Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:126

Torsdagen den 21 november

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes till en börian av herr förste vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 13 innevarande månad.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om vidgad rätt till befrielse från mervärdeskatt på styckebyggda småhus

§ 2 Om vidgad rätt till befrielse från mervärdeskatt på styckebyggda småhus

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Glim-nérs (c) i kammarens protokoll för den 15 november iniagna fråga, nr 347, och anförde:

Herr lalman! Herr Glimnér har frågat mig om jag vill medverka till atl ansökningar om momsbefrielse för styckebyggda småhus, ulan statliga lån, som inlämnats under 1974 men som på grund av för liten kvot inte under detta år erhåller länebeslul ändå skall kunna erhålla befrielse från mervärdeskatt.

Vid årets vårriksdag fattades beslut om viss kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande. Enligt detta beslut utgår kompensation för bl. a. nybyggnad av enfamiljshus som påbörjas i år och avslutas under år 1975. Småhusbyggandet utan statliga län är kvoterat till sin volym och denna kvotering utgör självfallet den naluriiga ramen för kompensation.

Hen GLIMNÉR (c):

Herr lalman! Jag lackar finansministern för svaret pä min fråga.

Jag beklagar att statsrådet inte kan gä med pä att låta de småhusbyggare som under delta år gör framställning om att få bygga utan statliga lån men som - på grund av all kvoten för denna byggnation är för liten - inte får påböria byggnationen i är komma i åtnjutande av reduktionen på mervärdeskatten. Denna stimulans i byggnadsverksamheten har re-sullerat i atl familjer som planerar att bygga i många fatt tidigarelagt sin byggnation för atl komma i åtnjutande av just denna förmån. De har sina handlingar klara och är färdiga att sätta i gång byggnationen. Men så visar del sig att kvoten är för liten. Detta innebär att de som var snabbast på plan och kom in försl med sin ansökan får denna moms-reduktion på upp till 13 500 kronor, medan andra som kom senare får lämnas utanför därför att länsbostadsnämndernas kvot är förbrukad. Till den länsbostadsnämnd jag tillhör har det kommit bortåt hundratalet sådana framställningar som inte kan medges på grund av all vår kvot

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om rätt till sjukpenning vid deltagande i vissa hälsoresor

är slut. Samma sak gäller i andra län, vissa med flera, andra med färre ansökningar liggande.

Vore det därför inte rimligl, herr statsrådet, alt de som lämnat in sin ansökan och därvidlag fullgjort sin skyldighet under delta år och som på grund av atl kvot saknas inte kan komma i gång med byggnationen förrän näsla år - men trots detta väl fyller kraven på färdigställande under 1975 - ändå finge denna reduktion av mervärdeskatten?

Herr finansminislern STRÄNG:

Herr talman! Det finns naturiigtvis en praktisk möjlighet för dem som vill sälla i gäng sitt bostadsbyggande före årsskiftet, om de vill ulnyllja de slalliga förmånliga bostadslånen. Enligl uppgifter som jag inhämtat sistlidna vecka finns del 10 000 lägenhder ouinylijade inom den kvot och den ram som riksdagen har bestämt skall få disponeras under 1974.

Regeringen har resonerat som så att eftersom bostadsbyggandet är bestämt av den här riksdagen och den volymen inte är utnyttjad, så bör man vara sparsam med alt släppa ul kvoter för del icke statsbelånade byggandet. De statsbelånade småhusen är ell från samhällets och från bostadspolitisk synpunkt riktigare bostadsbyggande än de frifinansierade, många gånger mycket luxuösa bostäder som man bygger för egna pengar. Det är det som är den enkla förklaringen lill all vi nu inte är beredda atl släppa loss någon ytteriigare kvot så länge den reguljära kvoten är outnyttjad i så slor utsträckning som den faktiski är.

Självfallet kan man inte begära alt få den slalliga momskompensalionen för ett byggande som ligger utanför vad regering och riksdag har bestämt i fråga om kvotering, igångsättningslillslånd och liknande.

Hen GLIMNÉR (c):

Herr lalman! Jag är medveien om au del finns en kvoi som inie är förbrukad på sidan med statliga lån, men om det är så atl familjer vill bygga Ulan statliga lån och finansiera sina byggen genom eget sparande, genom släktingars hjälp eller på annat säll, borde detta för en finansminister också vara godtagbart för atl de skulle kunna komma i åtnjutande av den här stimulansen.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 3 Om rätt till sjukpenning vid deltagande i vissa hälsoresor

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordel för atl besvara herr Wikners (s) i kammarens protokoll för den 14 november iniagna fråga, nr 342, och anförde:

Herr lalman! Herr Wikner har frågat mig om jag kan länka mig att medverka till lagändring eller nya tillämpningsföreskrifter så att det blir möjligt för försäkringskassorna atl betala sjukpenning lill personer som

lider av aslma, psoriasis och liknande sjukdomar vid deltagande i hälsoresor - exempelvis lill Kanarieöarna - som ordnas av landslingen.

Enligt beslämmelser i 3 kap. 7 § lagen om allmän försäkring ulgår sjukpenning vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minsl hälften. Sjukpenning kan således utbetalas till den som vid tiden för hälsoresan har sin arbetsförmåga nedsatt med minsl hälften. Beslämmelserna lillämpas i praxis sä all den som är sjukskriven och tillerkänd sjukpenning för en längre tidrymd också får sjukpenning under en hälsoresa som infaller under denna tid. En förutsättning är givetvis all den behandlande läkaren tillstyrkt resan. Särskilt medgivande fordras också frän försäkringskassan för all sjukpenning skall fä utgå vid vistelse utomlands. Blir en försäkrad sjukskriven enbart för den tid som han dellar i hälsoresa ulgår däremol vanligen inte sjukpenning. Sjukpenning kan emellerlid utgå även i fall där någon efler föreskrift av läkare avhäller sig frän förvärvsarbete för all della i en hälsoresa om resan kan väntas fä lill resullal all del blir en klar förbättring i hälsotillståndet. Med till-lämpning härav har riksförsäkringsverket i fråga om sjukdomen psoriasis ansett all sjukpenning kan utgå under hälsoresa.

Den skillnad som görs i praxis mellan de två fall som jag lidigare berört kan föras tillbaka på au del i det senare fallet - då någon sjukskrivs i syfte alt kunna delta i hälsoresa - normalt betraktas som en fråga om förebyggande vård. Sådan vård ersätts enligt gällande regler inte av sjukförsäkringen.

Jag vill här erinra om del utredningsuppdrag som givits socialstyrelsen i fråga om förebyggande hälsovård. I delta uppdrag ingår att i samråd med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdsätgär-der som ersätts från den allmänna försäkringen. Jag har också inhämtat all den här berörda frågan på inilialiv av Handikappförbundens centralkommitté kommer att tas upp lill överiäggning mellan kommittén och riksförsäkringsverket i samband med nämnda utredningsarbete.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om rätt till sjukpenning vid deltagande i vissa hälsoresor

Hen WIKNER (s):

Herr lalman! Jag ber all få tacka statsrådet för det fylliga svar som jag fåll.

Del som har föranlett mig atl ställa denna fråga är atl astmasjuka och reumatiker nekats sjukpenning av en försäkringskassa för atl under tre veckor deltaga i en hälsoresa till Kanarieöarna. Resor lill varmare länder vet vi företas för atl förebygga och lindra de besvär man lider av. Enligl tidningsuppgifter hade en asimasjuk blivit sjukskriven av tre läkare. Försäkringskassan och dess förtroendeläkare ansåg inte atl han var sjuk. Han fick ingen sjukpenning vid denna resa.

Del gäller här personer som arbetar hel- eller halvtid. Detta är inte del enda fall där sjukpenning nekats pä de grunder jag här omtalat. Tidigare har försäkringskassan varit mer generös och utbetalat sjukpenning i liknande fall. Försäkringskassan stöder sig nu på ett utslag från för-säkringsdomslolen där en reumatiker fick avslag på sin framslällan om

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om rätt till sjukpenning vid deltagande i vissa hälsoresor

ersättning för att delta i en hälsoresa.

Om man nu strikt tillämpar 3 kap. 7 § lagen om allmän försäkring, som slalsrådel också nämnde, ulgår sjukpenning vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Del är tydligt atl det går atl tolka lagparagrafen på olika säll. Man har från försäkringskassan angivit all man kanske borde ge sjukpenning för förebyggande värd, men på grund av domslolsutslagel kan man inte göra della.

Det står dä klart au här går det inte all göra någon enhetlig bedömning. Del framgår även av alla besvärsskrivelser som försäkringsverket fåll mottaga. Jag anser all denna fråga måsle skyndsaml ulredas eller lill-lämpningsföreskrifierna ändras.

Beslämmelserna måste vara felaktiga när man inte tar hänsyn till dessa sjukdomar då det gäller sjukpenning lill person som dellar i en hälsoresa. De sjuka med svåra besvär får sitta emellan. Det kan väl ändå inte vara rikligl. Erhåller de vård pä lasarett får de däremol sjukpenning.

Personligen anser jag att både försäkringskassan och samhället tjänar på alt lämna sjukpenning lill de här människorna. 1 och med att de kan erhålla vård i länder med varmare klimat förebygger de sin sjukdom och behöver inte sjukskriva sig så ofta. De behöver inte heller använda dyrbar medicin. Delta tjänar ju både samhället och försäkringskassan på. Dessutom bör man länka på de här sjuka människornas lidande.

Jag frågar än en gäng: Anser herr statsrådet att denna fråga är av den art alt en ändring snarast bör komma till stånd.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Jag vill säga inledningsvis alt jag givelvis inte här kan gå in i någon diskussion om de enskilda fall som herr Wikner väl närmast hade i tankarna. Jag har också erfarit all några av dem har överklagat försäkringskassans beslut. Besluten kommer således atl överprövas i högre instans.

Innebörden i rådande praxis är i stora drag att sjukpenning utgår också under en hälsoresa om resan infaller under en pågående sjukpenningperiod - under förutsättning givetvis alt läkaren tillstyrker behandlingen och försäkringskassan medger utlandsresan. Del betyder au t. ex. en person som vårdas på sjukhus för reumatism kan som ell led i vården göra en sådan hälsoresa som herr Wikner åsyftar ulan alt sjukpenningen dras in under den tid resan avser. Däremol anses del i praxis vanligen inte möjligt att utge sjukpenning när någon som lider av sjukdom men arbetar sjukskrivs speciellt för att kunna della i en hälsoresa. Undanlag kan göras om resan väntas medföra en klar förbättring i den sjukes hälso-tillstånd. Med tillämpning av dessa regler har riksförsäkringsverket i vissa fall ansett atl sjukpenning kan utgå lill psoriasissjuka som dellar i hälsoresa.

Herr lalman! Som jag har sagt i mitt svar, har denna fråga samband med avgränsningen av den allmänna försäkringskassans ersättningsregler i fråga om förebyggande sjukvårdsålgärder. På HCK:s initiativ aklua-

liseras frågan nu i del utredningsarbete som pågår pä dessa områden. Nr 126

Hen WIKNER (s):

Herr lalman! Jag är lacksam för atl det pågår en utredning. Det kanske kommer en förändring till stånd.

Jag kan också meddela all landstinget i Jämtlands län har funnit de här aktuella resorna så värdefulla för de sjuka att man lämnar bidrag för all de över huvud laget skall kunna della i resorna.

Man kanske inte skall gå in på enskilda fall, men jag vill ändå ta upp del fall jag tidigare nämnde. När tre läkare sjukskrivit en person och denne ändå inte får delta i en resa därför att kassan och den läkare som handhar sjukdomsbedömningen vid kassan har sagt ifrån att han inte är sjuk är del kanske ganska svårt alt få gehör för den enskilda människans önskemål.

Jag kan meddela att den här kategorin sjuka människor i Danmark faktiski får sjukpenning vid hälsoresor. 1 Norge tillämpas ungefär samma regler som här i Sverige, men man har där sagt all den här frågan är föremål för prövning.

Jag är nöjd med del svar jag fått, och jag hoppas verkligen all det kommer en förbättring till stånd när del gäller de här sjuka människorna.

Torsdagen den 21 november 1974

Om utbetalning av reseersättning från .försäkringskassa mot dubblettkvitto

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om utbetalning av reseersättning från försäkringskassa mot dubblettkvitto

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordel för atl besvara herr Börjessons \ Falköping (c) i kammarens protokoll för den 14 november iniagna fråga, nr 345, och anförde:

Herr lalman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om jag är beredd all vidla ålgärder för all försäkringskassa skall ges möjlighet att betala ui reseersällning mot dubbletlkviilo om det kan styrkas att originalkvitiot förkommil.

Med hänsyn till kontrollsvårighelerna har man i praxis intagit en myckel restriktiv hållning när del gäller att betala ut reseersällning mot dubblettkvitto. Skulle den försäkrade kunna styrka alt originalkviiiol för-slörts eller på annal säll förkommil under sådana förhållanden all del kan anses uieslulet all det utnyttjas som grund för ersättningsanspråk, torde försäkringskassorna kunna godta ett dubblettkvitto.

Enligt vad jag inhämtat pågår en översyn inom riksförsäkringsverket av bl. a. hithörande regler.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber all fä tacka statsrådet Aspling för svarel på min enkla fråga.

Nr 126 Anledningen till min fråga är att del, vilkel också framgår av svaret,

Torsdaeen den förekommer all försäkringskassorna är myckel restriktiva när det gäller

21 november 1974 '"' ulbdala reseersällning i fall då sådan ersättning skulle ha utbetalats

_____________ mot originalkvitio men vederbörande försäkrade icke hade originalkvitiot

Ang. tappningspla- ulan endast ett dubblettkvitto - detta trots atl det kan göras sannolikt
nen för sjön Åsnen, att originalkvitiot har förkommit exempelvis pä poslen eller pä annat
m. m. säll.

Jag skall som exempel anföra ett fall som jag lycker atl försäkringskassan har handlagl alltför restriktivt. Det gäller en kvinna i 85-årsäldern som hade kontaktat försäkringskassan och fåll löfte om alt fä anlita laxi vid besök på sjukhus. Några andra irafikmedel atl anlita för all komma till sjukhuset i fråga hade hon ej. Hon blev därmed berättigad all erhålla en reseersällning med 52 kronor. Efter några dagar ringde hon lill sjukkassan och frågade hur hon skulle kunna få ul taxiersäiiningen. Hon blev rådd au skicka in laxikviitoi per post, vilkel hon också gjorde. Tyvärr förkorn taxikviiioi, antingen på posten eller på försäkringskassan. Hon vände sig lill poslen med begäran om reklamation av brevet och på försäkringskassan vidtogs noggranna undersökningar, men brevet kom tyvärr ej lill rätla.

Trois alt taxichauffören var beredd alt utfärda dubblettkvitto och vederbörande läkare var beredd atl styrka sjukbesöket och behovet av taxiresa kunde försäkringskassan inte utbetala reseersättningen därför atl man ansåg att beslämmelserna var sådana atl man inte kunde utbetala reseersättning mot dubblettkvitto. Därmed fick denna åldriga kvinna förlora sina 52 kronor.

Jag tar fasta, herr talman, på statsrådets avslutande besked i svarel på min enkla fråga, alt del inom riksförsäkringsverket pågår en översyn av hithörande regler. Jag hoppas atl denna översyn skall leda lill alt reglerna ändras så atl reseersättning kan utbetalas även mol dubblettkvitto, då del kan göras sannolikt alt originalkvitiot förkommil.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 5 Ang. tappningsplanen för .sjön Åsnen, m. m.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för alt i elt sammanhang besvara herrar Fagerlunds (s) och Gustavssons i Alvesta (c) i kammarens protokoll för den 31 oktober iniagna frågor, nr 310 respektive 311, och anförde:

Herr lalman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat mig när resultaten av de av mig aviserade undersökningarna rörande inverkan på laxfisket av en eventuell jämkning av lappningsplanen för sjön Åsnen kommer alt föreligga.

Herr Fagerlund har frågat mig om jag är beredd atl ta inilialiv i anledning av valtendomen belräffande Åsnen.

Efler bemyndigande av Kungl. Maj:i tillsattes i mars 1974 en arbetsgrupp för Åsnen med represenlanler för jordbruksdepartementet, naturvårdsverket, länsstyrelsen i Kronobergs län och berörda kommuner. Arbetsgruppen skulle komma in med program för erforderliga undersökningar.

Arbetsgruppen avgav den 21 maj 1974 en rapport med förslag till undersökningsprogram och hemställde samtidigt om medel för alt starta dessa undersökningar.

Genom beslut den 31 maj och 25 oktober 1974 har Kungl. Maj:i ställt sammanlagt 300 000 kronor lill arbetsgruppens förfogande för dessa undersökningar.

Undersökningarna omfattar bl. a. utredning rörande laxens och havsöringens reproduktions- och produktionsbetingelser i Mörrumsån. Denna uiredning kommer atl redovisas under december 1974. Övriga undersökningar kommer all slutföras under 1975.

För atl klariägga de olika parternas sländpunkler och höra deras åsikler om hur en permanent jämkning av tappningsplanen skulle kunna utformas har arbetsgruppen för Åsnen tagit initiativ lill samtal med de berörda parterna. Det malerial som då framkommer kommer tillsammans med resultaten frän de undersökningar som jag tidigare omnämnt all ställas till kammarkollegiets förfogande. Av särskill intresse för bedömning av möjligheterna all nä en jämkning är fiskeundersökningen. Min förhoppning är all arbetsgruppen redan vid årsskiftet 1974-1975 skall ha fåll fram lillräckligl material för all kammarkollegiet skall kunna bedöma om utsikter lill en jämkning föreligger och om en ny ansökan skall inlämnas lill vattendomstolen.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. tappningsplanen för sjön Åsnen, m. m.

Hen FAGERLUND (s):

Herr lalman! Jag vill tacka jordbruksministern för svarel på min enkla fråga.

Bakgrunden till denna är den framställning som gjordes den 19 november 1973 från länsstyrelsen i Kronobergs län till kammarkollegiet med anhållan om en jämkning av aviappningsplanen för sjön Åsnen för all på så säll komma lill rätta med de negativa inverkningar som planens tillämpning har haft på Åsnen och dess stränder. Kammarkollegiet gjorde också en sådan framställning men tog tillbaka den efler del all fiskeristyrelsen hade yttrat sig. Fiskerislyrelsen önskade nämligen i stället få till sländ en omprövning av hela vallendomen.

Jag är myckel nöjd med slalsrådel Lundkvists besked att denna fråga kommer att tas upp kanske redan vid årsskiftet 1974-1975. Vad vi önskar är all kammarkollegiet skall la nya inilialiv i della sammanhang.

Vattenförhållandena i sjön Åsnen lorde i stor ulslräckning bero på att tappningsplanen inte svarar mot den naturliga vallenföringen. Av en uiredning rörande skogsindustrin i södra Sverige framgår all förelrädare för fiskeriintressena hävdat all laxen inte går upp vid en vat-tenföring understigande 4-5 m' per sekund. Den avtappningsplan som

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. behovet av veterinärtjänster

nu lillämpas innebär en vattenföring av 9 m' per sekund och vid extremt liten vattenföring 7 m' per sekund. Innan denna tappningsplan böriade tillämpas hade man enligt undersökningar som genomfördes åren 1910-1934 respektive 1942-1950 en minsta vattenföring på 1,8 m' per sekund. Var och en förslår all den nuvarande vallenföringen med hänsyn lill Åsnens speciella stränder och natur får stor inverkan på naturen och leder lill verklig naturförstöring om den får fortsätta.

Jag hoppas all del malerial som kammarkollegiet kommer att få skall göra del möjligt för denna myndighet alt inlämna en ny jämkningsansökan titt vattendomstolen. Jag ber återigen all få lacka för svarel pä min enkla fråga.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka för svarel, som var positivt. För dl statsråd som nyligen har kommit hem från den stora väridslivsmedelskonferensen i Rom kan väl det här synas som en liten, obetydlig sak, men för oss nere i Kronoberg är det inte så, utan frågan har stort intresse. Nu vill jag bara uttala den förhoppningen alt de överiäggningar som kommer till stånd när man fält del av utredningsmaterialet skall leda till förändringar.

Det här fallet är ju litet egendomligt. Tre iniressen är inblandade i domen, nämligen industrin, kraftinlressenierna och laxfiskeintressenter-na. Nu har del visat sig atl man önskar komma lill rätta med problemen och åstadkomma en jämkning, men dä är det vikligl alt det blir klariagl vad som är den minsta vattenföring som fisket lål.

Jag lackar än en gång för svarel. Jag tror all vi samlliga är besjälade av en önskan att nå en god lösning på del här problemet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. behovet av veterinärtjänster

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för all besvara herr Sundkvists (c) i kammarens protokoll för den 7 november iniagna fråga, nr 328, och anförde:

Herr lalman! Herr Sundkvist har frågat mig om jag är beredd atl låta ompröva indragningen av veterinärtjänsier på grund av all djurhållningen har ökal.

En ny organisation av distriklsveierinärväsendel genomfördes den 1 juli i år. Jag vill erinra om all riksdagens beslut om denna ändring innebar alt betydligt fier distriktsveterinärtjänster tillskapades än vad den bakomliggande ulredningen hade föreslagit. Vidare infördes särskilda tjänster för förstärkning av sådana veterinärdisirikt där en förbättring av de ve-terinära resurserna visat sig nödvändig. Vid omorganisationen bemyndigades lantbruksslyrelsen att med beaktande av vad som anförts i pro-

positionen och riksdagsbeslutet vidta de övergängsanordningar som krävs för all genomföra den nya distriktsveterinärorganisationen. Lantbruksslyrelsen har till uppgift att fortlöpande följa utvecklingen och anmäla de behov av velerinärresurser som eventuella förändringar i djurhållningen kan föranleda.

Herr SUNDKVIST (c):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet Lundkvist för svarel på min fråga. Det är ju vanligt att man betygsätter svaren när man tackar för dem, och jag vill ge del här svarel betyget lillfredsslällande. Naturiigtvis innehåller del inte några konkret positiva saker, men jag är glad över all dörren inte har klappats igen.

Hänvisningen till all lantbruksslyrelsen skall följa den här frågan i fortsättningen är tacknämlig och jag är alldeles säker på atl lantbruks-styrelsen också kommer all få anledning all göra del.

Orsaken lill all jag har ställt frågan ar den besvärliga silualion som har uppstått i Sörmland när velerinärljänsten i Malmköping drogs in den 1 september. När jag säger alt situationen är besväriig är del rätt milt uttryckt; jag skulle lika gärna ha kunnat säga att den är katastrofal. Djuren får lida, bönderna drabbas av förluster och veterinärerna åläggs en orimlig arbetsbörda.

Sedan jag slällde min fråga harjag från flera håll blivit uppmärksammad på atl del här sannerligen inte är någol speciellt sörmländskt problem, utan all man i olika delar av landet har precis samma bekymmer.

Orsaken till all man har hamnat i dessa bekymmer är att beslutet om indragningen togs med ett någol felaktigt faklaunderiag. Del är riktigt, som jordbruksministern här hänvisar till, atl det åstadkoms en hel del tjänster utöver vad veterinärutredningen föreslog. Men det var i all rimlighets namn väl det, för annars skulle det ha varit ett ännu bekymmersammare läge. Veterinärulredningen hade kanske anledning all komma fram lill det resultal som den redovisade - jag vill inte ifrågasätta del. Ulredningen använde prognoser som baseras pä siffror om antalet djur. Nu har dessa prognoser kommit fullkomligt på skam genom all djurhållningen har ökal anmärkningsvärt.

När djurhållningen utvecklas på dl helt annal säll än vad man förutsett - när man får en ökad djurhållning i slällel för en minskad - så blir det sådana här konsekvenser. Jag kan nämna alt i Södermanland hade velerinärväsendeulredningen räknat med 24 646 enheter 1975. Redan 1973 hade vi 10 000 fler enheter. Det är klart att förhållandena då blir helt omkastade.

Jag knyter stora förhoppningar lill atl lantbruksslyrelsen skall svara på de framställningar som kommer så småningom med atl fler tjänster blir inrällade.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. behovet av veterinärtjänster

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag skulle bara vilja säga - och jag hoppas att vi är överens

Nr 126 på den punklen - all veterinärulredningen var enig i sin bedömning.

Torsdaeen den ' ' '' representanter från olika politiska partier. Vi blev i riksdagen

21 november 1974 " " förslag som sedan lades fram i fråga om antalet veterinärer.

--------------- Vad som i dag är lantbruksslyrelsens uppgift är att försöka fördela

Ang. handhavandet dessa veterinärer så rättvist som möjligt över landet, men självfallet också

av rättsvårdande att fortsätta att hålla uppsikt över ulvecklingen när det gäller antalet

uppgifter djur. Och så blir det lantbruksslyrelsens uppgift att framlägga de äskanden

som kan visa sig vara nödvändiga om vi får förändringar av sådan art

alt man måsle hålla fler veterinärer. Del är hela gången av ärendet.

Hen SUNDKVIST (c):

Herr talman! Lät mig till det senasle säga att jag är väl medveten om den enighet som rådde både i velerinärväsendeulredningen och i riksdagen. Min fråga är inte alls framställd därför atl jag ville ta upp en politisk träta; frågan är ju inte heller utformad på det sättet. Vad jag tycker är angelägel är all man omprövar frågan om antalet veterinärer när man nu har konstaterat atl det är en ökad djurhållning, och det kan jag med hänsyn lill det senaste svarel hysa vissa förhoppningar om.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Ang. handhavandet av rättsvårdande uppgifter

Herrjustitieminislern GEIJER erhöll ordet för alt besvara fru Jonängs (c) i kammarens protokoll för den 13 november intagna fråga, nr 341, och anförde:

Herr lalman! Fru Jonäng har frågat mig om jag anser det förenligt med den enskilda människans krav pä rättstrygghet atl förelag genom någon form av domstol utövar rällsvårdande uppgifter.

Svarel är nej.

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka justitieministern för svaret. Det är mycket entydigt, och del är svårt att med utgångspunkt från svaret föra någon deball med justitieministern. Även om justitieministern anser atl någon debatt inte behövs, vill jag ange några synpunkter.

Det är viktigt i ell samhälle som vårt, som utvecklas snabbt och blir mer och mer komplicerat, all vi alllid har den enskilda människans bäsla för ögonen och ständigt omprövar lagar och förordningar utifrån den enskilda människans olika behov, bl. a. behovet av rättstrygghet.

Det har på senare tid visat sig att förelag, vid misstanke om broltslighel
hos anslällda, genom någol slags polisiärt agerande har påtagit sig upp
gifter som ligger under de rällsvårdande myndigheternas ansvar. Särskilt
har ett fall uppmärksammals där några misstänkta efter en kvälls samtal
14 erkänt sig skyldiga men senare frikänts av tingsrätten. Denna kunde

inte fästa någol avseende vid bekännelserna med hänsyn lill bakgrunden för deras tillkomst. Tingsrätten ansåg också atl utformningen av det aktuella samtalet minskade möjligheten att utreda om brott förelåg och även minskade värdet av de erkännanden som gjorts under polisutredningen.

Del är naturiigtvis allvarligt om någon form av privata domstolar etableras som försvårar arbetel för den ordinarie domstolen, och del måste betraktas som ett rällsövergrepp gentemot den enskilda människan. Jag är medveien om alt del kan vara svårigheter för ett företag eller en arbetsgivare atl göra gränsdragningar för sill egel ansvar. Man har ell ansvar inför de anslällda all försöka lösa sådana här frågor så smidigt som möjligt och all åstadkomma minsta möjliga skada för de anställda, och del måste vara ett intresse för alla parter.

Man måste också, när del uppslår oegenlligheier, försöka nå klarhet om vem som är den skyldige. Del måsle innebära all man samtalar med den misstänkte, men det viktiga här är under vilka former del sker och alt man inte agerar polis, men den enskilda människans rättstrygghet måste garanteras i varje fall. Samma svåra överväganden kan del bli fråga om när det gäller kunderna i elt varuhus vid snaiieri.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. handhavandet av rättsvårdande uppgifter

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! När man i företag har misstanke om att någon eller några anslällda har begått ell brott är ju den yttre och formella vägen atl man skall göra en polisanmälan och sedan får del utredas om det är någol brott eller ej. Å andra sidan kan detta - som fru Jonäng själv påpekat - många gånger vara en myckel drastisk ålgärd, och ofta föredrar väl ett förelag att finna en lösning på annat säll.

Mol denna bakgrund är del väl egentligen bara alt renl principiellt hänvisa lill all man på dagens svenska arbetsmarknad, med de ulvecklade förhandlingsformer som vi har mellan arbetslagar- och arbetsgivarorganisationer, försöker atl pä den fackliga vägen finna en lösning ulan all behöva använda sig av den mera drastiska vägen att gå lill domstol. Jag tyckte väl ändå all fru Jonäng var ense med mig om alt förelagen inte i alla fall skall behöva gå till domstol, om man kan hitta en annan väg.

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Jag tror alt justitieministern och jag har samma uppfattning och att det finns möjligheter att lösa de här frågorna inte minsl genom all gå den fackliga vägen.

Överiäggningen var härmed sluiad.

Nr 126

Tonsdagen den 21 november 1974

Ang. remissbehandlingen av lägesrapport från utredningen rörande vattenkraftsutbyggnad i norra Norrland

§ 8 Ang. remissbehandlingen av lägesrapport från utredningen rörande vattenkraftsutbyggnad i norra Norrland

Herr bosladsministern CARLSSON erhöll ordel för atl besvara herr Anderssons i Lycksele (s) i kammarens protokoll för den 5 november intagna fråga, nr 318, och anförde:

Herr lalman! Herr Andersson i Lycksele har frågat mig om jag avser atl genom remiss bereda berörda kommuner möjlighet all ge synpunkier på lägesrapporten Vallenkraft och miljö 2 från utredningen rörande val-tenkraftsutbyggnader i norra Norriand.

Lägesrapporten överiämnades den 18 oktober. Den har tillställts de remissinslanser som skall yttra sig över del lidigare avgivna betänkandel rörande vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand för atl utgöra ell bakgrundsmaterial i deras avslutande remissarbete. Motsvarande gäller för dem som har fått energiprognosutredningens betänkande på remiss. Lägesrapporten har vidare för kännedom överlämnats till berörda intressenter, däribland kommunerna i det nu aktuella utred ni ngsom råd et, norra Norrland. Skäl har inte bedömts föreligga alt formellt remiitera lägesrapporten, eftersom utredningsarbetet forlsätler med sikle på ell slulbdänkande. Kommuner och andra intressenier är nalurliglvis välkomna all framföra synpunkter med anledning av lägesrapporten till bostadsdepartementet eller till utredningen.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Jag vill försl tacka för svaret.

Som framgår av svaret har statsrådet inte funnii del möjligt all formellt från kommunerna i norra Norrland infordra remissvar i anledning av den s. k. Ekslrömska utredningens lägesrapport. Men jag noterar med tillfredsställelse den invit som statsrådet ger kommuner och andra atl spontant framföra sina synpunkter till såväl utredningen som lill departementet.

Ifrågavarande lägesrapport skisserar olika utbyggnadsnivåer i fråga om vattenkraft. Den högre ulbyggnadsnivån skulle ge ett lillskoil som uppskattas till mellan 14 och 16 lerawaiiimmar (TWh) per är, och den lägre nivån skulle ge ett energitillskott på 4-6 TWh per år. Väljer man den lägre nivån skulle endast sådana utbyggnader ske som förorsakar obetydliga eller, som ulredningen säger, lätt kompenserade skador pä andra verksamheter i älvdalarna i fråga.

Utredningen konstaterar all om den högre ulbyggnadsnivån väljs kan del inte uteslutas atl denna kan tillgodoses med mindre sammanlagda skador därest en hel oulbyggd älv tas i anspråk i stället för en mängd mindre projekt, som var för sig bedömts ge mindre skador.

Ulredningen säger vidare att avsikten med de räkneexempel som den har redovisal har varit all ge underlag för en principiell diskussion kring möjligheterna till fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Och del var för att verkligen få till stånd en sådan diskussion som jag gärna hade sett att remissvar

hade infordrats. Om del nu föreligger formella hinder alt förfara på det sättet, med hänsyn lill all utredningen ännu inte är avslutad, vill jag uttrycka förhoppningen all kommuner och andra intressenter lar vara på möjligheten att spontant ge sin syn pä den vikliga principiella fråga som läge.srapporten har aktualiserat och därmed beaktar den invit som statsrådet här har givit. Herr lalman! Jag lackar ännu en gång för svarel.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. principerna för uttagande av avgifter vid produktion av oljeplattformar

§ 9 Ang. principerna för uttagande av avgifter vid produktion av oljeplattformar

Herr bostadsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Wiriéns (fp) i kammarens protokoll för den 8 november intagna fråga, nr 331, till herr industriministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Wirtén har frågat chefen för industrideparlementel vilka principer han anser gälla för uttagande av avgifter vid produkiion av oljeplatlformar. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Frågan synes avse vilka villkor som kan föreskrivas i samband med tillsländsgivning enligl 136 a § byggnadslagen. Denna beslämmelse, som innebär alt Kungl. Maj:l skall pröva vissa indusirilokaliseringar, infördes samtidigt som riksdagen lade fast riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten. 1 likhet med vad som gäller då Kungl. Maj:t ger tillstånd till företag enligt vattenlagen ges i 136 a § byggnadslagen möjlighet för Kungl. Maj:t att vid tillsländsgivning föreskriva villkor för tillgodoseende av allmänna iniressen. I huvudsak kan sådana villkor avse dels åtgärder av skadeförbyggande karaktär, dels ålägganden all betala penningbelopp eller au utföra ålgärder för att lillgodose allmänna intressen som annars inte skulle kunna kompenseras.

Frågan huruvida penningbelopp över huvud taget skall föreskrivas i lillsiändsärende, anlingen delta gäller tillverkning av oljeulvinningsplatt-formar eller annan verksamhel, måsle prövas i varje enskilt fall med hänsyn till förelagels omfalining och ari saml plaisen för föreiagel och de konsekvenser etableringen medför. Befinns föreskrifter om penningbelopp böra meddelas får beloppets sloriek prövas med beaktande av nyss nämnda omständigheter och de intressen som skall tillgodoses. Prövningen måste alltså avse varje enskilt fall, och några exakta regler går följaktligen inte alt uppställa.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet Carisson för svaret på min fråga.

Jag vill omedelbart säga au anledningen lill min fråga närmasl är konsiitulionell. Del är ju i regeringsformen fastlagt att svenska folkels

2 Riksdagens protokoll 1974. Nr 126-127

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. principerna för uttagande av avgifter vid produktion av oljeplatlformar

urgamla räll all sig självt beskalla utövas av riksdagen allena.

När jag gjordes uppmärksam på avgiftsbeläggningen av produktion av oljeborriorn frågade jag mig om riksdagen givii tillstånd till avgiftsbeläggning av sådan här produktion. Del rör sig enligt uppgift om ca 2 miljoner kronor per plattform, således ganska betydande belopp.

Jag betvivlar inte all länsstyrelse och Kungl. Maj:t finner lämpliga objekt att satsa på för alt förbättra del rörliga friluftslivet, den vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården i främsi norra Bohuslän - det är till dessa ändamål pengarna skall användas enligl lillslånds-beslulel frän regeringen. Jag kan t. o. m. utan vidare erkänna all jag lycker all beslutet är rimligl och riktigt med lanke på den hårda brand-skaltning som produktionen av oljeplatlformar innebär när det gäller bl. a. naturgruset i Bohuslän och angränsande områden. Om 10-15 år kommer, tycks del, den naturresursen atl vara tömd om inga bromsande ålgärder vidtas. Men det är som sagt inte della min fråga gäller, ulan den rör den konstitutionella grunden för all ullaxera en sådan här avgift.

Slalsrådel Carlsson har i sill svar hänvisal lill 136 a § i byggnadslagen och till all föriagan lill denna paragraf hänvisar lill vattenlagens till-lämpning. Men jag lycker all parallellen hakar. För del första finns del i vallenlagen gränsvärden för storleken av avgiftsbeläggningen. För del andra skall avgiftsbeläggningen enligt vattenlagen prövas av vattendomstolen. Där finns alltså klara begränsningar. Så tycks inte vara fallet med avgiftsbeläggning enligt 136 a § byggnadslagen. Här är det, som statsrådet sade i slutet av sill svar, fritt fram för regeringen all från fall till fall pröva avgiftens storlek.

Jag vill därför ställa en följdfråga: Måste inte en precisering av avgiftsbeläggningen enligt 136 a § byggnadslagen göras av riksdagen, om inte följden skall bli godtycke och osäkerhet i planeringen av produktion av exempelvis detta slag?

Herr bosladsminisiern CARLSSON:

Herr talman! I förarbetena lill 136 a § byggnadslagen uttalades det alt man, i likhet med vad som gäller enligl vattenlagen, borde införa en beslämmelse om att Kungl. Maj:i, när tillstånd lämnas lill all verksamhet får föriäggas till viss plats, kan föreskriva viltkor för au tillgodose allmänna intressen. Bestämmelsen härom i 136 a § tredje stycket byggnadslagen överensstämmer också helt med bestämmelsen i 4 kap. 18 § fjärde stycket vattenlagen. 1 specialmoliveringen lill den aktuella bestämmelsen i byggnadslagen hänvisade föredragande departementschef lill vad som anförts i samband med tillkomsten av bestämmelsen i vattenlagen. Även i vattenlagen finns möjlighet lill en prövning från Kungl. Maj:ts sida på det sätt som vi nu tillämpar enligt 136 a §. Bestämmelsen i vattenlagen är alltså en direkl förebild till bestämmelsen i 136 a § iredje slyckel byggnadslagen.

Jag vill bara göra den allmänna kommentaren all om förelagen inte skulle vara beredda på alt betala detta i jämförelse med den totala kost-

nåden för projektet relativt ringa belopp, så är del närmasl elt tecken på att projektet över huvud taget inte borde komma till stånd. Men på den punkten argumenterade inte herr Wirtén, så jag skall inte ytlerligare uppehålla mig vid den.

Herr WIRTÉN (fp):

Herr lalman! Del är hell rikligt att jag inte har intresserat mig för den delen av frågan. Del är som sagt den konstitutionella aspeklen som intresserar mig.

Återigen anförde bosladsminisiern parallellen med vattenlagen och förarbetena lill denna. Jag påpekade redan i mill föregående inlägg att det enligt min mening dock föreligger klara skillnader. I vattenlagen finns gränser angivna - så är såvitt jag känner till inte fallet med avgiftsbeläggningen enligt byggnadslagen. Det framgår också av statsrådets svar all man måsle företa en prövning i varje enskilt fall. Här är enligt min uppfattning godtycket för stort. Riksdagen har lämnat för vida ramar för en avgiftsbeläggning av en produktion av delta slag.

Jag ifrågasätter således om inte en precisering av hur avgiftsbeläggningen skall få gä lill bör ske snarasl möjligt.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. principerna för uttagande av avgifter vid produktion av oljeplattformar

Herr bosladsminisiern CARLSSON:

Herr lalman! Del finns inga gränser angivna i vallenlagen för den del av tillståndsgivningen som Kungl. Maj:t skall pröva - där är det alltså en direkt parallellitet till den prövning vi nu gör enligt 136 a § byggnadslagen.

Jag vill också, med anledning av herr Wiriéns första inlägg, direkt bestrida att det här skulle vara fråga om en beskattning. Sä är icke fallet, vilket väl redan har framgått av vårt forlsalla meningsutbyte. Vi kanske är överens på den punkten?

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Vi är överens på den punkten; jag menar bara all i och för sig en avgiftsbeläggning, när den kommer upp i sådan slorieksordning, verkar som en beskattning. Därför kom det ordet i min mun i ett lidigare inlägg. Jag är alltså medveten om att det är en avgiftsbeläggning, men i sak verkar den som sagt på samma sätt som en beskattning.

Del som åberopas i 136 a § iredje slyckel byggnadslagen är ju ändå, herr lalman, en synnerligen allmän formulering. Där står att "Konungen kan föreskriva villkor för tillgodoseende av allmänna iniressen". I en sådan formulering går det naturiigtvis atl lägga in många betydelser. Även med vetskap om de föriagor som statsrådet här har påvisat tycker jag alltfort atl tiden är mogen för riksdagen atl precisera vilka regler som skall gälla för en sådan avgiftsbeläggning.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. svensk representation i internationell kongress med anledning av internationella kvinnoåret

§ 10 Ang. svensk representation i internationell kongress med anledning av internationella kvinnoåret

Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för all besvara fru Jonängs (c) i kammarens protokoll för den 15 november intagna fråga, nr 346, lill herr utrikesministern, och anförde:

Herr lalman! Fru Jonäng har frågal ulrikesminislern om han vill medverka lill alt Sverige blir representerat i den förberedande kommittén inför den internationella kongressen nästa år i Mexico i samband med det internationella kvinnoåret och efler vilka kriterier delegater kommer alt ulses från Sverige till kongressen. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Jag är självfallet angelägen om att Sverige blir representerat i den konsultativa kommitté som fått i uppdrag all förbereda ett utkast till Värids-aklionsplan atl föreläggas FN:s internationella kvinnokonferens. Denna konsultativa kommitté skall beslå av representanter från 18 medlems-nationer. De västeuropeiska länderna, USA, Canada, Nya Zeeland och Australien får dela på fyra plalser i kommittén. Till en eventuell nordisk plats har Sverige framför allt i nordiska kontakter sökt slöd för en svensk kandidatur. Del har därvid framkommit att de övriga nordiska länderna visar ett stort intresse för den eventuella nordiska platsen.

Under förutsättning all Norden erhåller en plats i kommittén skall Sverige fortsätta dessa konlakler för au söka nå en lösning i frågan.

Vad beträffar kriterier för alt utse delegater till FN:s kvinnokonferens antog FN:s ekonomiska och sociala råd i våras en resolution som manar medlemsregeringarna all söka uppnå en rättvis fördelning mellan män och kvinnor i sina delegationer lill konferensen. Delta kommer vi alt la fasta på. Regeringen strävar också efter atl lill delegationen knyta personer som har en djup förtrogenhet med jämställdhetsfrågorna i del svenska samhället.

Fru JON ÄNG (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Sigurdsen för svarel på min fråga.

Några meningsskiljakligheter mellan oss finns inte. Del är bara ell begränsat antal personer- 18 stycken - som skall ingå i den förberedande kommittén inför den internationella kongressen i Mexico i samband med internationella kvinnoårel. Om vi får en gemensam representant för Norden, torde man väl kunna anse Finland representerat i kvinnoarbetet genom fru Sipilä. Jag tror all Sverige renl sakligt har en hel del atl ge i detta sammanhang. Del är därför nödvändigt alt vi för fram ell namn och inte bara begär en plats för Sverige i kommittén.

Beträffande representationen till kongressen har jag två synpunkier. Den ena sammanfaller hell med fru Sigurdsens uppfattning, nämligen atl del bör ingå både män och kvinnor i representationen. Det vore rätt meningslöst om det vid kongressen bara var kvinnor som diskuterade

kvinnans ställning. En sådan isolering skulle förringa värdet av de resullal som kongressen kan komma fram lill.

Vidare anser jag att det vore mycket lämpligt om vårt största kvinnoförbund, Centerns kvinnoförbund, finge bli representerat vid kongressen. Cenierns kvinnoförbund har verkligen lyckats med sin uppgift atl aktivera kvinnor i samhällsarbdd. Vi är 22 cenlerkvinnor här i riksdagen, och vårt parii har den högsia procentuella andelen kvinnor bland riksdagspartierna. Del finns således där både erfarenhet och kunskap inte minsl om jämställdheisarbelel som skulle kunna vara värdefulla vid en kongress som denna.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. remissbehandlingen av belänkandet om skolans inre arbete

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 11 Ang. remissbehandlingen av betänkandet om skolans inre arbete

Fru slalsrådel HJELM-WALLÉN erhöll ordel för att besvara herr Jonssons i Alingsås (fp) i kammarens protokoll för den 8 november iniagna fråga, nr 333, och anförde:

Herr lalman! Herr Jonsson i Alingsås har frågat mig vad som är anledningen lill all så få folkrörelseorganisalioner berells tillfälle atl inkomma med synpunkter på SIA-förslaget och om jag har för avsikt alt utvidga kretsen av remissinslanser till au omfatta ytterligare organisationer.

Som jag i flera andra sammanhang sagt är del glädjande au notera den stora aktivitet som pågår runt om i landel för alt diskuiera SIA:s förslag. De organisationer som berells tillfälle avge yttrande över förslaget representerar medlemmar vilka är direkt berörda av del dagliga arbetet i skolan. All inte andra organisationer fåll förslagei på formell remiss bör självfalld inie hindra dem från all inkomma med synpunkier. Också sådana synpunkier kommer au beakias i den fortsatta beredningen.

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Jag tackar slalsrådel för svarel, som är positivt. Tilläggas kan väl bara, all del är angelägel au den informalionen också når ul. Fru slalsrådel säger au ingeniing hindrar all också andra organisationer framför synpunkier. Jag iror atl del hade varit bra om hon hade uttryckt det litet klarare - inte bara här i kammaren.

Den utredning som vi har om skolans arbetsmiljö har mycket diskuterats, och del har tidigare ställts frågor här om anledningen lill att den eller de organisationerna och institutionerna finns med eller inte finns med bland remissinslanserna. Ulredningen poängterar starkt samarbetet mellan hemmen, skolan och samhället i övrigt, och då inkluderar man också organisationslivd. Den fråga som jag har riktat till slalsrådel angående folkrörelseorganisalionernas möjlighder all vara med vid re-

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. organisationen vid lärarhögskolorna

misserna kanske kunde anses överfiödig, men jag menar alt del finns speciella problem för de frivilliga och ideella organisationerna.

De har större svårigheter alt klara den nya silualion som SIA inbjuder lill, nämligen att gå in i skolan och medverka lill ett meningsfullt innehåll där.

De problem som man kan peka på är bl. a. följande. Hur skall organisationerna kunna klara de dubbla aktiviteter som det blir fråga om Ulan all spliilra sina krafter lill skada för hela sin organisation? Kan det inte uppstå en orällvis konkurrens om någon eller några organisalioner favoriseras i samarbetet - inte på formell grund men genom all konstruktionen av samarbetet blir sådan all endast de professionella och ekonomiskt siarka organisationerna orkar och kan hänga med? Vi vel ju alt de traditionella, frivilliga folkrörelsegrupperna i regel endast har frivilliga ledarkrafter att föriila sig på.

Jag befarar alltså, herr talman, all de ekonomiskl siarka organisalio-nerna kommer all gynnas. Härigenom skulle man också missa del som SIA säger sig vara ule efter, nämligen all sä all säga få hela "samhället" in i skolan.

Ytterligare en sak: Lokalfrågan kan pä sina håll bli knepig. Dä uppkommer frågan hur näraliggande lokaler som organisationerna förfogar över skall kunna utnyttjas.

Jag tror alt vi är hell överens om all organisalionerna bör garanleras samma arbdsmöjligheter. Då blir frågan: Kommer organisationernas och föreningarnas allmänna verksamhet i kläm när de skall ägna lid och kraft ät denna aktivitet på skoltid. Jag menar att det är angeläget atl vi utifrån slalsrädets svar i dag informerar de här organisalionerna om au de kan, och bör, vara med och göra sin stämma hörd - del må sedan gälla samfunden, nykterhetsrörelsen, scoutrörelsen, idrotten eller andra som borde vara med och säga hur de ser på dessa frågor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Ang. organisationen vid lärarhögskolorna

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara herr Strömbergs i Botkyrka (fp) i kammarens protokoll för den 14 november iniagna fråga, nr 343, och anförde:

Herr lalman! Herr Strömberg i Botkyrka har frågal mig vilka ålgärder jag ämnar vidta för all trots planerad minskad intagning hålla den nuvarande organisationen vid lärarhögskolorna intakt.

Skolöverstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 framlagt förslag om dimensionering av lärarutbildningen. Överstyrelsen har därvid även framlagt förslag om organisationen vid nu befintliga lärarhögskolor. Dessa frågor kommer att behandlas i 1975 års budgetproposition.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr lalman! Bakgrunden till frågan är den planerade kraftiga nedskärningen av lärarutbildningen. Den kommer successivt all slå igenom vid lärarhögskolorna. En följd härav blir all en betydande utbildningskapacitet kan sägas bli friställd. Då finns anledning atl överväga vad som skall göras.

Det finns pä lärarhögskolorna en samlad kunskap och erfarenhet saml en ulbildningsvolym som troligen med fördel kan användas även lill annat änden traditionella utbildningen. Olika utredningar har också pekal på della. Även lärarorganisationerna har gjort sina påpekanden.

Men en förändrad användning av lärarhögskolornas resurser kräver omsorgsfulla överväganden, då del kan bli fråga om både nya utbildningsområden och förändring av lärarhögskolornas organisation. Del är med dessa utgångspunkter en fördel om man tidigt gör övervägandena och så småningom får fram en plan.

Nu fattar jag statsrådets svar som utomordentligl posilivt; jag förstår all man redan är i gång med det här arbetet. Jag vill då ullala elt tack till statsrådet för svarel. Jag uppfattar del så all vi har möjligheter atl näsla år i samband med prövningen av budgeten framföra våra synpunkier på de förslag som dä läggs fram.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. .förslag om utbildningsvägar i anslutning till gymnasieskolans vårdlinje

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang. förslag om utbildningsvägar i anslutning till gymnasieskolans vårdlinje

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för all besvara herr Strindbergs (m)'\ kammarens protokoll för den 15 november intagna fråga, nr 348, lill herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Strindberg har frågal chefen för utbildningsdepartementet om när han avser framlägga förslag om utbildningsvägar i anslutning lill gymnasieskolans värdlinje, grenen barna- och ungdomsvård, och vilka förslag som kan förväntas. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer del pä mig all besvara frågan.

En stor del av de ungdomar som går igenom gymnasieskolans vårdlinje, grenen barna- och ungdomsvård, har sin yrkesinriktning mol förskolan eller fritidsverksamhet bland barn. Utbildning av personal inom detta område utreds nu av barnstugeulredningen, och förslag från ulredningen kan väntas under 1975.

Barnstugeulredningen och jämslälldhelsdelegaiionen har vidare aktualiserat behovet av ökad kapacitet av utbildning av förskole- och frilids-hemspersonal genom utökning av den reguljära utbildningen men även genom att söka andra utbildningsinsatser.

Jag avser all la upp frågan om utbildningsvägar i anslutning lill gym-

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. .förslag om utbildningsvägar i anslutning till gymnasieskolans vårdlinje

nasieskolans vårdlinje, grenen barna- och ungdomsvård, så snart som utrednings- och beredningsarbetet har avslutats.

Hen STRINDBERG (m):

Her lalman! Jag ber all fä lacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag måsie nog säga all jag inte är speciellt lillfredsslälld med det. Jag vill erinra om all vårdlinjen inom vår gymnasieskola är en myckel eftersökt linje. Vårterminen 1973 lämnade de första eleverna vårdlinjen med avgångsbetyg. 1 samband med detta inrättades en avkortad utbildning till sjuksköterskor på tre terminer för elever som gått igenom grenarna sjuk- och hälsovård, åldringsvård och psykiatrisk vård. Enligl uppgift hävdar sig dessa elever mycket väl i sin utbildning. Vårdlinjen synes ge god grund för fortsatt utbildning.

I maj förra årel slällde jag en enkel fråga till dåvarande utbildningsministern Ingvar Carisson om utbildningsvägar för elever som genomgått grenen barna- och ungdomsvärd. Han hänvisade dä till utredningar. Det var vid den tidpunkten ungefär en månad kvar till dess au de första eleverna skulle lämna vårdlinjen med avgångsbetyg. Nu har det gått ett och ell haivi är sedan dess, och del svar jag får i dag från slalsrådel är fortfarande hänvisning lill pågående utredningar.

Jag vill erinra om all utbildningsuiskoliei i oktober förra årel uttalade: "Enligt uppgift från skolöverstyrelsen är kravet på möjlighet lill adekvat

fortsatt utbildning slorl. Enligl utskottets mening är del angeläget

au skolöverstyrelsen - i avvaktan pä statsmakternas beslut i anledning av förslag frän U 68, BU och kompetenskommiltén och dessa besluts ikraftträdande - övergångsvis söker lösa frågan om en på detta sätt samordnad utbildning för elever som avslutat eller under de närmaste åren kommer au avslula utbildning på vårdlinjens gren för barna- och ungdomsvärd." Ulskottel hemställde all riksdagen skulle ge Kungl. Maj:i lill känna vad ulskottel anfört, och det beslutade riksdagen göra.

Många ungdomar är i dag väldigt besvikna när man diskulerar dessa frågor. Den som sysslar med delta på landsiingspland möter elever som ännu ell och ett halvt är efter avslutad utbildning frågar: Vilka nya ulbildningsvägar Slår öpjjna för oss? Ofta har de dåligt beialda arbeien och vill skaffa sig forlsaii ulbildning inom sitt ämnesområde. Då är det närmasl genant all säga: Det är föremål för utredning, och förslag kan möjligen väntas om ytterligare ett eller annal år.

Jag vill erinra slalsrådel om all skolöverstyrelsen i somras har upprättat lim- och kursplaner för utbildning till fritidspedagog, en speciallinje inom gymnasieskolan. Efler del skulle dessa elever kunna utbildas till socialpedagoger. Varför har här icke lagls några förslag? Jag måste säga all en bällre tidsmässig samordning av utbildningsreformerna har man anledning atl kräva av utbildningsdepartementet.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 14 Ang. betygsättningen inom sjuksköterskeutbildningen

Nr 126

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för all besvara herr Romanus' (fp) i kammarens protokoll för den 15 november intagna fråga, nr 354, lill herr utbildningsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Romanus har frågal chefen för ulbildningsdepar-lemenld om han avser all vidla några ålgärder belräffande belygsätiningen inom sjuksköterskeulbildningen för att minska inslagd av god-lycke och för au motverka en negativ inverkan från bdygssysiemd på undervisningssituationen. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer del på mig all besvara frågan.

Belygsätiningen inom vissa utbildningsvägar har diskuterats livligt under senare tid. Särskilt har invändningar riktats mot graderade betyg på sådana utbildningsmoment som direkl förbereder den kommande praktiska yrkesutövningen. Jag har förståelse för de synpunkier som framkommit i debalien. Jag har i andra sammanhang uiirycki den rrieningen atl betygen i framliden bör spela en mindre avgörande roll. Detta gäller även nuvarande former för beiygsällning inom sjuksköterskeulbildning. En svårighet är emellerlid atl förändringar av betygssystemet inom en ulbildningsväg, t. ex. sjuksköterskeulbildningen, inte kan ses som ell isolerat problem. Vi överväger för närvarande ett mer samlat grepp på denna fråga.

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. betygsättningen inom sjuksköterskeutbildningen

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Fostran lill samarbete och självständigt tänkande är väsentliga mål för den nya skolan, som bör gälla inom alla utbildningsområden. Då är det naturligt atl inslag som försvårar samarbele, som kan uppamma inställsamhet och hämma elevernas självständiga tänkande bör tas bort. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att de s. k. praktikbetygen inom sjuksköterskeutbildningen har utsatts för hård kritik.

Dessa betyg, som i dag har stor betydelse för bl. a. elevernas möjlighder lill vidareutbildning, uppfattas av eleverna som en faktor som försvårar samarbele ule pä avdelningarna. De leder lill en överdriven konkurrens-insiällning mellan eleverna. På grund av undervisningssiluationen sägs de också få den effekien att eleverna alltför myckel anpassar sitt arbeie efler avdelningsföreslåndarnas personliga lyckanden.

Dessutom tillkommer en annan - urgammal - synpunkt på betygen som myckel starkt brukar hävdas av den som får betyg, nämligen au de skal! vara rättvisa. Det är lätt atl förstå att praktikbetygen har kriliserals för godtycklighet. Del är ju närmasl ofrånkomligt när man skall sälla betyg enligt en sjugradig skala på praktikarbete under åtta till tio veckor - ett arbete som kanske inte heller omfattar alla dagar i veckan.

1 och för sig kan del finnas siörre möjligheter att sälta rättvisa betyg i de teoretiska ämnena. Men man får heller inte välja ell syslem där leorelisk begåvning kommer all väga alliför lungl i förhållande lill prak-

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. betygsättningen inom sjuksköterskeulbildningen

tisk lämplighet för yrket.

Det är knappast någon överdrift all påstå all alla berörda grupper är missnöjda med del nuvarande betygssystemet, både elever, lärare och de yrkesverksamma sjuksköterskornas organisation. Meningarna om vad man skall ha i slällel är kanske inte fullt lika entydiga. Elevförbundet vill ha en tvågradig skala - godkänd eller inte godkänd - i alla ämnen. Sjuksköierskeföreningen är i varje fall i dag inte beredd atl gå lika långt, men tycks vara inställd pä en minskad gradering, kanske tre nivåer, väl godkänd, godkänd och icke godkänd. Man anser också att en ökad tyngd skall läggas vid yrkeserfarenhet vid meritering för t. ex. vidareutbildning. Del är naturiigtvis angeläget atl la hänsyn till synpunkier från både elever och sjuksköterskor.

Jag ber all få lacka statsrådet för svarel. Det framgår - lycker jag - att statsrådet i stor utsträckning delar de åsikter i principfrågan som jag har gett ullryck för.

Missnöjd med del nuvarande systemet är starkt och befogat. Något bör därför ske snabbi, även om det inte kan bli en definitiv reform. Jag är medveien om atl en samordning med andra ulbildningsvägar måste ske. Men det är ändå angeläget alt de grupper som nu protesterar får besked.

Jag vill därför fråga slalsrådel om hon vill medverka lill all betygen inom sjuksköterskeulbildningen snabbt görs mindre graderade och när del i så fall kan ske.

Vidare säger statsrådet all betygen inte skall ha en så avgörande roll. Då vill jag fråga: Vill slalsrådel medverka till alt den nuvarande intagningen lill vidareutbildning för sjuksköterskor ersätts med ell kösy-slem, enligl principen all alla grundulbildade sjuksköterskor skall ha rätt lill vidareutbildning?

Fru Slalsrådel HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Som framgick av milt svar är jag medveten om all den nuvarande bdygsäiiningen inom sjuksköterskeulbildningen upplevs som oiillfredssiällande av siora elevgrupper. Jag har också vid fiera samman-iräffanden med elever i denna ulbildning fåll del av deras argumenl och känner dem väl. Skolöverslyrelsen har vidare i en skrivelse lill deparlemeniei påpekal au en översyn kan vara behövlig. Därför är vi inte overksamma inom departementet, utan vi är i full färd med att arbeta med denna fråga. Jag kan dock inte i dag säga när del kan komma ut någonting av det arbetet eller vad som kan komma ut av det.

Samma svar gäller egentligen frågan om kösystemet. Det bör ju innefattas i samma översyn.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag förslår all inte statsrådet Hjelm-Wallén kan säga någonling i detalj om hur ett framtida betygssystem skall vara utformat. Jag förslår all detsamma gäller intagningen lill vidareutbildning.

Om man nu har sagt all betygen skall spela en mindre avgörande roll och man vidare sagt att man har förståelse för synpunkier som fram-förls, så är del visserligen sympaliskl, men del borde ändå vara möjligi all visa någol mer av en viljeinrikining om vad man länker sig. Jag frågade nu om slalsrådel kan säga om del snabbi kommer all bli ell mindre deialjeral beiygssyslem, alliså ell färre anlal grader. Jag förslår all del i dag inte är möjligi all ge besked om del skall vara tvä eller tre grader, men det borde ändå vara möjligt au ge besked om all det skall bli pä den nivån.

När det sedan gäller intagningen för vidareutbildning är det givel atl ett kösystem kan utformas på ett antal olika sätt. Men om man godkänner principen atl alla som har grundutbildning också skall komma i fråga för vidareutbildning - och del antar jag slalsrådel gör - borde del inte vara svårt att bekänna sig lill att del i huvudsak skall ske enligl eti kösystem.

Att ni inte är overksamma inom utbildningsdepartementet är visserligen glädjande, men trots alll lugnar nog inte del påpekandd de upprörda känslorna.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. betygsättningen inom sjuksköterskeutbildningen

Fru siaisrådd HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Belräffande vidareulbildningen har slalsmakierna inie beslulat om någon princip som säger atl alla som fäll grundutbildning också skall ha vidareutbildning. Tvärtom har riksdagen sagt all ungefär 70 proceni av dem som fåll grundutbildning också skall ha vidareutbildning. Om alla skall ha vidareutbildning får riksdagen fatta ell nyti beslui i frågan.

Sället all få belygen att spela en mindre avgörande roll är, ganska naturligt, all ha färre skalsleg. Del faller av sig självi.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Del område där belygen i dag spelar en stor roll är just vid intagning lill vidareutbildning. Om man inte vill alt betygen skall spela så stor roll där räcker det inte med all man reducerar antalet steg, även om del i och för sig kan verka i rätt riktning, ulan då måsle man också göra någonling ål formerna för intagningen lill vidareutbildningen. Låter man belygen spela en mindre roll blir det något annal som måste få siörre belydelse. Del måste bli någon form av arbetslivserfarenhet, eller någonting liknande som mäts i form av tidsenheter. Dä blir det dt kösystem. Kan inte slalsrådel gå med på all del bör vara ell kösysiem för inlagningen?

Jag frågar inie efler riksdagens beslui ulan efler slalsrädds mening. Bör man inte komma därhän alt var och en som gått igenom grundutbildningen också skall ha rätt och möjlighet att få vidareutbildning?

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av e tableringsstoppe t för tandläkare, m. m.

§ 15 Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara

dels herrar Anderssons i Örebro (fp) och Ringabys (m) den 16 oktober framställda interpellationer, nr 94 respektive 107,

dels herr Olssons i Edane (s) den 17 oktober framställda interpellation, nr 123,

dels fru Froenkels (fp) och herr Torwalds (c) i kammarens protokoll för den 23 oktober intagna frågor, nr 275 respektive 281, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro har i en interpellation frågal om jag är beredd all medverka till ett omedelbart hävande av vilande-tandläkare upphävs. Herr Ringaby har i en annan interpellation frågat om jag är beredd att medverka ill ell omedelbart hävande av vilande-förklaringen för ansökningar om inträde i tandvårdsförsäkringen och till vissa andra ändringar i reglerna för tandvårdsförsäkringen. Vidare har herr Olsson i Edane i en interpellation frågal mig om vilka fortsatta åtgärder som enligt min mening krävs för all folklandvården skall kunna infria sill vårdansvar i enlighel med den av statsmakterna beslutade tandvårdsreformen. Slutligen har fru Fraenkel och herr Torwald frågat mig om jag vill medverka lill alt tandteknikerna snabbare får betalt förarbeten som de utfört. Jag besvarar dessa interpellationer och enkla frågor i ell sammanhang.

När statsmakterna beslutade om den allmänna tandvårdsförsäkringen lades samlidigl fasl dl program för en omfallande ulbyggnad av lands-lidens folklandvärd. Den regelbundna, organiserade tandvärden inom folklandvården skall byggas ul lill all omfatta samtliga barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år. För barnen och ungdomarna fick landstingen som huvudmän för folklandvården ell lagfäst vårdansvar. Också folktandvårdens vuxentandvård skall enligl programmet byggas ut för att på sikl omfatta 30-35 proceni av den totala vuxentandvården i landel. I statsmakternas beslut förutsattes atl hela ndlotillskoltel av landläkare skall lillföras folklandvården. Anlalel privaiprakliserande landläkare skall således inie öka. För all säkerställa denna ulbyggnad av folklandvården infördes i lagstiftningen vissa elableringsregler för nya privatpraktiserande landläkare.

Den 6 juni i år beslöi riksförsäkringsverkei efter framställningar från socialstyrelsen och Landsiingsförbundei all mol bakgrund av landläkar-siiuaiionen inom folklandvården lillämpa dessa elableringsregler. Anledningen härtill våren pågående översirömning av tandläkare från folklandvården lill privatiandvården. Undersökningar visade all ca 200 tandläkare slutat i folklandvården sedan tandvårdsförsäkringen beslulals av riksdagen. Fram lill den 1 juni 1974 hade drygi 400 landläkare anmäll lill försäkringskassorna all de skulle böria i enskild landvård. Under våren 1974 fanns samlidigl 424 obesalla landläkarljänster inom folklandvården.

därav en slor del i glesbygdsområdena. I slällel för au folklandvården lillförts elt ndlotillskoll hade arbdsvolymen i folklandvården minskal. Därigenom skulle barniandvården äventyras. Verket föreskrev därför med stöd av de i lagen givna bestämmelserna om elableringskonlroll att anmälan lill allmän försäkringskassa frän tandläkare som avser atl böria verksamhel i enskild landvård tills vidare skall vilandeförklaras. Verket förklarade sig dock berett att om särskilda omständigheter undantagsvis föreligger pröva frågan om dispens. Riksförsäkringsverkets beslut gäller lill årets slut.

1 den lill riksförsäkringsverket knutna landvårdsdelegationen, där bl. a. socialstyrelsen, Landsiingsförbundei och Sveriges landläkarförbund är represenlerade, följer man kontinuerligt ulvecklingen av tandläkarsitua-tionen inom folklandvården respektive privatpraktikersektorn. Erfarenheterna har visal atl del finns behov av en kontroll över ulvecklingen också i fortsättningen. Della är man överens om i landvårdsdelegationen, och även Tandläkarförbundels representanter i delegationen anser således att någon form av reglerad etablering är nödvändig. Inom delegationens ram undersöker man nu möjlighelerna att finna nya regler som kan avlösa systemet med vilandeförklaringar vid årsskiftet. Utgångspunkten fördel-ta arbete är atl volymen privattandläkarvård skall hållas på oförändrad nivå för att del därigenom skall ges garantier för atl nelloiillskoliet av nya landläkare går lill folktandvården. Samtidigt övervägs inom landvårdsdelegationen särskilda regler för att fördela landläkarresurserna inom folktandvården på elt lämpligl sätt. Målsättningen är atl åstadkomma en jämnare fördelning av de loiala landvårdsresurserna i olika delar av landel. Som svar lill herr Olsson i Edane vill jag framhålla att de sålunda planerade åtgärderna syftar till atl folktandvården skall kunna infria sitt vårdansvar i första hand för barnen i enlighet med den av slalsmakierna beslutade tandvårdsreformen.

Med vad jag nu har sagt harjag besvarat interpellationerna såviii gäller folklandvården och etableringen av privatpraktiker inom tandvårdsförsäkringen. Del är här intressant atl notera, atl dessa frågeställningar i interpellationerna har lagils upp frän motsatta utgångspunkter, av å ena sidan herr Olsson i Edane, som vill slå vakt om folklandvården, och å andra sidan herr Andersson i Örebro och herr Ringaby, som tycks bedöma frågan ensidigt med hänsyn lill privallandläkarnas iniressen.

Herr Ringaby har i sin interpellation också ifrågasatt den regel som innebär en högre ersättning från försäkringen när behandlingen kostar över 1 000 kronor. Han ifrågasätter dessutom de nuvarande reglerna om all barntandvård skall lämnas av folktandvården och där vara avgiftsfri. 1 dessa frågor vill jag hänvisa till all riksdagen beslutat om reglerna i tandvårdsförsäkringen och om barntandvården så sent som i fiol. Det finns enligt min mening inte anledning att nu ompröva dessa regler.

Herr Ringabys interpellation är ett uttryck för hur man på en del håll på olika säll försöker misstänkliggöra tandvårdsreformen. Man tycks plötsligt ha upptäckt alt tandvårdsreformen utlöst dt vårdbehov hos

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

många som tidigare inte haft råd all gå lill tandläkaren. Jag vill för min del framhålla all just della var meningen med tandvårdsförsäkringen. Au ell uppdämt vårdbehov skulle komma fram efler tandvårdsförsäkringens genomförande och att tandvårdsresurserna särskill under en övergångstid skulle bli hårt belastade var hell klart när tandvårdsreformen beslutades. Jag upplever det för min del som positivt au vårdbehoven och inte betalningsförmågan numera genom tandvårdsförsäkringen bestämmer efterfrågan på tandvård. Man får inte heller glömma bort atl tandvårdsreformen i hög grad är inriktad på bällre förebyggande vård och att vi inte minst därför enligl min mening måsle slå vakt om det beslutade utbyggnadsprogrammet för barniandvården.

Från dem som i likhet med herr Ringaby försöker angripa tandvårdsförsäkringen hör man aldrig talas om alla de människor som lack vare tandvårdsförsäkringen nu kan få sina tänder omskötta. Enligt vad jag inhämtat från riksförsäkringsverket har ca 2,5 miljoner vuxna försäkrade redan fått en slutförd landvårdsbehandling under del år försäkringen hiliills varii i kraft, dvs. liden oktober 1973-sepiember 1974. Härtill kommer att ca 1,1 miljoner barn beräknas ha fått fullständig tandbehandling 1974 inom ramen för den avgiftsfria barntandvården i folktandvården. Dessa siffror lalar för sig själva och visar vilken betydelsefull social reform tandvårdsförsäkringen är.

De enkla frågor som siällis av fru Fraenkel och herr Torwald gäller om betalningen för landleknikerarbelen kan ske snabbare. De nuvarande reglerna innebär i korthet att tandteknikerna får betalt från försäkringskassan sedan patienten färdigbehandlats och samtidigt som tandvårds-ersättningen utbetalas lill landläkaren för hans arbete. Dessa regler tillkom efter önskemål från Sveriges tandteknikers riksförbund vid remissbehandlingen av utredningsförslagei om tandvårdsförsäkringen. Riksförsäkringsverket har sedermera medgdi au tandteknikern efter ansökan kan få i princip 40 proceni av en mänadsfaklurering i förskott. En undersökning som gjorts i samarbele med Sveriges tandteknikers riksförbund har visat att de landlekniska laboratorierna genomsnittligt fåll vänta lio dagar längre på betalning 1974 än 1972. Förlängningen kompenseras av förskollen. Det sagda gäller alltså tandteknikerna som kollekliv. I individuella fall kan väntetiderna ibland bli betydande. Riksförsäkringsverket avser nu att medge en utsträckning av tiden för sammanhängande behandlingsperiod och överväger i samband därmed en ändrad utbelal-ningsrutin för tandtekniker. Dessa nya utbetalningsregler för tandtekniker innebär att teknikerns räkning efter attest av tandläkaren skall skickas till försäkringskassan för belalning samlidigl med tandläkarens månadsräkning. Delta sker så snart teknikerarbdei blivit slutfört och godkänt av tandläkaren oberoende av om patienten blivit färdigbehandlad av tandläkaren. Det blir på detta sätt möjligt atl betala tandteknikerna snabbare än lidigare varit fallet.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Jag måsle försl säga all jag blev liiel förvånad över slalsrädets underliga tolkning av min interpellation, när statsrådet kan säga i svaret all jag lycks ha bedöml frågan ensidigl med hänsyn lill privallandläkarnas iniressen. Vad har jag då frågal om?

Bakgrunden och orsaken lill min inierpellalion var riksförsäkringsverkels beslui den 6 juni all ansökningar om all bli uppförd pä försäkringskassans förteckning över lill landvårdsförsäkringen anslulna landläkare skulle vila lill årets slut. Jag är fullt medveten om all besluiei logs mol bakgrund av vakanslägel inom folklandvården. Omfaliningen av vakanserna och orsakerna härtill är emellerlid inie entydiga.

1 praktiken innebär beslutet ett eiableringsslopp, och della för lill följd all om en landläkare blir långvarigt sjuk eller avlider måste praktiken läggas ned, med de konsekvenser della får för patienterna i form av mindre valfrihet och sämre möjligheter all över huvud tagel erhålla landvård. De är uppenbara och tämligen ensidiga, vilkel även framgått av en debatt som förts i tidningen Expressen. Detta var alltså bakgrunden.

Jag blev inte sä litet förvånad av all statsrådet kunnal läsa ut av min interpellation alt jag har satl privallandläkarnas intressen i första hand, före folktandvårdens. Jag har satt varken privallandläkarnas eller folk-landvårdens iniressen i första hand när jag har tagit upp den här frågan; jag har velat företräda patienternas intresse genom atl framställa interpellationen. Slalsrådel måste alldeles tydligt ha läst mellan raderna i min interpellation. Själv kan jag inte tolka den så alt jag skulle företräda någon av de båda berörda parternas - privallandläkarnas eller folktandvårdens - iniressen.

Det är väl också helt klarlagt att man inte ökar patienternas möjligheter all fä tandvård genom riksförsäkringsverkets beslut atl inte medge några landläkare all överta nedlagda tandläkarpraktiker. Volymen ökar inte genom del beslutet, och det skulle vara intressant atl höra statsrådets uppfallning i den frågan. Anser verkligen statsrådet all vårdvolymen ökar genom del här ensidiga beslutet?

Statsrådet måste väl trols allt hålla med om atl de konsekvenser som riksförsäkringsverkets vilandebeslut har inneburit för patienterna är om inte direkt förödande så ändå besväriiga. Lät mig ta ett exempel som visar vad beslutet kan innebära. Om en landläkare blir långvarigt sjuk kan han inte få en vikarie som tar hand om praktiken. Han kan dä göra på två sätt. Del första alternativet är atl lägga ned praktiken och göra en förlust på ca 100 000 kronor. Då förlorar dessutom landel en liten bit av sin ekonomiska mosaik, och ca 3,5 årsarbeten försvinner. Del andra alternativet är atl försöka klara de fasta kostnaderna och per-mitiera personalen. I båda fallen blir ca 1 200 patienter utan regelbunden landvård och del personliga vårdansvar som landläkaren kan la för dem.

Vissa av de patienier som blir ulan vård är i 50-årsåldern. De har fått sin skotlandvård på 1930-talei, och det innebär stora problem för dem all nu bli ulan vård. Del har framgåll av en mängd tidningsartiklar

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

att del har varit myckel svårt för dem all få komma lill en tandläkare.

Slalsrådel måste väl hålla med om all det knappasl är försvarbart -ens om beslutet bygger på omtanke om folklandvården - att på grund av det här vilandebesluiei låta moderna tandläkarpraktiker, med de investeringar som gjorts där som är hell användbara för tandvårdsbehandlingar, slå tomma. Jag har tidigare sagt all volymen av landbehandlingar inte blir siörre genom det här etableringsstoppet.

Min framställning i interpellationen har grundat sig på de bedömningar jag gjort. Jag har den slörsla förståelse för atl folktandvården skall byggas ut, men jag tycker all del är slöseri med kapital och utrustning när man inte har kunnal besätta de tandläkarpraktiker som på grund av tandläkares pensionering, sjukdom eller dödsfall måste slängas. Del är slöseri med resurser, som självfallet går lika bra alt använda som de resurser vi bygger upp inom folktandvården.

Man var väl på det klara med all tandvårdsförsäkringens ikraftträdande skuile innebära en väldig påfrestning för både folklandvården och de privata landläkarna. Bakgrunden lill köerna är välbekant. Folk som av kostnadsskäl inte varit hos landläkaren på 10 - 20 år har funnii att tandvården nu är en överkomlig utgift för dem. Den här gruppen domineras av äldre personer, och mänga av dem har synnerligen dålig landslatus eller bristfälliga proteser. En annan och större grupp är alla de som har skött sina länder ordentligt men ändå behöver ett siörre arbeie utfört. De har hell naturiigt skjutit de dyra behandlingarna framför sig i avvaktan på reformen och vill nu så snart som möjligt få plats i tandläkarstolen. Följden har blivit att landläkarna måsle prioritera också bland sina patienter sedan många år och ge de mest brådskande fallen förtur. Resten får finna sig i att vänta.

Jag lycker, herr slalsråd, all vi skall slå fasl all dd inte skall finnas någol moisalsförhållande mellan del privata landläkeriel och folklandvården. Jag har själv arbelal inom mill landsiings sjukvård och har själv-fallel Slorl inlresse för all folklandvården får tillräckliga resurser. Men arbetsinsatserna frän de privatpraktiserande och inom folklandvården måste ju gä hand i hand och är lika betydelsefulla för atl ge människorna i vårt samhälle en hygglig landvård.

Nu säger statsrådet i sitt svar till mig au landvårdsdelegationen, där socialstyrelsen, Landsiingsförbundei och Sveriges tandläkarförbund är representerade, undersöker möjlighelerna au finna nya regler som kan avlösa syslemei med vilandeförklaringar vid årsskifiei. Ja, jag lycker all del är bra om man kan finna ell sysiem som är grundai på föruisältningen att volymen inom privatiandläkarvården skall vara oförändrad. Jag hoppas att del då skall bli möjligt alt återigen ta i bruk de tandläkarpraktiker som nu slår tomma.

Jag kan nämna ett fall från min hemstad, där det har blivit uppenbara problem på grund av att en tandläkare lill följd av sjukdom inte kan utnyttja sin praktik och inte heller kan bli av med sin lägenhet och därtill hörande praktik. Del är självfallet bekymmersamt i första hand

för tandläkaren, eftersom han inte kan lösgöra sig från praktiken, men samtidigt för hans patienter.

Jag vill understryka all tandvårdsreformens genomförande var en bra ålgärd. De problem som vi haft och har kommer såvitt jag kan förslå sä småningom all kunna bemästras. I England hade man i stort sett sammma problem att brottas med i samband med genomförandel av sin tandvårdsreform. Vilandebesluiei har dock ställt till en rad besvärligheter, som jag får hoppas kommer atl försvinna vid årsskiftet. Statsrådet har inte uttalat någon personlig uppfattning i frågan, och det vore därför av inlresse atl höra om statsrådet vill medverka till att vilandebesluiei blir undanröjt, så all man äter kan ta sädana tandläkarpraktiker som pä grund av sjukdom, dödsfall etc. står tomma i bruk.

Jag skall lill slut något kommentera vad statsrådet sade om den förebyggande tandvärden. Denna är ju utomordentligt viktig. Del är väl trols alll bättre all försöka förebygga uppkomsten av hål i länderna än all bara vänta till dess att de måste lagas. Del är angeläget att i större utsträckning än hittills ulnyllja tandvårdshygienisternas kunnande i den förebyggande vården, kanske framför alll inom barntandvården. Utbildningen av tandhygienister är inte precis överdimensionerad i värt land. Det framgår också av vetenskapliga utredningar och undersökningar att landhygienisternas insatser i renl profylakliskt syfte har enormt stor belydelse. Jag vill därför lill slut fråga statsrådet om man kan förvänta atl genom initiativ frän statsrådet utbildningsvolymen vad gäller tandvårdshygienister kommer att öka. 1 min hemstad Örebro utbildas äriigen 10 tandvårdshygienisleroch i Malmö 16. Denna ulbildningsvolym, totalt 26 tandhygienister per år, är såvill man kan bedöma det inom både folklandvården och privatiandvården otillräcklig. Jag har därför velat ställa frågan direkt till statsrådet. Jag är medveien om alt del finns en kurs för tandsköterskor, den s. k. 50-kronorskursen, varigenom dessa får sädana kunskaper alt de kan ge viss information om tandhygien. Tandhygienisterna är dock så pass vikliga all en ökning av ulbildningsvolymen vad gäller dessa är nödvändig.

Jag lackar för svarel på min interpellation.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Även jag vill gärna lacka statsrådet för svaret på min interpellation. Jag vill starkt betona all det här är en mycket allvariig fråga som måsie diskuteras seriöst, och därför skall jag inte särskill myckel beröra de polemiska inslagen i statsrådets svar.

Vi skall vara på del klara med en sak: i öch med all landvårdsförsäkringen trädde i full kraft den 1 januari 1974 uppstod ell väntat tryck på tandvården, därför att ett slorl antal vuxna med elt ackumulerat värdbehov plötsligt började söka efler tandvård. Självklart har del skapat köer, främsi hos de privata tandläkarna men även hos folklandvården, och självklart har barnens tandvård kommit i kläm. Denna utveckling har som sagt varit förutsedd. Atl tjänstelandläkarna i ökad utsträckning

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 126-127

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

sökt sig över lill den privata sektorn för atl möta trycket från de vuxna är också naturligt. Men lika självklart är alt denna negativa effekl av tandvårdsförsäkringen blivit siörre än vad den behövt bli på grund av en felaktig konstruktion av försäkringen. Det lönar sig föga nu, herr Slalsråd, att påminna om vad vi moderater sade när försäkringen logs år 1973. Bättre är all omedelbart försöka rätta till bristerna i systemet.

En av de mest primära förulsällningarna för all de väntade negativa effekterna skulle bli så små som möjligt var att försäkringen skulle göras administrativt enkel, alt den skulle vara allomfattande och atl den skulle bygga pä förtroende och samverkan mellan den privata seklorn och folktandvården. Då försl kan man räkna med en maximal landvårdspro-duklion. 1 stället bjöds tandläkarna till försäkringen med armbågen, hot om straffåtgärder utfärdades, och ett krångel, som inte är av denna väriden, tillskapades. Sedan kan man undra varför försäkringen inte klaffar som den skall. Jag skall återkomma lill krånglet senare.

Som kronan på verket genomför sedan riksförsäkringsverkei, efler hörande av socialstyrelsen och mot den moderata representantens protester, nära nog ett idiotslopp för all elablering av tandläkare som privatpraktiker fram till den 31 december 1974. Därmed har skevhelerna blivit definitivt fastlåsta. Etableringsstoppet kom pä svenska flaggans dag, den 6 juni, men eftersom sjukkassorna måste ligga på varje ansökan om inträde i försäkringen i en månad skall etableringsstoppet gälla från den 6 maj till årets slut med undantag av elt fåtal dispenser. Enligt propositionen 45 år 1973 skulle etableringsstoppet vid behov genomföras regionvis, men nu har riksförsäkringsverkei alltså beslutat om eiableringsslopp över hela landet pä en gång, oavsett hur situationen är i de olika länen.

Följderna av detta eiableringsslopp - eller denna vilandeförklaring av ansökan om inträde i tandvårdsförsäkringen, som det heler på by-råkralspräk - har blivit synneriigen hårda och orättvisa. En 70-årig tandläkare i Örebro ville sluta och gä i pension. Ingen fick överta hans praktik. Han tvingades fortsätta därför all han inte ville lämna sina patienier i sticket. En annan 70-åring som inte kunde fortsätta på grund av dålig syn fick inte heller någon efterträdare, varför han måste köra ul hela utrustning, röntgenapparat m. m. på soptippen.

I elt annal län, med fullt utbyggd folktandvård, slutade en äldre landläkare, och tvä nyexaminerade - ell äkta par - anmälde sig. Den ena sökte lill folktandvården och fick arbeie, den andra ville överta den lediga praktiken men vägrades inträde i försäkringen. Han fick i slället söka till folklandvården i elt annal län, och där gick det givetvis alt få arbeie.

I ytterligare ell län med fullt utbyggd folktandvård avled en privatpraktiker på en ort där folklandvården inte skulle etablera sig. En ijäns-tdandläkare anmälde sig atl överta privatpraktiken, och folktandvårdens chef tillstyrkte detta, men ansökan avslogs.

En ung privatpraktiker avled, endast 33 år gammal, och änkan kunde inte sälja praktiken eftersom ingen fick köpa den. Det fanns två landsköterskor anställda, som änkan alltså mol sin vilja måste säga upp.

Men då fick hon betala sex månaders lön till dem enligt den nya trygghetslagen. Hon klämdes mellan två stelbenta lagar.

Tror verkligen herr Aspling, eller någon annan, atl landvårdsproduk-lionen främjas av en sådan stelbent tillämpning av landvårdsförsäkringen? Under åtta månader 1974 kommer alltså tjänstelandläkarna atl vara livegna och näringsfriheten för en hel yrkeskår satl ur spel. Vilka rättsregler skall gälla på det här området, där godtycket nu tycks fiorera?

Sä några ord om krånglet - och jag måste verkligen be kammaren om tillgift för atl del jag nu säger blir krångligt, men det är inte mitt fel.

Som väl de flesta vel laborerar man med två procenttal inom tandvårdsförsäkringen. I normalfallet betalar patienten 50 proceni av kostnaden, och när denna kostnad överstiger 1 000 kronor betalar patienten 25 proceni av den del som överstiger 1 000 kronor. Men, herr statsråd, del är inte nog med detta. Under en långvarig övergångstid gäller för 17-19-åringar inte bara 50 procent och 25procent när de går lill en privatpraktiker, ulan de 50 procenten blir 25 proceni och de 25 procenten blir 12 1/2 procent om dessa 17-19-åringar går till folktandvården. Nu är det ganska vanligt all en patient går till en privatpraktiker för sitt ordinarie tandunderhäll och samtidigt lill folktandvården för något spe-cialislarbeie. När översliges då 1 000-kronorsgränsen, och vilken tandläkare åstadkommer detta överskridande och till vilket belopp? Är patienten därtill 17-19 år kan man föreställa sig krånglet med olika taxor. Vid sådana dubbelbesök blir del oftast feldebileringar.

I ell landsting har folktandvården utfärdat beslämmelser om hur man skall förfara i dylika fall. Jag citerar ur formuläret som tillställts samlliga landläkare och tandsköterskor:

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

"Ang. rättelse av feldebitering eller felkodning i kassaboken.

1.0 m patienten har betalat rätt belopp men uppgift om åtgärd, anlal eller minuter är fel.

Rätta med rött på kvittokopiorna i kassaboken.

Upptäcks felet efler månadsskiftet och månadsredovisningen är insänd till landvårdssektionen, måsle rättelsen meddelas dit samtidigt som den görs i kassaboken.

II. Om patienten har betalat fel belopp.

Meddela patienten att han har betatal för hög patientavgift och hur återbetalning skall ske.

1. Om felet upptäcks samma månad och månadsredovisning inte skickats till landvårdssektionen.

A. Be patienten komma tillbaka och la med sig utfärdat kvitto. Sätt
in kvittot i kassaboken samt makulera hela kvittosaisen (= kvitto -t-
ivå kvitiokopior).--

Om patienten inte har kvittot kvar, notera detta på de makulerade

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet .för tandläkare, m. m.

kvitiokopiorna. Skriv ett nytt kvitto på rätt belopp och ålgärd. Hänvisa
till gammall kvitto.--

Anteckna i journalen den förda transaktionen.----

B. Patienten återkommer inte. Betala tillbaka beloppet på en postanvisning enligl följande:" Så är förfaringssättet beskrivet.

"Postanvisningskviitot klistras upp pä ett papper med följande text:" - Så beskrivs hur del skall gå lill.

"Skicka in papperet till tandvårdssektionen tillsammans med månadsredovisningen.

1 journalen införes återbetalningen på liknande sätt som under punkt II 1 A.

2. Om felet upptäcks efler rnänadsskiftet och månadsredovisning har skickats lill landvårdssektionen.

A. Om patienten kommer tillbaka. Skriv ett återbelalningskviito (finns all köpa i bokhandeln) i tre exemplar. Obs! Patienten måste skriva under kvittot.

Lämna originalet lill patienten tillsammans med pengarna. Behåll en kopia av kvittot och klistra upp den andra på ett papper med följande text:" Och så följer en beskrivning av texten.

Ja, herr statsråd, det här är alltså inte hämtat ur Grönköpings Veckoblad, ulan det är en stackars landvärdschefs seriösa försök all sälta land-vårdsförsäkringens intentioner pä pränt.

Jag känner ett fall där en landläkare fick syssla med det här under en hel dag, herr statsråd, för ell fel på 11 kronor. Alla beialningar skall enligl föreskrifterna rundas nedål men timåtgången skall rundas uppåt lill närmaste fem minuter. Vidare färden procenisals som palienien skall betala inte läggas på slutsumman, vilket vore enklast, ulan på vart och ett av de delmoment som tandläkaren utför, och dessa kan vara mänga och ge myckel ojämna delsiffror. Del här lar mycket onödig lid saml skapar stor irritation. Bland alla lill 50 proceni rabatterade arbeten kommer så en profylaktisk åtgärd - skrapning av tandsten t. ex. - där återbäringen är 75 procent. Man kan verkligen ställa sig frågande lill nyttan av de olika rabatterna. Tar den förebyggande älgärden inom folktandvården för en 17-19-åring t. ex. lio minuter skall denna åtgärd beräknas som en sjättedel av en tandläkartimme ä 136 kronor, och patienten skall då betala hälften av 25 proceni, alltså

1/6x136

-= 2 kronor 50 öre efler avrundning.

Herr statsråd! Allt detta orimliga krångel skulle vara borta om del fanns en enhetlig återbäringslaxa. Sveriges landläkare och tandsköterskor och inte minsl personalen på våra sjukförsäkringskassor anser atl en enhetlig återbäringsprocenl är en nåd att stilla bedja om. Den kunde t. ex. sällas lill 60 procent, om man inte vill atl försäkringen skall bli dyrare än nu. Bara denna ålgärd skulle göra all mycken blankdiid kunde över-

föras lill produktivt landvårdsarbde.

En enhetlig rabatt föreslog moderaia samlingspartiet som enda parti när tandvårdsreformen beslutades i fiol liksom att alla, även barn och ungdom, skulle tillhöra försäkringen. Jag vädjar till socialminislern atl i dd Uppkomna lägel länka om på de här punklerna.

Del är bra all landvårdsdelegationen länker upphäva elableringsstoppet den I januari 1975, men del är illavarslande alt andra och nya kontrollåtgärder kommer i slällel. Hur skall de fungera? Jag och övriga inom moderata samlingspartiet molsäller oss inie en viss dableringssiyrning i nuläget. En jordbrukare t. ex. får ju inte köpa lill jord eller ens nysiaria som han vill, och ell induslriföreiag måsle la lokaliseringshänsyn när invesieringsfonderna skall användas, men all erfarenhei visar all tvång bara skapar problem. Del finns ju lokala landläkarföreningar i varje län, och jag vel all landläkarna själva är beredda på all resonera med folktandvården om nyetablering.

Man kan komma långt och nå bra resullal med samverkan. Kanske kan man t. o. m. länka sig en stimulansåtgärd till dem som vill etablera sig i glesbygden. Positiva åtgärder är alltid bättre än tvång. Det går också intensiva rykten om au del näsla är kommer en ny blankett som i fråga om krångel överträffar vad jag har sagt om de nu gällande - och då kan man länka sig resultatet!

Jag kan garantera, herr Aspling, all denna nya blankett inte kommer all lösa några problem ulan bara förvärra saken och skapa vantrivsel bland all tandvårdspersonal.

Försök i slället med en enhetlig återbäring, avveckla dableringssloppel, lål försäkringen omfatta alla och sträck ut handen lill samarbele med alla parter, även tandteknikerna, i stället för armbågen! Då försl kan man hoppas på elt goll resullal, då först når man ell opiimali ulnylljande av hela vårdkapaciiden. En del köproblem för både barn och vuxna kommer ändå all beslå några år, men ulan de här nämnda åtgärderna kan inte effekiiviiel, arbdsro och förtroende uppnås. Tro mig, herr social-minisier!

Moderaia samlingsparlieis och min egen uppfallning all del är bällre all skapa underlag för samverkan mellan folktandvård och privattandläkare än all skapa byråkrali och molsällningar har slyrkls efler all jag läst Svenska Dagbladd i dag, vilkel jag hoppas au herr Aspling också har gjori. Där får man se all Slockholms läns landsling skall göra en jätiesalsning för all klara landvärdens akuta problem. I samverkan med privaliandläkarna skall en akutklinik startas vid årsskiftet med öppel-hållande varje dag'årel runl mellan kl. 8.00 och 21.00 för all beta av köerna. Sådant är positivt, herr slalsråd! Sådani ger resultal och visar all ell borgerligi styrt landsling kan tackla de här problemen pä elt vettigt säll.

Jag hoppas verkligen att myndigheterna inte nu sätter käppar i hjulet för ell fruktbart samarbele genom införande av rigorösa kontrollåtgärder och ökal blankeiikrångel under nästa är.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr lalman! Försl ell lack lill socialminislern för svaret på min interpellation.

Jag delar faktiski statsrådets bedömning atl både herr Andersson i Örebro och herr Ringaby i sina interpellationer till statsrådet tagit upp landvårdsfrågorna med utgångspunkt i privallandläkarnas intressen. Jag tycker att jag fick ytlerligare belägg för delta när jag lyssnade till framför allt herr Ringabys anförande.

I min interpellation tar jag upp problemen med utgångspunkt i de förhållanden som råder inom folktandvården. Jag efterlyser vilka fortsatta åtgärder som enligl socialminislern erfordras för all folklandvården skall kunna infria sitt vårdansvar i enlighet med den av statsmakterna beslutade tandvårdsreformen. Den under förra årets riksdag beslutade tandvårdsreformen innebar som bekant atl landstingen som huvudmän för folklandvården fick ett lagfäst ansvar för barniandvården.

Jag aktualiserade denna fråga också i maj månad i år, då det förelåg uppenbar risk för atl tillgången på tandläkare inom folktandvården äventyrade delta värdansvar. Överströmningen av tandläkare från folklandvården till privatpraktik hade under 1973 varit mycket stark. Underdel årel hade inte mindre än 145 tandläkare i folklandvården slutat för all bli privaltandläkare. Denna trend har sedan fortsall.

Det var i svaret på min fråga som socialministern då, med hänsyn lill folktandvårdens lagfästa ansvar för barniandvården, anslöt sig till tanken pä etableringsbegränsning för privatpraktik, elableringsregler som också trädde i kraft månaden efter. Socialministern underströk att om del fanns risk för att folktandvården inte skutte tillförsäkras landläkarresurser i den ulslräckning som statsmakternas beslut förutsatte, så skulle de här åtgärderna genomföras. Så skedde också. Personligen tror jag all dessa elableringsregler var nödvändiga och bör bibehållas.

Jag har i min interpellation framhållit all del nu förefaller angeläget att vi får en utvärdering av dessa elableringsregler. Jag har också efterlyst fortsatta ålgärder för att folktandvården skall kunna infria sill vårdansvar. Jag gör della därför all jag upplever situationen beträffande folklandvården på vissa håll ule i landel som mycket bekymmersam.

Låt mig illustrera delta med bara ell exempel från mitt egel län. Så sent som i måndags fanns den här rubriken på en tidnings förstasida: "Katastrof i Åriäng - fem års väntan på tandvård."

Jag är medveien om all bristen på tandläkare inom folklandvården varierar myckel från landsling till landsting. I Värmlands landsling är vi hårt drabbade med ca 20 tjänster vakanta vid våra kliniker. Socialminislern anger också i sitt svar all en slor del av de obesatta tand-läkartjänsterna inom folktandvården återfinns jusl i glesbygdsområdena.

Årjäng, som jag här har åberopat, förfogar över tre landläkare på 9 000 invånare. Vårdansvaret kan inte uppfyllas, även om man här som på andra platser gör allt för att hinna med skoleleverna och rena akutfall på vuxensidan.

Patienter med lill exempel tandlossning kan få vänta upp lill fem år på behandling.

På de fiesta kliniker ute i landet är man tvingad öka intervallerna mellan behandlingarna. Skall vi klara den här situationen krävs det att folktandvården äriigen tillförs det loiala neltotillskoltel av tandläkare. Del är pä folkiandvårdssidan som samhället har sill lagfästa ansvar, och della måste vi också söka infria. Vi måste finna former för atl lösa de här uppgifterna.

Del bör kanske i sammanhanget nämnas alt Sverige hör till de länder som har del största anlalel landläkare i förhållande lill folkmängden: För närvarande finns del här en aktiv tandläkare på 1 168 invånare.

Under de senasle 20 åren har tandläkarkåren i stort sett fördubblats. Anlalel tandläkare väntas öka ännu mer, och enligl beräkningar skall det omkring år 1980 finnas en tandläkare på 900 invånare. I Årjäng har man i dag en landläkare pä 3 000 invånare.

Här måste vi med hänsyn till det ansvar riksdagen tagit och det regionala ansvar som åvilar landstingen i egenskap av huvudmän för folktandvården se till atl folklandvården tillförs de tandläkarresurser som finns i dag och som kommer atl finnas. I detta syfte krävs forlsalla åtgärder. Därför är jag lillfredsslälld med alt socialminislern i sill svar på min interpellation konstaterar all det finns behov av en kontroll över ulvecklingen också i fortsättningen. Härom råder enighet i tandvårds-delegationen, vilkel innebär alt Tandläkarförbundels representanter.är av samma uppfattning.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Väntan på svarel på min fråga har varit ganska läng. Under denna väntan har tandteknikernas situation verkligen diskuterats i massmedia. Som socialminislern vel råder det stor ängslan ule pä fältet. Dentallaboraiorierna och tandteknikerna är på flera håll på väg mot stor penningbrist, som man befarar skulle kunna äventyra denna delvis goda tandvårdsreformen.

Jag måsle säga all jag har fåll ell utomordentligt positivt svar, som jag har all anledning au lacka för. Jag har läst det och läst om det, undrat och tänkt efter om del inte finns någonling som är litet tveksamt. Och del gör del. Min tveksamhet gäller ell enda ord, nämligen ordel "överväger". Socialminislern säger alt riksförsäkringsverkei överväger en ändrad ulbdalningsrutin för landtekniker. Del hade varit ännu bättre om del hade stått att riksförsäkringsverket har beslutat om en sådan ändrad ulbetalningsrutin. Men när jag läser de följande raderna får jag det intrycket, att man redan har utarbetet ett syslem som skall innebära att det kommer att bli på detta sätt. Därmed anser jag atl man har löst betalningsproblemet för tandteknikerna. Jag hoppas alt delta träder i kraft så fort som möjligt. Det enda jag skulle vilja fråga socialministern är, huruvida slalsrådel har någon aning om hur snabbi del kan förverkligas och detta ulbdalningssystem kan införas.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet .for tandläkare, m. m.

Hen TORWALD (c):

Herr latman! Först ber jag alt å mina egna och kanske inte minst ä landteknikernas vägnar fä tacka slalsrådel för del mycket positiva svarel.

Låt mig som bakgrund till min fråga redovisa några uppgifter från ett relativt stort förelag i leknikerbranschen, vilket totalt sysselsätter 19 personer i Göteborg. Årsomslutningen var ca 1,3 miljoner kronor, och lönerna var i det här fallet ca 70 proceni. De utestående fordringarna hos tandläkare och försäkringskassa var för ett lag sedan sammanlagl 388 000 kronor, vilket innebär all förelaget hade nästan exakt 30 proceni av årsomsättningen utestående i form av fordringar. Della kräver ju både kapilal och ränlebetalningsförmäga som ligger långt ulöver vad som var fallet före tandvårdsreformens genomförande. Dentaldepöterna, som levererar guld och annat malerial som tandteknikerna behöver i sin verksamhet, lämnar numera bara 14 dagars kredit, varefter dröjsmålsränta debiteras. Bara under september månad köpte denna firma guld för 40 000 kronor för atl kunna göra de av tandläkarna beställda arbetena. Det är också så, atl problemen snarare torde vara större för de mindre förelagen inom landleknikerbranschen, eftersom de inte har samma möjlighet som de stora firmorna att erhålla rabatter på levererade varor från dentaldepöterna.

Jag är alltså myckel tacksam för det svar som statsrådet lämnat. Jag vill bara, herr talman, avslutningsvis förutsätta att riksförsäkringsverkets föreskrifter kommer att utarbetas så snabbi alt de nya ulbetalningsreg-lerna kan tillämpas instundande årsskifte.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Jag vill. börja med alt svara på de tvä frågor som jag fäll dels av fru Fraenkel, dels av herr Torwald om när del kan beräknas atl de nya ulbdalningsreglerna skall böria lillämpas. Avsikten är all della skall kunna ske från årsskiftet.

Får jag därefter, herr lalman, någol kommentera de inlägg som här har förevarit.

Herr Ringaby började med atl säga atl han inie skulle la upp de polemiska delarna i mill inlägg - han hade lydligen upplevt dem så. Del intressanta som sedan följde var emellerlid all hela hans inlägg var polemiskt i långa stycken: det talades där om krångel som inte var av denna väriden, felaktig konslrukiion och myckel, mycket annat. Herr Ringaby är uppenbarligen'en vän av svepande formuleringar och kraftuttryck när del gäller sociala reformer. Han inleder för övrigt sin interpellation med följande ord: "Redan efter några månaders tillvaro har tandvårdsförsäkringen skapat problem som saknar motstycke i jämförelse med andra socialförsäkringar." Jag tror au herr Ringaby borde vara liiel försiktigare. Det är inte första gången moderalerna svartmålar vikliga sociala reformer - historien är fylld av exempel härpå. Hur var det inie när sjukförsäkringen, ATP och sjukronorsreformen genomfördes?

Självfallet föreligger problem och inilialsvårigheier när stora sociala reformer skall genomföras. Här ägnade herr Ringaby en slor del av tiden för sill inlägg åt all beskriva vad han kallade krånglet i fråga om blanketterna. Jag skall, herr talman, i ell senare inlägg återkomma till den frågan. Som jag framhållit i mitt svar i dag lill herr Ringaby om tandvårdsförsäkringen är det i mycket slor ulslräckning fråga om övergångsproblem. Så har det varit när del gällt tidigare reformer. Efler en lid har krisrubrikerna försvunnit, reformerna har fungerat och människorna har upplevi dem som omistliga tillgångar för sin egen trygghet. Del kommer all bli fallet också med landvårdsförsäkringen, det är jag övertygad om.

Jag reagerar mot denna ensidiga svartmålning av landvårdsförsäkringen. Jag skulle framför allt vilja fästa herr Ringabys uppmärksamhet på de tusentals människor som varje dag går hem från sin tandläkare med en för de flesta till överkomligt pris reparerad landuppsälining. Ställ frågan lill dem, om de anser att landvårdsförsäkringen är misslyckad och ell fiasko!

Jag noterar de skilda synsätt som har avslöjats både i interpellationerna och i inläggen om tandvården i dag. Herr Olsson i Edane uttrycker oro för att folktandvårdens och särskilt barntandvärdens utbyggnad skall äventyras genom en översirömning av tandläkare lill den privata seklorn, och han gav exempel på siluaiionen i sitt egel hemlän, i Värmland. Herr Ringabys och i viss mån herr Anderssons i Örebro inlägg vittnar däremot liksom lidigare mindre om en omsorg om tandvårdsreformen och patienterna och mera om en omsorg om tandläkarna och deras möjligheter att bedriva privat förelagsamhd under gynnsammast möjliga villkor.

Herr Andersson i Örebro var förvånad över mill inierpellationssvar. Jag har svarat på herr Anderssons fråga. Och sä ställer han frågan: Vill socialminislern medverka till all dableringssloppel för tandläkare upphävs? Jag har myckel ingående redogjort för den frågan i mitt interpellationssvar, och jag har pekal pä att enighet råder om att någon form av reglering blir nödvändig även i framliden. Observera alt enligt del beslut som riksdagen fattade skall värdvolymen öka inom folktandvården och hällas pä oförändrad nivå inom privattandvården. Ndlotillskoltel skall gä lill folklandvården. Bakgrunden lill riksförsäkringsverkets beslut var att volymen ökade i privatiandvården och minskade i folklandvården, alltså en utveckling tvärtemot riksdagens beslut som herr Andersson var med om all fatta.

Herr Andersson tog upp en viktig fråga - insatserna för den förebyggande vården. Jag vill ägna någon minut ål den frågan.

Utbildningen av tandhygienister startade för ett par år sedan. Än så länge har den en relativt blygsam omfattning. Regeringen kommer all i konseljen i näsla vecka ge socialstyrelsen i uppdrag all lillsälla en uiredning om den långsikliga efterfrågan på tandvårdspersonal. Avsikten är bl. a. att undersöka den lämpliga fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika slag av tandvårdspersonal. Det framlida behovet av landhy-

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

gienisler kommer nu därför atl bli karllagt av denna uiredning. Frågan om en ökad utbildning av landhygienister kommer au övervägas med ledning av utredningens resultal.

Här är det också viktigt med insatser på andra områden. Jag tänker pä landteknikersidan. En prognos över behovet av tandtekniker utfördes 1968 och gällde tiden fram lill 1980. Skolöverslyrelsen har för närvarande i uppdrag att i samråd med socialstyrelsen se över det framtida behovet av tandtekniker i samband med en utbildningsplan för tandteknikerna. Tandieknikersidan berörs vidare av den utredning som enligl vad jag nyss nämnde kommer all tillsättas inom kort.

Både herr Andersson i Örebro och herr Ringaby har varit inne på beskrivningar av enskilda fall. Här i riksdagen har vi inte lill uppgift atl diskuiera enskilda fall, och jag skall inte heller göra del. Jag vill endast peka på all den omständigheten all en privatpraktikers verksamhet av en eller annan anledning upphör inte ulan vidare godtages som skäl för dispens. Givelvis kan del innebära svårigheter för privatpraktikernas förutvarande patienter. Man får emellerlid inte glömma bort alt om en tjänsteläkare skulle överta praktiken, så kommer också han all lämna en grupp patienter. Merparten av dessa är i regel barn, och del är deras landvård som regering och riksdag särskill velat värna om.

Herr talman! Vi får aldrig glömma alt del var två. beslut riksdagen i fjol fattade om tandvården i vårt land. Del ena gällde tandvårdsförsäkringen, del andra folktandvårdens ulbyggnad. Båda är lika vikliga. Enligl riksdagsbeslutei skall folklandvården byggas ul under reslen av 1970-ialel, sä all den klarar hela barn- och ungdomslandvärden. Det fordrar atl hela ökningen av tandläkaraniald fram lill 1980 tillförs folklandvården. Framför alll på landslingshäll var man emellerlid orolig för att landvårdsförsäkringen skulle medföra en lockelse för många av folk-landvårdens tandläkare all gå över lill privalpraktik. I en sådan situation skulle landslingen inie kunna uppfylla sill ansvar för barniandvården, och riksdagsbesluiei om tandvårdsreformen skulle, i den del del, avsäg folktandvårdens utbyggnad, hell enkelt bli dl slag i luften. Därför infördes etableringsregeln i lagen. Vad som sedan hände har visat alt det var synnerligen välbetänkt. Jag vel atl Tandläkarförbundei gjorde myckel betydande och låt mig gärna säga myckel aktningsvärda insatser i försöken från tandvårdsdelegalionens sida alt hejda den väg av Ijänste-landläkare som ville överge folklandvården och ägna sig åt privatpraktik på tandvårdsförsäkringens villkor. I åtskilliga fall lyckades man få sådana landläkare all länka om, men tyvärr inte tillräckligt många. Meningen med vilandeförklaringen har, som framgår av riksdagsbeslutet, varit all i en besväriig silualion överblicka lägel och få rådrum. Folktandvårdens rekryteringssitualion har inte heller förbättrats. Siffrorna från oktober månad i år visade ingen uppgång ulan tvärtom en viss ytterligare minskning. Socialstyrelsen kommer i dagarna alt redovisa en ny rapport om barntandvårdens läge.

Som framgått av milt interpellationssvar överväger man nu i riksför-

säkringsverkets landvärdsdelegalion vad som bör ske efter årsskiftet. Alt del behövs någon form av kontroll över ulvecklingen är alla där överens om, således även Tandläkarförbundels representanter. Jag har förställ all herrar Ringaby och Andersson i Örebro i länga stycken delar den uppfattningen. Men del kontrasterar ju mot deras interpellationer. Om jag läst dem räll har båda velat släppa fältet fritt för elablering. Del är en uppfallning som inte delas av Tandläkarförbundets representanter i landvårdsdelegationen. De anser atl någon- form av begränsning av etableringen är nödvändig.

Meningen, herr talman, med tandvårdsförsäkringen har varit att folk skall få råd all gå lill landläkaren. Del harjag framhållit mänga gånger, senast nu i mitt interpellationssvar. Den ökade efterfrågan på landvård som försäkringen har ullöst ligger därför till väsentlig del i linje med reformen. Ell par inslag i den ökade efterfrågan skulle jag dock vilja kommentera någol.

Alltifrån det atl utredningsförslaget om landvårdsförsäkringen lades fram hösten 1972 och i synnerhet efter riksdagens beslut våren 1973 har med säkerhet ett växande antal personer skjutit upp sina landläkarbesök lill efter den 1 januari 1974. Särskill lorde del ha gälll patienter som har haft behov av siörre arbeien. Ell slående exempel på delta är de tandläkare som redan vid årsskiftet hade tidböckerna fyllda lill maj eller ännu längre. Della förtänker jag ingen. Jag finner del både naiurligi och mänskligl, men det har blivii någol av en dubbeleffekl av landvårdsförsäkringen atl landläkarna jämsides med en direkl åsyftad ökning av efterfrågan också fält la pä sig ett uppskjutet vårdbehov. Del sistnämnda måste dock rimligen -jag har underslrukil del - vara en övergångsföreteelse, och som så många andra övergångsfenomen kommer del atl jämnas ut sä småningom.

Del hör lill socialstyrelsens uppgifter att ha tillsyn över hur tandvården bedrivs i landet. Socialstyrelsen har i ell cirkulär lidigare i år rekommenderat tandläkarna all vänta med behandlingar som inte är nödvändiga för all ge plats ät patienter med mer trängande värdbehov. Överläggningar pågår för närvarande mellan socialstyrelsen, Sveriges landläkarförbund och Svenska landläkaresällskapd i frågor som rör vårdsituationen framför alll inom vuxentandvården. Tandläkarorganisationerna har bildal en arbetsgrupp, i vilken också socialstyrelsen är representerad, som har till uppgift atl lämna socialstyrelsen synpunkier inför de nya råd och anvisningar för landvården som avses komma ut vid årsskiftet. Detta arbeie siktar till atl förbättra förhållandena inom akut- och jourtandvården och all öka landläkarnas möjligheter all la emot de nya patientgrupper som tillkommit tack vare tandvårdsförsäkringen.

Får jag sedan, herr talman, säga elt par ord om ersättningsnivån. Enligl reglerna i tandvårdsförsäkringen siiger försäkringens ersättning från 50 till 75 procent när den sammanlagda kostnaden för behandlingen går över 1 000 kronor. Som framhölls redan i propositionen om tandvårdsförsäkringen är motivet för denna regel alt göra del möjligt också för

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet .för tandläkare, m. m.

patienter med låg betalningsförmåga au få omfattande och kostsamma behandlingar utförda. Regeln har alltså självfallet tillkommit av sociala moliv. Kostnaden skall beräknas för en sammanhängande behandlings-följd. Del har framkommit ett behov av att under en övergångstid sträcka ut behandlingsperiodens längd någol. Som jag nämnde i mill svar är riksförsäkringsverkei nu berett att medge en utsträckning av tiden för sammanhängande behandlingsperiod. Tillämpningen av den s. k. tusen-kronorsregeln kommer därmed atl underlättas.

När tandvårdsförsäkringen skulle beslutas av riksdagen föreslog ju herr Ringaby och hans partivänner att ersättningen från försäkringen skulle vara - om jag inte minns fel - ire fiärdedelar av kosinaden men utan

- observera del - laxebindning för landläkarna. Jag noterar au herr Ringa
by i dag - om jag uppfatiade honom rätt - var beredd att sänka er
sättningsnivån lill två tredjedelar av kostnaden.

Herr Ringaby hävdar alt många problem skulle lösas om barnen kunde få tandvård även av privatpraktiserande läkare och efter samma regler som vuxna försäkrade. Jag vill då hänvisa lill alt Landsiingsförbundei rekommenderat landstingen all betala hela landvårdskoslnaden för barn som på grund av lång väntetid i folktandvården får remiss lill privatpraktiserande tandläkare. De privaiprakliserande landläkarnas inlresse av alt behandla barn är emellertid, det vill jag markera här, tyvärr inte överdrivet stort. Det framgår av svaren på en enkät bland landets tandvårdschefer som i dagarna har sammanställts av socialstyrelsen. Svaren visar all av de barn som hittills fåll fullständig behandling har privaltandläkare behandlat ca 7 procent av barnen i åldrarna 3-5 år och ca 2 proceni i åldrarna 6-16 år.

Herr Ringaby säger atl del är yllersi angeläget med samverkan och förtroende. Ja visst är det del! Han hänvisar också lill Slockholm. Jag vill bara fästa herr Ringabys uppmärksamhet på att della markerade vi myckel klart i propositionen. Vi förutsatte en samverkan, bl. a. när det gäller akut- och jourtandvården. 1 tandvårdstaxan har också hänsyn tagits lill detta.

Får jag bara sedan, herr lalman, avslulningsvis säga dl par ord om denna siora, viktiga och grundläggande sociala reform. Tyvärr finns del en del landläkare som lalar illa om tandvårdsförsäkringen. Efter vad jag har hört förekommer del t. o. m. all tandläkare i sina mottagningsrum lägger ut propagandamaterial mol försäkringen. Jag hoppas au della också är ell övergångsfenomen.

Tandvårdsförsäkringen är naturiigtvis inte i första hand avsedd för landläkarna ulan för deras patienier. Redan har 2,5 miljoner vuxna blivit färdiga med sin tandbehandling efter reformen och därigenom fält erfarenheter av tandvårdsförsäkringen. Jag tror jag vågar påslå att en överväldigande majoriiel av dessa paiienier är nöjda med den nya försäkringen. Del är dessulom en grupp som snabbi ökar. I samma takt minskar tilltron lill landläkare och andra som försöker - jag skulle vilja säga

- baklala tandvårdsreformen.

Åtskilliga tandläkare beklagar sig nu över att de har mycket atl göra. Under senare år har problemel egentligen varit del motsatta. Men del glömmer man ju så läll bort. Också landläkarna borde ha anledning att se positivt på tandvårdsförsäkringen. Försäkringen kommer av allt att döma all säkra tillgängen på arbete för överskådlig tid. Det är verkligen inte alla akademikergrupper för vilka man vågar ställa upp en sådan prognos. Au denna myckel stora fördel för tandläkarna också måsie medföra vissa förpliktelser borde landläkarna vara de första all inse.

Jag upprepar, herr lalman, vad jag sagt i mill interpellationssvar: Några väsentliga och befogade invändningar har inte kunnal riktas mol själva landvårdsförsäkringen. Den aren reform som redan vunnit uppskattning hos miljoner svenskar, och jag försäkrar all det blir fier.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag var polemisk, sade statsrådet, efler del jag själv sagt all statsrådet var polemisk. 1 varje fall var jag utomordentligt kritisk i min beskrivning av tandvårdsförsäkringens till-lämpning. Men del avgörande, herr statsråd, är om min beskrivning av krånglet i samband med tillämpningen har varit felaktig. Statsrådet har inte på en enda punkt, vad jag förslår, i sak kunnat tillbakavisa min kritik.

Statsrådet Aspling lalar faktiskt inte riktigt sant när han säger all jag endast tänker på privattandläkarnas intressen. Jag har ändå mest talat om folktandvårdens intressen i mitt debattinlägg och även i interpellationen. Det är här verkligen inte fråga om all gä vissa gruppers iniressen lill hända. Det är til syvende og sidst patienternas intressen del gäller. Om inte försäkringen fungerar går det ul över patienterna. Jag är angelägen om att försäkringen skall tillämpas på sådant sätt all den fungerar för patienterna.

Statsrådet påslår häpnadsväckande att jag dessutom ifrågasätter nuvarande regler om att barntandvård skall lämnas av folktandvården och där vara avgiftsfri. Var harjag sagt del? Jag har aldrig sagt all den fria barntandvården skall bort. Tvärtom har jag myckel starkt hävdat att vi skall ha fri tandvård för barnen. Det var på de punklerna jag tyckte alt statsrådet var polemisk.

Sä säger statsrådet Aspling: Gå och fråga de 2,5 miljoner människor som har fält behandling hos tandläkare vad de tycker om försäkringen! Men, herr .statsråd, det är nästan samma människor som gick lill landläkaren före försäkringen. Det är de nytillkommande grupperna som inte kommit in i försäkringen. De människor som flyttat lill andra orter har ingen möjlighet att få tandvård i dag. Problemet är att de nytillkommande i myckel liten omfattning kunnat utnyttja försäkringen.

Om en ijänsieiandläkare övertar en privatpraktik blir stolen hos folktandvården tom, sade socialministern. Men om det sker i län, där folklandvården är hell utbyggd, som t. ex. i Blekinge eller Hallands län, och del där icke behövs någon mer hos folktandvården, spelar del ingen

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

roll. Om däremol någon privaltandläkare avlider ute i glesbygden blir de paiienterna ulan tandvård.

Tyvärr, herr socialministern, var inte förutsättningen i propositionen samverkan. Del var tvångsansluining och ell hot till tandläkarna att om ni inte sköter er kommer vi all utfärda eiableringsslopp. Del var en dålig start, lycker jag.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har lidigare slagit fasl alt privattandläkerid och folktandvården skall gå hand i hand. Självklart harjag varit med och fattat beslutet om landvårdsförsäkringen och, som jag sade lidigare, lycker jag den är bra.

Jag har tagit upp ett problem och det gäller de privatpraktiserande tandläkarna vars praktiker får slängas på grund av sjukdom, dödsfall eller pensionering. Delta lar statsrådet som intäkt för att jag ensidigl - i ett senare inlägg tonar slalsrådel ned del och säger i viss män -företräder de privata intressena. Jag har med detta velat aktualisera problemet med vilandebesluiei. Del beslutet innebär nämligen all man inte kan besätta de lomma stolarna. Som jag sade i mill lidigare anförande tycker jag all det är slöseri med resurser. Del skapar också ekonomiska problem för dem som har egna tandläkarpraktiker med tillhörande våningar och inte kan bli av med dem. Men det kanske för statsrådet inte är någol större problem.

Precis som statsrådet är jag angelägen om atl den här reformen skall löpa, men jag vill hävda alt vårdvolymen - att sä många som möjligt kan få vård - trols alll är det mest väsentliga. Och det blir inte mer tandvård av atl en tandläkarstol står tom, vare sig del är på en folk-tandvårdsklinik eller en privatpraktik. Det gäller ju atl utnyttja de tillgängliga resurserna.

Sedan har jag samma uppfattning som statsrådet att det inte finns någon som helsl anledning att tala illa om tandvårdsreformen, folktandvården eller privaliandläkarna. Statsrådet drog fram - inte direkt men antydde dock - all privaliandläkarna lägger ut i sina praktiker någonting som skulle ge ell negalivi sken ål folklandvården. Delta vill jag fördöma precis pä samma sätt som jag fördömer del uttalande som gjordes från ansvarigt håll vid landvårdskonferensen i Kiruna. Del uttalandet löd ungefär så här: Hur länge skall vi tolerera alt privaliandläkarna inte känner vårdansvar för hela folkel? - Del är rätt oläcka saker, och jag hoppas alt den inställningen försvinner.

Jag är glad över all slalsrådel ger besked om att vi kan räkna med atl volymen för ulbildning av tandhygienister kan öka.

Till slut vill jag vända mig till Per Olsson i Edane, som sade alt sedan han hade hört herr Ringabys anförande ansåg han alt jag företrädde privallandläkarnas iniressen. Ja, ja, man kan göra sådana bedömningar.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Jag nämnde i mitt tidigare inlägg attjag skulle återkomma lill frågan om vad herr Ringaby kallade "del otroliga krånglet". Låt mig få säga några ord om den frågan.

Tandvårdstaxan består av en avdelningför själva landläkararbdd som har ell 70-lal olika rubriker med olika arvodesbelopp och ofta dessulom fiera s. k. latiludarvoden undersamma rubrik. Härtill kommer en särskild avdelning för landleknikerarbelen som också innehåller ell stort antal rubriker med skilda arvoden. Taxan innehåller vidare olika regler för ersättning frän försäkringen för skilda behandlingar. Det är inte minst efter önskemål frän tandläkarna själva som tandvårdstaxan fick del här utseendet. Del är en given följd av del relalivi komplicerade ersäiinings-syslemet all blanketten till tandvårdsförsäkringen inte kan göras alldeles enkel.

Samhällets koslnader för tandvårdsförsäkringen beräknas uppgå lill närmare 700 miljoner kronor. Del är dä, låt mig underslryka del, rimligl att samhället skaffar sig en ordentlig kontroll över hur försäkringens pengar utnyttjas. Nödvändigheten av en noggrann uppföljning av tandvårdstaxan undersiröks starkt inte minsl här i riksdagen när tandvårdsreformen beslutades. En sådan uppföljning är inte möjlig om inte tandläkarna får ange vissa uppgifter om behandlingen pä räkningsblanket-lerna. Både regering och riksdag har begärt alt riksförsäkringsverket skall kunna redovisa utfallet av tandvårdstaxan. För verkets bedömning har del varit nödvändigt all få in vissa uppgifter från tandläkarna. Tand-läkarförbundet har skriftligen avböjt att medverka vid riksförsäkringsverkets utformning av den nya blanketten. Atl kontrollera när en behandling börjar och slutar respektive atl räkna ut tidsålgängen kan göras mycket snabbi och är en uppgift som kan läggas på tandsköterskorna. 1 slällel försvinner viss uppgiftsskyldighei som gäller enligt den nuvarande blanketten.

Blanketten, ja, låt mig mera parentetiskt säga ett par ord om den och nämna en detalj som man lydligen klagar på från tandläkarna. Den nya räkningsblanketien kommer au vara numrerad i löpande ordningsföljd. Detsamma gäller de räkningsblankdier som skall finnas hos privatläkarna från den 1 januari nästa är. Skillnaden är alt läkarna själva begärt en sådan helt naturlig ordning medan tandläkarna lydligen uppfattar del som ell mer eller mindre onödigt påhitt av riksförsäkringsverkei.

Del ligger i sakens natur atl uppföljningen av de administrativa rutinerna vid genomförandet av en reform skall ägnas särskild uppmärksamhet. Tandvårdsförsäkringen utgör därvid inget undantag. Jag har erfarit atl sådan uppföljning för närvarande bedrivs inom riksförsäkringsverket i en särskild projektgrupp, till vilken vid behov knyts vissa specialister, bl. a. verkels överlandläkare. För samråd och information har organiserats en referensgrupp i vilken ingår representanter för Sveriges landläkarförbund. Vid översynen skall bl. a. behandlas räkningshanle-ringen, rutinen för förhandsprövning m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

De här blanketterna som herr Ringaby ägnat så myckel lid ål i debatten här i dag, ber jag, herr talman, att elt ögonblick få visa på TV-skärmen. Jag skall inte ge mig in på en detaljbeskrivning av blanketterna, men vi måsle väl alla vara överens om all när man startar en sådan här reform så måsie man ha en uppföljning och en kontroll. Jag kan försäkra herr Ringaby atl det är en strävan från riksförsäkringsverkets sida att göra arbetel med blanketterna så enkell som möjligt men samlidigl nalurliglvis att tillse alt alla de uppgifter som är nödvändiga också kan tas med och bli infogade i rapporlsyslemet.

Både herr Andersson i Örebro och herr Ringaby återkom lill elable-ringsreglerna etc. Herr Ringaby påslår i sin interpellation atl vilande-förklaringen är orsak till att nuvarande regionala olikheter i utbyggnaden av tandvårdsservicen konserveras och t. o. m. förstärks. För min del anser jag att del förhåller sig tvärtom. Jag vill säga det även lill herr Andersson i Örebro. Genom dableringsreglerna säkrar vi en fortsatt ulbyggnad av folklandvården. Della är enligt min mening den enda garantin för att också de som bor i glesbygd skall få lillgång till fullgod tandvård. Jag hoppas att herrarna Andersson och Ringaby lyssnade på herr Olssons i Edane anförande dä han beskrev lägel i västra Värmland. Av erfarenhet vet vi att det inte går alt lila lill marknadskrafterna om vi vill ha en bättre balans i fråga om tandvårdsresurserna. Nu hävdar man här att, också när folktandvården har full personalstyrka, vakanser inom privattandvården inte skulle kunna fyllas och att heta patientkretsar slälls ulan tandläkare. Del är fel, eftersom folktandvården - såsom tidigare framgått - inte har full personalstyrka. De allvarliga vakanserna finns för närvarande inom folktandvården. Såviii jag vel finns del inget län med fullt utbyggd folktandvård, herr Ringaby.

Jag har tagit fram de senaste siffrorna från en del län. Om jag lar herr Anderssons i Örebro och herr Ringabys egel län finner jag att vakanssiffran är 13, inklusive fiänster under utannonsering. För Värmlands län är motsvarande siffra 19, för Östergötland 21 och för Göteborg 19. Låt mig också la elt Norrlandslän, Västerbotten, där siffran är 16. Nog är del väl ganska naturligt alt vi i ell sådani läge pä allt-säll måsle slå vakt om folktandvården och dess forlsalla utbyggnad.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Nu har statsrådet visat en del blanketter på långt håll och gjort en beskrivning av den kontrollapparat som finns och det blan-kdisystem vi har. Men slalsrådel har inte påslält atl min beskrivning var felaktig och statsrådet har inte heller sagt air systemet inte medför så slorl krångel. Alla som kommer i konlakl med detta syslem pä det praktiska planet upplever att krånglet är utomordentligt stort och besvärande. Vissl behövs del kontroll över hur skattebetalarnas pengar används, del är vi helt överens om. Kontrollen får emellerlid inte bli sä detaljerad atl den går ut över vårdprodukiionen, men del gör den faktiskt i dag.

En enhetlig avgift skulle avsevärt förenkla del administrativa arbetet. Därför har jag pläderat för det liksom vi gjorde när beslutet om försäkringen skulle fallas. Tidskontroll in absurdum betyder minskad vård, trots allt.

Folk med titel pengar skall ha råd att gå till landläkaren, säger socialministern. Det häller jag med om. Och därför föreslog vi 75 procents återbäring när systemet infördes. Slalsrådel säger all vårt förslag innebär återbäring på arvoden som las ul genom fri laxesällning. Ja, laxesättningen skulle delvis vara fri. På mindre och ofta återkommande arbeien skulle det vara bunden taxa, men vi anser all taxan skulle vara fri pä de större arbetena för alt forskning etc. skulle stimuleras. Det förslag vi lade fram låg faktiskt myckel nära förslaget från 1965 års landvärds-utredning, där alla var ense om all del skulle vara ell sådant system.

Varför förlorar folktandvården landläkare, frågar socialminislern. Det vore inlressanl alt ta reda pä det. Om del i ett privat företag skulle bli stor avgång av arbetskraft är jag alldeles övertygad om, slalsrådel Aspling, atl regeringen omedelbart skulle sälla in åtgärder för att utreda vad del vore för fel på företagel eftersom folk inte var kvar där. Kan man inte tänka sig alt undersöka om del kan finnas några åtgärder atl vidta inom folktandvården som gör det trevligare för tjänstelandläkarna som arbetar där all stanna kvar i sina arbeien? Det vore bällre än alt sälta på dem tvångströja, vilket jag tror är en myckel dålig metod för alt komma lill rätla med det här problemel.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! I statsrådets interpellationssvar lämnades beskedet alt man inom delegationens ram undersöker möjligheterna atl finna nya regler för all avlösa syslemei med vilandeförklaringar vid årsskiftet samt att ulgängspunkien för della arbeie är atl volymen av privaltandläkär-vården skall hållas på oförändrad nivå för att det därigenom skall ges garanlier för all nelloiillskoliet av nya landläkare går lill folklandvården.

Vad har jag svarat pä del? Jag har sagt att jag lycker all del är bra all del blir så. Men jag har tagit upp dl problem, nämligen hur man på elt rimligt sätt skall förfara med de praktiker som utnyttjats av tandläkare som är sjuka, som pensionerar sig eller som avlider. Jag har myckel svårt, herr statsråd, all inse all jag i del avseendet företräder de privatpraktiserande tandläkarnas intressen. Läser man innantill i min interpellation finner man atl den ulgår just från de konsekvenser som vilandebesluiei medför för paiienterna när tandläkare blir sjuka osv. Jag är ingen vän av - jag förstår inte varför statsrådet skulle blanda in det i samband med denna interpellation - atl marknadskrafterna skall styra landvårdsefterfrågan. Jag har understrukit flera gånger atl det är bra all vi fåll landvårdsförsäkringen. Övergångsproblemen skall vi självfallet komma lill rälla med. Som jag tidigare sade hade man i England samma övergångsproblem. Men jag fick det intrycket av statsrådets senasle anförande alt han sprungit ifrån vad han själv hade sagt i sitt svar.

4 Riksdagens protokoll 1974. Nr 126-127

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet .för tandläkare, m. m.

Herr PETERSSON i Ronneby (c):

Herr lalman! Jag har velat ta detta tillfälle i akt för au helt kort understryka vilka stora problem etableringsstoppet för tandläkare - eller kanske snarare riksförsäkringsverkets tillämpning av dableringsföreskrif-lerna - medfört belräffande tandvärden, speciellt i mindre orter, där de nya bestämmelserna får särskilt negativa konsekvenser.

1 min hemstad Ronneby avflyttade en tandläkare för en lid sedan och försökie överiåia sin privatpraktik lill annan landläkare. Det var ingen brist på intresserade tandläkare, som ville överta praktiken. Här var det alltså inte fråga om nyetablering utan om en ersättningsdablering, men riksförsäkringsverket stoppade densamma.

Den uteblivna ersättningsetableringen innebär för en så liten ort som Ronneby med få privatpraktiserande tandläkare, atl trängseln i landvärds-kön blir närmast olidlig. Borde inte de möjligheter lill dispens som socialminislern nyss redovisal föreligga i fall som dessa?

Jag är helt medveten om nödvändigheten av all prioritera barn- och ungdomstandvården och förslår all man därför försöker styra tandläkare lill folklandvården, men har inte riksförsäkringsverkei varit alltför restriktivt i sin bedömning när del genom vilandeförklaring hindrar ersäll-ningsetablering i områden, som har stort tandvårdsbehov? Kan en sådan åtgärd verkligen vara försvariig? Tar man inga hänsyn lill yttranden som inkommer frän de regionala instanserna?

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! För den enskilde patienten betyder del ganska litet om han får sin tandvård genom folklandvården eller genom privatpraktiserande tandläkare. För den enskilde patienten är del också ganska ovidkommande var han är bosatt, när han har behov av vård, åtminstone om han har tandvärk - tänderna värker lika myckel oavsett om man bor i Slockholm eller i Årjäng. Patientens bekymmer gäller i båda fallen all få del akuta vårdbehovet täckt.

Jag är varken interpellanl eller frågeställare, men två förhållanden har gjort atl jag ändå velat begagna detta tillfälle lill atl säga några ord.

Det har vid upprepade tillfällen under den senaste tiden påtalats att vi befinner oss i en kris då det gäller tandvården. Herr Olsson i Edane är inte den enda som kan visa upp tidningsurklipp - jag kan också göra det. Dagens Nyheter skrev för någon vecka sedan: "Ingen lättnad i tandkrisen. Köerna längre." Jag har också läst om den åtgärd som Stockholms läns landsling vidtagit: man har nu måst träffa ett särskill avlal för all fä i gång en klinik som kan svälja de långa köer som vänlar på behandling.

Jag iror inie all detta egentligen är elt folktandvårdsproblem och inte heller ell privaltandläkarprobtem ulan i första hand ell djupl mänskligt problem. Tusentals och åter tusentals människor väntar på vård, och de har räknat med all folklandvården på någol säll skulle bredda möjligheterna atl fä denna vård. Jag beklagar alt en sådan här fråga föranleder något slags partipolitisk debatt, för här rör del sig inte om ifall del är

elt syslem som är styrt från den ena eller andra partipolitiska ståndpunkten, ulan här gäller del enskilda människor som behöver värd. Därför lycker jag att vi skall hjälpas åt och höja detta över partigränserna. Det gäller ju atl ge vård och hjälp åt dem som behöver den.

Del finns några fakta atl konstatera i della sammanhang. Försl och främsi är vi ju överens om alt tandvårdsreformen skulle genomföras. Jag är hell inne pä samma motivering som statsrådet Aspling här har aniyii: avsikten är att alla skall ha råd och möjlighet all fä tandvård. Denna möjlighet för varje människa är någonting som vi inom mitt parti häller myckel högt.

Vi var också fullt medvetna om atl reformen skulle medföra en ökad belastning, sä del var ingenting främmande för oss all det skulle bli vissa besvärliga företeelser då den genomfördes.

Kanhända vi nu, i efterhand, kan säga all vi nog inte var så beredda i fråga om resurserna som vi borde ha varit, men del är läll att vara eflerklok. Vi kan bara konstatera alt vi icke hade de resurser som skulle ha gjort det möjligt all friktionsfritt genomföra reformen. Därför slår vi i dag i del lägel all många vill ha vård men inte kan få del. Tidningarna talar om kris. Man må kalla del vad som helst, men faktum är atl del är så. Då vi nu är i denna situation lycker jag alt det borde vara en målsättning för alla atl vi gör så myckel som möjligt för all övervinna de här svårigheterna.

I det inierpellationssvar som socialministern har gett i dag nämns -del har påpekats tidigare - vad som tydligen är regeringens målsättning och som alla ansluter sig till, nämligen all vi skall skapa en Ökad tillgäng till landvård. Della skall åsladkommas på det sättet att den nu befintliga privata tandvården skall behållas pä sin nivå, och sedan skall vi utöka folktandvården så alt den kan möta de behov som återstår. Jag skulle vilja ifrågasätta om alla de beslut som här är fattade riktigt överensstämmer med denna målsättning. Det är det problem som jag särskilt vill aktualisera här i dag. För all kunna göra del vill jag berätta om ett konkret fall, som är den andra orsaken lill alt jag går upp i talarstolen i dag. Jag vel all man inte skall röra sig med speciella fall, men della må vara eil lypfall, och liknande fall har nämnts tidigare här i dag.

Del finns en tandläkarmotiagning som har drivits sedan många år tillbaka med ell fasl patientklieniel pä mellan 1 000 och 2 000 patienter. Där finns tre tandläkarstolar, men det har i regel varit två landläkare - elt par makar, båda legitimerade tandläkare.

Så inträffar följande. Den ena av makarna avled för några veckor sedan. Den aiidra av makarna har genom sjukdom - hjärtbesvär osv. - nödgals nedirappa sin verksamhel och har sökl förtidspension. Della innebär atl mottagningen blir obemannad. En dotter till makarna, som också är legitimerad tandläkare, har börjat arbeta där, men kostnaderna och pa-lientanlald vid mottagningen kan icke klaras av en tandläkare.

En tandläkare lill har då anmäll sitt inlresse för att uppta den lediga yänsten och begärt hos sjukkassan alt fä bli införd i förteckningen som

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

avses i 2 kap. 3 § första stycket lagen om allmän försäkring - men har blivit förvägrad della. Sjukkassan har lämnat över ärendel lill riksförsäkringsverket, som har avslagit ansökan och samlidigl lämnat besvärshänvisning lill regeringen.

Nu skulle jag vilja ställa följande frågor:

För del första: Kan del anses vara i överensstämmelse med målsättningen att genom all hindra bemanning tvinga en redan existerande moi-lagning all upphöra? Som elt komplement lill detta vill jag säga att mål-sällningen är au den nu exislerande privatiandvården skall få forlsalla.

För del andra: Är del riktigt att nedläggning av en inarbetad och utrustad mottagning sker samtidigt som en annan överenskommelse måsie göras med privatiandvården om öppnande av ny klinik för all klara ell akut behov? Sunda bondförståndet säger mig att det vore bällre all de inarbetade mottagningarna kunde fortsätta sin verksamhet. Framför allt om man länker på landets sammantagna resurser måste det väl vara förståndigt alt använda de resurser som redan finns och som utnyttjas än all skapa nya och kasta bort de resurser som finns.

För del iredje: Är det försvarligt all ställa tusentals patienter utan vård då man vet atl läget är sådani all del finns ringa möjligheter all komma in vid annan mottagning eller folktandvårdsklinik? Då folktandvårdsreformen genomfördes, räknade man ju med att det skulle bli en ökad möjlighet lill landvård. Nu får patienier möjligen ta emot ett telefonsamtal - atl man måste neka dem alt komma, atl den beställda landvården inte kan genomföras och att man inte kan hänvisa lill någon annan klinik. Dessa patienier får säkert föga förståelse för att tandvården innehåller de positiva drag som vi vill ge den och som den borde kunna få. Och del är inte roligt för den tandsköterska eller den landläkare som skall behöva ringa runl lill redan anmälda patienter och säga atl de inte får komma.

Jag skulle vilja vädja lill socialminislern atl ompröva frågan och undersöka huruvida del beslut som i detta fall har fattats verkligen är i överensstämmelse med den målsättning som både regeringen och en ganska enhällig riksdag har angett. Om så inte är fallet anser jag all bestulet borde kunna bringas i överensstämmelse med målsättningen.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! I fredags i förra veckan hade vi en interpellalionsdebail här i kammaren som rörde den socialpolitiska utvecklingen i värt land. Socialministern hade vid det tillfallet vänligheten all hälsa mig välkommen lill dagens debatt, och jag tackade nalurliglvis ja.

Jag har velat erinra om della, eftersom del kanske kan synas överfiödigt all nu gå in i en diskussion där bl. a. herr Ringaby på dt klargörande sätt pekar på bristerna i tandvårdsförsäkringen. Jag tillät mig emellerlid

alt i förra veckans debatt vara kritisk mol etableringsstoppet. Det resullerade i att statsrådet ansåg attjag svartmålade tandvårdsförsäkringen, som socialministern betecknade som en viktig social reform i vårt land.

Svartmålning är dl ord som jag tycker atl regeringen har litet lätt för atl gripa lill så fort vi riktar kritik mot den förda politiken. Det är inget tvivel om all en tandvårdsförsäkring är ytterligt betydelsefull när den fungerar på elt för medborgarna tillfredsställande sätt. Den bör dä på ell försäkringsmässigt rikligl sätt omfatta alla medborgare: barn, ungdom och vuxna.

Den kritik som riktats mol landvårdsförsäkringen, bl. a. från moderata samlingspartiets sida, är ingen efterhandskonslruktion. Vi krävde i partimotion i anslutning till propositionen väsentliga förbättringar, någol som herr Ringaby redan påpekal. Del var och är fortfarande betydelsefulla krav som vi då framförde.

Etableringsstoppet har, som här framhållits, fåll orimliga konsekvenser. Jag vill ytterligare understryka del, eftersom del var delta jag var inne på i föregående deball.

Elt exempel som jag känner mycket väl till behandlades i går i en kvällstidning. Jag skatt inte närmare gå in på det, men del gäller en praktik som slår tom i Linköping efter ell dödsfall i början på juni, några dagar före etableringsstoppet. Elableringslillstånd för någon ersättare har ej beviljats. Jag förmodar all socialminislern personligen känner lill fallet, då enligt uppgift många av den bortgångne tandläkarens lidigare patienter i sin nöd skrivit till statsrådet och bett om hjälp. Jag haren sådan skrivelse här. Jag skall inte citera den i dess helhet, men vederbörande hänvisar till att han tidigare har varit patient hos den bortgångne landläkaren och inte kan komma in vid folklandvården, som enligl uppgift har väntetid på fyra år. Brevet slutar:

"Eftersom ersättare-- enligl uppgift ännu ej beviljats av berörda

myndighet, anhåller jag härmed omgående om upplysning vart jag skall vända mig för all få erforderiig tandvård utförd.

Tacksam för omgående svar."

Denna skrivelse var ställd lill socialminister Sven Aspling, och jag förmodar alltså att socialminislern väl känner lill fallet. Jag vet inte hur mänga brev socialminislern fäll, men del skulle vara mycket intressant att veta hur många som fått svar och hjälp när de begärt detta.

Del är, herr lalman, verkligen min förhoppning alt de nya regler som statsrådet ullovar i sill svar, när det gäller atl avlösa systemet med vilandeförklaringar, skall utformas så all fall av här relaterad art rättas till och inte kan upprepas. Vi får nämligen inte trots all omsorg om folktandvården - en omsorg som jag tror atl vi alla är eniga om - driva en politik som försätter enskilda människor i en svår silualion.

Till sist vill jag underslryka en sak, som jag lycker är viktig i sammanhanget. Det finns all anledning au försöka komma till rälla med problemen i tandvårdsförsäkringen, detta av omtanke om både patienterna och de yrkesutövare som i dag arbetar hårt för au motsvara de

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

stora krav som slälls på dem. Det är angeläget all beslutade reformer fungerar väl. Då försl ger de hjälp och den trygghet som vi alla eftersträvar.

Jag vill slutligen också understryka vad herr Henmark sade, nämligen atl della egentligen inte är en fråga som vi skall lägga partipolitiska aspekter på. Del är en angelägenhet som angår oss alla att tandvårdsreformen fungerar på ett tillfredsställande sätt. Därför är della elt problem som vi bör hjälpas ät att komma till rälla med.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Det har gjorts åtskilliga inlägg i denna debatt, och jag skall väl inte ta alltför lång lid i anspråk för alt kommentera dem. Men inläggen har ändå föranlett mig alt begära ordel för all understryka några saker.

Jag börjar med att vända mig lill herr Ringaby. När herr Ringaby lalar om tandvårdsförsäkringens olyckliga konstruktion och hänvisar lill moderaternas reservation, sä finns det anledning erinra om alt vad moderaterna föreslog var att återbäringen frän försäkringen skulle utgöra 75 proceni av tandvårdsförsäkringen enligl fastställd återbäringstaxa, oavsett behandlingskostnaderna. I klartext betydde detta en tandvårdsförsäkring utan laxebindning av landläkarna. Del skulle ha inneburit att landläkarna själva utan bindningar hade fått fastställa de behandlingskostnader de önskade. Moderalerna gick därmed emot en av de grundläggande förutsättningarna för tandvårdsförsäkringen, nämligen den alt allmänheten skall ha räll lill landvård efler fasta priser för alla behandlingar samt atl tandläkarna därför skall vara laxebundna. Moderaternas förslag och herr Ringabys forlsalla agerande här upplever jag därför bara så, all del inte är patienternas iniressen han är talesman för ulan i första hand privallandläkarnas.

Vidare slällde herr Ringaby en fråga lill mig rörande landslingens behandling av tandläkarna och deras insatser i folktandvården. Jag upplever det så, herr Ringaby, alt landläkarna runt om i landel gör förnämliga insatser i folklandvården. Herr Ringaby är ju själv landstingsman och vel lika bra som jag vilka utomordentliga insatser som görs på folktandvårdens område inom Örebro län. De är värda allt erkännande. Hur kan herr Ringaby då stå här och mer eller mindre direkl kritisera landstingens insatser vad gäller folktandvården?

Herr Andersson i Örebro citerade ett väsentligt stycke i mitt interpellationssvar och slällde sig bakom del. Därmed lycker jag också alt han har tagit tillbaka den fråga som han ställde i sin interpellation titt mig, och då kan jag nöja mig med att bara notera den saken.

Sedan log herr Petersson i Ronneby upp frågan om dispenser. Som jag redan förklarat skall jag inte här gå in på enskilda ärenden, men låt mig ändå nämna alt riksförsäkringsverket hittills har fått in 133 ansökningar om dispens från beslutet om vilandeförklaring. Av dessa har 104 ansökningar avgjorts. Reslen, som lill siörre delen har kommit in

de senasle veckorna, håller på att utredas. I 78 av de 104 fallen har dispens lämnats, dvs. i fiertalet fall. Vanligen har emellertid denna dispens varit försedd med begränsningar av olika slag. Systemet med vilandeförklaring av ansökningar om att öppna privatpraktik har, som jag lidigare framhållit, kommit till för alt man skäll få lid att överväga situationen. Det är naturiigt att man får vara tämligen restriktiv medan detta sker. Jag räknar med alt läget skall klarna inom de närmaste veckorna. Samtidigt vill jag underslryka att riksdagsbeslutet om folkland-vårdens ulbyggnad, som inbegriper landstingens ansvar för barnens land-värd, inte pä några villkor får naggas i kanien.

Herr Henmark menade, om jag förstod honom räll, alt det för den enskilde inte spelar någon siörre roll om det är en tandläkare inom folktandvården eller en privattandläkare som gör insatserna. Men herr Henmark får inte glömma bort att del i stora delar av detta land är folktandvården som människorna har all lita lill. Gå ut i glesbygderna, herr Henmark! Där finns inga privaltandläkare. Där är det folklandvården som har det loiala ansvaret för att tandvården skall fungera. Glöm inte bort-jag har underslrukil det tidigare i dag-att två och en halv miljoner människor verkligen har upplevt vad tandvårdsförsäkringen innebär.

Bakgrunden lill riksförsäkringsverkets beslut är alt 200 tandläkare försvunnit frän folktandvården till privattandvården. Vad vill herr Henmark svara de patienier hos folklandvården - däribland många barn - som därigenom förlorar sin tandläkare? De bor ofta just i glesbygden.

Till herr Strindberg och andra från den borgeriiga sidan som gjort inlägg i denna debatt vill jag bara ställa frågan: Varför lalar ni inte om de 424 tandläkarstolar inom folktandvården som står tomma? Här gäller det glesbygden - herr Olsson i Edane nämnde Årjäng. Varför talar ni inte om det problemel? Jag är väl medveten om de problem som föreligger i tätorter och centralorter.

Lål mig allra sist - jag skall för egen del inte förlänga denna deball ytteriigare - bara understryka vad jag framhållit i mitt svar, nämligen att två och en halv miljoner vuxna försäkrade fält en slutförd landvårdsbehandling under det är försäkringen hittills varit i kraft, under tiden oktober 1973 lill september 1974. Härtill kommer 1,1 miljoner barn som 1974 fått fullständig landbehandling inom ramen för den avgiftsfria barntandvården inom folklandvården. Dessa siffror lalar, som jag lidigare sagt, för sig själva. De visar vilken betydelsefull social reform tandvårdsförsäkringen är.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Nej, herr statsråd, i moderaia samlingspartiets reservation föreslogs faktiskt atl landläkarna skulle laxebindas. Vi ville laxebinda tandläkarna på de vanliga arbetena som del går myckel läll alt taxebinda. Men vi ville däremot ha en fri laxesällning för tandläkarna på mera komplicerade arbeten för alt stimulera forskning och utveckling. Det här förslaget rimmar mycket nära med 1965 års tandvårdsulrednings för-

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet för tandläkare, m. m.

slag, där majoriteten faktiski föreslog ett liknande system. Sä misstänkliggör inte vårt system, herr Aspling! Del var ulomordenlligl väl genomtänkt. Dessutom skulle det ge myckel högre återbäring till paiienterna - 75 procent mot herr Asplings 50 proceni - och innebära en enhetlig taxa, som skulle ha skalat bort utomordentligt myckel av det besvär och det krångel som nu finns.

Jag kritiserar inte så mycket folktandvården, herr statsråd, ulan jag skulle snarare vilja kritisera riksförsäkringsverkets sätt att följa försäkringen. Folklandvården behöver t. ex. inte ta betalt för de översta, latituderna i folklandvårdslaxan, men ändå ulgår återbetalning för den översta latituden, vilket är någonting som de privata tandläkarna inte får. Riksförsäkringsverket har alltså skapat en snedkonkurrens vid tolkningen av försäkringen, och det är inte bra; det stimulerar inte arbetet.

Varför talar vi inte om de 400 tomma tandläkarstolarna i folktandvården? Rannsaka hjärta och njurar, herr statsråd, om orsakerna till det! Säkert finns det många anledningar. Jag kan inte slå här och säga vad del beror på i alla sammanhang, det finns säkert skäl lill att de slår tomma. Om man ville utreda problemel liiel närmare för alt se varför del har blivit så, kanske man kunde komma fram till lösningar på problemel genom alt behandla ijänstdandläkarna på ett annat säll.

Jag vet all t. ex. på folklandvården i Göteborg har en ijänsieiandläkare två dagar per år reserverade som sammanträdesdagar för utveckling av sitt arbete. Jag undrar vilken riksdagsman som skulle nöja sig med två dagarom året för vidareutveckling av sina kunskaper i arbetet på samma sätt som tjänstelandläkarna i Göteborg. Det är visseriigen bättre ställt pä vissa andra håll, men jag tror del finns många positiva ålgärder som skulle kunna vidias för all förbättra förhållandena för folktandvårdens tandläkare.

Huvudproblemet är emellertid ändå, herr socialminister, dessa enorma verkningar av vilandeförklaringen som vi nu upplever, och som innebär att man inte ens vid ett dödsfall, när människor är fullständigt förtvivlade, kan sälja praktiken eller fortsatta verksamheien med någon annan landläkare. Där måsle det bli en ändring; där borde eiableringskonlrollerna upphävas redan nu och ersäilningsetablering införas omedelbart, herr socialminister, eftersom det nuvarande systemet skapar stora sociala problem ule i bygderna.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Statsrådet Aspling tog som intäkt Kr att jag skulle ha frångått vad jag i min interpellation hade ansett vara ett problem genom att jag citerade vad statsrådet har sagt i sitt svar till mig, nämligen atl neltolillskotlel av tandläkare skall gå lill folktandvården men all privatiandläkarvården skall hållas på oförändrad nivå. Då jag sade alt delta var bra, tog statsrådet som sagt det som intäkt för all jag inte slår fast vid vad jag har framfört i interpellationen.

Men del är väl på grund av all man inom landvårdsdelegationen har

kommit underfund med all jusl della var ell problem som man har diskuterat sig fram till nya regler för all avlösa del här systemet med vilandeförklaring. Jag tycker del är bra alt man har gjort detta och att de berörda organen har uppfattat del sä, alt detta måste klaras. Sä som jag har framhållit i interpellationen har dock problemet varit av sådan art, atl del är angelägel att del blir löst från och med årsskiftet.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Jag ber atl få erinra statsrådet Aspling om attjag besiämi fastslog att min utgångspunkt var all privatiandvården skall bibehållas vid nuvarande nivå. Jag vill sålunda inte bygga ut den på bekoslnad av folktandvården. Där trodde jag alt vi var överens, eftersom del var riksdagens beslut och statsrådet har sagt det i sill svar. Därmed vill jag hell avvisa den erinran som jag fick om all.jag på någol säll skulle önska försämra förhållandena för glesbygdspatienter.

Slalsrådel sade all av 125 inkomna ansökningar om dispens har 78 beviljats. Jag blev väldigt förvånad dä jag hörde de siffrorna, vilkas riktighet jag givelvis inte betvivlar. I del fall som jag anförde var läget vid en tandläkarmotiagning det att en av de där tjänstgörande tandläkarna hade avlidit och all den andre tandläkaren på grund av hjärtbesvär måsle trappa ned sin verksamhet. Det förvånar mig om några moliv för dispens kan vara starkare än dessa. Jag förslär inte hurudana beslutsformerna är om man kan vägra all ge dispens för tandläkare som på detta sätt utan eget förvållande hamnar i en besväriig silualion. Om 78 av 125 har beviljats dispens har alltså 60 proceni av ansökningarna bifallils. När man då känner lill elt konkret fall som del jag har nämnl lycker man det är underligt atl just denna ansökan avvisades.

Jag förmodar all della ärende kommer på regeringens bord i form av besvär, och då har slalsrådel alltså möjlighet atl ta ställning på nytt.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om upphävande av etableringsstoppet .för tandläkare, m. m.

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! Problemen inom folklandvården känner vi alla ganska väl lill - i varie fall vi som på olika sätt är knutna lill arbetel inom landslingen. Jag är medveien om exempelvis vakanssiiuationen inom Ösiergöllands län. Det är problem som jag tror au vi är överens om all vi måsie komma lill rätla med. Men jag tror inte alt vi skall lösa dem genom all sälla enskilda människor i kläm.

Del fall som jag relaterade från Linköping får konsekvenser för de efterlevande, inte bara för patienterna. Änkan, som inte har kunnal bli av med praktiken ännu efter sex månader, måste uppleva samhällets behandling av henne som upprörande. Jag lycker faktiskt all socialminislern borde hysa förståelse för atl folk upplever del på del viset. Det är hell orimligt när samhället agerar så all enskilda människor kommer i kläm.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen

§ 16 Ang. reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen

Herr socialministern ASPLlNGerhöll ordel föralt besvara herr Jonssons i Mora (fp) den 16 oktober framställda interpellation, nr 93, och anförde:

Herr talman! Herr Jonsson i Mora har frågal om jag ämnar ta initiativ till att inkomstprövningsreglerna för kommunala bostadstillägg anpassas till de nya taxeringsvärdena på fastigheter.

Resultaten av nu pågående fastighetstaxering kommer att fastställas först under våren 1975. Jag har självfallet frågan om den pågående fastighetstaxeringens effekter under uppmärksamhet och den har också berörts lidigare i höst vid de överläggningar som jag regelbundet har med Pensionärernas riksorganisation (PRO). De frågor som hänger samman med de nya taxeringsvärdenas inverkan på inkomsiprövade pensionsförmåner kommer all las upp lill prövning så snart erforderligt underlag finns härför.

Hen JONSSON i Mora (fp):

Herr lalman! Jag ber all få lacka socialminislern för svarel på min interpellation. Svarel var kort, och jag skall också falla mig kort - men inte så kort som statsrådet.

1 interpellationen lar jag upp frågan om den inverkan som den kommande höjningen av taxeringsvärdena på fastigheter kan få när del gäller prövningen av de kommunala bostadstilläggen för pensionärer. Det har signalerats atl pågående fastighetstaxering kommer alt leda till väsentligt höjda taxeringsvärden för bl. a. villafasiigheier.

Antalet personer i åldern 67 år och däröver som år 1972 i sin deklaration upptagit inkomst av faslighet uppgick lill omkring 190 000. Del är således ell belydande antal pensionärer som kommer all beröras av de nya taxeringsvärdena.

Låt mig sedan erinra om all kommunerna faslsläller de kommunala bosiadslilläggens storlek och de grunder efter vilka de skall utgå. Kommunall bostadstillägg kan utgå lill den som uppbär folkpension eller husl-rulillägg. Del är emellerlid beroende av pensionärernas eventuella inkomst vid sidan av folkpensionen, och vid inkomstprövningen måsle kommunerna följa vissa fastställda regler. Det innebär bl. a. all lilläggel skall reduceras om pensionären har inkomsi vid sidan av folkpensionen som överstiger 1 500 kronor för gift och 2 000 kronor för ensamstående. Avkastningen av en- och iväfamiljsfastigheier som bebos av pensions-lagaren beräknas med 2 proceni av den del av laxeringsvärdet som inte överstiger 150 000 kronor, med 4 procent på den del som överstiger 150 000 kronor men inte 225 000 kronor och med 8 proceni av den del som överstiger 225 000 kronor. Vid uppskattningen av förmögenhels-avkastningen gäller även all den skall ökas med 10 procent av den del av skillnaden mellan fastighetens taxeringsvärde och skuld på fastigheten som överstiger 40 000 kronor för gift och 50 000 kronor för annan pensionär.

En höjning av taxeringsvärdet på en fastighet som bebos av en pensionär kan således leda lill all pensionären plötsligt upptäcker all han, faslän han inte fåll högre inkomster, blir högre taxerad för inkomsi av förmögenhet och i vissa fall för förmögenhet på grund av all taxeringsvärdet höjts.

Det här har väckt mycken oro hos pensionärer som bebor egna fastigheter och har kommunala bostadstillägg. De frågar sig med rätla om del kan vara rikligl all del skall bli sådana här konsekvenser. Det framgår bl. a. av många insändare i tidningar och av telefonsamtal och brev som jag har fått - jag förmodar att även slalsrådel har fått sådana.

En pensionär med endast folkpension och låg sidoinkomsl är myckel starkt beroende av det kommunala bostadstillägget. Skulle bosladslill-läggel reduceras är del självklart all pensionären blir bekymrad.

Med oförändrade inkomst- och förmögenhetsgränser kan det bli färre pensionärer som får bostadstillägg, och de pensionärer som erhåller sådana tillägg kommer all få lägre belopp. Om pensionärernas inkomster skulle bli oförändrade drabbas de alltså, till följd av högre taxeringsvärden på fastigheterna, av minskande eller bortfallande bostadstillägg. Blir det sedan fråga om en kombination av bortfallande bostadstillägg och en höjd beskattning kan del för den enskilde pensionären ha mycket slor belydelse.

Jag tror att man vågar säga att detta är otillfredsställande.

Frågan i min interpellation var om socialminislern ämnade la initiativ för att anpassa inkomstprövningsreglerna lill de nya taxeringsvärdena på fasligheter. 1 sitt svar säger statsrådet atl han självfallet har frågan under uppmärksamhet och att de nya taxeringsvärdenas inverkan på inkomsiprövade förmåner kommer alt tas upp lill prövning sä snart erforderligt underlag härför finns.

Det är i och för sig bra att statsrådet har frågan under uppsikt, men det är kanske inte riktigt säkert alt det beskedet lugnar en del oroliga pensionärer. Vad som därför vore angeläget att veta är om statsrådet vid den prövning som kommer sedan de nya taxeringsvärdena fastställts tar upp frågan om utformningen av nya regler för kommunala bostadslill-lägg så alt risken för en försämring för pensionärerna elimineras.

Det här är en fråga som gäller en stor grupp människor, det vet också Slalsrådel. Elt positivt svar tror jag skulle lugna en del oroliga pensionärer. Jag vill därför fråga om statsrådet kan ge några ytterligare försäkringar om hur dessa nya regler kommer all utformas, om de prövningsfria inkomst- och förmögenhelsgränserna kommer all höjas eller om någon annan lösning är länkbar för att tillgodose det önskemål jag framfört i min interpellation, nämligen atl eliminera de konsekvenser de höjda taxeringsvärdena kan få för folkpensionärerna.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen

Hen SVEN GUSTAFSON 1 Göteborg (fp):

Herr lalman! Del är myckel bra all herr Jonsson i Mora har väckt denna interpellation. Hade han inte gjort det skulle jag ha interpellerat

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen

själv. Atl jag nu lar lill orda beror på all problemel har speciell aktualilei i Göleborg, i Bohuslän och i Halland. En del av de 190 000 pensionärer som har egel hem bor på Västkusten, och en hel del av dessa har hört av sig lill mig därför all de varit myckel oroliga.

Som inlerpellanlen pekar på i sin interpellation är frågan besvärlig därför att pensionärernas förhållanden påverkas av många olika faktorer. En del av dem faller inte under statsrådets domäner, t. ex. skattefrågan. Men jag antar all socialministern just i sin egenskap av socialminister är intresserad av folkpensionärernas totala situation och därför beaktar även de synpunkter som inte direkt hör hemma i hans departement.

Förr kunde faslighetslaxeringsnämnderna när man bestämde nya taxeringsvärden la speciella hänsyn. Del fanns en beslämmelse inte om marknadsvärde utan om det värde som en förståndig köpare är villig att betala. Enligl de nya beslämmelserna som riksdagen har beslulat om är taxeringsmyndigheterna skyldiga atl ta upp 75 proceni av marknadsvärdet. Om i en del kommuner på Västkusten folk från städerna i syfte att skaffa sig fritidsbostäder köper fastigheter och därmed driver upp priserna tycker man att en taxeringsnämnd skulle kunna ta hänsyn lill del förhållandet. Men jag har i dag haft konlakl med en länsstyrelse, där vederbörande tänsråd sagt alt det icke längre finns någon sådan möjlighet.

Därför kan del hända all en fiskare eller folkpensionär som byggt sig ell egel hem med stora uppoffringar och besvär och som använder det som sin bostad och ingeniing annat, upptäcker all hans hus upplaxeras inte med 30 eller 40 procent ulan i vissa falt med 100 procent och kanske mer. Sådana fall kommer att finnas enligl de beräkningar som man nu i förväg gör inom länsstyrelserna om ulfallel av den nya laxeringen. Då kommer denna pensionärs förhållanden atl förändras på del sätt som herr Jonsson i Mora pekade på, genom atl hans förmögenhet ökar. Hans möjligheter att få avdrag för nedsatt skatteförmåga minskar och han kan alltså förlora en del av den skattefrihet han annars skulle ha i egenskap av folkpensionär eftersom han måste ta upp 2 proceni av del ökade lax-eringsvärdd som inläkishöjning.

Socialminislern vel ju också alt del finns andra utgiftsökningar för pensionären som inte har att göra med dessa förhållanden - ökade bränslekostnader osv.

Folkpartiet har i sin partimolion om bostäderna visal en del exempel på vad bara själva faslighetslaxeringshöjningen kan betyda. Man finner där all pensionärerna - inom rimliga gränser för taxeringsvärdena - i sina deklarationer kan bli tvungna ta upp en inkomstökning på mellan 600 och 1 000 kronor. Delta vid en länkl ökning av taxeringsvärdet på 30 procent. Vid ännu högre ökningar av taxeringsvärdena blir det ännu mera. En kostnadsökning på 1 000 kronor om årel för folkpensionären genom kombinalionen av skallehöjning och borifallel bosiadslillägg blir inte någon ovanlig siffra. 1 många fall kommer del all bli myckel mera.

Nu är del klart atl dessa människor kan vara lacksamma för atl de

hell plötsligt blivit rika. Men eftersom de inte kan äta sina dyrbara tegelpannor och inte kan sälja sitt hus - de har ju huset som sin bostad - så har de föga glädje av detta.

Jag har sagt till de folkpensionärer som ringt mig att de skall ta det lugnt. Den här höjningen blir inte aktuell förrän 1976, och vi har ett helt år på oss all klara av dessa saker. Jag personligen lycker au del vore orimligl om de nuvarande beslämmelserna då skulle gälla. Jag ulgår ifrån att del kommer alt ske en ändring som tar bort den ökade belastningen på innehavare av egnahem - en belastning för i första hand folkpensionärer men även för andra innehavare av egnahem. Men det är ganska naturligt atl dessa människor är oroade för framliden. De har inga förmögenheter all la till vid sidan av sina hus. De räknar väl med alt deras folkpension skall öka, men när del blir ökningar av denna storleksordning när del gäller deras kostnader då blir de oroliga. Därför hade jag hoppals all socialminislern kunnat säga något mer än alt detta skall tas upp lill prövning.

Jag vill därför lill sisl inslämma i herr Jonssons i Mora vädjan: Kan inte socialminislern lugna dessa oroliga människor med atl vi kommer alt se lill alt de inte blir för hårt belastade. Det är inie bara fråga om en nykier, kall och saklig prövning ulifrån vissa matematiska formler ulan vi måsle se till - och del tror jag vi är överens om, men del bör också sägas ul - all inte dessa människor skall drabbas av de följder som faslighetslaxeringen innebär om man inie vidlar särskilda ålgärder.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. reglerna for inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Jag kan försäkra herr Sven Guslafson i Göteborg all jag och regeringen i sin helhet är i hög grad intresserade av och engagerade i folkpensionärernas loiala silualion. Detta har också kornmii till uttryck i många avseenden. Jag hänvisar bl. a. till den proposiiion som avlämnades lill riksdagen under sommaren och som kommer upp till behandling om några veckor. Den gäller väsentliga förbättringar av folkpensionsförmånerna.

De nya taxeringsvärden som blir resultatet av pågående fastighetstaxering kommer atl fastställas i maj näsla är. Dessförinnan kommer fastighetsägarna all få la del av vissa preliminärt angivna värden. Del finns ingen anledning, all nu gå närmare in på del faktiska resultatet av det taxeringsarbete som nu pågår.

När det gäller beräkningen av de inkomsiprövade pensionsförmånerna kommer de gamla taxeringsvärdena atl lillämpas även under första halvåret 1975. Jag utgår från att riksförsäkringsverket, i likhet med vad som skell i anslulning lill lidigare fastighetstaxeringar, kommer all utfärda anvisningar till försäkringskassorna i denna fråga. Jag har ju redan i mill svar till herr Jonsson i Mora upplyst om att den fråga som gäller pensionärernas bostadstillägg redan är uppmärk.sammad och, det vill jag gärna stryka under igen, kommer att tas upp till behandling sä snart vi har dl erforderiigl material för all kunna göra en bedömning.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen

Jag tycker, herr lalman, alt del är en ganska naturlig ordning med hänsyn lill den faktiska situation som nu föreligger.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Socialminislern säger alt frågan om pensionärernas bostadstillägg kommer atl las upp lill behandling. Det är en självklarhet atl den mätte las upp lill behandling. Men jag var övertygad om all socialminislern skulle vara beredd all säga i vilkel syfte den skulle las upp till behandling. Vi har nu förhållandel all man, enligl de nya beslämmelserna, inte kan ta några speciella sociala hänsyn vid fastställandet av laxeringsvärdet. Om vi har oförändrade villkor i övrigt skulle del innebära en slor belastning på folkpensionärerna. Då borde väl socialminislern vara villig all säga all frågan kommer alt las upp lill behandling i syfte all ta bort den extra belastning som folkpensionärerna skulle råka ut för och som i många fall skulle orsaka dem ekonomiska bekymmer. Jag vore lacksam om socialminislern ville komplettera sitt svar med en sådan försäkran. Om han inte gör del skulle pensionärerna ha anledning till en viss oro.

Hen JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Statsrådet nämnde bl. a. den proposition, som snart ligger på riksdagens bord för behandling, där frågan om förbättrade folkpensionsförmåner las upp. 1 del fallet kan vi stryka under all efter den utskottsbehandling som varit så råder del en mycket stor enighet om atl vi skall genomföra de förbättringar som statsrådet föreslagil i sin proposiiion. På den punkten är vi hell och hållel överens vad jag kan förslå.

Jag vill anknyta till vad herr Sven Gustafson i Göleborg sade senast. Jag hade också väntat atl få litet mera preciserat från statsrådets sida i vilken riktning den här prövningen kommer alt gå och vilken omfattning den får när man, så snart man har resultatet av den nya taxeringen nästa år, kommer all ulföra den.

Sedan nämnde statsrådet någonting om atl riksförsäkringsverkei kommer atl utfärda anvisningar lill taxeringsnämnderna. Det finns naturligtvis också en möjlighet all via anvisningar till taxeringsnämnderna eliminera en del av verkningarna av de höjda taxeringsvärdena. Vad jag emellertid närmasl önskade få veta när jag ställde frågan var huruvida statsrådet övervägde alt justera inkomstprövnings- och förmögenhelsgränserna för atl pä det sättet kunna la bort effekten av de höjda taxeringsvärdena. Den möjligheten finns och har använts lidigare när man haft all behandla sädana här frågor.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Herr Sven Guslafson i Göteborg pekade själv i sill anförande på rader av komplikationer som kan följa med de förändrade taxeringsvärdena. Just därför all taxeringsvärdena kommer all höjas blir

det, helt naturiigt, nödvändigt all la upp de här frågorna lill en seriös Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om ett nordiskt samarbetsorgan for rusmedelsförskning

prövning, men jag kan inte i dag stå här och i delalj klargöra hur reglerna skall utformas i olika avseenden. Vi måsle naturligtvis - det är ju del jag har pekat på - ha ett underlag försl innan vi kan bedöma frågan i dess helhet.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 17 Om ett nordiskt samarbetsorgan för rusmedelsforskning

Herr socialminislern ASPLlNGerhöll ordel för atl besvara herr Enlunds (fp) den 31 oktober framställda interpellation, nr 145, och anförde:

Herr lalman! Herr Enlund har frågat mig om jag vill medverka till alt den gemensamma nordiska alkohol- och narkolikaforskningen samordnas inom ell enda nordiskt samarbelsorgan för rusmedelsforskning.

Nordiskt samarbele på narkoiikaområdei har länge varit aktuellt. Sedan år 1970 finns ell nordiskt koniakimannaorgan för narkotikafrågor. En arbetsgrupp under detta koniakimannaorgan presenterade i våras ell förslag lill upprättande av ett nordiskt samarbelsorgan för narkoiikaforsk-ning. En majoritet i gruppen ansåg all det föreslagna organet skulle syssla endast med narkolikaforskning och all alkoholforskningen skulle hållas utanför detta organs verksamhel. Den finske ledamoten i gruppen reserverade sig mol majoritetens förslag och förordade ett inrättande av ett nordiskt organ för rusmedelsforskning. Härmed avses såväl narkotika som alkohol.

Sedan arbetsgruppens uiredning remissbehandlais i de nordiska länderna har nordiska socialpolitiska kommittén, som är nordiska ministerrådets beredande organ för social- och hälsovårdsfrågor, efter omfallande diskussioner mellan de deltagande ländernas delegationer föreslagil all ell nordiskt samarbelsorgan för drogforskning upprättas fr. o. m. år 1975 för en försöksperiod på tre år. Förslaget innebär vidare atl från samma lid upprättas en nordisk evalueringskommiilé med uppgift atl Sludera arbetet i såväl det nordiska samarbetsorgand för drogforskning som den nordiska nämnden för alkoholforskning. Därvid skall man för-ulsältningslösi pröva möjlighelerna till en sammanslagning av de två organen och pä vilket sätt del nordiska samarbetet i fråga om såväl alkohol- som narkotikaforskning kan inarbetas i del nordiska samarbetet rörande samhällsforskning. Förslaget är nu under behandling i nordiska ministerrådet, som inom kort kommer alt fatta beslut i frågan.

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Jag lackar herr socialminister för den redogörelse för ärendets handläggning som han har lämnat i anledning av min interpellation. Jag hade genom interpellationen hoppats atl dels få en närmare redogörelse för vilka moliv som anförts för atl inrätta två samarbelsorgan

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om ett nordiskt samarbetsorgan för rusmedelsförskning

för rusmedelsforskning, dels få ell svar pä frågan om herr socialminislern ändå inte skulle vilja medverka lill en samordning inom elt enda organ.

Beträffande motiveringen för all ha två parallellt arbetande organ, ett för alkoholforskning och ett för drogforskning, ger socialministerns svar ingen klarhet. Flera lunga remissinslanser har påpekat alt dessa två forskningsgrenar inte bör skiljas ät, kanske närmasl därför att del inte går all skilja dem ät. I min interpellation nämnde jag en hel rad remissinstanser som har avstyrkt förslaget i den delen, och jag vill citera några avsnitt ur remissvaren.

Medicinalstyrelsen i Finland skriver: "Trols all rusmedel och bruket därav i viss mån varierar, borde rusmedelsfrågan i princip behandlas som en helhet. Därför är dd beklagligt all man inte nått resultat-i sirävandena all grunda elt gemensamt organ för drog-och alkoholforskning."

Socialstyrelsen i Finland uttalar: "Alkohol, natkotika och medicinal-problemaliken måste såväl ur forskningspolilisk som vårdpolilisk synvinkel betraktas som en helhet."

Siatens råd för samhällsforskning här i Sverige understryker i sitt remissvar all berusningsproblemel blir elt alll större samhällsproblem och finner det därför välmotiverat atl den gemensamma notoriska forskningsvolymen inom området ökas. Men forskningsrådet säger klart ul alt denna forskning bör koncentreras till ell enda samarbelsorgan.

Jag skulle kunna referera fiera remissinslanser som redovisar samma uppfattning. Däremot har jag inte lyckats hitta några motiveringar för den ludelning som det framlagda förslaget innebär. Men jag föreställer mig atl det ändå någonstans under förarbetet måsle ha redovisats sådana motiveringar. Därför hade jag hoppats alt slalsrådel här skulle lämna en redogörelse för del motivet.

Skulle några sådana moliv aldrig ha redovisats blir den fråga som jag ställt i min interpellation ännu mer motiverad: Vill herr socialministern medverka lill all vi redan från början får lill stånd en samordning av den nordiska alkohol- och narkotikaforskningen inom ett enda samarbelsorgan?

Jag lycker, herr lalman, atl denna fråga är alltför viktig för alt kvarstå obesvarad. Den är viktig därför att den i och för sig välmotiverade satsning som man nu ämnar göra pä narkolikaforskningen enligl del föreliggande förslaget kan leda lill alt alkoholforskningens resurser blir eftersatta. Och alkoholproblemet är dock del ulan jämförelse slörsla medicinska och sociala problemel i värt samhälle.

Jag är övertygad om alt socialministern ändå har en uppfattning i denna fråga. Del vore värdefulll om den redovisades, i synnerhet som definitivt beslut ännu inte fattats i nordiska ministerrådet.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr lalman! Med anledning av herr Enlunds inlägg vill jag säga all planerna på ell nordiskt samarbetsorgan för drogforskning är betydligt äldre än den rekommendalion om en inlegrerad nordisk rusmedelsforsk-

ning som antogs i Nordiska rådet i våras och som ju också herr Enlund har åberopat i sin interpellation.

Som jag redan nämnt behandlades arbetsgruppens förslag i nordiska ministerrådets beredande organ, nordiska socialpolitiska kommittén. I kommittén fanns, liksom i den arbetsgrupp som hade presenterat förslaget, olika meningar i frågan om huruvida atkoholforskningen och narkotikaforskningen borde samlas i det nya organet. I god nordisk anda förhandlade man sig fram lill en kompromiss som alla tänder alltså var införstådda med. Kompromissen innebär, som jag också redan har framhållit, atl del nya organet för narkotikaforskning får en försökskaraktär, alt alkoholforskningen samtidigt förstärks och alt en speciell evalueringskommiilé nu förutsättningslöst skall undersöka möjligheterna till en integrerad nordisk rusmedelsforskning efter försöksperiodens utgång. Det förslag som Nordiska rådet förde fram i sin rekommendation i våras kommer således atl myckel allsidigt prövas under den uiredning som nu kommer lill stånd. De nordiska socialministrarna hade tillfälle atl redogöra för planerna på det här områdei för Nordiska rådels socialpolitiska utskott i samband med rådels samling i Aalborg i början av november.

Jag vill också, herr talman, allra sist nämna att den nordiska socialpolitiska kommittén bl. a. beslutat att utreda frågan om finansiering via ministerrådets budget av samnordisk alkoholforskning redan under den lid som evalueringskommittén arbetar med frågan om hur den framlida nordiska rusmedelsforskningen skall organiseras.

Herr lalman! Jag tycker nog att frågan härigenom har fått en positiv lösning. Mycket kanske kan tala för en samordning, och frågan därom har alltså inte förts ål sidan, ulan under den här försöksperioden kommer jusl det spörsmålet all bli föremål för prövning. Vi får alltså tillfälle all, mol bakgrund av de erfarenheter som vunnits, senare ta ställning till frågan om en eventuell direkt integrering.

Herr ENLUND (fp):

Herr talman! Del tillägg som statsrådet här gjorde till sin redogörelse över ärendets handläggning tyder på atl man haft vissa svårigheter att komma fram till en lösning som alla parter kunde acceptera. Jag tycker atl inrättandet av en evalueringskommiilé måste anses vara ett tecken på att man varit tveksam om rimligheten i det framlagda förslaget. Först ordnade man det så att man får två parallellt arbetande samarbetsorgan på rusmedelsforskningens område. Därefter tillsätter man en evaluerings-kommilé med uppgift att studera arbetet i de tvä organen för att förutsättningslöst pröva möjlighelerna titt en sammanslagning.

Vi har redan en nämnd för alkoholforskning, och frågan är om det inte hade varit rimligare att man hade gjort denna förutsättningslösa prövning innan man inrättade det nya organ för narkolikaforskning, som skall arbeta pä försök under tre år. För min del hyser jag ändå en viss oro över att del förslag som nu föreligger kommer att leda till att alkoholforskningen kan komma litet grand i efterhand. 5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 126-127

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om ett nordiskt samarbetsorgan för rusmedelsförskning

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium

Herr statsrådet undviker att tala om vilken uppfallning han har i sakfrågan: Vore del inte bättre med ett organ för de här uppgifterna? Jag tycker all statsrådets uppfattning på den punkten ändå är ganska viktig, framför alll ur följande synpunkt: Kommer vi att få del som nu ordnas som en permanent anordning eller kan vi vänta oss atl i vart fall socialminislern i Sverige kommer all arbeta för all man efler försöksperioden skatt få en samordning till stånd i ett organ?

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Det brukar höra till god tradition här i riksdagen att man inte svarar pä mer eller mindre hypotetiska frågor. Men jag vill gärna säga att jag självfallet personligen kommer atl följa detta arbete med mycket stort intresse. Vi kommer nu att fä ett underiag för all pröva frågan om en eventuell integrering i framtiden. Del har, som jag öppet redovisat, förelegat delade meningar om detta, men vi har också i god nordisk anda på kompromissens väg kommit fram till del resullal som föreligger.

Herr Enlund känner säkeriigen till att frågan om ett nordiskt samarbelsorgan för drogforskning har en ganska läng historia. Jag upplever det som positivt att vi kommit fram till della resultat. Därmed har vi ingalunda - lät mig försäkra det - fört frågan om en eventuell framlida samordning åt sidan. Tvärtom upplever jag det så all den frågan väl har fallit framåt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Ang. religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara herr Westbergs i Ljusdal (fp) den 23 oktober framställda interpellation, nr 128, lill herr utbildningsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Westberg i Ljusdal har frågal chefen för utbildningsdepartementet dels hur han ser på den utveckling i fråga om re-ligionskunskapsämnels ställning på grundskolans mellanstadium som nyligen redovisats i en av skolöverstyrelsen gjord undersökning, dels om han med anledning härav avser alt vidta några ålgärder i syfte att få undervisningen i detta ämne alt ligga i linje med vad läroplanen anger. Enligl fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara interpellationen.

Som ett led i arbetel med uppföljningen av 1969 års läroplan för grundskolan har skolöverstyrelsen vid två tillfällen - nämligen våren 1971 och våren 1974 - undersökt religionskunskapens ställning.

Beträffande undervisningen i religionskunskap på mellanstadiet visade den sista undersökningen att ämnet i ökad ulslräckning funnii sin roll

som ell bland fiera orienteringsämnen. Lärarna visade en klart ökad benägenhet att integrera religionskunskap med övriga ämnen. Däremot fann en majoritet av lärarna - ca 60 procent - del svårt alt levandegöra s. k. fundamentala livsfrågor och samlevnadsfrågor. Enligt lärarna berodde delta framför alll på bristande ämneskunskaper hos dem själva i ämnen som psykologi och religionskunskap men även på brister i läromedlen. Dessa svårigheter berörde bl. a., som herr Weslberg påpekal, bibelundervisningen eftersom de bibliska texterna ju bör levandegöras främst genom en anknytning lill de frågor som nutidsmänniskan ställer sig.

Av undersökningen i våras framgick vidare att 44 procent av lärarna inte ansell sig kunna tilldela religionskunskapen den lid som enligl läroplanen skall avsättas frän ämnet. En av orsakerna till detta var enligt de intervjuade lärarna de svårigheter när det gäller metodiken i ämnet som jag berört i det föregående. En annan orsak låg däri att stoffet inom övriga samhällsorienlerade ämnen i läromedlen hade ell i förhållande lill religionskunskapen alltför stort utrymme.

Skolöverslyrelsen har sedan länge arbetat för en förnyelse av arbets-sättet i religionskunskap på mellanstadiet. I detta arbete ingår bl. a. ett forskningsprojekt vid lärarhögskolan i Slockholm, kallat Undervisningsmetodik i religionskunskap. Della, som avslutades 1973, har haft som syfte atl undersöka hur religionsundervisningen i dag bör utformas på ell pedagogiskt lämpligt säll samt att utarbeta och pröva metoder för en sådan undervisning. Inom ramen för detta forskningsprojekt har ett metodmalerial för ett urval av arbetsområden utarbetats. Detta material kommer atl tillsammans med övriga väsentliga resultat och ställnings-laganden publiceras i form av ell foribildningsmaterial för lärare.

Sedan 1970 finns elt omfattande foribildningsmaterial för lärare pä låg- och mellanstadierna tillgängligt. Materialet, som har utarbetats av skolöverslyrelsen, innehåller ämnesfördjupning avseende samtliga moment i religionskunskap och exempel på melodiskt genomarbetade arbetsområden avseende t. ex. bibelkunskap.

Kontinuerliga insatser görs sålunda för all åsladkomma en förnyelse i arbetssättet i religionskunskap. Den stora efterfrågan pä skolöverstyrelsens foribildningsmaterial i religionskunskap vittnar också om att lärarna känner behov av fortbildning inom detta område

Lål mig slutligen nämna all del inom skolöverslyrelsen pågår ett arbete med målbesiämning och utvärdering - del s. k. MUT-projeklei - för atl utarbeta och tillhandahålla instrument för prioritering och urval av stoff Instrumenten kommer framför allt all vara knutna till s. k. basfärdigheter och baskunskaper. Detta kommer atl ge lärarna en hjälp att göra prioriteringar i varje ämnes stoff, som i dag är nödvändiga för all arbelssällel i skolan skall bli del önskvärda och elevernas inlärning skall bli effektiv. MUT-projektel planeras ge som resultat förändrade läro-planssupplemenl 1977/78.

De frågor herr Westberg tagit upp i sin interpellation har som jag här nämnt skolöverstyrelsen redan uppmärksammat. Skolöverstyrelsens åt-

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium

gärder syftar just till att "få undervisningen atl ligga i linje med vad läroplanen anger", varför det inte finns behov av några ytteriigare åtgärder av mig. Det skolöverslyrelsen nu omedelbart ämnar göra är alt gå ut med en information i frågan där lärare och skolledare bl. a. uppmanas atl beakta problemen i undervisningen.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Först ett tack titt statsrådet Hjelm-Wallén för den redogörelse hon lämnat som svar på min interpellation.

För det första framgår det av redogörelsen att statsrådet delar uppfattningen att religionskunskapen inte alltid får den tid som enligt läroplanen skall avsättas för ämnet. Däremot kan jag inte av redogörelsen utläsa hur statsrådet ser på den utvecklingen. Statsrådet hänvisar visseriigen till skolöverstyrelsens arbete för en förnyelse av arbetssättet i religionskunskap och till ett omfattande fortbildningsmaterial, men del sistnämnda har ju funnits tillgängligt sedan 1970 utan alt situationen, så långt jag förstår, har förbättrats. Slutligen hänvisar statsrådet till det inom skolöverstyrelsen pågående arbetet med målbestämning och utvärdering, som kan beräknas resultera i förändrade läroplanssupplement 1977/78. Men vi har ju redan nu en klar målsättning för undervisningen, och den måste väl åtminstone tills vidare vara vägledande. Den kan dock inte - såvitt jag förslär - näs, om ämnet inte får den tid som enligt läroplanen skall tillkomma ämnet religionskunskap.

För det andra kommer statsrådet fram till slutsatsen att det inte finns behov av några ytteriigare åtgärder frän hennes sida.

Det svaret ger inte anledning till någon större tacksamhet. Tvärtom gör det mig besviken och säkerligen också den opinion som med speciellt intresse följer de här frågorna.

Det är klart dokumenterat att religionskunskapen i nära hälften av mellanstadieklasserna inte får den tid som enligt läroplanen skall avsällas för ämnet. Det finns en rad förklaringar till att så är fallet. Lärarna uppger, enligt svaret, alt del är svårt att levandegöra s. k. fundamentala livsfrår,or och samlevnadsfrågor och att detta framför alll beror på bristande ämneskunskaper i psykologi och religionskunskap men även på brister i läromedlen. En annan orsak anses av lärarna vara svårigheter när det gäller metodiken, och ytterligare en ansågs vara att stoffet inom övriga samhällsorienterande ämnen i läromedlen hade ett i förhållande titt religionskunskapen alltför stort utrymme.

Gemensamt för i svaret och här relaterade orsaker är atl del är möjligt alt göra något ät dem. Därför är jag så förvånad när statsrådet säger atl det inte finns behov av några ytteriigare åtgärder frän hennes sida.

När det står helt klart atl religionskunskapen i nära hälften av mellanstadieklasserna inte får den tid som enligl läroplanen skall avsättas för ämnet och då man samtidigt är medveten om åtminstone en del av orsakerna lill detta förhällande, borde det vara angeläget för del ansvariga statsrådet att vidta åtgärder i syfte att undanröja här nämnda

men också andra orsaker till del påtalade missförhållandet.

Särskilt angeläget måste det vara att satsa pä lärarutbildning och fortbildning men också på läromedlen. Inom parentes sagt kan det vara skäl att påpeka att detta med lärarutbildningen också gäller högstadiet, där enligt uppgift hälften av undervisningstiden i religionskunskap upphålls av lärare som saknar ämnesteoretisk och ämnesmetodisk kompetens. Undersökningen visar att många av dessa lärare säger sig ha svårigheter.

Lärarutbildningen har inte i tid anpassats till den nya undervisningssituation som uppkom dä religionskunskapen sammanfördes med de s. k. orienteringsämnena, och inte heller läroböckerna har i alla avseenden anpassats lill den nya undervisningssiluationen. Det kan också ifrågasällas om ämnet religionskunskap är betjänt av att ingå i s. k. samlad undervisning tillsammans med orienteringsämnena. Men därom är det kanske för tidigt att ha en bestämd mening. Ovedersägligt är att vissa avsnitt av religionsämnet inte lämpar sig för en integrering utan bör läsas för sig.

Men det är angelägel all ämnet får sin rättmätiga del av undervisningstiden, så alt målsättningen för undervisningen i ämnet nås och så att ämnets olika delar får rum i undervisningen. Särskild vikt vill jag fästa vid anvisningen att Bibeln skall ha en central plats vid undervisningen om kristendomen och att bibelkunskapen bör ge en samlad bild av Jesu person, hans liv och hans förkunnelse. Läroplanen är mycket klar på den punkten: "När det gäller kristendomen skall bibeltexterna stå i förgrunden. Elevernas upplevelse av dessa texter kan länkas påverka deras inställning och åskådning. Detta är helt förenligt med kravet på objektivitet."

Det sägs också atl biblar bör finnas i tillräckligt antal för individuellt bruk i undervisningen fr. o. m. årskurs 3. Del är också sagt i anvisningarna att inslag av religiös andakt i olika utformning i morgonsamlingarna kan förmedla något av religionens upplevelsesida.

Då vill jag fråga: Känner statsrådet till om det som jag nu anfört ur läroplanen praktiseras ute i skolorna, om det alltså fungerar i enlighet med läroplanens.intentioner? Föregen del finner jag det angeläget att så sker. Jag delar den uppfattning som läroplanen uttrycker pä följande sätt:

"Eftersom kristendomen globall sett spelar en väsentlig roll, och dä den kristna religionen i vår kulturkrets har ett avgörande inflytande på människors livshållning, måste undervisningen i religionskunskap i första hand vara en undervisning om kristen tro och etik. God kännedom om kristendomens förhistoria och grundare, dess källskrifter och historia, dess olika riktningar, nutida trosuppfattningar och institutioner och dess betydelse i dagens samhälle hör därför inte bara till allmän bildning att känna till utan också till de instrument, som var och en behöver för sin livsorientering."

Det kan också i det här sammanhanget vara tillåtet att göra en personlig bekännelse och citera ett välkänt ord ur ett av de brev som återfinns

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Ang. religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium

i vår Bibel. Paulus skriver bl. a. följande till sin unge medarbetare Ti-moteus: "Du känner från barndomen de heliga skrifter, som kunna giva dig vishet, så atl du bliver frälst genom den tro du har i Krislus Jesus." Har man en sådan uppfattning om bibelordels belydelse - och det har jag - är det helt naturiigt att man är angelägen om att läroplanen följs på den här punkten - alt Bibelns budskap får tala för sig självi.

Jag uppskattar givetvis skolöverstyrelsens arbeie för en förnyelse av arbetssättet i religionskunskap på mellanstadiet och att del finns lillgång till fortbildningsmaterial, innehållande ämnesfördjupning avseende samtliga moment i religionskunskapen och exempel pä metodiskt genomarbetade arbetsområden avseende bl. a. bibelkunskap, men del har lydligen inte varit tillräckligt.

Det metodiska arbetet är viktigt och det är säkerligen angeläget med fördjupning när det gäller samtliga moment i ämnet, men det är minst lika viktigt att undervisningen ges det innehåll som läroplanen anger och att tillräcklig tid anslås för ämnet. Jag vill tacksamt notera uppgiften att skolöverstyrelsen nu omedelbart skulle gä ut med information i frågan, där lärare och skolledare bl. a. uppmanas atl beakta problemen i undervisningen. Men räcker det med en uppmaning att beakta problemen? Är det inte praktiska åtgärder, konkreta åtgärder, som behövs - åtgärder som när fram och blir lill nytta i vardagssituationen i skolan?

Det är mig bekant att många lärare känner osäkerhet inför del här ämnet och frågar efter klara besked. Man vet inte hur man skall ställa sig när det gäller att ge de olika ämnena inom orienteringsgruppen lid och i vilken utsträckning man kan fiylla från det ena ämnet lill det andra. Också på den punkten råder, om jag har fält riktiga uppgifter, osäkerhet."

Det kan även ifrågasättas om inte de lärare och lärarkandidater som har intresse av att få undervisning i ämnet skulle få tillgäng till en utökad utbildning. De skulle också kunna överta undervisningen i ämnet från de lärare som önskar byta bort religionskunskapen.

Det finns olika vägar att gå fram på, och det är såvitt jag kan se utomordentligt angeläget att man försöker komma lill rätla med de förhållanden som jag påtalat. Frågorna kommer igen, och nu ställer jag en direkt fråga till slalsrådel Hjelm-Wallén: Hur ser egentligen statsrådet på den utveckling i fråga om religionskunskapsämnets ställning pä grundskolans mellanstadium som undersökningen redovisar, och finner inte statsrådet ändå några skäl all vidta ålgärder i syfte att få undervisningen atl ligga i linje med vad läroplanen anger?

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! När jag tagit del av skolöverstyrelsens undersökning rörande religionskunskapen på mellanstadiet har jag kunnat konstatera samma förhållande som herr Westberg i Ljusdal, och jag har också kommit till samma slutsals som herr Westberg: förhållandena är inte tillfredsställande. Den enda rimliga ståndpunkt jag kan inta är att läroplanen skatt följas.

Det här innebär inte att jag också säger att jag bör vidta åtgärder, utan jag konstaterar att skolöverstyrelsen är den myndighet som har atl verka för alt läroplanens mål och innehåll förverkligas. Jag konstaterar också all skolöverslyrelsen har, med anledning av sina egna undersökningar, vidtagit en rad ålgärder för alt förbättra situationen när det gäller religionskunskapen på mellanstadiet.

Min slutsats är alltså atl vi nu bör låta de här åtgärderna fä genomslag innan vi efteriyser nya åtgärder.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om en breddad utbildning av sjukgymnaster

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Statsrådet Hjelm-Wallén lämnade nu klara besked på - som jag ser det - utomordentligt viktiga punkter, och det ber jag få tacka for. Det första beskedet var att statsrådet icke finner nuvarande förhållanden tillfredsställande och det andra att läroplanen skall följas.

Jag tror det är viktigt och värdefullt att statsrådet säger detta klart ut. Dd kommer att skingra en hel del missförstånd och oklarheter ute på fälld. Därför uppskattar jag det - och jag tror mänga med mig.

Sedan sade statsrådet att skolöverstyrelsen har vidtagit en rad åtgärder och alt hon vill vänta på genomslaget av redan vidtagna eller pä gång varande åtgärder. Det kan givetvis vara riktigt. Men vi får inte glömma, fru statsrådet Hjelm-Wallén, att vi här rör oss på ett område där vi också behöver resurser. Den verkställande myndigheten behöver resurser för alt kunna vidla de åtgärder som är erforderliga. Jag tänker dä inte minst på fortbildningsverksamheten och lärarutbildningen. Det är angeläget atl statsrådet följer de här frågorna mycket uppmärksamt och, när det verkställande organet anmäler behov därav, ser lill att resurserna också ställs lill förfogande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om en breddad utbildning av sjukgymnaster

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för atl besvara herr Olssons i Edane (s) den 24 oktober framställda interpellation, nr 131, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Edane har frågat mig om jag är villig atl uttala mig till förmån för en breddad ulbildning av sjukgymnaster. Herr Olsson har vidare frågat efler skälet titt att den beslutade sjukgymnastutbildningen i Örebro och Umeå inte startat och när utbildningen på dessa orter kan väntas komma i gång.

Enligl statsmakternas beslut (prop. 1964:73, SU 1964:96, rskr 1964:216) skall den fortsalla utbyggnaden av utbildningen av arbetsterapeuter och sjukgymnaster ske under kommunalt huvudmannaskap. Det ankommer därför på skolöverslyrelsen att fatta beslut om en ökning av utbildningen.

Jag delar herr Olssons uppfattning att en utbyggnad av sjukgymnast-

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om en breddad utbildning av sjukgymnaster

utbildningen är angelägen. Jag utgår ifrån all Kungl. Maj:ls uppdrag till skolöverstyrelsen den II februari 1972 att skyndsamt undersöka förutsättningarna för att öka intagningen till sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningarna skall ge resultat i önskad riktning.

Skälen till atl sjukgymnastutbildningen i Örebro inte kunnal böria är dels att det tidigare saknats sökande till de extra lektorstjänster i anatomi och fysiologi som för bl. a. denna utbildning har funnits inrättade sedan den 1 januari 1972, dels att en överiäkartjänst i medicinsk rehabilitering vid regionsjukhuset inte kunnat tillsättas förrän hösten 1974 och dels att studierektorstjänsten inte varit tillsatt. Alla dessa tjänster måste vara besatta för att utbildningen, både den teoretiska och praktiska, skall kunna genomföras. Enligt uppgift från utbildningsnämnden i Örebro läns landstingskommun beräknas utbildningen emellertid kunna börja i Örebro i januari 1975.

Vad beträffar utbildningen i Umeå vill jag nämna all överläkartjänslen i medicinsk rehabilitering vid Umeå lasarett inte kunnat besättas. Enligt uppgift frän utbildningsnämnden i Västerbottens läns landstingskommun finns dock numera vissa utsikter atl tjänsten kan bli besatt på nyåret 1975. Det torde därefter dröja cirka ett år innan verksamheien på rehabiliteringskliniken är så uppbyggd atl sjukgymnastelever kan tas emot.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag tackar fru statsrådet Hjelm-Wallén för svaret på min interpellation.

I tredje stycket av svaret ges elt klart besked om att statsrådet delar uppfattningen att en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen är angelägen. Därmed har statsrådet också svarat positivt pä den första delfrågan i min interpellation.

När det sedan gäller den andra delfrågan, alltså skälen till att den beslutade sjukgymnastutbildningen i Örebro och Umeå inte har startat och när utbildningen på dessa orter kan väntas komma i gång, är det bara att beklaga att igångsättningen av den utbildningen torde dröja ännu en tid, speciellt i Umeå där vi tydligen inte kan påräkna någon ulbildning förrän tidigast 1976. Det sista upplever jag som ytterst beklagligt.

Jag skall kort förklara varför jag ställt den här interpellationen.

Brislen på utbildade sjukgymnaster upplevs redan i dag som mycket besvärande, men det är de kommande årens bekymmer som kanske är det allra största problemet. Här går nu landstingen in för atl hårt prioritera utbyggnaden av långtidsvärden. Bara i mitt hemlän Värmland är ambitionerna i förslaget till ny hälso- och sjukvårdsplan omkring 1 000 nya längvårdsplalser. Jag nämner detta därför att just långtidsvården har så stora krav på rörelsebehandling för atl rehabiliteringen skall bli menings-fult.

Det är en enstämmig uppfattning att vi har ett stort växande behov av sjukgymnaster. Det fattas helt enkelt utbildad personal som kan ulveckla och aktivera patienterna.

Lika enstämmig är uppfattningen att utbildningskapaciteten i dag är otillräcklig. En intagningskapacilet på 270 elever per år räcker inte för att förse ens nuvarande antal långvårdskliniker med sjukgymnaster, och med den kraftiga utbyggnad som planeras över praktiskt laget hela vårt land kommer dagens bristsituation att förvärras. Vi kommer aldrig att kunna knappa in på behovet, ulan del kommer att växa sig ännu större om vi inte kan bredda utbildningen, vilket jag tror ändå lill sisl blir nödvändigt.

Den knappa utbildningskapaciteten är dubbelt beklaglig då tusentals svenska flickor och pojkar köar för alt fl just den här utbildningen. Som jag uppgetl i interpellationen är det inte ovanligt att ett femtiotal elev-platser lockar tusentalet sökande. Att samtidigt rehabiliteringen inom långtidsvården blir starkt eftersatt på grund av brist pä sjukgymnaster och hjälppersonal upplever sjukvårdsmyndigheterna ute i landel som en onödig obalans.

Är del dä alldeles omöjligt att fä en rejäl breddning av utbildningen till stånd? Statsrådet har ju genom sitt svar klart deklarerat sin positiva syn på en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen. Kan vi dä föriila oss på alt del uppdrag skolöverstyrelsen fick i februari 1972 ger de resultat som både statsrådet och jag tycks anse som mycket angelägna?

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om en breddad utbildning av sjukgymnaster

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Tillät mig alt i all korthet tillägga några synpunkter till vad herr Olsson i Edane anförde.

Jag delar herr Olssons uppfattning all det är beklagligt att de beslutade sjukgymnastutbildningarna ännu inte har kommit till stånd. Som statsrådet riktigt redovisade beror det pä svårigheterna att få kvalificerad lärarpersonal - det gäller både läkare och sjukgymnaster. Del är verkligen också min förhoppning att vi snart skatt fä titt sländ de beslutade instituten, inte minst det i Umeå. Norra Sverige saknar nämligen helt sjukgymnastutbildning.

Men jag vill tillägga en synpunkt. Det hade varit en stor fördel -inte minst för det område som herr Olsson i Edane nämnde, nämligen långtidsvården - om vi hade fått till stånd den utbildning av biträden lill sjukgymnasterna som varit aktuell i elt decennium om inte mer utan att någon kursplan framlagts eller något beslut fattats. Pä initiativ frän Göteborg har nu en läroplan för biträden till sjukgymnaster försöksvis utarbetats. Det är min förhoppning att försöksverksamhet nu verkligen skall komma i gång, så alt vi får en sådan utbildning. Just inom långtidsvården kan sjukvårdsbiträden som fält en viss utbildning på sjuk-gymnastomrädd avlasta sjukgymnasterna högst betydligt. De kan arbeta under sjukgymnastens ledning och därmed hjälpa patienten. På så sätt kan man åstadkomma en välbehövlig rationalisering.

Jag vet inte om statsrådet har fått närmare informationer i detta hänseende, men jag skulle vara intresserad av alt få höra statsrådets egen uppfattning om värdet av en utbildning för sjukgymnaslbiträden.

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Om en breddad utbildning av sjukgymnaster

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Vi lycks alla vara överens om behovet av ökad kapacitet pä detta område samtidigt som vi alla beklagar de orsaker som legat lill grund för att de åtgärder, som riksdagen har beslulat, inte kunnal komma lill stånd.

Beträffande fru Krislenssons fråga förhäller del sig så som fru Kris-lensson antog, nämligen atl jag inte känner lill de nya planerna. Jag får informera mig om dessa.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag skall inte föriänga inlerpellationsdebatten, utan jag vill bara helt kort i detta sammanhang erinra om vad socialulskoiiels ordförande herr Karlsson i Huskvarna yttrade här i kammaren den 30 oktober i är i samband med atl en moiion om legitimation för vissa

kiropraklorer behandlas. Jag citerar ur riksdagsprotokollet: "------------- det

är angeläget alt en ulbyggnad av sjukgymnastutbildningen sker. Vi har för närvarande 270 utbildningsplatser för sjukgymnaster, och flera blir del väl inte under de närmaste åren, men det behövs ännu flera; detta är en av flaskhalsarna i den svenska sjukvärden av i dag." Det här sista som socialutskottets ordförande konstaterade vill jag livligt instämma i.

Jag lackar statsrådet än en gång för svaret.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 20 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1988 till konstitutionsutskottet.

§ 21 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 160.

§ 22 Interpellation nr 161 ang. kommissionärs ställning enligt lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande

Ordet lämnades på begäran till

Hen JOHANSSON i Malmö (s), som yttrade:

Herr talman! Sveriges riksdag beslutade våren 1974 om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagenlur och handelsresande. Beslutet innebar i huvudsak atl mellanman som omfattas av lagen fick sin ställning stärkt gentemot huvudmannen.

Den nya kommissionslagen trädde i kraft den 1 juli i är. Lagen förefaller emellerlid inte på ett lillfredsslällande sätt täcka in de olika kommissionssystem som numera förekommer. Trots de förbättringar som lagen medförde står del enligt min mening helt klart atl kommissionären fortfarande har en svag ställning. De fiesta kommissionsavial som upprat-

lades före den 1 juli 1974, med stark bindning för kommissionären lill moderföretaget, skulle också kunna ingås i dag. Del som kanske oroar mesl är alt kommissionsförfarandet försvårar de fackliga organisalionernas möjligheter atl tillvarata viktiga medlemsinlressen.

Intresset för kommission har ökat kraftigt de tvä senaste åren. Flera förelag har meddelat alt de avser all gå över till någon form av kommissionssystem. Orsakerna lill förelagens ökade intresse för kommission kan vara fiera. Ett skäl kan vara alt man på det sättet vill kringgå lagen om anställningsskydd. Ekonomiska överväganden kan också ligga bakom. Genom ett kommissionsförfarande undgår man kostnader för löner och sociala utgifter. Kommissionären inregistreras som föreiagare och får genom del avtal som ingås en stark bindning lill moderföretaget där della garderat sig för att kamma hem vinster. Med ett utvecklat kom-missionssyslem kan ett förelag också undvika att de anställda blir represenlerade i styrelse och företagsnämnd.

Det vore beklagligt om de lagar som stiftas i syfte att stärka de anställdas ställning på arbetslivets område skulle kunna kringgås genom olika kommissionssyslem och alt del fackliga arbetet skulle försvåras som en följd därav. Det är lätt alt förstå att man från fackligt håll är oroad av denna utveckling.

Med hänvisning till vad som här anförts hemställer jag om kammarens tillstånd atl lill statsrådet Lidbom fä ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att mellanman fortfarande har en för svag ställning
gentemot huvudmannen?

2. Delar statsrådet uppfattningen all ell utvecklat kommissionssyslem
inom olika branscher kan leda lill all vissa lagar pä arbetslivels område
urholkas och alt del bl. a. pä grund härav är nödvändigt all skärpa lag
stiftningen?

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Denna anhållan bordlades.

§ 23 Interpellation nr 162 om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

Ordet lämnades på begäran lill

Herr SJÖNELL (c), som yttrade:

Herr lalman! Den strama krediipolitiken under del senasle årel har lett lill alt förelagens möjligheter att låna pengar i banker och andra kreditinstitut har blivit alltmer beskurna. På samma säll som under lidigare perioder med kreditreslriktioner har detta i första hand gått ut över de mindre och medelstora företagen.

Knappheten på kapilal påverkar givelvis i första hand investeringarna. Men den har också bidragit lill alt storföretagens uppköp av mindre förelag på nytt har ökat. I motsats till de företag som är starkt beroende

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

av bankkrediter har nämligen många multinationella och andra större förelag för närvarande kapilal tillgängligt för placering i mindre företag, bl. a. tack vare exportpriser och goda vinstförhållanden.

Det är därför synnerligen angeläget att försöka lillgodose de mindre och medelstora företagens aktuella länebehov för investeringar och utökningar av rörelsekapitalet på ett bättre sätt. Både riksbankschefen och finansminislern har tidigare uttalat sig för ökad upplåning i utlandet. Hittills har statsmakterna i första hand försökt förmå företagen själva all la upp sådana län. Då della i praktiken är förbehållet enbart de allra största företagen, har krediltillskoltet i slor utsträckning gått de mindre förelagen förbi. Den förhållandevis goda likviditeten i de internationellt verksamma svenska företagen har inte heller gjort dessa företag speciellt angelägna att ta upp nya län.

Möjligheter finns emellerlid också all slalen själv uppträder som låntagare på utlandsmarknaden. Man kan vidare länka sig atl Induslrikredit och andra s. k. mellaninstitut får rätt att ta upp sådana lån. I båda fallen skulle man få ökade möjligheter atl slussa kapital lill de mindre och medelstora förelagen.

Med hänvisning till vad som har anförts i interpellationen hemställer jag att lill herr finansminislern få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidla för alt tillgodose även de mindre och medelstora förelagens behov av långfristigt kapital vid ökad upplåning i utlandet?

Denna anhållan bordlades.

§ 24 Interpellation nr 163 om övergång från militär till civil produktion inom flygvapenindustrin

Ordet lämnades på begäran till

Fru THEORIN (s), som yttrade:

Herr lalman! En expertgrupp under ledning av Alva Myrdal tillsattes på uppdrag av Förenta nationernas generalsekreterare för att belysa sambandel mellan nedrustning ä ena sidan och ekonomisk och social utveckling å andra sidan. Man avlämnade sin rapport, kallad Nedrustning och utveckling, i december 1972.

Myrdalsgruppen anförde, som det verkar med direkt hänvisning till Sverige, Linköping och t. o. m. till SAAB: "I flera länder t. ex. några av västeuropeiska länderna finns ofta hotet om allvariig arbetslöshet i särskilda regioner, där arbeien pä t. ex. militärt fiygprojekt har fullföljts eller avslutats. Industrin är ofta ovillig att ändra produktionen och regeringarna placerar ibland nya försvarsorder för atl hålla i gång sysselsättningen och förevigar därmed ruslningskapplöpningen." Hotet om allvarlig arbetslöshet är välkänt och används i utpressande syfte gentemot regeringar.

Två motioner, nr 1533 och 1534, har aktualiserat vissa slulsalser som expertgruppen kommit fram till och krävde att riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle begära en utredning i syfte att i konkreta former kartlägga återverkningarna pä sysselsättning, ekonomi, forskning och utveckling av stegvis överförande från militär lill civil produkiion och forskning respektive till utvecklingsarbete saml atl riksdagen måtte uttala att samtidigt med försvarsbeställningar som kan förmodas ge svårigheter i en eventuell nedrustning en plan för framtida övergäng till civil produktion görs upp.

Riksdagen behandlade motionerna den 25 april, och av ulskoltsut-lätandet framgick att redan i slutet av 1972 hade en särskild arbetsgrupp inom försvarets materielverk lillsalls med uppgift all utreda konsekvenserna för den svenska försvarsindustrin av 1972 års försvarsbeslut. Av gruppens arbete framgick bl. a. att antalet förelag där leveranser till försvaret har så stor betydelse alt minskade beställningar kan medföra risk för drastiska nedskärningar i fråga om personal har visat sig vara relalivi begränsat. Det rör sig i huvudsak om 15 industriförelag, som tillsammans har en personalinsats för försvaret på ca 20 000 man/är. Utredningen kom fram till att neddragningen av personalinsatser på försvarsbesläll-ningar inte kommer att ske drastiskt i något förelag och all i viss utsträckning personal väntas kunna hänföras till civilprodukiion eller minskas genom naiuriig avgång. Ulredningen påpekar dock att den framlida utvecklingen inom företagens civila verksamhet och den allmänna konjunkturutvecklingen är av avgörande belydelse; vidare all del otvivelaktigt är en synnerligen väsentlig fråga som aktualiserats i motionerna och alt industridepartementet tillsammans med övriga berörda departement följer den allmänna utvecklingen inom försvarsindustrin och överväger vilka åtgärder som kan bli nödvändiga för atl underlätta en övergäng från militär lill civil produkiion.

Beträffande Myrdalsgruppens förslag - som aktualiserats i motionen 1534 - att regeringarna vid beställning av krigsmateriel som kan komma alt medföra arbetslöshet vid en eventuell nedrustning även bör planera för alternativt civilt utnyttjande av arbetskraft och tekniska resurser, uttalade riksdagen alt ansvaret för planering av produktionsinriktningen i första hand åvilar företaget, något som också moiion 1534 anfört. Motionärerna påpekade att huvuddelen av den svenska försvarsindustrin synes ha goda ekonomiska och planeringsmässiga resurser. Del bör i första hand ankomma på industrin all redovisa hur en övergång lill civil produkiion skall ske. Motionen anförde att för redan inneliggande order bör det ankomma pä regeringen atl presentera en plan för övergäng till civil produktion i enlighet med Myrdalsgruppens förslag.

Riksdagen anförde att en statlig planering för alternativt utnyttjande av resurser är påkallad och också förekommer. Denna planeringsverksamhet synes dock i första hand inriktad på att undersöka och lösa problemen på kort sikt. Riksdagen underströk vikten av ökade insatser för en mer långsiktig och samordnad planering. Därvid bör då även den

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

Nr 126

Torsdagen den 21 november 1974

i molionen aktualiserade frågan om alternativt utnyttjande av resurser som kan komma all frigöras vid minskade försvarsbeställningar beaktas.

Utom förevigandet av rustningskapplöpningen, som knappasl är ell mäl i sig, löser ständigt nya försvarsbeslällningar inte sysselsättningen pä sikl. Den svenska fiygvapeninduslrin har haft elt tiotal är på sig att planera för annan sysselsättning och för civil produktion.

1 en deball i riksdagen den 26 oktober 1972 anförde dåvarande försvarsminister Sven Andersson med hänvisning lill den enorma kostnadsutvecklingen inom framför alll fiygvapeninduslrin:

"Det finns en amerikansk uppgift, som är läll alt kontrollera och som sä långt jag förslär är helt riklig, nämligen om kostnadsutvecklingen förfiygplan i Amerikas förenta stater mellan åren 1938 och 1971. Amerika hade lika många fiygplan 1938 som 1971, men kostnadsutvecklingen per plan är så fantastisk att om trenden i kostnadsutvecklingen dras ut innebär den all Amerikas förenia stater för den kostnad landel i dag har för sill flygvapen är 2 000 bara kommer atl ha ell flygplan. Man kan säga all del är en orimlighet. Ja, det är det naturligtvis, men trenden i kostnadsutvecklingen har alltså varit så fantastisk mellan 1938 och 1971.

Det räcker nästan som ett påpekande om all kostnadsexplosionen på vapensidan tvingar oss lill återhållsamhet. Och en blick i våra perspektivplaner säger oss också alt vi inte har någon möjlighet som liten nation -i varje fall inte ensamma - all gä vidare i fråga om vapensystem och tänka oss en utveckling och fortsättning från Viggen på samma säll som vi en gång gick vidare från Tunnan lill Draken och sedan till Viggen. De perspektivplaner vi har, de inblickar i framtiden vi håller på att skaffa oss, visar atl om vi skulle gå vidare från Viggen på det sättet skulle försvaret bli kolossall obalanserai, och vi skulle, om man häller sig till de kostnadsramar vi har tänkt oss, komma atl få flygplan och ingeniing annat."

Man kan använda andra siffror än Sven Andersson gjorde. Enligl alla accepterade beräkningar kostar varie nyframlagd plan minst fem gånger mer än lidigare. Även kostnadsutvecklingen för varie nyll Viggen-plan ökar kraftigt år från är.

För atl en akut utpressningssituation inte skall uppstå när de beställningar ulgår som nu ligger inne pä flygvapeninduslrin måsie en planerad övergång till civil produktion ha kommit till stånd. Riksdagens beslut i april månad var dels att ansvaret för planering av produktionsinriktningen i första hand skall åvila förelagen men atl en statlig planering för alternativt utnyttjande av resurser dock är påkallad. Denna planeringsverksamhet inriktas i första hand pä att undersöka och lösa problemen på kort sikl. Dels underströks vikten av ökade insatser för en mer långsiktig och samordnad planering, varvid även den i molionen aktualiserade frågan om alternativt utnyttjande av resurser, som kan komma all frigöras vid minskade försvarsbeslällningar bör beakias, dels vikten av alt industridepartementet tillsammans med övriga berörda departement följer den allmänna ulvecklingen inom försvarsindustrin och överväger vilka

ålgärder som kan bli nödvändiga för att underlätta en övergäng från Nr 126
militär till civil produkiion. Torsdagen den

Med hänvisning till vad jag har anfört i min interpellation vill jag 21 november 1974
till industriministern rikta följande frågor:

1. Vill industriministern redogöra för de initiativ som tagits för planerad övergång frän militär till civil produkiion?

2. Vilka länkbara civila sysselsättningar bedömer industriministern vara möjliga alt placera i Linköping?

3. Vilka styrmedel bedömer industriministern användbara för atl uppnå en planerad övergång till civil produktion?

Denna anhållan bordlades.

§ 25 Anmäldes och bordlades molionerna

Nr 1989 av herr Nyquist

Nr 1990 av herr Polstam m.fl.

Nr 1991 av herr Winberg m.fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposiiion 1974:149 med förslag lill organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m. m.

§ 26 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades atl följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 368 Herr Åkerfeldt (c) till herr bosladsministern angående bebyggandet

av värdefull jordbruksmark:

Från vilka utgångspunkter förs de förhandlingar, vilka enligt uttalanden av bosladsministern pågår, mellan bostadsdepartementet och jordbruksdepartementet om kommunernas byggande på värdefull jordbruksmark?

§27 Kammaren åtskildes kl. 16.41.

In fldem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert