Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1974:108 Tisdagen den 29 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:108

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:108

Tisdagen den 29 oktober

Kl, 16,00

Förhandlingarna leddes av hert förste vice talmannen,

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.


Nr 108

Tisdagen den 29 oktober 1974

Ang. beslutad breddning av Järnvägssträckan Sandbäcks­hult-Berga

 

§ 2 Antalet suppleanter i vissa utskott

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Enligl till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen fö­reslagit all antalet suppleanter i finans- och justitieutskotten skall utökas från 15 till 16 samt atl antalet suppleanter i utrikesutskottet, som för när­varande är 16, skall utökas till 17,

Jag hemställer att antalet suppleanter i såväl finansutskottet som jus­titieutskottet bestämmes till 16 och antalet suppleanter i utrikesutskotiet bestämmes till 17,

Kammaren biföll denna hemställan,

§ 3 Meddelande ang. fyllnadsval

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN anförde:

Jag för meddela alt fyllnadsval till utskott kommer att företas dels vid morgondagens sammanträde, dels vid sammanträdet onsdagen den 6 no­vember.

§ 4 Ang.  beslutad breddning av järnvägssträckan Sandbäcks­hult-Berga

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Carlströms (fp) i kammarens protokoll för den 16 oktober intagna fråga, nr 256, och anförde:

Herr talman! Herr Cariström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i anledning av riksdagens beslul rörande breddning av järnväg.ssträckan Sandbäckshult-Berga,

Frågan - som gäller ett projekt av arbetsmarknadskaraktär - bereds för närvarande i samråd av kommunikations- och arbetsmarknadsdepartemen­ten, I avvaktan på resultatet härav är jag inte beredd atl göra några närmare uttalanden om ifrågakommande åtgärder.


 


Nr 108

Tisdagen den 29 oktober 1974

Om information angående U 68-beredningens förslag


Herr CARLSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag ber att fö tacka kommunikalionsminislern för svaret pä min fråga.

Jag hade väl väntat mig ett något mera positivt besked i delta speciella ärende, så mycket mer som ett enigt trafikutskott och sedermera även riks­dagen gett sin viljeyttring till känna i vad gäller breddningen av bandelen Sandbäckshult-Berga, en sträcka på ca 32,5 km.

Den "flaskhals" som den biten utgör bör snarast elimineras till gagn för både person- och godstrafiken. Svårigheten för godstransporter via över­föringsvagnar förstår vi ju alla, och persontrafiken frän Kalmar mot Stock­holm går nu företrädesvis via Emmaboda-Växjö-Alvesta, vilken resväg är ca 10 mil längre än om trafiken gick via Berga-Linköping till Stockholm,

Den breddning inom en del av Kalmar-Berga-banan som nu pågår i AMS:s regi och som beräknas vara klar 1975 bör utan uppehåll fortsätta med delen Sandbäckshult-Berga, ty därigenom för Kalmar län den uppryckning i kom­munikationshänseende som länet så väl behöver. Detta skulle också utgöra en liten kompensation för den åderiåtning som drabbat länet genom ned­läggning av ett femtiotal mil järnväg under 1950- och 1960-talen,

Länsstyrelsen i Kalmar har ocksä i Länsprogram 1970 poängterat det an­gelägna i en förbättrad trafikförsörjning och gett en sådan högsta prioritet.

Jag hoppas att statsrådet för tid och tillfälle att mera i detalj studera det spörsmål vi nu debatterar, ty dä är jag förvissad om alt statsrådet inser nödvändigheten av alt snabba åtgärder vidtages för att ge näringsliv och befolkning i Kalmar län det stöd som behövs och där bl, a, goda kom­munikationer är en viktig faktor.

Jag förslår att kommunikationsministern vill avvakta utredningsarbetet och se resultatet därav, men det vore av stort värde om utredningen kunde forceras, vilket måhända är möjligt.

Jag ber än en gång att fö tacka statsrådet Noriing för svaret.


Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om information angående U 68-beredningens förslag

Hert utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för att besvara herr Molins (fp) i kammarens protokoll för den 17 oktober intagna fråga, nr 262, och anförde:

Herr talman! Herr Molin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att närmast berörda myndigheter, organisationer och grupper skall fö möjlighet att ta ställning till U 68-beredningens överväganden och förslag innan, dessa läggs lill grund för beslut av statsmakterna.

Jag har redan vidtagit åtgärder för atl det av herr Molin angivna syftet skall uppnås.

Samma dag som U 68-beredningens promemoria Högskolereform över­lämnades till mig, den 3 september i är, distribuerades promemorian till


 


bl. a. de närmast berörda myndigheter, organisationer och grupper som ti­digare yttrat sig över U68:s huvudbetänkande. I samband med distribu­tionen angavs att ytteriigare exemplar av promemorian kunde rekvireras från utbildningsdepartementet. Promemorian har mångfaldigats i sädan om­fatlning atl den efterfrågan som redovisats till departementet kunnat till­godoses.

I anslulning till överiämnandel klargjorde jag i ett uttalande, som spreds bl. a. via pressen, atl de som sä önskar har möjlighet att komma in till utbildningsdepartementet med sina synpunkter och förslag pä U 68-bered­ningens promemoria. Jag framhöll att synpunkter som kommer in före den I december i är kommeratt kunna beaktas i propositionsarbetet. Delta besked har därefter i olika sammanhang upprepats.

En livlig offentlig debatt förs för närvarande kring promemorian Hög­skolereform, Inom skilda myndigheter, grupper och organisationer pågår enligt vad jag erfarit arbete med alt utforma yttranden över promemorian. Jag är övertygad om att möjligheten att ta ställning till U 68-beredningens överväganden och förslag står klar för alla berörda.


Nr 108

Tisdagen den 29 oktober 1974

Om information angående U 68-beredningens förslag


Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag skall be att fö tacka utbildningsministern för svaret på min fråga,

"Högskolereformen", med beteckningen U68, har föranlett en omfat­tande debatt och mött en ovanligt hård kritik, inte minst från dem som kommer atl bli direkt berörda av förslaget. När den pariamentariska be­redningen, efter ovanligt kort arbetstid, lade fram sitt förslag framhöll man atl det var viktigt att de närmast berörda fick möjlighet atl ta ställning till beredningens överväganden och förslag innan dessa lades till grund för beslut av statsmakterna. Min fräga gäller alltså i vilken form delta skett.

Först frågar man sig om det blir något remissförfarande. Jag tolkar ut­bildningsministerns svar så att della inte blir fallet. Man har - om jag för knyta an till den terminologi som majoriteten i U 68-beredningen har använt - talat om en formell remiss. Den blir det inget av. Denna typ av remiss uppstår när man anmodar myndigheter att yttra sig. Däremot säger ma­joriteten i beredningen att man kan tänka sig en reell remiss, vilket är någoniing annat än atl de vars synpunkter man vill ha blir anmodade och tillfrågade. Min fråga är alltså: Har utbildningsministern den uppfattningen att någol formellt remissförfarande inte blir av, men alt det i stället kan bli vad man i detta sammanhang kallat en reell remiss?

Det är i och för sig gott och väl att synpunkter får framföras, men om de inte framförs, tänker utbildningsministern då anmoda de berörda att komma med synpunkter? Hur kan utbildningsministern annars försäkra sig om att få fram de berördas synpunkter? Det gäller lärarna, forskarna, studenterna och förvaltningen på området. Utbildningsministern tycker väl att det är viktigt att de berördas synpunkter för komma fram även pä detta område?


 


Nr 108

Tisdagen den 29 oktober 1974

Om information angående U 68-beredningens förslag


Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Det är riktigt som herr Molin säger all beredningen arbetat snabbi. Jag tycker atl beredningen, där även herr Molin var ledamot, har gjort ett bra jobb.

Jag har inte lärt känna herr Molin eller riksdagsmän i allmänhet som formalister; del viktiga är ju resultatet. Har man behov av att snabba på en process som kanske varit alltför långsam i elt tidigare skede utan atl därmed föriora något väsentligt bör man göra detta. Om alla som har syn­punkter - det är jag övertygad om att man har på universiteten och bland studenterna, men naturiigtvis också i andra organisationer av olika slag - för komma till tals har man därmed skapat möjlighet för dem atl bidra till atl vi faren sä bra högskolereform som möjligt. Jag känner inle studenter, professorer och docenter som särskilt tystlåtna personer. De sitter inle snällt och väntar sig att någon högre myndighet skall ingripa och säga: Var nu så snäll och tala. Mitt intryck är atl de talar ganska fritt, vilket jag tycker är bra. Som jag tidigare nämnde skall det, i den mån de kommer in med yttranden före den 1 december, bli mig en glädje atl ta hänsyn även lill deras synpunkter.


Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag är inte formalisl, men jag för nog ändå säga all del är ganska originellt när man i den svenska förvaltningen inför en distinktion mellan en formell remiss - som alltså är det vanliga remissförfarandet -och en reell remiss, som skulle vara något helt annat. Man skulle därav möjligen kunna dra slutsatsen att den formella remissen har mycket mindre betydelse än det som i detla sammanhang har kallals för reell remiss, I varje fall är del en originell uppfinning, del kan inle bestridas.

Men detta är naturligtvis inle del viktiga, utan det vikliga är: Vilket blir resultatet? Är det verkligen sä atl utbildningsministern i dag känner sig säker på att med det nu tillämpade förfarandet kommer alla berörda till tals, är jag nöjd. Betyder del t, ex, alt den mest sakkunniga myndighet som vi har på omrädel kommer lill tals?

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Den distinktion mellan olika remissförfaranden som herr Molin gör är hans egen. Jag har inte anslutit mig till den. Men atl vara originell i förvaltningen tycker jag inte är felaktigt. Det kan väl vara skönt atl pröva ocksä nya vägar. Det viktiga är ju att del önskade resultatet uppnäs, och del är som sagt mitt alldeles bestämda intryck all de som vill komma till tals ocksä kommer till tals.

Hert MOLIN (fp):

Herr lalman! Det är ju inle tillräckligt all säga all de som vill skall få en möjlighet atl komma till tals, utan del mäste väl ocksä vara ett intresse för dem som skall bearbeta utredningens förslag i fortsättningen atl försäkra sig om all alla sakkunniga och alla berörda verkligen kommer in med syn-


 


punkter. Det är därför jag som ett exempel ställde frågan: Är utbildnings­ministern säker på all med del här förfarandet kommer den centrala sak­kunniga myndighetens synpunkter alt föras fram?

Överiäggningen var härmed slutad,

§ 6 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj:ts proposition nr 152 till civil­utskottet,

§ 7 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkanden nr 41-50, lagutskottets betänkanden nr 27 och 28, socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 24-28, socialutskottets betänkanden nr 28-32 och 34, kul­turutskottets betänkanden nr 16 och 17, trafikutskottets betänkanden nr 20 och 21, jordbruksutskottets betänkanden nr 33, 35 och 37 samt civU­utskottets betänkanden nr 31-34,

§ 8 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 134 och 135,


Nr 108

Tisdagen den 29 oktober 1974

Om information angående U 68-beredningens förslag


§ 9 Interpellation ni- 136 om åtgärder mot narkotikabrott

Ordet lämnades på begäran till

Fru KRISTENSSON (m), som yttrade:

Herr lalman! Narkotikamissbruket har under mänga är utgjort elt allvariigi problem i värt samhälle, och det har ulan tvivel varit och är fortfarande en bakomliggande orsak till mycket av den grova brottsligheten. Under en följd av år har de centralstimulerande medlen utgjort det allvariigasle missbruksproblemet. Genom gripande av Kari Pauksch förefaller situationen när det gäller centralstimulantia ha blivit något bättre, även om den är långt ifrån bra. Tecken tyder dess värre pä atl nya ligor är i färd med alt snabbi organisera sig med sikte på den svenska marknaden.

Erfarenheterna visar att många ungdomar som börjar använda hasch över­går till morfinbas för alt därefter missbruka heroin, Å andra sidan synes en slor mängd av dem som missbrukar hasch upphöra därmed redan efler. kort tid. Men de som kvarstannar i missbruket visar benägenhet alt övergå lill tyngre narkotika. Framtidsperspektivet är enligl min mening myckel oroande, inle minsl på grund av atl ovedersägliga bevis nu föreligger för atl heroinet börjar fö en marknad även i värt land. Även om beslagen ännu inle uppgår lill sä stora kvantiteter är den snabba ökningen under del senaste året alarmerande. Om vi nu är medvetna om atl såväl centralstimulantia som LSD och andra narkotiska preparat ofta medför förödande, livsvariga skadeverkningar för missbrukarna, sä torde alla insiktsfulla bedömare vara ense om atl följderna av heroinmissbruk är rent katastrofala.

Det hot som det ökande heroinmissbruket utgör ledde till att Turkiet häromåret förmåddes atl förbjuda opiumodling. Detta förbud - kombinerat med effektivare åtgärder när det gäller kriminalpolitiken i olika länder visavi


 


Nr 108

Tisdagen den 29 oktober 1974


narkotikahandlarna - medförde en minskning av handeln med heroin. I samband med justitieutskottets besök hos Interpol för kort tid sedan fram­hölls ocksä att här nämnda åtgärder lett till en viss minskning av handeln med heroin under 1973. Turkiel har emellertid nu hävt förbudet att odla opium, och alla tecken tyder på en ökad tillgäng på heroin. Uppenbart är ocksä atl kineserna på allvar börjar bearbeta den europeiska marknaden när del gäller heroin. Holland synes därvid spela en central roll som dis-tribulionsbas för Europa. När det gäller Holland utgör den extremt liberala synen på bruk av narkotika, som mänga holländska pariamentariker visar, ett slorl bekymmer liksom också de knappa polisiära resurser som avdelas för narkotikabekämpning. En efter europeiska förhållanden synneriigen li­beral kriminalpolitik leder till alt Holland i internationella narkolikakretsar betraktas som det mest riskfria landet all satsa pä. Sedan länge har den svenska narkotikamarknaden bearbetats med Holland som bas.

Mycket stora svårigheter föreligger när det gäller atl avslöja dem som handlar med heroin. Medlet, som även i myckel smä kvantiteter ger enorma förtjänster, är synneriigen läll alt dölja. Först efler elt utomordentligt per­sonalkrävande och riskfyllt spaningsarbete har svensk polis i nägra fall lyc­kats uppspåra och gripa kurirer som medfört heroin. Man kan dock tyvärr utgå ifrån att de beslagtagna kvantiteterna endast utgör en bråkdel av det heroin som finns i landet.

Det är inle enbart på de polisiära resurserna man måste föriila sig. En väsentlig aspekt är kriminalvårdens möjligheter till effektiv bevakning av kvalificerade narkotikabrollslingarpä våra kriminalvårdsanstaller. Det borde kunna övervägas all utforma närmare föreskrifter beträffande omhänder­tagandet av detta klientel. Det händer inte sällan alt fiera personer i samma liga häktas samtidigt och placeras pä samma häkte. Enligt min mening är det angeläget att de fördelas på olika häkten. Likaså måste all berörd personal i häktena och på kriminalvärdsanstallerna fä information beträf­fande arten av de brott som vederbörande är misstänkt eller dömd för och effektivare säkerhetsåtgärder vidtagas. Vidare kan med fog ifrågasättas om inle berörda avdelningar inom våra häkten och anstalter bör få en ylleriigare förstärkning av tillsynspersonal.

Med anledning av det nu anförda anhåller jag om kammarens tillstånd alt till herr justitieministern fä ställa följande frägor:

1. Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet vidta för all sä långt möjligt stoppa
den illegala heroininförseln?

2. Överväger herr statsrådet att utfärda ylleriigare föreskrifter till förhind­
rande av rymning från häkten och kriminalvårdsanstaller när det gäller per­
soner som är misstänkta eller dömda för speciellt grova narkotikabrott?


 


10


Denna anhållan bordlades.


 


§ 10 Interpellation nr 137 ang. lokaliseringen av industri till Väst-     Nr 108
kusten
                                                                                          Tisdagen den

29 oktober 1974

Ordet lämnades på begäran till                                                            

Herr AHLMARK (fp), som yttrade:

Herr talman! Den fysiska riksplaneringen var efleriängtad. Nu skulle möj­ligheter skapas för en mer långsiktig planering. Riksplaneringen skulle mins­ka exploateringstryckel pä vissa områden och styra lokalisering av miljöfariig industri till områden där skadorna skulle minimeras. För lång lid skulle värdefulla områden för forskning, rekreation och friluftsliv skyddas och skönhetsvärden bevaras. Improvisationernas lid skulle vara förbi.

Det var i första hand Västkusten riksplaneringen gällde. Industrins in­venteringar visade krav på lokalisering till Västkusten av oljeraffinaderier, crackers, petrokemisk industri, kondenskraflverk, stålverk, aluminiumverk, massafabriker och en rad andra miljöstörande industrier. Mellan 20 och 30 stora anläggningar ville man fö in pä Västkusten fram till år 2000. En viktig uppgifl för riksplaneringen skulle vara all styra bort delar av detta tryck till andra områden i landet.

I november 1970 gav regeringen klartecken till OK:s raffinaderi i Bro-fiorden, trots att arbetet med den fysiska riksplaneringen dä pågick inom kanslihuset. Innan riksdagen fick tillfälle att pröva riktlinjerna för rikspla­neringen öppnades ett nytt område för tung induslriexploalering.

I samband med detta beslul meddelade civildepartementet: "Del har sam­
tidigt i regeringens bedömning framställ som önskvärt alt området mellan
Kungälv och Stenungsund samt öarna Orust och Tjörn med kringliggande
vattenområden undantas frän industrialisering i större skala med tanke pä
atl invånarna i Slorgöleborg har behov av relativt näraliggande områden
för friluftsliv. Kuststräckan Lysekil-Strömstad bör likaledes enligt regering­
ens mening hällas fri från omfattande industrialisering för atl även i fort­
sättningen kunna tjäna friluftslivets intressen       ."

I riksplaneproposilJonen 1972 deklarerade dåvarande civilministern sin anslutning lill förslagen i rapporten "Hushållning med mark och vatten" när det gällde skyddet för de obrutna kusterna, däribland norra Bohusläns skärgårdskusl från Brofiorden till norska gränsen. Han konstaterade med syftning på de obrutna kustområdena: "För egen del anser jag de speciella värden som de här aktuella områdena besitter väl dokumenterade liksom också behovet av att skydda dem mot miljöstörningar. Studierna av lång­siktiga lokaliseringsbehov och förutsättningar för den aktuella industrin visar alt nya områden inte behöver öppnas på västkusten på grund av brist pä fysiska resurser. Godtagbara och tillräckliga lokaliseringsbelingelser finns inom andra kustområden och förutsättningar torde dessutom finnas i in­landet."

Den industri som särskilt avses i riksplaneringen är kraftverk, oljeraf­
finaderier, kemisk industri, skogsindustri, anläggningar för tillverkning av
icke järnhaltiga metaller, anläggningar för upparbetning av kärnbränsle, fer-
rolegeringsverk, stålverk, varv, cementfabriker.                                     11


 


Nr 108                  Civilministerns slutsals i propositionen var vidare atl fiertalet av de an-

Tisdaeen den      läggningar för vilka industrin har önskat lokalisering till Västkusten borde

29 oktober 1974      kunna föriäggas lill andra delar av landet. Lokalisering till Västkusten borde

____________      tillålas endasi om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talade

för en sädan lokalisering.

När det gällde de obrutna kusterna slog civilutskottet fast atl etablering av miljöfariig industri hell borde undvikas i dessa områden.

Sammanfattningsvis innebar riksplanebeslutet att kuststräckan Brofjor­den-norska gränsen helt borde skyddas frän miljöstörande industri, alt slor återhållsamhet skulle gälla för lokalisering av sådan industri till Västkusten i övrigt (starka samhällsekonomiska eller miljömässiga skäl). Miljöstörande industri skulle lokaliseras lill Lysekil och Värö. För Slenungsunds del angavs atl föroreningsutsläppen inte skulle fö öka, vilket blir en restriktion för ytter­ligare utbyggnad.

Ny lagstiftning i anslutning till riksplaneringen gav regeringen de redskap som krävdes för alt styra lokalisering av miljöstörande industri.

Det är nu tvä är sedan riksdagen fattade beslul om den fysiska riks­planeringen. Länsstyrelser och kommuner har sedan dess arbetat med full­följandet av de intentioner som riksdagen angav. Lokaliseringen av mil­jöfarlig industri är dock inle direkt avhängig av della arbete.

Del bör nu vara möjligt att se i vilken mån riksplaneringen har påverkat lokaliseringen av miljöfariig industri, om trycket på Västkusten har minskat och vilka beslut som fattats.

Kuststräckan mellan Lysekil och norska gränsen skulle skyddas.

Under 1974 har Skånska cementgjuteriet AB fött tillständ att bygga an­läggningar för tillverkning av oljeborrningsplattformar vid Kebalviken och i Kälvik i Högdal. Vägförbätlringar AB ansökte likaledes om anläggning för tillverkning av oljeborrningsplattformar vid Kobbungenviken i Högdal men fick avslag.

Gränges Hedlund AB har ansökt om utnyttjande av montageplals på djupvatten vid Kålvik.

Vägförbätlringar AB har ansökt om utbyggnad av belonginduslri vid Sundsvik i Högdal.

Vägbolagel har ansökt om djupvaltenarbetsplats i Lunneviken i Högdal och senare anläggningar i Sundsvik.

Skandinaviska elverk AB har ansökan hos koncessionsnämnden om ett oljekraftverk i Högdal, som dock på förelagels begäran är vilande.

I Norge har planer redovisats om norskl-svenskt samarbete kring ett kärn­kraftverk i norra Bohuslän. Frän svensk sida har detla förnekats.

Gränges Hedlund AB vill tillverka tyngre stälkonslruktJoner och sam­mansätta plattformar vid Sannäs i Tanum. För närvarande torde dock en lokalisering lill Blekinge vara mer aktuell.

I Sannäs har ocksä frågan om en upparbetningsanläggning för kärnbränsle

varit aktuell. Någon ansökan hos bostadsdepartementet finns enligt uppgift

inte, men i en del remissärenden skymtar det fram att önskemålet kvarstår.

12                       I Lysekil föreligger vidare ansökan från Statsföretag AB om lokalisering

av ytterligare ett oljeraffinaderi pä Ly.sehalvön.


 


Wallhamns AB har ansökt om lokaliseringsiillsländ angående utrymme     Nr 108
för lagring av kol och olja i Wallhamn på Tjörn. Planer finns också på     Tisdagen den
en större kolhamn i Göteborg.                                           29 oktober 1974

För Slenungsunds vidkommande föreligger ansökningar som delvis är     -----   

bifallna om utbyggnad av krackningsanläggningar och petrokemisk industri från Slenungsunds kemiska AB, Esso chemical AB, Unifos kemi AB och Modokemi.

Koppartrans, Nordstjernan och BP har ansökt om utbyggnad av raffina­derierna i Göteborg.

I detta sammanhang bör ocksä uppmärksammas frågan om utbyggnad av hamn och inseglingsled till Uddevalla, vilken förutom miljöskador och landskapspäverkan kan initiera krav på nya lokaliseringar i området. Även Wallhamnsprojektel förutsätter ledutbyggnader.

Vidare har uppgifter förekommit om tillverkning av oljeborrplattformar på Öckerö utanför Göteborg. Planer finns även pä lokalisering av kärn­kraftverk lill Bohuslän. Enligt fiera bedömare kan nya lokaliseringsinitialiv rörande Västkusten vara att vänta inom en nära framtid.

Denna genomgång mindre än tvä är efter det atl riksdagen fattade beslut om riksplaneringen visar att trycket på Västkusten fortfarande är mycket stort. De enskilda lokaliseringsärendena kan givetvis bedömas från en rad utgångspunkter. Man kan diskutera i vilken utsträckning byggandet av ol-jeplatlformar inom det skyddade området strider mot riksplaneintentionerna. Bl. a. naturvårdsverket och planverket har haft invändningar och betecknat planerna t. ex. pä exploatering av Hogdalsnäsel som stridande mot rikt­linjerna. De angelägna kraven pä sysselsättningstillfällen i norra Bohuslän är dock givelvis tungt vägande. Tillgången till djuphamn har ocksä dis­kuterats i riksplaneringen.

Frågan om fortsatt raffinaderiutbyggnad i Sverige är ännu inte avgjord, men del finns i och för sig förulsällningar för - om vi måsle bygga ut raffinaderikapaciteten - lokalisering till andra områden än Västkusten. Kon­cessionsnämnden för miljöskydd har avstyrkt utbyggnader i Brofjorden och Göteborg. Även när del gäller den petrokemiska industrin talar energi- och miljöskäl för andra lösningar än utbyggnader i Stenungsund. Planerna på exploatering av Tjörn är oroande.

Min avsikl är inte att här gä in pä detaljer i vart och ett av dessa lo­kaliseringsärenden. Del som bör ifrågasättas är snarare vilken betydelse riks­planeringens riktlinjer har haft och har för företagens önskemål om loka­liseringar, regeringens ställningstaganden lill dessa och möjligheterna till helhetsbedömningar.

Den tendens som finns är att exploateringen av Västkusten fortsätter. Vi riskerar att förvandla Västkusten till något av ett svenskt Ruhrområde med förödande verkningar pä miljö och friluftsliv, regionalpolitisk balans och sysselsättning. Just detla skulle riksplaneringen motverka.

Samtidigt mäste den andra sidan av riksplaneringen uppmärksammas.
Farhågor fanns och finns fortfarande för atl de skyddade områdena blir
utan nya arbetstillfällen. Detta är speciellt aktuellt för norra Bohuslän. Sats-    13


 


Nr 108               ningar pä sysselsättning genom andra företag än de miljöförstörande måsle

Tisdaeen den      ' ' ''"'' utsträckning än hittills. Del är ytterligare en förutsättning

29 oktober 1974      ' '' riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen skall kunna genomföras.


____ Med hänvisning till angiven motivering anhåller jag om kammarens

tillstånd atl till herr bostadsminislern ställa följande frågor:

1.   Vill statsrådet redogöra för det aktuella läget i vad gäller önskemål om lokalisering av industri till Västkusten?

2.   Vill statsrådet redogöra för regeringens aktuella tolkning av de riktlinjer för riksplaneringen som avser lokalisering av industri på Västkusten?

3.   Vilka åtgärder avser regeringen vidta för alt öka sysselsättningen i norra Bohuslän?

Denna anhållan bordlades.

§ 11 Interpellation nr 138 ang. utfärdandet av inkallelse till värn­pliktstjänstgöring

Ordet lämnades på begäran till

Fru WIKLUND (c), som yttrade:

Herr lalman! Nuvarande regler för kortaste lid mellan erhållande av in­ryckningsorder till värnpliktstjänstgöring och inryckningsdag stadgar att or­dern skall vara den värnpliktige till hända senast en månad före insläl-lelsedagen (SFS 1969:380, § 7).

Strävan från myndigheternas sida har varit och är att inkallelseorder skall utfärdas i så god tid som möjligt, vilket innebär alt order om inställelse till repetitionstjänstgöring eller första tjänstgöring kommer den inkallade till hända tidigare än en månad före inslällelsedagen.

Likväl uppkommer tid efter annan situationer där de militära myndig­heterna av olika skäl tvingas att kalla in personal lill tjänstgöring med bara en månads varsel i enlighet med gällande minimibestämmelser.

Det säger sig självt alt en inkallelse med sä kort varsel kan vålla den inkallade personliga eller andra problem. Det är mot den bakgrunden an­gelägel att ocksä den kategori som inkallats med kortaste tillåtna varsel ges rimliga och praktiska möjligheter all pä övligt sätt begära anstånd med tjänst­göringen och få sin sak behandlad på del sätt som gällande bestämmelser och praxis anger. Den långdragna process som ligger mellan en begäran om anstånd och värnpliktsnämndens slutliga beslul efter den anslåndssö-kandes eventuella överklagande av värnpliklsverkels beslul överskrider nor­malt en månad. För den som inkallats med kortaste tillåtna varseltid in­nebär detta alt värnpliktsnämndens beslut ofta kan meddelas den värn­pliktige först sedan denne ryckt in till tjänstgöringen. Det säger sig självt att denna ordning inte kan anses tillfredsställande.

Det är enligt min mening angeläget alt sådana regler för inkallelser skapas

an alla inkallade ges möjligheter alt begära anstånd och fö sin sak behandlad

14                    och, i sista hand, erhålla värnpliktsnämndens beslul i god tid före inryck-


 


ningsdagen. En sädan ordning torde också underiätta de militära förbandens     Nr 108 planering av övningar m, m,, eftersom man dä med större exakthet än nu     Tisdaeen den vet hur många värnpliktiga som förbandet kommer att ta emot pä inryck-     29 oktober 1974

ningsdagen och problem och kostnader i anslulning till enskilda hemför-     __

lovningar efter värnpliktsnämndens beslut i större utsträckning än nu kan undvikas.

Skall en sädan ordning som jag här nämnt kunna skapas, måste självfallet ocksä övervägas regler om sista dag efler erhållen inkallelseorder då begäran om anstånd måste vara berörd myndighet till hända.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt till herr försvarsministern framställa följande fråga:

Är statsrådet beredd atl medverka till att sådana regler skapas atl mi­nimitiden mellan senaste dag för inkallelseorders mottagande och instäl­lelsedagen föriängs så att slutligt besked frän värnpliktsnämnden vid begäran om anstånd kan komma den inkallade lill banda i god tid före inryck­ningsdagen?

Denna anhållan bordlades.

§ 12 Interpellation nr 139 om ökad anbudskonkurrens vid bohags­transporter för statstjänstemän

Ordet lämnades på begäran till

Hert HOVHAMMAR (m), som yUrade:

Herr talman! Om en statstjänsteman eller motsvarande befordras till en högre tjänst eller kommenderas till en ny tjänst pä annan ort betalar staten i princip fiyttningskostnaderna, Elt av villkoren härför var, t, o, m, 1973, att den fiyttande tjänstemannen infordrade offerter från tre olika fiyttfirmor, varav en statlig. Det var ett försök att dämpa det allmännas kostnader på just detla område.

Fr, o, m, 1974 gäller ett helt annat system. Enligt detta behöver anbud vid flyttning inte längre infordras, utan det statliga Freys express skall nu­mera ensamt ombesörja all kostnadsfri bohagstransport. Ett statligt monopol har alltså skapats inom denna sektor. Näringsfrihetsombudsmannen har för närvarande sin uppmärksamhet riktad mot vissa konkurrensbegränsande överenskommelser inom åkerinäringen. Företrädare för iransportköpande industriförelag, kommunala uppköpare m, fi, klagar över branschens kon­kurrensbegränsande taxeöverenskommelser, NO har dessutom ett ärende mot Sveriges möbeltransportörers förbund angående normaltaxa för bohags-transporter liggande hos marknadsdomstolen, NO har alltså sina blickar riktade mol exakt samma typ av konkurrensbegränsande taxesyslem som statsverket företräder.

Mot bakgrund av vad här anförts ber jag om kammarens tillstånd att lill herr finansministern ställa följande fräga:

15


 


Nr 108                  Vilka åtgärder ämnar finansministern vidtaga för att öka anbudskonkur-

Tisdaeen den      rensen vid för statstjänstemännen kostnadsfria bohagstransporter?


29 oktober 1974


Denna anhållan bordlades.


§ 13 Interpellation nr 140 ang. villkoren för statsbidrag till vägar och gator

Ordet lämnades på begäran till

Herr POLSTAM (c), som yttrade:

Herr lalman! Vägplaneringen ärav grundläggande betydelse i det moderna samhället. Vägar och gator måste fö sådan sträckning att luftföroreningar, bullerstörningar och andra miljöingrepp blir så litet kännbara som möjligt. Det är av särskild vikt att planering av trafikleder i tätorter inklusive fri­tidsområden sker med omsorg.

Detta gäller givetvis bäde statliga vägar och kommunala vägar och gator. Det är väsentligt atl kommunerna har stort inflytande i detta sammanhang, och del måste betraktas som mycket olyckligt om statliga myndigheter för­söker påverka kommunerna - i fall dä dessa är väghållare - att välja andra lösningar än sädana som man på kommunall håll anser vara de mest till­fredsställande.

I ett aktuellt exempel från Linköping har företrädare för statens vägverk låtit förslå att det statliga bidraget till en vägsträcka (Södra länken) skulle dras in om kommunen frångick planerna på diskuterat planförslag.

Ett sådant förfarande är otillfredsställande från kommunaldemokratisk synpunkt. Enligt min mening måste det fö ankomma pä kommunerna alt i sädana fall som det här är fråga om själva avgöra vilken lösning som skall väljas.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens medgi­vande alt till herr kommunikalionsminislern ställa följande fräga:

Anser statsrådet det vara tillfredsställande från kommunaldemokratisk synpunkt att statsmakterna såsom villkor för statsbidrag till vägar och gator sätter lösningar, vilka av kommunerna anses vara otillfredsställande från t. ex. miljösynpunkt?

Denna anhållan bordlades.

§ 14 Anmäldes och bordlades motionerna

Nr 1873 av hert Sjönell m.fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:128 med förslag till aktiefondslag, m: m.

Nr 1874 av hert Boo m.fl.
Nr 1875 av fru Frcenkel
16
                       Nr 1876 av hert Karlsson i Malung m.fl.


 


Nr 1877 av herr Leuchovius

Nr 1878 av hert Westberg i Ljusdal avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:141 angående statsbidrag till kommunerna för färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Nr 1879 av herr Hörberg och fru Anér

Nr 1880 av'herr Romanus

Nr 1881 av hert Sjöholm m.fl.

Nr 1882 av hertar Svensson i Eskilstuna och Wictorsson avlämnade i anledning av skrivelse (främst. 1974:20) frän riksdagens för­valtningsstyrelse angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.


Nr 108

Tisdagen den 29 oktober 1974

Utsträckt motions­tid.


 


§ 15 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades på begäran till

Hert STRÖMBERG i Botkyrka (fp), som yttrade:

Herr talman! Jag hemställer att kammaren ville besluta att tiden för av­givande av motioner i anledning av Kungl, Maj:is proposition 1974:152 med förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868) måtte med hänsyn till ärendets omfattning utsträckas till första plenum efter onsdagen den 6 november.

Denna anhållan bifölls.

§ 16 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

den 28 oktober av

Nr 295 Herr Olof Johansson i Stockholm (c) till herr utrikesministern an­gående följderna för den svenska neutralitetspolitiken av svensk anslutning till samordningsorgan för oljeimportländer:

Vilka bedömningar gör regeringen angående följderna för den svenska neutralitetspolitiken vid ett eventuellt beslut om svenskt inträde i de rika oljeimportländernas samordningsorgan (ECG) mot bakgrund av dess uppgifter, sammansättning, röstnings- och utträdesregler?

Nr 296 Herr Bengtsson i Göteborg (c) till herr socialministern om åtgärder

mot narkotikamissbruket:

Är statsrådet beredd att med hänsyn till det förvärrade läget på nar­kotikafronten ta initiativ till kraftigare åtgärder för att förbättra situationen och förhindra en ytteriigare ökning av missbruket?

2 Riksdagens protokoll 1974. Nr 108-110


17


 


Nr 108               den 29 oktober av

Tisdagen den      Nr 297 Herr Granstedt (c) till herr handelsministern angående förekomsten

29 oktober 1974      gy svenska bankers lånegarantier till Sydafrika:

Hur vill statsrådet kommentera pressuppgifter om att svenska banker - varav en statlig - garanterat lån till Sydafrika?

Nr 298 Herr Andersson i Södertälje (s) till hert kommunikationsministern angående ett nytt dubbelspår på järnvägssträckan Stockholm-Järna:

Kan statsrådet lämna några uppgifter rörande planerna på ett nytt dub­belspår på järnvägssträckan Stockholm-Järna?

Nr 299 Herr Nilsson i Agnas (m) till hert utrikesministern angående före­komsten av svenskt bidrag till utländska befrielserörelsers militära verk­samhet:

Vill statsrådet för kammaren verifiera UD:s uppgift i broschyren "Bi­stånd - hjälp till självhjälp" att Sverige inte lämnar några birdrag till befrielserörelsemas militära verksamhet?

Nr 300 HcTT Jadestig (s) till hert socialministern om åtgärder för att förbereda

läkarna för uppgifter enligt den nya abortlagen:

Vad har socialstyrelsen och andra berörda myndigheter t, ex, lands­tingen vidtagit för åtgärder för att förbereda läkarna inför den nya roll som väntar dem enligt den nya abortlagen?

Nr 301 Herr Westberg i Ljusdal (fp) till hert utbildningsministern om ändrad inkomst- och förmögenhetsprövning i studiehjälpssystemet:

Är statsrådet beredd att för myndiga personers del medverka till att avskaffa prövningen gentemot föräldrars inkomst och förmögenhet i stu­diehjälpssystemet?

§ 17 Kammaren åtskildes kl, 16,21,

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Tillbaka till dokumentetTill toppen