Riksdagens protokoll 1973:95 Tisdagen den 22 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:95

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:95

Tisdagen den 22 maj

Kl. 19.30

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

§ 1  Omlokalisering av viss statlig verksamhet (forts.)

Fortsattes överläggningen rörande inrikesutskottets betänkande nr 22.

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! Kungl. Maj:ts proposition 55 är 1973 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet är intressant inte minst från värmländsk synpunkt. Vi värmlänningar är med några få undantag nöjda med utlokaliseringen tUl Karlstad och tUl Värmland. I den föregående utlokaliseringen, etapp 1, var riksdagsledamöterna från Värmland rätt eniga om vikten av den regionalekonomiska effekt som det innebär att fä flera sysselsättningstillfällen till Karlstad och tUl länet.

I dag måste jag tyvärr konstatera att vi inte är lika eniga. Moderaternas Per-Erik Nisser i Karlstad har deklarerat att han för sin del röstar nej -och går alltså på avslagslinjen. För min del har jag mycket svårt att finna någon som helst motivering till detta. Vi behöver flera arbetstUlfäUen både i Karlstad och i det övriga Värmland. Det moderata husorganet i Värmland, Nya Wermlands-Tidningen, delar tydligen inte herr Nissers uppfattning. Den har i såväl ledare som reportage kritiserat herr Nisser för detta, så tydligen föreligger här olika uppfattningar mellan å ena sidan herr Nisser och å andra sidan Nya Wermlands-Tidningen. Nåväl, den mterna trätan skall jag inte lägga mig i. Jag konstaterar bara detta och ställer frågan till herr Nisser hur han tänker skaffa nya arbetstillfällen till länet. Etapp 2 berör nämhgen inte mindre än drygt 400 anställda tUl Karlstad, och detta ser vi värmlänningar som ett mycket värdefullt tUlskott tUl värt län.

En annan värmländsk riksdagsledamot, som tydligen ändrat uppfattning, är inrikesutskottets ordförande Karl Erik Eriksson från Arvika. Värmlands Folkblad gjorde den 31 mars i år en förfrågan bland samtliga partiers riksdagsledamöter. Karl Erik Eriksson sade i denna intervju att det är sakligt riktigt att skjuta upp beslutet tills en grundligare utredning

gjorts. Varför?  Jag citerar tidningen: "-- dels med tanke på den

osäkerhet som råder och de motstridande uppgifter som lämnats om kostnaderna för utflyttningen, dels mot bakgrund av de deklarationer som på sistone gjorts frän vissa kommunalmän ute i landet."

Då frågar man sig; VUka deklarationer? Jo, säger herr Eriksson, de deklarationer som gått ut på att de frän Stockholm medflyttade, vUka framför allt är kvinnor, måste vara beredda på att de inte kan få arbete pä den nya orten. Mig veterligt har i varje fall inga värmländska kommunala förtroendemän gjort några sådana deklarationer. Inga politiker i Karlstad, inte ens de folkpartistiska kommunalpolitikerna, har nämnt någonting om att inte kvinnorna i största möjliga utsträckning skall beredas arbete.

17

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

118

Tvärtom, vi arbetar på allt sätt för att förbereda och medverka till anställningar inom skilda områden. Jag tror att Karl Erik Eriksson, om han frågar sina egna partivänner i Karlstad, finner att de inte är kritiska mot denna utlokalisermg tUl Karlstad. Tvärtom har man i kommunalfullmäktige och vid skUda tiUfällen ställt sig mycket positiv tUl utflyttningen. Nåväl, Karl Erik Eriksson har vänt blad och gär nu mot sin partilednmg, eller kanske rättare sagt partilinje, eftersom han själv är vice ordförande i folkpartiet och alltså bör tillhöra partiledningen.

Vi socialdemokrater är naturligtvis mycket nöjda med att Karl Erik Eriksson slutat balansgången, återvänt tUl verkligheten och nu följer det ursprangliga regeringsförslaget. Jag vill i detta sammanhang säga till herr Signell och övriga socialdemokrater från Dalsland att vi värmlänningar uttalar vår tUlfredsställelse med ert slutgiltiga ställningstagande.

Utlokaliseringen ay statliga verk tiU Karlstad fär ses som ett synnerligen viktigt led i den regionalpolitiska debatten, och effekten för vårt län är mycket tUlfredsstäUande. Vi hoppas och tror att myndigheterna kommer att arbeta effektivt även utanför Stockholm. Värmlands län har bra mUjö, bra närservice samt ett relativt rUct kulturutbud och bör som mottagarlän vara attraktivt.

Det är-naturligtvis omöjligt att undvUca att en del enskUda människor kommer i kläm vid en sådan här omflyttning. Men saken måste ses i ett betydligt vidare perspektiv. De stockholmare. som demonstrerar mot utflyttningen och även de politiker som går emot borde sansa sig, inte minst ledande folkpartister'och moderater.

Vi som bor i skogslänen har under en lång följd av år fått vidkännas stor utflyttning av arbetskraft till storstadsregionerna och inte mmst till Storstockholm. Stmkturrationaliseringen har t-vingat tusentals arbetare att lämna skogslänen och söka nya jobb långt hemifrån. De har inte fått liknande stöd vid omflyttningen, och jag vågar påstå att man pä de flesta mottagarorterna, inte minst i Karlstad, kommer att på allt sätt merverka tUl att de som kommer tUloss skall så att säga bli acklimatiserade. Vi har på det lokala planet gjort långtgående förberedelser; Överläggningar har skett med länsmyndigheter, länsstyrelser, länsbostadsnämnd samt landsting för att bl. a. undersöka möjhgheterna tUl förvärvsarbete för maka eller make till de anställda inom verken. Olika kommunala organ, socialförvaltning, skolförvaltning och bostadsförmedling, har fortlöpande knutits tUl verksamheten. Med andra ord; Vi står relativt väl rustade och förberedda för mottagandet av de utlokaliserade till Karlstad och tUl Värmland.

Herr talman! Utlokahseringen ay statliga verk fär ses som ett led i fullföljandet av det regionalpolitiska programmet och Kungl. Maj:ts proposition 1972:111 samt det som aviserades redan i samband med behandlingen av nämnda proposition. Vi värmlänningar känner oss nöjda över att få dessa arbetstiUfällen tUl vårt län, vilket mycket hårt drabbats av strukturrationaliseringen. Om vi inte hade haft det statliga stödet i form av lån och bidrag hade naturligtvis situationen varit annorlunda. De totala investeringarna under de senaste fem åren rör sig om totalt 390 mUjoner kronpr, och dessa investeringar beräknas ge ca 3 500 nya jobb plus satsningen på universitetsfUialen, högskolan i Karlstad, utbyggnaden

av Trollhätte kanal samt utbyggnaden av Vänerterminalen.

Med den statliga utlokaliseringen tUl Karlstad bör vi i Värmland ha en rejäl chans att i ökad utsträckning få sysselsättning till våra döttrar och söner i vårt vackra landskap. Men jag är också övertygad om att de som flyttar tUl Karlstad och Värmland efter en mycket kort övergångstid inte skall ångra sig. Vi har inte bara goda kommunikationer, god miljö, bra service och ett bra kulturutbud, utan vi har också vårt vackra landskap att erbjuda, där de djupa mångomsjungna värmländska skogarna kommer att ge storstadsmänniskorna en trivsam avkoppling inte minst på deras fritid.

Herr talman! Jag yrkar på samtliga punkter bifall till utskottets hemställan.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte falla för frestelsen att dra upp något gräl på Värmlandsbänken. Jag vUl bara säga att när jag hörde början av Magnus Perssons anförande fick jag en känsla av att det var utformat i ett slutet mm och utan att Magnus Persson vet vad som skett i utskott tidigare och under debatten i dag. Men han kom rätt så småningom. Magnus Persson och jag är helt ense om vUken betydelse utlokaliseringen har för värt län. Det har jag redan understrukit i debatten.

Sakligheten i Magnus Perssons anförande belyses i någon mån av att han sade att det har skett en förändring i röstningen på Värmlandsbänken sedan förra gängen. Det var faktiskt så, herr Persson, att en av ledamöterna pä Värmlandsbänken, herr Nisser, gick emot förslaget även den gången. Han är alltså helt konsekvent. Sakligheten i Magnus Perssons anförande belyses också av en annan detalj — han placerade sin partikamrat Signell i Dalsland.

Herr PERSSON i Karistad (s) kort genmäle:

Herr talman! Den som har ändrat uppfattning i denna fräga är Karl Erik Eriksson i Högvalta. Jag vet inte om det är opinionen hemma i Värmland, tidningen Värmlands Folkblad, värt partifolk eller herr Erikssons partivänner som slutligen fått honom att ändra uppfattning. Vi är nöjda med att Karl Erik Eriksson sä att säga nyktrat tUl och nu i den slutgiltiga debatten lägger sin röst för flera arbetstillfällen i Värmland. Men herr Eriksson kan väl ändå inte förneka att han vid den rundfrågning som Värmlands Folkblad gjorde ansåg att det var sakligt riktigt att skjuta på beslutet. Då bör vi också i denna fråga ha en saklig debatt.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det kanske är för mycket begärt att Magnus Persson skulle vara så hederlig att han citerade hela intervjun i Värmlands Folkblad. Jag sade så här, Magnus Persson: "Som ordförande i inrikesutskottet vill jag stå helt.fri. Jag hoppas verkhgen att vi kan komma överens i utskottet." "Men om detta inte visar sig möjligt?" — säger intervjuaren. "Definitivt avslag kommer jag under sådana omständigheter inte att rösta för." Detta sade jag alltså den 3 I mars.

119

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

120

Herr PERSSON i Karistad (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte trötta kammarens ledamöter med att citera Värmlands Folkblad, men jag har för säkerhets skull talat med den journalist som gjorde rundfrågningen bland samtliga värmländska ledamöter. Han vidhåller att den intervju som finns i Värmlands Folkblad den 31 mars är riktig, och där säger Karl Erik Eriksson bl. a. att det är sakligt riktigt att skjuta på beslutet.

Jag kan inte säga vad som har fått herr Eriksson att ändra uppfattning, men jag vill ännu en gång fä antecknat till protokollet att Karl Erik Eriksson ändrat uppfattning och så att säga gått in i fållan och nu stöder regeringens proposition. Det är vi socialdemokrater i Värmland mycket nöjda med, herr talman.

Herr ADOLFSSON (m):

Herr talman! Är 1965 fick rikets allmänna kartverk nya, för verket skräddarsydda lokaler i Stockholm, vilka dä kostade 14 miljoner kronor. Nu får verket på nytt nya lokaler, den här gängen i Gävle. Kostnaderna i Gävle närmar sig 60 miljoner kronor. I den summan ingår enligt uppgift ca 20 miljoner kronor, som kungl. byggnadsstyrelsen tar för sitt administrativa arbete och för att tUlhandahålla ritningar. Detta är ett exempel på det enorma slöseri med skattemedel som utflyttningen av statliga verk innebär.

Jag vUl, herr talman, foga till protokollet de totala kostnaderna för etapperna I och 2 i utflyttningen av verken enligt byggnadsstyrelsens beräkningar och uppgifter.

När det gäller etappen I flyttar statens kriminaltekniska anstalt, geotekniska institutet, väg- och trafikinstitutet, rättskemiska laboratoriet och försvarets materielverk tiU Linköping. Byggnadskostnaderna beräknas tUl 76,8 miljoner kronor.

Statens invandrarverk, luftfartsverket, SMHI, sjöfartsverket och kriminalvårdsstyrelsen flyttar tUl Norrköping. Byggkostnaden beräknas tiU 153,7 mUjoner kronor.

Lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen flyttar delvis till Jönköping. Byggkostnaden är beräknad till 29,7 miljoner kronor.

Statens provningsanstalt och bibliotekshögskolan flyttar tUl Borås. Byggkostnad: 41,6 miljoner kronor.

Värnpliktsverket, mUitärpsykologiska institutet, försvarets sjukvårdsstyrelse och del av försvarets materielverk flyttar till Karlstad. Byggkostnad: 53 miljoner kronor.

Lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, centralnämnden för fastighetsdata och statens institut för byggnadsforskning flyttar till Gävle. Byggkostnad: 71,3 miljoner kronor.

Statens personalpensionsverk, del av riksförsäkringsverket, centrala studiehjälpsnämnden och två avdelningar av kammarrätten flyttar eventuellt tUl Sundsvall. Byggkostnad: 82,6 mUjoner kronor.

Socialhögskolan flyttar till Östersund. Det kostar 12,4 miljoner kronor.

Skogshögskolan och arbetsmedicinska institutet flyttar till Umeå. Byggkostnad: 31,5 miljoner kronor.

Del av Sveriges geologiska undersökning flyttar till Luleå. Byggkostnad: 12,5 miljoner kronor.

Mynt- och justeringsverket flyttar tUl Eskilstuna. Byggkostnad; 6,7 miljoner kronor.

Livsmedelsverket och del av Sveriges geologiska undersökning flyttar till Uppsala. Byggkostnad: 97 miljoner kronor.

Vad gäller utflyttningsetappen 2 flyttar luftfartsverket till Luleå, i den mån kammaren senare i dag tar det beslutet. Byggkostnaden är beräknad tUl 7 miljoner kronor.

SBL och del av FOA flyttar tUl Umeå. Byggkostnad: 100,5 mUjoner kronor.

Patent- och registreringsverket och del av skolöverstyrelsen flyttar tUl Sundsvall. Byggkostnad: 11,9 miljoner kronor.

Statens vägverk och trafiksäkerhetsverket tiU Falun-Borlänge. Byggkostnad: 55,7 mUjoner kronor.

Försvarets civilförvaltning och civUförsvarsstyrelsen flyttar till Karlstad. Byggkostnad: 33,3 miljoner kronor.

Fortifikationsförvaltningen till Eskilstuna för 42 mUjoner kronor.

Del av FOA tUl Linköping. Byggkostnad: 32,8 miljoner kronor.

Statens jordbruksnämnd tUl Jönköping. Byggkostnad: 10,5 miljoner kronor.

Del av SIFU tUl Borås. Byggkostnad: 11 mUjoner kronor.

Del av televerket och teleskolan till Kalmar. Kostnadsuppgifter saknas.

Televerkets byggnadsavdelning, slutligen, flyttar till Kalmar. Byggkostnad; 12,6 mUjoner kronor.

De här redovisade kostnaderna inkluderar inte inredning och utrustning av de byggnader som nu skall uppföras.

Totalt uppgår investeringskostnaderna för byggnader till över 1 miljard kronor. Lägger man tUl detta de samhällsinvesteringar som mäste tiU i berörda kommuner för att ta hand om de ca 10 000 människor som skall flyttas ut, inklusive deras familjer, kanske 30 000 människor, blir den totala kostnaden för utflyttningen förmodligen mellan 2 och 3 miljarder kronor.

En regering som framlägger förslag av den här arten för riksdagen har inte bara nonchalerat de tiotusen anställdas önskemål och ytterligare kanske 20 000 familjemedlemmar, utan den har verkligen också visat brist på både vilja och förmåga att hantera skattebetalarnas medel. Slöseri av det här slaget ger inga möjligheter att hålla vare sig stats- eller kommunalskatt pä oförändrad nivå och förstör alla möjligheter tiU framtida skattesänkningar.

Man kan fråga sig vilka motiv som ligger bakom utflyttningen. Det hela ter sig som ett hugskott, och den ena handen vet tydligen inte vad den andra gör. Samtidigt som rikets allmänna kartverk ute på Bergslagsvägen förbereder sin utflyttning bygger man nya statliga lokaler på andra sidan gatan för konsumentverket!

Herr talman! Jag har med detta velat foga kostnadsuppgifterna till protokollet.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statiig verksamhet

121

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

122

Herr ÖSTRAND (s):

Herr talman! Det är närmast reservationen 3 av herr Nordgren som har föranlett mig att delta i debatten. 1 reservationen yrkas att riksdagen skall ompröva sitt tidigare beslut att förlägga mynt- och justeringsverket tUl Eskilstuna och i stället omlokalisera det till Söderhamn. Jag vill redan nu klart deklarera att jag inte kommer att stödja reservationen trots att jag liksom herr Nordgren är bosatt i Söderhamn. Anledningen tUl att jag inte gör det skall jag försöka utveckla i det följande.

De beslut som vi fattar i riksdagen har avgörande betydelse för samhällsutvecklingen i värt land och berör både direkt och indirekt varje människa som är bosatt inom landet. Då är det givetvis av stor vikt att vi bland människorna kan skapa respekt för och tilht tUl det samhäUsarbete som vi uträttar i riksdagen. Jag tror det är av grundläggande betydelse när det gäller en vidareutveckling av det demokratiska styrelseskicket och demokratiseringsfrågorna över huvud taget. Politiken fär aldrig sänka sig ned till en sådan nivå att den av de enskilda människorna uppfattas som ohederlig - eller jag kanske i stället skall använda ordet jippobetonad. De fär inte uppfatta sig som brickor i ett spel som spelas av ett antal riksdagsledamöter.

Jag har velat säga detta, eftersom jag anser att herr Nordgren i sin reservation bedriver ett dubbelspel som ligger på gränsen tUl vad man får tillåta sig i dessa sammanhang, om vi ute bland människorna skall kunna vinna förståelse för vårt arbete.

Sedan riksdagen 1971 fattade beslut om att lokalisera mynt- och justeringsverket till Eskilstuna har det givetvis hänt en hel del. Bl. a. är nu verket färdigprojekterat, och det är projekterat för att passa på den tomt som är anvisad. Därför gär det inte att utan omprojektering till mycket dryga kostnader lägga verket pä en annan plats. De nu nedlagda projekteringskostnaderna belöper sig uppskattningsvis till 600 000 ä 700 000 kronor. TiU detta kommer kostnaden för tomten, för rivning av befintliga byggnader på tomten samt de kostnader som EskUstuna har lagt ned pä bl. a. framdragning av fiärrvärme för att byggstarten skall kunna ske planenligt i juni i är. Jag tror inte att jag överdriver om jag uppskattar de nedlagda kostnaderna till totalt ca 2 miljoner kronor — om jag inte missminner mig har den siffran verifierats tidigare i debatten av herr Fagerlund. Nu kanske inte 2 miljoner kronor är någon stor summa om man stäUer den i relation till hela statsbudgeten, men det är ett belopp som man inte får nonchalera ens i dessa sammanhang.

Men det är kanske inte det viktigaste; vad som för mig framstår som långt viktigare är omtanken om de människor som är berörda av den här flyttningen. Det är inte boskap som skall flyttas utan människor, som nu under två är har förberett den omställning som verkets flyttning till EskUstuna innebär. Det kan givetvis i de enskilda fallen vara en mycket svår omställningsprocess. Jag vet inte vUken omtanke herr Nordgren har om de enskUda människorna, men eftersom jag känner herr Nordgren personligen vill jag tro att han inte har tänkt på den omständigheten, när han skrev reservationen. Hur skall de enskilda människorna kunna uppfatta värt arbete här i riksdagen som seriöst, om vi ena året beslutar om en lokalisering till en plats, året därpå tUl en annan och det tredje året

tiU kanske ytterligare en annan plats?

Det beslut, herr talman, som fattades 1971 är - visserligen med knapp majoritet - ändå fattat i fuUt demokratisk ordning, och det anser jag att vi skall respektera. Såsom socialdemokrat kan jag inte, som herr Nordgren gör, acceptera att man bollar med människor på det här sättet.

Sedan tycker jag att det vid det här laget har gått något av troll i detta med myntverkets förläggning, speciellt om man följer lokalpressen i Hälsingland. Jag tänker dä givetvis på den borgerliga pressen. När jag 1969 första gängen motionerade om att myntverket borde lokaliseras till Söderhamn var det i och för sig inte myntverket som var det väsentliga, utan det väsentliga för mig var att jag säg en möjlighet att tUlföra Söderhamn fler arbetstillfällen. Det var alltså arbetstUlfällena som var det primära för mig i det sammanhanget. Eftersom jag hade erfarit att myntverket mäste flytta från sina lokaler och att vissa remissinstanser i samband med statskontorets utredning, dvs. den utredning som hade tUl uppgift att utreda verkets framtida förläggning, hade förordat bl. a. Söderhamn som förläggningsort, såg jag en möjlighet att tillföra Söderhamn fler arbetstillfällen. Det var alltså detta som var utgångspunkten för mitt agerande. Jag skuUe ha respekterat herr Nordgren, om han hade haft samma bevekelsegmnder för sitt agerande, när han 1971 följde upp mina motioner från 1969 och 1970. Nu tvivlar jag på herr Nordgrens ärliga avsikter i detta avseende, och det får mig att anse att denna reservation till utskottets betänkande är något av en plump i protokollet.

Jag vill också kraftigt understryka att jag respekterar mina partivänner från länet för deras ställningstagande vid omröstningen 1971 om den första utlokaliseringsetappen. Det var enligt deras mening viktigt att gmppen höll ihop den gången för att över huvud taget fä igenom förslaget i dess helhet. Men - och det är viktigt att framhålla - mina länskamrater hade också fått garantier av regeringen att Söderhamn skulle kompenseras för det uteblivna myntverket. Jag vill påpeka det för att ytterligare klarlägga deras ställningtagande 1971.

Vad har resultatet blivit? Regeringen har infriat sina löften pä så sätt att Söderhamn i fräga om arbetstUlfäUen har fått kompensation som motsvarar mer än fem myntverk genom att LM-koncernen helt nyligen i samband med en framställning om att få använda medel frän sina investeringsfonder garanterade att antalet sysselsättningstillfällen vid koncernens Söderhamnsfabrik skulle öka med 250 stycken fram till 1975. Därför är jag personligen tUlfredsställd med resultatet av den motion jag väckte första gången 1969.

Det har i vissa sammanhang sagts att denna ökning vid LM-fabriken i Söderhamn skulle ha skett ändå, men de som påstår det har fel. Det kan jag intyga, eftersom jag i januari månad i är fick klart besked från ansvarigt håll inom koncernledningen att någon utökning av Söderhamnsfabriken inte skulle ske. Slutsatsen blir att regeringen har i och med den här utökningen infriat sitt löfte till mina länskamrater, men jag vill inte sticka under stol med att sysselsättningsläget ändå är bekymmersamt i hela vårt län och att utvecklingen inger stora bekymmer. Detta har jag nyligen påpekat för inrikesministern i en interpellation. Därför är jag

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

123

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

också övertygad om att regeringen med all kraft kommer att medverka till att även i fortsättningen förstärka sysselsättningen både i Söderhamn och i resten av länet. Detta kommer också länets socialdemokratiska riksdagsmän att verka för.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Östrand har här sagt att han inte kommer att stödja reservationen 3 även om reservationen 1 faller, vilket var förutsättningen för mitt bifallsyrkande. Herr Östrand har dessutom sagt att han respekterar sina partikamraters från Hälsingland ställningstaganden 1971 i den voteringen dä de röstade bort myntverket från Söderhamn. Låt mig konstatera att de arbetstUlfäUen, som enligt herr Östrand är pä gäng i EskUstuna, kunde ha funnits i Söderhamn om bara tvä av herr Östrands partikamrater i riksdagen, frän Hälsingland, hade stött utskottet och röstat för mynt- och justeringsverkets flyttning till Söderhamn. Detta är inget klander mot herr Östrand. Han tUlhörde inte riksdagen vid den tidpunkten. Men jag mäste uttala min förvåning över att de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Hälsingland inte stödde sin egen hemtrakt genom att placera myntverket i Söderhamn. Dä hade i varje fall arbetstUlfäUena inom byggnadsfacket varit fler än de är för närvarande, och detta måste rimligen ligga i herr Östrands intresse som har direkt anknytning inte bara tiU Söderhamn utan även till byggnadsfacken. Jag anser att detta även borde ha legat i herr Östrands partikamraters intresse. Men nu har vi ju fatt besked om att om herr Östrand hade varit riksdagsledamot den gängen, hade han tydligen inte stött sin egen hemstad i ett sammanhang där hälften av riksdagens ledamöter gjorde det. Som bekant var det bara tre röster som skUde.

Herr Östrand säger sedan att politiken inte får sänkas till en nivå där medborgarna blir brickor i ett spel. Herr Östrand ifrågasätter hederligheten i mitt StäUningstagande och kallar detta för ett jippo. Jag har hela tiden hållit samma linje, herr Östrand, och jag överlåter ät Söderhamnsborna att värdera såväl mina som herr Östrands insatser i den här frågan. Är inte arbetstUlfällena det primära för herr Östrand? Det är det alltjämt för mig. Jag har hela tiden arbetat för fler arbetstillfällen - ökad sysselsättning. Som jag sade i mitt inlägg på förmiddagen, förutsätter jag att vi får andra arbetstillfällen om arbetena i EskUstuna har kommit sä långt att man Inte kan ompröva myntverkets förläggning. Den utveckling som ägt rum med fler arbetstUlfäUen på LM i Söderhamn har skett ändå.

124

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordgren säger att om tvä av mina partikamrater hade stött inrikesutskottets betänkande år 1971, så hade myntverket placerats i Söderhamn. Men jag poängterade i mitt inledningsanförande för herr Nordgren att det primära för mig inte i och för sig var myntverket utan antalet arbetstUlfäUen. Hade nu mina länskamrater stött betänkandet 1971, så kanske det hade inträffat att i stället för 250 arbetstillfällen, som nu har blivit resultatet, hade vi haft 50 arbetstUlfäUen som myntverket hade gett. Det viktiga för mig är antalet arbetstUlfäUen. Och i och med att antalet arbetstillfällen ökar på en ort sä

ökar givetvis också följdinvesteringar i olika avseenden, och då ökar det också möjligheterna för byggnadsarbetare att få arbete.

Jag nämnde i min inledning herr Nordgrens dubbelspel. Herr Nordgren yrkade tidigare i debatten i första hand bifall tUl reservationen I som innebär - enligt mitt sätt att se - avslag pä propositionen. Om inte detta vinner gehör, yrkar han bifall tUl reservationen 3. Det är ju här vi har herr Nordgrens dubbelspel. Det primära för herr Nordgren är att vara lojal mot sitt parti, som yrkar avslag pä hela propositionen. Men i samma andetag vUl han för hemmaopinionen framställa sig som den som på alla sätt försöker värna om sysselsättningen — och inte bara i Söderhamn utan i hela stödområdet.

Nej, herr Nordgren, det gär inte och har aldrig gått att sitta på två stolar samtidigt, utan man måste bestämma sig för vilken stol man skall sitta på, annars blir man obönhörligen avslöjad! Skulle reservationen I bifallas, då gär norra stödområdet miste om 400 arbetstUlfäUen, och då har ju herr Nordgren inte bidragit tUl en lokaliseringspolitisk insats utan i stället motverkat en sådan insats.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Till att börja med, herr Östrand, är det väl hu-vudsaken att man sitter på rätt stol. Herr Östrand har tydligen valt den sitsen att han inte är intresserad av att få myntverket tUl Söderhemn trots att herr Östrand på sin tid har motionerat om det. Arbetstillfällena är enligt min menmg lika angelägna i dag, kanske t. o. m. angelägnare.

Sedan säger herr Östrand att vi i stället har fått 250 arbetstUlfäUen pä LM. Men jag förmodar att herr Östrand också har ganska nära kontakter med personalavdelningen på LM, och förstår att ett sådant företag bygger ut om det finner anledning tUl det oavsett om myntverket har kommit tUl Söderhamn eller inte.

Faktum vad det gäller LM — åtminstone enligt företagets personalchef — är att större delen av personaltillskottet successivt skulle ha anställts under alla förhållanden. Det föranleder inte enligt vad som är mig bekant någon utbyggnad av LM, utan man återanställer en del av tidigare permitterad arbetskraft. Följdinvesteringarna mäste ha blivit större om vi även fått myntverket än de blir nu.

Slutligen har det en viss psykologisk betydelse att ha fått ett statligt verk. Herr Östrand sade också att det var huvudsakligen borgerliga tidningar som drev den här frågan i Söderhamn och på sin tid stödde både herr Östrand och senare mig i diskussionen om den här frågan. Herr Östrand, det utkommer inte någon borgerlig tidning i Söderhamn. Den tidning, som var mycket angelägen om att placera myntverket i Söderhamn, är en tidning som står herr Östrand mycket nära, nämligen Söderhamns-Kuriren — och den tidningen har socialdemokratisk partibeteckning.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordgrens senaste Inlägg gör mig ännu mer övertygad om att han har fört ett dubbelspel. Han säger att det hade varit bättre för Söderhamn att få 50 arbetstillfällen vid ett myntverk än att få

125

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

250 arbetstillfällen i en redan befintlig industri. Det viktigaste är inte att fä en nylokalisering, det viktigaste är att fä så mänga arbetstillfällen som möjligt. Det är åtminstone för mig det primära.

Det är riktigt att vår press dominerar Söderhamnsregionen, och den har drivit frågan om myntverket. Jag har också drivit den här frågan om myntverket.

Den borgerliga pressen vUl nu få det till att regeringen inte har infriat sina löften till mina länskamrater i och med den utökning som sker på LM. Herr Nordgren kanske erinrar sig att när jag hade fått beskeden från koncernledningen i januari, meddelade jag detta tUl herr Nordgren. Därför borde herr Nordgren vara fullständigt medveten om att det då inte skulle bli någon utökning av Söderhamnsfabriken. Det har skett pä ett senare stadium — med påtryckningar från regeringen. Den dag regeringen fattade beslut i den här frågan visste man inte någonting om detta hos fabriksledningen i Söderhamn.

Det är naturligtvis, herr Nordgren, svårt att vara moderat riksdagsman och vara bosatt inom stödområdet. Det är ju moderata samlingspartiet som starkast vämar om de fria marknadskrafterna. Vi har besvärligheter i vårt län, men vi har en företagsstruktur som helt domineras av den fria företagsamheten. Där pågår rationaliseringar, koncentrationer och nedläggningar som innebär att vi har hamnat i dessa svårigheter.

Nej, herr Nordgren, vi mäste vidareutveckla den ekonomiska demokratin sä att löntagarna och samhället får ett avgörande inflytande över företagen och deras etableringar.

126

Herr talmannen anmälde att herr Nordgren anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare replik.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr talman! De stämningar som både allmänhet och politiker i Skaraborgs län känt under de senaste årens lokaliseringspolitiska diskussioner och alltjämt känner kan sammanfattas i två ord: förvåning och besvikelse.

Vi känner förvåning över att Skaraborgs län med sitt utomordentligt centrala läge mellan Stockholm och Göteborg inte kommit i fråga för lokalisering av statlig verksamhet. Det är svårt att finna en region utanför Mälardalen som har en i detta avseende bättre geografisk belägenhet.

Vi känner besvikelse därför att statlig verksamhet så väl behövs för länets fortsatta utveckling. Skaraborgs län befinner sig visserligen inte i samma akuta sysselsättningskris som en del andra län - bekymmer finns dock i vissa delar av länet — men en framsynt politik mäste ju gå ut pä att förebygga problemen, i detta fall att medverka tUl en differentiering av näringslivet, som nu är alltför ensidigt. Antalet sysselsatta inom jordbruket är extremt högt och rationaliseringen fortgår i rask takt. Man har därför anledning att befara allvarligare sysselsättningsproblem i framtiden, och det gäller att stämma i bäcken och inte i ån.

De verksamheter som är särskilt lämpliga att knyta till Skaraborgs län är naturligt nog jordbruksinstitutioner samt diverse mUitära anläggningar och institutioner. Vi har reagerat starkt mot att statsmakterna i strid med

den mihtära sakkunskapen beslutat placera arméns tekniska skola så långt från den krigsmateriel som skall utnyttjas i utbildningen att skolan kan befaras fungera mindre bra. Representanterna för centern, folkpartiet och moderata samhngspartiet har både 1971 och i år föreslagit att skolan placeras i Skövde, där tillgängen på undervisningsmateriel är god och där dessutom lämpliga lokaler finns i den fabriksbyggnad som uppfördes i början av 1960-talet för Svenska Durox AB och som ännu inte kommit tUl användning.

Denna dag kommer dess värre heller inte att bli någon glädjens dag ur skaraborgsk synvinkel. Alla våra motioner har avstyrkts. Den enda lilla ljusglimten är den reservation som inrikesutskottets ordförande fogat till betänkandet. Han har — bl. a. i anledning av en socialdemorkatisk länsmotion — yrkat att beslutet om utlokalisering av statens jordbruksnämnd skall utredas ytterligare. Man bör därvid, framhåller han, undersöka om Skövde kan vara ett lämpligare alternativ än Jönköping. Frän folkpartiets sida har herr Hylländer och jag yrkat på ytterligare utredning med sikte på lokalisering av statlig verksamhet tiU bl. a. Skaraborgs län utan att ange någon speciell verksamhet. Vi ansluter oss självfallet gärna tUl herr Erikssons reservation. Med tanke på länets jordbruksbetonade näringsliv och de kontakter med jordbruket och dess organisationer som statens jordbruksnämnd har mäste en lokalisering tiU Skaraborgs län vara mycket lämplig. Som läget nu är utgör en förnyad utredning vårt enda hopp. Jag yrkar därför bifall till reservationen 6.

Så tUl sist, herr talman, ett enda ord om den debatt som här tidigare i dag förts om vårt län. Jag skall inte bemöta herr Signells attack och därmed riskera att helhetsintrycket av denna debatt för Skaraborgs läns del kommer att bli än mera negativt än det redan kan ha blivit.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Fru LUDVIGSSON (s):

Herr talman! Jag hade begärt ordet i första hand för att beröra den fräga som tas upp i reservationen 3 av herr Nordgren, men med tanke på det meningsutbyte som alldeles nyss har ägt rum här skall jag fatta mig väldigt kort i det avseendet.

Herr Nordgrens förslag, att beslutet om lokalisering av del av mynt-och justeringsverket till Eskilstuna skall omprövas till förmån för dess placering i Söderhamn, har väckt inte så liten förvåning. Ingen har funnit det vettigt att bokstavligt talat slå plugg i hålen på framdragna ledningar för det färdigprojekterade bygget och böa röja på annan tomt och annan ort i stället. Herr Nordgren har också blivit helt ensam om sin reservation, även om han fått ett visst moraliskt stöd i ett särskilt yttrande av de övriga borgerliga utskottsledamöterna.

Efter herr Nordgrens replikskifte med herr Fagerlund på förmiddagen förstår man honom kanske litet bättre. Jag fick i varje fall den uppfattningen - och herr Nordgren verifierade den alldeles nyss — att inte heller han hävdar att man till vilket pris som helst kan riva upp det ■ här beslutet. Faktum är att förberedelserna för det bygge som skall inrymma verket har hunnit så långt vid det här laget att det förefaller helt orimligt att på detta stadium ändra pä beslutet. Syftet med herr Nordgrens förslag kan förmodas ha varit att hälla Söderhamn i fortsatt

127

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokahsering av viss statlig verksamhet

hågkomst när det gäller regionalpolitiska åtgärder, och det har vi naturligtvis frän t. ex. Eskilstunatrakten ingenting emot. SkUlnaden är väl den, kan man möjligen säga, att vi har talat för vår hemorts behov men inte emot någon annans.

Jag tror att det fortfarande finns anledning att erinra om — och därmed möjligen rätta tUl en ganska vanlig, felaktig uppfattning — att åtskilliga kommuner, belägna bara en eller ett par timmars resa från Stockholm och mitt i vad många uppfattar som ett högexpansivt område, i flera år har fått kämpa med en sviktande arbetsmarknad och med vikande befolkningsunderlag. EskUstuna har exempelvis fått vidkännas betydande minskning av sitt invånarantal beroende på att antalet arbetstUlfäUen minskat.

Men bekymret är inte bara att antalet sysselsättningstillfällen sjunker utan fastmer den ensidighet som arbetsmarknaden erbjuder. Det finns en påtaglig tendens att de ungdomar som skaffat sig en längre och mer kvalificerad utbUdning söker sig ifrån den här bygden för att fä ett arbete som de vill ha och som de är kvalificerade att få. Självfallet är inte detta någon bra situation för en så pass stor region. Det är inte bra för de individer som berörs, och det är inte bra för regionen som sådan.

Behovet av att bredda Eskilstunas struktur är för övrigt så klart verifierat genom analyser och uttalanden att mot den bakgrunden propositionens förslag om ytterligare utflyttning dit framstår som ytterst väl motiverat. Den här orten är således ett bra exempel på hur värdefull den föreslagna omlokaliseringen blir för mottagningsortens arbetsmarknad som ett balanserande inslag. Givetvis löser detta med utflyttning av ett statligt verk inte alla problem på respektive orter — det har många talare slagit fast här i dag. Men det är ett betydande bidrag i ansträngningarna att nå fram till en allsidigare struktur på arbetsmarknaden.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag på samtliga punkter.

128

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Fm Ludvigsson har varit vänlig att ge mig möjlighet till ytteriigare ett kort inlägg här. Dessutom har hon varit älskvärd nog att göra vad jag nästan hade väntat mig att herr Östrand skulle ha gjort, nämUgen säga att under den fömtsättning som jag angav redan på förmiddagen — att förberedelserna i Eskilstuna hade kommit så långt att verkligen något större kapital investerats där — var den här resei-vationen ägnad att hålla Söderhamn i åtanke. Det är alldeles riktigt, fru Ludvigsson. Men jag hade verkligen väntat av finansministern, då han säkerligen kände tUl hur långt man hunnit i Eskilstuna, att vi i den här omlokaliseringsetappen skulle ha fått någonting annat föreslaget tUl Söderhamn, vUket vid upprepade tillfällen utlovats.

Till herr Östrand skulle jag vilja säga att 50 plus 250 är 300 nya arbetstillfällen i Söderhamn, vilket blivit resultatet om herr Östrands partikamrater i Hälsingland följt mig i voteringen 1971. Jag hoppas att herr Östrand, som själv sitter som ordförande i en ganska betydande produktionsförening. Stiftelsen Söderhamns hyresbostäder, inte bygger

ut det företaget om det inte finns anledning och behov. Föreligger behov så bygger säkerligen ett företag som L M Ericsson ut under alla förhållanden. Ett sådant företag har möjligheter tUl detta och jag kan inte tänka mig att regeringen skulle hindra det.

Herr talman! Lät mig tUl sist påminna om att vi i Söderhamn och i stödområdet över huvud taget anser att aUmänna stödområdet — Norrland — har fått för litet i förhållande till andra områden i såväl etapp 1 som etapp 2. Det finns anledning att fråga: Varför missgynnar regeringen Norrland och alldeles speciellt Hälsingland?

HerrHYLTANDER(fp):

Herr talman! Jag kan inledningsvis instämma i vad herrar Blomkvist och Börjesson i Falköping i sina anföranden har sagt om behovet av lokalisering av sådan verksamhet som det här gäller tiU Skaraborgs län. Likaså kan jag instämma i den besvikelse som herr Signell givit uttryck för över att Skaraborgs län har blivit förbigänget i både den första och den andra utlokaliseringsetappen.

Jag tillät mig i den debatt som vi hade den 2 februari att framföra några synpunkter just i detta avseende och att göra några funderingar om varför länet som sådant har blivit förbigånget både vid den första utlokaliseringen och i det förslag som ligger tiU grund för denna andra utlokalisering. Det verkar precis som om man söker finna orter som svarar mot ett visst storlekskriterium när man försöker utlokalisera de här stathga verksamheterna. Av förteckningen över orter som kommit i fråga i de två etapperna på s. 14 och 1 5 i inrikesutskottets betänkande framgår att ingen av dessa orter har mindre än 50 000 invånare. Östersund är den minsta orten. Sedan har Norrlandsstäderna, om jag får säga så, ett invånarantal som understiger 100 000. Men därefter kommer ett flertal kommuner som har ett invånarantal pä över 100 000.

Jag gjorde som sagt några funderingar om detta i debatten den 2 februari, och jag skall inte trötta kammarens ledamöter med att upprepa mitt resonemang om just Skaraborgs läns struktur utan hänvisar till anförandet den 2 februari 1973. Samhällsstrukturen i länet utgörs av ett stadslandskap med ett nätverk av orter som är grupperade kring centralorten Skövde och som sammantaget är betydligt större än de flesta av de kommuner som blivit föremål för utlokalisering. Jag tUlät mig också att visa en del kartskisser pä kammarens TV-skärm - bl. a. en skiss över länet där Jönköpings län var inlagt. Jönköping har ju enligt de uppgifter som föreligger bortåt 110 000 invånare, och lägger man in Jönköpings län på den aktuella kartskissen täcks centralorterna Skövde, Mariestad, Falköping, Skara, Lidköping och Vara. Det invånarantal man kommer upp tUl överstiger betydligt Jönköpings kommun - även om manTrånräknar ytterområdena i de uppräknade Skaraborgskommunerna kommer man säkerligen upp till 120 000 ä 130 000 invånare, kanske något mer. Då har man samtidigt en struktur på landskapet som gör att man slipper en hel del av de sociala olägenheter som den täta bebyggelsen onekligen åstadkommer och på vilket vi har en del åskådningsmaterial strax utanför det här huset. Det är nägot som följer med täta befolkningskoncentrationer.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

129

9 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

130

Jag hävdade också vid det här tUlfället, och det har jag alltid gjort när -vi resonerat om dessa frågor, att vi borde ha en bättre grund att stå på när det gäller att bedöma det ideala befolkningstalet i en tätort, så att vi vet var de positiva faktorer som följer med ett större befolkningstal uppvägs av de negativa. Det finns nämligen också negativa faktorer. Det skulle vara mycket intressant om vi, innan några utlokaliseringar företogs, hade fått en sådan utredning med avvägning som visar var de positiva faktorerna möter de negativa och var det ideala befolkningstalet alltså ligger. Jag vägar inte ha någon mening om huravida det talet ligger vid 50 000 eller vid 100 000, men att det finns en sådan avgränsningszon mellan positiva och negativa faktorer torde vara ovedersägligt.

Sedan har det i den debatt som här förts om Skaraborgs län riktats en del angrepp mot det parti som jag tUlhör. Själv har jag inte blivit angripen, men jag tycker att jag ändå kan fä säga några ord om det som man i det sammanhanget har framlagt vissa synpunkter pä. Det var herr SigneU som i sitt anförande hade några beska ord att säga om vissa yttranden av herr Wikström vid folkpartiets årsmöte, -vilka herr Signell hade tagit del av i pressreferaten. När herr Wikström sade som han gjorde uppfattade jag för min del det närmast sä att herr Wikström gav uttryck för uppfattningen att Skaraborgs läns ledamöter på den socialdemokratiska sidan trots sina goda kontakter med regeringen inte har lyckats få igenom någon lokalisering tUl länet. Det var det som låg bakom de yttranden herr Wikström gjorde i det sammanhanget.

Vidare har det s. k. skaraborgska grälet i remissdebatten berörts i diskussionen. Herr Richardson har inte velat gå in på den saken, men jag tycker att jag kan fä ange vad jag uppfattat som det som låg bakom herr Richardsons inlägg i det fallet. Det var närmast besvikelse över att det inte görs gemensamma framstötar över hela linjen utan att vi blir delade i två hälfter och att socialdemokraterna sällan viU diskutera sina motioner och framstötar med oss. Jag kan nu också konstatera att i varje fall inte jag kontaktats tidigare rörande motionen 1701 frän socialdemokraterna, vilken motion jag mycket väl hade kunnat stödja och skriva pä.

Herr ErUcsson i Arvika berörde sedan i sitt anförande fältstationen i Skara och nämnde då en framstöt beträffande denna frän värt häll. Ja, den innebär att vi har följt upp en fräga som vi tidigare har varit överens om, nämligen att försöka få hela veterinärhögskolan förlagd till länet, vilket i och för sig är mycket motiverat med hänsyn till det djurbestånd som finns i länet, och i det hänseendet kommer man tydligen att få en hel del bekymmer i den del av Uppsala län där högskolan nu kommer att förläggas på grund av bristen på husdjursmaterial. Den motion som herr Eriksson då åsyftade är motionen 1973:1961 med herr Leuchovius som första namn, där vi motionärer föreslär en undersökning av möjligheterna att avbryta utbyggnaden i Uppsala och att förlägga vissa delar av högskolan till Skaraborgs län. Det förslaget tycker jag att det finns all anledning att stödja. Om inte kammarens arbetsordning blir rubbad kommer den frågan upp till debatt och beslut i morgon.

Så ett par ord om några av dagens övriga inlägg och om de beslut vi skaU fatta. Herr Richardson och jag har i en motion 1973:1710 uppställt tre punkter och menar i den första att man borde undersöka delegations-

möjligheterna, alltså möjligheterna att decentralisera verksamheten tiU regional och lokal nivå. Vi hemställer i den andra punkten att riksdagen beslutar att uppskjuta ställningstagandet tUl den andra utflyttningsetappen i avvaktan på utredning och insamlande av erfarenheter från den första utflyttningsetappen. I tredje punkten hemställer vi att riksdagen beslutar att i samband med ett kommande förslag tUl utlokalisering efter detta uppskov Skaraborgs län med Skövde som centrum kommer med som utlokaliseringsort.

Vi kommer, herr talman, att rösta för bifall till den motionen på de punkter som här är aktuella. Vi kommer till att börja med att rösta för bifall tUl de tvä första punkterna, och om de inte blir bifallna anser vi oss fria att rösta för den tredje punkten i motionen som i viss del sammanfaller med reservationen 6. Men alldenstund den punkten går ut på utlokalisering i allmänhet tUl länet och herr Blomkvist under debatten har framställt ett yrkande om bifall till motionen 1701, där han står som första namn och som avser ett bestämt lokaliseringsobjekt, anser vi oss fria att stödja detta yrkande före den reservation som är avgiven av herr Eriksson i Arvika och betecknad som nr 6.

Beträffande ställningstagandet att länet bör få jordbraksaktiviteter ber jag att få hänvisa till den debatt som fördes i samband med förra utlokahseringsomgängen 1971. Dä väckte vi riksdagsledamöter från fp, c och m frän länet en motion, där jag stod som första namn, och som föreslog att lantbruksstyrelsen skulle lokaliseras tUl Skaraborgs län, vUket jag fullföljde med yrkande i debatten. Här har tidigare i dag framförts goda skäl för lokalisering av jordbruksaktiviteter tUl länet, och jag instämmer tUl fullo i den uppfattningen. Och jag hade samma synpunkt även då. Fru Anna-Lisa NUsson framförde yrkande om placering i Kristianstad, vilket föranledde kontrapropositionsvotering mellan yrkandena om lantbruksstyrelsens placering i Skaraborgs län respektive Kristianstad.

Efter att ha tittat på siffrorna från den röstningsomgången konstaterar jag att det vid den kontrapropositionsvotering som skedde före hu-vud-voteringen var 20 ledamöter som stödde värt motionsyrkande. Av de 20 ledamöterna var tio folkpartister, fem centerpartister, tre moderater och två socialdemokrater. Samthga folkparti-, center- och moderatledamöter från länet stödde alltså vår motion under det att vi tyvärr inte fick stöd frän de fyra socialdemokraterna från länet, som avstod i den förberedande voteringen och sedan i huvudvoteringen röstade för bifall tUl placering i Jönköping.

Jag tror att det var herr Signell som talade om den syndare som sig bättrar och omvänder, och jag har självfallet ingenting emot att vi i dag slåss med Jönköping om jordbruksnämnden genom att stödja motionen 1701, men det förefaller litet underligt att socialdemokraterna i länet gick emot den tidigare lokaliseringen av lantbruksstyrelsen till vårt län, som kanske var väl sä motiverad för Skaraborgs län som dagens aktuella lokahsering av jordbruksnämnden.

Jag har, herr talman, bara för ordningens skull velat referera hur förhållandena har varit i det här sammanhanget. Jag tror att vi skall försöka att få sä mycket som möjligt av den aktuella verksamheten tUl

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

131

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

132

Skaraborgs län, men jag tror också att det är nödvändigt att vi i det fallet försöker enas. Den röstförklaring jag här har avgivit innebär att vi kommer att stödja herr Blomkvists motion i en senare omgång under föratsättning att de två första yrkandena i vår egen motion inte vinner bifall.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat pä vissa av dagens talare. En av dessa var min läns- och bänkkollega herr Fagerlund, som i sitt inledningsanförande gjorde en intressant redovisning för hur frågan om utlokalisering av statliga verk har behandlats och hur den aktualiserades redan i början på 1940-talet. Det är alltså en tidsrymd av mer än 30 år fram till beslutet. Utredningen om statliga verk låg ju i kanslihuset under ganska läng tid utan att det hände någonting, och det var först - om jag inte missminner mig — inför 1970 års val som regeringen gav löften om att vissa orter i landet skulle få utlokaliserad statlig verksamhet. Detta följdes sedan upp i den proposition som låg till grund för den första etappen.

Det dröjde alltså länge innan nägot förslag om utlokalisering kom. Den enda förklaringen torde vara den att regeringen varit fångad i övertro på centraliseringsideologin och att den inte märkt vilka problem som växt fram såväl i storstadsområdena som ute pä landsbygden.

Under 1960-talet har statliga verk vuxit upp med, jag höll på att säga våldsam kraft. Mastodontbyggnader har uppförts för att rymma den svällande verksamheten, och först när problemen tornat upp sig i Stockholmsområdet, när de regionala svårigheterna förvärrats och när kraven på decentralisering från landets skUda delar skärpts, har regeringen kommit underfund med att något mäste göras.

Om regeringen hade varit mera lyhörd för decentraliseringstanken i ett tidigare skede och inte varit sä fastlåst i centraliseringstänkandet hade vi inte haft problem av det slag vi nu brottas med.

Men bättre sent än aldrig. Jag kritiserar inte i sak vad som nu sker utan är mycket glad över att det händer något. Jag vill säga att även om det i dag kostar pengar med den utlokalisering vi har att besluta om och även om den kanske skapar vissa problem, är jag övertygad om att det skulle kosta samhället ännu mer om vi skulle dröja med besluten. Vi skulle skjuta frågorna framför oss, problemen skulle förvärras för varje år som vi dröjer med de här besluten. Jag har förståelse för att det för vissa människor som berörs av besluten kan uppstå svårigheter, och sä långt det är möjligt måste man från samhällets sida försöka att eliminera dessa.

En annan sak som jag tycker varit intressant i den här debatten är att mänga talare äntligen har kommit underfund med att det uppstår problem när människor tvingas att flytta från en ort. Jag tycker det är en framgång. Det var på tiden att detta gick upp för dem av kammarens ledamöter som inte insett det tidigare. Och jag frågar: VUken förståelse har man tidigare visat för alla de människor som under årens lopp har tvingats flytta, vilken förståelse har man visat när man i mycket hög grad prioriterat flyttningsrörelserna framför lokaliseringen? Här har man talat om   att   det   saknas   totalkalkyl.   Jag   frågar:   Vad  har man  haft   för

totalkalkyl tidigare, när man har fattat beslut om att i första hand flytta människorna och sedan i andra hand vidta lokaliseringspolitiska åtgärder?

Jag representerar ett län som under årtionden — jag höll på att säga under 100 år — har fått se människor flytta till olika delar av världen, och inom det här landet också. Men det har ändrat sig litet grand under 1960-talet. Länet har emellertid drabbats av indragning av statlig verksamhet. Jag tänker pä SJ:s distriktsorganisation och indragningen av distriktskontoret i Växjö. Det räknas med att ett 80-tal arbetstUlfäUen därmed försvinner. När trafikutskottet behandlade propositionen om ändrad regional organisation för SJ, erinrade utskottet om att kommunikationsministern i sin proposition framhålht att delegationen för lokalisering av statlig verksamhet hade att överväga de möjligheter som finns att från Stockholm utlokalisera ytterligare statiiga verksamheter. Utskottet förklarade då att det var naturligt att de orter, där distriktsexpeditioner föreslås bli indragna — det var i det här fallet Växjö, Borås och Umeå — omfattas av delegationens överväganden. Trafikutskottet underströk angelägenheten av att sådana överväganden sker. Riksdagen beslöt i enlighet med trafikutskottets betänkande och uttalande.

När regeringsförslaget kom fanns emellertid inte Växjö med, trots rUcsdagens enhälliga uttalande. Jag anser det anmärkningsvärt att inte G-länet blir tillgodosett, med hänsyn tUl dels att statlig verksamhet försvinner, dels att riksdagen har uttalat att det borde ske en lokalisering och ett tillgodoseende av behovet för G-länet. Jag vill påpeka att G-länets befolkning i stor utsträckning arbetar inom näringsgrenar, som sysselsättningsmässigt är på tillbakagång, att G-länet hör tUl de län, som har den lägsta andelen servicesysselsatta i landet — 35 procent mot 40 procent för landet I dess helhet — och att åldersfördelningen avviker från riksgenomsnittet genom en överrepresentation av åldrarna över 60 år, medan åldersgrupperna 20—59 är underrepresenterade.

Dessa fakta talar tydligt för att även G-länet har ett stort behov av sysselsättningsförstärkning. Ur regionalpolitisk synpunkt finns starka skäl för att detta län skulle ha kommit med i det här sammanhanget. Samtliga riksdagsledamöter frän G-länet har motionerat och aktualiserat dessa frågeställningar, men vi har dock inte försökt oss pä att föreslå någon flyttning av de nu aktuella företagen till länet. Däremot har vi begärt att rUcsdagen uttalar sig för att G-länet skaU komma med vid fortsatta verksamheter av detta slag. När utskottet behandlat motionen har man hänvisat till tidigare uttalanden om behovet av förstärkning i Sydöstsverige. Det var som sagt att beklaga att regeringen inte följt de uttalanden som tidigare gjorts av utskottet och riksdagen beträffande G-länet.

Det är en annan sak jag vill ta upp med min bänkkollega, herr Fagerlund. Han var litet irriterad över ett uttalande av herr Fälldin. Det gällde en passus i TV-debatten mellan herr Fälldin och inrikesminister Holmqvist. Tydligen har denna debatt vållat en väldig irritation Inom de socialdemokratiska leden och bland s-tidningsmännen. Inrikesministern hade därför ett behov av att sända ut ett TT-meddelande — ett meddelande som inte ändrade nägot i sak — och nu tog herr Fagerlund upp frågan i den här debatten under förmiddagen. Han hänvisade till

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

133

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

mrikesutskottets betänkande frän förra hösten. Såvitt jag förstår gällde denna hänvisning s. 28, där det bl. a. anförs: "Utskottet anser det visserligen önskvärt att planering och ambitioner i skogslänen primärt inriktas pä det högre talet i planeringsramarna men håller det för orealistiskt att som i centermotionen ställa upp mål som innebär att ytterligare cirka 30 000 sysselsättningstUlfällen behöver tillkomma inom loppet av åtta är."

I punkten 2 i Kungl. Maj;ts cirkulär tUl statsmyndigheterna om iakttagande av beslutet om den regionala utvecklingen heter det: "Myndighet skall lägga följande antaganden om befolkningsutvecklingen fram t. o. m. utgången av är 1980 tUl grund för planeringen inom sitt verksamhetsområde och för beslut av betydelse för samhällsutvecklingen i länen."

Såvitt jag förstår kan det som inrikesutskottet skrev förra hösten inte omfattas härav, om det nu var detta herr Fagerlund syftade på och fortfarande står för.

Med detta, herr talman, ber jag att få instämma i de yrkanden som framställts av herr NUsson i Tvärålund.

134

HerrSCHÖTT(m):

Herr talman! Jag vill först deklarera att jag har stor förståelse för många av de synpunkter som anförts som motivering för yrkandet om uppskov med ställningstagandet till ytterligare utlokalisering frän Stockholm av statlig verksamhet utöver den som riksdagen beslöt år 1971. Jag tänker dä främst pä hänsynen tUl berörd personal och pä hänsynen till de våldsamma kostnaderna för utlokaliseringen.

Det måste anses rimligt att man vUl avvakta resultatet av den tidigare beslutade utlokaliseringen innan man gär vidare på den inslagna vägen och beslutar ytterligare utlokalisering tUl någon av de dä berörda tretton ortema.

Men, herr talman, det bör uppmärksammas att i förslaget till denna andra utlokalisering, som nu diskuteras, finns en — observera endast en — ort som ej var med i första omgången.

Det gäller Kalmar, som därför onekligen befinner sig i särstäUning i detta ärende.

TiU saken hör dessutom att vad som föresläs lokaliserat tUl Kalmar inte är ett helt centralt styrande ämbetsverk utan televerkets teleskola och televerkets byggnadsavdelnings byggnadskontor, dvs. perifera delar av ett affärsdrivande verk.

Mänga av de erinringar som gjorts mot utflyttningen av centrala ämbetsverk har därför icke heller framförts i Kalmarfallet. Med hänsyn härtiU och med hänsyn tUl inrikesutskottets kännedom om Kalmar läns allvarliga regionalpolitiska bekymmer, varom bl. a. Eric Krönmark och jag ofta motionsvägen påmint kammaren, hade man kunnat förvänta att ett enigt utskott accepterat den av Kungl. Maj:t föreslagna lokaliseringen tUl Kalmar.

Detta hade också varit naturligt med hänsyn tUl utskottets tidigare upprepade uttalanden om angelägenheten av att mildra svårigheterna i Kalmar  län.   Ett   beslut   i   denna   riktning   hade   också   inneburit  en

välbefogad justering av  1971  års utlokaliseringsbeslut som  tyvärr och anmärkningsvärt nog ej omfattade Kalmar.

Herr talman! Med åberopande av vad jag anfört får jag hemställa om bifall tUl reservationen 1 med den ändring som framgår av tiU kammarens ärade ledamöter utdelat förslag som innebär att bland de organ, vars utlokalisering tUlstyrkes, medtages även televerkets teleskola och televerkets byggnadsavdelnings byggnadskontor. I likhet med Kungl. Maj:t och inrikesutskottet föreslår jag att dessa båda sistnämnda organ lokaliseras till Kalmar.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

I detta anförande instämde herr Krönmark (m).

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Bara två korta kommentarer!

Herr Gustavsson i Alvesta tog upp vad jag sagt här i förmiddags angående centerpartiets agerande på olika punkter. Han citerade ur inrikesutskottets betänkande 1972:28 s. 28. Men vad han inte citerade var vad utskottet där sist anför och som är relevant: "Sammantaget finner utskottet att de i propositionen förordade befolkningsramarna ger uttryck för en med hänsyn tiU osäkerheten i den framtida utvecklingen nödvändig flexibilitet och en efter tUlgängliga resurser avpassad planeringsnivå. Utskottet tUlstyrker därför de i propositionen förordade befolkningsramarna. I följd härav avstyrkes motionens förslag i motsvarande del." Där är det klart utsagt vad riksdagen och utskottet anfört om befolkningsramarna, men det som herr Gustavsson citerade är bara en passus i skrivningen.

TUl herr Schött, som i debattens absolut sista skälvande minut försöker frälsa sin själ, vUl jag bara säga att det finns ett gammalt ordspråk som stämmer bra in på herr Schött - och i det här fallet även pä herr Krönmark: "När jag har fått mitt och väl det och andra har fått sitt och knappt det, då är jag nöjd."

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr talman! Det är ganska märkligt att herr Fagerlund, som är vice ordförande i inrikesutskottet, har sä liten respekt för vad ett tydligen enigt utskott har sagt och som riksdagen har anslutit sig tUl att han försöker citera något annat för att ta tUlbaka vad inrikesutskottet har skrivit.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Det har sagts mig att herr Signell i ett anförande i dag har kritiserat ett yttrande som jag har fällt vid ett möte i Skaraborgs län härförleden. Jag sade där att skaraborgarna till riksdagen bör sända riksdagsmän som talar för länet; inte sådana som tiger för länet. Av det har tydligen herr Signell känt sig träffad.

Sedan jag hört herr Signeils anförande refererat slår mig plötsligt den tanken, att det kanske kan vara bättre att han tiger än att han talar.

135

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Fm JONÄNG (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av herr Östrands anförande tidigare i kväll.

Det var utomordentligt intressant att lyssna pä herr Östrand när han tog sina socialdemokratiska bänkkamrater i försvar för det sätt varpå dessa nonchalerade sitt eget län och dess intressen vid voteringen 1971 om myntverkets lokalisering. Som alla vet, och som också alla är medvetna om i Hälsingland, hade det endast behövts att två av de socialdemokratiska ledamöterna hade röstat för myntverkets placering i Söderhamn; då hade myntverket kommit dit.

Herr Östrand säger nu att det inte är myntverket i och för sig som han är intresserad av att få tUl Söderhamn, utan att det är en fråga om sysselsättning. Ja, just det! Men lokalisering av myntverket tUl Söderhamn hade inneburit ökad sysselsättning för kommunen.

Det mest intressanta i herr Östrands anförande var emellertid den deklaration han gav, att genom att L M Ericsson nyanställer folk i Söderhamn regeringen därmed anser sig ha infriat sitt löfte tUl Söderhamn om lokalisering dit. Den deklarationen är en stor besvikelse för mig, för alla andra — förmodar jag — än de socialdemokratiska ledamöterna på Gävleborgsbänken och inte minst för alla oss som bor i länet. Regeringen har utlovat lokalisering i någon form, och vi har frågat gästande statsråd som har kommit tUl länet: Vad får Söderhamn i stället för myntverket? Och när? Alla har vi trott att det löftet skulle infrias, om inte förr, så åtminstone inför valet. Nu säger herr Östrand att med utbyggnaden av LM är regeringens löfte om lokalisering förverkligat.

Det är väl inte att undra på om man är besviken! Men man kanske ändå inte borde vara det; vid det här laget känner vi i Hälsingland verkligen i själ och hjärta regeringens bristande intresse för vårt landskap. Jag skuUe kunna stå här och räkna upp många exempel på det. Jag kan exempelvis nämna frågan om skidproduktionen. Vi har i det allmänna stödområdet i Hälsingland två stora skidfabriker, i Hudiksvall och Edsbyn, där man på grund av snöfattiga vintrar har haft en överkapacitet och alltså inte kunnat utnyttja sina resurser. Trots det satsade regeringen åtskilliga mUjoner på en ny skidfabrik i Norrbotten. Det kan befaras att detta regeringens handlande kommer att öka arbetslösheten ytterligare i värt landskap.

Vi kan också konstatera att Hälsingland inte har tilldelats någon statlig verksamhet vare sig i den här omgången av omlokaliseringen eller i den tidigare etappen. TUl alla skogslänen har nägot statligt verk lokaliserats, och Hälsingland hör dock tUl det allmänna stödområdet. Men vi har i värt landskap inget primärt centrum; vi är offer för regeringens ortsklassificering, och vi upplever verkligen hur dess orättvisor drabbar vårt landskap. Jag kan som exempel ta Ljusdalsregionen med dess negativa befolkningsutveckling. Där behövs en expansion, men därifrån planerar man nu att flytta domstolen till Hudiksvall.

Jag skall inte trötta kammarens ledamöter med fler exempel — jag vill bara verkligen beklaga den deklaration som herr Östrand avgav.

136

Herr ÖSTRAND (s):

Herr talman! Fru Jonäng beklagade den deklaration som jag har avgivit. Ni är givetvis på den borgerliga kanten i Hälsingland vid det här laget mycket besvikna. Ni kan nu inte längre bedriva den småskurna partipolitik som ni har bedrivit under de två senaste åren. Här har ni sugit pä en karamell så långt det går. Och det är klart att det är en besvikelse för er att ni inte kan fortsätta att suga pä den karamellen fram tUl valet den 16 september.

När man lyssnade på fru Jonäng — jag var tyvärr inte inne i kammaren hela tiden — fick man det intrycket att det viktigaste för fru Jonäng liksom för herr Nordgren inte är att fä så mänga arbetstUlfäUen som möjligt tUl Hälsingland utan att få nylokalisering. Och då skall det inte vara någon annan nylokalisering än just myntverket.

Jag måste upprepa en gång tUl att vi som ett resultat av den motion jag väckte 1969 har fått en utökning av antalet arbetstillfällen som motsvarar fem myntverk, och det är väl i alla fall sysselsättningstillskottet, antalet arbetstillfällen, som är det primära. Om det tUlskottet kommer i form av en nylokalisering eller i form av en utökning av en befintlig industri är för mig sekundärt - antalet arbetstillfällen är det viktiga.

När det gäller de regionalpolitiska insatserna över huvud taget så har det sedan 1965 genom de stödåtgärder som vidtagits i vårt län skapats ökad sysselsättning i storleksordningen 2 000 arbetstillfällen. Utan det tillskottet, som är en följd av den aktiva näringspolitik som regeringen och det socialdemokratiska partiet har bedrivit, hade läget naturligtvis varit ett helt annat.

Jag sade tidigare att det kan vara svårt för en moderat riksdagsman att vara bosatt inom norra stödområdet och samtidigt vara anhängare av de fria marknadskrafterna. Det gäller även det parti som fru Jonäng representerar. Riksdagen har för ett tag sedan dragit upp befolkningsramar för de olika länen. Personligen är jag övertygad om att vi inte klarar den målsättningen med nuvarande stödformer. Om vi skall kunna klara målsättningen, mäste vi få tUl stånd en förändring av den ekonomiska strukturen i det här landet, sä att samhället och löntagarna får ett avgörande inflytande på industrin, dess utveckhng och dess lokalisering. Det innebär naturligtvis att vi måste göra väldigt härda ingrepp i de fria marknadskrafterna, så jag förväntar mig att vi under 1970-talet kommer att få hårda strider med de borgerliga partierna, när vi skall vandra vidare på vägen mot ekonomisk demokrati.

Det är mot bakgrund av detta man fär se de förslag som vårt parti har lagt och kommer att lägga i riksdagen. Det gäller frågor om bättre ai-betsmiljö, som bl. a. innebär att skyddsombuden får en helt annan ställning i företagen, det gäller frågor om ökad anställningstrygghet, det gäller frågor om starkare löntagarinflytande över huvud taget, det gäller frågor om styrelserepresentation för de anställda i företaget och det gäller — det är inte minst viktigt — förslag som kommer att läggas fram om att få använda AP-fonderna tUl aktieköp, dvs. som riskvilligt kapital i näringslivet. Allt detta är steg pä vägen mot ekonomisk demokrati.

Jag är fullständigt övertygad om att enda sättet för oss - trots de nuvarande stödinsatserna — att på sikt lösa dessa regionala problem och få

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokahsering av viss statlig verksamhet

137

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

en balanserad utveckling är att stegvis arbeta -vidare pä vägen mot en ekonomisk demokratL

Fm JONÄNG (c):

Herr talman! Jag vet inte riktigt om herr Östrand och jag debatterar samma sak. Det är klart att jag i och för sig är väldigt intresserad av att diskutera AP-fonderna därför att där har centern ett utomordentligt fint förslag, exempelvis när det gäller delegering av rösträtten till de anställda och deras organisationer. Det är det löntagarinflytandet som herr Östrand talade om, och jag hoppas verkligen på den dag då löntagarna får ett avgörande inflytande på lokalisering och utlokalisering. Jag är helt övertygad om att vi i Hälsingland dä kommer att få en bättre utlokalisering och sysselsättning än den som regeringen ger oss.

Herr Östrand säger att de borgerliga i Hälsingland är besvikna. Jag tror alla är besvikna - men kanske är alla i Hälsingland borgerliga efter alla socialdemokratins misslyckanden och bristande intresse för vårt landskap.

Jag är inte nämnvärt intresserad av karamellsugning, men jag anser att man borde kunna kräva att en regering uppfyller sina löften. Jag tycker att det är det minsta krav man bör ställa och har rätt att stäUa på en regering.

Det viktigaste och det mest primära för mig är att vi får bättre sysselsättning i vårt landskap. Det spelar i och för sig ingen roll om det är utlokalisering eUer utvidgning av industri. Huvudsaken är att vi får sysselsättning. Det har visat sig att den socialdemokratiska regeringen i varje faU inte kan ge Hälsingland möjligheter tiU en ökad sysselsättning. Våra arbetslöshetssiffror visar att Gävleborgs Vän hör tUl de län som har haft de största ökningarna av arbetslösheten under de senaste åren. Det vet herr Östrand lika bra som jag.

Jag vill bara än en gång understryka att jag hade förväntat mig att regeringen skulle ha uppfyllt det löfte man givit tUl Söderhamn.

Herr SIGNELL (s):

Herr talman! Herr Wikström vände sig tUl mig och citerade ett ordspråk. Jag skulle gärna vilja säga till herr Wikström att innan han åkte ner tUl Tidaholm borde han ha lärt sig att de socialdemokratiska ledmöterna från Skaraborgs län inte tiger i riksdagen utan säger sin mening. Eftersom herr Wikström tillhör den kristna falangen inom folkpartiet borde det ha varit på sin plats att han också tänkt på ett bibelord: "Du ska icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa."

138

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära ordet i den här debatten men gör det med anledning av herr Schötts yrkande. Jag tycker för min del att det yrkande som herr Schött har lagt fram är mycket ovanligt. Jag förstår att han är ute efter att frälsa sig för sina hemmaväljare. Man bhr väl litet förvånad när man ser att Kalmar skall ha sitt och de övriga inte någonting. Om herr Schött vill dra sig ur det som moderata samlingspartiet  har  kokat  ihop,   skulle   kan   kunna göra det  på ett  betydligt

snyggare sätt. Jag är också förvånad över att partiets vice ordförande         Nr 95

ställer sig bakom detta yrkande.                                                  Tisdagen den

Man har i debatten tidigare frågat vilken pohtik som skulle föras om vi          yy      ■ 1973

fick en borgerlig regering. Jag tycker att herr Schötts utspel med stor   , -----------

tydlighet visar vart det i så faU skulle bära hän. Omlokalisering av

TUlät mig avslutningsvis säga, ärade kammarledamöter, att jag skäms '''• statlig verk-

pä Kalmar läns vägnar att ett sådant här yrkande har framstäUts. samhet

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag svarade i ett kort inlägg på ett tidigare yttrande med kritik mot mig av herr Signell som jag inte var underkunnig om — jag var inte närvarande i kammaren när det fäUdes. I mitt inlägg gav jag uttryck för tvekan om vilket som var bäst för Skaraborgs län; att herr Signell talade eller att han teg. Numera vet jag vilket som är bäst!

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar sade inledningsvis att han inte tänkt begära ordet i denna debatt. Jag tror kammaren varit honom tacksam om han stannat vid denna sin första tanke.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs pä bifall tiU I :o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr I av herr Nordgren m. fl. samt 3:o) det av herr Schött under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Nordgren begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Nilsson i Kalmar begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill att kammaren till kontraproposition  i huvudvoteringen

angående  inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 22 punkten  1

antar reservationen nr I av herr Nordgren m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har kammaren  till  kontraproposition  i  nämnda votering

antagit det av herr Schött under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr NUsson I Kalmar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -    78

Nej  -     14

Avstår — 2 12

1  enlighet  härmed  blev  följande  voteringsproposition   uppläst  och            139

godkänd;

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I  av herr Nordgren

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  225

Nej  -    76

Avstår  —       4

140

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   154 Nej  -   151

Punkterna 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1538 av herr Norrby i Äkersberga m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Nordgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan i     Nr 95

betänkandet nr 22 punkten 7 röstar ja,                                    Tisdaeen den

den det ej vill röstar nej.                                                             22 maj 1973
Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Nordgren.

Omlokalisering av

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens   *

ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 9

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1701 av herr Blomkvist m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 10-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Eriksson i Arvika, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Eriksson i

Arvika.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 223

Nej  -    73

Avstår —     10

Fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha avstått frän att rösta.

Punkten 14

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 15

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,   dels
motionen nr 1722 av herr Wijkman, och förklarades den förra proposi
tionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wijkman begärt           ,.,
votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten 15 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1722,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wijkman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  255

Nej  -    44

Avstår -       6

Punkten 16

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Eriksson i Arvika, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaUer   mrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Eriksson i

Arvika,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 230

Nej  -     73

Avstår  —       3

Punkterna 17 och 18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 19

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1704 av fru Eriksson i Stockholm i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 20 och 21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

142

Punkten 22

Propositioner gavs på bifall tUl I :o) utskottets hemstäUan, 2:o) reservationen nr 6 av herr Eriksson i Arvika samt 3 :o) motionen nr 1701 av   herr   Blomkvist   m. fl.   i   motsvarande   del,   och   förklarades   den

förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Eriksson i Arvika begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2 :o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Blomkvist begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill att kammaren  till  kontraproposition i huvudvoteringen

angående inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 22 punkten 22

antar reservationen nr 6 av herr Eriksson i Arvika röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har  kammaren  till   kontraproposition  i  nämnda votering

antagit motionen nr 1701 i motsvarande del.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvalt-ningsmyndighe t för domstolsväsendet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Blomkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -    55

Nej -    79

Avstår —   172

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten 22 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1701 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Blomkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  226

Nej -    21

Avstår -     58

Punkterna 23 - 33

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 24 i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 framlagda förslag rörande lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m. jämte motioner.

143

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. rn.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1972:1, bUaga 4, under punkten D 10 (s. 58 — 65 i utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 3 januari 1972), såvitt nu var i fräga, föreslagit riksdagen att besluta att en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet inrättades i Jönköping fr. o. m. den I juli 1973.

Riksdagen beslöt den 5 maj 1972, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i motsvarande del, att en central förvaltningsmyndighet skulle inrättas för domstolsväsendet (JuU 1972:8, rskr 1972:159). Därjämte beslöts att tiU höstsessionen med 1972 års riksdag uppskjuta frågorna om lokalisering av myndigheten och tidpunkten för dess inrättande. Den 6 december 1972 beslöt riksdagen (JuU 1972:25) att uppskjuta behandhngen av dessa frågor till 1973 års riksdag.

144

I detta sammanhang hade behandlats

dels följande i anledning av propositionen 1972:1 väckta motioner:

1.     1972:912 av herr Mellqvist m. fl. (s, c, fp, m),

2.     1972:918 av herrar Westberg i Hofors (s) och Haglund (s) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:1, bilaga 4, beslutade att den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet lokaliserades till Sandviken,

dels följande i anledning av propositionen 1973:55 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet väckta motioner:

3.     1973:1719 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Winberg (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet lokaliserades till Sundsvall,

4.     1973:1721 av herr Westberg i Hofors m. fl. (s, c, fp, m, vpk) vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av frågan om lokaliseringen av domstolsverket beslutade förlägga verket till Gävle-Sandviken med slutlig placering i Sandviken.

Motionerna under 3 och 4 hade remitterats till inrikesutskottet. De hade därefter jämte yttrande överlämnats till justitieutskottet.

Utskottet hemställde

A,  att riksdagen, beträffande lokaliseringsorten för den centrala
förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet, med bifall till Kungl.
Maj;ts förslag i propositionen 1972:1 bilaga 4 punkten D 10 i denna del
samt med avslag pä motionerna 1972:912, 1972:918, 1973:1719 och
1973:1721 beslutade att myndigheten skulle förläggas till Jönköping,

B,  att riksdagen, beträffande tidpunkten för myndighetens inrättan
de, med ändring av Kungl, Maj:ts förslag i den under A angivna
propositionen i denna del beslutade att myndigheten skulle inrättas
fr, o, m, den I januari 1975,

Reservationer hade avgivits

1, av herrar Nygren (s) och Johansson i Växjö (c) samt fru Bergander (s) som beträffande lokaliseringsorten för den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet ansett att utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:1719 och med ändring av Kungl, Maj:ts förslag i propositionen 1972:1 bUaga 4 punkten D 10 i denna del samt med avslag på motionerna 1972:912, 1972:918 och 1973:1721 beslutade att myndigheten skulle föriäggas tiU Sundsvall,

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

2. av herr Westberg i Ljusdal (fp), fru Hjelm-WaUén (s) och herr Måbrink (vpk) som beträffande lokaliseringsorten för den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet ansett att utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionerna 1972:918 och 1973:1721 och med ändring av Kungl, Maj;ts förslag i propositionen 1972:1 bUaga 4 punkten D 10 i denna del samt med avslag på motionerna 1972:912 och 1973:1719 beslutade att myndigheten skulle föriäggas till Sandviken,

Herr NYGREN (s);

Herr talman! Lokaliseringen av den nya av riksdagen den 5 maj 1972 beslutade centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet, det s, k. domstolsverket, utvecklades redan under fjolåret tUl en mycket het potatis i justitieutskottet. Det stod redan dä klart att det rådde delade meningar om var det nya stathga verket borde förläggas. Jag skall inledningsvis summera ärendegången.

1 statsverkspropositionen 1972 föreslog statsrådet och chefen för justitiedepartementet att en ny central förvaltningsmyndighet skuUe inrättas för domstolsväsendet. Den nya myndigheten borde, ansåg statsrådet, av "arbetsekonomiska skäl och kostnadssynpunkt" lokaliseras tUl en ort i södra eller meUersta delen av landet. Statsrådet stannade för södra Sverige och föreslog Jönköping.

Ärendet vandrade tUl justitieutskottet, som genom att begära ett yttrande från riksdagens inrikesutskott markerade att man ansåg att förläggningsorten borde bedömas ur regionalpolitisk awägningssynpunkt. Sä långt var utskottet enigt.

Men när inrikesutskottet avgav sitt yttrande den 29 februari i fjol, blev det snart klart att det fanns delade meningar inom justitieutskottet om lokahseringsorten. Inrikesutskottet föreslog då ett uppskov med avgörandet så att man fick studera ett då väntat förslag frän delegationen för utlokalisering av statlig verksamhet. Var det mte möjligt med uppskov, förordade inrikesutskottet enhäUigt Sundsvall som lokaliseringsort för det nya verket.

Den 27 april i fjol begärde justitieutskottet uppskov med avgörandet i lokaliseringsfrågan tUl höstsessionen 1972. Riksdagen biföU denna begäran. Strax efter riksdagens beslut kom slutrapporten frän delegationen, men utskottet kände behov av ytterligare uppskov, och den 28 november i fjol begärde man att det slutliga ställningstagandet skulle skjutas till 1973 års riksdag. Även denna begäran bifölls av riksdagen.

145

10 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

146

Utskottet har varit enhäUigt i framställningarna om uppskov, och man är också enig om att rUcsdagen nu bör avgöra frågan. Men därmed är det slut på enigheten.

Justitieutskottets ledamöter har haft god tid pä sig att sätta sig in i detta lokaUseringsärende. Vi har på ort och ställe studerat de tre städernas möjligheter att ta emot det nya verket. Dessa studier har inte dömt ut någon av platserna SundsvaU, Jönköping och Sandviken.

Utskottet har också fått goda råd, som man redan i februari 1972 ansåg nödvändiga för att kunna bedöma denna fräga, dels från inrikesutskottet, som avgivit två yttranden i detta ärende, dels från delegationen för utlokahsering av statlig verksamhet, som också prövat lokaliseringsfrågan vid tvä tUlfällen, först i yttrande tUl domstolsverksutredningen den 18 mars 1971 och sedan i delegationens slutrapport den 16 maj i fjol.

Båda dessa tunga rådsinstanser har varit eniga i sina yttranden och StäUningstaganden. Man har sagt att SundsvaU bör väljas som lokaliseringsort för det nya statliga verket.

Men trots den långa betänketiden och trots de enhäUiga goda råden har justitieutskottet hamnat i en ovanhgt kluven situation — en majoritet som förordar Jönköping och tvä minoritetsgrapper, en för SundsvaU och en för Sandviken som lämpligaste ort för det nya stathga verket. Vi är tre ledamöter i utskottet som anser att domstolsverket bör förläggas tiU Sundsvall. Lät mig nämna några av skälen som fått oss att inta den ståndpunkten.

1.      Sundsvall ligger geografiskt i Sveriges mitt.

2.  Sundsvall har mycket goda kommunikationer, som påståtts vara av
så stor betydelse för det nya domstolsverket. Med flyg kan man över
dagen nå de flesta orter som kan vara aktuella att besöka för verkets
tjänstemän, med en acceptabel vistelsetid för förrättning. Några exempel:

Luleå når man och kan stanna 6 timmar för förrättning, Umeå 9 timmar, Östersund 10, Stockholm 9, Halmstad 6, Kalmar, Jönköping och Karlstad 5 timmar. Flygtiden tUl Göteborg är 2,5 timmar, till Jönköping, Halmstad och Kalmar — för att ta några av de mest avlägsna orterna — 3,5 timmar. Tågförbindelserna är också mycket goda till och frän Sundsvall.

3.    Sundsvall är en attraktiv lokahseringsort. Det har omvittnats av de statliga myndigheter som redan flyttat dit. Inom de tvä avdelningar av kammarrätten som lokaUserats till Sundsvall är man mycket belåten — det betyget har jag fått från kammarrättens ledning i Stockholm. Man har haft lätt att fä folk tUl Sundsvall. Helt nyligen sökte man två kammarrättsråd. Man fick tolv sökande, därav tre regeringsrättssekreterare.

4.    Sundsvall har redan av riksdagen angetts som lämplig lokaliseringsort för statliga myndigheter med en över landet mera utspridd och mera kontaktintensiv verksamhet än den nu aktuella — jag avser centrala studiehjälpsnämnden och statens personalpensionsverk.

5.    Sundsvall har stora behov av förstärkningar med ny förvaltningssysselsättning för att kompensera de många tjänster som nu häller pä att bortrationaliseras vid SCA:s centrala förvaltning - bolagets hu-vudkontor i Sundsvall.

6. Sundsvall har haft en långt mindre gynnsam utveckling befolkningsmässigt och skattekraftsmässigt än de andra två aktuella orterna Jönköping och Sandviken. Några exempel;

Från 1960 tUl 1971 ökade folkmängden i Jönköpings storkommun med drygt 12 500 invånare, i SundsvaU med endast drygt 6 000. Såväl Jönköping som Sandviken har sedan 1965 i storkommunerna haft en betydligt kraftigare skattekraftsutveckling än Sundsvall. Sandviken redovisar i dag drygt 124 skattekronor per invånare i kommunen och Jönköping har 109, medan SundsvaU inte har mer än 106.

Vi anser dessa regionalpohtiska argument vara mycket starka för Sundsvall.

Vi tre i justitieutskottet som reserverat oss för verkets förläggande till Sundsvall anser att den nu aktueUa lokahseringen skaU bedömas på precis samma sätt som alla andra aktueUa utlokahseringar. Vi anser inte - som utskottets majoritet - att några specieUa effektivitetsskäl i just domstolsverkets faU skall ta över de regionalpolitiska avvägandena. Vi anser att verket kan fungera mycket effektivt också i Sundsvall.

Men frågan är om inte det allra tyngsta argument som vi vUl framföra för Sundsvall som lokaliseringsort är det uttalande som riksdagen gjorde 1971 om att de fyra nordligaste länen i första hand bör ifrågakomma-vid lokalisering av statlig verksamhet. Sundsvall är den enda av de här tre aktueUa orterna som ligger inom denna av riksdagen prioriterade del av vårt land.

Vi kan inte förstå varför inte riksdagen skulle stå fast vid den för två är sedan intagna ståndpunkten i detta avgörande. När man har en enhällig rekommendation från riksdagens inrikesutskott och en enhällig rekommendation för Sundsvall från delegationen för utlokalisering av statlig verksamhet, så tycker vi att det bör vara helt avgörande för att det nya domstolsverket bör förläggas tUl SundsvaU.

Herr talman! Jag ber med den motiveringen att få yrka bifaU tiU reservationen 1 i justitieutskottets betänkande nr 24.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

I detta anförande, under vUket herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herr Johansson i Växjö (c), fru Bergander (s), herrar Dahlberg (s), Stadling (s), Jonsson i Husum (s) och Nilsson i Östersund (s) samt fru Hansson (s).

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp);

Herr talman! Efter den redogörelse som herr Nygren här har lämnat om ärendets handläggning kan jag fatta mig kort och gä direkt pä vad jag har att säga om den reservation som jag företräder i utskottet.

Lokaliseringen av domstolsverket har kommit att splittra justitieutskottet, dessutom har den stäUt tvä utskott mot varandra. Tre orter är främst aktuella: Jönköping, SundsvaU och Sandviken. Jag vill här helt kort ange några skäl varför just Sandviken bör vara den ort som får domstolsverket.

Om jag skulle vara riktigt kortfattad kunde jag ange dessa två skäl:

1.    Därför att Sandviken ur effektivitetssynpunkt har ett bra läge.

2.    Därför att starka regionalpolitiska skäl talar för en förläggning dit.

147

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

148

Självfallet är det angeläget att fästa aUra största vikt vid effektivitetssynpunkterna, och det är vad justitieutskottet särskUt har understrukit. Justitieministern anförde i 1972 års statsverksproposition, bilaga 4, s. 64, bl. a. följande: "Erfarenheten har visat att personliga kontakter främst mellan domstolarna och ett centralt organ genom ofta återkommande personliga besök på domstolarna — inte minst deras inskrivningsavdelningar - bhr ett oumbärligt inslag i verksamheten." Domstolsväsendets organisationsnämnd (DON) är av samma mening och finner det ur såväl arbetsekonomiska som kostnadsmässiga skäl angeläget att verket förläggs tUl den del av landet i vUken tyngdpunkten av verksamhetsfältet är belägen. Detta är otvivelaktigt, framhäUer DON, meUersta Sverige och dä främst Stockholmsregionen. Täta kontakter torde också krävas med andra centralmyndigheter som statskontoret, riksrevisionsverket, rikspolisstyrelsen, byggnadsstyrelsen, riksskatteverket och statens personalutbildningsnämnd.

När det dä av regionalpohtiska skäl inte kan komma i fräga att förlägga det nya verket tUl Stockholm måste vi fräga oss vilken av de föreslagna ortema som ligger bäst till om vi tar stor hänsyn till effektivitetssynpunkterna men samtidigt — i hkhet med inrikesutskottet — vill få ut största möjliga effekt ur regionalpolitisk synpunkt.

Inrikesutskottet har stannat för Sundsvall och därvid åberopat ett riksdagsbeslut från 1971, som innebär att de fyra nordligaste länen bör speciellt beaktas vid fortsatt utflyttning av statlig verksamhet. Men mot detta kan anföras att läget i dag är ett helt annat än det var 1971. Gävleborgs län har i dag sä stora svårigheter att brottas med när det gäller sysselsättning och befolkningsutveckhng att det finns all anledning för statsmakterna att ta hänsyn därtUl vid beslutet om domstolsverkets lokalisering. Länet är bland de län som drabbats allra mest av arbetslösheten. Gävleborgs län hade under 1972 en betydligt större befolkningsminskning än t. ex. Västernorrlands län. När Västernorrlands län förlorade 226 invånare minskade Gävleborgs län med hela 636 personer. Jag vågar därför tro att riksdagsbeslutet frän 1971 skulle ha blivit ett annat om det tillkommit i år. Dä hade Gävleborgs län varit med bland de län som skuUe särskUt komma i fråga vid utlokahsering. Det borde åtminstone ha varit sä.

Jönköping har enligt propositionen den fördelen att vara beläget i den del av landet, där antalet myndigheter inom domstolsväsendet är störst. En tUlgänglig statistik visar att så är faUet beträffande antalet tingsrätter. Om vi drar en cirkel med 20 mils radie — det är ett avstånd som man reser fram och åter på dagen med bil — med Jönköping som centrum finner vi där 2 hovrätter, I kammarrätt, 46 tingsrätter och 5 hyres- och arrendenämnder.

Gör vi samma sak beträffande Sandviken finner vi inom den cirkeln högsta domstolen, regeringsrätten, I hovrätt, 1 kammarrätt, 33 tingsrätter och 4 hyres- och arrendenämnder men då är att märka att t. ex. Svea hovrätt har 12 avdelningar med ca 220 anställda, dvs. nästan lika mänga som alla de andra hovrätterna tillsammans. Antalet ordinarie domare i tingsrätt är inom Sandvikens cirkel 230, inom Jönköpings 198.

Sundsvall  kommer  i detta  avseende långt efter med   I  hovrätt, 2

kammarrättsavdelningar, 11 tingsrätter och 2 hyres-och arrendenämnder.

TiU detta bör läggas att man från Sandviken även når de centralmyndigheter som jag tidigare nämnde inom det här angivna reseavståndet.

Effektivitetssynpunkterna talar enhgt min mening tUl förmån för Sandviken. TUl detta kommer att centralnämnden för fastighetsdata skaU utlokaliseras tUl Gävle, och för båda dessa parter måste det vara en fördel att ligga nära varandra. Det kan också i det sammanhanget vara värt att understrykas att SandvUcen har mycket välbelägen tomtmark för de permanenta lokaler som domstolsverket måste få men dessutom kan erbjuda förnämliga provisoriska lokaler i ett nybyggt Folkets hus. Lokalbehovet har beräknats tUl 3 000 kvadratmeter, och den lokalyta som kommer att stå tiU förfogande i det nämnda provisoriet är 3 025 kvadratmeter.

TiU förmån för SandvUcen talar också de regionalpolitiska skälen. Sandviken är i ännu större behov än SundsvaU av att få verket i fråga. En förläggning av domstolsverket tUl Sandviken skuUe ge kommunen arbetstillfällen, som den är i mycket stort behov av, inte enbart på grund av att dessa arbetstUlfäUen har en inte obetydlig sysselsättningseffekt utan även därför att de motverkar näringslivets snedstruktur. Det torde också finnas anledning påminna om att Sandviken med tUlmötesgående av önskemål från regeringens sida avstått från sysselsättningstiUfäUen till förmån för andra orter, t. ex. Sveg, Bollnäs och Tierp, och bör kunna göra anspråk på någon form av kompensation för detta. Både Jönköping och Sundsvall blir tUlgodosedda på annat sätt, medan Gävle—Sandviken inte får någonting aUs om inte domstolsverket förläggs till Sand-viken.

Då det för en förläggning till Jönköping eller SundsvaU åberopats att på dessa orter finns hovrätter vUl jag anföra följande ur domstolsutredningens betänkande. Det bör tilläggas, säger domstolsutredningen, att om domstolsverket anses böra förläggas tUl ort utom Stockholm, det enhgt utredningens mening i och för sig inte är nödvändigt att förlägga verket till en hovrättsstad. Det har också framhåUits att det kan vara en fördel att verket inte ligger i en sådan stad.

Väger man samman både effektivitetssynpunkter och regionalpolitiska skäl talar det mesta, enligt min mening, för Sandviken som lokaliseringsort för det nya verket. När nu utskotten har stannat vid olika uppfattning genom att det ena har tryckt på främst effektivitetssynpunkterna och det andra pä regionalpolitiska synpunkter, tycker jag det vore en god kompromiss, om man ginge varandra tiU mötes och stannade för Sandviken såsom lokaliseringsort för domstolsverket. Justitieutskottet har också vid sitt besök i Sandviken haft tillfälle att konstatera att Sandviken har goda möjligheter att ta emot verket. Sandviken är således ett klokt val, och jag ber att få yrka bifaU till reservationen 2.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokahseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Herr OLSSON i SundsvaU (c):

Herr talman! När riksdagen i fjol beslöt att ett domstolsverk skuUe inrättas skedde det under stor oenighet. Endast med 14 rösters marginal bifölls propositionen. Frågan om lokalisering av verket har uppskjutits två gånger, och när riksdagen i dag skaU fatta beslut om denna lokalisering förefaUer oenigheten vara lika stor, men till skillnad från

149

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

150

beslutet om inrättandet följer de skilda åsikterna om lokaliseringen inte partilinjerna.

Domstolsverksutredningen hade bl. a. att undersöka om det nya verket kunde förläggas utanför Storstockholmsområdet. När det gällde den frågan inhämtades yttrande från delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Denna delegation fann därvid både Jönköping och SundsvaU vara lämpliga lokaliseringsorter men förordade Sundsvall.

Delegationen berörde vissa andra verksamheter i SundsvaU, bl. a. hovrätten samt de två avdelningar av kammarrätten som då väntades förläggas till SundsvaU, och fastslog följande: "Delegationen anser således att övervägande skäl talar för att domstolsverket förläggs till Sundsvall."

Regeringen föreslog dock i statsverkspropositionen 1972 att domstolsverket skulle förläggas tUl Jönköping. I sin slutrapport 1972, aUtså avlämnad efter propositionen, vidhåUer delegationen sitt tidigare ställningstagande tUl domstolsverkets lokahsering, och delegationen fastslår att den inte funnit att några nya omständigheter tillkommit som gett anledning tiU ändrad bedömning.

Inrikesutskottet fick i fjol tiUfäUe att tUl justitieutskottet yttra sig över domstolsverkets lokalisering och föreslog i första hand uppskov med lokaliseringsbeslutet och i andra hand beslut om lokalisering tiU SundsvaU. Både under fjolårets vårsession och höstsession beslöt riksdagen att uppskjuta avgörandet av frågan om lokaliseringen. Anledningen tiU uppskoven var enligt av rUcsdagen godkänt uttalande av justitieutskottet "att det skuUe vara fördelaktigt om frågan om verkets lokalisering kunde bedömas i ett större sammanhang, där förslag föreligger rörande planerad, fortsatt utlokalisering av statlig verksamhet".

Nu har alltså den tidpunkt kommit när riksdagen i ett större lokaliseringspolitiskt sammanhang skaU besluta om lokalisering av domstolsverket.

Inrikesutskottet som även i år fått tillfäUe att yttra sig har även nu, efter en sammanvägning av regionalpolitiska faktorer och intresset för en rationeU verksamhet, enhäUigt — med representanter för alla fem partierna — uttalat sig för lokaUsering till Sundsvall och därigenom tUlstyrkt motion 1719 av herr Winberg och mig. Inrikesutskottet tog därvid bl. a. hänsyn till riksdagens enhäUiga uttalande vid omlokalise-ringsbeslutet 1971 att de fyra nordligaste länen skulle gynnas vid en fortsatt omlokahsering av statlig verksamhet.

Trots inrikesutskottets enhälliga yttrande föreslär nu majoriteten av justitieutskottet att domstolsverket lokahseras tUl Jönköping, medan tre ledamöter, boende i olika delar av landet, reserverat sig till förmän för en förläggning tUl SundsvaU samt tre ledamöter reserverat sig för Sandviken. Avgörande för utskottsmajoritetens stäUningstagande förefaller vara att Jönköping är beläget i den del av landet, där antalet myndigheter inom domstolsväsendet är störst och att Jönköping anses ha ett försteg ur kommunikations- och kontaktsynpunkt. Självfallet måste alla lokaliseringsbeslut ta hänsyn till både möjligheter att tUlgodose regionalpolitiska strävanden och kraven på effektivitet och ekonomi inom berörda verk.

Vi  har tidigare  i dag med stor majoritet i riksdagen beslutat om

omlokalisering av nio myndigheter och delar av ytterligare sex myndigheter med sammanlagt drygt 3 700 anstäUda. Inrikesutskottet har ensamt i riksdagen behandlat omlokaliseringsfrägorna. Riksdagen har exempelvis beslutat omlokalisera förvaltningar inom försvaret utan att försvarsutskottet fått yttra sig, jordbraksnämnden utan att jordbruksutskottet fått yttra sig och vägverket utan att trafikutskottet fått yttra sig. Men genom att det nu gäller det nyinrättade domstolsverket och det inte är fräga om ett omlokaliseringsärende, är det justitieutskottet och inte inrikesutskottet som svarat för behandlingen. Inrikesutskottet måste dock betraktas som det utskott i rUcsdagen som främst kan lägga regionalpolitiska synpunkter på lämpligheten av statlig lokalisering och vars synpunkter måste väga tyngst i detta sammanhanget.

Uppenbart är att de instanser, som främst bedömt lokaliseringen av domstolsverket ur regionalpolitisk synpunkt — men självklart även ur annan lämplighetssynpunkt - har förordat SundsvaU. Varför? Ja, helt enkelt därför att föratsättningarna för en lokalisering till Sundsvall är tUlfredsställande och därför att SundsvaU och Västernorrlands län behöver aUa arbetstiUfällen man kan fä, för att undvika fortsatt folkmmskning i länet. Jag kan nämna att folkminskningen i länet under 1960-talet var ungefär 10 000 människor och att sysselsättningsgraden nu är betydligt lägre än riksgenomsnittet. Antalet förvärvsarbetande i Västernorrlands län minskade med nära 10 000 under femårsperioden 1965-1970. Ibland möter man påståendet att Sundsvall utvecklas så starkt att kommunen inte behöver gynnas speciellt. Men Sundsvallsdistriktet riskerar även det att stagnera. SundsvaU och Timrå, som tUlsammans av riksdagsmajoriteten klassats som primärt centrum, har exempelvis under den nyss nämnda femårsperioden knappast någon ökning alls av antalet sysselsatta. Vi behöver alla arbetstUlfäUen för att över huvud taget kunna klara länets stäUning. Sysselsättningsproblemen inom Västernorrlands län — främst beroende av strukturomvandlingen — är tidigare väl kända av riksdagen.

Lokahseringen av statlig verksamhet tUl Sundsvall har tyvärr blivit av mindre omfattning än delegationen för lokalisering av statlig verksamhet ursprangligen föreslog. Endast en del av riksförsäkringsverket förläggs nämligen dit, medan delegationen 1970 föreslog hela verket. Riksdagen beslöt dessutom är 1971 att statens personalpensionsverk med 245 anstäUda skulle omlokaliseras tUl SundsvaU. Men senare har en utredning uttalat sig för att detta verk på sikt inte skaU bestå som självständig enhet utan att dess uppgifter skall överföras tUl andra myndigheter. Endast den del av personalpensionsverket som föreslås uppgå i riksförsäkringsverket skuUe i så fall komma att lokaliseras tiU Sundsvall. En lokahsering tUl SundsvaU av domstolsverket skuUe vara en välbehövlig kompensation för eventuellt bortfaU av personalpensionsverket.

Helt kort nägot om SundsvaUs lämphghet som lokaliseringsort för domstolsverket; herr Nygren har tidigare anfört åtskUliga synpunkter på den frågan.

Kommunen har sedan 1940-talet hovrätt, och nyligen har två avdelningar av kammarrätten flyttats tUl SundsvaU. Dessutom har hyresnämnderna för Västernorrlands och Jämtlands län liksom Sundsvalls

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokahseringen av en central förvalt-ningsmyndighe t för domstolsväsendet, m. m.

151

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

tingsrätt kansliort i SundsvaU. Domstolsverket bör passa bra in på denna ort.

Kommunen har goda förutsättningar att ta emot verket och dess personal. Särskilt rättscentmm är under uppförande, och bostadsfrågan för dem som skaU flytta till SundsvaUsdistriktet är lätt att lösa. Skolsituationen i kommunen är god, särskUt sedan -viss systematiserad, decentraliserad akademisk utbildning lokaliserats dit.

Ur kommunikationssynpunkt ligger SundsvaU otvivelaktigt rätt väl tiU. Flyg- och tågförbindelserna med Stockholm är både många och snabba. Även till övriga delar av landet är resemöjligheterna goda.

Min medmotionär, herr Winberg, kommer senare i kväll att ta upp frågan om domstolsverkets uppgifter och föratsättningarna för verket att fungera tUlfredsställande i SundsvaU. Därför skaU jag inte nu anlägga flera synpunkter på Sundsvalls lämplighet.

Herr talman! Jag hoppas att riksdagens ledamöter i denna lokaliseringsfråga liksom de gjorde i voteringen i föregående ärende skaU lita på inrikesutskottets bedömning och följa dess enhälliga yttrande genom att rösta för den reservation som har fogats tiU justitieutskottets betänkande av herr Nygren, herr Johansson i Växjö och fru Bergander och därigenom medverka tUl att domstolsverket lokaliseras tUl Sundsvall.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 1.

152

Fm KRISTENSSON (m);

Herr talman! När riksdagen förra året fattade beslut om inrättandet av ett domstolsverk var de borgerliga ledamöterna i justitieutskottet emot ett sådant förslag. Vi menade att man inte behövde inrätta ett statligt verk för administrativa och andra uppgifter utan att det räckte med den organisation som för närvarande finns, nämligen DON. Men nu har rUcsdagsmajoriteten fattat beslut om inrättandet av verket, och då finns det självfallet all anledning för samtliga ledamöter att ta ställning till vart verket skall lokaliseras.

Då riksdagen fattade beslut om att verket skulle inrättas var utskottet och därmed riksdagen mycket noga med att understryka att denna verksamhet inte skulle fä innebära något som helst ingrepp i domstolarnas självständighet och integritet när det gällde den dömande verksamheten. Men det finns anledning att understryka att kravet på självständighet i den dömande verksamheten inte utesluter eller står i motsatsställning tUl en strävan att rationaUsera domstolsarbetet och göra verksamheten inom domstolsväsendet så effektiv som möjligt. Man måste försöka få fram rationeUa arbetsmetoder och lämpliga tekniska hjälpmedel och liknande, och sädana åtgärder är det tänkt att domstolsverket skaU försöka initiera.

För att dessa arbetsuppgifter skaU kunna fuUgöras på ett effektivt och tUlfredsstäUande sätt krävs det, som bl. a. domstolsverksutredningen framhöU, att verkets tjänstemän företar en omfattande inspektions- och besöksverksamhet hos domstolarna. Man säger också: "Erfarenheten har visat att personliga kontakter främst mellan domstolarna och ett centralt organ genom ofta återkommande personhga besök på domstolarna — inte mmst   deras   inskrivningsavdelningar   -   bhr   ett   oumbärligt   inslag   i

verksamheten."

Det är väl inte så konstigt att justitieutskottet vid sin bedömning av den här frågan inte enbart lägger lokaliseringspolitiska synpunkter pä ärendet utan vUl tillmäta effektivitetssynpunkterna stor betydelse. SkuUe man renodla frågan och enbart se tUl effektivitetssynpunkterna, har utskottet den uppfattningen att starka effektivitetsskäl talar för att verket skulle förläggas tUl Storstockholmsområdet. I det ställningstagandet får vi stöd bl. a. från samtliga hovrätter, som i första hand har förordat en förläggning till Storstockholmsomrädet. Som andrahands-placering har samtliga hovrätter med undantag av en förordat Jönköping som det bästa alternativet.

Justitieutskottet har dock inte enbart velat ta hänsyn till effektivitetssynpunkter utan också ansett att vi bör väga in lokaliseringssynpunkter. När det gäUer placeringen av ett nyinrättat verk tycker vi att det finns skäl att söka en förläggningsort utanför Stockholmsområdet, och dä viU jag fästa kammarens uppmärksamhet på att inrikesutskottet för sin del har uttalat att samtliga de orter som föreslås, antingen i propositionen eller i de aktuella motionerna, kan anses vara acceptabla lokaliseringsorter för verket.

Vi har, som vi hörde av herr Nygrens tidigare redogörelse här, haft god tid pä oss att fundera pä den här frågan, och vi har begagnat den tiden bl. a. tUl att besöka tre av de aktuella orterna. Vi har gjort dessa besök antingen enbart för att se på respektive ort frän denna synpunkt eller, också i samband med andra arbetsuppgifter. Vi har naturligtvis konstaterat att var och en av de tre orterna — jag avser alltså Jönköping, Gävle-Sandviken och Sundsvall — mycket gärna ser att domstolsverket placeras just där. På samtliga plat.ser har man lovat att göra vad man kan för att verket skall bli väl mottaget och att ordna pä bästa sätt förverket och dess personal, och det har vi ingen anledning att betvivla.

Därmed kvarstår frågan var verket kan fungera på det mest effektiva sättet. Då har jag, liksom utskottets majoritet, stannat för att det förslag som finns i propositionen, nämligen Jönköping, ändå är det förslag som ur effektivitetssynpunkt fyller de största kraven. Jönköping ligger ju i den del av landet där antalet myndigheter inom domstolsväsendet är störst. Jönköping har också ganska goda kommunikationer och därmed goda möjligheter att fä kontakt med de myndigheter som verket skall ha överinseende över. En ytterligare synpunkt kan vara att Jönköping är en hovrättsort. Man fär väl tänka sig att under olika tider till verket mäste inlånas befattningshavare frän en hovrätt, och då är det mest praktiskt för de anstäUda att inte behöva byta bostadsort, utan att personal kan rekryteras från den på orten befintliga hovrätten.

Jag viU alltså, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan under punkten A.

Det kanske förtjänar framhåUas att utskottet i ett avseende är helt enigt; det är i fråga om tidpunkten för verkets inrättande. Vi föreslår att verket skaU inrättas fr. o. m. den I januari 1975. Denna hemstäUan finns intagen under punkten B, till vUken jag också yrkar bifall.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central föivalt-ningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

153

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Det är alltid en viss risk att ett yttrande från ett utskott till ett annat kommer något i skymundan i ett utskottsbetänkande av den typ vi nu behandlar. Jag vUl därför helt kort rikta uppmärksamheten på några skrivningar i det yttrande som ett helt enigt inrikesutskott har avgivit tUl justitieutskottet.

Vi har, som någon talare tidigare har påpekat, i värt yttrande påmint om det riksdagsuttalande som gjordes 1971, då riksdagen antog inrikesutskottets skrivning om att de fyra nordligaste länen speciellt bör beaktas vid fortsatt utflyttning av statlig verksamhet. Vi anser för vår del att om man menar allvar med detta uttalande måste vi också, när inte alldeles speciella skäl talar mot det, lokahsera statlig verksamhet just till de fyra nordligaste länen. Jag hävdar för min del — och jag tror att utskottets ledamöter delar den uppfattningen — att det på grund av de stora avstånden i Norrland blir väldigt svårt att finna verk som det är en direkt fördel att lokalisera tiU de nordligaste länen i stället för tUl södra och mellersta Sverige. Det finns några undantag, men de är ytterst fä. Därför får vi välja ut de verk som får de minsta nackdelarna av en lokalisering till Norrland. Ett sådant verk anser vi i inrikesutskottet att den centrala förvaltningen för domstolsverket är. I jämförelse med andra verk är domstolsverket inte särskUt kontaktintensivt.

Vi förnekar inte att alla de föreslagna orterna - Sundsvall, Falun-Borlänge, Gävle-Sandviken och Jönköping - är acceptabla lokaliseringsorter. Justitieutskottets ordförande har påpekat detta, och den uppfattningen står vi för. Var och en av orterna har sin fördel. Justitieutskottets ordförande sade att justitieutskottet känner tUl dessa orter. Inrikesutskottet känner också mycket väl till dem — vi har inte bara besökt en del av dem litan också tagit nära del av problemen i orterna i samband med att verk har utlokaliserats till samtliga nämnda orter.

När vi har vägt samman möjligheten att bedriva en sä rationell verksamhet som möjligt, med de regionalpoUtiska faktorerna har vi i inrikesutskottet enigt stannat för SundsvaU. Om riksdagen biträder det förslaget ligger det helt i linje med 197 1 års riksdagsuttalande.

154

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Inrikesutskottets ordförande fäster stor vikt vid riksdagsbeslutet 1971, som innebar att de fyra nordligaste länen speciellt skulle beaktas vid fortsatt utflyttning av stathg verksamhet. Men han har tydligen inte observerat vad jag tidigare har anfört, att läget är ett annat nu än det var 1971.

Gävleborgs län har i dag så stora svårigheter att brottas med när det gäUer sysselsättning och befolkningsutveckling att länet med rätta borde finnas med bland de län som speciellt skaU ihågkommas. Jag har hänvisat tUl arbetslöshetsutvecklingen och befolkningsminskningen. De stora svårigheter vi har att kämpa med gör att mycket starka skäl talar för att Gävleborgs län tas med bland de län som speciellt skall beaktas. Jag tycker inte att man så slaviskt skaU följa ett beslut som är fattat 1971, att man avvisar framställningen från Gävleborgs län.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vUja säga några få ord tUl inrikesutskottets ärade ordförande. Han var mycket mån om att framhåUa att inrikesutskottet har varit helt enigt i den här frågan. Vi har noterat det, men vi har också noterat — som jag sade förut — att inriksutskottet klargör att enligt utskottets uppfattning samtliga de aktuella orterna är acceptabla frän lokaliseringssynpunkt. Vi har alltså i justitieutskottet fått göra den lokaliseringspolitiska bedömning som inrikesutskottet bör göra, och sedan har det ankommit på oss i justitieutskottet — i varje fall såsom jag uppfattar vårt arbete — att försöka lägga sakliga synpunkter, effektivitetssynpunkter, på var verket bäst kan fungera. Dä kan visserligen inrikesutskottets ordförande säga att vi verkligen har hamnat i olika uppfattningar. Ja, det har vi gjort, men jag tror att vi alla i justitieutskottet försökt att bedöma frågan sakligt.

Möjligen kan vi htet bättre än inrikesutskottet bedöma vUka krav på kontaktverksamhet som domstolsverket kommer att fä. Jag tror att om man verkligen sätter sig in i alla de omfattande arbetsuppgifter som domstolsverket skall ha, så inser man att det är just kontakterna med de olika myndigheterna som är eftersträvansvärda och som kommer att leda till en omfattande besöks- och reseverksamhet. Dä kan jag personligen inte komma fram tUl annat än att SundsvaU är det sämsta alternativet. Jag skulle gärna vilja klargöra att om Jönköping mte vinner riksdagens bifall, menar jag för min del att Gävle-Sandviken är det näst bästa alternativet.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde ordet när justitieutskottets ordförande så starkt strök under att utskottet har tagit hänsyn tUl sakskäl. Det har vi också gjort i inrikesutskottet. Jag försökte framhålla att vi har vägt samman dels effektivitetssynpunkter, dels regionalpolitiska synpunkter och kommit fram till att domstolsverket är ett sådant verk som man utan alltför stora olägenheter kan förlägga till ett av de fyra nordligaste länen. Visst behöver domstolsverket kontakter, det är vi helt ense om, men det är faktiskt inte ett av de mest kontaktintensiva verken. Den uppfattningen har vi i inrikesutskottet fått.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Först vUl jag instämma i allt vad inrikesutskottets ordförande har sagt i den här frågan, men dessutom skall jag be att få tillägga några synpunkter.

Domstolsverkets ställning i förhållande tUl de organ verket skaU betjäna skUjer sig frän den ställning flertalet centrala myndigheter har i förhållande tUl regionala och lokala organ. AMS, exempelvis, är direkt involverad i de materiella besluten liksom i verksamheten i övrigt hos länsarbetsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingarna. Motsvarande gäller för t. ex. vägverket, domänverket, lantmäteristyrelsen. Domstolsverket däremot skall absolut inte lägga sig i främmande och övrig rättstillämpande verksamhet hos domstolar och andra organ. Nej, verkets uppgifter är av kameral och personaladministrativ art. I detta inkluderas

155

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

självfallet insatser för att domstolar fär rationella arbetsrutiner. Detta har stått aUdeles klart för inrikesutskottet, som till yttermera visso vid tvä tUlfällen fått information om det blivande verket frän justitiedepartementet och verkets föregångare, DON.

Det är klart att Jönköping och i ännu högre grad Stockholm har ett centralare läge än SundsvaU i förhällande till de organ verksamheten avser. Men det står lika klart att en administrativ och kameral verksamhet som domstolsverkets utan några större olägenheter kan placeras i SundsvaU. I det sammanhanget kan man peka på att centrala studiehjälpsnämnden, som också har organ placerade över hela länder, anses kunna ligga i Sundsvall.

Vid sitt ställningstagande har justitieutskottet, som framgår pä s. 6 i utskottets betänkande, fäst stor vikt vid domstolsverkets uppgift att främja rationeUa arbetsmetoder i domstolarna. Justitieutskottet säger att detta sker genom introduktion av lämpliga tekniska hjälpmedel, utarbetande av arbetsordningar, anvisningar, blanketter, mallar m. m. Ja, herr talman, inrikesutskottet anser också att rationaliseringsarbetet är viktigt, men att utarbeta mallar och arbetsordningar och sådant kan ske precis lika bra i Sundsvall som i Jönköping. Justitieutskottets betänkande har i själva verket bekräftat att den ställning mrikesutskottet tar är riktig när det gäUer lokahseringsbedömningen.

Jag yrkar bifall till reservationen I i justitieutskottets betänkande nr 24.

156

Herr FRANSSON (c):

Herr talman! Efter det att riksdagsmajoriteten 1972 fattade beslut om inrättandet av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet har frågan om lokahseringsorten av myndigheten varit en öppen fråga. Ett flertal orter har nämnts i sammanhanget. Kungl. Maj:t föreslog som bekant i 1972 års statsverksproposition att myndigheten skulle förläggas tUl Jönköping. Till detta förslag har utskottsmajoriteten anslutit sig, och jag vill också yrka bifall tUl detta förslag. Redan i samband med uppskovsbehandlingen när det gällde valet av lokaliseringsort förra året underströk justitieutskottet i sitt betänkande att frågan om verkets lokalisering I första hand måste bedömas från effektivitetssynpunkt och att regionalpolitiska eller liknande hänsynstaganden inte fick äventyra fömtsättningarna för myndighetens rationeUa och effektiva verksamhet. Till detta uttalande anslöt sig riksdagen.

När man skaU ta ställning tUl valet av lokaliseringsort är det angeläget att man har klart för sig vUken verksamhet som myndigheten skall bedriva. Verket skaU som bekant vara en central förvaltningsmyndighet för ca 150 lokala och regionala myndigheter inom domstolsväsendet samt hyresnämnds- och rättshjälpsorganisationen. Det blir då fråga om omfattande personliga kontakter meUan domstolarna och det centrala organet genom ofta återkommande personliga besök pä domstolarna. Därför är det angeläget, som jag och även utskottsmajoriteten ser det, att verket blir placerat på en sådan ort som har goda kommunikationer och relativt korta avstånd till de institutioner som personalen från verket skall besöka.  1 det avseendet är Jönköping en lämplig ort eftersom den är

centralt belägen i förhållande tUl landets tre storstadsområden och har ett synnerligen gott kommunikationsläge i förhållande såväl till dessa som till andra delar av landet. Jönköping intar en central plats i vägnätet, och för resor på längre avstånd erbjuder flyg och tåg goda kommunikationsmöjligheter. Eftersom 110 av 130 domstolar och hyresnämnder är belägna i Syd- och Mellansverige måste valet av lokaliseringsort frän effektivitetssynpunkt med största lämplighet kunna bli Jönköping. Även när det gäller förutsättningarna för rekrytering av personal till domstolsverket har Jönköping uppenbara företräden. Jönköping är som bekant säte för såväl hovrätt som länsstyrelse, och detta måste ha en viss betydelse när det gäller verkets möjligheter att tillgodose sitt behov av olika befattningshavare. Detta understryker utskottet i sitt betänkande där man säger: "med tanke pä att ett antal av verkets tjänstemän förutsatts skola 'inlånas' från domstolarna, främst hovrätterna". Rekryteringen kommer inte heller att i samma grad som när det gäller Sundsvall försvåras av stora nylokaliseringar av statliga verk, eftersom den beslutade utflyttningen till Jönköping är av mera begränsad omfattning.

Herr   talman!    Med   det   anförda   ber  jag   att   fä   yrka   bifall   till justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 24.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central fötyalt-ningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

I detta anförande instämde herr Magnusson i Nennesholm (c).

Herr WINBERG (m):

Herr talman! När vi i dag behandlar frågan om var den tidigare beslutade centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet, det som något oegentligt men betydhgt enklare brukar kaUas domstolsverket, skall lokaliseras, kan man konstatera — andra talare har tidigare gjort det

— att frågan har fått en behandhng i riksdagen som väl inte är sä där
alldeles vanlig.

Jag viU påpeka att när vi nu i maj 1973 skall fatta det slutliga avgörandet, har frågan legat på riksdagens bord sedan januari 1972. Vart och ett av två skilda utskott har vid tvä olika tillfällen prövat den.

Också jag vUl, liksom fru Kristensson gjorde, börja med att påpeka att riksdagen beslöt om inrättandet av domstolsverket för ungefär ett är sedan. Jag röstade då emot detta, därför att jag inte var så alldeles övertygad om att verket var erforderligt. Jag har samma mening i dag. Beslutet om inrättandet är dock fattat, och det är inte den frågan ärendet gäller i dag. I dag är det fråga om placeringen av verket, och det gäller dä

— när nu riksdagens majoritet har bestämt att domstolsverket skall
komma tiU - att verket placeras så att det så bra som möjligt kan lösa de
arbetsuppgifter som kommer att bli förelagda verket.

När centrala verk under tidigare år har inrättats — och det har ju under senare decennier blivit ganska många - så har alla med ett eller annat undantag ganska slentrianmässigt kommit att förläggas till Stockholm. Jag anser att en förläggning tUl landets hu-vudstad i och för sig har åtskilliga fördelar för en hel del verk men att många verk fungerar väl sä bra pä andra platser i landet.

Vi har också en bristande balans mellan olika regioner i landet. Under denna riksdagsperiod har vi här i kammaren fattat åtskilliga beslut som

157

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

158

har gått ut på att nä en bättre regional balans. I det syftet beslöt vi för två år sedan att t. ex. flytta en mängd verk och myndigheter som sedan länge varit placerade i Stockholm tUl olika platser i landet - trots de svårigheter som vi visste att det skulle föra med sig i många avseenden, inte minst för personalen. Kammarens majoritet har för en stund sedan beslutat en ny etapp av sådana utflyttningar.

Det är därför, herr talman, ganska naturligt att när vi skall besluta om placeringen av ett helt nytt verk detta av regionalpolitiska skäl förläggs utanför Stockholmsområdet, även om vissa effektivitetsskäl kan tala för det nu aktuella verkets placering i Stockholm. Var bör då verket placeras? Herr Martin Olsson och jag har i motionen 1719 föreslagit Sundsvall.

Men lät mig, herr talman, stryka under att det var den av Kungl. Maj:t särskilt tUlsatta delegationen för lokalisering av statlig verksamhet som först aktualiserade det blivande domstolsverkets lokahsering tUl SundsvaU.

Delegationen sade i mars 1971 i ett yttrande tiU domstolsverksutredningen i placeringsfrågan, att både Jönköping och Sundsvall var lämpliga lokaliseringsorter. När det gäUde angelägenheten av att lokalisera statlig verksamhet till någon av orterna hade dock Sundsvall något företräde.

Domstolsverksutredningen sade i sin tur att det var bättre frän effektivitetssynpunkt att verket lades på någon ort i Mellansverige än att det lades i SundsvaU. TUl det kan sägas att man med begreppet Mellansverige i geografisk mening uppenbarligen måste mena södra Sverige eftersom det lär vara svårt att hitta någon plats som ligger mera mitt i Sverige än vad SundsvaU gör. Mänga platser i Norrlandslänen råkar för övrigt ofta ut för detta felaktiga geografiska slentriantänkande.

Inrikesutskottet har i år yttrat sig, och innehåUet har det redogjorts för här tidigare. Jag stryker under att inrikesutskottet anser Sundsvall vara den lämpligaste orten för domstolsverket. Även om Jönköping kan sägas ha ett visst försteg ur kommunikations- och kontaktsynpunkt, och arbetet inom verket åtminstone i inledningsskedet kan fordra en del lokala kontakter, menar inrikesutskottet att Jönköping inte har sädana utpräglade kontaktfördelar i jämförelse med Sundsvall att dessa bör vara utslagsgivande. En sammanvägning av regionalpolitiska faktorer och intresset av att få en så rationell verksamhet som möjligt pekar på att Sundsvall bör väljas som lokahseringsort.

Justitieutskottets majoritet kommer emellertid tUl att Jönköping bör väljas. Vilka är nu skälen för detta? Såvitt jag kunnat finna är det vad som anförts i propositionen om arbetsekonomiska skäl och kostnadsskäl som har vägt tungt. Justitieutskottets majoritet pekar på verkets behov av att göra besök hos domstolarna, behovet av kontakter med andra centralmyndigheter, det förhållandet att Jönköping är en hovrättsort vilket är en viss fördel ur rekryterings- och liknande synpunkter.

Låt mig dä, herr talman, något granska dessa skäl.

För det första gäller det besöksverksamheten vid domstolarna. Det kan påpekas att det här är en typ av verk som inte kommer att ha någon kontakt   med   allmänheten   -   aUmänheten behöver inte söka det här

verket. Men däremot finns det behov för verkets tjänstemän att besöka domstolarna. Det är riktigt att det är närmare tUl fler domstolar från Jönköping än frän Sundsvall. Som både inrikesutskottet och de som står bakom reservationen I tUl justitieutskottet säger kan det ge Jönköping ett visst företräde. Ingen kan dock gärna påstå att möjligheterna att nå ut till domstolarna från Jönköping skulle vara enormt goda, och frän Sundsvall enormt dåliga. Här är det fråga om en nyansskillnad och ingenting annat.

Sedan kan man nog också fundera en smula på hur intensiv den här besöksverksamheten kommer att bh. Jag undrar om inte uttalandet i propositionen är åtminstone nägot överdrivet när det där sägs att "ofta återkommande personliga besök på domstolarna blir ett oumbärligt inslag i verksamheten". Det är ganska starka ord som ger intryck av att varje domstol ideligen skulle ha påhälsning av någon eller några från verket.

Vi skall komma ihåg att det i väsentlig del är fräga om att föra över uppgifter, som nu Ugger pä justitiedepartementet och på de olika hovrätterna, tUl verket och att man vid en bedömning av den kommande besöksverksamheten kan ha viss vägledning av den besöksverksamhet dessa organ hittiUs kontinuerligt har utövat. Min erfarenhet, herr talman, frän tjänstgöring vid ganska många domstolar är att den besöksverksamheten inte har täckning i det citat jag nyss anförde från propositionen. Jag är medveten om att besöksfrekvensen naturligtvis kan behöva öka temporärt under perioder då t. ex. arbetsrutiner läggs om, verksamheten vid t. ex. inskrivningsavdelningarna omorganiseras, datasystem införs osv. Men sädana tillfälliga behov kan ju rimhgen inte vara avgörande eUer ens ha något inflytande när det gäller verkets permanenta placering. Mot den bakgrunden och då verket ju inte får syssla med rättstiUämpningen hos domstolarna och därför inte har som uppgift att göra inspektioner och besök beträffande denna verksamhet, vUl jag mena att man har överbetonat besöksverksamhetens betydelse för valet av lokaliseringsort.

Det andra skäl som justitieutskottet anger är behovet av kontakter med andra centralmyndigheter. Justitieutskottet räknar här upp ett antal organ som väl alla ligger i Stockholm. Det kontaktbehovet kan vara ett skäl för placeringen — men i sä faU för att verket skall ligga i Stockholm. Eftersom kommunikationerna SundsvaU-Stockholm är väl sä goda som kommunikationerna Jönköping-Stockholm kan kontaktbehovet i det här avseendet inte vara något skäl att föredra Jönköping framför Sundsvall.

Jag har, herr talman, gjort det experimentet att anta att detta verk fungerade i dag, den 22 maj 1973, och att man hade behov av att från detta verk i dag flyga till Stockholm. Jag kan då konstatera att J önköping i dag hade tre flygförbindelser med Stockholm i vardera riktningen. Det är en hög kommunikationsgrad. Men Sundsvall hade i dag åtta flygförbindelser i vardera riktningen med Stockholm, och jag måste konstatera att det är en betydligt högre kommunikationsgrad.

Justitieutskottets tredje argument är att Jönköping är en hovrättsort, vUket enligt utskottets mening innebär "vissa om än inte avgörande fördelar".   Jag  håller  med   utskottet  om  att  om   verket  läggs  pä   en

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

159

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. in.

160

hovrättsort innebär det "vissa om än inte avgörande fördelar". Jag har den meningen att verket säkerligen kommer att få det svårare att fungera, om det läggs på en ort som inte har en hovrätt än om det läggs på en ort som har en sådan instans. Jag tror att det, om det läggs på en ort med en hovrätt, blir lättare att rekrytera en del personal, och man får, som utskottet säger, lättare att låna in en del personal. Men eftersom SundsvaU - och jag utgår frän att det vid det här laget är väl känt av kammarens ledamöter - också är en hovrättsort, så kan inte heUer detta skäl ge företräde för Jönköping i förhåUande till Sundsvall.

Nu framhäUer justitieutskottet i sitt betänkande - och jag tror att också fru Kristensson nämnde något om det — att remissorganen genomgående förordat Jönköping. Man har påpekat att hovrätterna har föreslagit i första hand Stockholm, i andra hand delvis Jönköping. Man har i betänkandet särskilt nämnt de yttranden som hovrätterna i Norrland, dvs. hovrätterna i SundsvaU och i Umeå, har avgivit.

1 vad först gäller hovrätten i Sundsvall bör påpekas att den i sitt remissyttrande — och jag föreställer mig att också det gäller de andra hovrätterna - inte på något sätt vägt in regionalpolitiska aspekter; man har sett lokaliseringen helt ur arbetsteknisk synpunkt för verket.

Det kan, herr talman, finnas skäl att läsa upp hela den slutsats SundsvaUshovrätten drar av sitt resonemang:

"Hovrätten anser alltså att Stockholm bör bli den framtida lokaliseringsorten för ett domstolsverk. SkuUe emellertid, främst av regionalpolitiska skäl, verket anses böra förläggas till ort utanför Stockholmsområdet, i vUket faU valet torde komma att stå meUan Jönköping och Sundsvall, synes de arbetsekonomiska skäl och kostnadssynpunkter som föredragande departementschefen närmare utvecklat i statsverkspropositionen ge Jönköping något företräde."

Orden "synes" och "nägot" torde böra uppmärksammas.

Jag gör för min del den tolkningen av Sundsvallshovrättens uttalande — och jag tror att jag har goda grunder för att göra det — att hovrätten har velat markera att om regionalpolitiska eller andra skäl skulle tala för Sundsvall, så är skälen för en förläggning tUl Jönköping inte av sådan styrka att det bör hindra en lokalisering till Sundsvall, som har ansetts önskvärd av regeringens lokahseringsdelegation, av riksdagens inrikesutskott och av den ena minoriteten i justitieutskottet.

Sedan har vi Umeåhovrättens yttrande, och det tycker jag är litet anmärkningsvärt. Jag har just i dag kunnat konstatera att det yttrandet har avgivits i november 1972 av presidenten ensam som beslutande. Man har inte använt den kollegiala form som är normal för en hovrätt när man avger remissyttranden i viktigare frågor. Och det är särskilt märkligt, eftersom presidenten i Umeå var ledamot av domstolsverksutredningen och i den egenskapen redan året innan hade tagit ställning för någon ort i södra Sverige. Jag tror, herr talman, att mot den bakgrunden Umeåhovrättens remissyttrande inte har så särskUt stort värde.

Det var, som jag sade tidigare, den av Kungl. Maj:t tillsatta delegationen för lokalisering av statlig verksamhet som — så-vitt jag vet enhälligt - först föreslog att det blivande domstolsverket skulle placeras i Sundsvall. Sedan ärendet har kommit på riksdagens bord har det utskott

som normalt sysslar med lokaliseringsfrågor -vid två ohka tillfäUen och med delvis olika sammansättning båda gångerna enhälligt och med deltagande av representanter för samtliga fem riksdagspartier föreslagit SundsvaU som lokaliseringsort. Jag vill gärna ånyo uppmärksamma kammarens ledamöter om det förhäUandet, dels därför att det är justitieutskottets betänkande som vi om en stund skall votera om, dels därför att justitieutskottet är ganska spUttrat i sin uppfattning.

Om vi håUer oss tUl det utskottsarbete som har skett i den här frågan i' år, så framgår det av betänkandet att i de båda utskott som har handlagt frågan har deltagit 29 av kammarens ledamöter. En klar majoritet av dem, 17 ledamöter, har tagit ställning för Sundsvall, en minoritet pä 9 för Jönköping och en minoritet på 3 för Sandviken. Hade vi haft kvar något system med sammansatta utskott och använt det i den här frågan, torde utskottsbetänkandet ha gått ut på ett förslag att verket skall föriäggas tiU SundsvaU.

Herr talman! När man väger de sakliga skäl som talar för och talar emot de aktueUa platserna, intresset av att verket skaU kunna bedriva en effektiv verksamhet, behovet för verket att tUl rimUga kostnader kunna ha erforderliga kontakter med organ inom och utom rättsväsendet, önskemålet att få en lokalisering som ger största möjliga effekt frän regionalpolitisk synpunkt, då kommer man - som jag kan bedöma det -till att verket bör placeras i SundsvaU. Jag yrkar därför bifall till reservationen I av herr Nygren m. fl.

HerrLARFORS(s):

Herr talman! I maj månad 1972 beslöt riksdagen om inrättande av ett centralt ämbetsverk för domstolsväsendet, nämligen domstolsverket. Beslut om det nya verkets lokahseringsort och tidpunkten för verkets inrättande ställdes då på framtiden, och som en följd av detta har vi nu att fatta beslut i dessa tvä avseenden. Det har redan anförts en hel del synpunkter om det nya verkets lokaliseringsort, och i allt väsentligt kan jag för min del ansluta mig tUl vad justitieutskottets ordförande fru Kristenson anfört om domstolsverkets lokalisering tUl Jönköping.

Frågan om domstolsverkets lokalisering har varit segsliten — det har nämnts här förut och det är sant. Det började med att domstolsverksutredningen i sina direktiv bl. a. fick uppdraget att undersöka om ett nytt domstolsverk skulle kunna förläggas utanför Stockholmsområdet. I sitt betänkande uttalade utredningen att den ansåg att verket kunde placeras utanför Stockholmsområdet men att det från effektivitetssynpunkt borde förläggas till någon ort i Mellansverige.

Under remissbehandlingen förordades dock från flera håll att verket skulle förläggas tUl Stockholmstrakten. Men som alternativt förslag framfördes Jönköping eUer annan ort i Mellansverige. Ser man t. ex. på hovrätternas remissvar så finner man, trots vad herr Winberg nyss har anfört, att med undantag för Göta hovrätt, som ju föreslår Jönköping i första hand, föreslär hovrätterna i första hand Stockholmsområdet och i andra hand Jönköping eller annan lämphg ort i Mellansverige.

I propositionen föreslås Jönköping, och jag vill här ta upp en fråga som har berörts av några tidigare talare. Man talar om att det på något

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, in. m.

161

11 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

162

sätt skulle vara oUka behandling av den här propositionen och den proposition som vi nyss behandlade om utlokalisering av flera verk frän Stockholm. Jag ser det så att när vi behandlade utlokaliseringsärendet, rörde det sig om ett förslag från Kungl. Maj;t, en proposition, och den propositionen har riksdagen efter yttrande av inrikesutskottet i stort sett - jag törs väl säga helt och håUet — bifallit. När det gäller lokalisering av domstolsverket föreligger det också en proposition från Kungl. Maj:t, och det är det förslaget som justitieutskottet har haft att handlägga. Det har alltså varit samma bakgrund för dessa båda ärenden; det är naturligtvis självklart i och för sig. Jag tycker att man glömmer bort detta när man talar om att inrikesutskottets yttrande till justitieutskottet i detta ärende skulle vara av annorlunda betydelse än dess yttrande i det förstnämnda lokaliseringsärendet.

Som skäl för att man skuUe förlägga verket tiU Jönköping har i propositionen anförts - det har sagts också av departementschefen - att arbetsekonomiska skäl, kostnadssynpunkter etc. talar för detta. Själv brukar jag sammanfatta dessa saker i ordet "lämplighetsskäl".

Under utskottsbehandlingen har inrikesutskottet för sin del i yttrande tUl justitieutskottet föreslagit SundsvaU som lokahseringsort. Man grundar sitt förslag på rena regionalpolitiska faktorer. Jag har förståelse för att just inrikesutskottet stannat för detta förslag och sett det från regionalpolitisk synpunkt, bl. a. därför att man har att beakta det uttalande som inrikesutskottet gjorde och som riksdagen antog 1971. Jag kan dock inte underlåta att påpeka att inrikesutskottet i sitt yttrande säger bl. a. följande: "Tyngdpunkten för verksamheten ligger emellertid i de södra och meUersta delarna av landet, där flertalet av de organ som myndigheten skall betiäna är förlagda. Jönköping får därför sägas ha ett visst försteg från kommunikations- och kontaktsynpunkt." Med beaktande av att det just är inrikesutskottet som säger detta anser jag det vara ett ganska så starkt argument för att Jönköping från lämlighetssynpunkt är den bästa lokaliseringsorten. Man har också talat om det nya verkets kontaktbehov och sagt att det kanske har överdrivits. Jag vill dä erinra om att den institution som väl just nu har den bästa kännedomen om verkets kommande kontaktbehov, nämligen DON — domstolsväsendets organisationsnämnd — i sitt yttrande sagt att om inte domstolsverket förläggs till Stockholmsområdet bör det enligt DON:s mening förläggas till Jönköping eller annan lämplig ort i mellersta eller södra delen av riket. Detta säger DON med hänsyn till det stora behov av direkta kontakter som DON anser föreligga. DON avstyrker med bestämdhet att verket lokaliseras till Sundsvall.

Det är naturligtvis sådana synpunkter som vi, majoriteten i justitieutskottet, också har beaktat — synpunkter som framförts av DON men även yttranden från andra remissorgan.

Av de andra motioner som väckts i ärendet har bara en vunnit större beaktande, och det är motionen om domstolsverkets lokalisering tUl Sandviken. Den har som bekant föranlett en reservation till justitieutskottets betänkande.

För min del anser jag att en lokalisering till Sandviken är svår att motivera.  Från lämplighetssynpunkt ligger Jönköping, som jag tidigare

sagt, bättre tiU. Och jag förmodar — om jag har läst mrikesutskottets yttrande rätt — att inrUcesutskottet har samma uppfattning. Skall man gå in på rena regionalpohtiska synpunkter måste man säga att Sundsvall naturligtvis ligger bättre tUl med sin belägenhet i ett av de fyra nordligaste länen. Jag tycker mig ha funnit att om man väljer Sandviken kan man säga att man gör en kompromiss - man hamnar mitt emeUan de två ståndpunkter som bör vara grundläggande för ställningstagandet i det här ärendet.

Jag har aUtså, som jag försökt redovisa här, funnit att man bör beakta effektivitetssynpunkterna och lämplighetssynpunkterna när man skaU bestämma var det här verket skall hgga. Jag tycker också att vi under remissförfarandet fått sä pass mänga yttranden som talar för förläggande - när det nu inte blir tUl Stockholm - tUl Jönköping eller annan ort i Mellansverige. Många förordar direkt Jönköping, och även jag för min del har stannat för detta.

Jag vill också erinra om att Jönköping tillhör de orter som delegationen för utlokahsering av statliga företag har funnit lämphga som mottagare av utlokaliserade företag. Det är alltså en av de orter tUl vilka vi nyss har beslutat utlokalisera viss verksamhet. Därför tycker jag inte att man kan ställa Jönköping ät sidan och säga att det inte är lämpligt att utlokalisera statlig verksamhet eUer att förlägga ett nytt ämbetsverk dit.

Herr talman! Liksom de övriga ledamöter som utgör justitieutskottets majoritet har jag frän - som jag sagt - lämplighetssynpunkt funnit starka skäl tala för att följa vad som föreslås i proposirionen, nämligen en lokahsering av domstolsverket tUl Jönköping, och därför yrkar jag bifall till utskottets hemstäUan,

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

I detta anförande instämde herrar Almgren, Johansson i Jönköping, Karlsson i Huskvarna och Rask (samtliga s).

Herr WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord tiU herr Larfors.

För det första befinner sig domstolsväsendet nu i en tid av organisationsförändringar och ändring av arbetsrutiner. Dä tycker jag inte det är så märkligt att DON, alltså domstolsväsendets organisationsnämnd, betonar besöksverksamheten sä starkt. Men vad jag har velat påpeka är, att när förändringarna har slutat att vara förändringar och verksamheten har kommit in i mera normala former, så har också den starka besöksverksamheten som DON nu talar om något minskat.

Det andra som jag vUl säga är att herr Larfors gjorde gällande att inrikesutskottet bara har framhäUit regionalpolitiska faktorer. Om man läser i slutet av inrikesutskottets yttrande framgår det ganska tydligt att utskottet har vägt samman regionalpolitiska faktorer och intresset av en så rationell verksamhet som möjligt för verket, och det är i den sammanvägningen som inrikesutskottet har kommit fram tUl Sundsvall som lokahseringsort.

Herr NYGREN (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Larfors anförde tvä argument mot en förläggning tiU Sundsvall. Han sade att tyngdpunkten för den nya verksamheten

163

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

kommer att ligga i södra och meUersta delen av landet. Ja, där ligger i regel tyngdpunkten för aU verskamhet av detta slag. Skulle man ta det som ett motiv för lokaliseringarna, så skulle vi bli helt utan lokaliseringar i de nordligaste delarna av landet.

Sedan sade herr Larfors att DON avstyrker. Ja, jag kan trösta herr Larfors med att det nog inte finns någon myndighet - möjligen med något enstaka undantag - av dem som har varit aktuella för lokalisering, som inte har avstyrkt utflyttning. Men jag vågar säga att alla har avstyrkt flyttning tUl Norrland — och det vore ju sensationeUt om någon skuUe acceptera en flyttning dit upp. Det är naturligtvis en skev föreställning man har om Norrland.

Låt mig slutligen också säga helt kort att herr Westberg i Ljusdal försöker måla situationen för Gävleborg så väldigt dyster, men då vUl jag rekommendera honom att läsa dagens nummer av Arbetarbladet. Där står det bl. a. att SKF Stål i Hofors söker 85 man, och Sandviken måste ha 25 man per vecka året ut för att klara den enorma utveckling man där har. Vidare har tidningen frågat byrådirektör Pelle Strid pä länsarbetsnämnden i Gävleborg, och han säger så här: "I dagens läge kan man inte heller klara rekryteringen tUl SKF Stål och inte heller Sandviks behov."

Tidningen skriver vidare: "Behovet har varit stående sedan januari. Under vecka 23 skaU representanter för länsarbetsnämnden tillsammans med representanter för SKF och Sandvik göra besök i Norrbotten och Västerbotten för att på arbetsförmedhngarna informera om det rådande förhäUandet. Pelle Strid betonade att det största problemet i dag är att rörligheten hos arbetskraften är mycket liten."

När man har en sådan gyllene situation skall man inte anföra lokahseringspolitiska skäl för den aktueUa lokaliseringen.

164

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vad herr Nygren här sade är ju glädjande nyheter. Men man får komma ihåg att detta händer efter det att 600 arbetstillfällen har försvunnit i SandvUcen, och nu är det fråga om 150 nyanställda. Förbättringen har aUtså ingalunda de dimensioner som herr Nygren vUl göra gällande. Jag hänvisar till vad jag tidigare sagt om utvecklingen under 1972, som finns bestyrkt rned siffror.

När herr Larfors undervärderar Sandviken såsom lämplig lokaliseringsort och samtidigt säger att Jönköping tiUhör de orter tUl vilka man rekommenderar lokalisering av verk vUl jag påminna honom om att Gävle-Sandviken tUlhör de primära centra som genom riksdagens deklarationer har befunnits lämpliga att ta emot verk av det här slaget. Vi har också i det området en betydhgt svagare utveckling än man har t. ex. i Jönköping, och skälen för en lokalisering tUl Sandviken är därför utomordentligt starka enligt min mening.

För domstolsverket skulle en lokalisering tUl Sandviken innebära goda förbindelser med en lång rad domstolar och det stora antal institutioner i Stockholm, som verket bör ha samarbete med. Jag hänvisar till vad jag tidigare sagt i det avseendet.

Herr LARFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Winberg tog upp frågan om den besöksfrekvens som kan bli aktuell för det nya domstolsverket och sade att den naturligtvis kommer att bli särskilt hög i början, när verket byggs upp. Det är klart att den blir högre då, men den kommer säkert att bli hög även därefter. Det framgår också av DON:s remissyttrande, som finns refererat pä s. 4 i utskottsbetänkandet.

Jag tror att herr Winberg känner tUl att hovrätterna nu gör vissa inspektioner vid underrätterna. En del av det inspektionsarbetet kommer att övergå på domstolsverket — inte i vad det gäller den dömande men väl den administrativa verksamheten.

Domstolsverket skaU också svara för en del andra uppgifter, t. ex. utbildning. Domstolsverket kommer också att utöver domstolarna även syssla med åklagarna och andra myndigheter. Därför tror jag att det kommer att ha stor betydelse i framtiden att verket har en lokalisering som innebär korta resor tUl underrätterna och andra lokala myndigheter. Här viU jag skjuta in att flygresor tUl och frän Stockholm, som i debatten ofta omnämnes, är av begränsad betydelse. Av större vikt är de resor som skall göras ut till underrätterna och som inte får ta för mycket tid i anspråk.

Herr Westberg i Ljusdal sade i sin replik att jag skuUe ha undervärderat Sandviken. Nej, jag har inte undervärderat Sandviken på nägot sätt. Jag har bara sagt att Sandviken - om man vid en jämförelse mellan de tre orterna Jönköping, SundsvaU och Sandviken i det ena fallet lägger effektivitetsskäl och i det andra fallet regionalpolitiska skäl till grund för bedömningen - hamnar SandvUcen någonstans mitt emellan. Det är ingen undervärdering av Sandviken. Det är bara ett konstaterande av hur det förhåller sig just i det här faUet.

Jag är väl medvetan om att Gävle-Sandviken är ett primärt centrum. Jag har själv för en stund sedan deltagit i beslutet att tUl Gävle-Sandviken lokalisera totalt 920 tjänster.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Herr WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larfors nämnde att det nya verket skall ta över den inspektionsverksamhet som hovrätterna nu bedriver. Jag vUl då påpeka att jag i min värdering av omfattningen av denna i framtiden har vägt in både det och den inspektionsverksamhet som nu bedrivs från justitiedepartementet. Det bör kunna ge ledning när det gäUer att beräkna hur omfattande besöksverksamheten i framtiden från det nya verkets sida kan tänkas bli. Även om man lägger till en hel del tror jag att det som står i propositionen om det stora besöksbehov som föreligger är överdrivet.

Sedan vUl jag säga att när jag nämnde behovet av resor tUl Stockholm var det ett argument mot justitieutskottets betänkande där man hade nämnt att det nya verket skall ha kontakter med andra centralmyndigheter, just sådana centralmyndigheter som hgger i Stockholm. Då tycker jag att flygförbindelserna meUan den nya lokaliseringsorten och Stockholm är ganska väsentliga.

12  Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

165

Nr 95

Tisdagen den _. 22 maj 1973

Lokahseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! TUl herr Larfors vUl jag säga att om man väljer Sandviken som lokaliseringsort tillgodoser man både effektivitetssynpunkterna och de regionalpolitiska synpunkterna.

Herr LARFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad beträffar Sandviken som lokaliseringsort och herr Westbergs i Ljusdal åsikt att man tar hänsyn till både effektivitets- och lokaliseringssynpunkterna om domstolsverket placeras där vill jag bara hänvisa tUl de uttalanden som inrikesutskottet har gjort på den här punkten och som tidigare nämnts här. Jag tycker nog att jag där kan få stöd för min egen uppfattning i det här fallet.

166

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag har begärt ordet därför att jag har ansett det angeläget att få redovisa hur vi från justitiedepartementets sida har kommit fram tUl att Jönköping är den lämphga lokaliseringsorten. Jag har velat göra det därför att det inte skall behöva råda något tvivel om att våra bevekelsegmnder ingalunda enbart har varit effektivitetssynpunkterna utan att vi verkligen också har bemödat oss om att ta hänsyn till de regionalpolitiska synpunkterna. Jag vill erinra om att när vi 1970 tUlsatte utredningen om ett domstolsverk kastade redan utlokaliseringen från Stockholm sin slagskugga framför sig. Även om vi primärt skuUe ha velat ha domstolsverket i Stockholm, sade vi redan i direktiven att utredningen skulle undersöka om domstolsverket kunde förläggas utanför Storstockholmsomrädet.

Sä kom remissutfallet som har redovisats här i kammaren och som ju visade att flertalet av remissinstanserna förordade Stockholm, trots att man aUtså skulle försöka tänka pä någon ort utanför Stockholm. Men det var ju några remissinstanser som föreslog någon ort i Mellansverige eller Jönköping. Det kunde ha varit frestande för oss i justitiedepartementet att i den situationen, mot bakgrand av remissutfaUet, föreslå Stockholm. Vi gjorde nu inte detta utan föreslog Jönköping, och bakgrunden till det var de undersökningar -vi gjorde om vilken ort som bortsett från Stockholm skuUe kunna vara den bästa, sett frän effektivitetssynpunkt men ändå med beaktande av regionalpolitiska synpunkter.

Jag vill så knyta an till den här debatten. Inrikesutskottets ordförande nämnde något om att det kanske inte bevhövdes sä stora kontaktytor för domstolsverket, och jag utgår från att han dä kanske tänkte på förhällandet till allmänheten. Det må vara hänt. Men här har ju brutits en del synpunkter på frågan om hur mycket reseverksamhet som domstolsverket kan komma att behöva, och härvidlag vill jag säga till herr Winberg att det inte bara gäUer initialskedet. Vi har den bestämda uppfattningen att, som det sägs i propositionen, ofta återkommande personliga besök hos domstolarna kommer att bli nödvändiga inte bara i initialskedet utan också i fortsättningen. När vi tog hänsyn tUl detta — här kommer ju kostnadsaspekten med resor och sådant in i bilden -visade det sig att vi då i sista hand kom fram till att Örebro och Jönköping var de orter som från dessa utgångspunkter var lämpligast. Får

jag tUlåta mig att uttrycka mig nägot vanvördigt, kan jag säga att det visade sig att Jönköping låg en noslängd före Örebro.

Detta är de synpunkter som har varit vägledande för oss.

Det är klart att det måste tillmätas betydelse vad hovrätten för Övre Norrland i Umeå och hovrätten för Nedre Norrland i Sundsvall har sagt. Herr Winberg har berört detta, och jag medger gärna att jag också har uppfattningen att de har lagt arbetstekniska synpunkter på lokaliseringen. Vi kommer då tUl frågan om hur man skall kunna förena de ur regionalpolitisk synvinkel behjärtansvärda önskemålen med de betydelsefulla effektivitetssynpunkterna. Av den debatt som förts har vi fått klart för oss att om man skall lägga enbart arbetsekonomiska synpunkter och effektivitetssynpunkter på domstolsverket, skuUe man ha hamnat i första hand i Stockholm eller i andra hand i Jönköping. Vi har också hört de regionalpolitiska skälen utvecklas mycket vältaligt, men även förespråkarna för dessa har kunnat konstatera att det finns flera orter som är acceptabla, även om den ena orten har kunnat väga htet tyngre än den andra — Jönköping, SundsvaU och SandvUcen. För att komma fram till någonting som så långt det går tillgodoser dessa i viss mån motstridiga intressen, har vi från justitiedepartementets sida ansett att allting talar för en placering i Jönköping. Det är därför min förhoppning att kammaren vid den kommande röstningen skall följa justitieutskottets majoritet.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr JÖNSSON i Malmö (s):

Fru talman! Det är väl inte så vanligt att en sydvästskåning deltar i lokaliseringsdebatter, men trots det har jag ändå i fräga om domstolsverkets placering tagit mig friheten att begära ordet, även om tiden är långt framskriden.

Det är inte sä att Malmö, den ort där jag hör hemma, har blivit brandskattat vid utlokalisering av statlig verksamhet. Det är i stället Stockholm som har fått sitta emellan och som har gått miste om arbetstillfällen. Anledningen tUl att inte Malmö drabbats är helt enkelt att vi inte har några statliga verk i den mening som innefattas av riksdagens beslut om omlokalisering. Jag viU gärna säga att .vi klarat oss ganska bra, trots att vi inte har några statliga verk av den typ det här har varit fråga om. Visserligen har vi under de senaste åren haft en rätt kraftig befolkningsminskning i Malmö kommun, men vi har ändå inte dristat oss att ropa efter statliga verk och myndigheter. Jag har också uppfattningen att detta inte är det allena saliggörande. Jag tror att det har ganska liten betydelse för utvecklingen av en bygd. Vad som behövs är en livskraftig industri och handel, som möjliggör skapandet av varaktig sysselsättning.

Det är detta som givit mig anledning att begära ordet i frågan om domstolsverkets lokalisering. Jag är rädd för att vi stirrar oss blinda på den här utflyttningen och omlokaliserar verk och myndigheter för omlokaliserandets egen skull. Vi kan komma att tappa bort effektiviteten; det har nämnts här tidigare i dag. Resultatet kan bli en ineffektivitet som vi fär det besvärligt med. I vissa fall finns det också risk

167

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

för att det uppstår en byråkrati som inte kan vara tiU gagn för lösandet av de uppgifter som vederbörande institution eUer verk har att handlägga.

Detta betyder inte att jag inte helt och fuUt stöder det beslut som riksdagen i dag har fattat om omlokahsering av viss statlig verksamhet, utan jag tänker närmast pä det beslut vi strax gär att fatta beträffande lokahseringen av domstolsverket. Jag tycker inte att man i detta fall kan bortse från de uppgifter som verket har att lösa. Skälen för en rationell verksamhet måste här väga tyngre än de regionalpohtiska hänsynen.

Domstolsverkets uppgifter har redan redovisats i debatten. Jag skall inte upprepa dem utan hänvisar i den delen till de tidigare inläggen. Jag vill bara tUlfoga att det måste vara riktigt — det har för övrigt också tidigare understrukits - med täta personhga kontakter mellan domstolsverket och domstolarna genom en besöksverksamhet, så att verket effektivt kan lösa sin uppgifter.

Eftersom Jönköpmg är beläget i den del av landet där antalet myndigheter inom domstolsväsendet är störst, har jag för min del fastnat för att domstolsverket bör förläggas till Jönköping. Nägot som styrkt mig i denna uppfattning är det stora antal remissorgan som, om inte Stockholm kunde komma i fråga, i andra hand förordat en placering i Jönköping. Justitieministerns anförande här har ytterligare styrkt mig i denna uppfattning.

Jag nämnde tidigare att vi i Malmö inte har mist något verk. Inte heller har något verk eller någon myndighet lokaliserats tiU Malmöområdet, och så borde väl inte heller ha varit fallet. Men vi berörs naturligtvis ändå av detta genom att vi får vara med och betala kostnaderna. Därför kunde kostnadsfrågorna vara ett starkt skäl för mitt ställningstagande tiU placeringen av domstolsverket, och jag skaU inte sticka under stol med att de i ett tidigare skede var det. Men den aptit som i dag visats pä statliga verk och myndigheter får mig nästan att dra slutsatsen att man överlåter lokaliseringen av industri och näringsliv till de sydvästra delarna av vårt land och tUl storstäderna, och dä fär vi naturligtvis råd att vara med om att betala kostnaderna för utlokaliseringen av verk och myndigheter. Men en sådan utveckling tycker jag ändå skulle vara felaktig; som jag tidigare sade, har industrin och handeln ett avgörande inflytande när det gäller en bygds utveckling.

Jag önskar för min del att de norra delarna, och för övrigt hela vårt land, får en industriell utveckling som innebär bättre balans mellan de olika landsdelama i dessa avseenden. Kan vi skapa denna balans får lokaliseringen av statliga verk och myndigheter mindre betydelse från regionalpolitisk synpunkt, och det skuUe enligt min mening vara den rätta utvecklingen för alla delar av landet.

Med det anförda, fru talman, instämmer jag i det yrkande som har framställts av justitieutskottets ordförande fru Kristensson.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fm talman! I debattens sista stadium är det kanske inte mycket att tUlägga, allra minst efter det klara och koncisa anförande som herr justitieministern här höll för några minuter sedan. Jag kan i stort sett instämma i det anförandet och i de slutsatser som herr justitieministern

där drog. Jag skulle bara vUja göra några mycket korta kompletteringar.

Frågan om domstolsverkets lokalisering har tydligen varit en svår nöt att knäcka för vederbörande utskott, eftersom frågan har skjutits framåt så länge och legat på riksdagens bord utan ett avgörande. Och ändå borde väl själva avgörandet inte ha varit så svårt, i den mån man endast hade haft att ta stäUning tiU rena fakta i målet. De sakkunniga remissinstanserna har varit i stort sett samstämmiga och inte tvekat i sin bedömning av lokaliseringsort. För dem har Jönköping framstått som den naturliga lokaliseringsorten, då nu Stockholm av kända skäl inte har kunnat komma i fråga. Därför tycker jag det är en smula förvånande med det ställningstagande som inrikesutskottet har gjort.

Man kan naturligtvis alltid åberopa att en viss ort är i stort behov av sysselsättningstUlfällen och att därför just den orten måste få någon form av lokalisering, i stort sett sak samma vilken typ av lokahsering det blir, bara sysselsättningstUlfällena skapas. Men man måste rimligtvis också ta andra hänsyn än de rent sysselsättningsmässiga. Detta gäUer vid alla lokaliseringar, och det gäller självfallet också vid en lokalisering som den vi nu har att ta ställning tiU. Gör man det, ligger utan tvekan Jönköping bäst tUl vid bedömningen av skälen för och emot.

Här har talats mycket om kommunikationer och lättheten att nå olika delar av landet. Jag skall inte alls ge mig in på någon presentation av Jönköpings kommunikationer, men lät mig bara nämna en sak i sammanhanget. Flygkommunikationerna, som väl undan för undan kommer att spela en ökad roll i framtiden, är när det gäller Jönköping stadda i mycket snabb expansion. Det är faktiskt på det sättet, fru talman, att Jönköping nu häller pä att bli en av landets absolut största flygplatser - som t. o. m. har direktförbindelse med utlandet; någonting som i det här sammanhanget naturiigtvis spelar mindre roll men som ändå förtjänar att nämnas som ett exempel på expansionen just av flygkommunikationerna.

De här kommunikationsaspekterna måste tas med i bUden. Jag vill också nämna en annan sak. I de två stora utlokaliseringsomgångar som vi har behandlat här i riksdagen — den ena för nägot år sedan och den andra i dag - har det i ett par fall faktiskt varit pä det sättet, att de anställda i ett antal verk har begärt och mycket kraftigt agerat för att få bli lokaliserade just till Jönköping i stäUet för till de orter som föreslagits av Kungl. Maj:t. Att man har gjort denna bedömning inte minst med tanke på kommunikationsaspekterna framgår klart vid läsningen av de inlägg som har gjorts från de berörda personalorganisationerna.

Fru talman! Den här debatten gäller ju inte någon utflyttning, eftersom det rör sig om ett verk som skall nyupprättas. Därför borde man kunna betrakta denna lokalisering mera lidelsefritt än vad som är fallet i andra sammanhang och även lägga rätt stor vikt vid vad de sakkunniga remissinstanserna har sagt. I annat fall framstår en remissbehandling av sädana här ärenden som tämligen meningslös.

Fru talman! Jag tycker alltså att sakskälen i denna debatt talar mycket klart för Jönköping, och även jag vill yrka bifall tUl utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar Lothigius (m) och Johansson i Skärstad (c).

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvalt-n ingsmyndigh e t för domstolsväsendet, m. m.

169

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

170

Herr WESTBERG i Hofors (s):

Fm talman! I detta betänkande behandlas en motion som jag och några medmotionärer på Gävleborgsbänken har väckt, i vilken vi föreslår Sandviken som lokaliseringsort för det nya domstolsverket.

Mänga starka skäl talar för att speciella åtgärder vidtas för att vända den trend som-Sandvikens kommun och den omkringliggande regionen är inne i. En lokalisering av domstolsverket till Sandviken skulle inte bara ge Simdvikens kommuns invånare utan även invånarna i de omkringliggande kommunerna i Gästrikland en större tro på framtiden. Sandviken har ett mycket ensidigt näringsliv, dominerat av en industri — Sandvik AB. För kommunens och industrins företrädare har det länge stått klart, att man inte längre kan fortsätta att konservera eller nyskapa orter av tvä ensidiga typer, av vilka det ena samhället skall bebos av industrins anställda och det andra av utövare av service- och förvaltningsverksamhet. Jag viU framhålla att detta gäller inte enbart Sandviken utan över huvud taget bruksorter med ensidigt näringsliv, av vilka vi har flera speciellt i Gästrikland. Som ett av skälen tUl vår framställan i motionen om lokalisering av domstolsverket till Sandviken vill jag därför understryka nödvändigheten av en allmän satsning som kan leda till en allsidig befolkningsstruktur och regional balans i Gästrikland.

Sandvik AB har vid ett flertal tUlfällen efter framställning från statsmakterna utlokaliserat tUlverkningsenheter tUl andra delar av landet. I stödsyfte har bl. a. avdelningar utlokaliserats till Bollnäs, Tierp och Sveg. Detta har naturligtvis medfört negativa konsekvenser för Sandvikens kommun, både befolkningsmässigt och från sysselsättningssynpunkt. Kommunen har samhällssolidariskt accepterat utflyttningen av avdelningar från järnverket men har naturligtvis förutsatt att de negativa följderna i någon mån skulle kompenseras med annan sysselsättning tUl kommunen, då främst av sådan art att den skulle bidra tiU att förändra den snedstraktur som kommunen har.

Inrikesutskottet har, enligt vad jag anser, i sitt yttrande till justitieutskottet i denna fräga i sin bedömning inte tagit tillräcklig hänsyn tUl nu rådande förhållanden i Sandviken och Gästrikland. Detta säger jag med hänvisning tUl dels den snedstruktur som råder i stora delar av Gästrikland, dels den befolkningsminskning som regionen drabbats av på senare år. Förlusten för Gästrikland uppgick 1972 till drygt 600 personer, vilket har skapat problem och oro för framtiden, allra helst då det för dagen inte finns tecken på- någon förändring till det bättre i den trend som regionen är inne i.

Herr Nygren sade att det i dag i både radio och press har offentliggjorts att nyanställningar kommer att göras vid Sandvik AB. Den siffra som därvid har nämnts är emeUertid felaktig. De 25 man per vecka som Sandvik AB har angivit att man behöver skall i stort sett ersätta personal som på grund av pensionering eller av andra anledningar har slutat. 1971 slutade 600 personer vid järnverket i Sandviken och 1972 miste man sysselsättningstUlfällen för 100 personer. 1 år har det a-viserats ytteriigare minskning ay antalet tjänstemän. Man räknar nu med ett nytUlskott på ytteriigare 125 stycken kollektivanställda.

Herr Nygren nämnde också att företaget måste söka sig till Norrland

för att få tag på kollektivanställd personal. Tyvärr är det så; det är svårt att få folk tiU industrin, speciellt till bruksorter med ett mycket ensidigt näringsliv. När man nu för tiden - och det tror jag herr Nygren väl känner tiU - söker sig tUl en ny ort vUl man, om man är gift, att även hustrun och barnen får möjlighet tUl sysselsättning, och det är mycket svårt på bruksorter. Därför är det viktigt att vi ser tUl att det blir en mer allsidig sysselsättning på sådana orter.

En annan sak som jag anser måste vara med vid bedömningen av lokaliseringsort är vårt lands beroende av exportindustrin. Sandvikens Jernverks AB, vars moderbolag med anläggningar har säte i Sandviken, hade under 1972 en fakturering som uppgick till 1 744 mUjoner kronor, varav 88 procent avsåg export. Ur samhällsekonomisk synpunkt finns det därför även starka skäl som talar för en satsning på Sandviken. Skulle kommunens möjligheter att upprätthälla en god service för företagets anställda försämras sä finns det, viU jag påstå, stor risk för en framtida försämring för Sandvikens Jernverk att rekrytera skicklig arbetskraft, och därmed uppstår en försämrad konkurrenssituation. Vår höga levnadsstandard kan tUl stor del hänföras tUl vår viktiga handel med utlandet, och vi måste därför se tUl att satsa på orter med exportindustrier, så att de kan upprätthålla en god service för invånarna.

Med utgångspunkt i vad jag nu har sagt talar starka regionalpolitiska skäl för en lokalisering av domstolsverket till Sandviken.

Jag skall inte upprepa de arbetsekonomiska skäl och kostnadssynpunkter som anförts här ifrån talarstolen tidigare och som även framhållits av departementschefen och i utredningar. Jag vill sluta med att säga att såvitt jag kan förstå finns inga nackdelar ur kommunikationssynpunkt som talar emot en förläggning tiU Sandviken. Tvärtom anser jag att Sandviken har det bästa geografiska läget av de tre aktueUa orterna.

Fru talman! Jag yrkar bifaU tUl reservationen 2 till justitieutskottets betänkande nr 24.

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

I detta anförande instämde fru Thunvall (s) och fru Hjelm-Wallén (s) samt herrar Björk i Gävle (c), Haglund (s), Svedberg (s) och Östrand (s).

Fröken MATTSON (s):

Fru talman! Även jag kan instämma i den skildring av det sneda näringslivet i Sandviken som herr Westberg i Hofors nyss från denna talarstol har givit kammaren del av. Under de studier som justitieutskottet har företagit kring de fyra olika förslagen tiU lokalisering har -vi delvis kommit tiU en annan uppfattning än inrikesutskottet, nämligen att ur ren regionalpolitisk synpunkt är ett verk av domstolsverkets typ någonting som i allra högsta grad skulle gagna Sandviken, medan Sundsvall däremot behöver lokalisering av något annan typ.

Fm talman! Mitt namn återfinnes under justitieutskottets majoritetsförslag, ett förslag som förordar Jönköping. Att jag ändå mest kom att tala om Gävle-Sandviken beror på att man knappast nu kan tiUföra debatten några nya argument utom möjligen ett: Vi har, vUket betonats tidigare  av  utskottets  talesmän, främst tagit hänsyn tUl effektivitets-

171

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

synpunkten. Vi har med särskilt stort intresse- studerat de remissut-lätanden som lämnats av de hovrätter som, herr Winberg, föredragit Jönköping framför Sundsvall, även om det är skrivet på ett sådant sätt att det vittnar om ett beklagande över att man måste prioritera en annan ort än den egna. Man har alltså föredragit Jönköping framför Sundsvall. Vi har också sett Gävle-Sandviken ur effektivitetssynpunkt.

Jag tror att det är ganska väsentligt, när kammaren nu snart skall gå tUl votering, att utskottets ställningstagande blir helt klargjort. Herr Nygren som inledde denna debatt sade i sina första satser att justitieutskottet är i en kluven situation. Det är klart att vi är det. Det här ärendet har blivit komplicerat genom att inrikesutskottet har kommit tUl en helt annan slutsats än vad vi har gjort.

Vi som är i majoritet har som sagt mest tagit hänsyn tUl effektiviteten och därför stannat för Jönköping pä de grunder som herr Larfors, herr Jönsson och herr justitieministern tidigare mycket tydligt har redovisat. Men jag tror att det är av värde för kammaren att få veta att jag, och jag är inte ensam bland majoriteten, ser Gävle—Sandviken som nära nog Ukvärdigt med Jönköping. Vi har studerat förhållandena riksmässigt, vi har diskuterat med jurister, vi har läst remissutlåtandena och tagit del av alla de handlingar som finns i ärendet. Vi har också för vår del fäst mycket starkt avseende vid det omdöme som DON givit att man med hänsyn till vunna erfarenheter absolut tar avstånd från Sundsvall som lokaliseringsort.

Därför tycker jag att det är ganska viktigt att någon från justitieutskottet stiger upp och tydligt säger ifrån att det finns, som vi ser det, två alternativ för domstolsverket. Det ena är det alternativ som vi föreslår, Jönköping, det andra likvärdiga alternativet är Gävle—Sandviken med Sandviken som slutiig placeringsort.

Jag ber därför, fru talman, att få ställa ett andrayrkande — det kommer ju att bli flera voteringar — om bifall till reservationen 2 av herr Westberg i Ljusdal, fru Hjelm-Wallén och herr Måbrink om att domstolsverket förläggs tUl Gävle med slutlig placering i Sandviken.

172

Herr ERNULF (fp):

Fm talman! Vi har nu i debatten hört tre olika kommuner rekommenderas som förläggningsort för det blivande domstolsverket. .Argumenteringarna för och emot de tre förslagen gör kanske tUlsammans ett nägot förvirrat intryck. Trots detta tänker jag bidra till denna förvirring genom att förespråka en fjärde förläggningsort. 1 statsverkspropositionen, där Jönköping föreslås som förläggningsort, framhåller departementschefen att personhga kontakter främst mellan domstolarna och domstolsverket genom ofta återkommande personliga besök på domstolarna blir ett oumbärligt inslag i domstolsverkets verksamhet. Täta kontakter krävs också, fortsätter departementschefen, med andra centralmyndigheter såsom statskontoret, riksrevisionsverket, rikspolisstyrelsen, byggnadsstyrelsen, riksskatteverket och statens personalutbildningsnämnd, alltså en rad myndigheter i Stockholm.

Jag tror att detta i huvudsak är riktigt, även om det kan ligga någonting i vad herr Winberg nämnde om hur verkligheten kan komma

att gestalta sig. Det är naturligtvis inte alltid man når upp till den ambitionsnivå i fråga om kontakter som är önskvärd, framför allt inte om man placeras på en olämplig lokaliseringsort.

Justitieutskottet anknyter i sitt betänkande till de här uttalandena av departementschefen. För egen del säger utskottet att departementschefens uttalanden innebär att starka effektivitetsskäl talar för att domstolsverket förläggs tUl Stockholmsområdet eller i vart fall tUl den del av landet där antalet myndigheter inom domstolsväsendet är stort. Utskottets slutsats blir att verket skall förläggas tUl Jönköping, och då spelar regionalpolitiska synpunkter en stor roll.

För min egen del tycker jag förstås att departementschefens uttalande och de omständigheter han anför ganska bestämt pekar på Stockholm som förläggningsort och inte någon ort ute i landet. Det är också rätt naturligt att Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, som representerar de domare ute i landet som bildar en stor del av domstolsverkets klienter, har förespråkat Stockholm. Det är de som skall bära de praktiska konsekvenserna av lokaliseringen. Det är de som vet vad en förläggning tUl den ena eller andra orten kommer att innebära och det är de som fär olägenheterna om man väljer fel. Helt anturligt säger de att Stockholm är den i särklass lämpligaste lokaliseringsorten. Sällan har väl ett sakligt argument av så stor tyngd, uttryckt av så sakkunniga personer, negligerats i det slutiiga avgörandet.

Dessutom finns det ytterligare några andra omständigheter som talar för Stockholm som jag här vUl nämna. Enligt riksdagens beslut skall domstolsverket ha ledningen av domstolsadministrationen i vårt land — fastän med den bestämda förmaningen att inte försöka påverka domstolarnas dömande verksamhet. Det här är, det vill jag understryka, en både betydelsefull och mänga gånger ömtålig uppgift. Den mäste skötas så att man inte sätter någon käpp i hjulet för rättskipningen eller på annat sätt försvårar den dömande verksamheten, annars kan konsekvenserna bli rätt beklagliga för resultatet av domstolarnas arbete, och jag tror att alla ledamöter här i kammaren är angelägna om att vår rättskipande verksamhet i landet skall arbeta under goda betingelser, inte sä mycket för domarnas skull utan för parternas.

Men om man skall nå detta mål måste man ha tillgång till en rad befattningshavare i domstolsverket, som har erfarenhet av dömande verksamhet, för att kunna begripa problemens praktiska innebörd. Dessutom bör de ha handlag med administrativa uppgifter. Det är inte alla domare och inte alla skickliga domare som har det. Slutligen är det högst angeläget att de är i besittning av ett allmänt sett gott praktiskt omdöme.

Det är ganska stora krav man måste ställa om det här skall fungera bra. Det är inte särskilt lätt att få tag i personer med en kombination av alla dessa goda egenskaper.

Man måste förutsätta - och det framgår av propositionen - att en rad befattningshavare bör vara domare som lånas in från domstolsväsendet till domstolsverket för att tjänstgöra där under kortare eller längre tid. Om man då skall rekrytera domare med dessa goda andra egenskaper utöver kunnigheten i domarvärv, dä är faktiskt domstolsverkets lokali-

Nr95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

173

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

seringsort av stor betydelse, ja, kanske av avgörande betydelse. Flertalet domare är sannolikt ganska måttligt intresserade av en sådan tjänstgöring, om det betyder att de för kortare eller längre tid mäste byta bostadsort och efter fullgjord tjänstgöring på nytt skall flytta. Om man nu anser det angeläget att välja personer som fyller dessa höga kvalifikationskrav, är det angeläget att man väljer en lokaliseringsort där det finns tUlgång tUl ett ganska stort rekryteringsunderlag. Då har man utsikter att finna de rätta människorna.

Utifrån dessa synpunkter är Stockholm den klara lokaliseringsorten. Där finns vår största hovrätt, där finns vår största underrätt och i Stockholmsområdet finns ett flertal andra stora underrätter. Yngre domare från andra hovrätter och underrätter ute i landet brukar i stor utsträckning tjänstgöra i Stockholm längre eller kortare tid som revisionssekreterare, som kommittésekreterare eller som lagstiftare i kanslihuset.

Min slutsats blir att skälen för Stockholm som lokaliseringsort är så starka att man borde ha låtit dessa väga över regionalpolitiska önskemål. Jag beklagar att sä inte har skett men jag förstår att ett yrkande om Stockholm som förläggningsort inte har någon utsikt att vinna gehör i kammaren. Därför anser jag det meningslöst att framställa ett sådant yrkande. Jag kommer för min egen del att rösta på Jönköping som är det förslag som har minst olägenheter.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Efter den argumentation för domstolsverkets lokalisering till Jönköping som redan framförts, framför allt av justitieministern, är det inte mycket i sak att tUlägga. I debatten har två bedömningsgmnder gjort sig gällande. Den ena tar regionalpolitiska hänsyn och den andra arbetsfunktionella. Det är framför allt i det senare avseendet som Jönköping är att föredraga. Kommunikationerna tUlåter goda förbindelser med de flesta övriga institutioner som domstolsverket behöver ha kontakt med. Rekrytering av behövlig personal bör också kunna ske relativt smärtfritt, dä det redan finns institutioner i Jönköping med liknande struktur i fråga om personal. Jag tänker då på hovrätt, länsstyrelsen och annan länsförvaltning.

Därtill kommer att kommunen visat ett stort intresse när det gäller att ordna lokalfrågan. Den plats man anvisat i stadens centrum har nära anslutning till hovrätten, till bibliotek och arkiv, och får anses förmånlig i sammanhanget. De kommunala myndigheterna har också framhållit att innan permanenta byggnader hunnit uppföras har man möjlighet att med kort varsel stäUa tillfälliga lokaler tUl förfogande.

Jag vUl, herr talman, med dessa ord yrka bifall till utskottets framställning.

174

I detta anförande instämde herr Wirtén (fp).

Herr OLSSON i Timrå (s):

Herr talman! Den debatt som nu pågått om justitieutskottets betänkande nr 24 rörande domstolsverkets placering har enligt min mening blottat en rad underligheter. En av dessa är att justitieutskottet inte tillräckligt tagit upp och betonat lokaliseringsfrägan. Vi har ju tidigare diskuterat ett betänkande frän inrikesutskottet, och jag menar att det utskottet bättre kan pröva lokaliseringsfrägan. Där har man ju också enhälligt utan reservationer tiUstyrkt lokaliseringen av domstolsverket tUl SundsvaU. Varför har nu detta skett? Låt mig nämna några siffreruppgifter som troligen har blivit avgörande för att inrikesutskottet enhälligt föreslagit Sundsvall.

Västernorrlands län har under perioden från 1962 minskat sin befolkning med 7 096 invånare. Visserligen motiverar man i reservationen 2 en förläggning av domstolsverket till Sandviken med att Gävleborgs län under 1972 haft större utflyttning än Västernorrlands län. Men ser man, som jag tidigare sagt, hur utvecklingen har varit under en tioårsperiod finner man att Gävleborgs län haft en utflyttning av 649 invånare. Ställ denna utflyttning mot det av mig tidigare nämnda antalet 7 096 frän Västernorrlands län under samma tid!

Dessutom vill jag liksom herr Nygren uppmärksamma kammarledamöterna på att nyhetsmedierna i dag publicerar en uppgift av innebörden att länsarbetsnämnden i Gävleborgs län skall ge sig in i bl. a. Västerbotten och värva arbetskraft tUl Sandvikenområdet, där man genom utökning av driften vid järnverket redovisar ett ökat arbetskraftsbehov.

Ser man dessutom pä utvecklingen i Jönköpings län, så noterar man där en ökning av befolkningstalet med 19 940 personer under samma tidsperiod. Jag tycker att det är siffror som bör beaktas.

TUl detta kan också läggas att delegationen för lokalisering av statlig verksamhet i mars 1971 ansåg att "övervägande skäl talade för att domstolsverket förlades tUl SundsvaU". I sitt slutbetänkande, som avgavs i juni 1972, vidhöll delegationen sin ståndpunkt.

Någon ljusning i sysselsättningsläget i dag för Västernorrland är det minsann inte fräga om. Jag skulle vilja påstå motsatsen. Inom en period av cirka ett år är det varslat eller beslutat om industrinedläggningar som minskar antalet sysselsättningstUlfällen med närmare 900. Av dem finns omkring 650 i Sundsvall-Timräregionen.

Jag vill liksom tidigare talare understryka att vi i Sundsvall har en hovrätt och dessutom två avdelningar av kammarrätten. Men det är främst lokaliseringssynpunkterna som jag vill framhålla, eftersom både Sundsvall och Jönköping beträffande nu verksamma domstolar kan jämställas.

En annan viktig fråga för en myndighet som domstolsverket är väl ända kommunikationerna. I det fallet kan nämnas att Sundsvall har goda kommunikationer. Det gäller inte minst flyget, med direktförbindelser inte enbart tUl Stockholm utan också till Göteborg och de södra delarna av landet.

Herr talman! Med det sagda yrkar jag bifall till reservationen 1 av herr Nygren m. fl.

1 detta anförande instämde herr Wiklund i Hämösand (s).

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

175

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. rn.

176

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Med anledning av vad herr Olsson i Timrå sade om att inrikesutskottet skulle vara lämpligast att bedöma en lokaliseringsfråga av den här arten viU jag citera vad inrikesutskottets presidium har sagt här i kväll. Inrikesutskottets ordförande sade: Domstolsverket är sådant att det utan alltför stor olägenhet kan förläggas tUl Norrland, Inrikesutskottets vice ordförande sade: Det är klart att Jönköping har ett centralare läge än Sundsvall, men utan några större olägenheter kan verket placeras i Norrland och Sundsvall. Är det olägenheter som skall vara avgörande för om ett verk skall placeras på den ena eller den andra orten? Jag kan inte finna annat än att det vägledande ändå mäste vara var det blir effektivast att förlägga verket.

Jag vill i sammanhanget understryka vad regeringens talesman, justitieministern, sade i kväU, nämligen att om verket inte skall förläggas till Stockholm — och det är ju borta ur bilden — är Jönköping den lokaliseringsort som gör att verket blir effektivast.

Herr Olsson i Timrå anförde några siffror, som skulle visa att Jönköpings län hade ökat sä mycket under den här tidsperioden. Jag vill bara tala om att fr. o. m. nyåret är det 8 000 personer från länet som försvinner till Halland. Jag menar inte att det är ett argument för att lokalisera domstolsverket till Jönköping, men skall man ta den ena siffran kan man också ta den andra.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag, som är regeringens förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall tUl I :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr I av herr Nygren m. fl. samt 3 :o) reservationen nr 2 av herr Westberg i Ljusdal m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Nygren begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Westberg i Ljusdal begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som  viU att  kammaren  till  kontraproposition  i huvudvoteringen

angående justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten A

antar reservationen nr I av herr Nygren m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej  har  kammaren   till   kontraproposition   i  nämnda  votering

antagit reservationen nr 2 av herr Westberg i Ljusdal m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -105

Nej  -   100

Avstår —    96

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   justitieutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 24 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Nygren m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nygren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   149

Nej -   145

Avstår —       7

Punkten B

Utskottets hemställan bifölls.

§  3  Föredrogs justitieutskottets betänkanden:

Nr 21 i anledning av propositionen 1973:92 med förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m. m. jämte motioner

Nr 22 i anledning av propositionen 1973:104 med förslag till lagom fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Nr 23 i anledning av propositionen 1973:89 med förslag till godkännande av fördrag mellan Sverige och Australien om utlämning

Nr 25  angående uppskov med behandhngen av vissa ärenden

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående på dagens föredragningslista upptagna ärende till morgondagens sammanträde,

§ 4 Herr talmannen meddelade att pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottets betänkanden nr 54 — 57 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden och skatteutskottets betänkande nr 39 sättas närmast efter jordbruksutskottets betänkande nr 28,

§  5  Anmäldes och bordlades

Lagutskottets betänkande

Nr 19 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1973:93 med förslag till lag om konvertibla skuldebrev m. m, jämte motioner

Nr 95

Tisdagen den 22 maj 1973

Lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m.

Försvarsutskottets betänkande

Nr  18 med anledning av propositionen 1 973:1 24 angående förvärv av aktier i Crownair Swedish Ltd AB jämte motioner

177

Nr 95                     Socialförsäkringsutskottets betänkanden

Tisdagen den            "  ' ' anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1973:63 angående

22 mai 1973          studiesocialt stöd jämte motioner

-------------------- ----- Nr  18 i  anledning av  Kungl, Maj:ts i propositionerna   1973:1   och

1973:63  gjorda framställningar om anslag för budgetåret  1973/74 tUl

studiesociala åtgärder m, m.

Utbildningsutskottets betänkanden

Nr 28 i anledning av propositionen 1973:76 angående samhällsinsatser på läromedelsområdet jämte motioner

Nr 29 i anledning av propositionen 1973:77 angående skolväsendets organisation i glesbygd m, m, jämte motioner

Näringsutskottets betänkande

Nr 58 i anledning av propositionen 1973:97 med förslag tUl lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m, m,, jämte motioner, samt motioner om delägarsparande m, m,

§  6  Kammaren åtskUdes kl, 0,09,

In fidem

BENGTTÖRNELL

/Solveig Gemert