Riksdagens protokoll 1973:97 Onsdagen den 23 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:97

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:97

Onsdagen den 23 maj

Kl. 19.30

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva

Förhandlingarna leddes till en början av herr tredje vice talmannen. " egendom

eller gruva

eller aktier i

§ 1  Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva    ''"' bolag, m. m.

eller aktier i vissa bolag, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 57 i anledning av propositionen 1973:72 med förslag till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m., jämte motioner.

1 propositionen 1973:72 hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 16 mars 1973 föreslagit riksdagen att anta inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

2.    lag om ändring i lagen (168:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eUer ingå i sådant bolag.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I propositionen föreslås ändringar i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Ändringarna innebär bl. a. att Kungl. Maj:t fär möjlighet att i vissa fall vägra bolag tUlstånd att upphäva eller ändra s. k. utlänningsklausul i bolagsordningen. Härigenom skapas möjlighet att förhindra utländskt övertagande av svenska företag i sådana fall dä övertagandet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen. För att hindra att den etableringskontroll som åsyftas med de nya bestämmelserna kringgås föreslås att i lagen skall intas en ny bestämmelse som innebär att, om någon som inte fritt fär förvärva fast egendom vill förvärva rörelse eller del av rörelse från rättssubjekt som fritt fär förvärva fast egendom, förvärvet för sin giltighet förutsätter tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. I propositionen föreslås också för att hindra kringgående av etableringsbestämmelserna viss ändring i lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eUer ingå i sådant bolag. Slutligen föresläs att uttrycklig föreskrift skall tas in i 1968 års lag om att avtal i strid mot denna lag är ogiltigt."

I detta sammanhang hade behandlats

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner:

1973:1896 av herr Brundin (m).

139

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

1973:1897 av herr Olof Johansson i Stockholm (c),

1973:1898 av herr Levin (fp) vari hemställts

1.    att riksdagen skulle bifalla propositionen,

2.    att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhäUa om förslag ägnat att möjliggöra samhällelig intervention i syfte att dels förhindra företagsnedläggning, då sådan skuUe innebära betydande arbetslöshet eller annan allvariig olägenhet, dels i rimlig omfattning hälla ägaren skadeslös,

dels följande under den allmänna motionstiden väckta motioner:

1973:219 av herr Hermansson (vpk) vari hemställts

1.    att riksdagen i skrivelse tlU regeringen begärde att denna visade skärpt restriktivitet vid beviljande av utlännings rätt att idka näring i Sverige enligt lagen av den 29 november 1968,

2.    att i lagen om aktiebolag av 14 september 1944 en ny 177 § infördes med följande lydelse: "Utländsk medborgare eUer utländsk juridisk person fär förvärva aktier i svenska aktiebolag endast efter tiUstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer" och att nuvarande 177 § gavs beteckningen 178 § och att övriga paragrafers numrering ändrades i enlighet härmed samt

3.    att riksdagen i skrivelse till regeringen som sin mening uttalade att skärpt restriktivitet borde visas vid tillståndsgivning för aktieköp till stora utländska kapitalägare,

1973:827 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s),

1973:1451 av herr Dahlgren m. fl. (c, fp, rn) vari hemställts att riksdagen skulle besluta i enlighet med vad som i motionen angivits,

1973:1465 av herr Göransson m. fl. (s) samt

1973:1470 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avsåg hemställan (punkten B 4) att den svenska regeringen skulle ta Initiativet till upprättandet av ett internationellt organ för samråd, ömsesidig information och kontroll av multinationella företag.

140

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1898 punkten 1 och
med avslag på motionerna 1973:1896 och 1973:1897 skulle anta i
propositionen 1973:72 framlagda förslag till

a)     lag om ändring i lagen (191 6:1 56) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

b)    lag om ändring i lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1898 såvitt den avsåg åtgärder i syfte att förhindra företagsnedläggning rn. m. (punkten 2),

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1465 orn åtgärder för att

förhindra utländskt förvärv av svenskt företag,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:219 om begränsning av utländskt kapitals inflytande i Sverige,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:827 om förköpsrätt för staten vid överlåtelse eller nedläggning av företag,

6.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1470 såvitt den avsåg åtgärder för att åstadkomma ett internationellt organ för kontroll av multinationella företag (punkten B 4),

7.    att riksdagen i anledning av motionen 1973:1451 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. i enlighet med vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivits

1.  beträffande begränsning av utländskt kapitals inflytande i Sverige
av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 4 bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:219 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört angående åtgärder för att begränsa utländskt kapitals inflytande i Sverige,

2.  beträffande kontroll av multinationella företag av herrar Andersson
i Örebro (fp) och Wirtén (fp) som ansett att utskottet under 6 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1470 punkten B 4 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att från svensk sida togs initiativ till upprättandet av ett internationellt organ för samråd om och kontroU av multinationella företag,

3.  beträffande undantag från bestämmelserna i inskränkningslagen av
herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 7 bort
hemställa,

att liksdagen skulle avslå motionen 1973:1451 angående vidgad möjlighet för vissa producentkooperativa föreningar att förvärva bundna aktier.

TiU betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Svensson i Malmö (vpk).

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Vi har under åtta timmar före middagsuppehållet diskuterat näringspolitiken och vi har därvid kommit in pä en rad frågor. En fråga som tagits upp i samband med den tidigare debatten har gällt multinationella företag, och herr Dahlén har i sitt anförande berört de problem som dessa medför även för ett land som Sverige, som är beroende av internationella kontakter. Det finns kanske Ingen anledning för mig att djupare beröra dessa problem. Som herr Dahlén påpekade har vi under ett flertal år från folkpartiet tagit upp dem och påyrkat att regering och riksdag skulle vidtaga åtgärder för att komma till rätta med vissa  problem  som  sammanhänger med   de   internationella företagens

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

141

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

inverkan pä svenskt näringsliv.

Vi har i motionen 1470 tagit upp dessa frågor, som följts upp i reservationen 2 i näringsutskottets betänkande nr 57. Vi har där yrkat på att Sverige bör verka för inrättandet av ett särskilt internationellt organ, som kan tjäna som fomrn för samråd, ömsesidig information och kontroll av dessa företag. Vi har också sagt att regeringen bör ta initiativ till att man får till stånd ett sådant intemationeUt organ. Vi vet att vissa kartläggningar pågår om de multinationella företagen och dessas verksamhet i Sverige. Detta är självklart av positivt värde, men vi anser ändå att regeringen bör ta de initiativ som möjliggör att man får ett internationellt forum till stånd som skall kunna tjäna dessa samråd.

Herr talman! Som jag tidigare sade har dessa frågor tidigare varit uppe i dag, och det finns därför ingen anledning för mig att mera fördjupa mig i detta. Jag vUl bara yrka bifall tUl reservationen 2 som är fogad tUl näringsutskottets betänkande nr 57.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Även jag vill referera till den debatt som tidigare förts här i dag och dä till det anförande som jag höll i anslutning tUl näringsutskottets betänkande nr 54. Jag vill även referera till motionen 219 från vänsterpartiet kommunisterna i anslutning till det betänkande som nu behandlas och där det yrkas på åtgärder för att begränsa utiändskt kapitals inflytande i Sverige.

Utskottsmajoriteten hänvisar tUl att den tUlstyrkt den ändring av 1916 års inskränkningslag som föreslås i propositionen 72, varigenom, som utskottet uttrycker sig, "samhällets kontroll av utländska etableringar påtagligt skärps". Utskottsmajoriteten är tydligen fullt medveten om att inte allt är gjort på detta område då utskottet aviserar att det skall komma en total översyn av denna lag. Man anser dock inte ytterligare åtgärder vara erforderliga just nu, varför motionen avslås.

Den ändring som nu kommer att ske i 1916 års inskränkningslag kan fömtsättas ge en viss effekt. Vi menar dock att det krävs ytterligare åtgärder. Vi i vänsterpartiet kommunisterna anser givetvis att etableringskontrollen skulle bli verkningsfull på ett helt annat sätt genom den uppläggning som föreslås i motionen 219 där det bl. a. yrkas att "Utländsk medborgare eller utländsk juridisk person fär förvärva aktier i svenska aktiebolag endast efter tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer", att "skärpt restriktivitet skall visas vid tillståndsgivning för aktieköp till stora utländska kapitalägare" och att denna skärpta restriktivitet också tiUämpas "vid beviljande av utlännings rätt att idka näring i Sverige enligt lagen av den 29 november 1968".

Herr talman! Med vad jag här anfört yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 3, som är fogade tUl näringsutskottets betänkande nr 57.

142

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! Inte heller jag skall ta så läng tid i anspråk för att diskutera detta utskottsbetänkande, motionerna och den proposition nr 72 som är lagd på riksdagens bord. Propositionen har följande rubrik: Förslag till lag om ändring i lagen om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m. Propositionen omfattar inte mer än 13 sidor, men är ändock värdefuU. Framför allt betraktar jag den värdefull ur riksdagens synpunkt. Det är ju här i riksdagen man har krävt snabba åtgärder för att lösa de problem som både herr Andersson i Örebro och herr Lorentzon berörde, nämligen problemen med utiändska företags etableringar i Sverige och, populärt uttryckt, de multinationella företagen.

Jag har tolkat denna provisoriska proposition sä att det föredragande statsrådet kanske har velat tillgodose riksdagens krav på detta område men ändå inte tyckt att man kan göra en genomgripande omarbetning av lagen. Han säger också att det är en tämligen komplicerad fräga och att det kommer att ta lång tid att göra en ordentlig revidering av lagen.

Det finns också en utförlig motivering och en sifferredovisning i propositionen om de utländska investeringarna. De har mer än fem-dubblats och ökat från 134 miljoner kronor år 1960 tUl 779 miljoner kronor är 1970 men att tendensen efter år 1970 har varit vikande.

Även utskottet har i sitt betänkande presenterat ett diagram och ett tämligen utförligt material, hämtat frän tidskriften Ekonomisk Revy, som i sin tur hämtat materialet från en utredning som industrins utredningsinstitut gjort. Även där finns det ett utförligt siffermaterial som jag tycker är synnerligen intressant. Vi har ju här i riksdagen "så litet att läsa" i dessa dagar att detta siffermaterial kan utgöra ett intressant tips till läsning.

Vad gär nu denna proposUion ut på? Den är för det första att betrakta som ett provisorium i avvaktan på en mer allsidig översyn av 1916 års lag. För egen del har jag tolkat nödvändigheten av en provisorisk lag som ett resultat av den tidigare angivna ökningen av utländska investeringar, den intensiva debatt som förekommit om de multinationella företagen och kravet från riksdagen om omedelbar lagstiftning. De föreslagna ändringarna i 1916 års lagstiftning får man bäst ett begrepp om genom att citera sex rader på första sidan av propositionen under rubriken Propositionens huvudsakliga innehåU: "Ändringarna innebär bl. a. att Kungl. Maj:t får möjlighet att vägra bolag tUlstånd att upphäva eller ändra s. k. utlänningsklausul i bolagsordningen, om det strider mot väsentliga allmänna intressen att aktierna i bolaget förvärvas av utlänning eller utlandsdominerat företag. Detta skaU i fortsättningen gälla oberoende av om bolaget äger fast egendom eller inte."

Orden "om det strider mot väsentliga allmänna intressen" vUl jag särskUt stryka under. Det är det som har diskuterats, och det har även motionerats pä denna punkt. Det har även skrivits in i den provisoriska lagstiftningen i 2 § tredje stycket. Därmed anser vi också en socialdemokratisk motion som väckts av herr Göransson m. fl. under den allmänna motionstiden vara tillgodosedd.

Sedan bara några ord om reservationerna, där reservationen 1 om begränsning av utländskt kapitals inflytande är delvis föranledd av motionen 219, som herr Lorentzon här har talat om. Utskottet hänvisar tUl den proposition som vi nu behandlar och tillstyrker ändringar som där föreslagits beträffande 1916 års inskränkningslag.

Reservationen 2 om kontroll av multinationella företag bygger på —

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

143

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom ■ eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

som herr Andersson i Örebro här har talat om - folkpartimotionen 1470, där man yrkar att den svenska regeringen tar initiativ tUl upprättandet av ett internationellt organ för samråd, ömsesidig information och kontroll av multinationella företag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en internationell samverkan är nödvändig, men vi hänvisar till vad vi redan är engagerade i och anser det därför onödigt med något nytt organ. Vi deltar ju redan i en arbetsgrupp inom OECD som behandlar dylika frågor. Vi har även internationellt samarbete med bl. a. ILO, UNCTAD och ECOSOC. På nordisk bas undersöker man också de multinationella företagens beskattning - liksom också vi gör. Utskottet avstyrker alltså med hänvisning till det arbete som pågår.

Det kan även i detta sammanhang vara nödvändigt att erinra om att LO i en skrivelse till finansministern krävt skärpta skatteregler för de multinationella företagen. Man har också föreslagit att de multinationella företagen taxeras med utgångspunkt frän hela koncernvinsten och inte som nu med utgångspunkt från den vinst som redovisas i Sverige. På det sättet, fortsätter LO, förhindrar man att företagen till underpriser levererar varor eller tjänster till företagsenheter utanför Sverige och på sä sätt överför vinster från Sverige till utlandet utan att vinsterna beskattas.

Reservation 3 av herr Svensson i Malmö gäller undantag från bestämmelser i inskränkningslagen. Kommunisterna delar icke utskottets förslag om en sådan ändring i lagen att man undanröjer den särställning som åkerinäringens producentkooperativa föreningar här intar i förhällande till de producentkooperativa föreningarna vUkas huvudmål är, som det uttrycks i inskränkningslagen, att "avsätta alster av medlemmarnas verksamhet". Utskottet föreslär här att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag tUl ändring i inskränkningslagen. Utskottet utgår också ifrån att en proposition tämligen snabbt skall kunna framläggas.

Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

144

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! Det är väl med stor tUlfredsställelse som vi motionärer, sorn i flera är motionerat om denna fräga, nu finner att regeringen tagit ett initiativ som i stor utsträckning gär pä samma linjer som de vi motionärer förordat. Vi tror. nämligen att det är nödvändigt att de enskilda nationerna gör en översyn av respektive lagar för att förhindra att väsentliga och ur landets synpunkt livsviktiga företag köps upp av de stora multinationella företagen.

Vi har i motionen hänvisat tUl hur utvecklingen ter sig i framtiden, hur man bedömer att antalet stora multinationeUa företag kommer att helt eller tUl stor del dominera produktionen i Västvärlden.

Vi tyckte att de bedömningar vi gjort i vär motion var bra, och nu finner vi att statsrådet Lidbom i sin motivering i propositionen 72 kommit fram till ungefär samma siffror som vi har gjort. Det har under läng tid förefallit som om de flernationella företagen kunde expandera utan att man på ansvarigt håll insåg faran med dem. Men jag tror att i dag har fler och fler insett att de multinationella företagens relativt ohämmade expansion kan vara en fara för ett land. Frän allt fler håll

efterlyses åtgärder som kan kringgärda dessa företags makt. I Sverige har en del krav rests, även här i riksdagen, pä att vi skall ingripa mot bl. a. bensinbolagen. Eftersom de inte betalar skatt i Sverige, borde de ju bli föremål för en speciell uppmärksamhet.

Det finns naturligtvis de som frågar varför de multinationella företagen är en fara — och för vem är de det egentligen? Man kan naturligtvis anlägga många aspekter på detta och se jätteföretagens verksamhet ur olika synvinklar. Jag vUl bara anföra en enda synpunkt, som har att göra med vUka politiska konsekvenser ett multinationellt företags verksamhet kan få för ett litet eller medelstort land. Nu skall man å andra sidan inte heller dra alla multinationella företag över en kam och säga att de är bovar eller banditer. Det finns mänga fina och seriösa multinationella företag. Men det finns också vissa multinationella företag som oftast föriägger sin produktion tUl det land där arbetskraften är billigast, som försöker sälja sina varor i det land där de fär så stora vinster som möjligt och som försöker att fä vinsterna beskattade i det land där skatterna är lägst. Därför är det väl ingen svårighet att påstå att de multinationella företagen har en mer omfattande verksamhet än vad t. o. m. mänga nationer har. Man kan säga att en finansdirektör i ett sådant här stort företag ofta är mäktigare än vad en finansminister i ett htet eller medelstort land är.

De multinationella företagen ger arbete åt tiotusentals människor, och de svarar för en stor del av den ekonomiska aktiviteten i ett land. Det är lätt att vifta bort sådana påståenden som jag nyss gjorde, om man klamrar sig fast vid den gamla liberala tesen att om företagen i stort sett låter politikerna sköta politiken så bör pohtikerna låta företagarna sköta företagen. Men vi upplever i dessa dagar och har upplevt under de gångna åren hur företag på olika sätt försöker sätta regeringar i situationer som väl -vi i värt land inte alla gånger betraktar som enbart positiva. Jag tänker närmast på det som hänt i ChUe, men även vad som skedde i Guatemala 1954 är väl ett bevis för hur dessa företag försöker påverka den politiska regimen.

Herr talman! Lät mig bara än en gång uttrycka min tiUfredsstäUelse över att regeringen har tagit ett initiativ och att Kungl. Maj:t med de ändringar som nu föreslås i 1916 års inskränkningslag får möjlighet att vägra ett enskUt bolag tillstånd att upphäva eller ändra den s. k. utlänningsklausulen i bolagsordningen. Detta är väsentligt, eftersom vi ju vet att vårt land i olika lägen måste kunna föra en självständig politik. I fräga om många företag bör det därför vara ett allmänt intresse att äganderätten är kvar i vårt land.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

Med   detta   anförande,   i   vilket   fru   Normark   (s)   instämde,   var överiäggningen slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemstäUan,  dels

145

10 Riksdagens protokoll 1973. Nr 96-97

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

146

reservationen nr 1 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan  i

betänkandet nr 57 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Svensson i

Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 278

Nej  -     13

Avstår -       I

Punkten 5

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Andersson i Örebro och Wirtén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 57 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Andersson i

Örebro och Wirtén.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   243

Nej  -    44

Avstår —       7

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 57 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Svensson i

Malmö,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  279

Nej  -     12

Avstår  —       2

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, m. m.

§ 2 Reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 23 med anledning av propositionen 1973:123 med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen jämte motioner.

I propositionen 1973:123 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden för den 6 april 1973, för prövning i grundlagsenlig ordning förelagt riksdagen förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen (TF).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås ett stadgande i tryckfrihetsförordningen som innebär att det i lag kan föreskrivas förbud mot kommersieU annons i tryckt skrift i den män annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Förslaget i denna del bygger pä förslag sorn lagts fram av massmedieutredningen förra året.

Vidare innehåller propositionen förslag till stadgande i tryckfrihetsförordningen sorn gör det möjligt att ingripa mot kreditupplysning i tryckt skrift. I denna del utgör utgångspunkten för förslaget det betänkande sorn kreditupplysningsutredningen lade fram föregående år. Innebörden av förslaget är att det i lag skaU kunna meddelas förbud mot offentliggörande av sådan kreditupplysning i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet, som innebär otillbörligt inträng i enskilds personhga integritet eller som innehåller oriktig eUer missvisande uppgift. Möjlighet öppnas också att i lag föreskriva ersättningsskyldighet för sådant offenthggörande samt rättelse av oriktig eller missvisande uppgift."

1 detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1973:973 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen beslutade om sådan ändring av tryckfrihetsförordningen, att införande av förbud mot tobaks- och alkoholreklam möjliggjordes,

dels följande med anledning av propositionen väckta motioner: 1973:1979 av herr Sjöholm (fp),

1973:1981  av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1973:123 och

1973:1982 av herrar Wikström (fp) och Hamrin (fp).

147

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.     med anledning av propositionen 1973:123 och med avslag på motionerna 1973:1979, 1973:1981 och 1973:1982 såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling anta det av utskottet framlagda förslaget tUl ändring i tryckfrihetsförordningen,

2.     förklara motionen 1973:973 besvarad med vad utskottet anfört och hemställt under punkten 1,

148

Reservation hade avgivits av herr Hernelius (m) vilken ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1981 och med avslag pä motionerna 1973:973, 1973:1979 och 1973:1982 skulle avslå propositionen 1973:123.

TiU betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Ahlmark (fp) och Norrby i Äkersberga (fp).

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Frän en synpunkt sett finns det anledning att uttrycka belåtenhet med propositionen och med utskottsbetänkandet om man går tillbaka tUl den forntid som kallas 1950- och 1960-talen. Då debatterades nämhgen mycket här i riksdagen frågan om vin- och spritreklamen samt tryckfrihetsförordningens bestämmekser i samband därmed. Ett utskott gjorde t. o. m, ett försök att kringgå tryckfrihetsförordningen genom att gä fram en annan väg: man skulle icke tillåta import av vin- och spritmärken för vilka reklam bedrevs, Justitiekanslern höjde sina ögonbryn och förklarade att åtgärder av det slaget icke var förenliga med tryckfrUietsförordningen, som är exklusiv i fråga om påföljd för innehäUet i tryckt skrift.

Detta hindrade inte andra utskott att senare, sä sent som 1968, komma med beställningar om förbud mot reklam för alkohol, och det blev åtminstone två justitieministrar förbehållet att tala om, att sådana beställningar inte gärna kunde effektueras,

1 stället gick nu uppdraget till en massmedieutredning. Den har behandlat frågan om förenligheten av ett förbud med tryckfrihetsförordningen och följdriktigt kommit fram tUl att ändringar i tryckfrihetsförordningen behövs. Den minoritet som hela tiden hävdat detta i riksdagen har alltså i den delen fått rätt.

Nå, dä finns det väl ingen anledning till klagan frän denna talarstol just nu? Jo, det gör det kanske ändå därför att vad man har fått i tryckfrUietsförordningen enligt det förslag som nu skall antas som vilande är ett beställningsarbete om inskränkningar i reklam för vin och sprit. Vi menar nog att man skulle ta denna fråga i sitt sammanhang. Man skulle skilja den kommersiella annonseringen från texten och icke inrikta sig på speciella varuområden, som har skett i det här fallet. Det gör att jag ett ögonblick, herr talman, kommer in på frågan om reklam för vin och sprit. Jag skall göra det mycket flyktigt, för den frågan berörsju inte i dag. För att   det   skall   bli   nägot   ingripande   fordras   en   särskild   lag   sedan

grundlagsändringen väl är antagen.

När man riktar in sig på reklamen för vin och sprit ur alkoholpolitisk synpunkt, silar man mygg och sväljer kameler. Spritproblemet här i landet är ju knappast de 10 procent buteljimporterade varor som någon gäng kan bli föremål för reklam. Det är ju floden av brännvin och med brännvin likvärdiga drycker — vodka och gin — som står för den övervägande kvantiteten försålda varor. Om det är ungefär 55 mUjoner liter som säljs - jag har Vin- och spritcentralens förträffliga årsredovisning framför mig - sä utgörs 37 miljoner av dessa av brännvin eller brännvinsliknande sorter. Bland återstående 17 miljoner liter är de härtappade dryckerna nära nog övervägande. Det är endast ungefär 6 miljoner Uter som importeras på annat sätt, och bland dessa dominerar whiskyn med 4 miljoner Uter,

Problemet med spritkonsumtionen i Sverige är aUtså knappast den annonserade varan. Den franska konjaken och den skotska whiskyn lockar knappast genom annonseringen till förtäring i och för sig, DärtUl kommer ju att priserna på dessa varor numera är exorbitanta, varför de knappast har någon betydelse för den stora konsumtionen.

Man kan också säga att den reklam som förekommer för alkohol redan är strängt begränsad. Det fmns en granskningsnämnd, och man har till övervägande del en förhandsgranskning. Det finns sträng kontroll på att det inte är något suggestivt element i denna reklam. Jag skulle kunna anföra en del ytterligare motiv för att man inte skall göra nägot ingripande i detta sammanhang, men jag skall vänta med detta till det ögonblick dä det kommer ett lagförslag just på detta område.

Beträffande den andra delen av den kungliga propositionen, som gäller kreditupplysningarna, viU jag bara understryka att det alltid är ett svårt problem att avväga pressens allmänna informationsrätt och den enskildes skydd mot integritetskränkningar. Även denna fråga bör ju ses i det större sammanhanget. Den begränsas inte till kreditupplysningarna utan spänner över långt vidare fält. Mot den bakgrunden hade det också varit bättre om massrnedieutredningen hade fått ta hand om detta. Massmedie-ufredningen har ju också i samband med remissen framburit en stilla klagan över att den har ställts ät sidan.

Herr talman! Jag ber att med detta få yrka bifall tUl reservationen.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, m. m.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s);

Herr talman! Jag kan instämma med herr Hernelius i att det inte finns någon anledning att i detta sammanhang föra en alkoholpolitisk debatt. Det är den tryckfrihetsrättsliga frågan som nu behandlas.

Som herr Hernelius nämnde — eller i varje fall antydde — fick ju massmedieutredningen i sina direktiv en beställning på att förtursbe-handla just denna fråga som berörde reklam för tobak och alkoholhaltiga drycker. I direktiven refereras nägot av den debatt som tidigare har förts i den här frågan, och det sägs att från sakkunnigt håll har gjorts gällande att ett ger-rerellt förbud mot reklam för viss vara eller vissa varor i tryckt skrift inte torde kunna genomföras utan att tryckfrihetsförordningen ändras. Nu har massrnedieutredningen klart sagt ifrån — och dess svar är otvetydigt pä den punkten, så det föreligger inte någon meningsskiljaktig-

149

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, m. m.

150

het mellan utredningens synpunkter och de synpunkter som herr Hernelius här har fört fram — att i tryckfrihetsförordningen bör det införas bestämmelser av sådant innehåll att frågan om och i vad mån reklam i tryckt skrift faller under tryckfrUietsförordningen kan bedömas med stöd av uttryckliga bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.

Det bör alltså betonas att vad som nu införs, om propositionen bifalles, är en rambestämmelse. Man har i massmedieutredningen kommit fram tUl att några betänkligheter från tryckfrUietsrättsliga synpunkter inte bör möta att tillåta en lagstiftning mot reklam för varor som för samhället anses så skadliga eller i övrigt olämpliga att begränsningar i reklamen bör komma tUl stånd. Men den här frågan kommer således att få diskuteras om lagstiftningsförslag framläggs — det är den möjligheten som här ges.

I en motion av herrar Wikström och Hamrin har man velat utsträcka reklamförbudet och denna ändring av tryckfrihetsförordningen så att det skulle ges möjlighet tUl lagliga åtgärder även när det gäller andra varuslag. Utredningens förslag att regleringen i tryckfrihetsförordningen bör begränsas tUl reklam för alkohol och tobak har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen, och konstitutionsutskottet har kommU fram till att frågan bör behandlas på så sätt att man nöjer sig med den i propositionen föreslagna förändringen. Vi anser inom utskottet att de frågor som berörs i motionen rörande olaga alkoholhantering får behandlas i annat sammanhang, och därför avstyrks motionen.

Jag kan beträffande lagstiftningen tillägga att massmedieutredningen har fört fram den uppfattningen, att om det kommer en sådan här lagstiftning kan den utformäs.så att statsmakterna lämnar utrymme för myndigheterna att föranstalta om överenskommelser med rätt till sanktioner. Det är då tänkbart att överenskommelserna blir så effektiva att direkta samhällsingripanden genom straff inte behöver göras.

Jag vill kommentera ytterligare en punkt i förslaget.

Det läggs alltså fram ett förslag om att förbudet skall gälla mot vad man kallar kommersiell annons. Det innebär, vilket enligt min personliga ståndpunkt är -viktigt, att genom att använda det uttrycket dras en klar gräns för möjligheten att ingripa mot den redaktionella texten. Det blir således inte möjligt att här ingripa mot journalistiken, såsom det heter i propositionen. Det innebär att man när det gäller den redaktionella texten överlåter åt tidningarna att se tUl att det som där publiceras är vad som har nyhets- och informationsvärde, och man anser att tidningarna kan göra detta inom ramen för den självsaneringsverksamhet som pågår pä textreklamomrädet.

Vad slutligen gäUer det andra förslaget i propositionen, vilket har sin utgångspunkt i ett betänkande från kreditupplysningsutredningen och som herr Hernelius också var inne pä, kan jag säga att jag i viss män har förståelse för de betänkligheter som anförts i reservationen, men jag tycker ändå att de betänkligheterna fär vika efter de ändringar som departementschefen har gjort i förslaget. Han följer därvid den konstruktion i I kap. 9 § tryckfrihetsförordningen som massmedieutredningen har rekommenderat. Undantaget frän tryckfrihetsförordningens exklusivitet anges noggrant i själva tryckfrUietsförordningen, och därtill anges direkt i

vUka avseenden grundlagsskyddet har hävts. Under sådana omständigheter anser konstitutionsutskottet, som det står i betänkandet, "beträffande förevarande informationsverksamhet att intresset av att skydda enskUds personliga integritet frän otUlbörligt intrång är så viktigt att det kan motivera ändring av TF i angivet syfte".

Herr talman! Jag skall nöja mig med detta och viU med det anförda yrka bifall tUl konstitutionsutskottets hemstäUan i alla delar.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Först ber jag om kammarens överseende, om jag kommer att använda nägot längre tid än vad jag har anmält på talarlistan. Det sammanhänger med att jag alldeles nyligen har fått ett material i min hand som jag gärna viU kommentera Utet.

Folkpartiet och jag själv har ingenting att erinra mot propositionens huvudlinje och den möjlighet som därmed öppnas till lagstiftning mot sprit- och tobaksannonser. Detta sammanhänger självfallet med att folkpartiet i sitt partiprogram har en bestämmelse, i vUken vi går in för att förbjuda annonser om sprit och tobak. Som herr Svensson i Eskilstuna nämnde har herr Wikström och jag väckt en motion i det sammanhanget, i vilken vi har tagit upp en annan fräga som nog bör observeras litet mera av riksdagen och av de myndigheter som har med saken att göra, nämligen hembränningen. Det är inte första gången jag tar upp denna fråga i kammaren. Det är inte mer än någon månad sedan jag till finansministern ställde frågan: Vad är att göra åt saken? Redan då hade jag klart för mig att hembränningen är ett allvarligt problem. Det verkar ibland som om vi vore tillbaka i Peter Wieselgrens tid.

I vår motion har vi yrkat att man i detta sammanhang skall införa en kompletterande bestämmelse om att annonser om hur sprittillverkning går till förbjudes på samma sätt som tobak- och spritannonser. Anledningen härtUl är helt enkelt den att vi under senare tid har fått bevittna hur TV visat både tUlvägagängssättet för och lämnat informationer om hur hugade spekulanter själva kan tiUverka sin sprit. Det har också förekommit annonser i pressen — mest härstammande frän vårt västra broderland och från affärsintressena där — i vUka man har bjudit ut broschyrer och andra skrifter med upplysningar om hur man kan gä till väga vid sprittillverkning.

Man kan rycka pä axlarna ät det här och säga att det är ett mycket litet problem. Men även den som inte särskilt ägnar sig ät sociala frågor och som inte är särskUt socialt intresserad får nog sluta ha den attityden! Först när detta problem börjar bli så stort att myndigheternas fiskala intressen och bryggerinäringens ekonomiska intressen kommer in i bilden kanske en reaktion från ohka håll kan förväntas.

Det material som jag talade om i inledningen av mitt anförande är en SlFO-undersökning, publicerad i en av dagens aftontidningar. 1 tidningen konstateras att I miljon svenskar har dmckit hembränt, och den SlFO-undersökning som refereras är beställd av B ryggarföreningen och publicerad i dess tidning Fakta.

Undersökningen visar också att 12 procent av alla män och 6 procent av  alla   kvinnor har smakat hembränt.  Egendomligt nog har bara   13

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, m. m.

151

Nr 97

Onsdagen den 23 rnaj 1973

Reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, m. m.

procent i glesbygden men 25 procent av dem som bor i storstäderna använt denna dryck. Det är inte heller låginkomsttagare — som man förr trodde — utan det är människor som tjänar mellan 40 000 och 60 000 kronor om året som tycker att det är lämpligt att dricka hembränt. Det allvarliga i sammanhanget är att hela 40 procent av befolkningen anser att en sådan överträdelse är bagatellartad, och bara 9 procent tycker att det är en allvarlig förseelse.

Om vi nu tror på SIFO - och jag har ingen anledning att i det här sammanhanget inte göra det - bör vi, efter att ha studerat dessa fakta, fundera över vad som är att göra. Som jag sade böriar tydligen de ansvariga fundera först när bryggerinäringen börjar fä konkurrens eller när finansministern mister alltför mycket skatteinkomster. Själv har jag reagerat långt tidigare, och jag tycker att det här är ett allvarligt problem som vi bör ta itu med.

Jag har en viss - icke liten — förståelse för uppfattningen att rnan inte skaU tumma på tryckfrihetsförordningen i onödan. Jag har själv Udit av det som kunde hända under de svåra åren under sista världskriget när det gällde pressfrihet, och jag har full förståelse för förordningens helgd. Det fmns emellertid vissa sociala problem som man inte kommer ifrån. Jag tycker att den som anser att porrannonser bör försvinna frän tidningarna - vUket jag inte har någonting emot - bör ha samma uppfattning när det gäller möjligheten att informera folk om hur de skall bränna sin egen sprit där hemma. Det finns många skäl som talar för att sådan annonsering bör förbjudas — inte enbart fiskala skäl utan även sociala. Jag är på det klara med att det, som utskottet skriver, kanske är litet svårt att komplettera den proposition vi nu behandlar med en regel i detta avseende. Jag kan godta den hänvisning som utskottet gör tiU alkoholpohtiska utredningen, under förutsättning att den, som det sägs i det särskilda yttrandet, snabbt lägger fram sitt betänkande, inte enbart för den här frågans skuU utan även av andra skäl. Jag har i så fall inget säryrkande, men jag kan säga att jag och min medmotionär kommer att följa denna fråga med stort intresse och självfallet återkommer om problemet inte löses inom relativt snar framtid.

Jag har alltså, herr talman, inget yrkande.

I detta anförande instämde herr Nelander (fp).

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Herr Hamrin klargjorde i slutet av sitt anförande att hans inlägg närmast var en plädering för åtgärder som bör vidtas när alkoholpolitiska utredningen framlagt sitt förslag och inte en plädering för en ändring av tryckfrihetsförordningen. Om herr Hamrin står fast vid uppfattningen att man i detta sammanhang inte skall ändra tryckfrihetsförordningen finns det ingen åsiktsskUlnad mellan utskottet och herr Hamrin.

152

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,   dels

reservationen av herr Hernelius, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§   3   Föredrogs

finansutskottets betänkande nr 28 i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1973/74 samt

skatteutskottets betänkande nr 38 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:106 med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m. rn. jämte motion.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 4 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.        I

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 25 i anledning av propositionen 1973:96 angående reglering av priserna pä jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1973:1 bilaga 11 underpunkterna G 16 och G 18 (s. 119 och 120 i statsrådsprotokollet över jordbruksäien-den för den 3 januari 1973) beräknat medel för nedanriärnndä ändamål hade Kungl. Maj:t i propositionen 1973:96, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 23 mars 1973, föreslagit riksdagen att

1.    medge att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, statens jordbruksnämnd fick vidta de åtgärder som behövdes för att genomföra regleringen av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter under regleringsåret 1973/74,

2.    godkänna vad som i propositionen 1973:96 förordats i fråga om användningen av införselavgiftsmedel, som inflöt eUer hade influtit under regleringsåret 1973/74 eller tidigare regleringsår, och av andra i samband med jordbruksregleringen under samma regleringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel,

3.    medge att ersättning till jordbruket tUl följd av förluster i samband med pr-isstoppet fick täckas av medel från förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln,

4.    godkänna vad som i propositionen 1973:96 förordats angående avgift pä sojaproteinprodukter,

5.    godkänna de i propositionen 1973:96 för-ordade riktlinjerna för kvalitetsmärkning av matpotatis,

6.    godkänna vad som i propositionen 1973:96 förordats i fråga om prisstöd till rennäringen och klassificering av renkött,

7.    medge att pristillägg för renkött fick täckas av medel från förslagsanslaget Stöd tiU jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln,

8.    till Jordbruksforskning för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 8 800 000 kronor,

153

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

154

9, till Bidrag till Sveriges utsädesförening för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 582 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1973:333 av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Sundberg (rn) vari hemställts att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad i motionen anförts rörande önskvärdheten att utöka den svenska socker-betsarealen med 20 000 ha,

1973:493 av herr Bengtsson i Landskrona m. fi, (s) vari föreslagits att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t hemställde orn utredning och förslag i syfte att främja grundforskningen pä växtförädlingens område i enlighet med vad i motionen anförts,

1973:504 av herr Norrby i Äkersberga (fp),

1973 :931 av fru Sundberg (rn) och herr Nilsson i Trobro (m), såvitt nu var i fråga,

1973:937 av fru Theorin rn. fl. (s) vari hemställts att Kungl, Maj:t gav jordbruksutredningen i uppdrag att framlägga förslag, utgående frän att spannrnälsregleringsavgifter fick tas i anspråk för att stimulera en produktion och konsumtion av inhemskt producerat nötkött,

1973:1388 av herr FäUdin m. fl. (c) vari, såvitt nu var i fråga (punkten 5 g), hemställts att riksdagen vid kommande förhandlingar om ett nytt internationellt sockeravtal skulle tillse att en väsentlig utökning av den svenska odlingen kunde ske,

1973:1407 av herr Josefson i Arrie m. fl, (c) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t uttalade sig för en utökning av den svenska sockerbetsarealen i enlighet med vad som anförts i motionen,

dels de i anledning av propositionen 1973:96 väckta motionerna

1973:1938 av herr Kristiansson i Harplinge (c),

1973:1939 av herr Takman m. fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen vid behandling av Kungl, Maj:ts proposition 1973:96 skulle besluta den ändringen att prisstödet till renkött sattes till 50 kronor per slaktad ren och att medelsbehovet beräknades till 2,3 miljoner kronor,

1973:1940 av herr Taube (fp) vari hemställts att riksdagen skulle besluta l,att Sveriges utsädesförening för budgetåret 1973/74 fick statsbidrag med 370 000 kronor, vilket motsvarade ett bidrag på ca 490 000 kronor för helt år att användas till förädling av trädgårdsväxter, 2, att till bidrag till Sveriges utsädesförening för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 742 000 kronor samt

1973:1955 av herr Håkansson m, fl, (c, fp, m) vari hemställts att riksdagen vid behandhngen av proposition 1973:96 beslutade att till Bidrag till förädling av trädgårdsväxter för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 210 000 kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle

1,  medge att  Kungl,  Maj:t eller, efter Kungl, Maj:ts bestämmande.

statens jordbruksnämnd fick vidta de åtgärder som behövdes för att genomföra regleringen av priser m. m. pä vissa jordbruksprodukter under regleringsåret 1973/74,

2, a. med bifall till Kungl, Maj:ts förslag och med avslag pä motionen
1973:504 godkänna vad utskottet anfört angående begränsning av
fraktkostnaderna för mjölk och grädde inom vissa områden i de fyra
nordligaste länen,

b, godkänna vad i propositionen i övrigt förordats i fråga om användningen av mförselavgiftsmedel, som inflöt eller hade influtit under regleringsåret 1973/74 eUer tidigare regleringsår, och av andra i samband med jordbruksregleringen under samma regleringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel,

3, medge att ersättning till jordbruket till följd av förluster i samband
med prisstoppet fick täckas av medel från förslagsanslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1973/74 under nionde
huvudtiteln,

4. godkänna vad i propositionen förordats angående avgift på
sojaproteinprodukter,

5,    med bifall till Kungl, Maj:ts förslag och med avslag pä motionen 1973:1938 godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för kvalitetsmärkning av matpotatis,

6,    med bifall tUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:1939 godkänna vad i propositionen förordats i fråga om prisstöd till rennäringen och klassificering av renkött,

7,    medge att pristillägg för renkött fick täckas av medel frän förslagsanslaget Stöd till jordbruket I norra Sverige för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln,

8,    med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:931, första dels-satsen, till Jordbruksforskning för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 8 800 000 kronor,

9. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1973:1940 till Bidrag till Sveriges utsädesförening för budgetåret
1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 582 000
kronor,

10.    avslå motionen 1973:1955,

11.    anse motionen 1973:493 besvarad med vad utskottet anfört rörande grundforskningen pä växtförädlingens område,

12.    anse motionerna 1973:333, 1973:1388, yrkande 5 g, och 1973: 1407 besvarade med vad utskottet anfört rörande ökning av den inhemska sockerbetsarealen,

13.    hos Kungl. Maj:t hemställa att motionen I 973:937 överlämnades till 1972 års jordbruksutredning.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Reservationer hade avgivits

1.  angående prisstöd till rennäringen m. m. av herr Takman (vpk) sorn ansett att utskottet under 6 bort hemställa, att riksdagen skulle a.  i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen

155

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

1973:1939 som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört angående storleken av pristillägget för renkött,

b. godicänna vad i propositionen i övrigt förordats i fråga om prisstöd till rennäringen och klassificering av renkött,

2. angående växtförädlingsverksamheten vid Hammenhög av herr Larsson i Borrby (c) som ansett att utskottet under 9 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973:1940 till Bidrag till Sveriges utsädesförening för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 6 742 000 kronor.

3.                               angående växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm m. rn. av
herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c) och
Åberg (fp) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973:1955 till Bidrag tiU förädling av trädgårdsväxter för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 210 000 kronor,

4.                               angående ianspräktagande av spannmålsregleringsavgifter av herrar
Hansson I Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c) och
Krönmark (m) som ansett att utskottet under 13 bort hemställa,

att riksdagen lämnade motionen 1973:937 utan åtgärd.

TiU betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. angående redovisningen av prisutvecklingen i fråga om jordbrukets produkter, m. m. av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (rn), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c) och Krönmark (m).

156

2.    angående livsmedelspriserna av herr Takman (vpk) samt

3.    angående förädling av trädgårdsväxter av herrar Hedin (m) och Krönmark (m).

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Arets prisregleringsproposition innehåller inte några mera kontroversiella saker och har därför gått synnerligen orörd genom utskottets granskning. Det finns därför inte anledning att ta upp någon dispyt med jordbruksministern pä denna punkt. Jag skulle snarare vilja ge honom ett erkännande för en rad bra förslag i denna proposition.

De reservationer som avgivits har i stället föranletts av olika motionsyrkanden. 1 t. ex. reservationen 4 har center- och moderatledamöterna yrkat avslag på motionen 937. Yrkandet i den motionen innebär nämligen ingenting mindre än ett brott mot principerna i 1967 års jordbruksbeslut. Den gängen försäkrades det heligt och dyrt från regeringshåll att någon avsiktlig prispress mot jordbrukarna inte skulle förekomma. Man vände sig dä också indignerat mot våra farhågor om att sådant skulle kunna förekomma.

Men denna motion syftar just till prispress mot spannmälsodlarna för att de skall nedbringa den odlade arealen så att skördeöverskott motverkas. Med en sä pass allvarlig avvikelse frän nu gällande principer har vi reservanter inte velat förorda att denna motion över huvud taget lämnas till någon utredning. Priserna pä spannmål behöver sannerligen inte pressas ner pä nägot speciellt sätt; de har nedgått ganska kraftigt utan att några särskilda åtgärder behövt vidtas fördenskull. Vi hade t. ex. år 1965 ett vetepris av 57 kronor 50 öre per deciton, och vi har nu ett vetepris på 49 kronor.

Man förfasar sig emellertid i motionen över de senaste årens spannmålsöverskott och anser att en mycket kraftig nedskärning av den odlade arealen är nödvändig. Om denna nedskärning skall åstadkommas genom prispress, kommer en sådan att gå hårt åt de jordbruk där produktionskostnaderna för spannmål är högst. Av siffror som förekommer i en skrift frän lantbrukshögskolan och som behandlar just spannmålsöverskottet framgår nämligen att kostnaderna för produktion av marginella kvantiteter är ungefär dubbelt så höga i norra Sverige som de är i södra Sverige.

Motionärerna har också som exempel tagit en period som karakteriseras av hittills oöverträffade rekordskördar och kommit fram tUl ett spannmålsöverskott av mycket betydande storlek. Men jag undrar nu, om det är så förskräckligt att vi här i Sverige råkar få ett sådant överskott; detta i en tid när en tredjedel av väridens befolkning svälter och när vi, senast i dagens tidningar, kan läsa om den katastrof som på grund av torka har drabbat stora delar av Afrika. Tidningarna skriver att det behövs 1 mUjon ton spannmål för att nägot så när hjälpa befolkningen där över den värsta krisen — man har hittills bara fått ihop 400 000 ton.

Jag tycker inte man bör förfasa sig så mycket över vårt spannmålsöverskott. Jag hade nästan väntat att motionärerna skulle ha haft ett yrkande tUl, nämligen förbud mot den kyrkliga förbönen om välsignelse över markens gröda — men det yrkandet kan de ju komma med ett annat är.

Vi hade i fjol i det här landet ett överskott av spannmål - det är riktigt — på ungefär 1 mUjon ton. Året dessförinnan var överskottet 800 000 ton. Men under tioårsperioden frän 1960 tiU 1969 var skördeöverskottet, enligt samma skrift från lantbrukshögskolan, inte mer än ca 300 000 ton per år. Det är goda skördeår, skickliga jordbrukare och framgångsrika växtförädlare som vi till stor del har att tacka för de skördar vi har fått under de senaste tvä åren, plus denna utomordentligt förnämUga årsmån som det har varit. Man brukar ju inte straffa folk som sköter sig ordentligt!

Nå, varför har vi dä fått dessa överskott? Jag tycker att motionärerna borde ha tänkt på att utöver dessa rekordskördar har regeringspartiet självt medverkat till den ökade spannmålsodlingen genom att skära ner arealerna för sockerbetsodling som man gjorde 1967, Därtill kom också hotet mot mjölkproduktionen: arealminskningen föranledde att många slaktade ut sina djurbesättningar, vilket i sin tur ledde till att de utökade sina spannmålsodlingar i stället. Vår liberala jordbrukspolitik tillåter vidare en betydande import av spannmål och även av animalieprodukter, som vi i stor utsträckning skulle kunna ersätta med svenskproducerade

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

157

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

158

varor. Jag tror att vi får försöka fördela ansvaret för överskottsproduktionen mellan dels Vär Herre, dels Hans präktiga regering, dels också jordbrukare och växtförädlare. Det är i varje fall en dålig jämlikhetspolitik att lägga hela skulden på jordbrukarna och bestraffa dem med en prispress.

Lika svårt är det för oss reservanter att acceptera tankegången i motionen att man skulle ta i anspråk spannmålsregleringsmedel för att stimulera konsumtionen och produktionen av kött. Dessa spannmålsregleringsavgifter har tillkommit för att vara en garanti för att vi skaU kunna hälla de priser pä spannmål som överenskommits vid avtalsförhandlingar, och avgifterna har fastställts av riksdagen. Det är den garantin som motionärerna vill ta bort eller i varje fall luckra upp.

Jag förmodar att motionärerna när de talar om spannrnälsreglerings-medlen framför allt har tänkt på förmalningsavgifterna. Dessa uppgår nu till ungefär 200 mUjoner kronor. Om man utgår frän att det beloppet skulle fördelas lika pä en subventionering av produktionen och av konsumtionen kanske konsumtionen av kött skulle subventioneras med 100 miljoner kronor. Vi konsumerar för närvarande i värt land 130 ä 140 miljoner kilo kött om året. Om man använder hälften av förmalningsavgifterna för att subventionera köttet fär man en prissänkning med 60—70 öre per kUo, Är det någon som tror att det pä nägot sätt skulle påverka konsumtionen av kött, som motionärerna inbillar sig? Vore det inte effektivare att sänka momsen på sådana livsmedel som man vUl öka konsumtionen av?

Under år 1971 betalade de svenska konsumenterna ca 870 miljoner kronor i moms enbart på köttvarorna. På de bästa kvaliteterna är momsen 7 å 8 kronor per kilo. Det är ju litet mer än de 60-70 öre som motionärerna talar om. Per år och person konsumerar vi här i landet 14,8 kilo kött. Med en prissänkning av 60—70 öre, som motionärerna tänker sig, blir subventionen ungefär lika stor som momsen på ett enda kUo kött av de dyraste kvaliteterna. Det är därför som vi har sagt att motionärernas förslag inte skulle leda tUl effektiva åtgärder.

Det skulle säkert vara välbetänkt och i hög grad behövligt för upplysningens skull att försöka utreda varför köttvarorna är sä dyra. Varför blir köttet sä dyrt på vägen frän jordbrukarna tUl konsumenterna? I dag är noteringen för jordbrukarna för den bästa kvaliteten 10 kronor 30 öre per kilo. Då har jordbrukarna arbetat med produkten i två och ett halvt år. Så lämnar man den tUl slakteriet. Ett par dagar senare, när denna produkt ligger ute i butikerna, har den blivit genomsnittligt ungefär tre gånger så dyr, somliga bitar fem gånger så dyra.

Herr Takman, som tyvärr inte är i kammaren nu, har avlämnat ett särskilt yttrande där han bl. a. säger att priserna beror på det monopol som jordbrukarnas föreningar innebär.

Hur är det? Det finns också ett annat företag här i landet som har charkuterler och slakterier, nämligen Kooperativa förbundet. De tar precis samma priser pä sina produkter, om inte ibland litet högre än de slakterier gör som ägs av jordbrukarna. Men varken Kooperativa förbundet eller jordbrukarnas föreningsrörelse drivs i syfte att ge utdelning på aktier eller andelar..

Om vi skall vara ärliga mot oss själva och våra medbröder, skall vi. erkänna att det är den allmänna kostnadsuppskruvningen pä grund av inflationen som bär skulden till livsmedelsprishöjningarna. Men det vill man inte erkänna, och det begriper jag. Varken från politiskt eller från fackligt håll vUl man erkänna att det kan ha någon som helst betydelse, men sä är det.

Ett monopol blir skadligt först när det har möjligheter att undandra marknaden varor för att därmed kunna höja priserna. Men sådana möjligheter finns inte då det gäller livsmedel, därför att dessa varor har så kort lagringsbeständighet att man inte kan dra undan dem i sådan utsträckning att man kan höja priserna.

De som talar om monopol och dess skadliga inverkan på livsmedelspriserna skall ha klart för sig att priserna pä de varor som lämnar jordbrukarnas slakterier och mejerier är bestämda av statsmakterna. Det har först förekommit avtalsförhandlingar, den s. k. konsumentdelegationen har sagt sitt ord, jordbruksnämnden och regeringen har sagt sitt och riksdagen har beslutat. Priserna bestäms alltså definitivt icke av jordbrukarna själva eller av deras organisationer.

Det är världsmarknadspriset som ligger i botten, och över världsmarknadspriset har man lagt en införselavgift som är beräknad så att man skall försöka garantera jordbrukaren det pris han behöver för att få vad avtalet har räknat med. Om man från jordbrukarhåU eller frän slakterier och mejerier, dessa farliga monopolföretag, skulle försöka att ta ut högre pris än det som svarar mot världsmarknadspriset plus importavgiften därutöver, står det vem som helst här i landet fritt att i stället importera — till världsmarknadspris — och betala importavgift.

Om vi skall se sanningen som den är beträffande det monopol som senast herr Takman talat om men som också för någon månad sedan var föremål för en stor debatt här i kammaren efter ett par motioner, är det nog i stället pä det sättet att genom jordbrukarnas föreningsrörelse förhindras privata kartell- och monopolföretag, vars främsta syfte många gånger är att göra så stora vinster som möjligt. Det är ett intresse för jordbrukaren att kunna tUUiandahäUa konsumenterna så billiga livsmedel som det över hu-vud taget är möjligt, därför att det kommer att påverka konsumtionen. Jag vUl i detta sammanhang säga att det är beklagligt med sådana förljugna TV-program som förekom häromdagen under titeln "Böndernas makt". Det programmet hade en avsikt, nämligen att få fram en så negativ bild som möjligt av jordbrukarens föreningsrörelse. Om man skall vara vänlig får man kanske säga att detta program var TV-reporterns högst privata bidrag till valrörelsen. Så tolkade i varie fall jag detta program.

Mot försöken att nedvärdera jordbrukets föreningsrörelse står ett uttalande av herr jordbruksministern. Jag dömer uttalandet efter ett referat i en tidning. Enligt detta skall jordbruksministern ha sagt:

Tvärtom har jag flera gånger framhållit att vår jordbrukskooperation är effektivast i världen tUl gagn för både jordbrukare och konsumenter. Den våldsamma centralisering som ägt rum inom jordbruksrörelsen har säkert varit motiverad. Den har vi aldrig ifrågasatt.

Så sade Ingemund Bengtsson i förstamajtalet enligt  NWT, Jag har

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

159

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

160

många gånger sagt att herr statsrådet har ett gott omdöme, och jag förstår att han har utnyttjat detta när han gjorde uttalandet, för det är riktigt,

(Herr jordbruksministern Bengtsson: Läs hela citatet! )

Jag låter tidningen stå för detta. Det är beklagligt om jordbruksministern inte vill stå för ett sådant uttalande som gör all heder av honom till den heder han tidigare faktiskt är värd. Jag vill bara säga detta som en pendang tUl den något enkla och snedvridna debatt som förekom här för någon tid sedan i anledning av ett par motioner som riktade sig mot jordbrukarnas föreningsrörelse.

När man angriper kostnaderna för livsmedel och jordbrukarnas affärsföretag, riktar man i grund och botten anklagelsen mot de anställda inom dessa företag. Det är märkligt att man inte själv begripit detta. Det är mot dem och deras låga löner som man riktar den hårdaste anmärkningen. Arbetarna i våra slakterier, mejerier och andra livsmedelsföretag ligger i timlön åtskilliga kronor under många andra arbetargrupper i detta land. Ändå arbetar de i toppmoderna och högt rationaliserade företag och dock är det inte möjligt att betala dem högre timlöner. Likaväl klagar man över priserna pä de produkter som dessa arbetare lämnar frän sig. Jag sade tidigare att jordbrukarna inte hade sina företag för att få några aktievinster eller utdelningar. Det kom inte fram i den debatt som förekom här tidigare i år, och jag har därför velat säga detta nu. Eftersom jag inte ser någon av motionärerna i kammaren, skall jag inte vara sä grym att jag begär en förklaring av hur de tänkt sig att deras motionsförslag skulle genomföras i praktiken så att pengarna blir rätt fördelade pä rätt varor, till rätta konsumenter och till rätt produktion.

Nej, skall vi fä en bättre produktionsbalans så fär vi söka den efter de linjer som vi har angivit i reservationen — genom alternativa odlingar. Det är en realistisk lösning. Såvitt jag förstår har även jordbruksministern tänkt sig en sådan lösning att döma av de utredningsuppdrag som han har givit åt ett par häll,

1 ett särskilt yttrande från center- och moderatledamöter uttalar vi önskemålet om att i kommande prisregleringspropositioner bör det lämnas en mer utföriig information om prisbildningen på livsmedelsområdet och en utförligare information om inkomstutvecklingen inom jordbruket. Motivet till att vi har tagit upp dessa saker är att det tydligen på många håll saknas tUlräcklig kunskap om dessa förhållanden. Att döma av ett par händelser pä senare tid kan man dra den slutsatsen. Inte minst inom regeringspartiet självt och detta närstående kretsar tycks kunskapsnivån på detta område vara ganska bristfällig. Man har t, ex, i annonser på senare tid — en av dem har jag framför mig — lämnat så verklighetsfrämmande uppgifter att det är svårt att begripa hur sådant över huvud taget kan förekomma. Det är ju lätt att skaffa sig korrekta uppgifter från de myndigheter som sysslar med dessa saker, I den annons jag har framför mig gör man t, ex. gällande att det svenska jordbruket subventioneras av konsumenterna med 3 miljarder kronor orn året. Det blir 20 000 kronor per jordbrukare. Underlaget för sådant påstående måste vara att den svenska livsmedelsförsörjningen skulle kunna tryggas med de varor som finns pä världsmarknaden. Det vore ju en strålande

idé! . Det är bara märkligt att ingen annan nation har kommit på nägot sådant tidigare. Det är ett ypperligt exempel pä med vilken ringa grad av -visdom som världen styres, naturligtvis med undantag av värt eget land! Jag begriper att en sådan uppfinning måste bringas tUl allmänhetens kännedom.

Utöver detta tal om subventioner kommer man också in på en annan sak. Man säger att sedan jordbrukarna fick sina löneförhöjningar har priserna på livsmedel stigit. Priserna stiger också genom fördyringar i förädlingsledet, genom transporterna och, säger man, i någon män genom momsen.

Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden lämnade i början av 1972 en redogörelse över prisstegringarna från budgetåret 1966/67 fram till kalenderåret 1971. Det visade sig dä att prisstegringarna i konsumentledet hade uppgått tUl sammanlagt 3 miljarder kronor räknat på ett års konsumtion och vid 1971 års genomsnittspriser. Av detta belopp gick bara 650 mUjoner kronor tUl jordbruket och de första förädlingsleden. Nettosumman av dessa 650 miljoner kronor tiU jordbrukarna blev 400 miljoner kronor. Momsen tog I 100 miljoner kronor, alltså en summa nära tre gånger sä stor som den jordbrukarna fick. Sedan tog förädling och distributionen resten.

De här siffrorna belyser i alla fall i vilken relativt ringa män som prisökningarna i konsumentledet påverkas av jordbrukarens avräknings-priser. Dessa siffror är också, som jag sade, framräknade under en längre period och därför tUlförlitligare än de som bara gäUer kortare perioder.

Skall vi vara ärliga skall vi i stället jämföra vad en fransk, en belgisk, en holländsk eller en tysk husmor fär betala i sin butik när hon köper varor. Vad får en belgisk, holländsk, fransk eller tysk bonde när han säljer sina produkter? Jämför i stället dessa priser med vad en svensk husmor betalar och en svensk bonde erhåller. Dä får vi en rättvisande bUd. Det är helt enkelt bedrägeri att som i den här annonsen lämna sädana uppgifter där man jämför med världsmarknadspriserna. Vi har icke en liknande jämförelse på någon enda vara i hela vår konsumtion — utom på Uvsmedel. Därför är det bedrägeri när man försöker ta fram siffrorna pä detta sätt och kungöra dem.

Det förekommer i den här publikationen andra upplysningar som är lika märkvärdiga och demagogiska, för att inte säga direkt lögnaktiga. Man säger t. ex. att jordbrukarna begärde 2 000 miljoner kronor i inkomstförbättring vid de senaste avtalsförhandlingarna. Det skulle vara väldigt intressant om någon velat stå upp och verifiera dessa siffror. Sanningen är den att man begärde ungefär hälften.

Om inte denna kampanj emot jordbruket beror på djup och varaktig okunnighet om verkliga förhällandet - vilket vi förutsätter - så är det svårt att förstå vad detta gerillakrig skall tjäna för vettigt syfte. Nog kan väl regeringspartiet hålla ställningen eller bekämpa en eventuellt misshaglig motståndare med mera vederhäftiga argument. För oss brukar det räcka med att tala om sanningen om regeringspolitiken.

Enligt många tidningsreferat har även en mera grånad kämpe på de fackliga barrikaderna ansett sig böra delta i fälttåget mot jordbruket. Han har gjort gällande att jordbrakarna har gjort "enorma vinster" och tUl-

Nr97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

161

11  Riksdagens protokoll 1973. Nr 96-97

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

skansat sig "miljardbelopp" genom den nuvarande jordbrukspolitiken -framför allt under de senare åren. Nu har ju jordbruksnämnden redovisat jordbrukets inkomster under åren 1970 tUl 1972, och dessa visar ingalunda några enorma vinster som uppgår tUl miljardbelopp. Jag hänvisar i det fallet till det särskilda yttrandet.

Ätt det behövs upplysning det har vi konstaterat senast i dag. De som läst Dagens Nyheter har sett — det gäller visserligen här ett annat område - att det i en stor rubrik talas om att lantbrukarna tjänar på en skatteomläggning. Med allt förbehåll för vad en tidningsuppgift kan vara värd får man ändå betänka att beskedet gär ut tUl hundratusentals läsare. Tidningen skriver:

"På LO-häll påpekas att bönderna skulle tjäna pä en skatteomläggning, som inkluderar höjd arbetsgivaravgift och sänkt direktskatt. Familjejordbrukare har inga anställda och betalar ingen arbetsgivaravgift men skulle ändå få sänkt direktskatt."

Jag är väldigt förvånad över om detta kan emanera från LO. Jag vet att LO har ett utmärkt utredningsinstitut, och nog finns det folk på LO som kan skattesystemet och har reda på att familjejordbrukarna får betala arbetsgivaravgift på inkomsten av såväl eget arbete som det kapital de har investerat i sitt jordbruk. Och de har inga möjligheter att i något slags avtalsförhandlingar kompensera sig för den avgiften. Hur kan man lämna ut en sådan här uppgift. Jag förmodar att i varje fall tidningen. Dagens Nyheter, försöker rätta tUl det här så snart man kan.

Men, som sagt, det var en parentes litet vid sidan av jordbrukspolitiken. Jag begär inte att jordbruksministern i kommande propositioner även skall redogöra för skattesystemet. Det räcker att han lämnar ordentliga upplysningar om vad som rör sig på jordbruksprisutvecklingens område och i fråga om jordbrukarnas inkomster.

Herr talman! Det behövs enligt vär mening som står för det särskUda yttrandet bättre uppgifter om de här förhållandena, så att vi kan fä en vederhäftig och saklig debatt om jordbrukspolitiken och prisbUdningen på livsmedelsområdet. Med det ber jag att få yrka bifall tUl reservationerna 3 och 4. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

162

Herr KRÖNMARK (m):

Herr talman! Den här propositionen 96 som vi har att behandla innehåUer ju i och för sig icke någon dramatik sä att den ger anledning tUl längre debatt, och de reservationer som är fogade tUl utskottets betänkande har mera karaktären av detaljreservationer, med ett undantag, nämligen den reservation, nr 4, som utskottets ordförande tidigare har talat om. Men den jordbrukspolitiska debatten förs sannerligen inte bara i denna lokal, utan den förs överallt i massmedia och från olika talarstolar.

Jag har en känsla av att vi håller på att få en upprepning av historien från ett val pä 1960-talet, att jordbruket och jordbrukspolitiken håller på att bli slagträn i den allmänna politiska debatten på ett sätt som i vissa avseenden knappast är acceptabelt. Jag instämmer med herr Hansson i Skegrie, när han kommenterade det TV-program som sändes för en tid sedan och som var ganska grovt tendentiöst. Inte för att jag på nägot sätt

vUl påstå att det förekommer någon dirigering från statsmakternas sida, men jag konstaterar att slumpen har åstadkommit ett mönster som verkar nog så otrevligt.

Herr Arne Geijer höll ett tal i Södertälje den 6 april i år, och herr Arne Geijer är ju inte vilken företrädare som helst för det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen. Han är fortfarande fungerande ordförande i Landsorganisationen. Jag vill gärna läsa in i kammarens protokoU ett citat av vad herr Geijer då yttrade. Han sade: "Bondekooperationen har blivit en oerhörd maktkonstellation, ekonomiskt. Det har blivit en sådan maktkoncentration. Jag kan faktiskt inte se att vare sig regeringen eller konsumenterna kan låta detta gå längre än tiU 1974, då jordbrukets villkor skall förhandlas pä nytt. Vi har enormt kraftiga prisstegringar, och hela producentgruppen, som är främst större jordbruk, har en enastående förnämlig position ekonomiskt och gör enorma vinster framför allt av den rekordskörd som vi hade förra året."

Hur stämmer detta med verkligheten? Ja, herr jordbruksministern vet ju att huvudparten av våra jordbruk inte är de stora jordbruken.

Och hur är det med de enorma vinsterna? Dä mäste vi se htet pä jordbrukarnas ekonomiska situation. Jag kan bara helt kort dra fyra siffergrapper — jag har tidigare nämnt dem från denna talarstol, men de är belysande. Vi har i och för sig kanske övergivit den idé om renodlad inkomstlikstäUighet som vi en gång hade, men det finns faktiskt inskrivet i jordbruksbeslutet att man skall sträva efter inkomstlikställighet.

År 1960 hade industriarbetaren i ortsgrupp 3 en medellön på 12 366 kronor. Under 1960-talet fram tiU är 1970 steg medellönen till 28 460 kronor. Det var alltså betydligt mer än en fördubbling av industriarbetarlönen. En jordbrukare pä en 25 hektars gård hade är 1960 en arbetsinkomst av 7 995 kronor, och år 1970 hade den stigit tiU 12 363 kronor. Det var alltså en stegring på ca 60 procent. InkomstskUlnaden, som är 1960 var 4 371 kronor, hade är 1970 stigit tiU 16 097 kronor. Där har vi alltså utvecklingen.

Siffrorna för 1970-talet är inte exakta än, men man kan slå fast att utvecklingen i viss mån har hejdats genom treårsavtalet och inflationsregeln, men inkomstklyftan är i princip densamma som 1970. Det innebär alltså att 25-hektarsjordbrukaren i dag tjänar — för att uttrycka sig med en viss marginal - mellan 15 000 och 18 000 kronor mindre än industriarbetaren. Då är det otUlständigt att frän politiskt håll mena att dessa människor gör enorma vinster. Det är verkligen att föra den politiska debatten pä en sådan nivå som vi inte är betjänta av i det här landet.

Om vi sedan ser på den förbättring som har skett, så kan vi slå fast att förbättringen i stort sett har kommit endast mjölkproducenterna till del, medan däremot spannmålsproducenterna — som herr Hansson i Skegrie tidigare talade om — i dag har i princip samma nominella priser som i början av 1950-talet. Ser man på mjölkproduktionens ökade lönsamhet kan man där konstatera att lönsamheten under det sista halvåret gått ner markant genom de kraftigt stigande priserna på kraftfoder. Det är inte alls samma lönsamhet i dag som för exempelvis ett år sedan.

Eftersom det finns uppenbara risker för att debatten från talarstolar

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

163

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

164

och i andra sammanhang kommer att föras efter herr Geijers mönster, finns det intresse av att få en deklaration av jordbruksministern inför kammaren. Är herr Bengtsson beredd att ta avstånd från den beskrivning som herr Arne Geijer har givit? Jag tar för givet att herr Bengtsson är beredd att göra det; det är något av en renlighetsåtgärd att så sker. Därför vill jag genom att rikta denna uppmaning till herr Bengtsson ge honom tUlfälle att göra en sådan deklaration.

Herr Geijer och även andra — herr Hansson i Skegrie har nyss redogjort för den socialdemokratiska annonsen — talar om en subventionering av jordbruket med tre fyra miljarder kronor. Det är märkligt hur man kan fä detta tiU att vara en subventionering av jordbruket.

Lät mig dra en parallell med ett annat område som är subventionerat i vårt land, nämligen bostadsproduktionen. Vi har varierat systemet i hög grad, men i dag ger detta dolda subventionssystem - om inte formellt sä är det dock i realiteten ett sådant — en statssubvention av ungefär I miljard kronor om året. Är det någon som gjort gällande att detta är en subvention tUl byggföretagen - t. ex. till BPA eller till Riksbyggen? Nej, ingalunda, alla har klart insett att det är fråga om en subvention till bostadskonsumenterna.

Den logiska slutsatsen är alltså att det inte heller i detta fall gäller en subvention till de svenska jordbrukarna utan en subvention tUl de svenska konsumenterna. Men är det över huvud taget fräga om en subvention? Herr Hansson har redan tidigare talat om relationerna tiU världsmarknadspriset osv. och visst är det i dag olika prisnivåer på världsmarknaden och pä den inhemska marknaden i Sverige — precis som är fallet i andra länder — men vad vet vi om utvecklingen i detta avseende?

Jag hoppas att herr Bengtsson har samma uppfattning som jag om framtiden, nämligen att vi har att emotse en betydligt ökad efterfrågan på livsmedel, både på spannmål och på andra livsmedel, även i vär världsdel. Ett sådant efterfrägetryck skulle kanske medföra att de mUjardsubventioner som det talas om på socialdemokratiskt håll alltemellanåt kanske inom en mycket kort tidsperiod inte alls är en reahtet. Ingen av oss kan säga något säkert om detta, men jag vägar göra gäUande att det är lika håUbart att göra ett sådant påstående som att hävda motsatsen.

Man kan, herr talman, visserligen i och för sig behandla jordbrukspolitiken isolerad med utgångspunkt från de beslut som vi fattar i denna kammare på basis av förslag från jordbruksdepartementet, men vi måste dock göra klart för oss att jordbruket är en integrerad del av svenskt näringsliv, som är beroende av så oändligt många andra pohtiska beslut som fattas i detta hus. Jag skulle nästan vilja påstå att beslut på andra områden kanske har ännu större betydelse för jordbrukets lönsamhetsutveckling och jordbrukarbefolkningens förhåUanden i stort än de som vi fattar på grundval av förslag från jordbruksdepartementet, som sedan behandlats i jordbruksutskottet. Jordbruket är som en privatekonomisk näring — och det är det till sin huvuddel — oerhört beroende av den ekonomiska politik som förs. Med den inflationsutveckling som vi haft tUl följd av den socialdemokratiska skattepolitiken har vi fått en press på markvärdena.

Detta är något som vi upplever synnerligen starkt i dag. Trots att

prisutvecklingen för stunden inte är så alarmerande hyser man tydligen helt realistiska förväntningar om en inflationsutveckhng, vUket gör att det just nu finns ett oerhört efterfrägetryck pä realvärden i form av jord. Detta verkar utomordentligt pressande pä de människor som med eget kapital skall bedriva jordbmk, för den händelse de vUl göra tillköp av mark, eventuellt viU skaffa sig en annan egendom osv.

Se t. ex. pä skattepohtiken i dess helhet! Vi kan ta en sådan detalj som följderna av 1972 års skattereform, den faktiska sambeskattningen, som innebär att huvudparten av de svenska familjejordbrukarna betalar pä famiheinkomsten kanske något sådant som — det är-svårt att säga var medelvärdet ligger - 5 000—9 000 kronor mera i skatt än vad en löntagare gör, i de fall där båda makarna arbetar. Det är visserligen en detalj i skattesystemet som vi har varit överens i den sittande skatteutredningen om att försöka få en lösning pä sä snabbt som möjligt, men efter herr Strängs utspel i skattefrågan för ett par dagar sedan vet vi inte huruvida det mönstret störs.

Vi har arvs- och förmögenhetsbeskattningen, som för mänga jordbrukare med formella förmögenheter är mycket, mycket kännbar. Det märks inte minst vid generationsskiften.

Vidare har vi löneskatten. Jag skulle vilja föra resonemanget litet längre än herr Hansson i Skegrie. Det kan var något äventyrligt, eftersom ingen vet vad det är fråga om, men det har i alla fall talats om en höjning av löneskatten med 4 procent för att kompensera en sänkning av marginalskatterna i vissa inkomstlägen. Tittar man på inkomststatistiken finner man att jordbrukarna till sin huvuddel, dvs. familjejordbrukarna, visserligen drabbas av höga marginalskatter — omkring 60 procent eller något däröver — men att det inte är den gruppen i det tänkta fallet, om man skall tyda herr Strängs halvkvädna visor, som får den största reduceringen av marginalskatterna. Nej, den favören får jordbrukarna inte, men deras egenavgifter kommer att höjas med 4 procent. Om en sådan modeU skulle genomföras, kan resultatet alltså bli att löntagarna får en förbättring - eller rättare sagt status quo, eftersom skatten bara betalas genom ett annat förfarande — men det är en uppenbar risk för att jordbrukarna som egenföretagare verkligen kommer i kläm. Det gjorde de vid den förra skattereformen. Vi skall inte föra en skattedebatt här; jag -vUl bara dra exemplet för att visa att när vi fattar jordbmkspolitiska beslut här i kammaren kan effekterna av dem - bli helt och hållet utraderade genom beslut som vi fattar i andra sammanhang.

Mervärdeskatten är också en del av skattepolitiken som har utomordentlig betydelse för jordbmket. Det gäller inte den normala mervärdeskatten i rörelsen, eftersom man kan göra avlyft, men det stora mervärdeskatteuttaget pä alla livsmedel innebär en begränsning av det marknadsekonomiska utrymmet för att ta ut priser och därmed nä inkomstlikställighet.

1 och för sig kan man inte göra herr Bengtsson ansvarig för det här -det skulle aldrig falla mig in — utan ansvaret är herr finansministerns, men jag tycker att det ändå hör hemma i en sådan här debatt. En regering är i alla fall kollektivt ansvarig. Jag vill alltså peka på det här sambandet och hoppas att även herr jordbruksministern vid sina funderingar beaktar

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

165

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

att detta är ett problem som har ett betydligt bredare spektrum än vad det ofta framgår av diskussionen.

Det är beklagligt, som sagt, om jordbrukspolitiken på osakliga grunder skaU göras tUl ett slagträ i den politiska debatten. Jordbruket är ju den näring som ger oss den basmiljö som vi vUl ha i värt land. De människor som är verksamma på det området har ofta ett slitsamt arbete och står betydande ekonomiska risker. De är verkligen värda all uppmuntran och ett bättre öde än att användas som slagpåsar. Min förhoppning är att den här diskussionen, som nästan av naturnödvändiglret kretsar en aning utanför vad som står just i propositionen, i alla fall skaU kunna bidra tiU att den jordbmkspolitiska debatten kan bli något mera sansad i fortsättningen.

166

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I regeringens proposition nr 96 tas frågan om prisstöd till rennäringen upp. Förslaget innebär att ett prisstöd på 35 kronor per slaktad ren skall utgå och att för detta ändamål skall anvisas 1,5 mUjoner kronor. Jordbruksutskottet yrkar bifall till regeringens förslag.

Med denna proposition om prisstöd tUl rennäringen tUlgodoses ett gammalt rättvisekrav. Genom att renkött i princip ges ett prisstöd av ungefär samma storleksordning som gäUer för nötkött blir rennäringen mera jämställd med jordbruket i övre Norrland. Man räknar genomsnitt-Ugt med att var och en av de 750 renägarna kommer att tillföras ett årligt prisstöd på omkring 2 000 kronor.

TUl grund för regeringens förslag ligger en utredning som gjorts av en arbetsgrapp med representanter för statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen. Utredningen bedömer utvecklingsmöjligheterna inom rennäringen som goda om det ekonomiska stödet enligt rennäringskungörelsen fullt utnyttjas. Vidare säger utredningen att rationahseringssträvan-dena inom renskötseln går ut på att öka renstammen. Antalet renar skulle kunna ökas frän nuvarande 166 000 tUl omkring 266 000 och betet skuUe ändå räcka tiU. Utredningen menar därför att det inte finns anledning pä kort sikt minska antalet sysselsatta inom renskötseln. Efter olika överväganden kommer slutligen utredningen fram till det förslag tUl prisstöd för renkött som nu föreslagits av regeringen i propositionen.

1 anledning av propositionen har herr Takman m. fl. väckt motionen nr 1939. I denna motion noteras med tillfredsställelse att regeringen nu framlagt ett förslag tiU prisstöd för renkött samtidigt som motionärerna i fråga om stödets storlek vUl gå längre än vad regeringen föreslagit.

Som skäl för att man skall gä längre i fråga om stöd kan anföras att nettoinkomsten bland renskötarna är sä låg som omkring 8 500 kronor per år enligt utredningens beräkningar och att det kan komma att ta läng tid innan rationaliseringen inom renskötseln leder tUl en väsentligt högre inkomst.

I ett remissyttrande över utredningens förslag påpekar också länsstyrelsen i Jämtlands län att nötköttsproduktionen i norra Sverige får prisstöd även på ett annat sätt och i väsentligt större omfattning än genom pristillägg pä kött, nämligen genom pristUlägget pä mjölk. Länsstyrelsen  i  Jämtlands län menar att från denna synpunkt borde

pristUlägget för renkött beräknas efter väsentligt generösare gmnder än vad som gäller för nötkött.

Motionärerna delar denna uppfattning och föreslår att pristillägget skall vara 50 kronor per ren i stället för 35 kronor enligt regeringens förslag. Medelsbehovet bör i konsekvens därmed uppräknas med 0,8 miljoner kronor tUl 2,3 miljoner kronor.

Herr talman! Mot bakgrund av det jag nu har anfört yrkar jag bifall tUl reservationen 1 av herr Takman som är fogad till jordbruksutskottets betänkande nr 25.

Jag vUl dessutom, herr talman, säga några ord om priserna pä jordbrukets produkter. Synpunkter pä denna fråga har också anförts i ett särskilt yttrande, som fogats tUl det nu förevarande utskottsbetänkandet. Här har vi att göra med en mycket väsentiig ekonomisk-politisk fråga som berör samtliga människor här i landet i egenskap av konsumenter och ett mindre antal människor - jordbrukare och representanter för livsmedelsindustrin — också som producenter.

Producenter och konsumenter har i princip motstående intressen i ekonomiskt hänseende. Producenten av en vara är intresserad av högsta möjliga pris och konsumenten av lägsta möjliga. Livsmedelsmarknaden, både här i landet och i andra länder, är speciell i det hänseendet att vi har att göra med en genom reglerad marknad där priserna i avsevärd omfattning blir beroende av politiska beslut. Utgår man frän det rimhga antagandet att de som primärt producerar livsmedel skall tUlförsäkras en levnadsstandard likvärdig med andra gruppers och att produktiviteten inte kan höjas på samma sätt inom detta område som är fallet inom industrin, sä blir frågan om priserna på livsmedel en politisk fördelningsfråga. Gör man ytterligare det, som jag tycker rättvisa, antagandet att alla människor här i landet skall tUlförsäkras en hälsoriktig kost oberoende av sin inkomstnivå, så har man nätt den riktiga utgångspunkten för ställningstagandet i prisfrågan.

Alla människor har ungefär samma behov av att konsumera livsmedel oberoende av sina inkomster. Är det någon skUlnad så är det den att läginkomsttagaren behöver konsumera mer därför att han har ett tyngre och mera kalorikriivande arbete. Under de senaste åren har priserna på hvsmedel stigit snabbare än det totala konsumentprisindex. Följden har blivit — sedan också momsen adderats — att prisstegringen inneburit ett allvarligt problem inte bara för låginkomsttagare utan också för människor med inkomster i mera vanliga lägen. Aktioner sådana som Skärholmsfruarnas har bidragit till att rikta massmedias intresse pä livsmedelspriserna. Frågan har alltså ställts, men hur den skall lösas har man överlämnat till politikerna.

Vänsterpartiet kommunisterna har i hög grad ägnat sitt intresse åt denna viktiga fråga. Vi har krävt övergång tUl en lågprislinje i fråga om livsmedel. En sådan prislinje fömtsätter att staten gär in med budgetmedel för att subventionera livsmedelsproduktionen. En uppgift för 1972 års jordbmksutredning är också att utreda förutsättningarna för att övergå tUl en sådan prislinje. En tänkbar väg att bidraga till lägre livsmedelspriser vore att staten kunde gå in pä de områden, där jordbruket köper sina förnödenheter och där uppenbara monopolpriser

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

167

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

tas ut, för att pressa dessa monopolpriser.

Vi har ju också det förhållandet att mervärdeskatten tas ut även på våra livsmedel till samma belopp som för andra, mindre nödvändiga konsumtionsvaror. Detta förhållande har vpk velat ändra på och har sedan lång tid envetet drivit kravet att momsen skall tas bort på livsmedlen. Det skulle med en gång betyda att livsmedelspriserna kunde sänkas med 15 procent men skulle innebära ett skattebortfall pä minst 4 mUjarder kronor. Den nu förevarande debatten är inte en skattedebatt, så jag nöjer mig med att påminna om att vi, för att täcka in detta stora skattebortfall, föreslagit skärpt beskattning pä andra områden, där det drabbar gmpper med större bärkraft, och även föreslagit besparingar pä utgifter som tillsammans skulle väl täcka in det bortfall som livsmedelsmomsens slopande skulle medföra.

Tillgång på livsmedel tUl priser som gör dem tillgängliga för alla gmpper i samhället inom ramen för även låginkomster är en - som vi ser det — betydelsefull fördelningspolitisk uppgift. Den subventionering inom det löpande jordbruksavtalets ram, som skett från börian av detta år, bör utvidgas tUl att omfatta fler varuslag och utsträckas intill utgången av jordbruksavtalet. Inom det provisoriska avtal som troligen kommer att träffas i avvaktan på ett nytt jordbmkspolitiskt beslut mäste denna linje fiUlföljas. När i sinom tid ett nytt jordbmkspolitiskt beslut skall fattas anser vi att de synpunkter som jag nu mycket kortfattat redogjort för skall ligga till grund för beslutet.

Slutligen några ord tiU herr Hansson i Skegrie, som hänvisade till det särskilda yttrande av herr Takman som fogats till det utskottsbetänkande vi nu behandlar. Jag vill här läsa upp det avsnitt som herr Hansson syftade pä. Där sägs följande:

"Det är också angeläget att monopoliseringen inom livsmedelsindustrin och de multinationella företagens växande grepp över vissa delar av denna industri blir föremål för en snabb undersökning. Denna del av prisbildningen kan inte lämnas utan uppmärksamhet och åtgärder."

Det är vad som sägs i yttrandet. Jag vet inte vad herr Hansson vill tolka in i det skrivna, men jag skall sträcka mig så långt att jag säger — utan att ha rådgjort med den som skrivit detta yttrande - att det inte alls är säkert att herr Takman vill angripa jordbrukets föreningsrörelse. Att man skall ha uppmärksamheten riktad pä livsmedelsindustrin är väl ganska naturligt. Det bör vi ha på alla verksamheter som avgör vUka priser vi skall betala.

168

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har tolkat herr Takmans formulering så, att när han talar om monopoliseringen inom livsmedelsindustrin har han påverkats av den debatt som nu förs och som viU stämpla jordbrukarnas företag som monopolföretag. Huvudparten av livsmedelsindustrierna i vårt land ägs av jordbrukarna, och då ligger ju den tanke som jag nu har antytt mycket nära. Jag har därför tolkat herr Takmans särskilda yttrande sä att det gäUde jordbrukarnas företag.

HerrMOSSBERGER(s):

Herr talman! Vi som tUlhör utskottsmajoriteten har klart deklarerat vär inställning tUl reservationerna, och jag kan därför fatta mig ganska kort nu.

Reservationen 3 tar upp anslaget tUl Weibullsholms växtförädlingsanstalt, och reservanterna menar att om man ger bidrag tUl Sveriges utsädesförening bör man ge bidrag också tUl Weibullsholm, ty annars kommer den anstalten i ett sämre konkurrensläge. Ja, jag vUl inte direkt förneka att det kan tyckas sä vid ett första påseende, men jag tror inte att man behöver befara detta, och inte heller tror jag att påståendet är helt riktigt. 1 stället är det väl så att det anslag till utsädesföreningen som departementschefen har föreslagit behövs för föreningens utökade verksamhet, och då kommer Weibullsholm och utsädesföreningen att fä ungefär samma konkurrensvillkor.

Frågan om statsbidrag tUl Weibullsholm behandlades av riksdagen tidigare i år, och dä anslogs 225 000 kronor tiU Weibullsholms växtförädling. Syftet med anslaget till utsädesföreningen har ju bara varit att föreningen vid övertagande av Hammenhöganstalten skall kunna bedriva växtförädlingen i samma omfattning som den har haft tidigare där. Man kan alltså inte säga att statsmakterna gynnar det ena företaget framför det andra.

Vad slutligen gäller frågan om den fristående motionen 937, som herr Hansson i Skegrie ägnade mycket stor uppmärksamhet ät, så har vi från utskottsmajoritetens sida endast föreslagit att motionen skall överlämnas tUl jordbruksutredningen, som enhgt sina direktiv har att undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika en permanent överskottsproduktion av jordbruksprodukter. I motionen föreslås alltså en metod som vi anser bör komma under övervägande, men detta vill inte de reservanter som anslutit sig tiU reservationen 4 vara med om. Utskottsmajoriteten hemställer om en helt förutsättningslös prövning av motionens förslag, och jag blir litet förvånad när inte reservanterna vägar överlämna den tiU den sittande utredningen för en prövning.

Reservanterna anför i reservationen att enligt deras mening är "de i motionen föreslagna åtgärderna inte ägnade att effektivt vare sig påverka produktionsbalansen eller stimulera tUl ökad köttkonsumtion". Därom kan man naturligtvis ha delade meningar, men som jag tidigare anfört vill vi i utskottsmajoriteten bara överlämna motionen till utredningen. Vi har inte gjort nägot ställningstagande, utan vi viU att jordbruksutredningen skall pröva motionens förslag. Vi tror emellertid att den sittande utredningen med representanter frän både fackligt och politiskt håll är fullt kapabla att bedöma huravida motionens syftemål kan vara en framkomlig väg för att åstadkomma en minskning av spannmålsöverskottet.

Nu säger herr Hansson i Skegrie att motionen syftar till att åstadkomma en prispress på spannmålsproducenterna. Det är inte vi som skall bedöma den saken, utan det är den sittande jordbruk.sutredningen som får ta ställning tUl om det gär att komma fram på denna väg. Vi har inte frän utskottsmajoriteten sagt någonting annat än att vi vill ha förslaget prövat.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

169

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Jag ber, herr talman, att med det anförda fä yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mossberger sade sig vara förvånad att vi inte vågade lämna över motionen tUl utredningen. Om man skall lämna över en motion tUl en utredning för övervägande anser vi att det ändå mäste finnas något rimligt underlag i den. Man kan inte lämna vad som helst till en utredning.

Vi har i mänga motioner frän oppositionens sida begärt utredning av olika frågor. De motionerna har praktiskt taget undantagslöst åkt under bordet. Men när det väcks en motion med det ringa värde som denna har — vill utskottsmajoriteten omedelbart lämna över den till utredningen för övervägande bara därför att den är av ett speciellt märke, s. k. s-märke. S-niärket är ett bra märke när det gäller elektriska artiklar i det här landet, men det gäUer inte beträffande de varor som produceras här i kammaren — i varje fall inte i alla sammanhang.

Nu hoppas jag precis som herr Mossberger att de som sitter i utredningen är kapabla att bedöma den här motionen och att de behandlar den, som man säger, efter förtjänst. Dä kan den bara hamna pä ett ställe, enligt min uppfattning.

170

Herr HÅKANSSON (c):

Herr talman! Jag skall här något beröra den fråga som aktualiserats i motionen 1973:1955 beträffande växtförädling.

Såsom framhålls i motionen föreligger starka skäl för att staten lämnar stöd till förädlingen av trädgårdsväxter. Förutsättningarna att tillgodose den växande efterfrågan på trädgärdsprodukter av inhemsk produktion förbättras därigenom.

Om den svenska konsumtionen av trädgärdsprodukter är låg vid internationell jämförelse, har ändå en betydande ökning skett under senare tid. Beräkningar gjorda av statens jordbruksnämnd angående per capita-konsumtionen visar att den ökat från 30,4 kg år 1960 till 45,8 kg 1971. Men det framkommer också att av denna konsumtion var 8,8 kg importerade varor 1960, medan motsvarande andel 1971 var 22,1 kg. Härav framgår att huvuddelen av konsumtionsökningen har avsett importerade trädgårdsprodukter.

Arealmässigt omfattar den svenska trädgärdsväxtodlingen, såväl den yrkesmässiga som den som bedrivs till husbehov, ca 18 000 har. Den är således nära hälften så stor som den areal som används för sockerbetsodling.

En större inhemsk trädgårdsväxtodling utgör ett alternativ tUl spann-målsodUngen och leder därmed till en minskning av spannmålsöverskotten.

För många mindre jordbruksföretag skulle en övergäng tUl de mera arbetsintensiva trädgårdsväxterna vidare innebära ökad ekonomisk bärkraft.

Även konsumenterna av trädgårdsprodukter fär antas ha ett stort intresse av en förädling som leder tUl kvahtativt högvärdiga produkter

från såväl närings- som smaksynpunkt. Bland de svenska trädgårdsodlarna finns ett stort intresse för att så långt som möjligt begränsa användningen av bekämpningsmedel. Därmed kan man säga att det finns ett allmänt intresse av att få fram resistenta sorter, så att användningen av olika bekämpningsmedel kan begränsas.

Det är således flera faktorer som pekar på vikten av ökad förädling av trädgårdsprodukter. Statens anslag tUl denna förädlingsverksamhet har varit alltför blygsamma och bör därför ökas.

Det anslagsbelopp som i betänkandet föreslagits tiU förädlingen av trädgårdsprodukter vid Hammenhög innebär en relativt liten satsning.

Men vid behandlingen av ärendet framkommer även en annan omständighet. Utvecklingen av den svenska växtförädlingsverksamheten har genom sammanslagningar av olika företag under senare år kommit att i huvudsak lyda under tvä huvudmän, Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Ett ökat statligt stöd har stor betydelse, men det är också angeläget att stödet fåren sådan utformning att statsmakterna inte ensidigt gynnar det ena av de bägge företagen. Det måste vara positivt för utvecklingen av växtförädlingsverksamheten att dessa två företagare kan konkurtera pä lika villkor.

Herr Mossberger kommenterade tidigare reservationen 3, som anknyter till denna motion. Han sade att man vid första påseendet kan tycka att anslaget är orättvist fördelat men förklarade att om man sätter sig bättre in i ärendet skall man finna att fördelningen är riktig. Herr Mossberger hänvisade till det anslag som i år bevUjades Weibullsholm, 225 000 kronor. TUl Sveriges utsädesförening föresläs nu något över 6,5 miljoner kronor. Därför finns det goda skäl att stödja reservationen 3 och därmed bevilja även Weibullsholm ett anslag för förädling av trädgärdsprodukter.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl reservationen 3.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

I detta anförande instämde herr Nilsson i Trobro (m).

Herr MOSSBERGER (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord i anledning av herr Hanssons i Skegrie yttrande om s-märkt vara!

Jag förstår nu att denna motion var mycket viktigare än vi trodde från början. Herr Hansson förvånade sig över att den lämnades till utredningen — för det var den inte värd, sade han. Jag viU svara att majoriteten i utskottet inte lämnar ifrån sig vad som helst; därför var väl motionen viktigare än vi trodde.

När herr Hansson sedan säger att en s-märkt vara är bra, vill jag gärna hålla med honom - det är i alla fall bättre att en vara är märkt med ett s än att den är c-märkt.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Mossberger och andra tror att vår reservation och min relativt ingående behandling av motionen betyder att vi anser motionen vara viktig, så är det fullkomligt felaktigt.

Den var emellertid viktig ur en synpunkt: den gav oss möjlighet att

171

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, rn. m.

förklara den i vissa avseenden felaktiga och misslyckade jordbrukspolitik som regeringspartiet står för. Det hade vi annars inte haft möjlighet att göra pä samma sätt, men motionen gav oss alltså den möjligheten, och från den synpunkten tycker jag att motionen har varit viktig för oss. Vi har nu fått tillfälle att som jag gjorde visa med en hel rad siffror hur innehållslös en hel del propaganda från regeringspartiet är.

Jag har ännu inte fått vare sig dementi eller försvar för de siffror som stod i den där annonsen. Jag efterlyser detta.

Herr MOSSBERGER (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hansson i Skegrie sade att det är en felaktig jordbrukspolitik som socialdemokraterna för. Om jag inte hörde alldeles fel begagnade han i början av sitt anförande mycket vackra ord om jordbruksministern och den av honom förda jordbrukspolitiken. Det förvånar mig därför att uppfattningen har kunnat ändras så kvickt.

Annonsen känner jag inte tiU, så den uppmaningen kan jag inte svara på. I utskottet har vi inte behandlat den, utan det är bara det som står i betänkandet som vi har behandlat där.

172

Herr TAUBE (fp):

Herr talman! Som herr Håkansson just sagt finns det onekligen ett mycket stort intresse bland de svenska trädgärdsodlarna för att så långt som möjligt begränsa användningen av bekämpningsmedel. En framgångsrik resistensförädling skulle säkerligen kunna lämna mycket betydelsefulla bidrag genom att minska behovet av olika bekämpningsmedel.

De svenska konsumenterna ställer allt högre krav pä trädgårdsprodukternas kvalitet från smak- och hållbarhetssynpunkt. Det svenska klimatet ger genom de långa sommardagarna alldeles speciella förutsättningar för att producera kvaliteter som förutom att de är frän näringssynpunkt högvärdiga även är aromrika.

En anpassning av sortmaterialet till det svenska klimatet är av mycket stor betydelse för konsumenterna även i fråga om prydnadsväxter och grönytegräs.

Med hänvisning till 1971 års Svallövsutredning anser jag att en praktiskt inriktad växtförädling på trädgårdsområdet är motiverad. Utredningen anser att kostnaderna för denna förädling, särskilt under ett inledningsskede, i ökad utsträckning bör finansieras med statliga medel.

Svallövsutrednlngen föreslär att verksamheten vid Hammenhögs-institutionen liksom hittills bör omfatta förädling av köksväxter, prydnadsväxter och grönytegräs och att institutionen fär tillgång till resurser för resistensförädling av dessa växtslag.

Behovet av en förädlare med kunskaper inom resistensområdet är enligt utredningen akut, varför en tjänst som försöksledare bör inrättas vid institutionen.

Utskottets majoritet går i princip med på utredningens förslag, som tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Trots detta vill utskottet att utredningens förslag om bidrag med 490 000 kronor, räknat för helt är, skall sänkas till 275 000 kronor. Detta kommer att innebära att Hammenhögsinstitutionen inte kan anställa den reslstensförädlare som är

så efterlängtad.

Dä det nu framskymtat att den förädlingsverksamhet som bedrivs vid Weibullsholm genom stödet till Hammenhögsinstitutionen kan komma i ett konkurrensmässigt underläge, vUl jag framhåUa att trädgärdsför-ädlingen i dag otvivelaktigt är olönsam för båda de berörda företagen. Av denna anledning har jag för avsikt att i den kommande voteringen lägga min röst på reservationen 3 av herr Hansson i Skegrie m. fl.

Att vi har ett visst spannmålsöverskott i vårt land vet vi. Vi får dock inte glömma att det mycket stora överskott som vi haft under 1971 och 1972 till stor del beror på helt exceptionella förhållanden:

1.    Åren 1971 och 1972 var rekordår vad beträffar skördeutfallet.

2.    Växtförädlingen har givit ett mycket bra resultat. Jag tänker då framför allt på de oerhört stora framgångar som vi har haft med den svenska rågen.

3.    Nedskärningen av sockerbetsodlingen medför automatiskt en ökad spannmålsskörd.

4.    En utslaktning av djurbesättningar som skett under senare är har medfört en successiv övergång från grönfoderväxter tUl spannmålsodling.

Jag tycker nog att vi bör nyansera debatten något. Får vi ett par sämre skördeår med kanske mindre skördar, låga falltal och låga proteinhalter kanske vi äter blir tvungna att importera avsevärda kvantiteter bröd-spannmål. Vi skall inte utan vidare glömma de första åren på 1960-talet, framförallt är 1963.

Tänk en hten aning på hur det ser ut i Sovjet just nu! Landet måste importera brödspannmäl från bl. a. USA, Canada och Sverige. För övrigt har vi också u-landsproblematiken, som herr Krönmark i viss mån berörde, att ta hänsyn till.

Även om jag inte helt biträder reservationen 4 av herr Hansson i Skegrie m. fl. anser jag dock att skrivningen i den är betydligt starkare än den skrivning som utskottsmajoriteten har gjort. Därför har jag för avsikt att i den kommande voteringen lägga min röst pä den reservationen.

Herr talman! Avslutningsvis viU jag yrka bifall tUl reservationen 2 av herr Larsson i Borrby.

Nr 97

Onsdagen den 23 inaj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Fru HOLMQVIST (s);

Herr talman! Växtförädlingsverksamheten i Svalöv har gamla anor. Den påbörjades år 1886, då Sveriges utsädesförening bildades. Under de första åren svarade föreningen för såväl förökning som marknadsföring av de framställda sorterna av utsäde. Man fann emellertid att det inte var ändamålsenligt att koppla samman förädlingsarbetet med kommersiell verksamhet. Därför bildade man år 1891 Allmänna svenska utsädesaktiebolaget för att ta hand om försäljningen av det förädlade utsädet.

Förhållandet mellan föreningen och bolaget har sedan bolaget bildades reglerats genom avtal. Sedan 1913 har avtalen mellan föreningen och bolaget måst godkännas av Kungl. Maj:t för att bh gUtiga.

Jag vill ha sagt detta för att helt kort förklara samarbetet mellan Sveriges utsädesförening och AUmänna svenska utsädesaktiebolaget.

Det senaste avtalet träffades för tiden I oktober 1963-1 oktober 1973   och underställdes riksdagen liksom det som enligt  föreliggande

173

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

förslag tillstyrks av utskottet och som skall gälla tiden I oktober 1973-30 september 1983.

AUmänna svenska utsädesaktiebolaget ägs numera nästan helt av LRF och närstående lantbrukskooperativa organisationer. AB Hammenhögs frö är ett dotterbolag till utsädesbolaget. Mellan föreningen och bolaget träffades en särskild överenskommelse om överlåtelse till föreningen av detta bolags växtförädUngsverksamhet. Överenskommelsen innebär att utsädesföreningen den I januari 1971 övertog det ansvar bolaget tidigare haft för denna verksamhet, med jordbruksdepartementets godkännande. Enligt överenskommelsen skall verksamheten t. o. m. den 30 september 1973 drivas av bolaget för föreningens räkning.

Herr Taube borde tagit reda på dessa fakta innan han skrev sin motion. Det hade hedrat honom, om han hade rättat till den felaktiga uppgiften i motionen 1940. Jag tycker att det är svagt av en riksdagsledamot att inte kontroUera uppgifter som han lämnar för riksdagens behandling och som finns att hämta i offentligt tryck.

Den personal det är fråga om är alltså enligt den överenskommelse jag nämnde anställd av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget t. o. m. den 30 september 1973 och har sagts upp av detta bolag frän denna dag och inte av Sveriges utsädesförening, som herr Taube uppger i sin motion.

Enligt uppgifter som jag har fått av en av chefstjänstemännen på Sveriges utsädesförening meddelades personalen vid Hammenhögs växtförädlingsanstalt den 16 april att alla uppsagda erbjöds anställning hos Sveriges utsädesförening, när denna helt övertar verksamheten. Herr Taubes motion är daterad den 26 april, vUket bör observeras av kammarens ledamöter.

Jag noterar av departementschefens uttalande i propositionen att hans förslag innebär att föreningens växtförädlingsverksamhet på trädgårds-växtområdet kommer att kunna fortsätta i minst samma utsträckning som hittills.

Vid omröstningen kommer jag att stödja utskottets förslag.

1.74

Herr KRISTIANSSON i Harphnge (c):

Herr talman! Jag viU först ge till känna att jag inte avser att hoppa in i stridslinjen, vare sig den som har varit eller en eventuellt kommande. Jag ifrågasätter faktiskt om strid är befogad. Vi har ju ändå ett i huvudsak enhälligt utskottsbetänkande. Jag tror också att de ansvariga inom jordbruket gärna ser att vi får en lugn och avspänd debatt om jordbruket, en debatt som -vi naturligtvis inte kan undvika. Som kammaren känner till har det också tillsatts en jordbruksutredning, och det råder väl inget tvivel om att resultatet blir bäst om den kan slutföra sitt arbete i en avspänd atmosfär. Det betyder självfaUet inte att jordbruket inte skulle bevaka jordbruksdebatten och bemöta övertramp där.

Jag begärde ordet för att tala om potatis och de höga ambitioner som jordbruksministern har beträffande kontrollen där. Inom parentes kanske jag också kunde säga något annat om potatis, framför allt därför att det har framskymtat i debatten att vi har ett överskott av jordbruksprodukter  och  att   detta   överskott   är  sä fantastiskt dyrt  för konsu-

menterna. Jag tycker att de som är fängna i den uppfattningen borde titta pä dagens potatispris, ställa sig frågan vad som föranlett detta höga pris och kanske även beakta att om vi har för liten jordbruksproduktion här i landet sä kan det också föranleda att vi fär mycket höga livsmedelspriser.

Jag övergår sedan till den kontroll av potatis som föresläs i propositionen. Jag har där väckt en motion som är sä radikal, att den går ut på ett avslag av den utvidgade kontrollen. Jag menar faktiskt på fullt allvar att vi där är litet för ambitiösa. Tvivelsutan kan en tUlfredsställande kontroll av potatismarknaden ske på ett både enklare och bUligare sätt än vad som är föreslaget i propositionen. Som lantbruksstyrelsen framhäUit har genom den frivUliga kontroU som sker sedan åtskiUiga är tUlbaka en betydande förbättring av kvaliteten på den saluförda potatisen efter hand skett. Andelen smakmärkt potatis har också ökat och utgör nu närmare hälften av den saluförda kvantiteten. Med denna relativt stora andel kontrollerad potatis som finns i handeln torde allt tillbörligt konsumentskydd - man talar ofta om det - vara till finnandes. Konsumenten har ju möjlighet att efterfråga och köpa kvalitetsmärkt potatis, av vilken utbudet efter hand ökar ju mer den efterfrågas — detta så mycket mer som den övervägande delen av handeln är inriktad pä kvalitetspotatis. Det kan man utan vidare slå fast.

Enligt förslaget skall förutom de nuvarande kvalitetsklasserna SMAK Extra Prima, SMAK Prima och Ordinär nu införas en fjärde klass som skaU betecknas Oklassificerad. Beteckningen är riktig, för det finns här inga normer angivna. För samtliga klasser gäller att varan skaU kontrolleras och en avgift uttagas.

Om man vUl gä längre beträffande kontroll än vad som nu sker kan man göra detta, som jag redan sagt, på ett betydUgt enklare sätt. Det torde vara helt tUlfredsställande om detaljhandeln älägges att medelst en skylt ange om man säljer potatis som inte är kontrollerad. Ett dylikt enkelt förfaringssätt är i och för sig också mera logiskt eftersom inga kvahtetsangivelser beträffande den oklassificerade potatisen är angivna. En märkning av dylik vara ger under sädana förhållanden ingen som helst vägledning för konsumenten beträffande kvaliteten. Det torde därtill vara principiellt oriktigt att märka och uttaga en kontroUavgift pä en vara där inga kvalitetskrav är angivna.

Som skäl för den föreslagna obligatoriska kontrollen har också anförts att viss del av potatisen — den okontroUerade — ej belastas med någon kontrollavgift, varigenom konkurrensen snedvridits tUl förmån för den okontrollerade varan. Ett dylikt påstående torde vara överdrivet, enär konsumenten säkert betalar denna merkostand för en bättre vara. Om så emellertid ändå skulle vara fallet, finns ingen anledning att av det skälet fördyra en vara, oavsett om kostnaden får bäras av producenten eller konsumenten. Det synes då riktigare att, som anförts av vissa remissorgan, betala kontrollkostnaderna med införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. En sådan åtgärd förändrar ju kostnadsrelationerna på samma sätt och gör därtill hela kontrollförfarandet billigare.

Jag vill härtill också säga att alla som ätit potatis — det har ju alla gjort — torde ha klart för sig att det inte innebär några hygieniska risker om

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

175

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

potatisen inte är kontrollmärkt.

Om jag sedan gär till utskottet kan konstateras att man i varje fall här varit enig och avstyrkt motionen. Utskottet skriver: "Utskottet anser det liksom departementschefen angeläget att konsumenterna i större utsträckning än hittills erbjuds matpotatis av god beskaffenhet. Dessutom bör som sägs i propositionen konsumenterna givetvis få den information om matpotatisen som behövs för att kunna värdera den rätt,"

När man läser detta förefaller det närmast som om det vore en ny vara man har introducerat i landet. Så är det ju emellertid inte. Det var ganska länge sedan Jonas Alströmer införde potatisen i detta land, och varan torde vara ganska väl känd.

Herr talman! Bara ytterligare en sak, som jag vUl ifrågasätta. Det är klokheten i att införa en kontroll som är svår att följa upp? För bara någon timme sedan hörde jag från denna talarstol att kontrollen av tiUverkningen av den mest förädlade produkten av potatisen, nämhgen den flytande potatisen, som under många år varit mycket stark, böriar brista, detta trots att det är starkt brottsligt att göra överträdelser. Jag ifrågasätter således också om det finns anledning att stifta fler lagar och förordningar, vUkas efterlevnad det sannolikt i många fall blir svårt att kontrollera, när inte skäl därtill finnes.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Herr TAUBE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Holmqvist har fullständigt rätt. Genom en missuppfattning i telefon blev min motion tyvärr felaktig vad beträffar raderna 11 — 19 på s. 6. Jag får kalla det för ett olycksfall i arbetet, nägot som kan hända vem som helst. I sak förändrar det ingenting. Hammenhögs-anstalten behöver ändå sin förädlare inom resistensområdet. Dä motionen refererades i Ystads Allehanda säg vi till att detta misstag tUlrättalades.

176

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag hade inte tänkt att det skulle vara nödvändigt för mig att blanda mig i den här diskussionen. Jag läste utskottets betänkande och reservationerna men fann ingen dynamit i dessa som skulle kunna föranleda en sådan här våldsam debatt. Men efter att ha lyssnat till herr Hansson i Skegrie, som gick en holmgång med TV, Dagens Nyheter, den gamle hederlige LO-ordföranden och praktiskt taget alla inblandade människor samt dessutom påstod att han hade haft tillfälle att avslöja den misslyckade jordbrukspohtik som den socialdemokratiska regeringen hade fört, då kan jag inte tiga stUI längre.

Jag hade litet svårt att riktigt förstå vart herr Hansson i Skegrie ville komma med sitt anförande. Han begärde att vi skulle informera om jordbrukspolitiken och lämna saklig information om priserna på jordbrukets produkter. Själv bidrog han egentligen till att förvirra begreppen en smula. Efter att ha sansat sig medgav han att livsmedelspriserna i Sverige inte är sä farligt höga, momsen till trots. Jämför man med vad husmödrarna och övriga konsumenter i Tyskland, Belgien och Frankrike fär betala för livsmedlen finner man att våra priser inte är så höga.

Det   hade  varit  bra  om  herr  Hansson   hade  varit  lika   morsk  när

husmödrarna från Skärholmen demonstrerade med sina plakat. Då hörde man inte samma karska inlägg frän det hållet, då hukade man sig i bänkarna. Jag fick förklara varför våra livsmedelspriser var så pass höga. Jag har inte stuckit under stol med att jordbrukspriserna består av tre delar — den del som bonden får, den del som går tiU förädlingsledet och distributionsledet samt momsen. Mig veterligen har herr Hanssons i Skegrie parti inte begärt att vi skall slopa momsen. Där är han delansvarig.

Det är riktigt att den del som jordbrukaren får för de olika livsmedlen varierar i storlek beroende på förädUngsgraden. När det gäller vissa produkter går den största delen direkt till jordbrukaren — mjölken och köttet t. ex. När det gäller brödet gär bara en ringa del tUl jordbruket. Vi vet ju att det är ungefär 35 procent av priset som går direkt till jordbrukaren.

De här informationerna lämnar jag alltid. Vi som har ansvaret lämnar de här informationerna för att beskriva livsmedelspriserna. Jag förstår således inte vad det var herr Hansson i Skegrie efterlyste.

Det var ett par punkter i hans anförande som jag vUl kommentera vidare. När herr Hansson i Skegrie tog upp motionen om att man skulle använda spannmälsregleringen i köttproduktionen, dä säger han att detta är ett brott mot principerna i 1967 års beslut. Det glädjer mig att han nu ser 1967 års beslut som någonting heligt som man skall slå vakt om och vars principer man inte fär bryta mot. Erkännandet kom litet sent, men det kom ändå. Det var alltså ett bra beslut och goda principer vi bestämde oss för vid 1967 års riksdag.

Det var också ett annat påstående han gjorde som jag gärna vill ta upp och resonera omkring. Flera talare har varit inne på det. Man har påstått att vi skar ner sockerbetsodlingen 1967 och att detta skulle vara orsak tiU att vi har fått spannmålsöverskott. Jag vill inte betrakta detta som struntprat, men jagvUl betrakta det som en felaktig uppgift. Herr Hansson i Skegrie vet ju bättre än jag att sockerbetsodlingen minskade mycket kraftigt. Den hade när vi tog 1967 års beslut kommit ner tUl de 40 000 hektar som vi bestämde oss för. Siffran hade sannolikt rasat ner ytterligare om vi inte hade tagit det beslut vi tog. Det hör till saken att vi utan vidare skulle kunna göra oss kvitt 200 000 hektar och på det sättet bli av med spannmålsöverskottet. När vi talar om sockerbetsarealer rör det sig om högst 10 000 hektar. Det är alltså marginellt. Vi kommer inte att yrka på eller arbeta för att man skall dra ur produktionen de 200 000 hektar vi i dag odlar överskottsspannmål på. Ingen i ansvarig ställning har sagt det eller kommer att kräva det. Nu har jag sagt det med eftertryck.

Sedan gjorde herr Hansson i Skegrie en beskrivning om köttpriset som just är ägnat att underblåsa det missnöje som konsumenterna känner. Han säger att bonden får en tia kUot när han levererar sitt slaktdjur till slakteriet. Men när köttet når konsumenten är det ibland fem gånger dyrare. Det hade varit lämpligt att herr Hansson i Skegrie berättat hur det går till. Jordbrukaren får ju samma pris för hela djurkroppen. Den som har sysslat litet med jordbruk vet ju att det bara är tvä procent av kroppen som består av de fina och dyra delarna. Då är det klart att man kan finna delar i affären som kostar mer än fem gånger det pris som

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna pä jordbruksprodukter, m. m.

177

12 Riksdagens protokoll 1973. Nr 96-97

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

178

jordbrukaren fär för hela djurkroppen. Det är den sortens information som vi bör ge konsumenterna och som herr Hansson i Skegrie borde ha lämnat i stället för att blanda ihop begreppen.

Sedan var herr Krönmark uppe och talade om oförskämdheter och det ena med det andra. Han ville jag skulle ta avstånd från vad herr Arne Geijer hade sagt. Det gör jag inte. Herr Arne Geijer har rätt att säga och tycka vad han vUl om jordbrukspolitiken och om den ekonomiska föreningsrörelsen. Han har rätt att tycka att den är en enorm maktfaktor.

Det här påståendet att vi subventionerar det svenska jordbruket med 3 mUjarder, det är inte så märkvärdigt. Hur har detta påstående kommit fram? Det är ju så att vi tiUämpar någonting som man kan kaUa en högprislinje med modifikation. Vi har ju en viss reduktion av priserna över budgeten. Om vi skulle övergå tUl lågprislinjen som en del yrkar på sä hade det i dag inneburit att vi hade måst kompensera det svenska jordbruket för mellanskillnaden mellan väridsmarknadspriset i dag och det pris jordbrukaren får. Eftersom införselavgifterna uppgår till 80 procent, behöver man inte mer än sexårig folkskola för att klara ut att det kostade 3 mUjarder i dag, om vi skulle övergå till lågprislinjen. Därför är jag inte beredd att utan vidare säga att vi kan gå över till lågprislinje, för jag är inte säker på att vi kan skaffa de 3 miljarderna över budgeten. Sä det är inte fel att säga att det rör sig om 3 miljarder, fastän vi tar ut detta i priserna i stäUet för över budgeten.

Herr Hansson i Skegrie citerade mig alldeles rätt om den ekonomiska föreningsrörelsen. Jag anklagade inte bondekooperationen. Yrkesgruppen jordbrukare har byggt upp den kanske effektivaste lantbrukskooperationen i hela världen, till gagn för både jordbrukare och konsumenter. Vidare sade jag; "Den våldsamma centralisering som ägt rum inom jordbruksrörelsen har helt säkert utifrån ekonomiska intressen varit motiverad. Det har vi aldrig ifrågasatt," Där slutade min gamle vän herr Hansson i Skegrie att citera, och jag förstår varför, I fortsättningen sade jag nämligen: "Det vi vänder oss emot är de ledande centerpartisternas dubbelspel. Att ena dagen rikta våldsamma beskyllningar mot socialdemokratin för centralisering av näringsliv och samhälle och att nästa dag i egenskap av styrelseledamot i jordbruksrrörelsen fatta beslut om långtgående centraliseringsätgärder, för det handlandet finns ingen annan beskrivning än pohtisk dubbelmoral, och jag har svårt att förstå varför jordbrukarna och deras organisation, som ju sägs vara opolitisk, känner sig träffad när vi angriper centerpartiet,"

Vi har aldrig angripit jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse lika våldsamt som Politisk tidskrift gör i nr I för år 1973, en tidskrift som väl läses av åtminstone några i centerpartigruppen. Tidskriften går till ett våldsamt angrepp mot centraliseringen i den ekonomiska föreningsrörelsen, och artikeln slutar sä här: "Jordbrukets föreningsrörelse byggdes ursprungligen upp efter folkrörelseprincipen, där det viktigaste kravet var demokrati. Jordbrukskooperationen har just i dag inte mycket av folkrörelse kvar. Det är Ulavarslande inför framtiden, om inte koncentrationsutvecklingen stoppas," Tidskriften frågar hur det kommer sig att den här centraliseringen har farit sä våldsamt fram inom den ekonomiska föreningsrörelsen:  "Är  möjligen  de  förtroendevalda i ledningarna för

föreningsrörelsens olika organ så lösa i köttet att de inte orkar stå emot direktörerna och experterna?"

Vi har inte från värt håll riktat sådana angrepp mot den ekonomiska föreningsrörelsen, av de skäl jag anförde. Jag tror ätt det varit ekonomiskt nödvändigt att göra som man gjort. Men då skall man inte underkänna eller kritisera andra, som av samma motiv ansett det nödvändigt att centralisera.

Herr talman! Jag hade som sagt inte räknat med att denna lilla försynta proposition skulle föranleda så våldsamma utfall frän mina gamla vänner i jordbruksutskottet. Om jordbrukspolitiken är följande att säga, och än sä länge är det ju ändå jag som talar på regeringens vägnar på det här området: Vär överenskommelse med jordbrukarna gäller tUl den 30 juni nästkommande är, Alla här vet vad jordbruksutredningen sysslar med. Direktiven är bekanta, och de har inte mött någon gensaga eller någon opposition. Vi skall i höst träffa jordbrukarna igen och resonera om de priser som skall gälla för den kommande perioden, om den blir ettårig eller vad den bUr, Vi kommer dä att diskutera om vi skall gå vidare pä den inslagna vägen med att ta en viss del av de prisstegringar som blir oundvikliga via budgeten eller om vi skall ta ut dem av konsumenten. Jag hoppas, liksom herr Kristiansson, att det skall kunna ske i den lugna atmosfär som jag trodde vi hade uppnått numera då det gäller jordbrukspolitiken.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, rn. m.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Om herr statsrådet och herr Kristiansson i Harplinge anser att det skaU vara ett lugnt förhåUande i jordbmkspolitiken och att det skaU innebära att man frän regeringspartiet kan få lov att sända ut vilka felaktiga uppgifter som helst om jordbruket och mot jordbruket, sä får det stå som herrarnas egen uppfattning. Jag tror inte att jordbrukaren i allmänhet vUl ha ett lugn som är grundat pä det sättet.

När herr statsrådet inte begrep vart jag vUle hän, är det beklagligt. Jag använde mitt första anförande här till att kritisera två saker.

Den ena var det brott mot gäUande jordbruksprinciper som motionen innebar genom att den krävde en prispress mot de spannmålsodlande jordbrukarna. Det förmodar jag man har rätt tUl, även om det skall härska lugn över fälten.

Det andra jag tog upp — och jag kan ju inte hålla hela anförandet igen — var de felaktiga uppgifter som har lämnats i den annons jag talade om. De är direkt lögnaktiga mot det svenska jordbruket. Annonsen är undertecknad av en herre som heter Sten Andersson, och den ingår i det socialdemokratiska partiets valannonsering.

Skall lugnet vara så till den mUda grad förhärskande att man icke ens får ta upp kritik mot en sådan här sak! Även om det nu inte direkt står i propositionen, så har vi i yttrandet begärt att propositionen i fortsättningen skall innehålla sakliga uppgifter om jordbruket, dess inkomstför-håUanden och prissättningen pä livsmedel. Det är man tydligen inte på det klara med inom regeringspartiet. Annars skulle man inte komma med sådana här uppgifter.

Nu vUl herr statsrådet i viss mån försvara de 3 000 miljoner kronorna.

179

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

180

Tror ni verkligen i regeringen och i regeringspartiet att det finns möjligheter att försörja det svenska folket helt och häUet med de varor som rör sig på världsmarknaden? Förutsättningen för de här uppgifterna är nämligen att vi skulle vara totalt beroende av import. Vi skulle kanske omskola jordbrukarna och arbetarna i våra livsmedelsindustrier tUl en annan sysselsättning och sedan lita på att andra länder skulle vara hyggliga och se till att det alltid fanns sä mycket livsmedel som vi behövde. Det tror ni väl ändå inte! Men uppgifterna i den här annonsen grundar sig på den uppfattningen, och det kan knappast förbigås opåtalt.

Att jag har tagit upp detta beror - det vUl jag gärna erkänna - pä att det kanske är sista gängen jag har möjlighet att ta upp en ordentlig granskning av jordbrukspolitiken. När jag läste annonsen blev jag — som jag sade tidigare - förvånad över att det inte finns bättre kunskap om dessa förhållanden i regeringspartiet.

Men hur är det med de där 2 000 miljonerna som jordbrukarna begärde i "päökt", som det också skrivs om här? Jag sade att det är en ren och skär lögn, och det är det också. Men detta har gått ut i en annons i Sveriges Tidningar. Den riktiga siffran är ungefär hälften eller I 100 miljoner kronor. Man skriver vidare att uppgörelsen stannade vid 600 miljoner. Man räknar det som en förtjänst att man lyckades pressa ned ökningen tUl 600 miljoner kronor. Också den siffran är felaktig, trots att den anförs till regeringspartiets beröm.

Sedan säger man att centerpartisterna ändå ansåg att bönderna fick för litet — priserna skulle ha ökat ännu mer — och att vi skulle ha talat om en strupgreppspolitik mot jordbruket. Vi har icke yrkat på någon ändring i det jordbruksavtal som träffades. Påståendet härom är lögn, det också.

1 vad sedan gäller jordbruksministerns tal om sockerbetsarealen är det väl märkligt att man kunde skära ned denna areal till 40 000 ha om den redan låg på denna nivå. Det var väl ända så att vi siktade till att skära ned den tUl 40 000 ha, och det har vi gjort med påföljd att sockerfabriker nedlagts och nu icke kan ta upp verksamheten igen, om jordbrukarna skulle vilja öka betodlingen. De har i är tecknat en areal pä 50 000 ha, men Sockerbolaget kan icke ta emot hela skörden frän denna areal med de fabriker det har. Detta är resultatet av nedläggningarna pä grund av det felaktiga beslutet 1967.

Detta var ett av de missgrepp jag åsyftade när jag talade om den felaktiga jordbrukspolitiken. Det andra, var hotet mot mjölkproduktionen, som jag också ansåg vara felaktigt och som nu i stället har lett till en ökning av spannmålsodlingen.

Jag skall gärna erkänna att den nuvarande jordbruksministern har rättat tUl vissa felaktigheter, men det återstår en hel rad saker som behöver rättas tUl, om det skaU bli bättre förhållanden.

Jag skall inte gä in pä frågan om köttpriserna. Jag vill bara påpeka att jag sade att det genomsnittligt kostar tre gånger ,sä mycket. Jag syftade inte på varje vara för sig, och därför är mitt uttalande riktigt.

Sedan skall jag inte ta upp någon debatt med jordbruksministern om Politisk Tidskrift. Det är en olycka för sig. Var och en fär svara för sina handlingar. Jag tror inte att vi i vårt parti är sä särskilt förtjusta över de herrar som agerat där. Sådana har ni i ert parti också.

Att centerpartisterna, som jordbruksministern sade, även sitter som ledamöter i våra föreningar beror ju på att jordbrukarna i vårt land alltid haft ett gott omdöme - det är de kända för — och därför har blivit centerpartister. Av den orsaken måste det bli centerpartister som sitter i jordbrukarnas föreningsstyrelser. Man får använda tidens allra förnämsta tekniska analysmetoder, om man skall hitta en enda socialdemokratisk bonde i dag, och därför är det inte heller sä lätt att få in några sådana i föreningsstyrelserna.

Herr KRÖNMARK (m):

Herr talman! Herr Bengtsson var inte beredd att ta avstånd från vad herr Arne Geijer sagt i Södertälje utan menade att herr Geijer hade rätt att säga vad han vUle. Jag kan betyga att han fär säga precis vad han vill för mig också. Men är man politiker och företrädare för ett parti i riksdagen uttalar man sig å rörelsens vägnar, och det är bara att konstatera att herr jordbruksministern tydligen har samma värderingar som herr Geijer gav uttryck för när det gällde enorma vinster. Om det nu var enorma vinster i dessa företag, sä transfereras ju de vinsterna med ett års fördröjning ut till jordbrukarna, och trots det har jordbrukarna den inkomstnivå som jag talade om i mitt tidigare anförande. Då kvarstår faktiskt mitt omdöme i frågan: detta är en debatt som inte är riktigt värdig de principer som vi brukar debattera efter här i huset och här i landet.

Sedan, herr talman, talade jordbruksmmistern om den s. k. subventionen till jordbruket på 3 mUjarder kronor. Jag kan inte riktigt acceptera det här resonemanget, att detta skuUe vara nägot statiskt. Vi ser ju vad som har hänt nu i fråga om vissa jordbruksprodukter. På vete och korn lär världsmarknadspriset i dag vara högre än det pris vi har på den svenska marknaden. Vi har samma läge exempelvis i fräga om potatis, och det kan tänkas komma att gälla flera produkter. Ingenting talar emot att priserna på världsmarknaden — eller i varje faU i Europa, som så att säga är vär naturliga importmarknad — om ett antal är kommer att ligga ungefär i nivå med de svenska priserna, och dä är hela finessen med lågprislinjen borta. Då får vi i aUa fall betala samma priser för våra livsmedel.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att jordbruksministern inte band sig på något vis utan var mycket försiktig när det gällde att ta ställning tUl lågprislinjen. För min del tror jag att detta är en debatt som egentligen inte har den sakhga grund som man kan tro, när man tar del av de mycket aggressiva tongångar som hörs frän visst politiskt häll här i landet när det gäller priserna pä livsmedel.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag får väl leva med det omdöme som herr Krönmark gav mig och vara lycklig ändå, men det gladde mig att mitt budskap i alla fall trängde fram beträffande de 3 mUjarderna. Nu är vi alltså, tror jag, rätt klara över den här problematiken. Om vi i dag skulle införa lågprislinjen — det är just det vi talar om — och ge jordbrukarna kompensation över budgeten, vågar herrar Hansson i Skegrie och Krönmark förneka att det skulle kosta 3 mUjarder kronor? Införselav-

181

13 Riksdagens protokoll 1973. Nr 96-97

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

giften är nämhgen 80 procent, och det skulle i dagens läge betyda 3 miljarder.

Om världsmarknadspriset om ett antal år stiger, så att det närmar sig det svenska priset, är naturligtvis den kompensation som jordbrukarna skaU ha över budgeten lägre. Det är ingenting märkvärdigt, det bör vara aUdeles självklart. Men vad vi har diskuterat är att om vi i dag inför lågprislinjen och i stäUet skall kompensera jordbrukarna över budgeten, så kostar det 3 mUjarder. Det är just den stora kostnaden som avskräcker mig en smula och leder mig in på tanken att vi nog får gå litet långsamt fram på den inslagna vägen — alltså öka budgetandelen sakta och kanske nå lågprislinjen. Men det skall ju utredningen titta på.

Herr Hansson i Skegrie sade att det var sista gängen han skulle tala jordbrukspolitik här, och det är ledsamt, eftersom det aUtid är intressant att lyssna tUl en gammal, erfaren politiker. Men ibland hjälper det inte med erfarenhet. När det gäUer sockerbetsodlingen är herr Hansson i Skegrie nämhgen vilsen i fårorna. Det var ju så att odlingen gick ned ganska kraftigt av skäl som är alldeles uppenbara, det var dålig gröda, det var inte lönsamt, det var besvärligt att få folk i betkampanjen och braken lades ned. Jag vägar påstå att det beslut vi fattade när vi tog det internationella sockeravtalet, att vi skulle begränsa vär odling till 40 000 hektar, var en hjälp för sockerbetsodlingen. Nu har vi ökat odlingen med I 200 hektar och kommer kanske att öka den ytterligare något.

Herr Hansson i Skegrie krävde sakliga uppgifter i propositionen. Jag hoppas att herr Hansson inte därmed avsåg att påstå att jag skulle lämna osakliga uppgifter till kammaren i propositionen utan att det var mer uppgifter herr Hansson ville ha, och det har jag ingenting emot. Vi skall gärna förse kammaren med alla uppgifter som finns, det finns gott om uppgifter som är rätt lättUlgängliga.

TUl sist gjorde herr Hansson i Skegrie stor sak av den här motionen och sade att den är ett brott mot gällande princip. Ja, men vi lever ju i ett demokratiskt land. Man fär ändå motionera om att principer skall ändras. Och detta är ju bara en motion. Herr Hansson i Skegrie vet sä väl att en motion går till en utredning, en utredning lämnar ett betänkande, ett betänkande skickas till remiss, betänkande och remissen kommer tillbaka, ministern sitter och arbetar med ärendet, det kommer till regeringen, det går till jordbruksutskottet - visserligen är det då antagligen en annan ordförande. Först dä vet man om motionen gör nytta eUer skada från de utgångspunkter man har. Jag förstår alltså inte den här mörkrädslan för den motionen.

182

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Jordbruksministern vUle tydligen registrera det som något slags framgång att jag hade nämnt siffran 3 miljarder och erkänt att detta var ett reellt belopp. Det var ju ingalunda någon omvändelse i den här debatten. Jag hoppas att det framgick av mitt första anförande att det rent teoretiskt rör sig om dessa belopp. Observera att detta bara är en teoretisk spekulation. Alternativet skulle vara — om vi nu skall föra resonemanget principieUt, och det är det enda vi kan göra - att vi skulle slopa   den   svenska   livsmedelsproduktionen   och   i   stället   importera

motsvarande kvantiteter. Dä kan vi bara konstatera att dessa kvantiteter inte finns i dag. Det är ju en mycket, mycket liten marknad. Redan i dag är priserna på vissa av dessa grundlivsmedel fullt uppe i svensk nivå. Detta är en skendebatt därför att de priser som -vi har här i landet är beroende av det höga kostnadsläge som vi har och som dri-vits upp av den ekonomiska politik och den skattepolitik som har förts. Då skaU man se detta i relation till exempelvis lönemarknaden över hu-vud taget. Vi finner att det är ungefär samma relation meUan den svenska industriarbetaren och industriarbetaren i EG-länderna som mellan jordbrukaren i Sverige och jordbrukaren i EG-länderna.

Därför kan vi väl säga att den vulgärdebatt som ägde rum här för ett och ett halvt år sedan i fråga om livsmedelspriser tyvärr har haft det onda med sig att man här inte talar utifrån fakta utan utifrån vissa falska föreställningar.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna försäkra jordbruksministern att jag inte på något sätt har antytt att han lämnar felaktiga uppgifter, långt därifrån. Men de felaktiga uppgifter som lämnas utanför departementet — i annonser, föredrag etc. - från regeringspartiet skuUe kanske kunna undvikas om man fick sakliga uppgifter från departementet. Och det går att få uppgifter frän jordbruksnämnden, frän lantbruksekonomiska samarbetsnämnden etc. — om man vUl ha dem, förstås.

Beträffande sockerbetorna kan jag säga som det står i Fänrik Ståls sägner, att "jag var med". Jag vet precis hur diskussionen gick, herr statsråd. Det fanns de av herr statsrådets partivänner som helt ville slopa betesodlingen därför att vi skulle tjäna så ryshgt med pengar när vi kunde importera socker för 34 öre per kg. 1 dag är priset uppe i ungefär 1:50. Det var de som vUle skära ned odlingen till 25 000 hektar, och så var det -vi som vUle ha den oförändrad. Då låg den genomsnittliga betodlingen på ungefär 47 000 hektar.

Det var tack vare att vi för en gängs skull blev majoritet, med hjälp av Lantarbetareförbundets ordförande, som vi fick frågan till utredning. Det var Carl Albert Anderson som gjorde den utredningen, och man stannade vid 40 000 hektar.

Sä var det med den saken.

Sedan rnå herr statsrådet försvara den aktuella uppgiften om de 3 000 mUjonerna hur mycket som helst, för i annonsen framställs saken som om vi hade möjligheter att köpa livsmedlen utifrån och skulle kunna spara 3 000 miljoner. Det är falskt vittnesbörd mot det svenska jordbruket — det är bara detta jag har velat slå fast. Vi är helt överens dä det gäller lågprislinjen och möjligheterna att införa en sådan.

Fm HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig helt kort.

Olycksfall i arbetet är ursäktligt, herr Taube, men förefaller det inte litet konstigt om personalen vid Hammenhögs växtförädlingsanstalt har fått besked om fortsatt anställning av en annan arbetsgivare den 16 april och motionen är daterad den 26 aprU?

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

183

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Att det är önskvärt med högre anslag till Sveriges utsädesförening kan jag väl hälla med om. Men det kommer ju ett nytt budgetär, dä Sveriges utsädesförening har möjlighet att motivera en anslagshöjning. Helt naturligt måste detta vägas mot övriga anslag. Motiven för höjning till WeibuUsholm är ett bevis härvidlag, och det finns många, mänga andra. Skillnaden mellan mUt ställningstagande och herr Taubes beror på att herr Taube inte behöver ta ekonomiskt ansvar.

184

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 -5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Takinan, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 7 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Borrby, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Taube begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som   vill   att  kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan  i

betänkandet nr 25 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Larsson i

Borrby.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Taube begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 260

Nej  -     30

Avstår -     12

Punkten 10

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill  att  kammaren bifaller jordbruksutskottets hemstäUan  i

betänkandet nr 25 punkten 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  192

Nej  -  107

Avstår —       2

Punkterna 11 och 12

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 13

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som   vill  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 25 punkten 13 röstar ja,

den det ej-vjll röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  196

Nej -   104

Avstår —      2

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Inrättande av en fältstation i Skara

§ 5 Inrättande av en fältstation i Skara

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 26 i anledning av propositionen 1973:107 med förslag om inrättande av en fältstation i Skara jämte motioner.

Herr LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Jag har tUl jordbruksutskottets betänkande nr 26 fogat ett särskilt yttrande, som jag vUl kommentera något. Jag skall även anlägga ytterligare några synpunkter.

185

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Inrättande av en fältstation i Skara

186

Till att börja med vUl jag bara säga att jag och utskottets övriga ledamöter inte har delade meningar när det gäller förläggningen tUl Skara av den i propositionen 107 föreslagna fältstationen - med de ohka slag av aktiviteter som enligt förslaget skall ingå där. Pä den punkten är vi helt ense.

Jag hälsar också med mycket stor tiUfredsställelse att utskottet har tUlstyrkt bifall tUl motionen 1968, undertecknad av samtliga riksdags-ledmöter frän Skaraborgs län med fru Äsbrink som första namn. Riksdagens bifaU tUl den motionen medför att den snart 200-äriga veterinärinrättningen får behålla sitt kända och inarbetade namn — veterinärinrättningen i Skara — även i framtiden.

Motionen 1925 av herr Pettersson i Kvänum angående inrättande av en tjänst som biträdande professor i Med I — dvs. svinsjukdomar — har utskottet, åtminstone enligt min bedömning, tolkat positivt. Utskottet har emeUertid ändå ansett att det bör ankomma pä Kungl. Maj:t att besluta om inrättandet av den här tjänsten, och jag hoppas således, herr talman, att denna av fältstationsutredningen föreslagna tjänst snarast kommer att inrättas. Den är efterlängtad, välbehövlig och berättigad.

När det sedan gäller trepartimotionen 1961, i -vilken begärs en utredning i syfte att förlägga ytterligare delar av den kliniska utbildningen till Skaraomrädet, är vi i utskottet inte längre lika eniga. Det rådde delade meningar om lämpligheten av den beslutade förläggningsplatsen i Uppsala när detta beslut togs, framför allt när det gällde tillgången och närheten tUl det djurmaterial som behövdes för utbildningsändamål. Inte på något område fyUdes det av veterinärhögskolans khniska lärare framräknade behovet av djurmaterial för en fullgod klinisk utbUdning i Uppsalaområdet. Djurmaterialet var inte tiUräckligt pä något enda område, och vi vet alla att läget inte har förbättrats särskilt mycket sedan dess. Jag vUl tiUägga att jag inte tUlhörde riksdagen när detta beslut fattades är 1970, och jag har således ingen andel i det beslutet.

Fältstationsutredningen jämför djurtätheten i Skaraborgs och Uppsala län och konstaterar bl. a. att när det gäller nötkreaturen djurtätheten är dubbelt sä stor i Skaraborgslän som i Uppsala län. I fråga om smådjur — dit man kanske också kan räkna svin och fjäderfä — är skiUnaden betydligt större. Det är väl där som den allvarligaste bristen ligger i det område veterinärhögskolan skall förläggas tiU, nämligen Uppsala. Variationen är också mycket större i Skaraborgs län både när det gäller besättningstyper och besättningsstorlekar än den är i Uppsala län.

Efter det att fältstationsutredningen gjort en översikt — en förteckning - över de för veterinärutbUdningen värdefulla och nödvändiga aktiviteter och företag som finns inom Skaraområdet, vilka även finns uppräknade pä s. 6 i propositionen 107, konstaterar utredningen att Skaraområdet även i detta hänseende erbjuder fördelar framför Uppsalaområdet.

Det kan tilläggas att sedan utredningen gjordes har det nybyggda Kärnsjukhuset i Skövde tagits i bruk. Där finns betydande laboratorieresurser tUlgängliga som borde kunna utnyttjas både för analyser och av forskare inom veterinärmedicinen.

Utredningen nämner även den försöksverksamhet med klinisk utbUd-

rung av veterinärstuderande som pågått i Skara och redovisar en mycket positiv inställning från såväl lärare som elever.

Utredningen säger vidare att det stora djurmaterialet i Skaraomrädet i förening med de många praktiskt inriktade veterinärmedicinska aktiviteterna där kan ge de studerande den nödvändiga påbyggnaden av deras kunskaper i modern djurhållning och animalieproduktion, så att de fär kunskaper om aktueUa husdjursproblem och en realistisk syn på problemen på sitt framtida verksamhetsområde.

Herr talman! Detta var några positiva uttalanden av fältstationsutredningen om en förläggning av veterinärutbUdningens elfte och sista termin tUl Skaraområdet. Dessa borde motivera ett bifall tUl motionen 1961.

Jag medger gärna att det inte är så lätt att ändra redan tidigare fattade beslut, men jag anser ändå att det är bättre att göra en omprövning av beslutet om placeringen av veterinärhögskolans kliniska centrum innan byggandet av denna etapp påbörjas i Uppsala. Därmed kanske man kan förhindra den felinvestering som enligt min bedömning håUer på att ske. Att flytta en institution frän ett storstadsområde till ett annat löser inga problem. Skälet tUl att man tUl sist stannade för Uppsalaalternativet var möjligheten tiU samordning med lantbrukshögskolan. Men på detta område lär det inte finnas några stora vinster att hämta; dessa två utbUdningsgrenar har inte särskilt mycket gemensamt.

Att det bara finns Skaraborgsnamn på motion 1961 får inte tolkas så, att detta är av intresse bara för Skaraborgs län. Det måste vara ett intresse för alla djurvänner och djurägare att våra veterinärer får en så bra UtbUdning som möjligt. Jag vUl inte med detta säga att de inte kan fä det även i Uppsalaområdet, men med tanke på den snabba utvecklingen kan tiUgängen tiU tillräckligt djurmaterial för utbildningsändamål bli avgörande. Det finns flera lärare och forskare på veterinärhögskolan som med tanke på tillgången tUl lämpligt djurmaterial i Uppsalaområdet är mycket oroade av Uppsalaförläggningen och som helt stöder förslaget att förlägga hela den kliniska utbildningen till Skaraområdet.

Herr talman! Då jag inte ens i utskottet fick stöd för denna motion skaU jag inte här ställa något yrkande. Jag ber att få återkomma till denna fråga vid ett senare tillfälle.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Inrättande även fältstation i Skara

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru ÄSBRINK (s):

Herr talman! Betänkandet om fältstationen i Skara med en Skarakarta som charmfullt och originellt omslag ingav oss alla i Skaraborgs län förhoppningar om en utökning av den nuvarande verksamheten vid den år 1773 gmndade veterinärinrättningen i Skara. Vi känner sedan länge berättigad stolthet över det högkvahficerade och energiska arbete som där utförs av den skickliga personalen. Vi är också tacksamma över att jordbruksministern med så påtagligt intresse satt sig in i denna fråga, skalat ut det väsentliga i problemen och med sakskälens tyngd lagt fram proposition 107.

Denna fältstation avses - det skaU klart och tydligt understrykas - att

187

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Inrättande av en fältstation i Skara

188

utgöra ett komplement tiU den forskning och undervisning som bedrivs vid veterinär- och lantbrukshögskolorna. Vi är helt övertygade om att just i den egenskapen har den föreslagna fältstationen mänga väsenthga väntande uppgifter.

Detta förslag är, herr talman, ett glädjande exempel på att en statlig granskning nu har lett till lösningen på ett problem som berör — vUket herr Leuchovius också underströk — forskning och utveckling pä detta område i hela vårt land. Frågan har i det framlagda förslaget bedömts över en saklig helhetssyn som hållits välgörande fri från by- och partipolitik. Självfallet är glädjen särskUt stor i Skaraborgs län, och i all synnerhet i den kommun som nu får motta ett så förnämligt tillskott tUl de undervisningsanstalter som sedan gammalt satt sin prägel pä Skara.

Det kan väl, herr talman, vara tUlåtet att någon gång ta kammarens tid i anspråk också för att ge uttryck'åt en ren och oförfalskad glädje inför ett beslut — till omväxling med all den klagan som vi så ofta får höra från denna talarstol!

Och så kommer, herr talman, som en extra guldkant på jordbruksutskottets hemställan, bifallsyrkandet tUl den motion som jag tillsammans med hela den vid detta tUlfälle eniga Skaraborgsbänken har framställt angående namnet: bibehåUandet av den hävdvunna beteckningen Veterinärinrättningen i Skara. TUläggsrubriken, Fältstation i Skara för veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan, är en god komplettering. Att ta vara på det gamla, medföra det som ett kärt och förpliktande arv och gå vidare mot väntande uppgifter är ju just att skapa en levande kultur, och vi är många som lägger in just detta i den föreslagna namngivningen.

Det hade varit roligt att kunna sluta här, men ett inslag i gårdagens debatt om utlokahseringen nödvändiggör ett tiUrättaläggande.

Herr Eriksson i ArvUca försökte i den diskussionen göra ren parti-pohtik av frågan om fältstationen och talade i rephk till herr Signell om "de starka insatserna av folkpartisterna pä Skaraborgsbänken när det gällde veterinärhögskolan". Ja, betecknar man bevistandet av ett par överläggningar och uppvaktningar tUlsammans med alla partiers riksdagsmän pä Skaraborgsbänken plus därtiU det maktpåliggande värvet att skriva sitt namn på motioner som man inte ens själv är initiativtagare till, såsom starka insatser, dä är man verkligen nöjd med htet! Någon som känner till fakta skulle kanske t. o. m. vara benägen att ta tUl starkare ord och tala om ett försök att bluffa sig fram. Vi säger i Västergötland — och det passar kanske särskilt bra i det här sammanhanget: "Mycket skrik och litet ull sa han som klippte grisen." Det uttrycker nog vad vi socialdemokrater på Skaraborgsbänken tänker och vet i det här sammanhanget. Verkligheten och sanningen är en helt annan än den saga som länets folkpartister tycks ha berättat för herr Eriksson i Arvika.

Vad beträffar herr Leuchovius' sorg över att inte ha tUlhört riksdagen vid det tillfälle dä beslutet fattades får jag väl trösta honom med att beslutet förmodligen ändå skulle ha blivit detsamma som det blev.

Herr talman! Låt mig sluta med att åter betyga vår glädje i bygden över det beslut som riksdagen nu går att fatta och vår förhoppning att det skaU visa sig bli tUl gagn för vårt lands jordbruksnäring och forskning.

Härmed får jag med glädje yrka bifall tiU utskottets hemställan.

189

Onsdagen den 23 maj 1973

Inrättande av en fältstation i Skara

I   detta  anförande instämde herrar Signell, Jansson och Blomkvist     Nr 97 (samtUga s).

Herr PETTERSSON i Kvänum (c):

Herr talman! För svenskt jordbruk är det utomordentligt angeläget att den veterinärmedicinska utbUdningen gör de blivande veterinärerna väl förtrogna med bekämpandet och förebyggandet av de mångskiftande sjukdomar som de får uppleva i praktiken vid olika produktionstyper och olika djurbesättningar. Den fortgående urbaniseringen av Stockholm/ Uppsalaområdet har emeUertid skapat en kris för den djurkliniska UtbUdningen. Veterinärhögskolans i Stockholm praktikområde sträcker sig redan nu nästan fram tUl Uppsala utan att ge tUlräckligt klinikunderlag. Veterinärhögskolans lärare och studentkär, Sveriges veterinärförbund och Sveriges förenade studentkårer har i olika sammanhang framhållit att det är praktiskt taget utsiktslöst att få en acceptabel och långsiktig lösning av klinikmaterialproblemet genom en förläggning av klinikundervisningen tUl Uppsalaområdet. Det faktum att de veterinärmedicine studerande i aUt större utsträckning rekryteras från icke-jordbrukarhåll gör att de fär ett väsentligt större behov av kontakt med de praktiska problemen i modern husdjursskötsel. Den förkortning av studietiden som genomförs vid veterinärhögskolan ökar också svårigheterna.

Statsrådet betonade i sin proposition 1970 betydelsen av att veterinärhögskolan i ökad utsträckning bör få tUlgång tUl det rika djurmaterialet i Skaraborgs län. Det uttalandet visar att man niipå detta område värderar den praktiska insikten och erfarenheten på samma sätt som man gör när det gäller en del andra områden, bl. a. den humanmedicinska utbildningen.

Den nuvarande studentrekryteringen sker enbart efter betygspoäng. Detta system är föremål för stark kritik. Ännu för några är sedan ansågs den praktiska utbildningen helt kunna negligeras tiU förmän för teoretiska kunskaper. Denna syn kom också tUl uttryck i 1965 års veterinärmedicinska utrednings uttalande om den kliniska utbUdningen. Utredningen anförde nämligen att om man ser på lokaliseringsfrågan enbart från klinikmaterialsynpunkt återfinns de lämpligaste förläggningsorterna i de sydligaste länen och i Skaraborgs län. Ett hänsynstagande till klinikmaterialet borde dock enligt utredningens mening inte föranleda en lokalisering som inte tUlfredsställde kraven på vetenskaplig mUjö och integrering med närbesläktad forskning och utbUdning.

Det är synnerligen angeläget att vi försöker komma bort frän den här förlegade synen på den praktiska utbUdningens betydelse. Den får inte sätta en aUtför stark prägel på den framtida veterinärutbUdningen.

Trots fru Äsbrinks uttalande här dristar jag mig till att säga att vi, som under läng tid på olika sätt har försökt verka för att den veterinära utbildningen förläggs till ett område med god djurhållning, hälsar det föreliggande förslaget om en fältstation i Skara med tUlfredsställelse. Det gäller inte bara den veterinära sidan, det gäUer också hovslagarskolan och den högre undervisningen i ho-wårds- och klö-wårdslära. När det gäller lantbrukshögskolans inrättande av ett fjärde husdjursförsöksdistrikt med en distriktförsöksstation i Skara för västra Sverige har därmed ett gammalt krav tUlgodosetts.

14 Riksdagens protokoll 1973. Nr 96-97

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Inrättande av en fältstation i Skara

Jag tycker att jordbruksutskottet i anledning av motionen 1968 lyckats mycket väl med sitt förslag tUl ett samlingsnamn för den veterinärmedicinska och husdjursvetenskapliga aktiviteten "veterinärinrättningen i Skara, fältstationen för veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan". Det är utmärkt. Det är jordbruksutskottet som har kommit fram tUl detta, och jag hoppas att det kommer att bli sä. Det 200-äriga namnet bibehälles samtidigt som det ger ett adekvat uttryck för vad verksamheten nu skaU omfatta.

Motionen 1925 angående inrättande av en tjänst som biträdande professor i Medicin I vid veterinärhögskolans avdelning i Skara har tUlkommit mot bakgrunden av den ökade betydelse som s-vinhållningen fått. I det moderna svenska jordbruket är det viktigt att modernisera och effektivisera svinmedicinen. Såvitt jag kan förstå och enligt de uttalanden som gjorts ger Skara stora möjligheter tUl ökad aktivitet på detta område. Det av veterinärhögskolans lärarkollegium och Sveriges veterinärförbund framförda kravet på en kvalificerad forsknings- och undervisningstjänst, placerad vid fältstationen, fär från mina utgångspunkter och med den kännedom jag har om svinskötselns betydelse bedömas som mycket angeläget.

Utskottet uttalar att det i fråga om såväl den i motionen föreslagna tjänsten som de av departementschefen berörda tjänsterna ankommer på Kungl. Maj:t att besluta. Jag är tacksam för att jordbruksutskottet gjort detta uttalande, och jag har den förhoppningen att Kungl. Maj:t skall finna det vara välmotiverat att inrätta en biträdande professur i Medicin I, för svinsjukdomar.

Den av herr Leuchovius berörda motionen 1961 har av utskottet behandlats ganska kaUsinnigt. Jag har en viss förståelse för detta mot bakgrunden av 1970 års riksdagsbeslut, men jag tror att om riksdagen i år skuUe tagit stäUning till hela frågan om den framtida veterinära utbUdningen och dess lokalisering, skulle det funnits stor förståelse för det som vi framförde motionsvägen 1970, nämUgen att starta en försöksverksamhet med fältstation i Skara och att i avvaktan på bl. a. försöksverksamhetens resultat skjuta på det slutgiltiga stäUningstagandet tUl frågan om den framtida lokaUseringen av veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Jag har inte kunnat underlåta att ge min mening tUl känna angående 1970 års beslut i denna fräga.

Herr talman! Jag har i dag inget annat yrkande än att jag ber att få instämma i det tidigare framförda om bifaU till utskottets förslag.

I  detta  anförande  instämde  herrar  Börjesson i  Falköping (c) och Larsson i Luttra (c).

190

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! De anföranden vi hört av representanter för Skaraborgs län har innehålht en blandning av tacksamhet och kritik, och det är närmast med anledning av den kritik som framfördes mot en förflyttning över huvud taget av veterinärhögskolan till Ultuna som jag har begärt ordet. Jag känner mig i viss män ansvarig för beslutet.

Jag tycker emellertid att man är litet för pretentiös i Skaraborgs län.

när man vUl ha dit hela veterinärhögskolan. Man har dock fått dit en ganska imponerande del. Det blir en hel rad institutioner, som nu kommer in under det gamla namnet Veterinärinrättningen i Skara.

När vi beslöt att flytta veterinärhögskolan, var denna starka utbyggnad i Skara inte tänkt, men jordbruksutskottet tryckte redan då ganska bestämt på att denna veterinäranstalt skulle bevaras, och vi skrev att den borde inordnas i veterinärhögskolans undervisning. Det som då blev riksdagens beslut kan sägas ligga som underlag till vad vi nu har att behandla.

Men vi kommer inte ifrån att det är en betydande fördel att ha både veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan på samma plats. Dessa har mänga beröringspunkter i fråga om undervisning, forskning etc. För min del har jag den uppfattningen - jag har framfört den många gånger — att riktigast vore att skogshögskolan också hade legat där. Triangeln hade då blivit helt sluten. Men det går tydhgen inte, i varje fall inte i sin helhet.

Det är ingen tvekan om att det är en fördel att ha veterinärhögskolan i Ultuna. Sä har man det i mänga andra länder; man har sammanfört denna högre utbildning pä ett och samma ställe. Visst är det sant som det är sagt att Skaraborgs län är mycket djurrikt. Det är ingen tvekan om den saken, men jag tycker inte att Uppsala län är så barskrapat på djur. Jag har tittat i Lantbruksstatistisk Tidskrift, där jag funnit att Uppsala län har 63 000 nötkreatur, 52 000 svin, 25 1 000 höns och 7 000 får. Det är inte så dåligt underlag för veterinämtbUdningen. Jag tror inte att hälsotUlständet är så mycket högre i Uppsala län utan att det även där uppstår tUlräckhgt med sjukdomsfall bland de tiotusentals djur som finns. Det är inte den totala djurmängden som är avgörande, utan att det finns sä många djur att undervisningen kan bli fullödig. Det är nog ingen tvekan om att sä blir faUet.

En mycket allvarlig brist i Skara, jämfört med Uppsala, är att man inte har ett humansjukhus av den storlek som är nödvändig för veterinärutbildning. Det låter kanske htet märkligt att man för att utbUda veterinärer behöver ett stort och fint lasarett för människor. Men den kompletteringen krävs faktiskt och den finns inte i Skara just nu.

Herr talman! Jag tycker man skaU vara tUlfredsställd i Skaraborgs län med den betydande förbättring och upprustning man får kring den gamla institutionen där. Jag ber alltså att få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Inrättande av.en fält station i Skara

Herr LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Vi är ganska nöjda med den fältstation som vi har fått i Skaraborgs län. Där är jag helt enig med utskottet i dess bifaUsyrkande.

Enligt de uppgifter som jag har fått inte minst från lärare vid veterinärhögskolan är de ganska betänksamma mot utlokaliseringen tUl

o

Uppsala. Djurbeståndet där räcker inte tUl enligt de uppgifter som redovisades 1970 av veterinärförbundet. Man borde kanske därför ha gått micd på den översyn som vi begär i vår motion.

Om utskottets värderade ordförande hade läst motionen så hade han inte heller sagt att vi viUe ha hela veterinärhögskolan förflyttad till Skaraborgs län. Det har aldrig begärts, vare sig i någon motion eller annorledes, utan vi har begärt att få flytta den kliniska utbUdningsdelen,

191

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall

den praktiska utbildningen, tUl Skaraomrädet. Den delen är ännu inte byggd i Uppsala utan ligger under en pågående projektering. Just den delen behöver det rika djurbestånd som vi har i Skaraborgs län. Det är alltså inte för sent att flytta den delen. Beträffande den tidigare delen är byggnaderna redan klara, och där tror jag man kan få tUl stånd en samordning med lantbrukshögskolan som man har tänkt sig och som herr Hansson i Skegrie också tyckte var sä värdefull.

Vi har faktiskt i dag ett stort nybyggt sjukhus i Skaraborgs län, och det fyller kanske en del av de krav som bör uppställas. Det är heller inte så långt tUl Göteborg - också en tänkbar lösning. Vad vi emellertid har strävat efter och begärt i motionen är bara en översyn av möjhgheten att förlägga ytterligare delar av den praktiska utbUdningen tUl det djurrika Skaraborgs län.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 27 i anledning av propositionen 1973:111 angående godkännande av konvention om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall jämte motioner.

I propositionen 1973:111 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 6 april 1973, föreslagit riksdagen att godkänna konventionen om förhindrande av havsföroreningar tiU följd av dumpning av avfall.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås att Sverige tillträder en global konvention om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall. Förhandlingarna om en konvention av detta slag påbörjades redan är 1971 såsom ett led i förberedelserna för FN:s miljökonferens i Stockholm år 1972. Med utgångspunkt i bl. a. miljökonferensens rekommendation nr 86 slutfördes förhandhngarna i London i november 1972. Sverige undertecknade konventionen den 29 december 1972.

Konventionen omfattar alla delar av det fria havet och kuststaternas territorialhav. EnUgt konventionen förbjuds dumpning av vissa särskilt angivna mUjöfarliga ämnen och material, medan dumpning av andra ämnen och material får ske endast efter tillstånd av nationell myndighet i fördragsslutande stal."

192

I detta sammanhang hade behandlats dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1973:334 av herr Rosqvist m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde sådant tillägg — i anslutning till biträdda oljeskydds-

konventioner — i gällande lagstiftning, att fartyg äldre än 12 år som för last av oljor, kemikaUer eUer annan rtuljöfarlig last ej skuUe utan särskilt tillstånd få angöra svensk Östersjöhamn eller annan svensk insjöhamn,

1973:784 av herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp, vpk) vari hemstäUts att riksdagen skuUe uppdra åt Kungl. Maj:t att ta initiativ tiU en internationell konvention för Östersjön i fråga om föroreningar och fiskevård,

1973:794 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde 1. att en utredning tillsattes med uppgift att analysera riskmomenten i samband med oljetransporter i dess olika former, 2. att snara åtgärder vidtogs från svensk sida för att få till stånd en bättre beredskap för begränsning av oljekatastrof som kunde inträffa i samband med oljeborrningarna i Nordsjön, 3. att aktiva åtgärder snarast vidtogs i syfte att förbjuda oljeutsläpp från fartyg i Östersjön, Skagerack och Nordsjön, 4. att åtgärder vidtogs för en internationeU begränsning av tanktonnagets storlek, B. att riksdagen skulle besluta att 9 § lagen om åtgärder mot vattenförorening ändrades så, att krav kunde ställas på anläggning för omhändertagande av oljerester även i annan hamn än allmän hamn,

1973:805 av herr Wijkman (m) vari hemställts att riksdagen beslutade uppmana Kungl. Maj:t att ta initiativet tiU bildandet av en överstatlig kommission, bestående av medlemmar från Sverige, Finland, Danmark, Västtyskland, DDR, Polen och Sovjetunionen, med uppgift att snarast utarbeta förslag tUl en konvention för Östersjöns miljöskydd samt

1973:1384 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari hemstäUts 1. att riksdagen skulle anhålla hos regeringen om en utredning med syfte att upprätta en svensk kommission för Östersjön, 2. att riksdagen skulle anhålla hos regeringen att Sverige tog initiativ till en utredning mellan Östersjöländer om inrättandet av en permanent Östersjökonferens,

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroreningar tiU följd av dumpning av avfaU

dels den i anledning av propositionen 1973:111 väckta motionen 1973:1971 av herr Strömberg m. fl. (fp).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.   godkänna konventionen om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall,

2.   avslå motionen 1973:1971  såvitt den avsäg förslag till lagändring,

3.   i anledning av motionerna 1973:784, 1973:805 och 1973:1384 som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om konferenser rörande Östersjöns fiske- och miljöfrågor, m. m.,

4.   a. lämna motionen 1973:794, yrkande A I, utan åtgärd,

b.        lämna motionen 1973:794, yrkande A 4, utan åtgärd,

c. lämna motionerna 1973:794 och 1973:1971 i återstående delar
utan åtgärd,

5. anse motionen 1973:334 besvarad med vad utskottet i det
föregående anfört.

Reservationer hade avgivits

1.  angående  utredning rörande riskerna  med  oljetransporter av fru

193

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroreningar tiU följd av dumpning av avfall

Anér (fp) och herr Berndtsson i Bokenäs (fp) som ansett att utskottet under 4 a bort hemställa,

att riksdagen skulle i anledning av motionen 1973:794, yrkande A I, hos Kungl. Maj;t begära att en utredning tiUsattes med uppgift att analysera riskrnomenten i samband med oljetransporter i dess olika former,

2. angående begränsning av tanktonnagets storlek m. m.

a. av fru Anér (fp) och herr Berndtsson i Bokenäs (fp) som ansett att utskottet under 4 b bort hemställa,

att riksdagen skulle i anledning av motionen 1973:794, yrkande A 4, hos Kungl. Maj:t anhålla att åtgärder snarast vidtogs i syfte att nå en internationell begränsning av tanktonnagets storlek.

b. av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet under 4 b bort hemställa,

att riksdagen skulle i anledning av motionen 1973:794, yrkande A 4, hos Kungl. Maj:t anhålla att åtgärder snarast vidtogs i syfte att nå en från såväl arbetsmUjö- och säkerhetssynpunkter som allmänna mUjösynpunk-ter motiverad internationell begränsning av tanktonnagets storlek.

194

TiU betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande av fru Anér (fp) och herr Berndtsson i Bokenäs (fp).

Herr HEDIN (m):

Herr talman! Jag skaU bara säga några ord i anslutning tUl Östersjö-frågan, som har tagits upp i detta utiskottsbetänkande. Frågan har berörts i tre ohka motioner, bl. a. i en fempartimotion som jag har fört fram. Vi yrkar på att regeringen skaU ta initiativ tUl en internationell konvention för Östersjön berörande föroreningar och fiskevård.

Frågan aktuahserades förra året på den s. k. Östersjökonferensen som arrangerades av Sveriges fiskares rUcsförbund och som jag tidigare har talat en del om här i kammaren. Då var det inte möjligt att nä fram till något direkt förslag om en internationell överenskommelse, med hänsyn till Östtysklandsfrågan. Men läget i det avseendet är helt annorlunda nu, och det har dessutom hänt en del saker under denna vår. Man kan säga att bollen från Östersjökonferensen har rallat vidare.

Polen har nu tagit initiativ tUl en konferens där man vUl få fram en fiskerikonvention för Östersjön. Finland har tagit ett annat initiativ. Man har samlat experter för att förbereda en senare tänkt regeringskonferens. Pä den konferensen vUl man komma fram tUl en konvention om Östersjöns mUjö- och föroreningsfrågor.

Utskottet är mycket positivt tUl det förslag som lagts i motionerna här och hänvisar naturligtvis tiU de uppgifter som kommit in om initiativ från alla håll; "Utskottet finner det angeläget att man från svensk sida på allt sätt stödjer nämnda initiativ och verkar för att det sä snart som möjligt tillskapas såväl en fiskerikonvention för Östersjön som en konvention för

Östersjöns  mUjöskydd-- ."  Man vUl  sedan att riksdagen som sin

mening ger Kungen tUl känna vad utskottet i det här avseendet — och i

övrigt - har skrivit.

Eftersom det nu tagits initiativ från annat häll kan givetvis inte motionärerna begära att regeringen också skall ta detta initiativ. Jag är helt tUl freds med den ståndpunkt utskottet här tagit. Jag skulle bara vilja uttrycka den förhoppningen att regeringen — och dä kanske framför allt jordbruksministern — bevakar den här frågan och ser till att det verkhgen blir någonting av. Det är ju sä, det har vi erfarenhet av, att det ofta brukar ta väldigt läng tid innan man får tiU stånd internationeUa konventioner och organiserat samarbete mellan ohka länder.

Östersjöfrågan, om jag kallar den sä, är oerhört -viktig för alla. Allra viktigast är den kanske ändå för yrkesfiskarna. Dessa skulle med största tillfiedsställelse se att vi sä snart som möjligt kunde få en överenskommelse, en konvention, som berör både fiskevården och miljöfrågan för Östersjön i dess helhet.

Lät mig dessutom säga, herr jordbruksminister, att ännu viktigare tycker våra yrkesfiskare i dag att det är att vi får fiskegränsen utflyttad från 4 tUl 12 sjömU. Det prioriterar man betydligt högre än den andra frågan.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande än bifall tiU utskottets förslag.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroreningar tid följd av dumpning av avfall

Herr STRÖMBERG (fp):

Herr talman! Havens frihet talar vi ofta om. Denna frihet mäste vi nu inskränka. Alla beslut om konventioner för att förhindra havsföroreningar tUl följd av dumpning eUer oljeutsläpp är ytterst en dom över människans oerhörda förmåga att sabotera sina egna livsmöjligheter. Paradoxalt nog blir konventioner och förbud en möjlighet — kanske den enda — att säkra havens frihet. Det är därför angeläget att Sverige ansluter sig tiU den nu aktuella konventionen.

Oljeföroreningarna i havet utgör ett av de största problemen. Allt fler och större fartyg medför ökade risker för skador eller rent av katastrofer. Borrning efter olja under havsbottnen innebär nya faror.

I en januarimotion har folkpartiet pekat på riskerna vid oljetransporter i deras olika former — både sjö- och landtransporter — och föreslagit åtgärder för förbättrat oljeskydd. Nu har de reservationer och det särskilda yttrande som finns i betänkandet sitt ursprung inte i propositionen om konventionen utan i de fristående motionerna. På sä sätt kommer huvudärendet något i skymundan.

Mycket av det arbete som måste utföras för att få bättre och riskfriare transporter utföres av internationella organisationer. En av dessa är IMCO. Här finns ännu mycket att göra. Fortfarande är det t. ex. tiUåtet att släppa ut olja från fartyg i vissa delar av Östersjön, Skagerack och Nordsjön. Det är mycket angeläget att det fortsatta svenska arbetet i IMCO inriktas pä att fä bort dessa skamfläckar.

En  annan  internationell  fråga  i  detta sammanhang är skyddet av Östersjön. Självklart måste detta problem lösas i samarbete mellan aUa Östersjöstaterna. Så sent som förra året, när jordbruksutskottet diskute rade en svensk kommission för Östersjön och en permanent konferens, fanns särskilda hinder. Dä nu DDR är erkänt, bör det finnas möjligheter

195

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroren ingår tiU följd av dumpning av avfall

att snabbt utveckla och fördjupa samarbetet runt Östersjön. Havsresurs-utredningen visade i sitt betänkande Utnyttjande och skydd av havet att samarbetet för att frän mUjösynpunkt skydda Östersjön är mycket litet. I realiteten finns det inget vetenskapligt samarbete som omfattar alla strandländerna.

Det måste vara en synnerligen angelägen uppgift för den svenska regeringen - regeringen i det land som har mest strand runt Östersjön — att ta initiativ tiU ett effektivt samarbete meUan aUa berörda länder. Detta samarbete bör fä en fast organisation genom att man inrättar en permanent konferens.

Ett alldeles speciellt problem är frågan om trafiken i Östersjön. Redan nu går oljelastade fartyg pä över 100 000 ton in i Östersjön. Samtidigt kommer fartyg under bekvämUghetsflagg. 1 november 1972 påpekade jag i denna kammare att ett fartyg, Aegis Står, ett par veckor tidigare gått på gmnd utanför Gotland. Aegis Står var lastat med 18 000 ton olja. Fartyget saknade i stort sett all teknisk utrustning. Tyvärr kan ansvarslösa redare registrera fartyg i länder där sjöfartsbestämmelserna medger nästan vad som helst. De fartygen vill vi inte ha in i Östersjön. Vad hade hänt om Aegis Står totalhavererat vid Gotland med 18 000 ton olja ombord?

Sverige kan inte ensamt stoppa supertankers och fartyg under bekvämlighetsflagg, men gemensamt kan alla Östersjöländerna ingripa. Havens frihet kan inte vara sä stor att vi tolererar sådana fartyg som Aegis Står.

Men vi har också i samband med oljetransporter sådana riskmoment som vi mäste klara av inom landet, visserligen med hänsynstagande till erfarenhet och kunskap från andra länder men mot bakgrund av svenska förhållanden. Vi saknar i dag en samlad överblick över riskerna vid olika transportalternativ. Det uppdrag sjöfartsverket fått att utreda vissa problem i samband med olje- och kemUcalietransporter pä svenskt inre vatten är viktigt men berör endast ett delområde.

Riskerna vid oljetransporter är stora men delvis okända. Lösningar finns, men vi känner dem ej till fullo. Olika alternativ finns, men de är inte kartlagda. En utredning behövs nu. Väntar vi, blir problemen större, riskerna mer påtagliga och eventueUa olyckshändelser mer ödesdigra.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl reservationerna I och 2 a.

196

Herr HANSSON i Skegrie (c): . Herr talman! Under-senare år har riksdagen haft att ta ställning till oljeskyddsfrågor av olika karaktär, och genomgående för all den behandling som vi har ägnat propositionerna har varit ett positivt ställningstagande till dem från alla partier. Vi har också kunnat skapa oss egna säkerhetsanordningar för oljeskydd, och på andra områden håller vi på med att försöka komma fram till internationell enighet om sådana anordningar. Tyvärr är vi i långa stycken beroende av andra länder och kan alltså inte själva råda över alla de åtgärder som vi skulle vilja vidta för att förhindra eller begränsa risker för skador i samband med oljetransporter.

1 är har rUcsdagen förelagts två propositioner som har avsett svenskt

deltagande i internationella konventioner till skydd mot havsföroreningar, i huvudsak olja. I bägge fallen har utskottet uttalat sin tiUfredsställelse över det engagemang som vi har deltagit i och skall delta i. Utskottet har också förutsatt att det skall bli positiva resultat av detta engagemang.

Samtidigt med den senaste propositionen har det väckts motioner. Vi har även behandlat vissa fristående motioner, och det är med anledning av dem som det nu finns tvä reservationer.

Vad gäller den första reservationen angående transport av olja och säkerhetsföreskrifterna kring detta så har precis samma krav framställts år 1971 och är 1972. Är 1971 förelåg en motion av fru Sundberg som berörde oljetransporterna i Östersjön. Den gängen hänvisade utskottet till de begränsningar som finns för sådana transporter. Vi framhöll då bl. a. att det pågår en översyn av lotstvånget, och vi hoppades och förutsatte att den skulle leda till resultat. Utskottet slutade den gången med att säga att den Uvliga och mångsidiga aktivitet som nu utvecklades för att komma tUl rätta med dessa problem borde leda till att motionens syfte blev tillgodosett. Motionen avstyrktes den gången. Utskottet var enigt. Herr Wirtén och herr Åberg deltog då i utskottets beslut utan reservation.

Är 1972 väcktes en motion av herr Strömberg med begäran att riskmomenten vid oljetransporter borde analyseras. Utskottet hänvisade dä till den utredning som naturvårdsverket och sjöfartsverket håller pä med angående transporter till sjöss med olja, och man framhöll bl. a. att de i motionen upptagna frågorna "synes vara av den arten att de i allt väsentligt faller inom ramen för nämnda utredning". Även det betänkandet var enhälligt och biträddes av bl. a. fru Anér och motionären herr Strömberg.

Utskottet hänvisar nu tUl samma utredning och drar samma slutsats, men den här gången är inte utskottet enigt, utan nu finns det en reservation i alla fall.

Vad sedan gäller andra transporter av farliga varor har det också förevarit en utredning, och den har avlämnat sitt betänkande år 1972. I den utredningen sägs bl. a. att anordning för förvaring, hantering, transport eller försäljning av brandfarlig vara skall vara utförd pä ändamålsenligt och betryggande sätt och att t. ex. tankbil inte får användas utan\att vara godkänd för sitt ändamål. Vidare sägs det att Kungl. Maj:t har möjlighet att förordna att transportmedel eller material inte får användas för transport förrän intyg utfärdats om att transportmedlet eller anordningen är betryggande från säkerhetssynpunkt. De här bestämmelserna gäUer alltså för alla transportmedel; järnväg, tankbil etc.

1 trafikutskottet behandlades förra året en motion om samma sak. Utskottet, som var enigt, hänvisade till en utredning och ansåg att någon särskild framställning frän riksdagen i ämnet inte var nödvändig, varför motionen avstyrktes. Betänkandet\ var undertecknat av Sven Gustafson och det fanns ingen reservation.       \

Jordbruksutskottet gör i år samma uttalande som i fjol, vilket då samlade ett enigt utskott, nämligen att det i motionen upptagna utredningsyrkandet i allt väsentligt synes falla inom ramen för den utredning som vi i fjol hänvisade tUl. Motionärerna var då nöjda med detta och reserverade sig inte.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall

197

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av h a vsför or en ingår till följd av dumpning av avfall

198

Den andra reservationen gäller begränsning av tonnaget vid transport av olja på Östersjön. Vi behandlade denna fråga också förra året, då med anledning av en motion av herr Strömberg. Utskottet framhöll bl. a.: "Såvitt utskottet kunnat bedöma bör denna fråga komma under prövning i samband med de tidigare nämnda strävandena inom IMCO att nå fram tUl ett totalförbud mot oljeutsläpp." Vid behandlingen deltog fru Anér och herr Strömberg, som instämde i utskottets enhälliga skrivning.

Frågan om tonnaget är som nämnts också under prövning i internationella sammanhang genom organisationen IMCO, och såvitt utskottet kunna inhämta syftar arbetet där just till att man skall försöka bli överens om en begränsning. Men det är mycket svårt att åstadkomma detta, eftersom alla inte har samma problem som vi. Östersjön representerar ett helt annat problem än vad som gäller för t. ex. stater som Frankrike, Holland, England etc, där man inte har något Innanhav som Östersjön.

Vi deltar från värt land i dessa internationella sammanhang,, och jag tror att vi kan räkna med att våra representanter där gör vad de kan för att försöka nå fram tiU internationella överenskommelser om begränsning av tanktonnagets storlek. Utskottet har inte ansett att något speciellt påpekande frän utskottet behövs, eftersom det redan nu är representanternas skyldighet att se tiU att vi kommer fram tiU en sådan överenskommelse.

Det råder delade meningar om vilket som är farligast i detta sammanhang. Det finns personer som säger att supertankerna är farliga medan andra menar att det är samma fara, om man delar upp en viss last -på ett antal fartyg. Därför säger man att sjöfarten alltid är utsatt för vissa risker, som är desamma för stora och små fartyg, och att det därför är svårt att säga var risken är störst. Men det är självklart att skadan blir större om ett stort fartyg förliser än om ett litet gör det. Men om man forslar samma last på tio små som på en stor tanker, är de allmänna riskerna tio gånger sä stora.

Det är alltså inte sä enkelt som man skuUe tro. Men därmed är inte sagt att vi inte bör försöka skärpa kraven i vårt land på lotsplikten och göra alla säkerhetstransporter så ofarliga som möjligt.

I vårt land har sjöfartsverket träffat en överenskommelse med Svenska
petroleurninsitutet, som hittills svarat för de flesta transporterna av olja,
och med Sveriges redareförening. Därvid har man bl. a. kommit överens
orn att dessa organisationer skall rekommehdera alla fartyg som går in i
Östersjön att anlita lots. Man har också' försökt att få denna princip
tUlämpad så långt som möjligt, alltså givetvis även på de fartyg som går pä
intemationella vatten.                                               \

Dessutom har vi i Sverige vad vi kallar separerade leder. På de leder i vårt land som är speciellt farliga får man inte gå så att man riskerar att möta trafik i dem. Där risk finns för möte med korsande/trafik råder Speciella säkerhetsföreskrifter inom sädana separerade leder, av vilka vi har några stycken.

Man kan dessutom också nämna som en trygghetsfråga för Sverige på Östersjön att Danmark har mycket stränga bestämmelser för genomfarten i Stora Balt. I Danmark krävs att alla fartyg som passerar där skall anmäla sig  till myndigheterna  och  skall stå i kontinuerlig kontakt med dessa

under hela färden genom Stora Balt. Även om vi inte ännu har kommit fram till internationella överenskommelser över lag, har vi alltså ändå gjort en hel del i Skandinavien för att försöka att begränsa riskerna. Som jag sade är det att hoppas att medlemsländerna i IMCO kan komma överens om skärpta föreskrifter. I utskottets skrivning utgår vi också ifrån att det skall bli sä, och vi menar att vi skall positivt medverka i den riktningen.

Vad tiU sist gäller Östersjökonferensen är väl möjligheterna till en sådan betydligt större nu än vad de har varit tidigare, sedan vi har erkänt alla stater kring Östersjön. Det har också tagits initiativ tUl sådana konferenser från flera håU, senast - bara för någon dag sedan - av Polen. Om en sådan internationeU konferens kommer tUl stånd och om man där finner att det är behövhgt och önskvärt med ett permanent organ för Östersjön, bör det vara alldeles självklart att Östersjöstaterna inte försummar att skapa sig ett permanent säkerhetsorgan.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av h a vsf öro ren ingår tdl följd av dumpning av avfall

HerrTOBE(fp):

Herr talman! Som herr Strömberg anförde och även herr Hansson i Skegrie antydde har utskottet avvisat en del av motionen 794 med hän-visning tUl sjöfartsverkets uppdrag att göra en utredning angående transporten av olja och kemikalier på svenskt inre vatten. Men motionen avser inte bara inre vatten utan transporterna över huvud taget. En sak sorn den också behandlar är hur man skall klara båtarna när de kommer i hamn.

Utskottet hade faktiskt, kanske inte i sitt betänkande men i varje fall i debatten, kunnat åberopa ytterligare en utredning, som jag har gått och väntat pä, och det är den som har kommit tUl pä grund av en riksdagens skrivelse 1968. Vi hade då en fyrpartimotion som föranledde ett uttalande av tredje lagutskottet, och det blev riksdagens beslut att hemställa hos Kungl. Maj:t om en utredning om de här sakerna över huvud taget. Den utredningen har uppdragits åt en av våra kammarkamrater, Einar Henningsson, som har kallat sig UKA; utredningens namn är egentligen mycket långt och slutar med "kemiskt avfall".

Betänkandet har kommit i dagarna, och den undersökning som har gjorts beträffande mottagningsanordningarna visar att de är jämmerliga pä mänga häll. Särskilt Stockholm får hård kritik; man skyller där på tidsutdräkt och kostnader och pä att de anordningar som finns inte använts.

I betänkandet står också att om man skall [ha sådana här anordningar skall de göras attraktiva. Dessutom föreslår man en förändring av skyldigheten, som för närvarande endast ligger på vissa allmänna hamnar.

Vi hade i vår motion föreslagit att skyldigheten skuUe läggas på hamnar som över huvud taget hade med olja att göra. Utskottet har nu yrkat avslag på det förslaget, men utredningen kommer just med förslag till den förändringen i 1972 års lag.

Sedan avvisar utredningen statsbidrag och säger att det behövs mycken kontroll, som skaU klaras genom  tullverket, genom sjöfartsverket och

199

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall

genom hamnmyndigheterna. Vidare säger man att märkning är ett utmärkt medel för att spåra den som har släppt ut oljan. Ja, det är ett utmärkt medel i teorin, men i praktiken vet man ingenting om det hela. Man grundar också resultatet på att det skall finnas betydande övervakningsresuiser, som nu inte existerar.

Beträffande det som nu både herr Strömberg och herr Hansson i Skegrie har talat om, att det kan väntas skydd för Östersjön, säger man att det kan dröja en icke obetydUg tid innan den delen av konventionen — som vi väntar i höst — tUlkommer.

Den 14 mars i år tog jag upp dessa frågor och bemöttes då av herr Henningsson med ett lugnande besked att dessa saker nog skulle ordna sig bara den utredning kom till stånd som han stod för — och som nu har framlagts. Det gällde planering, allmänna riktlinjer osv. Jag ställde tre frågor:

1.    Är villkoret för skyddet av Östersjön att mottagningsstationer kommer till?

2.    När kommer mottagningsstationer att upprättas och användas enligt 1956 års lag med tillämpningsföreskrifter?

3.    När kan man beräkna att en eventuell konventionsändring i oktober i år kan träda i kraft?

Då fick jag alltså ett lugnande besked av herr Henningsson. Han sade: "Det kanske inte är riktigt att säga att de mottagningsstationer som funnits inte varit tillräckligt effektiva. Det är nog i stället så, herr Tobé, att de sjöfarande människorna inte vUl spilla tid vid de här stationerna, och det är dessutom bemängt med kostnader att lämna ifrån sig sitt barlastvatten.

Hela den här funktionen kommer med det förslag som skall läggas fram att i grunden förändras. Det kommer att bli en helt annan och bättre ordning på det här området, det kan jag försäkra."

Nu har alltså denna utredning kommit, och vad gör den? Den förordar delvis andra huvudmän för mottagningsanordningarna. Det finns fortfarande ingenting som säger att fartygen kommer att använda dessa anordningar, och jag tycker att det fortfarande finns all anledning att gå gmndligare tUl väga, att försöka få ett handgripligt resultat som svar på de här frågorna. Från 1956 har det funnits en lag om detta; den har inte följts. Vi hade förra året mer än 300 olagliga oljeutsläpp i Östersjön och i näi-gränsande vatten på Västkusten, och det har varit sä i flera är. Denna utredning gör det inte mycket bättre, om man inte ser till att fartygen använder de här anordningarna.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall först och främst till utskottets förslag att godkänna konventionen, givetvis, och sedan bifall tUl reservationerna I och 2 a.

200

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Anér och herr Berndtsson i Bokenäs, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vUl  att kammaren  bifaller jordbruksutskottets hemställan  i

betänkandet nr 27 punkten 4 a röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av fru Anér och herr

Berndtsson i Bokenäs.

Nr 97

Onsdagen den 23 maj 1973

Förhindrande av havsföroreningar tiU följd av dumpning av avfall

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Strömberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 243 Nej  -     52

Punkten 4 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 a av fru Anér och herr Berndtsson i Bokenäs, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  viU   att  kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 27 punkten 4 b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 a av fru Anér och

herr Berndtsson i Bokenäs,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Strömberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej  -     58

Avstår -       8

Punkterna 4 c och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§  7  Föredrogs

jordbruksutskottets betänkande nr 28 i anledning av propositionen 1973:113 med förslag till riktlinjer för totalisatorverksamheten vid trav-och galopptävlingar, m. m. jämte motioner samt

201

Nr 97                          skatteutskottets   betänkande   nr   39   i   anledning  av   Kungl.   Maj:ts

Onsdaeen den       proposition  1973:118  med förslag till lag om avdrag vid inkomsttaxe-

23 mai 1973           ringen för avgift till Aktiebolaget Trav och Galopp, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt,

§ 8 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottets betänkande nr 58 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden samt socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 17 och 18 i nu angiven ordning sättas sist,

§  9  Kammaren åtskildes kl, 23,55,

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert