Riksdagens protokoll 1973:89 Onsdagen den 16 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:89

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:89

Onsdagen den 16 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng från sovjetiskt medborgarskap

§ 1  Befrielse för person av baltiskt ursprung från sovjetiskt medborgarskap

Föredrogs ulrikesulskollels betänkande nr 7 i anledning av motion om befrielse för person av baltiskt ursprang från sovjetiskt medborgarskap.

I detta belänkande behandlades motionen 1973:149 av herrar Wirmark och Hamrin (fp) vari föreslagits atl riksdagen hos Kungl. Maj:l hemställde om atl Sverige på diplomatisk väg sökte nå en överenskommelse med Sovjetunionen som gjorde det möjligt för tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen - som nu var svenska medborgare — saml deras barn all genom en administrativ anmälan lUl en svensk myndighet få bli befriade från sitt påtvingade sovjetiska medborgarskap och varje annan formell samhörighet med Sovjetunionen.

Utskottet hemställde

att rUcsdagen ansåg motionen 1973:149 besvarad med vad utskottet i belänkandet anfört.

Reservation hade avgivits av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp) och Turesson (m) samt fra NUsson i Kristianstad (c) som ansett att utskottet bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motion 1973:149 hos Kungl. Maj:l begärde alt Sverige på diplomatisk väg sökte nå en överenskommelse med Sovjetunionen som gjorde del möjligt för tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen - som nu var svenska medborgare — samt deras barn att genom erhållande av svenskt medborgarskap bli befriade från sill sovjetiska medborgarskap.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Ar 1966 avlämnade 7 550 svenska medborgare av baltiskt ursprang, vilka tillsammans med sina familjer representerade ett avsevärt större antal balter i Sverige, en av var och en personligen undertecknad deklaration tiU Sveriges statsminister. Skrivelsen hade föhande lydelse:

"Jag har aldrig varit och vill ej vara sovjetrysk medborgare. Jag vUl icke att mina barn och barnbarn i flera led i foUcbokföringen skaU erhåUa dubbel medborgarskapsbeteckning - svensk och sovjetrysk medborgare

125

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng frän sovjetiskt medborgarskap

126

såsom hittUls skett. Jag vUl att frihetslandet Sverige på administrativ väg befriar mig och mma efterkommande från varje formeU samhörighet med Sovjet. Jag viU vara lojal medborgare i Sverige. Jag vUl icke bh betraktad såsom lojalitetsskyldig mot det land och den regim som med våld och förtryck förintade det fria Estland, Lettland och Litauen."

Bakgrunden till denna vädjan var att balter i Sverige, även de som blivit svenska medborgare, på sovjetiskt håll betraktas som sovjetiska medborgare och att svenska myndigheter — som en föhd av att Sverige erkände den sovjetiska erövringen av de baltiska staterna — i princip också har betraktat de tidigare medborgarna i Estland, Lettland och Litauen som sovjetiska medborgare.

Kravet på att reglerna för folkbokföringen ändras så alt det sovjetiska medborgarskapet inte längre antecknas har numera tUlgodosetts för naturaliserade balter. Den sovjetiska uppfattningen om vederbörandes medborgarskap påverkas däremot inle av ■vilket medborgarskap som antecknas i den svenska folkbokföringen eller av det faktum att personen i fråga naluraliserats i Sverige.

I en motion har jag tillsammans med herr Hamrin påpekat de olägenheter som uppstår med del dubbla medborgarskapet för derma grupp svenska medborgare. Trots att den sovjetiska medborgarskapslagen inte är helt entydig, är det rimligt att, i likhet med vad svenska myndigheter gör, föralsalla följande tolkning:

Medborgare i Estland, Lettland och Litauen som den 7 september 1940 fanns i de nämnda länderna är sovjetiska medborgare, såvida de inte senare befriats från detta medborgarskap. Barn i äktenskap där båda föräldrarna enhgt sovjetisk uppfattning är sovjetiska medborgare erhåUer detta medborgarskap. Samma gäller barn till ogift moder som anses vara sovjetisk medborgare. Däremot har från Sovjets sida klargjorts att barn i äktenskap, där ena parten inte betraktas som medborgare i Sovjetunionen, får sovjetiskt medborgarskap endast om föräldrarna begär detta hos sovjetisk myndighet och denna begäran bifalles.

VUka är då ölägenheterna, herr talman? De framgår klart av det brev balterna i Sverige erhöll förra året från medborgarskapsbyrån vid statens invandrarverk. I detta brev påpekades: "Invandrarverket anser del viktigt att upplysa er om att ni fortfarande är medborgare i Sovjetunionen. Svenska myndigheter kan inte garantera rättsskydd utanför Sverige så länge ni har kvar ert sovjetiska medborgarskap. Ni är således nu både svensk och sovjetisk medborgare." Även om det inte var invandrarverkets avsUct blir säkerligen många av mottagarna uppskrämda mför denna påminnelse om innebörden av det dubbla medborgarskapet.

Svårigheter skulle främst kunna uppstå vid resa till Sovjet eUer av Sovjet kontrollerat område. Vederbörande skuUe då av myndigheterna kunna betraktas som sovjetisk medborgare och exempelvis tvingas göra mUitärtjänsl. Teoretiskt skulle besökaren också kunna dömas för alt olagligen ha lämnat landet eller för att ha deltagit i frihetskriget. Den sovjetiska lagstiftning som 1940 infördes i Baltikum gäUer nämligen retroakti-vt, och man kan alltså straffas för "brott" som inte var brott när handlingen begicks.

Nu   har   något   faU,   där   balter   kvarhålhts  i  Sovjetunionen  under

åberopande av sitt sovjetiska medborgarskap, veterligen inte inträffat. Däremot har det hänt att svenska medborgare på liknande grund kvarhåUils mot sin vilja i annat östeuropeiskt land, och i dessa fall har svenska myndigheter inte ansett sig kunna ingripa.

Klart är att många i Sverige bosatta balter önskar besöka sina forna hemländer, långt flera än det hundratal personer som nu årligen gör ett sådant besök. Men de är helt naturligt inte viUiga att följa det råd de år 1966 fick av vår tidigare utrikesminister Torsten NUsson om atl hos Högsta Sovjets presidium ansöka om befrielse från sitt sovjetiska medborgarskap. MotvUjan mot en sådan ansökan har varit stark, eftersom den skuUe innebära att man erkänner ett medborgarskap som man inte vill känna vid.

Olägenheterna och otryggheten med det dubbla medborgarskapet har naturligtvis oroat många balter i Sverige. Situationen kan inte heUer anses vara tUlfredsställande ur svenska myndigheters synpunkt. Som utskottsbelänkandet anger, har den principiella svenska inställningen klargjorts genom riksdagens godkännande av 1963 års Europarådskonvenlion om begränsning av faU med flerfaldigl medborgarskap och om mUitära förpliktelser i faU av flerfaldigl medborgarskap. Riksdagsbeslutet betonade just alt en av grundsatserna i konventionen var att en person som efter ansökan blir medborgare i en stat skall föriora sill tidigare medborgarskap,

1 den trepartireservation som avgivits i anledning av motionen begärs att Sverige på diplomatisk väg skall söka nå en överenskommelse med Sovjetunionen i enhghet med denna grandprincip. Det skuUe göra det möjhgt för tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen som nu är svenska medborgare och deras barn att genom erhållande av svenskt medborgarskap automatiskt bh befriade från sitt sovjetiska medborgarskap.

Socialdemokraterna har emellertid inte velat rikta en sådan anmodan UU regeringen att på diplomatisk väg söka nå fram UU en överenskommelse. Man erinrar i stället om statsrådet Lidboms besked här i riksdagen i december förra året om att det inte fanns något exempel på att Sovjetunionen ingått medborgarskapsavtal med etl icke-kommunistiskt land. Vid detta tiUfälle hävdade statsrådet Lidbom att föratsättningarna för ett bUateralt avtal mellan Soyjet och Sverige vore "försvinnande små" och att problemet "så småningom kommer att försvinna av sig självt".

Jag -vill hävda att detta är ett cyniskt sätt att betrakta dessa problem. Även om det vore sant att olägenhetema bara skuUe beröra ett fåtal svenska medborgare, borde det vara angeläget för den svenska regeringen att på aUt sätt söka tUlvarata deras intressen. Nu är det inte någon Uten grupp som drabbas av svårigheterna. Utskottet verifierar ju de uppgifler ■vi lämnat i vår motion, nämhgen att en mycket stor grupp nalurahserade svenska medborgare av baltisk härkomst med hemvist i Sverige tillhör denna kategori och att gruppen enhgt en grov uppskattning kan beräknas tUl omkring 40 000 personer. Vi vet också att problemen genom den starka tendensen tUl giftermål inom den egna gruppen troligen kommer att kvarstå för en betydande grapp ännu i flera generationer. Enligt vår mening är det därför självklart alt Sveriges regering har skyldighet atl för

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt ursprung från sovjetiskt medborgarskap

127

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng från sovjetiskt medborgarskap

individerna i denna grupp hksom för övriga svenska medborgare vidta åtgärder för att värna deras intressen. Och då kan man, herr talman, inte avstå från att på diplomatisk väg föra dessa frågor på tal och föreslå en ömsesidig överenskommelse av den art vi förordat. Kan vi verkhgen stå tiU svars med att hksom hittills inte göra detta? Är det inte i stäUet vår skyldighel atl göra ett allvarhgt försök, även om Sovjetunionens reaktion inte kan förutsägas?

Låt mig tiUägga alt vi i utrikesutskottel fått en redogörelse för att en notväxhng ägde ram mellan Canada och Sovjetunionen år 1967. De båda länderna träffade bl. a. en överenskommelse om -vissa frågor rörande personer med medborgarskap i både Canada och Sovjetunionen. Det har aUlså, tvärtemot vad statsrådet Lidbom påstod, visat sig möjligt alt nå fram till vissa gemensamma regler mellan Sovjetunionen och ett icke-kommunistiskt land. I hkalydande noter förbinder sig nämligen de båda regeringarna, att en besökande med ett sovjetiskt respektive kanadensiskt pass inte skall förvägras tillåtelse alt lämna landet enbart av den anledningen att frågan om hans medborgarskap tolkas olika av de två regeringarna och alt vederbörande betraktas som medborgare i den stat som han besöker. Vidare uttalas att man -vid ansökan om befrielse från medborgarskap kommer att la hänsyn tUl var sökanden är bosatt. Och dessutom är det ju så, herr talman, att med den tendens till avspänning som vi nu glädjande nog upplever i ösl-västrelationerna, får vi en mera öppen atmosfär och en större möjlighet till dialog också i känsUga frågor. Jag kan inte finna något rimligt skäl tUl att Sverige skuUe avstå från att på diplomatisk väg söka uppnå en överenskommelse i denna fråga och yrkar därför bifall lUl reservationen.

128

Herr TURESSON (m);

Herr talman! Efter herr Wirmarks argumentering, som jag i stort sett kan instämma i, kan jag fatta mig mycket kort.

Liksom de övriga borgerliga ledamötema av utrikesutskotlet anser jag att de olägenheter för de enskUda människoma som följer med dubbla medborgarskap är av stor betydelse. Vi är verkligen inte ensamma om den åsikten. Det framgår av utrikesutskottets betänkande att riksdagen år 1968 klart uttalade att man bör söka förhindra uppkomsten av dubbla eUer flerdubbla medborgarskap. Så-vitt man kan bedöma har både riksdag och regering fortfarande den uppfattningen. Det är bra. Det borde då vara naturligt att de svenska statsmakterna med kraft går in för att hjälpa de svenska medborgare med dubbla medborgarskap som vUl vara enbart svenska medborgare. Härför krävs förhandlingar med främmande makt eller främmande makter. 1 baltsvenskarnas fall, som detta utrikesutskottets belänkande handlar om, krävs förhandhngar med Sovjetunionen. Jag har svårt att förstå varför man skulle dra sig för sådana. Det kan väl inte finnas någon anledning för oss att underlåta all arbeta för en sak som vi anser vara rätt. Det finns heller inle någon anledning att inte föra sådana förhandlingar i de former som är vanliga stater emellan. Men föratsättningen är naturligtvis alt Sverige i dessa förhandhngar företräds av människor som har förmåga och vilja att uttrycka sig korrekt och att undvika sådana kränkande uttalanden och tUl-vitelser som kan föranleda

ogynnsamma diplomatiska komphkationer för vårt land.

Reservationens yrkande är mycket måttfuUt, så måtlfuUt att det borde kunnat bh enighet i utrikesutskottet om det. När nu detta inte gått utan de borgerliga ledamöterna måst reservera sig, yrkar jag, herr talman, bifaU tUI reservationen.

I detta anförande instämde herrar Magnusson i Borås (m) och Winberg (m).

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! Sedan gammall har det varit en ledande princip i den svenska medborgarlagstiftningen att i möjUgaste mån söka förhindra uppkomsten av dubbla-eller flerdubbla medborgarskap. Denna fråga har diskuterats i riksdagen vid flerfaldiga tUlfäUen, senast — såsom herr Wirmark nämnde — i december månad 1972.

Men det finns också ett annat principuttalande, som grandar sig på riksdagens beslut åren 1959 och 1960. Första lagutskottet lade då fram etl utlåtande, som godkändes av riksdagen. Däri slogs bl. a. fast atl den uppfattningen bör vara rådande, att en stat icke gäma kan tUlåta sig att besluta om -viss persons medborgarskap i annan stat. Vad motionärerna och reservanterna begär är väl just att svenska myndigheler skaU få rätt att upphäva en medborgares tidigare medborgarskap. Detta är en princip som inle ens den svenska riksdagen har varit beredd att anta, men nu kräver reservanterna att -vi skall begära att få tUlstånd från ett annat land UU sådan befrielse!

Förvärvet av medborgarskap i ett land medför inte alltid automatiskt förlusten av ett tidigare medborgarskap. Delta gäUer speciellt i Sovjetunionen men också i många andra länder. Det finns emeUertid möjlighet för en sovjetisk medborgare att efler framstäUning bU befriad från sitt sovjetiska medborgarskap. Detta skall Högsta Sovjets presidium bifaUa för att det skall bli godkänt.

Enligt vad som har kommit tUl vår kännedom är det nog tyvärr ingen av den grupp som vi i kväll talar om, nämligen balterna, som har försökt att bh befriad från sitt gamla medborgarskap. Man kan förstå att dessa människor, som lämnade sina hemländer under 1940-talet, beroende på de konflikter som då uppstod där, inte har stor lust vare sig att bli betraktade som Soyjetmedborgare eller att komma och be om befrielse från ett medborgarskap som de aldrig har begärt.

När det har talats om hur många människor i Sverige som har sovjetiskt medborgarskap har olika siffror nämnts. Den högsta siffran är väl omkring 40 000 personer. Alla dessa 40 000 personer kom emellertid inte över vid den lidpunkt som jag tidigare talade om, ulan en hel del av dem är barn och barnbarn tUl dessa invandrare, och enhgt den sovjetiska lagen registreras de också som Soyjetmedborgare. Men del är väl ovisst om ens någon av dessa balter har begärt att deras barn skaU registreras som Soyjetmedborgare, utan förmodUgen är det en registrering som skett utan föräldrarnas kännedom. Det är därför svårt atl uttala sig om huruvida det är 40 000, 30 000 eller 20 000 balter som fortfarande har såväl sovjetiskt som svenskt medborgarskap.

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng från sovjetiskt medborgarskap

129

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng frän sovjetiskt medborgarskap

130

Herr talman! Del är tyvärr inte bara balter som har etl dubbelt medborgarskap. Här finns albaner som har kommit tiU vårt land och som inte har begärt att bh befriade från medborgarskapet i sitt gamla hemland, och här finns naturligtvis hela den stora gruppen pohtiska flyktingar som inte heUer har begärt befrielse från silt gamla medborgarskap. De svenska myndigheterna kräver inte att de skall göra det, eftersom frågan är mycket känshg.

Men vad svenska myndigheter, och då närmast statens invandrarverk, gör när balter och poUtiska flyktingar begär medborgarskap i Sverige är att tala om för dessa människor att de bör verka för att bh befriade från sitt tidigare medborgarskap. Man upplyser också dessa människor om att ett svenskt medborgarskap inte utgör något skydd för dem vid besök i Sovjetunionen om myndigheterna där av någon orsak skulle vUja kvarhåUa dem. Svenska myndigheter saknar alltså i sådana fall möjlighet att ingripa. Det kan naturligtvis inte heller uteslutas att en hknande situation uppkommer för baltema vid besök i annat land som Sovjetunionen har sådana förbindelser med att myndigheterna där kan tänkas bevaka sovjetiska intressen beträffande sovjetiska medborgare som vistas i det landet. VUka omedelbara åtgärder skuUe Sverige då kunna -vidta? Eftersom den sovjetiska lagstiftningen säger att Högsta Sovjets presidium efter framställning kan bevUja en ansökan om befrielse från sovjetiskt medborgarskap kan man tänka sig två möjligheter. Den ena är att invandrarverket bygger ut sina serviceresurser så alt del kan hjälpa människorna att bh befriade från sitt tidigare medborgarskap. Den andra möjligheten är atl den allmänna rättshjälpen, som vi väl alla hoppas skall bli bättre utbyggd, hjälper balterna och andra folkgrapper med de många gånger krångliga bestämmelser som finns för alt få befrielse. Men jag har väldigt svårt att tro att detta löser det verkhga problemet. Som jag tidigare sade Ugger problemet mer på det känslomässiga planet för dessa människor, som mer eller mindre mot sin viha tvingades lämna sitt forna hemland och söka en ny identitet.

Även om inte konventioner och annat hittiUs har kunnat möjhggöra överenskommelser som förhindrar dubbelt medborgarskap, har utskoltsmajorilelen därmed inle sagt alt all verksamhet hgger nere på detta område. Jag är övertygad om att undersökningarna av möjligheterna att få en överenskommelse till stånd på detta område mår bättre av att riksdagen hgger lågt i dessa frågor och inte alltför mycket diskuterar dem i denna kammare. Det skulle främja baltemas sak mera än den begäran hos Kungl. Maj:t som föreslås i reservationen.

Låt mig också säga ett par ord om notväxlingen mellan Canada och Ryssland i samma fråga. Jag kan inte anse att den går särskUt långt, vare sig från Canadas eller från Sovjets sida, när det gäller att tiUmötesgå balternas krav. Den innebär nämhgen inte atl kanadensiska myndigheter har rätt att befria en balt från hans foma medborgarskap, utan den vill närmast förhindra att någonting händer, om en balt besöker sitt foma hemland.

Jag är övertygad om, herr talman, att vi från svensk sida kan komma bra mycket längre i denna fråga, om vi följer utrikesutskottets förslag i StäUet för reservantemas. Med anledning därav yrkar jag bifaU lill utrikesutskottets förslag.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Herr Göransson nämnde att det finns exempel på medborgare här i Sverige som inte automatiskt har förlorat sitt tidigare medborgarskap. Men det finns en aUmän regel som säger att om en svensk medborgare ansöker om och får annat medborgarskap, så förlorar han automatiskt det svenska. Vad vi har begärt i vår reservation är att Sveriges regering på diplomatisk väg skaU ta upp förhandhngar med Sovjetunionen för att få en sådan regel tUlämpad. Det innebär inte att man skuUe ge svenska myndigheter rätt att besluta om sovjetiskt medborgarskap. Det skulle i StäUet innebära att de två staterna kom överens om att vid förvärv av medborgarskap i det ena landet skulle automatiskt medborgarskapet i det andra landet gå förlorat. Här förehgger alltså en skUinad meUan motionen och reservationen; det står klart för den som läser texten.

Vad vi saknar i utskottsbetänkandet är en klar vUjeyttring från riksdagen. Man får inte slå sig UU ro med den situation som föreUgger. Herr Göransson erkänner ju också olägenheterna. Han säger dock att denna fråga mår bäst av att man ligger lågt i Sveriges riksdag och atl man inte främjar balternas sak genom att diskutera frågan.

Den uppfattningen går stick i stäv med den uppfattning som majoriteten av balterna i Sverige har. De har i just den deklaration som jag läste upp i mitt anförande begärt att svenska myndigheter skall försöka få fram en överenskommelse med Sovjetunionen. De vUl att något skaU göras, att en överenskommelse träffas. Om vi inte öppet diskuterar detta här, vad är det som säger att man då skuUe nå fram tUl ett bättre resultat? Ingenting har ju hittills hänt som underlättat lösningen av de problem balterna känner sig ha vid besök i So-vjetuiuo-

Nr89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng från sovjetiskt medborgarskap

TUl slut viU jag bara säga; Överenskommelsen meUan Sovjet och Canada är inte så obetydlig. En av de största olägenhetema var att man kunde kvarhållas, teoretiskt sett, om man besökte Sovjetunionen eUer av Soyjet dominerat område. Denna överenskommelse med Canada ger en säkerhet för att inte personer kvarhåUs.

Herr GÖRANSSON (s);

Herr talman! Del var ungefär detsamma jag försökte säga. Den kanadensiska noten är inte hka långtgående som det krav herr Wirmark och övriga representanter ställer, nämligen att en svensk myndighet skulle utverka rätt av Soyjet att befria sovjelmedborgare från deras medborgarskap. Det är en väsentlig skUlnad, herr Wirmark, på att fä resa tryggt i sitt forna hemland och att ge ett land rätt att befria någon från ett annat lands medborgarskap.

Del dubbla medborgarskapet uppkommer oftast genom att staterna liUämpar helt olika principer i sina respektive medborgarskapslagar. Vad gäUer förlust av svenskt medborgarskap måste den som vUl mista sitt svenska medborgarskap ansöka om eUer uttryckhgen samtycka tUl att förvärva ett utländskt medborgarskap, varför han viU bU befriad från det svenska. Men Sovjetunionen har inte denna lagstiftning, utan förhåUandena är där helt annorlunda. Detta gäUer inte bara Sovjetunionen utan en hel rad kommunistiska länder. De har helt andra principer på det här

131

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng från sovjetiskt medborgarskap

området.   Detta  gör det  omöjligt  för oss  att  fuUföha  de  krav som reservanterna framstäUer.

Helt naturligt pågår på olika vägar försök UU upprättande av kontakter för att nå fram UU en lösning av detta problem. Inte ens ulskottsmajoriteten anser alt det rådande förhåUandet är normalt. Som jag tidigare sagt strävar vi efter att alla människor endast skall ha medborgarskap i ett land, och detta gäUer för såväl Sovjetunionen som andra länder där dubbla medborgarskap kan förekomma. Principen är alltså ett land och ett medborgarskap för varje människa.

132

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Ja, den principen, herr Göransson, bör vi alla kunna vara överens om. Jag uttryckte en förmodan därom i mitt förra anförande.

Men är det då inte värt all arbeta på att försöka få en lösning på problemet med de dubbla medborgarskapen? Vore det inte för ett i internationella rättsfrågor så utpräglat föregångsland som vi väl anser Sverige vara värt att arbeta för detta? Antalet människor med dubbla medborgarskap spelar i det här sammanhanget mindre roU. Det gäUer en principfråga och det borde vara en hederssak för vårt land alt försöka få en lösning på problemet just på det sätt som herr Göransson uttryckte saken i sitt senaste anförande. Målet bör naturligtvis vara att försöka få en sådan ordning atl etl gammall medborgarskap automatiskt går förlorat, när medborgarskap erhåUes i ett nytl land. Jag har svårt att förstå och acceptera herr Göranssons rekommendation tUl riksdagen att ligga lågt. Man bör väl kunna utgå ifrån att det gäller att föra förhandlingar med vuxna och kloka personer i andra länder, med människor som reagerar enligt fömuflels lagar. Om de gör del, har vi ingenting att frukta.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag vih upprepa alt reservationens förslag inte innebär att en svensk myndighet skall besluta om ell annat lands medborgarskap. Det innebär att man skall försöka nå en överenskommelse alt båda länderna ömsesidigt medger att beslut om erhållande av medborgarskap i ett annal land automatiskt skall medföra atl del andra medborgarskapet går förlorat.

Jag vill betona att herr Göransson skriver av möjligheten tUl en överenskommelse redan innan man gjort aUa försök, inklusive försök på diplomatisk väg. Herr Göransson gör väl detta därför att han i likhet med statsrådet Lidbom anser att Sovjetunionen inte kommer alt gå med på en sådan överenskommelse som vi begärt. Hur vel man det? Varför inle åtminstone göra ett försök! Den notväxhng som ägt ram mellan Canada och Sovjetunionen visar ändå att det är möjligt atl komma en bit på väg. Vi kan inte acceptera atl vi av rädsla för Sovjets reaktion skuUe avstå från att framföra berättigade krav från en grupp mycket lojala svenska medborgare, människor som genom poUtiska omvälvningar i sill ur-sprangsland redan har Udil mer än nog.

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! Det är egentligen bara på en punkl jag helt kan håUa med herr Wirmark och det är när han uttalar sig om balternas lojahtet. Jag har funnit många fina människor bland den grupp som kom från Estland, Lettland och Litauen.

Herr Wirmark kommer emellertid inte ifrån vad reservanterna skriver, nämUgen att Sverige på diplomatisk väg bör söka nå överenskommelse med Sovjeluruonen som gör det möjligt för tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen samt deras bam atl bli befriade från silt sovjetiska medborgarskap genom erhåUande av svenskt medborgarskap. Jag kan inte finna att det är någonling annat än alt vi helt enkelt begär Sovjetunionens tillstånd att få överta en del av dess lagstiftning. Så stora förhoppningar som atl man vill ge en svensk myndighet den rätten har jag tyvärr inte på Sovjetunionen.

Därmed har jag inte avskrivit möjlighelema att uppnå överenskommelser för den grapp människor vi här talar om. Jag tror dock inte att vare sig motionema eller reservationen i detta hänseende innebär något påskyndande av de undersökningar som naturligtvis alllid måste företas i frågor som -vi anser inte är bra lösta och som vi också är överens om inte följer de internationeUa överenskommelser som Sverige har anslutit sig tUl. Det är en fullt naturlig och klar del i hela den svenska verksamheten att arbeta för dessa saker, men de måste tas upp vid en tidpunkt då möjhghelen att nå framgång är störst för de förslag -vi i princip är överens om.

Det är inle tal om någonting annat, herr Turesson, än att vi lika väl som moderater och mitlenpartister vUl ha en lösning på dessa frågor. Jag är övertygad om att man i sinom tid skall kunna visa fram ell resultat som innebär atl detta problem har klarats av precis som så många andra problem tidigare har klarats av.

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Befrielse för person av baltiskt urspmng från sovjetiskt medborgarskap

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Dahlén m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Dahlén m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   158

Nej  -   147

Avslår —       1

133

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Utvidgning av folkrättens regler för krigföring

§ 2 Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 8 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privUegier,

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 3 Utvidgning av folkrättens regler för krigföring

134

Föredrogs utrikesutskottets belänkande nr 9 i anledning av molion om utvidgning av folkrättens regler för krigföring.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! I utrikesutskottets betänkanden nr 9, 10 och 11 behandlas tre vpk-motioner som alla gäller folkrätten i krig.

Utskottets behandhng har genomgående varit positiv. Betänkande nr 10 utmynnar i att syftet med vårt krav, som vi i år släUt för tredje gången, om ett svenskt initiativ för att få tiU stånd en intemationell konvention mot mUjömord — ekocid - torde vara tillgodosett. De svenska insatserna koncentreras främst på att få tUl stånd konkret utformade folkrättsliga punktförbud mot områdesbombningar, zoner för fri eldgivning, brandvapen såsom napalm, nedmejning av skogar genom buUdozerprogram osv. Samtidigt är det väl känt att de svenska representantema spelar en framträdande roU i den internationella diskussionen om vapen och stridsmetoder som åstadkommer omfattande ekologisk skadegörelse. Vi har i vår motion - och utskottet instämmer i detta — förklarat alt strävandena alt få tUl stånd punktförbud inte strider mot kravet på en särskild, sammanfattande konvention mot miljömord,

1 en andra motion hade vpk-grappen yrkat på en undersökning beträffande Portugals kemiska krigföring i Angola och Mozambique, Utskottet ansluter sig tiU detta krav och säger i betänkande nr 11 att det är motiverat att tiUsätta en opartisk undersökningskommission för att undersöka folkrättsstridiga krigföringsmetoder i dessa områden.

Eftersom två av de tre motionerna alltså har fått en behandling som jag är helt tUlfredsställd med skaU jag nu yttra mig enbart om belänkande nr 9, Vi hade i motion nr 99 utförligt motiverat varför det var angeläget att utvidga folkrättens regler för krigföring tUl alt omfatta de multinationella företagens delaktighet i krigsförbrytelser. Utrikesutskottels ingående analys av dessa frågor är i och för sig invändningsfri. Jag skulle vUja säga att detta fyrsidiga betänkande i likhet med nr 10 och nr 11 är en värdefuU översikt över vad som gjorts, görs och borde göras för att utvidga folkrätten i krig.

Den högsta graden av effektivitet skulle givelvis vara nådd, om - som vi anförde i motionen — rältsreglema och världsopinionens vaksamhet och reaktionsförmåga gjorde angreppskrig UU en omöjlighet. Vägen dit är förstås inte enbart en fråga om internationella konventioner, men de folkrättsliga reglerna har haft och har en betydelse som inle får underskattas. Om dessa regler hade varit meningslösa, t. ex. Genéveproto-kollet 1925, skuUe inte den ena presidenten efter den andra i USA ha

använt aUa tänkbara förevändningar för alt uppskjuta en ratificering. Ännu efler snart 50 år har GenéveprotokoUet inte ratificerats av USA.

Den viktigaste uppgiften nu är att åstadkomma förbud mot alla typer av massförinlelsevapen. Från folkrättsUg synpunkt är användningen av kemiska vapen, inklusive s. k. tårgaser och växtbekämpningsmedel, kriminaliserade, även om inte alla stater har ratificerat Genéveprotokol-let. Nedrastningskommissionen i Geneve har nu gett prioritet åt utarbetandet av förbud mot tiUverkning och lagring av kemiska vapen. När en sådan överenskommelse träffas bhr förbudet mot kemiska vapen totalt fr. o. m. lUlverkningsprocessen t. o. m. användningen. Det är givet att ett sådant fuUständigt förbud skulle underlättas, om alla återstående stater ratificerade GenéveprotokoUet mot användningen av kemiska stridsmedel i krig.

Det är också givet att riskerna för kärnvapenkrig och riskema för rena olyckshändelser av en fruktansvärd omfattning skuUe minska väsentligt om samtliga stater anslöt sig till de fördrag som redan finns på detta område - spridningsavtalel, avtalet om förbud mot kärnvapenprov i atmosfären, i världsrymden och under vattnet osv. Målet måste vara inte bara atl få slut på alla kärnvapenprov, även de underjordiska, och få ett stopp på kärnvapenuppraslningen. Målet måste vara alt få till stånd en fullständig avrastning i fråga om kärnvapen och då också förstöra och undanröja de många tusen kärnstridsladdningar som finns färdiga att avfyra eller fälla. Man förringar inte problem som är förknippade med kärnkraftens fredliga utveckling — och som diskuterades så livhgl här i går - om man konstaterar att dessa problem trots aUt är små i jämförelse med de fraktansvärda risker som den nuvarande kärnvapensituationen utgör för hela mänskUgheten,

Utrikesutskottet konstaterar att det ännu mte föreUgger specifika förbud beträffande den grapp av vapen som vi nämnt i vår motion; napalm, fosforbrandbomber, antipersonella bomber och minor, såsom stålkulebomber och lövliknande minor. Det är viktigt att det bhr sådana specifika förbud mot så många av dessa barbariska vapen som möjligt, men jag tror det är hka viktigt att man samtidigt alltid håller de två principer levande som har varit grundläggande för folkrätten i krig sedan över 100 år, nämligen att krigförande inte får använda "vapen, projektUer eller ämnen som är ägnade all förorsaka onödiga hdanden" och att krigförande inte får använda vapen eller metoder som verkar urskiljnings-löst och utgör samma fara för civUbefoUcningen som för de väpnade styrkorna.

Även om del inte ännu finns specifika förbud mot exempelvis napalm, så är dessa brandvapen och andra vapen bannlysta av folkrätten genom att de förorsakar onödiga hdanden och verkar urskUjningslöst, Med den UtveckUng som krigstekniken undergår nu, särskUt sedan USA gjorde hela Indokina UU etl mUitärt experimentalfält och satte in en stor del av sina resurser där från mitten av 1960-talet, är det nödvändigare än någonsin att kunna hänvisa tUI de grundläggande foUcrättsUga reglerna för krigföring. Specifika förbud — om de över huvud taget bUr formulerade i konventioner — måste alltid komma långt på efterkäUcen,

Del är sant atl de huvudansvariga för USA:s krigsförbrytelser och

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Utvidgning av folkrättens regler för krigföring

135

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Utvidgning av folkrättens regler för krigföring

136

brott mot mänskligheten i Indokina inte för närvarande skuUe kunna StäUas inför internationell domstol, även om del hade funnits specifika förbud mol alla de vapen och metoder som de använt där. Men för mig och många andra har det sedan många år stått klart att andra krafter, som är djupt medansvariga i alla dessa förbrytelser, är lättare åtkomUga än en stormaktsregering eller en regering över huvud taget,

1 en artikel i The New York Review of Books den 2 juh 1970 har den amerikanske nobelpristagaren i medicin George Wald, som är professor i biologi vid Harvarduniversitelet, utvecklat dessa tankegångar under rabriken "Corporate responsibUity for war crimes", dvs, storfinansens ansvar för krigsförbrytelser. Professor Wald påpekade där att det finns vapen som regeringar och väpnade styrkor är stolta över och gärna sätter ut i skyltfönstret men att det finns andra vapen som de liU varje pris gömmer undan och talar så htet som möjligt om, därför att dessa vapen väcker aUmän avsky, skräck och kanske även aktiv opposition. Han skriver: "Napalm, nervgaser, ja, alla giftgaser, växtbekämpningsmedel och avlövningsmedel och alla vapen för biologisk krigföring — sjukdoms-alstrande bakterier, viras och toxiner — är alla av denna art. Var och en som på något sätt är engagerad i atl skaffa, framställa eller använda dem försöker på alla tänkbara sätt att slingra sig undan publicitet,"

De multinationella företagen är visserligen vart och ett mäktigare än många småstatsregeringar. Men de är också sårbara och känsliga för bojkottaklioner och demonstrationer. Det är detta, menar vi motionärer, som borde utnyttjas för alt komplettera och effektivisera de folkrättsliga reglerna för krigföring.

Del tar kanske lång tid att arbeta fram konventioner, men själva det faktum atl nedrustningskommissionen i Geneve eller FN:s juridiska utskott eller annan internationell församling initierade debatter om de multinationella företagens leveranser av allsköns avskyvärda vapen lill en krigsskådeplats skuUe spela en viktig roll i flera avseenden. Vi har nämnt två av de multinationella giganter som försett aggressorerna i Indokina med sådana vapen. Dow Chemical, som har sitt svenska huvudkontor på Linnégalan 76 i Stockholm, levererade under några år aU napalm med polystyren, ett råmaterial för plasttillverkning, och väldiga mängder s, k, växtbekämpningsmedel för folkmordet och mihömordel i Indokina, Honeywell, vars svenska huvudkontor är Honeywell AB, Storsätra-gränd 5, Skärholmen, och Honeywell Bull AB, Sveavägen 163, Slockholm, har spelat en ledande roll i utvecklingen av stålkulebomber, fléchettebomber, lövminor och andra antipersonella vapen som använts i enorma kvantiteter för att utrota civilbefolkningen. Samtidigt kan man väl nämna att man som läkare får snälla, attraktiva broschyrer som har Honeywell som förläggare och avsändare. Förelaget har så all säga psalmboken i ena handen och revolvern i den andra — man säljer sjukhusulrastningar och man säljer som bekant computers, datamaskiner.

Det finns nu åtskUliga väldokumenterade böcker om Dow Chemical, HoneyweU, International Telephone and Telegraph Corp., Du Pont, Standard OU of CaUfomia, General Electric, Westinghouse och de andra huvudleverantörerna tUl USA:s krigsmaskineri i Indokina. De som i Ukhel med Dow Chemical och Honeywell har satts under antikrigskampanjernas

rampljus blev snart mycket besvärade av pubhciteten och bojkoltaktio-        Nr 89

nerna. Dow Chemical lät t. o. m. ett företag bjuda under sig när det Onsdaeen den

gäUde nya kontrakt på napalm.                                                               jg j; 1973

Jag har nu inget särskUt yrkande, herr talman, eftersom utskottet har     -------------            

varit myckel tiUmölesgående. Men jag hoppas att den idé vi framlagt i              ..."

motionen 1973:99 snart kommer att mogna och alt Sveriges represen tan-      ....

ter aktualiserar den inför de internationella fora, där nedrastningsförslag      ''' '"■
och förslag om en stärkning av folkrättens regler och stäUning diskuteras.

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Det är en naturlig målsättning för ett land som vårt att verka för mellanstatliga regler som kriminaliserar tillverkningen av de vapen och andra stridsmedel vUkas användning är folkrättsligt förbjuden. Om den målsättningen råder det väl enighet här i riksdagen. Att det blivit avslag på motionen 99 beror på att utrikesutskottel anser all den metod som motionärerna föreslår för all åstadkomma ett partiellt tUlverknings-förbud inte är realistisk.

Del finns olika uppfattningar om vilka vapen som skaU anses omfattas av internationeUa användningsförbud. SIPRLs fjärde årsbok, som refereras i dagens tidningar, pekar just på att den moderna teknologin tagit fram många nya vapen som ger skador liknande dem som orsakas av redan förbjudna vapen. Tyvärr anses det på många håU all dessa vapen inte faller under rådande internationeUa förbud.

Inom FN och genom Internationella rödakorskommitlén pågår etl förhandlingsarbete med sikte på förbud mol vapen som napalm, andra brandstridsmedel, höghastighetsgevär och antipersonella bomber.

Man måste först skapa internationella förbud mot användningen av vapen som dessa innan det blir möjligt all la itu med de multinationella företag som gör stora vinster på den ständiga högkonjunkturen i förintelsebranschen. Användningsförbud föregår logiskt ett tUlverknings-förbud.

När det gäUer tUlverkningen av kärnvapen finns redan ett sådant förbud för de kärnvapenfria stater som anslutit sig tiU icke-spridningsför-draget. Det är bara att beklaga att en del potenlieUa kärnvapenslaler inte anslutit sig tiU fördraget, som för övrigt kan sägas upp med kort varsel.

I fråga om de biologiska vapnen finns del ell färdigt avtal som innefattar ett tiUverkningsförbud — men del avtalel har ännu inle trätt i kraft. B-vapenavtalet innehåller formuleringar som bör ha betydelse för kontroUen av de multinationella företagens verksamhet. Avtalet förbjuder nämhgen tillverkning inom vederbörande staters territorier respektive under deras jurisdiktion eller kontroU annorstädes.

Nedrustningsförhandlingarna i Geneve handlar nu mest om de kemiska vapnen, och man hoppas på vissa resultat redan i år. Sverige lade tiUsammans med nio andra alhansfria stater nyhgen fram etl arbetspapper som bl. a. tar upp frågan hur etl förbud mot tillverkning av kemiska vapen skall kunna kontrolleras. Det bygger dels på ett detaherat system av nationeUa kontroller, dels på atl man skapar ett internationellt kontrollorgan med uppgift att övervaka avtalel.

Motionärernas förslag tar ju sikte på en vidgad inlemationeU tillverk-               137

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Utvidgning av folkrättens regler för krigföring

rungskontroll inom FN:s ram. Tyvärr har specieUt en av de två supermakterna svårt att acceptera intrång av internationella organ på sin nationeUa suveränitet, och därför är del svårt att nå snabba förhandlingsresultat.

1 fråga om napalm och andra brandvapen har en rapport utarbetats genom FN, vilken skaU diskuleras av höstens generalförsamling. FN och InternationeUa rödakorskommitlén arbetar också med att utvidga användningsförbuden att omfatta andra s. k. konvenlioneUa vapen. Sverige spelar en aktiv roU i det arbetet genom den delegation för utveckUng av folkrättens regler om humanitet i krig som leds av statsrådet Myrdal. Det är en svensk hnje i dessa förhandhngar att man skaU klart definiera vUka vapen som avses för att därmed göra kontroUen effektivare. Sverige har också verkat aktivt för att få till stånd en internationell lagstiftning av det slag som motionärerna tycks eftersträva.

Multinationella företag kan spela en ödesdiger roU i samband med avtal om tUlverkningsförbud som inte får anslutning av alla stater. Regler måste därför skapas, som förhindrar att företag flyttar tillverkning från ett förbrukarland till ett land som inte omfattas av den internationella konventionen.

Utskottet anser — i det betänkande som herr Takman nyss betecknade som invändningsfritt — att det inte är reahsliskt att brännmärka viss vapentUlverkning som krigsförbrytelse innan det finns konkreta folkrättsliga förbud mot sådan tillverkning. Därför har utskottet avstyrkt motionen.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tiU utskottets hemstäUan.

138

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Vad som skUjer utskottet och motionärerna i förevarande betänkande är det formella krav på ett föregående förbud som utskottet ställer för atl böria gripa in mot de multinationella företagen. Vi motionärer menar atl man bör sälla tillverkarna av bl. a. de vapen vi nämnt under skarp belysning, samtidigt som man verkar för förbudet. Och detta kan man naturligtvis diskutera i folksrättsliga expertkrelsar. Är det nödvändigt med ett specifikt förbud mot ett specieUt vapen?

Det finns många folkrällsliga experter som betraktar dessa vapen, t. ex. brandvapen, som Ulegaliserade av folkrätten genom att de kränker de två grundprinciper som folkrätten i krig har. Det behövs alltså inte nödvändigtvis specifika förbud för att man skaU betrakta dessa vapen som Ulegala.

Jag vUJ här inte konstruera någon skarp motsättning meUan oss och utskottets talesman; jag tror att vi är ganska överens om att ett formellt förbud i och för sig är viktigt och att vi skaU sträva efter det. Men samtidigt är kampen, vad regeringar, parlament och folkrörelser gör, för en specifik iUegahsering utomordentligt betydelsefuU.

Jag viU här nämna Russelltribunalens första session i Slockholm i maj 1967 och den första internationella Slockholmskonferensen om Vietnam i juh 1967, som tiUsammans hade en avgörande betydelse för att shta sönder tystnadens ridå och göra världens folk medvetna om vad som hände i Indokina. TUl skUlnad från den internationella mihtärdomstolen i

Niimberg, som 1946—1947 dömde de främsta tyska krigsförbrytarna, hade Russelltribunalen och Stockholmskonferensen mga regeringsmandat och inga dömande funktioner, men de hade stor auktoritet, och Stockholmskonferensen har varit och är alltjämt starkt förankrad i fackföreningsrörelsen, kristna kyrkor och rörelser saml andra folkrörelser i ett hundratal länder. Denna allt starkare folkopinion är ett nödvändigt komplement tiU regeringars och parlaments ansträngningar att utveckla folkrätten och stärka fredens sak.

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Herr Takman tycks mena att det dröjer alltför länge att få fram konventioner med specifika förbud och att det därför vore bra om man aktualiserade de multinationella företagen i ett internationeUt sammanhang. Det skuUe liksom hjälpa lUl med opinionsbUdningen.

Utskottet argumenterar inte på något sätt mot behovet av en intemationell lagstiftning av del här slaget. Vad vi diskuterar är hur Sverige bör agera vid internationella förhandlingar i dessa frågor, och det är på den punkten som vi tydligen har htet olika uppfattningar.

Svenska initiativ bör naturligtvis vara realistiska och väl underbyggda. Eftersom vårt land är en hten och alliansfri stat är det bara kvaliteten på våra förslag som ger dem genomslagskraft. Vi bör vara specieUt försiktiga med propagandistiska framstötar, som inte påskyndar den sakliga behandhngen av dessa angelägna frågorna.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag tror, herr Ericson i Örebro, att goda idéer - idéer är tyvärr sällsynta, som Albert Einstein sade — har en mycket stark genomslagskraft. Tyvärr har de ibland en lång inkubationstid, men jag hoppas att inte just denna idé kommer att ha det.

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Om det här är en utmärkt idé och en framkomhg väg är jag helt säker på att det inte kommer att vara svenska förhandlare som kommer att hindra den att bryta igenom.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 4 Föredrogs

Utrikesutskottets betänkanden

Nr 10 i anledning av molion om en internationell konvention angående ekocid

Nr 11 i anledning av molion om undersökning rörande förekomsten av kemisk krigföring i Angola och Mozambique

UtbUdningsutskoltets betänkande

Nr 31 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Utvidgning av folkrättens regler för krigföring

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

139

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

§ 5 Bidrag till viss busstrafik, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 13 i anledning av propositionen 1973:53 angående bidrag till viss busslrafUc, m.m. jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen 1973:1 bilaga 8 under punkten F 2 (s. 172-173 i utdrag av statsrådsprotokoUel över kommunikationsärenden för den 3 januari 1973) beräknat medel för nedannämnda ändamål hade Kungl. Maj:t i propositionen 1973:53 (komniunikalions-departemenlel) föreslagit rUcsdagen atl

1)     godkänna de i propositionen redovisade riktlinjerna för ett reviderat bussbidragssyslem,

2)     godkänna att en bussbidragsnämnd med de uppgifter som angetts i propositionen inrättades den 1 juli 1973,

3)     till Ersättning tUl trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 17 000 000 kronor, att avräknas mot automobUskattemedlen,

4)     till Bussbidragsnämnden för budgetåret 1973/74 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 360 000 kronor, att avräknas mot automobUskattemedlen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande :

"I propositionen föreslås ändrade bestämmelser för bidrag lill olönsam linjetrafik med buss m. m. på landsbygden. Innebörden av förslaget är att bidragsgivningen i fortsättningen skall avse sådan linjelrafik som ingår i en i fråga om trafikens omfattning och inriktning preciserad lokal eller regional Irafikförsörjningsplan. Med hänsyn till den pågående regionala trafikplaneringen avses den ändrade ordningen genomföras i två etapper, varav den första avser stödet lill lokal Irafikservice och den andra etappen stödet tUl regional trafikservice.

I fråga om bidragsgivningen avseende den lokala trafikservicen — som närmare behandlas i förevarande proposition - föreslås atl inom ramen för anvisade medel bidrag utgår tiU högst två dagliga dubbellurer på en landsbygdslinje med högst 35 procent av underskottet under förutsättning att lägst 60 proceni kostnadstäckning uppnås i trafiken.

Till lokal trafikservice i kommuner inom det inre stödområdet föreslås etl i förhållande tUl landet i övrigt förstärkt stöd innebärande atl kravet på kostnadstäckning sänks Ull lägst 50 procent och att bidrag kan utgå med högst 50 proceni av underskottet.

Där synnerliga skäl föreligger kan härutöver bidrag utgå inom ramen för anvisade medel."

140

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1747 av herr Wååg m. fl. (s),

1973:1781 av herrar FäUdin (c) och Helén (fp) vari hemställts all riksdagen vid sin behandling av propositionen skulle 1. besluta att bidragsmöjlighet skulle föreligga om busslinje till mer än halva sin längd

var belägen utanför stadsplanelagl område, 2. besluta att krav på viss kostnadsläckning inte skulle uppställas som villkor för all statsbidrag skulle utgå för busstrafik, 3. besluta atl statsbidrag skulle utgå med 50 procent av del verkliga underskottet, dock med 75 proceni till kommunblock/kommun i inre stödområdet samt till Gotlands kommun, 4. hos Kungl. Maj:t anhålla atl referenslaxan utformades i samarbete med Svenska kommunförbundet på i motionen angivna grander, 5. hos Kungl. Maj:t anhåUa alt utvärdering av det nya systemet kom lill stånd och atl resultatet härav förelades rUcsdagen, 6. hos Kungl. Maj:t anhåUa om förslag lill höstriksdagen angående stöd tUl kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder Uknande dem som kom att gälla för busstrafiken, 7.a) uttala atl maximigränsen för bidrag Ull icke lönsam busstrafik borde höjas till 3:50 kronor per vagnmU bidragsgrundande trafikarbete, b) till Ersättning till Irafikförelag för drift av icke lönsamma busslinjer under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 18 600 000 kronor, att avräknas mot automobUskattemedlen,

1973:1782 av herr Lothigius m. fl. (m) vari hemslällts all riksdagen beslutade 1. alt krav på viss kostnadstäckning inte skulle uppställas som villkor för all statsbidrag skulle utgå, 2. att statsbidrag skulle utgå med 50 proceni av underskottet, dock med 75 proceni inom inre stödområdet samt lUl Gollands kommun, 3. anhålla hos Kungl. Maj:l atl den s. k. referenstaxan utformades efler förhandlingar med Svenska kommunförbundet i enlighet med vad i motionen anförls, 4. anhålla hos Kungl. Maj:t om all riksdagen förelades en sammanstäUning av erfarenheterna av det nya systemet, 5. ullalat all den s. k. vagnmUsersältningen borde utgå med högst 3:50 kronor mU, 6. anvisa 18 600 000 kronor tiU Ersättning lUl Irafikförelag för drift av icke lönsamma busslinjer under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1973/74, att avräknas mot automobilskattemedlen,

1973:1783 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk) vari föreslagits atl riksdagen med anledning av propositionen skulle besluta 1. atl avslå propositionens förslag angående krav om viss kostnadsläckning som förutsättning för statsbidrag, 2. att uttala atl bidraget borde uppgå till 50 procent av underskottet, i inre stödområdet 75 procent, 3. atl hos regeringen hemställa att frågan om referenstaxans storlek togs upp lUl förnyat övervägande i enlighet med i motionen framförda synpunkter samt

1973:1784 av herrar Taube (fp) och Henmark (fp).

Ulskoltel hemställde

1.    att riksdagen skuUe avslå motionerna 1973:1747 och 1973:1784,

2.    atl riksdagen med bifall till motionen 1973:1781, yrkandet l,som sin mening gav Kungl. Maj:t Ull känna vad ulskollet anfört om att bidragsmöjlighet skulle föreligga för busslinje, som lUl mer än halva sin längd var belägen utanför stadsplanelagl område,

3.    alt riksdagen skuUe avslå motionerna 1973:1781, yrkandet 2, och 1973:1782, yrkandet l,saml 1973:1783, yrkandet 1,

4.    att riksdagen i anledning av motionerna 1973:1781, yrkandet 3 såvitt nu var i fråga, och 1973:1782, yrkandet 2 såvitt nu vari fråga, samt

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag UU viss busstrafik, m. m.

141

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

1973:1783, yrkandet 2, som sin mening gav Kungl. Maj:t UU känna vad utskottet anfört om att statsbidrag skuUe kunna utgå med högst 50 procent av underskottet å busstrafiken, dock med högst 75 procent inom inre stödområdet,

5.    atl riksdagen skuhe avslå motionerna 1973:1781, yrkandet 3, och 1973:1782, yrkandet 2, i vad nämnda yrkanden avsåg bidrag med 75 procent tUl Gotlands kommun,

6.    all riksdagen i anledning av motionerna 1973:1781, yrkandet 4, och 1973:1782, yrkandet 3, samt 1973:1783, yrkandet 3, som sin mening gav Kungl. Maj:t Ull känna vad utskottet anfört rörande referenstaxans utformning,

7.    att riksdagen med bifaU tUl motionerna 1973:1781, yrkandet 5, och 1973:1782, yrkandet 4, som sin mening gav Kungl. Maj:t Ull känna vad utskottet anfört rörande utvärdering av del nya bidragssystemet m. m.,

8.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1781, yrkandet 6,

9.    all rUcsdagen med bifall lill Kungl. Maj:ts förslag saml med avslag på motionerna 1973:1781, yrkandet 7, och 1973:1782, yrkandena 5 och 6, till Ersättning till Irafikförelag för drift av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1973/74 under sjätte huvudtiteln anvisade ell reservationsanslag av 17 000 000 kronor, atl avräknas mot automobilskattemedlen,

10.    atl riksdagen godkände de av departementschefen i propositionen 1973:53 i övrigt redovisade riktlinjerna för ett reviderat bussbidragssystem,

11.    att riksdagen godkände att en bussbidragsnämnd med de uppgifler departementschefen i propositionen angett inrättades den 1 juli 1973,

12.    att riksdagen tUl Bussbidragsnämnden för budgetåret 1973/74 under sjätte huvudtiteln anvisade etl förslagsanslag av 360 000 kronor, alt avräknas mol automobilskattemedlen.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande krav på kostnadsläckning av herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), SeUgren (fp), Håkansson (c). Clarkson (m) och Torwald (c) som ansett all ulskotlel under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall lUl motionerna 1973:1781, yrkandet 2, och 1973:1782, yrkandet l,samt 1973:1783, yrkandet 1, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om att kravet på viss kostnadstäckning inle skulle uppställas som villkor för att slalsbidrag skulle utgå för viss busstrafik.

142

2. beträffande del statliga slödels sloriek av herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp), Håkansson (c). Clarkson (m) och Torwald (c) som ansett atl ulskollet under 4 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall lill motionerna 1973:1781, yrkandet 3 såvitt nu var i fråga, och 1973:1782, yrkandet 2 såvitt nu var i fråga, saml

1973:1783, yrkandet 2, som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört om att statsbidrag skulle utgå med 50 proceni av underskottet å busstrafiken, dock med högst 75 proceni inom inre stödområdet,

3. beträffande högre bidrag för trafikservice inom Gotlands kommun av herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), SeUgren (fp), Håkansson (c). Clarkson (m) och Torwald (c) som ansett alt utskottet under 5 bort hemställa,

atl riksdagen med bifaU UU motionerna 1973:1781, yrkandet 3, och 1973:1782, yrkandet 2, nämnda yrkanden såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört om att bidrag med 75 procent skulle utgå tUl trafikservicen inom Goflands kommun.

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

4.  beträffande intäkternas anknytning Ull lämplig referenstaxa av
herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren
(fp), Håkansson (c). Clarkson (m) och Torwald (c) som ansett alt
utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionerna 1973:1781, yrkandet 4, och 1973:1782, yrkandet 3, samt 1973:1783, yrkandet 3, som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört om att referenstaxan skulle utformas i samråd med Svenska kommunförbundet,

5.  angående stöd till koUektivtrafiken i skärgårdarna av herrar
Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp),
Håkansson (c). Clarkson (m) och Torwald (c) som ansett atl utskottet
under 8 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:1781, yrkandet 6, hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag tUl höstrUcsdagen angående stöd lUl kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder liknande dem som kom att gälla för busstrafiken,

6.  beträffande höjning av vagnmUsersältningen av herrar Gustafson i
Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), SeUgren (fp), Håkansson (c).
Clarkson (m) och Torwald (c) som ansett att utskottet under 9 bort
hemställa,

alt rUcsdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall lill motionerna 1973:1781, yrkandet 7, och 1973:1782, yrkandena 5 och 6, till Ersättning tUl trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1973/74 under sjätte huvudtiteln anvisade ell reservationsanslag av 18 600 000 kronor, atl avräknas mot automobUskattemedlen,

7. beträffande utskottets motivering i vad avsåg beräkning i nästa års stalsverksproposition av erforderligt anslag av herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), Sellgren (fp), Håkansson (c). Clarkson (m) och Torwald (c) som ansett att viss del av utskottets yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

143

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

144

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talman! AUtför många människor som bor utanför tätorterna får uppleva att busslinjer dras in därför att de inte är lönsamma. På många håll har man fått uppleva att först en järnvägshnje lagts ned och ersatts med busstrafik, och sedan att busstrafiken — efler att ha drivits några är - också lagts ned därför att inte trafiken är lönsam.

Det har utgått ett visst statsbidrag liU olönsamma busslinjer, men det har varit klart otiUräckligt och varit i storleksordningen 15 mUjoner kronor under det att bidraget till olönsamma järnvägshnjer varit mer än 20 gånger större och varit i storleksordningen 300-400 miljoner kronor.

Vi har länge väntal på resultatet av en ulredning som skuhe försöka åstadkomma bättre bidrag till olönsamma busslinjer. Gång på gång gavs löften om förslag till riksdagen med anledning av utredningen, men utredningen försenades. Nu har det emellertid äntligen lagts en proposition på riksdagens bord. Denna proposition innebär förbättringar i förhåUande tUl nuvarande regler. Dels höjer man beloppen något, dels skapar propositionen föratsätlningar för ett mer rationeUl ordnande av busstrafiken. Men -vi motionerade ändå — från folkpartiet, från centern och från moderata samlingspartiet — om förbättringar. Jag vUl först nämna två vikliga områden, där vi begärde förbättringar.

Det första var att man skuhe ta bort s. k. kostnadsläckningskrav, som fanns i propositionen. Man var i princip inte vUlig all ge något statsbidrag tUl kommunerna för olönsam busstrafik, om inte kostnadstäckningsgraden låg på 60 procent, i vissa faU 50 procent. Vi tycker detta är helt onödigt. Eftersom kommunerna ändå får bidra med så mycket själva, finns det inle någon anledning att ha kvar detta kostnadstäckningskrav, och vi motionerade om att det skuUe bort.

Det andra vi motionerade om var atl man skulle höja bidragsprocenten. Utredningen hade sagt alt kommunerna skuUe få 50 procent av underskottet i statsbidrag - dock med undantag för det inre stödområdet, där kommunerna skuUe få 75 procent av underskottet. I propositionen hade departementschefen gjort en sänkning från 50 till 35 proceni och från 75 till 50 procent. Där hade alltså departementschefen gjort en klar försämring i jämförelse med utredningens förslag, och vi motionärer yrkade på atl samma bidragsprocent skuUe gäUa som utredningen föreslagit, nämUgen 50 respektive 75 procent.

När ulskoltel behandlade denna fråga visade del sig att inte bara folkpartiet, centerpartiet och moderata samhngspartiet hade dessa krav utan även vänsterpartiet kommunisterna. Därmed skuUe det alltså finnas en majoritet för en förbättring för kommunema när det gäUer bidrag liU olönsamma busslinjer. Då socialdemokratema i utskottet upptäckte detta, blev de förskräckta och begärde bordläggning. En sådan kom liU stånd. Under tiden förde socialdemokratema förhandlingar med kommunistrepresentanten. När frågan sedan på nytt logs upp i utskottet, visade del sig atl kommunistrepresentanten hade varit så angelägen om att bli överens med socialdemokraterna, att han dels yrkade avslag på sin motion om alt kostnadstäckningskravet skulle bort, dels pratade väsentligt när det gällde bidragsreglerna.

Motionärerna krävde i enhghet med utredningens förslag etl bidrag på

50 respektive 75 procent av underskottet i statsbidrag, under det atl kommimistema och socialdemokratema sade att bidraget skulle vara högst 50 proceni och högst 75 proceni inom ramen för anvisade medel. Då kan man fråga: Är det någon större skillnad? I båda fallen talas det ju om 50 respektive 75 procent. Ja, det är en väsentlig skUlnad, för man sätter inte in ordet "högst" eUer orden "inom ramen för anvisade medel", om man inle har ett bestämt syfte därmed. Vi kan ta ett par exempel.

Statsbidraget tUl byggande av kommunala gator och vägar utgår med 95 procent, i vissa fall med 85 procent, inom ramen för tUlgängUga medel. Kommunerna får inte ens 50 procent. Nu kan man säga att det här gäller ett driflbidrag. Ja, låt oss då se på statsbidraget tUl driften av kommunala gator och vägar, vUket utgår med 95 procent inom ramen för aii-visade medel. 1972 pratade departementet på detta anslag så att kommunerna förlorade 15 miljoner kronor. De fick icke sina 95 proceni. Det är klart att de löper samma risk när det gäller bussbidraget.

Man har höjt procentsatsen från 35 tUl 50, men det är mycket möjhgt alt det inte blir ett enda öres höjning ändå av själva bidraget. Det är en myckel allvarlig sak, och det är ju särskUt betänkligt att det inte har föraisatts någon ändring av det belopp som departementschefen har nämnt. Man höjer procentsatsen, men man säger inte klart ut att detta måste föranleda en höjning av anslagsbeloppet.

Nu finns del ett uttalande på s. 11 i betänkandet, där det heter: "Kungl. Maj:l bör därvid göra en bedömning i vad mån de av utskottet förordade ändringarna i förhållande till förslaget i propositionen föranleder en anpassning av det tidigare angivna årskostnadsbeloppet." Och så understryker utskottet att anslaget "beräknas så att kommunerna kan erhålla de bidragsmedel som uppfyUandet av föreskrivna viUkor eljest skuUe medge". Det tycker man ju skuUe vara en garanti, men jag vUl då fästa uppmärksamheten på atl majoriteten erbjöds att göra ett uttalande som lyder så här: "Det reviderade bidragssystemet avses träda i funktion fr. o. m. trafikårel 1974/75, varför det i nästa års statsverksproposition blir aktuellt att begära erforderligt anslag för ändamålet. Hänsyn måste därvid tas till det ökade medelsbehov som torde bh följden av de av utskottet föreslagna ändringarna av bidragsprocenten m. m. Utskottet viU därför kraftigt imderstryka -vikten av att anslaget — som lämphgen bör få beteckningen förslagsanslag — beräknas så att kommunerna i full utsträckning kan erhåUa de bidragsmedel som uppfyUandet av föreskrivna vUIkor eljest skuUe medge." Det är ett klart uttalande, men ulskottsmajoriteten ville inte acceptera det, och därför har vi fått avge en särskUd reservation där denna text återfinns.

Herr talman! Detta är ett par krav som det hade varit möjUgt alt få majoritet kring, men nu går kommunerna miste om bidrag därför att man frän kommunisthåll var så angelägen om att göra upp med socialdemokraterna.

Det finns andra krav i motionema för vilka det inte fanns så att säga majoritet och som har föranlett reservationer från vår sida. I en reservation har yrkats att Gotland skuUe få räknas bland de kommuner som får 75 procent av underskottet täckt genom statsbidrag. Vi tycker

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

145

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

146

att det är så speciella förhållanden på Gotland att dessa motiverar att Gotlands kommun fick bidrag efter samma procentsals som kommunema i det inre stödområdet. Jag finner det mycket beklagligt att det inte gått att få majoritet för det förslaget. Jag kommer inte alt gå närmare in på den frågan, ty vi får en utförlig debatt om Gotlands trafikproblem i samband med atl vi behandlar transportstödet, men jag har velat nämna det.

Ett annat yrkande handlar om att den referenstaxa som finns onnämnd i propositionen inte skuUe följa SJ-taxan och inte heller följa den princip som man kom överens om inom majoriteten, nämligen att taxan skuUe håUas ungefär 10 proceni under SJ:s. Vi tycker alt det vore lämpligt atl referenstaxan utformades i samråd med Svenska kommunförbundet. Ytterligare ett reservationsyrkande går ul på att i princip samma stöd skulle utgå tUl koUektivtrafik i skärgårdarna som det stöd som utgår tUl olönsamma busslinjer. Båttrafiken faller utanför del här systemet, och därför kommer skärgårdskommunerna i sämre läge än övriga kommuner. Nu har man också tagit bort möjligheten att erhålla extra skatteutjämningsbidrag i del här sammanhanget, och då tycker vi inte att det är godtagbart att skärgårdskommunerna kommer i ett sämre läge. Därför har vi yrkat att riksdagen hos Kungl. Maj;t skaU anhåUa om förslag tiU höstriksdagen angående stödet tiU koUektivtrafiken i skärgårdarna enligt grander som Uknar dem som kommer att gälla för busstrafiken. Vi har också ett yrkande om förbättring av bidraget intiU dess atl de nya bestämmelserna kan träda i kraft. Konstruktionen av det nya bidraget är sådan, atl del skall utgå först fr. o. m. trafikåret 1974/75. Man kan så att säga börja tjäna in det nya bidraget först på hösten 1974. Under tiden måste det ju utgå bidrag tUI den olönsamma busstrafiken. Med tanke på atl riksdagen så länge har fått vänta på ett förslag i denna riktning föreslår -vi reservanter att man skaU höja den s. k. vagnmUsersältningen från 3 kronor tiU 3 kronor 50 öre. Det föranleder också ett yrkande om höjning av anslaget för budgetåret 1973/74.

Herr talman! Jag ber med anledning av vad jag här har sagt att få yrka bifall tiU reservationerna I —7 som är fogade till betänkandet.

Jag viU nämna att det har insmugit sig ett tekniskt fel i yrkandet på

reservation  nr 2. På sista raden skall det slå: "- dock med 75

procent inom inre stödområdet".

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Hen talman! Det är givet att det förhållandel att regeringen nu har framlagt etl förslag i bussbidragsfrågan måste hälsas med tUlfredsstäUelse. En rätt allmän uppfattning har varit att om så nu inte skett, hade trafikförsörjningen i glesbygden kommit i allvarliga svårigheter. Alll under det all bussbidragsutredningen arbetat har farhågorna vuxit för alt ordspråket "medan gräset växer dör kon" skulle slå in. 1 rUcsdagen har det av och tUl förekommit motioner om ökad ersättning till olönsam busstrafik. Förra året förde vpk fram kravet på en höjning av vagnmUsersältningen till 3 kronor.

I propositionen, som i stort sett vUar på bussbidragsutredningens betänkande, har föreslagits att bidragsgivningen i fortsättningen skall avse

sådan linjetrafik som ingår i en lokal eller regional irafikförsörjningsplan. Med hänsyn tUl den pågående regionala trafikplaneringen genomförs ändringen av bestämmelserna i två etapper. Den första etappen avser stödet UU lokal trafikservice och den andra etappen stödet tUl regional trafikservice.

Vi har vid vårt stäUningstagande tUl propositionen funnit del naturhgl att den här trafiken utformas med utgångspunkt från trafikförsörjningsplaner och har därför intet haft att invända mot att den närmare utformningen av bidragsgivningen tiU regional trafik får anstå till dess att den regionala trafikplaneringen är klar.

Propositionen avviker, som herr Gustafson i Göteborg redan påpekat, från utredningens förslag på en viktig punkt, nämhgen beträffande procentsatserna för bidragsgivningen tiU täckande av underskotten på bidragsberättigade Unjer. Utredningen hade här föreslagit att 50 procent av underskottet skuUe täckas genom statsbidrag, i det inre stödområdet 75 procent. Detta har av departementschefen utan egentlig motivering sänkts tUl 35 respektive 50 procent, låt vara att man bifogat brasklappen att om synnerliga skäl föreligger ytterligare bidrag skall kunna ifrågakomma i mån av tillgång på medel. Vi yrkade i vår motion att bussbidragsutredningens förslag skuUe följas med hänsyn till de ekonomiska svårigheter som kommunerna i regel ändå har och som i annat fall skuUe komma att förhindra möjligheterna att få tiU stånd en rimhg trafikförsörjning. TiU bilden hör också den överenskommelse som ingåtts mellan regeringen och Kommimförbundet om att försöka undvika kommunala skattehöjningar hksom frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i aUa dess aspekter.

Utskottet har nu, anser vi, i sin skrivning tillmötesgått vårt motionskrav, vilket vi noterar med tUlfredsstäUelse. Jag vUl samtidigt understryka att vi anser att detta var helt nödvändigt för att kommunema skall kurma få det stöd de behöver för att försöka klara den rimliga trafikförsörjning det talas om.

Herr Gustafson i Göteborg menar att vi på denna punkt har frångått vårt molionskrav. Jag viU då hänvisa UU det uttalande som utskottet har gjort — detta redogjorde också herr Gustafson för — om att man kommer att göra en anpassning för att se i vad mån de anslagna medlen räcker tUl med hänsyn tUl den procentgrad som det kommer att beslutas om.

Vi hade i vår motion framfört avvikande uppfattning gentemot propositionen på ytterligare två punkter. Den första gällde kravet på viss kostnadstäckning i trafiken, som ju också herr Gustafson har redogjort för här, och detta var också utredningens förslag. Vi anförde där att kravet på kostnadstäckning såsom villkor för statsbidrag borde utgå, och vi ansåg att kommuner och länsstyrelser i samband med upprättandet av granskningen av lokala trafikförsörjningsplaner borde utifrån invånarnas faktiska behov av transporttjänster kunna avgöra i vUken omfattning bidrag behövdes. Av remissinstanserna var det egentligen bara Svenska kommunförbundet som hade vänt sig mot bussbidragsutredningens förslag.

Jag har ju för min del böjt mig för en skrivning, där utskottet hänvisar tUl att flertalet remissinstanser inte haft några invändningar på den här

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

147

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

punkten och där det framhåUs att övervägande skäl talar för all som grandregel tiUämpas ett kostnadstäckningskrav, och vidare för sakskälen att a-wägningen mellan trafikunderlag och trafikresurser därigenom kan ske på ett sätt som främjar en rationellt utformad trafik. Viktigt är härvidlag också atl valet av transportmedel bestäms utifrån föreliggande trafikunderlag. Jag vih emellertid samtidigt betona att utskottet understryker att det inte är uteslutet att del i specieUa fall — mest i kommuner av glesbygdstyp - "kan tänkas föreligga svårigheter att även med en rationeU utformning av trafiken uppnå koslnadsläckningsgraden ulan att det får", som utskottet säger, "icke önskvärda återverkningar på trafikförsörjningen. 1 sådana faU bör det enhgt utskottet finnas en möjlighet att efter särskild prövning medge avvikelse från de angivna kostnadstäckningsnivåerna." Delta innebär en förbättring gentemot propositionens skrivning och kan väl sägas tiUmötesgå synpunkter som framförts i remissyttrandet från t. ex. Norrbottens län, som föreslagit att gränsen för kostnadstäckning skuUe sättas lägre för linjer som visar sig inte uppnå kostnadstäckningsgraden men ändå bedöms vara av så stort intresse att de bör upprätthåUas.

Vi hade i motionen vidare anfört avvikande uppfattning beträffande frågan om en referenstaxa, där det i remissyttranden framförts skäl mot att SJ:s person taxa skulle fungera som en sådan. Vår mening var all denna låg så pass högt att den skuUe komma all verka oförmånligt för kommunerna. Nu påpekades det i propositionen att de olika taxorna i huvudsak rör sig inom en ram där den övre gränsen motsvaras av SJ:s taxor och den undre gränsen ligger på en ca 10 procents lägre nivå. I utskottskrivningen föreslås att man som allmän riktpunkt vid den konkreta utformningen av referenstaxan åtminstone tills vidare borde anknyta UU den lägre nivån. Vidare föratsätts att frågan följs upp så, alt regeringen efler något års erfarenhet kan bedöma behovet av anpassning av referenstaxan. Även den skrivningen har jag funnit godtagbar.

Herr Gustafson säger nu att jag har varit så angelägen alt skriva Uiop mig med socialdemokraterna att jag hoppat ifrån ett par motionskrav. Jag vUl svara att man ju försöker välja sina partners. Det är visserligen inte alltid man kan göra del — men ibland kan man det — och om man då också kan uppnå fördelar tiUsammans med den partner man väher är väl detta inle av ondo. Jag viU hävda atl den skrivning som har åstadkommils av utskottet ändå innebär betydande framsteg jämfört med den skrivning som finns i propositionen.

Herr talman! Med hänvisning tiU vad jag här anfört och till att utskottet på ytterligare ett par punkter förbättrat utformningen av bestämmelserna i jämförelse med propositionen vUl jag yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

148

Herr HJORTH (s):

Herr talman! 1 delta betänkande behandlas riktlinjerna för ell reviderat bussbidragssyslem som skall genomföras i två etapper. Den första etappen, som det handlar om i dag, avser stödet tUl den lokala trafikservicen. Den andra etappen om stöd tUl den regionala trafikservicen föreläggs riksdagen i särskUd proposition nästa år.

Jag vUl inledningsvis understryka behovet och betydelsen av goda kommunikationer för en bygds utveckling. Även om aUt fler tar sig fram med egna bUar är stora grupper människor beroende av kollektiva färdmedel. Kommunreformens slutförande framkaUar också i många faU behov av nya förbindelser med den blivande centralorten och dess gemensamhetsservice av olika slag. Del är därför nödvändigt med lokala trafikförsörjningsplaner för atl åstadkomma en rationell och tUlfredsställande trafikförsörjning. Men även med aldrig så goda trafikplaneringar kommer trafikunderlaget i flera faU också framdeles att förbli svagt och många linjer olönsamma. Del är därför värdefullt med fortsalt statligt stöd för denna nödvändiga trafik.

En nyhet i del nu föreslagna reviderade bussbidragssystemel är att kommunerna bUr huvudansvariga för den lokala trafikservicen. Det blir de som får samordna olika Irafikbehov och som blir mottagare av det statliga bidraget. Den nuvarande vagnmUsersältningen avlöses av ett slathgt bidrag med vissa proceni av underskottet under förutsättning att viss kostnadstäckning uppnås i trafiken. För den lokala Irafikservicen inom det inre stödområdet är kravet på kostnadstäckning lägre och bidraget högre. För erforderlig samordning, rådgivning och uppföljning av bidragssystemet föreslås inrättandet av en central nämnd, den s. k. bussbidragsnämnden.

Vi har inom utskottet strävat efler alt uppnå största möjliga enighet om dessa frågor. Det har väl inle helt lyckats - vi har fått sju reservationer. Trols det viU jag påstå att vi i stort sett är överens. På några punkter har de borgerliga reservantema en annan uppfattning, men det är enligt min mening fråga om smärre saker.

Herr Gustafson i Göteborg hade svårt alt dölja sin bes-vikelse över all vpk hade gjort upp med socialdemokraterna, som han sade. För vår del är vi öppna för samarbete åt olika håll, och -vi ansåg del värdefullt all i denna fråga i viss utsträckning kunna gå motionärerna tUl mötes. De borgerliga partierna är också beroende av vpk:s stöd för all få majoritet för sina förslag, och det är säUan jag ser ordföranden i trafikulskollel så glad och belåten som när han någon gäng lyckas få herr Magnusson i Kristinehamn med på sin linje. Och vi anklagar inle herr Gustafson för det — vi tycker det är ganska naturligt.

Herr Gustafson i Göteborg har talat för sina reservationer. Han nämnde bl. a. koslnadsläckningskravet, som las upp i reservationen 1. Den reservationen kan vid första påseendet förefaUa vara långtgående, då reservanterna inte vUl all krav på kostnadstäckning skall uppställas som vUlkor för atl statsbidrag skall utgå. Men både i bussbidragsutredningen och i propositionen framhåUes vikten av att ett visst krav på kostnadstäckning StäUs för att man skaU få en rimlig awägning meUan trafikbehov och trafikresurser och för atl man genom bidragsgivningen skall kunna tUlgodose de särskUt angelägna behoven. Remissinstanserna har, som herr Magnusson i Kristinehamn sade, i stort sett godtagit denna princip. Bussbidragsutredningens faktaunderlag pekar också på att det i de allra flesta fallen inte torde vara några svårigheter att uppnå de uppstäUda kostnadstäckningsgraderna. Det visar sig nämUgen atl dessa under de senaste åren har legat på i genomsnitt 70 procent. När departemenlsche-

Nr89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

149

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

150

fen nu föreslår 60 procent och i fråga om det inre stödområdet 50 proceni torde det vara tUl fyllest.

Utskottsmajoriteten utesluter inte att det i aUdeles speciella faU kan vara svårt att uppnå den erforderliga koslnadsläckningsgraden. I sådana faU anser vi alt det bör vara möjligt att medge a-wikelse från de angivna koslnadsläckningsnivåerna.

Reservationen 2 handlar om bidragsprocenten. Motioner har väckts
från olika håU. Departementschefen föreslår för sin del att del statliga
slödel skaU utgå med högst 35 proceni av underskottet och med 50
procent inom del inre stödområdet. I propositionen säger statsrådet:
"Om synnerliga skäl föreligger kan-- ytterligare bidrag ifrågakom
ma." Utskottet log fasta på detta och fann skäl tala för att redan nu gå in
för en genereUt sett högre bidragsandel med hänsyn UU de återverkningar
som förslaget i övrigt kan få för kommunerna i koslnadshänseende.
Utskottet föreslår alltså att slalsbidrag skaU utgå med högst 50 procent
och för lokal trafikservice i det inre stödområdet med högst 75 procent.
Därmed följer utskottet bussbidragsutredningens förslag. Motionärerna
har på denna punkt blivit lUlgodosedda.

Mot den bakgrunden förefaUer reservationen 2 obehövlig. Reservanterna har valt en hårdare skrivning, kan man väl säga, och kanske ell mera bestämt ordval, men i sakfrågan är det 50 respektive 75 proceni och där är vi eniga.

"Inom ramen för anvisade medel", som det står i utskottets skrivning - det är det som herr Gustafson i Göteborg anmärkte på - betyder att del blivit ett högsta tal för varje län. Men dessa ramar svarar mol det verkliga behovet, och jag tror inte alt man skall överdriva farhågorna. Jag tror att detta kan vara tUlräckUgt för att klara dessa uppgifter.

1 reservationen 3 föreslås att bidrag med 75 procent i likhet med vad som gäller för det inre stödområdet skall utgå för Irafikservicen på Gotland. Herr Gustafson sade all det råder speciella förhåUanden där, och del kan man väl hålla med om att det gör i många avseenden. Vi som tUlhör utskottets majoritet anser emellerlid inte att jämförelsen är relevant. Del är ändå inre stödområdet, de norrländska kommunerna med sina stora avstånd och låga befolkningstal, som har de verkliga glesbygdsproblemen. Nu får Gotland enligt utskottels förslag högre bidrag än vad som föreslagits i propositionen.

Reservationen 4 handlar om referenslaxa. Där förordar ulskottsmajoriteten som allmän riktpunkt den undre gränsen på ca 10 procent under SJ;s tUlämpade taxa. Reservanterna -vUl att taxan utformas i samråd med Svenska kommunförbundet med anknytning lUl taxor inom flera olika företag. På sikt torde skUlnaden bU aUl mindre när det gäUer taxesätl-ningen. Den tioprocentiga lägre nivån samt möjligheten lUl viss anpassning av referenslaxan när erfarenheter vunnits är ett tUlmötesgående av motionärernas krav från majoritetens sida. Jag tycker inle atl det är någon större skUlnad meUan majoritetens förslag och reservationen.

I reservationen 5 behandlas stödet lUl kollektivtrafiken i skärgårdarna. Man vill atl frågan skaU utredas. Herr Gustafson tyckte all skärgårdskommunerna kommit kläm. Enligt min mening ligger detta utanför del vi nu diskuterar. Båltrafiken i aU ära, men de problemen bör nog lösas i annal

sammanhang. Det finns möjlighet att ur anslaget till enskUt vägunderhåU få bidrag lUl båt- och färjelrafik, men framför aUl är det en fråga som kommer alt tas upp i den regionala trafikplanering som länsstyrelserna nu är i fullt arbete med.

VagnmUsersättnigen viU man i reservationen 6 höja redan nu lUl 3:50 och yrkar därför på ell högre anslag. Jag vUl erinra om att så sent som i höstas höjdes på tUläggsstat beloppet från 2:50 tUl 3 kronor. Vi anser att detta belopp kan bibehåUas. Det gäUer bara tiden fram lUl augusti nästa år, och i vissa faU har högre ersättning redan nu utgått. Jag tror att anslagen räcker tUl för detta behov under nästkommande budgetår.

Den sista reservationen skUjer sig från majoritetens skrivning så UU vida all man vUl ha förslagsanslag i stäUet för reservationsanslag. Vi anser för vår del att det av budgetlekniska skäl är riktigare att ha reservationsanslag. Man får bättre översikt och en ram att håUa sig inom. Vi har också sagt atl anslaget skall beräknas efter de behov som finns. Skulle mot förmodan pengarna inle räcka finns möjlighet lUl tUläggsanslag. I likhet med ulskottsmajoriteten säger reservanterna alt anslaget beräknas efter förändringar som gjorts i förhåUande tUl reservationen.

Socialdemokraterna har i sin strävan alt uppnå enighet på flera punkter tUlmötesgått olika motionärers yrkanden om ytterligare förstärkningar utöver propositionen. När vi ändå fåll flera reservationer, får jag med hänvisning tUl del anförda yrka avslag på reservationerna och bifall tUl utskottets förslag.

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag skaU först ta upp vad utskotlsmajoritetens talesman sade beträffande koUektivtrafiken i skärgårdarna. Herr Hjorth säger alt frågan ligger utanför detta ämne. Ja, öarna ligger utanför fastlandet och del får de minsann känna på. När man nu ger något bättre understöd för olönsamma busshnjer, bör man inle glömma bort de människor som bor i skärgårdarna.

Det finns ett speciellt skäl därtill som vi också uppmärksammat i reservationen. Man tar i delta sammanhang bort det extra skatteutjämningsbidrag som hittills utgått tUl -vissa kommuner för trafikförsörjningen.

Vi har inte bara begärt en ulredning ulan vi har begärt förslag tUl höslriksdagen som gör all skärgårdskommunerna här skaU kunna få stöd i enlighet med grander Uknande dem som gäUer för busstrafiken. Jag tycker alt detta krav är myckel rimUgl. Det förslag som -vi kom med om alt Gofland skulle komma i åtnjutande av samma regler som gäller för del inre stödområdet är också mycket välmotiverat.

Nu säger herr Hjorth all Gotland får mera än vad som angavs i propositionen. Det är inle därför alt det är Golland utan därför all man i princip nu föher bussbidragsutredningens förslag. Del bestämdes liU 50 procent. Vi anser alt det här finns utomordentligt starka skäl för att Golland skaU få 75 procent av bidraget.

I fråga om vagnmUsersältningen tycker vi att det nuvarande anslaget är alldeles otUlräckligt. Det förhåUandet atl utredningen tagil lång lid skall

151

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

152

inte kommunerna behöva hda för. De skaU inte behöva uppleva att de inte får etl någol så när rimligt stöd för sin busstraflk.

Sedan kommer vi, herr lalman, in på intressantare saker. Det gäller koslnadsläckningskravet.

Herr Magnusson i Kristinehamn påpekar att de flesta remissinstanser vill ha detta krav. Ja, men del tyckte de också vid den tidpunkt då herr Magnusson lämnade in sin motion.

Det finns starka skäl att ta bort kostnadstäckningskravet. Del finns administrativa skäl, och man kan även ange del skälet alt kommunerna ändå får betala en så stor del av underskottet.

Vi kommer sedan, herr talman, till frågan om det statliga stödets storlek. Både herr Magnusson och utskottsmajoriletens talesman säger att man här går i linje med vad busstrafikutredningen föreslagit, men det gör man inte. Utredningen talar inte om högst 50 procent eller högst 75 procent ulan säger att bidrag skall utgå med 50 respektive 75 procent. Då säger herr Hjorth: Ja, men det är ju samma siffror och då borde man i stort sett vara nöjd, eftersom båda parter säger 50 och 75 procent. Men observera alt högst 50 proceni kan vara 35 proceni, men säger jag 50 procent är det också 50 proceni. Det är en väsentlig skillnad.

Om man vill göra gäUande alt del inle finns några risker för delta, vill jag peka på det exempel jag tog när det gällde bidrag lill drift av kommunala gator och vägar 1972. Där utgår bidrag med 95 procent, men statsrådet förvandlade förslagsanslaget till ett reservationsanslag och sänkte dessutom bidraget med 15 mUjoner kronor. Kommunerna blev alltså lurade på 15 mUjoner kronor år 1972. De fick inte heller ul 95 procent utan en mycket lägre procentsats. Del är del som är det aUvarliga i sammanhanget. Detta att man inte utan vidare vågar säga ifrån alt då procentsatserna höjs också anslagsbeloppel måste höjas gör all man bUr ännu mer tveksam om vad som ligger bakom.

Nu säger herr Hjorth att jag brukar bli så tacksam när jag får stöd av herr Magnusson i Kristinehamn, och jag har ingenting emot del. I detta fall hade dock de tre oppositionspartierna å ena sidan och vänsterpartiet kommunisterna å andra sidan utan någon som helst kontakt eller överläggning kommit fram tUl samma ståndpunkt i de två viktiga avseenden som jag har nämnt. Det fanns alltså majoritet för att kommunerna skuUe få ett högre bidrag än vad de kommer alt få enligt majoritetens förslag. Det fanns de facto en sådan majoritet i utskottet. Det var då socialdemokraterna viUe ha bordläggning — det respekterar jag och förstår mycket väl. Sedan inledde de förhandlingar med herr Magnusson i Kristinehamn. Det var ett stort mysterium för oss varför han prutade på sin egen motion. Han yrkade avslag på det ena motionsyrkandet och pratade på det andra. Han kunde ju få igenom sina förslag.

Nu har herr Magnusson i Kristinehamn lämnat en mycket intressant förklaring. Man väljer sina partners om man kan få vissa fördelar, säger han. VUka fördelar har herr Magnusson fått genom denna uppgörelse? Den har skett på kommunernas bekostnad och inneburit nackdelar för dem. Del tycker jag inte är något efterföljansvärt sätt att uppträda.

Herr HJORTH (s):

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg började med att tala om skärgårdslrafiken och menar att -vi inte får glömma bort människorna på öarna. Det gör vi inte heUer från socialdemokraternas sida. Men vi tycker ändå det är en viss skillnad på båtar och bussar och att den frågan hör hemma i det regionala trafikplaneringsarbele som pågår. Det är en stor och komplicerad fråga som man väl får försöka lösa i samband med de trafikförsörjningsplaner som nu görs upp både på regional och på lokal

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

Herr Gustafson i Götteborg kom sedan in på förhåUandena på Gotland och sade att starka skäl talade för det högre bidraget där. Jag kan inle finna det motiverat att ge Gotland det högre statsbidraget för sin trafik. Med samma berättigande kunde väl då också andra delar utanför del inre stödområdet stäUa samma krav. På Gotland har man ju inle problem med stora avstånd, del är relativt nära lUl etl välutvecklat servicecentram i Visby.

Herr Gustafson tog också upp frågan om vagnmUsersältningen. Från år 1972 har del högre bidraget med 3 kronor per mU utgått, och i betydande utsträckning utgår redan nu ell ännu högre belopp. Jag kan inte finna någon anledning lUl ändring när vi står i begrepp all övergå lill ett nytl syslem. Det blir sannolikt en omstrukturering i samband med övergången tUl det nya. En viss nödvändig sanering i branschen kunde kanske försväras eller fördröjas om vi generellt gick in för ett högre belopp nu.

Så var del kostnadsläckningama. Det gäller här att verkligen tUlvarata möjligheterna att samordna den aUmänna resandetrafiken med särskUda transporluppdrag, t. ex. skolskjutsar, och få en god awägning mellan Irafikunderlag och trafikresurser. Man får på så sätt en rationellt utformad trafik. De förslagna kostnadstäckningskraven kan inte anses obUliga. De får också anses vara en viss press atl få fram rationeUa trafiklösningar. Man kan också se det som en rättvisefaklor för att få likartade förhållanden i landet.

Sedan kommer herr Gustafson i Göteborg återigen in på stödels storlek. Han säger atl del är orättvist mot kommunerna. Jag vill inle påstå atl man kan lägga in den tolkningen i detta. Vi tycker nog att dessa 50-75 procent skaU utgå. Beloppets storlek överensstämmer med det bussbolagutredningen föreslog. Där hade man som utgångspunkt det här högre bidraget med 50 och 75 procent.

Sedan vUl jag understryka att man kommer atl bygga anslagsbeloppen på de krav som kommer från kommunerna när man får göra upp de här trafikförsörjningsplanerna. Jag tror nog att herr Gustafson oroar sig alldeles i onödan.

Slutligen kan herr Gustafson inte riktigt smälla all vpk gick med socialdemokraterna. Herr Gustafson får inte ge upp hoppet. Nästa gång är det kanske herr Gustafsons tur atl få vpk:are med sig.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman!   Herr Gustafson i Göteborg stäUde frågan om vad som ligger bakom alt jag och socialdemokraterna i utskottet har kommit

153

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag tiU viss busstrafik, m. m.

överens om en skrivning. Det verkar som om det inle tidigare hade förekommit i sådana sammanhang atl dylika saker sker. Jag måste nog säga alt under den tid jag varit med i riksdagen och även tillhört trafikutskottet så har jag kommit underfund med att det inte alls är ovanligt atl sådana här saker inträffar. Det förekommer sammanskriv-ningar, och det förekommer också atl man släpper på motionskrav. 1 detta fall tycker jag atl skillnaden meUan utskottets skrivning och våra motionskrav inte är större än att vi med gott samvete kan föha utskottet.

Det är rikligt som herr Gustafson i Göteborg säger att remissinstansernas yttrande fanns tiU förfogande när vi skrev vår motion. Vi tog hänsyn tUl vad Svenska kommunförbundet hade sagt. Det som var avgörande för vårt ståndpunktstagande när det gäUer kostnadstäckningsgraden var ju vår grandsyn på trafikpolitiken: de trafikpolitiska åtgärderna skall inte utformas utifrån företagsekonomiska synpunkter ulan med hänsyn tUl sociala aspekter.

När vi sedan resonerat om detta har jag böjt mig för vissa saker som jag ändå tycker bör vägas in i sammanhanget. Man kan ha ell behov av ett visst påtryckningsmedel i de faU kommunerna inte bedriver sin trafik rationeUl. Även om jag inle tror att della är en aUmän tendens hos kommunerna så kan det finnas sådana fall. Jag vUl då poängtera del jag sade förut, att i de faU man inle når upp lUl kostnadstäckningsgraden kan man - om det anses nödvändigt — ändå få högre belopp.

Jag viU också peka på vad herr Hjorth sade, alt enligt de undersökningar som gjorts av bussbidragsutredningen så kom man fram till alt den genereUa koslnadsläckningsgraden för bidragsberättigad trafik förut har legat på 70 procent. Det skuUe faktiskt innebära att det finns en viss marginal här.

Jag tycker alltså att jag kan motivera mitt stäUningstagande. Jag tycker att det är riktigt att man väljer sina partners i politiska framträdanden. Kan man gemensamt uppnå framsteg genom att som nu åstadkomma förbättringar från propositionens skrivning så tycker jag att delta är bra.

154

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Får jag först säga några ord med anledning av det som herr Hjorth anförde beträffande Gotland. Herr Hjorth säger att Gotland inle har de stora avstånden. Men det är ju ell myckel stort avstånd mellan Gotland och fastlandet, och det är väl inle obekant atl detta förhållande har skapat utomordentligt stora problem på Gotland. Därför finns del anledning för oss alt ta alldeles speciella hänsyn till situationen på Gotland. Man har där svårigheter med sin företagsamhet och över huvud taget med alt få sin försörjning på ön, och vi har inte lyckats åstadkomma jämställdhet med oss för gotlänningarna när det gäUer avstånden. Därför borde det vara rimligt att samma regler skulle gälla för Gotland som för det inre stödområdet när det gäller bussbidrag, framför allt med tanke på de — låt mig uttrycka det så — attentat som busstrafiken på Gotland varit utsatt för tidigare. Man hotade då med alt lägga ner hela bussttrafiken. Del hade nämhgen skett en kommunsammanslagning, så alt Golland blev en kommun, och då menade man att

staten inte hade något som helst intresse för busstrafiken där. Detta hot har vi nu lyckats a-wärja, men del finns fortfarande myckel stora skäl för att hjälpa Gotland.

Jag har hört att socialdemokraterna givit ut en hten broschyr om Gotland, som jag tyvärr inte har haft tUlfäUe att läsa. Det sägs emeUertid alt man där räknar upp en hel del saker som man vUl göra för Gotland. Tänk om man där hade kunnat ta med också detta! Då hade vi kunnat få det genomfört.

Vidare säger herr Magnusson i Kristinehamn att det förekommer alt man frånlräder motionskrav. Javisst är det så. Om man inte kan få igenom aUt vad man motionerar om kan man vara -villig atl kompromissa och nöja sig med att få en mindre del genomförd, om man kan få hjälp med det. Men jag har aldrig varit med om atl ett parti som har motionerat om något och kan få igenom sitt krav därför alt det finns en majoritet för del i utskottet säger: Nej, del här går inte an — nu måste vi pruta på vår molion för annars går den igenom.

Jag tycker atl partier skall väcka sina motioner i akt och mening att de skaU kunna bifallas helt, inte att de skaU känna sig föranlåtna att pruta ner sina krav bara därför att de heUre vUl ha ett annat säUskap vid beslutsfattandet.

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade: Propositioner stäUs först punktvis beträffande ulskollets hemställan jämte därlUl hörande motivering och därefter beträffande utskottets motivering i övrigt.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr I av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaUer   trafikulskollets   hemställan   i

betänkandet nr 13 punkten 3 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   155

Nej -  149

Avslår —      2

155

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaUer   trafikutskottets   hemslällan   i

belänkandet nr 13 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  154

Nej  -  150

Avstår -      2

Punkten 5

Propositioner gavs på bifaU lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 13 punkten 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   154

Nej  -   151

Avstår -       2

156

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson.i Göteborg begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   trafikutskottets  hemställan   i     Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstrafik, m. m.

betänkandet nr 13 punkten 6 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -   155

Nej  -   150

Avstår —      2

Punkten 7

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 5 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   Irafikulskollets   hemslällan   i

belänkandet nr 13 punkten 8 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 5 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  154

Nej  -  150

Avslår  —       2

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 6 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaUer   Irafikulskollets  hemställan   i

betänkandet nr 13 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

157

Nr 89

Onsdagen den 16 maj 1973

Bidrag till viss busstiafik, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   155

Nej  -   150

Avstår —      2

Punkterna 10-12

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkter hemställt.

Utskottets motivering i övrigt

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering i övrigt, dels utskottels motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 7 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren godkänner trafikutskottets motivering i övrigt

i betänkandet nr 13 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   godkänt   utskottets motivering med  den

ändring däri som föreslagits i reservationen nr 7 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   155

Nej  -  150

Avstår —       2

§  6  Föredrogs

InrUcesutskottets betänkanden

Nr 18 i anledning av propositionen 1973:99 med förslag tUl kungöreL se om ändring i statens pensionslöneförordning (1959:286), m. m.

Nr 20 i anledning av propositionen 1973:116 med förslag till godkännande av överenskommelse meUan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg lUl den nordiska överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna

Nr 21 i anledning av propositionen 1973:108 med förslag Ull lagom ändring i utiänningslagen (1954:193)

158

Civilutskottels belänkande

Nr 22 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 7 Herr tredje vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan            Nr 89

för morgondagens sammanträde skulle civUulskottets betänkanden nr         Qnsdaeen den

18-20  och  kullurutskottels betänkande  nr 26  i nu angiven ordning 16 mai 1973

uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.                                   

§ 8 Kammaren åtskUdes kl. 21.42.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert