Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:105

Onsdagen den 23 oktober

Kl, 10,00

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

§ 1 Den kommunala demokratin m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 30 med anledning av motioner rörande den kommunala demokratin m, m.

Herr BOO (c):

Herr talman! I den svenska demokratin utgör den kommunala självstyrelsen en av hörnstenarna. Den erbjuder och skall garantera de enskilda människorna möjligheter att vara med och forma det samhälle som de lever i och att i gemenskap skapa en god och utvecklande både när- och totalmiljö.

För centern, som ser ett decentraliserat samhälle som ett övergripande politiskt mål, är det en självklar och väsentlig uppgift att med kraft verka för att förstärka och fördjupa den kommunala självstyrelsen och den kommunala demokratin,

I Denna centerns politiska viljeinriktning har kommit till uttryck i kon-tinueriiga förslag och insatser genom åren. Jag vill i detla avseende erinra om centerns ställningstagande vid kommunblocksreformens antagande år 1962,

Vi hävdade den gängen bestämt att ingen sammanslagning skulle ske utan att en ordentlig genomlysning gjordes av den kommunala självstyrelsens problem vid en sammanslagning enligt blockindelningsnormen. Vi hävdade den gången bestämt att det var nödvändigt med en sådan genomlysning av demokratiproblemen. Det var ju alldeles uppenbart att del skulle uppstå många svårigheter i kontakter mellan människorna och de kommunala organen i de nya stora kommunerna med ibland mycket långa avstånd och med en oerhörd reducering av de kommunala förtroendemännens antal.

Vi menade ocksä all sammanläggningen skulle vara frivillig för kommunerna. Denna frivillighet fanns i princip ända till 1969, men sedan upphörde den att existera, Tvängssammanläggningslagen togs mol våra bestämda protester.

Det är att beklaga att man inte redan i början på 1960-talet gjorde en övergripande analys och utvärdering av den kommunala självstyrelsens betingelser vid organisationsförändringar i indelningen. Att det inte gjordes innan kommunindelningen blev ett obligatorium är ju ändå mera beklagligt,

I detta panorama ingår ju ocksä länsdemokratifrågorna.

Senare har utredningar kommit till. Den senaste utredningen på länsdemokratiomrädet är länsberedningen, som nyligen avlämnat sitt betänkande. Utredningen om den kommunala demokratin avser att lägga fram

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. tn.

sitt betänkande pä förvåren 1975,

Det skulle vara lockande att redan nu ta upp länsberedningens betänkande till diskussion. Jag skall dock avstå från detta men vill ändå säga att majoriteten i utredningen har inte flyttat fram positionerna nämnvärt mot en verklig länsdemokrati. Landstingens ökade uppgifter och deltagande i länsplaneringen enligt utredningens förslag är ett steg mot förverkligandet av centerns målsättning att det är länets befolkning som genom direkta val på länsnivå skall ta huvudansvaret för planeringen och för fördelningen av ramresurser samt att med de besluten garantera den inomregionala balansen.

Att decentralisera uppgifter från riksnivå ned till länen måste ocksä vara ett framsteg när del gäller att flytta besluten närmare människorna. Därvid bör också byråkrati och krångel minskas liksom den statliga kontrollapparaten över huvud taget.

Del förslag när det gäller val till länsstyrelser som utredningens majoritet lägger fram är förvånande. Man kan utan vidare säga att det är ett steg tillbaka. Landstingen, som nu väljer fem av elva ledamöter, skall enligt majoritetens förslag fråntas denna sin suveräna rätt att välja ledamöter. Valet av länsstyrelserna skall, enligt det förslaget, i fortsättningen i sin helhet göras av regeringen.

På ett område gör utredningen en bra positionsbestämning - nämligen när det gäller samspelet mellan landsting och primärkommuner, vilka enligt utredningen skall komplettera varandra. Det är bra att det blir sagt - därför att det har förekommit många missuppfattningar i diskussionen om överkommuner eller icke.

På den primärkommunala nivån är det mänga frågor som måste besvaras och mänga problem som måste lösas. Utredningen om den kommunala demokratin har att lägga fram förslag på en rad områden. Kommunindel-ningsreformen bör utvärderas. Målsättningen mäste vara alt erhålla kommuner som fungerar tillfredsställande ur demokratisk synpunkt. Särskild uppmärksamhet mäste därvid ägnas ät befolkningsmässigt och ytmässigt mycket stora kommuner.

Det är, som utskottet framhåller, angeläget atl en utredning görs av den kommunala demokratins utveckling efter indelningsreformen. Den forskning som nu pågår bör dock fö slutföras, och det är ocksä naturligt att utredningen om den kommunala demokratin för lägga fram sina förslag, innan ställningstagande sker.

En central fräga för den kommunala demokratin är kommunernas ekonomiska situation. Den kommunala beskattningsrätten, som nu är inskriven i grundlagen, är därvid en avgörande garanti för den kommunala självstyrelsen. Ordföranden i kommunalekonomiska utredningen, förre kommunalkamreren Sven Ekström, sände häromdagen upp en försöksballong som gällde borttagande av den kommunala beskattningsrätten. Sådana förslag måsle bestämt avvisas. Den reaktionen har kommit från många håll, och jag tycker att det var välgörande att den var både omedelbar och kraftig.

Men lika klart som att kommunerna skall ha beskattningsrätt är att staten måste ta fullt ekonomiskt ansvar för de centrala beslut som påverkar den kommunala verksamheten. Vid skatteomläggningar är det viktigt att se till att den kommunala ekonomin inte urholkas. Kommunerna tål inte uppgörelser av typ Hagaöverenskommelsen så mänga gånger till. Statsmakterna måste medverka till att åstadkomma likvärdiga ekonomiska arbetsförhållanden ute i kommunerna. Detta bör enligt centerns uppfattning ske genom vidareutveckling av det grundbidrags- och skatteutjämningssystem som vi har.

Det ingår ocksä i utredningens uppdrag att lägga fram förslag i andra frågor, exempelvis informationsfrågor. Det är alldeles uppenbart att information, kontaktfrågor och liknande är väsentliga inslag i den kommunala demokratin. Det är nödvändigt att vandra nya vägar för att öka denna information. Från centern har vi pä ett mycket tidigt stadium framhållit att man skulle kunna åstadkomma en betydande förbättring i det här avseendet genom att införa kommundelsfullmäklige eller, som de också benämns, kommundelsråd. Nu kommer utredningen att analysera och lägga fram förslag i anslutning till denna problematik. Del är viktigt att sådana åtgärder vidtas att kommundelsråd eller kommundelsfullmäklige får verkliga uppgifter i den organisation som kan komma att genomföras.

Under senare tid har också frågan om institutionsstyrelser kommit upp till diskussion. Det pågår en viss försöksverksamhet i några fö kommuner med sådana institutionsstyrelser, och det är alldeles uppenbart att alla vägar skall prövas för att stärka kontakten mellan de enskilda invånarna och den kommunala organisationen. Jag vill liksom beträffande kommundelsfullmäklige säga att institutionsstyrelserna måste fö meningsfulla uppgifter, om de skall kunna bidra till en sådan utveckling som jag menar att vi måste främja.

Dessa styrelser kan vidare fö en besväriig mellanställning mellan de ordinarie kommunala organen och företagsnämnderna. Det är en problematik som man på fackhåll redan har börjat diskutera. Men det är väl ända viktigt att vi vandrar alla vägar som står till buds för att inhämta information om uppfattningar bland de enskilda kommuninvånarna, vilken kan vara av värde vid utformningen av kommunens verksamhet.

Jag vill understryka att del är av grundläggande betydelse att de politiska partierna för medverka i utvecklingen vad gäller kommundelsfullmäklige, institutionsstyrelser etc. Det mäste vara de politiska partiernas egentliga uppgift atl vara kontaktorgan mellan enskilda och kommunen, och det är ocksä av de politiska partierna som invånarna i kommunerna kan utkräva det politiska ansvaret.

En område, inom vilket vi ocksä måste öka insynen, är de kommunala bolagen. Jag vägar säga att vi i dag har en skrämmande utveckling i riktning mot överföring av kommunala uppgifter till kommunala bolag. Vid denna övergång till bolagsform försvinner också insynen i ifrågavarande kommunala verksamheter. Utredningen har till uppgift att analysera denna problematik och atl framlägga förslag i anslulning härtill. Det gäller en mycket

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

stor insyns- och medansvarsfräga, som berör del stora fiertalet människor i framtiden.

En annan fräga som utredningen skall ta ställning till är samlingsstyre eller majoritetsstyre. Jag vill för min del än en gång redovisa att centern har den mycket bestämda uppfattningen att samlingsstyre är att föredra i den kommunala verksamheten. Vid en sädan ordning för alla partier en ordentlig insyn i servicearbetel. Då får också de många människorna den bästa möjligheten till en ordentlig information. Den direkta kontakten blir bättre än vid ensidigt majoritetsstyre.

Det har många gånger sagts att majoritetsstyre ger människorna större möjligheter än samlingsstyre att utkräva det politiska ansvaret. Jag tror att det är en synpunkt som verkligen tål att både analyseras och diskuteras. Jag vill bara kort framhålla att jag tror att samlingsstyre ger mänga möjligheter till sådana markeringar.

En annan fräga som kräver en lösning före 1976 års val är valsättet i landsting och kommuner. Vi har ju ocksä att förvänta en analys från utredningen om den kommunala demokratin av småpartiernas roll i kommunal verksamhet. Därefter skall ocksä förslag om ett nytt valsätt framläggas. Jag tycker att det är en demokratisk uppgift av stor räckvidd att verkligen fö bort den ojämna representation i förhällande till undertaget av röster som det finns mänga exempel på efter det senaste valet.

Herr lalman! Vi har att förvänta en ingående och omfattande diskussion när utredningen om den kommunala demokratin har lagt fram sitt betänkande under nästa år. Konstitutionsutskotlels enhälliga förslag, att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj;t anhåller art samtliga motioner som behandlas i utskottets belänkande nr 30 skall överiämnas till utredningen om den kommunala demokratin, är ett uttryck för att utskottet vill fö sä många synpunkter som möjligt belysta när förslag kommer i de väsentliga frägor som har med den kommunala självstyrelsen och den kommunala demokratin att göra.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Konstitutionsutskottets betänkande.nr 30 tar upp en läng rad problem som är väsentliga för den kommunala demokratin. Jag skall i det här sammanhanget framför allt peka på en av de frågor som behandlas i utskottets betänkande. Det är frågan om de effekter som de senaste årens kommunsammanslagningar har fött, inte minst för de enskilda människorna.

Av de 2 500 kommuner som vi hade på 1940-talei har det nu blivit 278. En månghundraårig, hävdvunnen indelning har försvunnit. Den kommunala servicen har för de enskilda människorna tagit helt nya former. Avståndet mellan politiker och medborgare har i många fall blivit långt större än det var för bara 10-15 år sedan. Byråkratin har svällt ut och upplevs av ,många människor som ett hot, som en barriär när de vill föra fram sin syn pä hur samhället skall utformas.

Det sistnämnda har en av sina förklaringar i att vi för 25 år sedan hade drygt 200 000 kommunalt engagerade, medan det i dag bara är ungefär

40 000 som innehar kommunala uppdrag. Det är i och för sig välkända siffror och förhållanden, men de förtjänar alltjämt atl hållas i minnet. Vi möter överallt - inte bara inom kommunerna - krav pä ständigt större och större enheter, trots att utvecklingen borde ha lärt oss alt det ingalunda är någon patentlösning.

Den sammanläggning av kommunerna som vi fick bevittna slutfasen av vid det senaste årsskiftet var ingen frivillig historia. Det var, som vi alla vet, fräga om tvängsvisa sammanläggningar, och huvudansvarigt för tvängslagsliftningen var det socialdemokratiska partiet.

Man kan säga att regeringen gått mycket hårdhänt fram i sammanlägg-ningsfrägorna. Vi minns alla protesterna frän en del av de berörda kom-munerna-t. ex. Alfta,Risebergaoch Dorotea. Därspeladede utomordentligt kraftiga protesterna från medborgarna ingen roll när det kom till kritan. Människorna tvingades in i storkommuner som de i mängt och mycket kände sig främmande inför. Man förnekade dem rätten att själva utvecklas, skapa sin egen framtid och för sina egna kommuner skapa former som de kände för, som de var beredda att arbeta för och som var förankrade bland de människor som bodde i dessa kommuner.

Det är naturiigt att människor som på detta sätt tvingats in i stora kommuner reagerar och ofta även känner sig negativa till dem som har ledningen i dessa stora enheter.

Det är därför nödvändigt att vi gör en ordentlig utvärdering av kommunsammanläggningarnas effekt och konsekvenser. Vad har sammanläggningarna fött för resultat? Vad har kostnaderna för samhället blivit? Hur har servicen utvecklats för de enskilda människorna? Hur fungerar de nya kommunerna?

Detta är bara nägra exempel på de mänga frägor som det finns anledning att ställa sig. Dessa frägor, herr talman, ställs mot en mycket allvariig bakgrund. Medborgarnas kritik mot politikerna, mot beslutsfattarna pä såväl riks-som kommunalplanet, tar sig ofta drastiska uttryck. Människorna skyller - naturiigtvis i åtskilliga fall med rätta - mänga av de dagliga problem som de upplever pä politikerna. Vi måste därför sä snart som det är praktiskt möjligt utreda vad resultatet har blivit av den stora kommunreform som avslutades för snart ett år sedan.

Utskottet har pekat på att i dag arbetar tvä grupper som delvis sysslar med denna fråga. Det arbete som bedrivs vid de statsvetenskapliga institutionerna sedan 1966 och som bekostas med medel frän Riksbankens jubileumsfond befinner sig nu i sitt slutskede, och man kan relativt snart förvänta sig en rad avhandlingar med material som är av intresse i sammanhanget. Utredningen om den kommunala demokratin sysslar också med dessa och hithörande frågor Även här kan man snart förvänta sig resultat.

Men även om dessa båda arbeten innebär, för att citera utskottet, "en viss utvärdering av indelningsreformens konsekvenser", så finns del all anledning att göra en sammanfattande utvärdering av kommunsammanläggningarnas effekt och konsekvenser. Ett sådant arbete skulle kunna ge svar pä många av de frågor som medborgarna har ställt sig under de senaste

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

årens kommunsammanläggande - oavsett om del har skett frivilligt eller tvångsvis - och ocksä ge anvisningar och varningar för framtiden.

Det kan emellertid vara lämpligt att avvakta de båda arbeten som tidigare har nämnts, allra helst som det är att vänta resultat frän dem ganska snart. Mänga av de nya storkommunerna är ju ännu inte mer än knappt ett är gamla.

Men förr eller senare mäste en heltäckande och grundlig utvärdering göras. Detta understryks i ett särskilt yttrande från de moderata ledamöterna i utskottet. Vi delar således i princip det krav som förs fram i motionen 930 av herr Nisser m. fl. Så fort det ur praktiska synpunkter är lämpligt bör alltså den av motionärerna yrkade utredningen komma till ständ.

Herr talman! Utskottets betänkande handlar emellertid inte bara om kommunsammanläggningarnas konsekvenser. Där tas också upp många andra frågor som är av betydelse för den kommunala demokratin.

Jag vill i detta sammanhang peka på motionen 1187 - av herr Schött m. fl. moderata ledamöter - som innehåller en lång rad förslag om hur den kommunala demokratin skall förbättras och fördjupas. Där återfinns t. ex. krav på kommundelsråd som skulle förbättra närdemokratin väsentligt i våra kommuner. Där förs också tanken pä kommunala folkomröstningar fram. Jag tycker att det är djupt beklagligt att man frän socialdemokratiskt håll har bromsat en användning av dessa båda institut i värt land.

När del gäller de kommunala folkomröstningarna tycker jag inte det borde råda några delade meningar om att man skall ha möjlighet att i väsentliga frågor låta alla medborgare i en kommun göra sin stämma hörd. Det skulle med all sannolikhet leda till ett väsentligt ökat kommunalt intresse och: därigenom också till en vitalisering av den kommunala demokratin.

Vidare för vi från moderat håll fram ökade möjligheter för kommunerna att påverka den regionala planeringen. Vi tycker inle alt del här skall vara någoniing som huvudsakligen skall ligga på de statliga myndigheterna.

Ett annat viktigt krav i delta sammanhang gäller insynsfrägorna. Vi upplever atl kommunerna engagerar sig pä skilda områden. Det blir fier och fier kommunala bolag eller kommunala stiftelser, och det borde mot bakgrund av denna utveckling vara en självklarhet all insynen i de kommunala bolagen ökas. Det för ju inte vara pä del sättet atl vi i den här kammaren undan för undan - och med rätta - godkänner förslag som syftar till att öka möjligheterna till insyn i näringslivet, medan vi samtidigt mer eller mindre skyfflar bort möjligheterna lill insyn i de kommunala sammanhangen. Vi borde i rimlighetens namn börja med att öka insynen på de områden som vi på många sätt har de största möjligheterna att direkt påverka. Vi mäste också se till alt skapa regler som ger fullmäktige i kommunerna det reella ansvaret för de kommunala bolagens skötsel.

Herr talman! De kommunala förtroendemännens arbetssituation är ocksä en fråga som är väsentlig för en fungerande kommunal demokrati. Ocksä här har i är från moderat häll framförts olika krav; de går bl. a. ut på att man skall stärka de kommunala förtroendemännens ställning genom atl trygga deras möjligheter till ledighet för kommunalt arbete.

De senaste årens samhällsutveckling har klart visat nödvändigheten av att närma människorna till besluten och till beslutsfattarna. Debatten om pampvälde, byråkrati, byalag och andra gruppers aktiviteter utgör härvidlag inle bara en allvariig tankeställare utan också en orsak att göra någonting och inte bara ständigt tala om en förbättrad kommunal demokrati.

Vi för ju heller aldrig glömma bort att det utöver de mera talföra grupperna som ofta syns och hörs i massmedia finns hundratusentals människor i detta land som ar minst lika intresserade av de kommunala frågorna, som deltar aktivt och följer debatten och vill vara med och påverka utvecklingen. Delta trots att de kanske inte artikulerar sig så tydligt som just de grupper vi dagligen möter i olika massmedia. Deras roll i sammanhanget för vi heller inte glömma bort.

Herr talman! Många av de här reformerna har ju den fördelen, till skillnad frän mycket annat som vi fattar beslut om i denna kammare, att de i relativt ringa män påverkar utgiftssidan. Det kostar ganska litet alt exempelvis göra det möjligt för kommunerna att anordna kommunala folkomröstningar. En ökad närdemokrati behöver inte innebära nägra drastiska kostnadsökningar, men de fördelar som kan uppnäs skulle vara betydande.

De här frågorna är nu föremål för övervägande och utvärdering inom utredningen om den kommunala demokratin. Det är att hoppas att utredningen snart kommer med sitt betänkande och atl det betänkandet också innehåller en rad konkreta förslag, sä att vi snarast möjligt i denna kammare för tillfälle att genomföra förslag som skulle förbättra demokratin och insynen och därmed även leda lill ett ökat medansvar och en ökad tillfredsställelse för de många människor i vårt land som följer, intresserar sig för och engagerar sig i den kommunala beslutsprocessen.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Hert HELÉN (fp):

Herr talman! Jag hade tänkt börja med nägra iakttagelser om den närdemokratiska förnyelse som för närvarande sker, inte minst hos helt nya medborgargmpper ute i kommunerna, och som vi kan lära oss av i debatten om den kommunala demokratin. Men eftersom herr Boo var djärv - eller skall vi säga heroisk - nog att några dagar efter centerns högskatteförslag säga några nedsättande ord om Hagaöverenskommelsen vill jag helt kärleksfullt be honom ta del av den debatt som fördes i det stora Malmöhus läns landsting häromdagen och där personallandstingsrädet, alltså det landstingsråd som har den bästa kännedomen om personalkostnadernas utveckling under det kommande skalteåret, klart slog fast att i den män Hagaöverenskommelsen över huvud taget påverkade landstingets utgifter, så var det i fördelaktig riktning. Öch det var ett ganska viktigt konstaterande eftersom det utgjorde grunden för majoritetens ställningstagande i skattefrågan. Del var, som personallandstingsrädet klargjorde, helt andra faktorer som var avgörande för skattesatsernas fastställande i det landstinget. Och det gäller generellt. Jag är naturiigtvis glad över att det i flertalet av de kommuner där folkpartiet har den politiska ledningen - t. ex. i Göteborg, en stor och viktig kommun - inte blir någon skattehöjning 1975 och inte

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

heller planeras någon skattehöjning 1976. Men den frågan för vi kanske ägna några minuter åt litet senare. Jag antar att herr Boo vill fortsätta den här dialogen, och ingenting är lättare för mig, varför jag välkomnar honom i så fall.

Jag skall i stället erinra dem som i likhet med mig har varit ute en hel del på det politiska fältet under de senaste veckorna om den ganska nya debattstämning som nu råder och som i sä hög grad präglas av ett livligare engagemang än man tidigare haft. Det är energifrågan som har utlöst den debatten och satt fantasin i rörelse. Nu kan man fö vara med om möten som är ganska annoriunda än de traditionella politiska mötena, möten där elverkschefer och driftingenjörer pä bruken råkar i luven pä varandra, där montörer och pannreparatörer diskuterar med unga studerande och med hemmakvinnor så att hårtestarna ryker och där alla har personliga synpunkter på hur vi bättre skall kunna hushålla med den dyrbara energin och de knappa rävarutillgängarna,

Denna fråga är viktig inte minst därför att partierna gemensamt i samarbete med studieförbunden har kommit fram till att det behövs en remiss till svenska folket innan riksdagen tar ställning i stora och avgörande frägor, t. ex. utbyggnaden av kärnkraften. Och det är därför som det är så spännande, upplyftande och glädjande att se det intresse och det engagemang som nu från så många häll, frän både unga och gamla, ägnas den förutsättningslösa prövningen av energipolitiken. När rnan märker detta frågar man sig: Kan vi inte skapa liknande möjligheter j andra frågor, som också berör människorna så nära, rikspolitiken såväl som den kommunala demokratin till glädje? Jag tror att det är alldeles nödvändigt att genomföra sådana reformer som här berörs men som tills vidare skjuts upp genom konstitutionsutr skottets betänkande och genomföra dem så att människorna för större möjligheter att erövra närheten till sin vardag, där de bor och arbetar.

Uppenbart är att det har tänts ett nytt intresse för möjligheterna att påverka partierna mellan valen, just därför att man på del sättet griper in i det som påverkar vär egen vardag: hur lokaltrafiken skall ordnas, hur mycket som bör byggas av småhus i det egna bostadsområdet, hur värden skal) byggas upp, hur man skal) ta den första kontakten när man behöver läkare osv. Det är sådant som öppnar för rnedborgarna att delta i det mera traditionella kommunalpolitiska arbetet, där det är viktigt att politikerna verkligen tar reda på hiir deras väljare resonerar också mellan valen.

Det råder naturiigtvis nu, efter rnånga års debatt, allmän enighet om denna grundtanke - åtminstone i ord- Jag tror inte jag misstar mig om jag säger att en del av insikten orn närdemokratins nödvändighet är en följd av vad som hänt i andra länder, där medborgarna har tappat förtroendet för de demokratiska organen. 1 den allrnänpolitiska debatten i vintras pläderade talare efter talare frän alla partier - med hänvisning till debatten om dep nya svenska grundlagen och därför atl fenomenet Glislrup fortfarande förmådde samla upp så många danskars missnöje - för att vi för-utsännjngslöst skulle ta itu med detta. 1 utkastet till det nya socialdemokratiska partiprogrammet kan man ocksä spåra en delvis ny medvetenhet

om riskerna med ett centralstyrt samhälle och nödvändigheten av att närma sig nägon form av närdemokrati.

Men denna nya debattsitualion har ocksä sina risker. Om alla politiker talar om hur viktigt det är med ett brett medborgarinflytande utan atl det relativt snabbt händer någonting, finns risken att delta i sin tur föder en ny misstro. Jag tror därför att vi ganska snart mäste göra någonting praktiskt av denna växande enighet. Det var av det skälet som jag på folkpartiets landsmöte för en dryg månad sedan lade fram ett närdemokraliskt program, som inte var märkligare än att det skulle vara möjligt att åstadkomma en relativt bred samling kring det, under förutsättning att man verkligen vill vara med och göra någonting snabbt.

Den första av de tio punkterna var helt enkelt: Lät kommunerna inrätta kommundelsråd, dvs. lokala styrelser som väljs direkt av alla som bor i en viss kommundel. Jag skall strax återkomma till varför del är så viktigt att kommundelsråden för bli direktvalda och inte som nu i försökskommunerna bara för utses av fullmäktige.

Den andra punkten gäller något som har berörts tidigare i dag, nämligen kommunernas rätt att anordna rådgivande folkomröstningar och därmed skaffa sig en remissinstans i sakfrågor där alternativen är klara och enkla. Varför skall staten förbjuda detta? Varför skall länsstyrelserna tvingas att olagligförklara initiativ till sädana folkomröstningar som tas i vissa kommuner?

Den tredje punkten är: Ge de direkt berörda på daghem, skolor och ålderdomshem ett nytt inflytande över den egna verksamheten! Ge dem som vistas länge på t. ex. ett ålderdomshem en möjlighet att själva vara med och bestämma! Jag upplevde något både rörande och fascinerande på ett större mellansvenskt ålderdomshem: Den som tog emot och visade runt och talade om exakt hur hemmet fungerade var inte föreståndaren utan en 84-årig gäst, som man kallade honom. Han visade med stolthet upp alla hemmets finesser och berättade om rutinerna och hur personalen fungerade. Han var den självklare vice värden, och hans dag fylldes av det.

En fiärde punkt, bekant frän mänga debatter, är atl öppna riksdagens egna utskott. Vi tror bergfast pä att de offentliga utfrågningarna i riksdagen skulle ge svensk politik en helt ny dimension. Många gånger märker vi att en debatt här i enkammaren slår slint inför allmänheten. Om vi direkt genom utfrågningar av experter fick föra ut beslutsunderlaget till allmänheten strax innan utskott och riksdag själva tar ställning, skulle vi fö en helt ny kontakt med många av de väljare som nu med en axelryckning lämnar riksdagsarbetet därhän.

Den femte punkten är att försöka förnya remissförfarandet. Där tycker jag att energiremissen är ett exempel pä hur man kan gå vidare. Jag är glad över att biträdande utbildningsministern dagen efter det jag hade sagt det här tog fasta på det och rådde kommunerna atl göra remissarbetet kring SIA - utredningen om skolans inre arbete - till en angelägenhet ocksä för föräldrarna. Jag tror att det exemplet kan föras vidare, om man hittar praktiska former, så att de olika remissgrupperna för samma chans att verkligen vara med.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Den sjätte punkten är naturiigtvis en utmaning mol oss alla; den innebär helt enkelt att vi skall anstränga oss, bäde i riksdagen och framför allt i kanslihuset, att avskaffa kansliprosan, eftersom den för närvarande utestänger mänga människor från möjligheten att förstå innebörden av de politiska besluten. Jag tänker naturiigtvis i första hand på det som skrivs i författning och förordning, men det måste ju också, när språket skall presenteras politiskt, vara möjligt att förvandla det till vad det skall vara: ett sätt att umgås och inte en barriär som bryter kontakt.

En sjunde punkt är att forskare, miljögrupper och byalag skall ha rätt att föra talan mot beslut när kemiska ämnen och fariiga tillsatser släpps fria. Detta gäller inte minst våra livsmedel. Här har man avspisat miljögrupper som bråkmakare. Men de måste ju själva fö välja hur de vill organisera sig och hur de vill föra debatten. Självfallet skall vi kritisera dem när de inte respekterar fakta, men den debatten skall föras med argument och inte genom försök att hindra dem från att komma till tals.

En åttonde punkt är möjligheten att direkt i det sociala arbetet bättre än nu ta vara på viljan till insatser från de frivilliga organisationerna och ta till vara det personliga engagemang och ansvar som inte minst de ideella och kristna samfunden här visat.

En nionde punkt är dagsaktuell. Den vill jag bara helt kort rubricera så: Skapa en "borätt" utöver de små trevande steg som tas i bostadspropositionen! Alltför länge har man resonerat som om boendedemokrati skulle vara detsamma som hur hyresförhandlingar skall gå till och stadsplaner antas. I själva verket är det ju nu fråga om att låta dem som bor i ett område själva direkt ta del i förvaltningen och i besluten om hur det skall vara ordnat kring och i deras egna hus.

Den tionde och sista punkten är naturiigtvis den allra viktigaste, nämligen att låta arbetsdemokratin nå ett genombron, inte låta den stanna i en for-maliserlng, inte låta den bara bli institutioner och nya nivåer. De som har samlat erfarenheter och kunnande pä en arbetsplats skall mer än tidigare fö ta del av besluten.

Detta är lio punkter, som jag här har föredragit mycket kort för atl inte använda alltför mycket av kammarens tid. Jag vill betrakta dem som en inbjudan och även litet av en utmaning lill andra partier, att vi tillsammans skulle kunna genomsyra samhället, som har sä stort behov av det, med närdemokrati. Jag skulle vara glad för reaktioner redan i dag, men jag hoppas i varje fall att de andra partierna i den allmänpolitiska debatten den 6 november vill ta upp den här utmaningen.

I de direkta delfrågor som behandlas i KU-betänkandet är folkpartiets uppfattning sedan ganska länge känd. Vi tror på de kommunala folkomröstningarna inom klara gränser, vi mäste åstadkomma en större öppenhet i bolag och stiftelser och kommunala nämnder och vi mäste genom direktvalda kommundelsråd fönga upp opinioner som i de nya storkommunerna annars lätt blir bortglömda.

Detta är ingenting som vi nu behöver diskutera teoretiskt längre, eftersom det finns kommundelsråd i verksamhet. Jag kan först ta som exempel en

erfarenhet frän ett grannland och skall sedan komma in på de svenska erfarenheterna. Jag tänker pä alt del i Oslo sedan ett och ett halvt är finns 34 kommundelsråd, och de har fött en mycket stark ställning i Oslos kommunala liv. Nästan alla frågor som på ett eller annat sätt berör respektive kommundel är kommunstyrelsen skyldig atl skicka på remiss till kom-mundelsrådet för yttrande.

När den socialdemokratiska partilidningen i Stockholms län i våras gjorde ett reportage om detta frän Oslo berättade man pä det här viset: "I Oslo Arbeiderparli är man mycket entusiastisk till kommundelsråden. Vill man utveckla demokratin är det här en mycket bra väg att gå, säger en tidigare ombudsman på Oslo Arbeiderparti som nu arbetar på kommundelsrädens gemensamma expedition. - Vi har upplevt atl främlingskapet mellan väljare och förtroendevalda har varit starkt. Nu ger man de lokala förhållandena ett lokalt forum. Det ökar intresset och medinflytandet."

Jan Halvorsen, förste ombudsman i Oslo Arbeiderparti, konstaterar: -Vi märker att intresset för politiken ökar ute i bostadsområden - antalet på ähörarbänkarna när kommundelsråden sammanträder är väsentligt större än det är när byfullmäktige - alltså kommunfullmäktige - sammanträder.

I nr 11 i är av Kommunal tidskrift - som ges ut av Svenska kommunförbundet - skriver socionom Helge Eriksson efter ett studiebesök i Oslo:

"Efter närmare ett år av verksamhet i bydelsutvalgen kan konstateras att mänga av de optimistiska förhoppningarna infriats. Intresset från allmänheten har varit stort, partierna har fött många nya och aktiverat gamla medlemmar. Bydelsutvalgen har nästan mer att göra än de orkar med.

Förtroendemän har tvingats ut i bydelarna för att förklara sina ställningstaganden, och inte utan förvåning funnit att medborgarna kunnat acceptera även negativa besked om de fött en rimlig förklaring. Bydelsaktiviteterna fick högt betyg och stöd på alla nivåer och av alla partier i Oslo.

När man talade med bydelsordförandena fick man ett starkt intryck av atl de kommit ganska jordnära -och att det givit en del välbehövliga chocker. Del är så svårt att urskilja vad som är väsentligt för bydelen, sade en, men det ar inte detsamma som man anser pä högsta nivå. Det som vi trodde inte var viktigt - det var viktigt."

Vad har dä kommundelsråden praktiskt uträttat? Helge Eriksson skriver: "En del initiativ var synneriigen vikliga. I en fall hade man påverkat utformningen av ett socialcentrum. I elt annat skaffade man ett anslag för en informationskampanj om utvecklingen av en bydel. Man ordnade kurser och aktiviteter för barn, föräldrar och pensionärer, ofta i samarbete med en förvaltning. En del hade anordnat teaterföreställningar. En trafiksa-neringsplan för ett centralt område behandlades på fyra offentliga möten, som var sä välbesökta att inte alla fick plats. Det blev ett omfattande yttrande som i många delar beaktades."

Jag skulle vilja rekommendera alla som är tveksamma lill tanken.på kommundelsråd att läsa den här artikeln i Kommunal tidskrift.

Del finns kommundelsråd i verksamhet också i Sverige, och vi har alltså erfarenheter på närmare håll - i Jönköping, i Umeå, i Uppsala, i Göteborg

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

2 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den'kommunala demokratin m. m.

för att ta några exempel, Göteborg gör det mest långtgående försöket.

Det startade i våras i sex kommundelar. Tvä av dem är f d, självständiga kommuner, 21 ledamöter och 8 suppleanter väljs i vartdera fallet av fullmäktige, därför att man enligt kommunallagen inte fär ha direkt val, Frägor som rör kommundelen skall regelmässigt remitteras till del kommundelsråd som del gäller. Råden kan också själva väcka förslag. De för ut information om den kommunala verksamheten, de tar fram aktioner och uppslag som de har fött från dem som bor där. En speciell uppgift i Göteborg är att upprätta ett "kommundelsprogram". Det är en sorts analys av vad just den kommundelen har för svårigheter och förslag till åtgärder för att komma till rätta med dem. Facknämnderna för sedan programmet som undertag för sin planering. Ett kommundelsråd har man på försök ocksä givit ett visst beslutsansvar för genomförandet. Det gäller sådana icke reglerade förvaltningsområden som parkverksamhet, idrott och fritid. De andra områdena, som är reglerade i kommunallagen, för man inte ge dem beslutsrätt

Rådens sammanträden är offentliga. Också vid ordinarie sammanträden har man skapat möjlighet för alla som kommit att delta i diskussionen. Man gör detta så elegant att man helt enkelt ajournerar det pågående sammanträdet och släpper in dem som har synpunkter, och så tar man på nytt vid närderas inlägg har gjorts. Dessutom ordnar kommundelsråden särskilda öppna debatter i kommundelarna om ämnen som just då är intressanta. Särskilt i tvä kommundelar har intresset frän allmänheten varit stort. Man har kunnat ta fasta på tidigare självständiga kommundelars behov av att fö vara med och bestämma. Detta beskrivs så här i HSB:s tidskrift Att bo: "Aktiviteten hittills har varit t, o, m, livligare än beräknat,"

Sladskontoret i Göteborg har just i dagarna ställt samman en intressant statistik från verksamheten hittills. Denna visar att i de sex kommundelsråden har t, o, m, augusti 124 ärenden behandlats. Nära hälften handlar om trafik, men fritids- och kulturfrågor har också tagit en stor del av kommundelsrädens tid i anspråk.

Nu vill jag fråga - och jag riktar mig dä naturiigtvis till konstitutionsutskottets ordförande: Om man i Göteborg och pä andra håll vill gä vidare, t, ex, läia dem som bor på Styrsö utse sitt kommundelsråd i direkta val, är det då rimligt att staten skall förbjuda det? Om man vill inrätta kommundelsråd som inte bara är rådgivande utan som direkt tar hand om en del uppgifter i den egna kommundelen - t, ex, viss social verksamhet, lokaliseringen av lekskolor och fritidsgårdar m, m, - vad finns det då för skäl att vi som statsmakt skall förbjuda det?

Det finns alltså i dag ett förbud. Detta vill vi från folkpartiet ta bort, och det vore bra att få vela hur de andra partierna anser att vi skall klara det här före 1976, Jag kan tyvärr inte fräga kommunminislern, för han tränar i dag kommunalpolitik i Zambia - jag för alltså vänta till den 6 november med att fråga honom.

Utskottet gör ingen prövning i sak utan konstaterar bara, såvitt jag förstår, att utredningen om kommunal demokrati lägger sitt förslag till vären. Jag

tycker inle alt del räcker som besked. Vi borde t, ex, fö veta om socialdemokraterna är beredda att vara med i arbelel på att ta bort förbudet för kommunerna att låta medborgarna direkt välja sina kommundelsråd och ge dessa vissa egna förvaltningsuppgifter. Kan vi räkna med förslag om delta och annat som kan fördjupa den kommunala demokratin i sä god tid att partier och väljare i 1976 ärs kommunala valrörelser vet att de under mandatperioden kommer att ha rätten att direkt välja kommundelsråd? Det vore bra att fö veta åtminstone något om viljeinriktningen.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Det förvånar mig något atl herr Helén tycker att jag är djärv när jag i en debatt om kommunal demorkali tar in den kommunalekonomiska problemaliken. Jag tycker tvärtom att det är en grundläggande fräga i en diskussion om utvecklingen av den kommunala demokratin, I en sädan diskussion mäste man också ta hänsyn till vad uppgörelser av Hagatypen innebär för kommunerna, och det är vad jag gjort.

Jag tycker att det är mera djärvt av herr Helén att påslå att centerns alternativ är ett högskattealternativ som skulle - jag uppfattar det i alla fall så - vara sämre för kommunerna. Nej, herr Helén, läs pä bättre i del avseendet!

Centerns alternativ är att vi skall ta in mera pengar från de kapitalstarka företagen i landet och ge större utrymme på företagssektorn åt de arbetsintensiva företagen och de mindre företagen. Det kommer ocksä att innebära att vi inte i förväg behöver belasta kommunerna med en uppräkning av utgifterna pä den sociala sidan med 1,4 procent.

Jag behöver, herr Helén, inte gä till något personal landstingsråd i Malmöhus läns landsting föran analysera den ekonomiska situationen för kommunerna i nuläget och när Hagaöverenskommelsen har slagit igenom. För min egen kommun betyder höjningen av socialförsäkringsavgifterna en ökad utdebitering förär 1975 med 80 öre. För landstinget i Kopparbergs län betyder det 45 öre. Det blir alltså redan 1975 tillsammantaget på grund av denna höjning en utdebiteringshöjning med i runt tal kronor 1:25,

Denna trend kommer att förstärkas under 1976, Dessutom kommer Hagauppgörelsen att medföra att man tar bort ett skatteunderiag för kommuner och landsting av storieksordningen 1,8 miljarder 1976 och 8,2 miljarder är 1977, Del är alldeles uppenbart att den kommunala ekonomiska situationen inför 1976 och 1977 kommer att bli utomordentligt allvariig för det stora fiertalet kommuner i detta land. Jag ber herr Helén att ta kontakter ute i det verkliga livet. Tag kontakt med den socialdemokratiska kommunstyrelsens ordförande i Avesta och lyssna på hur problemen verkligen är. Jag tycker del är utomordentligt angeläget att vi diskuterar realiteter i det här avseendet.

Sedan, herr talman, vill jag bara kort säga att den utmaning som herr Helén riktar till de andra partierna inte är nägon utmaning till centern utan pä många punkter en anslutning till vad centern har kämpat för under många är för att förstärka den kommunala demokratin.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del där sisla var verkligen glädjande, för del måste ju betyda att herr Boo och centerns riksdagsgrupp nu har anslutit sig till kravet på offentliga utskotlsutfrågningar. Del brukar herr Fälldin annars vara ensam om alt rösta för tillsammans med folkpartiet och moderaterna.

Sedan har jag absolut inte sagt, herr Boo, atl det skulle vara djärvt att gå in pä den ekonomiska problemalik som ligger bakom kommunal demokrati. Tvärtom, det är väl alldeles utmärkt att man lar fasta pä den handfasta del som gäller ekonomi. Det som var djärvt och det som jag tillät mig kalla nästan litet heroiskt var att säga nedsättande ord om Hagaöverenskommelsen strax efter det atl centern lagt sitt eget skatlebud.

Vi har nu klart för oss att vad centern vill är alt med lönehöjningar och socialförsäkringsavgifter belasta lönekontot för arbetsgivare oavsett om det är fräga om kommuner, landsting eller andra och belasta dem med exakt lika mycket som folkpartiet och socialdemokraterna gör enligt Hagaöverenskommelsen. Därutöver vill centern dels höja bolagsskatten, dels införa en energiskatt som även drabbar kommunerna.

Nu ber herr Boo mig att jag skall gå in till den socialdemokratiska kommunstyrelsens ordförande i Avesta. Jag trodde att det var viktigare atl jag höll kontakt med centern än med socialdemokraterna. Därför valde jag milt exempel från Malmöhus läns landsting, där personallandstingsrådet varit med om atl tillsammans med centern utforma majoritetens skatteförslag och angett alt det icke skapar nägra ökade kostnader för 1975 eller 1976.

Sekunderna för ett kort genmäle går tyvärr för fort. Jag skulle annars gärna ha velat gä in ytteriigare på hur centerpropagandan ute i buskarna misshandlat sanningen om innebörden i Hagaöverenskommelsen. Men jag tror alt för debattatmosfären i riksdagen är det nog bäst att vi avstår frän den sortens beskrivningar, och jag hoppas all herr Boo i fortsättningen också är beredd atl göra det.

Låt oss diskutera i sak vad del betyder när man kan enas om att i kampen mol infiationen ta ut för staten nödvändiga inkomster genom företagen och mot det fö en utfästelse av löntagarorganisationerna an de räknar av dessa kostnader och därmed undviker den extra belastning som uppkommer genom delar av centerns förslag. Vi skall gärna diskutera det här mänga gånger. SkaUeulskottels förslag ger oss osökta tillfällen, men de många felaktiga beskrivningar av Hagauppgörelsens verkliga innebörd som lämnats i den kommunala debatten hoppas jag centerns riksdagsgrupp håller sig för god lill att föra fram i den här kammaren.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Först detta om utmaningen. Jag svarade ja pä utmaningen beträffande den kommunala biten, och del är det vi diskuterar i dag. Riksdagsutskottens arbetsformer fär vi tillfälle atl återkomma till senare i höst.

Sedan är det nödvändigt att klariägga ett faktum, nämligen att en övervältring av utgifter på kommunerna sä att de tvingas höja skatteuttaget drabbar direkt låginkomsttagarna, eftersom den kommunala skatten är pro-

centuell till skillnad från den statliga som är progressivt utformad.

Det är väl ändå uppenbart att centerns förslag verkligen åstadkommer en utjämning mellan olika typer av företag här i landet genom att vi tar litet härdare grepp pä de kapitalstarka företagen och ger mer resurser till de arbetsintensiva och även många gånger mindre förelagen. Det är elt viktigt inslag i den regionalpolitiska debatten. Markeringen i centerförslaget, att man bör ta ut en högre energiskatt, betyder i praktiken att vi föreslår konkreta åtgärder för alt minska efterfrågan pä energi. Efter de uttalanden som har gjorts i olika sammanhang tycker jag att herr Helén borde kunna acceptera det som en riktig linje.

Övervältringen av kostnader pä kommunerna och situationen efler Hagauppgörelsen skall nu bli föremål för överiäggningar mellan kommunförbunden och finansdepartementet. Jag vill klart deklarera atl det är nödvändigt att slalen verkligen tar på sig elt större ansvar i detta avseende, om kommunerna skall ha en chans att hälla en något sä när oförändrad utdebitering åren 1976 och 1977. Jag nämnde att minskningen i skatteun-deriaget för kommunerna i runda tal blir 8,2 miljarder kronor för år 1977, och vem som helst förslår att det betyder stora problem.

Det är mycket väsentligt att klargöra hur vi ser pä problematiken kring kommunalt skattestopp. Jag kan nämna att herr Ekström i det sammanhanget har uttalat sig för att man skulle ta ifrån kommunerna den kommunala beskailningsrätten. Jag tycker det är en principiellt myckel viktig fråga som bör diskuteras i en debatt där vi ocksä har alt inta positioner för utvecklandet av den kommunala demokratin.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag häller helt med herr Boo om att det är viktigt att undersöka möjligheterna atl genom en lämplig energibeskattning åstadkomma större sparsamhet. Men det är också, som det framgår av Hagaöverenskommelsen, en sak som måsle ses i sitt större sammanhang och som därför skall ingå i skalteulredningens överväganden.

Jag häller ocksä med herr Boo om att kommunala skattehöjningar, i synnerhel drastiska sädana, drabbar de lägre inkomstlagarna hårt. Det kostade folkpartiet i Stockholms län ganska mycket arbete och ganska många veckors offentlig debatt att klargöra det för centerns finansledning i samma landsting.

En hel del frågor försvann ur debatten, och eftersom herr Boo inte var sä ordrik i sitt senaste inlägg skall jag inte vara stygg mol honom. Jag vill bara säga alt herr Ekström tydligen kom som en räddande ängel.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Till denna intressanta skattEdebatt som uppstått till följd av ell belänkande frän konsiitutionsuiskottet skall jag i nägon mån återkomma i det följande. I övrigt behandlas i betänkandet ämnen som vi diskuterat med varandra många gånger här i kammaren. Frågorna är i stort sen föremål för utredning eller har nyss varil det. Låg mig erinra om fyra utredningar av slor betydelse pä detta område.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala ' demokratin m. m.

En av dem, länsberedningen, har nyss avgivit sitt betänkande. Inom utskottet har det rått enighet om att vi skulle avstå från att närmare utveckla synpunkter pä detta betänkande i avvaktan på den vidare behandlingen.

Emellertid tog utskottets vice ordförande upp saken. Till hans anförande skall jag bara göra den kommentaren att det kanske inte var riktigt de synpunkterna som jag hade väntat mig frän den som även är vice ordförande i Svenska kommunförbundet. Herr Boo talar om landsting och stat men tappar bort primärkommunerna i detta sammanhang. Han var kritiskt inställd till det förslag för utseende av länsstyrelse som utredningen hade lagt fram, men han berörde inte med ett ord det förhållandet att kommunerna genom sina länsavdelningar för föreslå medlemmar i den nya länsstyrelsen. Och dessa personer kommer säkeriigen regeringen att sätta in i den nya länsstyrelsen, om förslaget går igenom, men det var tydligen inte den ståndpunkt som vice ordföranden i Kommunförbundet intar.

En annan utredning gäller den komrhunala rösträtten för invandrare. Denna utredning pågår. Den beräknas lägga fram sitt förslag så tidigt under

1975 att man kan räkna med att riksdagen på hösten 1975 skall kunna fatta beslut. Det innebär att denna fräga kan bringas till sin lösning inför

1976 års val.

En tredje utredning som jag vill fästa uppmärksamheten pä är kommunallagsutredningen. Den sysslar med de lagtekniska problemen. Dess betänkande kommer inom någon månad. Enligt vad utskottet har inhämtat för vissa frågor, som man kräver en läsning av i en del motioner, sin lösning genom det förslag som kommunallagssakkunniga då kommer att lägga fram. Det gör det möjligt ocksä att sätta in dem i ett större sammanhang och att fö del av remissinstansernas yttranden över dem.

Den fjärde utredningen har hand om huvudparten av de ärenden som har tagits upp i motionerna, nämligen utredningen om den kommunala demokratin. Den räknar med att lägga fram sitt huvudbetänkande under vären 1975. Det gör det möjligt att genomföra reformer pä grundval av detta betänkande före 1976 års val och sålunda i samband med valet och efter valet tillämpa den ordning som eventuellt kommer fram ur delta utredningsarbete.

Därtill kommer det arbete som utförs inom kommunalforskningsgruppen. Jag vill gärna framhålla att i konstitutionsutskottets betänkande nr 30 finns en förteckning över de avhandlingar som ges ut frän denna kommunalforskningsgrupp. Jag tror att det vore värdefullt om vi hade tillfälle att läsa detta material mer ingående än vad jag tror att de flesta har gjort hittills.

Detta forskningsarbete kommer att fullföljas. Bl. a. kommer det några sammanfattande och avslutande arbeten pä detla område.

Mot denna bakgrund har det varit naturiigt för utskottet att inte ta ställning i sak. Utskottet har därför föreslagit att motionerna överiämnas till utredningen om den kommunala demokratin. Vi är visseriigen medvetna om att ulredningen redan väl känner de ämnen som behandlas i motionerna, men vi har ändå ansett det rikligt att utredningen direkt för del av dessa motioner. Däremot har vi, som jag nyss nämnde, ansett det vara fel att

nu ta ställning i sak till de frägor det här gäller. Först fär utredningen fullfölja sin uppgift och dess betänkande remissbehandlas. Därefter får vi ta ställning till betänkandet.

Emellertid är utskottet av den uppfattningen att det bör tas ett samlande grepp på detta område. Utskottet är ocksä helt enigt om att det bör vidtagas åtgärder för att stärka och vitalisera demokratin i kommunerna. För min egen det skulle jag vilja utveckla mina synpunkter i fem punkter, och med det ger jag väl åtminstone delvis ett svar till herr Helén.

Dessa fem punkter tar sikte på att utveckla och vitalisera vad jag skulle vilja kalla en mellanvalsdemokrati. Vi har en god valdemokrati. Vi har ett extremt högt valdeltagande, som vi har all anledning att vara glada över. När 90 procent deltar i ett allmänt val kan man känna tillfredsställelse. Vi lär aldrig komma dithän att så många kommer att delta i olika aktiviteter mellan valen, men vi skall inte underskatta det antal medborgare som är engagerade i olika samhälleliga verksamheter mellan valen. Dock finns all anledning för oss att söka ytteriigare öka antalet, att vitalisera mellanvals-demokratin.

Den första av de vägar jag talar om är att vitalisera de politiska partierna och de andra folkrörelserna. De är huvudforum för människornas insatser mellan valen. Vi vet inte exakt hur mänga som deltar, men skulle man utgå från att 5 % av de stora folkrörelsernas medlemmar deltar i olika aktiviteter rör det sig om 1/2 miljon människor Skulle man kunna räkna med atl 10 % gör det skulle man vara uppe i 1 miljon människor, som mellan valen är engagerade i olika typer av samhällsarbete genom de politiska partierna och andra folkrörelser. Det är svårt att bestämma procentsatser. Aktiviteten i vissa organialioner är mycket hög, och naturiigtvis är det en mycket låg procentsats i andra, men jag tror att man vågar räkna med att 10 % på något sätt deltar i verksamheten. Jag betecknar det som huvudvägen att arbeta via dessa folkrörelser, men det finns all anledning föross atl försöka finna åtgärder varigenom vi kan ytteriigare förstärka denna möjlighet för medborgarna att påverka det offentliga livet och delta i samhällsarbetet.

Den andra vägen är att demokratisera icke demokratiska beslutsstrukturer. Som det främsta exemplet därvidlag vill jag peka på företagsdemokrati. Jag tar då ordet i dess allra vidaste bemärkelse: utvidga området för förhandlingar och avtal, införa självstyrande grupper, ha styrelserepresenlation osv.

Den tredje vägen är att förstärka den representativa demokratin inom kommunerna. Jag håller helt med de tidigare talare som hävdat att de som skall delta i det kommunala arbetet skall ha meningsfyllda uppgifter. Jag skulle också vilja markera, vilket jag fattade att även herr Helén gjorde, att kommunerna här skall välja former. I den kommunala självstyrelsens namn bör vi undvika att här i riksdagen lägga upp ett schema som sedan skall tillämpas i alla kommuner. Förutsättningarna är mycket olika. Följaktligen bör ocksä formerna kunna variera inom kommunerna. Vi arbetar med dessa frägor inom utredningen om den kommunala demokratin. Såsom

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

jag tidigare nämnt bör den kunna lägga fram förslag så tidigt atl det blir möjligt att genomföra vissa reformer så atl de kan träda i kraft under och omedelbart efter 1976 ärs val.

Som utredare på området är jag dock ovillig att binda mig i detalj för olika sädana former. Men jag tycker atl del är viktigt alt vi kan förslärka den kommunala representativa demokratin pä detla sätt. Lät mig dock fö tillägga atl det här aldrig kan röra sig om annat än ett mycket begränsat antal människor. En kritik som jag gärna vill rikta mot en del av de kommundelsråd som är i arbete är atl de har mycket fä ledamöter. Del har förvånat mig alt man inte i sådana sammanhang har ett ganska slorl antal ledamöter utan rör sig med mellan fem och tio. Men även om man utökar antalet ledamöter är det ett begränsat antal som kan delta i verksamheten på detta säll. Det stora fiertalet människor får göra det genom de politiska partierna och folkrörelserna.

Den fiärde väg som jag tycker är väsentlig är alt vi förstärker de individuella kontakterna mellan väljare och valda. Vi måste ha ett representativt system. Följaktligen bör vi öka möjligheterna för de valda att hålla kontakten med väljarna. Ur den synpunkten ser jag del som väsentligt alt man söker finna sådana former för riksdagens arbele att riksdagsledamöterna kan ha bästa möjliga kontakter med sina väljare. Den utredning om riksdagens arbetsformer som bedrivs är ur denna synpunkt värdefull.

För det femte är det väsentligt att vi upprätthäller en fri och mångsidig massmediainformalion. Det är själva grunden för övriga former. Jag vill ocksä litet en passant instämma med herr Helén, som sade att vi måste försöka bekämpa kanslisvenskan. De flesta kanske tycker att det är en liten fråga, men just ur informationssynpunkt är del väsentligt atl vi kan tala och skriva på ett sådant sätt atl vi blir förstådda.

I likhet med herr Helén tror jag all det går alt finna samlande lösningar pä delta område. Det lyckades för oss när det gällde grundlagsfrågorna. Visst var vi oense om en hel del på det området - och det är vi fortfarande - men i stort blev vi eniga. Samma enighet bör man kunna skapa på grundval av det betänkande som utredningen om den kommunala demokratin lägger fram till vären. Men då tror jag alt det är väsentligt all vi inte nu binder oss i fräga om detaljutformningen, så att vi känner oss sä låsta att vi inte kan resonera oss samman när betänkandet kommer.

Det är självklart alt den kommunala ekonomin betyder mycket för den kommunala demokratin. Det är också av betydelse hur kommunerna är utformade, hur stora de är osv. Det kommer atl göras en analys av demokratin i de nya kommuner som har vuxit fram ur kommunsammanläggningarna. Den utförs av ulredningen om den kommunala demokratin och av kommunforskningsgruppen. Men jag har av den allmänna debatten uppfattat att en del redan nu är färdiga med sina värderingar. Del är med tillfredsställelse jag konstaterar att den inställningen inte kommit fram här i debatten i dag. Man bör vänta med värderingarna till senare.

Men det finns en koppling mellan kommunal demokrati, kommunstoriek och kommunal ekonomi som jag ändå vill fästa uppmärksamheten pä. Jag

kan utgå från ett yttrande som fälldes av herr Boo. Han förklarade att kommunerna borde fö arbeta under likvärdiga ekonomiska villkor. Det är elt mål som även jag har, men hur skall detta kunna uppnås om man har myckel smä kommunala enheter?

Del finns ett svar på den frågan, nämligen att slalen träder in och väsentligen betalar dessa kommuners verksamhet. Dä kan man uppehålla likvärdighet ur ekonomisk synpunkt och fö en sädan jämställdhet i fråga om service som åtminstone jag eftersträvar. Men då för man ocksä vara beredd här i riksdagen att bevilja statsskatter, som läcker dessa utgifter. I annat fall för rnan godta mycket stora skillnader i ekonomiska villkor och i samhällsservice ute i kommunerna, om man skall införa smä kommunala enheter.

Jag har i stilla stunder funderat över hur en sådan ordning över huvud taget skall kunna genomföras. Hur skall man kunna dela Stockholms kommun? Det är ju den största av kommunerna. Hur mänga kommuner skall den omfatta i fortsättningen, var skall man dra gränserna och hur skall samarbetet för att klara de kommunala uppgifterna utformas? Det skulle vara myckel intressant om de som talar om atl vi skall införa smä kommuner kunde konkretisera sin uppfattning. Stockholm är väl ett exempel som dä är värdigt atl angripa frän början. Kan man inle dela upp Stockholms kommun, kan jag inte förslå hur det skall vara meningsfyllt att dela upp exempelvis Värgårda kommun, där det i mitten av 1950-talet skedde en sammanläggning av små kommuner och socknar.

Även jag skall be att fö säga något om Hagaöverenskommelsen i detla sammanhang; del blir säkert tillfälle att göra det också i fortsättningen. Jag kan inle förslå av herr Boos resonemang hur Hagaöverenskommelsen påverkade den kommunala demokratin, pä vad sätt Hagaöverenskommelsen var elt hot mot den kommunala demokratin. Det är dock den kommunala demokratin vi diskuterar om här.

Eftersom var och en tar exempel frän sin egen kommun kanske del är tillåtet för mig atl säga alt i den kommun där jag är kommunfullmäktiges ordförande och där det finns en socialdemokratisk majoritet har vi haft oförändrad skatt under några år, och vi tänker inle höja den för 1975 och inte heller för 1976. Det skulle vara intressant att i det här sammanhanget visa varför vi kan klara delta, eftersom Hagaöverenskommelsen väl kommer att gälla även för Trollhättan.

Del finns mycket alt säga på den här punkten, men jag nöjer mig med detla. Herr talman! Jag yrkar bifall till konstiiutionsutskottets hemställan.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Herr EKSTRÖM (s):

Herr talman! Konstitutionsutskottets betänkande nr 30 handlar om motioner rörande den kommunala demokratin m. m. Liksom herr Johansson i Trollhättan är jag förvånad över hur man i det sammanhanget finner det vara lämpligt alt göra en utvärdering av dels Hagauppgörelsen, dels förslaget lill finansiering av en skattereform och av pensionsälderssänkning-en, som herr Boo här gjorde.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Herr Boo åberopade att Svenska kommunförbundet i sitt remissyttrande över 1972 års skatteutrednings senaste betänkande har sagt atl 1977 behöver kommunerna - däri inbegripet landstingen - 8 190 miljoner kronor. Staten måsle känna sitt ansvar, menade herr Boo, och hjälpa kommunerna med detta. Men herr Boo måste dä ocksä känna sitt ansvar som riksdagsledamot och se till att vi för fram dessa 8 190 miljoner kronor.

Vilka vägar har vi då alt gä? En höjning av momsen med 1 % betyder 1 miljard kronor. Skall vi ha fram 8 miljarder, kan ett förslag vara, herr Boo, att höja momsen med 8 %\ Jag satt dagar och nätter i vintras och diskuterade sänkning av momsen, och jag vet alt beredvilligheten i riksdagen att skaffa fram pengar inte är lika stor som beredvilligheten att ule i landsting och kommuner säga alt staten skall vara med och bidra till kostnaderna.

Jag har för avsikt, herr talman, att ytteriigare utveckla de här synpunkterna vid ett annat och lämpligare tillfälle. Vi kommer ju att ha en allmänpolitisk debatt om ca 14 dagar Då kan vi diskutera bäde statens och kommunernas ekonomi.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är ändå så, herr Ekström, att den kommunala ekonomin finns i bottnen på kommunernas möjUgheter att verka. Det är helt omöjligt att diskutera kommunal självstyrelse och kommunal demokrati, om man inte beaktar den kommunalekonomiska delen. Mot den bakgrunden tog jag upp situationen i dag och drog ut konsekvenserna av Hagauppgörelsen.

Jag vill än en gång understryka att det mäste vara orimligt atl föra över skattetyngden frän ett progressivt skatteuttagssystem till ett procentuellt system, som det är i kommunerna. Därutöver drabbas kommunerna mycket ojämnt.

Jag vill till utskottets ordförande säga att min filosofi är att vi utöver det redan befintliga grund- och skatteutjämningsbidraget till kommunerna bör kunna utveckla det statliga stödet genom att med bidrag till kommunerna garantera likartade möjligheter så längt det går. Det är rättvist i så måtto alt det ger mer bidrag till de komniuner som har dåligt skatteunderlag, och därmed är det en utomordentligt viktig bit i det regionalpolitiska mål-sätlningsprogrammet.

Till vad som har sagts tidigare i diskussionen vill jag helt allmänt säga att kommunernas situation under 1976 och 1977 kommer alt vara ganska bekymmersam pä den ekonomiska sidan. Det är ju därför som Kommunförbundet har begärt de överiäggningar med finansdepartementet som nu skall komma till stånd. Det är väl alldeles nödvändigt att man då har en bakgrund och ser problemen i deras helhet.

Herr Helén har tidigare under hösten sagt all ett sätt atl stärka kommunernas likvida situation och ge dem bättre chanser att verka är alt tidigarelägga utbetalning av kommunalskatt frän staten till kommunerna. Jag vill bara erinra herr Helén om att vi hade en utredning om de problemen för nägra är sedan, och den utredningen lade fram förslag som sedan riksdagen tog och som innebar att vi i viss män påskyndade utbetalningsmöj-

ligheterna. Men hela den bakomliggande problematiken är att om vi gör Nr 105

det, snabbar vi pä utbetalningen till de kommuner som har expansiv verk- Onsdagen den ■

samhet, sä att vi också den vägen bedriver en fortsatt centralisering, 23 oktober 1974

Herr BJÖRCK i Nässjö (m): Den kommunala

Herr talman! Om man föreställer sig att någon kommunalt intresserad demokratin m: m. person lyssnar till den här debatten - och det är i och för sig åtminstone tänkbart - eller läser den, så tror jag att han skulle bli förvånad. Vad vi nu behandlar enligt kammarens föredragningslista är nämligen frågor rörande den kommunala demokratin. Men vad vi har fött lyssna till här är bl, a, en fejd om Hagaöverenskommelsen, Det för väl emellertid betraktas som ett privat slagsmål mellan de inblandade parterna - med bidrag från dem som gärna skulle ha velat vara med men inte fick.

Som moderat talesman i debatten skall jag inte gå in i det privata slagsmålet. Jag tycker att det i mycket liten utsträckning har med ämnet att göra.

Sedan har vi också diskuterat andra intressanta saker. Offentliga utskottsförhör i riksdagen har sävitt jag kan se mycket litet att göra med frågorna om den kommunala demokratin. Arbetsplatsdemokrati har berörts - det har också litet med den kommunala självstyrelsen att göra. Kansliprosan är ett annat exempel som väl inte direkt, herr talman, faller under det här ämnet.

Herr Helén begärde i sitt ganska långa anförande svar från de andra partierna om del tiopunktsprogram som han skisserade vid folkpartiets landsmöte för ett tag sedan. Jag skall gärna gå honom lill mötes pä den punkten, Detla tiopunktsprogram upptar inte några som helst nyheter. Det rör sig om saker som har förekommit i debatten ganska länge. Självfallet är det emellertid - del håller jag med herr Helén orn - intressant att fö en reaktion frän de andra partierna.

Den första punkt som herr Helén tog upp gäller kommundelsråd. Jag kan bara från moderata samlingspartiets sida säga ett klart ja pä den frågan.

Herr Heléns punkt 2 är kommunala folkomröstningar. Mitt svar blir här ett lika klart ja.

Punkten 3 går ut på att ge de direkt berörda infiytande pä daghem, skolor, ålderdomshem m, m. Mitt svar är också i det fallet ett klart ja. Självfallet skall de som är berörda ha möjligheter att vara med och påverka sin egen närmiljö.

När det gäller punkten 4, att öppna riksdagens utskott, har moderata samlingspartiet en klar och positiv inställning. Vi tycker att det är riktigt med offentliga utskottsutfrågningar. Den frågan kommer emellertid upp om någon vecka här i kammaren. Vi för hoppas att herr Helén till dess har övertygat sina vänner i mitten, sä att vi åtminstone med lottens hjälp kan fö ett positivt beslul i den frågan.

Punkten 5 gär ut på att viktiga frägor skall föras ut till de berörda, alltså ett utökat kommunalt remissförfarande, Ocksä där är svaret ja.

Punkten 6 faller utanför frågan om den kommunala demokratin - den 27

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin in. m.

gäller avskaffande av kansliprosan. Ingen eftersträvar naturligtvis kansliprosan. Dock måste jag säga alt ocksä riksdagen ibland gör sig skyldig lill en kansliprosa som inte är särdeles lättförståelig. Låt mig dock, herr talman, slicka in den reflexionen, alt jag hoppas att utvecklingen inle slår över till motsatt ytteriighet. Det kvällstidningsspråk som i dag breder ut sig och som består av korta, stölvisa meningar och ett allmänt vårdslöst språk kan väl heller inte vara någonting att eftersträva. Det underiättar sanneriigen icke människornas möjligheter att kommunicera med varandra.

Punkten 7 gäller att man skall låta forskare, miljögrupper, byalag och andra grupper fö möjlighet att påverka och föra talan mol beslut i olika sammanhang. Självfallet skall inga grupper uteslutas frän detta så länge det sker i ordnade former och sä länge det är fräga om sakliga inlägg i debatten.

Punkten 8, som herr Helén tar upp, avser alt man skall la bättre vara pä viljan till personligt ansvar och engagemang. Självfallet är vi inom moderata samlingspartiet ytteriigt positiva till detla. Dock talar herr Helén ibland med hög stämma mot "den nya individualismen". Jag kan inte tolka herr Heléns förslag nu pä annat sätt än atl herr Helén här själv har gett sig in på denna uppenbariigen mycket fariiga väg.

Punkten 9: Skapa borätt! Ja, gäller det att ge människorna ökade möjligheter alt äga sina lägenheter, är det någonting som moderata samlingspartiet skrev in i sitt ägardemokraliprogram redan för ett par är sedan, sä det är heller ingen nyhet.

Punkten 10 slutligen: Släpp loss arbetsplatsdemokralin genom att experimentera pä området! Inte heller där är det väl någon människa, i alla fall inte inom moderata samlingspartiet, som haft någonting emot atl man genomfört försöksverksamhet.

Herr talman! Det var herr Heléns tio punkter. Jag kan alltså inte inse all här föreligger någonting nytt alls; del är sådant som vi har diskuterat under mänga är. Pä ett fiertal av de här punkterna är det ett enda parti som bromsar - socialdemokraterna. Innan där sker en attitydförändring är det, tror jag, svårt atl fö till slånd en. positiv utveckling.

Jag skulle emellertid vilja avsluta med alt peka pä det som jag började med för en stund sedan i den här debatten, nämligen de effekter som kommunsammanläggningarna har fött. När man genomförde de här kommunsammanläggningarna sades det hela tiden i debatten all det skulle ge människorna möjligheter att fö bättre service. I dag vet vi ju atl pä en rad punkter blev det inte så - det blev i stället en försämrad service för de enskilda människorna. En läng rad av de mål som man trodde sig uppnå med kommunsammanläggningarna förverkligades inte. Det är just därför som vi från moderata samlingspartiets sida tycker att det är ulomordenlligl viktigt att det så snabbi som det är praktiskt möjligt görs en förutsättningslös utredning om kommunsammanläggningarnas effekter och konsekvenser.

Jag tycker också att man i samband med alt man fattade beslut om kom-munindelningsreformen redan frän början skulle ha varit medveten om de många demokratiproblem som skulle uppslå och att man alltså bort koppla

samman indelningsreformen med olika reformer som skulle ha lett till atl inflytandet för människorna ökades. Nu vet vi atl del inte blev sä. Man tog en sak i sänder, och enligt min mening började man i fel ända.

Jag vill uttrycka förhoppningen all man i betänkandet frän utredningen om den kommunala demokratin, som relativt snart skall framläggas och som vi väl dä också för anledning att behandla här i kammaren, inle bara skall tala vackert om kommunal demokrati. Del gör vi ofta, inte minst häri kammaren. Men vi kommer då också all kunna la ställning lill konkreta förslag här i riksdagen, så att vi genom beslut här kan ge människorna det ökade inflytande som alla i princip är överens om men som människorna tycker att det är sä förtvivlat svårt atl hitta i den kommunala vardagen.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Hert MOLIN (fp):

Herr talman! Jag skall ta upp en fräga som berörs i ett av de särskilda yttranden som fogats till konstitutionsutskottets betänkande, nämligen tidpunkten för de reformer som pågående utredning aktualiserar.

Flera av de frägor som diskuterats här och som berörs i konstitutionsutskottets betänkande - direktvalda kommundelsråd, ett nytt kommunalt valsystem, nya procedurregler för valen och rösträtt för icke svenska medborgare - är sådant som kräver ändringar i gällande kommunallag och vallag. Därför är del betydelsefullt att de ändringsbesluten fattas sä snabbi som möjligt, och i det avseendet oroades jag av herr Johanssons i Trollhättan inlägg, där han sade att frågan om rösträtt för invandrare skulle kunna behandlas i riksdagen pä hösten 1975. Han sade också alt utredningen om den kommunala demokratin skulle framlägga sitt betänkande under vären 1975, sä att riksdagen kunde behandla ärendet före 1976 års val. Men del viktiga här är ju att dessa lagbestämmelser kan tillämpas i 1976 ärs val. Och för atl de skall kunna tillämpas vid nästa allmänna val krävs det beslut av riksdagen vären 1975. Det krävs av flera skäl, jag skall här bara nämna ett.

Enligl gällande lagstiftning skall valkrets- och valdistriklsindelningen fastställas året före valåret. Det betyder alltså i delta fall hösten 1975. Del innebär vidare alt det beslutsunderiag som länsstyrelser och kommunalfullmäktige skall ha för beslutet måste plockas fram senast på sommaren och senhösten nästa är. Förutsättningarna för valkrets- och valdistriklsindelningen måsle därför vara klara lät oss säga senast i maj-juni nästa år. Jag vill påminna herr Johansson i Trollhättan om att vi hösten 1972, alltså ett är före det förra valet, förde en diskussion om ändringar i valreglerna, och den gängen sade herr Johansson alt det var för sent att ändra de reglerna eftersom arbetet med valkrets- och valdistriktsindelningen hade påbörjats. Det låg en hel del i det argumentet. Jag vill nu bara fråga herr Johansson i Trollhättan: Kan vi fö en utfästelse om att vi inle ännu en gång hamnar i den situationen atl man säger alt det tyvärr är för sent att göra dessa ändringar, därför att valförberedelserna redan har framskridit så långt. Jag tycker det är viktigt att konstitutionsutskottets ordförande nu förklarar atl han vill medverka till att vi inte hamnar i den situationen. Om del svaret

Nr 105 uteblir kan nämligen lätt den misstanken uppstå att man faktiskt vill hamna

Onsdaeen den ' '" situationen att det blir för sent att ta de viktiga ändringarna i den

23 oktober 1974 lommunala demokratin.

Den kommunala demokratin m. m.

Hert HELÉN (fp):

Herr talman! Innan jag går in på herr Johanssons i Trollhättan fem punkter och på huvudinnehållet i hans anförande vill jag gärna säga några ord om herr Johanssons kritiska reflexioner rörande en del kommundelsråd. Herr Johansson tyckte att det var för fö människor verksamma. Det kan emellertid Inte gälla t. ex, Göteborg, ty där är både antalet valda ordinarie ledamöter och suppleanter fyra fem gånger sä stort som herr Johansson angav - och man har där dragit med sig människorna i kommundelen pä ett sådant sätt att de kommer till sammanträdena i mycket större skaror än till kommunfullmäktiges egna möten. Man har t, o, m. ajournerat sammanträdena för att ge allmänheten tillfälle an direkt delta i diskussionen för atl sedan kunna knyta an till den när man fortsätter sammanträdet. Vi är inom folkpartiet glada över detta, eftersom vi i stor utsträckning fött forma den ordning som praktiseras i Göteborg, Kommundelsråden i Göteborg drabbas alltså inte av kritiken. Om det nu på andra häll förhåller sig så som herr Johansson i Trollhättan säger - jag förmodar att han har rätt i det - sä hänger det väl bl, a, samman med att kommundelsråden inte får vara direktvalda. Väljarna skulle aldrig finna sig i att i ett direkt val välja bara fem ledamöter: de skulle behöva en mycket högre grad av representativitet. Men när fullmäktige väljer finns det en risk att man tar alltför fö.

Så till huvudfrågan! Jag förmodar att herr Johansson i Trollhättan avser alt svara mera i detalj pä herr Molins viktiga frågor om vad som händer fram till 1976 års val. Jag fattade herr Johanssons uttalande som ett löfte, och jag hoppas att herr Johansson vill bekräfta del. Min ena fråga gällde alltså möjligheterna alt till 1976 klara ut förutsättningarna för att under den följande valperioden i praktiken förverkliga förslagen. Min andra fräga är: Bör enligl konstitutionsutskottets ordförandes mening grundinriktningen - det ärbara den jag beröm besked om -vara alt staten också i fortsättningen skall förbjuda rådgivande kommunala folkomröstningar och kommundelsråd? Det är viljeinriktningen jag vill ha besked om, och del tycker jag mig ännu inte ha fött. Denna fråga ställer jag alltså inte för att låsa herr Johansson i några detaljer utan för att pröva hans goda vilja.

Jag vill direkt säga att jag känner stor sympati för herr Johanssons fem punkter. De är lika litet som mina sensationella. Men det är inte heller meningen att de skall vara sensationella utan att de skall föranleda att någonting händer till följd av den enighet som håller pä alt uppstå. Men när jag nu svarar så positivt på herr Johanssons.förslag, skulle då inte herr Johansson kunna ansluta sig till min syn pä denna enda punkt, alltså när del gäller viljeinriktningen i fråga om direktvalda kommundelsråd och folkomröstningar, nämligen att vi bör upphäva förbudet?

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Lät mig först svara på herr Molins fräga och därmed också indirekt pä en punkl ge ett svar till herr Helén, Herr Heléns tolkning av milt föregående anförande var riktig. Jag vill medverka till atl vi i god lid före 1976 års val kan fatta de beslut som är nödvändiga. När det gäller detaljerna i denna tidtabell skulle jag helst se atl beslut kan fattas pä vären 1975, Men det föreligger svårigheter i detta stycke. Vi skall inte bara ha betänkandena klara, de skall också ha varit föremål för remiss. Särskilt när det gäller kommunaldemokratiutredningens betänkanden finner jag det nödvändigt alt ge kommunerna en relativt lång remisstid, sä att de för möjlighet att föra fram synpunkter pä förhållanden som i mycket hög grad rör dem. Det vore fel om statsmakterna här körde över kommunerna och inte lät dem framföra sina synpunkter på formerna för deras egen verksamhet. På denna punkt tror jag inte att det råder någon som helst oenighet här i kammaren, men man mäste ocksä ta hänsyn till detta när man lägger fast tidtabellen. För min del kommer jag alt medverka till att konstitutionsutskottet sä tidigt som möjligt kan behandla dessa frågor och därmed till atl man också för fram beslul här i kammaren så tidigt som möjligt. Det kan säkert också herr Molin medverka till.

När det gäller kommundelsråden avsåg inte min framställning Göteborg, Jag är väl medveten om den ordning som där praktiseras. Men vi har alla i kommunaldemokratiutredningen kunnat konstatera att det finns kommuner där man har den ordning som jag tidigare beskrev. Det tycker jag är fel, och jag ville passa på tillfället att säga del från kammarens talarstol.

När det sedan gäller den andra frågan som herr Helén ställde till mig vill jag säga att jag trodde atl det framgick av mitt föregående inlägg -men kanske uttryckte jag mig inte tillräckligt klart - att jag vill medverka till att vidga och vitalisera den kommunala demokratin. Jag vill medverka till att staten här har så fö bestämmelser som möjligt och till an vi för till stånd rambestämmelser som upprätthåller demokratin och tryggar minoriteternas möjligheter till insyn och inflytande. Det är huvudinriktningen i vad jag vill verka för på det här området.

Jag tror emellertid atl del vore fariigt om vi i dagens situation skulle binda oss i fräga om detaljer, eftersom det skulle göra det svårt, först och främst för kommunaldemokratiutredningen men även för partierna, regeringen och i sista hand riksdagen med dess konstitutionsutskott au nå fram till den breda lösning av dessa kommunala demokratiproblem som vi väl ändå bör kunna nä efter dessa är av utredningar och diskussioner. De hinder som inte hör samman med ett tryggande av demokratin är jag villig att ta bort.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin m. m.

Herr HELÉN (fp):

Herr lalman! Vi skulle ju försöka förenkla språket, herr Johansson! Vore del inte enklare att säga atl vi tar bort det här förbudet?

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Den kommunala demokratin in. m.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Herr Helén har också varil utredare vid flera tillfällen. Nog tycker jag atl - för att nu använda ett sådant ord som varken herr Helén eller jag kanske bör använda - att lojaliteten mot mina utredningskamrater gör atl jag inle i detalj vill gä in pä vad utredningen kommer alt föreslå.

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Frågan om tidpunkten för beslutens fattande är ändå utomordentligt avgörande här. Det räcker inte med att säga alt man hoppas eller önskar att beslut skall kunna fallas under våren 1975. Bäde frågan om ell nytt kommunall valsystem och frågan om kommunal rösträtt för invandrarna är frågor som direkt påverkar valkrets- och valdistriktsindelningen. Vi vet t. ex. atl invandrare bor grupperade i vissa områden, vilket direkt påverkar valdistriklsindelningen. Del är alltså nödvändigt all riksdagen får fatta sitt beslul under vårriksdagen nästa är; annars kommer vi pä hösten i den situationen, all man måstesäga: Tyvärr är valförberedelserna nu så långt framskridna att det här inte gär att genomföra.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Jag kan bara konstatera att herr Johansson i Trollhättan har bestämt sig - han vill inle lämna något besked i dag. Därför för jag väl lov alt karakterisera honom som ett för dagen hopplöst fall. Det betyder inte atl jag betraktar herr Johansson som ett hopplöst fall för framtiden.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Herr talman! Del sistnämnda är jag naturiigtvis glad över - skulle herr Helén ha menat atl jag för all framtid vore ett hopplöst fall vore ju all diskussion oss emellan utesluten, och det tycker jag vore synd. Men jag vill säga. au när ulredningen har kommit litet längre skall inte ens herr Helén behöva betrakta mig som ett hopplöst fall, ulan då skall jag klart och redigt och rakt på sak säga var jag står.

Fär jag sedan svara herr Molin pä hans frägor. Jag skall ta de tvä exempel han själv valde.

När del gäller ell nytt valsystem pä det kommunala området räknar kommunaldemokratiutredningen med att vara färdig med sin analys under höstens lopp. Sedan skall det emellertid försiggå överiäggningar mellan partiledarna, och hur lång tid dessa överläggningar tar vägar jag inte ha nägon mening om. På den punkten mäste jag därför uttrycka mig med litet försiktighet. Herr Molin och jag kan alltid hoppas att partiledningarna skall kunna arbeta sig samman till en ståndpunkt så snabbt att vi kan besluta under våren 1975, vilket vi båda önskar.

Jag hör inte till den utredning som behandlar frågan om invandrarnas rösträtt. Jag vet inte i vilken lakt den kan arbeta. Men jag hoppas att vi snabbi skall kunna fö elt betänkande. Det är dock inte så länge sedan ulredningen tillsattes. I nästa betänkande som behandlas i dag har vi sagt vad vi frän konstitutionsutskotlets sida önskar. Vi för försöka fö fram be-

sluten i riksdagen så snabbi som möjligt. I varje fall kommer inte jag atl försöka hindra beslul med hänvisning lill de omständigheter som herr Molin refererade.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Föredrogs konstitutionsulskotlets betänkande nr 31 med anledning av motioner om kommunal rösträtt för invandrare.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Obligatoriski inrättande av kommunala besväisnämnder

§ 3 Obligatoriskt inrättande av kommunala besvärsnämnder

Föredrogs konstilulionsutskottels betänkande nr 32 med anledning av motion om obligatoriskt inrättande av kommunala besvärsnämnder.

I delta belänkande behandlades motionen 1974:5 av herrar Petersson i Röstånga (fp) och Andersson i Örebro (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde utredning och förslag om obligatoriska besvärsnämnder, så att rättstryggheten för kommunalt anställda och sökande av kommunala anställningar som ej var kommunmedlemmar blev likvärdig med kommunmedlemmars i vad gällde egen tjänstetillsättning, entledigande, disciplinära åtgärder etc.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1974:5.

Reservation hade avgivits av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) som ansett alt utskottet bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1974:5 hos Kungl. Maj:l begärde utredning och förslag om obligatoriska besvärsnämnder, sä atl rättstryggheten för kommunalt anställda och sökande av kommunala anställningar som ej var kommunmedlemmar blev likvärdig med kommunmedlemmars i vad gällde egen tjänstetjllsätlning, entledigande, disciplinära åtgärder etc.

Herr PETERSSON i Rösiänga (fp):

Herr lalman! Jag är naturiigtvis som motionär medveten om att riksdagen 1967 uttalade sig mot obligatorisk kommunal besvärsnämnd och dä liksom nu hävdade att det innebär ett visst avsteg frän den allmänna principen om kommunernas självbestämmanderätt. Trots de år som har gått sedan dess finner man emellertid att rättstryggheten i vissa frågor som rör den kommunalanställdes egen situation inte är tillfredsställande för personer

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Obligatoriskt inrättande av kommunala besvärsnämnder

som är anställda av en kommun men inle är mantalsskrivna där. Alll fler människor bosätter sig ju utanför den kommun där de arbetar, och det gäller naturiigtvis även kommunens egna anställda. 1 de kommuner - och de utgör den stora majoriteten - där det inle finns kommunal besvärsnämnd har dessa kommunalanställda inte samma rättstrygghet som de i kommunen mantalsskrivna. De har inte möjlighet att överklaga beslut som rör dem i deras egenskap av anställda och som de inte anser vara lagliga.

I en motion till förra årets riksdag pläderade vi motionärer för att frågan skulle utredas av Kungl. Maj:t, och i debatten hävdade jag att det inte råder likhet inför lagen - ett uttryck som jag anser är lika aktuellt i dag som det varda. Dock föreslog vi inte obligatoriska besvärsnämnder, eftersom vi var medvetna om riksdagens tidigare ställningstagande. Utskottet avstyrkte motionen och kammaren avslog den, men vid betänkandet hade fogats en reservation av representanter för folkpartiet och moderata samlingspartiet.

1 kammardebatten inträffade emellertid en mycket intressant sak, som har varit helt avgörande för att vi motionärer återkommer i denna fräga och denna gång med förslag om obligatorisk besvärsnämnd. Utskottets dåvarande talesman yrkade avslag på motionen men sade också: "För egen del är jag inte främmande för tanken att man nu, när man har fält de här nya kommunerna, gör besvärsnämnden obligatorisk i kommunerna. Besvärsnämnden är ju i själva verket en smidig lösning, som ger möjlighet till en objektiv värdering när det gäller den sökandes meriter, och ändå behäller man den kommunala självbestämmanderätten."

Herr talman! Bättre än så kan inte jag i ord formulera nödvändigheten att införa obligatoriska besvärsnämnder. Här gäller, som också utskottets talesman sade i fjol, inga begränsningar i fråga om kommunmedlemskap, ulan avgörande är att man sökt en befattning. På det sättet kan rättstryggheten bli tillfredsställande för alla.

Det innebär, herr talman, att jag yrkar bifall lill den reservation som fogals lill utskottets betänkande.

Hert SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Bara några fö ord utöver vad herr Petersson i Röstånga har sagt. Jag skulle vilja fråga utskottets talesman om det verkligen är rimligt att rättvisan skall vara beroende av bostadsort. Det åskådliggörs allra bäst av ett exempel. Om sju eller åtta personer i Helsingborg, som jobbar i det kommunala, söker en högre tjänst och en av dessa tillsätts, sä har alla rätl atl klaga utom den som råkar bo i Landskrona eller Ängelholm - han är utestängd. Jag tycker att det är fullständigt awita, och jag förvånar mig över att vi kan ha ett sådant system. Besvärsnämnden är visseriigen bara en liten och ofullständig bit på vägen mot rättvisan, men det är ändå något bättre.

Jag vill som sagt fråga om det verkligen är rimligt att man utestänger en sökande, bara för att han råkar bo pä en annan plats. Ännu mer groteskt är att om han äger en jordbit eller ett hus i Helsingborg, så har han besvärsrätl.

Detta är en liten fräga, men det är en viktig rättvisefråga.

Herr BOO (c):

Herr talman! Vi har nyss haft en lång debatt om den kommunala demokratin och den kommunala självstyrelsen. I det nu aktuella ärendet kan man i länga stycken hänvisa till den debatten.

Kommunerna bör vara känsliga för de behov pä organisationssidan som kan uppstå, och det bör också gälla frågan om kommunala besvärsnämnder.

Hitintills har den allmänna uppfattningen varit att inrättandet av kommunala besvärsnämnder skall vara fakultativt, dvs. att kommunerna själva skall fö avgöra huruvida behov föreligger.

I det sammanhanget bör ocksä erinras om att det här området efter genomförandet av tjänstemännens förhandlingsrätt genom lagen 1965 har begränsats mycket starkt.

Jag vill kortfattat säga att det inte har redovisats något trängande behov inom de kommuner - till antalet 25 - som hitintills inrättat kommunala besvärsnämnder. Det skulle förvåna mig storiigen om lyhördheten hos de olika partierna i de kommuner som inte har inrättat besvärsnämnder skulle vara sä dålig, att besvärsnämnder inte skulle ha kommit till stånd om behov hade förelegat.

Vi skall också komma ihåg att man har rätt alt anföra vanliga kommunalbesvär i sådana här tillsättningsfrägor. Men självfallet förutsätter detta boende eller ägande av fastighet inom kommunen eller att annan tar upp ärendet.

Jag vill, herr talman, med det sagda kort och gott yrka bifall till utskottets hemställan, vilken är underbyggd av det remissyttrande som Svenska kommunförbundet avgivit och som fogats till utskottets belänkande.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Obligatoriskt inrättande av kommunala besvärsnämnder

Herr PETERSSON i Rösfönga (fp):

Herr lalman! Den som inte är mantalsskriven i kommunen kan inte besvära sig över utslag i ett visst ärende. Enda möjligheten är att nägon bekant inom kommunen åtar sig att göra detta, vilket kan vara ganska svårt.

Man talar här om att det inte finns något trängande behov, och det finns även ett uttalande i den riktningen i Kommunförbundels remissvar. För mig är delta en ekvation som inte går riktigt ihop. Av en tidningsartikel den senaste månaden som gäller Malmö framgår atl allt fler arbetssökande överklagar beslut inom de kommunala förvaltningarna där. Det påpekas att till en början hade den kommunala besvärsnämnden inte mycket att göra men att arbetet kraftigt har ökat. 1 fiol var antalet ärenden uppe i ett fyrtiotal. I år har man till dags dato avgjort lika mänga ärenden, och fier kommer det att bli. Vad ökningen beror pä kan man naturiigtvis inte klargöra, men det finns vissa hypoteser. En anledning kan vara att det i dag finns många fler sökande till en ledig anställning än för bara ett par år sedan. Det framgår också av den här tidningsartikeln att antalet ärenden kommer att stiga och att besvärsnämnden i Malmö har ansökt om mer pengar för det kommande verksamhetsåret.

Jag tror, herr talman, att det är viktigt för rättstryggheten att alla kommunalt anställda har möjlighet att överklaga beslut som berör dem själva.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Obligatoriskt inrättande av kommunala besvärsnämnder

Denna möjlighet för inte gälla bara dem som är mantalsskrivna eller råkar arbeta i en kommun som har besvärsnämnd. Dessa kommuner är för övrigt fö jämfört med hela antalet kommuner i landet,

Hert SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Herr Boo svarade naturiigtvis inte på min fräga fast den var rätt enkel.

Är det rättvist att när sju personer - enligt det exempel jag log - söker en tjänst, sä för fem av dem lov att klaga, medan den sjätte inte för det, eftersom han händelsevis råkar bo utanför den kommun del gäller? Jag tycker att det är en skriande orättvisa. Nu säger man att det är viktigt med den kommunala självbestämmanderätten. Det är det, men den kommunala självbestämmanderätten kan inte vara viktigare än strävan att skapa rättvisa mellan enskilda människor.

Jag inväntar fortfarande herr Boos svar på den fråga jag ställde.

Herr BOO (c):

Herr talman! Utskottets majoritet har inte lagil ställning för eller emot behovet av kommunala besvärsnämnder. Utskottet har sagt att det bör ankomma på de enskilda kommunerna att avgöra om kommunala besvärsnämnder skall inrättas. Jag litar pä den kommunala opinionen och tror att man ule i kommunerna är kapabel att avgöra denna fräga. Jag förutsätter att om det finns ett trängande behov sä kommer kommunerna genom den fakultativa möjlighet som finns au se till att del råder likhet inför lagen.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Därmed svarade ändå herr Boo att den kommunala självbestämmanderätten är viktigare än rättvisa mellan enskilda människor. Jag har en motsatt uppfattning.

Herr PETERSSON i Rösiänga (fp):

Herr talman! Det här kom till stor del atl handla om principer - den enskilde eller kollektivet. I min vägning kommer den enskilde atl betyda mest. Därför anser jag alt del borde vara en skyldighet för varje kommun att inrätta kommunala besvärsnämnder.

Herr BOO (c):

Herr talman! Jag har inle, herr Sjöholm, lagil ställning för det ena eller det andra. Jag föriitar mig på att den kommunala självstyrelsen verkligen tar hänsyn och har möjlighet att avgöra frågor om den enskildes rättssäkerhet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels reservationen av herr Lindahl i Hamburgsund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 4 Interpellationsrätten i kommunfullmäktige

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 33 med anledning av motion angående interpellationsrätten i kommunfullmäktige.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det är enligt min mening en viktig rättighet för minoriteten i kommunfullmäktige att utöva kontroll pä majoriteten. För närvarande kan denna rättighet förvägras minoriteten utan skäl. Kommunfullmäktige avgör suveränt om en interpellation skall fö framställas eller inte, och det är en orimlig ordning. I den paragraf som reglerar detla borde det stå att inlerpellations framställande får vägras endast om ämnet inte faller inom fullmäktiges handläggningsområde. Jag har motionerat om an en sådan bestämmelse skall införas. Konstitutionsutskottet har i sak egentligen inte tagit upp frågan. Man håller med mig om alt det aren viktig och demokratisk rättighet för minoriteten, men det är egentligen allt som sägs i betänkandet.

1 samband med dagens diskussion om den kommunala demokratin beslöt vi att motionerna i frågan skulle överlämnas till kommundemokratiutred-ningen, och del borde vara rimligt även när det gäller denna motion. Den tillhör, som utskottet självt säger, de väsentliga principfrågor som för närvarande Övervägs inom utredningen om den kommunala demokratin.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

interpellationsrätten i kommunfullmäktige

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Eftersom herr Sjöholm inle hade något yrkande skall jag inte polemisera mot honom, utan i korthet nöja mig med att yrka bifall lill utskottets hemställan.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Man för väl ändå förutsätta att utskoitets talesman har någon uppfattning i sak, och det vore intressant att fö höra den. Vore det ändå inle värdefullt atl i lagen fastslå alt den enda möjligheten all vägra en inlerpellations framställande är om ämnet inte faller inom fullmäktiges handläggningsområde? Annars kan minoriteten undertryckas. Frän den vackra stad där jag bor har jag exempel på att sådant förekommit, men det borde det icke fö göra.

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Dels därför all ett enigt utskott uttalat sig över motionen, dels därför alt herr Sjöholm inte har framställt något yrkande, sä trodde jag inte alt vi skulle behöva debattera den här - jag skall inte säga lilla -frågan.

Eftersom herr Sjöholm nu så gärna vill att nägon frän utskottet skall säga någonting i frågan, så fär väl jag lov att göra det.

Av motionen liksom av herr Sjöholms yttrande här kan man fö den uppfattningen, om man inte är insatt i kommunala ting och arbetsformer, att del ofta förekommer att interpellationsframställningar avslås. Jag har varit

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Interpellationsrätten i kommunfullmäktige

aktivt politiskt verksam på det kommunala planet i fiera årtionden, och jag har diskuterat den här frågan med många andra som har varit kom-rhunalpolitiskt aktiva lika lång tid som jag. Jag har ännu inte hört någon berätta att en interpellationsframställning i en fråga där man har rätt att interpellera har avslagits. Måhända har det förekommit någon gång, eftersom herr Sjöholm tar upp frågan i sin motion. Om någon förvägrats atl interpellera, så mäste det ha inträffat mycket sällan. Därför anser jag inle att det är berättigat med en lagändring, som herr Sjöholm vill ha till stånd.

Herr Sjöholm talar i sin motion om att det är fråga om majoritetsförtryck om en fullmäktigeledamot förvägras att interpellera. Om jag fattar honom rätt sä menar han att det inte är demokratiskt atl vägra någon att interpellera. Men i fullmäktige, landsting och riksdag - och även på många andra områden, bl. a. inom föreningar av olika slag - förekommer ju majoritetsbeslut. Inte kan väl nägon rätteligen göra gällande att ett sådant beslut är odemokratiskt. Ett majoritetsbeslut anser jäg vilar på fullt demokratisk grund, även om det gäller att vägra interpellation i en viss fråga. Jag tycker att herr Sjöholm lar i alldeles för hårt när han vill göra gällande att majoritetsbeslut är förtryck. Det är horribelt.

Herr Sjöholm sade ocksä att utskottsbetänkandet är innehållslöst.Det må han gärna tycka, men ett enigt utskott tycker inte det, och herr Sjöholm har inte ens fött gehör från sitt partifolk i utskottet.

Utskottet åberopar att den fråga som herr Sjöholm tar upp blir föremål för överväganden inom utredningen om den kommunala demokratin. Denna utredning har bl. a. till uppgift atl göra "en översyn av formerna för medborgarinflytande över den kommunala verksamheten". Utredningen planerar att redovisa huvuddelen av sitt arbete under vären 1975, sä även om herr Sjöholm tycker alt den ordning som nu tillämpas enligt kommunallagen när det gäller rätten att interpellera i fullmäktige är odemokratisk - vilket jag protesterar mot - kommer ändå frågan att prövas i den utredning jag' talar om. Vad den kommer till för resultat vet jag inte, men ett betänkande kommer så småningom.

Jag yrkar, herr talman, bifall till konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 33.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Om utskottet har fel är det sä mycket värre att utskottet är enigt.

Herr Mossberg säger sedan att eftersom det här är fråga om en företeelse som inte är sä vanligt förekommande kan man ta lätt pä den. Jag tror inte heller att en sådan här vägran förekommer ofta, men bara det att det kan förekomma är elt tillräckligt skäl för en lagändring. Jag har exempel pä att det har förekommit. Det hände t. o. m. i Helsingborg när vi var unga och gröna och ställde mänga interpellationer atl ordföranden i stadskollegiet, som det hette på den tiden, sade att om vi inte slutade med det skulle man låta bli att svara. Det kunde man alltså göra med den lag vi nu har. Det tycker jag är ett förtryck, herr Mossberg.

Jag är emellertid relativt tillfredsställd om den här frågan verkligen tas upp i utredningen om den kommunala demokratin, men det står det inte klart utsagt i uiskotieis betänkande.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultatutjämning vid beskattningen

§ 5 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkanden Nr 34 med anledning av motion om utökning av presidiet inom landsting Nr 35 med anledning av motion om landstingens ledamotsantal Nr 36 med anledning av motion om ett differentierat avgiftssystem i

kommuner med fritidsbebyggelse

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Resultatutjämning vid beskattningen

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 42 i anledning av motioner angående resultatutjämning vid beskattningen.

I detta belänkande behandlades motionerna

1974:144 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att skattefri avsättning skulle få ske till investeringsfond för marknadsföringsändamäl,

1974:273 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställts att riksdagen skulle ompröva ett tidigare ställningstagande i frågan och hos Kungl. Maj:i anhålla om förslag till regler som gjorde det möjligt för ett företag med smä kapitalresurser alt skattefritt avsätta vinstmedel till fond för täckande av kundförluster,

1974:363 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om tilläggsdirektiv lill förelagsskalleberedningen (Fi 1970:77) angående införande av ett generellt investeringskonlosystem med konjunktur- och regionalpolitiskt syfte och möjlighet till resultatutjämning för företag utan diskriminering i enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:611 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om företagsbeskattningen beträffande införande av rätt till öppen resultatutjämning vid beskattningen genom kontometod i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultatutjämning vid beskattningen

1974:616 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, c, fp) vari hemställts att riksdagen skulle dels anta av motionärerna framlagda förslag till

1. lag om ändring i förordningen (1960:63) om räll till förlustutjämning vid taxering för inkomsl och

2. förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband med inkomstslegring eller inkomstminskning, innebärande bl. a. alt fömansbolags rätt lill föriuslavdrag skulle kvarstå även om ny ägare i sin lur överiäl aktierna till någon som redan tidigare ägt aktier i bolaget samt alt föriuslavdrag skulle kunna medges inte endast om deklarationsskyldighet förelegat för föriuståret ulan även om sådan skyldighet förelegat för någol av de två närmast föregående beskattningsåren,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning rörande möjligheterna till en fullständig resultalutjämning, varvid i första hand skulle prövas frågan om resultalutjämning genom den s. k. kontomeioden, och att förslag i detla syfte snarast förelades riksdagen,

1974:619 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om skyndsam utredning i syfte atl genomföra en fullständig resultatutjämning inom jordbruket, varvid i första hand skulle prövas frågan om resultatutjämning genom den s, k. kontometoden, och atl förslag i della syfle snarast förelades riksdagen,

1974:623 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Nordin (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om förslag till sädan ändring av skattelagstiftningen att beloppsgränsen för erhållande av föriuslavdrag för föriust, uppkommen under tidigare beskattningsår, sänktes eller borttogs,

1974:631 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning i syfte alt införa möjligheter för svenska yrkesfiskare atl fö göra avsättning lill driftregleringsfond efter samma mönster som tillämpades i Norge,

1974:632 av herr Åberg m. fi. (fp, c, m) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning i syfte att tillförsäkra svenska fiskeföretag möjligheter alt skattefritt avsätta medel lill investeringsfond,

1974:939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkterna C 4 och C 6 hemställts alt riksdagen skulle

C. hos Kungl. Maj:l anhålla om utredning och förslag syftande till

4. regler för skattefri avsättning till forsknings- och utvecklingsfonder inom företag,

6. förbättrade finansieringsmöjligheter för de mindre och medelstora företagen, innebärande bl. a. förslag till självfinansieringsfonder.

1974:942 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag

all invesieringsfondsmedel skulle kunna användas även för verksamhet avseende forskning, utveckling, utprovning och marknadsföring,

1974:954 av herr Nordgren m. n.(m,c,fp) vari underpunkten 2 hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag syftande till rätt för näringsidkare och aktiebolag att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultalutjämning vid beskattningen

1974:1232 av herr Lindahl i Hamburgsund m.fl. (fp, c) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att företagsskalteberednjngen fick i uppdrag alt utreda frågan om en resullatuljämningsfond för partrederier,

1974:1243 av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begräde rätt för företagen atl skattefritt göra avsättning till utbildningsfonder,

1974:1246 av herr Träff m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:l skulle anhålla om sådant förslag att vid oförändrad verksamhet men vid nytt ägarförhållande den nuvarande diskrimineringen av familjebolag vid lörlustutjämning bringades all upphöra samt

1974:1249 av herr Wennerfors (m) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl, Maj:i begärde att företagsskatteberedningen flck tilläggsdirektiv an skyndsamt utreda och framlägga förslag om fonder för mindre och medelstora företag i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde

A. beträffande föriustutjämning
att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1974:616, såvitt avsåg punkten 1 a i motionens hemställan,

2, motionen 1974:623,

3, motionen 1974:1246,

B. beträffande progressionsuijämning

atl riksdagen skulle avslå motionen 1974:616, sävitt avsäg punkten 1 b i motionens hemställan,

C. beträffande öppen resultatutjämning
atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1974:611,

2. motionen 1974:616, sävitt avsäg punkten 2 i motionens hemställan,

3. motionen 1974:619,

D. beträffande diverse fondavsättningar
all riksdagen skulle avslå

1. motionen 1974:144,

2. motionen 1974:273,

3. motionen 1974:363,

4. motionen 1974:631,

Nr 105

Onsdagen den-23 oktober 1974

Resultatutjämning vid beskattningen

5. motionen 1974:632,

6. motionen 1974:939, sävin avsäg punkterna C 4 och C 6 i motionens hemställan,

7. motionen 1974:942;

8. motionen 1974:954, sävitt avsäg punkten 2 i motionens hemställan,

9. motionen 1974:1232,

10. motionen 1974:1243,

11. motionen 1974:1249.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö (c) som ansett att utskottet bort hemställa,

an riksdagen i anledning av motionerna 1974:144, 1974:273, 1974:363, 1974:611,1974:616,1974:619,1974:623,1974:631,1974:632,1974:939 (punkterna C 4 och C 6), 1974:942, 1974:954 (punkten 2), 1974:1232, 1974:1243, 1974:1246 och 1974:1249 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla atl motionerna överlämnades till företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) för beaktande och skyndsam utredning i syfte att förbättra möjligheterna lill resultalutjämning vid beskattningen och genomföra en allmän öppen resultatutjämning genom kontometod.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Med en så hög progressiv beskattning som vi har i värt land medför principen om det slutna beskattningsåret alt det uppstår mänga oränvisor i beskattningen. Den som har ojämna inkomstförhällanden för inte sällan betala mycket högre skatt än den som har samma genomsnittliga inkomst men inkomsten jämnt fördelad under ett antal år.

Det var delta som motiverade 1957 ärs skatteutredning att föreslå en progressionsutjämning. Tyvärr har regeringspartiet inte velat fullfölja delta uppslag. Nu säger utskoitsmajoriteten att "de mest iögonenfallande verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen undanröjts". Ja, även om reglerna för föriustutjämning, ackumulerad inkomst och skogskonto är bra så har dessa möjligheter begränsade verkningar. Visserligen kan man kanske säga atl progressionsverkningarna i vissa fall kan ha minskat under årens lopp, men det beror i så fall på den föga hedrande sanningen att marginalskatterna blivit så höga i de mera vanliga inkomstlägena alt nästan alla människor i det här landet drabbas av orimligt höga skatter.

Födustutjämningen är också i behov av vissa ändringar. Vi har pekat pä några stycken, bl. a. en som jag tycker är särskilt iögonenfallande. Det gäller rätten alt utnyttja föriuslavdrag när vissa andelar i ett förelag övergått till den kvarvarande kompanjonen frän den tidigare meddelägarens siärbhus då kompanjonskapet inte längre är möjligt pä grund av dödsfall.

Behovet av en öppen resultatutjämning gör sig alltmer gällande, och detta problem bör därför omedelbart bli föremal för utredning. Olika system kan komma till användning, vilket också de nu behandlade motionerna visar.

Från moderata samlingspartiels sida har vi således sedan flera år krävt au de smä företagen med ringa lager och utrustning skall fö avsätta en mindre del av sin vinst lill en självfinansieringsfond, sorri skall vara en hjälp alt hålla driften i gång och sysselsättningen uppe för den händelse det blir störningar i arbetslillgången.

En annan metod är att använda elt kontosystem som liknar det nuvarande skogskontot. Det torde vara lätt att tillämpa bl. a. för jordbrukarna vid växlande skördeutfall. Vidare torde det vara möjligt att använda investeringsfondssystemet i större utsträckning än vad soin för närvarande sker för den mindre företagsamheten.

Det är de ständigt ökande kraven som ställs pä näringslivet genom olika lagar och förordningar som skapar behov av garantier för att de här åtagandena ocksä skall kunna uppfyllas. Därför blir behovet av reservationer för framtiden alltmer uppenbart.

En hård beskattning, som försvarar uppbyggnad av det egna kapitalet, i förening med en allt hårdare kreditåtstramning för det enskilda näringslivet gör att en lösning av problemet att skapa en nödvändig stabilitet och en garanti för sysselsättningen är av behovet påkallad.

Del är mol bakgrund av dessa faktiska förhållanden som de tre icke socialistiska partierna har förenat sig i en reservation, där man begär att dessa problem skall tas upp till aUvariigt övervägande och att vi inom en snar framlid skall fö ett förslag som åstadkommer möjligheter till resultalutjämning på det sätt som de olika motionerna antyder.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att fö yrka bifall till reservationen.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultalutjämning vid beskattningen

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! I skaneulskoltets betänkande nr 42 behandlas bl. a. frågan om rätt till resultatutjämning vid beskattningen. Frågan är inte ny. Den har behandlats åtskilliga gånger tidigare här i riksdagen utan att riksdags-majoriteten har tillmötesgått kravet på en utredning.

Syftet med kravet på resultatutjämning är att för mindre företagare, jordbruks- och fastighetsägare, skapa bättre förutsättningar för en inkomstutjämning mellan olika år. Oftast beror olikheterna i inkomst under skilda år på omständigheter som den enskilde inte råder över. Starka konjunkturförändringar kan vara en orsak. För jordbrukare spelar väderleksförhållandena ofta en myckel slor roll.

Visserligen har de nya bestämmelserna angående jordbruksbeskattningen skapat bättre förutsättningar för en viss inkomstutjämning. Men för det enbart vegetabilieproducerande jordbruket är i många fall möjligheterna till en inkomstutjämning starkt begränsade beroende pä att sammanlagda värdet av lagret är mycket ringa. Särskilt för denna grupp skulle en resultalutjämning ha stor betydelse.

Resultatuljämningen skulle också vara av vikt såsom ett komplement till skördeskadeförsäkringen. De mindre företagarna och jordbrukarna saknar möjligheter att göra avsättningar till investeringsfonder. Här skulle möjligheten till resultalutjämning vara ett alternativ då det gäller att skapa

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultatutjäinning vid beskattningen

någol mera likvärdiga förutsättningar mellan olika företagare.

Vi har nu rätl många ärs goda erfarenheter av skogskonlolagstiftningen. Del borde därför nu finnas starka skäl för att tillmötesgå motionärernas och reservanternas krav pä en utvidgning av den grupp som bör fö rätt att utnyttja utjämningskonton. Reservanterna föreslär att företagsskatteberedningen för i uppdrag att göra en skyndsam utredning i syfte atl förbättra möjligheterna lill en allmän öppen resultalutjämning genom kontometoden,

I ulskpttsbetänkandet står bl, a, atl förelagsskalleberedningen kommer att behandla denna fråga. Som jag har läst direktiven till denna beredning så förhindrar närmast direktiven beredningen från atl ta upp frågan om resultatutjämning vid inkomsl av jordbruk.

Det finns starka skäl för att delta problem löses pä elt sätt, som ger större likställdhet i beskattningen mellan olika företagsiyper. Därmed skapas bättre förutsättningar atl möta konjunkturväxlingar och inle minsl all möta växlingar i inkomsthänseende beroende på väderleksförhållanden och annat, som den enskilde inte har nägon möjlighet att påverka. Genom elt bifall lill reservationen kommer också flertalet övriga molionskrav att bli beaktade.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen av herr Magnusson i Borås m,fl.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Detta belänkande handlar om resultatutjämning för näringslivet mellan olika verksamhetsår. Möjligheter till resultalutjämning finns, men de är inte tillräckliga. Jag vet redan att skaiteutskoltets värderade ordförande kommer alt säga atl del finns Jnvesteringsfondsmöjligheter, av-skrivningsmöjligheter osv. Han har rätt i detla. Det råder ingen tvekan om alt värt avskrivningssystem är förmånligt, Inle minst förelagarna är villiga att erkänna delta. Ändå anser folkpartiet all del finns anledning alt komplettera de befintliga möjligheterna med ett system för fondavsättning mellan åren.

Jag kan instämma med herr Josefson, som nyss sade att vissa företag inle har avskrivningsobjekt atl utnyttja för utjämning. Jag kan även ta exempel från min egen valkrets på Västkusten, där fisket är en sådan verksamhet som har mycket ojämna inkomstförhällanden mellan olika är. Det behövs exempelvis en driftregleringsfond för fisket såsom herr Åberg föreslår i sin motion nr 631. Jag vet att de svenska fiskarna gärna skulle se att de fick samma möjligheter som sina kolleger i Norge, där man "ligger längre fram" med utjämningsmöjligheterna.

Med dessa fö ord yrkar jag, herr talman, bifall lill reservationen av herr Magnusson m. fl.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Ytligt sett kan del tyckas som om del enda som skiljer ulskoiismajoriteten frän reservanterna är uppfattningen om hur pass fort en utredning skall ske av företagens möjligheter alt fö använda nya re-sultatutjämningsmeloder. Reservanternas krav pä atl företagsskaitebered-

ningen skall utreda möjligheterna till en allmän öppen resultalutjämning genom olika slag av konton är såvitt jag kan förstå redan tillgodosett. Det ingår nämligen i beredningens direktiv att undersöka vidgade möjligheter för avsättningar enligl investeringsfondernas modell även till andra ändamål än dem som är tillåtna i dag med konjunkturinvesteringsfonderna. Jordbruksbeskattningen är visseriigen, som herr Josefson sade, undantagen i direktiven, men inte i annan mån än atl del skall vara speciella regler härför. Vi försöker ändå atl få precis samma regler för jordbrukarna såsom rörelseidkare som för alla andra rörelseidkare.

Ulskoiismajoriteten, som har försökt sälla sig in i företagsskatteberedningens direktiv, finner det tämligen omöjligt för beredningen att med förtur bryta ut vad reservanterna vill. Just avskrivningsmöjligheterna och konsolideringsmöjligheterna är något av en hörnsten i vad beredningen har att syssla med.

Dagens företagsbeskattning är sammansatt av en hel massa element, som knappast kan behandlas var för sig, ett förhållande som också har uppmärksammats i direktiven. Dit hör i första hand naturiigtvis skattesatsernas höjd vid den nettoinkomst som till slut blir kvar. Men dit hör naturiigtvis också alla de konsolideringsåtgärder som för vidtas i ett förelag innan nettoinkomsten framräknas.

En viktig del av direktiven tar upp balansgängen mellan det önskvärda i en stark utveckling av näringslivet, även om det sker med lånta skattemedel, och det förhållandet att skattereglerna också mäste användas för att nå en rättvis fördelning av såväl människornas inkomster som deras förmögenheter.

Utskottsmajoriteten kan inte förstå det rimliga i att med förtur bryta ut en del av förelagens inkomstbeskattning ulan att göra någonting ät andra delar som hänger samman därmed. Jag är medveten om att det pä andra områden förekommer skatteprovisorier Men jag tycker inte att detta är ett förhällande, som berättigar till fiera provisorier, vilka inte är absolut nödvändiga. Även om beredningen skulle kunna åstadkomma ett provisorium på delta område, mäste provisoriet förmodligen ändras när beredningen till slut kan se helhetsbilden om ell eller annat år.

Därmed är jag inne på sakfrågorna. Jag har själv aldrig riktigt förstått del legitima behov som har förelegat av nya konsolideringsregler utöver dem som i dag finns. Jag kan tänka mig att det kan vara berätiigal med olika former av omläggningar och förenklingar. Men del finns enligl min uppfattning egentligen inte något behov av atl utöver vad vi nu har bygga pä med ytterligare fondavsättningar o. d. De ledamöter som har talat i detta ärende före mig har inte heller kommit med några som helst konkreta exempel som har kunnat övertyga mig om någonting annat.

Lät mig något syna vilka konsoUderingsmöjUgheter som står till buds för företagarna i nuläget. Den viktigaste är givetvis nedskrivningen av lagervärden så att endast 40 procent behöver tas upp. Maskiner och inventarier kan avskrivas pä några fö år och betydligt snabbare än vad den fysiska förslitningen skulle medge. Även i fråga om fastigheter finns möjligheter

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultalutjämning vid beskattningen

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultalutjämning vid beskattningen

till viss konsolidering, och de företagare som driver sin verksamhet i form av aktiebolag eller ekonomiska föreningar kan dessutom göra avsättningar till investeringsfonder för konjunkturutjämning och på det sättet skaffa sig ännu större skaltekrediter.

Jag tror knappast att de som har verkliga företagarinkomster blir lidande i nuläget, utan de kan med olika konsolideringsmöjligheter fördela inkomsten jämnt mellan åren efter nästan eget val. Fisket utgör heller inget undantag. Fisket har oerhört dyrbar materiel, och eftersom man för skriva ner de dyra fiskebåtarna på ett mycket litet antal år finns det mycket goda konsolideringsmöjligheter också hos, den näringen. Jag tror knappast alt det finns behov av fiera.

Reservanterna anser att dessa skaltekrediter i huvudsak bara kommer de stora företagen till del. Jag tror inte att så är fallet, utan skatlekrediterna kommer alla företag till del, stora som små. Och de företag som inte är lönsamma, utan där hela vinsten går ät till företagarens försörjning, har ju heller inget större behov av skattefria avsättningar. Vidare kan det inte vara rimligt att en vinst, som från början varit relativt hygglig, genom olika transaktioner och avsättningar på ett fiktivt sätt skall minskas ner lill en så låg nivå att företagaren blir berättigad lill olika slags behovsprövade förmåner av social karaktär.

Jag har som sagt en känsla av att reservanternas företrädare här inle kunnat ta fram något exempel som ger belägg för att utjämningsmöjligheter saknas. Herr Josefson talade om jordbrukarna - de behandlas för övrigt i en motion - och menade att vissa av dem inte har några utjämningsmöjligheter. Låt mig då något närmare granska jordbrukarnas situation. De som har djur har en kolossal möjlighet att utnyttja varulagerreserven. Djuren betraktas ju som ett varulager, vilket alltså får skrivas ner till 40 procent av värdet. För en konsolidering på exempelvis 100 000 kronor, varav hälften kan beräknas vara skatteskuld, behövs inte nägon större gärd. Det är en oerhörd konsolideringsmöjlighel. För en lantbrukare som ägnar sig endasi ät spannmåls- och annan växtodling är möjligheterna något mindre, det medger jag, men fullt tillräckliga för att jämna ut tillfälliga svängningar i inkomsterna. Helt utan lager är de nämligen inte vid bokslutstillfället, utan ett litet lager har de alltid. Och med tanke pä vad dagens maskinpark och inventarieuppsättning kostar i ell modernt lantbruk blir den obeskattade reserven även i ett krealurslöst lantbruk högst betydande.

Del här gäller naturiigtvis i första hand de jordbruk där redovisningen sker efter bokföringsmässiga grunder, men då alla jordbrukare har full frihet att använda den metoden - och dessutom riksdagen har beslutat att det skall bli en obligatorisk övergäng efter ett visst antal år - sä kan vi enligt min uppfattning helt bortse från dem som tillämpar kontantprincipen.

Här har nämnts små serviceföretag, konsulter och andra som inte har några nämnvärda lager, maskiner eller inventarier. Hell ulan utjämningsmöjligheter är inte de heller. Fakturorna kan mycket väl regleras i tiden, säväl när det gäller halvfärdiga som färdiga produkter. En känd advokat sköt upp ett avsevärt belopp - jag tror att det var 700 000 kronor - frän

elt är lill ett annat. Även smä konsultföretag har möjligheter atl på del sättet göra justeringar mellan åren.

Sedan kan man rent principiellt ställa frågan: Varför skall den som betecknas som företagare men som ändå inte löper nägra risker för prisfall - och det gör inte konsultföretagen - eller risker för kundföriuster och som inle har nägra omkostnader för maskinero. d. kunna skaffa sig skatteskulder eller utjämna progressionen, när de som betecknas som löntagare inle har den ringaste chans härtill? Vi har näringsfrihet här i landet, men jag tycker inte att vi genom att tillskapa skattefördelar skall locka löntagarna atl göra om sina inkomster till företagarinkomster. Det är också ett naturiigt krav all skatten skall vara lika hög för alla grupper av medborgare med lika stor inkomst.

Såvitt jag kan förstå har ingen av reservanterna helhjärtat ställt sig bakom moiionskravet om progressionsuijämning för alla, och del kan jag förslå och ocksä vara tacksam för. Någonting sådant skulle slå sönder kalenderåret som skalteenhet och torpedera den sunda principen all skatten skall betalas i samband med att inkomsten intjänas och skattekraften föreligger. De skön-hetsfiäckar som vjdlådit värt skattesystem i det här avseendet har ocksä i siort sett tvättats bort. Om inkomsten skall beskattas ett är men har intjänats under fiera är, får förordningen om ackumulerad inkomst användas. Gäller det skogstillväxt för flera är som avverkas pä en gång, kan insättning på skogskonto göras. Jag kan anföra flera exempel, om det behövs. Har nägon skattskyldig fött ett sammanlagt underskott i sin deklaration ett år, så kan detta underskott dras av sex är framåt i tiden. Därmed anser utskottsmajoriteten att rättvisekraven blir tillgodosedda i mycket hög grad.

Varje undanlag frän generella skattereglerökar möjligheterna till obefogad skatteflykt, och därför anser utskottsmajorileten att vissa spärrar måste till. Enligt den uppfattningen måste det vara ett rätt rimligt krav för utnyttjande av föriuslavdrag att deklarationsplikt förelegat och också fullgjorts under föriuståret liksom att uppkommen föriust i ett företag inte skall bli handelsvara. De som skall utnyttja avdraget skall vara samma personer som åsamkats föriusten eller deras arvingar.

Med della, herr lalman, ber jag att fö yrka bifall lill skatteutskottets hemställan i dess helhet i betänkandet nr 42.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974.

Resultatutjämning vid beskattningen

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Herr Wärnberg har radat upp en hel del olika metoder för alt fördela ojämna inkomster, och visst finns det mänga sädana möjligheter. Jag har t. ex. i min bänk ett tidningsurklipp som visar att socialdemokratiska esiradörer har lyckats nedbringa sina inkomster med flera hundra tusen kronor, men alla har inte de möjligheterna och tillgång till de kontanter som erfordras för att åstadkomma sådana reduceringar i sin beskattning. Vad vi åsyftar är precis del som herr Wärnberg själv krävde, nämligen att man skall försöka åstadkomma att skatten blir lika för alla. Vi vill alt de mindre företag som inte kan använda de nuvarande avskrivningsreglerna skall få möjlighet lill detla. Men vi har inte sagt att det bara skall vara

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultatutjämning vid beskattningen

fråga om dem. Utredningskravet innebär önskemål om en allmän progressionsuijämning, sä atl del kan bli möjligt för vem som helst som har en mycket ojämn inkomst att fö göra en utjämning. Utredningen för visa varthän elt sådant förslag så småningom kan komma atl leda.

Detta är vad det gäller, men herr Wärnberg talar här om skattekrediter, precis som om man kunde betrakta de bruttolillgängar som finns i förelagen vid bokslutstillfällena såsom redan intjänade pengar. Naturligtvis måste företagen ha möjligheter att göra avskrivningar exempelvis på sina fordringar i den män dessa inte är helt säkra. Lika självklart är det väl ocksä att de produkter som företagen har framställt ingalunda innebär någon vinst förrän i det ögonblick man har sålt sina produkter. Av den anledningen är del nödvändigt alt göra avskrivningar för att på det sättet skapa stabilitet och styrka i näringslivet. Det är denna metod som gjort att del svenska näringslivet kunnat stå emot en hel del påfrestningar. Och när det nu återigen läggs nya bördor och ställs nya krav pä företagen är det nödvändigt att i nägon män också försöka se till alt det finns tillräckliga garantier för att vederbörande förelag har möjlighet att skapa den grundval på vilken del även i fortsättningen skall bygga en säker framlid för sina anställda. Det är del som problemet gäller.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Jag vågade i milt anförande nyss antyda att herr Wärnberg skulle komma atl göra en lång uppräkning av de möjligheter till resultalutjämning som faktiskt redan finns. Och det gjorde han ocksä, med den utomordentliga sakkunskap som han besitter. Jag vill gärna säga all han sä långt jag kunde förstå till alla delar hade räll i del han sade. Under en förutsättning - att förelagen, som utnyttjar dessa möjligheter, bedriver en verksamhet som löper genom åren på ett normalt sätt. Men del gör den inle hos alla företag. Jag kan bara ta ett exempel från fisket - man skulle också kunna anföra exempel frän kustsjöfarten - där en person har en båt som är fullständigt avskriven. Båten har kostat 700 000-800 000 kronor en gång i världen. Denna person skulle behöva skaffa en ny båt. Han vågar inte falla något sådant beslut kanske därför atl han blivit lill åren kommen eller av något annat liknande skäl. En ny båt kostar 8-10 miljoner kronor. Så kommer det ett är dä han får mycket hög avkastning av fisket. Han har dä inle någon möjlighet atl göra avsättningar sä att han för en utjämning för de kommande åren. Han har nämligen inga avskrivningsobjekl. Han skulle behöva bäde driftsregleringsfond och möjlighet att skattefritt avsätta till en investeringsfond, en möjlighet som redan stär till buds för motsvarande yrkeskategorier i Norge, Det är alltså bl. a. under sådana extraordinära förhällanden som möjligheten lill skattefria fondavsättningar behövs.

Del är därför som vi inom folkpartiet vill att ell system för skattefria fondavsättningar skall utarbetas med förtur.

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! Av herr Wärnbergs anförande framgick hur pass olika möjligheterna är för företagare av olika slag att göra avsättningar för framtiden. Ett av motiven för motionärer och reservanter är Just att skapa något större rättvisa och likställighet mellan olika företagstyper. Jag har inte pä något sätt bestritt att man på vissa områden i dag har mycket stora möjligheter härvidlag. Jag sade också beträffande jordbruket att det framför allt är de vegetabilieproducerande jordbruken som har mycket begränsade möjligheter att utnyttja avskrivningsreglerna för att fö någon utjämning.

Det är klart atl det finns ett värde i maskinparken, men jag vill här säga att det är ett värde som ganska snabbt sjunker i den män maskinerna gnags av tidens tand - nästan oberoende av i vilken utsträckning de används. Därför skall man nog inte med alltför stort eftertryck tala om möjligheterna att över maskinparken åstadkomma någon större utjämning.

Däremot skulle rätten att avsätta till utjämningskonto skapa förutsättningar att inte bara göra avskrivningar sedan en maskin anskaffats utan att också elt eller annat är tidigare skjuta pä beskattningen av ett visst belopp som skulle användas när en maskin eller andra inventarier anskaffas.

Även förde mindre företagen liksom förde medelstora familjejordbruken har kostnaderna för maskinanskaffning i dag fött sådan omfattning att det är nödvändigt att pä något sätt skapa bättre förutsättningar att klara av sådana investeringar. Därvidlag anser jag att utjämningskontot är en betydelsefull faktor som bör kunna införas.

Herr Wärnberg framhöll också skogskontot - om jag förstod honom rätt - såsom något ganska värdefullt. Det är också därför som vi motionärer vill att man skall utreda möjligheten att göra den utvägen tillgänglig för större grupper. Del är inte fråga om någon skattebefrielse utan om skatteutjämning.

Herr Wärnberg anförde ett exempel på att utjämningskonto inte skulle vara befogat. I och med att reservanterna inte har yrkat på något direkt beslut i dag utan anser att frågan skall hänskjutas till företagsbeskattnings-utredningen har man ju även fött denna möjlighet att bedöma om det behöver göras några eventuella begränsningar.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultatutjämning vid beskattningen

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Mitt huvudargument i den här frågan gäller huruvida utredningen om de speciella resultatutjämningskontona skall brytas ut från de övriga delarna av företagsskatteberedningens olika element när man försöker fö fram en skatteenhet av det hela. Det är det utskottsmajoriteten tycker att vi inte skall göra. Majoriteten har inte gått emot omläggningen till nägon sorts resultatkonto - om det skulle vara lämpligare än de möjligheter som i dag finns, och som jag ridigare uppräknat, att göra resultatutjämning. Vi har alltså inte tagit ställning i sakfrågan som sådan. Det kan mycket väl tänkas att den resultatutjämning som sker i dag är på tok för gynnsam för vissa företagare och kan behöva beskäras, medan den i andra fall är för litet gynnsam och kan behöva utökas.

4 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultatuljämning vid beskattningen

Vad jag har velat framföra med min uppräkning är att de eventuella orättvisorna i detla fall är av den arten atl det inte är någon ko på isen. De här reglerna behöver inte brytas ut och omarbetas elt eller tvä år innan beredningens slutprodukt läggs fram. Det är det jag har försökt förklara. Men när vi sedan kommit in pä frågan varför de här reglerna inte behöver brytas ut har någon anfört all jag har fel. Jag vill rälla både mig och den som har angripit mig med att säga att jag inte har någonting emot att avskrivningar i dag sker i vissa fall. Om en företagare har föriustrisk är del självklart atl han också skall ha avskrivningsmöjligheter - och det har han också. Den företagare som kan styrka att han löper risk att föriora sina pengar för skriva av, och ingen har sagt att vi skall ta bort den regeln. Men om nu den möjligheten finns och om företagaren inte har maskiner, lager, inventarier e, d,, varför skall han dä ha ytteriigare möjligheter, utöver att förskjuta fakturorna, alt skaffa sig skaltekrediter? Om han varken har maskiner, inventarier, lager eller någonting annat han kan föriora pengar på mäste man säga atl han i sin skattesituation står oerhört nära en löntagare, och man kan fråga vad han skall ha utjämningsregler lill annat än att utjämna inkomsterna mellan åren. Jag hävdar att förelagaren därvidlag redan har en viss möjlighet som inte löntagaren har, nämligen att förskjuta fakturorna för halvfärdiga och färdiga tjänster.

Herr Magnusson i Borås lycks vilja påstå att det inte finns nägon större skatlekredil till företagarna. Del finns, enligt min uppfattning, en jättestor skallekredit i dag, en helt horribel skattekredit. Jag tror att det i det här landet förekommer all ett enda förelag haren latent skatteskuld på 1 miljard kronor. Delta gäller de riktigt stora företagen. Jag vill hävda att den sammanlagda skatteskulden hos landets företagare i dag ligger i den storieksordningen att den motsvarar fyra fem års sammanlagda inkomstskatter. Ungefär så stor är den sammanlagda skatteskuld som företagarna har till samhället. Del är en skatteskuld som förmodligen aldrig kommer att inlösas, utan företagarna kommer att skjuta den framför sig undan för undan. Detta är den konsolideringsmöjlighel som vi velat skapa åt företagen för att ge trygghet ät sysselsättningen, precis som motionärerna begärt. Ingen har tänkt beskära dessa möjligheter eller ta några radikala grepp, men vi vill inte bryta ut dessa bestämmelser och skapa en ny uljämnings-och konsolideringsmöjlighet ulan att ta hänsyn lill helheten.

Jag återkommer nu lill frågan om fiskarna. Herr Hörberg säger att en fiskare kanske har en båt som är värd 700 000 ä 800 000 kronor och som är nedskriven till noll. Vilken jättelik konsolidering har inte den fiskaren skaffat sig! Jag anatar alt bålen inte är värd noll utan har ett mycket stort värde. Den här fiskaren har alltså redan skaffat sig en jättelik konsolidering, och om han tänker fortsätta fiska beställer han förmodligen en ny båt. Det är då inte nog med alt han för börja avskriva bålen omedelbart utan han fån. o. m. börja skriva av på kontraktet om köp av båten. Så pass gynnsamma är bestämmelserna. Den dag fiskaren lägger ut en beställning pä den nya fiskebåten för han omedelbart "klippa av" 20 procent som omkostnad i rörelsen.

Finns det då något ytteriigare behov av konsolidering i den näringen? Vad jag tror att näringen behöver i stället för förbättringar av konsolideringsmöjligheterna är större inkomster för att fiskarna skall kunna klara sig. Konsolideringsmöjligheterna är verkligen stora redan i dag.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag är tacksam för de erkännanden herr Wärnberg i sitt sista anförande gjorde av att det behövs en hel del konsolideringar i näringslivet. Vad sedan gäller frågan om det finns anledning att nu bryta ut progressionssystemet och att lägga fram ett förslag beträffande detta före det stora förslaget tror jag att det finns ett bevis för att detta behövs, nämligen bl. a. att en utredning redan tidigare har utarbetat ett förslag till ett sådant system. Att det sedan inte har förverkligats av riksdagen är ju en annan sak. Jag tror också att man kan anföra en hel del exempel som talar för en sådan lösning.

När herr Wärnberg talar om att företagen har en stor skatteskuld gör han sig skyldig till den fortsatia felaktiga uppfattningen att som skatteskuld betrakta just de reserver om vars nödvändighet för konsolidering av näringslivet både han och jag i vara tidigare anföranden tydligen varit ense om. Då är det inte fräga om några skatteskulder utan om något som ännu inte är intjänat. Av den anledningen kan inte heller statsmakterna beskatta dessa pengar. Det är först i det ögonblick som man förvandlat lager, fordringar eller vad det är fräga om till rena kontanter som skatten kan utkrävas.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultatutjämning vid beskattningen

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Herr Wärnberg har ändrat litet pä det exempel som jag anförde. Det var fråga om en nedsliten fiskebåt. Om ägaren till denna önskar fortsätta med fisket beställer han en ny båt för några miljoner kronor och kan då, om han har en tillräckligt hög inkomst, göra stora avskrivningar. Det är riktigt, och det känner jag väl till. Men det var inte det exemplet som jag nämnde, ulan det avsäg en fiskare som har en nedsliten och tämligen värdelös båt och som av åldersskäl inte vägar göra en nybeställning ulan tänker avveckla rörelsen. Under sitt sista fiskeär för han en mycket hög inkomst av fisket och skulle då behöva en möjlighet till fondavsättning för au utjämna inkomsten kommande år. Någon sådan möjlighet har han dock inte.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag tycker att herr Magnussons i Borås matematik är litet konstig. Säg t. ex. att en företagare i dag köper in varor för 100 000 kronor och drar av denna summa, som han naturligtvis för göra, i inkomstdeklarationen. Om han sedan uppger att varorna inte är värda mer än 40 000 kronor, minskar han därigenom sin inkomst med 60000 kronor. Är inte det en skatteskuld, vet inte jag vad skatteskulder är. Varan kan ju säljas precis när som helst. Blir det risk för prisfall, så att varorna inte blir värda de 100 000 kronor han betalade när han köpte dem, för han göra ytteriigare

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Resultalutjämning vid beskattningen

nedskrivningar för att komma fram till varornas verkliga värde.

Jag tänkte först inte bemöta herr Magnusson som nämnde nägra socialdemokratiska företagare -jag vet inte vilka - men jag skall ändå göra det. Jag vill säga att jag inte har tänkt försvara några socialdemokratiska nedskrivare. Vi skall ha klart för oss att alla följer samma skatteregler. Jag har talat om skattereglerna och har inte angripit några borgeriiga eller socialdemokratiska företagare.

Vi kan vidare självfallet återkomma till fiskebåtarna. Om man har skrivit ner sin båt till noll, trots att den fortfarande har ett stort värde, men har goda inkomster och inte vet om man skall skaffa sig en ny båt eller inte, för man självfallet betala skatt, om man utnyttjat alla sina konsolideringsmöjligheter. Men om man har bestämt sig för att köpa en ny båt och även har tecknat kontrakt på en sådan, har man hur stora avskrivningsmöjligheter som helst och bestämmer själv hur stor skatten skall bli framöver.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag har inte talat om nägra socialdemokratiska företagare. Jag nämnde atl några estradörer hade lyckats nedskriva sina inkomster med nägra hundra tusen kronor, men jag sade att det inte är alla som har tillgång till så mycket kontanter att de kan åstadkomma någonting sådant.

Sedan lar herr Wärnberg ett exempel, och det är klart att man kan göra del, men frågan är ju hur det här varulagret har bearbetats. Man vet inte i vilken män det går att sälja varorna vidare förrän de är sålda, och det är därför vi har det här konsolideringssystemet, som innebär att man skall kunna göra avskrivningar inte bara pä råvaror utan också på färdiga varor och pä fordringar.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 42 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 158

Avstår - 1

§ 7 Vidgad rätt till insättning på skogskonto

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 43 i anledning av motion om vidgad rätt till insättning på skogskonto.

Herr PETERSSON i Ronneby (c):

Herr talman! Min motion om vidgad rätt till avsättning på skogskonto har tyvärr inte vunnit skatteutskottets gehör.

Anledning till motionen var erfarenheter från min sysselsättning i bankverksamhet, där man ofta möter det här problemet. Ägare till smä skogsarealer har svårigheter att göra rationellare skogsavverkningar utan att vederbörande orimligt drabbas av den progressiva beskattningen. Särskilt hårt drabbade blir äldre skogsägare, som inte själva har möjlighet att deltaga i eller leda avverkningen utan är helt hänvisade till anställd personal. Då tvingas man ofta arrangera avverkningen med större avverkningsmaskiner, och man för ta ett större uttag på en gång.

I motionen åberopade jag även de rådande skogskonjunkturerna och det stora behovet av både skogsprodukter och arbetstillfällen. Sedan motionen avlämnades har en viss ändring av skogskonjunkturerna skett, men det minskar inte behovet av större möjligheter att göra rationella skogsuttag med större tidsintervaller och detta till trots fördela inkomsten skattemässigt Jämnt över flera år.

Denna fräga hör kanske inte till de större eller mera principiella frågorna. Den kan sägas vara en del i den fråga som vi nyss har röstat om. Men den har dock mycket stor betydelse för de människor som ställs inför det här problemet. Då skatteutskottet vid sin avstyrkan av motionen har skött slakten på ett mycket humant sätt genom att hänvisa till skogsbeskattningens framtida utformning så har jag, herr talman, inget yrkande.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Vidgad rätt till insättning på skogskonto

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert STADLING (s):

Herr talman! De nuvarande bestämmelserna avseende insättning på skogskonto innebär ju bl. a. att uppskov genom avdragsgill insättning på konto under samma beskattningsår för avse högst 60 procent av köpeskillingen för rotsåld skog och 40 procent för köpeskillingen för leveransvirke samt 40 procent av saluvärdet av skogsprodukter som uttagits för förädling i egen rörelse.

Vid flera tillfällen har framställningar via motioner gjorts om höjning av dessa procentsatser. Men riksdagen har i regel avslagit dessa motioner. Undantag har ju bl, a. gjorts när det gällt stormfällningar, snöbrott osv.

Frågan om skogsbeskattningens framtida utformning är som bekant under utredning, och vi förväntar att utredningens förslag kan föreläggas riksdagen inom den närmaste tiden. I avvaktan pä remissinstansernas yttranden och finansdepartementets slutgiltiga förslag är skatteutskottet inte nu berett att

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Tillsättande av en skatterättviseutredning

tillstyrka motionärens krav på rätt till ökad insättning pä skogskonto utan avstyrker de i motionen framförda yrkandena. Herr talman! Jag yrkar bifall till skatteutskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Tillsättande av en skatterättviseutredning

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 44 i anledning av motioner angående en skatterättviseutredning.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det skall här handla om skatterättvisa - dvs. om någonting som inte finns. Det heter så vackert att vi skall i detta land betala skatt efterskatteförmäga, men i själva verket betalar vi efter förmågan att deklarera och förmågan att anlita experter på skatteflykt och experter på att formellt reducera skatteförmågan. Det är ju miljarder - hur många vet vi inte, men det är åtskilliga miljarder - som varje är skatteflyktas och skattefuskas bort.

Vi skall bara inte tala om rättvisa och jämlikhet i beskattningen; det låter närmast som ett hän. Och del gör det naturiigtvis allra mest i öronen på dem som har till uppgift att i praktiken se till att reglerna i vär skattelagstiftning följs. Det förekommer att man för lov att verkställa införsel i lönen för personer som har en myckel låg inkomst men som råkat fö någon liten kvarskatt - man för alltså varje månad eller vecka ta en del pengar ur sådana småinkomsttagares lilla lön. Det händer ocksä atl pensionärer, som har råkat fö kvarskatt därför att de haft en liten sidoinkomst men som absolut inte har någon skatteförmäga, kommer upp och vill betala sin kvarskatt. Man skulle ha lust att säga till dem: Strunta i alt betala del här! Men det gör man alltså inte, för det för man inte göra.

Det är illa att man skall behöva uppleva detta samtidigt som man bevittnar att höginkomsttagare med mycket stora inkomster men mycket låga skatter lever flott och obekymrat vidare på de skatleorättvisor som värt skattesystem innehåller.

Det finns ju tyvärr, herr talman, ingen samvetsklausul för kronofogdar - del finns det bara för biskopar, som dessutom i vissa fall använder den för att diskriminera och förödmjuka kvinnokönet. Men det skulle kanske behövas en samvetsklausul på andra områden i samhället.

Som jag ser det borde det vara en samvetssak för hela samhället att åstadkomma rättvisa och jämlikhet inom beskattningen. Del behövs krafttag i det avseendet. Jag har nu alltså motionerat om att man skulle tillsätta en skatterättviseutredning som skulle ha som enda uppgift att se till att vi fick den rättvisa och jämlikhet vid beskattningen som alla vettiga och hederiiga människor eftersträvar.

Förslaget avvisas av utskottet med att vi har så mänga utredningar som gäller skatten. Men den utredning jag föreslagit skulle faktiskt bara inriktas på att skapa rättvisa. Jag menar att om man tillsatte en sädan utredning och där placerade människor som upplever de här orättvisorna mer än andra - det är alltså rättsligt utbildade människor i domstolar, det är åklagare och det är kanske ocksä kronofogdar som mäste hälla i skaftet när yxan skall gä - skulle man kanske kunna komma fram lill någonting som hyfsade problematiken.

Men utskottet vill alltså inte vara med om detta, och all kämpa ensam mot ett enigt utskott tjänar föga till. Jag tänker därför inle yrka bifall till min motion, Pä sikt ar det kanske ocksä sä atl enda sättet alt få någon hyfsning på detta är att införa ett radikalt nytt skattesystem. Och jag skulle vilja vädja till alla vettiga och hederiiga skattebetalare och alla politiker, som inser att vi inte kan fortsätta på den här vägen, alt försöka fö lill slånd elt hell nytt skattesystem, så att vi åtminstone närmar oss den rättvisa och jämlikhet som vi eftersträvar.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Tillsättande av en skatterättviseutredning

Hert WIKNER (s):

Herr talman! Jag kan hålla med herr Sjöholm om atl rättvisa och jämlikhet borde vara honnörsord i vårt skattesystem samt atl skattemoralen är låg, i varje fall inom vissa folkgrupper i värt land. Jag vill emellertid ändå inte sätta den stämpeln pä alla skattebetalare. Men om man kunde konstruera ett hundraprocentigt rättvist skattesystem och därigenom skapa en hög skattemoral, sä skulle säkert alla svenska medborgare hälsa detla med stor glädje.

Det finns väl knappast några frågor som har diskuterats så intensivt som skattefrågorna, framför allt dä av ledamöterna här i riksdagen och i pressen, Alla i vårt land vill ha en så god service som möjligt, men när det gäller att solidariskt vara med och beiala för den servicen börjar en hel del av medborgarna att knorra, I alla politiska partier har man också skrivit motioner i skattefrågor, och de motionerna har behandlats av riksdagen. Vi har sett exempel på det för en stund sedan. Vidare har det tillsatts utredningar och skrivits propositioner, men trots detta har klagovisorna över del orättvisa skattesystemet inte avtagit i styrka. Jag tror inte heller all alla blir nöjda så länge vi har olika uppfattningar rörande innebörden av begreppet jämlikhet. De politiska partierna har olika värderingar i den viktiga frågan. Jag anser dock att vi först mäste lösa den frågan. Är det t. ex. jämlikhet atl en del människor tjänar fiera hundra tusen kronor medan andra bara tjänar något tiotal tusen kronor? Eller är det jämlikhet atl en del människor bor i flotta lyxvillor och andra knappast har en bostad?

Vårt skattesystem har varit och är föremål för kontinueriig översyn j många olika avseenden, och del kan vara skäl i atl lill kammarens protokoll fö antecknat vad som har gjorts eller vad som är på gång i skattefrågan. Efter det att allmänna skalteberedningen avgav sitt betänkande 1964 (SOU 1964:25) har bl. a. följande utredningar avgivit sina betänkanden: aktievinst-utredningen (SOU 1965:72), familjeskatteberedningen (Stencil Fi 1969:4 och 5), föreiagsskatteutredningen (SOU 1968:26), skogsbeskaiiningen (SOU

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Tillsättande av en skatterättviseutredning

1969:30), kapitalskatieberedningen (SOU 1969:54 och SOU 1971:46), jordbruksbeskattningskommittén (SOU 1971:78) m. m.

Jag kan tillägga att nägra av dessa utredningar har lett till ändrad skattelagstiftning.

Vidare kan nämnas punktskatleulredningen (Fi 1970:37), företagsskatteutredningen (Fi 1969:1) och skatleutredningen om periodiskt understöd (Fi 1970:61).

Vidare har vi nu ett antal stora skatteutredningar i arbete, bl. a. företagsskatteberedningen och den stora utredning med 13 pariamentariskt tillsatta ledamöter som herr Brandt sitter som ordförande i. Slutligen har Kungl. Maj:t också uppdragit ät riksskatteverket och statskontoret samt nägra länsstyrelser att bilda en arbetsgrupp och företa en översyn av skatteadministrationen.

Med hänsyn till vad jag här anfört och med tanke på de pariamentariska utredningarnas sammansättning tycker jag inle att man kan beskylla regeringen för underiåtenhet att ägna sig åt skattefrågorna. Jag vill också göra det påpekandet att det år 1973 väcktes mänga riksdagsmotioner om skatteflykt och skattefusk, och i ett flertal motioner begärde man en översyn av skattesystemet m. m.

Herr Sjöholm hemställer i sin motion nr 18 är 1974 atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en skatterätiviseutredning och att denna tillsätts skyndsamt. Utredningen skulle fä till uppgifl att framlägga förslag om sådan ändring i skattesystemet och skattelagstiftningen atl rättvisa och jämlikhet uppnäs. Herr Sjöholm påtalar att rättvisa och jämlikhet inte existerar inom beskattningen. Skatteflykt och skattefusk florerar, och skatlemoralen är låg. De hederiiga får betala för de oäriiga. Som jag tidigare sade häller jag med herr Sjöholm om detta. Utskottet tror också att alla politiska partier kan ställa sig bakom önskemålet att åstadkomma rättvisa på detla område. Men olika samhällsgrupper har olika meningar om vad som är skatterättvisa. Det är den frågan vi måste diskutera och lösa.

Utskottet påpekar att varje utredning som pågått eller pägär pä skatteområdet har i uppdrag att undanröja möjligheter till skatteundandragande eller att rätta till snedvridningar som inte kunnat förutses vid reglernas införande. Och motionären kan inte förneka alt stora framsteg gjorts i kampen mot skatteflykt och skattefusk.

Personligen tycker jag i likhet med en insändare i en tidning att skattemoralen är under all kritik. Som jag ser det borde det finnas möjligheter att införa ett annat skattesystem som till en del löser dessa problem. Man skulle kanske kunna beskatta naturrikedomarna på ett helt annat sätt än nu - kanske ocksä härdare - och även produktionen. Men med hänsyn till att så många ambitiösa politiska sakkunniga och experter - och dit räknar jag ocksä herr Sjöholm - redan verkat eller verkar pä detta viktiga område tror inte utskottet att motionärens förslag om ytteriigare en utredning skulle kunna lösa det här problemet. Vi för väl vänta och se vilket resultat de pågående utredningarna kommer lill och sedan återkomma.

Vi måste hjälpas ät att reparera de fel och brister som finns i de förslag

som framläggs. Det är riktigt som herr Sjöholm sade för en liten stund sedan att detta är en samvetssak och att vi måste ta krafttag på detta område - jag häller fullständigt med om det. Men är det inte så att de som anlitar skatteexperter gör det, inte för att fö reda på hur mycket de skall betala i skatt enligt lagen utan för att fö veta om det finns något kryphål så att de inte behöver betala sä mycket. Det är beklagligt att det är pä det viset. Jag tycker alltså att vi kan avvakta utredningarnas resultat. Jag ber att ra yrka bifall till skatteutskottets hemställan.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Tillsättande av en skatterättviseutredning

Hert SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Bara några fö ord.

Jag tycker att regeringen har gjort på tok för litet i detta avseende -det är min bestämda övertygelse.

Herr Wikner säger att vi inte vet vad skatterättvisa är. Jo, det tror jag vi kan definiera ganska väl. Skatterättvisa är att var och en deklarerar för den inkomst han har haft och sedan betalar den skatt som utgår. Svårare är det inte.

Den utredning jag föreslår är inte en utredning som alla de andra som herr Wikner talar om och som vi har haft så många av. Den utredning jag talar om skulle ha ett annat syfte och se annoriunda ut. Den skulle göras av folk som har upplevt skatteorättvisorna på nära håll, sä att säga sett dem i närbild.

Sedan gav sig herr Wikner in pä ett mera vidlyftigt resonemang om jämlikheten i samhället och frågan huruvida det vore rättvist all somliga kan tjäna 100000 kronor medan andra bara tjänar 15 000, Det där kan man ju ha olika meningar om, men vi kommer naturiigtvis aldrig ifrån sådana förhållanden. Vi kan aldrig införa en lagstiftning om att alla skall ha samma inkomster - det hoppas jag vi slipper! I och för sig tycker jag inte det är något fel att någon tjänar 100 000 - det finns mänga som har gjort skäl för den inkomsten och som därigenom har berett många andra människor arbete, så att de tjänar hyggligt. Det viktiga är dock att de skall betala skatt för sin inkomst; det är ju del vi talar om här. Då kan man dessutom säga att den som tjänar 100 000 kronor för betala en rätl stor summa i skatt - som gär till folkhushållet - där han alltså bidrar med en rundligt tillmätt summa för sociala utgifter och alll annat som samhället ordnar och som jag är en stark anhängare av att samhället skall ordna för medborgarna, - Men den här debatten skulle inte handla om detta utan om skatterättvisa, som innebär att var och en deklarerar hela sin inkomst och betalar den skatt som skall erläggas.

Hert WIKNER (s):

Herr talman! Jag tog exemplet med 100 000-kronorsinkomsten och dem som har lägre inkomster som en ännu större fräga - och ett problem som jag tycker vi bör lösa, om vi skall kunna nä jämlikhet. Här bör vj visa

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.

solidaritet. Det är klart att vi inte kan lösa det problemet i skatteutskottet, utan det ligger väl mera pä ett annat plan, kanske på det fackliga planet.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 45 i anledning av motioner beträffande vissa informationsfrågor rörande beskattningen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 46 i anledning av motioner beträffande åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.

I delta betänkande behandlades motionerna

1974:618 av hert Nilsson i Kalmar m. fl. (s),

1974:938 av fru Bergander m. fl. (s),

1974:1205 av herr Bergqvist m.fl. (s) samt

1974:1222 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde tillsättandet av en utredning med uppdrag att skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till åtgärder mot skatteflykt och skattefusk.

Utskottet hemställde

atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1974:618,

2. motionen 1974:938,

3. motionen 1974:1205,

4. motionen 1974:1222.

Herr BERGQVIST (s):

Herr lalman! I motionen 1205 år 1974 krävs två saker, nämligen för det första att man skall öka den tid som i vanliga fall står myndigheterna till buds för alt väcka fråga om eftertaxering och för det andra att preskriptionstiden för vissa skattebrott skall höjas från fem till åtta år. Syftet är naturiigtvis alt skapa bättre förutsättningar för att bekämpa skattefusk och skatteflykt.

Ulskoliet ser i och för sig aUvariigt på problemen. Dessutom finns det en utredning som skulle kunna behandla dessa frägor, nämligen utredningen om säkerhetsåtgärder i skatteprocessen. Till den utredningen vill jag skicka en hälsning med en varm förhoppning om att den verkligen utnyttjar möjligheten att effektivisera skattelagarna och att den därför kommer med ett

förslag pä de punkter som vi har aktualiserat i motionen.

Med den förhoppningen skulle jag ha kunnat sluta mitt anförande, men jag mäste också påpeka att motionen 1205 inte fött en alldeles korrekt behandling av skatteutskottet. I reciten på s. 3 och 4 påstås felaktigt att vår motion föreslår att de föriängda preskriptionstiderna skulle ges en i tiden bakälverkande kraft. Man erinrar om alt någonting sådant inte går för sig enligl den nya grundlagen.

Jag vill slå fast att motionärerna aldrig lekt med tanken atl preskriptionstiderna för skattebrott skulle föriängas retroaktivt. Som ledamot av konstitutionsutskottet har jag helt enkelt inte kunnat undgå atl lära mig vad som stär i den nya grundlagen i detla fall. Inom parentes vill jag säga att när man i betänkandet hänvisar till en paragraf i det här fallet, har man fött tag på en paragraf som handlar om utrikesnämnden och inte pä något sätt berör retroaktiv lagstiftning. Den lydelse som utskottet återger av stadgandena om retroaktiv lagstiftning är inte den som stär i den nya regeringsformen, utan den är i själva verket tagen ur ett gammalt utredningsförslag frän 1972, vilket numera saknar all aktualitet.

Alt använda grundlagen för att slå ihjäl motionen är inte särskilt lyckat, speciellt som man inte riktigt tycks veta vad det stär i den nya grundlagen.

Yrkandet i motionen är också solklart på den här punkten. Där hemställs "att riksdagen hos Kungl, Maj:t anhåller om förslag till ändring av 14 § i skattebroltslagen, sä att preskriptionstiderna för brott enligt 2, 3, 5, 7, 8, 9 och 10 §§ höjs frän fem till älta år". Vad händer om riksdagen i dag beslutar bifalla det yrkandet? Skulle det då bli en retroaktiv lagstiftning? Skulle det bli en kollision mellan det kravet och vedertagna rättsprinciper? Självfallet inle. Det blir en ändring i nu gällande skattebrottslag. Den ändringen gäller framåt i tiden, och det är precis vad vi motionärer avsett.

När det däremot gäller det andra yrkandet, att föriänga tiden för eftertaxering, har vi tänkt oss att det även skulle kunna fö en i tiden bakälverkande effekt. Innan vi ställde det kravet kontaktade vi jurister på området och frågade: "Strider det mot vedertagna juridiska principer?" Vi fick svaret: "Det finns en lång rad ekonomiska författningar med retroaktiv verkan. Det finns olika uppfattningar om det lämpliga i de författningarna, men man kan inte hävda att de strider mot modern svensk rättsuppfatining," Och här är del inte fräga om att man i efterhand kommer med ett straff för ell brott, utan det är fråga om alt skall som har förfallit till betalning kan inlevereras till statskassan under en längre lid än för närvarande,

I utskottets skrivning finns tre argument för avslag pä motionen. Jag är ledsen att behöva konstatera att det första argumentet är ovidkommande och inle på något sätt berör de krav som förs fram i motionen, att det andra argumentet bygger pä en felaktig förutsättning och att det tredje argumentet är en slutsats som dras av det ovidkommande argumentet och den felaktiga förutsättningen.

När det gäller det första, ovidkommande argumentet sägs i betänkandet;
"I fräga om mera kvalificerade brott gäller numera enligt skatiebrottslagen
en preskriptionstid pä tio år , De av motionärerna åsyftade fallen skulle

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.

genomgående ha bedömts som grovt skattebedrägeri om brotten begåtts efter 1971, och någon ändring av preskriptionstiderna för att komma till rätta med sådana brott är alltså inle nödvändig," Men i motionen 1205 har begärts höjning av preskriptionstiden för brott enligt 2, 3, 5, 7, 8, 9 och 10 §§ skattebrottslagen. Utmärkande för dem är att alla har en preskriptionstid pä fem är.

Vad gäller det andra argumentet, den felaktiga förutsättningen, säger utskottet att man inte kan biträda förslaget att "ge nu gällande eller eventuellt skärpta preskriptionsregler tillbakaverkande kraft". Jag förstår att det är svårt för utskottet att biträda del förslaget, speciellt som vi i motionen aldrig har fört fram det.

Till sist drar utskottet slutsatsen att motionärernas intressen i huvudsak är tillgodosedda genom nu gällande bestämmelser. På två punkter har vi begärt en förändring i nu gällande bestämmelser. Båda dessa krav avvisas av utskottet. Det är dessa båda förändringar som motionen handlar om. Ändå anser utskottet att vara intressen i huvudsak är tillgodosedda genom att nu gällande bestämmelser behålls oförändrade. Jag ser en präktig cirkel i det resonemanget - kanske också andra gör det!

Herr talman! Det här var en bitter kritik mot att skatteutskottet på felaktiga grunder skjuter sönder en god tanke. Det kan väl ocksä ge oss motionärer anledning till självrannsakan. Motionen är kanske alltför knapphändig. Den har tolkats på ett sätt som inte varit avsikten, och det kan ju bero på oklara och dåliga formuleringar, även om jag tycker att själva att-satserna borde vara svåra att misstolka.

Men det viktiga är naturiigtvis inte om en motion faller under bordet eller inte; det avgörande är att de rikliga kraven på effektivare lagstiftning tillmötesgås. Jag vet att utskottets talesman, herr Westberg i Hofors, är med i utredningen om säkerhetsåtgärder i skatteprocessen. Jag tror mig ocksä veta alt han är intresserad av atl komma till rätta med de problem som vi talar om, och jag hoppas att utredningen skall kunna driva de frågorna till en godtagbar lösning.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! I samma takt som skattebördorna ökar för lönarbetarna siiger irritationen över att det finns bärkraftiga grupper som på olika sätt undanhåller inkomster från beskattning. Den vanliga löntagaren för betala skatt på varje intjänt krona, Arbetsgivaruppgiften i början på året ger besked om föregående års inkomst. Avdragen begränsar sig till småsummor för försäkringar, cykelslitage eller bussresor. En betydande del av inkomsten har förbrukats till nödvändiga livsmedel för familjens uppehälle, livsmedel som ocksä är beskattade. När livsmedlen stigit i pris har man tvingats betala skatt ocksä på prisstegringarna, I dessa dagar för vi talrika exempel på stigande landstings- och kommunalskatter, som har den egenskapen att de särskilt hårt drabbar låg- och medelinkomsttagarna.

Otåligheten och irritationen över att andra grupper kan undandra sig ansvaret är något fullt förståeligt. Med all rätt kräver man att riksdagen måste

ta itu med skattefusk och skatteflykt och sätta stopp för dessa företeelser.

De redovisningar som dä och dä förekommer om hur man avslöjat miljonbelopp i undanhållen skatt är inte främst elt belägg för att man nu på allvar tagit itu med problemet. Delbar i ännu högre grad exempel på skatteflykten, som uppgår till avsevärt större belopp än vad som kommit fram vid de kontroller som genomförts.

Vänsterpartiet kommunisterna har vid flera tillfällen väckt frågan om särskilda åtgärder mot skatteflykt och skattefusk. De otaliga möjligheterna att undgå beskattning finns också beskrivna i bokform, och det talas i boken om all utnyttjandet av juridiska finesser och formaliteter ibland ger så otroliga skattefördelar atl den sunt tänkande och praktiskt inriktade medborgaren kan ha svårt att fatta det.

Skatteutskottet säger i anledning av de motioner som i år väckts om åtgärder mot skattefusk och skattefiykt, atl fenomenet är utbrett och att enda möjligheten atl bekämpa sådant fusk består i förbättrade skattelagar, ökad kontroll och kännbara påföljder. Men utskottet vill ändå inte utreda hur man skall komma lill rätta med problemet.

Man hävdar att praktiskt taget varje utredning på skatteområdet i större eller mindre grad ägnar sig åt frågor om skatteundandragande. Det är naturiigtvis nödvändigt att skatteflykt och skattefusk uppmärksammas i varje skattepolitiskt sammanhang. Men faktum är att dessa problem finns i gränsmarkerna mellan olika utredningar. Skatteutskottet åberopar företagsskatteberedningen och 1972 års skatteutredning som motiv för att avvisa en särskild utredning om skattefusk och skatteflykt. Vi kan inte godta detta skäl. Även om dessa utredningar självklart bör syssla med hithörande problem hävdar vi bestämt behovet av en särskild utredning av dessa frågor. En sädan utredning kolliderar inte med de andra utredningarna utan kan komplettera dessa.

Man måste hålla i minnet att frågan om skattefusk och skatteflykt länge debatterats och att åtskilliga förändringar företagits pä skatteområdet under denna tid. Däremot har någon total bild av skatteflykten inte redovisats. Förhållandet torde bli detsamma också nu, om inte särskilda åtgärder vidtas.

Hela den snårskog av bestämmelser pä skatteområdet som underiäitat skatteflykt och försvarat kontroll behöver ses över. Fåmansbolagens roll i sammanhanget bör uppmärksammas. På olika vägar undandras i dag stat och kommun stora skatteinkomster, bl. a. genom alt skattelagstiftningen ger särskilt de stora aktiebolagen omfattande favörer, att gällande skatteregler utnyttjas pä ett sätt som inte varit avsett och att inkomster och förmö-genhetef i direkt strid med lagen undandras från beskattning.

Genom den föreslagna utredningen skulle man kunna fö en verklig bild av hur utbrett "fenomenet" med skattefusk och skatteflykt är för att använda utskottets språkbruk. Likaså skulle förbättrade skattelagar, ökad kontroll och kännbara påföljder, som utskottet flnner nödvändiga, kunna erhållas. Man skulle med andra ord fö en samlad bild av omfattningen och metoderna i fråga om skattefusk och skatteflykt och en samlad bild av nödvändiga åtgärder för att bekämpa dessa företeelser

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder mol skatteflykt och skattefusk m. m.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.

Att avvisa kravet på en särskild utredning av detta synneriigen vikliga skatteproblem får endast till följd att skattefusk och skatteflykt kommer atl fortsätta i ungefär samma omföttning som hittills. Det innebär att skattebördan pä vanliga löntagare även fortsättningsvis kommer att bli särskilt tung beroende på att vissa grupper har möjlighet atl undandra betydande belopp från beskattning.

Jag ber, herr talman, an fö yrka bifall till motionen 1222, Vi finner del angelägel atl riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en utredning med uppdrag att skyndsamt utarbeta och framlägga förslag lill åtgärder mot skalleflykt och skattefusk.

Herr WESTBERG i Hofors (s):

Herr lalman! Till herr Bergqvjsl vill jag först säga atl jag beklagar del fel som uppstått i utskottsbetänkandet på s. 4. Det skall bl. a. i första stycket slä "8 kap. 1 § nya regeringsformen". Vi kommer att ändra detta i ett kartongblad. Jag vill också beklaga att del i betänkandets recit överst på s, 4 finns en kanske olycklig formulering, som måhända beror på att motionen, vilket herr Bergqvist framhållit, inte var helt klart skriven och del därför blivit en del tolkningsfel.

Över huvud tagel tror jag inte att jag säger för mycket om jag påstår att utskottet i sak är överens med samtliga motionärer i det här ärendet om att ylleriigare åtgärder mäste tiU för att man skall kunna komma till rätta med de problem beträffande skatteflykt och skattebrott som vi fortfarande har i det här landet. Vad som skiljer oss åt är det ,säll på vilket vi vill gå till väga.

Herr Bergqvist närnnde den utredning som jag sitter med i. De direktiv som utredningen har att arbeta efter är också rätt utföriigt beskrivna i betänkandet, men av vissa skäl har inte allt det som utredningen sysslar med redovisats i betänkandet, Enligl direktiven skall utredningen inrikta sitt arbete pä alla typer av åtgärder som syftar till att säkerställa statens fordringar i allmänna mål. Uppdraget innebärsåledes att utredningen bl, a,böröverväga sädana åtgärder som är direkt inriktade på skatlefordringar. Hit hör också en översyn av bestämmelsen om preskription av fordringar av sådant slag.

Utredningen har lagt fram ett delbetänkande med förslag lill bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen och utreder för närvarande behovet flv preskriptionsrättsliga reformer inom skatte-, tull- och avgiftsområdet, I det här sammanhanget har utredningen funnit det angeläget att även studera huruvida bestämmelser om eftertaxering respektive eflerbeskaitning särskilt vad avser tidsfristerna fyller sitt ändamål. Dessa frågor har fött förtur i värt arbete, och enligt gjorda beräkningar skall vi komma med ytteriigare ett delbetänkande i början av nästa år, Jag tror att vi arbetar efter de riktlinjer som herr Bergqvist har angett i sjna motioner, dvs. att fä till slånd en bättre tingens ordning på detta område.

Vad gäller motionen 1222, herr Berndtson, anser vi att man bör avvakta resultatet frän de utredningar som för närvarande arbetar med dessa problem. Vissa utredningar, bl. a. den jag sitter med i, kommer snart med ytteriigare

ett delbetänkande. Herr Berndtson för väl därefter återkomma med ytter- Nr 105
ligare motioner om han inte blir nöjd med de förslag som vi har att invänta. Onsdagen den
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan. 23 oktober 1974

Hert BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Herr Westberg i Hofors säger att utskottet egentligen är överens med motionärerna. Tyvärr drar man inte konsekvenserna av detta. Är man överens med oss om att det behövs vidtas särskilda åtgärder, då bör man ocksä biträda motionärernas krav därom.

Det är mycket här i riksdagen som avfärdas med hänvisning till pågående utredningar. Men det är beklagligt att skatteflykt och skattefusk skall kunna fortgå med hänvisning till pågående utredningar i stället för att man i verklig mening tar itu med och utreder detta speciella problem. Nu väljer utskottet att avvisa värt förslag om en särskild utredning genom att tala om ett par andra utredningar som visseriigen berör detta problem men, SOm jag redan har sagt, frågan om skattefusk och skatteflykt befinner sig i gränsmarkerna mellan olika utredningar. Utskottet söker med andra ord sopa bort ett viktigt problem, vilket jag tycker är mycket beklagligt.

Åtgärder mot skalleflykt och skattefusk m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1222 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i belänkandet

nr 46 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1222,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat, Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 19

Avslår - I

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder vid beskattningen i syfle all främja sparandel

§ 11 Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet

Föredrogs skaiteuiskottets betänkande nr 47 i anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet.

I detta betänkande behandlades motionerna

1974:377 av herr Ångström m.fl. (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade att höja det extra avdraget vid kapitalbeskattningen till 1 200 kr. och utforma avdraget i enlighet med den individuella princip.som genom 1970 års skattebeslut fastslogs gälla för A-inkomster vid den direkta inkomstbeskattningen,

1974:628 av herr SchöU m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att Kungl. Maj:t förelade riksdagen förslag om sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen sagts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande, företagssparande, egen företagares rätt till kapitalavdrag och höjt extra avdrag från inkomst av kapital,

1974:939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkterna C 1-3 och D hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om dels utredning och förslag syftande till

1. att ett system för generös premiering av det frivilliga hushållssparandet infördes, som tog särskild hänsyn till de lägre inkomsttagarna och barnfamiljernas situation,

2. att skattereglerna så utformades att arbetsmarknadens parter fann det förmånligt att sluta avtal, som innebar att en del av löneökningen för dem som så önskade kunde utgå i form av sparande, s, k, spariön,

3. alt beskattningsreglerna så utformades all de möjliggjorde för företag atl utge ägarandelar lill sina anställda på gynnsamma villkor, allt i enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen 1974:932,

dels förslag till höjning av det extra avdraget från intäkt av kapital samt

1974:945 av herrar Hyltander (fp) och Löfgren (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade atl uppdra åt Kungl, Maj:t att skyndsamt framlägga förslag till höjning och värdesäkring av "sparavdraget" vid inkomsttaxeringen i enlighet med vad som framförts i motionen,

Ulskoliet hemställde

A, beträffande sparavdragets storiek och utformning
alt riksdagen skulle avslå

1, motionen 1974:377,

2, motionen 1974:628 i denna del,

3, motionen 1974:939 i vad avsåg punkten D i motionens hemställan,

4, motionen 1974:945,

B, beträffande sparstimulerande åtgärder i övrigt

alt riksdagen skulle avslå

1, motionen 1974:628 i vad den inte behandlats under A ovan,

2, motionen 1974:939 i vad avsåg punkterna C 1-3 i motionens hemställan.

Reservation hade avgivils av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett atl ulskoliet bort hemställa, alt riksdagen skulle

A, med anledning av motionerna 1974:377, 1974:628, 1974:939 (punkten
D) och 1974:945 anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring
i kommunalskaltelagen, innebärande att det s, k, sparavdraget vid beskatt
ningen skulle höjas från 400 kr, lill 800 kr, för ogift och frän 800 kr, till
I 600 kr, för makar gemensamt,

B, med bifall till motionen 1974:628 i vad den inte besvarats under A
och motionen 1974:939 i vad avsäg punkterna C 1-3 i motionens hemställan
hos Kungl, Maj:t anhålla om skyndsam utredning och förslag till sparsti
mulerande åtgärder vid beskattningen i enlighet med vad som anförts i
motionerna.

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 47 behandlas vissa spar-frågor. Vi är väl alla överens om alt sparandel utgör en god förutsättning för ökat välstånd och för landets förmåga alt hävda sig i den internationella konkurrensen.

När det nu råder knapphet på kapital och dä räntenivån är ganska hög anser vi reservanterait del är nödvändigt med ett ökat sparande. Som framgår av motionerna 628 och 939 bör en ökning av det personliga sparandel eftersträvas. Vi menar att genom ett ökat privat sparande kan jämnare förmögenhetsfördelning uppnäs och ökad trygghet skapas för de enskilda människorna. Men förutom generella ekonomisk-politiska åtgärder föran skapa elt gynnsamt sparklimat erfordras direkt sparstimulerande åtgärder, I syfte all främja sparandet och ägandespridningen ocksä hos grupper med begränsad sparförmäga bör ett allmänt sparsiöd införas med skattelättnader och särskilda siimulanspremier. Med hänvisning härtill yrkas i nu nämnda motioner atl det nuvarande sparavdraget höjs och atl ulbildningssparande, bostadssparande, amorteringssparande, lönsparande och delägarsparande i företagen uppmuntras genom nya avdragsregler och sparformer. Avdragen för penningsparande i bank har varil oförändrade sedan 1961, Vi har sedan dess haft ett ständigt vikande penningvärde. Delta gör att vi nu behöver ändra de här avdragsbeloppen, och efter vad vi kan se behövs en fördubbling om beloppen skall bli likvärdiga med de värden som gällde 1961, De spörsmålen behöver inte föranleda någon speciell utredning eftersom det redan nu kan konstateras atl penningvärdet försämrats sedan 1961. Vi anser sålunda att avdragen omgående bör återställas lill tidigare värden, och dä skulle vi komma upp till 800 kronor för ensamstående och 1 600 kronor för äkta makar. Denna regel skulle enligl vårt förslag gälla från den 1 januari 1975.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder vid beskattningen i syfle att främja sparandel

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder vid beskattningen i syfte atl främja sparandet

Övriga sparstimulerande åtgärder som föresläs i de motioner jag talat om är ägnade att öka del privata sparandel. Vi vill aktualisera en skyndsam utredning i de frågorna.

Med del anförda ber jag, herr lalman, atl fö yrka bifall lill den reservation som har fogats lill utskottels belänkande. Reservationen gär ut på dels en höjning av sparavdragen fr. o. m. den 1 januari 1975 lill för ensamstående 800 kronor och för gifta 1 600 kronor, dels en utredning beträffande övriga sparförslag.

Hert JOHANSSON i Jönköping (s):

Herr latman! I delta betänkande behandlas, som nämnts, ett flertal motioner. De har det gemensamt atl de påtalar värdet av all vi spar pengar. Det flnns förmodligen, som herr Nilsson i Trobro sade, en ganska bred enighet om att det både för den enskilde och samhället är bra om del sparas säväl enskilt som kollektivt. På vilket sätt samhället kan och bör stimulera detta sparande är kanske inte lika lätt atl få enighet om.

Del s. k. sparavdraget, som är ell skattefritt botlenbelopp för kapitalinkomster, har diskuterats många gånger, och åtskilliga krav har framförts om att de belopp som nu gäller, 400 kronor respektive 800 kronor, skall höjas. Samma krav återfinns i de nu aktuella motionerna.

Den här frågan finns som bekant med i den s. k. Hagaöverenskommelsen, och skaiieulskoiiet har, som framgår av betänkandet, också noterat detta i sin skrivning. Utskottet förutsätter en snar lösning. I direktiv till utredningen sägs atl man skall lägga fram förslag som också kan resultera i en snar lösning. Alll detta gör, menar jag, an en debatt om sparavdragen inle är nödvändig. Där har vi all emotse ett förslag, och vi för se vad utredningen kommer fram lill. Vi för också förutsätta alt ulredningen redovisar de kostnader som en höjning av dessa avdrag kommer att innebära för samhället.

Sedan kan man givetvis ha delade meningar rent principiellt när det gäller skattefria kapitalinkomster över huvud tagel, men inle heller den debatten är meningsfull i del här sammanhanget.

Vad beträffar de andra krav som framförs i motionerna - om nya avdragsregler för bostadssparande, utbildningssparande och annat - påminner utskottet om att 1972 års skalteulredning har till uppgift alt se över avdragsreglerna som helhet. Aft i det lägel begära en ny utredning skulle knappast vara till fördel - inte ens från reservanternas synpunkt.

Till della kommer sedan - även om de inte behöver las upp i dag -alla de argument som genom åren har redovisats mol ifrågavarande förslag, bl. a. svårigheterna atl kontrollera vad som är nysparande och vad som eventuellt kan vara överfiytlning av pengar. Men dessa frågor har diskuterats tidigare, och det är bäst alt ta upp den debatten när 1972 ärs skalteulredning lägger fram sina förslag i dessa avseenden.

Vid utskottets betänkande har fogats elt antal bilagor som belyser sparandels utveckling och omfattning. Del är en intressant och värdefull läsning - även om man bör vara medveten om alt del, som utskottet noterar i

sin skrivning, i statistiken finns vissa felkällor eller i varje fall oklara punkter.

Frågan om all förbättra sparstaiistiken har diskuterats, och man har försökt utreda möjligheterna härtill men givit upp pä grund av de svårigheter som föreligger. Denna fråga behandlas emellertid nu i finansutskottet, och vi kan emotse ett förslag till kammaren någol längre fram.

Herr talman! Med de anförda synpunkterna ber jag att fö yrka bifall till skaiteutskoltels hemställan.

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! Utskottets talesman refererade till Hagaöverenskommelsen och menade, att man där skulle ha kommii fram till att sparavdraget skulle höjas. Det stär också mycket riktigt pä s. 6 i utskottels betänkande att önskemålen om höjning av sparavdraget åtminstone i viss utsträckning torde komma alt tillgodoses redan fr. o. m. inkomståret 1975. Den överenskommelsen är tydligen inte så helt tillfredsställande. Jag menar därför att del då är bättre all tillsätta en utredning i frågan.

Herr talman! Jag vidhåller milt yrkande.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Åtgärder vid beskattningen i syfte alt främja sparandel

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Trobro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteulskoUets hemställan i betänkandet

nr 47 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i Borås

och Nilsson i Trobro i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 46

Avslår - 1

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande jag besvarad.

Nr 105

§ 12 Företagsbeskattningen

Onsdagen den

23 oktober 1974 Föredrogs skatteulskoUets betänkande nr 48 i anledning av motioner om

—___________ företagsbeskattningen.

Företagsbeskatt
ningen 1 detla betänkande behandlades motionerna

1974:270 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c),

1974:617 av fru Mogård (m) och herr Hovhammar (m),

1974:939 av herr Bohman m. fi. (m) vari under punkt C 5 hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag, syftande lill skatielällnader för nystartade företag,

1974:954 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari under punkterna 1 och 3 hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag, syftande till

dels avskaffande av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningars vinster,

dels möjligheter till avskrivningar på äteranskaffningsvärden allernalivi pä indexreglerade anskaffningsvärden,

1974:957 av herr Nyquist (fp),

1974:1219 av herr Helén m.fl. (fp), såvitt nu var i fråga, samt

1974:1242 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:i skulle anhålla om atl förelagsskalleberedningen (Fi 1970:77), för att öka nyföretagande!, prövade frågan om särskild skattebefrielse alternativt nedsatt skatt för nyetablerade företag atl gälla under förslagsvis fem är frän förelagets start.

Utskottet hemställde

all riksdagen skulle avslå

1. motionen 1974:270,

2. motionen 1974:617,

3. motionen 1974:939, såvitt avsäg punkten C 5 i motionens hemställan,

4. motionen 1974:954, såvitt avsåg punkterna 1 och 3 i motionens hemställan,

5. motionen 1974:957,

6. motionen 1974:1219, såvitt avsäg punkten 3 i motionens hemställan,

7. motionen 1974:1242.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett att uiskottei under punkterna 3, 4 och 7 bort hemställa.

all riksdagen med bifall till motionerna 1974:939, såvitt avsåg punkten Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Företagsbeskattningen

C 5 i motionens hemställan, 1974:954, sävitt avsäg punkterna 1 och 3 i motionens hemställan, samt 1974:1242 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag syftande till

dels skatielättnader för nystartade företag,

dels avskaffande av dubbelbeskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster,

dels möjligheter till avskrivningar på äteranskaffningsvärden alternativt på indexreglerade anskaffningsvärden.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Detta betänkande behandlar en del motioner i frägor som i viss män sammanfaller med dem som vi debatterade för en stund sedan, och jag skall därför fatta mig mycket kort.

För atl öka resurserna för näringslivet är det givetvis av stor vikt att vi ser till, alt del sker en viss nybildning av företag, en viss tillväxt. Tyvärr har denna stagnerat under senare år, och det kan väl närmast bero pä att man känner en viss oro inför framtiden. Man befarar att ytteriigare hårda pålagor på näringslivet kommer alt göra det allt svårare att driva företag. Del är därför väsentligt all näringspolitiken stimulerar till nya initiativ, om vi skall hänga med i en allt härdare internationell konkurrens. De nystartade förelagens problem bör därför bli uppmärksammade i ulredningen i så stor utsträckning som möjligt.

Jag är medveten om atl förelagsskalleberedningen naturligtvis måste se på delta problem, men det flnns ju ingen anledning till att dessa motioner inte ändå skulle kunna remitteras dit.

För förelagen är det ett stort behov all det egna kapitalel i större utsträckning kan byggas upp. Det går i allmänhet till sä atl man ökar aktiekapitalet, men med nuvarande dubbelbeskattning är detta inle så lätt att åstadkomma, Visseriigen ger den s, k. Annellagen en viss hjälp, men den bör i så fall ylleriigare utbyggas. Aktiekapitalet blir i annat fall alldeles för dyrt i förhållande till ell upplånal kapital, då skall först skall erläggas pä den redovisade vinsten i bolaget och därefter pä den utdelade vinsten av aktieägaren, varefter del sällan återstår mer än någol eller några tiotal procent av kapitalet. Det är också en fråga som enligl direktiven förelagsskalleberedningen bör se på, men man har i dessa motioner aktualiserat frågan, och jag tycker att del flnns anledning alt närmare ta upp det här problemet.

Men det är kanske inte sä säkert att företagsskatteberedningen kommer att syssla med ett annat problem som finns med i dessa motioner, nämligen problemet beträffande avskrivning av maskiner och inventarier. För atl kunna följa med i den härda konkurrensen fordras det alt företagen i största möjliga utsträckning har moderna och effektiva utrustningar lill sitt förfogande. Det är inte minst elt intresse förde anställda, då det måste kännas beklämmande att veta atl de inte har den allra bästa maskinen till sin hjälp, vilket kanske konkurrenten mänga gånger har. Nu sker del en myckel häftig

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Företagsbeskattningen

utveckling på del tekniska området, och därför är det givetvis så myckel viktigare att företagel har medel till sitt förfogande för atl byta ut den maskin det gäller. När man endast tillåter avskrivning pä det faktiska inköpsvärdet, sä uppstår inte sällan den situationen att det inte finns medel till inköpet. Den nya maskinen är på grund av teknisk utveckling dyrare, och sedan den gamla maskinen inköptes har vi haft en avsevärd penningvärdeförsämring som inneburit att det erfordras mer pengar för att anskaffa den. nya maskinen. Detta gör att de avskrivningsmedel som slår till förfogande inte förslår.

Därför har vi under flera år frän moderata samlingspartiet motionerat om att man borde tillåta en avskrivning av ett tänkt äteranskafTningspris för att företagets slagkraft skall kunna bibehållas. Detla är företagsekonomiskt fullt motiverat, och därför borde en sådan sak kunna genomföras med det snaraste.

Med dessa ord, herr lalman, ber jag att fö yrka bifall till reservationen.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr lalman! De yrkanden som framställts i den nu aktuella reservationen kommer, sävitt jag kan förstå, att samtliga bli föremål för överväganden inom företagsskatteberedningen. Det förefaller då litet anmärkningsvärt om riksdagen hos Kungl. Maj:l nu skulle hemställa - som reservanterna vill

- om en ny utredning om precis samma saker som redan är föremål för
utredning. En ny utredning skulle knappast bli färdig sä värst myckel tidigare,
än företagsskatteberedningen.

Det skulle vidare enligt utskottsmajoritetens uppfattning vara synnerligen olyckligt om företagsskatteberedningens handlingsfrihet skulle beskäras av att riksdagen i dag beställer en ny utredning om dubbelbeskattningens avskaffande. Dubbelbeskattningen är ju en av hörnstenarna i dagens företagsbeskattning, vilket naturiigtvis inte innebär - i varje fall inte för mig

- att dubbelbeskattningen är helig; det är den inle. Men nog bör den frågan
fö avgöras i ett mycket större sammanhang och inte bara enskilt. Den bör
avgöras tillsammans med andra delar av den totala företagsbeskattningen.

Beställningen av skatielättnader för nystartade företag berör inle på samma säll tolaliteten av skatterna, men alt just den frågan skulle vara så självklar att inte företagsskatteberedningen skall fö pröva den förutsättningslöst förefaller mig litet svårt att förstå.

Det tredje yrkandet som framförts, att avskrivningsunderlaget inte skall vara det historiska anskaffningsvärdet utan något annat slags indexreglerat värde, är däremot - som jag ser det -en fråga av ofantlig räckvidd. Principen berör inte bara avskrivningsunderiaget för maskiner och inventarier utan frågan om hela skattesystemet skall indexregleras. Som jag sagt redan tidigare här i dag kommer givetvis avskrivningsunderiaget atl blir föremål för företagsskatteberedningens överväganden, och jag är övertygad om att skulle utredningen komma att föreslå vad reservanterna vill i fräga om avskrivningsunderlaget, när det gäller om det skall vara del historiska anskaffningsvärdet eller ett tänkt värde, sä måste ställningstagandet ha föregåtts

av mänga kontakter med övriga skatleutredningar liksom med skaltemyndigheter. Att bara, som reservanterna vill, låsa fast en princip om andra värden än anskaffningsvärdet tror jag skulle vara utomordentligt olyckligt för framtiden.

Jag skall inte vidare gå in i nägon polemik ulan vill med detta, herr lalman, bara yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Förelagsbeskalt-n ingen

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag menar ju inte alt Kungl. Maj:t behöver tillsätta någon särskild utredning för detta, utan när förelagsskalleberedningen finns kan man bara överiämna motionerna lill den för beaktande.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkterna 3. 4 och 7

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Boras begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 48 punkterna 3, 4 och 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i Borås

och Nilsson i Trobro,

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 45

Avslår - 2

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Regionalpolitiska åtgärder vid beskattningen, m. m.

§ 13 Regionalpolitiska åtgärder vid beskattningen, m. m.

Föredrogs skaiteuiskottets betänkande nr 49 i anledning av motioner om regionalpolitiska åtgärder vid beskattningen, m, m,

I detta betänkande behandlades motionerna

1974:629 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgärden (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t som sin mening gav lill känna att försöksverksamhet med utvecklingsfonder av del slag som redovisades i motionen borde påbörjas i det inre stödområdet i Norrbottens län.

1974:1218 av herr Fälldin m, fl, (c) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om en allsidig utredning av skallepolitikens användning som regionalpolitiskt instrument i enlighet med vad som anförts i motionen 1974:1546 och att därvid energiproblematiken ägnades skyndsam uppmärksamhet,

1974:1220 av herr Helén m, fl. (fp) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:i begärde

1. all förslag förelades riksdagen om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i regionalpolitiskt syfte,

2. att företagen gavs rätl alt av vinstmedel avsätta lill en särskild lokaliseringsfond för investeringar inom stödområdet enligl samma regler som gällde för nuvarande investeringsfonder samt

1974:1240 av herr Nordgren m.fl. (m) vari hemställts

1. atl riksdagen hos Kungl. Maj:i begärde förslag till 1975 års riksdag om nya avskrivningsregler vid beskattning av fastigheter belägna i Gävleborgs, Väslernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

2. all riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla atl den allmänna arbetsgivaravgiften i det allmänna stödområdet sänktes meå 2 procentenheter,

3. alt riksdagen hos Kungl. Maj:i skulle anhålla om förslag lill 1975 års riksdag om skallesänkning på drivmedel som infördes lill de norrländska hamnarna.

Motionerna 1974:1218, 1974:1220 och 1974:1240 hade i vad de avsåg den allmänna arbetsgivaravgiften överlämnats till finansutskottet, som behandlat dem i denna del i sitt belänkande FiU 1974:1.

Utskottet hemställde

alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1974:629,

2. motionen 1974:1218,

3. motionen 1974:1220,

4. motionen 1974:1240,

i vad de behandlades i detta betänkande.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c) och Hörberg (fp) som ansett all utskottet bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionerna 1974:629, 1974:1218, 1974:1220 och 1974:1240 i skrivelse lill Kungl. Maj:l begärde skyndsam utredning av frågan om en differentiering av beskattningen i regionalpolitiskt syfle.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! I det utskottsbetänkande som vi nu skall diskutera behandlas elt fiertal motioner med yrkanden som går ut pä all vidta olika skattepolitiska åtgärder som elt instrument i regionalpoliliken. Del är en fräga som har behandlats av riksdagen upprepade gånger, och ställningstagandena i de olika partierna är tydligen ganska fastlåsta. Att motionerna ändå återkommer beror pä all behovet av ytterligare åtgärder i regionalpolitiskt syfte kvarstår och att även skatteinstrumentet dä borde utredas och prövas.

Del kan vara värt atl påpeka alt anledningen lill atl vi här i landet har beslutat oss för alt gä in för regionalpolitiska åtgärder är atl förutsättningarna för näringsliv och sysselsättning är sä olika i värt långsträckta land. Vi har olikheter i klimat och natur, vi har olika utvecklingsgrader, traditioner och utgångslägen, som gjort att vissa områden under de senaste decennierna har utvecklats kraftigt medan andra har gäll tillbaka. De regionalpolitiska medlens uppgift är all utjämna förutsättningarna mellan skilda områden och atl ge de svagare områdena en extra stimulans, men della innebär inte alt insalta åtgärder skall försvära läget för näringslivet i områden där förhållandena redan är gynnsamma. Bland de medel som kan komma i fräga synes oss ocksä skattepolitiken böra prövas.

De regionalpolitiska insatser som gjorts under framför allt de senaste lio åren har givelvis haft stor betydelse. Vi skulle inle ha kunnat undvara dem. Enligt vår mening är det bara att beklaga alt de inte sattes in tidigare. Men åtgärderna har inte varit tillräckliga. Delta framgår bl. a. av den fortgående befolkningsutvecklingen. Vissa områden, i första hand skogslänen, kan inte hälla sin folkmängd utan visar en ogynnsam struktur med ett ökat antal åldringar och ett minskande antal människor i de arbetsföra åldrarna. Enligl den senaste arbetslöshetsstatistiken var antalet arbetslösa kassamedlemmar 33 900 i hela landet, medan det fanns 44 900 lediga platser. I skogslänen fanns det 11 300 arbetslösa men bara 6 600 lediga platser. I skogslänen är förhällandel alltså motsatt förhällandet i landet som helhet: antalet arbetslösa är betydligt större än antalet lediga platser.

Vi mäste därför fräga oss om vi inte behöver tillgripa ytterligare åtgärder för att åstadkomma den balans i utvecklingen som vj eftersträvar. Motionerna lar upp en del förslag lill sådana åtgärder. I cenlermolionerna nämns t. ex. gynnsamma inilialavskrivningar, befrielse för nystartade företag från inkomstskatt under viss tid, avveckling eller lindring av energiskatten eller den allmänna arbetsgivaravgiften i vissa områden. I en av motionerna påpekas att man använt skattepolitiken via investeringsfonderna till atl utjämna konjunkturen och därmed sysselsättningen mellan olika år, alltså

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Regionalpolitiska åtgärder vid beskattningen, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Regionalpolitiska åtgärder vid beskallningen, m. m.

lill att åstadkomma en utjämning i tiden. Det borde vara lika självklart all mer än vad som nu sker använda samma instrument för alt utjämna sysselsättningen även i rummet, dvs. mellan landets olika områden. I motionen framförs förslag om försöksverksamhet med utvecklingsfonder i undersysselsatta områden.

Som framgår av utskottets betänkande prövades för några är sedan viss differentiering av investeringsavgifterna för oprioriterade byggnadsarbeten. Man förklarade det avsteg man därmed gjorde från tidigare tillämpade principer med alt detta var en form av förbudslagstiftning. Men i verkligheten syftade del beslul man då fattade till att undvika en dämpning av byggnadsverksamheten i områden som hade en lägre expansionstakt än landet i övrigt. Man tillämpade dä alltså samma princip som motionärerna nu vill pröva på andra avsnitt.

Finansutskottet behandlade under vårriksdagen motioner om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften. Utskottet ansåg alt den frågan inte hörde hemma i de ekonomisk-politiska överväganden som dä gjordes och avstyrkte motionerna. Men ett enigt utskott uttalade att utskottet inte hade något atl erinra mol an frågan blev föremål för utredning i regionalpolitiskt sammanhang. Herr Ekström, vice ordförande i finansutskott tet, sade till yttermera visso i debatten - han talade då pä finansutskottets socialdemokratiska ledamöters vägnar - atl han var villig alt medverka till alt en sådan utredning kom till stånd.

I den uppmärksammade, nyligen avlämnade utredningen om regionalpolitiska styrmedel finns en hel del värdefulla fakta. Bl. a. visas i bilaga B en tabell över regionalpolitiskt motiverade lättnader i företagsbeskattningen i olika länder. Del visar sig alt fiertalet länder som där är uppräknade, bl. a. Norge, Finland, Belgien, Italien och Frankrike, infört■ skattelättnader i olika former för företag som etablerat sig i undersysselsatta områden. 1 tabellen redovisas för Sverige endast en åtgärd, nämligen de kända investeringsfonderna, som i viss män används i regionalpolitiskt syfte. Det vore naturligt all Sverige, som har sä olika förutsättningar för näringslivet i olika områden, prövade nägon ytterligare form av sädana system.

Jag såg för övrigt i en tidningsnotis i går att den socialdemokratiska regeringen i Norge nu lagt fram elt förslag om en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 3 procent i de områden som motsvarar våra stödområden.

Styrmedelsuiredningen diskuterar också i någon män - mera i förbigående

- de allmänna förutsättningarna för att använda skattepolitiken som re gionalpoliliskt medel. Man kommer fram till att de ligger utanför denna utrednings arbete, men man avslutar sitt kapitel pä den här punkten med slutsatsen, att den i utredningen framförda propån om regionala investeringsfonder - alltså samma förslag som förts fram i en av motionerna här

- bör utredas i särskilt sammanhang.

Frän flera inflytelserika häll uttalar man sig således numera för atl en utredning bör komma till stånd, vilken skall ta upp det problem som vi nu diskuterar.

Det är hittills i huvudsak endast genom frisläppande av investerings-

fondsmedel som vi har prövat skattepolitiken för regional stimulans. I stort sell är resultaten därav mycket gynnsamma. Det är dock endast en mindre del av de använda investeringsfondsmedlen som har använts i det syftet: till den 1 juli i år har - den uppgiften har jag kontrollerat - bara 14 procenl av de frisläpp av invesieringsfondsmedel som har gjorts använts i regionalpolitiskt syfte. Del är därför uppenbart alt investeringsfondernas huvuduppgift är atl vara ett konjunklurpolitiskt medel och inte ett regionalpolitiskt. Bland andra brister i delta syslem är den, all det framför allt är de större företagen som kommer i fråga när det gäller investeringsfondsmedlens användning. I en prövning av skatleinstrumenlel såsom lokaliseringspolitiskt medel bör givetvis också denna fråga ingå.

I den reservation som har fogats till skaiteutskoltets betänkande framhålls all det regionalpolitiska stödet i ökad omfattning mäste inriktas på att främja sysselsättningen, förbättra grundsituationen i stödornrådeha och skapa större utrymme för enskilda initiativ. En möjlighet härvidlag är atl använda skattesystemet tillsammans med de övriga instrument som vi har pä området.

Jag vill, herr talman, med det anförda yrka bifall till den reservation som har fogals till skatteulskoUets betänkande nr 49,

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Regionalpolitiska åtgärder vid beskattningen, m. m.

I detta anförande instämde herr Stridsman (c),

Hert NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! Detla betänkande, nr 49, behandlar frågor om regionalpolitiska åtgärder vid beskallningen. Till belänkandet är fogad en reservation av de tre oppositionspartierna.

Vi är väl på det klara med att när det gäller den regionala politiken har de åtgärder beträffande lindring i beskattningen som flera gånger har varit uppe lill behandling i riksdagen ständigt avvisats av rhajoritelen. Därvid har först och främst åberopats administrativa och tekniska svårigheter att lösa problemen, som dock inte bör överdrivas, anser jag. Framför allt bör alla dessa frägor inte avvisas sä kategoriskt, såvida man inte genom en allsidig utredning vill belysa de föreslagna åtgärderna. Det gäller nya regler för avskrivning vid beskattningen av fastigheter, det gäller sänkning av arbetsgivaravgiften med 2 procentenheter i stödområdet och det gäller en minskning av skallen på drivmedel som införts till de norrländska hamnarna och flera andra åtgärder, som bör belysas genom en skyndsam utredning.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till den reservation som är fogad till utskotlsbetänkandel,

I detta anförande instämde herrar Petersson i Gäddvik (m) och Jo
hansson i Vrängebäck (m), . .

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Reservationen visar ganska fylligt de vägar som är möjliga att följa för att gynna stödområdenas näringsliv genom allmänt verkande åtgärder. För företagens lånsiktiga planering är det gynnsammare att vela

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Regionalf)olitiska åtgärder vid beskattningen, m. m.

vilka allmänna fördelar som är förenade med etablering i stödområdena än att dä och dä, oregelbundet och eventuellt, kunna räkna med särskilt stöd i enstaka fall. Den uppvaktning i "maktens korridorer" och det mygel som ofta kan bli följden skulle kunna elimineras genom lämpliga allmänna stimulansåtgärder. Med sådana allmänna stimulansåtgärder kan inle rimligen uppstå större tekniska problem än vad som är fallet med andra sädana, t, ex, i anslulning till investeringsfondsverksamheten. Med dessa fö ord ber jag, herr talman, atl fä yrka bifall till reservationen.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Som en del talare redan har sagt har vi behandlat denna fråga ett flertal gånger här i kammaren, och del är kanske därför onödigt att alltför djupt gräva ned sig i alla de problem som skulle uppstå om de här motionerna bifölls. Men jag skall ändå till motionärernas glädje stödja mitt inlägg på deras egen reservation. Den börjar med att konstalera:

"Det regionalpolitiska stödet bör enligt vär uppfattning i ökad utsträckning inriktas pä att främja sysselsättningen, förbättra grundsiluaiionen i stödområdena och skapa större utrymme för enskilda initiativ,"

Så långt är vi överens. Jag tror också att vi kan vara överens om att nu vidtagna åtgärder uppfyller dessa krav.

Men jag fortsätter med att citera en mening till: "En möjlighet är därvid an utnyttja skattesystemet som regionalpolitiskt instrument,"

Till den slutsatsen har utskottels majoritet under alla år sagt definitivt nej, och del gör den nu också.

Vi har frän majoritetens sida aldrig trott på atl skalteargumentel skulle vara ell utomordentligt medel i regionalpolitiska sammanhang. Vi tror i stället atl det är de åtgärder som redan är beslutade som ökar sysselsättningen i både det inre och det yttre stödområdet.

Jag skall förklara hur majoriteten ser på detta problem. Om vi genomför en differentiering av arbetsgivaravgiften för det bl. a. stora snedvridande konkurrenseffekter företagen emellan i olika delar av vårt land. Dessutom kostar sänkningen eller borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften samhället uppskattningsvis I miljard kronor i sänkta inkomster. Anledningen lill alt vi en gång i liden införde den allmänna arbetsgivaravgiften och sedan efter hand ökade den var all vi sänkte den direkta skatten för löntagarna. Nu skulle jag vilja fråga motionärerna om de har några som helst tankar atl vidarebefordra - om nejproposilionen nu med lottens hjälp skulle vinna - lill den utredning som dä skall tillsättas beträffande hur Ulredningen skall se på delta problem. Vem skall betala den miljard i minskade staisinkornsier som slopandet av den allmänna arbetsgivaravgiften i del allmänna stödområdet skulle leda till? Del är väl ändå någon som måste göra det. Är del löntagarna, är det företagen i södra Sverige - alltså de som ligger utanför stödområdet - eller vem är det som skall beiala den miljarden?

Vi tror inle pä några generella åtgärder när det gäller all öka sysselsättningen i stödområdena. Vi tror atl de selektiva åtgärder som riksdagen

tidigare har beslutat om är de riktiga åtgärderna. Vi tror att - rätl använda - är investeringsfonderna det bästa medlet för alt öka sysselsättningen i stödområdena. Där är fonderna också helt fria; del behövs bara en anmälan till myndigheterna för atl företagen skall ha rätt alt använda investeringsfondsmedel. Med dessa ord, herr lalman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr talman! Vi har inte använt uttrycket "utomordenligl medel", utan vi har sagt alt detla är ett medel jämte övriga atl använda i regionalpolitiskt syfte.

Herr Kristenson säger alt en av anledningarna till atl majoriteten inte tillstyrkt motionsförslagel är den snedfördelning som uppslår vid olika uttag. Men som jag försökte belysa i mitt första anförande är grundförutsättningarna för företagen olika beroende på i vilket område av landet de arbetar, och del är dessa olikheter som vi vill försöka utjämna med de föreslagna åtgärderna.

Som svar på frågan vem som skall beiala kostnaderna vill jag säga atl vi inte tagit ställning lill i vilken utsträckning delta medel skall användas, utan vi yrkar endast på en utredning. Vj har emellertid här i landet vidtagit lokaliseringspolitiska åtgärder, där vi solidariskt tagit pä oss ökade utgifter för att stimulera verksamheten i de områden som lider av olika handikapp. På samma sätt skulle vi solidariskt beiala de kostnader som här uppstår.

Jag håller med om atl investeringsfonderna är ett bra medel. Men hittills har dessa använts endasi lill 14 procent i lokaliseringspolitiskt syfte. 14 procenl av befolkningen bor inom stödområdet, och följaktligen har användningen av investeringsfondsmedel inle särskilt gynnat stödområdet. Vi anser att även denna fråga bör tas med i den föreslagna utredningen, så att jnvesterjngsfonderna i större utsträckning än hittills kan användas i regionalpolitiskt syfle.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Regionalfwliliska åtgärder vid beskattningen, m. m.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr lalman! Utskottets värderade talesman herr Krislenson sade - om jag hörde rätl - alt en differentiering av arbetsgivaravgiften skulle medföra en snedvridning av konkurrensen olika företag emellan. Han ansåg atl del var ett skäl all inle differentiera arbetsgivaravgiften. Men det är just det motionärerna vill åstadkomma; de vill gynna de företag som etablerat sig i det inre eller allmänna stödområdet - dessa företag skall alltså fä en gynnsammare konkurrenssituation.

Vi har inte sagt någonting om hur stora differenserna skall vara, utan den saken vill vi, som herr Olsson i Järvsö framhöll, överiämna till en utredning. När man talar om differentiering av arbetsgivaravgiften, menar man en differentiering inom ramen för den arbetsgivaravgift som vi nu har.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974.

Regionalpolitiska åtgärder vid beskallningen, m. m.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! För herr Olsson i Järvsö vill jag gärna understryka vad jag sade i mitt första anförande, nämligen att ni - innan ni med lottens hjälp vinner voteringen och det skall tillsättas en utredning - bör ta chansen att nu tala om hur denna reform skall finansieras. Skall kostnaderna läggas pä företagen i södra Sverige eller på löntagarna? Erfarenheten från tidigare utredningar säger oss nämligen att ni gärna är med och föreslår nya reformer eller skattesänkningar men aldrig vill vara med och betala vad det kostar. Del är rimligt atl vi nu för ett besked beträffande finansieringen, innan vi gär till beslut.

När det gäller fonderna har företagsskatteberedningen i uppdrag all utreda frågan om fonderna inom svenskt näringsliv, och för det ändamålet behöver vi.alltså inte tillsälta nägon ny utredning.

Herr Hörberg gör elt märkligt uttalande när han säger sig gilla all vi med skattesystemets hjälp ändrar konkurrensförhällandena förelagen emellan, sä att vi till stödområdena för fler företag. Det betyder bara att vi för flytta förelag exempelvis frän Göteborg, där herr Hörberg och jag hör hemma och där man redan nu har en svär situation pä arbetsmarknaden. Är del därifrån eller från Stockholm, som också har en krympande arbetsmarknad, som herr Hörberg vill atl förelagen skall flytta lill stödområdet?

För resten skulle jag kunna ställa en fräga till herr Olsson i Järvsö, eftersom Centerns ungdomsförbund talat om alt man skall decentralisera och flytta ut. Har Centerns ungdomsförbund ännu flyttat ut från Stockholmsregionen?

Hert OLSSON i Järvsö (c):

Herr talman! Den sista frågan förmodar jag fortfarande är under utredning, men den hör ju knappast till det här omrädel.

Vad gäller herr Kristensons uppgift om atl en differentiering av beskattningen i regionalpolitiskt syfte redan är under utredning vill jag påpeka atl företagsskaiteutredningen inte har till uppgifl atl pröva investeringsfonderna från regionalpolitisk synpunkt. Jag anser att del borde ingå i uppgifterna för den utredning som vi föreslår.

Frågan om vem som skall betala svarade jag på i mitt förra inlägg, och jag menar att utredningen bör arbeta förutsättningslöst för atl komma fram lill hur och i vilken omfattning man lämpligen skall kunna använda skattemedel i regionalpolitiskt syfte.

Jag vill lill slut säga alt jag är litet besviken pä ulskoiismajoriteten, eftersom man både i finansutskottet och i debatten i våras klart uttalade att man var villig att medverka till att en sädan här utredning kom till stånd. Nu har man gått ifrån det löfte som finansutskottets vice ordförande gav. Vi hade hoppats all efter detta klara medgivande få ell gemensamt uttalande i utskottet för en utredning.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Jag tycker atl herr Kristenson i sitt andra inlägg mörkmålade rätt kraftigt. Vi har som väl är elt ganska expansivt näringsliv. Det talas

ju för närvarande om övervinster, och nog skulle den expansionen kunna inriktas till stödområdena, som så väl behöver bättre sysselsättningsmöjligheter. Det fär vi vara med och ta ansvaret för, även om vi representerar en sädan valkrets som Göteborg. Det behöver inte alls innebära någon minskning av företagsamheten i Göteborg, ulan nyetablering kan styras den här vägen.

Vidare tycker jag att det är för mycket begärt av herr Krislenson alt kräva alt vi här i dag direkt skall kunna svara pä hur frågan om den differentierade arbetsgivaravgiften skall lösas när vi hemställer att en utredning skall titta på just detta.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Regionalpolitiska åtgärder vid beskattningen, m. m.

Herr KRISTENSON (s):

Herr lalman! Jag skall gärna läsa upp för herr Olsson i Järvsö vad finansutskottets vice ordförande sade i den debatt som herr Olsson åberopade:

"Men vi har därmed inle sagt att det, oavsett vad utredningen kommer fram till för resultat, skall bli en sädan differentiering. Jag vill redan nu framhålla atl jag har svårt att förstå varför Cellulosabolagei (SCA) eller Mo och Domsjö, för atl inte tala om LKAB, skulle betala en lägre arbetsgivaravgift pä grund av alt de råkar befinna sig i stödområdet. Men en utredning kan vi vara med om."

Nu skulle jag tro alt både finansutskottets vice ordförande och de övriga socialdemokratiska ledamöterna efter att ha läst skatteutskottets betänkande är övertygade om att de inte skall stödja förslaget om en sädan utredning. Därför hoppas jag alt de röstar med majoriteten i skalteutskoilet, även om de sagt något annat vid en tidigare lidpunkt.

Sedan, herr Hörberg, är del helt klart att jag inte trodde mig kunna fö svar på frågan hur man skall lösa finansieringen, men man skall inte prata så löst om detta som herr Olsson i Järvsö och herr Hörberg gjorde när ni sade: Visst skall vi ställa upp solidariskt och betala detla. Ni kan åtminstone ge vissa anvisningar om hur ni vill ge Cellulosabolaget, Mo och Domsjö, LKAB eller andra stora företag i Norrbotten en god förmögenhetsökning.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Järvsö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skaiteuiskottets hemställan i betänkandet

nr 49 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås

m. fl.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktobe;r 1974

AlkoholpoUtiska frågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 155

Avstår - I

§ 14 Alkoholpolitiska frågor

Föredrogs skaiteutskoltets betänkande nr 50 i anledning av motioner beträffande alkoholpolitiska frägor.

I della belänkande behandlades motionerna

1974:609 av herr Johansson i Skärstad m.fl. (c),

1974:624 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s),

1974:1211 av herrar Ekinge (fp) och Eriksson i Arvika (fp),

1974:1224 av herr Israelsson m.fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen uttalade sig för överförande av bryggerinäringen i statens ägo och anhöll hos regeringen om härför erforderlig utredning samt framläggande av förslag om övertagande,

1974:1251 av herr Westberg i Ljusdal (fp) samt

1974:1335 av fru Nilsson i Kristianstad m.fl. (c).

Motionen 1974:1335 hade hänvisats till skaiieulskoiiet endast i vad den avsäg reklam för alkohol och i övrigt till socialutskottet.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1974:609,

2. motionen 1974:624,

3. motionen 1974:1211,

4. motionen 1974:1224,

5. motionen 1974:1251,

6. motionen 1974:1335, i vad avsäg alkoholreklam.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! I del nu förevarande betänkandet, nr 50, frän skatteutskottet behandlas motionen 1224 som jag själv och ytteriigare tre vpk-ledamöler undertecknat.

I motionen yrkar vi att riksdagen skall uttala sig för ett överförande av bryggerinäringen i statens ägo och hos regeringen hemställa om härför erforderiig utredning samt framläggande av förslag om övertagande.

Motionen utgör en ålerupprepning av ett krav som vi tidigare framfört. Vid tidigare tillfällen har vi ocksä kombinerat kravet på förstatligande av bryggerinäringen med krav pä förbud mot alkoholreklam. Vi vidhåller också

delta krav, men anledningen till atl vi inte nu också upprepar det är atl det kan länkas komma upp i det slutbetänkande som den alkoholpolitiska ulredningen snart kommer att avlämna. Nu har emellertid detla krav rests igen, i motioner från annat häll. Kommer det upp till votering så kommer vi självfallet all stödja det.

Motiveringen till vårt yrkande om förstatligande av bryggerinäringen kan sägas vara både ideologisk och nyklerheispolitisk. I vad först gäller det ideologiska motivet så bygger detta på vär grundläggande syn i fräga om det privata vinstintresset, vilket vi vill eliminera från ett verksamhetsområde inom vilket del definitivt inte hör hemma.

Vårt nykterhetspolitiska motiv bygger på det rimliga antagandet att en privatkapitalislisk näringsidkare normalt marknadsför sina produkter pä ett sätt som syftar till en ständig ökning av avsättningen oberoende av den marknadsförda produktens sociala nytta. Det som blir avgörande är om avsättningen ger god vinst. Även om det mot detta vårt motiv kan anföras att samhället kan ingripa reglerande i fråga om denna marknadsföring, så menar vi att motivet ändå har en betydande relevans.

Utskottet har vid sin behandling av 1974 ärs alkohol- och drogpolitiska motioner förfarit på samma sätt som det gjorde år 1973. Det har inneburit att man sammanknippat samtliga motioner pä området och yrkat avslag på dem med hänvisning till att den alkoholpolitiska utredningen snart beräknas avge sitt slutbetänkande. Utskottet ber visserligen om ursäkt för att del tidigare felbedömt tidpunkten för när utredningen skulle bli färdig men skriver atl man nu anser sig vara säkrare på när den skall bli klar. Skillnaden i utskottsskrivningen jämfört med i fjol är att man i år kunnat skriva ännu kortare och endast hänvisa till föregående års behandling. I detla molionsknippe ingår också vår motion 1224 som jag nu pläderar för

Jag kan medge att det är lämpligt att hela alkoholpolitiken behandlas i ett sammanhang, men i motionen 1224 rör det sig om en yrkande som inte endasi har en nykierhetspolitisk motivering och om ett yrkande som, såvitt mig är bekant, inte kommer att las upp i den alkoholpolitiska utredningens slutbetänkande.

Jag är därför, herr talman, av den meningen atl yrkandet i motionen 1224 mycket väl kan tas upp till beslul utan att APU:s slutbetänkande behöver avvaktas. Eftersom vpk inte är representerat i skatteutskottet har yrkandet inte kunnat uppföljas i en reservation. Jag yrkar därför bifall till motionen 1224.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Alkoholpoliliska frågor

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! På dagen en vecka efter del minnesvärda datum då mel-lanölsfloden sköljde ut över det svenska folkhemmet - alltså den 8 oktober 1965 -bemyndigades finansministern all tillkalla högst nio sakkunniga med uppgift all verkställa översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken. Vad finansminister Gunnar Sträng väntade sig av denna utredning kan man fråga med anledning av vad han yttrade i riksdagsdebatten om mellanölet den 21 maj samma är:

6 Riksdagens protokoll 1974. Nr 104-107

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Alkoholpoliliska frågor

"Men visst kan man lillsätla en kommitté efter det sedvanliga mönstret och dessutom låta nägra sakkunniga vetenskapsmän på området ingå i den och låta denna kommitté ägna två, tre eller fyra år ät all utarbeta olika lärda utläggningar om effekten av en sådan här reform i olika avseenden. Men jag försäkrar er, ärade kammarledamöter, all en sådan kommittés ledamöter inte kommer att bli ense, ulan alt de kommer att bibehålla sina olika uppfattningar Även vetenskapsmännen kommer att ha olika uppfattningar."

Nu har utredningen arbetat, inle i fyra år högst, ulan i nio är. Den är äntligen färdig, och vi väntar pä dess betänkande och förslag. Under tiden har riksdagen med motiveringen att man väntat pä denna utredning avslagit mänga tänkvärda motioner. Under denna tid har spriten skördat allt fler offer. Alkoholproblemen växer är från år, och innan vi för något förslag från regeringen har väl ytterligare lagts ett är lill de nio.

Jag tror att vi inte kan vänta längre med att finna effektiva åtgärder mot det växande alkoholproblemet.

Låt oss gä till skolans område. Vi vet att man där under de senaste åren vidtagit mänga omfattande reformer, och man kunde tycka att arbetsro vore det mest angelägna. Likväl lägger SIA fram förslag om en ganska revolutionerande förändring i skolans arbete pä grund av de mänga problem som finns. Orsakerna till problemen på skolans område är många. Det råder dock ingen tvekan om att alkoholen är en av orsakerna. Alt dä ta upp problemen på skolans område utan alt också angripa orsakerna utanför skolan kan inte vara så genomtänkt. Därför mäste vj ta upp problemen utanför skolans område, och dit hör pä ett särskilt sätt alkoholproblemet.

Jag tror att del finns mänga saker som kan göras medan regeringen funderar på vad den skall skriva i propositionen, som vi kanske för nägon gång nästa är.

I den motion där jag står som första namn har vi föreslagit vissa åtgärder. Vi har understrukit behovet av information om alkoholens risker. Därvid har vi sagt alt man mäste sträva efler att den positiva attityd och kommersiellt betingade gloria som skapats kring alkoholförtäring ersätts av samma skarpa reaktion som nu drabbar narkotikabruket. Denna positiva al-koholallityd har visseriigen tusenårig hävd, men icke desto mindre härden inneburit och innebär fortfarande en nationell fara, som det är både demokratiskt och kulturellt förnedrande att behöva uppleva.

Andra vägar måste ocksä skapas, t. ex. att alkoholreklamen förbjuds och ersätts med motreklam. En sådan motreklam skulle fö en mycket framskjuten plats i åtgärderna mot alkoholbruket. Utgifterna för en sådan samhällelig motreklam får i dag anses som mycket små, och samhället skulle totalt sell göra mycket stora besparingar genom införandet av motreklam.

Vidare är det angeläget atl alkoholhalten i mellanöl och starköl sänks, sä att den inte längre utgör nägon berusningsrisk. Vissa uppgifter har läckt ut från alkoholpoliliska utredningen. Bl. a. har del talats om atl den skulle föreslå ett folköl med en alkoholhall på 3 procenl. Vi reagerar kraftigt mot detla tal om folköl. Jag vet atl jag har mänga bakom mig när jag säger

att del inle är ett svenskt folköl vi behöver utan det är svensk folknykterhel som är angelägen. Vi hoppas att riksdagen, som är folkets valda ombud, arbetar för atl fö en svensk folknykterhel.

Jag skall inte framställa nägra yrkanden utan vill till slut bara citera några ord som yttrades av en känd nykterhetsledare för något år sedan:

"Den---- förda alkoholpolitiken är ett av detla sekels allvariigasle po
litiska misstag, som det tyvärr kommer att ta decennier att rätta till. Al
koholmissbruket vållar samhället kostnader och föriuster som uppgår till
fiera miljarder kronor, även om nägon exakt beräkning inte är möjlig att
utföra. Samtidigt mäste man komma ihåg aU mänga av alkoholens ska
deverkningar över huvud tagel inte går alt skatta i ekonomiska termer.
Den som i en mansålder arbetat med alkoholskadade medmänniskor och
deras anförvanter vet att detta tyvärr är alltför sant. Bakom det statistiska
materialet döljer sig mänskliga tragedier av oanad omfattning."

Herr talman! Del hade varit önskvärt att de många motionerna i detta ärende hade rönt ett bättre öde. Jag vet alt man nu kanske nödgas böja sig för beskedet att vi för invänta vad som skall komma i dessa frågor, men jag tror att vi under tiden måste arbeta för att komma till rätta med de stora problem som finns på detta område i vårt samhälle.

Under delta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru NORMARK (s):

Herr talman! Eftersom utskottets betänkande är enhälligt ämnar jag inte la kammariedamöternas tid i anspråk någon längre stund. De alkoholpolitiska frågorna är kontroversiella och betydelsefulla, och det behövs elt omfattande underlagsmaterial för att debatten om dessa skulle bli meningsfull. Därför vill utskottet invänta alkoholpolitiska utredningens slutbetänkande, som synes komma att föreligga inom kort. Förutsättningarna för utskottets arbete har i år varil likartade fiolårets, bara med den skillnaden att vi inte nu har anledning förmoda att alkoholpoliliska utredningens arbete blir ytterligare försenat. Då fiertalet av motionsyrkandena ligger inom denna utrednings arbetsområde, har vi i utskottet inte funnit anledning alt ingående pröva dessa yrkanden.

Jag har full förståelse för den otålighet som många känner över atl vi inte har fått utredningsförslaget, men dröjsmålet vittnar måhända om den svårighetsgrad ämnet har.

Motionen 1211, i vilken del yrkas på en utredning angående alkoholbrukets roll i samhällsekonomin, har jag sympatier för. Det skulle vara värdefullt alt ha ett sådant material i den alkoholpolitiska debatten. Men som motionärerna själva framhåller är det inte ännu känt vad APU kommer alt säga i de frågorna heller.

Jag är inle beredd att diskutera vad som kan ha "läckt ut" från utredningens arbele. Vi för tillfälle att ingående debattera de alkoholpoliliska frågorna i hela deras vidd när alkoholpolitiska utredningens förslag kommer. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Alkoholpoliliska .frågor

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Alkoholpoliliska frågor

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag skall bara föriänga den här diskussionen med ett par minuter; vi kommer förhoppningsvis atl fö en läng alkoholpolitisk debatt ganska snart.

Man gör refiexionen, när man läser motionen 1224 och hör herr Israelsson här i talarstolen, att det är andra värderingar än alkoholpoliliska som har föranlett den motionen. Jag skulle vilja fräga, vilka alkoholpolitiska effekter som herr Israelsson egentligen tänker sig atl man skulle kunna uppnå genom ell förstatligande av bryggerinäringen. Del finns ju en mängd andra tänkbara åtgärder, som vi för diskutera sedan, och redan i dag har vi åtgärder på reklamens område, genom en frivillig överenskommelse, som fungerar ganska bra. Man kan också ändra alkoholprocenthalien och försäljningsbestämmelserna etc.

Herr Israelsson tar nog den alkoholpoliliska debatten lill täckmantel för tankegångar som hell enkelt är ideologiskt betingade. Jag tycker all frågan om de alkoholpolitiska åtgärderna i vårt land är så väsentlig och så allvariig all man inte fär diskutera den med ideologiska baktankar. När alkoholpoliliska ulredningen presenterar sitt betänkande för vi skäl att komma tillbaka och diskutera den här frågan mycket ingående och, som jag hoppas, seriöst.

Hert ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Komstedt efteriyser vilka alkoholpoliliska effekter jag tror atl ett förstatligande av bryggerinäringen kommer all få. Del hoppades jag skulle framgå av vad jag sade för en stund sedan.

Jag väntar mig inga dramatiska förändringar, och jag sade också i mitt första anförande atl det kan invändas mot förslaget atl samhället ju kan reglera marknadsföringen. Men jag sade ocksä alt bara del förhällandel all man hela tiden vill öka sin försäljning, vidga sin marknadsandel osv. mäste leda till atl den totala konsumtionen stiger. Elt gammalt intresse för nykterhetsvänner är att man skall försöka minska den totala konsumtionen av alkohol i samhället, och del tror jag atl man gör bäst genom att samhället också har kontroll över tillverkningsledet.

Herr Komstedt säger också all värt förslag är en täckmantel för ideologiska krav. Jag vill inte vidgå atl det uttalandet är riktigt. Jag sade i mitt första inlägg att det också fanns ideologiska skäl bakom förslaget, och jag anförde vilka de var. Därför tycker jag atl jag har gäll fram med öppet visir.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talman! Det var precis vad jag försökte säga i mitt inlägg: det var ideologiska skäl som låg lill grund för herr Israelssons anförande och inle omtanke om de människor som drabbas av de här svära problemen. Därför hoppas jag också att vi skall fö en seriös debatt när vi har ell bättre sak-underiag, så atl vi kan bena ut vad som egentligen är omtanke om de människor som råkar ut för alkoholproblem och vad som är ideologiskt betingat.

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag hoppades all del framgick av milt första anförande alt jag utgick frän omtanken om de alkoholskadade och risken för alkoholskador som del primära. Som del sekundära kommer de ideologiska synpunkterna in.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Den som liksom jag har deltagit i debatten om alkoholpolitik här ett tiotal år hade hoppats att de motioner som nu föreligger skulle ha resulterat i ett positivt ställningstagande frän riksdagen. Tyvärr har skai-leulskottet i sill betänkande nr 50 ännu en gång avvisat förslagen.

Den statistik som här redovisas om utvecklingen pä alkoholsidan är en beklämmande läsning. Envar kan ju läsa siffrorna. Men jag vill bara påpeka att det talas om ökning av konsumtionen på olika områden. Vi kan inte komma ifrån all det är en negaliv trend, och detta bortsett frän den dolda flod av alkohol som nu skall bekämpas genom den av flnansminislern nyss lagda propositionen mol hembränningen.

Vi är på eti säll tillbaka till 1853-1854, då Sveriges riksdag avskaffade husbehovsbränningen, har någon sagt. Det är väl inte precis så, men del är sorgligt atl lill allt det som officielll förtärs kommer allt det andra. En ökning från 3,31 till 3,56 liter per individ och är, "mätt i alkohol 100 procent per invånare över 15 år" - del är någonting som man måsle beklaga. Dessutom talas det om tilltagande fylleri.

Nu vet vi - som de föregående talarna ocksä har sagt - att det inte är möjligt med nägon uttömmande debatt i dag. Jag har dock velat anföra några synpunkter, och jag vill gärna en gång till beklaga den fördröjning av APU:s slutbetänkande som hindrar de vikliga reformer som är sä angelägna och som vi väntar på. Det flnns så mänga bedrövliga förhållanden ute i samhällslivet som alkoholen rår för och som jag tror att en riktig politik skulle kunna förbättra. Vi har den olycksaliga 18-ärsgränsen som ger sådana problem vid tillämpningen. Frågan är om APU nu redovisar ell material som gör del möjligt att komma lill rälla med dessa och andra svårigheter.

Del är någon som hävdar att del är osäkert om något principiellt nytt alkoholpolitiskt argument har framkommit efter är 1760. Jag hoppas att del nu flnns i del belänkande som skall tryckas. Men jag måste säga, i motsats lill de föregående talarna, all när jag i utskotlsbelänkandet nr 50 läser den rad av årtal som anger när utredningens betänkande skulle ha kommii enligt vad man har fält besked om från APU, så är jag inle så säker pä atl iryckmånaden november 1974 blir den rikliga. Hur som helst tror jag knappast att lagstiftningen kan ske 1975 - kanske inte ens 1976. Under liden växer problemen, och vi som av olika anledningar ville göra någoniing är bundna av att vi alltid hänvisas till den här utredningen.

Men det som till sist gjorde att jag ändå gick upp i talarstolen var det som gällde reklamen. Jag skall inte la upp frågan om reklam i allmänhet, men jag skall ta upp del enligt min mening beklagliga sätt att informera

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

AlkoholpoUtiska frågor

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Alkoholpoliliska frågor

som Bryggareföreningen ägnar sig ät. Man kunde erinra om En motbok om mellanöl 1971. Bryggareföreningen hänvisar till tvä forskaress, k. resultat och sakkunskap - en mycket diskutabel bok. Men jag vill i dag framför allt påtala den skrift som i höst har kommit till mig från Bryggareföreningen, påkostad och fin i layout, färg och form, där man - jag skall inte ta upp innehållet i stort - gycklar med vad man kallar den puritanska livsstilen. Vi måste fö ett samhälle som inte är puritanskt. Del ligger ell lätt löje överskriftens beskrivning av purilanismen - del är negativt med puritaner.

Och det kommer fram, direkt eller indirekt, i skriften att vi måste leva med alkoholen, vi måste ha den med i samhället men vi måste "sköta" den. Bryggareföreningen liknar de alkoholliberaler som fanns i gamla tider och som hävdade rätten atl tillverka och använda alkohol. Man har ju nyss också fött in det här fina ordet folköl, som jag tidigare har protesterat emot.

Men kan vi verkligen "sköta" alkoholen? Blir inte offren mänga, särskilt bland ungdomen?

Alkoholen är till sist en ödesfråga. Jag är litet grand släktforskare och jag har hållit på i ett trettiotal år och läst om stora ofreden. Jag vill hävda att det finns uppgifter som tyder på att alkoholen tog lika mänga och i vissa bygder fler offer än t. o. m. de stora missväxlåren och krigen. Den fruktansvärda statistik man kan fö fram genom all följa domböcker och annat visar alt på den tiden var alkoholen en ödesfråga, och den är det ännu.

Mol denna bakgrund tycker jag atl om en sädan allvariig förening som Bryggareföreningen går lill rätta med purilanismen bör den ocksä veta, alt hade inle nykterhetsrörelsen och del som man i denna mening kallar puritanskt funnits med i bilden skulle del ha varit helt annorlunda med värt Sverige. Hade inte nykterhetsrörelsen i början av 1800-talet uppträtt och gjort vad den gjorde är frågan om Sveriges riksdag funnits i nuvarande form i dag. Därför tror jag att man skall akta sig för att ge ut sädana här skrifter.

Fär jag påtala en sak till. Det har sagts mig atl del nyss redovisats en utredning om televisionsprogrammen, där man har tagit fram fakta om hur många gånger del visas dryckesvanor, sprit och glas i programmen, och man har funnit all del är skrämmande ofta. Detta ger vid handen alt samhället inte tydligt observerar vådorna av atl låta unga människor få intrycket att vi skall leva med alkoholen.

Nu hjälper det inte alt sälta in totalförbud - jag yrkar inte på del och tror inte att det gär att realisera. Men vi måsle fö en annan miljö, mer upplysning och andra möjligheter att hjälpa våra ungdomar. . Milt anförande i dag är alltså alt se dels som en hälsning till APU -även om jag förstår att utredningen kan försvara sitt sena ställningstagande - atl vi är trötta på atl vänta, dels som ett markerande av atl man bör handskas med nykterhetsvänner och puritanism på ett annat sätt än Bryggareföreningen.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Jag ber om ursäkt för atl jag tar kammarens tid i anspråk under tre minuter trots atl jag inte har någol yrkande. Alt jag ändå går upp i talarstolen hänger samman med att den motion där jag stär som första namn har en något annan inriktning än övriga alkoholpolitiska motioner som behandlats här i dag.

Det är sä atl jag och ett icke obetydligt antal riksdagskolleger står bakom motionen 624 med krav pä lättnader i Systembolagets ytterst restriktiva politik när det gäller etableringen av systembutiker. Della betyder inte att vi motionärer begär att det skall inrättas en butik i snart sagt varje by, som vi ibland har fött höra frän nykterhetshäll. Vad det är fråga om är bara att åtminstone varje storkommun skall kunna fö sin systembutik, om man så önskar.

Nu har ju skatteutskottet med ett grepp, som ingalunda är ovanligt i utskoltssammanhang, sopat samtliga motioner under mattan genom att hänvisa lill den alkoholpolitiska ulredningen som förhoppningsvis kommer att publicera sitt slutbetänkande inom kort. Jag vill gärna säga att jag inte har något att invända mot ett sådant förfaringssätt, eftersom det ger möjlighet till en samlad alkoholpolitisk debatt nästa är, vilket är bra. För att emellertid bereda marken för en ny systembolagsmotion nästa år vill jag redan nu skicka med en liten hälsning till de mänga nykterhetsvännerna i skaiieulskoiiet.

Det är den hälsningen att vi som har motionerat om en något mer generös politik när del gäller etableringen av systembolagsbutiker inte ser motionen som i egentlig mening nykierhetspolitisk. Jag troratt superiet pä landsbygden - i den män det förekommer - blir varken större eller mindre om riksdagen bifaller en sådan motion. Vad det här är fräga om är i stället att inom ramen för nu gällande nykterhetspolitik åstadkomma större rättvisa mellan stad och land. Och det kan jag enklast illustrera med alt peka på att med nuvarande etableringspolitik har Stockholm 43 systembolagsbuliker medan inle mindre än 87 slorkommuner, dvs. en tredjedel av landels samtliga siorkommuner, är helt ulan sädana butiker. Den situationen upplevs nu i allt större utsträckning som en orimlig snedfördelning ur servicesynpunkt, och därför vore det en styrka om riksdagen nästa år kunde tillmötesgå opinionen på den punkten.

Herr lalman! I övrigt ber jag atl fö yrka bifall till utskottets hemställan i skatteutskottets betänkande nr 50.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Alkoholpoliliska frågor

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Här har nu representanter för olika partier använt tillfället all hålla nyklerhetsfrämjande anföranden, och jag anser det inte vara något ont i det, även om jag inte själv har tänkt försöka mig på det i dag.

Som utskottsledamot tycker jag att vi i betänkandet har ganska väl besvarat de motioner vi haft att behandla. Klart är dock all om vi förra året-hade vetat alt alkoholpolitiska utredningens betänkande skulle dröja, så hade vi behandlat motionerna konkret och inte bara lagt dem på is så atl

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Alkoholpoliliska .frågor

säga. Nu vet vi emellertid att utredningen relativt snart kommer att presentera sitt belänkande, och därmed har vi låtit oss nöja tills vidare.

Jag vill gärna säga att för oss folkpartister som 1972 var med om att rösta för ell överförande av mellanölet till systembolagsbulikerna är det mycket angeläget alt vi denna gäng, när alkoholpolitiska utredningens betänkande framläggs, verkligen för till stånd en lösning av mellanölsproblemet. Vi kan helt enkelt inte ha det så som det är i dag. Jag tror också att fler ledamöter av denna kammare är överens om det i dag än vid omröstningen 1972.

Sedan skall jag inte förlänga denna debatt mycket mera utan vill bara tillägga att alkoholen är ett samhällsgissel som vi måste komma till rätta med. Jag vågar inte hoppas på mer än att vi skall kunna göra det partiellt med de förslag som alkoholpoliliska ulredningen lägger fram i vär och som vi för tillfälle atl diskutera under vär- och höstriksdagen nästa år. Men jag hoppas atl vi efter alkoholpoliliska utredningens förslag och efter beslut här i kammaren nästa år skall kunna gä vidare med en utredning som ger oss en sammanfattning av de kostnader för samhället och de tragedier för samhällsmedborgarna som alkoholen för med sig samt att vi så småningom skall hitta en definitiv lösning sä atl samhället slipper det gissel som alkoholen är.

Fru NORMARK (s):

Herr talman! Till herr Nilsson i Agnas vill jag säga att jag delar uppfattningen atl information om alkohol liksom om allting annat skall vara saklig och väl underbyggd. I en debatt om dessa frägor tror jag inte att det över huvud taget tjänar någonting till med alltför känslomässiga ulfall ät ena eller andra hållet, utan en saklig och klart underbyggd diskussion tjänar saken bäst. Och att vi alla är överens om atl försöka lösa problemen råder det väl Inget tvivel om.

Sedan vill jag säga till herr Petterson i Lund alt vi väl inte har diskuterat den ojämna fördelningen av systembolagsbuliker som ett nykterhetspoliliskt instrument. Det talar ju också dagens situation emot. I områden där det är gott om människor är det också tätt mellan systembolagsbutikerna, och alt då undanhålla glesbygdsbefolkningen sådana butiker tjänar inte något nykterhetspoliliskt syfte. Nej, det är andra -jag tror först och främst företagsekonomiska - skäl som ligger bakom den ojämna fördelningen.

Del finns ingenting i utskottsbetänkandet som lyder pä att vi har bedömt herr Petterssons motion från nykterhetspoliiisk synpunkt, och jag yrkar än en gäng bifall lill utskottets hemställan.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Bara en liten anmärkning till fru Normarks påstående att mitt inlägg skulle vara en plädering för systembutiker i glesbygd. Så är ingalunda fallet. Det finns mycket stora och mycket folkrika kommuner som med nuvarande etableringspolitik inte har den service som det innebär alt ha en allsidig systembutik. Jag tror inte alt ett samhällsförelag kan föra

en så orimlig politik - även om det är ekonomiska faktorer som ligger Nr 105

i botlen - att man för att i varje ögonblick maximera vinslen helt bortser Onsdaeen den

från de servicebehov som man i egenskap av samhällsförelag ocksä mäste 23 oktober 1974

ta hänsyn till. I den diskussion som har förts om nedläggningshotade sys-

tembutiker - sådana finns också - har man kunnat påvisa att det inte är fråga om nägra föriustbutiker. Samtliga butiker, även de som är nedläggningshotade, går med mycket betydande vinst, sett från detaljhandelssynpunkt.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels motionen nr 1224 av herr Israelsson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill an kammaren bifaller skaiteuiskottets hemställan i betänkandet

nr 50 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1224.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 25

Avslår - 10

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad ulskoiiet i dessa punkter hemställt.

§ 15 Interpellation nr 127 om internationell kontroll av det fredliga utnyttjandet av kärnkraften

Ordel lämnades på begäran till

Herr WIJKMAN (m), som yttrade:

Herr talman! En ab.solut förutsättning för en fortsatt utveckling av det
fredliga utnyttjandet av kärnkraften måsle vara effektiva garantier mot olika
former av missbruk. Det centrala problemet gäller kontrollen av klyvbart
material. Även frågor om säkerheten vid de enskilda kärnkraftverken, per- 89

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

sonalens utbildning och instruktioner etc. är dock viktiga i sammanhanget.

Det inlernalionella alomenergiorganel, lAEA, arbetar med frågor rörande den inlernalionella kontrollverksamheten. Ännu så länge omfattas fö länder konkret av lÄEA:s verksamhet. Sverige häller för närvarande på att slutföra förhandlingarna om ett avtal med lAEA. Ratificeringen av avtalet väntas ske någon gång under nästa är. Avtalet omfattar ett mycket detaljerat system för inforrnationsutbyte mellan svenska anläggningar och lAEA över hur det klyvbara materialet utnyttjas - dvs. användningen i reaktorerna, transport av bränsleelement och avfallsprodukler m. m. -allt i syfte att kontrollera atl klyvbart material icke kommer pä avvägar eller används för annat än fredliga ändamål.

Det är självfallet livsviktigt atl dylika avtal nu upprättas med alla övriga stater som förfogar över eller är pä väg ätt utveckla kärnkraft. Inte minst angeläget är delta när utvecklingsländer, vilka saknar Sveriges högt utvecklade tekniska standard och know-how, ger sig in på kärnkraftsprojekt.

Men kontrollen för inte begränsas till atl endast gälla informationsutbyte i fräga om det klyvbara materialet. Speciella rutiner och säkerhetsbestämmelser för att skydda anläggningarna mot sabotage samt motverka stöld av det klyvbara materialet mäste utarbetas. Vi måste på alla sätt söka förebygga alt materialet kommer pä avvägar.

Den dagliga driften vid anläggningarna bör också bli föremål för internationella regler. Det är t. ex. nödvändigt alt kärnkraftverken drivs av hög-utbildad personal. Vidare torde det vara högst lämpligt att säkerhetsklas-sificera en stor del av personalen, mot bakgrund av atl den arbetar med så känsliga anläggningar och material.

Sverige har i flera sammanhang agerat för alt söka driva pä arbetet mot en internationell kontroll av det klyvbara materialet. Del arbetet mäste intensifieras. Perspektivet bör dock, som nämnts, utvidgas lill att omfatta även andra säkerhetsproblem i samband med det fredliga utnyttjandet av kärnkraften, dvs. normer och regler för personalens utbildning och ställning, anläggningarnas rent fysiska skydd etc. I sammanhanget bör givetvis övervägas någon form av sanktionssystem mot nationer som i framtiden negligerar bestämmelserna.

Arbelel med dessa problem är utomordentligt angeläget. Oavsett omfattningen av värt eget kärnkraftsprogram mäste vi söka driva fram internationella regler och kontrollmekanismer. Internationell samverkan är nödvändig för alt förebygga missbruk.

Försvarels forskningsanstalt har i en rapport tidigare i år ingående behandlat frågan huruvida plutonium från kärnkraftverk utgör elt effektivt utgångsmaterial för framställning av kärnvapen. FOA:s slutsatser var att reaktorplutoniet lämpar sig illa för detta. FOA har därvid ocksä konstaterat alt möjligheterna för t. ex. en terrorgrupp att stjäla klyvbart material från kärnkraftverk samt all därefter framställa en effektiv bomb vore praktiskt tagel uteslutna. Det sagda hindrar inle att kontrollen måste göras utomordentligt rigorös. Vidare understryker FOA atl en nation som skaffar sig tillgång till kärnkraftslekniken relativt snabbi också kan producera effektiva

kärnladdningar. Inte minst denna senare aspekt gör det så nödvändigt att fö till stånd en bred internationell konlrollorganisation.

Mot bakgrund av vad som anförts ber jag om kammarens tillstånd atl till herr utrikesministern ställa följande fräga:

Är statsrådet beredd redogöra för vilka initiativ i FN och andra internationella organ som den svenska regeringen planerar för att snabbt driva pä arbetet mot en internationell kontroll av det fredliga utnyttjandet av kärnkraften, i första hand beträffande det klyvbara materialet samt anläggningarnas fysiska skydd och säkerhet?

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Denna anhållan bordlades.

§ 16 Interpellation nr 128 ang. religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium

Ordet lämnades på begäran till

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp), som yttrade:

Herr talman! En av skolöverstyrelsen nyligen företagen undersökning har
klargjort, att bortåt hälften av alla mellanstadielärare ger ämnet religions
kunskap betydligt mindre tid än det skulle ha enligt läroplanen. Olika upp
gifter från personer som tjänstgör i eller har kontakt med skolan tyder också
på att sä är fallet. Dä man samtidigt vet att kurserna i religionskunskap
är myckel omfattande, mäste man ifrågasätta om målsättningen för un
dervisningen i ämnet under sådana förhållanden kan nås. I läroplan för
grundskolan 1969 finns denna målsättning klart angiven: "Undervisningen
i religionskunskap har till uppgift att orientera eleverna om de bibliska skrif
ternas huvudsakliga innehåll, om kristen tro och etik och om huvuddragen
av kristendomens historia och samfundsformer. Den skall orientera om öv
riga reglioner,- ."

Om undervisningens innehall står bl. a. angivet: "Bibeltexter, ur gamla
testamentet texter som belyser väsentliga sidor i den gammaltestamentliga
religionen, särskilt profeternas förkunnelse och roll i den israelitiska his
torien, - ; ur nya testamentet texter om Jesu verksamhet och förkunnelse,

vilka belyser Jesu syn på sig själv och på människorna och deras villkor samt människors ställningstagande till Jesus, vidare texter om aposteln Petrus och den första kristna församlingen och dess förkunnelse om Jesus som den uppständne Herren."

Ur lill läroplanen fogade anvisningar kan följande citeras:

"Bibeln skall ha en central plals vid undervisningen om kristendomen. Det är väsentligt att eleverna blir förtrogna med bibelns religiösa och eliska budskap och får en god kännedom om bibelns innehåll och tankevärid. Denna del av undervisningen bör ge en samlad bild av Jesu person, hans liv, förkunnelse och betydelse för den kristna församlingen."

Det är svårt alt förstå hur detta rika och väsentliga innehåll skall kunna förmedlas till eleverna, om ämnet religionskunskap för "betydligt mindre

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

tid än det skulle ha enligt timplanen", i synnerhet som detta är endast en del av det lärostoff som skall behandlas under ämnet religionskunskap.

En anledning lill det påtalade missförhållandet kan vara brister i lärarutbildningen och avsaknad av lämplig fortbildning i ämnet och i den metodik som den nya undervisningssituationen förutsätter. En annan orsak kan vara alt läroböcker och läromedel i övrigt inte pä ett riktigt sätt anpassats till den nya läroplanen.

De här nämnda "förklaringarna" utgör dock säkeriigen endast en del av orsakerna till det uppkomna läget. Det från början starka betonandet av objektivitelskravet verkade säkeriigen också hämmande pä undervisningen. Inte alltid förstod man att undervisningen skulle vara "objektiv i den meningen, alt den meddelar sakliga kunskaper om olika tros- och livsåskådningars innebörd och innehåll", som del slår i läroplanen.

Säkert finns det möjligheter atl genom positiva åtgärder åstadkomma rättelse i det missförhållande, som den åberopade undersökningen påvisat.

Enligl min mening är del angeläget alt läroplanens intentioner - såväl i fråga om ämnets målsättning som dess innehåll - förverkligas.

Under hänvisning lill vad som här anförts anhåller jag om kammarens tillständ atl till herr utbildningsministern få ställa följande frågor:

1. Hur ser statsrådet pä den utveckling i fräga om religionskunskapsämnets ställning på grundskolans mellanstadium som redovisats i nämnda undersökning?

2. Avser statsrådet att vidtaga nägra åtgärder i syfte att fö undervisningen att ligga i linje med vad läroplanen anger?

Denna anhållan bordlades.

§ 17 Interpellation nr 129 om åtgärder mot föroreningarna i Vänern

Ordet lämnades på begäran lill

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk), som yttrade:

Herr talman! Jag stod i januari 1971 som första namn på en motion, vari den försämrade föroreningssituationen i Vänern påtalades. Det framhölls alt mänga vikar i Vänern var svartlistade. För fiskets vidkommande utgjorde kvicksilverföroreningen största problemet, men de industriella utsläppen i övrigt var ocksä av myckel allvariig karaktär. Skogsindustrin hade det största ansvaret för den försämrade föroreningssituationen. Det verkligt allvariiga var, påpekades det, att även vattnet i öppna Vänern genomgår en långsam försämring som ger sjöns framtid elt dystert perspektiv. I motionen yrkades alt riksdagen skulle begära en riksplan från naturvårdsverket med syfte att bekämpa föroreningarna och återställa vattnet i landets större sjöar med prioritet åt landets största insjö, Vänern.

Svartlistningen av Vänern har nu för fiärde gången utökats. Helt nyligen har livsmedelsverket beslutat om ytterligare utsträckning av det svartlistade

området söder om Skoghall. Detta är elt hårt slag för inle minst yrkesfiskarna Nr 105

i Vänern. Kvicksilverhalten i de ytliga bottensedimenten är hög, speciellt Onsdaeen den '

i Kaltfiorden utanför Skoghall men också i sjön i övrigt. Uppgifter om detta 23 oktober 1974

har lämnats i pressen. Undersökningar har visal atl kvicksilvernivåerna i _

gädda är hög även ute i öppna Vänersjön.

I höst har debatten om Vänerns förorening intensifierats. Bakgrunden är den situation som här beskrivits och koncessionsnämndens beslul atl gå med på ökade kvicksilverutsläpp från Skoghallsverken i samband med en utbyggnad av klorproduktionen. De senaste åren har utsläppen från fabriken successivt begränsats till att nu omfatta 50 kg per år. Fortfarande sker dock stora kvicksilverutsläpp genom luften.

Yrkesfiskarna har protesterat kraftigt mot koncessionsnämndens beslut och också anfört besvär över detta. De kräver i stället att kvicksilverutsläppen skall stoppas hell och att Skoghallsverken i sin kloriillverkning skall övergå till den kvicksilverfria s. k. diafragmameloden. De har fått instämmande frän många håll, från olika miljögrupper t. ex., men i sina yttranden över Vänerns fiskareförbunds besvär har också fiskeristyrelsen, fiskeristyrelsens sötvattenlaboratorium samt fiskeriintendenten i distriktet krävt att kvicksilverutsläppen i Vänern skall upphöra. Nu senast har också naturvärdsverket sagt att vid en planerad utbyggnad av klorproduktionen i Skoghall bör en kvicksilverfri metod införas.

Vänern är Europas till ytan tredje insjö. Det är vän lands största insjö med alll vad detla innebär: betydelsen som vattentäkt, betydelsen i fråga om rekreationsmöjligheier för befolkningen inte bara i västra Sverige utan också för andra människor i vårt land. Vänern är allvariigi hotad. Dess föroreningssituation är en allvariig fräga och måste behandlas som en sådan. Det är tydligt främst att kvicksilver- och andra föroreningsutsläpp mäste bringas atl upphöra men ocksä att konkreta åtgärder mäste vidlagas för ett återställande av Vänerns vatten. Om inte detla kan ske kommer de tidigare ofantliga kvicksilverutsläppen att för lång tid sälta sin prägel pä Vänerns vallen. Detsamma gäller också de omfångsrika fiberbankarna, främst i Kattfjorden, som tillkommit genom att massafabrikernas fiber-återvinningsanläggningar inte fungerat tillfredsställande.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag om kammarens medgivande alt till herr jordbruksministern fö ställa följande frågor:

1. Är regeringen beredd all medverka lill alt tvinga berörd industri att stoppa kvicksilverutsläppen i Vänern?

2. Vilka åtgärder avser regeringen atl vidta, som syftar lill att förbättra Vänerns vallen, med sikte på ett fullständigt återställande av detla?

Denna anhållan bordlades.

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

§ 18 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ls proposition nr 151 med förslag till lag om bosladsdomslol m. m.

§ 19 Anmäldes och bordlades motionen nr 1872 av herr Nilsson i Agnas i anledning av skrivelse (främst. 1974:20) frän riksdagens förvallning.sstyrelse angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

§ 20 Utsträckt motion.stid

Ordet lämnades pä begäran lill

Herr ULLSTEN (fp), som yttrade:

Herr talman! Jag hemställer atl kammaren ville besluta atl tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m.m. och 1974:151 med förslag lill lag om bosladsdomslol m. m. med hänsyn till ärendenas omfattning måtte utsträckas lill första plenum efter onsdagen den 6 november.

Denna hemställan bifölls.

§ 21 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frägor framställts, nämligen den 22 oktober av

Nr 274 Fru Andersson i Kumla (s) lill herr juslilieminisiern angående ansvaret för sakskador i samband med rymningar från fängelser:

Har statsrådet uppmärksammat de svårigheter som kan drabba den enskilde då sakskador uppstår i samband med rymningar från fängelser, och anser statsrådet del vara befogat med förtydligande anvisningar vid till-lämpningen av bestämmelser om skadeslöshet vid brott?

Nr 275 Fru Fra?«/ce/(fp) lill herr socialministern angående utbetalningen av tandteknikers ersättning för utförda arbeten:

Vill socialministern medverka till ändrade bestämmelser sä alt tandteknikerna snabbare får ul betalning för av dem levererade arbeten?

Nr 276 Herr Hermansson (vpk) til! herr utrikesministern angående Sveriges medlemskap i Väridsbanken: Avser regeringen atl uppsäga Sveriges medlemskap i Väridsbanken?

den 23 oktober av

Nr 277 Herr Olof Johansson i Stockholm (c) till herr industriministern angående kontrollen av kärnkraftverken, m. m.:

Vilka åtgärder kommer alt vidtas med anledning av de allvariiga bristerna och kontrollförsummelserna vid Ringhals II och är statsrådet - mol denna bakgrund - beredd att för riksdagen snarast redovisa totalbilden vid samtliga ianspräklagna kärnkraftverk i Sverige angående driftstörningar, kontroll, risker och ekonomi?

Nr 105

Onsdagen den 23 oktober 1974

Nr 278 Herr Hovhammar (m) till herr kommunikationsministern angående principerna för beviljande av tillstånd lill linjetrafik:

Anser kommunikationsministern del nuvarande systemet för lillsländs-givning för att bedriva linjetrafik å vägsträcka som är belägen i mer än elt län eller mellan orter i skilda län som acceptabel?

Nr 279 Fröken Pehrsson (c) lill herr socialministern om statsbidrag till glasögon för barn och ungdom:

Avser slatsrådel atl i överensstämmelse med tidigare utfästelser - nu när hjälpmedelsgruppen presenterat sitt material - ta initiativ lill fortsatt utredning med syfte atl framlägga förslag till statsbidrag till glasögon för barn och ungdom?

Nr 280 Herr Wirtén (fp) tjll herr indusiriminislern angående kontrollen av kärnkraftverken;

Anser statsrådet att kontrollen över byggandet av kärnkraftverk är tillfredsställande?

Nr 281 Herr Torwald (c) tiW herr socialministern angående utbetalningen av tandteknikers ersättning för utförda arbeten:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidtaga för att ge försäkringskassan möjlighet att betala ersättning till tandteknikerna för utförda arbeten snabbare än vad nu är fallet?

§ 22 Kammaren åtskildes kl. 15.36.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert