Riksdagens protokoll 1974:121 Onsdagen den 13 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:121

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:121

Onsdagen den 13 november

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av herr andre vice talmannen.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

§ 1 Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 35 i anledning av motioner om ändring av 1966 års avtal angående försäljning av statlig mark på Järvafältet, m, m,

1 detta betänkande behandlades motionerna

1974:586 av herr Werner i Tyresö m. fi, (vpk) vari föreslagils att riksdagen mot bakgrund av i motionen anförda omständigheter skulle uttala, all regeringen bemyndigades att med berörda Järvafällskommuner uppta förhandlingar om en revidering i prissänkande riktning av ifrågavarande avtal av år 1966 samt att kunna bevilja amorleringsuppskov samt

1974:1587 av herr Olof Johansson i Stockholm m, fi, (c) vari hemställts

1,   att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad i motionen anförts om att statens agerande som markinlressent inte fick motverka den fysiska riksplaneringens intentioner,

2,   att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om tilläggsdirektiv till markdelegationen (K 1957:30) att omedelbart uppta förhandlingar angående revidering av köpeavtalet med Järvakommunerna med syfte att bevara Järvafältets Sollentunadel för rekreationsändamål.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1587, yrkandet 1,

2, att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:586 och 1587, yrkandet
2, i vad de avsåg nedsättning av köpeskillingen för Järvafältet,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1587, yrkandet 2, i vad
avsåg bildandet av viss stiftelse,

4, att riksdagen i anledning av motionerna 1974:586 och 1587, yrkandet
2, i vad de inte behandlats ovan, skulle

a, för sin del besluta om anstånd med ännu ej påbörjade amorteringar
enligt vad utskottet föreslagit,

b. som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om anstånd med vissa löpande amorteringar.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande beslut angående köpeskillingen för Järvafältet av herr Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa, att riksdagen med bifall till motionen 1974:586 och i anledning av

153

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

motionen 1974:1587, yrkandet 2, i vad de avsåg nedsättning av köpeskillingen för Järvafältet, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört,

2. beträffande motiv för beslut angående köpeskillingen för Järvafältet a. av herrar Wennerfors (m), Åkerfeldt (c). Ullsten (fp), Olof Johansson i Stockholm (c), Andersson i Knäred (c) och Danell (m) samt fru Andersson i Trollhättan (c) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

b. av herr Claeson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 - ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse,

3. beträffande anstånd med vissa amorteringar av herrar Petersson i Nybro, Lindkvist, Högström, Jadestig, Häll, Persson i Karistad och Andersson i Gamleby (samtliga s) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:586 och 1587, yrkandet 2, i vad de kunde avse förhandlingar om uppskov med vissa amorteringar.

154

Herr BERGMAN i Göteborg (s):

Herr talman! Det ärende som vi nu behandlar är snårigt och svårt att hitta i. Det utskottsbetänkande som ligger på riksdagens bord gör det inte lättare all se vad som döljer sig bakom rubriken. Även betänkandet är litet snårigt.

1 utskottet har socialdemokraterna med lollens hjälp fåll majoritet beträffande vissa delar av motiveringen men skiljer sig från utskottet i övrigt beträffande de s. k. klämmarna. Jag förmodar att det under debattens gång skall bli klart vilka meningar utskottet och de olika partierna i utskottet har hävdat.

Låt mig, innan jag går in på del, säga någonting om bakgrunden lill delta ärende. Jag förmodar att kunskaperna härom inte är så stora i dag bortsett från de ledamöter som kommer ifrån näraliggande trakter. Men vi andra har inte sä färska kunskaper i delta ämne.

1966 sålde staten Järvafältet för 240 miljoner kronor. Priset skulle även läcka kosinaderna förde miliiära ulflyttningarna från fältet. Försäljningen skedde enligt de regler som gällde för annan försäljning av statlig mark samt för expropriation av enskild mark. Bestämmelser finns om kompensation för sådan utflyttning som det här är fråga om.

När kommunerna köpte området visste de inte exakt hur de skulle använda del. Del fanns en planskiss från 1963, vilken låg lill grund för de bedömningar som dä gjordes. Köparkommunerna kom inbördes överens om hur köpeskillingen skulle fördelas enligt antagandena i den mark-disposition som planskissen innehöll. Man kom också överens om all

man när planfördelningen var klar skulle omfördela köpeskillingen mellan kommunerna.

1 1963 års planskiss ingick att elt område skulle avsättas såsom sammanhängande grönområde. Det området preciserades i ett förslag till dis-posilionsplan som gjordes upp 1968. Området är punklmarkeral på den karta som finns fogad till utskottsbetänkandet såsom bilaga 4 och som är rätt lärorik att ta del av. Kartan hjälper en all rätt bedöma frågan i dag. Sollentuna kommun godkände den planen.

1971 meddelade länsstyrelsen beslut om interimistiskt naturreservat på ett område som i stort sett stämde med det grönområde som finns utmärkt pä 1968 års plan. Gränserna för området har på karlskissen i bilaga 4 markerats med kraftiga punkter. Beslutet gällde tre år. Det skulle ha gått ut i sommar men har förlängts ytteriigare ell år.

Sollentuna kommun krävde i riksplanesammanhang att reservalom-rädet skulle vidgas österut. Gränserna för den då föreslagna utvidgningen för Sollentuna kommun är markerade med små kvadrater på kartan. Konflikten skall enligt vanliga regler lösas av regeringen om parterna inte kommer sams.

På kartan är med lodräta slreckmarkeringar inlagda de områden inom Sollentuna kommun som enligt 1963 års planskiss avsågs all bebyggas. Det var således den bebyggelsen man utgick ifrån när man skrev 1966 års avtal. Det visar bl. a. all även om kommunen får sin vilja igenom i fråga om det utvidgade reservatet, så är bebyggelsemöjligheterna inte minskade jämfört med 1966 års antaganden. Det är, ärade kammarledamöter, en central fråga i den diskussion vi skall föra med anledning av de motioner som har väckts.

Det finns två motioner. Den ena kommer frän vänsterpartiet kommunisterna, som herr Claeson kommer alt bli talesman för. Där hävdas all priset är för högt och bör justeras nedåt för alt man den vägen skall åstadkomma lägre boendekostnader för dem som är bosatta och kommer att bosätta sig på Järvafältet. Herr Claeson kan glädja sig åt att han på den punkten uppträder med en viss konsekvens. Företrädare för hans parti hävdade nämligen i debatten om avtalet att priset var för högt, även om det inte fanns någon motion om den saken. När avtalet slöts pläderade en talesman för kommunisterna - pä den liden behövde partiet inte tala om all del var ett vänsterparti - för samma tankegångar som herr Claeson nu förmodligen kommer alt tala för.

Jag vill på den punkten hävda att när staten säljer mark lill kommuner eller enskilda, bör del ske efter samma regler och med samma prisbedömning som när enskilda eller kommuner köper mark av andra enskilda. Det kan inte finnas skäl för all de som har turen all kunna köpa en. bil statlig mark skall komma över marken billigare än den gör som köper ell område ägt av någon enskild. Samma regler som finns i expropriationslagen bör också gälla för sådana här affärer, och det är vad som skett i della fall.

Nu är jag i den lyckliga omständigheten all någon annan skall tala

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

155

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

156

för vissa delar av utskollsmajoritelen, i varje fall enligt noteringarna pä kammarkansliet. Det är herr Olof Johansson i Stockholm, som i sin motion också önskar en prisreduktion men som nu haver sig omvänt till bättre tankar och avstår från sitt motionsyrkande. Det måste ju innebära all han tänkt igenom frågan grundligt, och ett vittnesmål från en som sig bättrar är ju mera effektivt än om jag pläderar för det riktiga i del ståndpunklslagandet. Jag avvaktar med spänning de argument mot herr Claesons motion som herr Olof Johansson kommer att presentera här.

Centerparlimoiionen utgår från riksplaneresonemang, bevarandeintressen och sådana saker. Motionärerna vill att man skall ta upp en diskussion om priset med tanke på en annan disposition av marken än vad man säger gällt från början. Motionärerna har krav på prisreduklion, alternativt att en stiftelse skulle bildas för alt med statens hjälp få lill stånd resurser all utöka naturreservatet.

Nu har herr Olof Johansson helt fränlräit motionens yrkande på dessa punkter, och han har tillsammans med de andra borgerliga ledamöterna i ulskottel ställt sig bakom kommunisternas krav på anstånd med betalningarna. Där står de nu.

Kravet på anstånd finns alltså inte i centerparlimoiionen. Det finns i kommunisternas motion, men där bygger det kravet på förhållandel all man förvarnar sig förhandlingar om en prisreduktion. 1 avvaktan pä förhandlingar om priset begärs alltså anstånd med betalningen. Del finns ell logiskt samband mellan kravet på anstånd och kravet på prisreduklion, och del är något helt annat än vad som förespråkas i den reservation som herr Olof Johansson väl är huvudlalare för. Där anförs nämligen att anstånd behövs för all den berörda kommunen skall få större frihet i planeringen.

Vilken större handlingsfrihet i planeringen ell anstånd kan ge är för mig helt obegripligt. Friheten au planera finns ju redan, och skulle planeringen och kommande beslut ge ett annat resultat exempelvis i fråga om naturreservat så finns det ju bestämmelser om hur de ekonomiska frågorna i så fall skall regleras. Ett anstånd för handlingsfrihet är väl täckning för någonting annat än vad som slår i reservationen. Del är, som jag tidigare påpekat, klart dokumenterat i bilaga 4 lill betänkandet att de utbyggnadsplaner som Sollentuna kommun hade när den tecknade under avtalet 1966 inte berör de utvidgade ambitioner som Sollentuna de sista av dessa dagar har presterat. Jag tror att del är rätt viktigt au man klarar ut den delen.

Dä kan man fråga sig varför Sollentuna kommun är så på alerten i denna sak. Svar på den frågan får man när man läser dagens tidningar och gårdagens Expressen. Jag skall bara läsa ett stycke ur Expressen:

"Om riksdagen inte räcker en hjälpande hand till Sollentuna kommer kommunens invånare sannolikt alt drabbas av ytterligare skallehöjningar under de närmaste åren."

Del finns mer sagt i den saken, och frågan berörs också i Dagens

Nyheter i dag. Och det är väl delta som saken gäller. Men om nu Sollentuna kommun har behov av ett ekonomiskt bidrag från staten, bör väl det ges i andra former och efter mera generella regler och inte grundas på den tillfälligheten att Sollentuna kommun har köpt mark av staten och den vägen skall försöka åstadkomma en sorts skatteutjämning. Då föreställer jag mig att andra kommuner i riket vill blanda sig i leken, sådana som inte har vägat köpa mark av staten men som kanske behöver få ekonomisk förstärkning. Det är ju för övrigt mänga kommuner som haft bekymmer med alt deras expansionsteorier inte har förverkligats. Jag ber, herr talman, med detta all fä yrka bifall lill reservationen 3 och i övrigt till vad utskoliei hemställt.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

Herr DANELL (m):

Herr talman! Herr Bergman i Göteborg har utvecklat innebörden av både utskotlsmajoritelens och sitt eget förslag, varför jag inte närmare behöver gå in på vad de olika alternativen tekniskt innebär. Jag skall därför bara i korthet redovisa varför vi moderater har hamnat på den linje vi gjort i utskottsarbelet.

Del är speciellt två skäl som har styrt värt arbete i syfte alt försöka se till att de lunga amorteringarna för Järvafältskommunerna pä den skuld de har lill staten efter avtalet 1966 skall kunna skjutas upp.

Först och främst är del uppenbart, med utgångspunkt i bl. a. den berörda departementschefens egna uttalanden, all avtalet grundades på prognoser som tydde på en fortsatt mycket hög befolkningstillväxt i Slor-stockholmsområdet. Således ansåg alla berörda att bostäder för ca 100 000 människor skulle byggas på Järvafältet. Självfallet påverkade della den avtalade köpeskillingens höjd. I dag vet vi att bl. a. genom statsmakternas egna ödesdigra beslut om ulflyttning av statliga verk har såväl den väntade befolkningstillväxten som annan expansion i Slorstock-holmsområdet uteblivit de senaste åren. Grunderna för avtalet är således undanryckta. Tiotusentals sysselsättningstillfällen har gått förlorade jämfört med de prognoser som fanns i mitten pä 1960-talet.

Att del verkligen varandra grunder som formade och påverkade avtalet frän 1966 framgår av avtalstexten. I ulskolisbetänkandel står det exempelvis på s.  14 i § 6 mom. 3:

"Kommunerna skola vid de överlåtna områdenas planläggning och utbyggnad tillse dels alt ändamålsenliga lokaler anvisas för sådana statliga funktioner som post, lele, polis m. m., dels ock att plats i anslutning till cenlrumbebyggelse beredes för byggnader för annan statlig förvaltning med en sammanlagd brullovåningsyla av ungefar 100 000 m'."

Av mom. 4 framgår att man också kom överens om att Järvafältskommunerna skulle se lill att det fanns plats för minst 5 000 studentbostäder. Jag ringde i dag till byggnadsstyrelsen och frågade: Har ni någon gång haft en tanke på att försöka utnyttja det som slår i 6 § i avtalet? Man behövde inte tänka så länge innan man svarade: Hittills har del inte varit aktuellt att utnyttja denna paragraf Alla vi som kan Slor-

157

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

slockholmsproblemen förslår varför!

Del andra skälet till att vi moderater i utskottet intagit den ståndpunkt som vi gjort är att vi, i dagens svåra situation för de berörda Järvafältskommunerna, tycker att man åtminstone bör ge dessa handlingsfrihet, ett andrum i deras arbete. Del krävs handlingsfrihet inte minst med tanke på kommande beslut gällande den fysiska riksplaneringen. Del är viktigt all komma ihåg alt de borgerligas förslag alt ge de berörda kommunerna uppskov med amorteringarna inte kan kosta staten någonting.

Herr talman! Många av de problem som ligger bakom utskotlsmajoritelens förslag om uppskov med amorteringarna är faktiskt elt resultat av ell utspel som Stockholms socialdemokrater gjorde i en kommunal valkampanj i början av 1960-talet då man på valdagen lovade att man skulle bygga för 100 000 människor på Järvafältet. Man blev tvungen att försöka uppfylla detta löfte. I dag är förmodligen alla Stockholmsbor djupt lacksamma för all del inte blev lägenheter byggda för 100 000 människor. I dag har vi helt andra värderingar bakom bostadspolitiken - mera luft, lägre hus, markbostäder - som gör det omöjligt att uppfylla dessa gamla krav. Men framför allt har vi inte förutsättningar att uppfylla dem. De tomma lägenheterna i Stockholmsområdet är ett tillräckligt bevis för att den målsättning man hade i början av 1960-talet inte hade någonting med verkligheten att göra. Höghusextremismen är väl snart historia, må vi hoppas!

Herr talman! Jag yrkar med delta bifall lill reservationen 2 a.

158

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Sedan avtalet mellan staten och de s. k. Järvafältskommunerna slöts 1966 om att dessa fem kommuner skulle överta markområdet Järvafältet har förutsättningarna för della områdes användning avsevärt förändrats.

Del mycket stora behov av mark för bostadsbyggande som då fanns, vilket till slor del berodde på en kraftig inflyttning lill Storstockholmsområdet, har numera reducerats. Del är givet all de nya flyltningsrö-relserna - oavsett vilken uppfattning man har om dessa - måste påverka planerna på nya stora ulbyggnadsområden.

Vid den lid då avtalet slöts, inriktades alla ansträngningar på att komma till rätta med den utomordentligt stora bostadsbristen i Storstockholms-området. Fortfarande finns ett stort behov av bostäder, främst för unga familjer, för dem som bor i dåliga bostäder och för dem som är trångbodda. Ansträngningarna kan emellertid i dag i större utsträckning inriktas på en mera differentierad markanvändning, som tillåter att större hänsyn las lill människornas behov av bl. a. rekreationsområden.

Bostadsbyggandet i Storstockholmsområdet beräknas nu komma att sänkas från över 20 000 lägenheter per år lill ca 13 000. Trots alt bostadsbristen sannerligen inte är bortbyggd finns det ett ganska stort antal tomma lägenheter i nyproduktionen. Samtidigt är många tusen hushåll

i Storstockholm trångbodda, saknar egen direklförhyrd bostad eller bor i undermåliga, omoderna bosläder. En av de väsentliga orsakerna till nu rådande förhållanden ar de höga hyror som orsakals av profitintressena på bostadsmarknaden då del gäller kapital, mark, byggnadsmaterial, privat byggande och privat ägande av flerfamiljshus.

Inte minst markkostnaderna har som bekant slor betydelse för vad boendekostnaderna skall bli i de färdiga husen och lägenheterna.

De kostnader som Järvalaltskommunerna ålagts att betala enligt avtalet med staten, 240 miljoner kronor plus räntor, skulle möjligen kunnat förräntas med en mycket intensiv markanvändning enligt de bedömningar som tidigare gjorts i de olika regionplanerna.

Kommunerna - framför allt dä Stockholm och Sollentuna - måste försöka täcka sina kostnader genom all hårdexploalera området. För exempelvis Sollentunas del beräknades exploateringen ge bosläder för 45 000 människor i Alboda, Fäboda och Nysved, 30 000 i Sten och 3 000 i Tegelhagen. Del skulle ge kommunen en befolkning på 120 000 i stället för som nu ca 40 000.

Herr talman! Genom ändrade förutsättningar för markanvändningen, genom minskade möjligheter till intäkter för markförsäljning eller tomt-rällsupplåtelser har det uppstått betydande ekonomiska problem för de berörda kommunerna. Redan del är 1966 överenskomna priset måste betraktas som högt, även om markdispositionen hade blivit den som då beräknades.

Kammarkontorel i Stockholms kommun anförde i samband med köpet i sitt tjänsleullåiande bl. a.: "Det nu avtalade priset för mark för bostadsbebyggelse överstiger det sålunda kalkylerade rämarksvärdet med 68 procent. Därest jämförelsen begränsas till all enbart avse hyreshusbebyggelse överstiger del nu framräknade priset det senast tillämpade med ungefär 75 procent. Även de ä-priser som angivits för mark för industri- och instilutionsändamål får anses ligga högre än vad man hiliills haft anledning att räkna med."

Kontoret anförde vidare: "Från statens sida har sålunda diskussionerna rörande priset därför icke i första hand utgått från ortsprisnivå för mark av del slag och den belagenhel varom nu är fråga - en självfallen ui-gångspunkt för de kommunala företrädarna - utan har i stället förts med sikte på att erhålla ersättning för bortfiyttningen." Vidare: "Det i uppgörelsen angivna priset utgör således resultatet av långvariga förhandlingar, som fåll föras mol den allmänna bakgrunden, all kommunerna genlemol staten saknat legala möjligheter att förvärva marken i ivångs-mässiga former och fä ersättningsfrågan prövad i härför eljest gällande former."

Regeringen har sedan många är tillbaka, i olika sammanhang, bl. a. i direktiv lill olika utredningar i markfrågor framhållit all man genom statliga åtgärder önskar underiälla kommunernas markförvärv och förhindra all markspekulalion.

Senast  i  propositionen   1974:150 om  riktlinjer för bostadspolitiken

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

159

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jäiyafältet, m. m.

160

konstaterar regeringen bl. a. att marken har blivit en nyckelfaktor i samhällsplaneringen men all betydande svårigheter kvarstår för kommunerna när det gäller att föra en aktiv markpolitik. Man föreslär i propositionen ell införande av s. k. markvillkor där statliga lån skall kunna utgå enbart till bebyggelse och sanering på mark som förmedlats av kommunen.

Herr talman! Helt klart är all del markpris som staten betingat sig för Järvafältet är beräknat efter andra grunder än dem som borde varit vägledande, nämligen de bostadssociala. Den sammanknytning som gjordes med kostnaderna för militärens avfiyttning var elt avsteg från de bostadssociala värderingsnormer som statliga organ borde vara de första att slå vakt om. Staten bör stå som ett föredöme och ta sitt ansvar för att hålla boendekostnaderna nere.

Då nu dessutom ändrade förutsättningar kommer alt innebära att betydligt färre antal människor får bära förränlningen av dessa höga markkostnader, är det motiverat all genom nya förhandlingar nu försöka sänka markkostnaderna för samtliga berörda kommuner.

Statliga markförsäljningar borde givelvis försiggå i enlighet med de principer som staten själv vill främja genom markpolitiska åtgärder. I alldeles särskild grad borde detta gälla dä kommunerna uppträder som köpare. När staten för många år sedan förvärvade det område vi nu dis-kulerar betalade man ca 6 miljoner kronor. Sedan bestämde man alltså priset vid försäljningen år 1966 till 240 miljoner kronor.

Även med hänsyn lill den penningvärdeförsämring som skett förefaller priset vara minst sagt högt, och frågan är om man inte här med skäl kan tala om oförtjänt markvärdestegring.

Det är mot denna bakgrund som vänsterpartiet kommunisterna ställer sina förslag om nya förhandlingar för en revidering av avtalet i prissänkande syfte och amorleringsuppskov för samtliga berörda kommuner.

Herr talman! I reservationen 2 a lill civilutskoltets belänkande nr 35 talar de borgerliga reservanterna bl. a. om att det är uppenbart att 1966 års bedömningar inte grundats endast på kommunala viljeyttringar, utan att staten delat och aktivt främjat expansionsplanerna. Vidare säger man att de därmed givna planeringsförutsättningarna har spelat en avgörande roll för köpet och därmed för kommunernas beredvillighet att betala ett markpris bestämt på sätt som skett och att detta pris torde ha accepterats endast med hänsyn till den väntade expansiva utvecklingen.

Ändå anser sig inte reservanterna kunna tillstyrka förhandlingar om en sänkning av den totala köpeskillingen - en enligt min mening mycket underlig och ologisk slutsats!

1 reservationen 3 gällande anstånd med vissa amorteringar, där de socialdemokratiska ledamöterna blivit i minoritet i utskottet, anförs olika motiveringar mot ett amorteringsanstånd.

Det sägs därvid bl. a. att i vpk-motionen torde ett anstånd ha ansetts vara ett komplement lill yrkandet om förhandlingarom prisnedsättning. Självklart är del så att vi menat att man i avvaktan på förhandlings-

resultatet och närmare utformade planer beträffande framtida markanvändning skulle medge visst amorteringsuppskov. Vpk håller därför fast vid förslaget om amorteringsanstånd, även om vårt första delyrkande om prisnedsättning inte skulle bifallas.

Vpk:s förslag syftar inte lill - vilket antytts i den socialdemokratiska reservationen och i olika inhopp i form av brevskrivning och annat i den offentliga debatten under de senaste veckorna - alt ensidigt gynna en eller ett par av de berörda kommunerna eller andra lokala intressen. Våra förslag syftar till alt sänka byggnads- och boendekostnaderna till en mera rimlig och acceptabel nivå. Vi avser med våra förslag att få en prisreducering för samtliga Järvafällskommuner - jag upprepar, herr talman, samtliga berörda kommuner - som ett verksamt bidrag i kampen mot de alltför höga boendekostnaderna och till glädje och nytta för de människor del gäller, de som nu bor eller som kommer att bosätta sig på Järvafältet.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2 b i civilutskoltets belänkande nr 35.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag vill tacka herr Bergman för att han inledningsvis gav bakgrunden till Järvaavtalet. Då behöver jag inte uppehålla mig så mycket vid den saken. Även de övriga talarna har varit inne på en del av det rena faktamaterialet.

Statens försäljning av marken, 3 940 hektar närmare bestämt, till de fem Järvakommunerna, Stockholm, Sollentuna, Solna, Sundbyberg och Järfälla, skedde 1966. Fä om ens någon kunde 1966 förutse de förändringar som inträffat, inte minst i Stockholmsregionen, under de senaste åtta åren. Jag skall bara påminna om några saker.

För det första ansåg man 1966 att ca 90 procent av hela landets befolkningsökning skulle hamna i Stockholmsregionen. Regionalpolitiken var mycket begränsad till sina verkningar. Under de senaste åren har vi i stället haft en mycket stabil befolkningssituation inom regionen, kort sagt planeringsförutsättningarna har helt förändrats.

För det andra är den registrerade bostadskön fortfarande omfattande, men vi har också - till skillnad från 1966 - mänga tomma lägenheter i regionen; minst 5 000 enligt tillgänglig statistik.

För det tredje har miljövärdena i dag en helt annan genomslagskraft i opinion och politiska beslut än i mitten av 1960-talet och som ett uttryck för detta har vi påbörjat utformningen av den fysiska riksplaneringen för hushållning med mark och vatten.

Dessa kortfattat återgivna fakta borde vi egentligen kunna vara överens om, oavsett uppfattning i den nu behandlade sakfrågan. Egentligen borde enigheten hålla även om vi har olika värderingar av utvecklingens riktning som sådan. Frågan blir då: Skall vi ta hänsyn till den redovisade förändringen och dess konsekvenser för Järvaavtalet? Mitt svar är ja, och samma bedömning har uppenbariigen gjorts av alla partirepresen-

161

11 Riksdagens protokoll 1974. Nr 118-121

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvaföltet, m. m.

162

tanter i civilulskotlet utom socialdemokraterna.

Den slutsatsen borde inte vara svär alt komma fram till. Del är inte nödvändigt att göra detta till en slor principfråga, det räcker att läsa propositionen 1966:99 som gäller ramavtalet för försäljningen av Järva-marken. Kungl. Maj:t bemyndigades alt inom denna ram träffa särskilda överiåtelseavlal, att "jämka avtalets villkor med hänsyn lill av den fortsatta bebyggelseplaneringen påkallade justeringar av områdesgränserna". Vidare bemyndigades Kungl. Maj:t att "träffa de uppgörelser med viss kommun, som föranleds av att mark friställs tidigare än som förutsatts i avtalet".

Däremot är inte de materiella villkoren intäckla vid förändringar i andra riktningen, dvs. efter en försening. En sådan förändring avseende markpriset förutsätter uppenbariigen riksdagens godkännande. Ingenting hindrar naturiigtvis att riksdagen beslutar om anstånd med amorteringar lika väl som Kungl. Maj:t kan göra ändringar därvidlag på grund av överiålelseförändringar. Svårare än så behöver del här inte vara.

Nu finns det på en del håll, främst i den allmänna debatten om de här frågorna - inte minst här i regionen - en ganska god vilja att vränga till saker och ting. Låt mig därför nämna helt kort all ramavtalets konstruktion, med staten som säljare och fem kommuner som köpare, gör det, enligt min mening, naturiigt att ingen hälls utanför om avtalet förändras. Därför föreslär ulskoltsmajorileten att Kungl. Maj:t bemyndigas all uppla förhandlingar också med de kommuner som inie direkl berörs av elt beslut om amorteringsanstånd. Ingen bör alltså diskrimineras.

Enligt den uppfattning som majoriteten ger ullryck för i belänkandet beträffande den här amorteringsfrågan innebär de ändrade planeringsförutsättningarna i fråga om såväl den allmänna bebyggelseutvecklingen som bevarandeintressena alt kommunerna kommer i en situation motsvarande den då tillträdet försenas. Beträffande Rissneområdet i Sundbyberg har myndigheterna redan förbehållit sig rätten alt överlämna området först i oktober 1979.

Med det nu anförda ber jag alt få yrka bifall lill utskottets motivering och hemställan i punkten 4 beträffande anstånd med vissa amorteringar.

Därefter vill jag något kommentera utskottets betänkande i övrigt, och lill att börja med vad som anförs inledningsvis om vår motion från centern, nr 1587, och dess yrkande att staten som markintressent inte får motverka den fysiska riksplaneringens intentioner. Anledningen till denna hemställan är naturiigtvis att bevarandefrågorna är särskilt aktuella för en del av Järvamarken, nämligen den i Sollentuna. Dessutom pågår alltså arbetet med den fysiska riksplaneringen. Del innebär således ingen som helst nedvärdering av de andra argumenten, dvs. verkningarna av den successivt förändrade befolkningsutvecklingen, som stöd för kravet på revidering av avtalet. Också pä denna punkt innehåller motionen 1587 en ulföriig motivering.

I samband med 1972 års riksplanebeslut antog riksdagen bl. a. pla-neringsrikllinjer för vissa geografiska områden med bevarandeintresse

i riksperspektiv. Under rubriken "Vissa utgångspunkter för urvalet av skyddsvärda områden" i propositionen 111 är 1972 nämns bl. a. sådana som "genom sitt läge i förhällande till större befolkningskoncentrationer är av särskild betydelse som rekreationsområden". I propositionen om den fysiska riksplaneringen betonas också att det kommer att la tid alt förverkliga handlingsprogrammen för att bevara områden med särskilda rekrealionsvärden. Därefter sägs det, och det finns anledning att understryka detta mycket starkt: "Det är dock angeläget att värdefulla områden redan nu får elt sådant skydd alt deras naturvärden inte går förlorade i avvaktan pä att handlingsprogram upprättas och planerade åtgärder vidtas."

Detta är bakgrunden till vårt första yrkande i motionen 1587, dvs. helt enkelt att åtgärder skall vidtagas redan nu för att bevara handlingsfriheten. Ökad handlingsfrihet uppnås för Järvamarken genom amorle-ringsanslånd, och därmed har syftet med yrkandet lillgodosetts. Del skulle naturligtvis också ha kunnat uppnås genom en prisreducering, och jag återkommer till den frågan senare.

Är då handlingsfriheten beträffande Sollentunas Järvamark hotad på något sätt? Jag anser del. Kommunen är utsatt för ekonomisk press. Som redan har sagts här beslutades häromdagen om skattehöjning, och den har bl. a. sin grund i de kommande kraven pä amorteringar och räntebetalningar till följd av Järvaavtalet. Grannkommunen Stockholm vill köpa en del av marken för 85 miljoner kronor, och man kan ställa frågan: För vilken användning lill det priset?

Privata exploatörer har velat köpa. Det är möjligt att viljan här har avtagit som en följd av propositionen om bostadspolitiken, men det har varit en uppenbar vilja från olika häll att "lätta" kommunens bekymmer genom att exploatera den här marken på ett sätt som kommuninvånarna sade nej till i 1973 års val.

Självfallet skall riksdagen inte lägga sig i markanvändningen. Riksplaneringen skall fullföljas och vidareutvecklas genom kommunal planering. Milt parti delar emellertid den uppfattning som den nuvarande majoriteten i Sollentuna har om markanvändningen, nämligen att behålla området i huvudsak som rekreationsområde. Enligt min uppfattning är detta ett intresse inte bara för hela Stockholmsregionens invånare, utan del är också elt mycket markerat riksintresse. Det är naturligtvis främst ett intresse för dem som bor i västra Stockholm och på övriga delar av Järvafältet - de ganska hårt exploaterade och redan bebyggda delarna - för dem som bor i Järfälla osv. Att bibehålla Sollentunas Järvadel som rekreationsområde blir för Stockholms nordvästseklor vad Nackareser-valel är för sydoslseklorn. Genom en sådan markanvändning minskar också riskerna för fier lomma lägenheter i regionen.

Det är också ett riksintresse ur den synpunkten att här kommer re-gionalpoliliska bedömningar in i bilden. De som inte vill motverka en bättre regional balans har naturiigtvis inget skäl att stödja tidigare krav på 120 000 invånare i Sollentuna, som nu har 40 000, vilket herr Claeson

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

163

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvaföltet, m. m.

164

nämnde tidigare.

När utskottsmajoriteten begär amorteringsanstånd för Sollentuna och Sundbyberg lägger de olika partiernas representanter tyngdpunkten i motiveringen på olika sätt, men vi är övertygade om all det är en riklig linje au bibehålla handlingsfriheten just på det sätt som statsrådet starkt understryker i propositionen 1972:111 om den fysiska riksplaneringen. Det är viktigt all de uttalanden som gjorts där inte bara förblir ord ulan också åtföljs av handling. Att bevilja amorleringsanstånd, alternativt all reducera priset, är ell sätt att öka kommunens handlingsfrihet.

En reducering av priset på mark kan givetvis vara ett verksamt medel för alt öka kommunernas handlingsfrihet vid den framlida markanvändningen. Skulle en kommun välja alt bygga bosläder pä sådan mark kan således boendekostnaderna sänkas i viss utsträckning. Statsmakterna har emellertid att diskutera den markanvändning som en kommun själv vill främja och ingenting annat. Därav följer exempelvis att prisreducering av bostadssociataskäl,i varje fall för närvarande, bara delvis har aktualitet i Sollentunas fall. För övriga markområden enligt avtalet mellan staten och Järvakommunerna är förhållandena annoriunda, men detta måste då vägas mol de i dag svåröverskådliga konsekvenserna vid en prisreducering på marken förändra liknande markavlal. Jag medgerutan vidare att den information som har getts och den diskussion som har förts i anslutning lill detta ärende har lett mig lill att acceptera förklaringarna all del är svårt all se exakt vilka konsekvenserna kan bli för andra liknande avtal om man går till en prisreducering. Som jag sade inledningsvis är frågan om amorleringsanstånd en betydligt mindre ingripande åtgärd, som ändå fyller samma syfte, nämligen att öka handlingsfriheten vid markanvändningen.

Jag skall bara helt kort kommentera några av de saker som sagts tidigare i debatten, bl, a, i anslutning till reservationen 3, Det sägs där all diskussionen om kommunernas handlingsfrihet skulle ha uppkommit under utskottsbehandlingen. Jag utgick från att det var en självklar sak för dem som arbetat en lid i civilulskotlet att den fysiska riksplaneringen och diskussionerna kring den var något aktuellt. Som jag också har sagt är delta innebörden i det första yrkandet i vår motion,

1 den socialdemokratiska reservationen 3 sägs det att man skulle gynna "de kommuner som redan haft det längsta amorieringsanslåndet", vilket skulle vara orältfärdigl på något sätt. Men det som är intressant här måste ju vara tidsmarginalen mellan betalning och exploatering enligt avtalets ursprungliga syften. Men användningen enligt de ursprungliga syftena har inte kommit i gång, och ingen vet om den någonsin gör det. Det är naturligtvis detta som är avgörande för hur man bör se på amorteringsfrägorna. Amorteringsperioden lades ju ut dä avtalet skrevs med tanke på att man skulle ha en snabb exploatering, och det var därför den gjordes bara tioårig. Så har det alltså inte blivit.

Det sägs också i reservationen 3 att "ell ansländsbeslul kan komma alt uppfattas som ett gynnande av vissa kommuner eller andra lokala

intressen". Jag förstår inte del resonemanget. Självfallet är det de kommuner som inte har kunnat eller som i den nuvarande situationen inte har önskat - klokt nog, vill jag tillägga - använda marken enligt de ursprungliga syftena som ligger sämst lill. Det är alltså inte fråga om att gynna någon, och vi har inte undantagit någon, Varie kommun som kan peka på motsvarande skäl för amorteringsanstånd som Sollentuna eller Sundbyberg skall naturligtvis framföra dessa skäl i förhandlingar.

Allra sist i sin reservation har socialdemokraterna egentligen sagt det jag sade inledningsvis. Men jag tror all de har fel när de fortsätter: "Kungl. Maj:ts redan givna befogenhet läcker möjligheten att göra därav betingade ändringar i betalningsålagandena." Del finns anledning att riksdagen fattar ett beslut på den punkten, sä är saken oomtvistlig. Det finns delade meningar om vad bemyndigandet ursprungligen innebar.

Herr Claeson talade om trångboddheten i regionen och behovet av ytterligare bostadsbyggande. Ja, visst måste det byggas mera, men vi skall därför inte ta de sista riktigt stora gröna lungorna i den här regionen i anspråk för bostadsbyggande. Vi borde fä en mera differentierad bostadsmarknad med fiera bostäder i innerstaden än för närvarande för all komplettera de många arbetsplatserna just i dessa delar exempelvis.

Med della, herr talman, ber jag alt få yrka bifall lill reservationen 2 a.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

Herr PALM (s):

Herr talman! Utskottets vice ordförande, herr Bergman i Göteborg, sade att del var en ganska risig materia som man hade att behandla här, och del kanske vi häller med om allesammans som försöki tränga igenom den text man har lämnat ifrån sig och framför allt de motioner som har skrivits i del här sammanhanget.

Här har nyss framträtt tre personer som gjort tre olika beskrivningar av läget beträffande bostadsbehovet i Slorslockholm de närmaste åren. Herr Danell säger att det egentligen inte behöver byggas någonting, eftersom läget helt har förändrats. Herr Claeson säger alt vi behöver bygga ganska myckel och hänvisar lill all planeringen omfaiiar 13 000 lägen-heierom året, jämfört med 20 000 tidigare. Slutligen uppträder herr Olof Johansson i Stockholm med den bekanta cenlerpartisliska argumentationen, all miljön är det enda som egentligen betyder någonting, och så får man ett mycket diffust besked om var herr Olof Johansson finns i sammanhanget.

Ärade kammarledamöter! Den här motionen som herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. centerpartister har levererat är onekligen ett myckel märkligt aktstycke. Det visade sig också under utskottsbehandlingen all åtskilliga av de påståenden som görs i motionen kunde bemötas i ulskotlels skrivning. Av motionens yrkande blir ingenting kvar, ulan man adopterar ett halvt yrkande i kommunistmotionen med herr Werner i Tyresö och andra som motionärer. Slutsatsen blir att man, som också sagts här, vill bevilja Sollentuna kommun anstånd med amorte-

165

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvaföltet, m. m.

166

ringarna för de markområden kommunen förvärvat från staten.

Eftersom jag har varit bosatt i den berörda kommunen i många år och dä jag kommer alt rösta med den ulskotishalva som går emot herr Olof Johanssons motion, har jag behov av att säga några ord. Jag vill alltså motivera mitt ställningstagande.

Efter långa och mycket intensiva överiäggningar mellan de berörda kommunerna och staten i början av 1960-lalet öppnades möjligheten för dessa kommuneratt få köpa Järvafältet för bostadsändamål. Som framgår av den debatt som har förts och av handlingarna skedde delta 1966. Motivet var dä att marken behövdes för att möta en fortsatt efterfrågan på bostäder. Man ville också åstadkomma en bättre social bostadsmiljö genom planering och utglesning av en äldre bebyggelse i regionen.

Med stor energi drevs arbetet för all möta dessa behov. Det var ett omfattande arbete, och kommunerna fick ganska god tid pä sig innan amorteringarna skulle påbörjas. Det har också sagts här att Sollentuna fick den längsta tiden - från 1966 till den 1 januari 1975. Man fick alltså tio år på sig.

För att möta de ökade kraven pä en bättre boendemiljö - som del talas så mycket om i centerparlimoiionen - tillsattes på 1960-lalel en friomrädeskommilté, som reserverade stora grönområden pä delta gamla militära övningsfält. Samtidigt minskades exploateringsgraden högst väsentligt genom en överarbelning av de ursprungliga bebyggelseplanerna.

I den parlamentariskt sammansatta friomrädeskommitiéns utredning framhålles alt "del planerade antalet innevånare på Järvafältet minskar från över 150 000 till under 80 000". Jämsides med denna minskning ökar friomrädesarealerna "lill att omfatta mer än halva fältets yla eller drygt 2 300 ha. I friområdena ingår tre sjöar, över 1 000 ha skog och ungefär lika myckel öppen mark samt många kulturhistoriskt intressanta miljöer t. ex. Säby slott, med torp och gårdar". Detta har ju beskrivits som ett mönster när det gäller att tillgodose den moderna stadsmänniskans behov av ströv- och grönområden.

Kommittén framhåller vidare, att "räknas bara Järvafältets egna innevånare får de näslan-300 m' per person, vilket är långt mer än t. ex. tidigare regionplanekrav på strövområde inom 30 minuters resa från huvudstaden". Även om de framtida invånarna i kranskommunerna runt Järvafältet inräknas, blir friytorna imponerande - 100 m' per person. Sä långt kommitténs egen redovisning.

Vad som sedan har hänt kan studeras i de nya områden som Stockholm stad helt nyligen bebyggt på Järvafältet och som i dag framstår som de mest omtyckta bostadsområdena i hela Storstockholm. Dess värre tycks detta inte uppmärksammas i massmedia på samma sätt som negativa saker. Men hälsan tiger ju still, inte bara hos människorna själva utan tydligen också när massmedia skall in i bilden.

Det har emellertid under hela liden stått klan all de stora markområden som tillkom Sollentuna kommun skulle bli myckel kostnadskrävande att exploatera. Mol den bakgrunden tvingade sig frågan fram om en för-

säljning av marken.

För socialdemokraterna och folkpartiet föll det sig naturiigt att i detta läge avyttra marken lill Stockholms kommun, som hade behov av större markområden. Väljarna fick beskedet, först av socialdemokraterna och ett par dagar före valet också av folkpartiet i den kommunala valrörelsen 1973, att detta var den linje man hade valt.

Centerpartiet och moderaterna byggde hela sin kommunala valrörelse på att marken skulle behållas i Sollentunas ägo. Dessa partier var tydligen inte nöjda med friomrädeskommitiéns långtgående förslag när man förde sin propaganda mot byggnadsplanerna för Järvafältet och när man fö-respeglade väljarna att detta kunde ske utan ökade kostnader. Så här helte det i en herr Olof Johansson i Stockholm närstående valpublikalion som spreds i mina trakter: Cenlerparlialternativel "innebär att området sparas som grönområde utan att skattebetalarna i Sollentuna behöver la på sig den ekonomiska belastningen".

Del här, sade vi, är all slå blå dunsier i ögonen på folk.

Moderaterna anslöt sig till samma uppfattning - all i varje fal! inte sälja lill Stockholms kommun. Moderaterna skickade ut trycksaker med varningar för ell nytt uppdykande miljöparti som hade samma program som de själva men ansågs befinna sig i maskopi med Sveriges kommunistiska parti, f d. kfmi. Dessa tre partier-alltså centern, moderaterna och del nämnda miljöpartiet - vann majoritet och kommunen fick ell cenlerparlisliskl kommunalråd.

Stockholms kommun förklarade sig vara i behov av större områden och var beredd att köpa marken. Beslut fattades i Stockholms kommunfullmäktige, men den nya majoriteten i Sollentuna ville inte sälja.

Den framlagda motionen visar alt när sedan löftena skulle infrias, räkningen för dessa stora outnyttjade områden skulle betalas, var man inte beredd att ta de ekonomiska konsekvenserna av de frikostiga vallöftena. Mot den bakgrunden, herr talman, måste man se den motion, som väckts av herr Olof Johansson i Stockholm m. fi. centerpartister.

Personligen ansluter jag mig lill den uppfattning som kommer lill uttryck hos dem som planerar för det framtida Storstockholms vidareutveckling. Inte heller i den framlagda myckel omfattande bosladspro-posiiionen finns del något som lyder på alt utvecklingen skall stoppas eller rent av vridas tillbaka - inte heller i landels storstadsregioner. Tvärtom talas där om en fortsatt progressiv utveckling. En fortsall sund och harmonisk utveckling även i Slorstockholmsområdena måste vara ett krav.

Människorna i Stockholms län, inklusive Sollentuna, har rätt alt ställa krav på en bättre boendemiljö och service, vilket vi ju ständigt arbetar med i våra egna kommuner. Vi betraktar oss alltså som en del i en region.

Det aktuella lägel i sakfrågan innebär att Stockholms kommun är beredd att köpa marken. Det är också bekant att Stockholms kommun vid ett eventuellt köp kommer alt hålla ell ännu lägre exploateringstal

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

167

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvaföltet, m. m.

168

på dessa områden än vad den redan nu nedbantade planen omfattar. Detta är ett myckel viktigt faktum, som jag starkt vill understryka i anslutning till den här debatten.

Mot denna bakgrund väcker onekligen utskotlsmajoritelens ställningstagande stor undran - inte minst hos representanter för andra kommuner som har andra och betydligt större ekonomiska problem än Sollentuna,

Vart bär del för övrigt hän om vi rycker loss och i riksdagen driver enskilda kommuners intressen och bortser från andra kommuner som sannolikt har ännu större problem? Det måste finnas vissa principer för värt handlande, annars blir den ena villan värre än den andra.

Jag är medveten om alt flera kommuner i Stockholms län har stora problem. En av de väsentligaste storstadsfrågorna tog vi upp i en socialdemokratisk motion som syftade till att generellt lätta pä dessa kommuners ekonomiska problem. Jag tänker pä frågan om utbetalning av kommunalskatt till expansionskommunerna. Men den motionen möttes med kalla handen av moderaterna och centerpartisterna i del gamla ban-koutskottet och även i kamrarna. Centerpartiet har senare i ökad grad medverkat lill att Stockholms län brottas med stora svårigheter.

Vi som tillhör Storstockholmsregionen har i många år mött en helt oförstående attityd till våra frågor när de tagits upp i riksdagen. Men vi har inte undandragit oss medverkan i den lokaliseringspolitik som blivit så framgångsrik i andra delar av landet.

Vi har - om än med mycket stor tvekan - medverkat i ullokaliseringen av vissa statliga verk med hänsyn till vad vi tror är helhetens intresse. Detta är något helt annat än denna märkliga framstöt för en enda kommun som görs av civilutskoltets majoritet.

Del nu hastigt påkomna storstadsintresset är myckel välkommet, men dessa frågor måste behandlas generellt och inte så nyckfullt och opportunistiskt som man nu tycks vilja göra.

Vi kommer att få mänga problem all brottas med framöver, och menar centerpartiet fullt allvar med sitt nymornade intresse för storstadsproblemen får del väl avläsas i motioner till 1975 års riksdag. Men menar man allvar så hjälper del alt gä fram radikalt! Här räcker del inte med en begränsad sockenpolitisk syn, om man vill skapa rättvisa och vill åstadkomma en långsiktig politik för landels olika kommuner.

Herr talman! Jag vill dra följande konklusion av detta ärende.

Köpare till det aktuella markområdet finns alltjämt. Del är Stockholms kommun. Däremot saknas säljare. Den rollen kan Sollentuna kommun spela. Men man har i stället med knappast möjliga majoritet -jag vill minnas att del bara rörde sig om en röst - motsatt sig försäljning. 1 stället går man med bistånd av herr Olof Johansson i Stockholm till staten för all få hjälp att - som man hoppas - kunna realisera sina frikostigt givna vallöften.

Del finns en mängd kommuner som har betydligt större ekonomiska problem. Dessa problem är av sådan omfattning all de motiverar generella lösningar både för Storstockholm och för andra kommuner i landet. Vi

har ju för övrigt genomfört systemet med kommunalskaileutjämnings-bidrag, vilket en del kommuner har kommit i åtnjutande av när skatteskalorna har rusat i höjden. Så har varit fallet inte minst med Norrlandskommunerna, som under många är varit hån drabbade i del sammanhanget.

Mot den bakgrunden vill jag inte medverka lill beslut som enbart favoriserar den egna hemkommunen. Eftersom jag betraktar mig som en representant för hela Stockholms län och allt vad del länets kommuner har av mångskiftande problem kommer jag all rösia för den socialdemokratiska reservationen.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

I detta anförande instämde herrar Sivert Andersson i Stockholm (s) och Ulander (s).

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! För det första vill jag säga till herr Palm, att om han skall läsa ur valpublikationer, varför då inte gå längre tillbaka än lill 1973 och se på kommunalvalet i början på 1960-talet, där socialdemokraterna på valdagen lovade att bebygga Järvafältet med betong och höghus i den utsträckning som vi har läst så mycket om men som vi lack och lov har sluppil.

För del andra skall vi komma ihåg all civilutskoltets betänkande inte innehåller något förslag om alt vi skall gynna Sollentuna eller någon annan enskild kommun, utan vi talar om att vi skall ge de kommuner - pluralis alltså - som är berörda av avtalet från 1966 en chans all få andrum, dvs. alt få anstånd med sina betalningar. Del kostar faktiskt inte staten någonting.

För del tredje vill jag understryka att jag inte talade för någon motion utan för det utskottsbetänkande som vi har framför oss och för reservationen 2 a. Därför tycker jag att den interna Sollenlunadiskussionen med fördel kan föras i Sollentuna kommunfullmäktige. Den behöver vi ju inte besvära denna kammare med.

För det fiärde påstod herr Palm all jag skulle ha sagt alt vi inte behöver bygga något i Stockholmsområdet. Jo visst behöver vi bygga. Del har ju byggts fel under hela 1960-lalel. Nu har vi liolusenlals familjer som slår i kö och sparar för alt kunna skaffa sig ell egethem, en markbostad. De människornas önskemål vill vi moderater försöka tillgodose och därför behöver vi bygga. Men vi vill inte bygga någonting av den mastodonl-karaklär som socialdemokraterna eftersträvar på Järvafältet.

Sedan vill jag också svara på frågan: Varför skall man nu hjälpa dessa kommuner? Jo, för del första sade man för länge sedan att här skall byggas för 100 000 människor. Fördel andra har man träffat avtal med utgångspunkt från de prognoserna. För det tredje kom man fram till all de prognoserna inte häller. Och då säger man bara helt käckt, trots alla de lomma lägenheterna: Bygg vidare i den här takten! Jag tycker del är en aning skamligt mot de inblandade och i synnerhet mot en rad Slockholmskommuner.

169

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jäiyafältet. m. m.

Herr talman! Till sist har socialdemokraterna i en valrörelse sagt alt vi lever i en föränderlig värld. Del har de alldeles rätt i. Men dä skall man också la hänsyn till det. Man skall inte skygga för verkligheten, i synnerhet som man faktiskt påskyndat denna verklighet, bl. a. genom utfiyltning av de statliga verken.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c) kon genmäle:

Herr talman! Herr Palm sade all han inte vill favorisera sin hemkommun, men som herr Danell framhöll är ju inte det vad förslaget går ut på. Herr Palm bör alltså läsa utskottets belänkande litet bättre. Det är del enda svar jag har all ge pä den punkten.

Sedan vill jag inte lägga mig i Sollentunas kommunalpolitiska debatt, för denna fråga rör hela Stockholmsregionen. Del råkar bara vara sä att Sollentuna berörs starkast, eftersom man där har det mesta av den mark för vilken planförhållandena är oklara och som fortfarande är tillgänglig för att användas som rekreationsområden. Del är pä den punkten som utskottsmajorilelen vill öka handlingsfriheten för kommunen.

Sedan gjorde herr Palm också en del andra underiiga uttalanden. Han talade dels om alt vi vill gynna en kommun, dels om alt han företräder regionen som helhet. Del är regionen som helhet som vi hela tiden har diskuterat i denna fråga - del kan herr Palm inte komma ifrån. Del gäller här alla stockholmares möjlighet -ju närmare de bor desto större är den möjligheten naturligtvis - all få del av de kvarvarande rekreationsområdena.

Det har sagts här att vi får för myckel av rekreationsområden. Fråga de väljare som fällde utslaget i 1973 års val! Respekterar herr Palm inte deras uttalade mening? Hela valstriden i nordväsiseklorn av Stockholm stod som hetast kring frågan, hur resten av Järvafältet skulle användas.

Del är underiigt att man i Stockholmsregionen när en sådan här fråga kommer upp - jag behöver bara nämna den socialdemokratiske majo-riteisledaren i Stockholms kommun - på allt sätt försöker komma ät sina grannkommuner. Denne socialdemokrat liksom herr Palm borde vara medveten om alt detta är eti Slockholmsregionsintresse och dessutom ett riksintresse att skapa rekreationsmöjligheter i närheten av stor-lälorlerna. Varför är det ingen från socialdemokratiskt håll som i dag ställer upp bakom del socialdemokratiska statsrådets uttalande i anslutning till den fysiska riksplaneringen? Gäller inte del längre?

170

Herr PALM (s) kon genmäle:

Herr talman! Låt mig först säga all jag tycker all hela denna motionsframstöt är genant. Det känns-genant att få motioner av det här slaget om den kommun man bor i. Vi har väl ibland misstänkt att motionens utformning har påverkats av att motionärerna velat rusa lill bröders hjälp. Jag tycker att det är genant alt ta upp denna diskussion här. Om det är så alt jag har kommit att uppehålla mig myckel vid Sollentunas problem, så är del inte mitt fel - det är motionärerna som har tagit

upp frågan och utskottet som skrivit betänkandet om motionerna. Eftersom jag är bosall i Sollentuna och har sysslat en hel del med frågan anser jag mig skyldig att lämna några kompletterande upplysningar -uppgifterna har varit motstridiga i den debatt som förts hittills.

Herr Danell sade alt jag borde läsa valbroschyren från 1960. Jag tycker att man har anledning att med större intresse läsa de valbroschyrer som låg till grund för det senaste valuislaget. Det är ju det som har avgjort sammansättningen av de församlingar som bestämmer den politik som skall föras på delta område. Herr Danell med sill konservativa synsätt har kanske inte hunnit längre än lill 1960-talets broschyrer. Men jag tror all del ger större utbyte att läsa vad som skrevs i 1973 års valrörelse. 1 varje fall har del fortfarande aktualitet. Läs det gärna, herr Danell! Det ger åtskilligt!

Anledningen till att jag tagit upp detta är det faktum att om det inte hade skett en omkastning av majoriteten så hade marken sålts till Stockholm. Socialdemokraterna och folkpartisterna ville sälja marken, men miljögrupperna - moderata samlingspartiet, centerpartiet och det här andra, underliga partiet - bildar majoritet, och de vill inte sälja. Därför har man skrivit en motion och gått lill riksdagen och bett om hjälp. Där ligger knuten. Detta är man antagligen generad över; man borde i alla fall vara det.

Det sägs här alt det kostar en del att ge amorleringsanstånd. Vad jag ville markera är alt del är viktigt all man får lill sländ elt konsekvent handlande i detta sammanhang. Del är flera kommuner som befinner sig i svårigheter. I söndags delades det ut en publikation lill hushållen som heter Centerinformation. Där klagar det ena kommunalrådet efter det andra i Stockholmsområdet sin nöd. Mest klagar de på finansministern och statsmakterna. Det gäller Haninge, del gäller Botkyrka och hela raden. De hävdar all staten måste ingripa. 1 ell sådant läge måste man naturligtvis se den här problematiken mera generellt, och det var det jag sade i mitt första inlägg.

Herr Olof Johansson i Stockholm var inne på frågan om rekreationsområden. Jag haren stor utredning på elt par tre hundra sidor som handlar om della. Jag erinrar om facil i den. Herr Olof Johansson är välkommen till min bänk för all läsa den utredningen, om han inte har tagit del av den. Den är ell mönster i sitt slag.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Min konservativa läggning och tankarna bakom den kanske vi inte bör förlänga diskussionen i kammaren med, men jag kan tala om en sak: en ganska stor fördel med mitt konservativa tänkande är all jag gärna går lill grunden med de problem som finns. Del är därför som jag söker anledningen lill all man satsade .så fruktansvärt hän på att bebygga Järvafältet och därmed täppa lill en av de få lungor som fanns kvar i Siorsiockholmsområdet. Anledningen var bl. a. att Stockholms socialdemokrater, när de gick ut i en valrörelse i börian på 1960-

171

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jäiyafältet, m. m.

talet, tog i och lovade - på valdagen! - alt Järvafältet skulle bebyggas. Sedan har man utgåli ifrån att så skulle ske. Detta har naturiigtvis påverkal prognoserna och till sist avtalet.

Som konservaliv går jag också till grunden med varför del sedan har uppställ sä många problem i Stockholmsområdet. Vi har bl. a. varit med om utfiyttningen av de statliga verken - först de resonemang som föregick ulfiyiiningen och därefter besluten. Nu börjar vi se konsekvenserna och finner att vi får problem med sysselsättningen samt med alt fylla hela rader med lomma lägenheter. Jag tycker all della är ganska viktiga saker, som har varit avgörande för moderaternas agerande i civilutskoUet.

Ännu en gäng, herr talman, vill jag säga att del inte är på det viset, att vi moderater har gäll till riksdagen med några lokala Sollentuna-problem, ulan vi har suttit i värt utskott och tagit ställning lill frågan om man inte bör ta itu med grunderna för ett avtal, som i dag faktiskt inte har särskilt mycket med verkligheten all göra, och försöka lösa problemen för liolusenlals, ja hundratusentals människor i en del av Stör-stockholmsområdet.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palm kan vara lugn: Jag är informerad om de utredningar om friområdena därute som finns. Jag har också följt debatten i de lokala bladen och den myckel delade kritik som den åberopade utredningen har fält därför att den i alltför slor utsträckning försöker anordna någon sorts planerade strövområden eller parkområden i stället för orörda strövområden för invånarna.

Den här frågan skall naturligtvis ses ur rikssynpunki, eftersom det är viktigt att de stora tätorterna nära sig har rekreationsområden. Jag tycker det är synd alt man försöker göra den lill en fråga enbart för en region. Och när man säger all man vill företräda den här regionens intressen slåss man för allt vad man är värd för all inte vara överens. Del är ju inte rninsl så som finansborgarrådet i Stockholms kommun har agerat sedan frågan blev aktuell, och så agerar också herr Palm här i dag.

Jag tycker all delta är beklagligt ur Stockholmsregionens synpunkt.

172

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är riktigt som någon påminde om all början till den här historien var den socialdemokratiska "valbomben" 1962, när man förklarade alt det skulle byggas bostäder för 100 000 människor på Järvafältet. Även om det var ganska många som omedelbart påpekade att det var orealistiska siffror, var ändå alla partier i de kommuner som köpte Järvafältet av staten ense om att köpet skulle göras för att fältet till väsentlig del skulle förses med bosladsbyggelse. Detta gällde även den del av Järvafältet som vi nu framför allt diskuterar, nämligen Sollentunas Jär-vafältsdel.

Jag vill erinra om della som en utgångspunkt. Del gällde även herr

Olof Johanssons i Stockholm partivänner i de berörda kommunerna. Man var ense om att fältet skulle bebyggas med bostadshus, och man var också pä det klara med ~ i den situationen, alltså i mitten av 1960-lalel - all bostäderna behövdes inte bara för de berörda kommunernas egna medborgare, ulan också för de mänga människor som pä den tiden fiyt-lade in till Slorslockholm. Del berodde inte på att de här kommunerna var särskilt angelägna om att locka lill sig människor med hjälp av bostäder, utan det var ju så att vi hade en fiyttning till Storstockholm av andra skäl. De kommunalpolitiker, som fattade besluten i fråga, säg som sill ansvar alt bereda en god miljö för de människor, som fiytlade till Slorslockholm för att fä arbete. - Del är della som är bakgrunden lill hela den här diskussionen. Jag beklagar att den så ofta kommer bort när man diskuterar planerna för Järvafältet.

Förutsättningarna har nu ändrats. När det gäller Sollentuna är del fråga om förhållanden, som kommunen inte har haft möjligheter all påverka. Dels har en eventuell bebyggelse försenats på grund av alt tunnelbanan till området har fördröjts. Dels har situationen på bostadsmarknaden inom Stockholmsregionen ändrats. Behovet av nya bostäder är inte längre sä akut.

Eftersom herr Palm ganska ingående tog upp en debatt om förutsättningarna från Sollentunas horisont, skall jag be alt få tala om hur folkpartiet i Sollentuna har sett pä dessa frågor.

Folkpartiet har hävdat att det är väsentligt att behålla handlingsfrihet och möjlighet alt bebygga en slor del av området. Trångboddheten är fortfarande ell stort socialt problem i Siorsiockholmsområdet. Vi har av della skäl också sagt att man måste driva planeringen av området så, all man möjliggör en god miljö med både friområden och bostadsområden. Man skall undvika de misstag som gjordes vid planeringen av andra bostadsområden i Slorslockholm.

Herr Palm gav en fyllig beskrivning av det förslag till friområden som har utarbetats gemensamt av kommunerna. Det skulle göra den icke bebyggda delen av Järvafältet lill det största grönområdet i kommunal ägo i Storstockholm. Det är sannerligen inte fråga om några parker, herr Olof Johansson, utan det gäller ett utomordentligt naturområde. Norr om detta område finns ytterligare stora arealer, som inte heller är avsedda för bebyggelse. Hela delta propagandamässiga tal om all man skulle sopa igen lungorna - hur nu detta skall gå lill - i Storstockholm är helt fri-kopplat från alla aktuella planer i delta område.

Folkpartiet har även hävdat alt del inte vore rimligt alt detta stora markköp skulle belasta och betalas av invånarna i nuvarande Sollentuna. Även om man bortser frän Järvafältet har denna kommun inom sina gränser tillräckligt med utrymme för en expansion av bostadsbyggandet för dem som bor i kommunen och för del naluriiga födelseöverskottet. Del finns också tillräckligt med friområden. Oavsett om man bebygger Järvaområdet eller bevarar del såsom friområde, kommer del väsentligen alt utnyttjas av andra människor. De som där skall bosätta sig skulle

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

173

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

174

komma fiyllande frän andra delar av regionen. Även såsom friområde skulle del utnyttjas av andra än de nuvarande invånarna. Därför har vi hävdat all kosinaderna för markköpel inte skall belasta skattebetalarna i Sollentuna, Det är ju fråga om ell myckel stort markköp, en kostnad på 54 miljoner kronor för en kommun med 40 000 invånare.

På grund av faktorer som kommunen inte råder över har del blivit förseningar. Vi har hamnat i en situation där markköpels belastning på kommunens ekonomi är så stor, alt den leder lill skattehöjningar. Därför har folkpartiet aktualiserat frågan om en försäljning av området lill Stockholms kommun, vilket herr Palm nämnde.

Delta förslag har nu förkastats av fullmäktige med den sammansättning som fullmäktige har efter valet. Del är ell politiskt faktum, som vi måste acceptera. Det har skett i fullt demokratisk ordning. Men del har lett lill all man tvingats höja skallen med ell belopp motsvarande ungefär den belastning som kosinaderna för detta område iiinebär på kommunens ekonomi. Det hör till saken, vilket även herr Palm nämnde, att della har skett i strid med de försäkringar som lämnades inför valet 1973 av de partier som nu har drivit igenom beslutet. De sade alt kommunen skulle kunna behålla Järva utan skallehöjning. Men så blev inte fallet.

Mol denna bakgrund är del lätt att förslå att centern i riksdagen har väckt en motion om att staten skall nedsätta köpeskillingen eller inträda såsom anslagsgivare i en stiftelse, för all på del sättet infria centerpartiets vallöften i Sollentuna.

Cenlermotionen stöds inte av utskoliei, inte heller vpk-motionen. Cen-lermolionen stöds inte ens av centerns representanter i utskottet - det påpekade herr Bergman, och del har han alldeles rätt i.

Del förslag som utskottsmajoriteten här framför om anstånd med amorteringarna är i själva verket det förslag som Sollentuna kommun, på initiativ av folkpartiet i Sollentuna, framförde vid en uppvaktning hos finansministern. Del rådde enighet då mellan folkpartiet, socialdemokraterna och moderaterna i Sollentuna om all göra den uppvaktningen, och vid det tillfället företräddes kommunen av kommunstyrelsens ordförande Urban Gibson frän folkpartiet och vice ordföranden Gösta Welin från socialdemokraterna. Jag skall be att fä läsa in till kammarens protokoll en del av vad som sades från kommunens sida. Med tanke på herr Palms anförande skall jag citera vad herr Welin, som alltså vid det tillfället var kommunstyrelsens vice ordförande, yttrade enligt ett officiellt referat:

"Gösta Welin framhöll att när man 1966 träffade överenskommelsen mellan de fem kommunerna och staten om Järvafältets förvärvande förutsattes del all Sollentuna skulle påbörja amorteringarna av reversskulden till staten först 1975. Denna tidpunkt har sedermera i samband med kommunens tillträdande av marken ändrats lill 1974. Anledningen lill att Sollentunas påbörjande av amorteringar sattes vid en relativt sen tidpunkt i förhällande till andra kommuner var dels alt kommunens andel av den totala köpeskillingen var myckel slor i förhållande lill kommunens folkmängd och därmed ekonomiska bärkraft och dels att byggstart be-

räknades ha skett några är innan amorleringsskyldighelen inträdde. Av olika skäl, som kommunen inte på något sätt råder över, har möjligheten alt påbörja utbyggnaden av Järvafältsdelen försenats och någon utbyggnad kan ej starta före år 1975 såsom var förutsatt när man träffade 1966 års avtal. Moi denna bakgrund vore del rimligt om staten medgav anstånd med skyldigheten för Sollentuna kommun alt påbörja amortering av reversskulden. Ell sådant anstånd skulle ligga helt i linje med de diskussioner som fördes mellan kommunerna och slalen när Järvafältet förvärvades 1966."

Enligt denne företrädare för socialdemokraterna i Sollentuna skulle alltså ett anstånd med amorteringen, vilket ulskollet nu föreslår, ligga helt i linje med de diskussioner som fördes mellan kommunerna och staten när Järvafältet förvärvades 1966. Nu är herr Gösta Welin inte vem som helst, utan han var då, om jag inte minns fel, ordförande i den kommunfullmäktigegrupp i Sollentuna i vilken herr Palm är ledamot. Jag förutsätter därför alt herr Welin talade också för herr Palm, all herr Palm alltså stod bakom den här linjen. Del kan man så myckel mer förutsätta som herr Palm till för ett par år sedan var ordförande i den socialdemokratiska arbetarkommunen i Sollentuna.

Del är naturiigtvis en tillgång för ett parti om man kan företräda samma politik lokalt och i riksdagen. Del är väl det som brukar kallas för del kommunala sambandet. Del kan naturligtvis också sägas att del är lill fördel för en person, om han kan företräda samma uppfattning i en församling och i en annan församling. 1 synnerhet om han som herr Palm, som alltså är ledamot både av riksdagen och av kommunfullmäktige i Sollentuna, skall vara ell ullryck för del s. k. kommunala sambandet.

Jag instämmer alltså med vad de två företrädarna för kommunen sade vid uppvaktningen hos finansministern, och folkpartiet har i riksdagen här följt upp den uppfattning som folkpartiet företräder i Sollentuna.

Som påpekats av herr Bergman innebär utskottets förslag varken bifall till centerns motion eller bifall till vänsterpartiet kommunisternas motion. Han kunde ha tillagt all ulskotlels förslag exakt överensstämmer med vad som framfördes från kommunens sida vid uppvaktningen inför finansministern.

Nu säger herr Palm och herr Bergman att man inte kan stödja en enskild kommun hur som helst. Nej, del är klart att kommuner i ekonomiska svårigheter primärt skall stödjas med generella metoder. Jag instämmer i det. Men nu är del inte fråga om något stöd, utan det är bara fråga om att skjuta upp betalningarna. Del ligger i linje med de diskussioner som fördes när avtalet träffades, enligt vad jag nyss citerade.

Herr Bergman i Göteborg säger, att om Sollentuna har behov av hjälp med sin ekonomi, skall hjälpen inte knytas lill denna markaffär. Nej, men del är så - del begär jag inte att herr Bergman skall känna lill, men eftersom han yttrade sig i frågan får jag kanske lämna den upplysningen - att om man bortser från del stora markköp som gjordes.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

175

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jäiyafältet, m. m.

inte för Sollentunas skull utan för andras skull, för människorna i Storstockholm och för dem som på den tiden flyttade lill Slorslockholm, så behöver Sollentuna ingen hjälp med sin ekonomi.

1 själva verket har Sollentuna icke behövt höja sin kommunalskatt under de senaste fem åren, då folkpartiet har haft en ledande ställning i kommunens ekonomi. Man har tvärtom klarat de dryga räntebetalningarna för detta markområde, utan någon skallehöjning. Men när man nu har kommit i ett läge där bebyggelsen, och därmed inkomsterna, har försenals av skäl som kommunen inte råder över har alltså majoriteten i kommunen genomfört en skattehöjning, som ganska väl motsvarar belastningen på kommunens ekonomi av detta markområde. Del är då rimligt att man får anstånd med amorteringarna.

Jag vill bara avslutningsvis notera vad jag tidigare varit inne pä, att centerpartiels förslag om eventuellt återköp, eller ändring av avtalet när del gäller priset, enhälligt avvisas av utskottet. Om en omplanering av detta område i förhållande till de tidigare planerna kommer till stånd, kommer en ändring av fördelningen av kostnaderna mellan kommunerna att aktualiseras. Cenlerförslagei om stallig medverkan i en stiftelse avvisas också enhälligt av utskoliei.

Motivet för anstånd med amorteringarna är all ge handlingsfrihet för kommunen. Del har herr Olof Johansson i Stockholm upprepat. Jag vill fästa uppmärksamheten på, alt även detta strider mot den motion som herr Johansson varit med om att väcka. Där talas del om alt motivet för en ändring skulle vara all möjliggöra att Järvafältets Sollentunadel bevaras för rekreationsändamål. Nu säger herr Johansson alt självfallet skall inte riksdagen lägga sig i markanvändningen. Nej, just det. Därför är det handlingsfrihet som är motivet. Men i motionen talade ni om att syftet med engagemanget skulle vara just att lägga sig i kommunens markanvändning. På den punkten har ni alltså backat från er motion, och det tycker jag är glädjande för den som företräder decentraliseringens princip - spridande av beslutsfattandet - vilket vi gör i folkpartiet.

Jag ber med detta, herr talman, all få yrka bifall till reservationen 2 a och i övrigt till vad utskottet hemställt.

176

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi riskerar att hamna i rena småtterierna, om vi fortsätter på den nivå som debatten förs för närvarande.

Här åberopades en uppvaktning inför finansministern i syfte alt lätta pä problemen. Jag anser att del är helt konsekvent att när den uppvaktningen inte gav resultat blev alternativet med försäljning till Stockholm intressantare. När det uppträdde en så stark köpare som Stockholms kommun fann vi en lösning. Jag är förvånad över de slutsatser som herr Romanus kom fram till efter den inledning han hade. Om han varit konsekvent hade han dragit sin linje rätt igenom.

Det finns alltså en köpare lill del här markområdet. Men en knapp majoritet vill inte sälja, och så klagar man sin nöd hos riksdagen. Härav

kan vi dra den slutsatsen all de nya makthavarna har blivit slavar under sina egna valslogans.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att de båda senaste talarna har en viss förmåga all ge sig hän ät en intern Sollenlunadeball. Jag vill inte lägga mig i den, men jag tycker att det förtjänar att upprepas att det är både ett intresse för hela Stockholmsregionen och ett riksintresse att bevara grönområdet i denna folkrika del av regionen.

Det är väl inget fel alt man i en motion säger att man har syftet alt bevara marken förfriluftsändamål,om det sammanfaller med kommunens syften, vilket det gör om vi ser till valuislaget i den berörda delen av Stockholmsområdet.

Flera talare har sagt att motionen 1587 inte har tillstyrkts. Det är riktigt om man ser motionen som helhet. Men revideringen av avtalets 8 § 2 mom. gäller just amorteringen, och del var en sådan revidering vi krävde i syfte att skapa möjligheter att bevara detta område för rekreationsändamål.

Det är intressant all konstatera att både herr Romanus och herr Palm på grund av valuislaget har tvingats att helt ändra den ståndpunkt man intog under 1960-lalel. Hade man fåll stöd för sin dåvarande ståndpunkt skulle vi ha kunnat emotse en oerhört stark exploatering av delta område - del kan ingen hislorieskrivare förneka, utan det förhåller sig så.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jäiyafältet. m. m.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palm säger all han följer en konsekvent linje. Del harjag svårt all förslå. Jag fattar del så all han ansåg all del var rikligt, när socialdemokraternas talesman för ett år sedan sade att det var rimligt att staten gav anstånd med amorteringen; det skulle ligga helt i linje med de diskussioner som fördes mellan kommunerna och staten. Del ansåg tydligen herr Palm för ett är sedan vara rimligt. Men nu röstar han emot det förslaget. Jag kan inte inse att det är en konsekvent linje.

Del nya som tillkommit är att Stockholms kommun vill köpa del här området. Men det förändrar ju inte saken, eftersom det finns en majoritet i Sollentuna som är emot en sådan försäljning. Della faktum får väl både herr Palm och jag notera, även om vi inte delar den uppfattningen. Så sent som i måndags beslöt fullmäktige - tyvärr i herr Palms frånvaro - att avvisa förslaget om försäljning. Då gäller fortfarande att ell ansländ med amorteringen skulle ligga i linje med de diskussioner som fördes mellan kommunerna och staten när Järvafältet förvärvades år 1966. Detta var herr Palms och socialdemokraternas linje för ell år sedan. Hur han kan få del att gå ihop med sin uppfattning i dag fattar jag inte, men han kanske vill förklara den saken ytterligare.

När del gäller herr Olof Johansson i Stockholm vill jag återigen påpeka att motionens syfte var att slalen skulle lägga sig i användningen av

177

12 Riksdagens protokoll 1974. Nr 118-121

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

denna mark. Slalen skulle gå in i en stiftelse vars uppgift skulle vara att bevara Sollentunas del av Järvafältet för rekreationsändamål. Avtalet skulle ändras i samma syfte. I dag säger herr Johansson att syftet är handlingsfrihet; slalen skall givetvis inte lägga sig i markanvändningen. Jag tycker att herr Johanssons senaste ståndpunkt stämmer bällre med decenlraliseringsfilosofin än slåndpunklen i hans moiion. Jag hälsar denna ändring med tillfredsställelse - del är en utveckling i rätt riktning.

178

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Såväl herr Bergman som herr Palm har tidigare med bravur deltagit i den här debatten, som trots herr Olof Johanssons i Stockholm försäkringar ytterst gäller om Sollentuna kommun skall hjälpas ur en besvärlig ekonomisk situation genom all få anstånd med påbörjad betalning av den mark på Järvafältet som kommunen förvärvade 1966. Del är huvudfrågan i den här debatten.

Som medborgare i Stockholms kommun ser man ofta prov på den oförmåga som visas i kommuner där de borgerliga partierna försöker regera. Till helt nyligen har debatten kretsat kring de skattehöjningar som skett både i länels landsting och i en rad kommuner. Men det är oklart om det tidigare förekommit all Sveriges riksdag ställts inför spörsmålet all sälta ett i vanlig ordning träffat avtal ur spel. Därför är det ställda kravet värt en extra eftertanke. Jag knyter där an till den fråga som ofta ställs i den här debatten: Vad har riksdagen med den här frågan alt göra?

1 civilutskottet har del egentligen varit den kommunistiska motionen 586 som lämnat stoff till del majoriielsuilålande som - om riksdagen är beredd att bryta tidigare principer - ger främst Sollentuna kommun anstånd med den amortering som enligt avtalet skall påbörjas 1975. Mänga i Sollentuna har ju ansett att en markförsäljning till Stockholms kommun är alt föredra. Till del resultatet har socialdemokraterna, folkpartiet och kommunisterna kommit i Sollentuna kommunfullmäktige. Men det ville inte centern och moderaterna vara med om. Kommunens ekonomi kan få en hjälpande hand fram till 1980, om riksdagen vill vara hygglig.

Del är främst tre skäl som jag anser i delta slutstadium av debatten bör föras in i protokollet.

För del första har 1966 års köpeavtal mellan slalen och berörda kommuner fallats i största enighet. Hela överenskommelsen finns reglerad i avtal - tillträde, köpeskilling. Mellan kommunerna har upprättats avtal om den interna kostnadsfördelningen. Enligt avtalet skall Sollentuna påbörja sina amorteringar 1975. Om ulskoltsmajorileten får som den vill skall denna överenskommelse i avtalet sältas ur spel. Den skall inte längre gälla för Sollentuna. Ett bifall till utskottets hemställan på den här punkten ger belägg för att ell avtal inte längre är värdebeständigt. Liknande avtal där kommuner och slalen är engagerade kan med riksdagens medgivande upphävas eller ändras. Det räcker att en kommun

har en tillräckligt stark intressegrupp i riksdagen för all grunderna i ell iräffal avlal skall kunna ändras. Även denna fråga har sin förlängda mening. Om vi tar beslutet för Sollentunas del nu, så är fältet självfallet fritt för liknande framställningar. Sollentuna är ju inte den enda borgerligt styrda kommunen som har bekymmer med sin ekonomi.

För det andra bryts avtalet genom all en riksdagsmajoriiel sätter sig över staten som förhandlare. Staten har nämligen klarat sin del av avtalet - utrymt fältet i ullovad takt, fullgjort sina skyldigheter, flyttat ut de regementen som hållit till på Järva, påtagit sig nya kostnader för all kunna upplåta fältet för kommunal planering av bosläder och samhällsservice. Del har inte varit tal om att ena avtalsparten, slalen, skulle agera hindrande i fullgörandet av avtalets skyldigheter. Riksdagen har också ett ansvar för statens ekonomi och bundenhet till avtal.

För det tredje åberopas att kommunen, i delta fall Solleniuna, borde ges "skäligl rådrum" och all den förändrade situationen ställt Sollentuna inför särskilda problem i fråga om planeringen. Alt den något ändrade utbyggnadstakten på Järvafältet ställt Sollentuna kommun liksom andra på Järva berörda kommuner inför nya avvägningar och justeringar av tidigare uppgjorda bostadsprogram känner vi till. Della problem är emellertid Sollentuna kommun inte ensam om - det uppträder med myckel större styrka i mindre kommuner, där förändringar i sysselsätiningsstruk-luren ställer till besvärande kommunalekonomiska förvecklingar.

Min uppfattning, herr talman, är all stöd till kommunerna skall ges i former som riksdagen efter vanlig prövning kommer fram till. Det skall vara ett samspel med en invägning av de ekonomiska resurser som står till förfogande. Att bygga upp ett stöd i förlitan på lilinilliga majoriteter i riksdagen är verkligen inte att rekommendera. Man kan länka sig alt en riksdag, som måhända i della fall, river ujjp ett avtal, medan en annan riksdag återställer avtalet i dess ursprungliga skick. Sä kan det Inte få gå till.

Herr talman! Om ett avtal skall ändras måste alla de i avtalet ingående parterna komma överens därom. En ensidig ändring i Järvaavtalet - som riksdagen nu står inför - innebär alt riksdagen skjuter en av de avtals-slutande parterna ål sidan, nämligen staten. Ett bifall till amorterings-anståndet kan också uppfattas som ett parlamentariskt övergrepp pä regeringen i en fråga som genom sin karaktär borde ligga utanför snäva pariiiakiiska spekulaiioner. På siki kan ju inte kommunerna bygga sin ekonomi på riksdagens tillfälliga majoriteter. I varje fall kan jag med bestämdhet påslå all brytandet av ett avlal typ staten-Sollentuna har mycket dålig klang inom del socialdemokratiska partiet.

Så elt par kommentarer lill de tidigare inläggen, och först lill herr Claeson, som fick markpriset på Järvafältet att framstå som en spekulation från statens sida.

Markpriset innefattar helt klan fiyiiningskosinader och anläggningar för militären. Vänsterpartiet kommunisternas resonemang innebär alt man alltid skall betala bara ell råmarkspris - della oavsett vad som finns

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

179

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning o v statlig mark på Järvafältet, m. m.

på marken. Är del inte väl tidigt all förenkla värderingsreglerna så att all fast egendom skall betalas efter rämarksprisel, även om del t. ex. finns ell användbart hus pä området? Vi vet ju alla all slalen inie har gjort några förtjänster på Järvamarken utan bara fått ersättning för de direkta kostnader som har uppställ i och med avfiyitningen.

Tänk om vi kunde göra alla markaffärer på bostadsbyggandets område efter herr Claesons principer!

Herr Olof Johansson i Stockholm resonerade om behovet av rekreationsområden i Stockholmsregionen, och del är myckel lätt all instämma i del önskemålet. Jag känner inte heller någon här i riksdagen som har bestritt Sollentunas rätt alt planera för ett större grönområde. Det har bara sagts att även om det blir så, innebär detta inte ett intrång på det byggande som man beslöt år 1966. Skulle staten tvinga på Sollentuna ell större naturreservat så finns det ersättningsregler i naturvårdslagen. Men det föreligger inga som helst hinder för Sollentuna alt upplåta hela sin mark på Järvafältet lill rekreationsområde. Det är något som jag tror att Stockholmsregionen skulle ta emot med mycket stor förtjusning.

Några ord lill herr Danell som jag inte hade tänkt replikera, för jag tyckte han for väl lättsinnigt fram med sina repliker i den här debatten. Men när han replikerar Sture Palm, jag skrev ned del ordagrant, säger han så här: Låt oss gå tillbaka lill del val i början av 1960-lalet där socialdemokraterna lovade att bebygga Järvafältet med höghus och betong. Strax efteråt sade herr Danell all en del av hans konservativa läggning bestod i att han alltid gick till grunden med problemen och tog reda på saker och ting. Nu är vi väldigt intresserade av om denna grundliga konservativa ledamot av Sveriges riksdag vill dokumentera i den här debatten att socialdemokraterna gått ut med ett valprogram 1960 där vi sagt att Järvafältet skall bebyggas med höghus och betong.

Slutligen sade herr Danell att det är lämpligare alt diskutera frågorna om försäljning eller ej av Sollentunas mark i Sollentuna. Men del är inte riksdagen som begärt all få hit dessa frågor. De har kommit via Olof Johansson' i centerpartiet och Tore Claeson i vänsterpartiet kommunisterna. När Sollentuna kommun uppenbarligen medvetet fört fram frågan lill riksdagen för all få pengar eller anstånd med ulbelalningar som kommunen står inför 1975 måste man finna sig i all riksdagsledamöterna lägger fram synpunkter pä hur man kunde hanterat dessa frågor även med vetskap om att man har en betalningsskyldighet 1975.

Med dessa ord vill jag, herr talman, tillstyrka den under punkt 3 i civilutskoltets belänkande nr 35 avgivna reservationen av samtliga socialdemokrater.

1 detta anförande instämde herrar Andersson i Södertälje, Gustafsson i Barkarby, Nordberg och Lundgren (samtliga s).

180

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Den här debalien har i mångt och myckel kommit all

handla om Sollentunas problem. Jag kan inte frigöra mig från att de som, speciellt och nästan uteslutande, har uppehållit sig vid detta är ute i avsikt alt söka få kammarens ledamöter all tro att detta enbart är ett Sollentunaproblem, vilket icke är fallet.

Herr Lindkvist frågade vad riksdagen har med den här frågan att göra. Självklart måste riksdagen kunna debattera och ställa förslag i de fall då staten som avtalspartner har sålt mark til) kommunerna för ett pris som utav mänga, i vart fall inom vänsterpartiet kommunisterna, uppfattats som alldeles för högt. När del dessutom har blivit radikalt förändrade förutsättningar för användningen av denna mark, vilka går ut över de människor som nu bor på Järvafältet eller som kommer att bosätta sig där, då må del vara moliveral all la upp en sådan här fråga i riksdagen.

Nuvarande riktlinjer för statens försäljning av mark - det kan finnas skäl all påpeka del - har antagits 1967, alltså efter det att ifrågavarande avtal träffats. Jag vill nämna della som ett apropå lill vad som sagts beträffande principerna för markförsäljning.

Kommunisterna har tagit upp den här frågan, som herr Bergman sade, från den utgångspunkten tidigare. Bl. a. gjorde vi det år 1966 i en moiion från den utgångspunkten all priset för marken var högt och alt del påverkade boendekostnaderna i en mycket ogynnsam riktning.

Det förhållandet att de berörda kommunerna ligger i Storstockholms-området, eller Sollentuna kommuns dåliga ekonomi har inte alls någon avgörande betydelse för vpk-gruppens förslag och värt ställningslagande. Vi skulle troligen, herr talman, ha handlat likadant, och kommer säkerligen alt handla likadant, om och när en sådan här fråga aktualiseras på nytt - dvs. när staten betingar sig så höga markpriser av kommunerna att det väsentligt bidrar lill att höja boendekostnaderna för de människor som skall bo där.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

Hen ROMANUS (fp) kon genmäle:

Herr talman! Herr Lindkvist säger att riksdagen skulle ändra avtalet om den bifaller utskotlsmajoritelens förslag. Han anser all riksdagen då skulle sätta sig över den ena avtalsslulande parlen.

För del första är del inte fråga om en ändring av avtalets materiella bestämmelser, ulan bara om ett uppskov med amorteringar. För del andra är del riksdagen som är den ena avtalsslutande parlen. Riksdagen har godkänt del här avtalet för statens del. Då måste väl riksdagen ha möjlighet att ge uppskov med amorteringar! Det är ingen ny sak i Sverige alt den som har sålt elt markområde på kredit kan ge ansländ med amorteringarna.

Vidare säger herr Lindkvisl: Del behövs bara att en kommun är väl företrädd här i riksdagen för att man skall kunna riva upp avlal i fortsättningen. Herr Palm, herr Wennerfors och jag får väl la åt oss av den här komplimangen. Men jag tror knappast att det är för att Sollentuna är så starkt företrädd här i riksdagen, som riksdagen eventuellt kan komma att besluta om all medge del önskade uppskovet med amorteringar.

181

13 Riksdagens protokoll 1974. Nr 118-121

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jäiyafältet, m. m.

Ett bifall till ulskotlels hemställan innebär inte heller all de väckta motionerna godkänns, utan det som utskottsmajoriteten föreslår, och som jag hoppas att riksdagen kommer all beslula - del får vi se snart - är all del anstånd med amorteringar skulle medges, som kommunen har begärt vid en uppvaktning hos finansministern, och som herr Lindkvists partivänner i kommunen i fråga ställde sig bakom vid del tillfället.

Slutligen säger herr Lindkvisl: Riksdagen har ansvar för slaiens ekonomi, sä man måste länka sig för. Ja men, om riksdagen medger uppskov med dessa amorteringar i fem år, pä vilkel säti medför det besvär för statens ekonomi? Slalen får ränta på pengarna och slalen får in sina pengar så småningom. Slalen har väl inie en så svag likvidilel, all den inie klarar ell anstånd med amorteringen av dessa 54 miljoner kronor? Det menar väl inte herr Lindkvist?

Slutligen skulle jag vilja ställa en fråga lill herr Lindkvisl, som nu vill vara myckel bokslavslrogen när del gäller del här avtalet. Även om förutsättningarna har förändrats - och del bestrider inte någon - vill han ändå hålla på varje bokstav.

Jag skulle alltså vilja fråga herr Lindkvisl: Om den nya majoriteten i Sollentuna skulle besluta all icke bebygga della område över huvud laget, så finns del regler i avtalet som säger hur kostnaden för köpet skall fördelas om mellan kommunerna. Är då herr Lindkvist beredd all, trots att del blir drastiskt ändrade förutsättningar för avtalet, använda sill politiska infiytande inom socialdemokraterna i Stockholm för all verka för att Stockholm skall följa avtalet bokslavslroget, och inte hävda något om ändrade förutsättningar ulan helt och hållet betala de myckel stora ökade belopp som Stockholm då får på sin lott? Vill herr Lindkvist svara ja på den frågan?

182

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag fick en fråga huruvida jag kunde bevisa att del i socialdemokraternas valprogram år 1960 stod alt man ville bygga höghus ute pä Järvafältet. Det kan jag inte bevisa; jag tror inte ens alt det stod i något valprogram, eftersom väljarna faktiskt fick det här beskedel på valdagen. Diskussionen hade naturligtvis varit en annan om del hade funnits några djupare programmeringar bakom ett utspel av det här slaget, men del gjorde det inte. Vad som fanns i sinnet är en annan sak. Vi kan bara se vad det blivit av de bebyggda delarna av Järvafältet, exempelvis Tensta. Jag vill inte påstå att Tensta är elt exempel på något småhusbyggande ulan snarare ett resultal av den typiska socialdemokratiska bostadspolitik som vi såg genomföras under 1960-talei.

Till sist: Det är faktiski på del viset att riksdagen, liksom slalen, har möjlighei all säga alt vi som säljare sett all de grunder som fanns för avtalet 1966 helt enkelt inte finns i dag. Avtalet grundar sig på bostadsbyggnadsprognoser av en storlek som är helt främmande för oss i Stockholmsregionen för närvarande. Om inte annat så framgår del av vad jag läste upp ur § 6 i avtalet som vi finner på s.l4 i ulskollsbelänkandel.

där man bl. a. säger all kommunerna skall upplåta 100 000 m' sammanlagd brullovåningsyla lill statliga förvaltningar. Jag frågade som sagt byggnadsstyrelsen i dag och fick till svar all del naturligtvis inte var aktuellt att efterfråga dessa 100 000 m". Del är bara ett tecken på all de grunder som fanns för avtalet  1966 inte finns i dag.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindkvist sade en positiv sak, för att börja med den. Han instämde rakare än vad jag hört av någon hittills från socialdemokratiskt häll i värdet av elt rekreationsområde i den här delen av Stockholmsregionen. Dä undrar jag bara om det är därför som herr Lindkvists partikamrater i Stockholms stadshus med knappast möjliga majoritet är beredda att lägga upp 85 miljoner kronor för att inhandla större delen av del här området.

Herr Lindkvisl sade också något ganska häpnadsväckande, nämligen att ett riksdagsbeslut som skulle gå emot socialdemokraternas önskemål skulle innebära ell parlamentariskt övergrepp på regeringen. Jag antar all han inte menade vad han sade. Som del påpekats tidigare har riksdagen varit med om att fatta beslut om avtalet, och vid den uppvaktning som herr Romanus har nämnt vid fiera tillfällen, sade finansministern när man kom in på anstånd med amorteringarna all del förutsätter all frågan går tillbaka till riksdagen. Så enkelt är det med den saken. Om inte herr Lindkvisl tror på oss som pläderar för amorleringsanstånd så kan han väl ändå lita pä sin egen finansminister.

Så har herr Lindkvisl sagt att avtalet inte längre skulle gälla för Sollentuna. Även om del finns i ulskotlshandlingarna upprepar jag, all del är de kommuner som inte påbörjat amortering som skall ha amorteringsuppskov. Del är alltså Sollentuna och Sundbyberg, den senare med socialdemokratisk majoritet, om del kan vara intressant.

Herr Lindkvist kom med ytteriigare en felaktighet. Han sade att man har utrymt Järvafältet i ullovad takt. Det är inte så länge sedan man för Sundbybergs del gjorde en revidering i ett överlåtelseavtal och förbehöll staten rätten all vara kvar med vissa anläggningar till den 30 september 1979. Så är del med fakta pä den punkten.

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först säga lill herr Olof Johansson i Stockholm att del är förspilld möda all försöka räkna ut vad som skulle ha skett med del område som Stockholms kommun skulle köpa, eftersom Sollentuna kommun inte tänker sälja området till Stockholm. Jag understryker gärna all Stockholm som storstad har elt mycket stort behov av ell rekreationsområde, och jag tror att del är ett stort intresse oavsett var gränserna löper på Järvafältet. Men den debatten är passé, eftersom centern och moderaterna tillsammans med Sollenlunaparliel har beslutat att marken inte skall säljas lill Stockholm.

Del är inte helt sant, herr Olof Johansson, att den uppskjutna amorteringen delvis också skall gälla Sundbyberg. Sundbyberg har påböriat

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvaföltet, m. m.

183

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

sin del av amorteringarna när del gäller Hallonbergen. Del är alltså Rissneområdet som är kvar, och beträffande detta har man kommit överens. Jag vill understryka att del här föreligger en överenskommelse om att amorteringarna skall uppskjutas till 1979. Det är någonting helt annat än alt riksdagen fattar ell beslut, när den ena avtalsparten, som i del här fallet är regeringen, pä riksdagens vägnar har träffat en överenskommelse med vederbörande kommun.

Herr Danell sade att han inte kunde dokumentera sill påstående, och del vissle jag förul. Trots att jag är myckel verksam i Stockholms Arbetarekommun känner jag inte till att vi pä valdagen 1960 skulle ha varit sä obetänksamma att vi gäll ut och sagt, att på Järvafältet skall del byggas höghus av betong. Herr Danell försökte inbilla riksdagen att det var så. Jag säger alt han försökte lura riksdagen. Detta har nämligen inte förekommit, och ett tecken på det är ju all om herr Danell hade trott del själv, hade han haft en dokumentation all förelägga riksdagen i den här debatten.

Till herr Romanus vill jag säga, all i den män jag kan använda milt inflytande för all rädda borgerligt styrda kommuner i Stockholmsregionen är del naturligtvis en kär plikt för mig. Det är egentligen en livsuppgift för en aktiv socialdemokrat all försöka rätta lill allt som går snett. Men jag ser detta i mycket kort perspektiv, herr Romanus - bara fram till valet 1976. Då tror jag alt vi får en ändring, och dä är del lättare för oss att arbeta tillsammans med de socialdemokrater som jag hoppas har fått övertaget både i Sollentuna och i andra kommuner nära Stockholmsområdet.

Jag tror att herr Romanus glömmer bort en viktig sak i debatten. Del har nämligen gjorts en uppvaktning hos finansministern, och finansministern företräder i det här sammanhanget den ena parlen. Kan verkligen inte herr Romanus se skillnad mellan att parterna träffar ell frivilligt avlal om anstånd och alt den ena parten anser alt det inte finns skäl att medge ell amorleringsanstånd och sätts på plats av riksdagen? Jag tycker att del skulle vara moliveral att noga fundera över den frågan.

184

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom jag anser att del är riksdagen som är part -riksdagen har ju godkänt del här avialet på statens vägnar - tycker jag självfallet att det är fråga om en frivillig ändring, om riksdagen skulle bifalla utskottets förslag. Riksdagen står ju inte under något tvång, utan vi får förutsätta att ledamöterna röstar frivilligt i detta ärende liksom i andra.

All man i del här fallet ger ett annat svar till kommunen än finansministern gjorde, tror jag faktiskt all finansministern tar med en viss ro. Han har onekligen större ekonomiska bekymmer än den här frågan. Som nämnts hänvisade också finansministern till att så här kunde han inte göra ulan alt riksdagen godkände det. Då är del helt naturligt att riksdagen kan falla elt sådant beslut. Riksdagen slår irols alli inie under

finansminislern, herr Lindkvisl, även om finansminislern är en bely-dande person.

Slutligen noterar jag all herr Lindkvist -jag hoppas att jag inte missförstod honom - är beredd att, om Sollentuna kommuns majoritet beslutar att inte bebygga Järvafältet, verka för att Stockholms kommun skall ta på sig de ökade kostnader för markköpel som följer av en bokstavlig tolkning av avtalet. All herr Lindkvist och jag hoppas all del skall bli ändrade förhållanden i Sollentuna - för min del gäller förhoppningarna också Stockholm - är ju en sak för sig. Vi måste ändå finna oss i valuislaget.

Jag konstaterar alltså att herr Lindkvisl förklarar sig beredd att verka för detta. Jag utgår från all han har ell betydande inflytande inom socialdemokratin i Stockholm. Kanske harjag med det här korta replikskiftet lyckats göra en het del för Sollentunas ekonomi. Del är jag i så fall glad över.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jäiyafältet, m. m.

Hen LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Så här långtgående slutsatser av min önskan all medverka lill att rätta till det som har gått snett i Stockholmsregionen får väl ändå slå för herr Romanus' egen räkning. Han menade ju all jag skulle verka för all Stockholms kommun skulle ta på sig de här kosinaderna.

Herr Romanus skall nog lära sig att i det här interna kommunavtalel finns fem kommuner representerade, alla med sina främsta kommunalmän. Del är de som skall göra upp om hur en ändrad fördelning skall ske och inte jag genom milt inflytande i Stockholm, som jag tror.all herr Romanus har överbeionai.

Vidare konstaterar jag att vi inte kan mötas i sakfrågan om avtalet. Där har vi helt olika meningar.

Till herr Claeson vill jag säga all jag har slor respekl för hans ansträngningar att få rimliga kostnader för de markköp som behövs för bostadsbebyggelse. Jag tror alt det är rikligt att göra del. Men jag föredrog i mitt anförande från talarstolen de skäl som har bildat underlagen till statens markpris på Järvafältet. Jag drog av resonemanget den slutsatsen att det var ett bra exempel på all en markförsäljare bara tar ui de kostnader som är föranledda av en avflyttning från området för au ge plats åt bostäder och samhällsservice. Det har inte herr Claeson bestritt, och då tycker jag alt del är fel all gå ul och säga all vi rör oss med för höga koslnader. Här är del en koslnadsanpassning till de utgifter som slalen har för della.

Sedan säger herr Claeson all del är synd all vi bara diskulerar Solleniuna kommun. Ja, del är klart all del är synd. Men det har blivit huvudfrågan i den här debatten, och i den medverkar ju herr Claeson genom att ställa upp på de borgerliga partiernas sida i ulskoltsmajorileten. Del är precis del som sker. Jag tror att herr Claeson skall göra klart för sig all han är fångad i den borgerliga buren när del gäller den här frågan.

Del märkliga är all kommunisterna i Sollentuna har yrkat på försäljning

185

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvaföltet, m. m.

186

av Sollenlunamarken lill Stockholm för att lösa kommunens problem. Men genom det beslut som kan komma all bli följden av ulskotlsma-jorilelens inställning i betänkandet kan alltså amorteringarna av Järvamarken för Sollentunas del komma all rädda kommunens ekonomi.

Kommunisterna i Sollentuna har alltså en uppfattning, medan kommunisterna i riksdagen tydligen har en annan uppfattning. Med en lätt iraveslering av ett ullryck från elt annat område vill jag säga all det kommunisterna har i den här frågan, del har de tydligen i Sollentuna.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Claeson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Hen HENRIKSON (s):

Herr talman! Av den hittillsvarande debatten kan man lätt få intrycket att den här frågan är en Stockholmsregionsfråga av begränsat intresse för oss som kommer från andra delar av landet. Jag tycker emellertid att del finns anledning att markera att frågan också har en principiell sida som myckel litet - eller knappast alls - har varit berörd i debatten här tidigare. Frågan gäller vilken roll slalen skall spela, respektive vilken roll kommunerna skall spela i frågor av den här typen.

Vi har ju här anledning alt lyssna lill långa utläggningar om vikten av kommunal demokrati, kommunal självbestämmanderätt, möjlighet för kommunerna alt sköta planeringsfrågor och liknande. Jag tror all vi gör myckel klokt i att inte glömma dessa principiella uppfattningar, som jag för övrigt för min del ansluter mig lill.

Frågan om markförvärv frän statens sida har aktualitet i fier kommuner och i flera delar av landet än Stockholmsregionen och Sollentuna - det skall riksdagen vara helt medveten om. Del finns säkert många kommuner som kan redovisa ungefar samma skäl för framstötar i den här riktningen som nu har redovisats i motionen. Visserligen har de skälen så alt säga lämnats åt sidan numera, även om vissa argument, särskilt från herr Olof Johansson i Stockholm, får en att tro all civilulskotlet skulle ha biträtt de tankegångar som framförts i den moiion där han står som första namn.

En fråga gäller ändrade förutsättningar för kommunernas handlande från den tidpunkt då man förvärvar mark fram lill förverkligande av planerna. Vi vet all under den tiden kan mycket inträffa som gör att kommunen måste omdisponera och göra ändringar i sin planering. Delta vet varje kommunalman, och del hoppas jag att alla de som har deltagit i debatten här, framför allt de som har motionerat i denna fråga,är klara över. Det finns hänsyn av fiera slag som man måste ta när det gäller den fortlöpande planeringen och förändringar som kan inträda.

Det handlar om medborgarnas preferenser från lid till annan, om ändrade önskemål när del gäller disposition av mark, byggande och mycket annat.

Del handlar vidare om industriernas planering. Vi vet alt ofta förleds kommunerna all planera utifrån prognoser som industrierna presenterar

och som inte sällan visar sig sakna underlag när planerna skall genomföras. Även de som planerar för industrierna är ju underkastade samma fördömelse som vi övriga när det gäller den här frågan. Jag kritiserar alltså inte della - jag bara noterar del.

Det gäller ändrade planer beträffande kommersiell och kommunal service av olika slag, det handlar om trafikplanering och annat liknande.

Jag skall avhålla mig från att göra listan längre. Med vad jag anfört har jag velat framhålla att det kommer alllid att vara så att vi får lov all revidera planeringen.

Nu är frågan vad kommuner som har förvärvat mark från slalen och kanske rent av också från enskilda skall företa sig i en sådan här situation. Jag menar för min del att man skall definitivt inie göra som man gjort när del gäller den fråga vi nu diskulerar.

Del har sagts här i debatten och även i utskottsbetänkandet all det skulle vara fråga oni ell uppskov för all ge kommunen handlingsfrihet. Jag måste säga att jag har väldigt svårt all förslå på vilkel sätt handlingsfriheten förändras genom att man beviljar ett uppskov med påbörjande av amorteringarna. Det kan inte ske i annan mån än vad som gäller den ekonomiska sidan.

Del står i utskottsbetänkandet och det har sagts i debatten, framför allt av herr Olof Johansson, att Sollentuna skulle vara utsatt för ekonomisk press. Jag frågar: Från vem eller från vilka? Jag utgår nämligen från alt ansvariga företrädare för kommunen i fråga har gäll in i del här avtalet med helt öppna ögon, klart inseende alt del följer elt ansvar med ett markförvärv och att man har begränsade möjligheter att vela huruvuda man kan fullfölja den planering som man räknade med skulle kunna genomföras när markförvärvet skedde.

Å andra sidan sägs del all riksdagen skall inte lägga sig i planeringen. Nej, tacka för det. Och del finns väl ett särskilt behov hos herr Olof Johansson att slänga ut den brasklappen bland alla de andra argumenten som definitivt går på tvärs mol detta argument. Nu har ju herr Romanus undervisat sin mitienbroder - del är han väl alltfort - om vad han har att tänka på i dessa sammanhang, och jag kan i långa stycken just pä den punkten instämma med herr Romanus.

I reservationen 2 a föreslås följande skrivning:

"Även om vad sålunda anförts kan anses konstituera ell vissl slaiens medansvar har utskottet emellertid inte ansett sig nu kunna tillstyrka förhandlingar om en sänkning av den totala köpeskillingen." Och sedan kommer det en väldigt viktig mening: "Därvid har bl. a. beaktats de konsekvenser ett sådani beslut skulle kunna få i andra fall."

Tydligen är de borgerliga ledamöterna införslådda med att den här frågan också har sin principiella sida. Men man har helt underlåtit alt fästa något som helsl avseende vid della när del gäller det slutliga ställningstagandet, och jag ber återigen riksdagen all vara medveten om all vi inte får vara helt främmande för att liknande framstötar kommer att kunna ske i framtiden under åberopande av vad riksdagen har gjort just i denna fråga.

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Jär\'afältet, m. m.

187

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvaföltet, m. m.

Det är alltså lugnast, enligt reservanterna, all inte ge sig pä köpeskillingen. Men nu handlar ju inte avtalet inte bara om köpeskillingen utan har även andra vikliga delar av betydelse för en bedömning av avtalet - frågor som också ingår i avtal av liknande slag som andra kommuner har träffat med slalen.

Elt visst grönområde har varit mycket diskuterat i delta sammanhang. Jag utgår från all Stockholms kommun inte är utan ansvar när del gäller alt sörja även för den delen av sin planering. Men jag menar att denna fråga i så fall skall överlämnas lill Stockholms kommun, om del är så att man där disponerar över det markområde som det kan handla om. I dag handlar det dock om Sollentuna, och då är det Sollentuna som skall la på sig del ansvaret. Del går inte att ibland hävda kommunernas självbestämmanderätt och suveränitet när del gäller planeringen och ibland säga all nu skall staten hjälpa oss att genomföra planeringen. Jag utgår sålunda från alt alldeles oavsett vad som sker, om Sollentuna behåller markområdet eller om Stockholms kommun förvärvar marken, så kommer behoven av strövområden, grönområden och liknande nyt-tigheier all bli tillgodosedda inom denna region på samma sätt som sker inom andra regioner.

Sedan var det ett intressant argument herr Danell anförde när det gällde del ställningslagande som moderaterna gjort i civilulskotlet. Jag hoppas att herr Olof Johansson i Stockholm lyssnade uppmärksamt pä det. Skälet var statsmakternas ödesdigra beslut om ulfiyilning av stallig förvaltning till andra delar av landet. Jag vet inte om herr Olof Johansson just i del sammanhanget accepterar ell sådani argument för den ställning som civilutskoltets majoritet intagit, men i sakfrågan har Olof Johanssons parti såvitt jag vet sällat sig lill dem som menat alt också det beslutet var rimligt och riktigt och att det bör fullföljas. Del tycks vara så all man kan använda argumenten litet hur som helst beroende på vilken fråga man diskuterar.

Jag har här avhållit mig frän all ge mig in i en debatt som handlar om regionala förhållanden inom Stockholmsområdet, och jag har gjort del av två skäl. Det första och viktigaste skälet är au jag anser au denna fråga har principiell betydelse. Det andra skälet är all jag nalurliglvis har begränsad kännedom om de lokala förhållandena i den här regionen.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill den socialdemokratiska reservationen 3.

Hen CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag skall fatta mig kort. Jag vill bara med hänsyn lill del som herr Henrikson sade om all det är lugnast att inte ge sig in på någon prisprövning ställa frågan: Lugnast för vem eller vilka? I vart fall inte för de människor som kommer att bosätta sig i området eller som på annat sätt är direkl berörda.

Sedan sade herr Lindkvisl all markprisel innefattar också flyttningskostnader för vissa byggnader och liknande. Jag hade tidigare ingen rätt

till ytterligare genmäle, och därför vill jag säga nu att del är jag medveten     Nr 121

om. Men det är just det som vi från vänsterpartiet kommunisterna vänder    Onsdaeen den

oss mot. Om exempelvis tvä regementen skall fiytlas från ell område     11 nnvpmhpr 1Q74

eller ell fält, så vänder vi oss mol alt de koslnader som följer med flytt-_____

Försäljning av statlig mark på Järvafältet,  m. m.

ningen och etableringen till ett nytt område för övningar och annat skall ligga till grund för markprissällningen. Herr Lindkvist var ganska nära när han förmodade att vi vill gå på råmarkskostnaderna. I vart fall skall inte sådana kostnader få ligga lill grund för och vara bestämmande för priset.

Vidare har del sagts alt kommunisterna i Sollentuna är överens om all sälja mark lill Stockholms kommun. I så fall befinner sig de i sällskap med herr Lindkvists partivänner. Och jag tycker all deras ställningstagande är riktigt. I den situation som Sollentuna kommun nu befinner sig i tycker jag del är i sin ordning all man går med på all sälja mark. Men jag vill understryka att kommunisterna i Sollentuna tillstyrker det förslag vi nu ställer i riksdagen om förhandlingar i syfte all sänka prisel på marken. Del gör, vill jag påslå, också de fiesta av de människor som berörs i de fem Järvafältskommunerna.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr lalman! Nu har debatten hunnit så långt all vi böriar få en re-pelition av argument som framförts tidigare.

När jag säger all vi inte skall motverka den fysiska riksplaneringens intentioner så är del fråga om all främja handlingsfrihelen, herr Henrikson. Ekonomin är där en väsentlig del.

Herr Henrikson varnar riksdagen för att vad vi här begär skulle få konsekvenser långt utöver vad man tänkt sig. Varför då inte också -om herr Henrikson nu är så räddhågad av sig - varna Kungl. Maj:t, som ju företar ändringar av amorteringen i avtalet? Det kan i så fall också få oanade konsekvenser.

Jag noterar all vaktslåendei kring rekreationsområden från socialdemokratiskt håll hittills bara är ord. Jag har inte hört så mycket om handling. 1 varje fall har man ännu inte ställt upp bakom sill eget statsråds uttalande i anslutning till den fysiska riksplaneringen.

Jag tycker all all man bör erkänna sill syfte med en moiion. Jag hemlighåller inte att jag vill ha ett grönområde i denna del av Stockholm. Varför skulle jag göra det? Men det är naturligtvis kommunen som beslutar, och det skall inte riksdagen lägga sig i.

Herr Danell har som argument anfört den statliga ullokaliseringen. Herr Danell får nalurliglvis använda vilka argument han vill, men jag vill påpeka all del inie finns med i ulskollsbelänkandel.

Hen HENRIKSON (s): Herr lalman! Jag skall falla mig kon.

När jag sade alt del var lugnast all inte röra priset, herr Claeson, så citerade jag ur reservationen 2 a. Del vartydligl alt reservanterna ansåg att

189

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet. m. m.

det var lugnast att inte röra priset, med hänsyn till de prejudicerande verkningar som det skulle kunna få.

Herr Olof Johansson i Stockholm säger alt vi bara i ord anslutit oss lill vaktslåendei kring rekreationsområden. Jag vill alt kommunerna skall kunna handla i sådana här sammanhang. Herr Olof Johansson litar inte på all kommunerna kan handla.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Hen ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej -   15

Avslår -     2

190

Motiveringen

Propositioner gavs pä godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 2 a av herr Wennerfors m. fi. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren godkänner civilulskottets motivering i betänkandet nr 35 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 2 a av herr Wennerfors m. fi. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139

Nej - 152

Avstår -   15

Nr 121

Onsdagen den 13 november 1974

Försäljning av statlig mark på Järvafältet, m. m.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Petersson i Nybro m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Petersson i Nybro m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultal:

Ja - 167 Nej - 139

§ 2 Kammaren åtskildes kl. 22.00.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen