Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:94

Tisdagen den 22 maj

Kl. 10. 00

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

§ 1 Justerades protokollet för den 14 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionen nr 2000 till socialutskottet.

§ 3 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkande nr 28, skatteutskottets betänkanden nr 38 och 39, jordbruksutskottets betänkanden nr 25-28 samt näringsutskottets betänkanden nr 54—57.

§ 4 OmJokaliseringav viss statlig verksamhet

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 22 i anledning av propositionen 1973:55 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet jämte motioner.

I propositionen 1973:55 (finansdepartementet) redovisades förslag till en andra etapp av omlokahsering av statlig verksamhet. Förslaget innebar att 9 myndigheter och delar av ytterligare 6 myndigheter med sammanlagt ca 3 700 anstäUda skulle lokaliseras tiU 11 orter utanför Stockholmsområdet. Inflyttning på de nya lokaliseringsorterna beräknades kunna ske under åren 1976-1980.

I propositionen hemställdes att riksdagen godkände de allmänna riktlinjer för omlokalisering av central statlig verksamhet som föredragande departementschefen angett.

I detta sammanhang hade behandlats

dels följande under allmänna motionstiden väckta motioner:

1973:637 av herr Richardson m. fl. (fp, c, m),

1973:1517 av herrar Bmndin (m) och Clarkson (m),

1973:1518 av fröken Eliasson m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en skyndsam parlamentarisk översyn av möjligheterna tiU en överflyttning till regional nivå av vissa arbetsuppgifter i de statliga verken,

1973:1519 av herr Gustafs.son i Byske (c) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skuUe anhåUa att tiU SkeUefteå lokaliserades lämplig statlig verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

1973:1538 av herr Norrby i Äkersberga m. fl. (fp, c, m, vpk) vari hemstäUts att riksdagen med omprövning av tidigare stäUningstagande beslutade att sjöfartsverket skulle lokaliseras tUl Nynäshamn,

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner:

1973:1650 av herr Dahlgren m. fl. (c),

1973:1670 av herr Henmarkm. fl. (fp, c),

1973:1674 av herr Brännström m. fl. (s),

1973:1675 av herr Nilsson i Stockholm m. fl. (s),

1973:1681 av herr Bohman m. fl, (m) vari hemställts att riksdagen med avslag på proposition 1973:55 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning av de samlade kostnaderna för och konsekvenserna i övrigt av tidigare beslutad omlokalisering av statlig verksamhet,

1973:1682 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c),

1973 ;1700 av herr Andersson i Nybro (c),

1973:1701 av herr Blomkvist m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:55 beslutade

1. att statens jordbruksnämnd lokaliserades till Skövde,

2. att statens brandinspektion och statens brandskola lokaliserades till Skövde,

1973:1702 av herr Brännström (s),

1973:1703 av herr Elmstedt m. fl. (c, s, fp) vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1973:55 skulle

1. godkänna vad som i motionen anförts angående decentralisering av beslutsfunktionen,

2. hos Kungl. Maj:t uttala sig för att Blekinge län skulle komma i fråga vid lokaliseringen av framtida nytiUkommande statlig verksamhet och vid eventuell ytterligare omlokalisering,

1973:1704 av fru Eriksson i Stockholm (s) vari hemställts

1. att riksdagen med avslag på propositionen 1973:55 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att den redan beslutade utflyttningen skulle vara genomförd innan frågan om det föreliggande förslaget ånyo anmäldes för riksdagen,

2. att, om avslagsyrkandet på hela propositionen icke vann majoritet, frågan om statens bakteriologiska laboratorium ytterligare prövades, innan någon utflyttning kom i fräga,

3. att civilförsvarsstyrelsen icke utlokaliserades innan en utredning om dess sammanslagning med överstyrelsen för ekonomiskt försvar genomförts.

1973:1705 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:55 skulle

1. godkänna vad som i motionen anförts angående personalfrågorna,

2. uttala att nyetablerade statliga verksamheter samt statliga verksamheter, som framdeles befanns kunna utlokaliseras från Stockholmsområdet, borde lokaliseras i första hand tUl regionalpolitiskt angelägna områden i enlighet med vad som angivits i motionen,

3. uttala att fortsatta strävanden till decentralisering av den statliga verksamheten främst borde inriktas pä decentralisering till länsdemokratin.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

1973:1706 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c, fp, m) vari hemställts att riksdagen beslutade att lokalisering av statens jordbmksnämnd tUl Jönköping skulle anstå i avvaktan på närmare utredning och prövning av de med en sådan lokalisering förenade följderna, varvid även borde prövas huruvida utlokalisering över huvud taget borde ske av jordbruksnämnden,

1973:1707 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemstäUts

1. att Kungl. Maj:t gav samtliga statiiga verk och myndigheter, som inte berördes av riksdagens beslut 1971 om utflyttning från Stockholm, i uppdrag att snarast möjligt redovisa detaljerade undersökningar av respektive verks möjligheter att decentralisera sin verksamhet till regional och lokal nivå,

2. att riksdagen i avvaktan pä sådan utredning och erfarenheter från första utflyttningsetappen uppsköt sitt ställningstagande till den andra utflyttningsetappen,

1973:1708 av herr Hellström m. fl. (s),

1973:1709 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1973:1710 av herrar Hylländer (fp) och Richardson (fp) vari hemställts att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:55 beslutade

1. att Kungl. Maj:t skulle undersöka respektive verks möjligheter att decentralisera sin verksamhet tiU regional och lokal nivå,

2. att uppskjuta ställningstagandet till den andra utflyttningsetappen i avvaktan på utredning och insamlande av erfarenheter frän den första utflyttningsetappen,

3. att i samband med ett kommande förslag till utlokahsering efter detta uppskov Skaraborgs län med Skövde som centrum kom med som utlokaliseringsort,

1973:1711 av fru Jonäng (c) och herr Björk i Gävle (c).

1973:1712 av fru Kristensson m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade avslå förslaget i propositionen 1973:55 om att delar av FOA skulle lokaliseras utom Stockholmsområdet,

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

1973:1713 av herr Nilsson i Växjö m. fl. (s, c, fp, m),

1973:1714 av herr Nordgren (m) vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att de delar av mynt- och justeringsverket som år 1971 beslöts skulle omlokaliseras till Eskilstuna i stället omlokaliserades till Söderhamn,

1973:1715 av herr Norrby i Äkersberga (fp) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:55 skuUe avslå förslaget rörande utlokaUsering av försvarets forskningsanstalt,

1973:1716 av herr Norrby i Äkersberga (fp) vari hemställts att riksdagen i avvaktan på en utredning om bl. a. omlokalisering av statlig verksamhet inom Stockholmsområdet uppsköt sitt ställningstagande tUl den andra utflyttningsetappen,

1973:1717 av herrar Norrby i Äkersberga (fp) och Wirmark (fp) vari hemstäUts att riksdagen skulle avslå proposition 1973:55 i vad avsåg flyttning av skolöverstyrelsens intagningssektion och enhet för provkonstruktion,

1973:1718 av herr Nygren m. fl. (s, c),

1973:1720 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c) samt

1973:1722 av herr Wijkman (m) vari yrkats avslag på förslaget i propositionen 1973:55 om utlokalisering av patent- och registreringsverkets bolagsbyrä.

Utskottet hemställde

1. beträffande avslag på propositionen och uppskov med stäUningstagandet till ytterligare omlokalisering m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:1681, 1973 :1704, yrkandet I, 1973:1707, yrkandet 2, 1973-1710, yrkandena 2 och 3, samt 1973:1716,

2. beträffande delegering av beslutsfunktioner m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:1518, 1973:1703, yrkandet I, 1973:1705, yrkandet 3, 1973:1707, yrkandet I, och 1973:1710, yrkandet I,

3. beträffande genomförandet av omlokaliseringarna inom ramen för ett sysselsättningspolitiskt program att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1709, yrkandena 1,2 och 4,

4. beträffande statlig garanti för visst antal arbetsplatser pä lokaliseringsorterna att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1700,

5. beträffande omprövning av lokaliseringen av arméns tekniska skola att riksdagen skulle avslå motionen 1973:637,

6. beträffande omprövning av sjöfartsverkets lokalisering att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1538,

7. beträffande omprövning av mynt- och justeringsverkets lokalisering att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1714,

1. beträffande nytt förslag till omlokaliseringsorter m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1670,

2. beträffande statens brandinspektion och statens brandskola att riksdagen med avslag på motionen 1973:1701, yrkandet 2, skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

10. beträffande sprängämnesinspektionen att riksdagen skuUe bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

11. beträffande kontroUcentral inom luftfartsverket för norra flyg-informationsregionen att riksdagen skuUe bifalla Kungl. Maj;ts förslag,

12. beträffande statens bakteriologiska laboratorium att riksdagen med avslag pä motionerna 1973:1704, yrkandet 2, 1973:1708 och 1973:1718 skuUe bifaUa Kungl. Maj :ts förslag,

13. beträffande försvarets forskningsanstalt att riksdagen med avslag på motionerna 1973:1519 i denna del, 1973:1712 och 1973:1715 skulle bifalla Kungl. Maj;ts förslag,

14. beträffande försvarets teletekniska laboratorium att motionerna 1973:1519 i denna del och 1973:1702 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

15. beträffande patent- och registreringsverkets bolagsbyrä att riksdagen med avslag pä motionen 1973:1722 skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

16. beträffande del av skolöverstyrelsen att riksdagen med avslag på motionen 1973:1717 skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

17. beträffande statens vägverk att riksdagen med avslag på motionen 1973:1650 skulle bifaUa Kungl. Maj:ts förslag,

18. beträffande statens trafiksäkerhetsverk att riksdagen skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

19. beträffande civilförsvarsstyrelsen att riksdagen med avslag på motionerna 1973:1682 i denna del och 1973:1704, yrkandet 3, skulle bifalla Kungl. Maj :ts förslag,

20. beträffande försvarets civilförvaltning att riksdagen med avslag på motionen 1973:1682, i denna del, skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

21. beträffande fortifikationsförvaltningen att riksdagen med avslag på motionen 1973:1682, i denna del, skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

22. beträffande statens jordbmksnämnd att riksdagen med avslag på motionerna 1973:1701, yrkandet I, och 1973:1706 skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

23. beträffande del av statens institut för företagsutveckling att riksdagen skulle bifaUa Kungl. Maj.ts förslag,

24. beträffande televerkets teleskola att riksdagen med avslag på motionen 1973:1711, yrkandet 1, skulle bifalla Kungl. Maj;ts förslag,

25. beträffande televerkets byggnadsavdelnings byggnadskontor att riksdagen skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag,

26. beträffande omprövning av lokaliseringen av Svenska Penninglotteriet AB att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:1517 och 1973:171 1, yrkandet 2 i motsvarande del,

27. beträffande lokalisering av AB Tipstjänst att riksdagen skulle avslå motionen 1973:17 11, yrkandet 2 i motsvarande del,

28. beträffande lokalisering av huvudkontoren för statliga företag

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

med verksamhet i Norrbotten att motionen 1973:1720, yrkandet I, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande personalfrågor m.m. att motionema 1973:1675, yrkandet 2, 1973:1705, yrkande I, och , 1973:1709, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

30. beträffande uttalande om framtida omlokahsering att motionen 1973:1675, yrkandet 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

31. beträffande industrisysselsättningen i Storstockholmsområdet att motionen 1973:1675, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

32. beträffande beaktande av vissa regioner vid framtida ny- eller omlokaliseringar av statlig verksamhet att motionerna 1973:1674, 1973:1703, yrkandet 2, 1973:1705, yrkandet 2, 1973:1713 och 1973:1720, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

33. att riksdagen — i den mån frågorna inte behandlats i det föregående - godkände de allmänna riktlinjer för omlokalisering av central statlig verksamhet som föreslagits i propositionen.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande avslag pä propositionen och uppskov med ställnings
tagandet till ytterhgare omlokalisering m.m. av herrar Nordgren (m),
Peterson i Linköping (fp) och Oskarson (m) som ansett att utskottet
under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:1681, 1973:1704, yrkandet 1, 1973:1707, yrkandet 2, 1973:1710, yrkandet 2, och 1973:1716 skuUe avslå propositionen 1973:55 utom i vad gäUde kontrollcentralen inom luftfartsverket för norra flyginformationsre-gionen, statens brandskola, statens brandinspektion och sprängämnesinspektionen,

2. beträffande delegering av beslutsfunktioner m. m. av herrar Eriks
son i Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Peterson i
Linköping (fp). Stridsman (c), Oskarson (m) och Mattsson i Skee (c) som
ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

art riksdagen med bifaU tiU motionerna 1973:1518, 1973:1703, yrkandet I, 1973:1705, yrkandet 3, 1973:1707, yrkandet I, och 1973:1710, yrkandet I, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservantema anfört,

3. beträffande omprövning av mynt- och justeringsverkets lokalisering
av herr Nordgren (m) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1714 upphävde beslutet att förlägga den aktuella delen av verket till Eskilstuna och i stället beslutade omlokalisering till Söderhamn,

4. beträffande försvarets forskningsanstalt av herr Eriksson i Arvika (fp) som ansett att utskottet under 13 bort hemställa,

att riksdagen med avslag pä Kungl. Maj;ts förslag och i anledning av

motionerna 1973:1519 i denna del, 1973:1712 och 1973:1715 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört,

5. beträffande del av skolöverstyrelsen av herr Eriksson i Arvika (fp) som ansett att utskottet under 16 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1717 sarht med avslag på Kungl. Maj:ts förslag som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört samt

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

6. beträffande statens jordbruksnämnd av herr Eriksson i Arvika (fp) som ansett att utskottet under 22 bort hemstäUa,

att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts förslag samt i anledning av motionerna 1973:1701, yrkandet 1, och 1973:1706 som sin mening gav Kungl. Maj-.t till känna vad reservanten anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande ställningstagande till förslagen om de olika myndigheterna av herrar Nordgren (m), Peterson i Linköping (fp) och Oskarson (m),

2. beträffande regionalpolitiska riktlinjer av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c),

3. beträffande genomförandet av omlokaliseringarna inom ramen för ett sysselsättningspolitiskt program av herr Hallgren (vpk),

4. beträffande arméns tekniska skola av herr Oskarson (m),

5. beträffande mynt- och justeringsverket av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Peterson i Linköping (fp). Stridsman (c), Oskarson (m) och Mattsson i Skee (c) samt

6. beträffande statens bakteriologiska laboratorium av herr Hallgren (vpk).

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Inrikesutskottets betänkande nr 22 behandlar frågan om ytterligare omlokalisering av viss statlig verksamhet.

Som bekant fattade riksdagen för nästan exakt tvä är sedan beslut enligt propositionen 29 är 1971 att myndigheter eller delar av myndigheter med sammanlagt 6 100 anställda skuUe omlokaliseras. Många remissinstanser betraktade med rätta det förslaget som ett hastverk med bristfälliga analyser av berörda funktioner samt i avsaknad av erforderligt underlag för en samhäUsekonomisk bedömning av förslagets konsekvenser. Bristen pä erforderliga kontakter med respektive verk samt bristen pä hänsynstagande till och samråd med de personalgrupper som berördes av utflyttning ansåg vi påtaglig. Att vi trots detta, i den då avgivna partimotionen, i princip tUlstyrkte förslaget berodde på att vi konstaterat att den närings- och lokaliseringspolitik som dittills bedrivits ej givit

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

önskat resultat. Vi i moderata samUngspartiet ansåg att behovet av ett snabbt förverkligande av en aktiv lokaliseringspolitik var ytterligt angeläget med tanke pä arbetsmarknadsläget, specieUt inom allmänna stödområdet. Värt ställningstagande skedde emellertid med det uttryckliga förbehållet att riksdagen biföU de rikthnjer som vi förordade. Vi krävde tUlsättande av en parlamentarisk utredning med representation för de fackliga organisationerna samt ekonomisk expertis, med uppdrag att utarbeta underlag för bedömningen av eventuellt fortsatt decentraliseringsverksamhet samt att framlägga konkreta förslag därom. Någon sådan utredning har inte kommit till stånd. Någon utvärdering av den första utflyttningsetappens följder vare sig för de olika verkens arbetsmöjligheter och effektivitet i fortsättningen eller för utflyttningsorterna har inte presterats. Inte heller har det skett någon analys av effekterna på de statsfinansiella och samhällsekonomiska områdena.

De regionalpolitiska vinster som kan göras av en fortsatt omlokalisering enligt nu föreliggande förslag borde, enligt moderata samlingspartiets mening, ha vägts mot de kostnader och andra olägenheter som en fortsatt utflyttning medför. Man har inte brytt sig om att utreda möjligheterna att uppnå samma eller kanske t. o. m. bättre regionalpolitiska effekter genom andra och effektivare åtgärder. Man har inte heller beaktat möjligheterna att flytta ut beslutsfunktioner i stäUet för att flytta ut hela verk.

Vi är väl medvetna om de svårigheter som är förknippade med kalkyler av det här slaget. Men vi anser ändå att försök kunde ha gjorts för att uppskatta de vinster och förluster förslaget innebär ur samhällsekonomisk synpunkt.

I propositionen har de direkta kostnaderna för den föreslagna omlokaliseringen beräknats till 525 mUjoner plus 15 miljoner för ökade ärliga driftkostnader. Enligt vår uppfattning i moderata samlingspartiet finns anledning anta att de verkliga kostnaderna kommer att bli väsentligt högre och i vart fall överstiga 1 000 miljoner kronor de närmaste åren på grund av dels investerings- och utflyttningskostnader och dels genom avsevärda effektivitetsförluster föranledda av försämrade kontaktmöjligheter, inkörningsproblem, förluster av värdefull erfaren personal osv. Värt antagande har klart bekräftats vid uppvaktningar och i skrivelser frän berörda myndigheter. Detta kommer senare i debatten att ytterligare belysas av herrar Oskarson och Adolfsson.

Beslutet innebär alltså enligt vår uppfattning ett våldsamt slöseri med skattebetalarnas pengar, samtidigt som allt fler människor i vårt land i dag kräver sparsamhet med statens medel för att i någon män begränsa skattetrycket.

Herr talman! Med anledning av vad som framkom i går och vid dagens radioutsändning ber jag att få påpeka att en omfördelning av skatteuttaget, som skulle medföra ytterligare belastning av vår företagsamhet och särskilt hårt drabba de mindre och medelstora företagen, de arbetskraftsintensivaste företagen, kan i varje fall inte jag acceptera. Ett sådant förslag medför bara, efter vad jag kan förstå, att man i ännu större utsträckning än hittills kommer att rationalisera och permittera, dvs. det skulle snarare försvåra än förbättra nuvarande läge på arbetsmarknaden.

När det gäller regeringens förslag om gruvdrift i Stekenjokk eller utflyttning av ett fredsförband till Arvidsjaur anförde regeringen samhällsekonomiska kalkyler som stöd för sina förslag. I det fallet ansågs sådana beräkningar värda att ligga tUl gmnd för beslutsfattandet. Varför har man inte försökt göra motsvarande beräkningar i det här aktuella fallet? Om oöverstigliga svårigheter verkligen möter att i förväg göra en adekvat samhällsekonomisk bedömning, är det enligt min uppfattning ännu mer angeläget att avvakta resultatet av den utflyttning som redan beslutats. Sedan man kan överblicka verkningarna av etapp I bör man i vart fall ha visst underlag för att göra den nödvändiga samhällsekonomiska bedömningen.

Likaledes har, herr talman, verkens personalorganisationer påtalat de stora problem och svårigheter ur personliga, familjära och mUjösyn-punkter som förslaget innebär för personalen.

Vi anser att det här är en hänsynslös tvångsförflyttning, som föga rimmar med exempelvis statsministerns uttalande i propositionen 1972:111. Pä s. 10 sägs: "Både den regionalpolitiska och den fysiska planeringen måste bygga pä den enskUda människans behov och önskemål." Vi i moderata samlingspartiet delar uppfattningen, men mycket tyder på att regeringen nonchalerar de enskUda människornas önskemål i samband med detta förslag, liksom i mänga andra fall.

Med anledning av uppvaktningarna har vi förstått att det är svårt att med bestämdhet uttala sig om hur stor del av personalen som kommer att medfölja. Den frågan är emeUertid av den största betydelse för att bedöma såväl verkningarna och sysselsättningsläget på inflyttningsorterna och de förberedelser man där måste göra som effektiviteten inom myndigheten i dess fortsatta arbete. Om en stor del av personalen — särskilt sådan i nyckelställningar — inte följer med till den nya orten, tvingas man räkna med att effektiviteten i det fortsatta arbetet allvariigt kommer att gå ned för lång tid framåt. Om å andra sidan personalen i stor utsträckning medföljer, blir effekterna pä sysselsättningen på den nya orten liten, ja, resultatet kan i vissa fall t. o. m. bli att man ökar arbetslösheten på inflyttningsorten.

Jag vill i det sammanhanget bara kort erinra om att arbetsmarknadsstyrelsen i sitt remissyttrande understrukit svårigheterna att bereda medföljande familjemedlemmar sysselsättning.

Det är förståeligt att den berörda personalen är missnöjd med såväl handläggningen av utredningen som själva utflyttningen. TCO skrev t. ex. att begreppet samråd inte kan användas som beskrivning av vad som förekommit i det här sammanhanget. Jag tror att företagsnämnden vid FOA väl uttryckt vad många av de anställda vid de berörda myndigheterna känner. I dess yttrande heter det, att man "finner det orätt, odemokratiskt och föga jämlikt att en liten grupp människor skall tvingas göra stora personliga uppoffringar för att samhället skall nå en högst tvivelaktig, och i vilket fall icke av delegationen påvisad vinst". Herr Oskarson kommer ytterligare att belysa dessa personalproblem.

Regeringens förslag är aUtså, såvitt vi förstår i moderata samlingspartiet, iUa genomtänkt. Som exempel kan jag ytterligare nämna omlokaliseringen av enheterna vid SÖ, patent- och registreringsverkets

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

bolagsbyrå samt televerkets byggnadskontor. De föresläs bli omlokalise-rade, trots att de är föremål för omfattande utredningar, enligt vUka dessa myndigheter skaU omorganiseras, och det är mycket ovisst hur de kommer att se ut i framtiden. Ja, man har t. o. m. ifrågasatt dessa organs existens. Regeringen föreslär alltså här en omlokahsering av verksamheten utan att man vet hur det kommer att se ut vid tidpunkten för utflyttningen. Då måste det vara rätt svårt för mottagningsorten att förbereda en sådan inflyttning.

Ett Ula förberett och dåligt genomtänkt förslag blir inte bättre därför att det har ett vackert syfte. Regionalpolitiken och lokaliseringspolitiken är alldeles för viktiga för att man skall förstöra förtroendet för dessa åtgärder genom att nu fatta beslut om ytterligare utlokalisering. Vi anser i moderata samlingspartiet att man skaU a-wakta tUl dess erfarenheter erhåUits av etapp nr 1. TiU dess skaU man pröva andra vägar att lösa sysselsättningen och lokaliseringspolitiken, t. ex. genom en bättre och mera realistisk näringspohtik.

Med de orden, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2 som är fogade tUl detta betänkande.

Så, herr talman, några ord angående reservationen 3 och ett par särskilda yttranden.

Regionalpolitikens mål skall enligt vår mening i första hand vara att skapa sysselsättning i det s. k. aUmänna stödområdet och därmed jämförliga orter.

Jag är därför mycket förvånad över att man i förevarande proposition föreslagit utlokalisering av verken tiU i stort sett samma orter som blev tillgodosedda vid förra etappen och att då liksom nu en mycken liten del kommer tUl orter inom allmänna stödområdet.

Exempelvis Hälsingland som tillhör stödområdet och som förra gången blev helt utan men väl av ledande representanter för regeringspartiet föreslagits komma i åtanke vid denna etapp har inte heller nu erhållit någonting alls.

1 händelse att vår reservation nr I faller och Eskilstuna genom omlokaliseringen tUldelas arbetsplatser för ytterligare 600 personer anser jag, såsom jag anfört i reservationen 3, att frågan om mynt- och justeringsverkets placering skall omprövas. Myntverket har som bekant av utredningen föreslagits bli utlokaliserat tiU Söderhamn, och med fattiga tre rösters övervikt avslogs inrikesutskottets dåvarande förslag om att placera detsamma i Söderhamn. Sysselsättningsproblemen i Söderhamn är, som framgår av arbetsmarknadsstatistiken, för närvarande minst lika bekymmersamma nu som då, speciellt på byggnadsområdet, vilket jag förmodar kommer att bekräftas av herr Östrand som jag ser är anmäld på talarlistan.

I det särskilda yttrandet nr 5 bekräftar de övriga borgerliga representanterna i utskottet att deras principiella inställning är att mynt- och justeringsverket borde ha placerats i Söderhamn, och jag hoppas att dessa ledamöter kommer ihåg detta vid en eventuell votering.

Slutligen, herr talman, vill jag göra kammaren uppmärksam på vad som framhålls i det särskUda yttrandet nr I men också på ett feltryck i det särskUda yttrandet. Den sista meningen i den tryckta versionen av

yttrandet lyder pä följande sätt: "För den händelse vår reservation 1 skulle vinna kammarens bifall kommer vi att stödja yrkanden om avslag pä propositionen beträffande enskilda myndigheter." Den meningen skaU ha den lydelse som förut finns i den version som vi erhöll för justering, där står det: "För den händelse vår reservation I inte skuUe vinna

Sammanfattningsvis, herr talman, ber jag med vad jag här har anfört att fä yrka bifaU tiU reservationerna 1, 2 och 3 samt, om kammaren avslår reservationen 1, bifall tUl även reservationerna 4, 5 och 6 av herr Eriksson i Arvika m. fl.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr PETERSON i Linköping (fp):

Herr talman! Vi som ägnar oss åt politik skall med rätta vara observerade och iakttagna. Det är viktigt att massmedier av olika slag kritiskt prövar vad vi säger och beslutar. Det är nödvändigt att allmänheten, som är vår uppdragsgivare, inte ett ögonblick lämnar oss i fred utan ständigt frågar efter motiv och argument för värt handlande.

Alla med politiska förtroendeuppdrag vet att denna bevakning både är påfrestande och stimulerande. Utan den skulle inte demokratin leva. Utan den skulle vi fuUgöra vår uppgift sämre.

Ingen kan under någon längre tid vara innehavare av politiska förtroendeuppdrag om han inte kan eUer vUl finna sig i dessa villkor.

Vi har inte rätt att avskärma oss från kritik som ifrågasätter motiv och argument. Men en sak fär inte ifrågasättas: ivern att vilja ta del av hela sanningen innan man fattar sitt beslut.

Ingen politiker kan begära respekt för sina åsikter och för sina beslut om han medvetet blundar för fakta och vill undandra sig information.

Samma fakta och samma information leder hos olika förtroendemän tUl olika beslut. Det är ingenting märkvärdigt med det. Det är också vår uppgift att pröva hållfastheten i argumenten och granska värdet av informationen.

Men ingen får sväva i tvivelsmål om att de beslut som fattas är frukter av ingående överväganden — där alla i sammanhanget relevanta fakta har funnits med.

I den fråga vi i dag diskuterar här i kammaren har detta gmndläggande -villkor för ett riktigt beslut satts i fråga. Man har frän åtskilliga håll påpekat att vi inte har tUlräckligt omfattande underlag för att fatta sä viktiga beslut som det här är fräga om. Man har också frågat om det möjligen är så att vi inte vill få reda pä allt, därför att det kanske skulle störa ritningarna för beslut som redan är fattade.

Jag vill inte låna mig tiU den sortens insinuationer som den senare frågan är ett uttryck för. Jag ifrågasätter inte mina kollegers bevekelse-grunder för det ena eller andra beslutet i den här frågan. Men jag vågar ändock varna för risken att vi genom en förenklad debatt och låsta positioner kan ge stoff åt den farliga föreställningen att våra beslut inte skulle vila på fullgott underlag.

När frågan om den andra etappen av utflyttning av statliga verk behandlats inom folkpartiets riksdagsgrupp har vi kommit tUl den slutsatsen att det underlag vi har för beslutet inte är tillräckligt. Alltför

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

många frågor som rör personalen, kostnaderna, förvaltningarnas effektivitet m. m, är obesvarade i utredning och proposition.

Majoriteten av folkpartiets riksdagsgrupp biträdde riksdagens beslut om en första etapp av utflyttning av statliga verk. Trots att det också då fanns allvarliga invändningar mot beslutsunderlaget ansågs värdet av att skaffa erfarenhet även av utflyttning av hela verk så värdefull att det för de flesta tog över i och för sig berättigade invändningar.

Nu är läget annorlunda. Förberedelserna inför genomförandet av denna första etapp gär för flera av verken in i sitt slutskede. De två tre närmaste åren skaU flyttningen ske. Aktiviteten i verken, hos mottagande kommuner och hos hundratals familjer är hög inför en flyttning som för alla inblandade parter är av genomgripande betydelse.

Osäkerheten om hur det skall avlöpa och spänningen inför allt det nya är självklart mycket stora. Skall farhågorna om försämrad service från verken besannas eUer skall de visa sig överdrivna? Och framför allt, hur skaU alla problem som hänger samman med personalens och deras familjers omställningar lösas? Man kan stäUa upp långa listor med frågor som man borde ha besvarade allteftersom den första etappen genomförs.

Mot denna bakgrund är det naturligt att många vill vänta litet med fortsättningen. Nog verkar det här vara att hasta mer än vad som är klokt och nödvändigt att redan nu besluta om en andra etapp.

Det är emeUertid inte bara alla dessa erfarenheter som behöver avvaktas. Det är också kompletteringar i utredningsmaterialet som måste göras och som borde ha varit avklarade redan innan propositionen skrevs. Jag tänker på den alternativa metoden att geografiskt sprida arbetstUlfäUen och beslutanderätt inom den centrala förvaltningen — att decentralisera i stället för att bara byta placeringsort för ett helt verk.

1 partimotionen frän folkpartiet i samband med första etappen påpekades, som sä många gånger förr, vikten av att decentralisera den statliga förvaltningen. I motionen ströks under att decentraliseringsalternativet pä sikt sannolikt innebär större regionalpolitiska effekter än utlokalisering.

Förra året väcktes en separat motion, i vilken folkpartiet krävde att aUa verk som inte berördes av utflyttningsbeslutet 1971 skuUe få i uppdrag att själva utreda vUka möjligheter man ansåg sig ha att decentralisera sin verksamhet. Vi nämnde då att direktiven för en sådan utredning borde gä ut på att begära verkens syn på utsikterna att flytta ut upp tUl 80 procent av sin verksamhet från Stockholm.

Det är inget tvivel om att de interna utredningar som gjorts i några verk stärkt oss i övertygelsen om att decentraliseringsvägen är den rätta för att nå aUa de mål som kan ställas upp för en minskning av den centrala statliga förvaltningen i Stockholm. Se pä resultaten av utredningarna i televerket, vägverket och domänverket! I samtliga dessa verk har man bett att få gå den vägen för att förena en bantning av verksamheten i Stockholm med en effektivisering av förvaltningen. Det råder inget tvivel om att dessa vällovhga strävanden från verkets sida äventyras om vi nu beslutar i enlighet med propositionens förslag.

Låt mig, herr talman, få peka på åtminstone fyra viktiga krav som kan uppfyllas bättre med decentraliseringsalternativet;

För det första ger det bättre möjligheter att sprida arbetstUlfällena i förvaltningen över hela landet. Inget primärt centrum behöver bli utan, såsom nu sker. Dessutom kan åtskiUiga beslut och arbetsuppgifter förläggas tUl våra 280 kommuner i stället för centralt i ett verk.

För det andra kan man ta större hänsyn tUl personalens individuella önskemål. Genom att man låter varje verk göra en omorganisation efter sina speciella förutsättningar kan genomförandet ske i etapper och förläggas sä i tiden att det bättre sammanfaller med naturliga avgångar, makes förvärvsarbete, barnens utbUdning etc.

För det tredje leder med stor sannohkhet en decentralisering av förvaltningen tUl en effektivare förvaltning. Jag vUl erinra om televerkets och domänverkets interna utredningar, som just syftade till att öka verkens effektivitet. Svaret på frågan: Hur skall verken bh effektivare? är decentralisering.

För det fjärde och slutligen innebär decentraliseringen ett mera spritt beslutande, dvs. ökad närdemokrati. Ansträngningarna i detta syfte får inte mattas därför att vi flyttar de centrala ämbetsverken. Jag vill erinra kammaren om att ökad uppmärksamhet pä denna fråga krävs av folkpartiets, centerpartiets och moderata samlingspartiets ledamöter i reservationen 2.

Vi har sammanfattningsvis möjligheter att förena alla goda syften om vi väljer decentraliseringsalternativet. Det är en gåta för mig att man har blundat för detta.

Det råder inget tvivel om att det är det regionalpolitiska motivet - en dämpning av expansionen i Stockholm och en jämnare fördelning av arbetstillfällena också inom den statliga förvaltningen — som spelat den avgörande rollen i den här frågan. Som jag redan påpekat skulle man få en ännu jämnare fördelning av arbetstiUfäUena om man valde decentraliseringsalternativet.

När man ser till den regionalpoUtiska effekten måste man dessutom fråga sig om vi möjligen skulle kunna få fler arbetstiUfäUen med de medel som nu ställs till förfogande. Det är ett resonemang som tyvärr lyser med sin frånvaro både i utredningen och i propositionen. Ändå borde ju det vara en tanke som slår varje ekonomiskt lagd människa; Finns det en billigare väg att nå samma eller bättre mål?

Låt mig tUl slut peka på några uppgifter som finns i den proposition som vi skall diskutera om en vecka — den om de regionalpolitiska medlen. Där anges att vi sedan en mer aktiv regionalpohtik började bedrivas 1965 skapat 18 000 arbetstiUfäUen för knappt 2 miljarder kronor. Det mesta av de medlen är dessutom län som kommer att betalas tillbaka till staten.

Även om detta i och för sig inte är något häpnadsväckande gott resultat så visar det möjligen att vi är på rätt väg.

Men jämför man detta med kostnaderna för en omflyttning av 3 800 tjänster som om allt räknas med snarare Ugger över än under 1 miljard kronor så måste tveksamheten öka.

Jag vill med det här inte ha sagt att varje motiv saknas för utflyttning av hela verk. Jag har bara velat stryka under att det finns många viktiga aspekter som inte har blivit belysta och som därför motiverar att vi

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

skjuter pä ställningstagandet tUls en sådan komplettering skett. Av den anledningen anser jag att frågan bör återremitteras till fortsatt utredning och yrkar därför bifall till reservationerna I och 2.

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! När riksdagen 1971 beslutade om den första etappen av utflyttningen av statliga verksamheter rådde stor politisk uppslutning kring meningen att den borde följas av en andra etapp. Denna mening hade närmast formen av en beställning. Såväl den första som den andra utlokaliseringsetappen har förordats av en stark remissopinion. I stort sett gemensamt för remissopinionen är dock att man anser att den egna verksamheten inte skall bh föremål för utflyttning.

I de riktlinjer och målsättningar för den kommande regionalpolitiken som riksdagen tog ställning till före jul i fjol var det också stor uppslutning från alla partier kring att utlokalisering av statliga verksamheter var ett av medlen att ernå bättre regional balans.

Den mycket starka befolkningstiUväxten i Stockholm har inte minst under 1960-talet bestått i en expansion av den statliga förvaltnings- och administrationsapparaten. Tre fjärdedelar av den förvärvsarbetande befolkningen i Stockholm arbetar inom administrations- och tjänstesektorn. Det har från alla politiska partier uttalats att man viU dämpa storstädernas och inte minst Stockholms tillväxt. Trots den påtagliga näringsmässiga ensidigheten i Stockholm mäste man dock konstatera att dess arbetsmarknad är den mest attraktiva i hela landet. Med vanlig rörlighet och avgång inom denna arbetsmarknad bör det finnas rimliga möjligheter i Stockholm för de flesta statstjänstemän som inte flyttar med till de nya orterna att få ett lämpligt arbete.

För centerns del är denna utflyttning av statliga verksamheter primärt en fråga om utflyttning av arbetstiUfällen och inte av människor - jag vUl understryka detta. Det är givetvis lika svårt att flytta från en ort där man anpassat sig och där man trivs oavsett var orten ligger. Det gäller naturligtvis också Stockholm.

1971 engagerade vi oss mycket starkt för att så långt möjligt eliminera de personliga olägenheterna med utflyttningen. Vi har också tagit upp denna fråga i år. Det gäller oavsett om de anställda flyttar med till de nya ortema eller utnyttjar möjligheten tUl omflyttning till nytt arbete i Stockholm. I 1971 års utskottsbetänkande gav också uttryck för detta. Dessa strävanden har fullföljts genom statens personalnämnd och genom andra organ.

Från personalorganisationerna har uttryckts att man uppnått rimhga förhandlingsresultat. Särskilda insatser görs såväl för personal som flyttar som för dem som viU stanna kvar. Ändå är det ju alldeles klart att inte alla problem kunnat bemästras. De personliga situationerna kan vara av tusen och ett ohka slag. Så är det för oss alla i värt samhälle. Samhällets resurser att lösa alla problem är begränsade. Det gäller också de anställda i de verksamheter som nu föreslås bli utlokaliserade.

Vi har i vårt land en inte så liten otrygghet på grund av förändringar i näringsliv och samhälle. Strukturförändringen i jord- och skogsbruk är ett exempel. Den har berört hundratusentals människor med betydande

personhga tragedier som följd i vissa fall. Större och mindre företag läggs ner med ibland stora återverkningar för enskUda. I Karlskrona förändrades t. ex. situationen radikalt för ca 4 000 människor, när varvet där mäste läggas ned. I och för sig är ju inte det någon tröst för alla dem som trots de särskilda åtgärderna ändå känner sig drabbade genom verksutflyttningen.

Ett föränderligt samhälle skapar svårlösta problem, som i enskUda fall inte är möjliga att tUlfredsställande bemästra. Det finns anledning att beklaga detta. Jag vill dock slå fast att vi frän centern är angelägna om att lösa dessa problem så långt det går. I detta sammanhang viU jag inte använda argumentet att vissa statstjänstemän har skyldighet att flytta med arbetsuppgiften. Vi har inte sett problemen från den utgångspunkten. De politiska partierna var förra gängen eniga om att det inte kan ankomma på någon annan än statsmakten att besluta om lokahsering av statliga verksamheter. Ingen torde väl heUer i dag ifrågasätta denna rättighet utifrån helhetens och samhäUets bästa.

Även denna gäng har inrikesutskottet trots tidspress avsatt tid till hearings. Naturligtvis har då såväl personalfrågor som verksamhetens framtida effektivitet främst berörts. Jag tvivlar inte på de uppvaktandes ärliga övertygelse och avsikter. De är säkert de allra bästa. I de enskilda fallen tycker jag dock att det ibland har varit svårt att bedöma den praktiska verkliglieten och sakinnehållet i en del uttalanden. Man får ju inte helt utesluta att vissa framförda motiv — utan direkt avsikt, det vill jag gärna också understryka — kan ha överbetonats och betraktats från så att säga den ena partens synpunkt. 1 nägot fall har vi haft möjlighet att ta del av ohka meningsriktningar. Det är onekligen berikande även i dessa sammanhang. Kontakter av olika slag och verksamhetsmönster för de utlokaliserade verken kommer naturligtvis att i vissa fall förändras. Jag -vUl inte utesluta att överkostnader i en del fall kommer att uppstå. De får då vägas mot de fördelar man vinner med utflyttningen. Förmodligen kommer den nya verksamheten efter en tid att ha anpassat sig ganska bra. Vissa exempel från det enskUda näringslivet visar detta.

I nägot fall kan vi ha huggit i sten, när vi trots varningar frän vederbörande personal ändå har biträtt propositionen. Från oppositionssidan har vi inte haft någon insyn i utredningsarbetet, och det är ju på det stadiet man har möjligheter att tränga in i den praktiska verkligheten. Jag beklagar att inte parlamentariker har givits denna möjlighet. Att vänta tUl dess erfarenheter vunnits skulle förskjuta genomförandet av denna andra etapp fram tiU mitten av 1980-talet. Osäkerheten och ovissheten hade då kvarstått hos många verk och skulle menligt ha påverkat deras verksamhet.

Kostnadema för utflyttningen anges i propositionen till 420 mUjoner kronor i investeringskostnader och 100 miljoner kronor i flyttningskostnader. Nedgången i produktionen och sämre effektivitet uppskattas i propositionen tUl 15 miljoner kronor i initialskedet och beräknas avta efter hand. Personal som besökt utskottet har sagt att alla dessa belopp är för lågt beräknade. Utredningsmannen herr Vinde uttalade i utskottet att samtliga berörda verk hade fått i uppgift att göra ekonomiska beräkningar men i allmänhet tagit ganska lätt på den uppgiften. Endast i ett

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

2 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

fall, jag inte nu erinra mig vUket verk det var, hade man lagt ned ett grundligt arbete för att få fram en realistisk siffra. Den visade sig ligga under den utredningsmannen beräknat. Även på det här fältet står alltså uppgift mot uppgift. Det är svårt för en i dessa specieUa problem icke initierad att få en objektiv bild.

Redan 1963 uttalade den dåvarande lokaliseringsutredningen att den statliga förvaltningen var mycket trångbodd och splittrad inom Stockholmsområdet. Samma förhållanden råder också nu. Mycket stora nybyggnadsbehov förutses om inte statliga förvaltningar flyttas ut. Det är ett känt förhållande att det är betydligt dyrare att bygga i Stockholm än flerstädes i övriga landet. Man kan därför räkna med att det här inte är fräga om en nettokostnad för nybyggen på 420 mUjoner kronor. Dessutom byggs vissa lokaler för kommunalt behov samman med lokaler för statliga behov, som det ändå skuUe varit nödvändigt att bygga i Stockholm. En viss vinst bör t. o. m. kunna göras på grund av att man slipper bygga dyrt i Stockholm. I vissa fall har verk som föreslås bli utflyttade nyss flyttat in i nya lokaler. Det är förståeligt om de anställda i de fallen upplever en utflyttning nu som negativ och som exempel pä mindre god planering.

Risken för nedgång i effektiviteten under flyttningsskedet är uppenbar men bör nog inte överdrivas. Effektiviteten pä den nya orten jämförd med effektiviteten om verksamheten legat i Stockholm är svårbedömbar. Jag tror dock att man inte kan utgå från, som det påståtts från en del häll, att den i övervägande antalet fall blir sämre. På plussidan har man dessutom att räkna med vad verksamheten kommer att betyda för en differentiering av arbetsmarknaden pä den nya orten och vad det betyder att denna ort får ett antal nya arbetstUlfäUen. På flera av orterna kommer också utflyttningen att ha stor betydelse för utvecklingen av den högre UtbUdningen där, t. ex. FOA:s och SBL;s utflyttning till Umeå.

TUl sist, herr talman, några ord om reservationen 2 rörande den framtida decentraliseringen av statliga verksamheter. Den nu ifrågavarande utlokaliseringen är endast en geografisk utlokalisering. Den primära frågan för oss i centern är en decentralisering av statliga funktioner till kommunal nivå och länsnivå. Vi är övertygade om att vårt samhälle skulle fungera bättre om en sådan decentralisering gjordes. Det är i de allra flesta fall mest rationellt att ha ledningsfunktionerna för riksuppgifter i huvudstaden. De allra flesta verken kommer också i framtiden att ligga där. Samma förhållande gäller sä gott som alla riksomfattande närings- och fackliga organisationer och institutioner. Enligt centerns mening kan emellertid mycket som nu handläggs centralt i Stockholm, såväl av staten som av andra, mycket väl och med bättre effekt decentraliseras ut tUl regionema och kommunerna. Från flera av de statliga verken har vid deras kontakter med inrikesutskottet framkommit samma mening. Det är enligt vår uppfattning inte bara fråga om att decentralisera funktioner utan också, och inte minst, beslutanderätt.

Det skulle vara utomordentligt värdefullt, enligt vår mening, för länsdemokratiutredningen att ta del av ett ambitiöst utredningsarbete inom de statliga verken för att utröna vilka uppgifter som med fördel kunde decentraliseras. Även utskottsmajoriteten ställer sig i princip

positiv tUl en decentralisering men vill inte fatta det enligt vår uppfattning naturliga beslutet att ge länsdemokratiutredningen det mest geniuna material man kan tänka sig genom att låta verken själva framlägga alternativ tUl en utflyttning i form av förslag tUl decentralisering av verksamheten.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall till reservationen 2 och i övrigt tUl utskottets hemstäUan.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

I detta anförande instämde herrar Torwald och Persson i Heden samt fröken Pehrsson (samtliga c).

Herr LÖVENBORG (vpk):

Hen talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i aUa sammanhang där verksutflyttning varit aktueU sökt framhålla att den i vart fall inte är någon regionalpolitisk åtgärd av tyngd och betydelse.

Det är fel när man från regeringshåll söker skapa det intrycket, och det är hka fel när regionala politiker på hemmaplan agerar precis som om livet och framtiden hänger samman med frågan om den egna bygden kan få ett statligt verk — lUcsom en skänk frän ovan.

Vi kommunister ser hur bockfoten tittar fram under moder Sveas kjortelfåll. Regeringen har ett självklart intresse av att framställa omlokaliseringen av viss statlig verksamhet som en mycket tung regionalpolitisk åtgärd. Man känner trycket från en folkopinion som med all rätt vredgas över den avfolkning och utarmning som har drabbat hela länsdelar, en utarmning som har sanktionerats och befrämjats av den sittande regeringen.

Det är en hård kritik, som måste svida i skinnet pä de ansvariga, och den svedan söker man nu lindra genom åtgärder som man tror kan bidra tUl att sänka temperaturen några grader i områden där kritiken är störst, där även de troende vacklar inför trycket av de väldiga regionala problem som tornar upp sig. Det är därför man lägger fram en riksplan som i gmnden ingenting förändrar. Det är därför man går in för omlokalisering av statliga verk, vars andra etapp riksdagen nu diskuterar.

Men regeringen får också erfara sanningen i det gamla ordspråket om att "hur man än vänder sig har man ändan bak". Visserligen gör man nu å ena sidan en del lokala förtroendemän hka lyckliga som Israels barn när det regnade manna frän himlen, men ä andra sidan har man skapat en proteststorm från tjänstemän och andra här i Stockholm — en opinion mot regeringen som moderater och folkpartister begärligt slickar i sig.

I reservationerna är visserligen både moderater och folkpartister tämhgen stUlsamma, men i deras tidningar och i vissa andra sammanhang har det varit mycket larmande, mycket talande och skrivande om vilken eländig situation de berörda tjänstemännen hamnar i.

Men vi har länge haft en annan typ av tvångsförflyttning - en tvångsförflyttning i massomfattning som har pågått under många är. Det har rört sig om vanliga arbetare. Då har också folkpartiet och de moderata tigit och samtyckt. Den tystnaden liksom den omsorg man nu har utvecklat inför en annan typ av arbetskraftsförflyttning är verkligen talande.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Däremot är reaktionen från de berörda tjänstemännen själva mera respektabel. Att tvingas flytta mot sin vilja är alltid någonting negativt, oavsett det gäller flyttning från Pajala tiU Trollhättan, frän Stockholm tUl Umeå eller vUken ort det nu kan handla om.

Från vpk;s sida vill vi betona hur viktigt det är att myndigheterna tar största möjliga hänsyn tUl berörd personal, att man inte stelbent klampar fram. Ett av de problem vi har pekat på är att utflyttningen kan skapa nya sysselsättningsproblem, framför allt för kvinnorna, de kvinnliga moatjéerna.

I en stencU som riksdagsmännen fick i sina fack för en tid sedan citerar en av de aktionsgrupper som har varit i verksamhet några meningar som Olof Palme uttalade vid den socialdemokratiska partikongressen 1972:

"Det stämmer inte med våra principer om rättvisa att kvinnan ständigt skall stå tillbaka pä arbetsmarknaden, att kvinnorna alltid skall ha lägre löner och sämre trygghet, sämre utbildning — allt under motiveringen att kvinnan skall återgå tUl hemmet och få sin försörining av någon annan."

Statsrådet Löfberg har i direktiven tUl en utredning om kvinnans situation i statsförvaltningen sagt följande: "Jag viU för egen del framhåUa att de offentliga arbetsgivarna har ett stort ansvar för utveckhngen mot jämstäUdhet, för utvecklingen mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsplatsen. Staten som arbetsgivare bör därför inom ramen för sin personal- och lönepolitik pröva vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas i syfte att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor."

Jämställdhet måste självfallet också innebära samma chans tUl arbete. Regeringen har lagt fram ett förslag som nu behandlas och måste givetvis erinras om sitt ansvar för att frågor av den typen blir lösta på ett för personalen acceptabelt sätt.

Jag vill emellertid passa på att säga att den grupp som nu är aktuell för förflyttning är en sällsynt gynnad kategori i jämförelse med den stora massan utlokaliserade. 1 mitt län har folk sä länge jag kan minnas, och säkert långt tidigare, levt under hotet att få flytta, vare sig de har velat eller inte. Den utflyttningen har tvingats fräin av storkapitalet, den har administrerats och befrämjats av regeringen, som i det fallet har haft fullt stöd av både folkpartister och moderater. Det är en utlokalisering som har genomförts i massomfattning, och den har skapat tusen och åter tusen mänskliga tragedier.

De arbetare som har sparkats i väg med enkel biljett har inte haft något val. Möjligen har de haft valet mellan att flytta och att svälta ihjäl. .Då'har det inte varit frågan om någon bedömning av familjens totalsituation, om exempelvis den ena parten i famUjen har kunnat få jobb på utflyttningsorten. Man har inte haft någon klagomur. Motspänstiga har fått stämpeln arbetsvägrare och blivit utstämplade från sina kassor.

Den kategorin utlokaliserade har inte heller haft någon möjlighet att ställa krav på viss bostadsstandard, social service eller liknande. Ofta har de hamnat i en baracktUlvaro av sä deprimerande karaktär att ingen myndighet skulle ens drömma om att erbjuda nägot liknande till de

tjänstemän som nu är aktuella för förflyttning. De har inte haft några garantier för säkert, långvarigt och välbetalt arbete.

För den kategori som nu aktuell är situationen precis tvärtom. De kommuner som skall ta emot de här verken har tävlat om att erbjuda de bästa möjliga vUlkor. Ja, man har bUdligt talat rullat sig i stoftet för att ordna aUt sä bra som möjligt. Som skottspolar har kommunalmännen avlöst varandra med uppvaktningar, och dragkampen mellan de olika kommunerna har ibland fått sådana yttringar, att man med fog kan tala om ett löjets skimmer över tUlställningen.

Med det sagda menar jag självfallet inte att hänsynslösheten gentemot hundratusentals norrlänningar och andra tvångsförflyttade arbetare skulle kunna tjäna som nägot försvar för ett dåligt hänsynstagande gentemot den personal som nu är aktueU för förflyttning. Tvärtom menar vi i vpk att all möjlig hänsyn tUl verkspersonalen måste tas — just sådan hänsyn som icke har tagits när det gäller den verkligt omfattande tvångsförflyttning som har pågått i flera decennier.

Vi är emellertid i princip anhängare av en geografisk decentralisering mom den statliga förvaltningen. AUa stadiga verk behöver inte ligga i Stockholm!

Utflyttningen får vissa positiva effekter. Dit hör bl. a. att utflyttning-ama hejdar den kraftiga personaltillväxten inom offentlig förvaltning i Stockholm. Dit hör vidare att man motverkar att Stockholm i allt större utsträckning förvandlas tiU en tjänstemannastad. Dit hör också att arbetsmarknaden på utflyttningsorten blir nägot mera differentierad, och dit hör förhoppningen att statlig utlokalisering i någon mån kan tvinga privata konsult- och dataföretag att söka sig ut i landet.

Det kommer förmodligen att sägas här i debatten — och det är riktigt — att det också finns uppenbara Stockholmsproblem, bl. a. när det gäller arbetsmarknaden. Men de problemen har ju inte skapats av utflyttningen av de statliga verken. Orsaken är framför allt att det har skett en snedvridning av regionens arbetsmarknad. Bara sedan 1960 har antalet sysselsatta inom tillverkningsindustrierna minskat med nästan en fjärdedel. FCO i Stockholm har tagit upp de problemen i en skrift som bär den talande titeln "Blir Stockholm en region utan arbetare?" Det finns alltså skäl till åtgärder som kan bidra till att åstadkomma normalare proportioner.

Samtidigt som vi framhåller att vi är för en geografisk decentralisering av den statliga förvaltningen viU vi hårt och bestämt polemisera mot uppfattningen att det skulle vara nägot betydelsefullt regionalpolitiskt grepp. Utflyttningen av de statliga verken skapar ingen ny sysselsättning av betydelse. Arbetsplatserna är redan intecknade.

De regionala problemen måste lösas genom åtgärder av helt annat slag. Om man räknar med en naturlig befolkningsökning krävs det — enbart för de s. k. skogslänen, och det visar problematiken — ett tUlskott på minst 60 000 arbetstUlfäUen fram tUl 1980 enbart för att klara regeringens i och för sig otUlfredsstäUande målsättning, som inte räknar med att man skall behålla den naturliga befolkningsökningen och ännu mindre med att man i de regionerna skall ha samma sysselsättningsgrad som i de högindustrialiserade delama av vårt land.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Vad som nu sker är att man i två etapper genom den här omlokaliseringen av de statliga verken flyttar ut cirka 10 000 arbetstiUfällen. Det bryter inte trenden. Strömmen till vissa av storfinansen utvalda koncentrationsorter kommer däremot att fortsätta.

För att klara problemet med sysselsättningen och den regionala obalansen krävs det en helt ny politik. Den koncentrationspolitik som under de senaste decennierna har präglat värt land beror på att samhället inte har skaffat sig kontrollen över investeringarna, att man har accepterat den kapitalistiska koncentrationsprocessen. Det har inte funnits plats för den totala samhällsekonomiska kalkylen. Planeringens innehäU och huvudtendens har inte rimmat med folkflertalets behov och önskemål. Därför har det skapats väldiga människomyrstackar. Därför har hela regioner utarmats.

Men i dagens läge måste det också stå klart att det inte bara handlar om koncentrationen till vissa områden. Nu råder det en mycket betänklig stagnation i sysselsättningsutvecklingen över hu-vud taget. Vad man tidigare kallade Norrlandsproblemen har spritt sig över hela landet. Också regioner som tidigare kännetecknades av en snabb ekonomisk tillväxt och underskott på arbetskraft har nu en omvänd situation.

Vänsterpartiet kommunisterna slåss för målsättningen att varje län skaU ha full och effektiv sysselsättning utan avfoUcning, och i det särskUda yttrandet av herr Hallgren framhåller vi också vilka åtgärder som mäste vidtas. För oss och för många andra står det i dagens läge klart att vi har att se fram mot sysselsättningsproblem av sädana dimensioner att man inte kommer att kunna hälla arbetslösheten vid nuvarande nivå och ännu mindre ha möjlighet att skapa full sysselsättning — dvs. om inte helt andra metoder kommer till användning än för närvarande. Vi anser att sysselsättningens och den regionala obalansens problem måste lösas genom ett snabbt utarbetande av ett statligt industrialiseringsprogram, genom ett statligt uppbyggande av nya framtidsbetonade industrier och genom en djärv utbyggnad över huvud taget av den statliga industrisektorn i vårt land.

Vi vet att kapitalismen varken vill eller kan skapa regional balans. Det står nu också klart att den är oförmögen att skapa den nödvändiga tillväxten i sysselsättningen. Av det mäste man dra de praktiska slutsatserna.

Det räcker inte med margineUa lösningar av det slag som man nu sysslar med. När det gäUer att skapa en halv miljon nya arbetstUlfäUen, att få slut på avfolkningspolitiken och utarmningen av skogslänen, räcker det inte med att lokalisera ut ett och annat statligt verk och tro att en förnöjsamhetens sky skall breda ut sig över bygder och människor.

Gustaf Fröding skrev en dikt som heter Ve. Jag tycker den passar bra i sammanhanget. Där finns bl. a. följande rader:

Ve därföre och trefalt ve över dem som oss stenar ge när de skulle giva oss bröd och ge halmsträn åt oss tUl stöd.

Ve därföre och ve igen över himlande dunkelmän som för sanning oss humbug ge ve er hycklare, trefalt ve.

Med det vill jag ha sagt att trots att vi från vårt häll principiellt är för utflyttningen av de statliga verken och därför yrkar bifaU tUl utskottets förslag, sä kan vi under inga förhållanden karakterisera det som någon kraftfuU regionalpolitisk åtgärd i en tid då hela bygder praktiskt taget ropar efter industriell expansion och förnyelse.

Det är ungefär detsamma som att giva hungrande stenar i stäUet för bröd.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Debatten här i dag liknar inte mycket den som har förekommit i massmedia, när man där diskuterat omlokaliseringen av statliga verk. Debatten här präglas, tycker jag, av en återhållsamhet i motiveringarna för t. ex. uppskov - det gäUer anförandena frän såväl herr Nordgren som herr Peterson i Linköping. Kanske det beror pä vad herr Peterson i Linköping sade att politikems uppgift är att söka sanningen. Men då kommer omedelbart nästa fråga: Vad är sanningen i det här sammanhanget? Även om politikerns uppgift är att söka sanningen, tror jag - det vill jag säga redan inledningsvis tUl dem som står för reservationen 1 — är det också hans uppgift i en representativ demokrati att ta ställning, även om det ibland kan vara besvärligt och om man viU skicka med en brasklapp att ta till i framtiden.

I det här fallet har det för mitt vidkommande inte varit särskilt svårt att ta ställning, när jag liksom utskottsmajoriteten har accepterat propositionens förslag, och det skall jag försöka motivera i det följande.

När vi den 26 maj 1971 diskuterade förslaget om utlokalisering av statliga verk var utskottet fullständigt enigt i princip om att utlokalisering skuUe äga rum. Det fanns reservationer på vissa punkter, dock icke när det gällde förslaget i stort. Dessutom var också utskottet enigt om att man hade att motse en ny utlokalisering, därför att det av propositionen framgick att delegationen fortsatte sitt arbete. Inte heller mot denna syn och uppfattning fanns några skilda meningar i utskottet; en avvikande mening omfattades endast av ett fåtal här i riksdagen. Däremot hade många motionärer begärt att riksdagen skulle ta hänsyn till deras ort, tiU deras region, vid den fortsatta utlokaliseringen av statliga verk.

Utskottet sade dä att man icke i anledning av dessa motionsyrkanden ansåg det lämpligt att peka ut vissa orter som mottagare vid fortsatta utlokaliseringar. Man underströk samtidigt att vissa regioner, bl. a. de fyra nordligaste länen och sydöstra Sverige, borde komma i åtanke vid kommande omlokalisering. Det förhällandet att riksdagen godtog dessa principer visar ju att alla var överens om att det skulle komma en andra etapp. Men sedan 1971 har det, av skäl som jag inte kan finna några speciella motiv för, skett en omvärdering inom folkpartiet och moderata samlingspartiet. Ja, inom folkpartiet har man även i denna fråga delade meningar då utskottets ordförande, som tillika är andre vice ordförande i

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

folkpartiet har en annan uppfattning än den som framkommit i partimotionen. Det är ganska typiskt för hela den regionalpolitiska debatten att alla är så intresserade av regionalpolitik fram till det ögonblick då man skall fatta beslut. Om det då visar sig att regionalpolitiska insatser medför olägenheter pä andra områden försöker man dra sig tUlbaka direkt. Då går de egna intressena före och viljan att syssla med regionalpolitik blir bara en läpparnas bekännelse. Utskottsmajoriteten är helt på det klara med att en omlokahsering av statliga verk medför personliga omställningsproblem och att den även kan drabba verkens organisatoriska verksamhet. Men när vi har försökt väga ihop för- och nackdelar har vi kommit fram tiU att från samhällsekonomins synpunkt är en omlokalisering en riktig åtgärd. Jag kommer senare att utförhgare behandla personalproblemen.

Mot bakgrunden av vad jag sade om viljan tiU regionalpolitiska åtgärder via en omlokalisering av statliga verk kan det kanske vara lämpligt med en liten historieskrivning. Redan 1941 föreslog riksdagens revisorer i sin berättelse att statliga ämbetsverk skulle lokaliseras utanför Stockholm. Utredningen angående näringshvets lokalisering lade år 1951 fram ett betänkande som även behandlade lokalisering av statlig verksamhet. Denna utredning kom fram tUl att nära nog samtliga statliga verk bedriver en verksamhet vars förläggning har lokaliseringspolitisk betydelse. Herr Lövenborg, herr Nordgren och herr Peterson har sagt att detta kanske i och för sig inte är någon lokaliseringspolitik eller regionalpolitik. Men sett mot bakgmnden av att man bedriver en verksamhet vars förläggning har lokaliseringspolitisk betydelse tycker jag ändå det är ett riktigt antagande. 1955 års långtidsutredning diskuterade bl. a. utflyttning av delar av statlig verksamhet som ett medel att dämpa Storstockholms tUlväxt. 1957 tillkallades en lokaliseringsutredning och denna lade fram förslag år 1963 där man framhöll att i princip kunde all statlig verksamhet vara möjlig att flytta ut. Förslaget berörde 120 statliga verksamhetsgrenarmed närmare 30 000 anstäUda. Av 125 remissinstanser var 100 helt negativa tUl förslaget. Detta iedde till att någon åtgärd frän statsmakternas sida icke kom till stånd. Sä kom vi fram till år 1971 och då äntligen fattades beslut om att flytta ut 34 myndigheter eller delar av myndigheter med ca 6 100 anställda. De skall flytta ut tUl 13 orter. Förberedelsearbetet med denna etapp är nu i full gäng.

I diskussionen för två år sedan sade jag att jag försökt få reda pä om något hknande förekom intemationeUt sett. Då hade jag inte lyckats. Men nu har jag fått fram att det finns vissa erfarenheter i utlandet. I Storbritannien har man flyttat ut statliga verk till Wales, Skottland och norra England. För närvarande arbetar en ny utredning som har en ambitionsnivå att flytta ut mellan 50 000 och 60 000 tjänstemän i centralförvaltningen från London. I Holland har regeringen redovisat förslag om att flytta ut 25 000 tjänstemän från Haag under de närmaste tolv åren. Beslut om en första etapp är redan fattat och berör 6 500 tjänstemän som skall flytta under de närmaste 4—5 åren. Utlokaliseringen sker främst tUl norra Holland och provinsen Limburg. I Frankrike pågår successiva utflyttningar. Utrikesdepartementets administrativa avdelning har t. ex. flyttat upp ungefär 40 mU från Paris. På Irland har frågan om

utlokalisering börjat att studeras.

Varför gör man utlokaliseringar här i Sverige och i utlandet? Ja, det är en fråga man kan stäUa sig, och jag tror att svaret finns i det påpekande jag redan citerat och som gjordes av utredningen om näringslivets lokahsering, nämligen att nära nog samtliga statliga organ bedriver en verksamhet vars förläggning har lokaliseringspolitisk betydelse. ViU man bedriva en aktiv lokaliseringspolitik, där omlokalisering av statlig verksamhet bara är en del, måste man nog också acceptera att statliga organ flyttas tiU andra regioner och pä sätt förstärker deras arbetsmarknad. Detta i sin tur hoppas vi skall vara den injektion, som gör dessa regioner attraktiva även för det privata näringslivet och för exempelvis den producentkooperativa föreningsrörelsen.

I propositionen framkom, vilket utskottet understryker, att någon ytteriigare omlokaliseringsomgång av det omfattande slag som är fallet med de två föreslagna etapperna inte bör komma i fråga. Därmed har man förmodligen tillgodosett de yrkanden som framförts i bl. a. motion 1973:1675. Jag tror också att detta understrykande är viktigt, även mot bakgmnden av att personalens intresse sä långt som möjligt skall tUlgodoses. I reservation nr 1 till utskottets utlåtande, som herrar Nordgren, Peterson i Linköping och Oskarson står bakom, vill man ha ett avslag pä propositionen och ett uppskov med stäUningstagande om ytteriigare omlokalisering. Jag viU fästa kammarens uppmärksamhet på att det bara är fräga om ett uppskov. Vad innebär det för personalen? Vad jag kan se kommer de att få leva i ovisshet en tid framåt, exempelvis tUl mitten av 1980-talet, som herr NUsson i Tvärålund sade.

Även om man kanske kan vinna tUlfällig popularitet genom att begära uppskov med ett beslut, har jag den bestämda uppfatttningen att det skulle vara olyckligt, inte bara för den personal som berörs av andra etappen, utan även för dem som omfattas av första etappen, vUken nu är i gång. Jag grandar min bedömning på de möjligheter som skaU finnas för berörd personal att få omplacering tUl annat statligt verk om de inte vill flytta med. Det senare är ett led i en aktiv personalpohtik, som staten för i dessa sammanhang. Om man som reservanterna vill, skjuter upp beslutet, kan det leda tUl att personalen i ett omlokaliseringsverk söker sig tiU ett av de nu aktuella verken och därefter om några år blir föremål för ett nytt beslut. Nej, jag tror att även personalen vid närmare eftertanke anser att det är bättre med ett beslut nu, sä man vet vad man har att rätta sig efter i stället för att skjuta upp avgörandet några år framåt. Jag skulle ha större respekt för reservationen om man direkt sagt ifrån att någon mer omlokalisering icke skall äga rum, utan att det fick vara nog med den första etappen. Då hade man icke skapat osäkerhet om sin ståndpunkt, utan i stället klarhet. Nu försöker man dels vara motståndarna tUl omlokaliseringen tUl lags och samtidigt ge de grupper ute i landet som anser att det skaU ske omlokalisering ett hopp för framtiden. Hur skall man t. ex. klara den kommunala planeringen, om man får en sådan ryckighet som skulle bli följden om reservanternas förslag gick igenom i rUcsdagen?

Det finns även en annan synpunkt i denna reservation som leder fram till en fråga; Hur skall en eventueU borgeriig regering handskas med denna

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

materia om de mot aU förmodan skulle komma i regeringsställning efter valet i höst? Bhr det en proposition om att beslutet om omlokalisering skall skjutas upp tUl en osäker framtid? Vissa antydningar i den riktningen framkom i riksdagsdebatten den 15 mars 1972 från herrar Ullsten och Wennerfors. Nog borde svenska folket helst redan i dag få ett besked, men under alla förhållanden före valet.

Man säger också i sin reservation att man inte prövat möjligheterna tUl delegering av beslutsfunktioner eller utflyttning av delar av verk. Hur är reservanternas ställning tUl dessa frågor i det praktiska handlandet?

Jo, i ett särskilt yttrande talar de om att därest deras reservation I faller kommer de att stödja de reservationer som yrkar avslag på omlokalisering av vissa myndigheter. Det är reservationerna 4, 5 och 6. Detta innebär ju att man kommer att gå emot utlokaliseringen av FOA till fyra platser och en del av skolöverstyrelsen till Sundsvall. Hur rimmar detta med påståendet att man skaU pröva möjligheterna för en decentralisering och utflyttning av vissa delar av verk, när man säger nej tUl de förslag som finns i propositionen i den riktningen?

Man säger också i reservationen att man inte undersökt om man skulle kunnat nå samma resultat med traditioneUa regionalpolitiska medel. Jag vet inte vad man menar med traditionella regionalpolitiska medel, men lät mig hänvisa tUl vad jag redan sagt om att statliga verk bedriver en verksamhet som har betydelse även för näringslivets lokalisering.

Jag ser aldrig den här frågan om decentralisering och utflyttning av hela verk som ett antingen-eller utan som ett både-och. Det var sä i den första etappen, och är det också om riksdagen fattar beslut enligt utskottet i den andra etappen.

När jag ändå är inne på personalens stäUning vid en omlokalisering vill jag säga några ord om de åtgärder som vidtagits för att underlätta för de berörda att få sina problem lösta. Jag sade redan 1971 att varje omplacering och flyttning innebär personliga problem. Jag har full förståelse för personalens känsla för sin hembygd och för sitt arbete. Men samtidigt måste jag hävda att även vår synpunkt, att skapa möjligheter för människor i andra delar av vårt land att fortsätta att leva på sina hemorter, skall respekteras.

När det gäller personalens inflytande vill jag understryka att särskilda organisationskommittéer bUdas i de berörda omlokaliseringsmyndig-heterna, och att ortskommittéerna kompletteras med representanter för de myndigheter som nu blir berörda och att om så erfordras nya ortskommittéer bildas. Dessutom skall nämnden för omplaceringsfrågor, som har att pröva om anstäUd vid första etappens omlokaliseringsmyndig-heter bör undantas frän flyttning, även genomföra denna prövning för den personal som berörs av andra etappen. Statens personalnämnd skall liksom tidigare medverka tiU att sådan personal som undantas från omplacering erbjuds en sä långt möjligt likvärdig statlig anställning i Stockholmsområdet. Åtgärder har vidtagits för att bereda personalen inflytande på genomförandet av omlokaliseringen.

I en del motioner tar man upp problemet med att skaffa medföljande familjemedlemmar arbete på lokaliseringsorterna. Utskottet understryker vikten av att effektiva arbetsförmedlande resurser sätts in för att lösa

detta problem. Men samtidigt är det också viktigt att de mottagande orterna har en sådan arbetsmarknad att man har en reell chans att klara detta problem. Om man skulle följa centerpartiets motioner i regionalpolitikfrågan om att man även kan välja mindre orter med en begränsad arbetsmarknad för denna omlokalisering, då kan man absolut inte leva upp till denna partimotions yrkande om att denna fråga skall beaktas. Här är det verkligen fråga om att välja ståndpunkt. VUl man sä långt det någonsin går lösa medflyttande familjemedlemmars sysselsättningsproblem, då måste också mottagningsorterna ha en viss storlek. Detta tycker jag är mycket viktigt att man stryker under. Och när herr Nilsson i Tvärålund säger att centerpartiet är redo att lösa de personliga problemen så långt det är möjligt, så vUl jag understryka att där finns absolut inga motsatsförhållanden, och vi försöker alla göra det bästa för personalen.

När jag ändå är inne på centerpartiets motion nr 1705 -vill jag påtala en direkt felaktighet i densamma. Man skriver på s. 7 i motionen följande: "Såsom framhålhts kritiserade riksdagen starkt den brist pä samråd med de anställdas huvudorganisationer och företagsnämnderna som kännetecknade beredningen inför den första omlokaliseringsdebatten." Man hänvisar alltså till riksdagens beslut 197 I. I samma motion skriver man på s. 5 följande; "Förslaget om utflyttning har väckt stark kritik från anställda och deras organisationer." Detta var alltså en redogörelse för bakgrunden till de motioner som väcktes.

Vad var det då som utskottet sade? Jo, följande:

"Utskottet vUl först framhålla att statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av statlig verksamhet inte kan sättas i fråga. Detta bör dock inte utesluta att ett värdefullt samråd kommer tiU stånd i lokaliseringsfrågorna med berörd personal och verksledning. En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenliga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen.

Med hänvisning till det ovan sagda vill utskottet understryka angelägenheten av att de anställda bereds inflytande i det fortsatta planerings-och utredningsarbetet för utflyttningen."

Jag är fullt medveten om att man i en motion kan skriva fel, och om det hade varit en isolerad företeelse frän centerpartiet kunde man väl ha förbigått den med bara ett påpekande. Men efter att ha hört herr Fälldin i debatten om regionalpolitiken i TV, där han tog upp en annan sak i inrikesutskottets betänkande och anklagade inrikesministern för att icke ha följt riksdagens beslut när det gällde befolkningsramarna — pä precis lika felaktig grund som vad man gör i motionen 1705 — ställer man sig faktiskt frågan; Är centerpartiet så hårt trängt i regionalpolitiken att man behöver tiUgripa direkta feltolkningar när man diskuterar detta ämne?

Jag vill vidare säga tUl herr Nordgren, som också berör personalpolitiken, att den tidigare anförda meningen, "utskottet vill först framhålla att statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av statlig verksamhet inte kan sättas i fräga", fanns med i de borgerliga partiernas reservation i denna fråga.

Detta var dock mera en parentes, herr talman, vad jag vill framhålla är att det uttalande som riksdagen gjorde om ett värdefullt samråd tydligen har fullföljts. Detta återspeglas bl. a. i att det inte finns någon reservation

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

i denna fråga. Det som utskottet sade om samarbete, inflytande för personalen, möjligheter att få stanna kvar i Stockholm m. fl. personalfrågor skall enligt utskottet bestå och även utvecklas. Detta anser vi vara -viktigt.

Sedan några ord om kostnaderna. Jag kan mycket kort gä igenom denna punkt. Herr NUsson i Tvärålund tog upp kostnadsaspekten ganska utförligt. Låt mig dock säga att delegationens kostnadsberäkning grundar sig på det enda empiriska material som finns över utflyttning av statliga verk, nämligen försvarets fabriksverks utflyttning till Eskilstuna. Under utredningens gång bereddes samtliga verk möjlighet att redovisa kostnadskonsekvenserna för det egna verket.

Ett enda verk — rUcsskatteverket - kunde prestera detaljerade kostnadsberäkningar, och där visade det sig att verkets beräkningar låg under de av delegationen gjorda beräkningarna.

I samband med remissbehandlingen presterade vissa verk kostnadskalkyler som översteg delegationens. I verkens och myndigheternas kalkyler ingår dock oftast effektivitetsförluster, vilka svårligen går att realistiskt beräkna. Typexemplet är FOA, som själv beräknar kostnaderna tiU 200 miljoner jämfört med 130 miljoner enligt delegationen. I FOA;s beräkningar ingår dock även kostnader av typen utebliven forskning. Hur kan man nu beräkna dem? Ävenledes finns i vissa verksberäkningar sådana poster med som minskad effektivitet. Jag skall inte säga någonting om grunden för dessa kostnadsposter, men ibland får jag en känsla av att man tror att det när man flyttar ut i landsorten nästan bara blir fråga om att sitta och mlla tummarna. Jag vet inte om man har den uppfattningen, men jag vet att man jobbar också ute i landsorten, och jag är övertygad om att också dessa verk kommer att göra det.

Samtliga borgeriiga partier har vidare ställt sig bakom reservationen 2, som berör det som har diskuterats här, nämligen delegering av beslutsfunktioner m. m. Med "m. m" torde avses "omfördelning av beslutsfunktioner från central till regional och lokal nivå och frän statlig byråkrati tiU folklig självstyrelse". Det senare är ett citat från reservationen, liksom följande sats: "Enligt utskottets mening bör Ökad uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att omfördela beslutsfunktioner genom t. ex. beslutsdelegering inom den statliga förvaltningen eller överförande av arbetsuppgifter från statliga tiU kommunala organ."

När det gäller delegering av arbetsuppgifter har jag redan sagt att det är ett realistiskt alternativ. Och är det nägot som omlokaliseringen medfört, så är det att myndigheter sett och ser över sina organisationsproblem och att delegering ut till regionala organ äger mm eller planeras. Man kan titta på domänverket och på vägverket, som har varit uppe här i diskussionen. Men att ta upp frågan om omfördelning av arbetsupp-giftema mellan stat och kommun i det sammanhang som vi i dag diskuterar tycker jag är felplacerat, då frågan är under utredning i länsberedningen. Det kan endast vara ur en synvinkel som det kan vara motiverat, och om det är någon av de här uppgifterna som man kunde placera ut på kommunala organ från de statliga.

Jag hade tänkt visa upp hela den här utlokaliseringsetappen plus den första på TV-skärmen, men det har inte gått att ordna tekniskt. Låt mig

ändå fråga herrar reservanter från borgerligt håll: Är det t. ex. fråga om en omfördelning av beslutsfunktioner från statlig tiU kommunal nivå när det gäller de verk som skaU tUl Karlstad - vägverket, militärpsykologiska institutet, försvarets sjukvårdsstyrelse, del av försvarets materielverk, försvarets civilförvaltning, civilförsvarsstyrelsen? Eller tUl Linköping — statens kriminaltekniska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium, statens geotekniska institut, statens väg- och trafikinstitut, del av försvarets materielverk, del av försvarets forskningsanstalt? VUka av de här verken är det som ni vill att landsting och kommun skall ta över? Herr Peterson i Linköping sade att det finns mycket som vi kan plocka ut tUl 280 kommuner. VUka kommuner skaU ta hand om värnpliktsverket eUer fortifikationsförvaltningen? Skall vi ha kommunala arméer här? Det vore bra om ni sade ifrån, att de här verken kan inte decentraliseras ut tiU kommuner och landsting, och inte bara använde sådana här runda formuleringar som inte har någonting med verkligheten att göra.

När det gäller reservationerna 2, 3 och 4 skall jag inte gå in i någon motivering för utskottets ställningstagande, då alla reservanter ännu icke haft ordet, utan nöjer mig med att yrka avslag på desamma.

Jag skall emellertid säga ett par ord tUl herr Lövenborg, som talade om att det regnar manna och att hur man än vänder sig har man ändan bak. Men vpk tar ju också stäUning för hela den här propositionen och har bara ett särskUt yttrande, så "hycklarnas ve" kanske i så fall också drabbar er. Jag tycker att det är viktigt att poängtera för herr Lövenborg vad jag redan har sagt när det gäUer omlokaliseringen, nämligen att i förlängningen ser vi också möjligheter till att den skall ge industrisysselsättning o. d.

TiU slut, herr talman, ett konstaterande! När vi diskuterade omlokaliseringen 1971 fanns det 15 reservationer. I dag har vi bara 6. Det synes också som om det finns en betryggande majoritet i riksdagen för utskottets och propositionens förslag. Min personliga uppfattning är att även om det i ett inledande skede kan uppstå såväl personliga som organisatoriska svårigheter, så kommer ett beslut om utlokahsering av statliga verk att vara något positivt i samhällsutvecklingen. Administration kommer att spridas till regioner som brottas med problem och vara den injektion som kan fä trenden att ändras, så att -vi i Sverige får regioner från norr till söder med en mer differentierad arbetsmarknad, som kan ge människorna arbete och trivsel och goda mUjöer såväl under dagens id som under friheten.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund började sitt inlägg med att säga att debatten präglades av viss försiktighet, i varje fall i jämförelse med debatten förra gången. Det är kanske inte sä underligt, herr Fagerlund. Jag tror att den präglas av försiktighet från båda parter — från oss som enligt partimotionen har yrkat avslag, vilket ju i realiteten motsvarar uppskov i det här fallet, och även från herr Fagerlunds sida. Och varför präglas debatten av försiktighet? Vi är faktiskt på båda håll ovissa om erfarenheterna av den beslutade etapp nr 1. Vi vet inte säkert vad den

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

kommer att betyda, och därför har vi frän moderata samhngspartiet hemställt i partimotionen, att vi inte för närvarande skall fatta något beslut om fortsatt omlokalisering utan först avvakta erfarenheterna och sedan ta stäUning. Därför går ju också vår partimotion ut pä ett avslagsyrkande.

Herr Fagerlund påstår att vi yrkat uppskov. Det är ju i praktiken i det här faUet samma sak — ett avslagsyrkande och ett yrkande om uppskov för att få erfarenheter från den nu pågående utlokaliseringen. Vi vet ju inte vare sig vad det kostar, vad det betyder för mottagningsorterna eller hur det går att lösa personalproblemen. Först när det visar sig att samtliga dessa punkter är positiva, är det anledning att på nytt pröva en ytterligare utlokalisering.

Vi har inte begärt uppskov därför att vi viU försvåra eller göra det bekymmersamt för personalen i de här verken, utan vi har begärt det endast för att få se om erfarenheterna visar om det ur både personalsynpunkt och ur andra synpunkter är riktigt med ytterligare en etapp nr 2.

Sedan sade herr Fagerlund att utskottet i en av de första meningarna säger att man skall tiUgodose regionalpoUtiska synpunkter, att man skall ta hänsyn tiU människor osv. Det är ju aUdeles riktigt. Men då borde man, herr Fagerlund och herr finansmmister, också ha tagit litet större hänsyn tiU det aUmänna stödområdet och därmed jämförbara orter. Det är där de stora problemen finns. Då borde man inte på nytt placera större delen av de föreslagna utlokaliseringarna tiU orter som redan i etapp nr 1 blev tiUgodosedda.

Under tiden vi avvaktar erfarenheterna tycker jag nog, herr finansminister, att man kunde överväga en annan ekonomisk politik, en annan näringspolitik, som gör det lönsammare och fördelaktigare att driva rörelser och arbeta inom de här områdena.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund frågade mig vad som skulle hända om socialdemokratin förlorade valet i höst. Kunde man lita pä att dagens riksdagsbeslut häller efter valet?

Är 1971 var det en mycket stor majoritet för utflyttningen. I är kan vi förutse en mycket stor majoritet. Oavsett vad som händer i valet tror jag också att man kan förutse att riksdagen kommer att ha en mycket stor majoritet för det som beslutas i dag. Och eftersom en regering inte kan föra någon annan politik än vad riksdagen accepterar, torde väl svaret tiU herr Fageriund vara givet.

Vad gäller ortklassificeringen säger herr Fagerlund att med centerns regionalpolitik kan man inte tUlgodose allsidiga arbetsmarknader. Jag har tidigare påpekat att Stockholm har en ensidig arbetsmarknad. Göteborg, Uppsala och de flesta av våra stora orter har ensidiga arbetsmarknader. Vi har knappast möjligheter att bygga upp en helt aUsidig arbetsmarknad i någon ort i Sverige; vi måste lita tUl regioner.

Jag tycker att det var ett onödigt gräl som herr Fagerlund tog upp här, eftersom vi ju från vår sida helt accepterar de orter tUl vilka utflyttningen skall ske.

Herr Fageriund har mycket stor anledning att hysa förståelse för att

det kunde uppstå fel i motioner under den värsta motionsbrädskan under våren. Aldrig tidigare har väl regeringens brist på planering varit så iögonfallande när det gäUer att framlägga propositioner som just i år. Vid ett tUlfälle utgick motionstiden för ett fyrtiotal stora propositioner under ett par dagar.

Vi har alltså anledning att frän vår sida beklaga detta liksom att det stycke som herr Fagerlund läste upp inte kommit med i vår partimotion. Men även på den punkten mäste det vara ett onödigt gräl, som herr Fagerlund tar upp, eftersom enighet råder mellan oss vad gäller ifrågavarande personalfrågor. Det är väl också ett besked om att skrivningen i motionen är ett missöde som vi naturligtvis beklagar.

Herr PETERSON i Linköping (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av den långa talarlistan skall jag bara säga några få ord.

Jag hoppas att herr Fagerlund inte uppfattade mitt tal om sanningen som att jag skuUe ha monopol pä den. Jag menar i stället att med hänsyn tiU herr Fagerlunds oerhörda kunnighet pä detta område kan ingen betvivla att han talar av uppriktighet och framför synpunkter som är byggda pä verklig erfarenhet.

Jag vet att det inte är populärt att tala om uppskov och uppskjutande av en sak. Men i det här läget finns inget annat val för mig när det gäller att få mer fast mark under fötterna än att denna fråga blir föremål för ytterligare utredning.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort.

Lät mig börja med herr Nordgren, som säger att jag har missuppfattat detta med uppskov eller avslag. Ja, det gäller avslag på propositionen och uppskov med ställningstagandet tUl ytteriigare omlokalisering m. m. Uppskov med ställningstagandet tiU ytteriigare omlokalisering - det är att skjuta beslutet på framtiden.

Herr NUsson i Tvärålund tycker att jag har tagit upp ett onödigt gräl med honom här i dag. Jag godtar fullständigt förklaringen tUl felet i motionen. Jag tyckte bara att det skulle klaras ut inför kammaren, och därför tog jag upp det.

Och när det gäller den ensidiga arbetsmarknaden menar jag, att om man vUl hävda medflyttande familjemedlemmars möjlighet att få arbete och samtidigt har en annan uppfattning när det gäller ortsklassificering och allt detta, så bör det bara göras ett påpekande härom. Jag söker inte gräl med någon i detta sammanhang.

Herr talman! I mitt tidigare inlägg glömde jag att beröra reservationen 3 angående omprövning av mynt- och justeringsverkets lokalisering. Det berodde inte på att jag skuUe anse att reservationen inte skall behandlas. Det är riktigt som herr Nordgren säger, att majoriteten i denna fräga var liten, men det fanns dock en majoritet. Detta har lett tUl att man satt i gäng, och man räknar faktiskt med att böria bygga under juni eller juh. Därför kan vi inte här i riksdagen - och det gäller väl i synnerhet ett parti som brukar tala om sparsamhet — kasta bort ett par tre miljoner i produktionskostnader bara för att få ett beslut ändrat.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund återkom till frågan om avslag eUer uppskov. Vi har i vår partimotion begärt avslag för att avvakta erfarenheten från etapp 1, och det innebär väl i dagens läge exakt samma sak som uppskov med beslutet. Är erfarenheterna goda skall naturligtvis en utlokalisering ske även i fortsättningen, om man kan lösa alla de problem som uppstår på utlokaliseringsorten och på mottagarorten samt för personalen.

Sedan nämnde herr Fagerlund mynt- och justeringsverket. Vid utskottsbehandhngen fick vi beskedet att kommunen hade inköpt en tomt, och det är man ju från stat och kommun angelägen om att göra i aUa sammanhang, så det betraktar jag inte som så farligt. Men om några ytterligare arbeten skulle vara förberedda sä förstår jag mycket väl att det är svårt - och kanske ur ekonomiska synpunkter inte heller riktigt - att ompröva frågan. I annat fall tycker jag det är på sin plats att riksdagen gör detta, speciellt som samma ort har fått ytterligare en ordentlig på-spädning.

Däremot har orter inom allmänna stödområdet, som verkligen har stora problem, inte fått någonting, trots att det har givits löften om det. Reservationen syftar tiU att skapa rättvisa och tiUgodose de områden i fortsättningen som blivit helt lottlösa trots löften och förhoppningar. Det borde man ha gjort i denna etapp. Men eftersom så inte har skett hoppas jag att regeringen och finansministern nu är beredda att medverka tUl andra insatser i Hälsingland och i aUmänna stödområdet över huvud taget.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlunds totalangrepp i förra repliken mot Thorbjörn FäUdin fär vi väl återkomma tUl när den frågan kommer att diskuteras här i kammaren. Jag kan inte finna annat än att herr Fälldins påståenden hittUls har varit och är obestridliga och riktiga.

Vad som skiljer centern och socialdemokraterna när det gäller ortsstrukturen och befolkningsfördelningen i landet är att socialdemokraterna vUl fortsätta att koncentrera befolkningen tUl orter, som i många fall inte får någon del i utflyttningen, medan centern anser att vi skall ha en fortsatt regional utjämning bl. a. tUl orter som nu är föremål för utflyttning av statliga verk. År 1971 uttalade sig riksdagen för en mera regionalpolitisk inriktning av denna andra etapp. Så har också skett i någon mån. Och det innebär att de områden som socialdemokraterna inte viU försvara lika starkt som centern fär en något större andel av utflyttningen.

Efter vad jag kan se finns det alltså inte något sakligt underlag för kritiken i herr Fagerlunds anförande och nu senast i hans replik.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund tycker att jag söker gräl, och då vill jag hänvisa till vad som står i inrikesutskottets betänkande nr 28 år 1972, s. 28. Om herr Nilsson läser detta kanske han får klart för sig hur vi behandlade befolkningsramarna den gången.

Sedan talade herr Nordgren om allmänna stödområdet och sade att man där har fått för litet. Men han viU ju ge orterna där ännu mindre, eftersom han naturligtvis kommer att stödja den reservation i vUken föresläs att FOA inte skaU flyttas upp tUl Luleå.

Vidare vet herr Nordgren, att när budgetsekreterare Vinde var hos oss i utskottet meddelade han hur långt man hade kommit med planeringen i Eskilstuna, och herr Nordgren säger nu att då bör man inte flytta. Men det är väl nästan detsamma som att herr Nordgren tar tUlbaka sin reservation.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Jag har gjort den reflexionen: Vad skall de talare som står sist på talarlistan säga? Jag har en känsla av att en del av de argument som jag tänkte anföra redan nu är avbetade, och jag kommer ju ändå ganska långt fram på talariistan.

Men låt mig börja med att säga nägot om en sak som vi allesammans är ense om, nämligen det uttalande som departementschefen statsrådet Sträng — som är inne i kammaren nu — gjorde, när han talade om vilken effekt utlokaliseringen kommer att fä i Stockholmsområdet. Han följde upp det uttalandet med att säga; "Någon ytterligare omlokalisering av centrala statliga myndigheter i de former som har föreslagits i de två utlokaliseringsetappema bör därför inte ske." Både herr Sträng och ett enigt utskott har slagit fast dessa synpunkter.

Jag tror att detta besked är värdefullt av flera orsaker. Det skapar arbetsro i många av de verk som har känt sig hotade av en eventuell omlokalisering i framtiden.

Det är också bra att beskedet ges därför att vi allesammans — säkerligen — är ense om att ärenden av den här typen är mycket besvärliga och svårhanterliga. Personalfrågorna är ytterst betydelsefulla -det har understrukits av flera talare — och genom det svåra läget på arbetsmarknaden är det nu ännu mer bekymmersamt än det såg ut 1971 att pä de nya lokaUseringsorterna skaffa arbete åt famUjemedlemmar. Vi har märkt att oron speciellt har gjort sig gällande beträffande sysselsättning åt kvinnlig arbetskraft.

Vidare råder oklarhet om den verkliga kostnaden. Här står uppgift mot uppgift, såsom redan framgått i debatten.

Även vid behandlingen av etapp 2 har vi — ett enigt utskott, vilket jag noterar med tillfredsställelse — satt som mål att alla grupper, som vill informera utskottet, skall beredas möjlighet att göra det. Självfallet har det medfört en stor arbetsbörda för utskottet, men jag tror inte att någon ängrar att vi fuUföljt värt arbete på ett sådant sätt att vi uppfyllt den målsättningen. De synpunkter som framförts har varit ytterst värdefulla, och de informationer som har getts har varit mycket instmktiva. Totalt har nära 100 personer - eUer för att var exakt 99 personer — representerande 19 olika personalgrupper, verksledningar och kommuner, uppvaktat utskottet. Även om tiden för överläggningar varit begränsad i många faU har vissa grupper ändå deklarerat att vi i utskottet har gett lika mycket tid för uppvaktning som den delegation som planlagt utlokaliseringen har gett dem.

3 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Vi har i utskottet också behandlat 34 motioner tillsammans med propositionen. Beträffande folkpartiets motion vill jag instämma i vad herr Peterson i Linköping sagt om vårt yrkande om decentralisering. Han påminde klart och utförligt om att vi redan 1971 pekade på decentraliseringsmöjligheten. Han framhöll att vi i en motion år 1972 anförde att vi ville ge direkt uppdrag till verken att själva redovisa hur hårt man kunde flytta ut beslutsfunktioner — och därmed också anställda. Vi har upprepat detta krav, men vi har inte fått gehör för det.

I vår partimotion redovisas avslutningsvis fyra krav som motionärerna anser skaU vara uppfyUda för att beslut om genomförande av etapp 2 nu omgående skall kunna accepteras. Det heter i motionen vidare:

"Om det vid inrikesutskottets behandling av regeringens proposition visar sig att ovanstående fyra huvudkrav i något fall är uppfyllda bör riksdagen nu kunna fatta beslut om utflyttning. Dä det är fräga om lokalisering av ny verksamhet bör självklart dessa krav kunna tUlgodoses, om beslut därom fattas i detta sammanhang."

Detta är skälet till att vi enhäUigt har accepterat utlokalisering av en del av luftfartsverket tiU Luleå. Det är också skälet till att vi enhälhgt har anfört precis detsamma som departementschefen har påpekat, nämligen att man bör invänta resultatet av utredningen om utlokaliseringen av statens bakteriologiska laboratorium. Jag tycker det är tUlfredsställande att redan departementschefen har tänkt om på den punkten.

Personligen har jag beträffande ett antal verks utflyttning gjort en annan bedömning än folkpartiets majoritet. Jag vill öppet redovisa skälen för detta ställningstagande. Jag anser att den regionalpolitiska effekten av utlokaliseringen något kommit i skymundan i debatten. Det är möljigt, jag erkänner det, att jag — som själv kommer från ett mottagarlän som Värmland och vet vUken betydelse utlokaliseringen beräknas få för Karistad och för länet i stort - är påverkad av just detta.

Ett annat skäl tUl att jag stannat för den bedömning som jag gjort är de skrivningar som vi var eniga om i 1971 års betänkande och som utskottets vice ordförande, herr Fagerlund, redan har redovisat i debatten. Vi pekade pä vissa regioner som behövde förstärkning genom utlokalisering i nästa etapp. Ett sådant område var t. ex. sydöstra Sverige. Nu föresläs en utlokalisering av delar av televerket tUl Kalmar, och det är då självklart att jag, som har varit med om att skriva denna beställning, stöder det förslaget.

TUlsammans med ett par andra ledamöter av utskottet stod jag 1971 bakom ett särskilt yttrande där vi uttalade följande om Kopparbergs län: "Vi vill med detta yttrande framhålla att Kopparbergs län måste komma i fråga som lokaliseringslän för en sammanhängande del av den statiiga förvaltningen även när nästa etapp för utlokalisering övervägs." I årets förslag är den beställningen effektuerad, och jag biträder alltså helt logiskt även det förslaget.

Som framgår av handlingarna är jag beredd att redan nu acceptera en utlokalisering av ytterligare några av de verk som föreslås i propositionen.

Det är dock några verk där jag tycker det är alldeles klart att de punktvis uppstäUda kraven i folkpartimotionen inte uppfylles. Det gäller bl. a. FOA. Jag behöver inte dra upp den debatten därför att jag vet att

den ändå kommer att föras i dag. Vi vet allesammans att starka skäl har redovisats från olika häll om ett uppskov med FOA;s utlokalisering. Jag är besviken över att vi inte har kunnat enas om det i utskottet liksom vi har kunnat enas om ett uppskov med utlokaliseringen av statens bakteriologiska laboratorium.

Samma sak gäller också delar av skolöverstyrelsen. Där anser jag att ett uppskov är sakligt berättigat därför att det pägår en organisationsförändring inom skolöverstyrelsen. Vi vet ju inte ens om dessa avdelningar inom SÖ finns kvar vid den tidpunkt då de skall utlokaliseras. Det har också sagts vid föredragningar i utskottet att man i princip inte har någonting emot att flytta ut avdelningar från Stockholm, men man vill att vi skall vänta med det beslutet tUls man vet vilka avdelningar som finns att flytta ut. Jag tror att tidsschemat för den utflyttningen kan följas även om vi i dag inte fattar något beslut.

Det tredje verket är jordbruksnämnden. Frågan är om det inte är det mest kontaktintensiva verket av dem som föresläs bli utflyttade. Jag vet att andra talare mycket utförligt kommer att redovisa skälen för att jordbruksnämnden inte nu bör utlokaliseras, och jag nämner därför bara saken som en uppräkning av de reservationer som jag står ensam bakom i utskottet men som flera andra har deklarerat att de kommer att stödja som ett andrahandsyrkande.

Jag ber, herr talman, att med dessa korta reflexioner och motiveringar för mitt ställningstagande få yrka bifall tUl reservationerna 2, 4, 5 och 6.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokahsering av viss stadig verksamhet

I detta anförande instämde herr Ekinge (fp).

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! I likhet med vad som var fallet inför riksdagsbeslutet år 1971 om statlig utlokalisering har utskottet, såsom ordföranden nyss redovisade, även den här gången fått motta en ström av uppvaktningar frän myndigheter, personalorganisationer, personalgrupper och statliga verk som är berörda av utlokaliseringen samt dessutom från kommuner och landsting som den mottagande parten — även om jag skulle vilja säga att dansen kring guldkalven pä detta häll något har dämpats i förhåUande till de former den antog vid den förra utlokaliseringen.

Invändningarna mot förslaget och kritiken mot det har i huvudsak också varit desamma som 1971. Jag tiUät mig då att i debatten i ett antal punkter sammanfatta den kritik och de åsikter som har kommit utskottet tUl del i samband med uppvaktningarna. Tyvärr är situationen inte ett dugg bättre i dag än den var då. De flesta anmärkningarna är lika aktuella i dag som de var 1971, och jag kan inte underlåta att även i dagens sammanfattning ta med den kritik som riktats mot det nu föreliggande förslaget.

Det har hävdats frän dessa uppvaktande grupper:

1. Stora brister vidlåder såväl utredning som proposition i fråga om sakligt underlag och det sätt pä vUket de har presenterats.

2. Framförda åsikter från berörda myndigheter har icke beaktats.

3. Icke heller nu föreligger godtagbara samhäUsekonomiska och företagsekonomiska anlyser.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

4. Effektivitetskravet inom förvaltningarna eUer myndigheterna har inte gjorts tUl föremål för granskning, och myndigheternas möjligheter att fungera på den nya platsen har icke utretts.

5. Kontakt och samarbete med de myndigheter som skall utlokaliseras har varit mycket knapphändiga.

6. Kontakterna med personalorganisationerna har även denna gäng varit praktiskt taget obefintliga.

7. Inom ett flertal myndigheter pågår rationaliseringar och organisationsutredningar som tar sikte pä delegering av verksamheter och funktioner tUl platser utanför Stockholm. Någon hänsyn tUl de förslag och de strävanden som många myndigheter pä ett ambitiöst sätt bedriver har inte tagits.

8. Samstämmiga önskemål från myndigheter och personalhåll att invänta dessa pågående utredningars slutförande har man heller icke lyssnat tiU.

9. De företagsdemokratiska principer, samråd, samverkan och medinflytande, som man i andra sammanhang talar vitt och brett om har man helt åsidosatt.

Herr talman! Listan skulle kunna göras betydligt längre, men låt oss nöja oss med detta! Exemplen ger en klar bild av stämningen och irritationen bland de myndigheter och personalgrupper som är föreslagna för utlokalisering och även bland många andra utanför dessa led.

Som här tidigare har sagts är oron bland de utflyttningshotade mycket stor - och nog finns det anledning tUl det. Man har bekymmer, vilket också har framgått av både press, intervjuer och annat, med hur man skall trivas med arbetet på den nya platsen och i den nya miljön, man oroar sig för om det finns arbete för medföljande maka eller make eller annan medflyttande och hur det ordnar sig med barnens skolgång, för uppbrottet frän en mUjö som är invand och som man trivs i. Man tvingas bryta kontakten med vänner, föräldrar, syskon, kamrater - umgängeskretsen över huvud taget. Man blir inte av med sin bostadsrättslägenhet — det är ingen som vUl köpa den; sådan är konjunkturen. Man betraktar och uppfattar omlokaliseringen som en ren tvångsförflyttning.

Som jag tidigare har sagt stödde flera av moderata samlingspartiets ledamöter den förra utlokaliseringen. Bland dem var jag själv. Det var dock med mycket stor tveksamhet som jag gjorde det, och jag redovisade, såväl i utskottet som här i kammaren, min stora tveksamhet. Nu, herr talman, är jag inte tveksam längre; jag är fast övertygad om att vi på ett bättre sätt än genom utflyttning av hela verk kan genomföra decentralisering av statlig verksamhet, tUl gagn såväl för myndigheter som för mottagande orter. Herr Fagerlund räknade upp ett antal verk och ifrågasatte, om det vore möjligt att delegera arbets- och beslutandefunktioner. Men vi har ju fått bevis för - genom de redogörelser som lämnats i utskottet frän vägverket m. fl. - att sä är möjligt. Även på det sättet kan man nå en regionalpolitisk effekt.

Man kan naturligtvis med rätta fräga sig hur man på bästa sätt skall kunna gagna de regionalpolitiska strävandena. Nog synes det mig bättre om man använde de, som jag tror alla är överens om, stora penningsummor som nu skall läggas på utflyttningen till att skapa bättre förutsättningar att få värt näringsliv att fungera och skapa lönsamma

företag som ger nya sysselsättningstUlfällen i stället för att flytta dessa från en ort tUl en annan. Det är nya sysselsättningstUlfällen som skapar ny produktion ät landet.

Det råder också mycket delade uppfattningar om de samhällsekonomiska effekterna av utlokaliseringen hksom om kostnaderna för utflyttningen av de enskilda verken — direkta flyttningskostnader, ökade driftkostnader, sänkt arbetseffektivitet m. m. Av vad som kommit fram vid alla redogörelser och uppvaktningar vi haft i utskottet framstår det som klart att de flyttningskostnader som propositionen anger är för låga. Verken kommer upp tUl betydligt högre siffror. Utan att på något sätt ta alla dessa beräkningar för gott torde man kunna utgå ifrån att den verkliga kostnaden i detta som i många andra fall ligger någonstans emellan de ohka framräknade värdena.

Det är svårt att bedöma den minskade effektiviteten - det är sagt tidigare, och jag är den förste att instämma i det. Men jag tycker heller inte att man helt kan nonchalera de åsikter som framförts i det avseendet. Vägverket har beräknat förlorad effektivitet och merkostnader tUl en mycket stor summa — inte mindre än 100 mUjoner kronor om året. Skulle detta vara med verkligheten överensstämmande innebär det att vi under låt oss säga fem år skulle förlora en halv miljard kronor i, som vägverket säger, för vägbyggandet improduktiva medel. Nog finns det anledning — det tror jag alla kan instämma i - att i stäUet använda pengarna till att bygga motorvägar och andra vägar. Man skulle kunna bygga åtskUliga kilometer för dessa pengar. Att även detta skulle ha en regionalpolitisk effekt torde ingen kunna förneka.

Herr talman! Hur har det då varit med, som jag tidigare berörde i en av punkterna, medinflytandet och medbestämmandet då de förslag vi nu diskuterar har arbetats fram? Jag deltar i en utredning där vi sammanträde efter sammanträde diskuterar arbetarnas medinflytande och medbestämmanderätt. Med verkligt allvar diskuteras de frågorna när det gäller praktiskt taget alla förhållanden meUan arbetsgivare och arbetstagare, t. ex. omläggning, nedläggning eller inskränkning av driften eller åtgärder som eljest medför viktiga förändringar av drift- eller arbetsförhållandena eller av anställningsförhållandena i övrigt för den enskilde. Jag vägar påstå att man från alla arbetstagarorganisationer och praktiskt taget från alla håll ställer sig bakom tanken att vi måste komma fram till att de anstäUda får möjligheter att inverka pä sin egen arbetssituation och sina egna arbetsförhållanden i högre grad än som nu är fallet.

Likaså framförs mycket starka krav pä ökad information inom det egna företaget i fräga om utvecklingen på både lång och kort sikt. Alla är överens om att informationen tUl de anstäUda inom företagen bör breddas och fördjupas.

Samtidigt som dessa diskussioner och förberedelser för ökat inflytande och samråd och för ökad samverkan pågår för de anställda framlägger staten förslag tUl förändringar av arbetsförhållanden, mUjöför-håUanden, arbetssituation för tusentals anstäUda utan samverkan och utan samråd och med en ytterst bristfällig information.

De som hade tUlfälle att lyssna tiU debatten i TV i går kväU "Vem ska bestämma på jobbet?" kunde bl. a. konstatera att herr statsministern

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

själv med känsla och engagemang talade sig varm för löntagarnas medinflytande och medbestämmande, samverkan och samråd. Det viktigaste var enligt statsministern inte inflytandet i styrelserummet utan pä arbetsplatsen, på alla nivåer inom företaget. Det var där som det fanns de största förutsättningarna för att kunna påverka den egna arbetssituationen och den egna arbetsmUjön. Det var många vackra ord och höga ambitioner för att förbättra de anstäUdas situation och ge dem möjligheter att själva påverka den. Men det var teori. Hur omsattes nu dessa teorier, när det gäUer att praktiskt tUlämpa dem? Exemplet har vi framför oss här i dag, då vi behandlar den statliga utlokaliseringen.

Jag skall Lnte orda mera om detta, men jag tycker att det mäste uppfattas som ett hån mot alla dem som arbetar för och tror på ett ökat hänsynstagande tiU de anstäUda, när man ser hur dessa principer nonchaleras i den praktiska tillämpningen. Eller är det sä att ökat medinflytande, samverkan, samråd och information endast är tUl för anställda inom det privata näringslivet och inte är gUtigt för tjänstemän i statens verk?

Herr talman! Vi har från moderata samUngspartiet yrkat avslag på hela propositionen med de undantag som redovisas i reservationen 1. 1 ett särskUt yttrande, nr I, har vi klarlagt att vi kommer att stödja avslagsyrkandet beträffande enskUda verk, om icke vår reservation vinner . riksdagens bifaU. Vi kommer därför att stödja reservationerna 4, 5 och 6. Jag vUl därför säga några ord om dessa och kanske i synnerhet om reservationen 4 beträffande försvarets forskningsanstalt.

Inom forskning krävs om någonstans ett nära samarbete, samverkan och arbetskontakter med utbyte av resultat och synpunkter. Därför bör en forskning som arbetar inom samma samhälleliga verksamhetsområde som försvarsforskningen gör hållas samman och icke drivas för himlens vindar över land och rike.

Här har man blåst en bit norrut tUl Umeå, en annan söderut tUl Linköping och en tredje västerut till Karlstad. Tydligen var den fjärde för tung, ty den fick stanna kvar i Stockholm. Därigenom slår man sönder den nya organisation som kammarens ledamöter var med om att fastställa bara för några dagar sedan och som tar sikte pä att effektivisera arbetet inom försvarets forskningsanstalt. Det mäste väl ändå rubriceras som rekord i vettlöshet att försöka skapa en organisation för effektivitet och sedan slå sönder den på det här sättet.

Det finns många andra exempel som jag här skulle kunna dra fram, men jag skall inte ägna mig ät det. Innan jag slutar vill jag dock framföra en liten fundering; Det har sagts här ifrån talarstolen och det har sagts i utskottsbetänkandet att alla är överens om att någon ytterligare utlokalisering skall det inte bli. Nog skulle det vara intressant att fä svar på frågan, varför alla helt plötsligt blivit eniga på den punkten -departementschefen, utskottet och riksdagen — samtidigt som man här så varmt talar för utlokalisering just vid detta tUlfälle. Men man är som sagt överens om att nu skall det vara stopp. Jag tycker det är nägot egendomligt att man sä plötsligt kommit fram till det resultatet.

Slutligen, herr talman, har jag i särskUt yttrande återigen deklarerat min uppfattning vad gäller placeringen av arméns tekniska skola. Det har

i år återigen motionsledes förts fram krav pä förnyad utredning om var skolan bör förläggas.

Jag biträder den uppfattning jag tidigare haft men finner det gagnlöst att pä nytt reservera mig. Men inte har skälen för en omprövning av beslutet om utlokalisering av arméns tekniska skola under tiden blivit svagare; tvärtom har de vuxit i styrka. Det gäller inte enbart arméns tekniska skola utan flera andra verk, som var med i den första omgången 1971.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall tUl reservationen I med avslag på propositionen.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! TiU herr Oskarson vill jag helt kort säga, att jag icke varit motståndare till en delegering ut till t. ex. vägstyrelsen i de olika länen eUer på annat sätt. Min fråga gällde för vilka av dessa organ ni viU ha en ändrad beslutsfunktion frän statsmakterna tiU - som ni säger - landsting och primärkommuner.

Herr Oskarson tar upp vägverket och säger att det blir 100 mUjoner kronor om året i effektivitetsförlust. I mitt första anförande sade jag, att jag inte tror att vägverkets personal uppe i Falun kommer att sitta och mlla tummarna utan den kommer att arbeta även där, varför siffran inte kan vara riktig.

Sedan tar herr Oskarson i sin kritik upp inflytandet på arbetsplatserna. Vi hade en stor diskussion om detta i fjol. Jag vUl åter fräga: Var har man fått ett sä stort inflytande när det gäller att planera en utflyttning?

Jag vill ställa en motfräga: Har herr Oskarson ändrat uppfattning sedan 1971? Då var vi alla överens om det riktiga i utskottets skrivning när det säger att statsmakternas rätt att bestämma om statlig verksamhet inte kan sättas i fråga. Har herr Oskarson -också ändrat uppfattning på den punkten?

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Till det sista vUl jag mycket kort svara att jag alls inte ändrat uppfattning på den punkten. Det är fortfarande statsmakternas rätt att bestämma. Men det är en väsentlig skillnad mellan om jag anställes i ett statligt verk såsom det militära, SJ eller vad det nu är fråga om och om jag anstäUes i ett annat slags verk. 1 det första fallet är det absolut klart att jag måste underordna mig förflyttningar, om det blir fräga om sådana. Är jag däremot anställd i något av de verk det nu gäller, har denna anställning inte skett i vetskapen om att hela verket helt plötsligt skall flytta till Umeå eller Karlstad. Där förehgger en väsenthg skillnad efter vad jag kan förstå.

Herr Fageriunds första fråga gällde decentralisering tUl kommuner och landsting i fråga om beslutsfunktioner. Vi tar inte enbart de verk som nu är aktuella, utan som jag ser det gäller det hela statsförvaltningen. Inom denna finns det många områden och mänga sädana myndigheter där just detta är möjligt. I fråga om dem kan jag, som jag tidigare sade, nå de regionalpolitiska effekter som jag eftersträvar samtidigt som jag kan garantera att verket fortfarande kan fungera på ett effektivt och bra sätt.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber att få ansluta mig tiU de principiella synpunkter som här anförts av herr Jan-Ivan Nilsson i Tvärålund. Men varför har jag dä begärt ordet?

Jo, hösten 1972 ställde jag en interpellation tiU finansministern och frågade i denna om han var beredd att fullfölja andra etappen av utflyttningen av statliga verk. Denna fräga var föranledd av att stora diskussioner hade uppstått i frågan och av att Värmland höll på att bli berövat de verk som vi förut haft ett halvt löfte om att fä. Det gäUde försvarets civilförvaltning och civilförsvarsstyrelsen.

Jag fick svar på denna interpellation den 21 november. Jag påpekade då och viU nu ytterligare understryka detta att denna utflyttning är nödvändig från regionalpolitisk synpunkt. Vi har haft en kolossalt starkt ökad koncentration till storstadsområdena när det gäller befolkningen. Men skogslänen har befolkningsmässigt undergått en mycket stark minskning. Värmland har varit speciellt hårt utsatt. Det har varit en stark utflyttning därifrån. Endast fyra län i detta land har haft en större utflyttning än Värmland. Vi har också en stor arbetslöshet. Något måste givetvis göras och därför måste denna utlokalisering enligt min mening fullföljas. Därigenom blir det ett tUlskott av arbetstUlfäUen.

Jag skaU inte gä in på några ytterligare argumenteringar, eftersom tiden här är knapp. Dock vill jag här gärna erinra om att herrar Wijkman och Ullsten då starkt talade mot denna utflyttning. Själv uttalade jag och hoppades på att finansministern skulle stödja Värmland när beslut i denna fråga slutligen skuUe fattas.

Nu står vi där. Även om jag inte delar finansministerns uppfattning i aUa delar av det politiska fältet, vUl jag ändå säga ett tack tUl finansministern för att han fullföljt utlokaliseringen och för att han fullföljt den pä det sätt som var tänkt enligt tidigare föreliggande förslag. Detta sker helt enligt centerns decentraliseringslinje sedan lång tid tUlbaka.

Fru HÖRNLUND (s);

Herr talman! 1971 beslöt riksdagen att 30 myndigheter och institutioner samt väsentliga delar av ytterligare fyra myndigheter skuUe omlokaliseras frän Stockholmsområdet tiU 13 orter i olika delar av landet. Sammanlagt berörde detta beslut ca 6 100 anstäUda. Bakom 1971 års beslut stod en mycket stor majoritet i riksdagen, eftersom 298 ledamöter stödde omlokaliseringsförslaget, medan endast 27 röster avgavs för ett avslag av den då föreUggande propositionen.

Varför var man den gången så positiv tUl att en utflyttning av statlig verksamhet skulle komma tiU stånd? Ja, vi hade under hela 1960-talet en livlig regionalpolitisk debatt. Storstadsområdet Stockholm har aUtmer kännetecknats av överhettning, andra delar av landet har sina ensidighetsproblem och bristande differentiering i sysselsättningen, vissa landsändar och vissa län har haft en allt kraftigare utflyttning, den numera ofta välutbUdade ungdomen har inte fått någon sysselsättning ens i relativt befolkningsrika orter.

Med 1971 års beslut togs ett väsentligt steg när det gäUer att främja en

jämnare tUlväxt i landet, att uppnå en bättre differentiering av arbetsmarknaden i fler orter och att göra fler orter mer attraktiva i syfte att göra dem tUl alternativ till storstadsregionerna.

StäUningen i riksdagen i dag när vi diskuterar den andra etappen av en omlokalisering av stathg verksamhet som denna gäng berör nio myndigheter och delar av ytterligare 6 myndigheter med sammanlagt ca 3 700 anstäUda är något annorlunda. Nu går både moderaterna och folkpartiet emot förslaget och yrkar avslag på propositionen. Det är i sanning en underlig kovändning som man gör sig skyldig tiU från de båda partiernas sida.

Herrar Oskarson och Nordgren, vad är det som fått er att ändra ståndpunkt under den korta tid som har förflutit sedan vi tog den första etappen? Är 1971 talade åtminstone herr Nordgren från denna talarstol så varmt för stathg omlokalisering att jag och säkert flera med mig skulle ha kunnat instämma i vad han sade. Jag ber att få citera från protokollet för den 26 maj 1971, anförande nr 3 av herr Nordgren (m); "Det har varit mycket intressant och stimulerande att fä delta i inrikesutskottets arbete med detta stora ärende. Jag vill i likhet med utskottets ordförande understryka att samtliga partier i utskottet varit positivt instäUda tUl detta förslag. Efter vad jag kan bedöma har vi också nått stor enighet i utskottets betänkande. Jag hoppas att vi därigenom också medverkat till ett beslut här i riksdagen under dagens eller kvällens lopp, som stimulerar utveckhngen på ett flertal orter ute i landet."

Därefter går herr Nordgren in på de arbetsmarknadsproblem som vissa regioner har att dras med och konstaterar; "Mot denna bakgrund noterar vi i moderata samUngspartiet med tillfredsställelse, att regeringen nu änthgen, efter att frågan om utlokalisering av stathga verksamheter från Stockholm aktuahserats vid flera tUlfäUen under de senaste decennierna, lägger fram ett förslag angående omlokahsering av 36 stathga verk. Enligt vår mening utgör en medveten och planmässig lokalisering av statliga verk och funktioner samt statliga och enskilda företag ett viktigt led i regionalpolitiken."

Så långt herr Nordgren. I dag talar han om att en utlokalisering av Statlig verksamhet är ett våldsamt slöseri. Vad är det som fått honom att ändra sig så under den tid som gått?

Herr Oskarson deltog också i den här debatten, och i en replik till mig efter det att jag hade anmärkt på att han tycktes vilja löva av Norrland och Falun—Borlänge när det gällde lokaliseringsobjekt yttrade han följande: "Men, fru Hörnlund, detta är ju inte det sista vi gör i fråga om lokaliseringspohtik. Jag hoppas att vi kan återkomma både vad det gäller statlig utlokalisering och vad det gäUer annat lokaliseringspolitiskt stöd och att dessa orter då verkligen ihågkoms. Det är min förhoppning."

Så långt herr Oskarson. Förhoppningarna tycks han ju vilja grusa själv i dag.

Moderaterna tycks inte längre gå att lita på vare sig för Norrlandskommunerna, Falun—Borlänge eller andra som föreslås som mottagarkom-muner. I dag vill varken herr Nordgren, herr Oskarson eller andra moderater vara med om en omlokalisering utan man yrkar avslag på propositionen. Folkpartisterna kommer väl i huvudsak också att gå emot

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Otnlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

förslaget, även om man har en och annan avhoppare som t. ex. inrikesutskottets ordförande. Detta är kanske i och för sig mindre chockerande, eftersom man knappast har så stor tilltro till folkpartiets pålitlighet i allmänhet och således inte heller i detta sammanhang. Och kluvenheten kanske framgick mycket tydhgt när man lyssnade till herr Peterson i Linköping i det inlägg som han har gjort här.

Men jag återkommer tiU frågan: Vad är det som hänt sedan förra beslutet som gör att två partier hoppar av när det gäller etapp 2 och detta efter det att man från dessa båda partier förut ansett att en omlokalisering av statlig verksamhet borde ske, ja, man har rent av kritiserat regeringen för att en sådan utflyttning inte kommit till stånd mycket tidigare?

Om man tar del av reservationen I och även tänker på vad som har sagts här i debatten i dag, får man knappast något svar pä den frågan. Man framhåller att "nu framlagd proposition hder av allvarliga brister bl. a. när det gäUer analys av samhällsekonomiska konsekvenser och inverkan på berörda förvaltningars effektivitet". Men dessa brister måste väl också ha funnits när det gäUde förslaget om etapp I som också var av betydligt större omfattning än den omlokalisering som nu förestår? Man säger att "ett annat alternativ som inte behandlats är möjligheterna att med traditionella regionalpolitiska medel uppnå samma resultat som genom här föreslagen omlokalisering av central statlig verksamhet". Men åtminstone herr Nordgren tycks ju inte ha någon hög tanke om de traditionella regionalpolitiska medlen och dess möjligheter när det gäller Söderhamn. Han är sä fångad i föreställningen att det enda som verkligen kan utgöra en injektion för Söderhamn är att man fär ett statligt verk, och han vill därför riva upp ett tvä år gammalt beslut när han som ensam reservant föreslår att mynt- och justeringsverket flyttas tiU Söderhamn i stället för till Eskilstuna, trots att han i reservationen 1 skrivit under på att "arbetslösheten på inflyttningsorten kan i en del fall t. o, m. öka till följd av anspråk pä arbete från medflyttande anhöriga." Jag frågar mig; Hur kan herr Nordgren utsätta Söderhamn för sådana risker? Eller hyser herr Nordgren egentligen inte de farhågor som framförs i reservation 1, som han själv skrivit under?

Vidare säger man i reservationen: "Konsekvenserna för berörda myndigheter vad gäller de direkta kostnaderna och möjligheten att upprätthålla en god effektivitet inom myndigheterna har inte belysts på ett tiUfredsställande sätt. Kungl. Maj:ts och myndigheternas bedömningar går vitt isär och det beslutsunderlag som presenteras för riksdagen är inte av den kvaliteten att det bör läggas till grund för ett så vittgående beslut som nu föresläs." Men fattade vi inte ett mer vittgående beslut är 1971, och gick inte Kungl. Maj:ts och myndigheternas meningar vitt isär även vid det tiUfället? Det är alltså inte någonting nytt som nu kommit in i bilden.

Man framhåller också att konsekvenserna för personalen inte är tUlfredsställande belysta. "Inte minst med hänsyn till de stora uppoffringar av personligt slag det här gäller ter det sig rimligt att statsmakterna kan prestera en hållbar motivering för sitt beslut", säger man. Men varför tog man då inte mer hänsyn till de över 6 000 anställda och deras familjer

som berördes av den första etappen? Var det fråga om mindre uppoffringar för deras vidkommande än för dem som berörs av den här etappen? Är det lättare för deras medföljande makar, herr Oskarson, att t. ex. fä arbete på den nya orten? Hade inte dessa 6 000 samma problem när det gällde att omplaceras i annan statlig tjänst i Stockholm eUer att flytta från vänkrets, anhöriga osv.? EUer var det helt enkelt, moderater och folkpartister, ett felaktigt beslut ni biträdde år 1971? I sä fall borde ni rimUgtvis ha löpt linan ut och sökt häva det föregående beslutet. Vid en så stor omlokahsering som det här är fråga om uppstår enhgt min uppfattning exakt samma problem vid genomförandet av etapp tvä som vid genomförandet av etapp ett.

Jag anförde förra gängen att det naturligtvis knappast kan vara en önskedröm för över 6 000 statstjänstemän och deras anhöriga att ha att välja mellan utflyttning, omplacering och övergång till ett helt nytt jobb. Givetvis skall man inte heller underskatta problemen när det gäller de ca 3 700 som nu är aktuella. Men vi som tillstyrker förslaget om en utlokahsering anser att de regionalpoUtiska fördelar som står att vinna är så stora, att. de överväger olägenheterna i form av ökade kostnader och omstäUningsproblem, som övergångsvis uppstår. Kostnaderna har här bl. a. tagits upp av herr Oskarson. Det är inte så enkelt att genom andra regionalpolitiska insatser skapa 10 000 nya arbetstUlfäUen i de av landets regioner som nu fär del av den statliga utlokahseringen. Det skuUe kräva avsevärt större belopp än den statiiga utflyttningen kostar. Och det är sannerligen inte lätt att hitta objekt för en sådan extra satsning, även om man skulle vara beredd att satsa pengar. Man kan knappast visa tiUtro till att moderata samhngspartiet och folkpartiet skuUe vilja biträda en sådan satsning. Kvar står då det faktum att man från dessa båda partiers sida inte är speciellt intresserad av att vi uppnår en bättre regional balans i värt land. Detta leder i sin tur till frågan: Hur skulle en borgerlig regering komma att handlägga utflyttningsbesluten? — Denna fråga har för övrigt redan i dag ställts av herr Fagerlund.

Utskottets ordförande, herr Eriksson i Arvika, säger sig vilja biträda förslaget om en omlokalisering. Men han har sannerligen många reservationer. Han yrkar avslag när det gäUer försvarets forksningsanstalt och vUl således ta ifrån Umeå 250 anstäUda och Linköping 400. Han vill ha förnyad utredning när det gäller utflyttningen av delar av skolöverstyrelsen; 50 anställda skuUe här till SundsvaU. Han vill ha statens jordbruksnämnd kvar i Stockholm. Men om en förnyad utredning visar att nämnden kan utlokaliseras bör enligt hans uppfattning också Skövde prövas. Jönköping skulle alltså få avstå från de 150 anställda som man där väntar på. Det är i sanning många reservationer från den folkpartist som säger sig stödja propositionen om utlokalisering, etapp 2.

Herr Eriksson i Arvika tog upp ett uttalande ur reservationen år 1971. Men att man i den utlokaliseringsetappen ville att visst stöd skulle komma Kopparbergs län till del berodde ju på att man gick emot domänverkets lokalisering dit.

När det gäller FOA har utskottsmajoriteten fastslagit att en uppdelning av FOA:s verksamhet på flera orter innebär samordnings- och andra problem för myndigheten, vilka inte skaU underskattas. De valda

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

förläggningsorterna ger dock en så pass god vetenskapUg och teknisk miljö att vi anser att svårigheterna inte heller skall övervärderas. Att verksamheten efter detta beslut kommer att vara lokaliserad tUl fyra orter med olika verksamheter borde också stämma bra med de borgerligas intresse av en ytterhgare decentrahsering av verksamheter av olika slag i enhghet med den borgerliga reservationen 2, som också har undertecknats av herr Eriksson i Arvika.

Likaså borde det vara angeläget att lokahsera ut delar av verk när man inte kan flytta ut hela verket. Därför har jag svårt att förstå att herr Eriksson vill avvakta när det gäUer skolöverstyrelsens intagningssektion och enhet för provkonstruktion. Utskottsmajoriteten anser att verksamheten mycket väl kan bedrivas i Sundsvall, och herr Eriksson har väl knappast någon annan mening. Skulle en eventueU omorganisation bh följden av U 68 :s förslag och skolöverstyrelsens utredningar, hindrar inte det att den verksamhet det här är fräga om bedrivs i SundsvaU.

När det gäller statens jordbruksnämnd har utskottet slutligen sett det föreliggande förslaget som ett fuUföljande av strävandena att göra Jönköping till ett administrativt centrum på jordbrukets område. Det är riktigt att jordbruksnämnden är ett kontaktintensivt organ och att den har ett nära samarbete med regleringsföreningarna samt jordbrukets organisationer och andra organisationer. Men vi har sagt oss att det kan utgöra ett skäl för berörda organ att på allvar pröva frågan om en omlokalisering, och vi tror att det med dagens kommunikationer, vilka för övrigt kan förbättras framgent, inte är någon omöjlighet att sköta kontakterna från Jönköping. Vi får ta vissa olägenheter om vi skall klara en omlokalisering över huvud taget, och det måste också gälla statens jordbruksnämnd, även om farhågorna många gånger, även i detta fall, säkert är överdrivna.

Det borgerliga agerandet och i synnerhet folkpartiets agerande i denna fråga är således mycket sphttrad. Det gör att jag åter stäUer frågan; SkuUe en eventuell borgerlig regering fullfölja beslutet om en utlokalisering i etapp 2. Kan man räkna med att utlokaliseringen skuUe komma att genomföras alls, trots att centern nu biträder förslaget? SkuUe man inte hänga upp sig pä att man behöver göra fortsatta utredningar, att man viU åstadkomma en längre driven decentrahsering av verksamheterna, skjuta på omflyttningarna osv.? Den här frågan, hksom många andra, har visat att det inte är så lätt att samarbeta på den borgerliga kanten och att väljarna kommer att vara mycket ovissa om vad de egentligen satsar på när de röstar borgerligt.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall tiU utskottets hemställan på samtliga punkter.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för att fru Hörnlund läste upp en del av vad jag sade i debatten för två år sedan. Jag står fast vid att det var intressant att få delta i arbetet att styra arbetstiUfäUen. Jag hoppas att de övriga närvarande i kammaren hksom de som är på sina arbetsram delar uppfattningen att vi måste försöka skapa sysselsättning på de orter där det råder stora arbetslöshetsproblem. Därför var vi också positiva till den

första utlokaliseringen. Men erfarenheten under de gångna åren har tyvärr visat att vi med dessa åtgärder och alla andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte lyckats klara sysselsättningsproblemen tUlfredsstäUande. Dessutom har -vi för utflyttningen i den här etappen fått en viss ekonomisk redovisning, även om vi inte tror den är tUlfredsställande eller tiUförhtlig. Jag ser den första etappen som ett allvarligt och ärligt försök att skapa sysselsättning, men jag anser att innan nästa utflyttning beslutas, skaU man avvakta erfarenheterna av den första etappen. HittUls har vi inga erfarenheter som säger att det är klart fördelaktigt.

Det är mot den bakgrunden, fru Hörnlund, som jag tycker att man tiUs vidare skaU pröva andra åtgärder för att få en regionalpohtik som tar sikte på att söka skapa ett näringsvänUgare khmat även pä de orter där det är problem. Sådana möjligheter finns. Man bör fundera på den statliga sektorns utveckling och framför aUt på det orimliga skattetrycket. Under inga förhåUanden — vUket vi för närvarande riskerar — kan vi lägga ytterligare bördor på näringshvet eller på sysselsättningen. En förhöjd löneskatt på arbetskraften medverkar inte till att skapa ökad sysselsättning vare sig på den ena eller andra orten, det verkar i rakt motsatt riktning.

Fru Hörnlund talade också om myntverket och reservation nr 3. Jag tycker att en regering och en finansminister skall vara rättvisa och dela ut gåvorna något så när Ukvärdigt, sä att även det allmänna stödområdet får sin del. Det är där stora problem med sysselsättningen. Jag yrkar därför bifall till reservationen 3 om reservationen I inte vinner kammarens gehör.

Nr 94

Tisdagen den 22]naj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag försökte, fru Hörnlund, att i mitt uttalande redovisa den tvekan jag hade förra gängen, och jag tror inte heller fru Hörnlund är okunnig om den, efter de resonemang vi haft i utskottet.

Jag hade också ett stort antal reservationer tiU utskottets betänkande. Fru Hörnlund hade vänUgheten citera mig. Jag skaU citera en annan bit i samma yttrande, där jag sade följande: "Såsom jag sade både i mitt första anförande och i min rephk, har jag försökt göra en avvägning och en bedömning med sakskäl som grund. Jag sade redan i mitt första anförande att jag inte kan gå med pä att den regionalpolitiska målsättningen får göra våld på sakskälen." Jag tycker, fru Hörnlund, att där kommer fram med all tydlighet att jag var tveksam och att jag verkligen hade försökt göra avvägningar. Sedan gick vi med pä utlokaliseringen, och varför skall man då inte säga det som fru Hörnlund nu åberopar, nämUgen att om vi finner sakliga skäl för det, så kan vi även i fortsättningen vara med om utlokahsering. Men det är ett annat läge nu, fru Hörnlund. Behovet av dämpning i storstadsområdena är inte lika påträngande som då. Vi har också ett annat läge på arbetsmarknaden än vi hade 1971. Och, fru Hörnlund, om det nu finns sakskäl, varför skall man då inte kunna ändra ståndpunkt? Visst skall man vara principfast, men inte skaU man vara så principfast att man inte tar sakskäl. Det är vad vi har gjort i det här fallet.

Låt mig slutligen säga att vi begärde också att fä en redovisning av

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

erfarenheterna frän första etappen och en grundhg utredning om de samhällsekonomiska konsekvenserna. Det har vi inte fått. Dä måste vi helt enkelt vid det här tillfället säga nej.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Bara en kort kommentar till fru Hörnlunds anförande. Hon är förvånad över att jag begär uppskov med utflyttningen av dessa avdelningar inom skolöverstyrelsen. Hon säger att jag vUl ha en utredning. Men det är väl ändå så, fru Hörnlund, att vid den föredragning som hållits, bl. a. av generaldirektören, har det klart redovisats att det pägår en organisationsförändring, och man vet inte om dessa avdelningar kommer att finnas kvar. Jag har sagt att om utredningsarbetet ger vid handen att omlokahsering av verksamheten i en eller annan form är lämpUg bör Sundsvall i första hand komma i fråga. Någon egentlig tidsförskjutning synes inte heller behöva uppkomma. Men nog kan vi väl vara överens om att det är rimhgt att man väntar med att utlokalisera några avdelningar i ett verk tills man vet om avdelningarna kommer att finnas eller inte när organisationsutredningen är klar. Det tycker jag är mycket rimUgt.

Sedan säger fru Hörnlund, om jag förenklar resonemanget nägot, att jag genom mina avslagsyrkanden varit med om att begära uppskov och samtidigt "lura" vissa orter på en del verk. Dä är väl fru Hörnlund ändå inte konsekvent. Vi har kommit överens om att skjuta upp ställningstagandet i fråga om statens bakteriologiska laboratorium just för att det är en dåligt underbyggd utredning som ligger till grund för det. Vi har sagt att man där behöver se över det hela. Precis detsamma har jag sagt om ytterligare tre verk. Samma princip som fru Hörnlund har accepterat vill jag tillämpa pä ytterligare tre verk.

Sedan vill jag bara säga att om vi hade nått enighet om värt decentraliseringsalternativ hade alla dessa orter som är aktuella varit garanterade förstärkning av arbetstillfällen.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag frågar fortfarande varför herr Nordgren inte är hka positiv till en utiokalisering i dag som.tidigare. Jag har fortfarande inte fått något svar. Vad är det som har förändrats så att man enligt herr Nordgren i dag bör välja andra regionalpoUtiska medel? Jag har inte fått svar på den frågan. Om det bara är ett a-waktande ni vUl ha när det gäller den här etappen varför kritiserar ni dä förslaget så bittert? Herr Nordgren har själv sagt att det är fråga om ett våldsamt slöseri. Då mäste det väl ha varit fråga om det förra gången också. Det kan väl inte skilja så särskilt mycket på de två förslagen.

Herr Oskarson försökte redovisa att han var tveksam redan vid förra tillfället. Dä måste man fräga sig om herr Oskarson anser att det var ett felaktigt beslut som ni biträdde den gången. Man kan inte dra någon annan slutsats av det herr Oskarson säger. Men herr Oskarson deltog i det allmänna slagsmålet om ortsvalet. Fanns det dä ändå inte ett visst intresse för utlokaliseringarna? Att läget skulle vara sä speciellt annorlunda i dag kan jag heller inte förstå. Vi har visserhgen haft en konjunkturavmattning

men har just nu en uppåtgående konjunktur, och vi kommer säkert att få se mer av de här överhettningarna även i fortsättningen.

TUl herr Eriksson i Arvika vill jag bara framhåUa att när det gäUer delarna av skolöverstyrelsen var det ett typiskt förslag tiU utdecentrah-sering av delar av ett verk. Därför är det fortfarande underligt att herr Eriksson i Arvika inte vill vara med och stödja det förslaget.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Svaret till fru Hörnlund är att vi inte fått de erfarenheter vi behöver för att göra en säkrare saklig bedömning. Dessutom har vi tiU etapp nr 2 fått uppgifter om kostnader som vi bedömer vara mycket högre än vad som redovisats. Det är pengar som skall tas ur statskassan, aUtså av skattebetalarnas medel. Vi tror att man kan använda den mUjarden till effektivare åtgärder i dagens läge, särskilt som vi inte har någon klar erfarenhet från den första etappen av utflyttningen.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Herr Eriksson i Arvika började sitt inlägg med att säga att det var tur att han kom så högt upp på talarlistan att inte aUa argument var uttömda. Med den kännedom som vi alla har om herr Erikssons naturliga fallenhet för att hålla språklådan i gång, borde det logiskt innebära att nästan all diskussion i fortsättningen är överflödig. Delvis har han naturligtvis rätt i detta.

När vi hanterade den här frågan år 1971 var den ny, och vi gjorde undan den principiella debatten i en lång överläggning som tog sina modiga sex sju timmar. Den slutade i ett beställningsarbete till finansministern och hans medarbetare, och det är det beställningsarbetet som nu är fullgjort och som redovisas inför riksdagen.

När nu regeringen lojalt har fullgjort en beställning frän riksdagen är det naturligtvis htet origineUt att mötas av kanske inte sä mänga ostentativa protester som förra gången - ja, vi har ju för aU del bara börjat på talarlistan. Men i själva voteringen kommer reservationerna att fä fler röster i dag än vad de fick är 1971. Det kan verka såsom en motsättning, men det ligger väl förklaringsgrunder även bakom detta. En förklaring är - som det har sagts vid något tillfäUe — att storstadsrä-jongen Stockholm har råkat ut för en befolkningsminskning, vilket har föranlett att en del av riksdagens ledamöter ser det hela i ett något annorlunda perspektiv.

Jag vill på denna punkt gärna deklarera en rent personlig ståndpunkt. Jag tror inte man skaU tala om någon befolkningsminskning i Stockholm och Storstockholm när det gäller de administrativa aktiviteterna och tjänstemannaverksamheten. Vi har för närvarande 91 000 statstjänstemän i området Stockholm-Solna. Byggnadsstyrelsen har räknat ut att även om vi fullföljer utflyttningens båda etapper - den första etappen börjar år 1975 och den sista etappen beräknas vara slutförd år 1980 - så kommer det ändå att finnas ett behov av nyproduktion av tjänsterum i byggnadsstyrelsens regi här i Stockholm med 2 000 till 3 000 tjänsterum per år. Det är väl om något uttryck för en expansion i den statiiga administrationen beträffande personalstyrkan. TUl detta skall dessutom

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

läggas ett ersättningsbehov för den naturhga avgång av personal som aUtid aktualiseras när man har en personalstam på i runt tal 90 000 anstäUda att röra sig med. Det är således inte fråga om någon neddämpning på den administrativa sidan när det gäller statsförvaltningen i Stockholm, tvärtom. Även med utflyttningen och utlokahseringen kommer expansionen att fortsätta men i en lugnare takt.

Däremot kan man avläsa en klar och påtaglig nedgång i den industriella aktiviteten i storstaden och eventueUt i storstadsområdet, en nedgång som har sina speciella förklaringsgrunder och som naturligtvis har varit irriterande ur den synpunkten att den nyansering och differentiering som vi har haft av aktiviteter och verksamheter i storstaden har en benägenhet att försvinna och att vi fär en mera renodlad, ensidig verksamhet i storstaden, vUket naturligvis inte är så särdeles angenämt. Den här utveckhgen har -vi uppmärksammat, och numera går det inte några statsmedel tiU någon industriell utflyttning från storstaden. Flyttar man ut, gör man det på eget bevåg och efter egna ekonomiska kalkyler. Staten stimulerar inte någon sådan utflyttning av industriell verksamhet, varuproduktionsverksamhet eUer hknande. Jag har också lagt märke tUl att man från Stockholms myndigheters sida nu är benägen att möta denna utveckling. Det har på sista tiden avlästs en ökad aktivitet för att få industrieU verksamhet till storstaden, och detta inte bara på det kommunala området. För ett par dagar sedan läste jag ett föredrag av ordföranden i Företagareföreningen här i länet, landshövdingen, som också gav uttryck för att man är beredd att rusta upp sig i detta avseende för att i någon mån vända den industriella utvecklingsströmmen.

Regeringen har emellertid lojalt mot riksdagen fuUföljt planeringen av den andra etappen av utflyttningen av den statliga verksamheten. AUa vet vad etapp 2 omfattar, men den skall ses i det samband som jag nyss anförde. Det är alltså en begränsning av expansionen av antalet statstjänstemän i Stockholm som blir en följd av utflyttningen. På det sättet bör man se problemen.

Jag tror också att den här frågan nu kan bedömas i en något lugnare stämning utanför det här huset. När vi 1971 diskuterade denna fråga vandrade det runt detta hus ett långt och imponerande demonstrationståg med fanor och standar såsom en protest mot utflyttningen. Jag har faktiskt inte lagt märke till om något hknande förekommer nu. Jag skulle bli överraskad om så blev fallet. Jag ser t. o. m. att läktaren är relativt tunt befolkad under denna debatt.

Det har bhvit en lugnare stämning utanför kammaren, och det kan väl delvis förklaras av att vi helt i samförstånd har träffat de organisations-mässiga överenskommelserna som skall träffas med de anstäUdas representanter i fråga om de villkor, rättigheter och förhåUanden som skall gälla vid utflyttningen. Jag tror ingen kan säga annat än att staten här har sträckt sig så långt som man kan begära. Det har träffats en överenskommelse, och redan denna överenskommelse är väl ett kriterium på att man från de anställdas sida anser sig ha fått sina intressen tillgodosedda sä långt som man kan begära.

Verksamheten startar nu. Spaden sätts i jorden i Norrköping, den har

satts i jorden i Sundsvall, byggnationen kommer att dras på i Gävle och annorstädes, och det blir utan tvekan goda och bra tjänstelokaler, byggda efter vad man i dagsläget anser är rimliga och riktiga kvalifikationskrav. Personalen har där i stor utsträckning själv fått vara med om att utforma sina egna arbetslokaler.

Det har förts en diskussion om att här skuUe ett slags miljonrullning vara pä gäng. Frän alla håll där man för fram sin tveksamhet, sitt avståndstagande, efterlyser man samhällsekonomiska bedömningar och en mera noggrann och inträngande ekonomisk kalkyl över utflyttings-verksamheten. Det har redovisats för utskottet — och jag vUl minnas att det är återgivet i utskottsbetänkandet - att kostnaden för själva utflyttningen kan röra sig om ett hundratal miljoner kronor. Beträffande anläggningskostnaderna är det fullkomligt felaktigt att räkna detta som någon speciell utgift som man i annat fall skulle slippa undan. Naturligtvis är det inte så. Om man inte bygger de här ämbetslokalerna i Gävle, Sundsvall, Luleå, Jönköping och Norrköping, sä måste man bygga dem här i storstaden, och helst då i de centrala delarna av storstaden, trots protesterna från miljögrupper och bostadsboende som högt och Ijudligt protesterade när vi byggde ut polishuset, när vi diskuterade utbyggnaden på LUla Essingen för den ämbetslokal som skaU ligga där, utbyggnaden pä Kungsholmen av vissa kontorslokaler etc.

Men det är ju här i den centrala staden som alternativen till alla de ämbetslokaler vi bygger ute i landsorten ligger. Om man då inte skall få en alldeles orimlig situation för invånarna, kan man i stäUet tänka sig alternativet att bygga i Märsta, i Södertälje, i Nynäshamn eller på någon liknande plats, med hela den tidsförlust som de dagliga pendlingarna skulle medföra. Att kunna bygga de nya och moderna lokalerna ute i lokaliseringsorterna, med en behaglig promenad från bostaden till arbetslokalen morgon och kväll, har sina absoluta fördelar.

Jag vill härutöver tillägga att det enhgt besked som jag under gårdagen erhöll frän byggnadsstyrelsen är ungefär 20 procent dyrare att bygga motsvarande ämbetslokaler i centrala Stockholm än vad det är att bygga dem ute i landsorten. Med de 400 miljoner kronor som det kostar att bygga dessa ämbetslokaler ute i landsorten har man följaktligen tjänat in 100 miljoner tack vare att man slipper uppföra byggnaderna i centrala Stockholm, Därigenom har man således eliminerat en utflyttningskostnad för personalen i samband med utiokaliseringen som har uppskattats just tiU ca 100 mUjoner kronor.

Jag har velat säga detta för att vi skall vara på det klara med att de som åberopar de väldiga kostnaderna gör detta utan att ha tänkt igenom denna fråga pä ett riktigt sätt. Den argumentation som jag nu i mycket korta drag försökt prestera är enligt min mening absolut häUbar.

Jag vUl säga ytterligare en sak som inte har berörts i dag och som kanske inte heller kommer att beröras annat än till en del genom att statsrådet Löfberg efter mig kommer att besvara en interpellation, där man tar upp de frågor som aktualiserats i samband med personalens förflyttning. Det kommer förmodligen att vara det rätta tiUfället att diskutera personalfrågorna i samband med utflyttningen.

Som alla känner till har det organiserats en speciell nämnd som har att

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

4 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

hantera personalens situation i samband med utflyttningen. I den nämnden är organisationerna självfallet ordentligt representerade, och -nämnden har regeringens uppdrag att försöka på det minst störande sättet genomföra utflyttningsproceduren. Till den ändan har regeringen fattat beslut om att alla lediga platser i statsförvaltningen här i huvudstaden skall anmälas till denna nämnd. Personal som berörs av utflyttningen skall därvid få företräde tUl de lediga platserna i Stockholm i de andra verken, som kommer att vara kvar i Stockholm.

Detta är väl en alldeles riktig ståndpunkt, om man viU ha en sä pass intensiv sysselsättning som möjligt pä lokaUseringsorterna ute i landsorten. Man bör då kanske inte flytta alla de anställda utan arbetsplatserna som sådana. Det var herr Nilsson i Tvärålund som sade detta, och det hgger självfallet en hel del i det.

Vad som emellertid är intressant är att statens personalnämnd för närvarande har bekymmer med att från de utlokahserade personalbesättningarna få fram det folk som behövs för att fylla de lediga platserna i de kvarvarande statliga verken. Man kan vara överraskad över detta. Chefen för den här verksamheten, WUhelm Jentzen, sade redan i början av året, och han har upprepat det under de senaste veckorna att han är överraskad över att det är svårigheter. Och han har fått lämna vissa dispenser från den av regeringen utfärdade rekommendationen. Han får säga till de verk som blir kvar här i Stockholm: Vi kan icke tillfredsställa era behov ur den grupp som skall flytta ut, utan nu får ni själva anställa fritt. Vi har inga sökande. Han är bekymrad över detta, och det kan väl vem som helst vara, men det är möjligt att det finns förklaringsgrunder. Det här skall aktualiseras under åren 1975 och 1980 och i år har vi 1973. Det kan tänkas att vederbörande säger sig: Tids nog kommer den dagen, och den dagen den sorgen.

Jag har emellertid tagit upp det här för att understryka att jag tycker det vore önskvärt och riktigt om de tjänstemän, som av en eller annan anledning känner sig på ett alldeles särskilt sätt förankrade i storstaden, utnyttjade de här möjhgheterna till omflyttning. Då bUr ju deras intressen tillgodosedda, reservanterna i dag kan få sina önskemål i viss mån tillfredsställda, och man skapar dessutom möjligheter ute på lokaliseringsorten att bereda flera sökande anställning än man i annat fall kan göra.

Fortsättningsvis, herr talman, bara några kommentarer till en del av de inlägg som jag har avlyssnat här i dag. När herr Nordgren som representant för moderaterna säger nej argumenterar han samtidigt för uppskov. Jag var inte riktigt på det klara med hur han argumenterade. Han talade för uppskov men sade; Vi yrkar inte på uppskov, utan vi säger nej. På samma sätt hamnade herr Peterson i Linköping från folkpartiet pä uppskovslinjen.

Det här är väl ingenting annat än ett försök att sitta på två stolar samtidigt. Man tycker som så att det ligger åtskilligt i att vi inte får den väldiga ackumuleringen av statstjänstemän i Stockholm och dess närmaste omgivning. Det kan vara befogat att se till att man fördelar den statliga förvaltningen, och man har ju prövat verk för verk och tagit fram de verk som man anser kan flyttas utan någon skada för hanteringen och

det fortlöpande arbetet. Samtidigt säger man att det är klart att det blir irritation bland tjänstemännen i Stockholm, och därför kan det vara bra att sitta även pä den stolen i den allmänna debatten. Så hamnar man på dubbla stolar. I nägot fall har man anfört som argument att man anser frågan inte vara tUlräckligt utredd; det var herr Eriksson i Arvika som hade det skälet när det gäUde FOA:s och jordbruksnämndens utlokahsering.

Det här går egentligen inte. Som läget är, kan man bara säga antingen ja eller nej. Ett uppskov ger inte några nya fakta i ärendet. Dessa fakta skulle, enligt dem som yrkar på uppskovet, vara att man skulle få erfarenheter av hur en sådan här utlokahsering ter sig. Men vi har utlokaliserat fabriksverket till EskUstuna, och ingen kan klaga pä att det inte var en bra utlokalisering. Arbetet görs lika bra i Eskilstuna som om verket skulle ha suttit kvar i Stockholm. De anställda som flyttade med till Eskilstuna torde till övervägande del i dag gärna stanna kvar i Eskilstuna.

Vi har tidigare flyttat ett verk tiU Göteborg. Det var ett av de första utlokaliseringsärenden jag var inkopplad i på den tiden jag var jordbruksminister och det gällde fiskeristyrelsen. Jag har inte lagt märke tiU att arbetet skulle ha gått sämre i det verket därför att det ligger långt ifrån Stockholm.

Den högre utbildningen bygger vi ut utanför storstaden med oförskräckta tag, och naturligtvis kommer vi inte att förlora någonting pä det. Och inom den industriella verksamheten är det ju inte heller sä ovanhgt att företagsamheten lägger sina centrala förvaltningar utanför Stockholm. Även om de har en benägenhet av gammal tradition att placera sig i Stockholm, finner vi en hel del av dem ute i landsorten.

Det bör följaktligen inte vara någon absolut naturlag som säger att Stockholm har speciella företräden när det gäller administrativt arbete som dessutom vid en undersökning befinnes kunna avskiljas från annan administrativ verksamhet. Om man begär ett uppskov och nya utredningar och undersökningar om detta, så kommer man ändå i sista hand att stå i precis samma situation där vi står i dag.

Jordbruksnämndens utflyttning till Jönköping har diskuterats, och vår strävan är ju att göra — jag tror fru Hörnlund också sade detta -Jönköping till ett jordbruksadministrativt centrum. Jag har tidigare uttalat förhoppningen att en sådan här medveten satsning från riksdagens sida även skulle medverka tUl att man inom jordbrukets ekonomiska organisationer skulle överväga sin lokaUsering och orientera sig till den stad som skulle bli någonting av jordbrukets adminstrativa centralort.

Jag är väl medveten om vilka kontakter som behöver tas med jordbruksnämnden. Det är inte i dag som det var pä den tiden då jag var folkhushållare och vi hade en ingående ransonering och fördelning av både råvaror och konsumtionsvaror. Då var det mycket av — jag höll pä att säga - dagliga förbindelser. Men numera är uppvaktningarna och diskussionerna mellan kanslihuset och jordbruksnämnden i intet faU så intensiva som de var förr i världen. Jag viU inte säga att jordbruksnämndens generaldirektör nöter trapporna i kanslihuset mer än andra generaldirektörer som nu får finna sig i utflyttningen. Dessutom — och

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

det har det ju talats om — skapar kommunikationerna andra möjligheter nu än vad som fanns för 20-25 år sedan.

FOA ställde väl till bekymmer när regeringen utarbetade sitt förslag. Det är ingenting som har gjorts på en höft. Jag har personligen suttit i en och en halv timme med chefen för FOA, då han i lugn och ro har fått utveckla alla sina argument, och jag vet att försvarsministern har varit i samma belägenhet. Det finns ingen generaldirektör i de utflyttade verken som regeringen har spenderat så mycket tid på som herr Magnusson i FOA, när man har givit honom alla möjligheter att anlägga sina synpunkter på utflyttningen. Men varken försvarsministern eller jag själv eller regeringen i övrigt har ansett att de argumenten var tiUräckligt bärande för att man skuUe göra avsteg från utredningens förslag. Följaktligen levererades förslaget om den här utflyttningen tiU Umeå respektive Linköping i den proposition som skrevs.

Jag skaU inte ge mig in pä en polemik med herr Oskarson; jag tyckte att hans argument var i det allra enklaste laget, när han säger att det här kan man inte göra, man får tänka pä makens bekymmer om det inte går att få något arbete för vederbörande, man fär lov att tänka pä barnens skolgång, man får tänka pä de vänner och bekanta som vederbörande måste lämna. Det har ju redan sagts här från talarstolen att detta inte är någonting som aktualiseras vid flyttning från Stockholm ut till någon annan stad, utan det gäller i precis samma utsträckning oavsett åt vilket håll flyttningsaktiviteten går. Det är endast den skillnaden att i det här fallet gör vi allt vad vi kan för att dessa övergångssvärigheter skall bli sä små och hndriga som möjligt. Vid flyttning den andra vägen förekommer ingenting av samhällets speciella service för att tUlrättalägga för dem som blir rotryckta och får ge sig ifrån sin ort och sin bygd.

AUra sist, herr talman, vUl jag ta upp bara en fråga till. Man säger: Skulle vi ändå inte klara det här på ett mindre ostentativt och mindre irriterande sätt? Man tänker sig att delegera ut vissa underordnade aktiviteter. Samtidigt har det i debatten också framförts det argumentet som i hög grad överraskar mig - jag tror det var herr Nordgren som förde fram det: Varför behandlar inte statsrådet denna fråga mera rättvist och breder ut den här lokaliseringen pä ett mycket större antal orter? Och varför ser man inte tUl att det finns flera hugade mottagningsorter som tiUgodoses?

De där frågorna kan jag besvara genom att lämna ett besked. Det ligger en tanke — och jag tycker det är en vettig tanke — bakom hela utlokaliseringsfilosofin. Den gav jag tiU känna 1971, och jag kan i korthet upprepa den nu.

Vi tycker inte att det är riktigt tUlfredsstäUande att vid en utlokalisering bara släppa i väg underordnade detaljer i vederbörande verks aktivitet. Vi har i stäUet försökt säga oss att flyttar man ut hela verket, så ger man ju den mottagande orten en injektion inte bara pä det vanliga produktionsplanet - de som står och hanterar datamaskinen på en relativt låg nivå — utan hela skalan av tjänstemän kommer med. Den mottagande orten får alltså aUa tjänstemän - från topptjänstemannen, från generaldirektören, ned till den yngsta skrivmaskinsflickan — och därmed ger man orten ett riktigare inslag av statlig aktivitet än om man

behäUer själva den högavlönade gruppen, stabsorganisationen och vad därtill hörer, i Stockholm och inriktar sig på att ge ifrån sig endast underordnad verksamhet. Vi har inte giUat den där uppdelningen, utan vi har sagt att det är korrekt ur iokaliseringssynpunkt att flytta ut hela verken.

Att lokaliseringen inte bretts ut — det var ju en av frågorna — på flera platser är helt enkelt betingat av att vi har försökt håUa samman utflyttningen i grupper, sä att verk som har mycket gemensamt med varandra flyttas till samma plats. Därav kommer Jönköping som platsen för jordbrukets centrala administrationsverksamhet med skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden. Därav kommer utflyttningarna till Linköping .som har sin förbindelse med den universitetsaktivitet som byggts ut där. På samma sätt är det med utflyttningarna till Umeå, vilka pä ett eller annat" sätt har en anknytning tUl Umeå universitet. På samma sätt är det i Norrköping. På samma sätt är det i Gävle — där placeras på en och samma plats tekniska verk såsom lantmäteristyrelsen, kartverket och dataproduktionen, vilka alla har dagliga och närliggande förbindelser.

Det är således en medveten tanke i detta, och det är förklaringen tiU att här breder man inte ut verken över hela landet för att få en så jämn täckning som möjhgt.

Vi diskuterade igenom de här frågorna 1971, och jag skaU inte utveckla texten vidare. Men eftersom jag i dag har mött de här argumenten från talarstolen fanns det anledning för mig att ytterligare understryka detta.

Herr talman! Jag tror att den här andra etappen - effektuerandet av riksdagens praktiskt taget enhälliga beställning — kommer att klara sig igenom med mindre av opposition utanför detta hus än vad som var fallet när det gällde den första etappen, och jag är glad över det. Vi har ju träffat en överenskommelse med tjänstemännens organisationer om hur det skall gä till. Mycket av osäkerheten är följaktligen avverkad, och när vi nu säger att det här är den sista etappen, sä har väl det också en lugnande inverkan pä de 90 000 tjänstemän som är kvar och som blir kvar i Storstockholmsområdet.

Jag vill emellertid understryka att när regeringen har sagt att denna andra etapp bör fullföljas, och sedan bör det vara slut, sä är det fråga om utflyttningar i denna kollektiva form. Vi har i två olika utredningar gått igenom alla statliga verk och prövat dem ett efter ett och kommit fram till att nu finns det egentligen inte något mer att flytta ut i denna kollektiva form. Men detta utesluter inte att en isolerad utflyttning av ett verk kan aktualiseras när som helst i framtiden. Vi har ett exempel på det i domstolsverket. Det är ett nytt verk, och riksdagen kommer under dagens lopp att fatta beslut om utflyttning av det verket tUl Jönköping, Sundsvall eller SandvUcen-Gävle. Sådana isolerade utflyttningar av ett verk kan mycket väl bli aktualiserade även framledes. Det är beträffande denna organiserade kollektiva utflyttning som jag menar att vi väl nu har gjort vad som kan göras och där det förmodligen inom överskådlig tid inte är möjligt att ordna med någon tredje etapp.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokahsering av viss stadig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern började sitt inlägg med att säga att Stockholmsregionen också har haft en del svårigheter. Det kanske är därför som både finansministern och herr Fagerlund är litet mera tveksamma om denna etapp än vad vi alla var då det gällde etapp 1. Dä tyckte vi alla att det var ett ärligt försök att skapa bättre sysselsättning och optimism på utflyttningsorterna.

Sedan sade finansministern att man med de anstäUda i de olika verken hade kommit överens om villkoren för utflyttning. Vi fick i varje faU i utskottet inte den uppfattningen av de uppvaktningar som förekom i utskottet att några vUlkor som personalen kunde acceptera hade erbjudits personalen, när utskottet behandlade frågan. Om så varit faUet hade väl knappast TCO kunnat säga att begreppet samråd inte kan användas som beskrivning av vad som förekommit i det sammanhanget. Det kunde inte ens karakteriseras som samråd, förklarade man.

Vidare sade finansministern att det inte är nödvändigt att alla verk ligger i Stockholm och att t. o. m industrin och företagen flyttar ut verksamheter. Ja, självfallet gör de det. Man flyttar industrier och företag tiU områden där det finns, arbetskraft. Men innan sä sker gör man företagsekonomiska beräkningar av hur lönsamheten är i olika orter. Och när det gäller statiiga utflyttningar borde man enligt vår uppfattning också göra tiUfredsstäUande ekonomiska beräkningar och bedöma dem i förhällande tiU värdet av utflyttningen. Möjhgen borde man också ha övervägt om man inte med de pengar som flyttnmgen kostar hade kunnat göra ännu värdefullare insatser på mottagningsorten. I sista hand är det ju ändå skattebetalarna som får stå för kostnaderna för utflyttningen. De pengarna, herr finansminister, skulle kanske ha kunnat användas på ett mera effektivt sätt.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Vad beträffar vUlkor och rättigheter för de anställda i samband med utflyttningen har utskottet som sagt varit mycket noga med att skriva bestämt på den punkten och förklarat att allt skaU göras som göras kan för att underlätta utflyttningen för de anstäUda. Men hur verkar det i praktiken? Jo, där är det något annorlunda. Vi har redan fått en viss erfarenhet. Det finns nägot som heter nämnden för omplaceringsfrågor, och den skaU ta hand om ansökningar från dem som anser sig ha skäl att inte flytta från Stockholm. Och nämndens bedömningar i det sammanhanget är mycket restriktiva. Över 50 procent av alla ansökningar har avslagits. Jag kan inte nu redovisa skälen härför, men de enda skäl som har godtagits för att inte flytta är de medicinska. Ensamstående med barn - och även familjer där det har funnits två föräldrar — som förklarat att barnen vid en utflyttning skulle förlora möjligheterna tiU regelbunden kontakt med föräldern eller föräldrarna har inte kunnat räkna med att få sina ansökningar bifallna. Det betraktas inte heUer som nägot skäl om en person anser sig så hårt förankrad här i Stockholm att han av hälsoskäl inte kan flytta.

Låt mig sedan ta upp en annan sak, nämligen anläggningskostnaderna, som statsrådet Sträng talade om. Statsrådet sade att man får räkna med att det är billigare att bygga i landsorten än i Stockholm och att man skall räkna sig till godo den vinst man gör. Ja, det är möjligt, och jag skaU inte gå in på någon diskussion på det området. Samtidigt sade statsrådet att vi, om utflyttning inte sker, får bygga här i Stockholm, och han sade vidare att vi kan motse en ökning med ungefär 3 000 statstjänstemän per år.

Vi hade tillfälle att ta emot en uppvaktning från landstinget i Stockholm, som redogjorde för situationen. De som gjorde uppvaktningen var mycket oroade för utvecklingen även pä tjänstemannanivå. Det är inte bara stathga tjänstemän som flyttas ut, utan även mänga enskUda verk, banker m. fl. rationahserar och flyttar sina tjänstemän.

Resultatet för regionen är nu att det finns alldeles för många lägenheter som står tomma. Ambitionsnivån pä det området har fått sänkas. Vidare står i dag inte mindre än en halv miljon kvadratmeter kontorslokaler tomma, som det alltså är möjligt att utnyttja. Det talar tydligt för att det inte skulle vara nödvändigt med nybyggnader! aUa fall och att man därför också skuUe kunna vinna ekonomiska fördelar.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr PETERSON i Linköping (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi har sagt tidigare år: Utred decentraliseringsalternativet efter mönster som förenar alla de fördelar vi vill uppnå. Det är en slutsats som också personalens organisationer kommit tiU. TCO:s remissvar slutar på följande sätt:

"Ett kompletterande utredningsarbete bör ske på basis av en ingående analys av de erfarenheter som en utvärdering av den första omlokali-seringsetappen kan erbjuda. TCO anser att konsekvenserna för den berörda personalen blir så allvarliga att beslut om ytterhgare utlokalisering av myndigheter inte bör fattas med mindre än att dessa konsekvenser är helt klarlagda."

Det tycker folkpartiet är en bra slutsats, som också riksdagen borde kunna ställa sig bakom.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Sträng sade inledningsvis i sitt anförande att jag närmast skulle ha sagt att inget skuUe finnas att tUlägga när några av oss som talade i början av debatten hade gjort våra inlägg. Det sade jag självfallet inte. Det finns säkert mycket att säga, även om argumenten kanske kan verka något använda när de används i andra hand.

Jag tycker att statsrådet själv har visat i sitt halvtimmesanförande att det finns många intressanta synpunkter att anlägga. Jag anser att det var värdefullt att han tog upp personalfrågorna, som kanske är ett av de allra största och mest betydelsefulla inslagen just när det gäller de stäUningstaganden vi här gör.

En sak förbryllade mig något, nämligen att statsrådet sade att han är förvånad över att jag begärt uppskov och ytterligare utredning på tre av mig redovisade punkter. Statsrådet Sträng sade: Ett uppskov ger inga fakta. Nej, men en utredning kan ge fakta och ger fakta. Det har

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

statsrådet själv verifierat på s. 106 i propositionen, där han beträffande SEL skriver att frågan om utflyttning bör utredas ytterligare. Han anför: "Resultatet av den nya utredningen bör dock avvaktas innan slutlig ställning tas till laboratoriets lokahsering."

Precis detsamma säger jag om de tre andra verken, och jag tror att vi är ganska eniga om att det finns behov av att utreda förutsättningarna för utflyttning av FOA, jordbruksnämnden och skolöverstyrelsen - de exempel som jag har gett.

Med anledning av det herr Peterson i Linköping sade i sitt senaste inlägg noterar jag statsrådet Strängs ord att det här är den sista utlokaliseringen — vi har inget mer att ta. Eventuellt kan nya verk komma att lokahseras ut, och på den punkten är vi helt ense. Som herr Peterson i Linköping antydde finns det möjligheter tiU decentralisering, och där kan man "ta mera", för att använda statsrådet Strängs eget uttryck. Det skuUe fattas något i den här debatten om inte statsrådet lämnar besked om huruvida han i fortsättningen kommer att ge direktiv tUl verken att analysera möjligheterna tUl decentralisering av beslutsfunktioner och därmed också arbetsuppgifter som innebär att de anställda får flytta. Det vore värdefuUt om vi fick besked pä den punkten. Det finns konkreta exempel pä att verksledningarna själva har tagit sådana initiativ och räknar med mycket bra resultat.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Det har träffats en uppgörelse med de anställdas organisationer om hur man på lämphgaste sätt skaU verkstäUa riksdagens beslut om utflyttning i den första etappen, och det kommer att gälla även för den andra. Man har uppnätt samstämmighet, och det tror jag har lugnat ner mycket av de stämningar som kanske tidigare från personalhåll var nägot arroganta.

Däremot är vi alla medvetna om att personalen i verken, om man frågar dem, säger att de inte vill flytta ut. Frågar man likaså folk t. o. m. uppe i Norrbotten och Västerbottens lappmark om de vill flytta därifrån så är det inget överraskande i att få svaret att de vill stanna där. Människor reagerar på det sättet. Men riksdagen har inte kunnat anse det vara ett tillräckligt skäl för att avstå från utlokalisering. När utlokaliseringen sedan är ett faktum har vi i samförstånd med de anställdas organisationer klarat av de formaliteter som behöver klaras av.

Jag skall för ett ögonblick gå tillbaka tUl situationen för statsförvaltningen i storstaden. AMS, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och statskontoret har tUlsammans sin verksamhet förlagd pä ungefär 40 olika platser här i staden. Det är inte en särdeles rationell lokalhantering om man vill att verken skall arbeta effektivt. Den här utflyttningen ger oss andra möjligheter till omflyttningar bland de bestående aktiviteterna i Stockholm och medverkar även tUl en riktigare och mer rationeU verksamhet för statsförvaltningen.

Det har sagts mig att ungefär 20 procent av de lokaler som statsförvaltningen har i Stockholm i kvahtativt avseende inte är tillfredsställande. De lokaler som byggs ute i lokaliseringsorterna kommer i det avseendet att vara helt godtagbara, jag höU på att säga kanske bättre än

de aUra flesta lokaler här i storstaden. De är nykonstruerade i enlighet med de anställdas egna önskemål.

Från talarstolen har det rent allmänt sagts att det vore klokt med ett uppskov i väntan pä erfarenheterna frän den första etappen. Det var det jag vände mig emot i mitt förra inlägg. Jag tror inte det skuUe ge något som helst mer att bygga på när frågan skall behandlas längre fram. Det finns ett och annat verk — bakteriologiska laboratoriet är ett - där regeringen har ansett en ytterhgare utredning nödvändig. Herr Eriksson i Arvika må ha rättighet att yrka pä att även andra verks utlokalisering bör utredas ytterligare. Regeringen har inte funnit skäl till det, och där skiljer sig alltså våra uppfattningar.

Fortsättningsvis vill jag hävda att man vid en utflyttning helst bör flytta ut hela verket för att på utflyttningsorten få just den nyansering av de anställda som ett verks skUda aktiviteter innebär. Det utesluter naturligtvis inte — om någon har trott det har jag bhvit missuppfattad — att i fortsättningen en viss decentraliseringsutflyttning kan ske. Vi provar ju detta i förslaget genom att inte flytta ut hela televerket tiU Kalmar, utan vi flyttar bara ut en viss aktivitet i verket tiU Kalmar. Det ena goda förskjuter inte det andra, men själva principfrågan bör vara den, att man helst flyttar ut hela verk när så är möjligt.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara helt kortfattat säga att jag är tacksam för innehållet i det senaste anförande som herr Sträng höll. Det ligger helt i hnje med vad jag tidigare har påpekat, nämligen att man kan gå tiU väga på det sätt som vi har rekommenderat i flera år.

Jag tycker det är ett bra exempel som vi har i domänverket. Där hade man från början tänkt sig en utflyttning av 400 personer. Redan nu har man emellertid decentraliserat och flyttat ut ett 50-60-tal och räknar med att kunna gå vidare på den vägen. Jag har mycket noga och med tillfredsställelse noterat att statsrådet är inne pä tanken om en decentraliseringslinje i framtiden. Detta tror jag blir till nytta såväl för verkens effektivitet som för de anställda och för mottagningsorterna.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Herr statsrådet LÖFBERG, som meddelat att han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara herrMundebos (fp) den 27 mars framställda interpellation, nr 64, till herr finansministern, angående handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Mundebo har frågat finansministern om vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att tUlse att personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet — i enlighet med 1971 års riksdagsbeslut - handläggs i positiv anda,

Interpellationen har överlämnats tiU mig för besvarande.

Att genomföra en omlokalisering av den omfattning som riksdagen beslutade 1971 ställer stora krav på en dynamisk personalpolitik och en effektivt fungerande personaladministration, I den. proposition som föregick riksdagens beslut slog departementschefen fast att det skulle bli nödvändigt att göra stora insatser för den personal som berördes. En rad

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

åtgärder har vidtagits för att dels på olika sätt underlätta flyttning för de anställda som önskar följa med och deras anhöriga, dels skaffa nya arbeten inom Stockholmsområdet för dem som vill stanna kvar. För vissa frågor har helt nya rutiner utarbetats och satts i drift. Befintliga personaladministrativa resurser har mobiliserats och förstärkts, och nya har tUlkommit. Bl. a. har statens personalnämnd reorganiserats och utökats med hänsyn tiU nämndens uppgifter i samband med omlokaliseringen.

Jag skall i det följande - med utgångspunkt i de frågor herr Mundebo tagit upp - kortfattat redovisa vissa av de viktigaste åtgärderna.

Som bekant pågår för närvarande ett omfattande förberedelsearbete inför den av riksdagen beslutade omlokaliseringen - i första hand genom det arbete som bedrivs inom de inrättade orts- och organisationskommittéerna. På de senare har beslutanderätten lagts i vissa frågor som det eljest skulle ha ankommit pä myndigheterna att avgöra. Det gäller bl. a. frågor om personalinformation, personaladministration, kontorsrationalisering, åtgärder i samband med själva flyttningen samt i övrigt sådana planerings-, organisations- och miljöfrågor som direkt hänger samman med omlokaliseringen.

Kommittéerna består av lika antal representanter för personalen och för myndigheterna. Samtliga kommittéledamöter har utbildats i bl. a. projektplanering och projektadministration genom konferenser och särskild kursverksamhet. Till sin tjänst i olika specialfrågor har kommittéerna dessutom statliga expertorgan. När det gäller exempelvis personaladministrativ planering och övriga interna personalfrågor lämnar statens personalnämnd (SPN) aktivt biträde.

Förutsättningarna för ett reellt personalinflytande i hela förberedelse-och genomförandeprocessen är således väl tiUgodosedda. Jag vill också erinra om att avtal träffats mellan de statsanställdas huvudorganisationer och avtalsverket om förmåner för personal som medföljer vid utlokalisering från Stockholmsområdet.

Herr Mundebo anser att antalet avslag frän nämnden för vissa omplaceringsfrågor (NOM) är högt med hänsyn till att omstationerings-skyldighet endast skall behöva krävas "i särskilda fall" enligt inrikesutskottets uttalande vid behandlingen av förslaget om omlokalisering.

För att kunna bedöma hur personalfrågorna handläggs i dessa delar måste man emellertid ta hänsyn till NOM:s verksamhet och SPN.s omplaceringsverksamhet sammantaget. Jag skall försöka förklara sammanhanget mot bakgrund av de siffror som herr Mundebo hänvisar till från NOM:s marsuppföljning 1973. Först vUl jag bara poängtera att alla beslut som NOM fattar självfallet föregås av noggranna utredningar i varje enskilt faU. I mars 1973 hade NOM behandlat 143 ansökningar om undantag frän flyttningsskyldighet. Av dessa hade 67 avslagits. Två avslagsbeslut har sedan dess omprövats och bifallits. Återstår 65 avslag. Av dessa hade i tio fall sökanden anställts efter det att riksdagen 1971 fattat sitt beslut om omlokalisering. Vidare har två sökande genom annan garanti fått möjlighet att stanna kvar i Stockholm.

Liksom i fråga om dem som NOM undantagit från flyttningsskyldighet är även de övriga 53 sökande föremål för omplaceringsåtgärder genom

statens personalnämnds försorg. Tio personer hade redan i mars kunnat omplaceras. Ett icke oväsentligt antal hade fått - men tillbakavisat — ett eller flera erbjudanden om anvisning tiU annat arbete i Stockholm. Några hade för övrigt också återkaUat sin ansökan till SPN, vUket måste tolkas sä att vederbörande på egen hand ordnat annat arbete eUer ändrat sig och nu avser att följa med vid flyttningen. Endast 16 sökande som fått avslag från NOM hade vid denna tidpunkt ännu inte fått någon anvisning, men självfallet har SPN:s ansträngningar med att finna nya arbeten för dem fortsatt.

Utöver denna redovisning vill jag framhålla att nämnda siffror om avslag också måste ses i relation till vilka skäl som anförts i ansökningarna.

Huvuddelen av avslagen hitintUls grundar sig på ansökningar där enbart makens eller makans förvärvsarbete angetts som hinder för flyttning. NOM;s bedömningar i dessa fall görs pä basis av en noggrann analys och uttalanden från arbetsmarknadssakkunniga och efter kontakt med respektive kommun. Hänsyn tas då inte bara till möjligheten för vederbörande att få arbete pä utlokaliseringsorten utan också tiU den sökandes egna utsikter att fä annan anstäUning i Stockholmsområdet.

Sammanfattningsvis kan sägas att NOM vid ärendenas avgörande gör en allsidig avvägning av samtliga i varje enskUt fall föreliggande omständigheter. 1 tveksamma fall har NOM tillämpat principen att "hellre fria än fälla". Uppkommer nya skäl för sökande som tidigare fått avslag av NOM, har denne självfallet möjlighet att efter förnyad ansökan fä sin sak omprövad.

Mot denna bakgrund kan jag inte finna annat än att NOM handlägger sina uppgifter med all tänkbar hänsyn tiU de sökandes situation och med den generositet som förutsattes av inrikesutskottet. Jag kan inte heUer hålla med herr Mundebo om att ytterligare riktlinjer för NOM:s verksamhet skulle behövas i nuläget. Jag följer emeUertid såväl NOM:s verksamhet som SPN:s omplaceringsverksamhet med stor uppmärksamhet.

Eftersom herr Mundebo anser att SPN:s omplaceringsverksamhet behöver förstärkas vUl jag här bara lämna ett par kompletterande upplysningar.

Efter det att riksdagen fattat beslut om omlokalisering av vissa myndigheter har SPN:s resurser för omplaceringsverksamhet förstärkts och organisationen ändrats. Fr. o. m. innevarande budgetår finns inom SPN en omplaceringsenhet som efter särskUd framställning tUldelats elva nya tjänster. Under budgetåret 1973/74 kommer omplaceringsenheten att bestå av sammanlagt 33 tjänster.

För att underlätta omplacering av de tjänstemän som viU stanna kvar i Stockholmsområdet har SPN med stöd av den s. k. omplaceringskungörelsen (SFS 1972:156) satt in rekryteringsbegränsande åtgärder för bl. a. statliga myndigheter inom Stockholmsområdet. Kungörelsen innebär bl, a, en principiell skyldighet för myndigheterna att till SPN fortlöpande redovisa uppkomna vakanser och andra rekryteringsbehov. Till följd härav kan SPN varje månad pröva omplacering tiU 350-400 tjänster, vUket innebär ett maximalt utnyttjande av möjligheterna tUl omplacering

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

inom Stockholmsområdet,

Jag delar självfallet herr Mundebos uppfattning att särskUd uppmärksamhet mäste ägnas ät de medflyttandes situation. Frågor som rör de anhörigas situation pä de nya orterna - arbetsmarknadsfrågor, skolfrågor, barntillsyn, värd möjligheter osv. — ingår som en integrerad del i kommittéernas förberedelsearbete tillsammans med de mottagande kommunerna. Såväl SPN som arbetsmarknadsverket och de mottagande kommunerna är också direkt engagerade i att försöka skaffa arbete åt anhöriga på de nya orterna. Arbetsmarknadsverket har inrättat ett särskilt kontor i Stockholm för bl. a. förmedling av lediga platser inom enskilda företag på omlokaliseringsorterna. På varje mottagarorts arbetsförmedling finns en särskUd kontaktman för placering av anhöriga. AMS bidrar dessutom med arbetsmarknadsutbildning och skriftlig och muntlig information i form av platslistor och informationsmöten i Stockholm. Insatserna omfattar också sökande som nu inte har förvärvsarbete men som önskar sådant på den nya orten.

Placering av anhöriga inom statliga myndigheter ombesörjs av SPN, som med utgångspunkt i rekryteringsbegränsningar hos omlokaliserings-myndigheterna även kan ge anhöriga anvisningar om arbete hos dessa myndigheter. Denna verksamhet påbörjas av SPN under denna månad. Det ringa antalet sökande har inte motiverat särskUda åtgärder tidigare. Samtidigt påbörias omplacering av anhöriga tiU tjänster på orter, dit flyttning är aktueU under året, dvs. till Sundsvall, Gävle och Uppsala. Jag vill också erinra om att SPN och AMS varje vecka utger en särskild förteckning över lediga tjänster, den s. k. SPN-listan, som också kan användas av anhöriga tUl dem som berörs av omlokaUseringen.

Samarbetet med kommunerna är genomgående mycket gott i dessa frågor. Jag tror därför att det finns goda möjhgheter också när det gäller arbetsanskaffning för anhöriga, förutsatt att de anhöriga i tiUräckligt god tid tar kontakt med antingen SPN eller AMS:s omplaceringskontor i Stockholm.

Såvitt jag kan se finns redan de förutsättningar för förtidspension som herr Mundebo efterlyser. Vid prövningarna av ansökningar om förtidspension kommer givetvis alla föreliggande omständigheter att beaktas. Jag förutsätter att särskild hänsyn därvid kommer att tas tUl den förestående omlokaliseringen. Genom det tidigare nämnda avtalet om särskilda förmåner vid omlokalisering får dessutom tjänstemän som har högst tre år kvar till pension då myndigheten flyttar behåUa myndighetens nuvarande lokaliseringsort som stationeringsort under den tid som är kvar till pensioneringen.

Slutiigen tar herr Mundebo upp de anställdas bostadsfrågor. När det gäller bostad på den nya orten har de anställda genom ortskommittéernas arbete möjlighet att redan på planeringsstadiet påverka kommunernas utbud av olika typer av bostäder för de statsanställda: hyreslägenheter i nyproduktion, insatslägenheter, småhus i nyproduktion, tomt för "självbyggen" osv. Som ett led i strävan att underlätta bostadsanskaffning har rätten till bostadsanskaffningslån med statlig garanti utvidgats till att också gälla kontantinsats vid köp av eget hem. Därigenom torde utsikterna för de anställda vid omlokaliseringsmyndigheterna att skaffa

en bostad av önskad typ på rimligt avstånd frän arbetsplatsen vara betydhgt gynnsammare än de nu är i Stockholmsområdet.

När det sedan gäller avyttring av nuvarande bostad i Stockholm kan detta naturhgtvis i vissa fall vålla problem. Man måste emellertid komma ihåg att försäljningen av bostaden inte behöver ske på dagen samordnat med myndighetens flyttning. Om en tjänsteman som fått bostad försitt hushäU på den nya orten eUer i dess närhet vUl uppskjuta inflyttningen får han enligt "omlokaliseringsavtalet" under högst sex månader skälig ersättning av staten för den särskUda hyreskostnad som han drabbas av.

Lägger man härtill den tid som återstår tUl dess de flesta flyttningarna skall ske torde det finnas rådrum för försäljning också av mindre attraktiva bostadsobjekt i Stockholm, varför jag inte kan finna att staten bör vidta ytterligare åtgärder.

Mot bakgrund av vad jag här kortfattat redogjort för anser jag mig med fog kunna påstå att personalfrågorna i samband med omlokahse-ringen handläggs helt i överensstämmelse med andan i såväl regeringens proposition som inrikesutskottets betänkande.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokaliseritig av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret på min interpellation. Det var ett omfattande svar, och jag tycker det är bra att vi fått en så utförlig redovisning.

Min fråga gäUde vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att se tUl att personalfrågorna vid omlokaliseringen av statlig verksamhet handläggs i den positiva anda som 1971 års riksdag förutsatte. Jag redovisade i min interpellation en del data och omständigheter, som enligt min uppfattning tydde på att riksdagsbeslutet inte till fullo följdes i det praktiska arbetet. Statsrådet anser sig med fog kunna säga att personalfrågorna i samband med omlokaliseringen handläggs helt i överensstämmelse med andan i såväl regeringens proposition som inrikesutskottets betänkande. Jag är trots statsrådets omfattande redovisning och argumentering inte övertygad om att hans slutsats är riktig, att den överensstämmer med de verkhga förhäUandena,

Jag skall ta upp några avsnitt i statsrådets svar. Jag kommer alltså inte att närmare gä in på dagens huvudämne, den andra etappen av omlokaliseringen av statlig verksamhet, utan begränsa mig till personalfrågorna i samband med den första etappen. Det är väl naturligt att en bedömning av de frågorna kan fä betydelse också för ställningstagandet till en eventuell andra etapp.

Jag vill först ta upp en allmän utgångspunkt i anknytning till svaret. Statsrådet säger att en omlokalisering av den omfattning som riksdagen beslöt 1971 ställer stora krav på en dynamisk personalpolitik och en effektivt fungerande personaladministration. Jo, och det isynnerhet som beslutet i väsentliga avseenden knappast går att förena med en dynamisk personalpolitik och en effektiv personaladministration. Från personal politisk utgångspunkt fanns ju vägande skäl mot en omlokalisering av det slag och av den omfattning som 1971 års riksdag beslutade. Nu är emellertid det omflyttningsbeslutet fattat, och det gäller att få förvaltningen att fortsättningsvis fungera så bra som möjligt, att hantera

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

personalfrågorna sä bra som möjligt, men jag menar att mera kunde och borde göras.

En hten reflexion bara innan jag går över till de punkter jag tänkte behandla.

Statsrådet gör inledningsvis en kommentar, där han säger att frågorna hanteras i överensstämmelse med såväl regeringens proposition som inrikesutskottets betänkande, och menar alltså att dessa två dokument i fråga om personalfrågornas behandling är jämstäUda. Vid en närmare granskning av propositionen och betänkandet finner man att regeringen tog avsevärt lättare på personalfrågorna än vad inrikesutskottet gjorde i sitt betänkande år 1971. Det var just genom behandlingen i inrikesutskottet som vi fick den klara markeringen av personalfrågornas stora vikt.

Lät mig sedan ta upp några avsnitt, tiU att börja med NOM:s verksamhet. Jag redovisade i min interpeUation uppgifter från mitten av mars 1973 om att av de 143 ansökningar som nämnden dittiUs hade behandlat hade 67 avslagits. Det betydde att närmare 50 procent av de sökande ålagts att flytta. Jag menade att det inte var den "prövning i generös anda", inte den flyttningsskyldighet bara "i särskUda faU" som 1971 års riksdag beslutade om. Statsrådet gör nu en sammankopphng mellan NOM och SPN och får därigenom en väsentligt ljusare bild. Men den sammankopphngen är inte invändningsfri. Det är ju NOM som skall besluta. Ett avslagsbeslut där betyder alltså att statsmakterna — den handläggande myndigheten — sagt att man skall flytta. Det är i och för sig bra att SPN är beredd att hjälpa också dem som fått avslag och att man inte utnyttjar NOM:s avslagsbeslut tiU att säga att vi kan eller vill inte göra någonting.

Statsrådet redogör för vad som har hänt i avslagsfaUen, vilka skäl som motiverat avslagsbesluten, och konstaterar att huvuddelen av avslagsbesluten hittills har grundat sig på ansökningar, där enbart makes eller makas förvärvsarbete angetts som hinder för flyttning. Detta är uppenbarligen inte skäl nog. Ansökningarna prövas och vägs av SPN, som aUtså ofta finner att dessa skäl inte är tillräckhga.

Jag vUl påminna om att i regeringens proposition 1971 bl. a. sades att "betydelsefulla skäl för att inte medfölja kan vara makes förvärvsarbete". Inrikesutskottet framhöll att om det finns vägande skäl, så skall undantag göras, och som exempel på sådana vägande skäl nämnde man makes förvärvsarbete. Jag menar att NOM borde ta större hänsyn till de sökandes situation och tUl den betydelse makes förvärvsarbete kan ha. Riksdagen talade om ett "förhållandevis begränsat antal anställda" och om "särskilda fall". Man kan naturligtvis diskutera vad som menas med "särskilda fall", men det kan rimligen inte vara 50 procent, och det är ju det som det gäller. Det är NOM.s verksamhet, NOM:s beslut, jag berörde i min interpellation. Vad som sedan i verkligheten händer, hur många som flyttar när flyttningen om något eller några år verkligen sker, det får vi se dä.

Jag ifrågasatte också om SPN hade tUlräckliga resurser. Den frågan ställde jag mot bakgrund av att företrädare för verken och för personalorganisationerna menade att resurserna var otiUräckUga, Jag tror att det ligger mycket i deras bedömningar, men statsrådet tycks ju nu

vara nöjd. Jag vill dä bara säga att jag förutsätter att resurserna fortsättningsvis förstärks. Det är ju först för kommande är som problemen bUr verkligen närahggande, dä omflyttningarna kommer att ske.

Man kan också ifrågasätta om SPN handlägger ärendena i tillräckligt generös anda. Jag är medveten om att uttalanden stundom inte refereras helt ordagrant, men så här sade chefen för omplaceringsenheten vid SPN i en tidningsartikel i går. Jag citerar ett par meningar: "Nu förbereds en ny författning som skall träda i kraft den I juli. Med den får SPN vissa pätryckningsmöjligheter vid tillsättning av nya jobb. Den innebär att ifall den omplaceringssökande tackar nej tUl jobb som 'skäligen borde ha godtagits' så kan nämnden sluta att anvisa fler jobb." Och han tiUägger: "Det är förvånansvärt att det talas så mycket om att statstjänstemän drabbas så hårt av omlokaliseringen." Skall bedömningen av vad som "skäligen borde ha godtagits" göras i den andan, dä bhr jag betänksam. Det kan knappast vara den generösa anda som 1971 års riksdag beslöt om.

Jag berörde också förtidspensioneringen i interpellationen och menade att ansökningar från äldre tjänstemän som inte önskade medflytta skulle prövas i en generös anda. NOM har ju nyhgen diskuterat med finansdepartementet om att lätta på kraven för förtidspension före 60 års ålder i sädana situationer. NOM vUle att det skuUe ske, men statsrådets svar nu betyder att regeringen har sagt nej tiU detta. Jag beklagar det.

När det gäUer bostadsfrågan har man ju två problem, dels att skaffa bostad på den nya orten, dels att bli av med bostaden på den nuvarande orten. Det första problemet kan ofta lösas tUlfredsstäUande, bl. a. med hjälp av de speciella län som kan utgå, men ibland kan det bli en dyrare bostad, en bostad som inte är sä attraktiv som den man hade förut. Men det besvärligaste problemet är ofta att bli av med den nuvarande bostaden. Statsrådet medger också att det i vissa fall kan välla problem men anser att de kan lösas. "Det finns ju rådrum". Det räcker inte med rådrum, herr statsråd, det kan tvärtom vara så att en ytterligare väntan kan medföra att det blir ännu svårare att bli av med nuvarande bostad.

Och slutligen de medflyttandes situation. Det är en av de frågor som mest har diskuterats under det gångna året. Vi har mängder av uttalanden från berörda verk, frän personalorganisationema och från andra organisationer. Det är också en av de frågor som inte tillräckligt uppmärksammades dä belutet togs 1971. Nu delar dock statsrådet min uppfattning att man mäste ägna särskild uppmärksamhet åt de medflyttandes situation. Men jag bedömer situationen som allvarligare och besvärligare att lösa än statsrådet gör i sitt svar. Låt mig referera vad man från TCO-S:s sida säger - det är alltså en facklig organisation som har stor erfarenhet av dessa frågor, då man står mitt uppe i handläggningen av dem. Man säger att NOM i överraskande liten grad tar hänsyn till exempelvis de svårigheter som finns på utlokaliseringsorterna att skaffa medföljande familjemedlemmar anställning. Vidare sägs att utiokaliseringen troligtvis för mänga kvinnor kommer att innebär att de kommer att få träda tillbaka från arbetsmarknaden och bli hemmafruar. Detta kan ju inte stämma överens med vad statsmakterna önskar frän andra utgångspunkter. Därför måste

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

dessa problem ägnas större uppmärksamhet.

Sammanfattningsvis, herr talman, ger statsrådets svar ett intryck av att allt är bra och att det pågår ett intensivt arbete för att klara de problem som uppkommer och att man också lyckas lösa dessa problem. Men om vi jämför statsrådets bUd med verkligheten finner vi att de inte stämmer överens. Statsrådet ger kanslihusets bUd, men personalen, personalorganisationerna och famUjerna har en annan. Låt vara att personalen, hksom statsrådet, ger en bUd från en viss utgångspunkt, men personalen har dock erfarenheter av en verklighet som är en annan än den som framgår av svaret.

Min slutsats är därför att del behövs fler åtgärder, ett annat sätt att handlägga frågorna och mera av den generösa anda som 1971 års riksdag beslutade om. Det behövs för att klara de problem som 1971 års beslut medförde. Skulle 1973 års riksdag fatta ett hknande beslut, bhr sådana insatser och en sådan anda ännu mera nödvändiga.

I detta anförande instämde herr Hörberg (fp).

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Även om den här debatten dragit mycket långt ut på tiden och herr Mundebo och jag egentligen bara skall diskutera erfarenheter och verksamhet pä basis av riksdagens tidigare beslut i omlokaliseringsfrägan, kan jag inte uraktlåta, herr talman - jag ber om tillgift för detta - att ta upp ett uttalande av herr Oskarson, vilket jag inte tycker skall stå obemött i den här diskussionen.

Herr Oskarson sade att kontakterna med personalorganisationerna varit praktiskt taget obefintliga. Det är fel, det är inte alls så. Jag förmodar att han syftar på den andra etappen. Man har givetvis haft kontakter med personalorganisationerna, och del har skett redan på utredningsstadiet. Dessa kontakter var tydligen sä goda och så utomordentliga, att Statstjänstemannaförbundets egen tidning skrev att denna utredning hade vinnlagt sig om bättre kontakter med personalen än den tidigare. Det var alltså ett mycket gott betyg, och det rimmar Ula med herr Oskarsons uttalande att kontakterna praktiskt taget varit obefintliga.

Sedan säger herr Oskarson att företagsdemokratiska principer är helt åsidosatta — ett mycket kategoriskt påstående. Detta säger han mot bakgrunden av ett sakläge som innebär — vUket jag påpekade i interpellationssvaret — att vi har gett dessa organisationskommittéer, som är parltetiskt sammansatta och där personalen alltså sitter med, beslutanderätt i vissa för omflyttningen avgörande frågor. Det gäller planeringen av arbetsplatserna, lokalerna, personaladministrationen, över huvud taget en rad ting som har samband med hur utflyttningen skall genomföras. Där har alltså organisationskommittéerna fått överta myndighetens ansvar, fått full medbestämmanderätt. Det är en företagsdemokratisk insats av betydande räckvidd, som jag vet ingalunda förekommer någonstans Inom det privata näringslivet - men det väntar vi väl oss inte heller. Herr Oskarsons uttalande på den punkten var alltså också fel. Till sist gör herr Oskarson gäUande att informationen till personalen har varit utomordentiigt bristfällig, och det säger han också mot bakgrunden av en

faktisk situation där information flödar över personalen i alla upptänkliga sammanhang, i form av de mest skickligt gjorda färgstarka broschyrer, affischer och cirkulär. Jag har en hel kollektion här som herr Oskarson kan titta pä och som alltså bestyrker mitt påstående, att man verkligen har vinnlagt sig om att informera personalen i dessa för den så oerhört viktiga frågor.

Herr talman! Jag har gärna velat ta upp det här, eftersom jag tycker att det inte blivit tiUräckligt bemött i den tidigare debatten. Icke en siffra, höll jag på att säga, av det herr Oskarson tog upp var rätt, utan det var nakna, grandlösa påståenden som utkastades i Sveriges riksdag. Jag vet inte om han har något annat material att komma med. I så fall fär han återkomma, och jag skall gärna då ta debatt på den punkten. Men intill dess något annat har sagts vUl jag stämpla herr Oskarsons kritik som osaklig.

Herr Nordgrens uttalande förvånade mig också en smula. Det var en nyhet för honom att man hade kommit överens med personalen om de förmåner som skaU gälla. Jag skall inte ta tiden i anspråk för att redovisa de mycket långtgående förmåner som man har förhandlat sig fram tUl för den utlokaliserade personalen, men det är som sagt något förvånande att detta var en nyhet för herr Nordgren, eftersom han sitter i riksdagens lönedelegation och den har varit med och godkänt detta utlokaliserings-avtal för den första etappen.

Jag har, herr talman, velat göra dessa påpekanden i anslutning till den tidigare debatten, och jag skaU nu övergå tUl att kortfattat kommentera herr Mundebos inlägg. Rent generellt vUl jag säga att herr Mundebos anförande andades stor förståelse för personalens situation. Det tycker jag är väsentligt, och den förståelsen har också jag och regeringen. Det är en stor omställning som många enskUda människor konfronteras med, och därför skaU vi pä olika sätt, jag höll på att säga med alla tUl buds stående medel, söka underlätta denna svåra omställning. På den punkten är vi aUtså principieUt helt överens.

Men sedan tycker jag att herr Mundebo gör sig skyldig tUl mycket allmänna uttalanden, som det är svårt att polemisera emot. Han säger att det skall vara mer generositet, att man skall ösa på ytterligare litet, att man skaU anstränga sig ännu mer för att hjälpa de anställda. Det är allmänna uttalanden som jag i och för sig kan instämma i, men når jag påpekar att vi gör vad som över huvud taget är möjligt faller de ju till marken. Herr Mundebo slår in öppna dörrar.

Herr Mundebo sade också nägot allmänt om att regeringspropositionen om den första utlokahseringsetappen tog avsevärt lättare på personalfrågorna än inrikesutskottet gjorde i sitt uttalande. Jag viU inte hålla med om det påståendet. Man kan givetvis nyansera skrivningarna, men andan var fullständigt klar i regeringens uttalande i propositionen, att inför den här svåra omställningsprocessen skall vi handlägga personalfrågorna i en generös anda - och det tycker jag att vi har gjort. Det uttalandet står jag för.

Får jag så bara ta upp några av herr Mundebos frågor — jag skall inte fresta kammarens tålamod med att ta upp aUa. Han tyckte att jag hade gjort en icke invändningsfri sammankoppling mellan NOM och SPN:s

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

5 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

verksamhet. Det tycker jag nu inte att jag har gjort. Jag tycker att man måste se detta i en helhetssituation, precis som jag försökte göra. Det är ju inte oviktigt för den som har fått nej av NOM att veta att han ändå inte på nägot sätt är utslagen utan blir föremål för den mycket omfattande omplaceringsverksamhet som SPN bedriver. Han kan alltså ändå ha chansen att stanna i Stockholm och fä ett hyggligt jobb. Därför tycker jag ingalunda att det finns något att invända mot den helhetssyn på dessa frågor som jag har gjort mig till talesman för.

Sedan gör herr Mundebo i sammanhanget ett nytt sådant här allmänt uttalande i det att han säger att NOM borde ta större hänsyn till de sökandes situation. Det är också ett uttalande som slår in öppna dörrar. Jag har i mitt svar understrukit att NOM tar all möjlig hänsyn tUl de sökandes situation. Jag viU gärna upprepa att NOM gör sina bedömningar efter en noggrann och allsidig avvägning av alla omständigheter som åberopas i ansökningarna. Men helt naturligt fär ju ohka skäl olika vikt vid NOM.s bedömning. Enligt nämndens senaste redovisning från aprU i år - den har alltså kommit något senare än den jag har redogjort för i mitt interpellationssvar — har NOM tUlstyrkt 80 procent av ansökningarna där medicinska skäl eller åldersskäl åberopas. Det är en väldigt hög siffra. Antalet ansökningar som tUlstyrkts när enbart makes eller makas förvärvsarbete angetts som hinder mot flyttning är mindre. Jag understryker också att nämnden efter förnyad framställning kan ompröva tidigare beslut, om grunden för bedömningen på ett eller annat sätt ändrats.

Nu kan man ändå fråga sig: Varför blir det så mänga avslagsansökningar trots denna generositet och den grundliga behandling som NOM underkastar varje ärende? Då vill jag gärna framhålla att en faktor som mäste beaktas i detta sammanhang är att mänga berörda anställda sannolikt varit medvetna om att de skäl som vederbörande anfört och åberopat kanske inte aUtid varit tUlräckligt vägande. Men man här ändå velat fä sin sak prövad av NOM och därför skickat in ansökan. Detta är frän den enskildes synpunkt ett riktigt handlande, men det har för NOMs vidkommande inneburit att det relativa antalet avslag inledningsvis är högre än vad man kan förvänta att resultatet blir vid en slutsummering av NOM:s verksamhet. Man skaU ju komma ihåg att NOM är bara i början av sitt viktiga och ytterst grannlagda arbete.

Så tar herr Mundebo också upp frågan om SPN.s verksamhet och ifrågasätter om SPN verkligen handlägger frågorna i generös anda. Han vUl allmänt sett göra gällande att jag tecknar en alltför ljus bild av verkligheten. Herr Mundebo tycker att han har en annan bild av verkligheten som är mera sann än min — vUket återstår att bevisa, herr Mundebo.

Jag tycker att SPN arbetar föredömligt med de här frågorna. Jag har också bidragit tUl att ge SPN resurser för att nämnden skall kunna fullgöra sin viktiga uppgift. Men det är klart att om man hämtar sin bUd av verkligheten från exempelvis de artUclar som har funnits i tidningen Expressen, så fär man en fullständigt förvrängd bild av hur de anställda upplever sin situation. Jag vill nu inte påstå att herr Mundebo har gjort det, men jag viU gärna framhålla hur det kan gå till när denna tidning skUdrar verkligheten.

För några dagar sedan hade Expressen infört en artikel med rubriken "De vägrar flytta ut och i Stockholm fär de inga jobb". Där fanns också med en stor bild av de här hårt drabbade människorna. I artikeln, som i första hand angriper SPN — ungefär på samma sätt som herr Mundebo, nämligen genom att hävda att SPN inte arbetar i tUlräckligt generös anda — kommer fyra anställda vid sjöfartsverket till tals. Och det kan vara skäl att se pä de här fyra anstäUda som fär en så stor mbrik och en så stor bild i Expressen.

1 ett av fallen hade SPN redan anvisat nytt arbete på socialstyrelsen.

I ett annat av fallen handlar det om en assistent som enligt artikeln "varken fått arbete eller minsta glimt av hopp". Denna person hade redan fått tre olika anvisningar av SPN men inte accepterat.

Den tredje personen påstår att SPN inte ens låtit höra av sig. Och det är kanske inte så förvånande i det fallet, eftersom vederbörande inte kommit in med någon ansökan tUl SPN förrän samma dag som artikeln var införd. Det fjärde och sista fallet rörde en kartredaktör som "i månader väntat på att få jobb genom SPN" enligt artikeln. Sanningen är att SPN haft mindre än en månad på sig för att finna ett lämpligt arbete. Ansökan kom in tUl SPN den 25 aprU i år. Här skall man då notera att det rör sig om en mycket speciell yrkeskategori, varför det är svårt att finna en annan hkvärdig anställning till en person med sådan inriktning. Men även i det här speciella fallet räknar SPN med att inom kort kunna ge vederbörande en anvisning.

Jag har nämnt de här exemplen också i syfte att belysa nödvändigheten av att SPN får in ansökningarna i tillräckligt god tid för att ha möjlighet att skaffa fram hkvärdiga arbeten.

Herr talman! TUl sist viU jag gärna knyta an tUl vad finansministern sade om vikten av att man i tid anmäler sig hos SPN. Det finns nämligen här en disproportion mellan de erbjudna platser som SPN har att förmedla och de ansökningar som kommer in från dem som skall utlokaliseras. Jag vill mot denna bakgrund erinra om att i mitten av maj hade SPN mottagit inte mindre än ca 3 500 vakansanmälningar frän verk och myndigheter som inte skall omlokaliseras. Det var alltså jobb som SPN hade tUl sitt förfogande. Vid samma tidpunkt var antalet inkomna omplaceringsansökningar hälften så stort eUer omkring I 700, och då skall man märka att ca 600 av dessa 1 700 avser medflyttande anhöriga och anstäUda som önskar omplacering tUl någon av de myndigheter som skall omlokahseras.

Det kanske rent av är så, herr Mundebo, att flyttningsbenägenheten i realiteten är väsentiigt större än vad de första uppgifterna gav vid handen men att det av politiska skäl är inopportunt för dem som är mot den här omlokaliseringen att framställa den bild av verkligheten som jag här har försökt teckna.

Herr talman! Mot denna bakgrund kan jag inte komma fram tUl något annat än vad jag framhöll i mitt interpeUationssvar, nämligen att vi i regeringen med de instrument vi har tiU vårt förfogande gör vårt yttersta för att underlätta personalens situation.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av stadig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Nej, herr statsråd, aUt vad jag sagt är verklighet och absolut riktigt; det finns inte något fel på någon punkt i mitt anförande. Som jag har fattat företagsdemokrati är samråd och samverkan någonting som förekommer innan man fattar beslut, och det är det som inte har ägt mm i detta fall. Om man nu har en kollektion broschyrer —jag vet inte hur mänga, det kan vara ett helt lass — sä är jag övertygad om att de gäUer enbart de nya platserna, vad som skall byggas där och hur det där kommer att se ut. Men det är inte samråd och samverkan, herr statsråd.

Sedan har här också hänvisats till en del tidningsartiklar, och man har talat om hur litet trovärdiga de är. Ja, det är ju möjligt. Men här har jag en tidningsartikel, som jag inte kan låta bli att redovisa för statsrådet; sedan får statsrådet själv bedöma om det ligger någon sanning i vad som skrivits eller inte. Författare är pressombudsman i statens trafiksäkerhetsverk, och artikeln är hämtad ur Dagens Nyheter — alltså inte Expressen — den 3 maj i år. Där relaterar författaren bl. a. följande under mbriken Samråd och utflyttning;

"Tisdagen den 20 februari kallades så plötsligt företagsnämnderna till sammanträde i kanslihuset kl. 14 samma dag. Kallelsen var så hemlig att man inte ens antydde vilken fräga som skulle behandlas. Företagsnämndsledamöterna förehölls också att inte med ett ord nämna nägot om sammanträdet för sina arbetskamrater.

Kl. 14 meddelade sä den älskvärde expeditionschefen i kommunikationsdepartementet att regeringen i konseljen föregående (min kursivering) fredag bestämt att etapp tvä i delegationens förslag skulle genomföras. Hon föredrog med beundransvärd behärskning en rad högst aUmänna argument tUl stöd för den lokahseringsideologi som beslutet grundats på. När det började komma några trevande frågor där man efterlyste mera sakliga motiv ursäktade hon sig med att det gäUde en materia som hon inte behärskade men som förmodligen skuUe tas upp i den ännu inte skriva propositionen.

Någon timme senare hade nyheten nätt massmedia, lagom för att de som övervarit sammanträdet skulle kunna svara på journalisternas frågor utan att behöva visa sig alltför överraskade."

Herr talman! Detta är alltså en skUdring av en person som jag förutsätter känner väl tUl hur det har gått tUl, en verklighetsskildring, herr statsråd! Kom dä inte och säg att samråd och samverkan har föregått beslutet. Det har det inte gjort.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Löfberg uttryckte förvåning över att jag inte kände till det träffade avtalet. Herr Löfberg brukar ha mycket klara och koncisa föredragningar i lönedelegationen - det är ingenting att invända mot dem - och helt naturligt känner jag till det avtalet. Men det var ju ett avtal som träffades i samband med den första etappen. Av finansminister Strängs inlägg här i dag på förmiddagen fick man den uppfattningen att det har träffats ytterligare några överenskommelser med personalen i samband med etapp 2, och det var det som jag inte kände till.

Sedan är det väl ganska klart, att döma av de uppvaktningar som gjorts, att personalen inte är särdeles nöjd med det där första avtalet, ty om så varit fallet skulle man inte ha reagerat så hårt som man gjort vid uppvaktningarna. Samtliga personalorganisationer i dessa verk har avböjt, och mänga har gjort det efter ganska utförliga enkäter. I jordbraks-nämnden var t. ex. ungefär 150 anställda klart negativa tUl utflyttningen, medan 72 var pensionsmässiga och därför inte hade något särskUt intresse av hela frågan. Inom de delar av televerket som är aktuella — teleskolan och byggnadskontoret - var av 137 tUlfrågade 122 klart negativa tUl utflyttning. Det finns flera sädana exempel. Inte minst FOA betonade mycket klart att det inte är tiUfredsställande sörjt för vare sig den utflyttade tjänstemannen eller för medflyttande famUjemedlemmar.

Det är detta vi tycker är litet uppseendeväckande, och det är därför vi har uppfattningen att man i den här etappen hittiUs inte tagit tUlräcklig hänsyn till den personal som skall flyttas ut.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Löfberg började med att i mycket vara principiellt överens med mig. Han sade att han i ganska stor utsträckning kunde instämma i vad jag sade och att regeringen hade lika stor förståelse för personalens synpunkter som jag hade.

Men dä han sedan gick över tiU att ta upp de konkreta frågorna hade han annan mening än jag på nästan aUa punkter. Han menade att min bUd av verkligheten kunde ifrågasättas och att mina förslag var alltför allmänna. Han tog avstånd från de synpunkter och förslag jag hade lagt fram beträffande NOM:s och SPN:s verksamhet och rörande bostad, förtidspensionering och medflyttandes situation. - Den principiella överensstämmelsen räckte alltså inte tUl en överensstämmelse när det gäUde handling.

Min verklighetsbild var faktiskt inte hämtad ur Expressen utan det citat jag gjorde var hämtat frän Aftonbladet. Jag medger att det finns mer tUlförlitliga källor, men det jag citerade var ett yttrande av en ämbetsman vid SPN. Huvuddelen av verklighetsbilden kommer dock från personalorganisationerna, de fackliga organisationerna och arbetsförmedlingarna. De ger en annan bild än den statsrådet gav, och jag sätter stark tilltro till den bild de ger. Jag medgav dock att den gavs från vissa utgångspunkter, men man måste sätta tilltro också till den bild de människor ger som står mitt uppe i det hela när situationen kan illustreras med konkreta exempel.

Jag kan inte finna att NOM tar "all möjlig hänsyn", eftersom nämnden fattar beslut om avslag i 50 procent av fallen. Statsrådet nämnde några delsiffror från aprU. Det skulle vara intressant att veta totalsiffran, som för mars var 50 procent. Sä stort antal kan inte vara "särskUda fall". 5 procent skulle vara en rimlig andel för "särskUda fall", och inte 50! Personalorganisationerna anser i vart fall att NOM inte tar all möjlig hänsyn.

SPN arbetar föredömligt, sade statsrådet. Den som blir utslagen i NOM får chansen i SPN. Också på den punkten har personalorganisationerna en annan mening och kan Ulustrera sin uppfattning med konkreta exempel.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Jag tycker att den uppfattning av verkligheten som personalorganisationerna, personalen och famUjerna har måste tiUmätas vikt och påverka utformningen av åtgärderna. Därför hoppas jag att statsrådet Löfberg kommer att vara ense med mig inte bara principiellt utan också när det gäller de praktiska insatserna.

Herr statsrådet LÖFBERG;

Herr talman! Herr Oskarson uppträder som den ståndaktige tennsoldaten och säger: AUt vad jag har sagt är rätt. — Men det är det inte, och herr Oskarsons påståenden blir inte riktigare för att han upprepar dem många gånger.

Jag viU än en gång erinra om att han sade att kontakterna med personalorganisationerna praktiskt taget varit obefintliga. Jag har påpekat att det är fel, och jag har angett sakskäl.

Han har sagt att företagsdemokratiska principer är helt åsidosatta. Jag påpekade att detta var fel och angav sakskäl för det.

Informationen har varit bristfällig, sade han. Jag påpekade att också detta var fel genom en hänvisning till den myckenhet av material som utgivits i sammanhanget.

Nu framgår det av herr Oskarsons inlägg att vad han syftade på — om det är en undanmanöver vet jag inte — med dessa kategoriska påståenden var de kontakter som skulle ligga före riksdagsbeslutet. Även det var fel. Som jag har påpekat har det förekommit kontakter med personalorganisationerna redan före riksdagsbeslutet. Det gäUde, som jag sade, i fråga om första etappen, och det har tydligen i ännu högre grad gällt för den andra etappen. Inte heller detta påstående var således riktigt.

Men här kommer man — det medger jag gärna — in på en mycket väsentlig principfråga, som jag trodde att riksdagen redan hade tagit ställning tUl, nämligen att det är riksdagen som skall bestämma om en utlokalisering skall ske eller inte. Mot den bakgrunden måste de samråd som kan föregå ett riksdagsbeslut gälla andra frågor än själva kärnfrågan, om en utlokalisering skall ske eller inte. Det är väl också naturligt att man i det längsta vill undvika att spekulera i vilka verk som skall flyttas ut och tUl vilka platser de skall flyttas. Det är sådant som det exklusivt tillhör riksdagens kompetens att ta stäUning tUl. Men även i dessa ytterst känsliga frågor - som personalen vid de ohka myndigheterna alltså inte skall ha något avgörande inflytande på, eftersom det är riksdagens sak att ta ställning tUl dem — har kontakter förekommit, och det var det jag ville framhålla.

Herr Oskarsons inlägg blir inte mera rätt och riktigt för att han upprepar sina påståenden och inte heller för att han hänvisar tUl en artikel i Dagens Nyheter av någon tjänsteman som tydligen tycker att det här handlagts mindre väl.

Herr Nordgren nämnde att personalen tydligen inte är nöjd med avtalet beträffande förmånerna när det gäller den första etappen. Både herr Nordgren och jag vet att man aldrig är nöjd med en förhandling och ett avtal. Man tycker aldrig att man i en förhandling har fått ut allt vad man önskat sig och har satsat på; ett förhandlingsresultat är alltid en kompromiss. Men, herr Nordgren, när avtalet är underskrivet har man

ändå godtagit avtalet som det ligger. Man kan vara missnöjd och tycka att det var en dålig förhandling, men man står ändå med sin underskrift bakom avtalet, och det är vad som har skett i detta fall när det gäller den första etappen.

Vad personalen här är missnöjd med är givetvis utflyttningen som sådan. Det är också det som herr Nordgren åberopar med sina siffror. Jag är helt medveten om att personalen vUl stanna kvar här i Stockholm, precis som skogsarbetarna helst vill stanna kvar uppe i Norrland. Det är en mycket mänsklig egenskap som är värd förståelse, som finansministern här i dag understrakit.

TUl sist bara några ord till herr Mundebo. Det är inte mycket jag har att tiUägga i anslutning tUl hans senaste inlägg. Men jag förbigick i mitt första inlägg en sak som jag gärna viU ta upp, framför allt eftersom herr Mundebo återkom tiU den. Han citerade ett uttalande av en tjänsteman i SPN, ett uttalande som, säger herr Mundebo, tyder på att man är instäUd på att inta en restriktivare hållning. Det är riktigt, herr Mundebo. Men vad har detta uttalande för bakgrund? Jo, det är verkligheten som denne tjänsteman tagit hänsyn tUl. Det finns exempel på människor som har tUlbakavisat sju erbjudanden om anställning, men de tycker ändå att de skall få fortsätta att välja. En enda man eller kvinna kan på det sättet ta en stor del av SPN :s resurser i anspråk.

Det är mot den bakgrunden som en av personalrepresentanterna i Statsanställdas förbunds tidning Statsanställd, nämligen ombudsmannen Ingemar Andersson, vUl mana aUa SF-anslutna som vill stanna att anmäla sig till omplacering. Så säger han — jag citerar det, eftersom jag tycker att det är ett riktigt och viktigt uttalande: "Vi ser också med oro på andelen misslyckade bmplaceringsfall — bara ett av tre leder tUl resultat. Det kan bli aktuellt med en maximering av antalet anvisningar. Den som gång på gång tackar nej tUl erbjudna likvärdiga jobb förstör chanserna för andra. Medan SPN jobbar med de svärplacerade fallen går de lediga jobben tUlbaka till myndigheten för nyrekrytering och intern befordran."

Det är alltså en av personalens egna representanter i en av våra största huvudorganisationer, som på samma sätt som tjänstemannen i SPN ifrågasätter, om man i längden kan upprätthäUa den generositet som SPN hittills visat när det gäller just den här detaljfrågan. - Detta sagt som en kommentar tUl herr Mundebos senaste inlägg pä den punkten.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. haridlägg-ningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Herr OSKARSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag mäste återgälda artigheten, herr statsråd, och säga att det inte blir ett enda dugg mer rätt hur mänga gånger statsrådet än upprepar sina påståenden. När vi talar om företagsdemokrati och när vi talar om samråd och samverkan gäller det, herr statsråd, innan beslutet är fattat. Sedan beslutet har fattats är det information.

Som jag sade fömt har vi diskuterat detta i utredningen. Vi är inne på den linjen att beslut om genomförandet skall anstå intill dess samverkan och samråd har ägt rum. Sedan är det inte fråga om att det inte är rUcsdagen som skall fatta beslutet, men kan verkligen inte statstjänstemännen, lika väl som anstäUda inom privata företag, anses ha både mognad och sådan ansvarskänsla att de skulle kunna diskutera sådana

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

frågor före beslutsfattandet? Får de riktig argumentation och saklig upplysning och får klart för sig att detta är nödvändigt och lämpligt, kan herr statsrådet vara övertygad om att de också kommer att gå med på det. Men detta har de inte fått lov att göra — beslutet har fattats helt över huvudet på dem.

Nu säger herr statsrådet att det är en tjänsteman som har yttrat det jag refererade i mitt tidigare inlägg. Låt mig tala om, liksom jag också har gjort tidigare, att grupp efter grupp av anstäUda har suttit i utskottet och redogjort för hur de har upplevt den här situationen. Samtliga gruppers redogörelser, herr statsråd, har varit helt samstämmiga med den redogörelse som pressombudsmannen i trafiksäkerhetsverket har framfört i sin artikel. Men om herr statsrådet menar att medverkan och samråd och medinflytande endast skall få komma fram efter det att beslutet är fattat, då har herr statsrådet och jag helt motsatta uppfattningar om vad som är företagsdemokrati och vad som är samråd och vad som är samverkan och vad som är medinflytande.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är alltså klart att det är fråga om det avtal som träffades i samband med den första utflyttningsetappen. Sedan dess har inget nytt avtal träffats. När regeringschefen, statsminister Pahne, klart och tydligt lovar att man skall ta största möjliga hänsyn tUl den enskUda människans önskemål och behov och när regeringen nu, som statsrådet Löfberg nyss bekräftade, är inställd på att personalen vid verken är missnöjd är det märkligt att man ändå går så hänsynslöst fram emot den. Varför inte vänta tUls erfarenhet vunnits, som vi från moderata samhngspartiet föreslagit - erfarenhet både i vad gäller utlokalisering och personalfrågor och i vad gäller de statsfinansiella frågorna?

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! För det första: Statsrådet Löfberg säger att informationen och kontakten med personalorganisationerna är bättre nu än tidigare. Ja, men det säger inte särskilt mycket. Kontakten i samband med den första etappen var ytterst bristfällig, och det kritiserades av både personalorganisationema och riksdagen. Det är naturligt att regeringen har tagit visst intryck av den kritiken. Det har blivit bättre, men det är inte bra.

För det andra: Statsrådet bekräftar att SPN kommer att skärpa sin attityd när det gäller anställningssökande. Såväl personalorganisationerna som jag kan finna det riktigt att man begränsar antalet fortsatta chanser i sådana faU där exempelvis sju erbjudanden har gjorts, förutsatt att det varit någorlunda rimUga erbjudanden. Men viktigt är att en förändrad attityd ändå kommer att innebära fortsatt rätt att säga nej i de fall då den sökande med hänsyn tUl make, maka eller personliga förhållanden bedömer det sä att erbjudandet inte är rimhgt för hans del. Detta är viktigt i synnerhet om NOM kommer att fortsätta att avslå hälften av ansökningarna. Den som har fått nej av NOM måste då få rimliga chanser i SPN. Jag fömtsätter alltså att en ändrad attityd från SPN:s sida endast berör sådana faU där antalet chanser har varit många. De andra, mera

vanliga fallen bör fä fortsatta chanser och behandlas och bedömas i den generösa anda som riksdagen beslutade om.

Herr statsrådet LÖFBERG;

Herr talman! Det är kanske inte stor mening för herr Oskarson och mig att fortsätta den här debatten; vi kommer tydligen inte överens. Jag vill bara försynt framhålla för honom att det beslut som han talar om, där samråd skall förekomma innan beslut fattas, har riksdagen ännu inte fattat - det skall riksdagen göra efter denna debatt. Det var mot den bakgrunden jag påpekade att personalen redan på utredningsstadiet hade getts tillfälle att diskutera frågorna. Kontakter har således tagits, tvärtemot vad herr Oskarson påstod. Ändå framhärdar han. Fakta belyser hans påståenden och ställer dem i en mycket underlig dager. Jag skall inte ytterligare fördjupa mig i detta, det skulle bara bh upprepningar.

Herr Mundebo och jag är tydligen överens på många punkter. Han tycks hålla med mig om att det kan föreligga behov av en uppstramning frän SPN:s sida. När en enskUd tjänsteman tackar nej till inte mindre än sju olika erbjudanden tycker även herr Mundebo att en uppstramning är motiverad. Det är alltä den tanken som håUer på att diskuteras; man har ännu inte bestämt sig. Men, säger herr Mundebo, detta fär inte innebära att det i fortsättningen skall bli något förbud att säga nej. Det skall det givetvis inte bli. Om vi är ense pä den punkten att man inte får säga nej hur mänga gånger som helst utan det kan bli fråga om en maximering — det är det som diskuteras — innebär givetvis inte en sådan ståndpunkt något förbud att tacka nej tUl ett erbjudande. Denna rätt tycker jag att statstjänstemännen skall ha även i fortsättningen.

Herr Nordgren anknöt tUl statsminister Palme, som hade gjort nägot uttalande om största möjliga hänsyn tiU människans behov. Det är klart att vi skall ta sådan hänsyn. Utlokaliseringen är baserad pä en regionalpolitisk bedömning, och det är på den grunden som riksdagen i stor endräkt, föreställer jag mig, eller i varie fall med stor majoritet kommer att fatta detta beslut, som emellertid en majoritet av den berörda personalen starkt ogillar. När beslutet är fattat, denna gång precis som i den första etappen, är det oerhört väsentligt — där delar jag helt herr Nordgrens uppfattning, om det var sä han menade — att största möjliga hänsyn skall tas tUl människans behov för att underiätta denna svära omställningsprocess. Det är det, herr talman, jag tycker att vi hittUls har gjort.

Lät mig avslutningsvis sammanfatta med att än en gång spika de åtgärder som vi vidtagit och vidtar. De är ett uttryck för generositet och Inställningen att största möjliga hänsyn skall tas tUl människans behov mot bakgrund av riksdagens beslut.

Vi har för det första förstärkt SPN, statens personalnämnd, som har omfattande uppgifter i detta arbete.

Vi har för det andra gett organisationskommittéerna beslutanderätt, vUket är en företagsdemokratisk insats - sedan får herr Oskarson säga vad han vUl - av betydande räckvidd.

Vi har för det tredje träffat ett avtal med personalen om olika förmåner i samband med denna utlokalisering, ett avtal som jag vUl påstå

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Ang. handläggningen av personalfrågorna vid omlokalisering av statlig verksamhet

präglas av en generös anda.

Vi har för det fjärde inrättat en nämnd, den s. k. NOM, som skall ge varje individ som anser sig ha särskilda skäl att stanna i Stockholm rätt att få sin sak prövad.

Vi har för det femte genomfört rekryteringsbegränsande åtgärder för att pä det sättet prioritera den personal som drabbas av utlokaliseringen, så att de skall få företrädesrätt till nya tjänster.

Vi har för det sjätte organiserat ett omfattande samarbete mellan SPN, AMS, byggnadsstyrelsen och kommunerna för att underlätta den här omställningen.

Herr talman! Jag tycker att efter den här redovisningen kvarstår faktiskt inte mycket av den kritik som har riktats mot regeringen i den här debatten.

Herr förste vice talmannen anmälde att herrar Oskarson och Mundebo anhållit att tiU protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! När vi nu återgår till den ordinarie talarlistan vUl jag börja med att påmmna om att det förslag som vi diskuterar är en viktig bit i det regionalpolitiska handlingsprogram som riksdagen i enighet antog i höstas. Det programmet innbar bl. a. en dämpning av storstadstillväxten, och det förslag somi vi nu diskuterar är ett effektuerande av det kravet frän en enhällig riksdag.

Jag tycker uppriktigt sagt att debatten hittUls har varit litet ensidig. Det har uteslutande rört sig om de verk som skall flyttas ut, men man har över huvud taget inte sagt någonting om situationen på de orter dit utflyttningen skall ske. Jag tror det behöver understrykas i det här sammanhanget att samtliga dessa orter har behov av den förstärkning som utflyttningen kommer att innebära. De har behov av en mera differentierad arbetsmarknad och därför är det sä viktigt att vi följer det förslag som regeringen lagt fram i den här frågan. Riksdagen har ansvar även för detta.

Nästa vecka skall vi diskutera en annan bit inom regionalpolitiken, nämhgen de regionalpolitiska medlen. Båda bitarna hör obevekligt ihop. Bakom dessa ligger en strävan att skapa en bättre regional balans, en fråga där vi har mycket starka krav på förverkligande från olika håll.

Jag har noterat i denna debatt hur djupt splittrad oppositionen är i denna fråga. Centerpartiet stöder regeringen, moderaterna ställer sig pä tvären och går emot utlokaliseringen och folkpartiet intar den bekväma politiska stäUningen att vara både för och emot. De praktiserar den klassiska metoden, som man ofta gör även i andra fall, nämligen att sätta sig mellan tvä stolar. Man har på ett utomordentligt sätt demonstrerat detta i dagens debatt.

Delegationens och propositionens förslag uppfattades utan tvivel som ett löfte från riksdagens sida till de mottagande kommunerna. Jag hoppas att man där också noterar de borgerligas agerande i denna viktiga regionalpolitiska fråga.

Personligen vUl jag beklaga att vi inte lyckats nå enighet i utskottet. Jag hoppas dock att majoriteten i riksdagen är beredd att infria propositionens löften tUl mottagarkommunerna.

En av målsättningarna för regionalpolitiken är att utanför storstäderna skapa ett antal arbetsmarknader med ett utbud av olika sysselsättningar, som svarar mot den kvalificerade utbUdning som ungdomen får i dag. Dä undrar man i debatten om man inte kan nå samma effekt med "de traditionella regionalpolitiska medlen", som man uttrycker det. Det är alldeles uppenbart att den industrieUa sektorn inte klarar denna utbyggnad av olika arbetsmarknader. Den krymper undan för undan och därför måste vi få en bättre spridning av den centrala förvaltningen om vi skall kunna klara våra regionalpolitiska målsättningar. Det är på det sättet att tjänstesektorn och servicesektorn växer starkast i det här landet.

Ingen vill förneka att utflyttningen skapar problem för de berörda människorna. Jag tror att de flesta kommer att finna sig mycket väl till rätta sedan de har bott på den nya platsen något eller några år. Det finns ändå många positiva saker även för de människor som omfattas av omlokaliseringen, även om det inte kommit fram så mycket i dagens debatt.

Folkomflyttningar är för övrigt ingen okänd företeelse i det moderna samhället. Under 1960-talet hade vi en nettoutflyttning av 80 000 människor från de fyra nordligaste länen. Jag märkte aldrig att man vare sig från moderaternas sida eller från folkpartiets sida reste några protester mot den folkström som drog söderat. Det var heUer ingen i de mottagande kommunerna som rullade ut den röda mattan för dessa människor, som i tusental och tiotusental flyttade söder ut, huvudsakligen frän de nordligaste länen. Det förekom heUer inga långa debatter — inga debatter över huvud taget — om personalfrågorna i den situationen. Vi fick lära, vi som bor norröver, att vi inte lever i ett statiskt samhälle, att vi inte kunde göra anspråk på att få leva och bo just pä den plats där vi är födda. Vi accepterade detta, och jag tror att detta bör gälla alla människor i det här landet, inte bara dem som råkar bo i utflyttningskommunerna.

Jag har, herr talman, velat säga detta för att skapa en nägot bättre balans i den här debatten, som utan tvivel har präglats av mycket starka överdrifter, speciellt från moderaternas sida.

Herr talman! Slutligen viU jag säga några ord om herr Oskarsons särskilda yttrande nr 4. Han har varit Ula klämd i den här debatten och det kanske hade varit hyggligt av mig att gä förbi det yttrandet. Men jag vill bara erinra om att riksdagen är 1971 beslöt att arméns tekniska skola med ca 200 anställda skulle lokaliseras till Jämtland och Östersund. Som den ståndaktige tennsoldat herr Oskarson är har han alltsedan det beslutet kämpat emot att Östersund skulle få denna lokalisering. Han är i är i mycket gott sällskap med tre centerpartister, två folkpartister och två moderater från Skaraborg län, som viU riva upp det beslutet och lägga skolan i Skövde.

Herr Oskarson var ju också med när vi i utskottet enhälligt antog uttalandet att de fyra nordligaste länen borde prioriteras i nästa utflyttningsetapp. Som ett resultat av sin medverkan i det uttalandet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

försöker han nu i det längsta riva upp ett lokaliseringsbeslut som var destinerat just tiU ett av de fyra nordligaste länen, som utan tvivel behöver den här lokaliseringen. I år nöjer han sig visserligen med bara ett särskilt yttrande, men han har ändå inte släppt tanken på att man skulle kunna ändra beslutet i den riktningen att man tog bort lokaliseringen från Jämtland och Östersund. Det går för övrigt i stU med hans allmänna inställning när det gäller omlokalisering tiU utsatta områden.

Herr talman! Jag skall vara kortfattad och vill sluta med den förhoppningen att när jordbmksnämnden nu flyttar tiU Jönköping jordbrukets föreningsrörelse också skaU börja röra på sig och följa efter och flytta ut frän kungl. huvudstaden.

Herr talman! Jag yrkar bifaU till utskottets förslag.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har, herr NUsson i Östersund, inte sagt att den här skolan skall ligga eller inte ligga i Östersund. Jag har över huvud taget inte sagt var den bör ligga, utan vad jag begärt i reservationerna tidigare har varit en utredning för att fä skolan placerad pä lämpligaste plats. Dessa reservationer har jag också framfört i anslutning tUl motioner som väckts här i riksdagen både förra året och i är, och i år har jag, som också herr NUsson sade, nöjt mig med ett särskUt yttrande.

Kom inte och säg, herr Nilsson, att det är för att jag vill ta ifrån Norrlandslänen någonting. Det har ingenting med saken att göra. Det är en helt sakligt grundad framstäUning att få reda på den bästa platsen för arméns tekniska skola, och det hänger samman med många problem som jag inte här kan gå in pä. Enligt den utredning som har föregått omorganisationen av arméns tekniska skola vUle man ha en plats där man kunde få tillgäng till undervisningsmateriel. Det var en förutsättning för att man skulle kunna sammanföra hela den tekniska utbildningen inom armén. Dessa fömtsättningar finns inte på alla platser i vårt land. Det är nämhgen stora krav pä materiel som denna skola har. Den måste skaffas dels från förbanden på platsen, dels från de mobiliseringsförråd som finns i närheten. Gör vi där en jämförelse mellan Östersund och Skövde — utan att fortfarande ta ställning — kan vi bara konstatera att i Skövde finns dessa förutsättningar. Där finns materiel av alla de slag som behövs för utbUdningen. Det finns däremot inte i Östersund. Därmed inte sagt att det inte gär att skaffa fram materielen dit, men det måste ju då bli fördyringar. Dessutom går det inte att skaffa fram materiel i den omfattning som man kan göra på många andra platser — jag har bara nämnt Skövde som ett exempel. Om man inte kan nå detta mål äventyrar man möjligheterna att hälla Uiop utbildningen till en gemensam skola, vilket har varit målsättningen. SammanhåUningen skulle ju tjäna många syften: man kan utnyttja gemensamma lokaler, gemensamma lärarkrafter och gemensam materiel och därigenom förbUliga utbUdningen.

Sedan, herr talman, har jag föreslagit att industricentralstyrelsen skulle förläggas tUl Östersund, men det viUe inte herr Nilsson vara med på.

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Oskarson kanske inte känner till att även Östersund

är en utpräglad mUitärstad med tre regementen. Det bör nog finnas föratsättningar för den här utbUdningsanstaltens förläggning dit.

Sedan försöker herr Oskarson att vrida sig ur greppet genom att säga att han missunnar inte de fyra nordligaste länen några nya lokaliseringar. Det praktiska resultatet om herr Oskarson skulle fä som han ville skulle bli att man gär miste om ca 200 arbetstillfällen i Östersund. Det kommer han ju ändå inte ifrån.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr NUsson, jag känner Östersund tämligen väl, även regementena. Vad jag har begärt tidigare och vad jag nu har begärt i ett särskilt yttrande är en utredning om förutsättningarna för att förlägga skolan till en ort där man kan tiUgodose de krav som det tidigare har talats om. Om dessa krav kan tUlgodoses i Östersund, skall jag vara den förste att gå med på att vi förlägger skolan dit. Men innan utredningen är klar kan jag inte acceptera det beslutet.

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Utredning eller inte - herr Oskarson sade ändå i en av sina repliker att han ansåg Östersund vara en olämplig ort för lokalisering av arméns tekniska skola. Man är också inom denna skola negativt inställd mot lokaliseringen tiU Östersund, och det var detta jag ville understryka.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Oskarson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Det är väl ganska klart att vissa statliga verk kan förläggas nära nog var som helst. Det gäller sådana verk som i ganska stor utsträckning har sin verksamhet förlagd inom de egna väggarna och som är relativt oberoende av kontakter med andra myndigheter och organisationer. För andra verk däremot, som har splittrade arbetsområden eller som har behov av ständiga kontakter med andra myndigheter, är förhållandet inte lika enkelt.

Jag har i en motion tUlsammans med ett par andra ledamöter pekat på jordbmksnämnden såsom varande ett sådant verk som i hög grad är beroende av kontakter med andra och som därför bör göras tUl föremål till förnyad prövning i fråga om lokaliseringen. En hel rad andra verk och statliga myndigheter har förklarat att de är lika beroende av att ha nära kontakt med jordbruksnämnden, och samtliga dessa verk har avstyrkt en förflyttning av jordbruksnämnden tiU Jönköping. Av 13 remissinstanser har 10 avstyrkt. En enda har hundraprocentigt tillstyrkt.

Som framhållits tidigare i dag av utskottets ordförande är det få verk som har så stort behov av kontakter rned andra som just jordbmksnämnden. De beröringspunkter som finns mellan å ena sidan jordbmksnämnden och å andra sidan lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen, som också skall förläggas tUl Jönköping, torde inte vara särskilt många. Däremot tror jag att kontaktbehovet med t. ex. livsmedelsverket, pris-

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

och kartellnämnden, statistiska centralbyrån, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och jordbrukets regleringsföreningar säkerligen är mer betydande och av mer avgörande art för jordbruksnämnden än kontakterna med de två myndigheter jag först nämnde.

Inte minst finansministern har i dag framhålht att man eftersträvar att upprätta ett jordbmkspolitiskt administrationscentrum i Jönköping. Det står inget om detta i finansministerns uttalande i propositionen. Men å la bonne heure: När det förra gången stäUdes krav på att ett undervisnings-politiskt centrum skuUe inrättas i Ultuna vid Uppsala, där lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan är förlagda — man ställde också krav pä att dit skulle flyttas skogshögskolan — var intresset inte så särskilt stort att skapa ett under-visningspolitiskt centrum. Jag skulle dock tro att beröringspunkterna mellan de tre undervisningsanstalterna är fler än beröringspunkterna mellan jordbruksnämnden, lantbmksstyrelsen och skogsstyrelsen. Men det må så vara att man har dessa motiv.

Den delegation för lokalisering av statliga verk som har arbetat företog också en kartläggning av kontaktmönstrens omfattning och karaktär hos 34 myndigheter i Stockholmsområdet med 18 500 anställda. Man indelade dessa myndigheter i tio olika gmpper på grundval av deras kontaktbehov med andra myndigheter. TUl grupp A, alltså den högsta gmppen, som hade som gemensamt kännetecken att de yttre kontakterna gällde främst departement, centrala myndigheter och intresseorganisationer, hänförde man sex myndigheter. Det var jordbruksnämnden, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, statskontoret och statens pris- och karteUnämnd. Av dessa sex som bedömdes ha det största kontaktbehovet har man flyttat ut enbart jordbmksnämnden. De övriga fem skall vara kvar. Det är ganska anmärkningsvärt. Nägot speciellt motiv för att bryta ut ett av de sex verk som ställdes i högsta gruppen har jag nämligen inte funnit någonstans. Jag tycker att om man skall bryta ut ett av sex verk som placeras högst bland 34, borde man ha en utomordentligt stark motivering för det, men den motiveringen lyser som sagt med sin frånvaro. Nej, det ser ut för mig, och säkert för andra också, som om denna jordbraksnämndens förflyttning snarast är en förflyttning för sin egen skull eller också en förflyttning för andra syften än de vanliga.

DärtUl kommer att man har byggt den här förflyttningen ganska mycket pä ett antagande om att jordbrukets föreningsrörelses topporganisation också skall vara viUig att flytta ut. I .sitt remissvar säger TCO att regeringen har gjort en felbedömning, när den trots framförda sakskäl förordar en utlokalisering. Jag tycker att det är svagt i överkant att gmnda en utflyttning på ett antagande om framtiden, som man inte råder över. Därför vore det, som jag ser det, klokt att vänta med utflyttningen, såsom vi har sagt i motionen.

Regeringen har utgått ifrån att om jordbraksnämnden flyttar till Jönköping måste också Lantbrukarnas riksförbund flytta efter. Det pägår en utredning om en utlokalisering av Lantbrakarnas riksförbund, men resultatet av den utredningen är ännu inte klar. Om LRF skulle komma fram till - och det är mycket troligt — att man bör flytta ut från Stockholm, har jag för min del svårt att tro att man kommer att flytta till

Jönköping. Enligt min mening finns det avsevärt bättre lokaliseringsorter för den organisationen. Det förhållandet att regeringen har placerat jordbruksnämnden i Jönköping kan ju inte förta LRF rätten att fatfa egna beslut efter egna bedömanden.

Nu har LRF emellertid sagt att i den män som statliga verk flyttar ut som LRF har kontakt med kommer LRF att flytta med sädana enheter som har anknytning tiU de utflyttade verken. Därmed torde den kontakt som regeringen är ute efter vara möjliggjord. Jag kan inte tro att regeringen har nägot intresse av att sådana enheter som inte har anknytning tUl utflyttade verk nödvändigt skall flytta med tUl jordbruksnämnden. Det kan ju hända att de har andra och bättre anknytningspunkter, som får bedömas i den utredning som pågår.

Jag tycker därför att det hade varit logiskt riktigt att man hade låtit utflyttningen av jordbruksnämnden anstå tUls vidare. Nu föreligger här ett betänkande som, såvitt man kan begripa, kommer att samla majoritet i riksdagen. Men som jag sade är argumenteringen för jordbruksnämndens förflyttning utomordentligt svag, om det över huvud taget finns någon annan motivering än den att man viU göra ett jordbruksadministrativt centram. Men det intresset verkar litet nymomat efter nejet i förfjol när det gällde ett undervisningspolitiskt centrum för jordbruket. Jag tror inte att regeringsförslaget är så hundraprocentigt riktigt att det inte behöver omprövas pä någon enda punkt. Och som jag förat sagt kan man inte dra alla verk över en kam. Det finns betydande karaktärsskUlnader meUan verken som man hade kunnat beakta bättre än vad man har gjort. Men det har inte besvärat vare sig regeringen eller utskottets majoritet.

Som jag tidigare var inne på är det en del som är anmärkningsvärt i det här fallet. Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt — det har också påtalats tidigare här i dag - att man är så angelägen om att säga att nu är det slut med fortsatta utflyttningar; de som är kvar kan alltså känna sig trygga. Har man blivit så skrämd av sina egna åtgärder att man nu är tvungen att lugna folk? Nog finns det verk bland dem som är kvar som hade kunnat flyttas ut på ett bättre och lättare sätt än åtminstone jordbruksnämnden. Sä ser jag på de statliga verk som är kvar i varje fall.

Men nu har man flyttat ut en viss del av dessa 95 000 — eller hur många de är — statsanställda från Stockholm, och då får det vara stopp. Detta är intressant därför att det då alltså finns skäl, enligt regeringen, för att inte allt skall flyttas ut från Stockholm. Eller, om man så viU säga: Det finns enligt regeringen skäl för att vissa delar skall vara kvar i Stockholm. Jag förmodar att den bedömningen gäller inte bara statliga verk utan även enskild verksamhet, och då är det alltså fullt logiskt om någon enskild organisation eller nägot enskUt företag anser att även en del av dess verksamhet kan behöva vara kvar i Stockholm.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tiU reservationen 6. Dock -vill jag säga beträffande den, att jag tycker att om man begär en omprövning skall man inte på förhand ange någon annan ort. Här har man angivit Skövde som en bättre plats. Jag anser att en omprövning skall vara förutsättningslös och att den får leda fram tUl det resultat som den kan komma tUl. Det är alltså med den lilla anmärkningen som jag yrkar bifall tUl reservationen 6.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stadig verksamhet

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hansson i Skegrie hade, som framgått av hans anförande, även 1971 ett säryrkande. Det gällde vid det tUlfället skogshögskolan. Herr Hansson i Skegrie höU ett anförande här i riksdagen i samband med behandhngen av ärendet — det är anförande nr 65 i snabbprotokollet för onsdagen den 26 maj 1971 — där han bl. a. sade;

"Om man bortser ifrån de personliga tragedier som kan komma att följa vissa av de utflyttningar av verk som nu planeras och man bara ser på de praktiska konsekvenserna, är det självklart att mänga verk kan placeras nästan var som helst. Det gäller sädana verk som är mera av administrativ natur. De tar så att säga arbetsuppgiften med sig dit de flyttar."

Jag tycker att det här stämmer ganska väl in pä jordbruksnämnden, vars utflyttning vi i utskottsbetänkandet motiverar på följande sätt; "Å andra sidan avses förhandlingsverksamheten i framtiden bh bedriven i Jönköping och bl. a. detta kan vara ett incitament för de berörda organen att ändra sin förläggning varvid kontaktmönstret förändras." Det säger ju att man utan vidare förändrar kontaktmönstret, om man också tar — som herr Hansson i Skegrie uttryckte sig 1971 — "arbetsuppgiften med sig".

Herr Hansson i Skegrie gick också in på detta att man skall skapa ett jordbmkspohtiskt administrativt centrum i Jönköping och kopplade på vad han sagt när det gällde ett utbUdningscentrum vid Ultuna inom Uppsalaområdet. Under debatten 1971 yrkade herr Hansson i Skegrie bifaU till reservationen 8 vid inrikesutskottets betänkande nr 15. Och vad var det man föreslog där? Jo, "att i en första omgång och med utgångspunkt från nuvarande organisation skall flyttas 82 av skogshögskolans tjänster till Umeå, varav 9 tjänster på professorsnivå och övriga tjänster utgörande basorganisationen härför samt därjämte del av civiljägmästamtbildningen".

Vad var det man -ville ha en ny utredning om? Jo, det var främst i fråga om forskningen. Det var alltså den reservationen, och det utbUdningspolitiska centrum som herr Hansson i Skegrie nu talar om är någonting som kommit fram i debatten därefter.

Därmed vill jag bara konstatera att nog bör man kunna upprätta ett jordbrakspolitiskt centram i Jönköping. Med det starka inslag av centerpartister som finns i de ifrågavarande organisationerna skall det väl inte vara omöjligt att decentralisera verksamheten från Stockholm.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Det har tidigare påpekats att jordbruksnämnden är ett av de mest kontaktintensiva organen här i landet. Jordbruksnämndens uppgift är inte enbart att ha kontakt med jordbrukets näringsorgan, utan jordbraksnämnden har också många allmänpolitiska bevakningsuppgifter, som tidigare har nämnts. Enligt de allmänna riktlinjer för utlokaliseringen, som redovisades i propositionen år 1971, skulle de mest kontaktintensiva organen bli kvar i Stockholm. Ur den mera generella bedömningens synpunkt skulle alltså jordbraksnämnden kunna höra tiU de organ som kunde ligga kvar i Stockholm.

Nu har regeringen måhända anlagt vissa speciella synpunkter på

jordbruksnämndens lokahsering — den slutsatsen kan man väl dra av den pressdebatt som förekommit under vintern. Medan herr Hansson i Skegrie har valsat runt i hela den socialdemokratiska pressen som ende centerpartistiske riksdagsman med en motion på det här området, sä har fru Nancy Eriksson, efter vad jag kunnat finna, knappast nämnts i den socialdemokratiska pressen därför att hon går pä moderatlinjen i denna fräga.

För centerns vidkommande fär jag göra deklarationen att i vad gäller jordbrukets näringskontakter bör det vara möjligt att lokalisera jordbmksnämnden tiU Jönköping. Beträffande de mera allmänpolitiska bevakningsuppgifterna, t. ex. beredskapsfrågor och annat, där staten har ett stort ansvar, förutsätter vi att regeringen mycket noggrant har uppmärksammat dessa förhållanden. De frågorna måste klaras under alla omständigheter. Vi accepterar därför även ur den synpunkten att jordbruksnämnden lokaliseras tUl Jönköping. Det bhr förmodligen i detta verk fråga om extrakostnader för resor och olika kontakter, som är oundvikliga med hänsyn tUl att t. ex. konsumentorganisationer av olika slag ligger kvar i Stockholm. Likaså kommer utrikesdepartementet, som jordsbraksnämnden har livhga kontakter med, att Ugga kvar i Stockholm. Utrikeshandeln har ju stor beröring med jordbruksnämnden.

En omständighet som bör nämnas här i debatten är att det inte från jordbruksnäringen har förekommit någon uppvaktning i inrikesutskottet då det gäller jordbruksnämndens lokalisering tiU Jönköping. Jag har därför dragit den slutsatsen att även om jordbraksnämnden hör tUl de mest kontaktintensiva verken är det ändå genomförbart att lokalisera den tUl Jönköping.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker det är ganska svagt att säga att ett verk mycket väl kan flyttas ut - eller som det har sagts någonstans i propositionen att man bör kunna flytta ut jordbruksnämnden. Det tycker jag är ett mycket vacklande ståndpunktstagande till den allvarliga frågan var de olika verken bör lokaliseras.

Sedan vill jag erinra herr Fagerlund om att 10 remissinstanser av 13 avstyrker förslaget därför att de har sä stort behov av kontakt med jordbraksnämnden. De finner det vara svårt att uppehålla den kontakten i fortsättningen. Och det visar väl klart att jordbraksnämnden ingalunda tar med sig arbetsuppgifterna tiU Jönköping, utan de kommer att vara kvar i Stockholm i betydande utsträckning. Om det sedan ändå blir sä att man tvingas ha en liten enhet av jordbruksnämnden här uppe för att hålla kontakterna, så undrar jag om det verkligen var meningen.

Vad skogshögskolan beträffar har jag tidigare sagt att frändskapet pä undervisningen och forskningens områden är avsevärt mera intimt mellan de tre högskolorna än meUan t. ex. skogsstyrelsen och jordbruksnämnden. Kan herr Fagerlund säga mig i vilket avseende jordbmksnämnden har med skogsstyrelsen att göra. Jag skulle tro att skogsstyrelsen har några kontakter med lantbruksnämnden, men säg någonting där skogsstyrelsen och jordbruksnämnden har sä intima kontakter att det är nödvändigt att de båda institutionerna hgger på samma ställe!

6 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort.

Herr Hansson i Skegrie är väl en av dem som pläderar för att det finns ett intimt samband mellan jord och skog i detta land, och därför trodde jag att skogsstyrelsen, lantbraksstyrelsen och jordbruksnämnden hade ett visst samarbete. Jag kan inte här direkt ange vilka de kontakterna är, men jag kan inte förstå annat än att det där finns ett samband.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! I sä faU har regeringspartiet i motsats till mig flera gånger framhållit att det inte finns något samband mellan jordbruk och skogsbrak i det här landet och att verksamheterna när det gäller förvaltningar, lånemöjligheter osv. skall separeras. Den saken har vi ju debatterat så många gånger här i kammaren att jag tycker att herr Fagerlund kunde ha upptäckt det.

Herr NILSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag skall inte blanda mig i kontroversen mellan partivännerna herr Hansson i Skegrie och herr Nilsson i Tvärålund. Den får de klara inbördes. Men herr Eriksson i Arvika sade för en god stund sedan att enhgt hans förmenande redan då argumentpåsen var tömd och att följakthgen inte någonting nytt kunde komma fram i denna debatt.

Herr talman! Jag skaU försöka ge en ny vinkling åt debatten. Utflyttningen av stathga verk utgör nämligen bara en del av regionalpohtiken i stort.

Socialdemokraterna från Stockholmsregionen har i en motion uttryckt sin oro över vissa tendenser i regionens strukturutveckling. Stora förändringar har nämUgen skett på kort tid — det påpekade för resten också finansmmistern i sitt anförande för en stund sedan. På sju år har regionen förlorat 44 000 arbetstillfällen inom tUlverkningsindustri och byggnadsindustri. Det är en kraftig åderlåtning. Den snabbhet med vUken de struktureUa förändringarna sker skapar faktiskt invecklade problem. Det finns inte utrymme för en naturhg anpassningsprocess. Detta är grunden till vår oro och till att vi velat fästa riksdagens uppmärksamhet på förhåUanden som är okända för många och som underskattas av många som kanske borde förstå bättre.

Den som står upp tiU Stockholms försvar har svårt att vinna gehör. Det vet vi av erfarenhet. Storstadens rikedom och överflöd är ett begrepp på många håll ute i landet. Men Stockholm är inte något ymnighetshorn. Om inte förr har vi under den senaste konjunkturnedgången fått erfara att bägaren har en botten.

I vår motion har vi visat på förhållanden som avslöjar myten om den problemfria Stockholmstillvaron.

Jag vet hur allvarligt stadens kommunalpoUtiker ser på strukturproblemen. Det är en bred pohtisk uppslutning bakom försöken att möta strukturomvandhngens problem. Vi syftar inte tUl någon expansion av 1960-talssnitt. Vi är ute för att dämpa takten i den alltför snabba omvandlingen. Vi är angelägna att skapa betingelser för en balanserad utveckhng.

Kommunalmännen i regionen står samlade bakom denna politik. Men, herr talman, det finns en trojansk häst — en grön trojansk häst. Centern kan inte dölja sin förtjusning över befolkningssiffrornas ras.

Jordbrukets organisationsvärld är trähästens yttre hölje. Bakom skalet har man lyckats smuggla in ett helt bondetåg av direktörer och ombudsmän. Med folkpartiets hjälp har dessa placerat sig pä strategiskt valda nyckelposter i kommuner och landsting. Vindbryggan fälls med andra ord inifrån.

Mänga Stockholmspolitiker är minst sagt förvånade över centerns handlande. Partiets ensidiga syn på regionalpohtiken är ett direkt hinder för en allvarlig debatt om de mångfasetterade strukturproblem som vi upplever i landet och i Stockholmsregionen.

Centern driver faktiskt en slagordspohtik av en typ som vi hittills har varit förskonade från.

StorstadstUlväxten skaU stoppas. 100 000 nya jobb. - Det är lockande appeller för den som har svårt att få ett jobb på sin hemort ute i landet. Men finns det någon verklighet, frågar jag, bakom löftena?

De 100 000 nya jobben skall ordnas, säger man, genom att varje företag anstäUer en ny person. Det låter ju enkelt och svepande. Låt oss bortse frän att detta för många företag innebär en mycket kraftig procentuell ökning, medan den i storföretagen räknas i delar av en promUle. Men intressantare är: Var finns de företag som på detta sätt skall anstäUa flera? Jo, de finns till övervägande del i storstadsområdena och i andra områden med hög företagstäthet.

Centerns rundhänta löfte om 100 000 nya jobb på ett enkelt sätt är ett nytt exempel på en i grunden ogenomtänkt pohtik. ParoUerna kolliderar - det är sådant som man i vanhga faU kaUar för tvetalan. Under de senaste åren har vi gäng på gång fått belägg för att centern säger ett och gör ett annat.

Man talar om decentrahsering men centraliserar. Man talar om miljövård men är mUd i kritiken av det överdrivna bruket av kemiska preparat i jord- och skogsbruk. Era gärningar talar sä högt att vi inte hör vad ni säger! Jo, vi hörde vad herr Hansson i Skegrie sade i dag. Det är inte bara det att jordbruksorganisationerna skaU dras till Stockholm; följden därav är att jordbruksnämnden av alla verk också mäste stanna kvar i Stockholm. Plötsligt fick vi stockholmare hjälp av herr Hansson i Skegrie, som väl i vanUga fall, liksom jag själv, betraktar sig som skåning.

Centern slår ifrån sig och säger att partiet inte skall kopplas samman med jordbruksrörelsen. Varför förneka ert ursprung? Varför klippa av navelsträngen? Har ni nägot att skämmas för?

Det parti jag representerar är också nära lierat med en folkrörelse. Men socialdemokratin har aldrig kommit på tanken att förneka eller ta avstånd från fackföreningsrörelsen. Samarbetet,meUan den fackliga och den pohtiska arbetarrörelsen är i stället drivfjädern i vårt arbete. Vi är stolta över vårt ursprung. Jag förstår inte varför centern skäms över sitt ursprung.

Nej, centern får tåla att bh sammankopplad med jordbruksrörelsen, liksom moderaterna får tåla att stå som storkapitalets företrädare. Det är faktiskt bara folkpartiet som med rätta kan hävda att de står ensamma.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94 Så går det som det går också.

Tisdaeen den Vilka motiv kan herr Fälldin se bakom exempelvis jordbrukets köp av

9? mai 1973 aktier i storstadsvaruhus? Är detta en handhng som förstärker syssel-

-------------------- sättningen i glesbygden? Är det inte snarare en kall spekulation i fortsatt

Omlokalisering av storstadsexpansion? Det är mitt intryck.

viss statlig verk- Termer som centrahsering och decentralisering ges med andra ord en

samhet innebörd som för stunden passar de egna krassa syftena bäst.

På inget annat område har koncentrationen och centraliseringen drivits så hårt och målmedvetet som inom jordbrukets och skogsbrukets föreningsrörelse. Centralisering och toppstyrning är riktpunkterna för deras handlande.

Centerns motsatsfyUda propaganda motstår inte det enklaste hållfasthetsprov. En gång på tiden — det var kanske när vi satt tiUsammans i regeringen — fick man lära att bonden står för sitt ord. Tidigare har också centerpolitiken varit i varje faU trovärdig enligt mitt förmenande. Men det var länge sedan. I all vänskaplighet viU jag hävda att Fälldin är herden som blåser såpbubblor med sin pipa.

Centern vill framställa sig själv som fadder tUl regionalpohtiken. Utan att begå någon oförrätt kan man slå fast att regionalpolitiken har utvecklats genom socialdemokratiska idéer och initiativ. Centerns bidrag är enbart negativt.

En effektiv regionalpolitik har att lösa många balansproblem i det moderna industrisamhället. Lösningarna på problemen måste sökas på solidaritetens grund. Regionalpolitiken kan inte bh framgångsrik om inte samhäUet ges tiUräckliga resurser och styrmedel.

Borgerhghetens traditionella mål är ju att begränsa samhällets inflytande och ge största spelrum ät det man kallar marknadskrafterna. Står centern bakom denna kärna i den borgerliga politiken och i det borgerliga synsättet? I så faU kan centern inte göra anspråk på trovärdighet om den säger sig vilja driva en kraftfull regionalpolitik.

Fru talman! Vi motionärer som representerar socialdemokraterna i Stockholms kommun och län anser oss ha nått syftet med vår motion. De särskilda strukturproblemen i den här regionen har uppmärksammats i behandlingen av den stora regionalpoUtiska frågan. Med propositionen och utskottsbetänkandet anser vi oss ha fått garantier för att storstadsfrågorna kommer att behandlas pä ett sätt som tar hänsyn till regionens särskUda problem. Att Stockholmsregionen fungerar är ett vitalt intresse för hela landet.

Vi ser också med tillfredsställelse att utskottet i hkhet med departementschefen anser att någon ytterligare omlokaliseringsomgång inte bör komma i fråga. Det kan verka lugnande för personalen i andra verk. Herr Hansson i Skegrie tänkte inte på hur personalen kunde reagera utanför jordbruksnämnden. Det rörde honom inte inte i ryggen. Jag har också uppfattat utskottets yttrande så, att en ytterligare utlokalisering av varuproduktion inte skall komma i fräga.

Som vi framhäUit i motionen är det nödvändigt att ägna särskild
uppmärksamhet åt övriga familjemedlemmars sysselsättning i lokali
seringsorten. Personligen kan jag väl bekänna att jag anser att de i viss
84 mån är offer för den gröna våg som centern ständigt prålar med. Den

frågan har emellertid enhgt min mening inte tillräckUgt beaktats i utskottets betänkande - man kan inte klara allt — men den får väl uppmärksammas i det kommande förberedelsearbetet för omlokaUseringen.

Under detta anförande övertog fm andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Fru KRISTENSSON (m);

Fru talman! Vi politiker är vana vid att de beslut vi fattar fär betydelse för människorna i detta land. Det hör väl därför tUl ordningen att vi försöker att sä noggrant som möjligt sätta oss in i frågorna för att de beslut vi fattar skall bli lyckliga för vårt land och dem som bor här. Men jag tror att just den fräga vi diskuterar i dag har på ett aUdeles särskilt sätt en ingripande betydelse för de enskilda människor som berörs av värt beslut. Alldeles särskUt känner man i denna fräga hur avgörande det beslut riksdagen kommer att fatta blir för de personer som kommer att drabbas av utlokahseringen.

En mycket stark opinion frän de berörda tjänstemännen har förekommit. Jag delar inte finansministerns uppfattning när han gör gällande att den reaktion som nu finns blivit mera tam och att det verkade som om personalen skuUe ha accepterat beslutet om utlokalisering. Finansministern har kanske ändå inte den kontakt med verkligheten som många av oss andra vanliga politiker försöker få. Om sä varit fallet, hade han haft fuUständigt klart för sig att de som är anstäUda i verken samt deras anhöriga med stort bekymmer ser på konsekvenserna av det beslut riksdagen kommer att fatta.

Fru talman! Redan inför den första utflyttningsetappen sade moderata samUngspartiet att det var nödvändigt att vi fick en parlamentarisk utredning för att de samhällsekonomiska konsekvenserna av riksdagens tidigare beslut skulle bli klarlagda. Någon sådan utredning har inte tiUsatts, och vi vet därför inte nu vad den första utflyttningsetappen fått för följder för de utflyttade, för de nya lokaUseringsorterna, för statsfinanser och samhällsekonomi i stort.

I moderata samUngspartiet menar vi därför att det är ansvarslöst att nu återigen utan fast underlag förverkliga en ny utflyttningsetapp som kan innebära allvarliga problem och svårigheter för enskUda löntagare och deras famUjer, ökade kostnader och effektivitetsförluster för samhället. Man skulle faktiskt vara frestad att fråga vad det egentligen är för finansminister vi har som i ett läge där alla sansade bedömare anser att vi bör ålägga oss stor sparsamhet med statliga utgifter kommer med förslag, vilkas ekonomiska följder är helt otUlfredsstäUande utredda men i fråga om vilka det torde röra sig om belopp, som snarare överstiger än understiger mUjarden. Det är om något en ekonomisk ansvarslöshet som faktiskt inte är väl avvägd i den bekymmersamma ekonomiska situation som värt land för närvarande befinner sig i.

Om jag förstod finansministern rätt, menade han att vi i Stockholm har för mycket administration och för litet av industri. Det betyder alltså att man skall utlokahsera vissa delar av den statliga administrationen och

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

i StäUet försöka uppnå en utökning av industrin i Stockholm - jag förmodar att det är fräga om den statliga. Vi skuUe med andra ord få en folkomflyttning för att en differentierad arbetsmarknadsstruktur skulle skapas.

En sådan motivering för utlokaliseringen visar om något en nonchalans som är svår att acceptera. Det är Ula nog, fru talman, för de många människor som mäste flytta från sin hembygd för att de inte kan fä något jobb. Men att behöva flytta när man har ett arbete som man trivs med, som man är utbildad för, och att behöva flytta från en ort där ens äkta hälft kanske också har ett trevligt arbete, där barntUlsynen är ordnad och där bostadsfrågan är tUlfredsstäUande, det är utmanande.

Vi borde enligt min mening alla ha ett intresse av att statsförvaltningen fungerar bra och effektivt. Man kan naturhgtvis i och för sig ha vissa synpunkter på hur statsförvaltningen fungerar, och att det behövs reformer där är jag övertygad om, alldeles oavsett om vissa delar av förvaltningen kommer att utlokahseras eller inte. Men alldeles särskilt stora påfrestningar måste det bli pä statsförvaltningen i ett utlokalise-ringsföretag.

För att ett verk skall kunna fungera måste verket ha tjänstemännen med sig och för att dessa skall kunna fungera mäste de ha sina famUjer med sig. För att famUjerna skall kunna fungera bör ingreppen i deras livsföring inte vara för stora. Det är svårt för att inte säga omöjligt att i dag bedöma hur många tjänstemän som kommer att medfölja verken. Men enligt vad jag hört frän ett av verken, FOA, har man där den uppfattningen att över 80 procent av forskarna inte kommer att medfölja. Vad kommer inte detta att innebära när det gäller FOA;s möjligheter att som hittills sköta sitt arbete på ett effektivt och bra sätt.

Jag var för ett tag sedan på ett sammanträde som TCO:s statstjänste-mannaförbund hade anordnat med den berörda personalen. Där gjorde man enhälligt ett uttalande, som enligt mening belyser hur befattningshavarna själva upplever konsekvenserna av ett beslut om utlokalisering. Man säger: "Det är med den största oro vi mottagit beslutet om den första utflyttningsetappen och det i år framlagda regeringsförslaget om ytterligare utflyttning. Ingreppen i de enskilda familjernas livsföring och ekonomi kan enhgt vår mening inte försvaras. Den rådande situationen på arbetsmarknaden förvärrar läget ytterligare. SärskUt hårt drabbas kvinnor, .som under stora svårigheter lyckats ta steget från enbart hemarbete tUl förvärvsarbete. De riskerar nu i många fall att råka i en nära nog utsiktslös konkurrenssituation på den nya orten. Det gäller inte bara familjernas ekonomi utan också i mänga fall kvinnans möjligheter att forma sin egen livssituation." Ja, det är så här den berörda personalen bedömer konsekvenserna, och det rimmar ganska Ula med det tal som regeringspartiet på den allra senaste tiden har börjat föra, nämligen att nu skali man också ta hänsyn till kvinnornas situation och till att dessa skall ha en chans på arbetsmarknaden. Den här politiken försvårar i varie fall den målsättningen.

Det har tidigare i dag talats mycket om företagsdemokrati inom den statliga verksamheten. Jag skall inte uppehålla mig vid den frågan därför att den har blivit belyst i bl. a. herr Oskarsons inlägg. Jag blev som han

ganska upprörd när jag läste den artikel i Dagens Nyheter av Arne Holmström som han refererade till. Herr Holmström, som är pressombudsman i statens trafUcsäkerhetsverk, avslutar sin artikel med att säga: "Men det är också begripligt att dessa människor sä länge de inte fått svar på sina frågor, sitt tvivel och sin undran i aUa fall kommer att vara övertygade om en sak — nämligen att talet om företagsdemokrati bara är prat." Jag tycker nog man kan häUa med honom om den slutsatsen med tanke på det ganska nonchalanta sätt som staten har handhaft informationsfrågorna.

När statsrådet Löfberg ganska mångordigt och något ansträngt utvecklade sina synpunkter pä det här, fick jag intrycket att också han tyckte att frågan var ganska svår att försvara. Man är alltså frestad att fråga om företagsdemokratin, som socialdemokraterna bl. a. pläderar för, endast skall gälla på den enskilda sektorn. Är den inte Uka viktig på den offentliga sektorn?

TiU slut viU jag bara referera ett uttalande av finansministern där han bl. a. säger nej tiU vårt förslag om en delegering och en decentrahsering av arbetsuppgifter och funktioner vid de olika centrala verken. Han gav ingen egenthg motivering till sitt nejsägande. Han menade att det idealiska var att hela verket flyttade ut.

Jag tror man kan förvänta sig att denna utflyttning av verken i sin helhet med nödvändighet leder tUl en ökad maktkoncentration tiU kanshhuset. Många människor kommer att kräva att det finns personer i vår kungl. huvudstad som kan lämna information och ge besked i vissa frågor. Vart skall de då vända sig när inte verken har sitt säte här i Stockholm? Det är klart att de vänder sig tiU respektive departement. Det anser jag vara ett av många skäl till att vi skall säga nej tiU en andra utflyttningsetapp. Vi måste göra vad vi kan för att undvika en fortsatt maktkoncentration tUl kanshhuset.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Fru andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Fru talman! I en motion, nr 1304, yrkade jag år 1971 på att propositionen om utiokalisering skuUe avslås. I år har jag en motion, nr 1704, där jag på samma sätt har yrkat avslag på den utlokaliserings-proposition som vi nu behandlar.

De motiveringar som jag hade förra gängen jag motionerade håller den här gången också. Mina motiv för att säga nej tUl utlokahsering var för det första att jag anser att denna utflyttning kommer att orsaka allvarliga störningar för tillsammans mer än 11 000 anställda och deras familjer, för det andra att jag anser att flyttningen kommer att dra med sig mycket stora kostnader som jag finner improduktiva — mycket större kostnader än man har nämnt i den här propositionen och som man förra gången knappast låtsades om alls. Jag menar för det tredje att utlokaliseringen utgör hinder för en framtida rationalisering av byråkratin. En sådan rationalisering anser jag vara nödvändig. Det är dock så, att förvaltningen förefaller att svälla, och det kan därför inte vara riktigt att på det här

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

sättet flytta isär de olika enheterna, varigenom man gör det omöjligt med en rationalisering och krympnmg av organisationen.

När fru Hörnlund var uppe och talade sade hon att många moderater och folkpartister hade gjort en kovändning och ändrat sig sedan sist, men jag kan ju inte beskyllas för någon kovändning; jag viU avslå propositionen i dag också, och jag är lika tjurig nu som jag var förra gången. Jag har fortfarande precis samma uppfattning om de konsekvenser som ett fuUföljande av de här tvä besluten kommer att få.

Fru Kristensson var upprörd och indignerad över att regeringen kommer med de här förslagen, men jag tycker inte att hon borde vara så helt säker på sin sak när hon påstår att det är regeringen och socialdemokratin som ligger bakom förslaget. Jag kan inte komma ihåg att högern var så enhälligt för att avslå omlokahseringsförslaget förra gängen; det var väl några moderater som ville det, och det var också några frän folkpartihäll, och det var jag från mitt håll — jag viU minnas att vi inte var mer än 27 tillsammans. Varför skaU man då brösta sig så och låtsas att det bara är en socialdemokratisk vilja att flytta ut verken? Det är inte så. Jag anser att mitt parti gjorde fel. Men med den inställning som fru Kristensson har i dag tycker jag att hon också borde ha haft en del att säga om sitt eget parti och om de andra borgerliga partierna och inte bara om regeringspartiet. Jag ger i viss mån statsrådet Sträng rätt när han säger att han faktiskt fick en beställning genom att mer än 200 av kammarens ledamöter röstade för det förslag som framlades förra gången, vilket också i sig innebar att man skuUe fortsätta i samma riktning och komma med flera förslag. Jag ger honom rätt i att han har fått en beställning. Om det nu är så, att högern och folkpartiet i viss män har gjort en kovändning, tycker jag att det är bra — men en kovändning är det naturligtvis som många har gjort. Därför behöver fru Kristensson inte vara så upprörd över socialdemokraterna och ironisera över dem — ja, det gör jag förstås — men ä sitt partis vägnar kan hon inte göra det.

Jag kan förstå dem som ändrar mening i dag. Jag kan förstå dem därför att det i dag inte förekommer någon överhettning eller någon expansion. Som Torsten Nilsson sade finns det en hel del besvärligheter på arbetsmarknaden i Stockholm efter den utflyttning som redan har skett. Situationen är en annan nu, och detta skulle mycket väl kunna bilda underlag för att inta en annan ställning i dag än man gjorde förra gången.

Jag skaU inte dra upp de skäl som anfördes förra gången; de är väl kända, och de är inte mer djupsinniga än att var och en själv kan formulera dem. I dag talar inte många om utflyttningen såsom någonting som skulle befria stockholmarna från en förskräcklig miljö. Kanske herr Sträng hade litet kvar av det argumentet, och kanske också herr Löfberg — det är möjligt att statsråden är litet mer kvardröjande i sina uppfattningar. Kanske de har talat sinsemeUan om att det väl ändå är en befrielse för de stockholmare som fär flytta och komma tiU en annan stad. När herr Sträng talade om de statstjänstemän som skall flytta ut var det ungefär som om han skuUe reducera älgbeståndet — 11 000 skjuter vi bort, men det är ju i alla faU över 90 000 kvar, sade han, och det kommer att bli god försörjning av stockholmare även i framtiden.

Det är för övrigt egendomligt att svenskar har sä svårt att se med kärlek på sin huvudstad. Fråga en engelsman om London — han älskar London. En fransman älskar Paris. Tyskarna var åtminstone förr stolta över sin huvudstad — Bonn är det väl litet sämre med, för det är ju en landsortsstad, vUket man tydligen också vUl göra Stockholm tUl. Köpenhamn och Helsingfors är älskade huvudstäder. Varför har svenskarna sä svårt att tala om sin huvudstad med stolthet? Det är en vacker stad. Den har bättre mUjö än någon annan storstad i världen, den har rika kulturella möjligheter. Varför då se med så onda blickar på att den skaU ge sysselsättning ät folk? Och varför viU man över huvud taget tvunget reducera verksamheten i Stockholm? Jag förstår inte detta ätande på sig själv.

Det var en riktig bUd som Hjalmar Mehr gav av anfallet på Stockholm, när han sade att man ser på Stockholm som pä en strandad val, där var och en hugger en bit av späcket. Den situationen kändes ännu starkare förra gången vi diskuterade utlokaliseringen. Men också i dag är bakgrunden för angreppen att man viU ha en bit med av späcket.

Statsrådet Löfberg känner sig tydligen angripen av det missnöje som ingen kan förneka finns bland dem som skaU flytta ut. Även om man kan hitta någon stackare som förklarar att "jag är så nöjd, så nöjd, så glad, så glad, blir grundintrycket att människor som rycks bort frän sin miljö, sitt arbete, sitt hem, sin invanda livsstil känner sig störda. Det föreföll som om statsrådet Löfberg visste detta och därför blev högröstad för att bevisa motsatsen. Han valde uttryck som var onödiga. Herr Sträng var mer förståndig och förstående i dag och gjorde sig inte skyldig tUl samma överdrifter som herr Löfberg. Herr Löfberg gjorde de berörda människorna till föremål för "omplaceringsåtgärder, analyser, aUsidiga avvägningar", han vUle "heUre fria än fäUa" osv. Det var som om en rad människor anklagades för fel som de hade gjort — detta att de hade haft en verksamhet i Stockholm som de vUle behåUa. Det är fel att ta det på det viset.

Men jag blev ännu mer upprörd över översitteriet från utskottets ordförande, herr Eriksson i Arvika. När han auktionerar bort alla dessa Stockholmare gör han det med en gest som om de borde vara glada över att få bli sålda pä denna auktion. Han beskrev, precis som förra gången, hur storartad man hade varit i utskottet. Förra gängen tog man minsann emot 53 stockholmare som fick lov att visa sig i utskottet! Den här gängen hade 100 personer fått vara med om den upplevelsen! Och herr Eriksson sade att han ångrade visst inte den generositeten. Nej, det gjorde han inte — han var helt med pä det!

Varför skaU man göra dessa människor löjliga? Är det något löjligt att mista sitt jobb eUer att behöva flytta? Om man tycker att det är nyttigare för landet att sysselsättningen sprids och att just dessa stockholmare sprids ut över landet må man ta det som det är, men varför skaU man sätta sig pä sina höga hästar inför dem som ber att få ha kvar sina jobb och bo kvar i sina hem? Jag tycker inte om det. Det var ett fult drag av herr Eriksson, och han var ännu värre i dag än förra gången. Det finns naturligtvis skäl för många att vilja flytta ut - det må det väl finnas — men varför inte lika väl respektera skälen för att vilja stanna kvar?

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Jag har nämnt ett par verk, där jag tycker att även de som viU ha en utflyttning borde kunnat göra undantag. Herr Hansson i Skegrie har nyss talat om att han vUl ha undantag för jordbmksnämnden.

Jag viU särskilt nämna FOA. Alla som deltagit i detta ärendes behandling har fått sätta sig in i att om FOA skaU splittras på tre håll kan det bli svårt att upprätthäUa verksamheten på samma nivå som tidigare. Jag hade hoppats på förståelse för att FOA borde få vara kvar, men det har man inte visat. .

Det andra verket är statens bakteriologiska laboratorium. Redan i propositionen har det funnits viss förståelse för att man kanske borde tänka sig för en gäng tUl. Man har för övrigt börjat bygga där ute, och det visar kanske att man centralt inte varit säker pä att man skulle flytta ut bakteriologen. Utskottsmajoriteten har varit med på att ytterligare undersöka frågan, och jag kommer att följa utskottets förslag på den punkten.

Det tredje förslaget tiU utflyttning som jag tycker att utskottet borde funderat mera på, men man har antagligen inte haft tid, är civUförsvars-styrelsen. Enligt förslaget skaU civUförsvarsstyrelsen flytta tUl Karlstad. Vore det inte skäl i att — innan man bestämmer sig för en utflyttning — undersöka om man inte skuUe kunna göra en sammanslagning av två verk, nämligen överstyrelsen för ekonomiskt försvar och civilförsvarsstyrelsen, till ett verk? Det skulle innebära en rationalisering. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar skall ju ligga kvar i Stockholm och civUförsvarsstyrelsen flytta tUl Karlstad. Regeringen har möjlighet att pröva frågan om en sammanslagning, innan civilförsvarsstyrelsen flyttat ut, och göra denna rationalisering medan tid är. Det är en sammanslagning som ligger nära tUl hands — jag skuUe tro att man har det så i de flesta andra länder. Generaldirektören för civUförsvarsstyrelsen är inte främmande för tanken. Inför försvarsutskottet har han förklarat att han skulle ha förståelse för en sådan rationalisering. Jag hoppas att regeringen gör en genomlysning av denna fräga, innan man beslutar om utflyttning.

Jag skaU inte gä närmare in på övriga punkter. När jag hörde statsrådet Löfberg tala om allt det färgrika tryck som han hade gett ut och hela den organisation som han hade byggt upp då tänkte jag; Är inte detta helt onödiga ansträngningar, som kunde satts in pä annat sätt för att personalen skuUe trivas?

Jag kommer att följa den första reservationen, som yrkar avslag på hela förslaget. Herr NUsson i Tvärålund tyckte inte att det var rätt att jag inte som herr Hansson i Skegrie hade fått åka gatlopp i tidningarna för att jag gick med högern. Herr NUsson i Tvärålund, jag gick med mig själv förra gången liksom nu! Att jag inte sitter i utskottet och kan formulera en reservation bör väl inte göra det omöjligt för mig att följa den reservationen som är formulerad så att den sammanfaller med en uppfattning jag har hävdat både i en enskUd motion i detta ärende och tidigare. Det var ett sätt att försöka göra mig ännu löjligare än man brukar tycka att jag är.

Sedan kommer jag också att yrka bifaU tUl den sista att-satsen i min motion, den att-sats som innehåUer förslag om att man borde göra åtminstone en undersökning av möjligheterna tUl en sammanslagning av

civUförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, innan man tar ställning tUl flyttningen.

Fru talman! Därmed har jag bevisat min osjälvständighet.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle;

Fru talman! Jag vUl till fru ErUcsson i Stockholm endast säga några ord i all korthet.

Jag tyckte inte att det fanns anledning för mig att erinra kammarens ledamöter om att jag och många med mig ifrån moderata samlingspartiet i förra omgången röstade emot en utlokalisering. Jag tyckte att det var ganska ointressant. Jag valde i stäUet att redogöra för mitt partis instäUning i den här frågan och nämnde då att vi redan förra gängen begärde att få en utredning för att klarlägga de samhällsekonomiska konsekvenserna. Jag vUle erinra om att en sådan utredning inte kommit tUl stånd, och att vi saknar erforderligt underlag för att göra en ordentlig bedömning av det andra steget. Jag tycker att jag klargjorde det sä pass tydhgt att det inte borde ha föranlett några missförstånd från fru Erikssons sida.

I övrigt är fru Eriksson och jag överens. Jag har också den uppfattningen att begreppet huvudstad är någonting som vi skall vara litet rädda om. Jag tror inte att det bara är vi som råkat fä Stockholm som vår hembygd som vUl värna om Stockholm, utan det är någonting som folk i hela landet känner för. Stockholm skaU vara vår huvudstad och värt centrum. Det betyder, förutom alla de kultureUa aktiviteter som fru Eriksson i Stockholm nämnde, att kungahuset är här, och att regering och riksdag är här. Detta är ytteriigare ett skäl för att man skall säga nej tiU den här utflyttningen.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokahsering av viss statlig verksamhet

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Fru talman! Låt mig först säga att jag inte, med anledning av de personhga angrepp som fru Eriksson i Stockholm gjorde mot mig, tycker att fru Eriksson på något sätt är löjlig. Jag är imponerad av att hon troget följt denna debatt hela dagen. Hon var, såvitt jag kan förstå, helt ensam pä Stockholmsbänken i flera timmar. Jag kan ärligt säga att jag tillhör dem som gärna skuUe ha sett att fru Eriksson skuUe bhvit återvald ytterligare en period. Det är någonting friskt över henne.

Men när fru Eriksson nu här säger, att jag har demonstrerat något av ett översitteri därför att jag redovisar hur många uppvaktningar vi har haft, då ber jag att få reagera på det bestämdaste.

Jag har sagt att hela utskottet har satt värde på den information vi har fått. Jag tror, fru Eriksson, att personalrepresentanter och representanter för verkstadsledningar och kommuner är viUiga att verifiera att de satt värde på att ha fått tid hos utskottet att diskutera igenom frågorna. De har känt att delegationen haft för kort tid för dem. De har behövt lämna dessa kompletterande uppgifter till utskottet, vilket vi har satt värde på.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle;

Fru talman! Fru Eriksson i Stockholm tyckte visst inte om att jag konstaterade faktum att fru Eriksson går med moderaterna och förmod-

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss stathg verksamhet

ligen också med större delen av folkpartiet i denna fråga.

Första punkten i fru Erikssons i Stockholm motionsyrkande lyder så här: "att riksdagen med avslag på propositionen 1973:55 hos Kungl. Maj:t anhåller om att den redan beslutade utflyttningen måste vara genomförd, innan frågan om det föreliggande förslaget ånyo anmälts för riksdagen".

Det är nästan identiskt med vad moderaterna och folkpartiet yrkar. Jag tycker inte att fru Eriksson skaU tycka Ula vara när jag påpekar att hon nu går pä deras linje. Då skaU man stå för det. Fru Eriksson bekräftade också i slutet av sitt anförande att hon kommer att gå på deras reservation.

Jag vUl också tillrättalägga ett annat yttrande av fru Eriksson i Stockholm. Centern ser inte verksutflyttningen som en flyttning av 11 000 människor från Stockholm. Det primära är att flytta arbetstiUfäUen. En del stockholmare kommer att följa med, andra kommer att stanna kvar. Det blir 11 000 nya arbetstiUfäUen i landsorten, och det är tiUfredsstäUande.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Nilsson i Tvärålund sade att klämmen i min motion är identisk med moderaternas, men den är också identisk med klämmen i min förra motion. Jag tycker inte att man skall behöva ändra på det, när man menar just vad som står i klämmen.

Att jag sedan kommer att rösta på moderaternas reservation är väl naturligt, eftersom de har samma kläm som jag. Jag kan inte förstå att det skuUe behöva betyda att jag skuUe ha något att göra med moderaterna i andra fall. Men i det här fallet har moderaterna så att säga in corpore gått över tUl min mening, och den uppfattningen hade de inte förra gången. Det var därför jag var något ironisk mot fru Kristensson, som nu talade å moderaternas vägnar som om de hade haft denna uppfattning hela tiden. Det har de inte haft, utan de har nu gått över till min uppfattning hela högen. Men man behöver väl fördenskull inte karakterisera dem som socialdemokrater, lika litet som man behöver karakterisera mig som moderat.

Så sade herr Eriksson i Arvika att man verkhgen hade satt värde på att stockholmarna hade gått förbi i utskottet och talat om sina bekymmer. Ja, det var just det. Ni tyckte det var så rörande, men ni brydde er ju inte om det i utskottet i stort, i varje fall inte herr Eriksson i Arvika. Ni satte sä stort värde på att stockholmarna kom dit, och det är ju så ibland: Folk som har bekymmer sätter sådant värde på att få tala ut. Det var naturligtvis rörande, men jag tyckte att det var nedlåtande att uppfatta uppvaktningarna pä det sättet.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag vUl råda fru Eriksson i Stockholm att läsa igenom betänkandet och reservationerna som jag står bakom, så kommer hon att märka att hon har fullständigt fel när hon säger att jag inte har tagit intryck av uppvaktningarna.

Jag har, för att ta ett exempel, i min reservation direkt citerat vad

generaldirektören i skolöverstyrelsen sagt om de avdelningar som föreslagits till utlokalisering. Jag har citerat frän FOA :s uppvaktning, och jag har tagit mycket starkt intryck på flera punkter. Jag vUl verkligen understryka detta med anledning av det sista, något ironiska inlägget.

Till sist vill jag säga, att när fru Eriksson angriper mig personligen och drar in mitt yrke i debatten, så glider det förbi mig, för det är i någon mån typiskt för fru Erikssons sätt att debattera.

Herr ULLSTEN (fp):

Fru talman! I går diskuterades i TV frågan om vem som skall bestämma på jobbet. Det borde i större utsträckning vara de anstäUda. Det var nästan alla överens om i debatten. I dag skaU riksdagen besluta öm utflyttning av statliga verk med tUlsammans närmare 4 000 anstäUda. Med första etappen berör utflyttningen totalt närmare 11 000.

Dessa 11 000 anställda har fått ge sin syn på utflyttningen. De flesta har sagt nej, de har sagt att de är emot att utflyttningen kommer tUl stånd. Senare i dag kommer riksdagen såvitt man kan bedöma att med stor majoritet besluta om att utflyttningen ändå skall genomföras. Bakom utflyttningsbeslutet hgger nämhgen en poUtisk idé och den är som finansministern sade när den här frågan diskuterades förra gången "inte förhandlingsbar".

Jag menar inte, fru talman, att de anställda i statliga verk skaU ha vetorätt när det gäller hur svensk statsförvaltning skaU vara organiserad. Däremot menar jag, och jag tycker det är väldigt viktigt, att -vi har aUa skäl att lyssna på vad de säger som arbetar i den statliga förvaltningen. Vi har all anledning att lyssna på dem, precis som herr Karl ErUc Eriksson nämnde nyligen, därför att genomgripande organisationsförändringar inom förvaltningen på ett avgörande sätt berör de anställda och deras familjer, och därför att de som arbetar i statliga verk haren omfattande sakkunskap när det gäUer att bedöma verkens möjhgheter att arbeta och de konsekvenser som följer med förändringar.

När man läser de remissvar som avgetts av verken och som bl. a. bygger på vad personalföreningar anfört, upptäcker man att remissvaren på punkt efter punkt med en förkrossande tydhghet och tyngd kritiserar utlokaliseringen. Det gäller förslagets effekt på verkens möjligheter att fungera effektivt i den nya situationen, det gäUer sättet att beräkna utflyttningskostnaderna, det gäller konsekvenserna för den personal som av ohka anledningar väljer att stanna i Stockholm och det gäUer möjhgheterna för medflyttande anhöriga att fä arbete pä den nya orten.

Jag läste alla de här remissvaren mycket noggrant och med stort intresse, och jag väntade också med spänning på den kommentar som finansministern skulle göra i sin proposition tUl denna tunga argumentering. Men det blev, fru talman, en spänd förväntans upplösning i absolut ingenting. Remissvaren refereras visserligen på en och halv sida, men de kommenteras inte med ett enda ord. För verk efter verk konstaterar departementschefen att utlokahseringsdelegationens överväganden är bärande, invändningarna från personal och verksledningar går man helt förbi. Så går det tiU ibland när man skaU lyssna på rörelsen. "Envägs-demokrati" kanske det heter.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

En departementschef, en regering och även ett riksdagsutskott har naturligtvis rätt att underkänna argument från anstäUda och experter. Man kan underkänna invändningarna i sak. Man kan i och för sig tycka att invändningarna är riktiga från de utgångspunkter som de görs, men mena att det finns vinster som gör det rimhgt att ta de påvisade nackdelarna. Man kan, som t. ex. i det här faUet, mena att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger de svårigheter som uppstår för verkens möjligheter att fungera och de problem som drabbar de enskilda människorna.

Men om man nu gör en sådan samhällsekonomisk bedömning har man naturligtvis också skyldighet att redovisa den. Man måste också kunna belägga att de företagsekonomiska kalkyler man bygger sina antaganden pä objektivt sett är någorlunda korrekta. Men någon sådan redovisning finns inte i vare sig delegationens rapport eUer i propositionen.

Delegationen säger att statsmakterna måste ta hänsyn till de "samhällsekonomiska konsekvenserna av ett omlokaliseringsbeslut". När man gjort det konstaterar man omedelbart att man stäUs inför "mycket svårlösta mätproblem" och att "av de variabler och effekter som borde

ingå i en sådan analys-- endast en begränsad del av dessa är möjlig

att något så när invändningsfritt kvantifiera". Det är alltså delegationens utsaga.

I klartext betyder detta, fru talman, att de samhällsekonomiska vinster som anförs som huvudmotiv för en reform, som enligt regeringens beräkningar kommer att kosta 1,5 miljarder, inte går att ange. Trots det säger delegationen i slutet av samma avsnitt att det är dess bestämda uppfattning att "även om en fuUständig analys kunnat göras, skulle denna inte förändra delegationens uppfattning".

Det borde naturligtvis ha stått att oavsett om vad som anförs som huvudmotiv för utflyttningen går att belägga eUer inte, oavsett om de kostnadsanalyser som gjorts är hållbara eUer inte, oavsett hur starka sakhga och principiella invändningar som görs från experter och personligt berörda, så måste saken ha sin gäng. I annat fall kommer finansministern och regeringen att hda ett prestigenederlag, som vi under inga förhåUanden kan ta, kosta vad det vill.

Med det här sättet att handlägga frågan om utlokalisering blir det helt enkelt inget utrymme för någon egentlig saklig debatt. Man får t. ex. ingen möjlighet att diskutera om inte de pengar som nu skaU satsas på att flytta ut statliga verk tUl i de flesta fall redan expansiva tätorter hade kunnat göra större nytta om de användes på andra områden inom regionalpolitiken. Både här i riksdagen och i de ohka verksledningarna har man t. ex. pekat på att en decentrahsering av funktioner skulle skapa sysselsättningstUlfällen för jurister, ekonomer, tekniker och servicepersonal i alla kommun- och länscentra, dvs. i mänga fall orter med betydhgt större behov av bättre social balans på arbetsmarknaden än de föreslagna utlokaliseringsorterna. Den saken går man helt förbi.

Något större förtroende för delegationens och regeringens sätt att bedöma de företagsekonomiska konsekvenserna får man inte heller. Beräkningen av vad det kommer att kosta att bygga nya kontorslokaler är belysande. För andra etappen beräknar delegationen dessa kostnader till

420 mUjoner kronor. 1 propositionen reduceras den summan till nästan noll. Vad som inträffar, sägs det i propositionen, är att "de föreslagna investeringarna kommer till stånd på utlokaliseringsorten i stäUet för i Stockholmsområdet".

Vad man helt bortser från är att om en sådan investering måste göras inom loppet av fem år i stället för att spridas ut på t. ex. 20-30 är, så blir både den statsfinansieUa och den samhäUsekonomiska påfrestningen väsenthgt större. Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplan för kontorsbyggen i Stockholm med byggstart 1972 — 1977 avsåg ett investeringsprogram på 250 mUjoner kronor. Genom utflyttningarna är det nu i stället fråga om en investering under samma period på 955 miljoner kronor. En tidigareläggning av det här investeringsprogrammet med i genomsnitt tio år - och det är förmodligen en låg beräkning — drar, diskonterad efter 7 procents ränta, ett mervärde av uppskattningsvis 200 mUjoner kronor. Men de resonemangen förs inte — man varken ansluter sig till eller avvisar dem. Man ser över huvud taget inte dessa problem.

Sättet att beräkna de ökade driftkostnaderna är av ungefär samma halt. För t. ex. FOA har delegationen, fortfarande utan invändningar från finansdepartementet, tagit upp en av forskningsanstalten till försvarsforskningsutredningen uppskattad "flyttnings- och stiUeståndskostnad" på 30 ä 50 miljoner kronor. I sitt yttrande över utlokahseringsdelegationens förslag att splittra upp FOA på tre ohka orter har FOA uppskattat de direkta kostnaderna härför tUl 200 miljoner och gör en samhällsekonomisk bedömning som resulterar i ytterligare en ungefär lika stor belastning.

Fortifikationsförvaltningen har beräknat de årliga kostnadsfördyringarna tiU 7 miljoner kronor och kostnader på grund av förlängda produktionstider tiU 10 å 25 miljoner kronor. Det kommer att kosta 2 å 3 mUjoner kronor, säger delegationen utan någon som helst närmare motivering.

Inför den första etappen gjordes inga beräkningar alls av de ökade kontaktkostnaderna. Nu har man gjort det, och det är förtjänstfullt. Men värdet av undersökningen, som gjorts genom stickprov under några tredagarsperioder, kan verkhgen ifrågasättas. Försvarets civUförvaltning har t. ex. gjort en egen sådan tidsstudie, som omfattar hela första halvåret 1972, och då kommit fram tiU att det årliga arbetskraftsbortfallet, med nuvarande personalstyrka, motsvarar tolv heltidstjänster eller 9 000 kronor per anställd. Delegationens mycket ytliga beräkningar slutar på en kostnad som bara är hälften så stor.

Exemplen skulle kunna mångfaldigas, och slutsatsen Ugger mycket nära till hands: det kostnadsmedvetande som man från den här kammaren och från regeringen alltid efterlyst hos de förvaltningsanställda har fått sig en mycket allvarlig knäck. Bara de här stickproven visar att utgiftsposten skuUe behövas skrivas upp med åtskiUiga hundra miljoner för att komma åtminstone i närheten av verkligheten.

Men andra resonemang i propositionen är Uka märkliga. Som ett argument mot att avvakta nya och seriöst menade utredningar, innan man beslutar sig för en andra etapp, säger man att syftet med den här andra etappen är att sammanföra "besläktade arbetsuppgifter". Slut-

Nr94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

satsen av det resonemanget har helt överraskande blivit att FOA, som i dag är en sammanhållen forskningsinstitution, splittras upp pä tre ohka avdelningar utplacerade på tre ohka håll i landet. Enligt regeringens "sammanhållningsprincip" bör forskning om konventioneUa vapensystem ligga i Stockholm, medan verksamhet som har att göra med teknisk informationsbehandhng skall ligga i Linköping och forskning kring frågor om människan som objekt för vapenverkan skaU ligga i Umeå. Som resultat av tanken att närbesläktade arbetsuppgifter skall håUas samman är det här förslaget från regeringen ganska överraskande.

Man undrar också vad det är för slags nyinriktning regeringen tänker sig för SÖs antagning av lärarkandidater, när det anses att den verksamheten måste flyttas tiU Sundsvall för att dä hamna i samma stad som domstolsverket.

Och vad har fortifikationsförvaltningen för samröre med mynt- och justeringsverket som gör att dessa båda verk enhgt principen om de närbesläktade verksamheterna skall Ugga på samma ort, dvs. flyttas tiU Eskilstuna?

Jag skuUe kunna fortsätta även den här exemphfieringen.

Det andra argumentet mot att säga nej till andra etappen, till dess man genom att studera effekterna av den första omgången skaffat sig ett ordenthgt underlag för fortsatt beslutsfattande, är att man redan har sådana erfarenheter. Var har man fått dem ifrån i så fall? Första etappen har knappast börjat ännu. Man vet ingenting om hur verken fungerar i den nya situationen, eftersom de inte gjort det ännu. Man kan inte göra några som helst empiriska studier av kostnaderna, eftersom de ännu inte uppstått. Man kan inte säga särskUt mycket om personalens problem, eftersom nästan alla fortfarande är kvar i Stockholm. Var gär egentligen gränsen för hur svaga argumenten får vara i den här frågan?

Det tredje argumentet är att personalen inte viU ha ett uppskov, som det kallas. Är det möjligen därför samtliga tjänstemannaorganisationer krävt ett uppskov? Socialdemokraterna brukar ju vara pigga pä att klassificera andra partier som löntagarfientliga, när deras förslag inte stöds av de stora organisationerna. Finns det möjligen någon liten specialklausul i den socialdemokratiska valstrategin som säger att den principen inte alls är tillämplig när det handlar om villkoren för personal vid de stathga verken?

Till de problem som de fackliga organisationerna naturligtvis är särskilt intresserade av hör vad som händer med personalen. Ett specialproblem - men ett mycket viktigt sådant, som har berörts här i kammaren förut - är hur det skall gå för de många anhöriga som har anställningar i Stockholmsområdet i dag men som nu flyttas ut till ohka håll i landet.

Det har gjorts en särskild utredning om lokaliseringsorternas möjhgheter att bereda de här människorna arbetstillfällen. Det är ingen uppmuntrande läsning för de människor det gäller. "Utredningen läggs till handlingarna" - det är ungefär vad delegationen orkar kommentera. Man har inte ens orkat ta reda på hur många människor det kan röra sig om. Propositionen offrar, om jag har räknat rätt, ett par rader på problemet. Det kommer nog att ordna sig, säger man och hoppas på

bättre konjunkturer. Herr NUsson i Tvärålund säger med ogenerad uppriktighet att det inte är de statsanställda i Stockholm som man är intresserad av ute i landet, utan det är deras jobb. Hur man då skall kunna omplacera personalen i Stockholm är inte hans problem, det får andra lösa.

Socialdemokraterna i Stockholm är djärva nog att säga nej tUl en tredje utflyttningsetapp. Därmed undviker man också risken att trampa Gunnar Sträng på tårna; han har nämligen redan i propositionen avvisat tanken pä att det skuUe bli någon tredje etapp. Och så kan herr Torsten NUsson göra sin festliga skUdring av en trojansk häst, som är grön, i den stockholmska kommunalpolitiken men glömma bort att tala om att den hästen gär i par med en som är röd när det gäller den här frågan.

Naturligtvis kan dessa problem bara lösas delvis. Många kommer att tvingas bh förtidspensionerade, andra får finna sig i att gå arbetslösa, andra kommer att få finna sig i att ta jobb där de inte kan dra nytta av de specialkunskaper de skaffat sig, specialkunskaper som samhället uppmuntrat dem att utveckla och som samhäUet dragit ovärderlig nytta av. Det här är en av den utlovade samhällskalkylens minusposter som ingen vågar redovisa, hka litet som man kan redovisa de plusposter som skulle motivera att man gjorde den här uppoffringen.

Socialdemokraternas talesman i denna debatt i dag, herr Fagerlund, gjorde gällande att när det handlar om regionalpohtik är alla entusiastiska i fråga om målen, men när de skaU komma tUl genomförande tvekar man så snart det kostar på. Nej, herr Fagerlund, det uttalandet må vara ett bekvämt sätt för er att sopa alla problemen under mattan, men någon särskilt skärpt analys är det verkligen inte.

Vad vi som säger nej till utlokaliseringen kräver är utredningar som visar att den här ätgärden verkligen leder tiU den avsedda effekten. Vi har inte fatt några sådana utredningar. De samhällsekonomiska vinster man tänker sig göra har man inte presenterat. De kostnadsberäkningar som skulle behövas för att man skall kunna bedöma ens de företagsmässiga belastningarna är eländigt dåhga. Rader med problem som rör förvaltningens möjhgheter att fungera effektivt i framtiden har man över huvud taget inte berört. Effekten när det gäller att hejda avfolkningen av vissa delar av landet är mycket tvivelaktigt. Personalens problem försöker man klara sig ur genom allmänt prat och med mycket litet hänsyn tiU löntagarorganisationernas tunga invändningar.

Det är ett mycket illa underbyggt förslag som regeringen nu vUl ha riksdagens bifall till. Därför bör det avvisas.

Fru talman! Jag yrkar bifall tUl reservationerna I och 2.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokahsering av viss statlig verksamhet

I detta anförde instämde herrar Wikström, Ahlmark, Romanus och Molin (samtliga fp).

Herr BLOMKVIST (s):

Fru talman! Med undantag av det korta rephkskiftet efter fru Erikssons i Stockholm anförande har det nu mest varit representanter för Stockholmsområdet som yttrat sig, och jag har full förståelse för att de som företrädare för detta område viU ge sin mening tUl känna i en så

7 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

angelägen fråga som utlokahsering av statliga verk till landsorten. Jag är fullt medveten om att denna utflyttning kommer att skapa problem för de enskUda människorna — för många kommer det säkerligen att gä bra, men för en stor del kommer det att bli svårigheter. Men det var någonting som saknades i dessa inlägg, och det var synpunkter pä de problem som vi ute i landsorten ändå har att brottas med.

När det talas om att det är tusentals människor här uppe i Storstockholmsområdet som nu får flytta från sin hembygd, så gjorde jag beträffande mitt eget hemlän den reflexionen, att under en femårsperiod har enbart från jordbrukets område där flyttats bort 8 000 människor. Man kan säga att varje år under 1970-talet kommer 1 600 människor att lämna jordbruket. Jag är övertygad om att de inte är särskUt intresserade av att bryta upp och söka andra arbetsplatser, men det är nödvändigt för att de skall kunna få sysselsättning.

Jag vUl göra en hten kommentar tUl herr UUstens våldsamma angrepp pä regeringspartiet. Man fick närmast intrycket att det var bara det socialdemokratiska partiet som slöt upp bakom denna utlokalisering, men ett faktum är ju att också centerpartiet har slutit upp bakom förslaget. Om det skuUe bli en borgeriig regering — något som vi självfaUet får hoppas att det inte blir — skuUe det väl mot denna bakgrund inte finnas stora möjligheter att genomföra utlokahseringen med tanke på de betydande meningsbrytningar som tydligen råder mellan folkpartiet och centerpartiet i denna centrala och viktiga samhällsfråga.

Fru talman! Jag konstaterar att omflyttning av stathg verksamhet stått under debatt vid flera tiUfällen under årens lopp. När finansministern år 1971 lade fram sitt förslag tUl en första etapp av omlokalisering av statlig verksamhet hade det talats om sådan utflyttning under flera årtionden och kanske främst sedan riksdagens revisorer i 1941 års berättelse tagit upp frågan. Detta har tidigare understrukits i dagens debatt.

I det här sammanhanget finns det all anledning att notera att försvarets fabriksstyrelse — numera förenade fabriksverkens huvudkontor — efter riksdagsbeslut år 1961 flyttades till Eskilstuna. Det är väl egentligen den enda flyttning som under de senaste 30 åren har kommit till stånd. Detta har också finansministern tidigare konstaterat. Erfarenheten av denna utflyttning är, såvitt jag har mig bekant, mycket positiv.

Men i och med riksplaneringen med regional- och lokahseringspolitik under 1960-talet ökades kraven pä de statliga regionalpolitiska insatserna.

Dessa mycket kortfattade uppgifter ger vid handen att det är först i början av detta årtionde som debatten om en eventuell utflyttning av statlig verksamhet givit resultat.

Vi vill genom sädana insatser åstadkomma en bättre balanserad regional utveckling och medverka till en ökad jämställdhet mellan människor i olika delar av landet. Det tycker jag att det finns anledning att understryka i samband med de inlägg som jag tidigare här omnämnde.

Frågor som berör lokahserings- och regionalpolitik har också under de senaste åren kommit att spela en allt större roll i samhäUsarbetet. Jag vill då främst hänvisa tiU de av riksdagen år 1972 antagna regionalpolitiska handlingsprogrammen. Enligt det beslutet skall de ökade resurserna

målmedvetet användas för att i länen bygga upp orter av olika karaktär, vUka inbördes bör komplettera varandra så att de tre grundläggande välfärdselementen arbete, service och god miljö kan göras tillgängliga för alla människor. Jag vill här understryka att ett väsentligt led i detta betydelsefulla arbete är att etablera väl fungerande arbetsmarknader, som kan erbjuda människorna sysselsättningsmöjligheter och dessutom ge valmöjligheter beträffande yrkesinriktning och utbildning.

För att man över huvud taget skall ha några förutsättningar att uppnå de uppställda regionalpolitiska målen kommer det att krävas fortlöpande statliga insatser på en rad ohka områden. I samband med det förslag som nu föreligger räknar jag självfallet med att statsmakterna även i framtiden kommer att pröva enskilda fall av lokahsering av statliga verk tiU regioner som är i behov av sädana åtgärder.

På s. 11 i inrikesutskottets betänkande nr 22 skriver utskottet följande: "En omlokalisering av det slag som nu föreslås med en koncentrerad insats till ett antal orter bidrar på ett verksamt sätt till en ytterligare differentierad arbetsmarknad på de föreslagna orterna. Det finns skäl anta att omlokaliseringen som sekundäreffekt initierar enskilda företag, institutioner och organ att undersöka vUka fördelar som står att vinna genom utflyttning från storstadsområdena. En annan faktor av betydelse i detta sammanhang är de positiva effekter som en omlokalisering har på det redan befintliga näringshvet på mottagningsortema, t. ex. när det gäller servicenäringars utveckUng." Jag delar utskottets uppfattning när det gäller de positiva effekterna av en statlig utlokalisering till en region.

Tyvärr måste emellertid jag och mina medmotionärer i motionen 1701 med beklagande konstatera att Skövderegionen i Skaraborgs län än en gång har förbigåtts när det gäller utlokalisering av statlig verksamhet. För att länets primära centra skall kunna byggas upp i enlighet med Länsprogram 1970 krävs att länets näringsliv medverkar till att exempelvis kvinnor och arbetskraft med längre utbUdning får ökade sysselsättningsmöjligheter. För att man skall kunna fä tUl stånd en sådan utveckling behövs naturligt-vis i Skaraborgs län hksom inom Uknande regioner i landet en satsning pä olika områden, exempelvis lokalisering av statliga verksamhetsgrenar.

Jag vill erinra om att den stora befolkning som finns koncentrerad i Skövderegionen — ja, i hela länet — i dag är starkt underförsörjd på bl. a. tUlgången till servicesysselsättning, och det gäUer även då kvahficerade yrken. Jag vill vidare understryka att kvinnornas grad av yrkesverksamhet i konsekvens härmed är låg. Det finns anledning att återigen erinra om att länet har en synnerligen låg inkomstnivå och därmed också ett synnerligen litet skatteunderlag.

Till detta kommer en mycket väsentlig fråga som borde ha beaktats vid prövningen av lokaliseringen av statiig verksamhet tUl Skaraborgs län, nämhgen att länets primärcentrum - Skövderegionen - uppfyller huvudkraven för lokalisering av stathg verksamhet, bl. a. genom ett tillräckligt befolkningsunderlag. Det finns inom en tremilsräjong 120 000 människor, och samtidigt är avståndet från storstadsområdena mycket lämpligt.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

100

Ja, det vore mycket att tUlägga i denna för Skaraborgs län mycket viktiga fråga, men jag skall i fortsättningen enbart säga någonting om ett av våra motionsförslag: lokahsering av statens jordbruksnämnd till Skövderegionen.

Jag vill till att börja med framhålla att Skaraborgs län är ett jordbrukarlän. En lokalisering dit av statlig verksamhet med anknytning tiU jordbruket har jag och mina medmotionärer därför ansett som mycket lämplig. Vi har även i motionen uttalat att Skövderegionen erbjuder sällsynt goda förutsättningar för en lokalisering av statlig verksamhet med direkt anknytning till jordbruket. Vi har där bl. a. pekat på att Skaraborgs läns roll som producent av råvaror tiU landets livsmedelsindustri aUtmer uppmärksammats av jordbrukets föreningsrörelse och av andra intressenter inom denna del av näringslivet.

Härtill kommer att nästan hela den västsvenska regionen omfattande forsknings-, försöks- och serviceinstitutioner pä jordbrukets område finns i Skaraborgs län.

Regionens ställning som förläggningsort kommer mycket snart att förstärkas. Under de närmaste dagarna skall riksdagen ta ställning till jordbruksministerns förslag rörande förläggning av en veterinärmedicinsk fältstation i Skara — som också ligger inom Skövderegionen. Ett av skälen för en sådan lokaUsering är naturhgtvis att stationen kommer till ett område där en stor del av landets husdjur finns.

Det är också all anledning att räkna med att en stor del av svensk jordbruksproduktion i framtiden kommer att Ugga i Skaraborgs län.

Det är endast några av de skäl som talar för en lokalisering av statens jordbruksnämnd till Skövderegionen. Jag skulle kunna anföra fler, men av tidsskäl måste jag avstå.

En förläggning av nämndens verksamhet tiU Skaraborgs län skulle ge goda möjUgheter till direkta kontakter med jordbruksnäringen och hvsmedelsindustrin, vilket borde vara betydelsefullt för alla som är engagerade inom berörda.statliga organ. Vi menar också att lantbruksstyrelsens förläggande till Jönköping enbart har förstärkt Skövderegionens ställning som lokaliseringsort för statliga verksamheter med anknytning till jordbruket.

Vi delar utskottsmajoritetens uppfattning att beslut om utlokaliseringen av statens jordbruksnämnd skall kunna fattas redan nu. Vi anser inte, som herr Eriksson i Arvika föreslår i reservationen 6, att frågan bör bli föremål för en ytteriigare utredning innan slutgiltig ställning tas till ett eventuellt lokaUseringsbeslut.

I sin motivering för uppskovsyrkandet anför herr Eriksson i huvudsak synpunkter ur motionen 1706 år 1973. I motsats till den i reservationen och i motionen uttalade uppfattningen anser jag och mina medmotionärer att man i dag inte bör vidta sådana åtgärder som skulle kunna medföra en fördröjning av lokaliseringsbeslutet.

Enligt vår åsikt bör riksdagen om en stund kunna fatta beslut om att förlägga statens jordbruksnämnd till Skövderegionen i Skaraborgs län. Fru talman! Jag ber därför att få yrka bifall till motionen 1701 år 1973. Om vår motion blir utslagen i den förberedande voteringen kommer vi i huvudvoteringen att lägga ned våra röster.

I detta anförande instämde herr Jansson (s) och fm Äsbrink (s).

Herr NYGREN (s):

Fru talman! Frågan om statens bakteriologiska laboratoriums omlokalisering till Umeå har föranlett en mängd uppvaktningar, långa och många skrivelser och resolutioner, högljudda varningsrop och skräckskUd-ringar av vad som kan bli följden av en utlokalisering av denna verksamhet från Stockholm. Också i dagens debatt har det sagts ett och annat ord i den riktningen.

Jag är glad över att inrikesutskottet trots dessa påverkningsförsök bedömt propositionens förslag så balanserat. Jag har också förståelse för delegationens synpunkt - den har kommit till uttryck i såväl propositionen som utskottets betänkande - att en flyttning av en institution som SBL från Stockholm tUl Umeå kan kräva en grundlig prövning av formerna för utlokaliseringen i en särskUd utredningsgrupp. Jag anser att omlokaliseringen, som delegationen sagt, kan behöva genomföras successivt under ett antal är. Men jag har ingen förståelse för dem som påstår att SBL inte skulle kunna fungera i Umeå. Lät mig kommentera några argument av den typen, som anförts mot institutionens placering i Umeå.

Man har sagt att avståndet framför allt till Stockholm skuUe utgöra ett hinder; SBL:s bakteriologiska prover skuUe inte klara frakterna till och från Umeå. Låt mig dä erinra om att en flygtransport från Stockholm till Umeå fr. o. m. juni månad, när vi får jet, kan ske på 50 minuter. Linjeflyg har meddelat att man är beredd att ordna s. k. P-frakt av proverna, vilket innebär att de får företräde t. o. m. framför persontransporter. Poängteras bör också att det endast är ett begränsat antal av SBL:s prover som kräver snabb transport. Något skäl att på grund av transporterna avstå frän en utlokalisering av SBL till Umeå finns alltså inte.

Det har vidare sagts att vårt lands stora folkkoncentration i Stockholm skulle utsättas för oförsvariiga epidemirisker om SBL flyttade från huvudstaden. I motion 1718 har vi understrukit att en delning av SBL;s riksfunktion och den regionala funktionen för Stockholmsområdet bör övervägas. Landstinget i Stockholm har också i sitt remissvar sagt att man till år 1978 kan överta den regionala funktionen. Jag anser det riktigt att Stockholm, liksom andra regioner i vårt land, bygger upp en egen serviceverksamhet för regionens diagnosprov. Här förehgger alltså inte de problem som målats upp i debatten om SBL:s utflyttning.

Det tredje och mest använda argumentet mot omlokaliseringen har varit att Umeå universitet inte har kapacitet att spela den roll som Stockholms universitet innehaft i samarbetet med SBL.

Jag vill bara erinra kammaren om att universitetet i Umeå enligt riksdagens anvisningar har en klar inriktning på de kemiska, de biologiska och de medicinska områdena. Denna inriktning har regering och riksdag också förstärkt genom förslagen och besluten att till Umeå flytta skogshögskolan med dess forskning, en filial av arbetsmedicinska institutet och — efter det beslut som jag hoppas att vi inom kort skaU fatta — också FOA:s huvudenhet för forskning mot ABC-stridsmedel.

Vi anser, som vi har angivit i vår motion, att det stathga utveckhngs-arbete som pågår i Umeå, de läkemedelsföretag som har lokaliserats dit och universitetets inriktning bör Ugga väl i Unje med det önskemål om

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

lOl

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

samspel som SBLs framtida verksamhet har behov av.

Jag har, fru talman, med denna kommentar inget annat yrkande än bifall tiU hemställan i utskottets betänkande, men jag har också en förhoppning om att det utredningsarbete — som väl redan har påbörjats - om formerna för lokaliseringen av SBL tUl Umeå skall bedrivas sä skyndsamt som möjligt.

Innan jag lämnar talarstolen vill jag också betyga de stora förhoppningar som man på en utlokaliseringsort som Umeå hyser om att det förslag som regeringen framlagt och som riksdagen om en stund kommer att anta skaU medföra en bättre regional sysselsättningsbalans. Sädana betyg som "elände" är Ola Ullstens partivänner i Umeå säkert inte beredda att instämma i när det gäller som betygsättning på den mycket betydelsefulla regionalpolitiska reform som Sveriges riksdag strax kommer att besluta om.

102

Herr WIJKMAN (m):

Fru talman! Det känns som alltid litet märkligt att efter sju timmars debatt komma upp i talarstolen. Det står flera talare upptagna efter mig på talarlistan, och det är kanske många som tycker att man borde stryka sig, eftersom det mesta redan har sagts. Det har också flera gånger under debatten antytts att argumentpåsen har blivit fyUd,

Men problemet i det här sammanhanget, fru talman, är att en mängd av de väsentliga frågor som har framställts av dem som är tveksamma till den andra utflyttningsomgången inte har besvarats pä det sätt som jag tycker att denna viktiga sakfråga kräver. Det har varit en mager debatt ur den aspekten att talarna har talat förbi varandra på olika nivåer. Det enda positiva som jag tycker mig ha kunnat märka hittiUs skulle vara att vi inte haft den typ av huggsexa som var aktueU 1971, då ledamöter från alla upptänkliga hörn av detta land stod upp och värnade om sin Ulla bygd och predikade om hur väsentligt det vore att få en statlig myndighet eller ett verk dit. Men inte ens det fick man vara riktigt glad över. Åtminstone herr Blomkvist hade nyss ett anförande som verkligen bröt av från den i alla fall i det sammanhanget ganska sakliga debatt som förts tidigare.

Herr Nygren betygade för sin del Västerbottens intresse för att få flera myndigheter lokaliserade dit upp. Jag kan förstå att man har den inställningen när man bor i Västerbotten: det är problem med sysselsättningen, och det är problem på många andra sätt. Jag skuUe kunna turnera med att säga att jag kan betyga kammaren att de flesta av dem som bor i Stockholmsregionen har samma intresse av att vi tar det lugnt med den andra utflyttningsetappen, tills vi har fått erfarenheter av den första och över huvud taget tills vi ser hur utvecklingen för den här regionen gestaltar sig i framtiden.

Folkmängden i regionen har minskat ganska kraftigt de senaste åren, framför allt i Stockholms kommun men även i länet som helhet. De prognoser som gjorts — bortsett från de två utflyttningsetapper som är aktuella - över befolkningsutvecklingen i Stockholms kommun visar en ytterligare minskning med ungefär 70 000 personer fram till 1980. Dessutom vet vi att åldersstrukturen successivt blir aUtmer snedvriden med många åldringar och relativt få människor i produktiv ålder, som kan

göra en arbetsinsats och alltså försörja de äldre. Skatteunderlaget sjunker hela tiden och man har uppenbara problem i Stockholm att stå fast vid de åtaganden som har gjorts utan att kraftigt höja skatten. Det är något om Stockholmsproblemen. Det är alltså i dagens läge inte aUs så att denna kommun sväller och blir alltmer fylld av människor utan precis tvärtom!

Herr Sträng sade i morse nägot som jag tycker det finns anledning att rephkera på, ehuru ingen ännu har gjort det. Han menade att det framför allt var på industriarbetarsidan som antalet jobb höll på att minska i Stockholm och att det var där problemen låg. Ser man på olika statistiska siffror som kommit fram under de senaste åren visar det sig att läget faktiskt är prekärt även för tjänstemännen. Jag har tagit fram varselsiffror i kommunen för de senaste tio åren och har då kunnat konstatera att medan en tredjedel av antalet varsel för tio år sedan berörde tjänstemännen, berördes dessa 1972 av precis lika många varsel som de LO-anslutna, dvs. 50 procent. Det säger någonting om utveckUngen. Även tjänstemännen i den här regionen har problem på sikt med sysselsättningen.

Jag kan i mångt och mycket instämma i de farhågor som Torsten NUsson uttalat för vår region, men jag drar andra slutsatser, vilket gör att mitt StäUningstagande i själva sakfrågan blir ett annat än herr Nilssons.

Upprepade gånger har den frågan ställts, hur vi skall klara personalproblemen och framför aUt hur vi skall lösa medföljande make/makas svårigheter att få arbete. Herr Ullsten refererade till den undersökning som gjorts av delegationen om de mottagande kommunernas situation i detta sammanhang. Jag roade mig i morse med att gå igenom sammanställningen. Det finns inte en enda kommun av dem som skaU ta emot de föreslagna verken som inte säger att "vi tror att vi får problem just på den punkten" — alltså att bereda arbete åt medföljande familjemedlemmar. Och framför aUt är det naturligtvis kvinnorna som drabbas.

Jag kan ta ett exempel. Norrköping som är en stor mottagarort - om uttrycket tUläts - hade i mars i är 500 arbetslösa kvinnor. Och vi vet att väldigt många kvinnor kommer att slussas dit inom de närmaste åren. Situationen kan naturhgtvis tUl en del skyUas på konjunkturen, men vi vet att situationen på arbetsmarknaden för kvinnor i stort sett är besvärlig även i ett relativt gott konjunkturläge. Man måste då fråga sig: Var skall den medföljande maken få arbete?

Jag tycker inte att vi i den tidigare diskussionen fick klart för oss hur statsrådet Löfgren tänkte lösa dessa problem. Han talade vitt och brett om vad personalnämnden skall göra och vUka insatser i stort som skall göras. Men frågan kvarstår: Vem skall skaffa de jobb som behövs för medföljande make/maka? Resultatet — om inte alldeles speciella åtgärder vidtas — blir att arbetslösheten för just denna kategori kommer att öka kraftigt på de nya orterna.

Då kan man som herr Nilsson i Tvärålund säga: "Det är inte rätt att vinkla problemet på det viset. Vi är intresserade av de 11 000 arbetsplatserna; det är inte 11 000 människor som flyttar ut med medföljande make/maka." Men då borde utskottsmajoriteten verkligen redovisa produktionsbortfall och effektivitetsminsknmgar, som man i

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

103

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

104

andra sammanhang menar inte är särskilt betydelsefulla just därför att personalen förutsätts flytta med. De ohka slagen av argumentation strider alltså mot varandra - den argumentation man använder beror pä vilken frågeställning man drar upp just vid varje enskilt tUlfäUe.

ÅtskiUiga har under denna debatt sagt att "ni från moderata samhngspartiet har ingen förklaring till varför ni byter fot, varför ni gör en s. k. kovändning". För mig är det inga problem eftersom jag röstade mot utlokaliseringen även 1971. Men om jag får tala för partiet vill jag upprepa: Vi har inte fått svar på kostnadsfrågorna. Vi har inte fått erfarenheterna frän den första etappen bedömda. Vi har inte klarlagt personalproblemen. Framför aUt är kostnadsfrågorna, som herr Ullsten på ett utmärkt sätt tog upp, intressanta och de borde angå inte bara oss som representerar Stockholmsregionen utan hela det svenska samhället, alltså även ledamöterna från andra regioner. Det har nu inte gjorts någon totalkalkyl över vad utlokaliseringen kommer att kosta och vad den kommer att ge.

Någon har tidigare i dag pekat pä Stekenjokkfallet. När staten där gick in för att satsa pä brytning av malm gjorde man ett försök till en total samhällsekonomisk kalkyl. Någon sådan finns inte i det här fallet, som är väsentligt mer kostsamt och har mycket större konsekvenser för otaliga människor. Här finns ingen totalkalkyl. Det tycker jag är det mest upprörande, att man just på kostnadssidan inte har kunnat presentera ett mera fylligt underlag.

Delegationen har påstått att det blir ungefär 100 miljoner i engångskostnader, 420 miljoner i lokalkostnader och ungefär 15 miljoner det första året pä grund av fördyrad verksamhet. Men när herr Sträng stod här i kammaren och talade om detta verkade det nästan som om man kunde bortse från alla dessa kostnader och att det nästan vore fråga om en vinst för samhället. Det skulle gå så mycket bättre att bygga lokaler på andra häll i landet och därmed kunde man tydligen bortse också frän engångskostnaderna. Det vore naturligtvis underbart om det vore på det viset, men jag tycker att vi skall skärskåda de argumenten en liten aning.

För det första har vi lokalproblematiken. Herr Ullsten har talat om dem, och jag tror att han har alldeles rätt när han konstaterar att det genom utflyttningen är fråga om en tidigareläggning av lokalinvesteringarna. Det innebär en fördyring pä lågt räknat 200 mUjoner kronor i nuvärdestermer, med en kalkylränta på 7 procent. Det är 200 miljoner kronor som ingen frän utskottsmajoriteten tidigare i dag har velat kommentera. Det vore intressant att få någon kommentar tiU dem. Eller har man över huvud taget glömt bort detta vid utskottsbehandlingen?

För det andra har det gjorts olika bedömningar om engångskostnaderna, hksom om fördyrade kostnader i samband med att verksamheten läggs utanför Stockholm. Det är centrala kostnader som vi inte vet någonting om, eftersom vi inte har någon tidigare erfarenhet av sådan verksamhet. Där har herr UUsten också pekat på några exempel: FOA och fortifikationsförvaltningen.

Lät mig, fru talman, ta upp ytterligare ett exempel. Vid en av de myndigheter som var aktuell i etapp I och som vi hade anledning att diskutera förra året, nämUgen provningsanstalten, har man gjort en

mycket noggrann kostnads- och intäktskalkyl, där man försökt bedöma ohka typer av kostnader i samband med utlokahseringen. Den är gjord av kvalificerad ekonomisk expertis, och jag förmodar att den legat någonstans i högen av alla de handlingar som utskottet har haft att gå igenom. Med provningsanstalten som norm har man i denna kalkyl kommit fram till — och då har man använt samma utgångspunkter för beräkningarna som delegationen — engångskostnader på cirka 60 000 kronor per anstäUd. Den siffran skaU jämföras med delegationens 25 000. När det gäller ärliga driftkostnadsökningar under en femårsperiod frän utflyttningsdatum kommer man fram till 65 000 kronor per anställd. Där har delegationen lättfärdigt räknat med 5 000-6 000 kronor.

När man har sett alla dessa siffror och tagit del av remissyttrandena frän berörda myndigheter, finner man att uppgift står mot uppgift. När man dessutom kan konstatera att de uppgifter som finns i delegationens bibbor och i propositionen är mycket dåUgt underbyggda — få har velat redovisa hur beräkningarna har gjorts — tycker jag att det finns all anledning att vara utomordentligt betänksam inför kostnadsperspektivet.

En sak till, fru talman, om lokalerna. Herr Oskarson frågade finansministern om det, men denne behagade inte svara. Enligt uppgift finns det för närvarande i Stockholm, i ohka delar av staden, en halv miljon kvadratmeter kontorslokaler som står tomma. Kan inte de användas för att till en del täcka det svällande lokalbehovet under 1970-och början av 1980-talet, så att vi slipper dyra investeringar när vi nu har ont om pengar?

En annan kostnad som över huvud taget inte har tagits med i beräkningarna: flera av de myndigheter som i dag är aktuella har fått nya, skräddarsydda lokaler under de senaste åren. Jag behöver bara nämna försvarets civUförvaltning, fortifikationsförvaltningen och patent-och registreringsverkets bolagsbyrå. Bolagsbyrån flyttade så sent som i oktober förra året till helt skräddarsydda nya lokaler.

Till sist, fru talman, de regionalpoUtiska konsekvenserna som skuUe vara plusposten och som naturligtvis finns - det bestrider inte jag heUer, men jag betvivlar att konsekvenserna är så positiva att inte de satsade pengarna skulle kunna användas på ett bättre sätt. Var finns ett försök att beräkna dessa regionalpolitiska, positiva konsekvenser?

I maj 1972 hade jag senast förmånen att diskutera dessa frågor med finansministern. Det var i anledning av en interpellation, där jag inför etapp tvä försökte få klart för mig vissa kostnadssammanhang och kostnadsberäkningar, som då i den andra remissomgången hade ventilerats i pressen. Herr Sträng vägrade då, i en debatt bl. a. med herr Ullsten och mig, över huvud taget att gå in på några kostnadsberäkningar. Han sade hela tiden: "Herr Ullsten och herr Wijkman får vänta till dess ärendet blir aktuellt, dvs. till våren 1973." Vi anförde att de här frågorna var sä svåra och stora att vi borde ha fått ett meningsutbyte redan då, men vi fick alltså beskedet att vi måste ge oss till tåls.

Nu frågar jag, fru talman, hur länge skall vi som vUl ha ordentliga kostnadskalkyler behöva ge oss till tåls? Uppenbarligen kommer det att dröja tiU dess att vi har beslutat i denna fråga. Ingen har i dag ens försökt att verkligen gä till grunden med de här ekonomiska problemen. Jag

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

105

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

instämmer i vad herr Ullsten sade. Så länge uppgift står mot uppgift, så länge kalkylerna är så bristfäUigt underbyggda, kommer åtminstone jag att tala om ansvarslös mUjardmUning. Det är inte utslag av någon negativ regionalpolitisk attityd, att jag eUer andra ifrån Stockholmsregionen eller från moderata samlingspartiet inte skulle vara intresserade av regionalpolitiska insatser. Det är faktiskt ett intresse av att använda pengar på ett vettigt sätt, att använda dessa pengar så att de verkhgen regionalpolitiskt ger resultat.

Det är flera som har sagt under debatten - jag tror den första var fru Hörnlund - att de aldrig har hört moderater och folkpartister tala om problem med tvångsförflyttningar tidigare. Då har man hört på väldigt dåhgt. Det finns väl inte en pohtiker i något så när ledande stäUning i detta land som inte under de senaste åren upprepade gånger har beklagat denna tvångsförflyttning som skett från Norrlandslänen och skogslänen. Men de lidanden som människorna där drabbas av uppvägs ju inte av att en massa stockholmare tvängsförflyttas. Det är min uppfattning att tvångsförflyttning av människor är hka negativ vare sig den sker till storstaden eller från den.

Fru talman! Debatten har inte lämnat svar på de ekonomiska frågorna, ej heUer utrett kostnadssammanhangen. Jag kan nu bara avslutningsvis här vädja tUl någon från majoriteten att ta upp den kastade handsken och försöka ge ett svar på några av de frågor som jag och herr UUsten StäUt.

TUl slut viU jag yrka bifall till reservationerna I och 2 i detta betänkande och till min motion 1722 om avslag på utflyttningen av patent- och registreringsverkets bolagsbyrå, det kanske mest upprörande exemplet i hela raden av förslag från utskottets sida.

106

I detta anförande instämde herr Wennerfors (m).

Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Fru talman! Bättre regional balans är en av de effekter som förslaget om utlokalisering av statlig verksamhet syftar tUl. Därutöver bör också breddningen av strukturen pä de berörda orterna vara av stort värde i strävandena efter en varierande och mindre konjunkturkänslig arbetsmarknad. Långsiktigt kan man förvänta sig effekter som medför att annan verksamhet, såväl privat som kooperativt, finner det både angeläget och riktigt att till dessa orter föriägga en större del av sin egenverksamhet.

I motionen 1674 har vi som representerar socialdemokratin i de fyra nordligaste länen begärt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar behovet av en bättre sysselsättnings- och näringsstruktur i det berörda området.

Tyvärr har inte utskottet ansett det lämpligt att riksdagen nu direkt pekar ut vissa orter eller regioner som mottagare av framtida om- eller nylokaliseringar. Detta är att beklaga men kan kanske ändå förstås mot bakgrunden av den hänvisning som utskottet gör till riksdagsbeslutet 1971 om de fyra nordhgaste länen. Vi motionärer förutsätter att denna anvisning verkligen efterföljs av Kungl. Maj :t vid alla de tillfäUen som

kommer att erbjudas i framtiden för att genom konkreta förslag förbättra den regionala strukturen i norra Sverige. Med den förvissningen stäUer vi oss bakom inrikesutskottets majoritet när det gäller utskottets betänkande nr 22,

Utskottet har också i detta sammanhang behandlat min motion 1702 angående förläggning av försvarets teletekniska laboratorium till Skellefteå, Med hänvisning tUl propositionen 1973:88 angående försvarsforskningens framtida organisation, vari aviseras att FTL:s organisationstillhörighet och lokalisering skall utredas av FOA i samråd med materialverket, har utskottet ansett att mitt andrahandsyrkande om särskUd prövning av FTL:s lokahsering redan är tillgodosett. Jag kan acceptera denna bedömning men vill understryka den betydelse för Skellefteäregio-nens fortsatta tekniska utveckhng och industriella tUlväxt som en lokalisering dit av FTL skulle medföra. Enheten skuUe även enligt min mening vara en värdefull byggsten för att möjliggöra uppbyggnaden av högre tekniska utbUdningsenheten enhgt tidigare aviserade riktlinjer. Jag förutsätter att alla dessa sakskäl bedöms i sitt sammanhang och att ett positivt beslut för SkeUefteås del blir följden.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr HAMRIN (fp):

Fru talman! Jag kunde ha nöjt mig med att instämma i det anförande som inrikesutskottets ordförande herr Eriksson i Arvika höll för några timmar sedan i detta ärende, eftersom jag delar hans uppfattning, men jag vill ändå något motivera mitt ställningstagande.

Jag tycker liksom herr Eriksson i Arvika att den regionalpoUtiska effekten av utlokahseringen mer eller mindre har kommit i skymundan i debatten. Om de som vid 1971 års utlokalisering motionerade och påminde utskott och riksdag om den del av Sverige - den sydöstra - som då hade glömts bort och som ofta glöms bort i sådana här sammanhang och talade om de bekymmer som förelåg där hksom i många andra regioner då det gäUer den regionalpolitiska effekten nu på nytt gör sig påminda är det inte så egendomligt. Jag rekommenderar dem av riksdagens ledamöter som kanske har glömt bort dessa problem att studera både vad motionärerna anförde och vad utskottet då skrev, vilket sedan blev riksdagens beslut i ärendet.

Det är klart att det finns regioner som har stora bekymmer med näringshv och sysselsättning och vi skall inte tro att utlokaliseringen, vare sig med etapp 1 eller etapp 2, kommer att lösa dessa problem. Men vi skaU inte heller bagatellisera vad som sker. Jag tycker att herr Ullsten med sitt yttrande att man inte vill redovisa minusposterna och inte kan redovisa plusposterna tar litet för Vått på den här saken. Jag är helt på det klara med de minusposter som finns: bekymren från de anstäUda, utgifterna för statsverket att omlokalisera och svårigheterna på många olika häll när det gäller att se till att effektiviteten inte sjunker i samband med utlokaliseringen. Minusposterna är jag alltså helt på det klara med. Men jag tycker ändå att när man summerar plus och minus i detta sammanhang — utan att ta tUl så stora rallarsvingar som man har gjort i debatten - skall man ändå försöka att förstå den som kommer till en annan bedömning än vad många ifrån storstäderna gör. Jag skuUe vilja

107

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

108

säga att det tycks vara de som har sysslat med storstädernas problem som inte riktigt begriper de problem som många sviktande regioner brottas med.

Jag kommer, fru talman, att yrka bifall till reservationerna 2, 4, 5 och 6 och i övrigt till utskottets hemställan. Därmed försöker jag inte enbart att hjälpa den region som jag själv kommer ifrån utan också andra regioner som behöver stöd och hjälp i dessa avseenden.

HerrSIGNELL(s):

Fru talman! Den röda tråden i propositionen 29 år 1971 var att förslaget om utlokalisering i etapp I skuUe komma att stimulera utvecklingen i de orter dit utlokaliseringen skulle ske samt att bidra tUl en nödvändig dämpning av expansionen i Storstockholmsområdet.

Samma tankegångar återfinns även i propositionen 55 år 1973, som i dag behandlas.

De socialdemokratiska ledamöterna i Skaraborgs län delar helt den uppfattning som departementschefen har framfört i propositionen. Men vi kan inte underlåta att uttala vår förvåning och vår stora besvikelse över att Skaraborgs län ej medtagits. Besvikelsen var stor i Skaraborgs län efter första etappen av utflyttningen av statliga verk, eftersom vårt län ej fick någon del av den utflyttningen. Men man tröstade sig med att det skulle bli en andra etapp. Ingen kunde — inte ens i sin vildaste fantasi — tro nägot annat än att Skaraborg dä skulle medtas och att Skövderegionen skulle bli en omlokaliseringsort.

Herr Blomkvist har på ett förnämligt och beskrivande sätt redogjort för vårt läns lämplighet och behov att få del av statlig utlokahsering. Jag kommer av den anledningen att avstå från att alltför vittgående kommentera värt län och vill instämma i vad herr Blomkvist sagt.

Skaraborgs län har ett flertal orter med brist på sysselsättningstillfällen, och utan en central medverkan kan vi inte klara sysselsättningen för vårt läns befolkning. Därför, fru talman, känner vi en djup besvikelse dels över rapporten från delegationen för utlokaUsering av statlig verksamhet, dels över propositionen och utskottets betänkande, som präglas av en kallsinnighet mot vårt län.

Mänga av denna kammares ledamöter har under de senaste månaderna besökt vårt län. Enligt tidningsreferat har flertalet uttalat sin förvåning över att Skövde inte blivit en utlokaliseringsort. En av dem som besökt länet är folkpartiledaren, och efter hans uttalande om vårt län trodde vi att vi skulle få stöd av honom och hans parti, men vi vet nu vad folkpartiets aktiviteter har blivit när det gäller utlokaliseringen.

Den kanske mest mUitante ledamoten som gästat vårt län har varit herr Wikström, vilken på folkpartiets valkretsförbunds årsmöte i mycket hårda ordalag uttalade sin indignation över det sätt på vilket Skaraborgs län bhvit behandlat när det gäller statliga aktiviteter.

Enligt de borgerliga tidningarnas referat frän detta möte tog herr Wikström också, i samma andedrag, all heder och ära av de socialdemokratiska ledamöterna på Skaraborgsbänken, som på ett så dåligt sätt bevakat länets intressen. En av orsakerna lär ha varit att vi har en alltför hög närvarofrekvens vid riksdagens plena. I frågan om att det skulle vara

något negativt för ett län att deras riksdagsledamöter är närvarande i riksdagen delar vi ej herr Wikströms åsikter, utan vi kommer även i fortsättningen att vara lika aktiva när det gäller närvaron i kammaren.

Tyvärr kan vi inte pä en enda punkt märka att någon av dem som gjort de positiva uttalandena om vårt län visat något intresse för det i praktisk handling, varken genom motioner som skulle gynna länet eUer i utskottet, där inga reservationer till Skaraborgs läns fördel avgivits.

I detta sammanhang kan jag inte undgå att även nämna utskottets ordförande herr Eriksson i Arvika, som vid ett flertal tUlfällen i samband med auktioner och partimöten besökt Skaraborgs län. Var är herr Erikssons positiva anda för Skaraborgs län i dag? 1 era reservationer framkommer inget av det. Kommer kanske herr Eriksson i dag i stäUet att rösta för vår motion nr 1701, som tillgodoser önskemålen om de aktiviteter som Skaraborg så väl behöver — utan att det skulle uppstå några konflikter med de värmländska intressena.

Jag kan väl inte ställa alltför stora förhoppningar till er som bor utanför vårt läns gränser, men vad man borde kunna räkna med är ett bättre stöd från länets egna riksdagsmän.

Lät mig, herr talman, bara fä hänvisa till det riksbekanta länsgrälet på Skaraborgsbänken i årets remissdebatt mellan herr Jansson och herr Richardson. Upprinnelsen till det var att folkpartiets ungdomsförbund i Skaraborgs län kommit fram tUl att orsaken tiU att vårt län blivit bortglömt när det gäller utlokalisering av stathg verksamhet skulle vara att Skaraborgspolitikerna myglar sämre än pohtiker frän andra landsändar gör.

FPUarnas store vapendragare i uttalanden och insändare blev herr Richardson. Som vi känner till från remissdebatten var beskyUningarna hårda mot oss socialdemokratiska ledamöter från Skaraborgs län.

Den kritiken tar vi inte så hårt, men vi känner oss besvikna över herr Richardsons egen aktivitet i samband med behandlingen av dagens stora fråga. Ett uppskjutande på en oviss framtid av ställningstagandet till andra etappen skapar inga aktiviteter i Skaraborgs län.

Moderaterna i vårt län har även varit med i skallet mot oss socialdemokrater. Som vi alla vet har ju moderata samlingspartiet sagt nej till utlokaliseringen, och även vårt läns moderatrepresentanter säger nej.

Länets centerpartister har dock - och det vill jag ge dem en eloge för - visat en bättre viha till aktiviteter för vårt län genom sin motion, där man yrkar på att försvarets civilförvaltning, civilförsvarsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen bör omlokaliseras till Skövde, Från militär synpunkt tror jag att motionen är fullt berättigad, men jag vill dock deklarera att jag tyvärr ändå inte kan stödja den, eftersom den är i strid med huvudsyftet i propositionen, nämligen den regionalpolistiska inriktningen.

Jag och mina partivänner från Skaraborgs län kan inte medverka till att ta aktiviteter från regioner som har större sysselsättningsproblem än vårt eget lan. Det är för oss uteslutet att agera mot Karistadsregionen, som har det sysselsättningssvaga övriga Värmland som sitt uppland.

Här går skiljelinjen mellan centerns och våra förslag. Vi bygger våra förslag på lokaliseringar till Skaraborg i konkurrens med orter som ur

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

109

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

sysselsättningssynpunkt är bättre gynnade än vår egen region.

Jag vill anknyta till vad jag sade inledningsvis. Vi är besvikna över den behandhng Skaraborgs län fått i samband med utiokahseringen. Men jag vill ändå fastslå att Skaraborgs län inte är betjänt av den negativa debatt som förts av vissa politiker när det gällt statliga aktiviteter i vårt land.

Staten är den i särklass största arbetsgivaren i Skaraborgs län. Omkring 8 700 skaraborgare är statligt anställda, och därtUl kommer att närmare 4 000 har anställningar i statligt understödda verksamheter.

Jag har velat tillägga detta för att ytterligare markera att vi inte för en negativ debatt om vårt län. Men det skulle, som sagt, vara värdefullt om också önskemål frän Skaraborgs län blev tillgodosedda vid utlokaliseringen av statliga verk.

Med dessa ord, fru talman, vUl jag i likhet med herr Blomkvist yrka bifall till motionen 1701,

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Fru talman! Först noterar jag att den Värmlandsbördige herr Signell inte vUl ta någon strid med Värmland, och det hälsar jag med tiUfredsställelse. Men sedan frågar han: Vad har folkpartisterna gjort för att lokalisera något till Skaraborg? Herr Signell vet säkert att det gjordes starka insatser av folkpartisterna på Skaraborgsbänken när det gäUde veterinärhögskolan.

Herr Signell riktade en fråga tUl mig, nämligen hur jag kommer att ställa mig när det gäller jordbruksnämnden. Det framgår på s. 38 och överst på s. 39 i betänkandet. Jag har tidigare från den här talarstolen med anledning av besök som vi gjorde i Skaraborg deklarerat att det finns aUdeles speciella problem där. Jag har klart motiverat varför jag har reserverat mig för ett uppskov och en ytterligare utredning om jordbruksnämnden, och jag har sagt att en sådan utredning också bör innefatta uppdraget att undersöka huruvida Skövde är lämpligare än Jönköping.

Jag skulle vilja fråga herr Signell: Får jag tolka hans anförande så, att han för sin del kommer att stödja reservationen 6, som jag har stäUt mig bakom?

Herr SIGNELL (s) kort genmäle:

Fru talman! När det gäller veterinärhögskolans förläggande till Skara tror jag att debatten inte behöver föras på den nivån att det skuUe vara länets folkpartister som varit mest aktiva. Det är ju fru Äsbrink som har lett Skaraborgs attacker för en lokalisering av veterinärhögskolan till Skara,

Sedan har vi reservationen 6, Vad bygger den på? Jo, i första hand på att behålla jordbruksnämnden i Stockholm i stäUet för att flytta den tUl Jönköping, Men ett tänkbart alternativ, säger herr Eriksson i Arvika, skulle kunna vara Skövde, Den sortens aktivitet tror vi inte på.

Om vi vill göra något för länet i dag, herr Eriksson, skall vi rösta med motionen 1701, som är den enda som kan ge något åt Skaraborgs län. Ett uppskjutande på en oviss framtid skapar inga aktiviteter i vårt län.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag skall inte ytterligare blanda mig i de inbördes uppgörelserna på Skaraborgsbänken; dem får ni klara upp själva. Men jag är förvånad över herr Signell, Han säger att min reservation om en utredning innebär ett uppskov. Ja, det är just vad den gör. Jag vill att man skall pröva Skövde och Jönköping mot varandra. Nog tror väl herr Signell så pass på Skövde att det tål en utredning? Jag gör det för min del, och jag tycker att vi kunde vara överens om att ge Skövde den chansen. Så pass stark tro borde väl herr Signell m. fl. ha på det primära centrum som ni har i ert eget län, att ni vågar ta en utredning och pröva möjhgheterna i jämförelse och full konkurrens med andra alternativ?

Herr SIGNELL (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag tycker nog att jag har deklarerat min tro pä Skövderegionen så pass kraftigt att jag inte behöver vädja om någon ytterligare utredning. Jag är fast övertygad om att Skövde är den lämpligaste orten för lokalisering av jordbruksnämnden. Det behövs inga ytterligare utredningar, herr Eriksson i Arvika. Vi är på det klara med detta, och det finns ingen av de socialdemokratiska ledamöterna från vårt län som tvivlar på att Skövde är den lämphgaste orten.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Även med risk för att betecknas som bypohtiker vill jag ta till orda i den här regionalpohtiska debatten. Jag känner mig som företrädare för det län som har valt mig, Skaraborgs län, och jag anser att riksdagen inte är fel forum när det gäUer att ta upp de länsproblem med rikspolitisk betydelse som vi har - även, som sagt, med risk för att bli kallad för bypolitiker. Den beteckningen skall jag gärna bära med heder.

Jag skuUe kunna instämma i vad herr Blomkvist var inne på i sitt anförande om de svårigheter som strukturförändringen i Skaraborgs län har medfört. Det är ju främst fråga om jordbruket. År 1965 sysselsattes inom jordbruk och skogsbruk i länet ca 24 000 personer. Denna siffra hade 1970 sjunkit till något över 16 000, dvs, med i runt tal 33 procent. Nämnda siffror ger tydligt belägg för den strukturomvandling som sker i Skaraborgs län. Man måste räkna med att denna utveckhng fortsätter, om än inte i samma takt som tidigare. Detta medför givetvis svårigheter att skaffa sysselsättning åt dem som friställs i jordbruket.

Att jag har begärt ordet beror främst pä att jag tillsammans med några länskamrater har väckt en motion, nr 1682. Utskottet har med några meningar helt avvisat motionen. Jag beklagar detta och konstaterar att utskottet inte funnit skäl att ta hänsyn till de som vi anser starka argument som föreligger för att Skövde skulle vara en lämphg lokaliseringsort för statlig utlokalisering.

Som vi framhållit i vår motion finner vi det betänkligt att man förbisett Skaraborgs län i fråga om statlig omlokalisering. Detta förhållande gäller båda utlokahseringsetapperna. Det torde kunna konstateras — i hkhet med vad herr Signell nyss anförde — att Skövde väl uppfyller de krav som ställs på de orter som kan komma i fråga vid utlokalisering av stathg verksamhet. Med hänsyn tUl behovet av sysselsättningsskapande

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

åtgärder i länet och de goda förutsättningar som länet har att erbjuda i fräga om service tUl de statliga verksamheter som kan komma i fråga för omlokalisering, talar enligt min mening starka skäl för att Skövde kunde utgöra ett lämpligt statligt lokahseringsalternativ som man inte kan förbigå, Skövde är underförsörjt när det gäller tUlgång tiU servicesysselsättning och är i behov av en förbättrad näringsstruktur och därmed ökade sysselsättningsmöjhgheter. En utflyttning av stathg verksamhet till Skövde skulle främja inte bara Skövde utan hela länets näringsliv. Det är därför med beklagande jag konstaterar - i likhet med herrar Blomkvist och Signell — att Skövde och Skaraborgs län även i etapp 2 blivit helt förbigångna när det gäUer utlokahsering av den statliga verksamheten.

Trots de starka argument som framförts i vår motion 1682 om Skövde som en lämphg ort för lokalisering av försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen och civUförsvarsstyrelsen, med - märk väl — de närkontakter som de mUitära förbanden i Skövde utgör, har utskottet inte funnit skäl att tillstyrka motionen. Vi menar emellertid att det skulle vara ytterligt lämpligt att placera dessa statliga verk i Skövde, Det betyder inte att vi på något sätt skulle missunna exempelvis Karlstad att fä del av den statliga utlokaliseringen, men vi anser att Skövde som mUitärstad är en lämplig ort för verksamheter som har samband med försvaret. Till stöd för vår motion vill jag för resten också anföra att vi har en enig länsstyrelse bakom oss — alltså även de socialdemokratiska ledamöterna i länsstyrelsen. Jag företräder därför här ett länsintresse.

Fru talman! Ett enhäUigt utskott har avstyrkt motionen, och det torde vara föga meningsfuUt att yrka bifaU tUl den. Men jag har ändock med det sagda velat ge min mening tiU känna och få den antecknad till protokollet. Jag har alltså inget yrkande.

112

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Fru talman! Den region som starkast berörs av de nu aktuella utlokaliseringarna av statlig verksamhet och de tidigare beslutade är ju Storstockholmsområdet. Det är härifrån som 11 000 arbetstiUfäUen skall flyttas ut under några fä år. De senaste årens utveckling visar att arbetsmarknaden, bostadsmarknaden osv. i Stockholms län inte alls är så okänsliga för sådana ingrepp som många kanske föreställde sig för några är sedan.

Men inte bara utlokahsering frän Stockholmsområdet är intressant att diskutera i det här sammanhanget. Även lokahseringen av statlig verksamhet inom Stockholms län behöver analyseras. Det har inte gjorts i vare sig utredningar, propositioner eller utskottsbetänkanden trots att frågan tagits upp motionsvägen både 1971 och i är. Jag ser mig därför föranläten att uppehålla mig något vid den frågeställningen.

Det är alldeles klart att det råder full enighet om att väsentliga delar av den statliga verksamheten över huvud taget inte kan komma i fråga för utflyttning frän Stockholmsområdet, men ändå har man alltså inte diskuterat hur den här verksamheten skall lokaliseras inom Stockholmsområdet. Mot bakgrund av att vissa förortskommuner i Stockholmsregionen är de i sysselsättningshänseende mest underförsörjda i hela landet är ju detta verkligen en angelägen fråga att ta upp. Det finns kommuner där

två tredjedelar av de yrkesverksamma har sitt arbete utanför hemkommunen och där man har restider pä flera timmar om dagen tUl och från jobbet. För de här människorna är naturligtvis en arbetsplats nära bostaden den mest angelägna formen av standardhöjning.

Om vi då beaktar att över 80 procent av de statliga arbetsplatserna i Stockholmsområdet är koncentrerade tiU kommunerna Stockholm, Solna och Sundbyberg, så är det aUdeles uppenbart att man där har en snedbalans. Befolkningsmässigt representerar de här kommunerna inte mer än drygt 60 procent.

Just frågan om en jämnare fördelning av arbetsplatserna inom Stockholmsregionen är en av de grundläggande tankegångarna i det förslag till Regionplan 73 för Stockholmstrakten som nu är under slutbehandhng i Stockholms landsting. Situationen är den att det finns, uppförs och planeras stora bostadsområden utan tiUräckhg tillgång tiU differentierade arbetstiUfällen inom rimligt resavstånd, och detta får konsekvenser, mänskhgt och samhällsekonomiskt, genom de helt otillfredsställande belastningstopparna i pendeltrafiken. Detta resulterar i begränsningar i fritiden genom tidskrävande pendelresor och stora reskostnader för dem som inte kan utnyttja koUektivtrafiken och 50-kortet utan är tvungna att använda egen bU. Dessutom blir de renodlade bostadsområdena miljömässigt ensidiga genom bristen pä närbelägna arbetsplatser.

En lokalisering av statliga arbetsplatser till i sysselsättningshänseende underförsörjda orter inom maximalt en timmes resavstånd från Stockholms centrum skuUe innebära väsentliga fördelar. Dels skulle man då åstadkomma en minskning av trycket på Stockholmsområdets centrala delar, dels skulle stora befolkningsgrupper kunna tillgodogöra sig mänskligare levnadsvillkor, dels skuUe man också kunna diskutera omlokalisering av annan statlig verksamhet än den som i propositionerna har tagits upp för utflyttning tiU andra orter.

Det är alltså helt klart, att innan man tar stäUning till en fortsatt utlokalisering av statlig verksamhet från Stockholmsområdet bör man ta upp inte bara frågan om decentralisering av beslutsfattandet inom den statliga verksamheten från central tUl regional och lokal nivå utan också naturligtvis en utvärdering av den första utlokaliseringsetappen och även frågan om en omlokalisering inom Stockholmsregionen.

Jag har i motionen 1715 tagit upp den mest missriktade delen av den aktuella propositionen, nämligen utiokaliseringen av försvarets forskningsanstalt. Flera talare har tidigare berört den frågan, varför jag kan inskränka mig till att hänvisa till den fullständigt förödande kritik mot denna del av propositionen, som har anförts av anställda vid FOA, avnämare av FOAs tjänster, samverkande institutioner osv. Vi har bara inte råd att bedriva regionalpohtik i den här formen. Jag är helt övertygad om att man med samma ekonomiska insats och anvisade alternativa metoder skulle kunna åstadkomma mångfaldigt större, entydigt positiva regionalpolitiska effekter. Detta är inte ett resonemang som bygger på brist på förståelse för problemen i de orter som nu är utpekade som nya lokaliseringsorter. Tvärtom är det en djupgående förståelse för de problemen, eftersom en alternativ uppläggning med samma ekono-

Nr94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

8 Riksdagens protokoll 1973. Nr 94-95

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

miska insatser skulle kunna resultera i väsentligt gynnsammare effekter.

FOA är det värsta exemplet ur propositionen. Utlokaliseringen av vissa delar av skolöverstyrelsen är ett annat exempel pä ett illa underbyggt förslag i propositionen. Men min principieUa kritik gäller alla de utlokaliseringar som nu föresläs. Jag vill därför, fru talman, yrka bifall till reservationerna I, 4 och 5.

Sedan några ord i en annan fråga. Redan i januari i är tog vi i en motion, undertecknad av ledamöter från fyra partier representerande Stockholms län, upp frågan om en omprövning av beslutet att utlokahsera sjöfartsverket tiU Norrköping. Av första etappens utlokaliseringar tar detta priset i fråga om onödiga kostnader, dåhgt beslutsunderlag och olämplig lokaliseringsort. Man har där bortsett från att omkring halva sjöfartsverkets centralförvaltning faktiskt är ett slags fältorganisation, som är beroende av närhet till förråd, depåer och verkstäder och som har mycket av sin aktivitet förlagd ute längs kusterna och tUl sjöss. Ett önskemål på en ny lokaliseringsort för sjöfartsverket är givetvis då att man dit skaU kunna förlägga även de fartyg som ingår i sjöfartsverkets centrala organisation. Men tUl Norrköping kan inte isbrytarna gå in. Farleden är för grund. Gångtiden från operationsområdena in i Sveriges djupaste vik, Bråviken, är så lång att sjömätningsfartygen inte kan utnyttja Norrköping som bas. I Norrköping finns inte erforderliga varvsresurser osv. Finns det då någon lokahseringsort som uppfyller alla de krav som har ställts av sjöfartsverket? Svaret är ja: Nynäshamn har alla de egenskaperna. Nynäshamn hgger mitt på den svenska kusten, har ovanligt stort farleds- och hamndjup, goda isförhåUanden och ligger tUlräckligt nära Stockholm för nödvändiga kontakter med andra myndigheter. Men allra intressantast: nära Nynäshamn hgger MOskö med ostkustens örlogsbas som redan nu har resurser att ta emot verkstäder, förråd, ta hand om fartygsunderhäll osv., resurser som eljest på grund av reducerade försvarsanslag kommer att hgga outnyttjade. En ungefärlig beräkning har gjorts av den samhällsekonomiska vinst som skulle uppstå vid en lokalisering till Nynäshamnsområdet i stället för till Norrköping. Den beräkningen slutade på 50 miljoner kronor. Har vi råd med det hårresande slöseri som en lokalisering till Norrköping utgör?

Är 1971 tog riksdagen inte ställning tUl lokahseringen av de depåer och verkstäder, som sjöfartsverket i dag har i Stockholm, men som av ohka skäl nu måste flyttas. Den frågan utreds nu inom sjöfartsverket med utgångspunkt i en lokalisering även av denna del tiU Norrköping, närmare bestämt till Händelö, där just inga förutsättningar finns för den verksamheten. Det är ett förhållande som tydligen inte kommit tUl inrikesutskottets kännedom. Det har varit mänga underliga turer i just det här ärendet. Det var litet si och så med förvaltningsdemokratin och offentlighetsprincipen vid sjöfartsverkets hantering av den här frågan.

Händelö-lokahseringen skulle leda till mycket stora merkostnader jämfört med alternativet Nynäshamnsområdet. Nynäshamns arbetarkommun uppvaktade i går kommunikationsministern i den här frågan. Representanter för de fyra övriga partierna i Stockholms län tog ställning för detta alternativ redan i januari i den nu aktuella motionen. Jag uttalar naturligtvis förhoppningen att kommunikationsministern kommer att

följa rådet från sina partivänner i Nynäshamn. Men, fru talman, för säkerhets skull yrkar jag bifall tiU motionen 1538, som går betydligt längre än kravet från socialdemokraterna i Nynäshamn.

Pä förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandlingen av återstående pä dagens föredragningslista upptagna ärenden till kl. 19.30.

§ 5 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet från riksdagsarbetet under tiden 28 maj-6 juni 1973 för officiellt besök i Kina och Nordvietnam. Stockholm den 21 maj 1973 Krister Wickman

Kammaren biföll denna ansökan.

Nr 94

Tisdagen den 22 maj 1973

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

§ 6 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 235 Herr Ernulf (fp) tUl herr justitieministern angående det centrala rådet för samordning av samhäUets insatser mot brott:

Kommer någon representant för tullverkets brottsbekämpande

verksamhet att ingå i det centrala rådet för samordning av samhällets

insatser mot brott?

§ 7 Kammaren åtskUdes kl. 17.58.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert