Riksdagens protokoll 1974:117 Torsdagen den 7 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:117

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:117

Torsdagen den 7 november

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

§ 1 Förhållandet mellan kyrka och stat (forts.)

Fortsattes överläggningen angående konstitutionsutskoiiels betänkande nr 37.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Del vore lockande att ta upp frågan om kyrka och stat i hela dess vidd. men jag skall inte göra det efter den långa allmänpolitiska debatt som vi har haft. Det är dock väsentligt att diskussionen nu går vidare. Den får näring från det allmänna missnöje som finns med den nuvarande ordningen. Den kan hämta material från den sammanställning av remissvaren som getts ut. Den kommer nästa år alt tillföras nytt material genom den utredning som tillkommit inom svenska kyrkan och som visserligen herr Werner i Malmö tycktes vara något kritisk emol men som jag ändå väntar mig resultat ifrån.

Del kommer också ett ganska stort antal artiklar i tidningar och tidskrifter, och på olika sätt tillförs diskussionen nytt material. Del sämsta som kunde hända vore alt klippa av denna diskussion. Det finns uppenbar risk för att ett bifall till någondera av de båda reservationerna kan uppfattas på del sättet att nu betraktar riksdagen denna diskussion som avslutad; nu tar riksdagen ställning.

Bifalles reservationen från vpk kommer debatten att mattas och del blir inte möjligt att genom en dialog nå fram till den stora enighet i denna fråga som vi finner vara önskvärd. Skulle man bifalla den moderata reservationen innebär det också en begränsning av debatten. Den reservationen bygger på en motion som har lill utgångspunkt att beredningens förslag inte kommer till utförande. Beredningens förslag skjuts ål sidan. Som jag tolkade herr Werners i Malmö anförande ansåg han för sin del att nu skulle man inte diskutera kyrka-slai-beredningens olika förslag. Nu skulle man välja andra utgångspunkter. Detta innebär en begränsning av denna debatt som jag tycker skulle vara olycklig.

Det kan om denna reservation dessutom sägas, att skulle man tillsätta en sådan utredning nu för att på det sättet uppehålla kontakt med den arbetsgrupp ärkebiskopen har tillkallat, så skulle arbetet inom denna arbetsgrupp förskjutas i tiden innan den statliga utredningen skulle komma i gäng med sitt arbete och kunna presentera några resultat. Det skulle

125

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

126

förflyta så lång tid alt det inte var möjligt att presentera denna kyrkliga arbetsgrupps resultat för kyrkomötet på hösten 1975.

Det kan inte hjälpas alt jag tycker alt både herr Mårten Werner och herr Berndlson var dåliga exegeter när det gäller utskotlsiexlen. De kunde inte tolka texten så att det stämmer med innehållet i texten. En god exeget bör ju kunna göra detta.

I själva verket uttrycker della ulskollsbeiänkande den mening som vi sedan länge haft, nämligen alt man skall försöka uppnå så stor enighet' som möjligt på denna punkt. För socialdemokratin har del länge framstått som naturligt att man skulle ha en så bred bas som möjligt för beslut i dessa frågor. Låt min få erinra om all när stai-kyrka-beredningen tillsattes 1968 betonade den dåvarande utbildningsministern, som handlade kyrkofrågorna, all beredningen borde sträva efter samlande lösningar för de framtida relationerna mellan stat och kyrka. Från den utgångspunkten arbetade beredningen. När den lade fram sitt förslag ansåg den att del fanns förutsättningar härför. Då den socialdemokratiska partikongressen tog ställning på hösten 1972 och i princip ställde sig bakom beredningens förslag tolkades situationen allmänt på kongressen vara den all del fanns en bred uppslutning kring delta. Det betonades också på kongressen all förutsättningen var att det skulle finnas en sådan bred enighet.

Dessa förutsättningar försvann på våren 1973 då två partier förklarade all de inte skulle stödja beredningens förslag. Jag skall inte lägga mig i någon inbördes tvist som eventuellt kan uppstå om vilket av dessa två partier som hann först ut pä plan. Men det ligger i linje med hela socialdemokratins strävan på della område att skapa så stor enighet som möjligt. Delta går igen i ställningstagandet inom konsiitutionsuiskotlei i höst, och jag hoppas att del skall vara möjligt att kunna nå en slörre enighet än vad som för närvarande är fallet när det gäller reformer på kyrkans område.

I denna fortsatta diskussion hoppas jag, att man inte väjer för alt gå in i frågan om den svenska kyrkan skall vara ett trossamfund eller en offentligrältslig institution. Det är lätt att forma verksamheten för denna kyrka om man låter den vara ett trossamfund som i många avseenden liknar exempelvis Svenska missionsförbundet eller Svenska baptistsamfundet. Det är också lätt att genomföra en konsekvent ordning på detta område om man låter kyrkan vara en offentligrältslig institution. Man får då dra konsekvenserna av detta och låta de beslut som riksdagen, kyrkofullmäktige och andra offentligrältsliga institutioner fattar på delta område gälla för kyrkan. Man kan inte bara göra det när man gillar besluten. Man måsle också ställa sig besluten till efterrättelse när man ogillar dem.

Det finns en tredje ståndpunkt som har utvecklats och som är mycket svårare alt få något grepp om. Man förklarar nämligen att kyrkan på en gång skall vara ett trossamfund och en offentligrältslig institution. Det funnes mycket alt säga om detta här i kväll, men jag skall nöja mig-med att uttrycka den förhoppningen att de som hävdar denna upp-

fattning konkret skall beskriva hur en sådan kyrka skall fungera. Det är inte nödvändigt att det sker här i kammaren i kväll. Del kan lika bra ske i någon artikel. Jag skrev en artikel om della i lidskriften Vår Lösen i början av år 1973. Ännu har jag inte fått några inlägg i den debatten. Men jag kanske får det nu när diskussionen på denna punkt flammar upp på nytt.

I anslutning härtill vill jag gärna la upp några synpunkter som herr Werner i Malmö utvecklade. Jag antar all tungan slant för honom en stund i en replik. Han förklarade med slor energi alt han var en oppositionsman. Man kunde lill äventyrs få det intrycket att ha var det inte bara här i riksdagen utan också i den kyrka han med glädje tjänar. Han skulle rent av kunna vara en oppositionsman mot ärkebiskopen, men det var väl ändå ett misslag. Eller är del kanske så all herr Werner vill framlläda som oppositionsman både i riksdagen och i svenska kyrkan?

Jag tyckte också att han var orättvis i sin karakteristik av kyrkan. Man kan naturligtvis mena all den inte har förnyat sig tillräckligt. På den punkten kan jag gärna hålla med herr Mårten Werner i Malmö, men jag tror att han underskattar den förnyelse som ändå har skett inom kyrkan.

Framför allt är det emellertid här en principiell fråga som inställer sig. Om man vill reformera svenska kyrkan, om man vill förnya den, om man kanske rent av ropar efter en reformation, varifrån skall den då utgå? Är del riksdagen och regeringen som skall genomföra en reformation, eller är det kyrkan själv?

Jag svarar att jag inte kan se annat än alt del är kyrkan själv som skall genomföra förnyelsen. Om herr Werner studerar kyrkohistorien så skall han finna att reformationerna har utgått ifrån rörelser inom kyrkorna. De har ibland bekräftats av riksdagsbeslut, men upprinnelsen, anden och kraften i reformationerna har inte kommit till i riksdagar eller statsrådsberedningar, ulan de har kommit fram inom kyrkan själv.

Frågan är vilka reformer, vilka förnyelser som den svenska staten hindrat kyrkan att genomföra. I själva verket är del här fråga om att finna nya uttrycksformer för gudstjänster och för religiöst liv över huvud taget men också att kunna förnya sitt eget lankeliv, att kunna finna nya former för sin förkunnelse, få till stånd ett nytänkande i anslutning till tidens krav osv. När har delta förhindrats?

Det verkar som om herr Werner gjorde till en slor sak vem som skall underteckna en ny bibelöversättning. För mig är della en väldigt liten fråga. Det är myckel angelägnare att man får till stånd en ny bibelöversättning. Men kanske är del så alt en ny bibelöversättning inte är den reformation som herr Werner önskade all den svenska kyrkan skulle genomgå.

Del räcker med att ställa dessa frågor. Jag tror alt diskussionen nu bör fortsätta, och den bör kunna fortsätta med slor öppenhet, men också med blick för de problem som relationen mellan stal och kyrka rymmer.

Utskottet har velat öppna möjligheter för en fortsatt diskussion både

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

127

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

128

bland politiker och inom svenska kyrkan. Med delta yrkar jag bifall lill utskottets betänkande.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhällan försöker tydligen skapa en splittring mellan mig och ärkebiskopen. Jag måsle säga att misstaget i fråga om något milt ord inte ligger hos mig utan hos herr Johansson i Trollhättan. När jag talar om ärkebiskopens utredning är jag inte kritisk, men jag kan förstå den oro man i den gruppen känner för att komma vid sidan om det som är politiskt gångbart. Är det så svårt att förstå alt dessa utredare kan uppleva sig själva som part i målet och därför på visst sätt sidställda'' Det är den oron som jag förstår. Jag är inte kritisk mot vad de kommer fram lill, men jag är naturligtvis tveksam huruvida man kan få deras förslag realiserade i den här kammaren. Detta om detta.

Sedan säger herr Johansson att jag genom den här motionen har begränsat uppgiften när del gäller del stora problemkomplexet kyrka-stat. Det är helt riktigt, herr Johansson, därför är det också fel att man har buntat ihop moderaimotionen med motionerna från folkpartiet och kommunisterna. De är inte jämförbara. Vi yrkar inte något om kyrkans förhållande lill staten i vår motion. Yrkandet går ut på en utredning av reformer som är nödvändiga i nuläget, de reformer som vi skulle kunna ta hell oavsett vilken lösning principfrågan om kyrkans förhållande lill staten kommer all få. Där vidhåller jag all del inte är tillbörligt att kyrkan gång på gång på väsentliga punkter får vara utan reformer.

Jag vill i del här sammanhanget ta upp herr Johanssons i Trollhättan ord om reformation och förnyelse. Som präst vet jag också all mycket hänger på att prästen och de kyrkliga medarbetarna kan förnya sig. Men del är inte riktigt det vi talar om. Eftersom kyrkan nu är i förbund med staten har staten också makten att både förhjälpa kyrkan till bättre insatser och förhindra sådana. Tag som exempel all vi har förmenats kyrklig centralstyrelse. Det upplever man inom kyrkan besvärande. Vi har strängt laget 13 kyrkor i stället för en med tanke på att stifisor-giinisationerna får agera var för sig.

Sedan har vi organisationens demokratiska uppbyggnad som måste beslutas av riksdagen för att kunna bli verklighet i kyrkan.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan säger att bifalles reservationen av vpk mattas debatten. Jag vill bara erinra om att en mycket omfattande debatt har pågått om beredningens betänkande. Inte mindre än 870 remissinstanser har givit sin syn på förslaget, och vi menar alt nu är del dags för ett beslut.

Nu antyder herr Johansson på samma sätt som regeringen i sin kommuniké, där man förklarar all man inte ämnar lägga fram någon proposition, att det bl. a. beror på moderata samlingspartiets och centerpartiels agerande att man inte framlägger förslag. Men vad väntar man

på i den fortsatta debatten? Är det någon omvändelse frän dessa partier man hoppas pä? Jag tror att det är lika bra att notera att reaktionära krafter inklusive dessa partier har gäll till storms mot förslaget, och det kommer de säkert all göra även i framtiden. Därför menar jag att del bara återstår att ta den nödvändiga principiella striden. Det är besynneriigt att man är sä rädd för att göra del.

Det finns också i remissyttrandena klara skiljelinjer. De kritiska rösterna kommer från instanser som har anknytning till den svenska kyrkan. Däremot har frikyrkorna och invandrarkyrkorna slällt sig positiva, och olika samhällsorgan och organisationer är också positiva till förslaget. Det finns skäl att anta att utredningsförslagen skulle ha majoritet, men regeringen och nu också konstitutionsutskottet viker för den mest högljudda opinionen. Det menar vi är beklagligt.

Sedan säger herr Johansson i Trollhättan att vi är dåliga exegeter som inte kan tolka utskoltstexten. Det behövs något särdeles i del fallet om man ur utskottstexten skall kunna få fram att motionerna skall anses besvarade med vad utskottet har anfört.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr talman! Det behövs ingen exeges alls för att få fram att motionerna är besvarade genom utskottets skrivning. Det står nämligen i utskottets text.

När det sedan gäller förhällandet mellan ärkebiskopen och herr Mårten Werner var mitt syfte egentligen att förena dem. Jag trodde att herr Werner skulle utnyttja detta tillfälle till att ta sikte pä min förklaring all lungan slant litet när han före middagsrasten förklarade sig vara oppositionsman på kyrkans område.

Del förslag som eventuellt kommer från den kyrkliga arbetsgruppen vill jag nog se innan jag bedömer det, men jag tycker att det skall bli väldigt intressant att få läsa det. Det kan ge ytterligare material till den diskussion som vi nu för. Det fanns emellertid i herr Werners anförande något där jag inte rikligt förstod vad han menade eller vart han ville komma. Han talade om alt det fanns myndigheter som var till hinders. Vilka myndigheter?

Sedan ville han ha en ny myndighet -en kyrklig centralstyrelse. Inrättar man en sådan kommer man aldrig ifrån den centrala frågeställning, som jag tog upp tidigare, om denna kyrkliga centralstyrelse skall vara ett inomkyrkligt organ eller en offentlig myndighet. Skall den vara ett in-omkyrkligl organ kan jag inte se svårigheterna för svenska kyrkan att redan nu ge det centrala organ som finns en starkare ställning. Vill man ha ett offentligrättsligl organ uppstår uppenbart svårigheter all bestämma hur detta organ skall agera. Då kanske man säger från kyrkans sida att det organ man ville ha är ett hinder.

Dessa frågor hör till dem herr Werner och jag måste få diskutera i fortsättningen. Därför hoppas jag att kammaren skall bifalla utskottets hemställan så att vi får möjligheter att fortsätta vår dialog.

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 116-117

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

Herr WERNER i Malmö-(m) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig bara avfärda resonemanget om ärkebiskopen. Dä jag uttalade mig som oppositionsman var del inte mot kyrkan, ulan det var förstås mot regeringen vilken inte tar de initiativ som kyrkan behöver. Nog därom.

Många problem är förenade med den kyrkliga centralstyrelsen. Det är uppenbarligen inte lätt för herr Johansson i Trollhättan alt göra en utredning på rak arm i talarstolen. Delta är uppgifter som man får ta itu med i en särskild utredning. Men nog vet jag all frågan går att lösa. Man menar från flera håll alt del vore rimligt att avlasta departementet en del uppgifter, som en kyrklig centralstyrelse måhända skulle ha lättare att hanlera, t. ex. utnämningsfrågor.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Nu säger herr Johansson i Trollhättan att det inte behövs någon exeges för att tolka utskottets framställning. Nyss var vi dåliga exegeter. Men om man i motionen begär förslag rörande kyrkans skiljande frän staten, och utskottet, med hänvisning till en önskad men omöjlig enighet och en intern kyrklig utredning, hävdar alt motionen skall anses besvarad, går utskottets skrivning hell enkelt inte ihop.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle: Herr talman! Den går nog ganska bra ihop. Vi resonerar på det här saltet: Vi vill nå så stor enighet som,möjligt i denna fråga och förutsättningen för del är en fortsatt diskussion. Avslår eller bifaller vi motionen, blir det inte möjligt att fortsätta den diskussion som vi anser vara en förutsättning för den större enighet som bör finnas när en reform genomförs.

Till herr Werner i Malmö vill jag endast säga att jag tror att del finns en grundläggande skillnad i hans och mitt sätt att nalkas problemet om kyrkans reformation. Han anklagar regeringen för att inte göra någonting på del här området. Jag tycker att initiativet skall komma från svenska kyrkan. Jag som är riksdagsman väntar på kyrkan, men herr Werner, som är engagerad som kyrkoherde i denna kyrka, ropar på initiativ från regeringen och klagar över alt de inte kommer.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Werner i Malmö anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

130

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Som motionär skall jag bara anföra några enkla synpunkter som jag tror delas av många människor utanför del här huset.

Om del bevisligen finns en majoritet i den här församlingen för att skilja kyrkan från staten - varför gör man det då inte? Det är litet egendomligt all man låter de återhållsamma och - för att använda ett kanske full ord - reaktionära bestämma taklen i denna fråga. Det brukar väl

inte vara regeringens utgångsläge att låta dem som håller igen bestämma reformtakten.

Jag kan inte heller förstå utskottets talesman, när han säger att man skall diskutera och vänta. Om vi skall vänta på att moderater och centerpartister skall bli eniga med oss andra, då tror jag att vi får vänta förgäves. Jag förslår alltså inte vad man väntar på. Jag delar herr Berndtsons skepsis i del fallet.

Sedan är det naturligtvis ändå en fråga om religionsfrihet. Om man favoriserar ett visst samfund på andras bekostnad är det ju ingen religionsfrihet i verklig bemärkelse. Del kan man bäst åskådliggöra genom ett exempel: Om det hade funnits ett politiskt slalsparti - vilket vi fr hoppas all vi slipper - med vissa förmåner framför andra partier, t. ex. rätt att la ut skatt direkt på skattsedeln och med en möjlighet att få hjälp av uppbördsmyndigheier och andra myndigheter med alt ta ut denna skatt, så hade vi givetvis inte kallat det för politisk frihet.

Sedan bara ett par ord om folkomröstning. Om detta är en religionsfrihetsfråga, och det är det, så kan man givelvis inte ha någon folkomröstning. Man ordnar ingen folkomröstning om tryckfrihet, politisk frihet och medborgarfrihei i del här landet. Del kan vi hell utesluta.

Slutligen, herr talman, vill jag uttala sympati för de uppfattningar som fru Hjelm-Wallén givit uttryck åt i utredningen. Del är alt välkomna att hon numera tillhör regeringskretsen, och jag hoppas hon kan göra sill inflytande gällande där.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 2.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

Herr LUNDGREN (s):

Herr talman! Konslitutionsutskoitel avslutar sitt belänkande så här:

"Utskottet förutsätter- att arbetet med berörda frågor fortsätter

--- ." En sådan formulering kan på försiktig riksdagssvenska vara ett

uttryck för en viss otålighet. Utanför detta hus är otåligheten emellertid påtaglig. Särskilt den yngre generationen av kristet engagerade, både lekmän och präster, uttalar ofta med iver i rösten all den nuvarande ordningen i förhållandel mellan kyrka och stat inte kan få beslå. Även för icke kristet engagerade blir den nuvarande situationen alltmer praktiskt olämplig och principiellt omöjlig.

Olika händelser och s. k. utspel har på senare tid givit frågan extra aktualitet.

Häromdagen gav kyrkominister Hans Gustafsson ett bra svar på en enkel fråga angående kvinnans ställning inom statskyrkan. Alldeles tydligt strök statsrådet under alt han är besviken över utvecklingen. Den besvikelsen delas av många, inte minst av oss som har en kristen livssyn och som känner svenska kyrkan som vårt "andliga hem" och är aktiva där.

I Aftonbladets Innerspalt kommenterades i söndags kyrka-slat-frågan utifrån en artikel i tidskriften Kristet forum. Jag citerar: "Kristet forum noterar, liksom vi gjort i denna spalt, alt biskop Lindegårds teologiska

131

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

132

krumbukter nere i Växjö måste aktualisera skilsmässan mellan stal och kyrka. 1 valet mellan två absurdileler - all staten avgör vad som är rätt lära och att kyrkan under statens beskydd driver sin kvinnodiskriminering - kan det heller inte finnas någon annan lösning än att förkasta båda."

Otåligheten inför sakernas tillstånd är påtaglig. Jag har känslomässig förståelse för detta. Men det är väsentligt all inte låta det otåliga känslosvallet ta överhanden. Oförsiktig otålighet tjänar inte alltid saken. En viss försiktig otålighet är i en sådan här, ur olika synpunkter, stor fråga att rekommendera.

Det är därför, herr talman, som jag yrkar bifall till utskottets betänkande. Där betonas att del är angeläget all statsmakterna kan la ställning till stat-kyrka-beredningens förslag i en såvitt möjligt lugn och avspänd atmosfär. Statsrådet Hans Gustafsson sade i sitt svar på den enkla frågan att han hoppas, att kyrkan skall visa sig ha kraft att lösa de problem som återstår för att skapa en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män inom kyrkan. Del uttalandet är ett uttryck för samma försikliga otålighet, förefaller det mig.

Herr talman! Det är naturligtvis inte kvinnoprästfrågan som ensam och främst är orsaken till att slat-kyrka-relationerna pä senare lid fått extra aktualitet. Statsrådet Hans Gustafssons s. k. utspel nyligen har satt fart pä debatten genom att lansera några nya infallsvinklar. I den principiella huvudfrågan är socialdemokratins inställning hell klar. SAP:s partikongress, liksom partiels sidoorganisationer i deras remissvar, har uttalat sig för huvudprincipen i stat-kyrka-beredningens förslag. Självfallet kan del emellertid - och det är här "utspelet" komrner in - finnas utrymme för en diskussion kring vilka praktiska vägar man skall välja då man förverkligar huvudprincipen. Det är dä tre punkter som framstår som särskilt vikliga för kyrkan:

1.    Kyrkans ekonomi.

2.    Begravningsväsendet.

3.    Själva övergången från nuvarande till nya relationer.

I en intervju i senaste numret, som kom ut häromdagen, av tidningen Broderskap utvecklar Hans Gustafsson dessa punkters innebörd.

Då det gäller kyrkans ekonomi föreslog ju beredningen att avgifterna från medlemmarna till kyrkan under en tioårsperiod skulle kunna tas upp via skattsedeln. "Jag har för min del", säger statsrådet, "inte funnit del nödvändigt alt låsa den tid staten skulle ge kyrkan den här servicen. Jag tycker vi bör kunna la upp frågan till förnyad prövning 1992, eller när tioårsperioden nu kommer att gå ut." Detta var, herr talman, för övrigt en uppfattning som vi i Broderskapsrörelsen framförde redan 1967 i samband med att vi antog ett religionsfrihelsprogram. Vår uppfattning är hell motiverad av omsorg om kyrkan.

Beträffande begravningsväsendet föreslog beredningen att del skulle överföras till den borgeriiga kommunen. Enligt förslaget skulle den borgeriiga kommunen kunna köpa tjänster av kyrkan. "Jag kan tänka mig".

säger statsrådet, "alt man vänder på del här systemet och säger att kyrkan i princip får ansvaret för att - på uppdrag av kommunerna - sköta begravningsväsendet."

Angående den tredje punkten, som gäller de övergångssvårigheter som kan komma alt uppstå, är det säkert också möjligt alt finna praktiska lösningar. Statsrådet säger i Broderskapsintervjun så här: "Om kyrkan så skulle vilja kan jag mycket väl tänka mig en gemensam utredning för staten och kyrkan, en utredning som skulle kunna konstruera en övergångslagsliftning för en fem- eller tioårsperiod. En sådan övergångslagstiftning skulle på ett naturiigt sätt kunna leda fram till en inomkyrklig stadga. Men om en sådan måste självfallet kyrkan själv bestämma, den övergångslagstiftning jag talarom skulle enbart ha till syfte att underiätta övergången från nuvarande system till en situation i vilken kyrkan har en mer fri ställning."

Herr talman! Den intensifierade aktiviteten i sial-kyrka-frågan kan inte annat än välkomnas.

För kyrkan väntar nu en prövningens tid. Skall den slå vakt om en privilegierad ställning? Eller skall den säga ja lill regeringens generösa förslag? Säger den ja får kyrkan chansen att successivt och tryggt bygga upp den organisation som motsvarar de krav som ställs. Kyrkan får också möjligheter att analysera sin ekonomiska situation och vidta de förberedelser som kan vara nödvändiga.

Del är min förhoppning, i likhet med utskottets, att en fortsatt diskussion ytterligare skall klariägga de väsentliga frågeställningarna. Regeringens genom statsrådet Hans Gustafsson presenterade förslag är generösa. Det vore märkligt om inte kyrkan nu är öppen för konstruktiva samtal. Ärkebiskopen har uttalat sig så att en viss öppning inte förefaller helt utesluten. Det vore vidare märkligt om centern och moderaterna under sådana generösa former kan fortsätta nejsägandel lill ändrade relationer. Såvitt jag har förstått finns det i varje fall centerpartister, även i framskjuten ställning, som känner det naturligt att vara öppna för konstruktiva samtal med regeringens förslag som grund.

Del är för övrigt, inom parentes sagt, felaktigt alt tala om skilsmässa. Del handlar om sådana nya relationer mellan stat och kyrka som kan upplevas som rimliga såväl för dem som i likhet med mig känner sig hemmahörande i svenska kyrkan som för dem som finns i andra samfund eller inte alls är kristet engagerade.

Till sist, herr talman! Kyrkornas betydelse för vårt samhälle är så omfattande att diskussionen om relationerna måste få fortsätta ännu en tid i en, som utskottel uttrycker det, "såvitt möjligt lugn och avspänd atmosfär".

Varken herr Werner i Malmö eller herr Berndtson tyckte om formuleringarna i "såvitt möjligt lugn och avspänd atmosfär". Kyrkoherde Werner förvånade mig särskilt då han var irriterad överalt det här var fromma önskningar. Om det hade varit hedniska önskningar kan jag ha förstått om han hade reagerat.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

133

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka.och stat

Herr Berndtson reagerade också mot uttrycket "lugn och avspänd atmosfär". Del var inte bra i striden mot reaktionära krafter. Ungefär så uttryckte han sig. Men det är väl så, herr Berndtson, att i en hetsig atmosfär blir de reaktionära krafterna ännu mer motsträviga och omöjliga. ■ Alltnog, den fortsatta diskussionen bör i religionsfrihetens namn ske utifrån följande tre huvudlinjer;.

1.    Trossamfunden kan inie existera och erbjuda människor den hjälp de önskar ulan, ett aktivt positivt stöd från samhällets sida.

2.    Något enskilt samfund bör inte inta någon särställning, samhällets stöd bör vara opartiskt.

3.    Samhällets stöd måste utformas med respekt för samfundens självständighet.

Denna fortsalla diskussion bör emellertid inte utsträckas under alltför lång tid. Det finns, herr talman, en olålighetsgräns.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Den lugna och avspända atmosfären har jag förvisso ingenting emot, vare sig den finns i den här kammaren eller på andra håll, herr Lundgren. Jag var inte kritisk mot den, men jag var tveksam lill huruvida den kan bestå om frågan skjuls för långt in i framliden. Där kan vi kanske vara av samma mening.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Frågan gäller inte vad man tycker om den atmosfär som utskottet talar om. Vad jag menar är att del är hell orealistiskt alt förutsätta en lugn och avspänd atmosfär, när del redan har blåsts lill strid på det sätt som skett i denna fråga. Vidare lugnar man inte reaktionen, herr Lundgren, genom att ligga lågt. Här handlar del om att hävda de principiella frågeställningarna i denna debatt.

Herr LUNDGREN (s):

Herr talman! Den replik som herr Werner i Malmö riktade till mig när jag var på väg tillbaka till min plats uppfattade jag så, att vi helt plötsligt och oförhappandes blivit överens.

Herr Berndtson talar om att det är svårt all diskutera i en avslappnad atmosfär när debatten redan är så hetsig som han upplever den. Jag tror inte all diskussionen är särskilt hetsig, ulan jag tror all de som deltar i den vill söka sig fram sakligt och lugnt. Del tjänar denna stora och ganska besvärliga sak på. Jag vill gärna tolka herr Berndlsons senaste inlägg så, alt också han så smått har närmat sig uppfattningen att man bör hysa en försiktig otålighet.

134

Herr WERNER i Malmö (m): ' Herr talman! För all förebygga ett missförstånd vill jag säga att herr Lundgren och jag måhända är överens så till vida att vi önskar en lugn och avspänd atmosfär och anser att den kan riskeras om vi skjuter upp

de här frågorna för länge.

När det gäller principfrågan kvarstår nog tyvärr vår oenighet.

Herr BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Det handlar inte om all närma sig en attityd som innebär att man sä alt säga sopar detta problem åt sidan, herr Lundgren. Min inställning är redan länge klar: Del finns stöd för kravet på att skilja kyrkan från staten. Den skrivning som utskottet nu presenterar skjuter tyvärr denna fråga ytterligare på framtiden.

Herr LUNDGREN (s):

Herr talman! Jag har ingen som helst önskan, herr Berndlson, att sopa den här frågan ät sidan. Jag hoppas att det verkligen framgick av mitt inlägg från talarstolen. Men det jag anser är ju, och det hoppas jag att herr Berndtson observerade, att otåligheten har en gräns. Samtalen får alltså inte pågå alltför lång lid.

Och så till herr Werner i Malmö. Nej, jag förslår all vi inte är överens orn huvudprincipen. Där skiljer vi oss nog väsentligt.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Berndtson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Berndlson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndtson begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående konstiiutionsulskoiiets hemställan i belänkandet nr 37 antar reservationen nr 1 av herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö röstar

ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 2 av herr Berndtson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  42 Nej -   23 Avslår - 223 Herr Takman (vpk) anmälde att han avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förhållandet mellan kyrka och stat

135

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Lagstadgad rätt för församling att ombesörja begravningar

Följande voteringsproposition blev härefter uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller konstituiionsutskottels hemställan

i betänkandet nr 37 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Werner

i Malmö och Björck i Nässjö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 234

Nej -   40

Avstår -    14

§ 2 Lagstadgad rätt för församling att ombesörja begravningar

Föredrogs konstiiutionsulskoiiets betänkande nr 38 med anledning av motion om lagstadgad rätt för församling all ombesörja begravningar.

I detta betänkande behandlades motionen 1974:185 av herr Werner i Tyresö m. fl. (vpk) vari hemställts all riksdagen skulle anta ett i motionen redovisat förslag lill ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse, innebärande att församling skulle ha rätt att även ombesörja begravningar och att den möjlighet som nu förelåg för regeringen att förordna om överförande från kyrklig till borgerlig kommun av ansvaret för anskaffande och vård av begravningsplats även skulle omfatta ombesörjande av begravningar.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1974:185.

Reservation hade avgivits av herr Berndtson (vpk) som ansett all utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1974:185 hos regeringen skulle begära förslag om ändring av församlingsstyrelselagen i enlighet med vad reservanten anfört.

136

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag tar till orda till förmån för en vpk-motion, men den har tillkommit med anledning av ett på det lokala planet fattat beslut, där bl. a. företrädare för regeringspartiet stått som initiativtagare. Bl. a. till följd av ett inhopp frän den icke okända sammanslutningen Skattebetalarnas förening blev del lokala beslutet överklagat. Besvären frän den socialdemokratiska arbetarkommunen, den fackliga centralorgani-

sationen, vpk-föreningen och andra har avvisats av länsstyrelsen och senast av regeringsrätten. Motionens syfte är att med en enkel lagändring möjliggöra för församling, som sä önskar, att fatta beslut om fria begravningar.

Del anmärkningsvärda är att utskottets socialdemokrater fullföljer linjen från Skattebetalarnas förening och andra borgerliga, lokala kretsar att stjälpa detta förslag, som uppenbarligen skulle vara lill stor fördel för samhällsinvånarna, nämligen att en församling gavs rätt inte bara alt ombesörja anordnandet och skötseln av begravningsplats utan även att ombesörja begravning i övriga hänseenden.

Motiveringen för utskottets avstyrkande av motionen är minst sagt anmärkningsvärt torftig. Det finns yrkesskadeförsäkring, grupplivförsäkring, begravningskassor och försäkring på annat sätt, skriver utskottel. Ja visst, det är ju bekant att så är fallel. Men verkligheten är den som motionen hänvisar till, nämligen alt ett stort antal pensionärer, inberäknal ähke- och förtidspensionärer, samt barn slår utanför della skydd. Statens pris- och kartellnämnd har anfört att år 1969 var det 78 procent av de avlidna som stod utanför grupplivskyddet. Dessa fakta tycks utskottet inte ta den ringaste notis om.

I vpk-motionen anförs i vilka avseenden församlingen - det aktuella fallet rör Sundbybergs församling - skulle öka sina åtaganden. Jag upprepar dessa;

Alla gravar blir fria.

All vård av grav blir fri, dock ej blommor på graven.

Församlingen tillhandahåller kistor med svepning och urnor.

Församlingen driver en egen begravningsbyrå med helt fria tjänster enligt föreliggande utredning som ett led i sin kuraliva verksamhet.

Kostnaderna för detta beräknades motsvara ca 10 öre per skattekrona.

Den normala kostnaden för en begravning varierar givetvis, men den är - vilket bör vara allmänt bekant - så stor, att den för människor i små omständigheter är ytterligt kännbar, detta därtill i en i övrigt mycket svår personlig situation för de efterlevande.

De som pä något sätt kommit i beröring med de problem som är förknippade med dödsfall och därmed förbundna svårigheter borde verkligen få kännedom om utskottets skrivning. Efter uppräkningarna av alla befintliga försäkringar på området skriver ulskotiel: "Till detta kommer att i de fall då medel saknas lill begravningskostnader kan ekonomisk hjälp lill dessa utgå i form av socialhjälp."

Ställ den rekommendationen i jämförelse med alt frågan kunde lösas på annat sätt om en församling lill en kostnad av 10 öre per skattekrona medgavs rätten all förfara på sätt som man tänkt sig i Sundbybergs församling! Alt man företar en sä obetydlig författningsändring medför naturiigtvis inte att skyldighet för alla församlingar i delta land skulle uppslå all förfara på detta sätt.

Motionsyrkandei garderar sig så att säga för att ett framlida beslut eventuellt kan gä ut på att den borgerliga kommunen ges uppdraget att

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Lagstadgad rätt för församling att ombesörja begravningar

137

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Lagstadgad rätt för .församling att ombesörja begravningar

ombesörja anordnandet av gravplatser samt här berörda utvidgningar av åtagandena. Detta kan den av utskottet nämnda arbelsgruppen som ärkebiskopen tillsatt mycket väl sysselsätta sig med och ta god tid på sig att begrunda. Men vilka rimliga skäl kan anföras mot alt nu företa den föreslagna ändringen i lagen om församlingsslyrelse? Utskottel har enligt min mening inte varit kapabelt att anföra några sådana rimliga skäl mot motionens förslag. Kan någon annan i denna kammare göra det?

Herr talman! Jag yrkar bifall lill den av herr Berndlson till utskottets betänkande fogade reservationen.

138

Herr OLSSON i Edane (s);

Herr talman! I motionen 185 tar herr Werner i Tyresö m. fl. upp frågan om lagstadgad rätt för församling att ombesörja begravningar, en fråga som också herr Lundgren nyss snuddade vid i sitt anförande.

Enligt motionärerna bör den kyrkokommunala kompetensen vidgas när det gäller åtgärder på begravningsväsendets område, så alt församling skall ha rätt att även ombesörja begravningar.

Delta förutsätter en ändring i lagen om församlingsstyrelse. Ändringsförslaget innebär att lill uppräkningen i 2 § 1 mom. av vad som enligt lagen avses med församlings angelägenheter skall läggas orden "ombesörjande av begravningar".

Motionärerna föreslår också att den möjlighet som nu enligt 2 mom. föreligger för regeringen, att förordna om överförande från kyrklig till borgerlig kommun av ansvaret för anskaffande och vård av begravningsplats, även skall omfatta ombesörjande av begravningar.

Enligt motionärerna är del angeläget att få en lösning på de ekonomiska problem som uppkommer för ett mycket stort antal människor när en familjemedlem eller annan anhörig har avlidit och skall begravas.

Det slår väl klart för var och en all kostnader i samband med en begravning för många framstår som en börda. Utskottet har också ansett att starka skäl kan åberopas till stöd för den i motionen föreslagna kom-petensuividgningen. Mot den bakgrunden delar utskottet motionärernas åsikt alt del är angelägel alt få en lösning på de ekonomiska problem som uppkommer när en familjemedlem eller annan anhörig har gäll bort.

Hela frågan om de enskilda människornas begravningskostnader behöver las upp lill prövning, och del måsle anses angeläget alt kommunernas ansvar för kostnader i samband med begravning ulslräckes. Frågan om begravningsväsendets framlida utformning har också ett samband med det pågående reformarbetet beträffande förhållandet kyrka-stat, som tidigare diskuterats här i kväll. Bl. a. föreslog stat-kyrka-beredningen all huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser i princip skall föras över från församlingarna till de borgeriiga primärkommunerna.

Frågor rörande begravningsväsendet ingår också i del arbete som bedrivs av den arbetsgrupp som under förra året tillsattes av ärkebiskopen och som har all syssla med svenska kyrkans framtida organisation.

Den i motionen föreslagna kompetensutvidgningen är således ingen

ny fråga: Det framgår bl. a. också av del beslut om fria begravningar som kyrkofullmäktige i Sundbyberg fattade för exakt tre år sedan som det hänvisas till i motionen och som också herr Claeson nu ägnade rätt stort utrymme ät i sitt anförande. Som bekant engagerade sig en rad organisationer till förmän för delta beslut, som sedermera blev ett fall för regeringsrätten.

Alt utskottet nu inte funnit skäl att biträda motionen skall inte av motionärerna tolkas som alt utskottet ställer sig negativt till grundtanken i de förslag som förs fram i motionen. Vi är övertygade om att när hela den stora principiella frågan skall avgöras kommer också frågan om begravningsväsendet att bringas till sin lösning.

Utskottet anser att de problem som tagits upp i motionen kommer in på grundläggande relationer lill reformarbetet beträffande förhållandel kyrka-stat. Problemet måste därför ses i sin helhet. Vi måsle allra först få de grundläggande frågorna utredda, innan vi rycker loss bitar och skapar delreformer. Vi måste med andra ord lägga grunden innan vi lar definitiv ställning till delfrågor. Vi måste i en så stor och viktig angelägenhet ha räta linjer att arbeta efter, så att inte hela problemaliken hamnar i något som kunde betecknas som ett grumligt mellanläge.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan, vilket innebär avslag på motionen 185.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Lagstadgad rätt för församling att ombesörja begravningar

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag vill bara lill del som herr Olsson i Edane för utskottets del har anfört säga att vi har naturligtvis noterat alt utskoilet uttalat sig positivt och att utskottet delar motionärernas åsikt sä att säga i sakfrågan. Men därifrån och till att göra den förändring i lagen om församlingsstyrelse som behövs för att ge församlingarna möjligheten att föranstalta om fria begravningar, ifall församlingarna själva gör en sådan bedömning, bör ju inte steget vara så särskilt långt.

Jag kan inte förslå att en sådan förändring som yrkas i motionen och reservationen av herr Berndlson skulle behöva innebära några svårigheter för de utredningar som pågår eller eljest för kommande beslut som gäller kyrka-stat. Det har jag som sagt svårt att förstå, och jäg skulle gärna vilja höra på vilket sätt detta enligt herr Olssons uppfattning skulle kunna lägga hinder i vägen för utredningarna.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Att vi inte i dag kan gå herr Claeson till mötes i denna fråga har ju sin förklaring i att vi ändå hoppas alt det skall bli möjligt alt genomföra en stor kyrka-stal-reform, något som tidigare varit så ingående diskuterat här i dag.

Kyrkoministern har ju faltal lag i denna fråga pä nytt, och vi har inte givit upp hoppet om en lösning när det gäller de grundläggande frågorna. Dem måsle vi, som jag sade tidigare, la itu med först innan vi går in på delfrågorna. Men jag bör kanske upprepa vad som sagts tidigare

139

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Lagstadgad rätt för församling att ombesörja begravningar

i kväll, att del för dagen ter sig svårt därför att centern nu har markerat att partiet står fast vid sin åsikt i kyrka-slat-frågan. Det framhöll bl. a. herr Boo i sitt anförande. Men i del parti som jag representerar slår vi öppna för att hela den stora principiella frågan skall lösas så snart som möjligt. Herr Claeson vet ju också att vi har deklarerat att det måste till en bred uppslutning frän partiernas sida föratt kyrka-stat-frågan över huvud taget skall bli föremål för behandling här i riksdagen. Detta har också konstitutionsutskottets ordförande tidigare i debatten deklarerat mycket klart.

Vi vill alltså inte ta itu med några delfrågor förrän den grundläggande frågan är helt klar.

140

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Med all respekt för allvaret i denna fråga och i ämnet som sådant vill jag ändå säga att herr Olssons i Edane replik något påminde om mannen som kom underfund med att han hade gått och lagt blommor på fel grav och då sade att del var ingen glädje med den sorgen. Jag tycker med andra ord att herr Olssons replik mycket litet sysslade med den fråga som vi nu står i begrepp att besluta om och mera rörde den fråga som diskuterades under föregående punkt på föredragningslistan.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Det förvånar mig alt herr Claeson framhärdar i alt just denna fråga skall brytas ut ur sitt sammanhang och bringas till en lösning innan vi har tagit ett samlat grepp pä den stora reformen.

Jag håller med konsiitutionsutskottets ordförande, som tidigare sade att det är viktigt att diskussionen går vidare och att det värsta som kunde inträffa vore alt den diskussionen klipptes av. Som herr Lundgren också var inne på behöver vi en konstruktiv debatt i denna fråga, men det är de grundläggande frågorna som vi först måste ta hand om. Jag vidhåller att vi inte kan fatta beslut i en sådan delfråga som har tagils upp i denna vpk-motion.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Berndtson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller konstituiionsutskottels hemställan i

betänkandet nr 38 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Berndtson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej -    17

Avstår -     5

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Vidgad valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

§ 3 Vidgad valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

Föredrogs konsiilulionsutskoliets betänkande nr 39 med anledning av motion om vidgad valbarhet till kyrkvärdsuppdrag.

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Det är inte min avsikt alt gå med haven när jag nu tillkännager min föresals alt vara myckel kortfattad. Jag vill bara med några ord beröra det särskilda yttrande som jag jämte herrar Fiskesjö och Olsson i Edane fogat till utskoltsbelänkandet om rekryteringen av kyrkvärdar.

I vissa församlingar, särskilt de med flera kyrkor, har rekryteringsproblem uppstått på grund av att endast ledamöter och suppleanter i kyrkoråd är valbara som kyrkvärdar.

Kyrkorådsledamöter bör ju framför allt utses med tanke pä sin lämplighet att bära ansvaret för den kyrkliga kommunens ekonomi men naturligtvis också med tanke på sitt allmänna intresse för kyrkan. Självfallet är det värdefullt om ledamotskap i kyrkoråd och kyrkvärdskap kan kombineras. Men för många kyrkorådsledamöter är det inte arbetsmässigt möjligt alt dessutom påtaga sig kyrkvärdsuppdraget. Följden blir i vissa fall att kyrkorådsledamöter måste nomineras utifrån sin lämplighet som kyrkvärdar.

Ur allmändemokratisk synpunkt är delta inte någon bra styrning. Som framhållits i motionen av herr Olsson i Sundsvall och fru Ekelund vore det värdefullt om rekryteringsbasen för kyrkvärdar kunde vidgas lill att också omfatta kyrkofullmäktiges ledamöter.

Personligen har jag den uppfattningen att den bästa lösningen pä sikt vore alt envar röstberättigad medlem i församlingen som är valbar till kyrkoråd också vore valbar som kyrkvärd. Kyrkan har all anledning ta till vara varje lämplig, kunnig och villig medlems arbetsinsats.

Herr talman! För dagen nöjer jag mig med det sagda.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Det finns inte heller för mig någon anledning att la upp en lång debait med herr Nordin, som ju var föredömligt kort i sill anförande.

Av vad utskottet här säger borde det emellertid också för herr Nordin

141

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

slå klart att möjligheter finns att vidga kretsen lill förmån för de mera ceremoniella uppgifterna som man talar om i det särskilda yttrandet. Delta går alt genomföra redan med den församlingslag som nu finns.

Om man läser ärkebiskopens yttrande över motionen finner man att man kan utse gudstjänstvärdar bland kyrkligt aktiva antingen de tillhör kyrkofullmäktige eller icke, och därmed avstyrker ärkebiskopen förslaget.

Med tanke pä vad som nu pågår beträffande kyrkans organisation -vi har talat om detta i samband med fiera tidigare ärenden här - har utskottet inte funnit anledning att i dag inta annan ställning, än tidigare. Utskottet anser inte all riksdagen för närvarande bör ta något initiativ lill ändring, och yrkar avslag på motionen.

Jag ber all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Föredrogs Konsiilutionsuiskouels betänkanden

Nr 40 med anledning av motion om ändring av bestämmelserna rörande fördelningen på församlingar av antalet fullmäktige i kyrklig samfällighet

Nr 51 med anledning av motioner angående det statliga utredningsväsendet

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 5 Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

Föredrogs konsiilutionsuiskouels betänkande nr 52 med anledning av motion om förbud för politiskt parti all inneha ägarintressen i direktreklamföretag,

I della belänkande behandlades motionen 1974:588 av herr Danell (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att politiskt parti ej skulle tillåtas alt inneha ägarintressen i direktreklamförelag,

Utskottel hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1974:588,

142

Reservation hade avgivits av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c). Björck i Nässjö (m), Jonnergård (c), Molin (fp) och Nordin (c) vilka ansett au uiskouei bon hemsiälla,

att riksdagen förklarade motionen 1974:588 besvarad med vad reservanterna anfört.

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Partier är fria staters liv, säger man. Yttrandet är slitet, men ingalunda någon tom fras.

I källtexterna till vår nya författning sägs exempelvis, alt partierna är bärande element i vår demokrati och en given följd av yttrande- och föreningsfriheten.

En lagreglering av partiernas organisation eller arbetsformer kan därför bli ett ingrepp i denna frihet. Av detta skäl har lagsiiftning om partiernas arbete hittills avvisats. Det måste då i stället bli den offentliga debatten och den offentliga kritiken som får utgöra korrigeringsinslrumeni när problem uppstår.

Enligt ulskottsreservanternas mening har vi nu en situation där den fortsatta utvecklingen inger farhågor. Den har uppstått genom det socialdemokratiska partiets omfattande ekonomiska engagemang; Som bekant äger del socialdemokratiska partiet 85 % av aktierna i AB Förenade Arebolagen, som i sin tur äger flera andra reklamföretag, bl. a. Direkius AB, ett marknadsledande direktreklamföretag.

Vi kräver inte lagstiftning mot det-socialdemokratiska partiet. Del vore att använda slörre våld än nöden kräver. Men vi anser del angeläget alt uttala betänkligheter mot en utveckling där ett politiskt parti har ägarintressen i en så känslig bransch som det här är fråga om.

Frågan är. dubbelt känslig. Först och främst genom den moderna datatekniken, som just på det här området öppnar oanade möjligheter att genom maskinell körning av magnetband och korskörning av många band med personnumret som nyckel, på minuter, ja sekunder, ta fram detaljerade uppgifter om praktiskt taget alla människor i samhället och rikta reklam och propaganda därefter. Huruvida vår nya dalalag ger tillräckligt skydd härvidlag vet vi ännu så länge för litet om.

Frågan är också partipolitiskt känslig. Ett stort och rikt parti får pä detta sätt ytterligare förspräng.

I den allmänna opinionen, liksom här i kammaren, reagerar man numera med all rätt mot den tilltagande monopoliseringen och koncentrationen av opinionsmedlen.

En motsvarande reaktion mot utvecklingen inom informations- och reklamsektorn är för centerns del lika naturlig och självklar. Det socialdemokratiska partiels företagsengagemang är för övrigt minst sagt förbryllande. I propagandan - inte frän statsrådet Strängs mun, det vill jag gärna deklarera, men ute på fäliel - får man höra hur föreiagsägandet framställs som nära nog suspekt. Här får vi i slällel ett praktexempel på hur lära och leverne går ihop.

Herr talman! Det är på sin plats med ett uttalande från kammaren innan utvecklingen går vidare. Jag yrkar därför bifall till reservationen av herr Boo m. fl.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Debatten om de enskilda människornas integritet är in-

143

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

144

tensiv i dataålderns samhälle. Möjligheterna alt med datateknik kontrollera och påverka individerna är i dag betydande. Del råder inget tvivel om alt betydande grupper känner både rädsla och olust inför den tänkbara framlida utvecklingen på det här området.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 52 tar upp en fråga med anknytning till dessa ting. Det gäller politiska partiers ägarintressen i direklreklamföretag. Med hjälp av datatekniken finns i dag betydande möjligheter att direkl nå medborgarna med reklam,

I denna bransch finns del i dag ett förelag som intar en dominerande ställning. Del är Direkius AB, som ägs av Arebolagen, som i sin tur lill 75 % ägs av socialdemokratiska partiet. Resten av aktierna ägs av Folkparkernas centralorganisation, alltså en av de många organisationer som befinner sig inom den i dag betydande socialdemokratiska intressesfliren av företag. Regeringspartiet har alltså helt kontrollen över ett dominerande företag i den här känsliga branschen.

Del kan inte vara en lämplig lingens ordning alt omfattande dataregister på della sätt ligger i händerna på ett enda politiskt parti. Risk finns för all de kan missbrukas och användas på ett sätt som är stötande för de enskilda människornas integritet. Socialdemokraterna brukar i alla andra sammanhang inta en mycket reserverad attityd till reklam i skilda former, men när det gäller den så ofta kritiserade direktreklamen går man i spetsen och bygger upp en verksamhet som i själva verket innebär en möjlighet lill mycket omfattande påverkan av de enskilda människorna.

Dessutom förhåller det sig på det sättet alt endast ett stort och rikt parti har förutsättningar alt bygga upp en direktreklamkapacilet som systematiskt kan påverka människorna. Socialdemokraterna är förvisso det svenska politiska livets storfinans. Man har i dag enorma ekonomiska resurser lill sitt förfogande.

Herr talman! Jag har i andra sammanhang, bl. a. som ordförande i ett politiskt ungdomsförbund, ägnat mig åt alt försöka kartlägga de ekonomiska resurser som står lill socialdemokratins förfogande. Det har inte varit särskilt lätt. Viljan till insyn och öppenhet, inte minst hos Landsorganisationen och dess förbund, har inte varit överdrivet stor när det har gällt della kartläggningsarbete. Faktum kvarstår emellertid att här finns stora ekonomiska resurser som bl. a. används till att bygga upp direktreklamföretag som är databaserade.

Herr talman! Del finns därför all anledning för riksdagen alt uttala tveksamhet inför den situation som vi i dag har. Del finns anledning alt göra del ullalandet med tanke på den eventuella framlida utveckling som vi i värsta fall kan få. Del är verkligen ingen bra situation när ett enda parti har kontrollen över ett marknadsledande förelag på det sätt som nu är fallel. Resultatet blir lätt stora fördelar gentemot andra partier.

Jag ber att få yrka bifall lill den reservation som är fogad lill konstitutionsutskottets betänkande.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Del var enighet i fjol om utskottets avslag på den motion som framställdes i detta ärende, och den enigheten är lika stor den här gången. Herr Danell har haft lika litet framgång i år som herr Carlshamre i fiol med att få utskottet att besluta au politiskt parti ej tilläts inneha ägarintressen i direklreklamföretag. Även de borgerliga reservanterna har nu två år i rad slagit fast principen alt riksdagen av tradition avstått från åtgärder som innebär lagstiftning om politiska organisationers verksamhet.

Vad som har uttryckts i reservationen i år och reservationen i fiol är betänkligheter inför utvecklingen. Lät mig då ta upp de argument som här förs fram.

Man talar om risken för integritetskränkningar. Jag vill påminna om alt detta företag - som herr Björck kallar dominerande på marknaden, men som i själva verket motsvarar ungefär 15 96 av marknaden - är underställt samma lagstiftning som andra företag. Det är alltså underkastat dalainspektionens kontroll.

Sedan är det en annan sak som herr Björck måhända bör observera, nämligen att Direkius inte äger adressregister över enskilda personer. Det finns endast två inköpskällor för sådana, och det är riksskatteverket och ett förelag som heter Datema och som ägs av Johnsonkoncernen. Men gentemot privata bolags innehav av register av det här slaget hyser tydligen de borgerliga inte några betänkligheter. Jag är förvånad över att man tydligen bakom motionen och reservationen upplever en särskilt skeptisk inställning till politiska partier som ägare och till deras vilja all följa gällande lagstiftning. Jag finner detta mycket anmärkningsvärt.

Direkius är alltså underkastat datainspektionens kontroll. Alla företag inom den här branschen har samma situation beträffande personregister. De har alltså tillgång till samma inköpskällor.

Sedan kommer vi in på del myckel intressanta resonemang som herr Björck här förde om makten över opinionsmedlen. Han gör socialdemokratins ägarinnehav i Direkius till ett stort demokratiskt problem. I motionen liksom här i anförandena målar man upp spöket av del slenrika socialdemokratiska partiet som alltså håller på att skaffa sig ett otillbörligt infiytande över opinionsbildningen i det svenska samhället. Detta sägs om en verksamhet som lill en tiondel består av försäljning av adresser. Den direkta tjänst som kan hänföras till personligt riktad reklam omfattar ca 25 % av försändelser som distribueras av Direkius. Merparten av verksamheten beslår av skötsel av kunder, adressregister, utsändning av fakturor för företag och organisationer, hantering av hyresanvisningar, paketering av kursmaterial osv.

Men då nu politiska partier anses så farliga i detta sammanhang, varför är då inte herr Björck i Nässjö konsekvent och verkar för att man skall uttala betänkligheter mot att politiska partier äger tidningar? Även i tidningar kan det förekomma en påträngande information. Får jag fråga herr Björck, som är så starkt betänksam mot Direkius och ett politiskt

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

145

JO Riksdagens protokoll 1974. Nr 116-117

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

partis engagemang i ett enda förelag inom ett område där det råder konkurrens, om han hyser samma betänkligheter mot att politiska partier eller folkrörelseorganisalioner med politisk anknytning äger tidningar. Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Jag tror att man skall ge herr Svensson i Eskilstuna det berömmet att han inte har gjort särskilt mycket reklam för det företag som hans parti äger. Av hans beskrivning av de tjänster som detta förelag kan erbjuda verkar del som om del skulle vara lill ringa nytta att anlita det. Men sanningen är nog betydligt allvarligare än vad herr Svensson vill påskina.

Jag vill bara slå fast en sak, eftersom herr Svensson tycks tro all vi är speciellt kritiska mot just del här förelaget. Från centern är vi över huvud taget kritiska mot förelagskoncenlration. Vi är lika kritiska mot Johnsonkoncernen som mot Direkius. Här får vi dra alla över en kam. Men det är speciellt känsligt om ett politiskt parti uppträder på den här marknaden. Del är detta som vi vill slå fast med det här uttalandel.

146

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Herr Svensson i Eskilstuna försöker dra en parallell med situationen på tidningsmarknaden. Det är en fullkomligt ohållbar jämförelse. Man bestämmer själv om man vill köpa eller prenumerera på tidningar. Men det är just det man inte gör, herr Svensson, när del gäller direktreklam. Den hamnar i brevlådan antingen man vill eller inte. Därför är jämförelsen med tidningarna totalt meningslös i della sammanhang.

Sedan kan man naturligtvis diskutera i vilken utsträckning Direkius är marknadsledande. 1 del reklamcirkulär som Direkius själv sände ut efter det att det socialdemokratiska partiet hade tagit över företaget säger man i första stycket alt just Direkius efter sammanslagningen med ARE-Direklreklam är ''landets största och marknadsledande företag". Man slår sig för bröstet och säger att man har "en nyupplagd databank om 1 000 målgrupper och 500 000 adresser över privata och offentliga sektorn i svenska näringslivet". Sä erbjuder man en lång rad tjänster av direklreklamkarakiär.

Herr talman! Jag tycker all det är något av inkonsekvens när man från socialdemokratiskt håll i vissa sammanhang går ut och slår hårt mot olika grupper av reklamföretag, medan kritiken plötsligt tystnar när det gäller förelag där man själv råkar ha ett hell dominerande ägarintresse. Då är reklamen plötsligt inte längre någonting som man skall undvika, någonting som leder till onödig konsumtion osv. Nej, då skickar man ut långa broschyrer där man talar om sin stora effektivitet. Det är just della, herr talman, som i del här sammanhanget är en myckel märklig inkonsekvens.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s);

Herr talman! Direktreklamen är ju underställd datainspektionen och datainspektionen kan hindra reklam som innebär integritetskränkning. Statsmakterna har alltså genom inspektionen skapat förutsättningar för en restriktiv bedömning. Del gäller alla företag.

Företrädarna för centern och moderaterna gör reklam för Direkius. All righi, del är säkert ett framgångsrikt företag inom sin bransch, men del har inte alls den ställning som herr Björck påstår. Om vi jämför tillgången lill adressregister har Direkius tillgång lill 500 000 adresser - det gäller näringslivet och inte enskilda personers hemadresser - medan däremot det privata företagel Datema har tillgång till 8 miljoner adresser och har möjlighet alt betjäna moderata samlingspartiet och alla dem som vill ha del av ett selekterat urval. Naturligtvis under kontroll från datainspektionen, på det sätt som har bestämts i det här huset.

Jag vill återgå lill frågan om makten över opinionsmedlen. Herr Björck kan inte komma så lätt undan. Han ansåg alt det socialdemokratiska partiet på grund av den här dominerande ställningen fick ett bättre läge än de övriga politiska partierna när det gällde att påverka opinionen. Då frågade jag honom, eftersom han inte riktar någon kritik mot privata bolag när del gäller direktreklam men en moderat motionär vill förbjuda politiska partier alt verka på detta område, om han vill föra samma resonemang när del gäller tidningar och svaret blev - så får jag väl tolka det - nej. Så långt ville inte reservanternas företrädare sträcka sig i sin syn på maklen över opinionsmedlen. Han låter alltså socialdemokraterna och centern behålla sina tidningar. Tack för det! Men låt oss då se på några siffror. År 1974 fanns 45 organisationsägda tidningar, av dem var mellan 20 och 25 socialdemokratiska och 16 borgerliga. Kan man därav, på samma sätt som herr Björck resonerar om direktreklamen, dra den slutsatsen att socialdemokratin har ett övertag i fråga om opinionsbildningen? Ser man på massmedier i verkligheten finner man att det samma år, 1974, fanns 82 privatägda tidningar. Ingen av dem betecknade sig som socialdemokratisk. 57 angav sig som företrädare för olika borgerliga politiska partier och 25 var ej parlibetecknade, dvs. anonymt borgerliga. De 81 privatägda tidningarna hade en upplaga på 3 143 800 exemplar mot de organisationsägda tidningarnas 1 146 300. Märk väl att det bland de senare finns flera borgerliga tidningar. Detta säger något annat än motionen om vem som i dag har makten över opinionsmedlen. Men det finns inte en rad som tyder på någon betänklighet över den utvecklingen i reservationen som jag, liksom förra året, betecknar som en okyn-nesreservation ulan sakligt underlag.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Enligt herr Svensson i Eskilstuna är det inte särskilt farligt med Direkius' marknadsledande ställning. Det skulle i själva verket finnas en rad andra företag med långt slörre resurser på del här området. Men, herr Svensson, då ljuger reklamen. Då ljuger Direkius, för

147

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

enligt det papper som jag läste upp för en stund sedan är Direkius, som lill 100 procenl kontrolleras av del socialdemokratiska partiet, störst och marknadsledande här i landet. Man får väl från socialdemokratiskt håll se till att inte kasta sten när man sitter i glashus.

Sedan gör herr Svensson ett stort nummer av att Direkius står under kontroll av datainspektionen och följer gällande regler. Fattas bara annat! Skulle ett socialdemokratiskt företag ha någon sort undantagsställning på del här området? Naturligtvis inte! Alt Direkius följer gällande bestämmelser är inget argument i den här debatten.

Jag vill upprepa, herr talman, att man inte kan göra någon jämförelse med tidningar. Man kan själv avgöra om man vill köpa tidningar eller inte, man kan själv bestämma om man vill prenumerera på dem. Del kan man däremot inte göra med direktreklam. Det är just det som ligger i direktreklamens natur all den tränger sig på människor som kanske för hela sitt liv vill slippa den. Så är direktreklamens natur.

Vad vi här kritiserar är emellertid att ett stort politiskt parti håller på all bygga upp en dominerande ställning på det enda område inom reklamseklorn som i dag är stall i stark expansion.

Dessutom, herr talman, vill jag understryka att de siffror som herr Svensson lämnade om den socialdemokratiska pressen inte är relevanta. Herr Svensson undvek uppenbariigen att räkna in den mycket betydelsefulla fackföreningspressen, som socialdemokraterna har tillgång lill och där del finns stora upplagor.

148

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag märker att herr Björck i Nässjö inte längre är så angelägen om att föra debatten omkring de centrala frågorna, som berör maklen över opinionsmedlen. Men i sitt första anförande uttalade han oro över socialdemokratins överläge i dessa frågor, och i motionen sägs del alt del är sannolikt alt endast ett mycket stort parti har resurser att systematiskt påverka medborgarna. Då undrar jag om inte det förhållandel att 80 procent av den samlade dagslidningsupplagan i dag stöder borgerlig politik innebär att man har ett starkt inflytande över opinionsbildningen och att man i sin hand har medel att myckel starkt påverka människorna.

De uppgifter jag lämnade här har inte tagits från någon reklamfolder, utan det är uppgifter som ell ansvarigt utskott har skaffat in. De uppgifterna säger att Direkius i sin omsättning har ungefär 15 procent av marknaden. 1 fråga om vad som är mest problematiskt när det gäller personliga adressregister vill jag säga all det är Datema som förfogar över dessa register. Där är alltså Direkius' situation densamma soni andra förelags inom branschen, Direktus får nämligen köpa in uppgifter från detta företag. Här finns ingen möjlighet för ett politiskt parti att missbruka någon makt.

Jag vill också erinra om att det finns andra direktreklamföretag med styrelseledamöter exempelvis från folkpartiets ungdomsförbund. Jag an-

ser inte del på något sätt diskriminerande för dem som verkar inom det området.

De politiska partierna skall inte diskrimineras, och man skall inte tro att just de politiska partierna kommer alt sabotera den lag om integritetsskydd som riksdagen har stiftat. De är naturiigtvis måna om att lojalt rätta sig efter den lagstiftningen. Det innebär också att medborgarna inte är tvingade att ta emot vilken påträngande information som helst. Lagstiftningens regler och riksdagens organ för det ändamålet, datainspektionen, ser till alt inget obehörigt sker - och vi i riksdagen har själva dragit upp ramarna.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Politiskt partis ägarintressen i direktreklamföretag

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Herr Svensson i Eskilstuna beskyller mig för att inte vilja diskutera de centrala frågorna när del gäller opinionsbildningen. Om debatten hamnat på sned, så beror det i stor utslräckning pä att herr Svensson inte diskuterar vad utskottets belänkande egentligen handlar om, nämligen ett uttalande i frågan huruvida det är lämpligt att ell politiskt parti dominerar ägandet av ett direktreklamförelag. I stället har herr Svensson ägnat sig ål en lång litania om den socialdemokratiska pressens problem - problem som i stor utslräckning är självförvållade - men del är inte det debatten gäller i dag. Pressfrågorna kan vi ta upp vid ett annat tillfälle.

Herr talman! Till slut: Om Direktus, som herr Svensson vill göra gällande, inte alls ärså marknadsledande och stort, då är ju Direktus' reklam, som tillställs kunderna, ett fall för konsumentombudsmannen.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Uppgifterna om Direktus' marknadssituation lämnades vid den föregående debatten i detta ärende och har även lämnats i utskottet, men detta har tydligen inte nätt fram till herr Björck. I andra avseenden rättades herr Carlshamres motion från 1973 innan den väcktes på nytt av herr Danell 1974, och det är jag glad över, men herr Björck bör väl också lära sig det här, och nästa gång vi skall debattera saken kanske han inte kommer med missvisande uppgifter.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Boo m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i belänkandet nr 52 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Boo m. fl.

149

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Vid onirösining genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145 Nej - 143

Herr Nyquist (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

§ 6 Meddelande ang. plena

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Avsikten är all vid dagens sammanträde slutföra behandlingen av alla på föredragningslistan upptagna ärenden. Sammanträdet i morgon, fredagen den 8 november, blir därför ell bordläggningsplenum och tar sin början kl.  15.00.

Avsikten är att de enkla frågor som inte medhanns i förmiddags skall besvaras vid del bordläggningsplenum som anordnas torsdagen den 14 november kl.  12.00.

§ 7 Föredrogs konstilutionsulskoltets belänkande nr 53 med anledning av motion om slopande av sekretesskyddet för handlingar i besvärsmål rörande reklamskatt.

Ulskottets hemställan bifölls.

§ 8 Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Föredrogs konstilulionsulskoitels belänkande nr 54 med anledning av motion om förbud mot kollektivanslutning lill politiskt parti.

I della belänkande behandlades molionen 1974:927 av herr Hernelius m. fl. (m) vari hemsiällis att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om lagstiftning med förbud mot kollektivanslutning till politiska partier.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1974:927.

150

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Werner i Malmö (m) och Björck i Nässjö (m) som ansett alt utskottel bort hemställa,

att riksdagen med bifall till molionen 1974:927 hos Kungl, Maj:l skulle anhålla om lagstiftning med förbud mot kollektivanslutning till politiska partier,

2) av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Molin (fp) och Nordin     Nr 117
(c) som ansett att utskoliets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna     Torsdagen den
angiven lydelse,                                                             7 november 1974

3) av herr Berndtson (vpk) som ansett all utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse.

Herr BOO (c):

Herr talman! I en demokrati är det en fråga av grundläggande betydelse att alla medborgare ges en möjlighet att vara med och forma samhället. Ju bättre förutsättningar härför, desto vitalare demokrati med åtföljande intresse och ansvar från den enskilde. Del måste därför vara angeläget alt alltid sträva efter att förbättra möjligheterna till politiskt engagemang.

I detta avseende utgör självfallet de politiska partierna hörnpelare.

1 partierna - bakom deras program - sluter människor upp allteftersom de känner alt just det parti som de väljer bäst motsvarar de egna förväntningarna om hur samhället skall formas, hur deras vardag skall gestallas i avseende på sysselsäilning, miljö och trygghet. I och över de politiska partierna skall idéuppfaltningar kanaliseras och vid allmänna val ställas under prövning.

Del är självfallet angeläget all så många som möjligt sluter upp som medlemmar i partierna och också verkar aktivt i dessa. Men vid ställningstagandet till partianslutning är det en viktig princip som måsle komma lill ullryck: Medlemskapet i ett politiskt parti måste alltid få bestämmas av individen själv genom egen aktiv handling.

Det är mot denna grundläggande princip som det nuvarande systemet med kollektivanslutning av medlemmar till det socialdemokratiska partiet strider.

Denna principfråga har varit föremål för kontinuerliga diskussioner och ställningstaganden icke minst här i riksdagen. Centerpartiet har för sin del - bl. a. genom partimoiion år 1965 - tagit upp frågan om förbättrat skydd för medborgarnas politiska integritet. I skilda sammanhang har vi återkommit till frågan om kollekliv anslutning till politiskt parti.

Genom att centerns politik legal rätt i de mänga stora grundläggande frågorna - miljö, decentralisering av resurser och makt, trygghet, familjepolitik m. m. -har partiet under 1960-och 1970-lalen fälten ständigt ökad andel väljare vid valen. Medlemmarna i centerns valmanskår är lill myckel slor del fackligt anslutna och aktiva. Detta gör att vi i partiet hela tiden har ett ökat tryck på oss när del gäller att arbeta för all kollektivanslutningen lill politiskt parti tvingas att upphöra.

Debatten genom åren visar all en ökad olust mot kollektivanslutningen kan märkas även i socialdemokratiska kretsar. Tidningar med socialdemokratisk anknytning har varit kritiska och enskilda socialdemokrater känner sig alltmer besvärade.

Ett återkommande försvar för kollektivanslutningen har varit att del finns reservationsrätt. Denna "befrielseform" har många allvarliga bris-

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

151

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

152

ler. Hur skall t. ex. människornas politiska integritet kunna skyddas om de tvingas begära befrielse från ett politiskt parti som de inte vill tillhöra? Lika viktigt som del är all människorna är aktiva och lar politisk ställning vid de allmänna valen, lika viktigt är det att skydda valhemligheten vid valtillfället. Kollektivanslutningen, även med den därtill fogade reservationsrätten, är ett allvarligt avsteg från denna princip.

Från socialdemokratiskt håll har ofta förts fram den meningen att ett avvecklande av kollektivanslutningen till politiskt parti skulle vara ett ingrepp i fackföreningsrörelsens suveräna rätt att själv bestämma. Ett sådant resonemang är självfallet i grunden felaktigt. Vad vi vill och föreslår är att de politiska partierna inte skall registrera andra som medlemmar än de människor som själva begär inträde i partiet. För fackföreningsrörelsen måste det vara en självklar frihet och rättighet att bedöma kontakter, samarbete och t. o. m. ekonomiskt stöd till politiska partier för att nå sina syften. Men det måste vara en klar gräns mellan politiskt respektive fackligt medlemskap.

Det är för mig angeläget att i detta sammanhang starkt poängtera den fackliga rörelsens myckel betydelsefulla roll i vårt samhälle. Del bör vara självklart alt varje arbetstagare skall vara ansluten lill facklig organisation. Uppgifterna för den fackliga verksamheten ökar också. 1 delta avseende vill jag bara nämna de ständigt större frågorna om arbetsmiljö och företagsdemokrati.

Fackföreningarna och övriga arbetsmarknadsorganisationer har betytt mycket för alt bevara konslrukliviteten pä arbetsmarknaden. Del måsle vara ell samhällets intresse all på allt sätt underlätta för organisationer - icke minst på det fackliga området - att självständigt och med god anklang bland människor verka enligt sina intentioner och program. Det är i den positiva andan vi från centern vill verka för alt kollektivanslutning lill politiskt parti skall upphöra.

Nu som tidigare har vi i centern liksom folkpartiet valt att gå fram den vägen att rekommendera de politiska partierna - i det här fallel det socialdemokratiska partiet - att själva besluta att inte registrera andra som medlemmar än de som individuellt sökt inträde i partiet. Vi vill understryka denna princip, och vi vill med vårt ställningslagande inte gå så långt som lill lagstiftning beträffande de politiska partiernas verksamhet. Det är innehållet i reservationen 2, som jag, herr talman, ber att få yrka bifall lill.

Under della anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Frågan om kollektivanslutning lill politiskt parti är ingen ny fråga för riksdagen. Den har varit föremål för debatter i detta forum många gånger förut. Nytt är emellertid att det är första gången vi i riksdagen diskuterar denna fråga sedan riksdagen förra året antog ett uttalande mot kollektivanslutningen inom fackföreningsrörelsen lill del so-

cialdemokratiska partiet.

Della är ett viktigt faktum. Det föreligger alltså en oppinionsyttring från Sveriges riksdag, med krav på alt det socialdemokratiska partiet skall upphöra att acceptera alt en överväldigande del av dess medlemmar är kollektivt anslutna.

Omedelbart efter det att riksdagen i juni 1973 antog sill uttalande förklarade såväl del socialdemokratiska partiets ordförande som dess partisekreterare alt man inte hade någon som helst tanke att följa riksdagens rekommendation. Nu, ett och ell halvt år senare, är lägel alltså detsamma. Inget har gjorts vare sig ifrån LO eller SAP för alt få ett slut på kollektivanslutningen. Jag är, herr talman, helt medveten om - och jag hoppas att vi slipper höra del argumentet senare i debatten - att det är de lokala avdelningarna som fattar avgörandet om kollektivanslutning. Men delta hindrar ju inte på något sätt Landsorganisationen centralt eller det socialdemokratiska partiet från att ha en ståndpunkt i frågan.

I del riksdagsuitalande som vi antog i juni förra året låg en förhoppning att "det genom opinionsbildning" skulle bli möjligt att få ett slut på missförhållandena. 1 själva verket kan man nu konstatera att den enda opinionsbildning som del socialdemokratiska partiet givit uttryck för har gått i motsatt riktning - nämligen,/or ett bibehållande av kollektivanslutningen.

Att det inte är fråga om något populärt system bland medlemmarna inom LO ges det ofta exempel på. Något entusiastiskt försvar för kollektivanslutningen möter man aldrig, utom möjligen hos en liten grupp ledande socialdemokrater, naturligvis med partisekreteraren i spetsen. Man frågar sig osökt: Varför?

Ja, i själva verket förhåller det sig så att den socialdemokratiska par-lifinansieringen är starkt beroende av de många kollektivanslulna medlemmarna. Dessa dominerar lolali partiets medlemskår. De som individuellt anslutit sig lill SAP är procentuellt sett myckel få jämfört med de kollektivanslulna. Del är ingen djärv gissning att analogi med detta de kollektivanslulna svarar för ell mycket siort bidrag till SAP:s par-likassa.

På detta område skulle det vara intressant att få mera öppenhet. Den som är mest insatt i dessa frågor, partisekreteraren Sten Andersson, är ledamot av kammaren - han sitter här nu - och han är också ledamot av konstitutionsutskottet. Till honom vill jag rikta frågan hur många kollektivt respektive individuellt anslutna medlemmar SAP har i dag, 1974, och hur mycket de kollektivt respektive de individuellt anslutna bidrar med till pariikassan. Herr Andersson om någon kan ge besked - om han bara vill.  Här är det om någonsin befogat med insyn.

Vad som även är störande är all besluten om kollektivanslutning så ofta fattas med knapp majoritet av ett litet fåtal. Tidningarna innehåller då och då häpnadsväckande uppgifter om hur det kan gå till. Är det verkligen något att skryta med att några dussin medlemmar kan kol-lekiivanslula hundratals, ja kanske tusentals medlemmar till ett politiskt

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

153

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

parti anno 1974? Rimmar della särskilt bra med den fördjupning av demokratin på samhällets alla områden som vi ofta talar om i denna kammare och med de krav härpå som ständigt möter oss i massmedia och i Organisationssverige?

Del talas ofta - och så kommer väl också all göras senare i den här debatten - om de nära banden mellan LO och SAP. Ingen har någonsin förnekat all det föreligger historiskt sett starka band. Men är då dessa band i dag så svaga, så anfrätta, att sambandet mellan de båda organisationerna måste upprätthållas med hjälp av tvingande beslut för medlemmarna?

Del skulle vara intressant all få ett besked från de socialdemokratiska talesmännen i debatten här i kväll,om de anseratt kollektivanslutningen är någonting som måsle beslå för all överskådlig framlid eller om den är något som man kan länka sig att avskaffa den dag de här banden mellan SAP och LO fungerar utan kollektivanslutning. Alt få den frågan belyst i ett framtidsperspektiv skulle vara intressant. Eller menar man kanske att del ligger ett sådant värde i sig i kollektivanslutningen att den skall bibehållas som någon sorls historisk tradition för att minna om flydda dagar?

Herr talman! Frågorna är många, men på en punkt tycks det vara hell klart: LO och SAP har för närvarande själva inte tänkt göra ett dugg för att få slut på kollektivanslutningen, riksdagsbeslutet från förra året - om det också upprepas i dag - kommer alt nonchaleras. Del är bl. a. mot den bakgrunden som vi från moderata samlingspartiets sida har funnit att en lagstiftning är nödvändig. Visst är del bra att riksdagen gör uttalanden och markerar sin inställning i sådana här principiella frågor, men del vore bättre om del verkligen hände någonting på området. Därför bör en lagstiftning om förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti komma till stånd.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill reservationen I, som är fogad till utskottets betänkande.

154

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! En av de grundläggande principerna i en demokrati är den enskildes rätt att fritt och utan varje inblandning av utomstående la ställning i politiska frågor och dessutom utöva sin rösträtt. Vallagens bestämmelser om skydd för valhemligheten är ju ett uttryck för den här tanken. Varie människa skall i ett demokratiskt land fritt och självständigt bilda sig sin politiska åsikt. Utifrån denna grundläggande rättighet är del alltså myckel främmande för demokratin all människor av en viss kategori i klump ansluts till en politisk rörelse. Varje människa måsle fritt få bestämma om hon eller han vill tillhöra ett politiskt parti, och i så fall vilket, eller kanske rent av stå utanför de politiska bindningarna. Det är alltså otillfredsställande att en intresseorganisations medlemmar genom ett majoritetsbeslut kan anslutas till ett politiskt parti ulan all själva ha uttryckt önskemål om del eller ens samtyckt till det.

)

All en enskild facklig medlem har reservationsrätt i fråga om beslut av della slag är ett klent, för alt inte säga helt oförsvarligt argument för tillämpningen av en sådan princip. Riksdagen har ju haft anledning att la ställning till den här frågan många gånger. Varie år sedan enkammarriksdagen startade har vi behandlat just det här ärendet. Fram till 1972 avvisade riksdagen tanken, att man borde uttala att del är demokratiskt betänkligt och felaktigt av ett politiskt parti att tillåta kollektiv anslutning.

Förra året kom frågan om politisk kollektivanslutning upp i samband med att vi behandlade förfatlningsreformen. För första gången uttalade riksdagen - med slor majoritet - all de missförhållanden, som här föreligger, inte i första hand bör ändras genom lagsiiftning utan genom åtgärder från partiernas egen sida. Det beslutet låg helt i linje med den hållning som vi från folkpartiet intagit i den här frågan. Riksdagen uttalade all man fann det naturligt all endast de registreras som medlemmar i ett politiskt parti som individuellt begär sitt inträde i detsamma.

Utskottet har till dagens behandling noterat alt man nu liksom tidigare av principiella skäl motsätter sig just lagstiftning, men jag tycker alt utskottet borde kunna kosta på sig all ändå tala om att riksdagen förra året beslöl enligt del uttalande jag har refererat till. 1 anledning av alt riksdagen gjorde detta klara ställningstagande i fiol - nämligen att individen skall ha frihet och rätt att välja politisk gemenskap - har vi från mitlenpartierna inte funnit skäl all aktualisera frågan vid årets riksdag. Men eftersom frågan från andra utgångspunkter har kommit upp så blir den ändå diskuterad här i dag.

Värt att notera med anledning av fiolårels beslut var att enligt tidningsuppgifter såväl stalsminisiern som den socialdemokratiske partisekreteraren efter beslutel utlalade sig mycket förklenande och nonchalant om detta riksdagsbeslut. Del skulle vara intressant all få vela om del socialdemokratiska partiet i sin helhet har en sådan nonchalans mot riksdagsbeslut som man ogillar eller om detta skall betraktas som ett olycksfall i arbetet.

Statsministern funderar kanske på den här problematiken, eftersom han ännu icke har besvarat vare sig en enkel fråga eller en inlerpellation beträffande kollektivanslutning av enskilda personer till politiska partier. Interpellationen väcktes i februari, och den enkla frågan har uppskjulits från vårriksdagen; båda är ännu obesvarade.

Utskottet kostar på sig enbart två retoriska meningar. Den sista meningen innebär verkligen alt slå in öppna dörrar, då man säger att del måsle tillkomma fackliga organisationer alt falla beslut i egna angelägenheter. Ja, självfallet. Men vad saken gäller är ju de politiska partiernas sätt att arbeta, inte fackföreningarnas interna angelägenheter. Del tycker jag, herr talman, är utomordentligt angeläget alt understryka.

Det politiska partiväsendet utgör ju en integrerad del av det konstitutionella systemet i vårt land. Alt riksdagen anslår medel lill politiska partier, och alt kommuner och landsting har rätt att göra delsamma.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

155

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

156

visar med all tydlighet att statsmakterna inte bara sanktionerar partiernas verksamhet ulan också aktivt vill stödja dem. Därför kan del inte gärna göras gällande all de politiska partiernas verksamhet skulle vara något som riksdagen inte har att göra med.

Tar man del av den debatt som har förts i den här frågan under årens lopp i riksdagen, så finner man all det främst har hänvisats lill den historiskt betingade gemenskapen mellan den politiska och den fackliga arbetarrörelsen - med andra ord; så har det varit och så bör del också vara. Men del är ju i grunden ell mycket konservativt betraktelsesätt. All progressiv reformverksamhet innebär i själva verket ett avståndstagande från den typen av tankegångar, och del förrädiska med den argumentationen är ju också att man så lätt bortser från alt förhållandena radikalt förändrats i många avseenden. Den politiska situationen var ju annorlunda när rösträtten var starkt begränsad. Arbetarklassen var då i stort sett politiskt omyndig, och det innebar självfallet ett allvarligt handikapp för stora grupper av människor. Ell av de främsta politiska målen då var ju den allmänna och lika rösträtten.

I de strider som fördes om tvångsanslutningen och sedan om kollektivanslutningen framhölls ofta att det var frånvaron av allmän röslräll som gjorde det nödvändigt alt tillämpa denna metod och att den senare kunde avskaffas.

Jag har tidigare i någon debait här i riksdagen nämnt all Hjalmar Branting i början av detta sekel hävdade att man nog skulle komma till en Slor samstämmighet, där man skulle besluta om organisationsformer som innebar alt man mera kunde skilja på del fackliga och det partipolitiska. Vad del rör sig om är alltså de politiska partiernas arbetsformer eller rättare sagt ett visst partis privilegier - ell parti som då inte drar sig för att trampa på den personliga integriteten på ell område, där vi i andra sammanhang i stor enighel är yiiersl angelägna om att skydda varie medborgare. Därför kan del inte bli en debaii om mer eller mindre starkt engagemang för au stärka den fackliga rörelsens arbetsmöjligheter. Del måste ske på andra vägar.

Vi vet att det inte finns någon facklig organisation som har möjlighet att samla alla medlemmar lill samma samhällssyn. Och därför beslår den fackliga styrkan i slällel i all man, trots olika politiska värderingar, med ömsesidig respekt i dessa frågor ändå kan arbeta för gemensamma fackliga mål: för bättre villkor i arbetslivet, för kravet på medbestämmande och för en mänskligare arbetsmiljö. På den punkten vill vi från liberalt håll helhjärtat ställa upp. Vi hävdar alltså att den partipolitiska friheten närmast stärker den fackliga solidariteten, och därför finns det anledning för riksdagen alt i år upprepa det beslut som fattades i samband med författningsreformen - för övrigt del enda säryrkande som då vann kammarens bifall.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall till reservationen 2 vid konstitutionsutskottets betänkande nr 54.

1 detta anförande instämde herr Hörberg (fp).

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Kollektivanslutning till politiskt parti är en fråga som återkommit ganska regelbundet i riksdagen. Om inte socialdemokraterna medverkar lill all undanröja denna form för anslutning av medlemmar, så är det väl risk för alt frågan även i fortsättningen återkommer regelbundet. Del är nämligen tacksamt för de borgerliga alt angripa denna företeelse. Moderaterna återkommer med kravet på lagsiiftning och mitlenpartierna förordar uttalanden. Efter 1973 års beslut i kollektivanslutningsfrågan måsle man säga all nu ligger faktiskt bollen hos socialdemokraterna. Det återstår alt se hur de tänker handla i framtiden.

Från vänsterpartiet kommunisterna har vi länge hävdat alt kollektivanslutning lill politiskt parti i princip inte är försvarbar. Vi menar att fackföreningsrörelsens uppgift all företräda sina medlemmars intressen bäst fylls av en facklig rörelse, som behåller organisatorisk självständighet gentemot politiska partier. Däremot har vi slagit fast att det är både nödvändigt och riktigt all fackföreningsrörelsen i skilda lägen stöder politiska organisationer. Detta bör dock ske på basis av organisatorisk självständighet och på fackföreningsfolkeis egna villkor. Facklig och politisk samverkan är nödvändig, men kollektivanslutning av medlemmar lill ett politiskt parti kan inte vara den enda eller lämpliga formen. Denna ståndpunkt har vi framfört vid tidigare debatter och vill gärna göra det också i dag.

Vi har även med skärpa framhållit att när borgerliga politiker går lill angrepp mot kollektivanslutningen är del inte av omtanke om fackföreningsmedlemmarna. Vi har tidigare i dag diskuterat frågan om kyrkans skiljande från staten. Där visar del sig hur man från borgerligt håll ser på den formen av kollektivanslutning. Kollektivanslutning av hela folkel via statskyrkan accepteras. En kollektivanslutning som tjänar de borgerligas intressen har man inget emot.

Moderaternas krav pä lagstiftning har avvisats vid varie tillfälle - så sker också denna gång. Uppenbart är väl ändå alt just oviljan från socialdemokraterna alt ta del minsta steg för alt undanröja kollektivanslutningen ger näring åt kravet på lagstiftningsåtgärder.

Socialdemokraterna i utskoilet avvisar lagstiftningskravet av principiella skäl och uttalar att det måste tillkomma de fackliga organisationerna alt fatta beslut i egna angelägenheter. Medan man förra året endast anförde att man "vidhåller sin sedan länge intagna ståndpunkt" i lagstiftningsfrågan, har man i år upphöjt den till en princip. Att fackliga organisationer skall besluta i egna angelägenheter är självklart. Men tydligen vill man i detta sammanhang anföra denna självklarhet som skäl för alt riksdagen inte skall befatta sig med frågan om kollektivanslutning till politiskt parti. Och då är det något annat.

Naturligtvis regleras också en rad andra frågor genom riksdagsbeslut Ulan att man fördenskull kränker organisationernas självständighet. Sättet all rekrytera medlemmar till ett politiskt parti bör ses som en sådan fråga. Här handlar del om vilken principiell syn man skall ha på formerna

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

157

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

för anslutning av medlemmar lill politiskt parti, icke om en inblandning i fackliga organisationers inre angelägenheter. Detta bör understrykas.

Cemerpariieioch folkpartiet motiverar sitt yrkande om avslag på lagstiftningskravei efter ungefär samma linje som i fiol. I likhet med socialdemokraterna har man i någon mån skärpt formuleringarna från förra året.

När vänsterpartiet kommunisternas förslag lill uttalande fälldes förra året, röslade vi för den reservation som kvarstod i sluivoieringen. Det innebar bl. a. att riksdagen anförde följande:

"Nuvarande missförhållande bör icke i första hand förändras genom lagstiftning ulan genom åtgärder från partiernas sida. Del är utskottets förhoppning att det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen skall visa sig vara möjligl att förmå partierna alt själva bringa detta förfarande ur världen, så all som medlemmar endasi regislreras personer, som individuelll begär inträde i parliei."

Därmed har riksdagen ullalat en bestämd mening i frågan. Men om man sedan skall upprepa denna vid varie tillfälle som en moderalmotion om lagstiftning avvisas kan ifrågasättas.

Den vid utskottets betänkande fogade reservationen 3, som jag ber att få yrka bifall till, utgår från vår principiella syn på kollektivanslutningen och hänvisar lill 1973 års riksdagsuitalande. 1 den reservationen finns en avgörande skillnad i förhållande till reservationen 2, eftersom vpk-reservationen lar upp kollektivanslutningen i hela dess vidd, alltså även den form av kollektivanslutning som för närvarande påtvingas hela folkel via siaiskyrkan.

Vill man verkligen angripa förhållanden som innebär att människor blir anslutna till ett parti eller ett trossamfund ulan au individuelll ha begärt inträde, så måsle man inta den ståndpunkt som vi från vänsterpartiet kommunisterna har intagit. Man kan inte angripa den ena olägenheten och blunda för den andra.

158

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Anslutning av enskilda personer lill det socialdemokratiska partiet sker fortfarande genom beslut av andra och oftast ulan alt den som berörs av beslutet har en aning om det. I många fall får han inte heller veta om del. Sedan hänvisar man till reservationsrätten, men del är ju ell hån mot alla dem som inte ens har fått vela alt de tillhör regeringspartiet. Och alt reservera sig är inte heller så lätt alla gånger. Det händer alt personer som vill reservera sig utsattes för regelrätta förhör om varför de vill reservera sig och uppmanas att inte göra det. Vidare förekommer det alt människor vid dessa övertalningsförsök förmås att avslöja vilket parti de röstar med. Enbarl avlämnande av en skriftlig reservation resulterar ofta i all vederbörande misslänks för all inte vara socialdemokrat. Del har till följd all niånga drar sig för del obehag som del kan medföra att reservera sig.

De många invandrare som inte kan svenska - del är en stor grupp

- kan också bli medlemmar i SAP genom kollektivanslutning ulan att ha en aning om vad del är fråga om. De som förstår betydelsen av kollektivanslutningen kanske är rädda all stöta sig med svenskarna eller kommer från länder där man inte får kritisera och törs därför kanske inte heller opponera mot de mäktiga i Sverige.

1 en SIFO-undersökning för ett par år sedan tillfrågades eit represen-talivi antal LO-medlemmar om de var medlemmar i något politiskt parti. Eftersom genomsnittligt ca 40 procent av LO-medlemmarna var kollektivt anslutna och rätt många måste antas vara frivilligt anslutna även till andra partier, borde minst 45 procent ha svarat ja. Men andelen ja-svar var endasi 8 procent. Det visar att reservationsrätten är meningslös -bara ell fåtal vet alt de blivit socialdemokrater genom beslut av andra. Del är i de flesta fall ett socialdemokratiskt styrt representanlskap som beslutar.

Vår kritik är en kritik av det socialdemokratiska partiet, som stimulerar de fackligt aktiva socialdemokraterna att genomdriva kollektiv anslutning av tusentals arbetskamrater till det socialdemokratiska partiet.

Konstilutionsulskoltets socialdemokrater försvarar sin inställning på drygt två rader. Man säger all del måste tillkomma fackliga organisationer att fatta beslut i egna angelägenheter. Det är helt rikligt när det gäller fackliga frågor. Då är del fråga om beslut i egna angelägenheter. Men uttalandet är förvånande för all komma från konstitutionsutskottet -låt vara all del är från dess socialdemokratiska ledamöter. Kollektivanslutningen är ingen intern fackföreningsangelägenhel. Frågan om upphävande av delta system är en fråga om elementära demokratiska fri-och rättigheter. I en demokrati organiserar man sig politiskl på grundval av sina åsikier och efter eget beslut - inte genom beslut av andra.

Dessutom överensstämmer inte kollektivanslutningen i Sverige med FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna, där del heter att ingen må tvingas tillhöra organisation. Kollektivanslutningen kränker också den personliga integriteten.

Det finns bara ett riksdagsparti som har ordet demokrat i sitt partinamn. Men märkligt nog är det just del partiet som inte anser sig kunna få tillräckligt antal medlemmar på vanligt, hyfsat sätt ulan måste tvinga folk alt bli medlemmar.

Del är också för socialdemokraterna mycket en fråga om pengar. Det erkände socialdemokraten Nils Kellgren i debatt i andra kammaren den 15 februari 1967. Han sade då bl. a. följande: "Frågan om kollektivanslutning är i mycket hög grad - del kan man aldrig komma ifrån - en fråga om finansiering av politisk verksamhet." Där är del sagt. Enligt de uppgifter jag fått uppgår det socialdemokratiska partiels inkomster av medlemsavgifter från frivilligt anslutna medlemmar till 1,2 miljoner kronor och till hela 10,6 miljoner kronor från kollektivt anslutna medlemmar. Del kunde ju vara intressant att få höra om någon av det socialdemokratiska partiels representanter i denna debatt kan verifiera all dessa siffror är rikliga. Det brukar ju vara så att storvärvare bland dem

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

159

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

160

som värvar medlemmar till politiska partier får något pris för sina insatser. Del kanske är några storvärvare som fåll fina priser av det socialdemokratiska partiet när de värvat kollektivanslulna medlemmar - genom att själva fatta beslut om det.

Närmare 90 procenl av medlemsavgifterna till SAP skulle alltså komma från mer eller mindre mot sin vilja anslutna medlemmar. Den socialdemokratiska profilen på fackföreningsrörelsen känner inga gränser. Man använder fackförbundspressen till att bedriva ensidig politisk propaganda och ständigt klanka på de medlemmar som inte har socialdemokratisk uppfattning. Man använder de fackliga förtroendemännen till all driva socialdemokratisk propaganda på möten och arbetsplatser. Man tar emol ekonomiska anslag av stora mått från fackföreningsrörelsen. Så långt kan det möjligen accepteras i en demokrati. Men när man sedan beslutar att fackföreningsmedlemmarna, vare sig de vill det eller inte, skall anslutas till det stora regeringspartiet, då har man definitivt gått för långt i ell demokratiskt samhälle. Då har man kasial demokratin över bord för att tillfredsställa profitbegäret i dess mest odemokratiska skepnad.

Det borde vara ovärdigt även det socialdemokratiska partiet all räkna in medlemmar i sitt parti ulan au fråga efter deras uppfattning. Vi har vid flera tidigare riksdagar diskuterat dessa frågor, och jag har för varje år som frågan varit uppe hoppats att det skulle vara sista gången som den här frågan behövde las upp.

Jag har hoppats att skammen över det odemokratiska handlandet skulle ha blivit socialdemokraterna för tung och alt de förnuftets och rättvisans röster som finns även bland socialdemokraterna skulle segra så att systemet med kollektivanslutning avvecklas. Del är möjligt alt det sker på sikt, men eftersom det ännu inte har skett så vill jag yrka bifall till reservationen nr 1. Det är dock allt fler socialdemokrater som reagerar sunt.

Vid ett möte med Metalls avdelning 179 i Söderfors dit 120 av avdelningens I 800 medlemmar kommit beslöts med ca 90 procenlig majoritet alt inte kolleklivansluta avdelningen. Del är ett exempel på alt man reagerar sunt. Flera socialdemokratiska tidningar med Aftonbladet i spetsen har också uttalat sig mot kollektivanslutningen. Enligt en tidningsartikel i går har även en socialdemokratisk ledamot av denna kammare sagt all det är en viktig fråga för honom att kollektivanslutningen kommer bort. Måtte del bli fler sunt länkande socialdemokrater.

Representanter för vårt land med statsministern i spetsen uttalar sig ofta och gärna, och ibland med rätta, om odemokratiska missförhållanden i andra länder. Del skulle ge ett betydligt bättre intryck om man från regeringshåll först såg till att demokratin fungerar tillfredsställande i vårt eget land och all ingen genom beslut av andra känner sig tvingad alt vara medlem i herr Palmes parti.

Vi måste komma fram till alt alla medborgare tillförsäkras rällen att själva, utan obehörig påtryckning, besluta om vilket politiskl parti man vill tillhöra. Det tillhör en demokrati.

Fru HANSSON (s):

Herr talman! Man kan aldrig upphöra att förvåna sig över den energi de övriga partierna i den här riksdagen varje år lägger ner för att genom riksdagsbeslut förbjuda kollektivanslutningen lill de socialdemokratiska arbetarekommunerna. Man frågar sig vilket det verkliga syftet är när man vill kringskära de fackliga organisationernas rättigheter att själva bestämma. Det är knappast omsorgen om den enskilde arbetslagaren. Nej, det ligger nog närmare lill hands att del är samarbetet mellan den fackliga och politiska arbetarrörelsen man vill komma åt.

Varifrån kommer kravet alt förbjuda kollektivanslutningen? Vilka grupper företräder man? Finns det en bred opinion inom fackföreningsrörelsen som vill slopa kollektivanslutningen? I så fall skulle del inte finnas någon kolleklivanslulning, och den skulle i varje fall inte öka. Jag skulle i del sammanhanget vilja säga till herr Björck i Nässjö alt om opinionen mot kollektivanslutningen vore sä stark som herr Björck vill hävda, skulle del inte bli någon kollektivanslutning.

Herr Björck ställde också en del frågor till herr Sten Andersson i Stockholm som denne får besvara själv. Men herr Björck frågade också om kollektivanslutningen måsle beslå för all framtid. Jag vill då säga att det kommer den självfallet alt göra så länge de fackliga organisationerna själva vill ha del så. Del tillhör också de mänskliga fri- och rättigheterna att inom de fackliga organisationerna bestämma i den här frågan. Eller har det kanske bildats någon opinion som bara de borgerliga partierna har fått la del av? Jag har själv i vae fall inte mött den. Tvärtom får partiet efter varje debait i den här frågan nya ansökningar om kollektivanslutning. Del är inte utan att man med fog kan misstänka att det är den fackliga rörelsens självbestämmanderätt man vill kringskära och all del här är första stegel. En splittring inom den fackliga rörelsen och en spricka mellan den fackliga och den politiska delen av arbetarrörelsen skulle säkert ses positivt av övriga partier.

Jag vill, herr talman, påstå all del här är ett angrepp på den fackliga rörelsens rätt all själv bestämma, och jag tycker inte att man skall lagstifta om eller lagstifta bort den i den här kammaren. Man har valt fel väg. Hotet mot del fackliga-politiska sambandet gör i stället att man ännu hårdare slår vakt om sin rätt alt inom den fackliga rörelsen själv bestämma sin målsättning och sina uppgifter liksom rätten att själv bestämma hur man skall förfara med kollektivanslutningen. Jag har själv erfarenhet av det. Efter den debait som vi senast förde i denna fråga här i kammaren kom det till den sektion i Kommunalarbetareförbundet, som jag tillhör, en skrivelse frän en grupp centersympatisörer om krav på att kollektivanslutningen skulle upphöra. Mötet var myckel väl besökt, och en överväldigande majoritet beslöt att avslå skrivelsen, varefter gruppens centerpartister steg upp och lämnade mötet. Man ansåg sig inte ha någonting mer där alt göra. Det är alltså så man ser på del fackliga arbetet från centerns sida. Övriga viktiga frågor på dagordningen intresserade inte.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

161

) 1  Riksdagens protokoll 1974. Nr 116-11 7

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Jag kan för övrigt nämna att vi enbart i Västerbotten det senaste året fått ansökningar om kollektivanslutning för cirka 3 000 arbetstagare, och efter vad jag har erfarit kommer det fler.

Man har ju nu och då kunnat läsa i pressen att centern skall bilda klubbar på arbetsplatserna, bli verkligt fackligt aktiva. Herr Boo har också sagt att centern har många sympatisörer - och får många fler - som är fackligt aktiva. Man kommer också att gå ut i fackliga val med partibeteckning.

Om man nu får tro dessa uppgifter i pressen, hälsar vi del självfallet med tillfredsställelse. Del är alldeles utmärkt att centern kliver fram ur buskarna och vågar la en ordentlig debait på arbetsplatserna. Det har inte varit så myckel av den saken hittills.

Jag skulle vilja säga till herr Boo när han nu talar om att centern har så många sympatisörer bland arbetstagarna och alt man har fåll fler och fler och när han sedan talar om alt dessa sympatisörer har bett partiet om hjälp att få bort kollektivanslutningen: Säg till dem att den debatten skall de ta upp i fackföreningen som de tillhör. Det ärdärden hör hemma.

Jag tycker att ni, som så enträget arbetar för alt förbjuda kollektivanslutningen, skulle använda krafterna lill alt föra en sådan politik som inger förtroende även hos arbetslagarna. Man kan ju ställa sig frågan; Vad är del för fel på alla andra partiers politik, eftersom man utgår ifrån alt inget annat än den socialdemokratiska passar den fackliga rörelsen?

Herr talman! Jag vill med det yrka bifall lill konstitutionsutskoiiels hemställan.

162

1 della anförande instämde herrar Gösta Gustafsson i Göteborg, Blomkvist, Augusisson och Östrand, fru Cederqvisl, herrar Konradsson, An-dréasson i Falkenberg, Pettersson i Helsingborg, Johansson i Simrishamn, Lindström och Henrikson, fru Landberg och fru Lagergren, herr Lundgren, fru Theorin samt herrar Westberg i Hofors och Andersson i Gamleby (samtliga s).

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hansson frågade var opinionen mot kollektivanslutningen fanns, som jag hade talat om. Jag skall inskränka mig lill alt bara ge ell enda exempel. För ell antal veckor sedan beslöl man i Sandviken att kollektivt ansluta en avdelning till det socialdemokratiska partiet. Vad hände sedan? Jo, fem gånger flera reserverade sig och utträdde än som dellog i beslutet!

Det, herr talman, vill jag kalla ett exempel på den opinion som finns mot den kollektivanslutning som förekommer i dag.

Herr BOO (c) kort genmäle;

Herr talman! Fru Hanssons inlägg vittnar om att hon inte har velat förslå någonting av den principdiskussion som vi för. Därutöver gav hon ell besked som var synnerligen anmärkningsvärt. Hon sade all kol-

lektivanslutningen kommer alt beslå. Jag skall inte kommentera detta - hennes partivänner får väl senare antingen verifiera riktigheten härav eller göra invändningar mot hennes påstående.

Del exempel som hon sedan log från ett möte någonstans i Stockholm tycker jag är utomordentligt talande för den oerhört olustiga situation som råder med denna typ av kollektivanslutning. Jag underströk mycket bestämt i mitt inlägg tidigare all från centern ser vi del som en naturlig sak att alla arbetstagare skall vara fackligt organiserade. Lika självklart är alt de aktivt skall verka i sin förening. Men del måste finnas en förutsättning härför, och den finns inte om det nuvarande systemet med kollektivanslutning fortsätter.

Sedan är det väl alldeles uppenbart att vi inom centern upplever trycket på oss att någonting måsle göras mot kollektivanslutningen, därför att ett ständigt ökande antal LO-anslulna röstar med centern. Av våra en och en kvarts miljon väljare är en mycket stor del LO-anslutna. De finner del naturligtvis olusligl all kollektivt bli anslutna till ett annat parti än del de stöder. Är det därtill medlemmar i centerpartiet kommer problemet med del dubbla medlemskapet i politiska partier in i bilden.

Del är, fru Hansson, principerna vi diskuterar, och jag hoppas verkligen alt vi kan vara överens om att både de fackliga föreningarna och de politiska partierna har sådan styrka all de kan verka självständigt och att de också självständigt kan söka de kontakter och del samarbete som de anser riktiga och viktiga för sina intressen.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr JONSSON i Alingsås (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hansson frågade varför vi vill beskära de fackliga organisationernas rätt att själva få bestämma. Hon har tydligen inte lyssnat på de tidigare inläggen. Såvitt jag har förstått har ingen föreslagit det. Däremot vill man ta ifrån SAP ett odemokratiskt privilegium. Problemet gäller alltså mera hur partierna fungerar än hur de fackliga organisationerna arbetar.

Finns det en bred opinion för detta? frågar fru Hansson. Jag vågar påslå alt del finns del, eftersom två tredjedelar av de LO-anslulna medlemmarna står utanför den kollektiva anslutningen. När vi senast i riksdagen hade uppe delta ärende blev det en stor majoritet för att en politisk anslutning skall vara ett personligt ställningstagande. Det här är alltså inte ett angrepp på den fackliga rörelsen - möjligen ell angrepp på en odemokratisk kvarleva.

Vad är det för fel, fru Hansson, pä ett system där varie individ får besiämnia vilket parti hon eller han vill tillhöra? Vederbörande kanske t. o. m. vill stå utanför de partipolitiska fållorna.

Man kan naturligtvis reflektera över varför socialdemokraterna är så benägna alt vidmakthålla ett syslem som även de egna ofta har fördömt. Många av dagstidningarna, fiera facktidningar, åtskilliga inom den fackliga rörelsen hör till de kritiska rösterna. Kan det vara ett fackligt motiv? Knappast. TCO och andra förbund har ingen politisk kolleklivanslulning

163

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

och hävdar sina fackliga intressen väl. Kan det vara medlemmarnas självklara önskan? Inte det heller. Jag sade nyss att två tredjedelar av LO-medlemmarna står utanför. Kan det vara ett ekonomiskt skäl pä grund av de medlemsavgifter som flyter in till SAP-kassan' Kanske! De 10-20 miljonerna är självfallet lockande att lägga beslag på. Därför menar jag alt det endasi finns ekonomiska och andra snäva partiintressen från ett parti som gör sig till förmyndare över enskilda människors självklara rättighet att själva välja den politiska gemenskap man önskar.

Den princip vi hävdat i debatten och som jag vill föra till torgs är att det fackliga arbetet skall ha en självständighet ulan partipolitiska bindningar och att vi skall försöka få till stånd ett förtroendefullt samarbete inom den fackliga rörelsen trots skilda politiska värderingar i vissa andra frågor.

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle bara vilja säga till herr Björck i Nässjö när han talar om att del var fem gånger fler som reserverade sig än som ville gå med i kollektivanslutningen i Sandviken, au det visar att demokratin fungerar. Det fanns alla möjligheter för dem som inte ville vara med att reservera sig. Hur det nu än var i Sandviken så hade diskussionen om kollektivanslutning förts mycket noggrant i varje klubb innan man fattade beslut, vilket gjordes i helt demokratisk ordning.

Herr Boo säger alt reservationsrätten inte fungerar så bra som vi tror inom vårt parti. Men just vad herr Björck sade om reservanterna i Sandviken visar ju att det går bra alt reservera sig. Enligt vad jag erfarit från min fackliga verksamhet har del inte varit några som helst problem. Vi har många socialdemokrater som reserverar sig mot kollektivanslutning, vilket man självfallet har all rätt att göra. Man kanske vill vara enskilt ansluten i stället.

Herr Jonsson i Alingsås säger att det här inte alls är fråga om något angrepp mot den fackliga rörelsens bestämmanderätt, utan det är ett angrepp mot SAP, som borde säga lill om au man bör sluta med kollektivanslutning. Menar då herr Jonsson att vi skulle avvisa ansökningar om kollektivanslutning till värt parti?- Det ser jag som en kränkning av den fackliga organisationens rätt att själv bestämma. Vill ni verkligen förbjuda del socialdemokratiska partiet all effektuera beslut som fattats inom den fackliga organisationen i vanlig demokratisk ordning? Det är della saken gäller. Del är ett angrepp på fackföreningsrörelsens rätt alt själv bestämma om sina angelägenheter. Detta är en angelägenhet för de fackliga organisationerna och inte fördel socialdemokratiska partiet.

164

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag måste erkänna att fru Hanssons anförande verkligen förvånar mig. Hon tycker inte att det är någonting märkligt alt fem gånger så många reserverade sig, för att::stå ulanför del socialdemokratiska partiet, som det antal fackföreningsmedlemmar som var med och beslutade

om kollektivanslutningen. Hon sade all det är bra om demokratin fungerar på del sättet. De fick ju reservera sig! Men är det, fru Hansson, verkligen ett bra syslem som ibland ger så orimligt höga reservations-siffror? Fru Hansson säger alt det inte är så farligt därför att beslutet fallas i demokratisk ordning. Men, herr talman, detta är ingen som helst ursäkt. Vi kan i denna kammare falla rent absurda beslut i fullt demokratiska former. Men del gör inte besluten i och för sig på något sätt bättre att vi iakttar alla de demokratiska formerna om förslagen redan från börian är tokiga. Reservationsrätten är inte någon patentlösning. Vad innebär del om man reserverar sig? Då tvingas man att omedelbart bekänna färg. Man tvingas i alla fall att tala om för sina arbetskamrater alt det partiet vill man inte bli ansluten lill. Det är också en demokratisk rättighet, herr talman, att inte ha någon offentlig politisk åsikt. Del är en rätt som vi inte kan förmena någon.

Sedan kan jag inte underlåta att uttrycka förvåning över en annan sak som fru Hansson sade. I sitt första inlägg talade hon om att hon inte kunde finna någon opinion mot kollektivanslutning, men i sitt senaste inlägg sade hon att del t. o. m. är många socialdemokrater som reserverar sig mot kollektivanslutningen. Det kan jag inte tolka på annat sätt än att det även inom del socialdemokratiska partiet finns en utbredd opinion mot kollektivanslutning. Del är bara förvånande all den opinionen inte kommer lill uttryck här i kammaren när man röstar. Då tycks av någon anledning uppslutningen vara hundraprocentig.

Nr 117

Torsdagen den 7 november, 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr JONSSON i Alingsås (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hansson frågar patetiskt: "Skall vi då avvisa de mängder som vill kollektivt ansluta sig lill SAP?" Mitt svar är ja. Däremot - hälsa de medlemmar välkomna som av socialistisk övertygelse söker sig lill del socialdemokratiska partiet!

Jag tycker att fru Hansson, och kanske flera, ändå måste besinna att det har hänt en hel del under den tid som man talat om det historiska sambandet, ett samband som i större eller mindre utslräckning har existerat och som det kanske kunde finnas ett visst fog för under svunnen tid. Men vi har ju fått allmän och lika rösträtt, vi har fått arbetsdomstolen, begränsning av arbetstiden och löntagarinflytande över företagen via styrelseposter. Vi har fått flera av dessa saker i samverkan mellan liberaler och socialdemokrater. Situationen är nu en annan än den som rådde vid seklets början, då Hjalinar Branting sade alt det fanns anledning all ändra på den bindning som då existerade.

Jag anser dessutom alt problemet har fått en betydligt slörre dimension genom storavdelningarnas tillkomst, där det finns ett represeniantskap på en eller ett par procent, ett femtiotal människor som representerar fiera tusen medlemmar. Med knapp majoritet genomdriver de ett beslut, och det visar sig sedan all de som stått för delta beslut är färre än de som dagen efter reserverar sig mot det.

Vad vi enligt min mening skall göra för att främja den fackliga verk-

165

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

samheten och stödja de politiska partiernas vitalitet är alt hävda den politiska friheten och den fackliga solidariteten. Det är en liberal tes som även andra partier har möjlighet att ställa upp bakom. Vi menar att den fackliga rörelsen har anledning att stå fri från partipolitiska bindningar för all bättre kunna tjäna sina medlemmars intressen. Som politiker har vi ansvar för all inte sälta oss över sådana självklara demokratiska principer.

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle bara vilja säga till herr Björck i Nässjö när han beskärmar sig över att det skall behöva vara så många reservationer mot kollektivanslutningen: Skall vi då förbjuda reservationerna? Del går fakliski till så att frågan väcks i den fackliga organisalionen. Sedan dis-kulerar man. Alla som är på mötet, alla som vill diskutera frågan har möjlighet att göra sin stämma hörd i sektionen, på klubben och vidare i avdelningen via representanlskapet. Och representantskapet beslutar i enlighet med vad man har fått fram på klubbarnas möten.

Herr Jonsson i Alingsås svarar ja på min fråga, men vi arbetar inte på det sättet inom vår rörelse. Vi slår vakt om självbestämmanderätten, och vi har faktiskt större förtroende för våra fackliga organisationers bestämmanderätt än vad herr Jonsson har.

Herr talmannen anmälde alt herr Björck i Nässjö anhållit all till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

166

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Så behandlar riksdagen återigen en motion rörande kollektivanslutning till ett politiskt parti, närmare bestämt SAP. De borgerliga partiernas företrädare får chansen alt framstå som demokratins främsta värnare och detta på grund av att socialdemokratin inte insett fackföreningsrörelsens bästa - och för all del det egna partiets - och rensat ut del odemokratiska oskick som det innebär att människor mot sin vilja ansluts lill ett politiskt parti. Den debatt som årligen upprepas har blivit en borgerlig käpphäst och citeras livligt i dagspressen.

Delta skadar självfallet fackföreningsrörelsen, och borgerliga syften uppnås. Men skulden för della faller tungt på dem som gett chansen lill angreppen. Del är inte lätt att arbeta ute på fältet för facklig slagkraft genom största möjliga anslutning, när vi möts av argumentet alt man visserligen vill vara med i en fackförening för kamp för gemensamma intressen men inte önskar gå in i ell politiskt parti.

Därmed är inte sagt att fackföreningsrörelsen inte skulle stödja och samverka med partier som man anser för dess talan i riksdagen. Men detta bör ske på basis av organisatorisk självständighet.

Vpk är emol en lagsiiftning - som krävs i motionen - som ingriper i fackföreningsrörelsens göranden och låtanden. De som kräver lagstiftning i det här sammanhanget brukar vara väldigt restriktiva när del gäller

lagstiftning som riktar sig mot bolag och bolagsstyrelser. Det är typiskt för den här frågans behandling alt de borgerliga skriver motioner i riksdagen, medan vpk lar upp kampen ute i fackföreningarna och på arbetsplatserna. Det är medlemmar av vänsterpartiet kommunisterna tillsammans med progressiva socialdemokrater och partilösa som under alla år bekämpat kollektivanslutningen och därmed hämmat densamma. Del är den kampen som lett lill att inte samtliga LO-förbund har sina. medlemmar kollektivanslulna lill det socialdemokratiska partiet.

Jag vill, herr talman, ge en belysning av hur kollektivanslutningen fungerar praktiskt. Kollektivanslutningen är främst, såvitt jag förstår, ett sätt av SAP att mjölka pengar ur fackföreningsrörelsen. Den ideologiska samhörigheten mellan SAP och fackföreningsfolket ökar ju inte med kollektivanslutningen. Tvärtom har den en stötande effekt på demokratiskt inställda människor. Det är inget fel att fackföreningsrörelsen ekonomiski stöder partier som för rörelsens talan i riksdagen och i andra sammanhang. Därvidlag har de borgerliga partierna inget alt säga, eftersom åtminstone ett av dem uppbär betydande stöd från del privata näringslivet, vilket ju också avslöjar vems talan detta parti för.

Centraliseringen av fackföreningsrörelsen med allt slörre lokalavdelningar och representanlskap som beslutande organ innebär att en mycket liten grupp fackföreningsmedlemmar beslutar i frågor om t. ex. kollektivanslutning. För den fackförening jag själv tillhör - Bygg-eltan - innebär det alt mindre än en procent av medlemmarna kan besluta om att ansluta fackföreningen kollektivt till socialdemokratiska partiet, della trots alt vpk i fackliga val har ungefär 40 procent av de avgivna rösterna, som i sin tur utgör hälften av samtliga medlemmar i avdelningen.

Den reservationsrätt som kollektivanslulna ändå har försöker man pä flera sätt förhindra alt den utnyttjas. I Metalls avdelning i Stockholm, som ju är en myckel slor fackförening, gör man så att när den avgift som betalts till SAP skall återbetalas finns del på expeditionen, dit vederbörande måste vända sig, bara en kassalucka öppen. Dessutom är den öppen för det här ändamålet bara två kvällar på hela året, och mycket stora köer uppstår. Samtidigt kan del vara tomt på andra ställen, i andra kassaluckor på expeditionen. När medlemmarna skall betala in avgifterna lill fackföreningen kan de göra det lill en uppbördsman på arbetsplatsen, men när de vill ha tillbaka sina egna pengar måsle de åka in till fackföreningsexpeditionen och stå i kö där. Om en reservant råkar vara sjuk eller upptagen de aktuella kvällarna och inte har råd alt ta ledigt de dagar då reservantpengarna betalas ut, får han heller inte ut pengarna. Jag känner själv flera reservanter som låter pengarna frysa inne därför alt det är för myckel besvär med att hämta ut dem. Del är också stötande att avgifterna lill SAP las ut först, och sedan kan de återbetalas till reservanterna endast med myckel stora besvär och ansträngningar från reservanternas sida. Dessutom finns i många kollektivanslulnas avdelningar ingen möjlighet all återfå pengarna.

Det här är självfallet bara utanverket på kollektivanslutningen. Det

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

167

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

168

verkligt stötande är givelvis alt en liten klick människor kan ansluta en stor mängd andra människor till ett politiskt parti trots att de senare inte vet det.

Jag vill med del anförda, herr talman, yrka bifall lill reservationen 3.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Fackföreningsrörelsens samarbete med och stöd lill del socialdemokratiska partiet irriterar på den borgerliga kanten. Jag kan förstå det. Vi vet - och del vet de på den sidan också - alt de har myckel små möjligheter att ta makten i det här landet så länge fackföreningsrörelsen och partiet samarbetar.

Det kan då vara intressant att undersöka varför fackföreningsrörelsen stöder det socialdemokratiska partiet. Jo, hell enkelt därför att del är det enda partiet som tillvaratar dess intressen. Stora framgångar har nätts i det samarbetet, och man kan säga att vi tillsammans har omvandlat del här samhället i för oss rätt riktning.

Jag skulle vilja peka på den demokraliseringsprocess som har ägt rum sedan det socialdemokratiska partiet fick makten. Jag skulle vidare vilja peka på den förändring av arbetslivets förhållanden och villkor som just nu pågår och som kommer att fortsätta. Vi vet också alt lönlagarna inom fackföreningsrörelsen har krav på alt vi skall få en ekonomisk demokrati genomförd steg för steg, och vi kan framhålla alt kravet på insyn och medinflytande har förverkligats under de senaste åren.

Det här vill man från borgerlig sida förhindra, och del finns all anledning för fackföreningsrörelsen att uppmärksamma era försök lill inblandning i våra egna inre angelägenheter.

Folkpartiet och moderaterna har tidigare i år begärt lagstiftning i frågan. I år har folkpartiet blivit litet försiktigare, och del kan kanske finnas anledning till det. Men moderaterna återkommer ånyo med kravet på lagstiftning om förbud mot kollektivanslutning - en lagstiftning som är riktad direkt mot fackföreningsrörelsen. Jag skulle vilja säga till både herr Björck i Nässjö och andra att den patriarkaliska herrementaliteten tyvärr fortfarande finns i de mörkblå brösten,

I år har man ändrat taktik litet grand i sitt resonemang. Man säger att det är det socialdemokratiska partiet som har oförskämdheten att ta emot medlemmar som beslutar att ansluta sig lill partiet. Dessa uttalanden görs med motiveringen att fackföreningarna fattar beslut innebärande all medlemmarna utan egen vetskap och mot sin vilja inskrivs som medlemmar. Vad har socialdemokratiska partiet med del alt göra? Det är ju fackföreningarna som fattar besluten i fråga.

Man framhåller också alt utträde inte kan vinnas med mindre än att medlemmen genom åtgärd röjer viss åsikt. Ja, vad har det socialdemokratiska partiet med del alt göra? Det gäller i så fall fackföreningarnas åtgärder och beslut. Samtidigt menar man att det är självklart att fackföreningarna skall fatta sina egna beslut. Ja, det är ju alldeles uppenbart.

Jag skall inte uppehålla mig vid herr Åkerlinds skräckskildring av kollektivanslutningens vådliga följder. Den visar bara hur litet han vet om dessa frågor.

Del hävdas således att kollektivanslutningen innebär tvång. Men del är den enskilda fackföreningen som i frihet beslutar om kollektivanslutningen. Den gör det därför att det är praktiskt och framför allt därför alt den härigenom kan påverka samhällsfrågorna i den riktning den önskar. Varken fackförbunden eller Landsorganisationen är anslutna eller kan falla beslui i dessa frågor.

Trots upprepade behandlingar av detta spörsmål har man såvitt jag kan se inte kunnat påvisa något tvång. Och vad skulle tvånget beslå i? Det föreligger rätt till reservation utan angivande av några skäl. Skälen för en sådan åtgärd behöver inte vara politiska ulan kan vara helt andra, men de behöver inte på något sätt anges. Reservationen respekteras också. Något röjande av åsikt är det-alltså inte fråga om. Jag vill allvarligt understryka all detta är fackföreningarnas egen angelägenhet. Det är fackföreningarna som själva inom sitt område skall avgöra både hur besluten skall fattas och vilka beslut som man skall falla. Au frånta fackföreningarna denna rätt skulle vara ell utomordentligt allvarligt steg.

Del är helt orimligt och omotiverat att strypa den frihet som det här är fråga om. Då skulle beskäftigheten gå litet för långt. Del skulle i så fall bli en verklig klasslag, som direkt skulle rikta sig mot de fackliga organisationerna i vårt land. Man frågar sig, som också fru Hansson gjorde, vad som i så fall kommer all bli nästa sieg.

Att vissa av er har betalt av storfinansen för all försöka genomföra en sådan lagsiiftning känner vi till. Men trots - eller kanske tack vare - de upprepade angreppen ökar som sagt kollektivanslutningen varie år. Del borde kanske ändå kunna bringa till någon eftertanke. Det är ett önsketänkande om ni tror och hävdar att fackföreningarna inte skall syssla med politik. Det kommer vi att göra under alla förhållanden, oavsett om det blir lagstiftning eller inte. Politikens utformning betyder så mycket för fackföreningsrörelsens medlemmar att vi över huvud taget inte kan låta bli all försöka påverka de politiska frågorna.

Vi har inom fackföreningsrörelsen den uppfattningen alt de politiska besluten har så pass stor betydelse att deras avgörande inte helt kan överlåtas till politiker, i synnerhet inte lill borgerliga politiker. Vi kommer att göra allt för alt förhindra den lagstiftning som är föreslagen. Här är flera som har varit uppe i talarstolen och trott all det är pengarna som betyder så mycket i sammanhanget, men det är det inte. Det är möjligheten att påverka de politiska besluten som betyder mest. Jag skulle vilja ge er på den borgerliga sidan en rekommendation: Sköt ni era frågor, så skall vi sköta våra inom fackföreningsrörelsen!

Med anledning av de yttranden som har gjorts här skulle jag vilja vända mig hell hastigt till herrar Berndtson och Olsson i Stockholm. Jag tror all ni skall vara lilel försiktigare och kanske se lill alt sopa framför egna dörrar. Gå lill Metall i Kalmar innan ni yttrar er, så får

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

169

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

ni se hur man ansluter medlemmar till ert parti!

Jag tror all det var herr Olsson i Stockholm och herr Björck i Nässjö som talade om att det är ett litet fåtal som sitter och beslutar om kollektivanslutningen. Ja, det är mycket möjligl, men vi har ett parlamentariskt system i det här samhället, vi har majoritetsbeslut och vi har den representativa demokratin. Del är hörnstenar i vårt samhällsliv, och vi arbetar på precis samma sätt här i riksdagen. Det borde kanske stämma lill eftertanke även i det här sammanhanget.

Jag ber med detta, herr talman, alt fä yrka bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Wikner (s).

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar säger alt socialdemokraterna är det enda parti som tillvaratar arbetarnas intressen. Det var väl ändå att ta i i alla fall! Man har en känsla av att det var länge sedan herr Nilsson i Kalmar var ute och lyssnade på vad vanligt folk säger, som inte är fanatiska socialdemokrater. De säger någonting helt annat.

Vad har socialdemokraterna med kollektivanslutningen all göra, frågar herr Nilsson i Kalmar. Men i nästa andetag säger han: Vi kommer att göra allt för att få behålla kollektivanslutningen, vi kommer att motsätta oss lagstiftning. - Då har man tydligen med saken att göra.

Vad har socialdemokraterna med det här att göra? När man hör de socialdemokratiska talare som har varit uppe här, då undrar man om man befinner sig i ett demokratiskt land. Jag skulle tro alt del är ungefär samma tongångar som man skulle la till i en diktaturregim i Afrika, när man får höra att man borde ta hänsyn till befrielserörelserna: Vad har vi med dem att göra?

Sedan säger herr Nilsson i Kalmar: Sköt ni ert, så sköter vi vårt! -Herr Nilsson, det här är även vårt. Jag är själv medlemaven fackförening; jag är kanske den ende här i riksdagen som under en lid har varit kollektivt ansluten mot min vilja, utan min vetskap. Det är i högsta grad vårt även det här. Och jag vet vad jag talar om. Jag träffar åtskilliga varje månad som har problem med de här frågorna.

170

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar säger att vi skall titta på hur vårt parti har det i Kalmar. Om jag har förstått situationen rätt, så utgör Metall i Kalmar faktiskt ell undantag. Där kan man, när man reserverar sig, låta pengarna gå lill ell annat parti, men det är nog pä få platser man tillämpar den principen.

Del är inte så, herr Nilsson, att vpk i Kalmar tillämpar någon form av kollektivanslutning av medlemmar. Vi är som sagt principiellt emol den formen.

Jag vill också i det sammanhanget säga att under den tid kollekliv-

anslutning tillämpats och diskuterats har åtskilliga fackföreningar letts av kommunisterna, som haft majoritet. Men man har aldrig kommit på den befängda idén att ansluta dessa avdelningar kollektivt till det kommunistiska partiet.

Jag tycker inte det skall vara så svårt att fatta alt man skall kunna fastställa regler för hur partierna skall rekrytera medlemmar utan att del skulle utgöra något angrepp på fackföreningarna. Så länge kollektivanslutning tillämpas av något parti använder vissa fackföreningar den formen med allt vad del innebär i fråga om negativa verkningar. Men om inget politiskt parti tillämpar kollektivanslutning så blir det heller inga kollektivanslutningar, och det innebär inte någon inblandning i fackföreningarnas angelägenheter.

Jag menar att det fackliga stödet till de politiska partierna naturiigtvis inte skulle upphöra och alt inga band mellan den fackliga och politiska rörelsen skulle upplösas.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad jag vände mig mot var den motivering som man har i dag både i motionen och i reservationerna. Man säger att visst skall fackföreningarna få fatta sina beslut - del har vi självfallet ingenting emot. Så gör man ett angrepp mot det socialdemokratiska partiet och säger att del skall naturligtvis inte ta emol medlemmar som vill ansluta sig kollektivt. Man säger att dessa medlemmar har kunnat anslutas ulan egen vetskap och utan fri vilja. Vem är del i så fall som har fattat det beslutet? Inte är det socialdemokraterna, del är ju fackföreningarna. Vad är del för en skendebatt ni för här? Det är fackföreningarna ni angriper i och med att ni för detta resonemang och har denna motivering.

Samma gäller följande mening i reservationen 1: "Utträde kan icke vinnas annat än genom åtgärd som innebär ett visst röjande av åsikt." Det har inte socialdemokratiska partiet eller dess partisekreterare någon ting att göra med. Del är fackföreningarna som hanterar detta.

Sedan säger ni alt visst skall fackföreningarna få fatta sina beslut, men socialdemokratiska partiet skall inte ta emot dessa medlemmar. Det är ju precis samma motivering som ni har haft tidigare år. Det är fackföreningsrörelsen ni angriper och ingenting annat.

Herr RINGABY (m);

Herr talman! Jag kanske får be om ursäkt för alt jag tar till orda så här sent. Jag har aldrig tidigare tagit till orda i den här eländiga debatten. Men det är en alldeles speciell händelse som föranleder mitt inlägg i dag. Del var nämligen en kvinnlig industriarbetare vid ett ganska stort företag i Örebro län som för några dagar sedan tog kontakt med mig och berättade en historia som faktiskt chockade mig. Jag besökte kvinnan och har fått händelsen verifierad.

Hon fick i bönan av det här året en blankett att fylla i för alt bli fackföreningsmedlem. Då förklarade hon att hon gärna skulle betala fack-

171

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

172

föreningsavgiften för den fackliga aktiviteten, att hon gärna skulle betala det som gick till arbetslöshetskassan. Men hon ville inte betala till det socialdemokratiska partiet, förklarade hon.

Då fick hon anmodan alt komma till en fackföreningsman i ett rum på företaget, och där utspann sig följande samtal; kvinnan sade att hon kände sig som om hon stod inför Ponlius Pilalus.

-    Varför är du inte socialdemokrat?

-    Nej, jag har vall ell annat parti, svarade kvinnan.

-    Hur tror du alt Sverige hade sett ut om inte socialdemokraterna hade regerat det här landet?

-    Ja, del kanske rent av hade varit bättre, svarade kvinnan.

-    Först och främst: Varför vill du inte ge pengar lill det socialdemokratiska partiet när del förelag som du arbetar i faktiskt ger pengar lill moderaterna? Vad är del för skillnad?

-    Jo, svarade kvinnan, del är en avsevärd skillnad. Om förelagarna frivilligt vill stödja ett politiskt parti får de väl göra del. Jag har uppfattat det så alt del är frivilligt, och då har jag frivilligt vall att icke ge pengar till det socialdemokraliska partiet.

-    Du kanske rent av är moderat?

-    Ja, svarade kvinnan frejdigt, det är jag faktiskt.

-    Jaså, du är en sådan där som inte vill ta hand om gamla och sjuka, löd kommentaren.

Del här chockade kvinnan, för hon råkade ha en gammal mor på ett sjukhem som hon offrade all sin fritid på. Hon hade också tagit upp olika problem på det här sjukhemmet och fåll igenom vissa förbättringar för gamla och sjuka där. Hon var över huvud laget myckel intresserad av gamla och sjuka människor, och det är klart att hon därför uppfattade uttalandet som en ren förolämpning.

Det här är fackföreningarnas problem, säger socialdemokraterna. Jo, del är klart all del är ett fackföreningsproblem. Men det är också ett problem om mänsklig rättighet all själv få bestämma var man skall höra hemma politiskt.

Finns det en bred opinion mot det här? frågar fru Hansson, och därmed har fru Hansson avslöjat all hon ingenting begriper av detta problem. Hon tänker kollektivt, i massa. Det skall finnas en stor opinion - då säger ni socialdemokrater ifrån, då är det någonting att tänka på.

Här gäller det en minoritet, och även om det så bara vore en enda människa, fru Hansson, som man trampar på skall man ta upp det här problemet. Det är inget hot mot fackföreningsrörelsen att ta upp ett mi-norilelsproblem bland de anställda. Kan inte fackföreningsrörelsen klara sig utan alt trampa på oliklänkande, då är det skräp till fackföreningsrörelse.

Herr Nilsson i Kalmar har ju också varit uppe i debatten, och han sade: Vad har socialdemokraterna med del här att göra? Ja, del är också ett ganska skrämmande uttalande. Herr Nilsson hade ingenting att säga om all en minoritet, en liten klick människor, anslöt väldigt många män-

niskor lill ett visst politiskt parti - del är representativ demokrati, menade han. Ja, det kanske del är, herr Nilsson. Men om den här kammaren i vanlig representativ ordning skulle bestämma att hela svenska folkel skall tillhöra socialdemokraterna, så är det väl i alla fall ett galet beslut, men del är fattat i representativ ordning.

Ganska långt tillbaka i tiden slogs socialdemokraterna, med all rätt, mot del orimliga valsystem som vi då hade, där rösträtten var knuten lill folks inkomst. Då skrev Verner von Heidenstam en dikt, och jag skall sluta med en travestering på den dikten, fördel är pengar det handlar om: Det är skam, del är fläck på fackens baner all ivångsrekryiera för pengar.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Fröken ENGMAN (s):

Herr talman! Jag tänker inte som herr Ringaby be om ursäkt för att jag yttrar mig i den här sena timmen, för uppenbarligen kan klockan aldrig bli för myckel när del gäller våra ansträngningar att försöka få de borgerliga all förslå den här saken. Men efter herr Ringabys inlägg har mitt hopp på den punkten minskal till det minimala.

Det har tidigare sagts från den här talarstolen i dag att argumenten i den här debatten är slitna, och det är kanske del lindrigaste man kan säga. Som ny i riksdagen kan jag definitivt inte uppleva all del vilar någon fräschör över de borgerligas argument eller att det finns någon vilja hos de borgerliga alt se mot framliden.

Jag har ändå ett behov alt delta i den här debatten, framför allt av den anledningen att jag själv företräder en facklig avdelning som inte är kollektivansluten. Som utgångspunkt för mitt resonemang har jag då tagit vad som står i de stadgar som man inom Landsorganisationen och de flesta fackförbund har antagit vad gäller målsällningsparagrafen. Jag

citerar: "-- fackföreningsrörelsens strävan är all tillvarata de löne-

anställdas intressen på arbetsmarknaden och inotn näringslivet samt alt därvid och i övrigl medverka till en samhällsutveckling på grundval av politisk, social och ekonomisk demokrati".

Jag tror väl att ingen, inte ens någon i denna kammare, vill ifrågasätta fackföreningsrörelsens rätt att fatta beslut om sina mål. Och samma rätt måste naturligtvis gälla när man fattar beslut om handlingsvägen för alt nå dessa mål.

Ett av de väsentligaste argument som anförts i denna debatt - det har man gjort även i dag - är all fackföreningarna enbarl skall syssla med fackliga frågor och inte lägga sig i politiken. Del är ett resonemang som faller på sin egen orimlighet och som för alla som varit eller som är fackligt verksamma måsle framstå som ett argument med den enda fördelen att del visar en total brist på kunskap om hur en fackförening arbetar och inför vilka problemställningar den ställs.

Förhoppningsvis har vi alla en gång läst litet orn vår svenska historia, även om väl läsningen ibland ledde lill mer eller mindre goda resultat. Vi har kanske'litet olika förulsäliningar alt dra slutsatser av vad vi en

173

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt pani

174

gång har läst och lärt. Och därför tror jag att vi även i denna debatt med fördel kan gå tillbaka lilel i våra kunskapsgömmor och försöka erinra oss vad vi en gäng läste om del svenska samhället, dess sätt alt fungera och hur del ledde sig för del stora fiertalet samt framför allt vilka företeelser som tvingade fram den svenska fackföreningsrörelsen. Då kan vi också förstå varför det är en angelägenhet för fackföreningsrörelsen att engagera sig i utvecklingen av det svenska samhället. Och utifrån denna vår kunskap och framför allt från hur vi upplever dagens samhälle skulle väl ingen vilja åla sig alt dra en gräns mellan vad som är all betrakta som fackliga eller politiska frågor. Det skulle då möjligen vara herr Åkerlind. Och det vore mycket intressant alt få en definition av vad som är strikta fackliga frågor och var man då drar gränsen till vad vi kallar politik. Herr Åkerlind upplevde visserligen denna debatt så, alt han inte levde i ett demokratiskt samhälle, men nu har han ju ändå sin demokratiska rätt alt åtminstone svara på frågor och att debattera.

Vi sitter ju här i huset och fattar dagligen beslut i frågor som har långtgående konsekvenser för människorna, och vi gör del som anställda och som medlemmar i en facklig organisation. Därför är del självklart alt den mälsättningsparagraf som jag nyss talade om måste slå fast fackföreningarnas roll och uppgift som medverkande i samhällsutvecklingen. 1 likhet med alla andra försök som fackföreningarna gör för alt uppnå sina mål eller la ståndpunkt i dagsaktuella frågor måsle de också när det gäller vidareuppgiften alt della i samhällsarbetet själva få avgöra den väg de vill gå för att nå sina mål. Detta är ett påstående som jag tror all t. o. m. herr Boo skulle kunna instämma i. Han sade nämligen själv just alt del måsle vara en facklig uppgift att utifrån sina idéer också utforma handlingslinjerna för framtiden. Det är alltså en uppenbar självklarhet att det är vi inom fackföreningsrörelsen som skall välja vilken väg vi vill gå för att uppnå våra syften.

De argument som ständigt återkommer och som vid det här laget är välkända behöver jag inte erinra om. Jag talade nyss om vår svenska historia. När vi ändå håller på och studerar den kanske vi kan fortsätta ytterligare en bil framåt. I så fall skulle kanske oppositionens förelrädare kunna förstå varför vi över huvud taget står här och talar i dag.

Man kan inte förmena en förening den elementära rätten all själv fatta sina beslut. Delta gäller även beslut rörande kollektivanslutning. Jag tyckte all Anders Björck i Nässjö lät framskymta att vi på något sätt skulle vara på väg mot en uppluckring av intressegemenskapen mellan fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet. Del måste såvitt jag förstår vara ett historielöst synsätt. Fackföreningsrörelsen har ändock sedan 1909 haft rätten att fatta beslut om kollektivanslutning.

I sin reservation till betänkandet säger herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö: "Enligt den nya regeringsformen skall varie medborgare vara skyddad mot alt myndighet tvingat honom att tillhöra förening eller trossamfund eller all ge sina åsikier till känna." Vidare säger reservanterna att genom kollektivanslutningen "kan medlemmar i en or-

ganisation ulan egen vetskap eller mot sin vilja inskrivas som medlemmar av partier". Delta sista måsle såvitt jag förslår grunda sig på bristande kunskaper om hur en fackförening fattar sina beslut eller också på en total ovilja alt förslå. Del är naturligtvis inte så som Anders Björck vill göra gällande när han genomgående använder ordet "tvingat". Han relaterade nyss ett möte, där över en femtedel använde sig av den demokratiska rätten att reservera sig. Därmed har han uppenbarligen motsagt sig själv. Kan man reservera sig är ingen tvingad att ansluta sig.

Normalt innebären i demokratisk ordning fallat beslut alt minoriteten får rätta sig efter majoritetens beslut. Men så är del inte när del gäller kollektivanslutningen. Här har minoriteten rätlen att säga ifrån. Jag upplever det som en enorm underskattning av oss som fackföreningsmedlemmar när man hävdar alt vi inte skulle vara kapabla alt ta ställning för eller emol. Är det som Anders Björck säger, nämligen att opinionen ute på arbetsplatserna - som jag dessutom inte tror alt han möter så ofta - är emol kollektivanslutning, så skulle vi, som Lilly Hansson sade, inte ha någon kollektivanslutning. Detta är en uppenbar självklarhet. Eller menar herr Björck alt hans partivänner ute på arbetsplatserna saknar insikt om sina möjligheter all reservera sig eller alt gå på möten för att få lill stånd andra beslut?

Långt ifrån alla fackföreningar är kollektivt anslutna. Del har Anders Björck för övrigt själv upptäckt. Jag sade inledningsvis att jag representerar en avdelning som inte har valt alt kollektivansluta sig. Men vi upplever det som ett hån eller en undervärdering när man tror all vi inie skulle vara kapabla alt även fortsättningsvis fatta beslut i frågan, på vilket sätt vi vill uppfylla värt mål att delta i samhällsarbetet. Är det kanske våra förutsättningar och möjligheter man ifrågasätter? Varför skall riksdagen bestämma på vilket sätt vi skall fatta våra beslut? Inte nog med att man skall inskränka rätten för fackföreningarna att fatta beslut, man skall också inskränka rätten för partiet att la in den som ansöker om medlemskap.

Jag vill gärna instämma i vad både herr Nilsson och fru Hansson sade. Vad är del för väg vi är inne på? Vi är här inne på all kränka en djupt rotad demokratisk rättighet. Vad är det för någonting man vill förbjuda nästa gång?

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

1 detta anförande instämde herrar Marcusson, Strömberg i Vrelsiorp och Mathsson i Fagersla (samtliga s).

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Engman sade att jag den här gången har rätt att delta i debatten. Jag ber all få lacka för det, och jag hoppas all det inte är sista gången.

Fröken Engman påstod att det inte går alt skilja på vad som är fackligt och vad som är politiskt. Jag har under de fem år som jag var fack-

175

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

föreningsordförande aldrig haft några svårigheter alt göra den skillnaden. Alt la ifrån den enskilde rätten all själv bestämma sin parlilillhörighei är t. ex. inte en facklig fråga. Det är, som fröken Engman också sade, all ivivla på att den enskilde själv är kapabel all falla beslut.

All tala om att man har reservationsrätt är rikligt i de fall då den kollektivansluine får besked om beslutet. Men den Sifo-undersökning jag tidigare talade om visade att del bara var åtta procenl som sade alt de var anslutna till något politiskt parti. Del borde rimligen, matematiskt sett, ha varit 45 procent. Del visar all det är ytterst få av de kollektivanslulna som har vetskap om det.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste erkänna att jag med stort intresse lyssnade lill fröken Engmans anförande. På många sätt verkar del som om de argument hon förde fram var sådana som man normalt sett brukar höra från betydligt äldre ledamöter av kammaren. Hon hade, såvitt jag kunde förstå, helt accepterat just de argument som - vilket hon själv så riktigt anmärkte i sin inledning - hell saknar fräschör.

Eftersom fröken Engman uppenbarligen, enligt sin egen utsago, har ordentlig erfarenhet som fackklubbsordförande, skulle jag bara vilja ställa två frågor lill henne.

Den första frågan lyder: Vilka fackliga arbetsuppgifter skulle förhindras, omöjliggöras eller uteslutas om man stoppar kollektivanslutningen lill del socialdemokraliska partiet?

Den andra frågan är; Vilka goda skäl har föranlett fröken Engmans fackliga avdelning alt icke kolleklivansluta sig lill del socialdemokraliska partiet?

176

Fröken ENGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill börja nied alt säga all del naturligtvis kan vara roligt au missförstå vad jag säger. Jag sade inte alt man hade rätt ati delta, utan bara au man kunde få en känsla av au det inte ansågs demokratiskt all utnyttja den rätt man har all svara på frågor. Jag var nämligen litet rädd för all den känslan skulle bli för stark.

I vad gäller kollektivanslutningen över huvud tagel så har jag uppenbarligen åtminstone för moderaterna hell lyckats dölja vad jag egentligen ville säga. Både herr Björcks i Nässjö fråga och herr Åkerlinds fråga visar alt de inte förstod vad jag talade om. Jag talade om fackföreningens mål i samhällsarbetet, fackföreningens rätt all också få välja väg för sina medlernniar, varvid det gäller alt skapa en hygglig tillvaro både på och utanför arbelsplalsen.

Sedan säger herr Åkerlind all kollektivanslutningen inte är någon politisk fråga. Jag försökte förklara all på grund av all del inte går all skilja fackliga och politiska frågor, har detta med kollektivanslutningen blivit en väg för fackföreningsrörelsen att uppnå och stödja de andra mål man har i den intressegemenskap som finns.

Jag vet inte hur myckel åldern har med saken att göra. Därvidlag     Nr 117
är herr Anders Björck och jag tämligen lika. Men det är möjligl att facklig     Torsdagen den
verksamhet också kan ge ett och annat i lärdom. -j november 1974

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte alls roligt att missförstå varandra, och det är inte alls roligt alt missförslå fröken Engman, men dess värre är det ganska lätt.

Jag vill än en gång upprepa mina två frågor, som fröken Engman lill ingen del svarade på.

Alltså för det första: Vilka fackliga arbetsuppgifter skulle omöjliggöras eller uteslutas om man stoppade kollektivanslutningen till det socialdemokraliska partiet? Vad är det som inte skulle fungera i fortsättningen, fröken Engman? Kan vi få svar på detta nu.

För det andra; Vilka skäl har föranlett fröken Engmans egen avdelning att inte kolleklivansluta sig lill del socialdemokratiska partiet?

Det är av intresse för kammaren att fä ta del av svaren pä dessa tvä enkla frågor, herr talman, och jag hoppas vi får svar nu eller också före debattens slut här i kväll.

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Engman påslår att jag har sagt att kollektivanslutning inte är någon politisk fråga. Men jag sade alt kollektivanslutningen inte är någon facklig fråga.

Vilka möjligheter att påverka, skulle jag vilja fråga, har de människor som inte vet att de är kollektivanslutna? Fröken Engman utgår i sitt resonemang från att man kan utöva en politisk påverkan genom kollektivanslutning. Men vilken möjlighet att påverka har alla dessa som inte har en aning om att de är medlemmar i regeringspartiet?

Fröken ENGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall böria med all besvara herr Björcks sista fråga, varför min egen avdelning inte har kollektivanslutits. Min egen avdelnings argument är, alt den av principiella, politiska eller andra skäl inte vill kollektivansluta sig. Det är, tycker jag, ett argument man skall respektera.

Herr Åkerlind sägeratt kollektivanslutningen inte skulle vara en facklig fråga. Jag menar just att kollektivanslutningen är en facklig fråga. Ett engagemang i den politiska verksamheten leder automatiskt till fördel och engagemang för de intressen jag har att tillvarata hos mina medlemmar. Jag menar alltså alt det är ett sätt attvälja väg för att, uppnå sina mål. Det kan väl inte vara så svårt att förstå.

Herr talmannen anmälde att herr Åkerlind anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

12 Riksdagens protokoll 1974. Nr 116-117

177

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

178

Herr ULANDER (s):

Herr talman! Författarna lill den motion som ligger lill grund för denna debatt har inte haft ett speciellt ansträngande arbete. Kraven har kommit tillbaka år efter år, även om undertecknarna varit skiftande. Motionerna under alla åren har i varie fall haft samma mål: att genom lagstiftning inskränka de lokala fackföreningarnas beslutanderätt.

Resultaten har dock blivit att efter varie slor debatirunda i riksdagen har fler och fler fackföreningar begärt kollektivanslutning till del parti som fackföreningsrörelsen kallar sitt eget, alltså socialdemokratin.

Jag tror all borgerligheten aldrig riktigt fattat vad del här är frågan om. Jag har heller inga förhoppningar om att borgerligheten skall fatta det efter kvällens debatt, och det är precis vad som står i utskottets skrivning. Inom fackföreningsrörelsen kan, som sagts tidigare i kväll, meningarna vara delade om kollektivanslutningsformen. Men att någon annan än de lokala fackföreningarna skall avgöra denna liksom övriga frågor är uteslutet.

Jag vet ingen fackförening som har begärt några beskäftiga råd i form av beslut eller uttalanden från ett antal partier här i riksdagen. Anser de som går ut i dessa aktioner all de begriper delta bättre än fackför-eningsfolkel? Kan de bättre avgöra nyttan för en fackförening av att kollektivt ansluta sig till partiet än fackföreningarna själva?

Om moderaterna skulle få sitt förbud, vad blir då nästa lagstiftning mot fackföreningarnas beslutanderätt? Får fackföreningarna i framtiden i uttalanden stödja SAP? Får de via uttalanden antagna av en majoritet pä ett fackföreningsmöle framföra sin åsikt att man i val skall stödja SAP? Måste de förhålla sig helt neutrala? Det betyder med andra ord att de inte får bekämpa partier som har samma intressesfär som arbetsgivarsidan. Blir nästa krav all fackföreningsrörelsen skall syssla med enbart facklig verksamhet, inte lägga sig i samhällsfrågorna utan enbart syssla med del som försiggår på arbelsplalsen?

För mig framstår alla dessa försök från borgerligt håll att pådyvla fackföreningarna sin filosofi om vad som är lill nytta för fackföreningsrörelsen som ell taktiskt drag i åstundan alt försvaga fackföreningsrörelsen.

Partier som samordnar sina valrörelser med de olika arbetsgivarorganisationerna föratt beröva arbetarrörelsen den politiska niakten är från min synpunkt sett inga goda rådgivare åt fackföreningsrörelsen. Angreppet i denna fråga är naturligtvis ell försök alt angripa det styrkebälie som det nära samarbetet är mellan socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen. Det är ett försök alt via lagstiftning försvaga arbetarrörelsen.

Låt mig, herr talman, läsa upp ett uttalande frän en fackförening, -Här borde de ledamöter från vpk som har varit uppe i debatten lyssna alldeles speciellt. Under rubriken "Riksdagens behandling av kollektivanslutningen" står det; "El-ettans representanlskap stöder LO:s ordförande Gunnar Nilssons uttalande vid Kommunalarbetareförbundets kongress." - "Vi kan ha olika uppfattningar i kollekiivanslutningsfrågor även inom den fackliga rörelsen. Men en sak är vi överens om. Hö-

gerkrafterna i Sveriges Riksdag skall inte blanda sig i vilka beslut fackföreningarna fattar, vare sig del gäller anslutning till Arbetarekommun eller något annat. El-ettans representanlskap kräver därför alt SAP;s och VPK:s riksdagsgrupper med kraft slår vakt om fackförbunds och avdelningars självklara rätl alt fatta sina egna beslut utan inblandning från borgarna i Sveriges Riksdag."

Den som har undertecknat det uttalandet är partivän lill herr Olsson i Stockholm och herr Berndlson. Det kan vara en fingervisning om hur de bör agera i den här frågan. Jag vet all del här uttalandet från El-ettan är representativt för svensk fackföreningsrörelse. Det har gjorts flera uttalanden, men jag tänker inte trötta kammaren med att läsa upp dem. Jag vill lill sist slå fast alt fackföreningarnas rätt att fatta beslut som organisationens medlemmar anser vara till nytta för sin organisation måsle vara fackföreningarnas ensak.

Det har under debatten gjorts en del rätt fantastiska påståenden. Herr Olsson i Stockholm säger att socialdemokraterna inte. har insett fackföreningsrörelsens bästa. Fackföreningarna har när del kollektivt anslutit sig lill partiet sett om sitt hus för all kunna förändra samhället. Det är vad som ligger i detta. För övrigt har inte heller de fackföreningar som inte har kollektivt anslutit sig bett om några råd i den här frågan. De är kapabla all själva fatta besluten. Det vore bra om vi kunde bli överens om detta. Herr Olsson säger att mindre än en procent av medlemmarna i en lokal fackförening kan besluta om anslutning till partiet och au del inte är demokratiskt. Jag tror vi har varit överens när det gäller den representativa demokratin. Riksdagen är ju ell uttryck för detta. Är del en sämre slags demokrati inom fackföreningsrörelsen än i det här huset? Jag skulle vilja råda vpk att fundera litet över vad El-ettan uttalat.

Om herr Åkerlinds anförande finns del mycket alt säga. Men jag skall inte ta upp hans grovheter i debatten, när han talar om storvärvare som skulle tjäna pengar på möjligheten att ansluta folk till partiet. Han upphöjer sig lill förnuftets och rättvisans röst och vänder sig emol oss som verkar inom arbetarrörelsens fackföreningar. Men jag vill beröra det avsnitt där han säger att han är medlem i en fackförening. Jag har ryktesvis hört talas om att vi skulle vara förbundskamrater. Det kan ju vara glädjande på det sättet all man genom detta skulle kunna hälsa herr Åkerlind välkommen till den socialistiska sidan. I I § av Svenska Byggnadsarbetareförbundets stadgar har vi en passus, det är målsällningsparagrafen, som säger att vi genom medlemskapet också förbinder oss att stödja kravet på produktionens socialisering. Jag hälsar som sagt herr Åkerlind välkommen till den vänstra delen av folket.

Jag ber, herr talman, till sist att få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet nr 54.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill till herr Ulander säga alt när jag talar om att

179

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

socialdemokraterna inte insett fackföreningsrörelsens bästa, menar jag alt de inte avskaffat kollektivanslutningen, vilket debatten handlar om. Jag och mänga med mig menar alt del skulle vara bättre för fackföreningsrörelsen att avskaffa detta odemokratiska oskick. När del, av herr Ulander och en del andra debattörer, målas upp en bild av att arbetarmassorna kräver kollektivanslutning, får ni inte någon att tro på detta. Del är inte alls pä del viset, försök inte inbilla sansade människor det. Socialdemokratin vill få ekonomiska tillskott. Jag tycker att de kan få det, men del skall ske öppet genom majoritetsbeslut inom fackföreningarna. Del är en helt annan sak att ansluta folk kollektivt till ett politiskt parti.

När herr Ulander drar upp den representativa demokratin och pekar på riksdagen, innebär del att om socialdemokratin fick egen majoritet skulle man kollektivansluta hela svenska folket. Del är kontentan av vad herr Ulander säger. Jag tror inte del kan vara så horribelt, men det är ändå dit han syftar. När han citerar mina partivänner blir jag glad för det, han kanske skulle lyssna litet oftare på dem. Jag kan i stället citera en partivän till herr Ulander i ett uttalande angående kollektivanslutningen som är några år gammall. Här hänvisas först till att del råder slor arbetslöshet bland byggnadsarbetarna och sedan sägs det: "För många byggnadsarbetare ter det sig därför både naturiigt och nödvändigt att deras fackliga organisationer håller en viss distans till del parti som har ansvaret för sysselsättnings- och konjunkturpolitiken." Vidare pekar man på att mänga utlänningar är med i fackföreningen. Det är med 15 000 medlemmar en stor genomströmning på ell par lusen per år som rimligen inte kan känna till delta med kollektivanslutningen och alltså inte vet om alt de är medlemmar.

Så här avslutar denna partikamrat till herr Ulander sin artikel; "Betongarbetarnas, murarnas, rörarbetarnas och träarbetarnas fackföreningar i Stor-Stockholm skall under de närmaste åren gå samman till en storavdelning på ca 30 000 medlemmar. Del innebär bl. a. att avdelningsmötena, där medlemmarna kunnat möta upp och direkt inverka på besluten, bortfaller och ersätts med ett centralt representanlskap med 266 ombud. Man får hoppas all ingen kommer på den tanken, att dessa 266 i sinom tid också skall besluta om medlemmarnas eventuella partipolitiska tillhörighet." Det var redaktör Sven Eskil Landin som gjorde del uttalandet.

180

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ulander säger all när jag talar om förnuftets och rättvisans röster så upphöjer jag mig själv till en sådan. Jag sade det inte på det sättet, utan jag talade om förnuftets och rättvisans röster inom socialdemokraliska partiet. Som exempel talade jag om en ledamot av den här kammaren, socialdemokratiska tidningar och en speciell fackföreningsdiskussion om kollektivanslutning. Jag menar alltså att del fanns förnuftets och rättvisans röster i debatten även inom det social-

demokratiska partiet.

Herr Ulander talade om den representativa demokratin, och jag gjorde precis samma reflexion som herr Olsson i Stockholm, nämligen att det bara hade behövts ett steg vidare för att herr Ulander skulle ha sagt att man genom representativ demokrati och beslut i riksdagen skulle ansluta hela svenska folket till socialdemokraterna. Jag menar att politiskt parti skall man välja efter åsikt och inte efter yrke. Låt oss slå vakt om del.

Herr ULANDER (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Olsson i Stockholm frågade varför vi inte har avskaffat kollektivanslutningen, och jag ställer då en motfråga: När har svensk fackföreningsrörelse krävt att partiet skall avskaffa kollektivanslutningen? Det är ju den fråga man måste ställa.

Sedan säger herr Olsson att arbetarmassorna inte kräver kollektivanslutning. Jag har inte talat om det, utan vad jag försvarar och krigar för är fackföreningsrörelsens rätt att falla de egna besluten.

Därefter talade herr Olsson om att en partivän till mig har annan uppfattning. Ja visst, många partivänner har andra uppfattningar. Vad jag försökte göra var alt visa på en organisation, en fackförening, som på grund av den motion som väckts från moderata samlingspartiet förklarat att man inte vill vara med om att ställas under förmyndare. Där borde vi väl ändå komma överens.

Sedan möttes ju herr Äkeriind och herr Olsson i diskussionen om den representativa demokratin, när de talade om att man skulle kunna ansluta hela svenska folket till socialdemokratin. Jag tyckeratt man borde kunna hålla även en sådan här debatt pä en något så när balanserad nivå. Del skulle debatten tjäna på.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ulander och jag är överens om att fackföreningarna måste ha rättigheter och möjligheter att tillämpa dem. Men det får inte innebära att man förvägrar individerna rätten att självständigt välja partitillhörighet. Så får inte motsättningarna stå att om jag skall vara med i en fackförening, så måsle jag tillhöra ett speciellt parti. Del förvånar mig att man inte kan inse en sådan enkel sak alt om jag vill tillhöra ett politiskt parti, så ansöker jag om det självständigt. Det får inte vara så alt en intresseorganisation skall ansluta mig till det parti som denna organisation råkar vilja alt jag skall tillhöra.

Herr ULANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu får herr Olsson välja sida. Vill han att organisationen skall ha rätten alt besluta, eller vill han det inte? Vi har reservationsrätten. Antingen håller han med mig eller också gör han det inte.

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s): Herr talman! Vi är nu ganska vana vid att borgerliga intressen brukar beteckna kollektivanslutningen som en komprometterande odemokratisk

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

181

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

182

företeelse inom fackföreningsrörelsen. Man säger alt den är ett angrepp på åsiktsfriheten, stundom säger man t. o. m. alt den innebär en kränkning av röslhemligheten, man hänvisar lill fackföreningsrörelsens roll i samhället, och man vädjar till Landsorganisationen om hjälp mot de lokala fackliga organisationerna, som har den oerhörda fräckheten alt besluta om kollektivanslutning.

Jag vill lill kammarens protokoll läsa in några korta meningar. Kollektivanslutningen är ej förestavad av Landsorganisationen. Kollektivanslutningen är inte förestavad av fackförbunden. Kollektivanslutningen är tvärtom tillkommen på lokalt initiativ och förverkligad genom beslut av medlemmarna ute i fackföreningarna. Reservationsrätten garanterar varje medlem som inte vill vara kollektivt ansluten möjligheten att ställa sig utanför.

Var finns det tvång som alla säger att kollektivanslutningen innebär? Reservationen kan ske oavsett partitillhörighet. Den kan ske av principiella skäl, därför att man ogillar anslulningsformen. Del spelar ingen roll vad skälet är, det respekteras. Vi respekterar också de fackföreningar som i likhet med den fackförening Barbro Engman tillhör beslutar sig för att stå utanför partiet, när man tar ställning till den här anslutningsformen.

Rösthemligheten, har någon påstått, skulle vara hotad. Den är inte hotad. Ingen begär något skäl när medlemmar reserverar sig.

Den här debatten är inte ny. Den har pågått länge, men del intressanta är alt den debatt som förs ute i fackföreningarna inte skall få föras där i fortsättningen, enligt vissa tankegångar som har kommit fram här i kammaren. Dessa tankegångar har kommit från partier som själva inte lackar nej lill rundliga bidrag från dem som iradiiionellt uppfattas som våra motståndare i del fackliga arbetet.

Verner von Heidenstam har förekommit i den här debatten. Jag skall också travestera denne man: Det är skam, det är fläck på Sveriges baner, att kapitalisterna kan köpa moderaterna som drängar.

Det är mot den bakgrunden som den här diskussionen verkligen bör föras.

Medlemmarna i våra lokala fackliga organisationer beslutar själva hur de skall ha det. Riksdagen har ingen som helst anledning au fatta beslut som inskränker den självklara rätlen för organisationerna all bestämma huruvida medlemmarna skall vara kollektivanslutna eller ej. Det finns ingen som helst anledning att begränsa den rörelsefriheten.

Frågan har ställts, om kollektivanslutningen skall beslå. Det kan vi inte svara på nu. Om kollektivanslutningen kommer att finnas kvar beror ju på hur den här diskussionen avslutas. Avslutas den på del sätt som jag tror kommer kollektivanslutningen att bestå så länge de lokala organisationerna själva står för de beslut som de har fattat.

Vad gör då LO, var del någon som frågade här tidigare. Ingenting, hoppas jag. En av de bärande principerna inom vår landsorganisation är nämligen att den organisationen inte skall styra de underorganisationer

som tillhör Landsorganisationen. Och kravet på att Landsorganisationen skall ingripa mot den här förskräckliga kollektivanslutningen måste innebära att en facklig riksorganisation som LO utfärdar förbud för lokala underorganisalioner alt behandla och i vanlig demokratisk ordning fatta beslut i en rent lokal angelägenhet - och alt man således skulle återställa demokratin genom ett inhopp från Landsorganisationens sida.

Vi ser inte demokratin som en sådan funktion. De centrala organen i samhället skall inte fatta beslut på de lokala organisationernas vägnar. Del finns andra som talar för kampen mot centralmakterna i den här kammaren och borde inse att del finns paralleller här. Det här resonemanget innehåller nämligen en självmotsägelse - en självmotsägelse som borgarna gör sig skyldiga till och som föder den i debatten redan uttalade misstanken att del finns något egendomligt motiv bakom ert agerande. Naturligtvis är det inte omtanken om medlemmarna i de fackliga organisationerna som får er att agera på det här viset. Och naturligtvis är motivet ett helt annat, nämligen att luckra upp den samverkan och den sammanbindning som iradilionsmässigt finns mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin i del här landet. Det är i och för sig en naturlig önskan, och dessutom är del naturligt att ni med ovilja ser att den fackliga rörelsen genom den kollektiva anslutningen tillför del socialdemokraliska partiet ansenliga penningmedel som används för partiarbetet och för all förändra samhället.

Men, kära vänner, det är inte det som är huvudmotivet till kolleklivanslulning för de fackliga organisationerna. Den huvudsakliga anledningen till all de fackliga organisationerna ansluter sig lill det socialdemokratiska partiet är all vi vill vara med och aktivt medverka lill att förändra det här samhället lill ett bättre samhälle - ett samhälle där våra medlemmar kan leva i trygghet och solidaritet. Det är grunden för ställningstagandet i den här frågan.

Jag vill kommentera några experter på förhållandena inom Svenska melallindustriarbeiareförbundet. När det gäller Sandviken kan jag anföra att Sandvikenavdelningen under senare tid har kolleklivanslutit sig till del socialdemokratiska partiet. För saklighetens skull kan jag redogöra för hur detta gick till. Diskussionen om kollektivanslutning startades i mycket god lid innan beslutel skulle träffas ute i olika klubbar, i avdelningarna och på järnverket där del flnns nära 7 000 medlemmar i Metall. Därefter fördes ärendet upp i representantskapet, vars 135 ledamöter beslutade i vanlig demokratisk ordning under de representativa former som vi är vana vid all arbeta med i det här landet. Senare reserverade sig mellan 500 och 600 medlemmar.

Vad visar del här? Del visar all den reservationsrätt som finns mot ett sådant här beslut verkligen fungerar. Inte har de här 500-600 människorna blivit trakasserade. Inte har de människorna blivit jagade som vilda kattor ute på galorna i Sandviken därför alt de inte tillhör del socialdemokraliska partiet genom kollektivanslutning - en bild som man skulle kunna göra sig om man skulle tro en del av dem som berättat

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

183

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

om det här.

Vi har också blivit uppbyggda med en berättelse om hur del går till att fä tillbaka reservanimedlen från Meialletlan - en organisation som jag tillåter mig påstå att jag kan ganska bra. På Metallettans expedition finns, herr Olsson i Stockholm, inga luckor. Det är Byggeitan som har luckor. Vi har vanliga expeditionsdiskar, och del finns fiera möjligheter att tala med våra flickor där. Reservanimedlen betalas vidare tillbaka varie år under hela mars månad. Vi har expeditionstid varie vecka måndag till fredag, och det finns alltså rätt stora möjligheteratt kvittera ut dessa pengar.

Vi har inte haft några köer i kassorna, och jag funderar därför över om den lämnade berättelsen över huvud laget kan ha något med verkligheten att göra.

Jag vill slutligen bara konstatera att denna debatt visar att frågan nu tydligen även gäller om det socialdemokratiska partiet skall ha rätt att ta emot de kollektivanslutna medlemmar som de lokala fackföreningarna själva beslutar att föra över till partiet. Jag tycker att debatten har nått ell botlenmärke när man hävdar att fackföreningsrörelsen inte i fortsättningen skall ha rätt alt fatta beslut om sådana åtgärder. Besluten kommer till i fullt demokratisk ordning, och möjlighet finns att avslå från kollektivanslutningen. Det finns många andra beslut i vårt samhälle som gynnar de politiska partierna på den andra kanten men där inte de berörda kan få della och inte heller kan reservera sig för de följder besluten får ute i samhällslivet.

184

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sivert Andersson i Stockholm avslutade sitt anförande med att säga att han tyckte att debatten hade nått en bottennivå. Jag vill bara, herr talman, säga all jag tycker alt den travesti -jag skulle vilja kalla del grötrim - som herr Andersson gjorde sig skyldig lill när det gällde moderata samlingspartiet verkligen betecknar en bollennivå. Del är faktiskt så att bakom riksdagens beslut i juni förra året all uttala sig principiellt mot kollektivanslutning stod en majoritet av de röstande här i kammaren, bestående av alla de tre borgerliga partierna.

Mot den bakgrunden säger herr Andersson att det är skam att kapitalisterna kan köpa moderaterna som drängar.

Herr talman! Jag beklagar alt språkbruket i kammaren har sjunkit så djupt alt man kan tillåta sig sådant ulan alt ett ingripande sker.

1 detta anförande instämde herrar Turesson, Schött, Wachtmeister i Staffanstorp och Oskarson, fru Jacobsson, herrar Johansson i Vrångebäck, Andersson i Ljung och Leuchovius, fru Lindquist samt herrar Nyhage, Magnusson i Borås, Danell, Åkerlind, Träff, Clarkson, Nilsson i Trobro och Nordgren (samtliga m).

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle;         Nr 117

Herr talman! Jag är ytterst imponerad över den kollekliva uppslut-     Torsdagen den
"'"gen.                                                                         7 november 1974

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara konstalera alt den är frivillig till skillnad från del som herr Sivert Andersson i Stockholm är van vid.

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! Jag tyckte mig se osynliga trådar i kammaren.

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Konstilutionsutskoltets majoritet delar den uppfattning som kommit till uttryck i en rad inlägg av ledamöter som alla har det gemensamt att de har fackliga förtroendeuppdrag. Kort uttryckt: Om en facklig organisation skall kunna ansluta sig lill ett parti och ge det partiet stöd i den form som organisalionen själv tycker är den mest effektiva, del är en sak som det tillkommer den fackliga organisalionen, inte Sveriges riksdag, att fatta beslut om.

Det gäller också den rätt till medlemsinflyiande som partiet ställer till fackföreningarnas förfogande, om de vill utnyttja den rätten - en rätt som har givit fackföreningsrörelsen i det här landet långt större politiskt inflytande än vad den annars skulle ha haft. Det är därför som utskottet avvisar kravet på att i lag förbjuda kollektivanslutning.

Herr talman! Mer än sä hade jag inte tänkt säga. Jag ämnade sluta med att yrka bifall lill utskottets hemställan - men så fick jag för någon timme sedan i min hand ett papper, som del visseriigen slår "Konfidentiellt" på men som har ett sådant innehåll att det inte bör undanhållas Sveriges riksdag och den svenska allmänheten. Och del är av intresse i den här debatten, som ju ytterst handlar om relationerna mellan partierna och andra organisationer och intressegrupper i samhället.

År efter år går de borgerliga partierna till våldsamma angrepp mot samarbetet mellan fackföreningsrörelsen och det socialdemokraliska partiet. Men vad är det egentligen ni sysslar med själva? Medan vi anser att väljarna har en självklar rätt till en öppen redovisning av vårt samarbete med fackföreningsrörelsen, försöker ni - så långt ni nu mäklar - hemlighålla en samarbete med det privata näringslivet. Alla känner vi till hemlighetsmakeriet och smusslet kring de miljonbidrag som de privata företagen lämnar till åtminstone ett av de borgerliga partierna. Bidragsbeslulen träffas i företagsslyrelserna bakom lyckta dörrar. Oftast får varken allmänhet, väljare, företagens kunder eller ens aktieägare eller anställda någon redovisning av besluten -såvida nu inte någon SSU:are finns på bolagsstämman därför att SSU har skaffat sig en aktie och lyckats dra sanningen ur en motsträvig styrelseordförande.

Ni gör allt för att dölja ert samarbete med det privata näringslivet. Vi gör allt för att öppet redovisa värt samarbete med den fackliga rörelsen.

185

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Ert samarbete förekommer i så många former, och alla försöker ni hålla hemliga. Det här konfidentiella papperet, en PM, visar hur ni har skapat en organisation, som kallar sig Förbundet Frihet och framsteg, med ekonomiskt stöd från del privata näringslivet och tydligen också med folk engagerat från näringslivet och från universiteten. Det aren organisation med uppgift att försöka komma samarbetet inom arbetarrörelsen lill livs. Motivet uppger man vara alt den socialdemokratiska maktapparaten utgör det största hotet mot demokrati och frihet i Sverige. Organisationen säger sig ha kompetent folk till förfogande och räknar med alt få ännu fier från näringslivet och från universiteten.

Vissa framgångar kan man också peka på. En nämns i promemorian, nämligen att man i samarbete med intresserade föriag ombesörjt böcker bl. a. om Cuba, Vietnamkriget, rasfrågan i USA och nationalismen i Sovjet. Dessa böcker, säger man, har kunnat introduceras som studielitteratur inom den högre undervisningen i landet. Del skulle vara ytterst intressant att få en öppen redovisning av vad man har åstadkommil på det här området.

Vilka är del som står bakom den här organisalionen? Vilka är del som arbetar med så smarta och hemliga metoder? Jo, enligt denna PM består styrelsen av 21 personer med ungefär lika fördelning på de tre borgerliga partierna, och elva av dessa personer uppges vara ledamöter av riksdagen - också de lika fördelade på de tre borgeriiga partierna.

Får jag nu fråga er som är så bekymrade över samarbetet mellan det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen: Är någon av er elva, om ni nu är närvarande, beredd att gå upp och komplettera denna PM med uppgifter om syftet med denna organisation och den verksamhet som den bedriver - ge en lika öppen redovisning som den vi lämnar om vårt samarbete? Vi menar alt den redovisningen har väljarna rätt au få, om ni nu törs lämna den.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

186

Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har frän socialdemokratiska talare hört en rad skäl till försvar för kollektivanslutningen. Dessa talare har verkligen varit varierande i sin framställning. Jag vill bara la ett exempel.

Herr Nilsson i Kalmar sade all vi inte kan överlåta ål politikerna alt fatta de politiska besluten. Vad ligger i ett sådant resonemang? Självfallet skall politikerna ta kontakter, ta hänsyn, vara öppna för informationer till underlag för beslut. Men det måsle väl ändå i vår demokrati vara de politiska partierna som skall fatta de politiska besluten och också inför väljarna ansvara för dem. Jag tycker att det krävs ett besked om innebörden i detta herr Nilssons resonemang.

Nu trodde jag att partisekreteraren herr Sten Andersson i Stockholm skulle ge en sammanfattning över var socialdemokratin står i sin argumentering för all behålla kollektivanslutningen. Men vad inträffar? Herr Andersson gjorde inget försök i den riktningen. Han slängde i stället

ut ett påstående om all det fanns någon organisation som hade stöd från de politiska partierna, en organisation som skulle hela Frihet för framsteg eller någonting i den stilen. Vad har det med denna debatt att göra?

För det första vill klart säga att centern som parti har ingenting med denna organisation att göra.

För det andra är det väl alldeles uppenbart att om del finns några medlemmar i en sådan organisation så har de frivilligt gäll in i organisationen. Eftersom det här gäller en diskussion om kollektivanslutningen och principerna för denna, så hade det varit mera av värde för kammaren alt frän herr Sten Andersson fä höra en ordentlig sammanfattande redovisning över varför man skall behålla ett så starkt intrång i den personliga intregriteten som en kolleklivanslulning på sitt sätt är - med den reservationsrätt som visseriigen finns men som innebär att del icke går att dölja den politiska valhemligheten.

Jag vill bara, herr talman, redovisa denna synpunkt i slutskedet av den här debatten.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle naturligtvis kunna göra som herr Boo - ordagrant läsa upp ett tal som jag höll 1972 i den här kammaren, där jag utvecklade våra argument för att kollektivanslutningen skulle bibehållas, där jag betonade att det här är en fråga för fackföreningsrörelsen. Del har en rad företrädare för fackföreningsrörelsen och socialdemokratin gjort, och del finns ingen anledning för mig att upprepa det.

Den här organisationen är inte utan intresse därför att den berör relationerna mellan partierna och andra organisationer. Ni försöker alllid förneka det samröret. Vi diskuterar emellertid gärna kollektivanslutningen och andra former för vårt samarbete. Men varför törs ni aldrig lämna en öppen redovisning för ert samarbete?

I den PM jag talat om uppges det - jag vet inte om det är sant -att åtminstone tre centerpartister ingår i styrelsen för denna organisation med så vittsyftande mål och med så smarta och skumma metoder. Plocka fram sanningen! Det tycks finnas något slags borgerlig gerillarörelse här som inte ens herr Boo känner lill. Några måste dock känna lill den, men de törs inte kliva upp. Varför?

Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sten Andersson anförde i debatten 1972 exempel på sin verksamhet ute på fliltet. Den redovisningen var rätt intressant, och jag sade vid del tillfället alt jag tycker del är bra att herr Andersson fortsätter så, för det kommer att betyda flera LO-medlemmar som röstar med centern. Delta kunde vi också notera i 1973 års val, och jag hoppas att trenden skall fortsätta.

Vi har här i dag diskuterat kollektivanslutningen och principerna för denna. Jag tycker det är den frågan vi skulle intressera oss för. Jag vill

187

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

klart säga ifrån-och det har jag framhållit vid tvä tillfällen under debatten - att självfallet skall de fackliga organisationerna ha sin suveräna rätt att bestämma. Vad diskussionen gäller är om politiska partier skall inregistrera andra som medlemmar än sådana som söker individuellt till partiet. Jag tycker det är en självklar princip i en demokrati alt den politiska partitillhörigheten skall bestämmas efter en individuell ansökan från enskilda som vill bli medlemmar.

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte hur mitt anförande 1972 påverkade centerns valresultat. Det är att göra mig för stor ära, antar jag, att tillskriva mitt tal framgångarna för centern.

Vad jag gjorde var att uttala sympati för och medkänsla med de borgerliga förkunnarna. Jag talade om hur jag på fackliga möten, där jag visste att jag skulle möta en del frågor rörande kollektivanslutningen, kanske också visst motstånd, valde alt inte anföra partiets argument för kollektivanslutning utan alla de borgeriiga argumenten mot kollektivanslutning. Jag beskrev hur de unga fackföreningsmedlemmarna log hänsyn lill medlemskårens intressen, resonerade sig fram till för det första att de politiskt skulle stödja partiet och för det andra att de kunde göra del på flera olika sätt: genom anslag, genom personella insatser. Jag sade också lill dem: Om ni nu är beredda alt ge detta stöd ställer partiet till ert förfogande en rätt till medlemsinflyiande. Den gäller omedelbart, sade jag, men det är ni som avgör om ni skall utnyttja den rätten eller inte. Det slutade varje gång på samma sätt - jag fick åka tillbaka lill partistyrelsen och tala om att den här kollektivanslutningen borde vi ha kvar.

Och jag kan glädja herr Boo med att kollektivanslutningen ökar. Varie gång vi får tillfälle att resonera - gärna från borgerliga utgångspunkter - lar styrelseledamöterna denna hänsyn till medlemmarnas intressen, för de vet att det ökar infiytandet över de frågor som de är intresserade av. Det är så både lokalt och centralt.

Herr talmannen anmälde att herr Boo anhållit alt lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Till herr Sten Andersson i Stockholm vill jag säga att jag tillhör inte de där elva -jag känner dem inte eftersom det inte nämnts några namn här.

Herr Sten Andersson säger all av en tillfällighet fick han en PM i sin hand. Jag skulle inte tro att det var någon tillfällighet, ulan del är väl ett sådant där papper som Sten Andersson har med sig i fickan när han far runt i landet, och så åkte del upp här i kväll också.

Fru Hansson sade att hon kan aldrig upphöra att förvåna sig över att så mycken energi läggs ned frän de borgerliga partiernas sida på att

beskära fackföreningsrörelsens möjligheter när det gäller kollektivanslutningen. Ja, enligt ell vetenskapligt arbete från 1967 har debatten om kollektivanslutning pågått sedan 1898. Del var den första LO-konfe-rensen som diskuterade frågan och tog ställning, och enligt samma arbete lär Hjalmar Branting då ha sagt att della beslut innebär ett tvång till frihet. Han menade alt så länge arbetarna saknade rösträtt och arbetsgivarna inte erkände organisationsfrihelens principer måsle man använda metoder som inte skulle behöva komma i fråga i ett samhälle där medborgarrätten är erkänd. Och där är vi väl i alla fall nu.

Därefter har denna fråga under årens lopp varit föremål för många diskussioner inom såväl partierna som fackorganisationerna. Det är alltså inte någon ny debatt vi nu för.

Fru Hansson sade att del tillhör de mänskliga fri- och rättigheterna alt de fackliga organisationerna får ansluta medlemmar kollektivt. Herr Nilsson i Kalmar var inne på samma tema och sade; Blanda er inte i våra inre angelägenheter! Men detta är ju en fråga om demokrati, och demokratin är en gemensam angelägenhet. Och till de grundläggande och elementära demokratiska rättigheterna hör att själv få avgöra om man vill ansluta sig lill en politisk organisation eller inte och vilken politisk organisation det i så fall skall vara. Jag tycker det är mycket förvånande att socialdemokraterna inte vill erkänna denna individens demokratiska rätt alt själv få avgöra politisk anslutning och partitillhörighet. Den enskilde individens demokratiska rättighet har hell kommit bort i denna debatt.

Vidare frågade herr Nilsson i Kalmar: Vad har socialdemokraterna med det här att göra? Här är del ju de enskilda fackföreningarna som beslutar. Ni görangrepp på fackorganisationerna. Men, herr Nilsson, fackföreningarna beslår väl i alla fall av individer, av enskilda människor, och det är de som fattar besluten. Och är det inte de socialdemokratiska fackföreningsmedlemmarna som fattar dessa beslut? Jag skulle tro del.

Herr Nilsson sade också att del inte är de ekonomiska frågorna som är det väsentliga. Det var en nyansskillnad i förhållande till vad Sivert Andersson i Stockholm var inne på. Efter vad har förstod fäste han ganska stor vikt vid de ekonomiska frågorna. Det är möjligheterna att påverka besluten som betyder mest när det gäller kollektivanslutningen, sade herr Nilsson. Men, herr Nilsson, på vilket sätt får fackorganisalionerna sämre möjligheter att påverka besluten, om de fackliga organisationernas medlemmar självständigt och frivilligt ansluter sig lill den politiska organisationen? Del skulle vara intressant alt få ett svar på den frågan.

Herr Nilsson sade också att det är en skendebatt vi för, ty här gäller del inte socialdemokraterna utan fackorganisalionerna. Nej, herr Nilsson, del är ingen skendebatt. Det är i slällel herr Nilsson själv som för en skendebatt här!

Fru Hansson frågade; Varför kryper centerns medlemmar inte fram ur buskarna och tar upp en debatt? När har centern vägrat att ta upp en debatt i dessa frågor, fru Hansson? Jag kan ställa frågan tillbaka:

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

189

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Varför vägrar de fackliga organisationernas representanter att komma till centerns organisationer och konferenser och tala om facklig verksamhet? Jag tycker alt del skulle ligga i de fackliga organisationernas intresse att tala om facklig verksamhet för dem som vill lyssna.

Fru Hansson sade vidare till oss att vi borde föra en politik som inger förtroende bland arbetstagarna. Ja, jag skulle tro att del är vår politik som gjort både att vi ständigt fått nya medlemmar lill vårt parti och till våra olika organisationer och all vi för varje år ökat vårt röstlal. Del torde inte kunna bestridas. Om ett parti eller en organisation för en politik som skapar förtroende, behövs väl inte någon kollektivanslutning? Då ansluter sig - förutsätter jag - de enskilda individerna själva. Jag tycker att det vittnar om stor svaghet när ell parti behöver använda kollektivanslutning för all få medlemmar.

Också herr Sten Andersson i Stockholm nämnde debatten i denna fråga. Enligt min mening är det socialdemokraterna som är ointresserade av att föra en debatt om kollektivanslutningen. Jag ställde en interpellation till statsministern den 26 februari i år. Jag ville där veta vad som har hänt med anledning av riksdagens uttalande av den 6 juni 1973 angående kolleklivanslulning av enskilda personer till politiska partier. Jag har inte fått något svar ännu. Jag hade trott alt jag skulle få svaret just i samband med dagens debatt, men del har uteblivit. Jag vet inte om man i kanslihuset är ointresserad av att diskutera just frågan, hur riksdagsbesluten följs upp.

190

Herr ALFTIN (s);

Herr talman! Med risk att göra herr Åkerlind besviken vill jag redovisa att jag för någon dag sedan blev uppringd och utfrågad av en rikstidning om arbetet i riksdagen. Man ville veta vilka frågor vi hade au handlägga den här veckan och vilka frågor som jag personligen var speciellt intresserad av. Eftersom jag ägnat mig myckel åt fackligt arbete innan jag kom in i riksdagen var det naturligt för mig all nämna frågan om kollektivanslutningen som en sådan fråga. När jag sedan log del av tidningens uppläggning av intervjun fann jag till min förvåning att den var vinklad så att man fick en helt felaktig uppfattning om min inställning. Med risk för alt vid denna tidpunkt upprepa en del redan framförda argument vill jag ta tillfället i akt att hell kort redovisa min uppfattning.

För att man skall få det nödvändiga perspektivet på frågan, varför medlemmarna i fackliga organisationer lar initiativet till en ansökan om anslutning lill del socialdemokratiska partiet, måste man se på dessa organisationers historiska bakgrund. Från början var fackföreningsrörelsens och socialdemokratins folk samma människor och deltog i samma kamporganisation. Men för att helt förstå bakgrunden måste man även se till erfarenheten och resultatet av den samverkan som genom åren ägt rum mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen.

Gemensamt har vi steg för steg förvandlat del gamla orättvisa fal-

tigsamhället till den välfärdsstat som värt land är i dag. Visserligen finns del områden där vi ännu inte har lyckats alt genomföra allt del som vi skulle önska. Jag tänker på den ekonomiska demokratin, lönlagarnas inflytande inom näringslivet och medbestämmanderätt över kapital och investeringar. Men alla reformer som vi nu har genomfört och håller på att genomföra inom arbetslivets område har aktualiserats och möjliggjorts genom det intima samarbete som hela tiden har ägt rum mellan den fackliga och politiska arbetarrörelsen.

När medlemmarna i de fackliga organisationerna inte har lyckats alt förhandlingsvägen få sina rättmätiga krav tillgodosedda, sina krav på trygghet i anställningen, inflytande pä sin egen situation och möjligheter all förändra hälsofarliga arbetsmiljöer, har del alltid varit naturligt att vända sig till den politiska delen av arbetarrörelsen för att lagstiftningsvägen tillgodose elementära fackliga krav.

Herr talman! Jag har svårt att förslå dem som ser något kränkande i alt medlemmarna i en facklig organisation genom demokratiska beslut tar ställning för kolleklivanslulning av den egna organisalionen lill ett parti som man har sä mycket gemensamt med.

Jag vet att innan en facklig organisation fattar ett sådant beslut har frågan under en längre lid aktualiserats och diskuterats ute på alla nivåer bland medlemmarna i de berörda organisationerna. Den dag en facklig organisation är redo att falla ett beslut om kollektivanslutning, då har medlemmarna verkligen blivit informerade och givits möjlighet att påverka beslutet.

De som inte vill bli kollektivanslulna har full reservationsrätt. Det finns inte heller något personligt avslöjande om partitillhörighet i en avgiven reservation. Det kan mycket väl vara en socialdemokrat som av personliga eller principiella skäl väljer att stå utanför kollektivanslutningen.

Jag finner det djupt oroande om riksdagen skulle tillmötesgå den linje som en del av de borgerliga motionärerna företräder, nämligen all lagstiftningsvägen eller genom ändrade stadgar i regeringsformen förbjuda och hindra medlemmarna i de fackliga organisationerna alt falla demokratiska beslut i egna frågor. Del finns också en risk att ett sådant beslut kan följas av försök att lagstifta på andra områden föratt hindra löntagarna och medlemmarna i de fackliga organisationerna att fortsätta demokratiseringen av arbetslivet och näringslivet.

Jag är inte heller övertygad om alt del är av ideella skäl eller av omtanke om den enskilde medlemmen i den fackliga organisationen som de borgerliga angriper kollektivanslutningen. Detta tycker jag särskilt markeras av dem som samtidigt slår vakt om medlemsregistreringen inom svenska kyrkan. Man försvarar där ett system som ger möjligheter att som barn kollektivt födas in i kyrkan som medlem ulan möjlighet till reservation förrän efter många år dä den enskilde individen själv börjat fundera över anledningen lill sitt medlemskap. Jag kan hålla med om all detta förhållande verkligen är olämpligt från demokratisk synpunkt.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

192

Däremot tycker jag att del är en hell annan sak när medlemmarna i en facklig organisation efter ingående information och intern deball fattar beslut i demokratisk ordning, och där full garanti om reservationsrätt gäller för alla som inte önskar anslutning.

Herr talman! Jag ber med dessa synpunkter att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c);

Herr talman! Ett av de viktigaste beslut som fattats i Förenta nationerna var när generalförsamlingen antog konventionen om de mänskliga rättigheterna och del därtill fogade fakultativa protokollet. I den konventionen föreskrivs de rättigheter som vi anser självklara i Sverige: rätten att leva, rätten att flytta och emigrera även från eget land, rällen alt bilda fackföreningar, rällen att strejka och en hel rad andra rättigheter.

Vad står då i fråga om föreningsfriheten och om anslutning till en förening? Jag citerar artikel 22 på ell av orginalspråken: "Everyone shall have the right to freedom of association with oihers."

Everyone, alltså var och en, skall ha rätten till sammanslutning med andra, dvs. till föreningsfrihet. Överensstämmer detta med kolleklivanslulning? Herr Sten Andersson i Stockholm fick denna fråga för två år sedan. Jag ursäktade honom då. Han kanske inte kände till konventionen och hade kanske inte läst den noggrant. Men nu har han haft två år på sig. Nu kan han ju förklara om della överensstämmer.

Den socialdemokraliska regeringen föreslog att vi skulle ratificera denna konvention, och det har vi också gjort.

Herrar och damer socialdemokrater som har röstat för att vi skulle ratificera denna konvention kan ju förklara hur ni nu kommer all uppfylla den,

I konventionens börian, i artikel 2 står: "Varie konveniionsstai för-pliktigar sig att i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser och med bestämmelserna i denna konvention vidtaga erforderliga åtgärder för all genom lagstiftning eller på annat sätt förverkliga de i denna konvention inskrivna rättigheterna, som ej redan är tillförsäkrade,"

Är ni beredda att tillmötesgå denna konvention nu och ordna del så att everyone bas the right alt bestämma om han skall vara med i en förening eller inte?

I denna debatt förefaller det som om man har mycket litet känsla för individen och ständigt tänker på kollektivet. Det är väl detta som är del felaktiga, och del har framskymtat i flera anföranden. Del måste ju komma an på en viljeyttring av individen om han skall tillhöra en förening.

Lät mig la exemplet med ett företagsamt bokförlag som skickar till en människa en bok och säger: Om du inte svarar nej före den 15 november, betraktar vi det så att du har köpt boken, och vi kräver dig på pengar.

Det går inte enligt svensk lagsiiftning. Jag behöver inte svara alls.

och jag blir aldrig skyldig all betala, eftersom det kräver en viljeyttring alt jag vill ha boken. Annars har jag ingen skyldighet att ta emot den.

Man kan i detta sammanhang inte tillämpa den principen rent juridiskt, men nog har man moralisk skyldighet all fordra all individen skall avge en viljeyttring, skall säga: Jag vill vara med där eller där.

Här går en människa in i en fackförening som medlem - som jag anser all man skall göra vid alla tillfällen - och finner sedan all han också tillhör en annan förening ulan att vela del och utan all ha sagt att han också vill tillhöra det socialdemokraliska parliei. Kan del verkligen överensstämma med vad jag läste upp för en liten stund sedan?

Representanter för både de doktrinära partierna - socialdemokrater och kommunister - har talat om barnen och kyrkan. Del är kanske bäst att läsa vad konventionerna säger om del; "Konventionsstalerna förpliktar sig alt respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet alt tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse."

Ni får i så fall också klara ut om del är fel enligt denna konvention som ni själva varit med och godkänt.

Man masta kräva all individen skall ha sin fullständiga rätl all bestämma själv. Fru Hansson säger alt vi skulle vilja kringskära fackföreningarnas rätt att bestämma. Nej, del är inte fråga om del, men vi vill inte tillåla dem att besluta vad andra skall göra i politiskt avseende. Man kan t, ex. länka sig all en mycket idrottsinlresserad grupp beslutar på ett fackföreningsmöle att hela fackföreningen skall tillhöra idrottsföreningen där. Ni säger alt det är fullt logiskt och demokratiskt att göra på del sättet. Man skulle alltså kunna ansluta sig lill en hel rad andra föreningar, om det bara kan uppbringas en majoritet. Är man från fackföreningsrörelsens sida beredd alt ta sådana konsekvenser?

Vi har hört ur LO;s stadgar att den lokala organisalionen beslutar om kollektivanslutning. Men man kunde ju lika gärna säga att detta är alltför komplicerat. Landsorganisationen kan i stället besluta all alla dess medlemmar skall tillhöra socialdemokratiska partiet. Flera talare från social-deniokratin har sagt alt denna princip är riktig, och då blir detta en logisk följd. Det är detia som jag tycker snedvrider debatten. Man tänker inte på individernas rätt all själva bestämma vad de vill tillhöra.

Jag har här en liten notis från Smålands Folkblad, en socialdemokratisk tidning, som i februari 1970 - del är fyra år sedan men ingenting har förändrals sedan dess - säger alt socialdemokraterna där har 3 564 medlemmar, därav 113 enskilt anslutna. Det är klart alt om man rekryterar på sådant sätt får man ett stort medlemsantal och bättre ekonomi. Men är det riktigt all göra del? Och varför gick det inte all rekryiera bäiire individuelll? Del vore nog bättre om man kunde få medlemmarna enskilt anslutna än att del blir kollektivanslutningar genom fackföreningarna. Del är ju inte så märkvärdigt att den socialdemokratiska gruppen gör sådana ansökningar.

Herr Sten Andersson i Stockholm har varit ute och hållit tal. Han

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

193

13 Riksdagens protokoll 1974. Nr 116-117

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

194

sade all han hade framställt alla möjliga argument från centern i del sammanhanget. Den jag sist vill ha till alt representera centern och framföra våra argument är herr Sten Andersson. Jag tror nämligen inte att han har samma ordalydelse som centern använder. Det är inget klander mot Sten Andersson i övrigl, men jag vill nog hellre själv anföra våra argument.

Jag har talat om de mänskliga rättigheterna, för della har inte belysts i debatten. Jag anser inie all det slår i överensstämmelse med konventionen om de mänskliga rättigheterna att ha kollektivanslutning.

Jag yrkar givelvis bifall lill reservationen av herr Boo m. fl.

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! Jag vill bara trösta herr Bengtson med att jag inte skall ta upp konkurrensen ute på centermöiena - där klarar sig nog herr Bengtson bättre än jag.

Men jag tycker nog alt vår värderade representant i FN skulle läsa igenom konventionen en gång till. Alltsammans finns på svenska - det skulle kanske klara ut en del av begreppen. Konventionen om de mänskliga rättigheterna reglerar nämligen förhållandet mellan myndigheterna och de enskilda individerna, inte mellan organisationerna och de enskilda individerna. Det kan vara bra alt vela det, om man sitter i FN.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! Får jag påminna herr Sten Andersson i Stockholm om au vi också har anslutit oss lill del fakultativa protokoll som medger individer att vända sig direkt till en internationell organisation, om de på något sätt anser sig förorättade. Så långt har vi gått, och jag tycker alt del är fullkomligt korrekt att vi har varit med om detta.

Jag behöver kanske inte läsa på konventionerna sä mycket. Jäg skall inte la upp personliga saker, men eftersom jag i stora delar själv varit med om all utarbeta dessa konventioner kan herr Andersson vara säker på all jag också har läst dem.

Nu vill herr Andersson ha den svenska texten. Del står i artikel 22: "Envar skall äga rätt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten all bilda och ansluta sig lill fackföreningar för att skydda sina intressen." Observera att det är översall lill alt envar har rällen all göra delta.

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag hör lill min glädje att herr Bengtson inte längre är Sveriges FN-delegai, och då finns.deiingen anledning alt fortsätta den här lektionen. Vi får la upp den här frågan vid något senare lillfälle. Del är faktiskt så att konventionen reglerar myndigheternas förhållande lill enskilda individer. Del gäller också den del som herr Bengtson läste upp.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! All man upprepar sina argument gör inte saken bättre.

Jag har hänvisat till det fakultativa protokollet, och del medger individer att anföra klagan. Då kan del inte bara gälla myndighet-individ.

Herr talmannen anmälde att herr Sten Andersson i Stockholm anhållit all lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Det är i och för sig inte så förvånande att socialdemokraterna vill ha kvar systemet med kollektivanslutningen av rent partiegoistiska skäl. Det är kanske mer förvånande att man så ivrigt offentligt försvarar systemet. Jag tycker nog del förekommit en del rätl förvånande inlägg också i den här debatten från socialdemokratisk sida. Fru Hansson hävdade, och fick för det ett 20-tal instämmanden, au del här systemet skulle bestå för all framtid - tydligen oberoende av vad folkel och folkets representanter tycker och del var ju rätt avslöjande.

Herr Nilsson i Kalmar sade att detta var en praktisk sak. Ja, det är klart att det är en praktisk sak för socialdemokratin hell enkelt därför att den är lill nytta för partiet. Så enkelt kan man argumentera när man glömmer den principiella sidan av saken och bara ser till parlinytian.

Fröken Engman meddelade i sin slutreplik all i hennes fackförening hade man av principiella skäl inte velat begära kolleklivanslulning. Det tycker jag var ett fräscht inslag i debatten. Vad är det för principer som gör att fröken Engmans fackförening inte gillar kollektivanslutningen? Är det möjligen principen att var och en själv bör fatta beslut om inträde i ett politiskt parti? Kunde inte fröken Engman berätta för kammarens ledamöter vad del är för principiella skäl som den fackföreningen har emot kollektivanslutningen.

Den socialdemokratiska partisekreteraren brukar uppföra en liten teaterföreställning varje gång vi diskuterar denna fråga. Jag är ledsen alt behöva säga till herr Andersson att jag tyckte årets föreställning var mindre roande än de tidigare. Herr Andersson kom dragande med ett papper om au det skulle finnas en hemlig organisation som bl. a. skulle innehålla 11 borgerliga riksdagsledamöter. Jag har talat med de här i huset närvarande folkparliriksdagsledamölerna och ingen av dem ingår i eller känner till den här hemliga organisationen. Vi har ett par ledamöter utomlands och jag kan inte tala för dem. Men jag tror ändå jag vågar göra påståendet att detta var ytterligare en dimridå som var utlagd för alt komma ifrån själva sakfrågan.

Herr talman! Mellan en fiärdedel och en femtedel av dem som kollektivt har ansluliis till del socialdemokraliska partiet är antingen anhängare av andra partier eller vill inte tillkännage någon klar partipreferens. Nu spelar antalet i och för sig ingen roll. Jag gör inte anspråk på att veta något exakt antal. Men det är i alla fall uppenbart att det i vårt land finns ett stort antal människor som mot sin vilja kollektivt anslutits till del socialdemokraliska partiet. Del är för dessa människors skull som riksdagen också denna gång måste slå fast åsiktsfrihetens prin-

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

195

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

cip. Del är ell svar lill några av de socialdemokraliska talare, bl. a. fru Hansson, som frågade vilket det verkliga syftet är med t. ex. folkpartiets ställningstagande här. Det är att för de människor som mot sin egen vilja tvingats in i del socialdemokraliska partiet tala om alt riksdagens majoritet står på deras sida. Får jag på den punkten tillägga au i motsats till socialdemokratin är det nämligen för vår del så, att de argument vi anför också är de motiv som driver oss.

Del finns socialdemokrater som har reagerat mot detta system, bl. a. chefredaktören för den största socialdemokratiska tidningen i Sverige. Men finns det ingen enda socialdemokrat här i riksdagen som reagerar? Finns det ingen enda socialdemokrat som förstår att människor kan känna sin åsiktsfrihet kränkt av detta system? Har del långvariga maktinnehavet gjort er så okänsliga för frågan om den enskilda människans rätt till politisk integritet?

1 detta anförande instämde herr Ahlmark (fp).

Fröken ENGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Uppenbarligen var jag något oklar i min senaste replik. Det ligger till på det sättet alt även medlemmarna i min fackförening av olika skäl - det kan vara principiella men också politiska skäl - har kommit till del resultatet att vi inte skall kolleklivansluta oss. Men vad som är kärnpunkten i del hela är au vi värnar om rätten att få falla beslut själva om vi skall kolleklivansluta oss eller om vi inte skall göra det. Jag trodde att det vid det här laget var klart att del är just det som är kärnfrågan.

196

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! Del var verkligen ingen dimridå jag försökte sprida ut då jag nämnde den här organisationen. Jag diskuterar gärna kollektivanslutning också på ett sätt som kan roa herr Molin, om det krävs. Men delta har ett intresse då det gäller relationerna mellan partierna och andra intressegrupper i del svenska samhället. Det är av intresse för Sveriges riksdag att veta vilka del är som försöker-och lyckas tydligen - all ge ut litteratur som används i den högre undervisningen. Några av de borgerliga ledamöterna har varit framme hos mig och sagt all de en gång i liden var med och grundade den här organisationen, men de gör gällande att denna PM skulle vara minst tio år gammal. Det är inie fallel. Här beskrivs hur organisalionen har arbetat vidare, hur den reorganiserats. Här beskrivs förhållandet efter 1973 års val. Här talas om böcker som tar upp förhållanden som är aktuella. Del är alltså en organisation som existerar. Nu har man gjort en intervjuundersökning för att ta reda på om det finns några riksdagsledamöter med i den. Det tycks vara så att det finns borgerliga ledamöter av riksdagen som ingår i styrelsen. Flera som jag har talat med har i vae fall inte ansett del för uleslulei att det kan finnas en sådan organisation. Låt oss då ge-

mensami ta reda på om den existerar, vad den gör och vad den har     Nr 117

för syften och öppet diskutera del. Någon gång borde ni också öppet     Torsdaeen den

redovisa era relationer lill era uppdragsgivare. Men del törs ni inte.       y november 1974

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara till herr Molin säga all han borde ha ålergeit hela citatet när han påstod alt jag skulle ha sagt att kollektivanslutningen

skall bestå i all framlid. Jag fortsatte faktiskt "      så länge de fackliga

organisationerna vill ha del så, så länge de fackliga organisationerna har bestämmanderätten över kollektivanslutning eller inte". Jag utgår då självfallet ifrån alt man inte lagstiftar bort den rättigheten.

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Låt mig säga till fröken Engman all i fröken Engmans fackförening är det tydligen så all majoriteten av medlemmarna av politiska eller principiella skäl har gått emot begäran om kollektivanslutning till socialdemokratiska partiet. Fröken Engman sade sedan att vad hon uppfattade som väsentligt var att värna om rätlen all själv bestämma i sådana här frågor. Det är litet av vad vi vill göra. Vi vill värna om rätten för varje enskild människa alt själv bestämma om man vill tillhöra ett politiskt parti och i så fall vilket parti man vill tillhöra. Fröken Engman kan ansluta sig till oss.

Sedan bara lill herr Sten Andersson i Stockholm, som talar om att öppet redovisa osv. Om herr Andersson nu vill föra in della som en seriös del av debatten måsle väl herr Andersson kunna säga någonting mera. Ge ett exempel pä någon sådan här borgerlig litteratur som förts in i högskoleundervisningen. Namnge en enda borgerlig riksdagsledamot som är styrelseledamot - ett enda exempel.

Om herr Andersson inte kan ge ett enda exempel tror jag att jag vill dra slutsatsen att det här var en bluff

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Det borde vi väl kunna hjälpas åt att konstalera, om del var en bluff eller inte. Jag kommer självfallet all ge offentlighet ål del här. I promemorian finns beskrivet i vilka ämnen man nyligen har givit ut böcker som används i den högre- undervisningen. Låt oss undersöka om det verkligen förhåller sig så. Vi har ju båda ett intresse av att det blir avslöjat, liksom all det blir klariagl vilka de elva är, om de finns här i kammaren. Del tycks vara en gerillarörelse - ganska skickligt uppbyggd, tycker jag.

Herr NILSSON i Kalmar (s);

Herr talman! Herr Boo ställde en fråga till mig nyss, och eftersom jag inte hade replikrält så är jag tyvärr tvungen alt begära ordet igen. Han undrade vad jag menade med uttalandet om all de politiska besluten var så vikliga all man inte kunde övertala enbart åt politikerna att fatta

197

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

dem. Det är möjligl alt jag uttryckte mig lilel oklart, men min tanke bakom uttalandet var att vi vill från fackföreningsrörelsen vara med om att påverka de politiska besluten med hänsyn till att de är så viktiga. Vi vill alltså direkt påverka besluten när de skall fattas här.

Ell par talare - det var herrar Ringaby och Gustavsson i Alvesta -har frågat vad jag menade med all socialdemokraterna inte hade någonting med de fackliga besluten alt göra. Jag vände mig mot det resonemang som förts från ert håll. Ni har ändrat karaktären på inläggen i dag och skjuter in er på det socialdemokratiska partiet. Ni säger att partiet inte skall ta emot medlemmar som fackföreningarna har beslutat alt kolleklivansluta. Det gör ni under åberopande av att fackföreningarna skulle ha beslutat om denna anslutning, som det slår i reservation 1, Ulan medlemmarnas egen vetskap och mot deras vilja. Märk väl att det är fackföreningarna som har fattat besluten - vad har socialdemokratiska partiet med de besluten att göra? Skall det vara så svårt alt förstå detta?

Vidare sägs det all kollektivanslutningen innebär att man måsle avslöja sin politiska åsikt. Det har heller inte socialdemokratiska partiet någonting med att göra. Ni skall inte tro all socialdemokratiska partiet, lika litet som ni inom de borgerliga partierna, kan komma och tala om för oss inom fackföreningsrörelsen vad vi skall fatta för beslut. Men här tar ni upp debatten på det sättet att socialdemokraliska partiet inte skall ta emol de medlemmar som kolleklivansluiils.

Vad är del då ni riktar er emot? Flera talare har sagt all självfallet skall fackföreningarna få fatta sina beslut, men det är ju detta ni vänder er emol. Jag skulle vilja ge er ell gott råd: Håll fingrarna borta från fackföreningsrörelsen - vi sköter de här frågorna själva! Efter den deball som förts här i kammaren i kväll skulle det förvåna mig mycket om det inte blev en ganska våldsam reaktion ute i landet på ert sätt alt agera i dessa frågor.

Den PM som Sten Andersson i Stockholm har tagit fram tycker jag är belysande. Här stod en ledamot av moderata samlingspartiet och beskyllde fackföreningsrörelsen för hemlighetsmakeri och allt vad det var han räknade upp utan att över huvud taget bevisa någonting. Men vad är del ni själva sysslar med? Om promemorian är riktig, och del förmodar jag all den är, vem är det i så fall som ägnar sig ät hemlighetsmakeri? Vi uppträder öppet, men ni gör del inte. Ni vill inte att fackföreningarna skall ha sin frihet att själva falla beslut, och jag har velat bemöta dem som talat för en sådan ordning.

198

Herr BOO (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag tycker alt det var viktigt - bl. a. för den allmänna debatten framöver - all herr Nilsson i Kalmar korrigerade sill tidigare uttalande. Sedan vill jag bara säga lill herr Sten Andersson i Stockholm: Centern har inga andra uppdragsgivare än våra väljare.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Man blir alllid lilel misstänksam när herr Sten Andersson i Stockholm presenterar hemliga dokument. Han har för vana alt göra det. En och annan minns kanske den gången -jag tror att det var 1966 - då herr Andersson mitt i en valrörelse lyckades göra sensation med att som högerpartiets allra hemligaste lista över ännu hemligare bidragsgivare presentera en adresslista som i stort sett var ell utdrag ur en telefonkatalog och som var arbetsmaterial för en kringresande insamlare.

Nu är klockan mycket, men del kanske är värt någon minut all försöka sprida något ljus över denna mystiska gerillaorganisation. Jag hör inte till de elva som är ledamöter i styrelsen, men jag var med och stiftade den här organisationen en gång i världen - 1947 eller 1948 i Uppsala. Den kom till som en sorts påbyggnad på de icke-socialistiska politiska studentförbunden. Initiativet kom alldeles säkert från del mäktigaste och största av dem. Konservativa sludeniförbundet. Initiativtagare var några för en del av denna kammares ledamöter välkända personer: framlidne riksdagsmannen och professorn Henrik Munktell och numera juristprofessorn Erik Anners, som såvitt jag vet fortfarande är ordförande.

Nu finns det emellertid inte, herr Andersson, någonting hemligt i detta. Absolut inte. Organisationen har arbetal sedan slutet av 1940-talel, och den huvudsakliga arbetsformen har varit ett antal studiegrupper spridda runt landet, bestående i huvudsak av folk som efter sina universitetsstudier velat fortsätta de politiska diskussioner som de tidigare förde i siudentförbunden.

Dessutom finns ett kansli i Stockholm som tillhandahåller utomor-dentligi högklassigl underiag för de här diskussionerna - så högklassigt att del, herr Andersson, har använts även i helt andra sammanhang därför att det har ett gott anseende för att vara objektivt och sakligt. Del finns alltså ingenting hemligt över del hela. Det förhållandel all exempelvis herr Molin är benägen att avfärda herr Anderssons propå som en bluff beror naturligtvis bara på att herr Björn Molin - på den beskrivning som herr Andersson ger - inte rimligen kan känna igen en organisation som jag annars tror all han åtminstone vet om all den finns, nämligen Förbundet Frihet och framsteg, som för övrigt - i varie fall i sin utåtriktade verksamhet - för drygt tio år sedan bytte namn till Forum för borgerlig debatt och därefter en gång lill har bytt namn till Forum för samhällsdebatt. Nu är det säkert flera som känner igen vad del är för organisation!

Forum för samhällsdebatt är det alltså som herr Andersson talar om. Märkvärdigare än så var del inte. Organisalionen är föga hemlig också i del avseendet att i verksamheten ingår att, skulle jag tro, någon gång om året anordna stora offentliga konferenser som, såvitt jag vet, undantagslöst brukar vara besökta bl. a. av socialdemokratiska journalister, som skriver om dem. Hemligare än så är det alltså inte!

Nu har herr Sten Andersson för vana att blanda ihop saker när del gäller hemlighet och sekretess. Han tycks tro att allt som inte är offentligt

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

199

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

200

- därför all ingen har frågat efter det - därmed är hemligt. Men det
är del faktiskt inte. Ingen är på något sätt obenägen att lämna alla upp
lysningar om Forum för samhällsdebatt och dess verksamhet.

Jag har ingen aktiv del i den här verksamheten numera, och jag vet därför inte så myckel som jag skulle vilja veta, men någonting kan jag hjälpa herr Andersson med. Det finns en skriflkommilté inom organisationen, som utger skrifter - det är riktigt. Den senaste i raden är Alternativ i energipolitiken, och den är skriven av en herre vid namn Staffan Engström. Den har fått ett gott mottagande som en balanserad och bra skrift. Tidigare utgavs av en herre som heter Jan-Olof Sundell en bok om Cuba. Den är ett exempel på att folket i den här hemliga organisalionen då och då tagit initiativ till framställning av skrift, herr Andersson, när del har visat sig att på hela marknaden över huvud taget icke finns en enda bok i ämnet som inte är marxistisk. Därmed är inte sagt att den kompletterande skriften behöver vara så förfärligt vriden åt del ena eller andra hållet - och del är definitivt inte hemligt.

Det torde inte heller handla om några stora pengar. Jag har gjort ell försök alt snabbt ta reda på vad del kan röra sig om, och jag vill som en kvalificerad gissning säga att årsbudgeten för hela verksamheten är ett par hundra tusen kronor. Till en icke helt obetydlig del kommer de pengarna in genom prenumerationer på det material som förbundet framställer. Till detta kommer anslag och bidrag, som inte heller är hemliga.

Jag är inte säker på all Sten Andersson är nöjd med delta. Jag gick fram och bad att få kasta ett öga på denna "hemliga PM" för att se om det var möjligt att identifiera den - bl. a. lill datum - men det fick jag inte göra. Den behöver ju inte vara tio år gammal. Jag är helt övertygad om all den inte var färsk när den för någon timme sedan av någon händelse föll i Sten Anderssons hand. Så färsk kan den inte vara. Del är del faktum all organisalionen framträder under ell namn som varit bortglömt i tio år som kan leda tankarna till tioårsperioder, men namnet behöver inte vara fel. Jag skall inte beskylla Sten Andersson för mera bluffande än vad som är nödvändigt - det räcker ändå. Det är möjligl -jag har inte hunnit kontrollera del - att förbundet har kvar det gamla namnet, även om del bytt huvud på sitt utsända tryckta debattmalerial. I så fall kan uppgiften vara riktig, men nog låter del litet konstigt.

I varje fall har - del tror jag att jag vågar försäkra kammarens ledamöter

- Sten Andersson dramatiserat detta på ett sätt som jag tror att inte
någon annan är i stånd all göra. Han är verkligen specialisl på all finna
och näst intill uppfinna högst hemliga dokument, som har del mesta
utom just hemligheter - för hemliga är de sällan i någon nämnvärd be
tydelse. Del är sådana papper som man kan få la del av, om man så
önskar.

Efter della inlägg kanske jag också får lov au se på den aktuella skriften. Det skulle vara riktigt skojigt.

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Det var nog ett misslag all jag inte visade denna PM för herr Carlshamre före hans senaste anförande. Det hade besparat både mig och herr Carishamre en del möda. Jag är naturiigtvis mycket nöjd med hans inlägg. Del var ytterligt klarläggande. Tidigare har den ena ledamoten efter den andra förnekat all del existerar en organisation av detta slag, men nu säger herr Carlshamre att alla de som yttrat sig på del sättet bör känna till organisalionen. Det var ju ganska intressant.

Sedan beskriver herr Carlshamre med sina anspråk på objektivitet, saklighet och balans organisationen i fråga. Vad skriver den då? Jo, den talarom socialdemokratin som del värsta hotet mot den svenska friheten och demokratin. Vad den vill förhindra är att den socialdemokratiska maktapparaten får sådana proportioner att vi får ett slatsbärande parti av sovjetisk typ. Jag kan förslå att del är hell i överensstämmelse med herr Carlshamres anspråk på objektivitet och balans, men del överensstämmer inte med mina.

Det var ingen hemlighet med denna PM - nej. Men den har beteckningen "Konfidentiellt" - varför det då? Denna organisation existerar, och sannolikt finns det ledamöter i plenisalen just nu som sitter med i styrelsen. Organisationen är inte densarnma som Forum för samhällsdebatt, utan denna är en av de organisationer som Frihet och framsteg stöder. Men, herr Carlshamre, med Er sanningslidelse, låt oss hjälpas åt att nysta upp det här!

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Hert CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Det var nog ett misstag av herr Andersson i Stockholm all inte visa mig den aktuella PM:en, framför allt att han inte gjorde del innan han första gången berörde den. Då hade han kunnat få veta vad det var fråga om och hade förstått att det inte var något att dramatisera.

Jag noterar bara all del inte alls är konstigt all inte ens styrelseledamöter i organisationen känner igen sin egen förening när herr Andersson beskriver den, för den har inie sådan karaktär som han har angivit. Den är icke hemlig. Den framträder med offentliga, i pressen refererade konferenser, där även herr Sten Andersson närslående journalister brukar vara närvarande, och del har ibland varit slor publicitet omkring dessa. Hemligare är den alltså inte.

Jag skall gärna hålla med om att det är förfärligt dumt när man skriver "Konfidentiellt" i hörnen på papper som inte alls är hemliga. Tyvärr är del inte ovanligl i det samfund där vi lever.

Herr Sten Andersson citerade några passusar ur promemorian, där man talar om det socialdemokraliska partiet. Jag delar personligen inte de värderingarna, men det är fråga om politiska värderingar, som man faktiskt har rätl att framföra om man så önskar. Och, herr Sten Andersson, vissa inslag i debatten här i kväll har haft en ton, ell innehåll och en accent som verkligen har kunnat få tankarna alt gå i den riktningen

201

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

när vi tänker på vårt gamla, fina, kära socialdemokratiska parti - så man är inte helt ulan skuld själv, om en och annan av annan uppfattning än en socialistisk ibland upplever partiet som ell sådant hol. Jag vill än en gång understryka; Jag delar inte den värderingen, men det är en politisk värdering som man faktiskt har rätt all framföra.

Jag skulle ändå kanske vilja säga, att inte ens med den här formuleringen, som jag alltså tycker är i grövsta laget, blir det inte riktigt så grovt som när herr Sten Andersson står här och beskriver andra partier - och han har inte ens vett att försöka göra del i hemlighet, utan han talar öppet i Sveriges riksdag, och det är värre ändå.

Nej, herr Sten Andersson, den här bluffen går inte. Vad herr Andersson har hittat är ett papper, som möjligen har stämpeln "Konfidentiellt" men som inte borde ha det, för det har ingenting att dölja. Och identiteten är klar, herr Andersson. Jag sade att troligen finns föreningsnamnel Förbundet Frihet och framsteg kvar, men det är just precis den organisation som i sin vanligaste verksamhet numera framträder under beteckningen Forum församhällsdebatt,och den har knappast någon annan verksamhet än denna studieverksamhet med den därtill kopplade framställningen av debattunderlag och den verksamhet som bedrivs av en skriflkommilté, som vi också har talat öppet om här i kväll; vi har dock t. o, m, nämnt ett par titlar på böcker som på intet sätt är hemliga och på intet sätt skamliga.

Nu har jag förstått att det ur skrymslena i huset har dykt upp ett antal personer som faktiskt är medlemmar i den här organisalionen, t. o. m. i dess styrelse. Det är inte någon som döljer del för herr Sten Andersson eller någon annan. Det är inget skamligt uppdrag, det är inte ens hemligt, utan det är sådant som vem som helst som vill ägna sig åt samhällsarbete med all heder kan deltaga i. Ingen skäms för det.

Herr Sten Andersson skulle nog böria fundera lilel över om del inte är dags alt sluta med att gräva upp s. k. hemliga dokument.

Herr STEN ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Riktigt nöjda med forskningsarbetet kan vi ändå inte vara, herr Carlshamre. Det är inte bara del att det står "Konfidentiellt" på den hiir promemorian; flera av ledamöterna i de borgerliga partierna, som enligt herr Carlshamre rimligtvis borde känna till organisationen, gör det inte, därför alt den är hemlig i sin verksamhet. Nog vore det idé att fortsätta au nysta. Herr Carlshamre vet ju inte ens vilka del är som sitter i styrelsen, trots att del tydligen ändå är ledamöter av riksdagen som ingår i den. Låt oss fortsätta att nysta, herr Carlshamre, av sann sanningslidelsel

202

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Vill då herr Sten Andersson lill sist bara förklara för mig: Hur bär man sig ål för all hemlighålla en verksamhet som till icke obetydlig del består av stora, offentliga konferenser, av vilka - om jag

inte minns fel - åtminstone någon har hållils här i riksdagshuset, och     Nr 117

som refereras i tidningar av alla politiska färger? Hur kan den verk-     Torsdaeen den

7 november 1974

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

samheten bli hemlig?

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Jag vill i all blygsamhet och i största korthet försöka återföra debatten till det vi egentligen avhandlar.

Från flera håll har man i kväll använt en delvis missvisande terminologi. Det har talats om fackföreningsrörelsen och kollektivanslutningen. Det finns ett stort och framgångsrikt centralt fackförbund, nämligen TCO - Tjänstemännens centralorganisation - med bortåt en miljon medlemmar. Det fackförbundet och dess underorgan kolleklivansluter inga medlemmar lill något politiskt parti.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservationen nr 1 av herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller konsiitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 54 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservationen nr I av

herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Björck i Nässjö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 234 Nej -   41 Avslår -     7 Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av l:o) utskottets motivering, 2:o) den i reservationen nr 2 av herr Boo m. fl. anförda motiveringen samt 3:o) den i reservationen nr 3 av herr Berndtson anförda motiveringen, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Boo begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka

203

Nr 117               den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan

Torsdagen den    '' Berndlson begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes

7 november 1974      ''' godkändes följande voleringsproposilion:

Förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående motiveringen i konsiilulionsuiskotteis belänkande nr 54 antar reservationen nr 2 av herr Boo m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Berndtson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139

Nej -    18

Avstår - 126

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den S0I11 vill att kamniaren godkänner konstitutionsutskottets motivering i betänkandet nr 54 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 2 av herr Boo 111. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 128

Nej - 141

Avstår -    14

§ 9 Föredrogs

Konstituiionsutskottels betänkande Nr 55 med anledning av motioner i vallagsfrågor

Justiiieuiskoiieis betänkanden

Nr 20 i anledning av motion om utdömande av skyddstillsyn m. m. jämte böter i vissa fall

Nr 22 i ;uiledning av nioiion angående viss registerföring vid allmän underrätt

204

Karnmareii biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 10 Ändrad sammansättning av tingsrätt vid huvudförhandling i tvistemål

Föredrogs justitieutskottets belänkande nr 23 i anledning av motion om ändrad sammansättning av tingsräll vid huvudförhandling i tvistemål.

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Vid den här sena lidpunkten skall jag falla mig myckel kort.

Jag avser inte alt ställa något yrkande mot ett enigt utskott och en till molionen övervägande negativ remissopinion. Låt mig ändå bara få säga, herr talman, all jag inte är helt övertygad av utskottets argumentering för de gränser som just nu är satta för lekmannanämnds medverkan. Men jag skall gärna erkänna alt det, som både Kommunförbundet och Domareförbundet betonar i sina remissvar, har gått ganska kort lid sedan underrällsreformen genomfördes och att det kan vara ett skäl för all inte nu göra en ändring.

Jag noterar också all ett annat av utskottets skäl för avslag nu är alt en undersökning pågår inom justitiedepartementet om behov och inriktning av en allmän översyn av rättegångsbalken.

Herr talman! Låt mig sedan till sist, som en av motionärerna, tacka utskottet för en grundlig och omsorgsfull behandling av molionen.

Nr 117

Torsdagen den 7 november 1974

Andrad sammansättning av tingsrätt vid huvudförhandling i tvistemål

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Föredrogs juslilieulskollels betänkande nr 26 i anledning av motion om översyn av brottsbalkens bestämmelser om rån.

Utskoliets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöl kammaren all återstående på föredragningslistan upptagna enkla frågor skulle besvaras torsdagen den 14 november.

§ 12 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades au följande enkla frågor denna dag framsiällis. nämligen av

Nr 329 Herr Torwald (c) lill herr kommunikationsministern om stimulans till anskaffning av mindre fartyg:

Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd vidtaga för alt stimulera och möjliggöra åter- och nyanskaffning av efterfrågeanpas-sade mindre fartyg av storlekar upp till omkring I 000 lon dödvikt?

205

Nr 117               Nr 330 Herr Wennerfors (m) lill herr finansministern om åtgärder för

Torsdagen den    '' öka tillgången på mynt:

7 november 1974       Ämnar statsrådet vidta några åtgärder för att öka tillgången på mynt
---------------         i detaljhandeln?

§ 13 Kammaren åtskildes kl.  1.10.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert