Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:88

Onsdagen den 16 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 1990 tUl finansutskottet,

nr 1991 till skarteutskottet,

nr 1992 tUl finansutskottet,

nr 1993 punkten 4 till skalteutskottet och i övrigt lill finansutskot
tet,

nr 1994 tUl finansutskottet,

nr 1995 punkten 1 till skatteutskottet och i övrigt till finansutskot
tet,

nr 1996 tUl skalleulskotlet,

nr 1997 och 1998 Ull finansutskottet samt

nr 1999 liU skatteutskottet.

§ 3 Föredrogs, men bordlades åter skalteutskoltets betänkanden nr 37 och 40, kullurutskottels betänkande nr 26 saml civilutskottets betänkanden nr 18-20.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

§ 4 Vissa organisations-och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Föredrogs försvarsutskollels belänkande nr 16 med anledning av dels propositionen 1973:1 angående anslag m.m. för budgetåret 1973/74 inorn försvarsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner, dels propositionen 1973:75 angående vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner.

• Herr TALMANNEN yttrade:

I fråga om della betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (del militära försvarels och civilförsvarets fortsatta inriktning)

I propositionen 1973:1 bilaga 6 hade Kungl. Maj:l (s. 8-34 i utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 3 januari 1973) föreslagit riksdagen all godkänna de riktlinjer för del militära försvarets och civilförsvarets fortsatta inriktning som departementschefen angett.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

1 della sammanhang hade behandlats motionerna

beträffande säkerhels- och försvarspolitiken 1973:1125 av herr Wedén (fp), såvitt nu var i fråga,

beträffande det militära försvarets utveckling

1973:1115 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vilken hemställts alt riksdagen skuUe uttala sig för

1. en försvarsordning byggd på folkförsvarets principer, bestående av etl lerrilorialförsvar av lokala och mobila enheter samt etl gränsförsvar,

2. all satsningen på Viggen-projektet avbröts,

3. att militärutgifterna under budgetåret 1973/74 nedlrappades med minst 2 000 miljoner kronor,

4. att samtliga militära utgifter uppfördes under 6:e huvudtiteln,

1973:1121 av herr Petersson i GäddvUc (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) i vilken hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:l på nytt framhöll vUcten av att de nu så angelägna ralionaliseringsåtgärderna underlättades, i första hand genom tillhandahållande av rörlig kredit för kapitalkrävande investeringar,

1973:1125 av herr Wedén (fp) såvill avsåg hemslällan att riksdagen beträffande de allmänna riktlinjerna för del militära försvarels inriktning godkände vad i molion anförts, innebärande bl. a. en höjning av planeringsramen beträffande det militära försvaret för perioden 1973/74 till 1977/78 i jämförelse med regeringens förslag från 34 520 miljoner kronor i prislägel februari 1972 lill 36 000 mihoner kronor,

1973:1663 av herr Bohman m. fl. (m) i vilken, med hänvisning lill motionen 1973:241, såvitt nu var i fråga, hemställts all riksdagen skuUe besluta

1. atl för perioden 1973/74-1977/78 godkänna en planeringsram för del militära försvaret om 36 245 miljoner kronor i prisläget februari 1972, innebärande en höjning med 1 725 miljoner kronor,

2. all tilldela försvarets myndigheler en rörlig kredit all användas för rationaliseringsinvesleringar och all återbetalas med hjälp av rationalise-' ringsvinslerna,

1973:1666 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemställan atl riksdagen skulle besluta

1. all godkänna vad i motionen anförts beträffande det mUitära försvarets inriktning och att för perioden 1973/74 till 1977/78 godkänna en planeringsram för delsamma om 36 090 miljoner kronor i prislägel februari 1972, innebärande en höjning i jämförelse med regeringens förslagom 1 570 miljoner kronor,

2. att av Kungl. Maj:t begära förslag Ull höslriksdagen beträffande en rörlig kredit lill försvarels myndigheler.

beträffande civilförsvarets utveckling 1973:897 av herr Lindkvist och fru Theorin (s)

1973:1125 av herr Wedén (fp), såvill nu var i fråga,

beträffande priskompensalion för del militära försvaret och civilförsvaret

1973:635 av herr Enskog m. fl. (fp, c) såvill avsåg hemslällan atl riksdagen beslutade atl uppdra åt Kungl. Maj:l att framlägga förslag om en ny priskompensation i stället för nu tillämpat nelloprisindex,

1973:1125 av herr Wedén (fp) såvill avsåg hemställan all riksdagen skulle för del första bifalla regeringens förslag beträffande anvisningar till prisregleringar för det militära försvaret och civilförsvaret för budgetåret 1973/74, för det andra anhålla om ytterligare prisregleringsanslag för budgetåret 1972/73 på tilläggsstat på grund av den ofullständiga täckningen enligt nu gällande regler för innevarande budgetår saml för del tredje anhålla om tillsättande av snabbutredning beträffande pris- och lönekompensalionssyslemet för försvaret i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

1973:1663 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avsåg hemslällan att riksdagen skulle besluta att full ersättning för inträffade pris- och koslnadsslegringar skuUe utgå i enhghet med vad som angivits i motionen saml

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörandeförsvaret

1973:1666 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemslällan alt riksdagen skulle besluta att hos Kungl.' Maj:l begära förslag till höslriksdagen beträffande ell bättre priskompensationssystem.

Utskottet hemställde

A. beträffande säkerhets- och försvarspolitiken

1. all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1125 såvitt avsåg anhåUan om viss mformation,

2. att riksdagen godkände de rikthnjer som departementschefen angett,

B. beträffande det mihtära försvarets inriklnmg

1. alt riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1115,

2. att riksdagen i fråga om rörlig kredit för investeringar i rationali-seringssyfle med anledning av motionerna 1973:1121, 1973:1663 och 1973:1666, sistnämnda båda motioner i denna del, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionerna 1973:1125, l973:i663och 1973 :1666 i denna del godkände de riktlinjer för del militära försvarels fortsatta inriktning som departementschefen angett,

C. beträffande civUförsvarels inriktning

1. atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:897,

2. all riksdagen med bifall lill Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:1125 i denna del godkände de riktlinjer för civUförsvarels fortsatta inriktning som departementschefen angett,

D. att riksdagen beträffande priskompensalion för del mUitära

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

1973:635,

försvaret och civilförsvaret skuUe avslå motionerna 1973:1125, 1973:1663 och 1973:1666 i denna del.

Reservationer hade avgivits

I, beträffande det militära försvarets fortsalla inriktning av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) som ansett all utskottet under B 3 bort hemställa,

alt riksdagen med anledning av Kungl, Maj:ls förslag och motionerna 1973:1125, 1973:1663 och 1973:1666 i denna del som sin mening gav Kungl, Maj:t UU känna vad reservanterna anfört om det militära försvarets fortsatta inriktning.

2, beträffande priskompensalion för det mUilära försvaret och civilförsvaret av herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Pettersson i Kvänum (c), Öhvall (fp) och Glimnér (c) saml herr tredje vice talmannen Virgin (m) som ansett att utskottet under D bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:635, 1973:1125, 1973:1663 och 1973:1666 i denna del som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Punkten 2 (ramberäkningar för budgetåret 1973/74 m. m.)

1 propositionen 1973:1 bilaga 6 (s. 35-50) hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1973/74 fastställa utgiftsramen for det militära försvaret tUl 7 381 945 000 kronor och för civilförsvaret UU 136 810 000 kronor,

2. bemyndiga Kungl. Maj:l alt vid behov medge överskridande av civilförsvarets utgiftsram för budgetåret 1973/74 med ett belopp av högst 8 000 000 kronor för att fullföha gjorda åtaganden beträffande bidrag lill skyddsrumsbyggande m. m.,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t atl justera utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret för budgetåret 1973/74 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1972/73,

4. bemyndiga Kungl. Maj:l att i enlighet med vad departementschefen anfört under budgetåret 1973/74 medge överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret om del behövdes av beredskaps- eller konjunkturskäl,

5. godkänna vad departementschefen förordat beträffande förmåner åt värnpliktiga,

6. anta del vid propositionen 1973:1 bilaga 6 fogade förslaget till lag om ändring i famihebidragsförörd ningen (1946:99),

7. medge atl del senast för budgetåret 1967/68 anvisade investeringsanslaget Markförvärv för nya förläggnings- och övningsområden för Svea livgarde och Svea ingenjörregemente fick disponeras även under budgetåret 1973/74.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

beträffande det militära försvaret

1973:635 av herr Enskog m. fl. (fp, c) såvitt avsåg hemställan alt riksdagen beslutade att uppdra åt Kurigl. Maj:t

1. alt, om det av sysselsällningsskäl visade sig nödvändigt, på tilläggsslal framlägga förslag om ytterligare medel för materielbesläll-ningar ulan återbetalningsskyldighet intill ett belopp av 100 miljoner kronor,

2. atl under ett år inskränka repetilionsutbildningen, medförande en besparing på ca 80 miljoner kronor utöver Kungl. Maj:ls förslag,

3. att använda inbesparade ca 80 mUjoner kronor för nödvändig materielanskaffning,

1973:1 125 av herr Wedén (fp) såvill avsåg hemställan att riksdagen för budgetåret 1973/74 fastställde utgiftsramen för det militära försvaret till 7 482 miljoner kronor, innebärande ett med 100 miljoner kronor förhöjt belopp i jämförelse med regeringens förslag,

1973:1663 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avsåg hemställan att riksdagen skulle besluta atl för budgetåret 1973/74 fastställa utgiftsramen för det mUilära försvaret lill 7 578 miljoner kronor, innebärande en ökning av basbeloppet med 206 miljoner kronor,

1973:1666 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemställan att riksdagen skulle besluta alt för budgetåret 1973/74 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till 7 482 miljoner kronor, innebärande en ökning av basbeloppet med 100 miljoner kronor,

beträffande civilförsvaret

1973:1124 av herr Strindberg m. fl. (m, c) i vilken hemställts att riksdagen beslutade fastställa utgiftsramen för civilförsvaret till 128,2 miljoner kronor för budgetåret 1973/74,

1973:1 125 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemställan atl riksdagen för budgetåret 1973/74 fastställde utgiftsramen för civilförsvaret liU 150 miljoner kronor, innebärande ett i jämförelse med regeringens förslag med 13 miljoner kronor förhöjt belopp,

1973:1666 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemslällan att riksdagen skulle besluta alt för civilförsvaret fastställa en utgiftsram om 141 miljoner kronor, innebärande en ökning i jämförelse med regeringens förslag om 4 miljoner kronor, samt

i fråga om förbättrade värnphklsförmåner 1973:638 av herr Svanström m. fl. (c).

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Utskottet hemställde

A. beträffande ramberäkningen för del militära försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

1. att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionerna 1973:1125, 1973:1663 och 1973:1666 denna del för budgetåret 1973:74 fastställde utgiftsramen för det mUilära försvaret till 7 381 945 000 kronor,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:635 såvitt avsåg uppdrag åt Kungl. Maj:l att föreslå medel på tilläggsslal för budgetåret 1973/74,

3. att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:635 såvill avsåg uppdrag åt Kungl. Maj:l alt omfördela ca 80 miljoner kronor från repetilionsul-bildning lill materielanskaffning,

B. beträffande ramberäkningen för civUförsvaret

1. atl riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på
motionerna 1973:1124, 1973:1125 och 1973:1666, sistnämnda båda
motioner i denna del, fastställde utgiftsramen för civilförsvaret till
136 810 000 kronor,

2. alt riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t alt vid behov medge
överskridande av civilförsvarets utgiftsram för budgetåret 1973/74 med
ett belopp av högst 8 000 000 kronor för att fuUföha gjorda åtaganden
beträffande bidrag tih skyddsrumsbyggande m. m.,

C. beträffande jämkning av utgiftsramar

1. att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att justera utgiftsramarna för del mUilära försvaret och civilförsvaret för budgetåret 1973/74 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1972/73,

2. att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t alt i enlighet med vad departementschefen anfört under budgetåret 1973/74 medge överskridande av utgiftsramarna för det mUitära försvaret och civUförsvaret om det behövdes av beredskaps- eller konjunkturskäl,

D. beträffande förbättrade värnpliktsförmåner

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:638,

2. atl riksdagen godkände vad departementschefen förordat,

3. att riksdagen skulle anta del vid propositionen 1973:1 bilaga 6 fogade förslaget till lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99),

E. alt riksdagen beträffande utnyttjande av äldre anslag medgav att
det senast för budgetåret 1967/68 anvisade invesleringsanslaget Markför
värv för nya förläggnings- och övningsområden för Svea livgarde och Svea
ingenjörregemente disponer-ades även under budgetåret 1973/74.

Reservationer hade avgivits

3. beträffande ramberäkningen för del militära försvaret av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) som ansett att utskottet under A 1 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1973:1663 i denna del samt med anledning av Kungl. Maj:ls förslag, motionen 1973:1125 och motionen 1973:1666, båda motionerna i denna del, för budgetåret 1973/74 fastställde utgiftsramen för del mUitära försvaret till 7 587 945 000 kronor, varav 7 109 590 000 kronor utgjorde basbelopp i prisläge februari 1972,

4. beträffande ramberäkningen för del militära försvaret av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Pettersson i Kvänum (c), Öhvall (fp) och Glimnér (c) som ansett atl utskottet under A 2—3 bort hemstäUa,

2. atl riksdagen med bifall lUI motionen 1973:635 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om beställningsbemyndigande och medel på tilläggsstat för beställningar av materiel lill det militära försvaret,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1973:635 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om en omfördelning av medel från repetilionsulbildning lill materielanskaffning för del militära försvaret.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

5. beträffande ramberäkningen för civilförsvaret av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) som ansett alt utskottet under B 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:1124 och med anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1973:1125 och 1973:1666 i denna del fastställde utgiftsramen för civUförsvaret till 139 410 000 kronor, varav 128 240 000 kronor utgjorde basbelopp i prisläge februari 1972.

Punkten 10 (arméförbandens 1973/74-1977/78)

inriktning för perioden

Kungl. Maj:t hade genom propositionen 1973:1 bilaga 6 (s. 58-64) berett riksdagen tUlfälle att ta del av vad departementschefen anfört om den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet Arméförband.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

beträffande inriktningen i stort

1973:1125 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemställan atl riksdagen beslutade om den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet Arméförband i enlighet med vad som i motionen angivits (och i samband därmed tUl ledning och förbandsverksamhet anvisade ett förslagsanslag av 1 651 000 000 kronor, vilket innebar en besparing med 80 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag),

1973:1663 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avsåg hemställan att riksdagen skulle besluta all godkänna den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet i enlighet med vad i motionen angivits.

beträffande hemvärnet

1973:634 av herr Karl Bengtsson i Varberg (fp) i vilken hemslällts atl riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde atl hemvärnssamariterna snarast försågs med nödvändig beklädnadsutruslning,

1973:1119 av herr Oskarson m.fl. (m, s) i vilken hemställts all riksdagen beslutade atl hos Kungl. Maj;t anhålla atl åtgärder vidtogs för all hemvärnet, främst samariterna, tUldelades materiel och utrustning i

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen,

1973:1666 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemställan alt riksdagen skulle besluta alt av Kungl. Maj:t begära förslag lill höstriksdagen om en förbättring av hemvärnels ulrustning.

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen med avslag på motionerna 1973:1125 och 1973:1663 i denna del godkände den inriktning för arméförbandens utveckling under perioden 1973/74-1977/78 som departementschefen angett,

2. atl riksdagen angående utrustning till hemvärnet skulle avslå motionerna 1973:634, 1973:1119 och 1973:1666, sistnämnda molion i denna del.

Reservation hade avgivits

6. beträffande arméförbandens inriktning för perioden 1973/74-1977/78 av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (ni) som ansett atl utskottet bort hemställa,

1. atl riksdagen med anledning av vad departementschefen anfört och motionerna 1973:1125 och 1973:1663 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj;t Ull känna vad reservanterna anfört om inriktningen för arméförbandens utveckling under perioden 1973/74-1977/78,

2. att riksdagen angående utrustning till hemvärnet med anledning av motionerna 1973:634, 1973:1119 och 1973:1666, sistnämnda motion i denna del, som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört.

Punkten /2 (,'\rméförband: Materielanskaffning)

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:75 under punkten B 2 (s, 40—44 i utdrag av stalsrådsprotokollel över försvarsärenden för den 16 februari 1973) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl, Maj:t att medge att bestäUningar av materiel m, m, för arméförband fick läggas ut inom en kostnadsram av 850 000 000 kronor, dels lill Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 197 3/74 anvisa ett förslagsanslag av 536 900 000 kronor,

1 detta sammanhang hade behandlats rnotionen 1973:1623 av herr Oskarson (m) vari hemställts att riksdagen beslutade alt anslå 5 miljoner kronor för uniformsutrustning till hemvärnssamariter och hemvärnslot-lor.

Ulskollet hemställde

1, att riksdagen bemyndigade Kungl, Maj:t att medge alt beställningar av materiel m, m, för arméförband fick läggas ut inom en kostnadsram av 850 000 000 kronor,

2, atl riksdagen med bifall lill Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:1623 till Arméförband:Materielanskaffning för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 536 900 000 kronor.

Reservation hade avgivits

7, beträffande hemvärnets ulrustning av hert Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) som — vid bifall till reservationen nr 3 - an.sett all utskottet under 2 bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1973:1623 och med anledning av Kungl, Maj:ts förslag till Arméför-band: Materielanskaffning för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 541 900 000 kronor.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Punkten 15 (marinförbandens 1973/74-1977/78)

inriktning för perioden

Kungl. Maj:t hade genom propositionen 1973:1 bilaga 6 (s. 74-79) berett riksdagen tillfälle att la del av vad departementschefen anfört om den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet Marinförband.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1125 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemslällan att riksdagen beslutade om den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet Marinförband i enlighet med i motionen anförda riktlinjer,

1973:1663 av herr Bohman m. fl. (m) såvill avsåg hemslällan att riksdagen skulle besluta att godkänna den fortsalla inriktningen av huvudprogrammet i enlighet med vad i motionen angivits.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med avslag på motionerna 1973:1125 och 1973:1663 i denna del godkände den inriktning för marinförbandens utveckling under perioden 1973/74-1977/78 som departementschefen angett.

Reservation hade avgivils

8. beträffande marinförbandens inriktning för perioden 1973/74-1977/78 av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) som ansett att utskottet bort hemställa,

alt riksdagen med anledning av vad departementschefen anfört och motionerna 1973:1125 och 1973:1663 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om inriktningen för marinförbandens utveckling under perioden 1973/74-1977/78.

Punkten 20 (flygvapenförbandens inriktning för perioden 1973/74-1977/78)

Kungl. Maj:l hade genom propositionen 1973:1 bilaga 6 (s. 89—94) berett riksdagen tillfälle atl la del av vad departementschefen anfört om den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet Fiygvapenförband.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

beträffande inriktningen i stort

1973:1125 av herr Wedén (fp) såvitt avsåg hemställan att riksdagen beslutade om den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet Flygvapenförband i enlighet med vad som i motionen angivils,

1973:1663 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avsåg hemställan all

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

riksdagen skulle besluta alt godkänna den fortsatta inriktningen av huvudprogrammet i enlighet med vad i motionen angivils,

beträffande studier av ett eventuellt nytt flygplan efter 37 Viggen 1973:1664 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt avsåg hemslällan alt studierna för ell eventuellt nytl flygplan efler 37 Viggen avbröts (och att forskningsanslaget till flygvapenförbanden nedräknades med minst den i propositionen för studier till etl eventuellt nytt flygplan redovisade summan om 4 000 000 kronor för budgetåret 1973/74).

Ulskotlel hemställde

alt riksdagen med avslag på motionerna 1973:1125, 1973:1663 och 1973:1664 i denna del godkände den inriktning för flygvapenförbandens utveckling under perioden 1973/74-1977/78 som departementschefen angett.

Reservation hade avgivits

9. beträffande flygvapenförbandens inriktning för perioden 1973/74—1977/78 av herr Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) som ansett att utskottet bort hemställa,

atl riksdagen med anledning av vad departementschefen anfört och motionerna 1973:1 125 och 1973:1663 i denna del samt med avslag på motionen 1973:1664 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservantema anfört om inriktningen för flygvapenförbandens utveckling under perioden 1973/74-1977/78.

Punkten 24 (Flygvapenförband: Forskning och utveckling)

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:75 under punkten D4 (s. 53—56) föreslagit riksdagen alt dels bemyndiga Kungl. Maj:t att medge atl forskning och utveckling för flygvapenförband fick beställas inom en kostnadsram av 286 700 000 kronor, dels till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 391 600 000 kronor.

I della sammanhang hade behandlats motionen 1973:1664 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari i denna del hemslällts all forskningsanslaget till flygvapenförbanden nedräknades med minst den i propositionen för studier till ett eventuellt nytl flygplan redovisade summan om 4 000 000 kronor för budgetåret 1973/74.

Utskottet hemställde

1, att riksdagen bemyndigade Kungl, Maj:t att medge all forskning och utveckling för flygvapenförband fick beställas inom en kostnadsram av 286 700 000 kronor,

2, atl riksdagen med bifall lill Kungl, Maj:ls förslag och med avslag på motionen 1973:1664 i denna del till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1973/74 anvisade ell förslagsanslag av 391 600 000 kronor.

Punkten 35 (Arméförband: Anskaffning av anläggningar)

1 propositionen 1973:75 hade Kungl, Maj:l under punkten III 1 (s, 98—103) föreslagit riksdagen att medge atl Bodens garnisons skjulfält vid Kusträsk utvidgades i enlighet med vad departementschefen angett,

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1973:1664 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari i denna del hemställts all riksdagen skulle avslå Kungl, Maj:ts förslag om utvidgning av skjutfällel i Kusfors,

Utskottet hemställde

alt riksdagen med avslag på motionen 1973:1664 i denna del medgav alt Bodens garnisons skjulfält vid Kusträsk utvidgades i enlighet med vad departementschefen angett.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Låt mig börja med att citera ur det betänkande som vi nu behandlar:

"För atl denna" — vårt lands — "neutraliletspoUtik skall vara trovärdig och realistisk måste den genomföras med stabil pohtisk inriktning och med stöd av etl totalförsvar som är avpassat och uppbyggt för atl värna vårt oberoende, i första hand genom atl vara fredsbevarande. Tilltron till neulraUtetspohtiken kräver all hela landet kan försvaras och atl försvaret kan avpassas UU skilda lägen och möta olika hot och

angripare,---- Totalförsvaret bör vara så organiserat alt del slår klart

för en angripare att han kommer atl möta folkets samlade motstånd,"

Detta slogs fast av förra årets riksdag, och det råder enighet i försvarsutskottet om detta vUket framgår av ulskollets betänkande nr 16,

Enligt en i dagarna publicerad enkät vill också svenska folkels stora flertal atl vårt land skall ha etl starkt försvar, Ell observandum i enkäten borde vara nedgången i försvarsvihan bland ungdomen. Har samhället i allmänhet och skolan i synnerhet på ett rikligt sätt klargjort totalförsvarets viktiga funktion att långsiktigt vara etl värn för vår frihet och för en fredlig utveckhng i vår del av väriden?

Statsrådet Sven Andersson gör i årets statsverksproposition den bedömningen atl del inträtt en situation som kan innebära föratsätlningar för alt uppnå ell mera varaktigt tillstånd av avspänning och samarbete i Europa. Statsrådet anser vidare all sannolikheten för ett krig i Europa nu är liten. Men han framhåller i meningen efler alt av della kan man inle dra slutsatser om hur sannolikheten för krig blir i framtiden.

Utskottet har samma uppfattning och fastslår att bedömningen av krigsrisker och politisk utveckling med rimhg grad av säkerhet endast kan avse en relativt nära framtid och därför inle bör läggas till grund för den långsiktiga försvarsplaneringen. En anpassning till vad som sker pä längre sikt kan man endast göra genom att beakta skUda, var för sig länkbara och rimhga ulveckhngar.

Del är lyvärr så atl avspänningslendenserna i Europa ännu inte tagil sig uttryck i någon minskning av de mihtära maktmedlen. Under de sista dagarna har vi fått ytterligare belägg för del genom vad vi kunnat läsa i

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

SIPRI:s senaste årsbok.

Statsrådet Alva Myrdal har också i en skrift, "Spelet om nedrustningen", där förordet är daterat i januari i år, sökt göra en summering av tio års nedrustningsförsök. Underrubriker i skriften är t. ex. "Den ständigt ökande upprastningen" och "De misslyckade nedrastningsförsökens historia". Skriften bör läsas av alla som önskar bilda sig en realistisk uppfattning om det aktueUa mihtärpohtiska läget i världen.

Alva Myrdal är en av de svenska politiker som sysslat mest med frågor som gäller ländernas upprastning och nedrastning. Alva Myrdal tror inte på talet om nedrustning i världen. Ändå vill andra politiker använda nedrustningen som argument för alt begränsa vårt eget försvar. Inom moderata samUngspartiet är vi överens med Alva Myrdal då hon avslutningsvis skriver; "Vad vi behöver är etl FN, som är uppbyggt som etl tekniskt sett mycket mer kompetent organ — uppbyggt också på ett ökat ömsesidigt förtroende meUan dess medlemmar — för att effektivt motverka vapnens, krigens och våldels mäktiga krafter som nu griper omkring sig i vår värld." Detta tänkta FN ser inle Alva Myrdal som en realitet inom överskådlig lid. Del är säkerligen bl. a. därför som det sista kapitlet i skriften har rubriken "Hopp mot bättre velande - avslutande anmärkningar".

Tyvärr nödgas nog alla instämma i Alva Myrdals bittra slutsats, anförd i skriften: "För stormakterna har nedrustning blivit ett objekt för super-försäljningsteknik — i själva verket för atl få de mindre nationerna atl acceptera restriktioner som de själva, åtminstone hittills, inte varit villiga att acceptera."

Både SIPRI:s årsbok och Alva Myrdals skrift ger belägg för atl, hur varma förhoppningar man än vUl ha om framgång för strävandena mot avspänning och verklig avrustning, är det dock nödvändigt för en liten alliansfri stat att ständigt vara medveten om de framtida riskerna och handla därefter.

Det gäller för vårt lands ansvariga pohtiker atl även i vad som ytligt sett kan synas som avspänningslider viha och våga klargöra för svenska folket atl utveckling och anskaffning av försvarsmateriel hksom utbUdning av personal, som på ett effektivt sätt skall använda materielen, lar många år; alt ell fullgott värn för vår säkerhet är ett långsiktigt arbete, eller med andra ord alt ovissheten om framtiden kräver fortlöpande försvarsansträngningar för alt ge trygghet för kommande år.

Herr talman! Det torde numera inte finnas några delade meningar om att det försvarsbeslut för de närmaste fyra fem åren som socialdemokraterna med kommunisternas röslstöd genomdrev förra året innebär en fortgående nedgång i vår försvarsförmåga. Försvarels problem i dag är alt anpassa sig till en sjunkande ekonomisk nivå och att genom snabba besparingar göra det möjligt all upprätthålla en viss handhngsfrihet beträffande del försvar som kommer all finnas kvar på 1980-talet. För detta mycket besvärliga omställningsarbete finns det inga långsiktiga planer. Alla de kostnadsnivåer som på begäran av regeringen utreddes som grund för den senaste försvarsutredningen och för förra årets försvarsbeslut hade högre kostnadsramar. Inte heller tiU detta års försvarsbeslut har man hunnit få fram etl fullgott operativt underlag

byggt på föreslagen anslagsnivå. ÖB anser sig dock kunna konstalera att planeringen, så långt den nu hunnit, entydigtvisär på en avsevärt minskad krigsorganisation. Vid 1980-lalels början har de viktigaste krigsorganisatoriska enheterna reducerats med ca 50 proceni av nuvarande antal, i vissa fall ännu mer.

ÖB framhåller vidare att försvarets krigsavhållande effekt successivt avtar. Möjhghelen att avvärja invasion minskar. Riskerna för överraskande anfall ökar.

Den minskade materielanskaffningen medför också på sikt atl möjligheterna att inom landet utveckla och producera tekniskt kvalificerad försvarsmateriel reduceras. Även delta är allvarligt för ett aUiansfritl land som vårt.

Utöver den alltför låga planeringsramen anser överbefälhavaren all nuvarande priskompensationssystem, nelloprisindex, behöver omprövas. Han säger atl utveckhngen av löner och priser har lett tUl en sådan sänkning av köpkraften att programplaneringen inte kan genomföras med tidigare studier och utredningar som grand. Möjlighet att uppnå balans mellan försvarsbeslutets ambitioner och tiUdelade ekonomiska resurser bedöms inte föreligga, och det mihtära försvarels mål och uppgifler samt sättet för invasionsförsvaret måste omprövas från grunden.

Vi inom moderata samlingspartiet anser den beskrivningen realistisk, och då vi menar att nuvarande socialdemokratiska försvarsinriktning medför alltför stora risker för vårt lands frihet och oberoende, har vi i reservationer lill betänkandet redogjort för våra förslag. Vi vet atl många försvarskunniga och försvarsintresserade även utom vårt parti har samma mening. T. ex. har vi ju alla här i kammaren tillgång tUl årets motioner i den frågan av försvarsulredaren herr Wedén.

Moderata samhngspartiets representanter i försvarsutskottet har i reservationer framfört sina förslag beträffande det militära försvarets fortsatta inriktning för de närmaste fem åren och anslagsbehovet för det militära försvaret och för civilförsvaret under nästa budgetår. Våra förslag, som delvis är gemensamma med centerpartiet och folkpartiet, innebär bl. a. en begäran om ett bättre priskompensationssyslem. Dessutom viU vi moderater ha en ökad repetilionsutbildning samt någol större ekonomiskt planeringsulrymme. Vi begär atl den femåriga planeringsramen vidgas från 34,5 miharder kronor tUl 36,2 miljarder, främst därför all vår värnpliklsarmé skall ha tillgång lill tidsenliga vapen i lillräckhg mängd även på 1980-lalel. Den större trygghet och bättre handlingsfrihet som vi viU ha innebär för nästa budgetår att det militära försvarets utgiftsram ökas med 206 mihoner kronor och civilförsvarels utgiftsram med 2,6 mUjoner. Mycket talar för all de här beloppen inle är rena utgiftsökningar för slalen utan kan medföra besparingar på arbetsmarknadsutgifterna. Våra förslag beträffande t. ex. hemvärnet och civilförsvaret kommer senare i debatten att belysas av herr Oskarson.

I bilagor lUl det betänkande som -vi nu behandlar kan avläsas försvarskostnadernas andel av brattonationalprodukl och statsutgifter. Med hjälp av tabellerna kan man se att även moderata samlingspartiels förslag om förhöjda anslag till vårt lands totalförsvar innebär att försvarets andel av brattonationalprodukl och statsutgifter kommer all

2 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor in. m. rörande försvaret

vara sjunkande. Vi har också rill andra anslag som underställts riksdagen föreslagit utgiftsminskningar som mer än väl uppväger våra ökade försvarsanslag.

Herr talman! En fråga som utskottet della år myckel ingående har behandlat är frågan om priskompensation Ull försvaret, I etl syslem med årliga utgiftsramar och med bestämd inriktning av planeringen har sättet för beräkning av kompensationen för ändrade löner och priser stor vikt, I själva verket är kompensationsregeln av grundläggande betydelse för varje diskussion om försvarskoslnaderna. Del är också grandläggande för hela försvarels långtidsplanering.

Enighet föreligger i utskottet om alt nuvarande priskompensation enligt nettoprisindex inle ger full kompensation för löne- och prisförändringar. Enklast beskrivs detta med en bUd, som jag nu visar för kammaren på TV-skärmen och som är tagen ur "Vårt Försvar" nr 2 år 1973,

Försvarsutgifterna tillåts för varje år öka i takt med ökningen av nettoprisindex. Men samtidigt är den verkhga prisökningen för försvaret snabbare än ökningen av detta index. Resultatet bhr atl försvarets köpkraft minskar för varje år, Enhgt ÖB och företrädare för försvarsdepartementet beräknas denna minskning av köpkraften totalt uppgå lill ca 1 300 miljoner kronor under nuvarande programplaneperiod, dvs, femårsperiod.

Tyvärr har det inle gått all uppnå enighet inom utskottet om sättet för alt komma till rätta med problemet med den nuvarande bristfälliga kompensationsregeln. Moderater, centerpartister och folkpartister har enats om atl begära att Kungl, Maj:l senast tUl nästa års riksdag framlägger ell förslag om förbättrat priskompensationssyslem, som ger möjlighet liU en meningsfull planering och som inle ställer ouppnåeliga rationaliseringskrav. Vi har övertygats om att detta kan ske om vihan finns,

Enhgt vår mening innebär den nuvarande neltoprisindexkompensatio-nen en smygande nedrustning. Nuvarande system rabbar allvarligt lUltron hos dem som arbetar inom försvaret och hos de i övrigt försvarsintresserade lill regeringens viha och förmåga all öppet inför svenska folket redovisa de allvarliga konsekvenserna av den minskade köpkraften hos försvarsanslagen — etl steg för steg svagare försvar trots de till synes ökande försvarskostnaderna.

Herr talman! När vi i riksdagen diskuterar försvar talar vi mest om pengar, och visst är försvaret och trovärdigheten hos vårt försvar beroende av hur mycket pengar vi ställer tUl försvarets förfogande.

Låt mig åter citera ur den enhälhga delen av belänkandet: "Upplysning om försvaret som samhällsfunktion bör bedrivas," Totalförsvaret är i högsta grad en samhäUsfunklion, beslutad av svenska folkets valda representanter i riksdagen som etl skydd för vårt lands frihet och oberoende, även om ofred skuUe uppslå i vår nära omvärld.

Jag och många med mig träffar ju försvarets folk på olika nivåer. Jag har ofta märkt att de känner sig utlämnade av politikerna, att de anser sig få använda alltför mycken lid för att försvara försvaret och sitt arbete inom försvaret.

Det har i alltför stora kretsar i vårt land skett en attitydförändring lill

vårt lands försvar och lill dem som arbetar med denna nödvändiga samhällsuppgift. Det har i dessa kretsar bhvit "populärt" all vara negaliv i tonen mot vårt lands försvar och mol de människor som arbetar med ohka uppgifter inom försvaret. Man talar om "mUitären" som en särskUd grupp medborgare. Det är vi poUtiker som har den ansvarsfulla och angelägna uppgiften att medverka UU en ändring av denna utveckling. Vi måste med kraft arbeta för atl allmänheten samt anställda och värnpUkliga inom försvarets olika grenar upplever totalförsvaret som betydelsefullt och arbetet för och inom försvaret som hedervärt,

1 sin årsredovisning talar ÖB om behovet av åtgärder för att öka personalens arbetstillfredsställelse och motivation. Han nämner bekymmer med orutinerade instruktörer som ställs inför alltför stora uppgifter, OtiUfredsställande utbUdning medför risker för en negativ inställning från de värnphktigas sida, ÖB anför att de disciphnära förhållandena måste förbättras och all en god fältdisciphn är grandläggande för krigsmaktens effektivitet i krig,

ÖB nämner också stora förluster av utbUdningstid i samband med sjukanmälan och sjukskrivning. Om detta föreligger ju också drastiska beskrivningar från vissa förband, där det påvisas all under långa perioder ca 40 proceni eller mera av kompaniernas värnphktiga varit sjukskrivna.

Brislen på kunniga förbandsläkare är besvärande på många håU,

Jag hoppas att försvarsministern med kraft fullföljer arbetet med att förbättra den mUitära sjukvården och också beaktar kraven på välutbildat befäl i tillräckUgt antal. Båda dessa saker är viktiga för att nå goda resultat med den förkortade värnphktsutbUdningen,

Del nya planerings- och budgetsystemet och dettas utformning och tUlämpning hoppas jag också blir föremål för försvarsministerns fortlöpande intresse.

Det finns många exempel på önskemål om förenkhngar i detta system, t, ex, när ÖB anför all "FPE-syslemel måste förenklas och anpassas till minskade personeUa resurser", ÖB anser också all systemet på sikt efler fullt genomförd utbUdning och när förenklade ratiner skapats bör vara ett värdefullt hjälpmedel i planerings- och budgetarbetet.

En myckel kunnig hög officer sade vid ett tillfälle inför försvarsutskottet (fritt återgivet):

"Jag ber att få sluta med en vädjan till försvarsutskottet. Det nya planerings- och budgeteringssystemet håller på att växa oss över huvudel. Papperskvarnen bara ökar. För varje beslut krävs en omfattande dokumentation som ofta inte står i någon som helsl proportion tUl ärendets vikt,"

Även från personal på förbanden kommer kraven: Begränsa blankell-floran! Ändra inte men förenkla!

Jag vill erinra om att riksdagen då beslutet om del nya planerings- och ekonomisystemet togs underströk alt administrativ enkelhet bör eftersträvas i systemet.

Herr lalman! Med dessa citat och påpekanden har jag velat belysa den oro - ja, i många fall kanske rent av misstrivsel - som finns hos alltför många på alltför många nivåer inom försvaret. Jag hoppas och tror atl jag inte är ensam om att önska att försvarets anstäUda och de värnphktiga

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

skall känna sin tjänst värderad och uppskattad. Vi poUliskt verksamma och försvarsintresserade bör här känna vårt ansvar. Även detta bör ingå i den offentliga debatt om försvaret och dess förhållanden som många, bl, a, statsrådet Sven Andersson, sagt sig önska.

Mycket av oron kommer av de förändringar som försvarels folk naturligen märker mest då grundutbUdningen avkortas, då repetilionsutbildningen inställes eller förkortas, då materielanskaffningen minskas och materielunderhållet eftersatts och det bhr personalinskränkningar genom minskad eller förflyttad fredsorganisalion.

Den oron kan vi i dagsläget inle göra mycket åt, men vi politiskt verksamma kan stödja försvarets foUc och stärka försvarsvihan i landet genom atl oftare än vi gör framhåUa det starka totalförsvarels omistliga roll för atl trygga självbestämmanderätt och fred i vårt land - ja, fred i vår del av Europa, om kriser och krigets faror ånyo skuhe drabba vår världsdel.

Herr talman! Jag viU till sisl yrka bifall till de reservationer vid försvarsutskottets belänkande nr 16 där herr Virgins och mitt namn förekommer.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr lalman! Konsekvenserna av 1972 års försvarsbeslut kan ännu inte helt överblickas. Att säkerhetspohtiken i en värld av pohtiska spänningar och stora mUilära resurser även i fortsättningen skall bygga på alliansfrihet i fred och syfta till neulraUtet i krig står klart, likaså att denna politik för atl framstå som trovärdig måste genomföras med stabil politisk inriktning och med stöd av ett totalförsvar så respektingivande atl del verkar fredsbevarande. Vårt land är en hten del i de globala sammanhangen. Men vårt läge, i skärningspunkten mellan öst och väst, ställer speciella krav på vår säkerhetspohlik.

Totalförsvaret bör vara så organiserat alt det står klart för en angripare att han kommer att möta folkets samlade motstånd, säger utskottet i silt betänkande. Förutsättningarna för folkets samlade motstånd är flera. Bl, a, måste försvarsviljan vara djupt förankrad. Från denna synpunkt är det ett glädjande resultat som återfinns i den undersökning som beredskapsnämnden för psykologiskt försvar nu har redovisat och som herr Petersson i Gäddvik också berört. Undersökningen visar all inle mindre än 73 procent av befolkningen anser att vi skall försvara oss vid etl konventionellt anfall.

Vårt lands mUilära försvars karaktär av folkförsvar understryks av all del bygger på den allmänna värnpliktens grund, att del ekonomiska försvaret och civilförsvaret vid behov kan omställa hela samhällssystemet till försvar saml inle minst därav att de frivilliga försvarsorganisationerna av olika slag visar större Uvaktighet än någonsin förr. Den relativa nedgång av den militära försvarskraften och beredskapen som tyvärr oundvikligen blir föhden av 1972 års försvarsbeslut understryker viklen av att vi i god tid kan erhålla förvarningar om förhållandena i vår omvärld, vilket kan ge oss tid för beredskapshöjningar om så skulle krävas. Detta förutsätter bl, a, en effektiv underrättelsetjänst. Från den synpunkten är det beklagligt med den debatt som för närvarande pågår

angående den s, k, informalionsbyrän. Det är viktigt för ell demokratiskt land med en öppen debatt i olika frågor. Men klart är att om underrättelsetjänsten skall kunna fyUa sin uppgift, så måste den omges med stor sekretess. Friheten får inte bh frihetens fiende.

Framtidsbuden är osäker. Detta säger oss all beredskap måste finnas gentemot ohka utveckhngsalternaliv. Några slutsatser av della är bl, a, att försvaret snabbt måste kunna öka sin styrka om så krävs, atl den svenska försvarsindustrin bör håUas intakt, att utbildningskapacitet måste finnas och atl den ekonomiska beredskapen och civilförsvaret ägnas uppmärksamhet.

Av allt att döma kommer försvaret framöver att tilldelas en relativt sett mindre andel än nu av de samhällsekonomiska resurserna, TUlgångarna är begränsade, och självfaUet kan inte försvarsfrågorna isoleras från budgelpolitiska realiteter, även om denna "försäkringspremie" förtjänar hög prioritet. Den säkerhelspohtiska bedömning som förehgger säger all framtiden visserligen som aUtid är- oviss men att ändå en tendens till avspänning och förhandlingar i Centraleuropa kan medge ett något större risktagande än tidigare beträffande det militära försvarels operativa styrka på kortare sikt. Självklart är att della risktagande dock inte får bli så stort att inte handhngsfriheten bibehålles för all ånyo i en skärpt situation kunna öka försvarets styrka.

Utredningar av skilda slag pågår i syfte atl åstadkomma besparingar och rationaliseringar i ohka avseenden och för alt en så stor del som möjligt av del tUlgängliga utrymmel skaU kunna disponeras för utbUdning och materielanskaffning. Ett problem när del gäUer personalminskningar är givelvis del rådande arbetsmarknadsläget. Det kan från hela samhäUets synpunkt inle vara stor mening med att friställa människor som sedan inte kan erhålla annan sysselsättning,

I dessa sammanhang kan man inle bortse från försvarsindustrins problem, I en motion från centern och foUcpartiel har denna fråga tagits upp. Vi föreslår att 80 miljoner utöver de besparingar som görs genom departementschefens förslag sparas på repetilionsutbildningssidan för att användas för materielanskaffning. Avsikten är därvid att denna nedgång av repetilionsulbUdningen senare skall kunna alertas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall tiU den vid utskottets betänkande fogade reservationen 4,

I nämnda motion nr 635 har också hemställts atl riksdagen beslutar uppdra åt Kungl, Maj:t alt lägga fram förslag om en ny priskompensalion i stället för nu tiUämpal nelloprisindex. Till stöd för delta yrkande anföres att nuvarande priskompensationssystem inte täcker den faktiska prisutvecklingen inom försvarsområdet och, mte möjliggör en rationeU planering med tillräcklig handlingsfrihet för framliden. Detta är enhgt min mening den för närvarande viktigaste - absolut viktigaste - frågan. Förutsättningen för atl den långtidsplanering som nu sker enligt det nya systemet med perspeklivplaner och programplaner etc. skall vara meningsfull är all de icke förutsebara störningarna i verksamheten inle blir så stora som nu är faUel och alt inte statsmakterna ställer oöverstigliga rationaliseringskrav,

I reservationen 2 sägs atl vi nu riskerar alt få en planering som är

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

oekonomisk genom att vara dyr i förhållande till sitt värde och genom all inte kunna leda tiU en verksamhet som innebär god hushållning med anvisade medel. Vidare sägs all del finns en påtaglig risk för atl planeringsarbetet kommer att te sig meningslöst för dem som ägnar sig åt det. Det kan tilläggas att försvaret i denna tid av alltför hastiga omstäUningar ändå måste ha rätt att ställa anspråk på någon arbetsro, likaså all det givetvis inle bör vara så att det genom inte förutsedda koslnadsslegringar åstadkommes en nedgång i vår försvarskraft, som inte egentligen är statsmakternas avsikt, I reservationen yrkas all riksdagen uppdrar UU Kungl, Maj:t att senast tiU nästa års riksdag lägga fram förslag om etl nytt priskompensalionssystem för försvaret. Herr talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen 2,

Herr ENSKOG (fp):

Herr talman! Nya rikthnjer för försvarets fortsatta inriktning fastställdes av 1972 års riksdag. Även om detta beslut inte innebar något StäUningstagande tiU försvarsulgifternas storlek under flera år godkändes dock planeringsramar för det mUitära försvaret och civilförsvaret för den närmaste femårsperioden. Visserligen skall såväl planeringsramarna som de årliga utgiftsramarna prövas varje år, men en viss kontinuitet bör eftersträvas. Vi har därför från mittenparliernas sida inle motionerat om någon ändring av planeringsramen till årets riksdag. Vi delar överbefälhavarens bedömning att försvaret under planeringsperiodens tidigare del fortfarande kan föras i avvärjande syfte i en invasionsrikIning och enligt nu gällande principer. Under periodens senare del kommer dock - om inga förändringar vidtages — krigsmaktens krigsavhåUande effekt atl avta. En omprövning bör därför senare komma liU stånd.

Vi föreslår i en motion alt man, för all underlätta en sådan omprövning med allt vad den innebär, skall besläUa viss försvarsmateriel utöver vad som förutsatts i regeringens proposition. Vi föreslår all, om så skuUe visa sig nödvändigt av sysselsällningsskäl, beställningar skall få göras inom den svenska försvarsindustrin intill etl belopp av 100 mUjoner kronor. Vi föreslår också att man, som en engångsåtgärd, omfördelar ca 80 mihoner kronor för repetilionsutbildning till nödvändig materielanskaffning. Atl under etl år — jag understryker det, herr lalman, — minska repetilionsutbildningen ytterligare utöver Kungl. Maj:ts förslag anser vi vara en riklig åtgärd i avvaktan på vad 1972 års värnpliktsulredning kan komma all föreslå.

I samma motion från folkpartiet och centerpartiet — nr 635 — har vi begärt att Kungl. Maj:t skall lägga fram förslag om en ny priskompensation i StäUel för nu tillämpat nelloprisindex. Nuvarande priskompensalionssystem täcker på intet sätt den faktiska prisutvecklingen på försvarsområdet. Den inflation vi i många år haft och har har tidigare kompenserats genom ett särskilt försvarsindex. Genom ell beslut 1969 skulle i stället nelloprisindex tiUämpas i fortsättningen. Lönerna för de försvarsanslällda och priserna på försvarsmateriel har emellertid stigit snabbare än löner och priser i övrigt, som redovisas i nelloprisindex, Della har medfört nedskärningar av vårt försvar utöver vad försvarsbeslutet avsåg.

För atl del ekonomiska InnehåUel i 1968 års försvarsbeslut inte skuUe förändras medgavs atl reservationsmedel fick utnyttjas lUl ell sammanlagt belopp av 470 mUjoner kronor för de tre följande budgetåren -detta var de s, k, avlösningsmedlen.

Enligt 1972 års försvarsbeslut förutsätts atl prisregleringen av utgifterna för del mUilära försvaret och civilförsvaret fortsättningsvis skall ske enbart med hjälp av nettoprisindex, alltså utan nägon ytterligare priskompensalion.

Den starka stegringen av priser och löner inom försvarsseklorn under 1971 -1972 har inle motsvarats av en Uka snabb utveckhng av nelloprisindex. Eftersom del inle finns nägon motsvarighet lill avlösningsmedlen, måste skillnaden mötas med omplanering, och en betydande sådan har också skett under 1972,

Överbefälhavaren uttalar i programplanen för det mUitära försvaret 1973/74-1977/78 bl, a, att prisregleringssystemel har en avgörande inverkan på möjligheterna all genomföra 1972 års försvarsbeslut saml all nuvarande prisregleringssyslem, grundat på nettoprisindex, leder lill en successivt minskad köpkraft samtidigt som osäkerheten beträffande den framtida prisutveckhngen leder UU att programplanernas karaktär av konkreta handhngsprogram går förlorad.

Det är alltså konstruktionen av priskompensalionssyslemet som är avgörande för om vi skall få det försvar som riksdagen beslutat om.

Kravet på planering har ökat år från år, Della gäller i hög grad försvaret. För alt de planerande myndigheterna skall kunna motsvara de krav som ställs på dem måste de med någon sannohkhet kunna bedöma prisutvecklingen eller kompensationen för denna. Det är givet all vilket priskompensationssyslem vi än väljer, så måste hänsyn las till de ralionaUseringsvinster som kan göras,

I reservation 2 föreslår vi att riksdagen skaU uppdra ål Kungl, Maj:l att senast tUl nästa års riksdag lägga fram förslag om ell nytt priskompensationssystem som tillgodoser oUka krav, bl, a, att del skall innebära lämpligt avvägd stimulans tUl rationaliseringar.

Herr lalman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 4 tiU försvarsutskottets betänkande nr 16,

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! 1 fjol kunde man i borgerlig press läsa alt de då framlagda förslagen från försvarsutredningen innebar svensk nedrustning. Svenska Dagbladet hade en ledare på temat "Skönmålad nedrustning" den 18 mars. Ändra borgerliga pressorgan försökte frammana bilden av etl Sverige som hotades av de allvarligaste faror, om försvarsutredningens förslag antogs och om inte upprustningen skedde i samma takt som tidigare och i enlighet med generalernas önskan,

I det agerandet ligger ju ingenting märkligt. Deras mililärpolitik är en blandning av chauvinism och stormaklstänkande från Karl XII:s dagar, och det kombineras med omsorgen om storfinansens profiler, som ju i stor utsträckning hämtas jusl ur försvarsbudgelen.

Men det fanns också ert socialdemokratiskt intresse av att framställa försvarsulredningens förslag som någon form av nytänkande, som någon

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

form av nedrustning, Aftonbladet presenterade förslaget under rubriken "Sverige nedrustar". Socialdemokratiska talare ute i landet försökte spinna på samma tema. Här är del klart all bevekelsegrunderna är någol annorlunda än de borgerligas; de är följande:

Under en rad år har den socialdemokratiska regeringen tiUåtil en ohämmad mUjonrullning till försvaret. Opinionen mot den pohtiken har undan för undan växt, AUt fler har börjat uppfatta de starkt stegrade försvarskoslnaderna som en aUvarlig spärr för sociala framsteg, som en börda som blir tyngre och tyngre för svensk arbetarklass, samtidigt som storfinansen inhöstar jätteprofiler på den typen av improduktiv tillverkning. Från socialdemokratisk synpunkt fanns det därför ett uppenbart intresse av atl lugna opinionen, av alt ge intrycket alt regeringen nu verkligen hade "lyssnat UU rörelsen".

Del var alltså teater från två ohka scener: de borgerliga ulvecklade alla sina talanger i syfte atl väcka opinion för ännu högre mUitäranslag; socialdemokratin spelade å sin sida upp sitt dramatiska register för att hos opinionen skapa intryck av atl regeringen verkhgen hade gått in för ett nytt tänkande i försvarsfrågan.

En granskning av försvarsulredningens förslag visade emellerlid ganska snabbt alt utredningen inte alls hade gått in för minskade rustningskostnader — eller t, o, m. nedrastning, som det hette i Aftonbladet - utan bara för en mycket måttlig återhållsamhet i förhållande lill generalernas extrema krav.

Fjolårets riksdagsbehandhng visade samma resultat, och detta bekräftas än en gång av försvarsutskottets betänkande 1973:16, Ingen kan längre tala om vare sig avrustning eUer nedrustning. Det som har skett kan möjligen karakteriseras som en dämpning i ökningstakten. Utgiftsramen för budgetåret 1973/74 anges till 6,9 miljarder kronor, men vi vel alt det utöver della finns dolda försvarskostnader. Sanningen torde i själva verket vara alt den verkliga mUilärkoslnaden väsentligen överstiger 7 mUjarder, Det är bl, a, mol den bakgrunden som vi i motionen 1115 föreslår all samtliga mUitära utgifter uppförs under sjätte huvudtiteln,

1972 års försvarsbeslut innebar en planeringsram för de närmaste fem åren uppgående UU 34,5 miljarder kronor. Det förutsätts också alt kompensation för pris- och löneförändringar skall lämnas. Femårsperioden kommer med andra ord att sluka över 35 miljarder kronor. Delta är siffror som effektivt dementerar aUt tal om en ny försvarspolitik, vare sig de kommer från socialdemokratiskt eller från moderat håll. En besvikelsens tystnad har sänkl sig över den oppositionella delen av socialdemokratin, som hoppades och trodde atl etl nytänkande möjligen var på gång. Del blev ingen ny försvarspohlik, ingen spärr för miljonrullningen!

Den nuvarande pohtiken är ingen realistisk pohtik - ingen politik som utgår från våra behov och resurser.

Statistiska uppgifter vid årsskiftet 1971-1972 visade att vi, om stormakten Sovjetunionen undantas, har de högsta militäralgifterna i Europa räknat per capita; 143 doUar, Frankrike ligger på 118 doUar och Storbritannien på 107 dollar. Ja, bara Israel, USA och Sovjetunionen har större mUitärutgifler per capita än det neutrala Sverige, Och de neutrala länderna Schweiz och Österrike har mycket lägre försvarsutgifler än

Sverige - 69 respektive 107 doUar per capita,

Sverige har en mUilärapparat uppbyggd som en stormaktskopia. Det är den konstruktionen som kostar svenska folkel så oerhört mycket pengar, pengar som till stor del kunde användas på andra betydelsefuUa områden, UU verkliga sociala reformer — skolor, sjukhus, vägbyggande eller varför inte till alt la bort momsen på maten.

Både socialdemokratin och de borgerliga bör emellertid göra klart för sig att trots allt det skådespeleri som utvecklats i mililärfrågan kommer opinionen för en annan och mer realistisk pohtik att växa. Del förslag som vpk har släUl i motionen 1115 mynnar ut i kravet på en helt ny försvarsordning eller, som vi uttrycker del i motionen, "en försvarsordning byggd på folkförsvarels principer". Del är krav som vi tidigare har fört frarn, och mol bakgrunden av den nuvarande militärordningens väldiga kostnader är detta ett alternativ väl värt alt kämpa för. Sveriges neutralitet och självständighet skall försvaras, men del sker framför alll genom en fast och konsekvent neutralilelspolitik och inte genom vapenskrammel och försök att efterlikna stormakternas militära uppbyggnad.

Vi har under en följd av år föreslagit en ulredning innebärande något som verkligen skuhe kunna förtjäna namnet ny mililärpolitik. Vi anser inte att vårt land är betjänt av en militärpohtik som är uppbyggd efler stormaktsmodell. Vpk anser också att skälen lill en verklig omprövning är inte bara de jättelika kostnaderna utan också atl ett folkförsvar enligt de principer som vi har föreslagit skuUe kunna ge ett bättre och effektivare skydd. Vi anser att det är en illusion att tro all vårt land skuUe kunna bjuda en stormakt spetsen genom atl möta den på samma viUkor och med i princip samma struktur på militärapparaten som en anfallande fiendes. Däremot har historien, också myckel näraliggande sådan, visat att även en stark och överlägsen fiende kan tillbakavisas genom försvar baserat på helt andra principer, som har tvingat konventionellt mycket välutrustade motståndare till reträtt,

I dagens läge är det vietnamesiska folkets kamp etl belysande exempel på folkförsvarels effektivitet, när inte ens supermaklen USA, beväpnad med nutidens allra effektivaste mordvapen, lyckades betvinga della lilla tappra folk. Vi finner det mot den bakgrunden orimligt atl den politiska och mihtära ledningen i vårt Ulla land ingenting har lärt av detta ulan i stället satsar så hårt på en fortsalt konventionell militärapparat.

Vi har i motionen skisserat hur vi tänkt oss uppbyggnaden av ett svenskt folkförsvar, och jag skall därför inte gå in på detaherna — intresserade kan ta del av motionen 1115 i år liksom av en rad motioner väckta under de föregående åren. Vi finner del oroväckande alt militärledningen och regeringen satsar så hårt på kostnadskrävande och offensiva stridsmedel av den typ som exempelvis Viggenprojektel representerar och som fick så stark kritik bl, a, vid den socialdemokratiska partikongressen. Vpk föreslår att satsningen på Viggenprojektel avbryts,

I betänkandet heter del på s, 10 atl "åtaganden som binder avsevärda resurser under en lång period bör emellertid göras med stor försiktighet". Men var och en som har studerat Viggenprojektel finner all den

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

principen har man sannerligen inle följt tidigare, och hka klart står att man nu förbereder sig för nya steg, vilkas ekonomiska konsekvenseringen klart kan redovisa.

Historien bakom Viggen, dess tillkomst och vidareutvecklande är egentligen en modern skälmhisloria, som man emellertid inte kan skratta ål, därför all det är del arbetande folket som har fåll betala den lättsinniga leken med mUjonerna, Jag rekommenderar kammarledamöterna all titta på en nyinspelad film om Viggenprojektets tillkomst, spelet och myglel bakom mihonanslagen, "Den är diaboliskt välgjord", lär någon av de inblandade ha sagt. Han kunde också ha tiUagt att den är sann, eftersom såväl storfinansens företrädare som försvarsstabens folk genom filmade intervjuer med egna ord har bekräftat hur de svindlande affärerna kan skötas på hög nivå, bakom svenska folkets rygg.

Historien är lång, jag skaU inle återupprepa den, men del måste nämnas all projektet första gången nämndes för riksdagen 1963 men att starten skedde redan 1958, då flygförvallningen och dåvarande ÖB fastställde de flygtekniska prestanda som skuUe ligga lill grund för SAAB :s utvecklingsarbete under 1960-talet. I oktober samma år bildades inom SAAB en projektgrupp, ansvarig för Viggenarbelet. 1961 undertecknade flygförvaltningen etl raUande ramavtal med SAAB, i vilket förelaget garanterades en kostnadsram för atl under tre år bedriva forskning och utveckling.

Regeringen informerades i efterhand. Före 1963 uppgick kostnaderna för projektet liU sammanlagt 158 mihoner. De anslag som riksdagen lämnade doldes genom atl man sade att pengarna avsåg flygmateriel — punkt och slut. Först 1965 lämnades en fyUigare redovisning, men då var också riksdagen ställd inför fullbordade fakta. Sedan rallade det vidare, detta tvivelaktiga projekt, som inte bara vi utan också många andra anser att svenskt försvar kan klara sig ulan. Del är enorma summor del handlar om. 30 miharder har nämnts som en korrekt siffra, och den har inle dementerats.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver all man sätter stopp för delta vansinniga slöseri. Vi är inte ensamma bakom del kravet. Det som är gjort kan inle göras ogjort, men man får inle gå vidare. På den socialdemokratiska partikongressen fanns en motion från Stockholms arbetarekommun, som gick ut på atl någon ytterligare avancerad flygplanstyp. Flygplan 80, inte bör komma UU stånd. Motionen biföUs med röstsiffroma 174 mot 163. Försvarsminister Andersson slogs som ett lejon, men led nederlag.

Vi vet att arbetet med Jaktviggen redan är långt framskridet. Dit har redan åtskiUiga mUjoner rullat. Del har också, som nämnts, talats om Flygplan 80 och utvecklandet av Jaktviggen till en attackversion. I försvarsutskollels belänkande heter det att jaktversionen av Flygplan 37 Viggen skall utvecklas för senare anskaffning. Det projektet rallar redan, men vi kräver all del skall avbrytas.

I förra årets stalsverksproposition kunde man också spåra Flygplan 80. Där lalade departementschefen om ett nytt kvalificerat krigsflygplan, som i första hand avses ersätta ÄJ 37 Viggen från mitten av 1980-lalet.

Del finns all anledning för riksdagen alt dra öronen åt sig. I annal fall kan det bh en ännu svårare baksmälla än den som uppstod, sedan del blev

klart att de Viggenplan som hittills tillverkals blev oerhört mycket mera kostnadskrävande än de ursprungliga beräkningarna.

Riksdagen bör säga stopp nu för Viggenprojektel och gå in för en verklig omprövning av vår försvarspolitik. Det finns bättre och billigare alternativ, som mera rimmar med våra behov och resurser.

Herr talman! I propositionen 75 ställs också vissa förslag om organisations- och anslagsfrågor. I propositionen nämns på några rader atl anslag skaU bevihas tiU ett eventuellt nytt flygplan efter 37 Viggen. Jag har redan i det föregående berört Viggenprojektel och del utvecklingsarbete som är i gång och som vi anser bör avbrytas. Vi yrkar i motionen 1664 atl studierna för ell eventuellt nytt flygplan efler 37 Viggen avbryts och att forskningsanslaget tUl flygförbanden nedräknas med den i propositionen för studier lill etl eventuellt nytt flygplan redovisade summan, dvs. 4 mihoner kronor, för budgetåret 1973/74.

Efter dessa mycket stora saker vill jag övergå tiU ett delyrkande i motionen 1664. Del rör sig om ell ärende av betydligt mindre omfattning men som ändå har sin betydelse för vanligt folk i ett speciellt område. Del gäller en utvidgning av Bodens garnisons skjutfäll i Kusträsk. Genom ell skrivfel i vår molion kom del alt stå Kusfors. Där yrkar vi avslag, inle med kostnadsskäl som den dominerande bevekelsegrunden, utan därför all del medför olägenheter för befolkningen. Vi anser alt mUitära skjutfäll redan omfattar nog stor yta och atl också Bodens garnison med en vettig organisation bör klara sig med de territorier som man redan har tiU sill förfogande.

Förslaget tUl utvidgning har mötts av protester från människor bosatta i närheten av området, och vi har i motionen 1664 anfört all den föreslagna utvidgningen medför existensholande ingrepp för jord- och skogsbrukarnas livsvillkor och ell allvarligt mihöhol. Vi anser att de mUilära skälen väger mindre lungt än de som framförts av folkel.

Del sistnämnda är också riktningsgivande för vpk:s miUtärpolitik i sin helhet. En ny mUitärpohlik i enlighet med våra förslag ligger i folkmajoritetens intresse. Imperialism och militarism strider mol arbetarklassens intressen, och Sverige deltar i en miljardslukande militär upprustning, som binder stora resurser, som i stället kunde användas lill aktiv internationell biståndspolitik och till sociala förbättringar i vårt eget land.

Herr lalman! Jag ber all med del anförda få yrka bifaU tiU vår motion 1115 saml att riksdagen i anslutning till motionen 1664 uttalar sig för att studierna för ett eventuellt nytl flygplan efler 37 Viggen avbryts och atl forskningsanslaget till flygvapenförbanden nedräknas med den i propositionen för studier lill ett eventueUt nytt flygplan redovisade summan om 4 000 000 kronor för budgetåret 1973/74,

Vi har här lagt våra egna förslag. Jag har i mitt anförande framfört vår bedömning av socialdemokratisk respektive borgeriig mililärpolitik. Skulle våra förslag inle vinna riksdagens bifall kommer vi, för att markera vår instäUning, all lägga ner våra röster vid reservationen 1, Vi kommer också i del följande all stödja utskottets hemställan, inte därför att vi är överens med ulskottsmajoriteten utan därför att utskottsmajoriletens förslag något mindre gynnar mUilarismen än de olika borgerliga reservationerna.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. tn. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Herr GUSTAVSSON i EskUstuna (s):

Herr lalman! För ett år sedan fattade riksdagen de grundläggande besluten i enlighet med den proposition som byggde på 1970 års försvarsutredning. Årets beslut om planeringsramen fram till 1978 och om nästa årsbudget är en vidareutveckling av det grundläggande beslutet. Vi är ju nu inne i etl syslem som syftar lill all förena långsiktig planering med årlig prövning och möjlighet tUl korrigering av kursen.

Bifall tUl de propositioner som nu behandlas och som i huvudsak stödes av en bred utskottsmajoritel innebär fuUföhande av riktlinjerna i 1972 års försvarsbeslut,

Fundamentet för vår säkerhetspolitik skaU vara aUiansfrihet i fred, syftande liU neutralitet i krig. Detta innebär inle lust tUl trång nationalism, utan det är en strävan att skapa oss bästa möjliga förutsättning atl i alla lägen få utveckla vårt eget land genom fri debatt och att få medverka UU en positiv utveckhng i de större sammanhangen samt tiU balans i den del av världen som är värt närområde.

Första förutsättningen för della är naturligtvis en klok utrikespohlik och goda relationer med omvärlden. Men del kan uppslå lägen då vi måste vara beredda på all kunna skydda vår befolkning och att t, o, m, kunna bita ifrån oss med vapenmakt. Vi vill göra vår beredskap och förmåga UU delta så trovärdig all vårt totalförsvar verkar fredsbevarande.

Liksom inför tidigare försvarsbeslut biträder utskottet helhjärtat folkförsvarstanken och framhåller alt "totalförsvaret bör vara så organiserat att det står klart för en angripare atl han kommer att möta folkets samlade motstånd. Det mUitära försvaret skall även i fortsättningen bygga på den allmänna värnpliktens grund. Genom en allsidig underrättelsetjänst och genom smidiga och effektiva former för beredskapsändringar skall möjligheterna till förvarning tillvaratas och utnyttjas".

Inför 1972 års försvarsbeslut kunde åtskUliga tendenser UU avspänning i stormaktspoliliken - i varie fall i vad det gällde Europa - framhållas, vUket naturligtvis positivt påverkade vår säkerhetspolitiska situation, då del ju är vid krig i Europa, mellan supermakterna, som vår fred kan hotas. Med fog kunde dock genmälas att avspänningssträvandena inte föhts av mätbara nedrustningsålgärder. Nu kan en viss nedgående trend skönjas, vilket väl är naturligt utgående från såväl samförståndssträvanden mellan stormakterna som från träffade normaliseringsavtal och säkerhetspolitisk konferensverksamhet liksom från bekymmer med kostnadsutvecklingen även för stormakternas mUitära engagemang. Alltjämt föreligger emellertid de rent militära förutsättningarna för etl snabbt omslag lill ell storkrig i Europa, Så länge politiska garantier inle har skapats mot detta behöver vi ett efler våra förhållanden avpassat försvar.

Våra försvarsförutsättningar är goda, inte minst därför all vi inle torde vara ell primärt angreppsmål. Risken för vårt vidkommande kan vara alt en stormakt kan ha fördelar atl vinna på alt behärska vårt område eller anse sig löpa risker om motparten kan göra detta och därför känna behov av att förekomma. Kan -vi själva hävda vårt oberoende — och det kan vi bl, a. med stöd av etl väl balanserat totalförsvar - bör vi kunna gå fria från angrepp även i ett skärpt läge.

Vi har i såväl den kortsiktiga som den långsiktiga försvarsplaneringen

en given fördel i att det just är försvar som det är fråga om. Genom en grundkapacitet, bestående av befolkningens samlade insatser i totalförsvaret och en materiell utrustning grundad på enkla och robusta stridsmedel men också med tillgång till vad vi behöver — men inte mera - av hög teknisk styrka, kan vi resa ett erforderligt starkt värn utan alt ställa alltför betungande anspråk på vårt folkhushålls resurser.

På detta synsätt bygger föreliggande propositioner, vilkas huvudlinjer jag förutsätter är väl kända. De stöds av en bred utskottsmajoritel.

Jag kanske bäst Ulustrerar problemaliken genom att kommentera en del mer eller mindre måttfulla invändningar som motions- eller reservationsledes rests under frågekomplexels gång från propositioner till behandhngen här i kammaren.

De starkaste invändningarna beträffande försvarets fortsatta inriktning svarar moderalerna herrar Petersson i Gäddvik och lalman Virgin för. De talar om alt antalet högkvalitativa enheler minskar tUl hälften och att aUa tecken tyder på att effekten hos det svenska militära försvaret under den närmaste tioårsperioden, med hittillsvarande planeringsinriktning, likaledes kommer atl minska till bortemot hälften. Detta halveringsresonemang är välbekant, men jag vUl inle påstå alt del är välkänt. Del kan rent av vara ganska förödande tUl sina verkningar. Reaktionen kan lätt bh den atl får vi något så verkningslöst för 34 520 mihoner kronor under planeringsperioden, i fast penningvärde därtill, så kan pengarna användas tUl något meningsfullare.

Sanningen är den atl kostnadsökningen för materiel och personal är sådan atl skulle vi komma på den vilda idén atl håUa oss med hela den stora organisation, som vi började planera när 1950-talets hotfuUa vindar drog runt våra kuster, och alltigenom förse den med modernaste och dyraste utmstning så skulle vi ganska snart — likaledes i fast penningvärde — få se våra redan nu rätt höga försvarskostnader fördubblade.

Den situationen är vi inte ensamma om. Även andra måste se om sina hus, och vissa verkningar av detta kan skönjas i utplanade försvarskost-nadskurvor.

Nu beskyller jag inte moderaterna för att viha liUåta en så svindlande kostnadsutveckhng. Det har heller aldrig ÖB räknat med. Även i hans tidigare bibehållandenivå skulle antalet topputrustade enheter gå ner rätt väsenthgt i antal.

Det är klart att man kan få en hel del för de I 725 mihoner kronor som moderaterna vill ge det mUitära försvaret mer än vad övriga i utskottet företrädda partier är vilhga Ull, men inte representerar summan halva vår försvarsförmåga.

Vår beredskap kommer all vara god, under överblickbar framtid, även med nuvarande planeringsinriktning. Den saken tycker jag försvarsutskottets ordförande, som den hedersman han är, skall slå fast. Därmed gör han försvaret den tjänst del är värt, efter alla de solnedgångsbelraklelser det drabbats av under senare år.

De enda områdena i den statliga verksamheten som värdesäkras med ett indexsystem är folkpensionerna och försvaret, AUtså två angelägna trygghelsområden. Ett på den inre och ell på den yttre trygghetens område.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor/n. m. rörandeförsvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Den enda gemensamma borgerliga reservationen gäller prisregleringssystemel.

Det exklusivt förmånliga i atl ha ett värdesäkringsinslrument bör slås fast innan kritiken mot systemels eventuella brister besvaras.

Försvaret har haft ett värdesäkringssystem sedan 1959, fram UU 1969 genom ell särskUl försvarsindex, därefter i form av nettoprisindex med, som övergångsform, viss utfyllnad med reservationsmedel, 1972 års beslut förutsatte etl rent nelloprisindex. Fördelen med detta är att del ansluter liU närmast motsvarande beräkningar för andra samhällssektorer och all del är lätt alt tUlämpa, Jag vUl gärna erkänna atl det har sina trubbigheter. Systemet mäter t, ex, utslaget på hela lönesektorn, och det är ju inför varje löneuppgörelse en öppen fråga om försvarels anstäUda skall få en bättre eller en sämre löneuppgörelse än andra grupper, I det långa loppet kanske det tar ut sig, men viss osäkerhet skapar det väl för planeringen. Man kanske också kan uttrycka saken så alt del hgger ett starkare incitament tiU rationaliseringar i det nya systemet än i det gamla. Enligt utskottets mening är kärnfrågan den hur starkt delta lämpligen bör vara, Atl del bör finnas ell sådant betonar också reservanterna, Ell problem som säkert aUa inser är svårigheten alt, främst i fråga om materielanskaffningen, klarlägga den egentliga prisutvecklingen och rensa den från sådana koslnadsslegringar som orsakas av kvahtaliva förändringar.

Över huvud taget är del här tekniskt komplicerade saker, och reservanterna är också ganska hovsamma i sin framstäUning, De vill atl riksdagen skaU begära att regeringen skall lägga fram förslag om ett nytl priskompensalionssystem tUl nästa års riksdag,

Utskottsmajoritelen ikläder sig å sin sida inle rollen som ofelbarhets-stämpel för prisregleringssystemel men anser inte att del finns anledning all påfordra omprövning förrän ytterligare underlag föreligger om de långsiktiga effekterna.

Frågan bör naturligtvis ägnas erforderlig uppmärksamhet, och rön av positiv och negativ art redovisas för riksdagen,

TUltron tiU den regering som skall lägga fram nästa års budget varierar tydligen mellan majoritet och reservanter, vilket väl får tas som etl understalemenl i regeringsfrågan,

Mittenparliernas åsiktsdifferens gentemot socialdemokraternas förslag är anmärkningsvärt liten. En särskUd omtanke om försvarsindustrin, 80 miljoner mindre till repulbUdning och 80 miljoner mer lill malerielbe-ställningar UU del mihtära försvaret under kommande budgetår är inle särskUl upphetsande. Ekonomiskt är det väl fråga om en dubbel omfördelning, då man får förutsätta all den minskade reputbildningen skulle få tas igen senare. Herr Gustafsson i Stenkyrka har i sitt anförande bekräftat all så är fallet.

För att få utrymme för erforderlig materielanskaffning är reputbUd-lUngen redan neddragen så långt som kan anses försvarbart. Längre vill inle utskottet gå och avstyrker bifall till den av millenparlierna förordade omfördelningen inom årsbudgeten.

Vi har i vårt land etl befolkningsskydd — ett civilförsvar, som vid internationell jämförelse står sig mycket bra. Ibland undrar jag, om inte

utlandet är mera medvetet om detta än svenskarna i gemen är själva. Civilförsvaret går på etl naturligt sätt in i en planering, som inte utesluter att vi i ett skärpt läge kan komma att utsättas för hot. Skadeförebyggande åtgärder står i lur atl prioriteras. Skyddsmöjligheterna skall förbättras, och beredskap för ökad skyddsmasktillverkning skaU håUas,

Civilförsvaret befinner sig i ett skede som samtidigt som verksamheten pågår för fuUl kännetecknas av studier och utredningar. Vissa rekryte-ringssvårigheter föreligger, vilket påverkar medelsbehovet för civUför-svarsulbildning.

Det är signifikativt att den enda konkreta reservationen på civUför-svarssidan, som kommer från moderaterna, gäller ett mindre belopp, till barnskydd mot ABC-slridsmedel — ett förvisso angelägel syfte som dock mycket väl kan hinna tillgodoses om hotbUden skuUe ändras och utvisa att så påfordras.

Låt mig, innan jag återgår till en sammanfattande syn på berörda problemställningar, något vidröra några av de större motionsparen — om jag får uttrycka mig så om motioner som läggs i januari och som kommer igen i vidareutvecklad form i mars.

Herr Sven Wedén som i sina motioner sökt fuUföha sina, tidigare också miltenpartiernas, kostnadsmässiga intentioner har också, på grundval av omnämnande i statsverksproposilionen, tagit upp frågan om de små kärnvapnen,

Ulskoltel har fått information om bakgmnden till det uttalande i propositionen som motionären åberopar och om den debatt som förekommer utomlands angående möjligheterna all i vissa lägen utnyttja taktiska kärnvapen, Ulskoltel anser liksom regeringen alt denna debatt bör föhas med uppmärksamhet men art den inte för närvarande påkallar några andra åtgärder. Om de tekniska möjligheterna och politiska ställningstagandena skulle innebära risk för att taktiska kärnvapen i samband med en konflikt mellan slormaklsblocken kan komma atl användas mot Sverige, bör detta självfallet påverka försvarsplaneringen.

Såvitt jag kan förslå skulle väl en utveckling som skulle kunna tendera att sänka kämvapentröskeln närmast påverka vår planering för befolkningsskyddet. Däremot skuUe en dylik utveckhng som - jag betonar detta — än så länge är en teori utan materiell grand inle få ändra vår klart avvisande hållning liU svenska kärnvapen — om liU äventyrs någon på den gamla barrikaden skuUe ana en ny morgonrodnad för dylika tankar.

Vpk kommer i sina årligen återkommande motioner igen med sina i långa stycken tilltalande folkförsvarstankar. Det är bara skada att idéerna aldrig vidareutvecklas. Möjligheter finns liU detta, Jugoslavien nämns t, ex, i en av motionerna. Där finns det lärdomar atl inhämta om försvarsplanering i ett land som upplevt hot. Herr Lövenborg talade i sitt anförande om Vietnam, Del tycker jag borde nämnas i verkligt avskräckande syfte, för del är ju den fruktansvärda situationen att manglas sönder i slormaktsspänningarnas kraftfält som vi viU gardera oss emot genom vårt krigsavhållande försvars uppbyggnad.

När vpk-motionärerna lämnar de sympatiska grundtankarna om ell folkförsvar tycker jag inte att de i fortsättningen har någon vidare ordning på logiken. Kanske det är orättvist atl enbart anklaga vpk för

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Nr 88 detta. Del är ju så att få diskuterar försvarsfrågor med vpk, och det kan

Onsdaeen den ' '"ppast bh någon -vidareulveckhng utan en debatt, i vilken

16 ma' 1973 synpunkterna prövas och vissa vidareutvecklas medan andra förkastas,

-------------------- Ätt utgående från den anmälda grundinstäUningen viha skippa

Vissa organisa- Jaktviggen tycker jag — som i övrigt inte är någon entusiast i det

tions-ocli anslags- avseendet - inte verkar särskUt klokt, då den miUshknande försvarsupp-

jiagoi m. m. to- byggnaden väl om någon vore beroende av etl erforderligt incidensskydd,

rande joisvaiet Utvecklingen av eflerföhare till Attackviggen vore väl något som det

verkligen vore värt atl satsa på, Vpk-uppläggningen av strategin ropar ju

på ett enkell attackflyg som likt en getingsvärm skulle kunna attackera

en angripare för att snabbt försvinna till nya utgångslägen. Och del är ju

ett plan med måttliga prestanda som de inle särskUl kostnadskrävande

studierna avser,

Viggenfilmen nämndes. Jag har varit och sett den. Här är väl inte platsen för en filmrecension, men nog kan jag som herr Lövenborg säga att filmen är inlressanl från många synpunkter - bl, a, därför alt den Ulustrerar dokumentärfilmningens möjhghet atl t, ex, ghdande på tidsperspektivet med formellt rikliga synpunkter och autentiska upptagningar skapa en bUd som verkhgen tål att diskuleras.

Så här långt har jag tagit vpk-förslagen på allvar. Del är del inte möjligt att göra beträffande förslaget att på ett år räkna ner försvarskostnaderna med 2 mUjarder, Del går självfaUet all planera ett myckel mindre kostnadskrävande försvar än det nuvarande om man tar tid på sig, men en med minimalt vett genomförd neddragning av den omfattningen på året går helt enkelt inle. Herr Lövenborg talade om skådespeleri. Att i eli försök tUl seriöst resonemang i övrigt lägga in ell sådant förslag är verkligen ett strålande exempel på skådespeleri,

Schweiz nämndes också som ett land som per capita har lägre försvarskostnader än vi har i Sverige, Det gjordes i samma anförande där det betonades att alla försvarsutgifter skall redovisas på samma huvudtitel; alt fel siffra beträffande huvudtitlar nämndes lar jag som ett rent tekniskt misstag och lämnar åt sidan, Schweiz är ju ett land där hela folkets resurser tas i anspråk för försvarsuppbyggnaden, där en mycket liten andel av försvarskostnaderna redovisas över en försvarsbudget, men där uppgifterna totalt läggs på folkel. Man har ett värnpliktssyslem med tio tolv repetitionsulbUdningar, där befälet slår ute i produktionen och får kosta på sig eller av arbetsgivaren kostas på en dag i veckan från 20-årsåldern tiU 60-årsåldem för försvarsuppgifler. Det är inte så särskilt mycket logik i all ta in de här två sakerna i samma resonemang.

Låt mig så något beröra skjulfältet vid Kusträsk, Jag tycker atl det var
myckel bra alt herr Lövenborg ägnade del några ord, för del får inte vara
så i en försvarsdebatt att de mindre, näraliggande frågorna försvinner i
resonemang om miharder och större strategiska frågor. Det är angelägel
atl slå fast att vad det här närmast gäller är att förbanden inom Bodens
garnison skall få möjhgheter att praktiskt genomföra stridsskjutningar i
den omfattning som krävs för de värnpliktigas utbUdning m, m, Skjutfäl
lel vid Kusträsk, som bl, a, betjänar förband ur I 19 och Fo 63/65, är i
dag helt otillräckligt för sitt ändamål. Även om övningarna av säkerhets-
32 skäl starkt begränsas, når riskområdena utanför fällgränserna, och

avlysning måste ske av mark i enskUd ägo,

1 propositionen 1973:75 föreslås atl skjutfältet skall utvidgas med ca 1 750 hektar genom förvärv av kringliggande mark. Som aUlid när det gäller inlösen av mark kommer utvidgningen självfallet all medföra vissa ölägenheter för dem som berörs av markförvärven. Del är lätt alt förstå atl en utvidgning av delta slag skapar olust bland markägarna.

Utskottet har också fuU förståelse för reaktionen från markägarnas sida. Vi har emellerlid inom utskottet inle kunnat finna alt olägenheterna för markägarna bhr så stora atl de bör få påverka den planerade utvidgningen av skjutfällel. Någon fast bosättning förekommer inte inom ulvidgningsområdena, och berättigade önskemål angående jakt och fiske m, m, från markägarnas sida bör — som utskottet också framhållit — kunna tillgodoses i samband med genomförandet av förvärven.

Såvitt man kan se av propositionen har ärendet beretls med aU tänkbar noggrannhet. Såväl länsstyrelsen i Norrbottens län som Bodens kommun har tiUstyrkt utvidgningen.

Jag är, herr talman, medveten om att jag i mitt resonemang inte alla gånger har hållit en så skarp gräns meUan planeringsramar och årsbudget. Jag har t, ex, inte kommenterat samtliga moderatreservalioner, som ju dragit ut konsekvenserna från de förstnämnda lUl den sistnämnda och som skiftat ut sina förslag på försvarsgrenarna och på olika funktioner inom dessa. Det väsentliga är att jag har fått slå fast att inte halva försvarskraften håller på all försvinna. Så ligger del inte till, och moderaternas förslag är ingen parering av etl sådant förhållande. De tänker sig t, ex, tolv infanleribrigader mol de tio som övriga räknar med. De viU köpa två u-båtar fler än vad hittUlsvarande planering går ut på, och på flygsidan tänker de sig några fler divisioner än vad som ryms i den planering som socialdemokrater, centerpartister och folkpartister i utskottet har anslutit sig till eller i varje fall lämnat utan erinran,

I den gemensamma reservationen finns en mycket klok mening som lyder: "Del finns också en pålagUg risk för atl planeringsarbetet skall le sig meningslöst för dem som skaU ägna sig åt det," När jag harangerar den omtanken om dem som skall göra jobbet, utsträcker jag den till all gäUa hela försvarsplaneringen. Det måste kännas föga stimulerande alt ständigt finna silt område utsatt för en gnällig debatt, ständigt höra talas om minskningar från tänkta nivåer. Låt oss därför snarast bringa till insikt att nu har vi bred pohtisk enighet om en försvarsnivå som det är meningsfullt atl planera utifrån. Den enkla grundkapacitelen är inte så dålig. Låt oss slå vakt om den och däratöver skaffa vad vi oundgängligen behöver och har råd med. Jag vågar försäkra att vi får gensvar hos progressiva krafter bland försvarets folk. De är redan i färd med all planera ett försvar som skal! klara sina uppgifler även om inle fuUt så många enheter som nu kommer att heta brigader och även om inte utrustningen i aUa avseenden är den förnämUgaste som mänskliga hjärnor kan räkna fram. En folkförsvarstanke som står i samklang med en liten alliansfri stats fredligt säkerhetspolitiska intentioner är någonting alt slå vakt om.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifaU tUl försvarsutskottets hemställan på alla punkter.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

HerrWEDEN(fp);

Herr talman! Försvarspolitiken är ju en myckel väsentlig del av säkerhetspolitiken, och jag tänkte därför beröra de båda sammanhängande områdena som en helhet.

Del kan konstateras att när -vi i dag debatterar det svenska totalförsvaret — en stor och för vår framtid mycket betydelsefuU fråga — så har vad jag skulle vilja karakterisera som detta IB-jippo, igångsatt av personer med helt andra intressen än den svenska demokratins och de svenska medborgarnas möjligheter alt försvara sin frihet, under de senaste båda veckorna lyckats fånga massmedias uppmärksamhet i långt större utsträckning i genomsnitt sett, fast inte på alla håll, än de verkhgt grundläggande försvarsproblemen. Även om jag vet atl de problemen i varje fall inle i nuläget kommer att kunna bringas närmare en klok lösning eller stäUas i förgrunden av den offentliga deballen -vill jag säga alt vi nog har kommit till en punkt, herr talman, där ingen som sökt följa med de här problemen kan undgå att säga sin uppriktiga mening.

Jag tror att det var Östen Undén som någon gång när andra världskriget hade passerat sina vändpunkter vid el-Älamein och Stalingrad i ett offentligt tal sade att neutraliteten trots allt var ett bräckligt skydd för vår självständighet, 1 samband med vårt inträde i Förenta nationerna yttrade han i ell annat tal att sohdariteten, i stället för neutraliteten, blivit ett första honnörsord eller något liknande, Undén avsåg naturhgtvis inte, vare sig i del första uttalandel eller i del andra, alt avge någol slags förord för att neddimensionera ansträngningarna att slå utanför krigiska konflikter. Tvärtom blev han ju huvudtalesman för den alhansfria svenska linjen med sikte på neutralitet i krig — en Unje som vann anslutning hos oss alla.

Men vad Östen Undén menade i del första uttalandet var alldeles uppenbart att en neutralitelsförklaring i sig själv inle var någon trollformel som under alla förhållanden skulle frälsa oss från ondo. Han menade alt det var så många omständigheter ute i världen som vi inte alls hade något avgörande inflytande på men som skapade några av de grundläggande förutsättningarna för atl en oberoende utrikespolitik och neutralitet i krig i enlighet med en bristfällig folkrätt över huvud taget skulle vara möjliga.

Låt mig för atl illustrera tankegången ell ögonblick göra antagandet alt Hillers Tyskland hade lyckats underkuva eller slå ul Storbritannien och Sovjet ur kriget innan Franklin Roosevell med hjälp av japanerna kunnat övervinna isolationismen i Förenta staterna och innan amerikanerna hade någon chans all med styrka uppträda på den europeiska scenen. Vad hade då hänt? Ja, naturiigtvis hade vi kunnat göra ett symboliskt eller kanske t, o, m, hjältemodigt motstånd mot en segrande nazism. Men under alla förhållanden hade vi kommit alt inordnas i ett tyskt nationalsocialistiskt Lebensraum, och aUa tankar på en oberoende utrikespolitik hade fått begravas i nazismens skugga, EUer mera allmänt uttryckt: Om en enda supermakt behärskar världen eUer en stor del av den och Sverige ligger helt inom denna makts politiska och mUilära inflytelsesfär, då är en oberoende utrikespolitik en chimär och neutraliteten ett myckel bräckhgt skydd mot att bh indragen i krig. Del är därför

ett svenskt intresse alt göra det hUa vi kan för atl undvika uppkomsten av en sådan situation. När krafter av en helt annan storleksordning än våra egna är i verksamhet är det förvisso lilel vi kan göra. För min del brakar jag uttrycka saken så, som några av kammarens ledamöter kanske kommer ihåg, att för att lyckas med en oberoende utrikespohlik och med neutralitet i krig måste det finnas två något så när hkvärdiga parter all vara oberoende och neutral emellan — och som båda har intresse av atl vi skall upprätthåUa en sådan position. Inträffar globala och Europa berörande förändringar som kullkastar denna föralsällning, så skall vi inte göra oss några Ulusioner om vår egen situation. Vad del i så fall kan komma alt gälla är alt inte hamna i östskuggans dal.

Vad Undéns andra uttalande, om sohdariteten, beträffar byggde det säkerligen på förhoppningar, som jag delat och delar, att Förenta nationerna trots allt skulle kunna bli en organisation med större verkningskraft än del gamla Nationernas förbund. Vi kan nu bara konstatera atl denna tankegång då, under 1940-lalets sista år, var just förhoppningar, I dag måste tyvärr förhoppningarna om den universella solidariteten i ännu högre grad väntas ta mycket lång tid att bli förverkligade.

De tyngst vägande grundförutsättningarna för att vi skaU kunna lyckas med en sådan poUtik som vi nu sedan länge för, UU den framtid då en av solidaritet uppehåUen folkrättslig och effektiv världsordning kommer till stånd hgger alltså, och självklart, utom vår egen kontroll. Del finns emellertid också ett par väsentliga avseenden där våra egna åtgärder kan bidra tiU att förstärka våra utsikter atl lyckas. Det ena gäller en svensk regerings manifestationer vid förklaringar om vår utrikespoUtik - jag talar här naturligtvis inle om pressens. Del andra gäller del svenska försvarets styrka, 1 del första avseendet kan jag dock i huvudsak inskränka mig tUl att hänvisa till vad jag yttrade i utrikesdebatten. Låt mig bara tillägga en enda reflexion. Jag hörde häromdagen en kommentator i radio som gjorde gällande atl meningsskUjakligheterna mellan Förenta staterna och Sverige skulle beslå i föhande. Den amerikanska ståndpunkten skulle innebära atl etl neutralt land inte borde utöva nägon kritik av en part som var inblandad i en konflikt. Den svenska ståndpunkten skulle innebära att del kunde man visst det, och det var i de små staternas intresse att framföra kritik, framför allt mot supermakter och stormakter som förgrep sig på mindre stater.

Den uppläggningen och den teckningen av bUden leder enligt min mening vilse. Det är inte det förhåUandet atl kritik utövas från officiellt svenskt håll som lett Ull den nu bestående långvariga störningen i de politiskt-diplomatiska relationerna mellan oss och Förenta staterna. Det är sättet för och ensidigheten i den kritiken. Jag tUlåter mig att nu Uksom i utrikesdebatten hävda att hanteringen av våra ulrikespoUliska manifestationer har lett tUl en minskad tilltro tUl hållfastheten i våra ambitioner på det området, visst inte bara i Förenta staterna ulan även i andra demokratiskt — även socialdemokratiskt — styrda länder. Låt mig tillägga all den djupgående kris som nu och ulan samband med Indokinakonfhk-terna skakar Förenta staterna på grund av uppenbara och stora missgrepp från administrationens sida kan leda lill en svaghetsperiod för denna

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörandeförsvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

supermakts del som inte är tUl fördel för Väst- eller Nordeuropa, neutrala eller icke neutrala länder där, och kanske även kan leda tUl en åleruppblossning av amerikansk isolationism. Detta kunde i sin tur leda till en, mUt uttryckt, mycket betänklig situation för alla demokratier i Europa.

Och det för mig tUl det andra och för dagen aktuella avseendet, där vår egna åtgöranden kan ha en väsenthg betydelse för tilltron lUl vår säkerhetspolitik, nämhgen försvaret. Om den allmänna tilliten tUl vår oberoende utrikespolitik i och för sig bhr mindre, ju mer vi vUl hävda vår - om än ibland enligt min mening missanpassade - vältalighels röst i världen, desto mer måste i säkerhetspolitiken tillkomma försvarskompo-nenlen.

Herr Petersson i GäddvUc har erinrat om vad som slår i utskottels betänkande, där ett stycke slutar med orden: "TUltron till neutralitetspolitiken kräver alt hela landet kan försvaras och atl försvaret kan anpassas tUl skilda lägen och möta ohka hot och angripare."

Della är ell utomordentligt bra program. Svagheten, brislen, är atl de förslag som nu föreläggs riksdagen — liksom förra årets förslag - inte svarar mol programmet. Det var en efler våra förhåUanden god överensstämmelse mellan program och försvarsresurser under 1960-talel. Den har hålht sig något så när hyggligt under början av 1970-talet. Det blir säkert en relativ försvagning i år när det gäUer relationerna mellan del mål som även försvarsutskottels majoritet alltjämt utstakar och de resurser i försvarskapacilel som verkligen kommer att stå till förfogande för framliden. Om ingen ändring sker i försvarels planeringsprogram, sådant det avtecknar sig i propositionen och utskotlsbetänkandet från majoriteten, kommer en ytterligare försvagning att inträffa under 1974 och 1975 och därefter, med tilltagande hastighet, något av etl ras från slutet av 1970-lalet fram tih början av 1980-talel, Det kommer, herr lalman, efler mitten av 1970-talet, om nuvarande program vidhålles, helt enkell inte längre all vara sant att hela landet kan försvaras och atl försvaret kan anpassas till skUda lägen och möta ohka hot och angripare.

De argument beträffande rastningsutvecklingen på olika håll i världen som anförs i regeringspropositionen, åberopas av försvarsutskottets majoritet och som jag antar att försvarsministern kommer atl återkomma lill här i dag är med förlov sagt mycket tunna. Där finns stora svagheter som jag avslår från alt upprepa. Kort sagt tror jag inte alt någon verklig nedrustning kommer att inträffa när del gäller stor- och supermakterna under 1970-lalet. Därför kommer vi, om vårt antagna program fullföhes, alt relativt nedrusla. Å andra sidan kan världsutveckhngen — och jag har redan antytt argumenten för detta — komma att kräva att vi som stöd för en oberoende neutralitetspohtik och möjlighelema alt stå utanför krig inte gör detta. Vi har kanske en nådalid alt ändra oss på, men den är inte så lång.

Jag vel alt försvarsministern förefaller atl bli indignerad inför resonemang av denna typ. Men jag undrar ändå om han inte inom sig själv känner en stor oro. Det vore närmast egendomligt att anta någol annat. Nu finns det etl vapen, herr försvarsminister, som varje minister kan använda om han anser att för landet vitala inlressen förbigås inom hans

ansvarsområde, och det är atl säga: "Om inle ell minimum av de krav som milt ansvarsområde ställer kan tiUgodoses så måste jag avgå." Men det har han uppenbarligen inle gjort.

Jag vet atl det är föga populärt atl vara något så när realist nu beträffande den mUitära styrkans betydelse. Jag har hört inför annal forum att det kan vara en åsikt inom regeringen art de begynnande samtalen om en europeisk säkerhetskonferens och en därmed samordnad konferens rörande ömsesidig och balanserad nedrustning antingen kommer att leda tiU rustningsbegränsningar inom hela det europeiska området från Ishavet tUl Medelhavet eller också lill ingen nedrastning alls.

Nåväl, om det sista antagandet skulle visa sig riktigt kan inle det motivera en försvagning av Sveriges försvar. Det första anlagandel, alt — säkert efter en lång tid — en överenskommelse träffas om en ömsesidig och balanserad nedrustning, som skulle inkludera hela kontinenten mellan Ishavet och Medelhavet, förefaller mig föga sannolikt. Det finns förvisso starka krafter, såväl på Nato-sidan som på Sovjetsidan, som vill minska de mUilära engagemangen i Centraleuropa, Men det är typiskt att meningsskUjaktigheter redan framträtt om vad som skaU räknas till Centraleuropa, Jag tror därför att det för närvarande kan vara realistiskt all utgå ifrån alt orn uppgörelse så småningom kommer lill stånd i rustningsfrågan, så kommer den inle atl inkludera Europas norra och södra flanker. Inte heller en sådan utveckling kan motivera att minskad vikt fästs vid det svenska försvarels styrka.

Därför kommer jag, med hänsyn till de små skUlnader, som föreligger mellan de motioner jag väckt och moderatreservationen i utskottet beträffande omfattningen av försvarels planeringsram för den närmaste femårsperioden, att rösta med denna reservation och dess följdreservationer i några avseenden, om det bUr volering om dem, 1 fråga om omflyttning av pengar under nästa budgetår från repelilionsövningar lili materielanslag kommer jag att rösta med millenreservalionen, I fråga om den totala utgiftsramen för samma budgetår kommer jag all avstå. Det tjänar inte någonting till att stäUa ett yrkande om bifall tUl min egen motion.

Herr talman! Slutligen anhåller jag om överseende med att jag, ehuru jag icke är talesman för vare sig reservanter eller parti, tagil kammarens tid i anspråk, och tillönskar kammaren atl så småningom få etl lägre antal ledamöter totalt sett.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor in. m. rörande försvaret

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talman! Del var ett myckel intressant anförande vi jusl lyssnade till. Jag har stor respekt för de uppfattningar herr Wedén framförde i sitt anförande. Jag delar inte hans mening på vissa punkter, men vi måste alla erkänna all herr Wedén är en av våra kunnigaste försvarspohliker, I den lilla grupp av riksdagsmän — tUl dem räknar jag mig själv - som sysslar med försvarspolitik har herr Wedén länge intagit en särställning, främst därigenom atl han utöver sitt kunnande i försvarsfrågor också har en vid överblick över internationella problem och etl ständigt intresse för internationella frågor, I det arbete som utfördes i 1970 års försvarskommitté spelade herr Wedén en stor roll med sina självständiga åsikter och

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

självständiga förslag, som tvingade utredarna atl diskutera över vidare fäll än de kanske ehest skuhe ha gjort.

Slutet på herr Wedéns anförande klargjorde hans slällning. Han sade att han inte kan följa sitt parti vid voteringarna; han kommer att rösta med moderaternas förslag. Jag skall därför inte ge mig in i någon polemik med herr Wedén, Hade herr Wedén i detta ärende representerat sitt parti eller miltenpartierna, hade det rått en ganska djup oenighet i väsentliga försvarsfrågor. Det gör det nu inte; de båda mittenparlierna har genom sina representanter i debatten och genom sina reservationer visat att meUan regeringen och mittenpartierna är oenigheten nästan obefintlig, SkiUnaden är dels en fråga om bedömningen av sysselsättningen inom försvarssektorn, dels en fråga om det framtida priskompensationssyste-mel, I fjol var oenigheten större; då gällde den också de framlida rikthnjerna för försvaret. Herr Wedéns anförande är därför inte bara en kritik mot regeringen utan också en kritik mot de båda miltenpartierna.

Att moderalerna skulle föreslå höjningar av utgiftsramarna och planeringsramarna var vänlat; det framgick redan av de motioner som väcktes i januari. Det enda jag kan notera är att de höjningar som föreslås i år inle är hka stora som de höjningar som föreslogs i fjol.

Del förslag som -vi diskuterar och som gäUer den framtida inriktningen av försvaret följer huvudhnjerna i fjolårels försvarsbeslut. Det innebär aUtså att planeringen framåt i tiden skall ske med utgångspunkt i en horisontell planeringsram och dessutom — del är det viktiga — att den allmänna värnpUkten skaU vara grunden för landets försvarskraft, vilket i sin tur innebär att krigsorganisationens personella kvantitet alltjämt håUs på samma höga nivå som i dag.

Försvarets omfattning kommer alltså inte att förändras i del avseendet. Däremot kommer successivt och på lämligen lång sikt en strukturförändring alt äga rum, men den genomförs långsamt. Någon omedelbar förändring är det verkligen inle fråga om.

När det gäller -vissa förbandstyper måste vi hänga med i den mUilärlekniska ulveckUngen och skaffa ny och modernare materiel. Della är fallet t. ex. med våra brigader och våra flygdivisioner. För brigaderna skaffas eller kommer alt skaffas en mängd ny modern materiel, bl. a. terrängfordon, nytt artUleri, en ny infanterikanonvagn och ell nytt luftvärnsrobotsystem, och för flygdivisionernas del har ombeväp-ningen till Viggen börjat.

Det är denna modernisering som kostar så mycket pengar. Det medför t. ex. att vi inle kommer alt få råd att tillföra alla våra många brigader den nya materielen. Men de brigader som inte får den nya materielen i samma omfattning som de andra kommer därför inle att försvinna; de står kvar i organisationen, kanske under annan beteckning — vi minskar den inte med en enda soldat genom 1972 års försvarsbeslut. Personalen skall utbildas, och det sker och kommer att ske en begränsad materielom-sättning.

Jag anser inte - detta har jag sagl vid många tillfällen - att del är riktigt alt beskriva den här utveckhngen som en 50-procentig reducering av försvaret. Det är sant att antalet infanteribrigader bedöms komma att minska — del är inte beslutat ännu — från de 20 som vi har haft ganska

länge, med den omoderna materiel som en del av dessa brigader är utrustade med, till ungefär 10. I överbefälhavarens s. k. bibehåUandenivå, som diskuterades pä försvarsutredningens tid, räknade man med att infanleribrigaderna skulle minska från 20 lUl 13, och i den moderata reservationen 6 strävar man efter alt behåUa 12. Vi har sagt minst 10 i de programdirektiv som nu på våren har utgått lUl myndighelerna inför den kommande rallningen av planeringsramarna.

Jag kallar det inte för nedrastning när moderaterna föreslår all infanleribrigadernas antal skaU minska från 20 lill 12. Jag tycker inte heller atl man kan kalla del nedrastning när regeringen och mittenparlierna anser atl vi inte har råd all behålla mer än ca 10 infanleribrigader, samtidigt som de brigader som inle kan få den nya malerielen behålls om än med annan benämning.

För våra jaktdivisioner är läget detsamma. Vi har i dag 20 jaktdivisioner Draken. När dessa i mitten på 1980-talet enligt det riksdagsbeslut som har fattats kommer att ersättas med jaktdivisioner Viggen får vi inle mer än ca 8 jaktdivisioner. Moderaterna föreslår alt planeringen skall inriktas högre, dvs. de är beredda all minska antalet jaktdivisioner från 20 UU 11.

Även om det är en skiUnad på 3 divisioner anser jag inle atl något av förslagen kan kallas för nedrustning, eftersom vi övergår tUl ett jaktförsvar med Viggen i släUet för med Draken och med andra komponenter som har en mycket större effektivitet och därför bättre slagkraft än dagens.

Del slår i moderatreservalionen 1: "Alla tecken lyder på alt effekten hos del svenska mUitära försvaret under den närmaste tioårsperioden med hillillsvarande planeringsinriktning kommer alt minska UU bortemot hälften." Men hur kan man veta del? Eftersom vi behäller försvarels omfallning och varje år tUlför det en mängd ny materiel kan del inte vara den absoluta försvarskraflen som minskar. Det är naturligtvis vår försvarseffekt på 1980-lalet i förhållande till andra länder som man menar. Men vad vet vi om andra länders försvar på 1980-talet? Vad vet herr Wedén om det? Vi vet inte mycket om det. SkuUe den gynnsamma internationella avspänningsutvecklingen som utskottet talar om genomgå en förändring, skulle den gynnsamma trenden brytas, då kommer alla länder, även Sverige, alt lägga om sin försvarspolitik.

De flesla länder har som vi oförändrade eller minskande försvarsutgifler. Del är ju detta som är dagens läge. I många fall är dessa länders försvarsutgifler minskande när man räknar om dem tiU fasta priser i förhållande tUl den allmänna prisutvecklingen och inte med någol slags försvarsindex. Eftersom vi dessutom vet att man i alla andra övriga länder har precis samma eUer större problem som vi med kostnadsutvecklingen - jag vågar påstå atl de flesla länder har större problem än vi med kostnadsutvecklingen — förslår jag inte hur herr Wedén och moderalerna kan vara så säkra på alt andra länder kommer att behålla alla sina förband in på 1980-lalel och samtidigt ge dem ny och modern materiel. Jag kan försäkra att detta icke kommer atl ske.

Som herr Gustavsson i EskUstuna påpekat finns det en gemensam borgerlig reservation om ell nytt priskompensationssyslem. Jag vill gärna

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

säga alt den snabba kostnadsstegringen är ett svårt problem för försvarsplaneringen, men det är också svårt all avgöra vad som är rena prisstegringar och vad som är koslnadsslegringar på grund av bl. a. ökade ambitioner, t. ex. i form av höjd teknisk standard.

Vi måste vidare räkna med en viss produklivitetshöjning inom försvaret liksom inom all annan verksamhet. Om man lar hänsyn till den, kan en s. k. full pris- och lönekompensation innebära ökade ambitioner. Jag medger atl för ett år sedan täckte nelloprisindex inte den löneökning som blev följden av 1971 års avtal för de statsanstäUda. Äv alla tecken alt döma kommer nelloprisindex innevarande budgetär att ge en viss överkompensation.

Inom försvarsdepartementet följer vi ständigt denna fråga; den är ett av våra stora problem. Vi försöker att skapa oss en bild av hur kompensationssystemet påverkar planeringen och hur vi skall skaffa oss en fastare planeringsgrund än den vi hade 1971. Vad de studierna och överläggningarna kommer att leda lUl kan jag inle för dagen ge besked om.

Mittenparlierna har uttalat oro för sysselsättningen inom försvarsindustrin. Alla har vi naturligtvis dessa problem i tankarna. Förslaget om att vi skall minska repelitionsövningarna för att den vägen skaffa medel tUl materielinköp har utskottet sagt nej liU. Jag delar utskottets mening på den punkten. Jag har sagt tidigare här i kammaren i fråga om sysselsättningen - det var i en interpellationsdebatt i december månad i fjol - att vi räknar med atl antalet arbetstiUfäUen inom försvarsindustrin kommer alt minska. Materielverkets bedömningar pekar på att minskningen under den närmaste femårsperioden kommer att vara ungefär 4 000 personer. Minskningen sker successivt. Man föratsätter inom industrin att den i stort sett skall äga rum i samband med naturlig avgång. Vi har ständigt kontakt med de stora industrier som sysslar med försvarsbeställningar,

I fråga om de anstäUda inom försvaret räknar vi med atl del under femårsperioden skall ske en minskning på ca 3 000 personer. Den minskningen skall helt och hållet ske i samband med vad man kaUar naturlig avgång, således utan avskedande. Jag kan nämna all de anställdas antal inom försvaret minskade från 48 743 i september förra året Ull 48 315 i mars i år, alltså med 428 personer. Inom de förbandsbundna verkstäderna minskade antalet anställda under andra halvåret 1972 med 187 personer och detta har kunnat ske ulan friställningar.

Herr talman! Vi skall ju vara kortfattade i våra anföranden, och jag skall därför inte nu ge mig in i någon direkt polemik. Eljest skulle mycket kunna sägas om det anförande som herr Lövenborg höU, Jag skall bara ta upp en enda punkl. De uppgifter som finns i filmen om Viggens tillkomst och om hela beslutsprocessen är helt felaktiga. Del framgår klart av den vitbok om Viggen, som försvarsdepartementet gav ut för precis ell år sedan. Dessutom vill jag säga, herr Lövenborg, alt den socialdemokratiska partikongressen inte uttalade sig mol flygplan Viggen, Den accepterade Viggen, Vad diskussionen gäUde var flygplan 80, del som eventueUt skall komma efter Viggen, om vilket studier pågår men projekteringen inte får påbörjas och beslut inte behöver fattas förrän efter 1975,

Herr lalman! Jag har här pekat på alt skUlnaden i uppfattning mellan framför allt miltenpartierna och regeringen i försvarsfrågan inte är stor. Man kan dessutom notera atl kommunisterna i en molion yrkar på alt utgiftsramen för nästa budgetår skall minskas med hela 2 miljarder kronor.

Herr Petersson i Gäddvik talade om atl socialdemokraterna med kommunisternas röslstöd i fjol genomförde 1972 års försvarsbeslut. Jag hoppas, herr Petersson, alt talet om att regeringen bedriver sin nuvarande försvarspolitik enbart med stöd av kommunisterna nu äntligen skall upphöra, I denna debatt har det ju konstaterats att vi ånyo har en bred samling i försvarsfrågan, där regeringen och huvuddelen av oppositionen står bakom försvarsbesluten. Jag noterar detta faktum, herr talman, och hälsar det med stor tillfredsställelse.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Herr PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är alltid intressant alt lyssna på Sven Andersson. Men jag har faktiskt hört honom håUa kraftfullare anföranden i försvarsfrågan än vad han hållit här i dag. Han lar enligt min mening räll oförsiktigt upp frågan om huravida socialdemokratin behöver kommunisternas röststöd för att genomföra sill försvarsförslag. Såvitt jag kan se kommer försvarsministern att behöva del även i dag på vissa punkter.

Innan jag går vidare in på ämnet vill jag från denna talarstol uttala min högaktning och respekt för herr Wedéns försvarskunnande och fasthet.

När herr statsrådet Sven Andersson beskriver försvarets framlid och den nya materiel som tillförts försvaret så gör han det i nästan lyriska ordalag — så otroligt mycket kommer atl tiUföras försvaret. Men allt som skall hända med vårt försvar i framliden måste också överbefälhavaren känna till. Det är han som i officieUa skrivelser anför att vid 1980-talels början har de viktigaste krigsenheterna reducerats med ca 50 procent, i vissa fall mer. Det är han som anför att försvarets krigsavhållande effekt successivt minskar, del är han som säger att möjligheten atl avvärja invasion minskar och det är han som säger atl riskerna för överraskande anfall ökar.

Vi har i motioner och sedan i reservationer föreslagit en viss förstärkning av försvaret jämfört med del förslag som socialdemokraterna nu lagt fram. Det är inte så mycket pengar utöver de 35 miharder kronor som det rör sig om. Men vårt förslag innebär, som också försvarsministern sade, en väsentlig ökning på alla tre försvarsgrenarna.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wedén ser faror i att regeringen tar hänsyn till den avspänningspolilik som präglar ulveckUngen i Europa. Vår kritik mot regeringen är att den inte tar tillräcklig hänsyn tiJJ den utvecklingen. Vi anser alt man inte har beaktat den avspänningsprocess som pågår och som utan tvivel har medfört betydelsefulla resultat.

Under det kaUa krigets år fanns givetvis den psykologiska atmosfären för att piska fram orimhga försvarskostnader. I dag menar vi att läget är ett annat, men del tycks regeringen bortse från. Vi pläderar för ett svenskt neulralitetsvärn som inle är en stormaktskopia utan ell folkför-

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

svar. Herr Gustavsson i EskUstuna tycker det är ledsamt all frågan inle har blivit föremål för en mer seriös debatt i skUda sammanhang, och det beklagar även jag. Om så hade skett hade dagens försvarsbeslut kanske sett ut på ett annat sätt. Våra argument är nämligen svåra att kuUkasta,

Sverige har som bekant inte varit i krig på 160 år, men jag är inte säker på atl det är en riktig slutsats atl säga att det beror på vår väldiga satsning på försvaret. Det enda verkligt farliga tiUfäUet för Sverige att råka i krig var i samband med atl de tyska trupperna anföU våra grannländer. Det var i ett skede då vårt försvar var betänkligt uttunnat. Våra mobUiserings-förråd var urholkade, vi hade sänt en mängd vapen till Finland som var i krig med ett land som inte utgjorde något hot mol Sverige, Sedan dess har krigsmaktens vapen, även de aUra dyraste, undan för undan skrotats ned därför att de har blivit för gamla och åkterseglade av den tekniska utvecklingen. Den utvecklingen föratses nu också med den kolossalt kostnadskrävande Viggen, 40 miharder kronor, och man vet inle vårlåt det barkar i kostnadshänseende,

>Sog finns det mot den bakgranden, herr Gustavsson i EskUstuna, aU anledning att ställa frågan om det är ett vettigt sätt att använda resurserna. Kan man verkligen inte komma fram till en annan typ av försvarsordning?

När det gällde Viggen har jag inte felciterat den socialdemokratiska partikongressens beslut. Jag talade om det som skulle komma efter Viggen, det som bl, a, benämns Flygplan 80,

Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för hans alltför älskvärda ord i början av silt anförande. Dessa kryddades så småningom också av några nypor salt. Jag skulle vilja återgälda hans ord med all säga alt det särskUt var en sak - det var inte det enda - i försvarsminislems anförande som gladde mig. Det var när han uttalade atl om del sker en skärpning av läget igen, då kommer andra länders försvarspohlik att ändras och det gör även Sveriges. Jag tycker all det var ett värdefullt uttalande.

Det föreligger emeUertid en skiUnad när det gäUer bedömningen av vad som skall hända under perioden 1975-1980. Del är klart all jag inle vet hur de olika stormakternas och supermaktemas försvar då kommer alt se ut eller -vilken omfattning det kommer all ha. Men jag har en försiktigare bedömning när det gäller att diskontera avspänningssträvandena än vad försvarsministern har. För övrigt kan vi konstatera att Förenta staternas försvarsutgifter går ner, att Storbritanniens går upp och Sovjetunionens med allra största sannohkhet går upp. Man kan egentligen inte dra annan slutsats av denna dubbla frontställning de har råkat in i än att den nödvändiggör en förstärkning. Försvarsministern sade sedan all vi inle minskar med en enda soldat, vilket i och för sig är riktigt, och atl vi samtidigt tUlför mycket modern materiel. Men, herr försvarsminister, den ekvationen går inte ihop med de ramar ni räknar med för en femårsperiod. Pengarna räcker inte lill för dessa båda saker om det skall vara något allvar med talet om en modernisering utan någon egentlig sänkning av försvarseffekten.

Försvarsministern nämnde sedan att skiUnaden meUan 10 och 12 brigader och skiUnaden mellan 8 och 11 divisioner jaktflyg inle kan vara så stor. Jag viU bara påpeka, att skUlnaden mellan 8 och 11 jaktdivisioner torde vara en skUlnad på ungefär 40 procent i fråga om ulhåUighel, Det är ingenting att bagatellisera.

Herr ENSKOG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Både försvarsministern och herr Gustavsson i Eskilstuna anförde att de ansåg att det var små skiUnader meUan socialdemokraternas och mittenparliernas ståndpunkter. Det är riktigt att del mot bakgrunden av de summor det är fråga om är relativt små skUlnader, Dessa är dock, om man tar hänsyn tiU alt priskompensalionssyslemet på sikt är av avgörande betydelse för vårt försvars styrka, mycket väsentliga. Vi känner alla väl UU alt löneökningar måste betalas och det sker utan speciella arrangemang till alla andra statsanställda. Om dessa löneökningar som drabbar försvaret synnerligen hårt skall betalas av medel, åtminstone tUl en del, som man tänkt använda för t. ex. malerielanskaff-rung eftersom priskompensationen inle täcker hela ökningen, medför detta konsekvenser för försvaret som helhet. Det har konsekvenser som man, när besluten fattades, inte hade tänkt sig.

Herr talman! Jag förklarade också i mitt första anförande anledningen UU alt vi inte motionerat om ändrade planeringsramar UU årets riksdag. En företrädare för försvaret uttalade vid ett tiUfälle att vi inte kan håUa på att åka hiss upp och ned med försvaret och försvarsanslagen. Vi måste ha möjlighet att ha en kontinuitet i vår planering.

Herr talman! Jag yrkar därför ännu en gång bifall lill våra reservationer 2 och 4.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Herr GUSTAVSSON i EskUstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Det sista som herr Enskog sade kan jag anknyta lill. Det är flera röster på fackmannahåll som säger atl vi inte har någon möjlighet att åka hiss i denna diskussion, utan vi får bestämma oss för att planera efter en försvarsnivå som är realistisk. En bred majoritet står tydligen bakom della. Ätt vi verkligen har en bred majoritet har dagens debatt verifierat på ett övertygande sätt.

Herr Lövenborg manar oss att lyssna på vpk i försvarsdebatten. Jag har verkligen försökt att göra det. Jag vill göra det i fortsättningen också. Jag erkänner också att det finns en del tilltalande drag i deras uppläggning av debatten. Jag känner igen dessa drag sedan gammalt.

Det har nämnts en film här i debatten. Men jag kom faktiskt under herr Lövenborgs replik alt länka på en annan film än Viggenfilmen, nämUgen Hasse Alfredsons film "Äppelkriget". I den filmen fanns det en bild där man försökte blåsa fram en ande genom en dimma. Del finns litet ande i vpk-motionen. Det är Hilding Hagbergs ande. De tankar som finns kvar i det här sammanhanget var kanske Hilding Hagberg inte upphovsman tiU, han log rätt myckel intryck av en legendarisk svensk general. De tankar som vpk htet vagt vidrör är inte så anlimililaristiska som herrarna själva tror. Jag läste så sent som i går en artikel i en facktidskrift skriven av en hög svensk militär. I de tankarna finns det i

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor in. m. rörande försvaret

långa stycken samma gods som det som kommit fram i det här resonemanget.

Del finns som sagt i vpk;s resonemang saker som kan berika en kommande debatt. Men då får vpk:s företrädare vara vänliga atl inte med del huvudlösa förslaget alt på ett år rått skära bort 2 miljarder säga som en viskning på sidan om att det hela är skoj.

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talman! Del är alldeles klart att herr Wedén och jag nu och vid tidigare tUlfäUen gjort olika bedömningar av del internationella läget och riskerna för krig. Jag anser mig i likhet med herr Wedén också vara försiktig. Vi följer upp vad som sker i andra länder. Vi är ju beroende av hur andra länder ställer sig med sina raslningar. Det vikliga är den försvarseffekt vi har i förhållande tiU andra länder. Utskottet har ändå, herr Wedén, i likhet med regeringen kommit lill att ekvationen med en utbyggnad av försvaret genom den strukturförändring vi får mot slutet av 1970-talet och under 1980-talel går ihop, I annat fall kan jag aldrig länka mig alt bl, a, mittenparlierna skulle släUa sig bakom riktlinjerna.

När del gäller enighet eller oenighet säger herr Enskog att del ändå finns en skillnad beträffande priskompensalionssyslemet. Ja, låt oss se vad miltenpartierna föreslår. Del finns ju en gemensam borgerlig reservation. Man vill atl regeringen UU nästa riksdag skall lägga fram vissa förslag. Utskottet säger inle så utan utgår från all regeringen följer dessa frågor, VUka förslag vi får till nästa riksdag vet vi inte. Vi vet inte med andra ord om vi är oeniga i delta fall. Om vi inte vet del, kan jag inte se alt det föreligger någon skUlnad i sak mellan miltenpartierna och oss, eftersom miltenpartierna inte direkt föreslår någon höjning vare sig i nästa års budget eller av planeringsramarna för framtiden.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag blir mer och mer förvånad över försvarsministerns sätt att uttala sig om rustningarna i världen. Han yttrar sig som om han skulle sitta inne med någon alldeles speciell kunskap i denna fråga. Bland andra har jag i debatten här anfört vad Alva Myrdal anser efter sina år såsom nedruslningsexpert. Jag har framhållit vad man säger i SIPRI:s årsbok. Jag har återgivit vad man med hjälp av svensk underrällelseriänst säger från försvarsstaben. Enligt alla dessa samstämmiga uppgifler finns det inget belägg för alt någon nedrustning pågår i världen. Hur kan då försvarsministern så säkert påslå atl så är fallet?

Jag tror atl försvarsministern har samma svårigheter som vi andra när del gäller att uttala sig om vår försvarseffekt på 1980-lalet, Då tycker jag atl säkerheten och tryggheten för detta land, för vår fred och frihet, gör atl vi skall vara beredda atl satsa i varje fall ungefär lika mycket som nu av brutlonalionalprodukten på vårt försvar jusl förvår framtida trygghels skull.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Petersson i Gäddvik sade i sill förra anförande alt försvarsanslaget går igenom bl, a, med kommunisternas stöd. Jag vill nog

framhålla att det går igenom trols vårt bestämda motstånd, I den mån man kan tala om stöd, handlar det om atl del för oss gäller att förhindra en ännu större mUjonrullning,

Beträffande Viggen, herr Gustavsson i EskUstuna, kan man inte radera bort fakta genom atl tala om andra filmer. Här handlar det ju om myckel väldokumenterade saker, dokument som kommer från de inblandades egna läppar.

När del gäUer vår försvarspolitik är det inte så att vi framför Hilding Hagbergs tankar. Det är vårt partis nuvarande tankar, och det innebär fuUföhande av en anlimiUtaristisk tradition, som vi har anledning atl vara stolta över. Vi anser givetvis all vårt land skall försvaras, men vi anser inte alt det behöver ske genom en fruktansvärd mihonraUning, Viggen har redan svarat för en välsallad räkning till svenska folket, och den planerade jaktversionen kommer atl kosta 5 miharder kronor för 240 plan. Nu ämnar man gå vidare,

I en gammal arbetarsång heter det: "Vi under skatter dignar ner," Det är ju etl fullt korrekt konstaterande i nuet och argument nog för etl nytänkande. Vi vet vad mUilärkoslnaderna betyder i detta sammanhang. De är reformpolitikens fiende nr 1 och etl inflationens ymnighelshorn. Vi vet atl famiher vräks därför alt de inte klarar hyran. Vi vel att både stat och kommun tvingas avvisa socialt angelägna projekt, eftersom man inte anser sig kunna höja skatterna ännu mera, Atl i del läget försöka raljera bort argumenten för ett försvar av annan typ för atl man i stället skall kunna gå vidare med ell konventionellt uppbyggt och orimligt dyrt försvar ulan all på allvar utreda ett annat alternativ har varit oförsvarligt tidigare, och jag tycker all det i dagens läge är ännu mer oförsvarligt.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. tn. rörandeförsvaret

Herr WEDEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall rikta mig till försvarsministern.

Jag instämmer naturligtvis i hans uttalande alt del väsentliga är vårt försvars effekt i förhållande UU andra länders. Där det skiher sig är den olika grad av förhoppningar som man fäster vid utvecklingen i andra länder när del gäller minskningen av försvarsansträngningarna, I det fallet tycker jag att herr Peterssons i Gäddvik hänvisning till Alva Myrdal såsom ett vittne på att man kanske inle skaU vara så förskräckligt optimistisk är berättigad.

Försvarsministern talar om en horisontell planeringsram, I verkligheten är ju den planeringsram som vi nu tillämpar inte horisontell utan successivt nedåtgående, bl, a, på grund av priskompensalionssyslemet. Jag vågar inte hoppas, vilket tydligen försvarsministern gör, att man under 1970-talel får en liknande nedåtgående utveckling i andra för oss betydelsefulla länder. Där ligger meningsskUjaktigheten,

Herr GUSTAVSSON i EskUstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lövenborg talar om behovet av etl försvar av annan typ. Jag understryker atl vi visst behöver ha en försvarsdebatl, där gärna också tankar på etl försvar av annan typ las fram. Jag har faktiskt försökt berika debatten genom att i mitt inledningsanförande någol belysa de behov som uppslår genom ell försvar av den typ som man kan ana atl ni

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

tänker er.

Herr Lövenborg säger att hela landet skall försvaras, I motionema skisseras tanken på etl mUisliknande försvar. Ett sådant försvar är naturligtvis beroende av en allmän värnpUkt, Men sedan drämmer herrarna tUl med ett besparingsalternativ på 2 miljarder kronor under ett år utan att något reflektera över vilka konsekvenser det skuUe innebära. Man skulle t, ex, få avslå från att grundutbilda alla vämpUktiga del året. Man skuUe få inställa alla repelitionsövningar. Därmed skulle man ha vunnit drygt hälften av summan. Man skulle rått för atl uppnå resten få inskränka induslribeslällningarna och rått påbjuda arbetslöshet. Naturligtvis skulle del finnas vissa möjligheter UU kompensation för uteblivna beställningar, men följden skuUe bli så förödande all den mte alls står i hnje med de grundtankar vpk, hoppas jag, försöker vinna respekt för.

Vpk är välkommet i försvarsdebatlen. Jag vill från min anspråkslösa position inbjuda härtiU, Men kom då med förslag som det finns någon rimhg möjlighet att på allvar diskutera!

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr lalman! Det är en sak som måste klaras ut i den här diskussionen. Jag kan då ta som utgångspunkt herr Peterssons i Gäddvik påstående att jag skulle säga alt det pågår nedrastning i världen. Det säger inte jag. Någon sådan pågår inle heller i Sverige — vi är i samma situation som andra länder.

Sedan ett par tre år tUlbaka - jag hänvisar till de statistiska tabeller som finns i fjärde huvudtiteln i år — hgger de flesta länder stilla med försvarsutgifterna. Men det sker under tiden genom kostnadsutveckhngen på både materiel- och personalsidan en väldig förändring, Sverige är det enda land som — genom att öppet redovisa en långsiktig planering in på 1980-lalel - vågar visa vilka konsekvenser som detta får på krigsorganisationen. Andra länder tar ett är i tagel. Men om man för samtal, som vi gör, med representanter för andra länders försvarsdepartement, så får man veta att utvecklingen självfallet bhr densamma även på andra håU, Jag var nyligen i Tyskland och talade med den tyske försvarsministern, och han visade mig kurvor som helt överensstämde med våra, men han lägger inle offentligt fram någon långsiktig plan. Det görs inle heller i andra länder.

Därför vågar jag påstå att om den nu rådande trenden inle bryts av oroande internationella förändringar med ökande krigsrisk, så bhr del mot slutet av 1970-talel och under 1980-talet minskade styrkor i alla länder - ett minskal antal flygplan, etl minskal antal flygdivisioner, ell minskal antal brigader osv. Alt sådana förändringar pågår rant om i världen framgår av den statistik som finns i fjärde huvudtiteln, och vi får alltså samma utveckling hos oss.

Jag har försökt skjuta del här i förgrunden. Frågan är då om delta skall kaUas nedrustning eller inle. Jag har sagt all det bör icke kallas nedrustning. Skall man uttrycka detta i procent, som herr Petersson i Gäddvik framhåller att överbefälhavaren har gjort, då skall man säga så här: Ja, vi får etl försvar som i fråga om vissa av sina starkaste komponenter — flygdivisioner, brigader osv, — under 1980-lalet kommer

alt minska tUI hälften, men denna hälft drar då en mycket större kostnad i fast penningvärde än dagens många fler divisioner och brigader. Om man skaU uttrycka i procent vad den inriktning som föreslås i moderaternas reservation leder tUl på 1980-taIet, så bUr det en förändring på ungefär 40 procent. Det är en skUlnad, jag erkänner det, men det är samma tendens. Även i det fallet måste vi acceptera kostnadsexplosionens konsekvenser.

En föredragning som i går lämnades i departementet visade att ett land, nämUgen Canada, har kommit så långt med sin kostnadsexplosion att den kanadensiska regeringen i den budget som nu framläggs räknar med atl av hela försvarsbudgeten bara 8 procent kan användas för materielförnyelse, medan över 90 procent används till att hålla organisationen vid liv och betala personalen. Vi har dock en materielförnyelsean-del i vår försvarsbudget på över 30 procent och leder där i hela västvärlden i varje faU, De amerikanska kostnadema på personalsidan utgör nu 50 proceni av försvarskostnaden, och försvarsdepartementet i Washington räknar med atl innan 1970-talels slut är den andelen uppe i 60 proceni.

Det är della som gör atl vi, när vi med vårt planeringssystem pekar in i framtiden, realistiskt måste säga att så här blir konsekvenserna med hänsyn UU de mycket stora förändringar som sker och som naturligtvis främst är ett resultat av att vi föher med på det vapentekniska området. Vi skaffar oss bättre, modernare och effektivare grejor i förhåUande till den materiel vi har i dag och som är bUligare,

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat UU all den mUitära sakkunskap som under de senaste timmarna har flödat från talarstolen, och del skuUe ju vara intressant att kommentera mycket av detta. Jag hade tänkt all i mitt anförande hålla mig till lilel mera begränsade och jordnära frågor inom försvaret, dock inle mindre viktiga för del, än vad tidigare talare har gjort, men jag kan inte helt underlåta alt säga någonting till herr försvarsministern, som talat om den gynnsamma internationella trenden i världen.

Det är väl htet tveksamt hur det är med den gynnsamma trenden. Herr Petersson i Gäddvik har tidigare talat om vissa tecken som tyder på att trenden inle är så gynnsam. Vi kan ju titta på fredsforskningsinstitulels rapport som kungjorts i dag och som visar på den enorma rustning som pågår överallt i vår omvärld, inte bara i fjärran länder utan även i vår omedelbara närhet. Vi kan också peka pä hur lätt det kan uppstå situationer som mycket snart kan leda till stora inlemalioneUa konflikter. Vi såg det i MeUersta Östern för bara några dagar sedan, och även om parterna för tillfäUet har lugnat sig så vet vi alt det området är en krutdurk som kan explodera precis när som helst.

Så några ord på tal om försvagningen av del svenska försvaret. Det är väl absolut oemotsägligt att det sker en försvagning, och jag tror det vore mycket värdefullt i synnerhet för alla de försvarsintresserade som finns i detta land och för alla dem som är anstäUda inom försvaret om regeringen ville för svenska folket klart och öppet redovisa de allvarhga konsekvenser som den minskade köpkraften ger åt de anslag som vi

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m.m. rörande försvaret

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

ställer lill krigsmaktens förfogande. Även om anslagen ökar nomineUl, så försvagas försvaret steg för steg. Det är omöjligt, herr statsråd, atl komma ifrån dessa fakta.

Låt mig sedan, herr talman, övergå tUl vad jag har begärt ordet för. Som jag sade tidigare, är del mera begränsade men därför inle mindre viktiga frågor.

Vi har, som alla vet, i vårt land ett frivilligt försvar av en omfattning som ingen annan nation i världen kan visa upp motsvarighet till, ett frivUligt försvar som på flera väsentliga områden förstärker och kompletterar det reguljära försvaret. Vårt frivilliga försvar är en ovärderlig tillgång för nationen, och det är en angelägen uppgift för riksdagen atl slå vakt om frivilligförsvaret och visa sin uppskattning av det oegennyttiga arbete som så många medborgare lägger ner i strävan alt stärka landets totala försvarskrafl,

1 en interpeUalionsdebalt den 16 mars i år angående friviUiga försvarsorganisationer yttrade försvarsministern bl, a,: "De utgör ett kraftlillskott tiU försvaret, som vi inle vUl undvara," Det var ju synd all försvarsministern nu gick ul så atl han inte fick höra att jag framhåller de tiUfäUen då herr statsrådet verkligen är positiv i sina uttryck. Jag instämmer helt i den citerade meningen. Men en sak är att tala berömmande och vackra ord, en annan sak är att visa detta i konkret handling,

I en motion, nr 1119, har jag tUlsammans med bl, a. Eric Mossberger påpekat alt även om frivilligförsvaret rönt statsmakternas stöd så finns det på många områden alltjämt stora brister. Och vad vi pekat på är de påtagliga brister som finns inom hemvärnet i fråga om materiel och utrustning. Försvarsutskottet är — naturiigtvis skulle jag viha säga — välvilligt i sin skrivning när det gäUer hemvärnet och dess utrustningsproblem, men därmed upphör också ambitionerna från ulskoltel. Och det är klart alt vänlighet uppskattas alllid, men jag vägar påslå alt hemvärnet och inle minst hemvärnssamarilema skulle ha avstått från den vanhga klappen på axeln om de i stället hade fått pengar tiU en vettig utrustning alt bedriva fältmässiga övningar i, om de fått lämphga och ändamålsenliga sjukbårar för sin samarittjänsl och framför allt om de hade fält skor all ha på fötterna vid övningar. Nu är förhållandet det atl de har över huvud tagel inte tilldelats några skoplagg. Om de inle använder sin egen fotbeklädnad får de traska omkring barfota i terrängen. Del tycker jag är ynkligt.

För att lösa denna angelägna fråga något så när nödtorftigt krävs sammanlagt 5 mUjoner kronor. En ringa penning - det måste vi vara överens om — inom ramen för de totala försvarskostnaderna, I min motion 1623 har jag begärl atl detta belopp ställes liU förfogande, om så skuUe bedömas nödvändigt fördelat på två budgetår. Men så långt sträckte sig inte försvarsutskottets välviha, att man ville omsätta sin vänlighet i konkrela förslag. Det har däremot reservanterna gjort i reservationerna 6 och 7, som jag yrkar bifall till.

Anslagshöjningen i reservation 7 medger också en höjning av standarden i fråga om hemvärnets vapenutrustning m, m,, som är lika angelägen den.

Herr talman! Låt mig slutligen med ell par ord beröra ett annat område av vårt totalförsvar. Civilförsvaret har fått vidkännas en kraftig beskärning av anslagen för sin verksamhet. Detta har stäUt civUförsvaret inför en rad problem, mycket svårlösta sådana när det gällt att anpassa sig tUl en lägre nivå. På många områden är civUförsvaret bundet vid fasta kostnader för verksamheten, och föhden blir att beskärningarna går ut över utveckling och över ny materiel, som är mycket angelägen med hänsyn tUl - som här tidigare berörts — den snabba internationella utveckling som pågår på detta område och de erfarenheter som vi efter hand får ta del av från utlandet. Civilförsvaret måste ha möjligheter all föha med på del tekniska planet om den enskilde skall tro på dess förmåga att lösa sina uppgifter i en krigssituation,

I motionerna 1663 och 1124 från moderata samlingspartiet begärs en anslagshöjning för att ge civilförsvaret möjligheter alt anskaffa bl, a, så viktig materiel som utrustning för skydd för småbarn vid gasanfall och dessutom genomföra en snabbare anskaffning av skyddsgasmasker för civilbefolkningen. Den höjning av ramen som moderata samlingspartiet föreslagit skulle vidare ge civUförsvaret möjligheter att fullfölja den viktiga forskning som pågår, dvs, de studier som Bengt Gustavsson tidigare berörde och som är hvsviktiga för civUförsvarels framtida utformning. Anskaffningarna av skyddsram skuUe också kunna ökas i viss utsträckning, om riksdagen bifaller reservationen 5,

Herr talman! Jag yrkar bifall även tiU reservationen 5 av herrar Petersson i Gäddvik och Virgin,

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor rn. m. rörande försvaret

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag skall inte la många minuter av kammarledamöternas tid i anspråk utan skaU bara göra några anmärkningar som jag glömde alt framföra i debatten med herr Gustavsson i EskUstuna, Det gäUde bl, a, frågan om utvidgningen av skjutfällel i Kusträsk, Jag sade i mitt första anförande alt detta icke är någon stor fråga för riksdagen. Herr Gustavsson betonade nödvändigheten av ifrågavarande utvidgning. Det är inte heller för försvarsutskottet någon stor fråga, men det är självfaUet en stor fråga för individer och för famiher som drabbas på olika sätt genom den föreslagna utvidgningen.

Länsläkaren har varnat för buUerstömingar och lantbruksnämnden säger att utvidgningen menligt kommer att inverka på brakningsförhållan-dena för jordbrukarna i Norra Bredåker, Invånarna i byn Rasmyran har vid ett möte beslutat säga ell kraftigt nej därför att de bedömer konsekvenserna som mycket aUvarliga, Jag kunde läsa upp massor av brev, som jag har i min bänk, i vUka man protesterar mol utvidgningen av skjutfällel. Stora delar av Norrbotten används redan för dessa ändamål, och det bör räcka. De skäl som omkringboende i detta fall har anfört tycker vi har sådan tyngd att de bör väcka respekt.

Herr Gustavsson i Eskilstnna välkomnade också en seriös debatt om försvaret, och det tycker jag är mycket bra. Det är just en seriös debatt om försvaret som behövs i denna kammare och inom svensk arbetarrörelse över huvud taget, inte minst inom herr Gustavssons eget parti. Jag tycker därför alt herr Gustavssons uttalande är bra och bör noteras. Det

4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

är väl helt klart att det skuUe behövas en smula mera av kampanda inom socialdemokratin för atl rida spärr mot borgerligheten i mUitärfrågan.

Det har vidare raljerats en hel del med våra förslag om nedpralningar. Man har anfört att de är mer eher mindre omöjliga. Del kan självfaUet alltid anföras en rad skäl mot nedpralningar, men jag viU peka på att en av de mera kända politikerna i vårt land ju har sagt att "politik är att viha". VUl man så kan man självfaUet genomföra kraftiga nedpralningar av försvaret, men då gäller det att seriöst pröva frågan om en annan typ av försvarsordning, ett folkförsvar av den typ som vi talar för.

Man har också i denna debatt pekat på vUka konsekvenser en nedskärning av försvarskostnaderna skulle kunna få i form av arbetslöshet osv. Men det kan inte vara rimhgt att man motiverar de höga försvarskostnaderna med omsorg om sysselsättningen. Det är militaristisk utpressning, I detta sammanhang agerar ju storkapitalet ohämmat. Så gjorde t. ex, SAAB när Viggenprojektel pressades fram steg för steg. Man motiverade det med atl i annat fall måste man skära ner antalet arbetare, och då bhr det arbetslöshet. Men alla vet att vill vi verkligen gå in för en nedskärning av mUitämtgifterna finns del här i landet andra möjligheter alt trygga sysselsättningen, exempelvis uppbyggandet av nya statsin-duslrier och en nödvändig omställning av den industri som nu producerar krigsmateriel till annan produktion. Vore del så all vi måste hålla höga försvarskostnader av sysselsällningsskäl, skulle ju också avspänning och nedrustning betraktas som ett fruktansvärt hot.

Nej, sanningen är att man försöker stänga svenska folket inne i en ond cirkel: ett val mellan höga mUitärkostnader och arbetslöshet. Det är den cirkeln som måste brytas. Del finns andra alternativ.

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu var verkligen herr Lövenborg ute i tassemarkerna. Jag har inte alls motiverat försvaret med sysselsällningsskäl. Jag sade i mitt hu-vudanförande att -visst går det atl länka sig ett försvar på en helt annan kostnadsnivå, men då måste det finnas en planering. Klämmer man UU med en nedskärning på 2 miharder på ett år, skuUe det få groteska föhder.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det är möjligt atl herr Gustavsson i EskUstuna inle sade det i det här sammanhanget, men sysselsätlningsskälen är etl mycket vanligt argument i den debatt som förs om de höga försvarskostnaderna.

Hert KARL BENGTSSON i Varberg (fp);

Herr talman! Jag måste faktiskt ta lill orda med anledning av herr Oskarsons anförande. Min motion nr 634, som rör utrustningen för hemvärnssamariter, har rönt rätt stor uppmärksamhet, eftersom den var ganska avslöjande. Som herr Oskarson sade, konstaterades ju att dessa hemvärnssamariter inte hade några skor och över huvud taget hade en mycket dålig och olämplig utrustning. Reaktionen över detta har tagit sig ohka ullryck. Man har skaffat egen ulrustning på en del håll, och man har över huvud taget varit väldigt olustig över sin situation.

När herr Oskarson säger att dessa hemvärnssamariler säkerligen inte är så tacksamma för den klapp på axeln de får av utskottet, vUl jag gäma förklara att jag tycker alt utskottets skrivning är mycket bra. Utskottet säger så här:

"Utskottet räknar med att Kungl, Maj:t för nästa års riksdag redovisar hur departementschefen ser på utrustningsfrågorna beträffande hemvärnet i flerårsperspektiv.

Med anledning av vad som anförts i motionerna vUl utskottet särskUt understryka hemvärnssamaritemas behov av ändamålsenhg beklädnadsul-mstning. Utskottet föratsätter att detta behov snarast tUlgodoses. Syftet med motionsyrkandena bör därmed vara tillgodosett. Något särskilt uttalande från riksdagens sida synes ej nu erforderligt,"

Herr Oskarson menar förmodUgen att jag skuUe vara Uka missnöjd som han och moderata samlingspartiet med utskottets stäUningstagande, Jag är nu inte det, för jag anser att det här är en mycket stark skrivning. Med tanke på den uppmärksamhet som denna fråga har fält tror jag att alla riksdagsledamöter anser att hemvärnssamarilema mycket snabbi skaU få den utrustning som de behöver, dvs, skor och kläder. Jag tror inte alt någon missunnar dem det. Detta -vill jag ha sagl som förklaring till atl jag har anslutit mig tUI utskotlsmajoritetens skrivning.

Jag -vill tUlägga att styrkan i denna skrivning hade ökat, om herr Oskarson och hans parti hade varit med och därmed dokumenterat den -vilja tUl samhng som jag gärna ville se i denna fråga.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Del är htet svårt för mig att förstå varför herr Karl Bengtsson i Varberg går upp och polemiserar mot mig i den här frågan, eftersom jag har haft den uppfattningen atl vi har varit helt överens om att det är angeläget att få denna fråga löst så snart som möjligt.

Jag sade inte, herr Bengtsson, att inte samariterna skulle uppskatta den där klappen på axeln. Visst gör de det — jag sade att man alltid uppskattar vänhghet. Men jag sade också all jag är absolut övertygad om att de mer uppskattar om de kan få pengar till sin utrustning. Det är just denna uppfattning som vi har fuUföljt i form av reservationen. Därför tycker jag nog atl om herr Bengtsson verkligen är angelägen om att den här frågan blir löst så snart som möjhgt, då har herr Bengtsson aU anledning att stödja den reservationen.

Jag är inle missnöjd - det är jag över huvud tagel aldrig. Men jag måste säga att jag inte kan låta bh alt konstalera fakta. Och fakta är här att om utskottets skrivning endast kommer att medföra ungefär ett tusental utrustningar om året - så kommer det att ta mycket lång tid innan de får sin utrustning. Vad jag har velat är att vi med denna ringa summa som det är fråga om skall kunna lösa den här frågan i ett sammanhang — eUer på två budgetår, som jag också framhöU i min motion. Så jag tycker att herr Bengtsson skall vara tacksam och glad över att jag har vågat säga att det också behövs pengar tiU del här och inte bara vackra ord.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! Till herr Oskarson viU jag bara säga ell par saker.

Det här är ju inte någon stor fråga, herr Oskarson, Jag är övertygad om att man med de pengar som står tiU förfogande för försvaret har möjhghet atl på ganska kort tid rätta tUl de här bristema som herr Oskarson och jag har påtalat i våra motioner angående hemvärnssamarilema. Sedan tror jag att vi kan ha gott hopp om att den här frågan kommer att lösas mycket snabbt. Jag tror att man verkligen från utskottets sida har menat vad man har skrivit, och jag tror också att del är riksdagens önskan att se UU atl sådana här uppenbart grova brister snabbt rättas UU,

Herr Oskarson undrar hur det kommer sig att jag tar till orda här. Men jag är övertygad om alt även om jag nu inte hade valt att reservera mig så är det ändå så, när vi diskuterar försvarsfrågor i riksdagen, att herr Oskarson och andra i moderata samlingspartiet lägger sig högst eUer flyter ovanpå precis som grädden på mjölk.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom, Al och A2

Utskottets hemstäUan bifölls,

M o m , B 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1115 av herr Hermansson m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten I mom, B I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1115,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej - 14

M om ,B 2

Utskottets hemställan bifölls.

M o m,B 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr I av herr Petersson i Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som viU att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 1 mom, B 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Petersson i

Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då herr Petersson i Gäddvik begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 42

Avstår - 13

M o m , C

Utskottets hemställan bifölls,

M o m , D

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av herr Petersson i Gäddvik m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafsson i Stenkyrka begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottels hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 1 mom. D röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Petersson i

Gäddvik m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafsson i Stenkyrka begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 155

Avstår - 2

Punkten 2

Mom.Al

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hernslällan, dels reservationen nr 3 av herr Petersson i Gäddvik och herr tredje-vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Den som viU att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i

belänkandet nr 16 punkten 2 mom. A 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Petersson i

Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Petersson i Gäddvik begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 276

Nej - 41

Avstår - 2

M o m . A 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafsson i Stenkyrka begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemslällan i

belänkandet nr 16 punkten 2 mom. A 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej. °

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 4 av herr Gustafsson i

Stenkyrka m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafsson i Stenkyrka begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166

Nej - 149

Avstår — 2

M o m . A 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafsson i Stenkyrka begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskollels hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 2 mom. A 3 röstar ja,

den det ej vih röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Gustafsson i

Stenkyrka m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Gustafsson i Stenkyrka begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 116

Avstår — 39

M om .B 1

Propositioner gavs på bifaU till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Petersson i Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemstäUan i

belänkandet nr 16 punkten 2 mom. B 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Petersson i

Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973 .

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Petersson i Gäddvik begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 41

Avstår - 3

Mom.B2 och C-E Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Lades lill handlingarna.

Punkterna 4-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 6 av herr Petersson i Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Petersson i

Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin,

Ja - 274

Nej - 39

Avstår - 5

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

Punkterna 11 -14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 15

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels resei-vationen nr 8 av herr Petersson i Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 16 punkten 15 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Petersson i

Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Petersson i Gäddvik begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 42

Avslår - 3

Punkterna 16-19

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkter hemställt.

Punkten 20

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande det av herr Lövenborg under överläggningen i anslutning till motionen nr 1664 av herr Hermansson m, fl, framställda yrkandet om avbrytande av studierna för ett eventuellt nytt flygplan efter 37 Viggen och därefter beträffande utskottets hemställan i övrigt.

Uttalande om avbrytande av studierna forell eventuellt nytl flygplan efter 37 Viggen

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemslällan, dels herr Lövenborgs yrkande i anslutning lill motionen nr 1664 av herr Hermansson m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemslällan i betänkandet nr 16 punkten 20 såvitt avser uttalande om avbrytande av studierna för ett eventuellt nytt flygplan efter 37 Viggen röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit herr Lövenborgs yrkande i anslutning till motionen nr 1664,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298

Nej - 14

Avstår - 7

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Försvarsforskningens framtida organisation tn. m.

Ulskotlels hernslällan i övrigt

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Petersson i Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Gäddvik begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU alt kammaren bifaller försvarsutskollels hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 20 såvitt avser ulskotlels hemställan i övrigt

röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Petersson i

Gäddvik och herr tredje vice talmannen Virgin i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Petersson i Gäddvik begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 42

Avslår — 3

Punkterna 21-30

Kammaren biföll vad ulskotlel i dessa punkter hemställt.

Punkten 31

Lades lill handlingarna.

Punkterna 32-34

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hernslälll.

Punkten 35

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1664 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 5 Försvarsforskningens framtida organisation m. m.

Föredrogs försvarsutskollels betänkande nr 17 med anledning av Kungl, Maj;ts proposition 1973:88 angående försvarsforskningens framtida organisation m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Försvarsforskningens framtida organisation m. m.

Herr tredje vice talmannen VIRGIN (m):

Herr talman! 1 det nu föreliggande betänkandet behandlar försvarsutskottet propositionen om försvarsforskningens framtida organisation.

Regeringens förslag i denna proposition grandar sig på 1969 års försvarsforskningsutredning, som regeringen följer så när som på en punkt. Utredningen föreslog nämhgen alt en särskUd styrelse för försvarsforskningen skulle tUlskapas med anslagsfördelande, beredande och samordnande uppgifler. Försvarsministern vUl i propositionen inte acceptera detta förslag utan förordar i stället all ansvaret för forskningen skaU hållas samman i försvarets forskningsanstalt.

Försvarsutskottet delar departementschefens mening i detta avseende och tillstyrker enhäUigt en omorganisation av försvarsforskningen på del sätt som departementschefen föreslår. Så långt är alltså aUting gott och väl,

Emellerlid anmäler försvarsministern i propositionen all försvarsforsk-ningsulredningen också fick i uppdrag alt i samråd med delegationen för utlokalisering av statlig verksamhet pröva den framtida lokaliseringen av försvarels forskningsanstalt. En sådan prövning har också gjorts. Den har gått till på det sättet all utredningen har studerat möjligheterna alt uppfylla de krav som delegationen för ullokaUsering har uppställt. Dessa krav innebar att vissa delar av forskningsanstalten skulle omlokaliseras tUl Umeå och Linköping, vissa delar ligga kvar i Stockholmsområdet och en nytUlkommande del vara förlagd i Karlstad,

Utredningen fann snart att detta inte var lämpligt, alt forskningsanstaltens behov av kontakter med centrala staber och förvaltningar inom försvaret är mycket stort och att behovet av nära förbindelser med högl kvalificerad mångsidig forskning vid universitet och högskolor också är betydande liksom möjligheterna alt inköpa vissa specialiserade servicetjänster, I aUa dessa avseenden är en förläggning tUl Stockholmsområdet helt överlägsen andra alternativ.

Sammanfattningsvis hävdar utredningen, all den föreslagna omlokaliseringen kommer atl innebära betydande merkostnader och påfrestningar för både försvarsforskningen och försvaret i dess helhel. Avgångar av kvahficerad personal i vissa nyckelbefattningar i samband med omlokalisering skulle dessutom kunna få extra och långvariga negativa effekter på forskningsverksamheten.

Praktiskt tagel aUa remissinstanser utdömer omlokaliseringsaller-nativel. Överbefälhavaren och försvarets forskningsanstalt påpekar i sammanhanget, att en omlokahsering skulle medföra en nedgång i försvarsforskningsorganisationens effektivitet jusl under en period då kraven på underlag för försvarsplaneringen är synnerligen stora, beroende på den omstrakturering av del militära försvaret som har blivit aktuell efter 1972 års försvarsbeslut.

Så mycket torde under aUa omständigheter vara klart som atl forskningsanstaltens inre och yttre kontakter och dess lokalisering har en avgörande betydelse för forskningsanstaltens funktion.

Men försvarsministern säger ingenting om detta i propositionen. Den främste företrädaren inom regeringen för försvarets inlressen, den som har ansvaret för effektivitet och god hushållning inom krigsmaklen.

uttrycker ingen egen mening i denna betydelsefuUa fråga. Han nöjer sig med att påpeka att regeringen i en annan proposition lägger fram förslag om forskningsanstaltens ullokaUsering. Detta är märkligt.

Företagsnämnden hos försvarets forskningsanstalt säger i sitt yttrande atl man finner det vara "orätt, odemokratiskt och föga jämhkt att en liten grupp människor skaU tvingas göra stora personliga uppoffringar för att samhäUet skaU nå en högst tvivelaktig, och i vart fall inte av delegationen påvisad vinst".

Jag tycker att nämnden har rätt. Visserligen kan det naturligtvis finnas fall — det händer inle så säUan — där samhällsintresset leder lill att det måste StäUas hårda krav på anstäUd personal både i fråga om förflyttning och i andra avseenden, men som ett absolut minimum av hänsyn borde i sådana faU krävas att besluten på ett övertygande sätt motiveras. Del har man här inte ens gjort ett försök till.

Beror återhåUsamheten från försvarsministerns sida kanske på alt han tycker det är bättre att fly undan än atl Ula fäkla, på atl felaktigheterna och inkonsekvenserna i lokahseringsförslagel inle tål några kommentarer? Man skuUe i så faU kunna förstå honom.

I en rad uttalanden, senast i propositionen 75 om rikthnjerna för försvarets fortsatta utveckling som vi behandlade här i kammaren alldeles nyss, understryker försvarsministern nödvändigheten av att de mUitära myndigheterna vidtar aUa åtgärder som kan vara möjliga för all minska antalet anstäUda inom försvaret. Och detta gör han med aU rätt. Det är nödvändigt att reducera topp- och serviceorganen i takt med den nedrustning som sker av fältförbanden så att något så när god balans kan vidmakthåUas meUan försvarets olika funktioner.

Uppsplittringen av forskningsanstalten kommer att förutom alla andra olägenheter kräva en personalökning på ungefär 70 personer. Della låter aUtså försvarsministern passera utan ett ord lill egentlig motivering. Man undrar om försvarsmmistern inte själv känner sig bunden av kravet på personalbesparingar. Och hur skall han kunna begära helhjärtat stöd från myndigheterna i fråga om rationaliseringar, när han inte själv ålägger sig några krav i det faUet?

Förslaget om utlokalisering behandlas av inrikesutskottel. Men konsekvensen av det rör i hög grad de områden som försvarsutskotlet bär del närmaste ansvaret för. Det är beklagligt att riksdagen vid behandlingen av försvarsforskningens framtid inte kan la ställning lUl denna i ett sammanhang, aUtså samtidigt i fråga om både organisation och lokalisering. Regeringens bristande intresse för att åstadkomma en sådan korrekt behandling och riksdagens arbetsformer gör nu inle detta möjligt. Men just därför borde försvarsutskottet, när det nu ger sin syn på forskningens organisation, också ha redovisat konsekvenserna av anstaltens uppsplittring och förflyttning. Försvarsutskottefs majoritet har emellertid inte ' velat behandla denna del av frågan. Delta är skälet Ull all vi - en minoritet från oppositionen - i ell särskUt yttrande anmält vår mening att utskottet borde ha redovisat de negativa följderna i form av försämrat forskningsutbyte när det som bäst hade behövts, i form av hänsynslös behandhng av de anstäUda och i form av ökade kostnader och sämre resultat för aU framlid, som ullokaliseringsförslaget kommer att innebära.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Försvarsforskningens framtida organisation m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Försvarsforskningens framtida organisation m. m.

Herr talman! Jag har nu inget särskUt yrkande men vill uttala en förhoppning om all riksdagen vid behandlingen senare av propositionen 55 skall a-wisa förslaget i denna proposition om en uppdelning och omlokalisering av försvarets forskningsanstalt.

Under della anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att försvarsutskottet beträffande den i propositionen 88 år 1973 föreslagna organisationen av FOA är helt enigt. Det har också verifierats av herr Virgin, Denna samstämmighet är värdefuU och bör bidra tUl en positiv inställning från berörda enheter inom FOA och där anställd personal, för atl genomförandel skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt.

Bakgrunden till förslaget utgörs av 1969 års försvarsutredning, vilken i sitt år 1970 avlämnade delbetänkande presenterade fyra alternativ till principiell utformning av försvarsforskningens organisation. Utredningen för-ordade alt ett av dessa alternativ skulle ligga lill grund för det fortsatta arbetet på etl detaherat organisalionsförslag. Tilläggsdirektiv gavs sedan 1971 om den framtida organisationen. Förslaget redovisas i bilagan lUl propositionen 88, Det förslaget har sedan varit föremål för diskussion i samband med utskottets behandling av propositionen, I det sammanhanget har också i bilaga 3 redovisats departementschefens förslag. Utskottet har ställt sig bakom alternativ 3 ur den bedömningssynpunkten alt det är bättre ur både funktions- och ledningssynpunkt. Jag vågar också påstå att den uppfattningen delas av företrädare för FOA.

Vad gäUer utlokaliseringsfrågan och de synpunkter som herr Virgin där hävdar vUl jag påstå alt de inle i sak hör hemma i den här debatten om organisationen av forskningen för försvarsändamål ulan bör hänföras Ull behandlingen av propositionen 55, som för oss in i de sammanhangen. Att forskningen och FOA i sin helhet vid den prövningen skulle utsättas för större påfrestningar än andra som behöver flyttas ul enligt lokaliserings- och näringspohtiska värderingar tror jag inte är verifierat, ulan del får närmast slå för dem som gjort den bedömningen.

Jag vUl också påstå alt regeringens uppfattning i den propositionen innebär samstämmiga värderingar, och jag kan inle finna att försvarsministern där tagit någon annan stäUning än andra som representerar regeringen i det sammanhanget.

Slutligen vUl jag alltså bara konstatera all utskottet i första hand behandlat det som är sakfrågan, nämUgen försvarsforskningen, gjort sin värdering och ställt sig bakom departementschefens förslag.

Herr tredje vice talmannen VIRGIN (m):

Herr talman! Jag vUl med bestämdhet hävda all lokaliseringen av forskningsanstalten hör hemma hos försvarsutskottet när detta diskuterar forskningens framlid.

Herr Brännström sade all han nog ansåg att forskningsanstalten lika väl kunde tåla utlokalisering som andra organ kan göra del. Men

forskningsanstalten är inte behandlad på samma sätt som andra organ av delegationen för utlokalisering. Det finns inget annat organ än forskningsanstalten som blir uppsplittrat pä flera olika orter och det finns heller inget annal organ som behandlas sä totalt i strid mot de riktlinjer som delegationen för utlokalisering själv angivit för sitt handlande,

I sitt utlåtande angav delegationen på tre punkter generella riktlinjer som legat lill grund för delegationens arbete.

För det första hette det att man inte ville förorda någon partiell utlokalisering. Som jag nyss sade föreslås forskningsanstalten trots detta förlagd lill inte mindre än tre eUer om man så vill fyra olika orter.

För del andra hette det atl man borde sträva efler alt finna lokaliseringar till samma orter för de myndigheler som har stort kontaktbehov med varandra, FOA är jusl en myndighet med ovanligt stora kontaktbehov. Försvarsforskningsutredningen beräknade atl var-annan-var tredje kvahficerad handläggare vid forskningsanstalten är starkt engagerad i ett kontaktnät, vars funktion i hög grad avgör utbytet av forskningen. Detta kontaktnät omfattar i första hand de centrala staberna och förvaltningarna, och dessa är som vi vet förlagda i Stockholmsområdet,

För det tredje sade delegationen att man inle ville ge förslag till ullokaUsering av myndigheter som är föremål för utredning. När delegationen framlade sill förslag var utredningen om försvarsforskningen i full gång.

Delegationen har alltså inle på någon av sina principiella punkter följt sin egen målsättning när del gäller forskningsanstalten, AUa dessa i och för sig uppseendeväckande stäUningstaganden har delegationen motiverat med en enda mening i sitt betänkande, en mening som dessutom inte är etl motiv utan egentligen bara ett tyckande. Jag skall citera denna mening: "Delegationen har inte funnit alt samverkanskraven varken internt eller med staber och försvarets materielverk är så stora all en omlokalisering av delar av FOA inle är möjlig," Man kan ju tycka detta men det borde väl ändå bestyrkas på något sätt.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Försvarsforskningens fram lida organisation m. m.

Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skulle nog föredra atl få hålla dessa två saker något isär, även om del funktioneUt på sikt kanske har en viss betydelse med en sammankoppling.

Beträffande kontaktbehovet och därmed sammanhängande värderingar citerade herr Virgin alldeles nyss de bedömningar, som ändå måste ha legat till grand för lokaliseringsdelegationen innan den framlade sitt förslag. Hur man än ser på dessa bedömningar kan det inte bli fråga om annat än en värdering. Delegationen har då gjort sin värdering och framlagt ullokaliseringsförslaget. Jag är nog beredd all dela den värdering som då gjordes, även om inte herr Virgin vill göra det.

Till organisationsproblemet hör sedan det förhållandet att FOA för närvarande inle är en samlad enhet ulan har sina funktioner spridda liU olika delar av Stockholmsområdet även om man i regionen är något så när väl samlad. Organisationsförslagel har baserats på en total samordning av FOA, men i första hand - och det tror jag är viktigt i sammanhanget

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, tn. m.

- skaU konstateras den hnjeuppbyggnad som den nya organisationen innebär med renodling av vissa funktioner inom de ohka enheterna. Såvitt jag kan finna innebär det en klar förstärkning av organisationen, vare sig FOA blir kvar i Stockholmsregionen eller, enligt utredningsförslaget, flyttar ul lUl olika delar av landet. Det väsentliga för försvarsforskningen enligt min uppfattning är ändå att den nya organisationen byggs upp enligt dessa riktlinjer.

Herr tredje vice talmannen VIRGIN (m):

Herr talman! Nu säger herr Brännström att hela förslaget grundar sig på en bedömning eller värdering. Men hur kan man göra bedömningar ulan atl ha några argument eUer motiv för dessa? Man har tydligen inga motiv som tål dagens hus eftersom man inte för fram några. Eller har man argument som är så hemhga att man viU behålla dem för sig själv? Jag tycker verkligen vi borde få veta skälen UU atl man tänker vidtaga åtgärder som aUa sakkunniga är fullständigt överens om kommer atl vara tUl stor skada för forskningen och dess personal.

Herr BRÄNNSTRÖM (s);

Herr talman! De skälen och de argumenten anser jag hör hemma i debatten kring utlokahseringen och propositionen 55.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemslällan bifölls.

§ 6 Utformningen av beskattad sjukpenning, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 2 1 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:46 angående utformningen av beskattad sjukpenning, m. m., jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1973:1 (bilaga 7, punkten B 6) beräknat medel för nedannämnda ändamål, hade Kungl. Maj:t i propositionen 1973:46 under åberopande av stalsrådsprotokollel över socialären-den för den 9 mars 1973 föreslagit riksdagen alt

A. anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3) lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutUlägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension,

4) lagom ändring i militärersältningsförordningen (1950:261),

5) lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare,

6) lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskade-livränlor m. m.,

7) lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m..

B. för budgetåret 1973/74 under femte huvudlileln UU Bidrag UU sjukförsäkringen anvisa ett förslagsanslag av 2 220 000 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"1 propositionen läggs fram förslag lill en omkonstruktion av sjukpenningförsäkringen. 1 samband därmed föreslås en höjning av ersättningsnivån för sjukpenning frän den allmänna försäkringen i anslutning tiU alt sjukpenningförmånerna görs skallepliktiga.

Nuvarande system med sjukpenningklasser föreslås ersatt av en sjukpenninggrundande inkomst som direkt knyter an liU den inkomst som sjukpenningen skall ersätta. Sjukpenningen föreslås utgå med ell belopp som motsvarar 90 % av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst upp lill en årsinkomst som motsvarar 7,5 basbelopp. Sjukpenningen föreslås bli pensionsgrundande för ATP. Delsamma föreslås gälla bl. a. för sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen. I propositionen läggs också fram förslag till de lagändringar som behövs för tillgodoräknande som pensionsgrundande inkomst av vissa förmåner vid vård av barn och vid arbetslöshet varom förslag lagts fram i propositionerna 1973:47 och 1973:56.

Sjukpenningen för hemmamakar föreslås höjd från 6 kronor till 8 kronor om dagen utan beskattning. Det föreslås därjämte att de särskilda barnlilläggen till sjukpenningen slopas. För försäkrade med förvärvsinkomst mellan 1 800 kronor och 4 500 kronor om året föreslås i propositionen särskilda övergångsregler. Möjligheterna atl teckna frivillig sjukpenningförsäkring föreslås vidgade till alt gälla etl sammanlagt belopp på 20 kronor om dagen ulan beskattning mot f. n. 15 kronor."

1 detta sammanhang hade behandlats

dels följande vid riksdagens början väckta motioner:

1973:281 av herr Westberg i Ljusdal (fp),

1973:1130 av fru Fraenkel m. fl. (fp) vari hemslällls all riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla dels om förslag till nästa riksdag om en höjning av del frivilliga sjukpenningUUäggel för hemmamake, som motsvarade levnadskostnadernas ökning sedan föregående höjningslill-fälle, dels om ulredning angående en särskild tilläggssjukpenning för hemmavarande förälder med vård av minderåriga barn enligt de rikthnjer som angetts i motionen,

1973:1145 av herrar Mundebo (fp) och Molin (fp) vari hemstäUts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde atl förslag snarast förelades riksdagen om en reformering av de studerandes sjukförsäkringsvillkor,

dels följande med anledning av propositionen 1973:46 väckta motioner:

1973:1684 av fröken Bergström m.fl. (fp) vari hemställts all riksdagen dels vid behandlingen av propositionen beslutade atl återkallande enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän försäkring genom övergångsbestämmelser fick ske utan hinder av att undantagandel ägt giltighet kortare lid än 5 år, dels gav Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts om

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, m. in.

information lUl dem som berördes av sjukpenningomläggningen, 1973:1685 av herrar Carlshamre (m) och Äkerhnd (m).

Utskottet hemställde

Ä. beträffande ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring all riksdagen - med anledning av propositionen 1973:46 och med bifall till motionen 1973:1684 i motsvarande del - skulle anta del vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhöll av utskottet föreslagen lydelse,

B. beträffande förfaltningsförslagen i övrigt

att riksdagen med bifall lUl propositionen 1973:46 skulle anta de vid propositionen fogade förslagen lill

1) lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2) lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutUlägg och kommunall bostadstillägg tUl folkpension,

3) lag om ändring i mUilärersällningsförordningen (1950:261),

4) lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare,

5) lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m, m,,

6) lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m, m,,

C. beträffande förslag om höjning av del frivUliga sjukpenningUUäggel
för hemmamake

all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1130 i motsvarande del,

D. beträffande ulredning angående en särskild lilläggssjukpenning för
hemmavarande förälder

all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1 130 i motsvarande del,

E. beträffande de studerandes sjukförsäkringsvillkor
att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1 145,

F. beträffande kompletterande sjukförsäkring
all riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1685,

G. beträffande särskild information

att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1684 i motsvarande del,

H. beträffande sjukpenningförsäkring för vissa ensamstående

alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:281,

1. beträffande anslagets storlek

all riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ls i propositionen framlagda förslag till Bidrag lill sjukförsäkringen för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 2 220 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Jonsson i Mora (fp) och fröken Bergström (fp) vilka ansett all utskottet under D bort hemställa,

alt riksdagen med bifall till motionen 1973:1130 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om ulredning angående en särskild lilläggssjukpenning för hemmavarande förälder med vård av rninderårigl barn.

2. av herr Jonsson i Mora (fp) och fröken Bergström (fp) vilka ansett alt utskottet under E bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1145 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla atl förslag snarast förelades riksdagen om en reformering av de studerandes sjukförsäkringsviUkor.

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag vUl börja med all säga atl det förslag till omkonstruktion av sjukpenningförsäkringen som vi nu skall behandla är en bra reform. De viktigaste förändringarna innebär att sjukpenningen blir ATP-grundande och sjukpenningklasserna försvinner. Sjukersättningen kommer därigenom att mera direkt svara mot inkomsten inom vissa ramar.

All det råder stor enighet kring den föreslagna reformen framgår av att det endast har lämnats två motioner med anledning av propositionen. Jag skaU säga några ord om den ena av dessa två motioner, motionen 1684, i vUken jag tillsammans med några andra folkpartister har tagit upp en konsekvens av omkonstmktionen som kan medföra nackdelar för några grapper.

Del gäller personer som har undantagande från ATP-försäkringen för annan inkomst än inkomst av anställning. Dessa får inle sjukpenning för den inkomst som berörs av undantagandet. HittUls har de fått grundsjukpenningen, dvs. 6 kronor om dagen. Med det här förslaget försvinner grandsjukpenningen, vUket innebär att personer med del undantagande från ATP-försäkringen som jag här har talat om blir helt oförsäkrade mot sjukdom. Det berör framför aUt egna företagare, ofta småföretagare,

1 motionen 1684 föreslår vi atl personer med sådant undantagande dels skaU få information om dessa konsekvenser, dels skall erbjudas möjlighet atl frånlräda undantagandet, även om detta inle har varat fem år. Nuvarande regler säger nämUgen atl återkallande av undantagande kan ske först sedan del varit i kraft fem år.

Vi finner det mycket lUlfredssläUande att etl enigt utskott har tagil upp detta förslag. Den förändring som krävs i övergångsbestämmelserna återfinns i utskottets hemstäUan vid A i betänkandet. Frågan behandlas tämligen utförligt på s. 54 och 55 i betänkandet,

1 samband med behandhngen av propositionen har utskottet även behandlat några motioner som avgivits under den allmänna motionstiden. Jag vUl säga något om ett par motioner av enskUda folkpartister beträffande vUka det föreligger reservation vid utskottets betänkande.

I motionen 1130 tar man upp frågan om sjukpenningförsäkring för hemarbetande förälder. I motionen föreslås en utredning om en särskUd liUäggssjukpenning för hemmavarande förälder med minderårigt bam. En viktig del i det förslaget är att en sådan försäkring skuUe göras obligatorisk. Detta förslag a-wisas av utskottsmajoritelen, men vi reservanter menar atl del är angelägel all få till stånd en sådan utredning. I reservationen 1 vidhåUer vi detta krav, och jag ber all få yrka bifall tUl den reservationen.

I motionen 1145 behandlas frågan om de studerandes sjukförsäkring. Utskottsmajoritelen hänvisar tUl propositionen 1973:63, som behandlar

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, m. m.

det studiesociala stödet, och man hänvisar tUl den i propositionen aviserade försäkringen för studerande. Utskottsmajoriteten menar att rnotionens syfte är tUlgodosett med vad som skrivs i propositionen 63 beträffande försäkring för studerande. Men i motionen 1145 ifrågasätter man om det är den lämpligaste lösningen att göra en speciell försäkring för dem som studerar. Man föreslår i stället att de skall inordnas i den allmänna försäkringen. Man skisserar också mycket kort hur en sådan försäkring skuUe kunna utformas.

Den försäkring för studerande som redovisas i propositionen 63 kommer bara att omfatta studerande som uppbär studiemedel. Övriga studerande kommer även i fortsättningen att hänvisas tUl den frivUliga sjukförsäkringen. Vi menar att detta inte är lUlfredssläUande. Vi stöder därför kravet på förslag tUl en annan lösning av frågan om sjukförsäkring för alla studerande. Vi har tagit upp detta i reservationen 2, som jag också ber att få yrka bifaU till.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag skaU inle gå in på de något sidoordnade frågor som berörs i reservationerna. Eftersom den proposition som nu behandlas gäller en genomgripande reformering av hela sjukpenningförsäkringen viU jag i stället med några ord sälta in denna reform i sitt mera principiella sammanhang.

Utgångspunkten för reformen är att den ekonomiska tryggheten vid sjukdom hittUls har uppvisat skiUnader mellan olika grupper i samhället. En reform som avskaffar dessa olikheter har växt fram som ett starkt krav inte minst från fackföreningsrörelsen. Den reform som regeringen nu föreslär betyder atl del skapas rättvisa mellan grapper som enbart har sjukförsäkringen att hta tUl vid sjukdom och grapper framför aUt på tjänstemannaområdet som uppbär ersättning av arbetsgivaren vid sjukdom och olycksfaU. Sjukförsäkringsreformen innebär att den ersättning, som utgår från den allmänna försäkringen vid sjukdom, i Ukhel med sjuklön blir direkt jämförbar med lönen och all den därigenom också blir pensionsgrundande för ATP, vUket också varit ell starkt fackligt krav. Den höjning av ersättningsnivån för sjukpenningen som genomförs i anslutning tUl alt sjukförmånema görs skattepliktiga innebär att sjukpenningen kommer att utgå med 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till samma tak som i ATP.

Det nya systemet med skattepliktig sjukpenning medför inte bara rättvisa mellan oUka grapper utan även rättvisa meUan de enskUda försäkrade. Reformen betyder ett mera konsekvent genomförande av principen alt sjukpenningförmånens sloriek skall anknytas UU det inkomstbortfaU som uppkommer vid sjukdom upp till samma gräns som gäller för ATP. Genom att sjukpenningförmånema anknyts direkt tUl den aktueUa bralloinkomsten bortfaUer också de nuvarande problemen med överkompensation i vissa faU. Systemet med skattepliktiga sjukförmåner leder vidare tUl en mera rättvis jämförelse meUan olika personers inkomstförhåUanden i sådana faU då andra sociala förmåner är knutna tUl storleken av den beskattningsbara inkomsten.

Sjukförsäkringsreformen är aUtså i flera avseenden en utpräglad

rätlvisereform. Den är ett led i regeringens strävan alt fördjupa tryggheten och jämhkheten i arbetslivet och har en stark förankring i den fackliga rörelsen. Den aUmänna uppslutning kring regeringens reformförslag som har kommit tUl uttryck vid utskottsbehandlingen innebär alt reformen också kan ges en bred politisk förankring.

Delsamma gäUer den genomgripande ändring av finansieringsreglerna för sjukförsäkringen som är den andra huvudfrågan i propositionen. De nya enhelliga finansieringsreglerna för hela sjukförsäkringen innebär atl en tredjedel av sjukförsäkringskostnaderna täcks med statsbidrag, att 40 procent täcks av en höjd sjukförsäkringsavgift från arbetsgivarna och att återstoden finansieras genom de försäkrades sjukförsäkringsavgifter som samtidigt ges en ny utformning. Propositionens förslag om finansieringsreglerna omfattar även föräldraförsäkringen och den föreslagna aUmänna tandvårdsförsäkringen som skall behandlas av riksdagen om några dagar. Det förslag tUl finansieringssystem för hela sjukförsäkringen som nu föreligger omsluter ett årsbelopp på omkring 10 mUjarder kronor. Det är en siffra som mer än många ord ger ell uttryck för hur förverkligandet av vår trygghelspohtik kräver stora solidariska insatser. Jag har, herr talman, velat göra dessa korta kommentarer inför ett betydelsefullt beslut av kammaren — ett beslut som innebär alt viktiga sociala reformer förankras i de solidariska åtaganden som är en nödvändig förutsättning för reformernas genomförande.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, m. m.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Riksdagen har i år att ta ställning till fyra propositioner som innefattar förslag UU genomgripande förändringar i socialförsäkringssystemet. Bland dessa propositioner intar den som vi nu skall behandla och som redovisas i socialförsäkringsutskollets betänkande nr 21 en central plats, inte minst genom förslaget om nya finansieringsregler för sjukförsäkringen. Dessa finansieringsregler omfattar även kostnaderna för de i andra propositioner framlagda förslagen om en aUmän tandvårdsförsäkring och en föräldraförsäkring.

Socialministern har i sitt anförande kraftigt understrakit vikten av den här reformen. Jag skall inte upprepa vad han har sagt; jag vill bara understryka reformens betydelse, inte minst för fackföreningsrörelsen. Det är en betydelsefuU reform ur jämhkhets- och trygghetssynpunkt. Låt mig endast säga att genom atl sjukförsäkringen inordnas i skattesystemet, att det nuvarande systemet med sjukpenningklasser försvinner och att ersättningen från sjukkassan anknyts lUI den aktuella lönen saml därtiU blir pensionsgrandande för ATP blir sjukpenningen jämförbar med sjuklön från arbetsgivaren. Det är givetvis att hälsa med den största tUlfredsstäUelse.

Fröken Bergström har berört frågan om undantagandet. Utskottet är helt enigt i sin tiUstyrkan av detta förslag; det är för övrigt den enda ändring - och en mycket hten sådan - som har företagits i propositionen. Fröken Bergström betonade också -vikten av information. Vi går i utskottet ut ifrån att försäkringskassorna kommer att sätta i gång med den information som är behövhg när man genomför en sådan här

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, m. m.

betydande reform.

Vid behandlingen i utskottet har vi varit eniga om att tUlstyrka propositionen. Jag hälsar med tUlfredsstäUelse att vi har kunnat uppnå en så bred enighet vid genomförandet av en så viktig reform.

Den fråga som aktualiserats i reservationen 1 har ju ett visst samband med den ofta i riksdagen diskuterade frågan om ATP-poäng för hemarbetande. Motioner i den riktningen har regelmässigt avslagits av riksdagen, och utskottet yrkar också nu avslag på motionsyrkandet från folkpartiet. Vi anser att såväl praktiska som principiella skäl talar mot en sådan lösning. För övrigt har kravet tUl stor del tillgodoselts genom att sjukpenningen för hemmamakar höjs från 6 UU 8 kronor utan beskattning och genom att möjligheterna att teckna frivillig försäkring vidgas tUl att gälla etl sammanlagt belopp på upp tUl 20 kronor per dag mol för närvarande 15 kronor. I betänkandet finns en rätt utförlig motivering för utskottets yrkande om avslag på den motion som ligger som underlag för reservationen 1, och jag kan aUtså hänvisa UU utskottets yttrande på den punkten.

Vad slutligen angår reservationen 2, där frågan om reformering av de studerandes sjukförsäkringsvUlkor tas upp, kan jag hänvisa tiU utskottets betänkande nr 17 angående studiesociala frågor, där den här frågan närmare belyses. Det betänkandet kommer senare att behandlas av riksdagen. Här ansluter sig utskottet - som fröken Bergström sade — tUl i propositionen 63 framlagd principskiss tUl obligatorisk sjukförsäkring för studerande med studiemedel. Vi anser i utskottet att det nu föreliggande förslaget om höjning av beloppen inom den frivilliga sjukförsäkringen tUlgodoser det i motionen 1130 och i reservationen framförda kravet på reformering av de studerandes sjukförsäkringsvUlkor.

Fröken Bergström tog också upp frågan om sjukförsäkringsförmånerna för studerande som inte har studiemedel. De kommer väl, som sades, att få anlita den frivilliga försäkringen. Sjukförsäkringen står ju öppen även för studerande. Har de vid sidan av studierna inkomst av förvärvsarbete som berättigar till sjukpenning, så blir de givetvis försäkrade. De har ju också, som jag nämnt, möjlighet att ta en frivillig försäkring som ger upp tUl 20 kronor om dagen.

Det förslag som redovisats i propositionen är ju endast ett principförslag, som fröken Bergström mycket riktigt sade, och försäkringen kommer att utformas i detalj i samråd med centrala studiehjälpsnämnden och riksförsäkringsverket. Det är aUtså dessa två ämbetsverk som närmare kommer att utreda den här frågan, och det finns enligt utskottets mening ingen anledning att bifalla reservationen.

Herr talman! Med tUlfredsstäUelse över den enighet som således föreligger beträffande detta ärende ber jag att få yrka bifaU till socialutskoltets hemstäUan i betänkandet nr 21 och avslag på de båda reservationerna.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna A-C

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten D

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Jonsson i Mora och fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Bergström begärt volering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Utformningen av beskattad sjukpenning, m. m.

Den som viU att kammaren bifaUer socialförsäkringsutskollets hemställan

i belänkandet nr 21 punkten D röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Jonsson i

Mora och fröken Bergström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fröken Bergström begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 52

Avstår — 4

Punkten E

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Jonsson i Mora och fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Bergström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaUer socialförsäkringsutskollets hemslällan

i belänkandet nr 21 punkten E röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Jonsson i

Mora och fröken Bergström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Bergström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 253

Nej - 53

Avstår — 4

Punkterna F-I

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkter hemställt.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

§ 7 Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19 i anledning av propositionen 1973:47 angående förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m., jämte motioner.

Kungl. Maj:t hade, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 9 mars 1973, föreslagit riksdagen atl bifalla vid propositionen fogade förslag lill

1) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. och

3) lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåU anfördes bl. a. följande:

"1 propositionen läggs fram förslag om betydande förbättringar av samhällets ekonomiska stöd UU barnfamiljer, särskilt i anslutning till barns födelse och vid vård av sjukt eller handikappat barn.

I fråga om slödel i samband med barns födelse föreslås att den nuvarande moderskapsförsäkringen ersätts av en föräldraförsäkring med garantinivå. Garanlinivån skall innebära etl grundläggande försörjningsskydd i form av föräldrapenning med 25 kronor om dagen under sex månader i anslutning till barnets födelse. Till försäkrade med rätt Ull högre sjukpenning än garantinivån föreslås föräldrapenningen utgå med samma belopp som sjukpenningen. För tiden efter barnets födelse avses atl den av barnels föräldrar som ombesörjer den huvudsakliga vården av barnet skall bli berättigad till föräldrapenningen. Enligt förslaget skall föräldrarna själva få avgöra vem av dem som skall stanna hemma hos barnet och uppbära föräldrapenningen. Förslaget om föräldrapenning innebär en ersättning vid barns födelse som avsevärt överstiger den nuvarande moderskapsförsäkringens förmåner särskilt för de lägst avlönade och för dem som inle haft förvärvsarbete viss lid före barnafödseln. Föräldrapenningen skall liksom sjukpenningen utgöra skattepliktig inkomst och därigenom bli ATP-grundande.

Vidare föreslås räll lill sjukpenning för förälder som behöver ta vård om sjukt bam och för fader som behöver ta vård om äldre barn i samband med atl ytterligare barn föds i familjen.

Förbättringar föreslås också i fråga om det särskilda vårdbidrag som utgår om barn på grund av sjukdom eller allvarligt handikapp är i behov av särskild tiUsyn och vård. Vårdbidraget höjs till samma nivå som förtidspensionen inom folkpensioneringen, samtidigt som förmånen bhr skattepliktig och ATP-grundande för den förälder som vårdar barnet.

Propositionen innehåller även förslag om en förstärkning av barnpensionerna så atl mer enhelliga regler skapas för barnpensioner och bidragsförskott. Barnpensionen från folkpensioneringen höjs lill 40 % av basbeloppet i de fall då änkepension eller barnpension från tilläggspensioneringen inte utgår och till 60 % av basbeloppet för barn vars båda

föräldrar avlidit. Vidare höjs åldersgränsen för barnpensionen från 16 år lUl 18 år."

I detta sammanhang hade behandlats

A. de i anledning av propositionen väckta motionerna

1973:1647 av fru Hjelm-Wallén (s) vari hemslällls alt riksdagen skulle

1. uttala alt adoptivföräldrar och fosterföräldrar som mottog barn i adoptionsavsikt principiellt skulle likställas med biologiska föräldrar, varvid adoptivbarns ankomst lUl familjen jämställdes med andra barns födelse,

2. uppdra åt Kungl. Maj:l atl — sedan erfarenheter vunnits av den nya stödformen och av avgränsningsmöjligheterna — återkomma med förslag i enlighet med vad som i motionen anförts angående föräldrapenning och anställningstrygghet för adoptivföräldrar och fosterföräldrar som mottog barn i adoptionsavsikt,

1973:1648 av fru Lundblad m. fl. (s) vari hemställts atl vid framtida förbättringar i famUjeslödet i samband med barns födelse vad beträffar längden av den tid föräldrapenning kunde utbetalas särskild hänsyn togs till de familjer där modern måste avbryta silt förvärvsarbete tidigare än strax före barnets födelse av skäl som anknöt till moderns arbetsförhållanden eller hälsa,

1973:1686 av fröken Andersson i Stockholm (c) och fru Olsson i Hölö (c) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:47 beslutade

1. att föräldrapenning skulle utgå under sammanlagt 12 månader lill endera av föräldrarna dock all där båda föräldrarna förvärvsarbetade ingen av dem ensam fick uppbära föräldrapenning mer än 8 månader,

2. all anställningsskyddet för förälder utsträcktes liU 12 månader,

1973:1687 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari hemslällts all riksdagen skulle

1. hos Kungl. Maj:l anhålla om etl samlat ulbyggnadsprogram för famihestödet, innefattande en utsträckning av ersättningstiden inom föräldraförsäkringen tUl tolv månader,

2. besluta alt förälder eller annan vårdnadshavande som på läkares rekommendation vistades hos barn under sju års ålder som vårdades på sjukhus skulle ha rätt till sjukpenning och räll alt vistas på sjukhuset på samma ekonomiska villkor som gäUde för patienter.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

1973:1688 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Hamrin (fp) vari hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen 1973:47 skuUe 1. besluta

1. ge möjlighet UU ett förskottsutlag av föräldrapenning med 500 kronor och motsvarande reduktion av den löpande dagersättningen eller ersällningstiden,

2. likställa foster- och adoptivföräldrar med biologiska föräldrar i fråga om rätten lill föräldrapenning och anställningsskydd vid adoption

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

eUer fosterhemsplacering av barn före skolåldern,

II. ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts rörande sjukpenning vid vård av sjukt barn och vårdbidrag för svårt handikappat barn,

1973:1689 av herr Åkeriind (m),

B. de vid riksdagens början väckta motionerna

1973:73 av herr Börjesson i Falköping (c),

1973:151 av herr Bengtsson i Landskrona (s) vari hemslällts alt riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhåUa om sådan ändring i lagen om aUmän försäkring alt lUläggssjukpenning UU kvinnlig försäkrad i fall av för tidig födsel enligt vad i motionen anförts kunde utgå efter elthundraåttionde dagen efter förlossningsdagen,

1973:154 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag angående rätt för hemarbetande alt tUlgodoräkna sig pensionsår inom lUläggspensionering-en för barnavårdande insatser i hemmet,

1973:639 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde förslag lill sådan ändring i 3 kap. lagen om allmän försäkring, all lUläggssjukpenning vid barnsbörd utgick om kvinnan på grund av barnels sjukdom var förhindrad alt ha det i sin vård och under förutsättning all läkare styrkte barnels behov av kontakt med och närhet lill modern,

1973:643 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om ulredning och förslag syftande till atl arbete med vård av egna barn skulle grunda pensionsrätt inom ATP enligt i motionen 1973:241 angivna riktlinjer,

1973:843 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om ulredning och förslag angående rätt till utsträckt tjänstledighet med bevarad anställningstrygghet för föräldrarna i samband med barnsbörd och vård av små barn i enlighet med vad som anförts i motionen 1973:241,

1973:1133 av herr Hamrin m. fl. (fp).

1973:1153 av herrar Romanus (fp) och Möller (fp) vari hemslällls atl riksdagen beslutade att moderskapspenning eller föräldrapenning skulle utgå vid adoption av barn under skolåldern, varvid barnets ankomst lill familjen likställdes med barnels födelse vid biologiskt föräldraskap.

1973:1154 av fröken Pehrsson (c) och herr Andersson i Nybro (c) vari hemslällts att riksdagen beslutade

1. alt den som adopterade bam som var i späd ålder fick ekonomiskt

stöd genom allmänna försäkringen i samma omfattning som det som utgick vid barnsbörd,

2. atl i anslutning till adoption föräldrapenning utgick för vardera föräldern under 10 dagar i anslutning tUl barnets ankomst lill famihen,

1973:1156 av herr Romanus m. fl. (fp, c, m, vpk) vari hemslällts alt riksdagen beslutade om rätt till uppskjuten havandeskapsledighet inom moderskapsförsäkringen eller föräldraförsäkringen på del sätt som beskrivits i motionen.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

1973:1160 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om sådan ändring av gällande lagstiftning atl vård av anhörig och tUlsyn av minderårigt barn skulle fä tillgodoräknas vid beräkning av tiUäggspension samt

1973:1540 av fröken Pehrsson (c) och herr Andersson i Nybro (c) vari hemslällts att adoptivföräldrar tillförsäkrades rätt lill anställningstrygghet i samma mån som biologiska föräldrar.

Under förutsättning att riksdagen biföll utskottels hemställan i belänkande 1973:21 hemställde utskottet

A. beträffande 3 kap. 13 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (biologiska föräldrars och med dem jämställdas rätt till
föräldrapenning)

alt riksdagen med bifall lill propositionen 1973:47, med avslag på motionerna 1973:1648, 1973:1686 och 1973:1687, de båda sistnämnda i motsvarande del, saml med anledning av motionerna 1973:151, 1973:639 och 1973:1156 skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum,

B. beträffande 3 kap. 14 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (adoptivföräldrars och med dem jämställdas rätt lill
föräldrapenning)

att riksdagen med anledning av propositionen 1973:47, med avslag på motionerna 1973:1153, 1973:1647 och 1973:1688, de båda sistnämnda i motsvarande del, samt med anledning av motionen 1973:1154 skulle anta av utskottet föreslagen lydelse av nämnda förfatlningsrum,

C. beträffande 3 kap. 9 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (sjukpenning vid vård av sjukt barn)

att riksdagen med anledning av propositionen 1973:47 samt med avslag på motionerna 1973:1687 och 1973:1688, båda i motsvarande del, skulle anta av utskottet föreslagen lydelse av nämnda förfatlningsrum,

D. beträffande 8 kap. 6 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (barnpension)

atl riksdagen med bifall lill propositionen 1973:47 och med avslag på motionen 1973:1689 skuUe anta den i porpositionen föreslagna lydelsen av nämnda förfatlningsrum,

E. beträffande föräldrars rätt lill anställningsskydd i samband med
barnsbörd

atl riksdagen med bifall lill propositionen 1973:47 och med avslag på

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

motionerna 1973:1647, 1973:1686 och 1973:1688, samtliga i motsvarande del, saml med anledning av motionen 1973:1540 skulle anta det vid propositionen fogade förslaget lill lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.,

F. beträffande rätt tUl förskottsuttag av föräldrapenning

alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1688 i motsvarande del,

G. beträffande författningsförslagen i övrigt

atl riksdagen med anledning av propositionen 1973:47 och med avslag på motionerna 197373, 1973:1133 och 1973:1688, sistnämnda molion i vad den behandlade frågan om vårdbidrag för svårt handikappat barn, skulle anta

1. de delar av det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, vilka inte behandlats under A—D ovan, med den ändringen att 8 kap. 5 § skulle erhåUa av utskottet föreslagen lydelse,

2. det vid propositionen fogade förslaget tUl lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

H. beträffande rätt för hemarbetande atl tillgodoräkna sig pensionsår inom liUäggspensioneringen för barnavårdande insatser i hemmet m. m. alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1973:154,

2. motionen 1973:643,

3. motionen 1973:1160,

1. beträffande rätt lill tjänstledighet för föräldrar i samband med vård av barn under ett år m. m.

atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:843, J. alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1973:151,

2. motionen 1973:639,

3. motionen 1973:1154,

4. motionen 1973:1156

5. motionen 1973:1540,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt.

Av utskottet föreslagna ändringar i författningstext var av redaktionell art.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp) vilka ansett att viss del av utskottets yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2. av herrar Mundebo (fp) och Olsson i Slockholm (vpk) saml fröken Bergström (fp) vUka ansett atl utskottet under A bort hemställa,

all riksdagen med bifall lill motionen 1973:1156 och med anledning av motionerna 1973:151, 1973:639, 1973:1648, 1973:1686 och 1973:1687, de båda sistnämnda i motsvarande del, skulle anta av motionärerna föreslagen lydelse av 3 kap. 13 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, innebärande atl mödrar, vUkas barn måste stanna på sjukhus en längre lid efter förlossningen, fick rätten till

havandeskapsledighel utsträckt så att de kunde vara hemma totalt sex månader även om de förvärvsarbetade under den lid då barnet var på sjukhus,

3. av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp) vilka ansett all
utskottet under B bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:1153, 1973:1154, 1973:1647 och 1973:1688, de båda sistnämnda i motsvarande del, skulle anta av motionärerna föreslagen lydelse av 3 kap. 14 § lagen om ändring i lagen (1962:381) som allmän försäkring, innebärande all föräldrapenning borde utgå i 180 dagar vid adoption av barn under sju år, varvid barnets ankomst lill familjen skulle UkstäUas med barnets födelse vid biologiskt föräldraskap,

4. av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp) vilka ansett all
utskottet under F bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1688 i motsvarande del skulle anta av motionärerna föreslagen lydelse av 3 kap. 13 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. av herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c) och Mundebo
(fp), fröken Pehrsson (c), herr Andersson i Nybro (c), fröken Bergström
(fp) saml herr Andersson i Ljung (m) vilka ansett att ulskoltel under H
bort hemställa,

atl riksdagen med anledning av motionerna 1973:154, 1973:643 och 1973:1160 hos Kungl. Maj:l skulle anhåUa om utredning och förslag angående rätt för hemarbetande att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen för barnavårdande insatser i hemmet,

6. av herrar Ringaby (m) och Mundebo (fp), fröken Bergström (fp)
saml herr Andersson i Ljung (m) vilka ansett att utskottet under I bort
hemställa,

atl riksdagen med anledning av motionen 1973:843 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag rörande frågan om rätt lill åtta månaders tjänstledighet med bevarad anställningstrygghet för förälder i samband med barnsbörd.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Statsrådet fra ODHNOFF:

Herr talman! I samband med behandlingen här i kammaren av de familjepolitiska avsnitten i årets statsverksproposition har jag redovisat min syn på de samlade principerna bakom årets stora famUjepolitiska reformarbete. Jag skaU inte upprepa delta nu. Riksdagen har redan i det sammanhanget tagit ställning liU de famUjepohtiska förslagen i statsverkspropositionen som ju främst gäUde en utbyggnad av bostadstiUäggen och höjningen av statsbidragen tUl daghem och fritidshem. Vi håUer nu på att förbereda en proposition om förskolan som bygger på barnslugeulredningens betänkande och som bl. a. kommer att innehåUa förslag om införande av en aUmän förskola, om speciella insatser för barn med SärskUda behov och om kommunala förskoleplaner. I dag har riksdagen

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

alt behandla en mycket viktig del av del famUjepolitiska reformprogrammet, nämhgen stödet i samband med och närmast efter barnens födelse, stödet när barnen blir sjuka och stödet när ell svårt handikappat barn vårdas i hemmet.

En av grundtankarna i det famUjepolitiska reformarbete som vi nu slår mitt uppe i är att det är föräldrarnas arbetsinkomster som är grundvalen för famUjernas ekonomi. Det är av del skälet och av hänsyn lUl barnens behov som vi prioriterar en fortsatt snabb utbyggnad av samhällets barnomsorg. När det gäUer kontanlstödet anser vi alt del skall inriktas på de sämst ställda och därvid särskUt ta sikte på de situationer då det i regel är ofrånkomligt alt en förälder stannar hemma för att ta vård om barnen. Det omfattande reformarbetet på delta område har en god grund i det genomarbetade ulbyggnadsprogram som familjepohtiska kommittén lade fram i sill slutbetänkande.

Förslaget om en föräldraförsäkring, som riksdagen nu har all ta ställning till, kommer all ge Sverige en unik stäUning i världen när del gäller stödet i samband med bams födelse. Att fadern har en roll som försörjare i famUjen är allmänt accepterat; att han också har etl värde som förälder och vårdare är något nytt, åtminstone i den utsträckning som det här är fråga om i lagstiftningen. Tanken atl även fadern skall ha möjligheter all delta i arbetet med det nyfödda barnet med samma ersättning, pensionsskydd och ansläUningsskydd som tidigare endast gällt mödrar, i den mån det över huvud taget har funnits, är så-vitt jag vel inte genomförd någon annanslans. Här i Sverige är förslaget hitlUls del mest konkreta i förverkligandet av ett hka ansvar mellan föräldrarna i arbetet med vården och fostran av barnen, -vUket i sin tur är en förutsättning för jämställdhet meUan män och kvinnor. Denna samhällets markering av atl modern och fadern delar ansvaret för barnens omvårdnad är -viktig, inte minst för barnens skuU,

För föräldrar som inte är sjukpenningförsäkrade eUer har låg ersättning vid sjukdom medför garantinivån på 25 kronor per dag avsevärda förbättringar. Garantinivån innebär att principen att stödet skall riktas till grupper som har särskUt stort behov av det också kommer till uttryck i föräldraförsäkringen. Särskilt viktig är garanlinivån för de hemarbetande föräldrarna och för de yngsta mödrarna, som ännu inte har hunnit ut i förvärvslivet. För de förvärvsarbetande föräldrarna har det stor betydelse alt föräldrapenningen liksom sjukpenningen nu skaU ge en ersättning som motsvarar 90 procent av inkomsten i samband med atl ersättningen blir beskattningsbar.

Förslaget om sjukpenning vid vård av sjukt barn till förvärvsarbetande föräldrar har en kraftig förankring i de stora löntagarorganisationernas famUjepolitiska program. Förslaget innebär etl stort steg mot lösandet av de problem som förvärvsarbetande föräldrar — i dagens samhäUe i alltför hög grad kvinnorna - upplever när barnen blir sjuka. Även här markeras det lika ansvaret för barnen som män och kvinnor har genom att möjligheterna all stanna hemma lUlkommer båda föräldrarna.

I de famUjepolitiska reformerna ingår också en väsentlig höjning av vårdbidraget till svårt handikappade barn. Vårdbidraget görs samtidigt beskattningsbart och ATP-grundande. Jag tycker det är mycket angeläget

atl den vårdinsats som föräldrar UU svårt handikappade barn gör blir erkänd och då också ersatt på ett rimligt sätt.

Förslaget om en förbättring av barnpensionerna innebär att alla ensamstående föräldrar i fortsättningen kommer all vara tUlförsäkrade minst 70 procent av basbeloppet per år, vilket i dag motsvarar 253 kronor per månad för varje bam. Principen bör enligt min mening vara atl alla barn lUl ensamstående föräldrar skall tillförsäkras ett likvärdigt ekonomiskt skydd. Förslaget innebär ett steg i den riktningen.

Det är med stor tUlfredsställelse jag konstaterar all det i riksdagen tycks råda enighet om huvudlinjerna i de av regeringen framlagda förslagen.

Förslagen i propositionen bygger, som jag nämnt, i allt väsentligt på famUjepolitiska kommitténs grundliga utredningsarbete. Jag -vill gärna passa på tiUfällel alt i del här sammanhanget också ge etl erkännande lUI de stora löntagarorganisationerna för den pådrivande roll de har åtagit sig i den famUjepohtiska debatten såväl när det gäller principerna som när det gäller konkreta reformkrav. De förslag som regeringen här har lagt fram lar till stor del sikte på alt tUlgodose önskemål och reformkrav från de fackliga organisationernas sida.

Uppslutningen kring huvudlinjerna i regeringens förslag är så mycket mer glädjande som förslagen — som jag inledningsvis nämnde — i långa stycken är nyskapande inle bara i Sverige utan över huvud laget, Atl vi internationeUt sett kommit så förhåUandevis långt i vårt land i fråga om jämstäUdhet mellan män och kvinnor beror naturligtvis på att denna strävan i vårt land har så starkt stöd i breda befolkningsgrupper. De principer som jag har redovisat i den nu föreliggande propositionen kommer också att prägla del kommande reformarbetet när det gäller barnens omvårdnad och när del gäUer jämställdheten mellan män och kvinnor.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Den här riksdagsdebatten är rätt belysande för famUjepolilikens situation, för den splittring av familjepohtiken som vi har och en lång föhd av år har haft. Väsentliga delar av famUjepoliliken behandlades i riksdagen i början av april, då statsverkspropositionen och socialutskottets belänkande debatterades. En del kommer nu genom regeringens proposition och socialförsäkringsulskottets betänkande om famiheförmåner inom den allmänna försäkringen. Andra delar kommer inle upp lUl närmare debatt genom atl regeringen inle velat medverka lUl att utarbeta erforderiigl sakmaterial.

Det är i och för sig inle fel alt riksdagen vid flera olika lidpunkter debatterar skUda avsnitt av famUjepoliliken — om det bara vore så atl de skilda delarna vore väl samordnade med varandra, om delarna skulle bUda ett genomtänkt mönster, bygga på ell genomtänkt och samlat program. Men detta är inte fallet! Regeringen fortsätter den de olUlräckhga punktinsatsernas väg som kännetecknade hela 1960-talet, Ibland gör man en förändring här, ibland en där, och man förändrar ulan all vara klar över vad förändringama innebär på andra närliggande områden, ulan att länka på all delreformer bör fungera någorlunda väl

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

samman.

Jag har självfallet uppfattningen atl det inte är möjligt att göra en enda stor långsiktig famUjepolitisk reform, som på en gång skulle klara reformkraven på det famUjepolitiska området. Det finns inte finansiella resurser för detta, och det är knappast heller möjligt från administrativ och lagstiftningsmässig synpunkt. Men jag menar atl de delreformer vi gör bör vara så samordnade att de skUda delarna passar tillsammans - atl den ena reformen inte motverkar den andra, ulan tvärtom atl olika reformer stöder varandra.

Regeringens famUjepohtiska proposition orsakar därför åtskUlig besvikelse. Man kunde ha redovisat etl program, sin principiella syn på den framtida famUjepoUtiken. FamUjepolitiska kommittén lade i silt slutbetänkande fram ett underlag för en sådan redovisning. Del må vara att betänkandet i vissa delar var ofullständigt, men detta belänkande i förening med de många remissyttrandena kunde ha utgjort grund för en helhetsbedömning, i synnerhet som kommittén presenterade etl flerårsprogram för famUjepohtikens utveckling. Om detta program säger regeringen nu ingenting. Man plockar ut en del förslag och säger ingenting om de övriga, vUket betyder att famUjepohtikens framtid är oviss, i varje fall om den kommer att föras av nuvarande regering.

Statsrådet Odhnoff sade nyss alt hon i deballen i april klart redovisade regeringens syn på målsättningen och riktlinjerna. Statsrådet Odhnoff sade den 4 aprU all hon ganska klart redovisade synen. Det var en överdrift redan då; det var ingalunda klart och del var inte heller, som statsrådet Odhnoff sade, ganska klart. Det var tvärtom synnerligen oklart och ofuUständigt,

Regeringens proposition väcker alltså åtskUligl av besvikelse men också myckel av ointresse. Det är visserligen en hel del förändringar som föreslås, och de sammanlagda årskostnaderna beräknas till omkring 275 mUjoner kronor. Men det torde ändå vara rätt få famUjer som upplever reformerna som väsentliga förbättringar. En väsentlig del av kostnadsökningarna beror på att förmånerna kommer att beskattas, vilket gör atl de reeUa förbättringarna blir helt andra än man först kan få intryck av. Härtill kommer — och del är avgörande - att famUjepoliliken fått en sådan utformning alt stora grapper av famUjer inle kan förbättra sin standard genom egna insatser. Många famUjer i vanliga inkomstlagen - säg 30 000—45 000 kronor i årsinkomst inom famUjen — finner att en ökad inkomst, kanske UU följd av alt ena maken går ul på arbetsmarknaden eller förlänger sin arbetsvecka på arbetsmarknaden, medför minskade bostadstUlägg och höjda bamtUlsynsavgifler.

Del gör att många i dag bara säger att de förändringar som nu genomförs visserligen är bra, men inte bhr det nämnvärt bättre för barnfamUjerna, Frågan är för många om förbättringarna skall räcka till för att famUjen skall kunna behåUa sin standard någorlunda oförändrad eller om standarden kommer att sjunka. Regeringen vidtar inte de förändringar i famUjepoliliken och skatlepohtiken som för många famUjer skulle få avgörande betydelse: nya regler för bostadstUlägg och barntiUsynsavgifter och indexreglerade aUmänna barnbidrag. Det skulle vara en betydelsefull famihereform. Den görs inte. Och kanske hgger den

-viktigaste familjereformen utanför dagens debatt och debattområde, nämhgen en bättre prisstabUitel, Det är lätt alt räkna ut vad en prishöjning på 6 procent eUer mera under det här året och oförändrade barnbidrag kommer att betyda för många barnfamUjer.

Herr talman! Jag har inte ambitionen att i dag dra upp nägon ny och större famUjepohtisk debatt — den debatten fördes i början av april -men jag har velat göra dessa aUmänna kommentarer innan jag helt kort nämner några av de delreformer som vi i dag skaU besluta om.

De förändringarna betyder på flera punkter värdefulla förbättringar. Moderskapsförsäkringen omvandlas tUl en föräldraförsäkring, och förmånerna förbättras för en del grapper. Föräldrar som behöver ta vård om sjukt barn kan få rätt UU sjukpenning. Vårdbidrag och barnpensioner förbättras.

Vi är i väsentliga avseenden ense om de förbättringarna. Del gäUer krav som under lång tid har varit aktuella i social och politisk debatt, reformer som nu kan genomföras efler att länge ha stått på väntelista, reformer som har förordats i rader av riksdagsmotioner, vilka under de senaste 5 — 10 åren har behandlats och a-wisats i riksdagen men som nu kommer tUlbaka och i dag kan genomföras.

På några punkter skulle vi i folkpartiet ha önskat att reformerna hade fått en annan utformning. Jag skaU kortfattat beröra reservationerna.

Då det gäUer föräldraförsäkringen beklagar vi att regeringen stannat för att a-wisa famUjepolitiska kommitténs förslag atl ersättningstiden för föräldrapenning skall vara åtta månader. Regeringen har stannat för att bibehålla ersättningstiden sex månader. Del skulle ha betytt väsentliga förbättringar för bamfamUjerna, om en förlängning hade kunnat ske, i synnerhet som det är rätt vanligt all en del av sexmånadersperioden utnyttjas före förlossningen, varigenom ofta bara fyra, fem månader återstår. Vi har emeUertid förståelse för kostnadsaspekterna och förutsätter all propositionens formuleringar, att del "i detta sammanhang" inte varit möjligt att förlänga tiden, betyder alt regeringen — om den i sin nuvarande sammansättning får tUlfälle alt lägga fram förslag - kommer att i ett annat sammanhang lägga fram förslag om förlängd ersättningslid. Detta är för övrigt en av de få formuleringar i propositionen som pekar framåt - formuleringar som visserligen är till intet förpliktande men som ändå antyder att flera reformer kan komma i annal sammanhang.

Vi har menat atl riksdagen hade bort föha de förslag som förts fram i motioner om förskjutning av ersällningstiden i de fall då föräldrar till följd av barns sjukdom varit förhindrade att vårda barnen. Del borde utan nämnvärda administrativa och statsfinansiella komplikationer ha varit möjligt att förlänga tiden så, alt föräldrar skuUe kunna vara hemma under totalt sex månader, även om de skuUe förvärvsarbeta under den tid då deras barn är på sjukhus. När bamel så småningom kommer hem från sjukhuset bör samhäUet lämna föräldrarna sådant stöd, att de kan vara hemma och ge barnet erforderhg omvårdnad.

Vi har vidare sagt alt det borde vara möjligt för de föräldrar som så önskar att liksom nu få ett engångsbelopp från föräldraförsäkringen. Jag har stor förståelse för de resonemang som famihepoliliska kommittén fört på den punkten. De gjorde ett starkt intryck på mig i del skede då

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

kommittén behandlade dem. Men ett studium av remissinstansernas synpunkter övertygade mig om att det finns situationer då den möjligheten kan vara värdefull för den enskUde och att den minskning av föräldrapenningen som därigenom blir nödvändig är så måttlig att den bör accepteras, i synnerhet som föräldrarna jämfört med nuläget på denna punkt får förbättringar.

Resterande reservationer kommer att behandlas av andra talare i denna debatt, och därför skaU jag ytterligt kort beröra dem.

Många remissinstanser har framhållit att inte bara nuvarande regler beträffande adoptivbarn ulan också familjepolitiska kommitténs förslag på den punkten är för restriktiva. Regeringen föreslår att föräldrar skall fä föräldrapenning i 20 dagar, men remissinstanserna har här lagt fram lungt vägande skäl tiU atl förlänga tiden för att likabehandla adoptivbarn med andra barn. Del fanns sympatier inom kommittén för att gå längre än man gjorde. Det framgår av socialförsäkringsulskottets skrivning att det även där finns sympatier för atl gå längre; utskottet stannade dock nu för att vänta.

Jag tycker atl många remissinstanser har redovisat så starka, välgran-dade och övertygande argument att det borde vara möjligt alt ta etl beslut redan nu. För måttliga kostnader skuUe vi här kunna förbättra samhäUsstödel för en grupp människor där motiven för en sådan förbättring är starka.

Frågan om ATP för barnavårdande insatser i hemmet har -vi talat om mängder av gånger inom riksdagen. Vi upprepar nu vårt krav på atl hemarbetande skaU få rätt att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen för barnavårdande insatser i hemmet. Bl. a. med hänsyn lUl alt samhäUets barnlUlsynsresurser är så otillräckliga måste ett antal föräldrar avslå från förvärvsarbete för att vårda barn i hemmet. Andra väher själva det alternativet. Vi menar alt del är rimligt att de grupperna skall fä ett ATP-skydd.

Slutligen berörs frågan om ett bättre anställningsskydd i samband med barnsbörd. Vi vUl där alt det skall finnas en rätt lUl åtta månaders tjänstledighet i stäUel för sex, en tjänstledighet med bevarad anställningstrygghet för föräldrar i samband med barnsbörd.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 t. o. m. 6.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Vi behandlar nu socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19 i anledning av propositionen 47 angående förbättrade famUjeförmåner inom den allmänna försäkringen jämte motioner.

I propositionen läggs fram förslag om förbättringar av samhällets ekonomiska stöd lUl barnfamUjer, särskUt i anslutning tUl barns födelse och vid vård av sjukt eher handikappat barn. Jag finner de i propositionen föreslagna förbättringarna vara värdefulla och vUl i stort sett stödja de förslag som lagts fram i propositionen. I något fall har jag dock en avvikande uppfattning.

Propositionen föreslår all nuvarande moderskapsförsäkring omvandlas Ull föräldraförsäkring med en ekonomisk ersättning i form av föräldrapenning med en garantinivå för aUa föräldrar om 25 kronor per dag.

Detta utgör en klar förbättring mot nuvarande bestämmelser. Däremot tycker jag att den tid varander föräldrapenning kan utgå borde vara längre än sex månader, och vi skuUe gärna velat tUlstyrka längre ledighet — såsom föreslås i ell antal motioner — men i det ekonomiska läge vi har i dag finns knappast möjlighet att jusl nu förlänga ersättningstiden.

Propositionens förslag att föräldrar skall erhåUa räll tUl sjukpenning under tio dagar per famUj och år för värd av sjukt barn, som är under tio år, är etl bra förslag. I motionen 1688 från center-och folkparliledamöler föreslås att vid den fortsatta utbyggnaden av familjestöd bör övervägas om inte en utsträckning av ersättningstiden tUl fler än tio dagar per familj och år bör gälla för famUjer med många barn. ErUigt min uppfattning är del angeläget att della uppmärksammas. Utskottet har också i sin skrivning uttalat sig för all denna fråga bör aktualiseras i del kommande reformarbetet.

I en centermolion, väckt vid riksdagens början av fröken Andersson i Stockholm m. fl., föreslås sådan ändring av allmänna försäkringslagen att lUläggssjukpenning kan utgå, om kvinna på grand av barns sjukdom är förhindrad att ha bamel i sin vård, under förutsättning att läkarintyg styrker barnets behov av moderns närhet. Med propositionens förslag är denna motion i huvudsak tUlgodosedd. SkuUe det visa sig att propositionens förslag med en ersättningstid utdragen tUl 240 dagar inte är tUl fyUest i della avseende, återkommer vi med förslag längre fram.

De förbättringar som föreslås i propositionen av vårdbidrag för svårt handikappat bam och av barnpensionerna hälsar vi med tiUfredsstäUelse.

Vi har en motion från centern angående adoptivföräldrars jämstäUdhet med biologiska föräldrar. Motionen gäUer anställningstrygghet vid adoption och föräldrapenning under tio dagar för vardera föräldern i anslutning lill barnets ankomst tUl famUjen. Propositionens förslag tiUgodoser motionens önskemål.

På en punkt har vi emeUertid reserverat oss, nämligen beträffande möjligheten för förälder som vårdar små bam hemma att få tUlgodoräkna sig pensionsår inom tUläggspensioneringen. Vi menar att föräldrar som avstår från förvärvsarbete för att vårda barn hemma fiUlgör en värdefuU samhäUsinsats. Bristen på barnlUlsynsplalser tvingar många föräldrar att stanna hemma hos barnen när de är små. Det är bara ett led i valfriheten och i samhäUets uppskattning av de bamavårdande uppgifterna att den som vårdar barn i hemmet får tUlgodoräkna sig ett visst antal pensionsår inom tUläggspensioneringen. I motionerna 154 och 163 krävs atl frågan blir föremål för närmare utredning, varför förslag snarast bör föreläggas riksdagen.

Herr talman! Jag yrkar bifaU UU reservationen 5, som är fogad lUl socialutskottets betänkande nr 19.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den aUmänna försäkringen, m. m.

Herr RINGABY (m):

Herr lalman! På listan över förhandsanmälda talare står jag anmäld för 5 minuter, ehura jag angivit 10 minuter. Jag hoppas emeUertid att jag inte skall behöva utnyttja aUa dessa 10 minuter.

Att moderata samlingspartiet inte har avlämnat några reservationer UU propositionen om beskattad sjukpenning och bara två reservationer när

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famUjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

det gäller famUjeförmånerna innebär inle att vi lill aUa delar instämmer i vad propositionerna föreslår. Men det är nya, stora, omfattande och mycket kostnadskrävande reformer. Därför har vi valt atl se hur reformerna utfaUer i framliden. Vi kan samla erfarenheter, varpå vi med större säkerhet kan återkomma och föreslå de ändringar som -vi kan finna befogade.

När det gäller socialförsäkringsutskoltets betänkande m 19 har vi två reservationer. Den ena gäUer den gamla kära bekanta frågan om ATP-år för de mödrar som är hemma och värdar sina barn. Vi behöver kanske inte orda så mycket om den reservationen. Det har dock kommit en nyhet i debatten. Det gäUer den utredning som professor Hegeland gjort om hemmakvinnans situation. Den är mycket intressant och lärorik atl läsa. I samband med denna utredning har man gjort en SIFO-undersök-ning i januari 1973. Frågor har släUts till 1 200 personer om deras uppfattning om kvinnan och hemarbetet. Det är ganska intressant att notera att inte mindre än 93 procent höU med om att de flesta förvärvsarbetande småbamsmammor skuUe — om de hade råd — göra några års avbrott i förvärvsarbetet och vara hemma medan barnen är små. 84 procent höU inte med om alt när samhäUet löst frågan om barntillsyn kommer ingen kvinna med småbarn atl vUja vara hemma. Dessa siffror är myckel intressanta. Även om vi får ett fuUt utbyggt system med barndaghem, kommer många kvinnor att -vilja vara hemma och om de får någon ekonomisk kompensation kommer de att vilja vara hemma i än större utsträckning.

Det är väl detta som kan sägas vara nytt i debatten och som givit litet mera kött på benen. Mot den bakgranden skulle det vara bra, om man kunde ge kvinnor som vUl vara hemma och sköta sina barn rätt till pensionsår. Det skuUe stimulera dem att göra den insatsen och det skulle också längre fram i livet när de går ut i förvärvsarbete hjälpa dem att få full pension från ATP. Det fordras som bekant 30 år för atl kunna få denna fulla pension.

Utskottsmajoriteten avstyrker på s. 22 förslaget med en enligt min uppfattning ganska underlig motivering; "Mot ett förslag om pensionsrätt för hemarbetande har riksdagen bl. a. invänt atl det är förenat med svårigheter att göra en rättvisande uppskattning i pengar av värdet av husmödrars arbete i hemmet och att inom etl obhgatoriskt pensionssystem bestämma genereU pensionsålder för hemarbetade husmödrar."

Del är en ganska märklig skrivning. Vi har ju genereU pension för alla vid 67 år och den pensionen kommer väl kanske i framtiden atl utgå -vid 65 års ålder. Jag vet inte om utskottet har tänkt sig att hemmakvinnorna skaU ha divergerande pensionsålder. Det har i varje fall inte vi tänkt oss. Pensionsåldern är fixerad utom för vissa, specieUa yrken. Man kan inte tänka sig olika pensionsålder för hemmaarbetande kvinnor.

Frågan om atl göra en rättvis uppskattning i pengar räknat av kvinnans arbete i hemmet behöver vidare utredas. Men under tiden kan man ändå införa rätten för de kvinnor som vårdar minderåriga barn i hemmet atl få antecknat pensionsår för sitt arbete. Med det, herr talman, ber jag atl få yrka bifaU tUl reservationen 5.

Reservationen 6 handlar om tjänstledighet i samband med havande-

skåp. Många kommunall och slathgt anstäUda har faktiskt ända upp till tolv månaders tjänstledighet i samband med havandeskap. Motionen utmynnar i ett bifallsyrkande UU moderata samUngspartiets parlimotion 843, i vUken också krävs tolv månaders tjänstledighet i samband med havandeskap. I princip tycker jag del är riktigt. Del bör vara jämstäUdhet med de kommunala och statliga befattningshavare som har den förmånen.

Att vi har slannat för åtta månader i reservationen beror faktiskt bara på atl utskottet på s. 19 i sitt betänkande ganska bestämt har skrivit om föräldrapenning under åtta månader i framtiden. Man fömtsätter att Kungl. Maj;l skaU framlägga ell förslag om åtta månaders ersättning i samband med havandeskap. Det är främst för att kvinnor som på grund av tungt arbete måste avbryta jobbet två månader före nedkomsten skall kunna få föräldrapenning under sex månader efter nedkomsten. Vi får väl hoppas atl det förslaget kommer, och det är också därför vi moderater har förenat oss med folkpartiet och krävt åtta månaders rätt till tjänstledighet. Det är ganska märkligt att utskottet skriver om åtta månaders ersättning men inte samtidigt skriver om rätten tUl tjänstledighet under motsvarande lid. Del borde vara en logisk följd. Med det anförda yrkar jag aUtså bifall tUl reservationen 6.

Herr talman! Jag vUl be kammarens ledamöter alt se på lagtexterna på s. 26 och 27 i utskottets betänkande. Ulskoltel har märkligt nog föreslagit en ändring av skrivningen i tre paragrafer. Paragraferna är mycket suddigt skrivna och svårbegripliga. Det är anmärkningsvärt hur mycket man får ändra på lagtexter nu för tiden. SpecieUt gäller det 5 §. Lagtexten där avser garantera det förhållandel att det aUtid skaU utgå stöd tUl vårdnadshavare motsvarande bidragsförskottets nivå. Barnpensioner från folkpensionen skall anpassas efter utgående änkepension eller ÄTP-pension, och det är riktigt. Men de skall också anpassas till en pension som har köpts eller kunnat inköpas för ett engångsbelopp som någon underhåUsskyldig har erlagl. Samma sak framgår också mycket tydligt i specialmotiveringarna på s. 62 i propositionen. Men det kan man faktiskt inte läsa ut ur 5 § i Kungl. Maj:ts förslag, utan vi har fått göra ett förtydhgande i utskottets förslag. Jag skulle inte ha tagit upp della om det inle hade varit så att när vi behandlade frågan om studiemedel så var del också fel i lagtexten. Man hade skrivit barnbidrag i stället för barntUlägg, vUket ju är något helt annat. När vi häromdagen behandlade ett byggnadsärende upptäckte vi också fel i lagtexten. Statsrådet Lidbom sade alt del var så angeläget och så bråttom med en social reform att även om skutan inte var riktigt lät skiUle den ändå sällas i sjön. Jag delar inte den uppfattningen. Jag hoppas emellertid alt detta är engångsföreteelser och alt del skall bli bättre i fortsättningen i detta avseende.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Föredragande statsrådet har här redogjort för principerna i denna helt unika reform som riksdagen är beredd atl ta i dag. Man hade kanske — efter den behandhng som ärendet har varit föremål för — trott att man inom utskottet var mycket enig och all del bara var marginella förändringar som krävdes. Det framgår inte minst av de

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famif jeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m.m.

reservationer som är fogade vid utskottets betänkande.

Men sedan går herr Mundebo upp i denna talarstol och uttalar att detta är något som han är mycket besviken över. Det är något som inte ger bUden av ett genomtänkt mönster. Herr Mundebo påpekar alt skilda delar bör passa ihop. Han talar om att famUjepolitiska kommitténs belänkande dock innebar ett flerårsprogram men alt han är litet tveksam om hur det skaU utformas i fortsättningen. Herr Mundebo anförde vissa spekulationer om vilken regering som skulle lägga fram det förslag som kan bli resultatet av kommitténs belänkande. Del mesta var negativt. Men plötsligt hör man herr Mundebo säga atl nu har vi en proposition som är helt unik. Herr Mundebo talarom alt förslaget lUl föräldraförsäkring är någonting som är mycket bra. Bidragen tUl handikappade barn hälsar herr Mundebo med den allra största tillfredsställelse. Herr Mundebo talar även om förbättringarna av barnpensionerna. Man får en känsla av att besvikelsen i början kanske inte var så allvarlig som man kunde få etl intryck av.

Herr Mundebo har ju dock själv suttit i famUjepolitiska kommittén under en följd av år och arbetat där. Kommittén har arbetat mycket förtjänstfuUt. Så gott som aUa remissinstanser har funnit atl dess arbete är utomordentligt bra. Det är framåtpekande och del ger en god gmnd alt bygga vidare på för det famihepolitiska stödet tUl barnfamiljerna, med just den inriktning som kommittén haft, all hjälpa de famiher som har det sämst i samhäUet.

Herr Mundebo lalade också om de motioner som blivit avvisade av riksdagen. Men många av dessa motioner har ju hänvisats tUl familjepolitiska kommittén just för att man skuUe kunna få en sammanhängande bedömning och få ett enhetligt förslag. Det hade väl inte varit så lyckligt om riksdagen hade bifaUit enstaka motioner en efter en. Då hade man inte fått en sammanhåUen behandhng. Inte heller hade man kunnat undvika att del blivit luckor i lagstiftningen — som ett genomtänkt betänkande kan ehminera riskerna för.

Herr Mundebo talar här även om reservationerna, men innan jag går in på samthga reservationer, vUl jag något beröra vad fröken Pehrsson har sagt. Fröken Pehrsson var mycket måttfull i sin bedömning. Hon ansåg atl förbättringarna var värdefuUa och vUle i stort sett stödja förslagen i propositionen. Vissa motioner från centerpartiet bedömde fröken Pehrsson vara tiUgodosedda genom propositionens förslag, men fröken Pehrsson kom precis som herr Mundebo in på ATP-frågan. Även när det gäller adoptivföräldrarna var fröken Pehrsson nöjd och tyckte att propositionens förslag hade tUlgodosett motioner från centerpartiet.

Herr Ringaby nämnde att det endast hade avgivits två moderata reservationer tUl betänkandet. Jag tycker atl della var myckel klokt av herr Ringaby, som säger att det gäUer ett stort och kostnadskrävande reformprogram och att man bör vinna erfarenheter av detta innan man återkommer och föreslår förändringar i del. Det är ungefär samma instäUning som den som utskottets skrivning genomgående andas, nämligen atl man bör vinna erfarenheter innan man går vidare.

Herr Ringaby hade också vissa synpunkter på i vUken utsträckning de förvärvsarbetande kvinnorna -vUl stanna hemma. Ja, det är möjligt att de

procenttal som nämndes talar för herr Ringabys uppfattning, men verkligheten visar ju att aUt fler kvinnor genom den förbättrade utbUdningen vUl la sin del av ansvaret för famUjen och vara verksamma i förvärvslivet, och tendensen pekar mot att de går tUlbaka i förvärvsarbete tidigare än förr.

Jag kan nu övergå till att bemöta de reservationer som är avgivna. Beträffande reservationen 1 från folkpartiet kan utskottet inte finna att denna i nämnvärd grad a-wiker från utskottets betänkande. Vi har där uttalat det angelägna i ytteriigare förbättringar av famUjeslödet men har i detta sammanhang funnit alt det är av stor betydelse atl vinna erfarenheter av de reformer som nu genomförs innan man går vidare. Vi har också sagt atl i delta skede många reformer kan få vänta av statsfinansiella skäl.

Reservationen 1 skUjer sig endast på några punkter från utskottets förslag. Om reservationerna 2—6 skulle vinna riksdagens gehör, har man ju ändå fått igenom de förändringar som föreslås i reservationen 1. Utskottet finner därför reservationen 1 vara ganska överflödig.

1 reservationen 2 från folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna pekas inledningsvis på de förbättringar som föreslås i propositionen i förhåUande tUl nuvarande bestämmelser, dvs. en förskjutning av ersättningstiden för föräldrapenning till längst 240 :e dagen efter barnets födelse.

Reservanterna yrkar att de mödrar vUkas barn måste stanna på sjukhus en längre tid efter förlossningen får rätten tUl havandeskapsledighet utsträckt så att de kan vara hemma totalt 6 månader även om de förvärvsarbetar under den lid barnet är på sjukhus. Man framhåller vidare att del torde vara i ett begränsat antal faU som ett barn vistas mer än 6 månader på sjukhus i anslutning till födelse.

Utskottet framhåUer i sitt betänkande att regeln om en förskjutning av ersällningstiden för föräldrapenning tUl längst 240:e dagen efler barnels födelse har tillkommit för all föräldrar, då de Ull föhd av barnels sjukdom inte kunnat ha det i sin vård efter förlossningen, i möjligaste mån skaU kunna disponera föräldrapenningen fr. o. m. barnets hemkomst UU famUjen. Vi vUl framhåUa alt della är en avsevärd förbättring i förhållande till nuvarande bestämmelser, och utskottet anser att reservanterna genom den ändrade regeln i huvudsak är tiUgodosedda.

I reservationen 3 frän folkpartiet framhåUes all del finns skäl som talar för en längre ersättningslid än 20 dagar lUl föräldrar som adopterar barn. Reservanterna anser att föräldrapenningen bör utgå i 180 dagar vid adoption av barn under sju år och all barnels ankomst tUl famUjen skall likställas med ell barns födelse vid biologiskt föräldraskap.

Utskottet vUl erinra om att förslaget i propositionen innebär en avsevärd förbättring av adoptivföräldrarnas nuvarande situation. Dessa föräldrar kommer atl vara principiellt jämstäUda med biologiska föräldrar både i fråga om rätt tUl föräldrapenning och när det gäUer anställningsskydd. De får därutöver en räll Ull föräldrapenning under sammanlagt 20 dagar i samband med att ett bam kommer tUl familjen. Bestämmelsen gäller barn under tio år.

Även ulskoltel har uttalat som sin mening att det finns skäl som talar

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den aUmänna försäkringen, m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

för en längre ersätlningstid än 20 dagar och lUlägger all en förlängning aktuahserar frågan om ersättning i andra ömmande faU där föräldrarna måste vara hemma för att la hand om bam med särskilda anpassningsproblem. Reservanterna pekar på dessa gmpper, men till skUlnad från ulskoltel anser de att man i de fallen bör vänta tills man har vunnit erfarenhet av de nya bestämmelserna. Utskottet menar att vi skaU avvakta hur de nya bestämmelserna fungerar i praktiken för alla grupper i samhället, och vi är inte beredda all för dagen gå längre än propositionen.

I reservationen 4 från folkpartiet framhåUs att enligt nuvarande bestämmelser finns möjlighet för en gravid kvinna alt, om hon så önskar, erhålla ett förskott på moderskapspenningen med 300 kronor. Man föreslår all etl förskott också på föräldrapenningen skall kunna utgå med 500 kronor 60 dagar före beräknad nedkomst. För att reglera detta förskottsutlag föreslår man att föräldrapenningens garantinivå om 25 kronor skaU reduceras tUl 22 kronor om dagen. Reservanterna är väl medvetna om att denna reduktion är för hög, och för alt reglera förskollsuttaget på 500 kronor menar de atl resterande del av den sammanlagda föräldrapenningen skaU utbetalas i samband med alt havandeskapsledigheten upphör.

FamUjepolitiska kommittén har, som herr Mundebo också påpekade, övervägt möjligheterna lUl förskollsutbetalning, men den har funnit att ölägenheterna är större än fördelarna. Herr Mundebo sade atl det också var hans uppfattning i den frågan, men remissinstanserna hade tydligen fått honom på andra tankar. Jag tror ändå att famUjepolitiska kommittén grundligt har övervägt denna fråga; den har ju haft tiUgång till mycken expertis. Såvitt jag har kunnat se har herr Mundebo inle i del sammanhanget haft någon annan mening än famUjepolitiska kommittén. Utskottet menar att etl förskott som föreslås i reservationen 4 inte kan utgå.

I reservationen 5 från centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet tar man upp frågan om all i ATP-systemet införa en möjlighet att jämställa barnavård med förvärvsarbete. Man framhåller alt den som vårdar barn i hemmet bör få tillgodoräkna sig visst antal pensionsår inom tUläggspensioneringen. Man pekar på att samhällets barntiUsynsresurser är olUlräckhga och alt ell stort antal föräldrar måste avstå frän förvärvsarbete för alt värda sina barn i hemmet, och man kräver en utredning om hur pensionsrätten bör utformas.

Herr talman! Vi har under en följd av år haft motioner här i riksdagen i denna fråga. Jag har från denna talarstol vid ett flertal tillfällen utförligt redogjort för ATP-systemet — hur del är uppbyggt, hur det finansieras, vad som krävs för atl man skaU kunna tillgodoräkna sig poängår i systemet - och jag skaU därför i dag avstå från atl upprepa mig.

Jag vUl emeUertid peka på en väsentlig förbättring, och den gäUer föräldrar som vårdar svårt handikappade barn i hemmet. De får rätt tUl vårdbidrag som motsvarar hel förtidspension från folkpensioneringen inklusive pensionstUlskott. Del innebär atl då pensionslUlskotlen är fullt utbyggda kommer vårdbidraget att uppgå tUl 120 procent av basbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och det ger rätt till pension. Del är en betydelsefuU förbättring, då just des.sa föräldrar inte har någon valfrihet

ens om barntUlsynen skuUe vara fuUl utbyggd.

Slutligen UU reservationen 6 från folkpartiet och moderata samUngspartiet, där man hemstäUer om ulredning och förslag rörande frågan om rätt tUl 8 månaders tjänstledighet med bevarad anställningstrygghet för föräldrar i samband med barnsbörd. Utskottet delar den uppfattning som framkom vid förra årets riksdagsbehandhng i inrikesutskoltets betänkande 1972:23. När det gäUer frågan om anställningsskydd -vUl utskottet erinra om att båda föräldrarna i propositionen är tUlförsäkrade ansläll-tungsskydd under 6 månader och att skyddet gäUer två sammanhängande perioder för vardera föräldern.

Herr talman! Utskottet anser alt de förändringar som man föreslagit är ganska margineUa. Det är ändå glädjande alt uppslutningen kring denna proposition har varit så god. Jag skuUe personligen vilja tro att herr Mundebos inledning var mera ett utslag av en allmän kritik under etl valår än allvarligt menad och underbyggd.

Jag yrkar, herr talman, bifaU tUl utskottets hemställan i alla delar.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fra Håvik upplevde del så att jag i det inledande avsnittet i milt anförande var negaliv liU praktiskt taget allt, medan jag i det avslutande avsnittet var positiv Ull praktiskt laget alll. Jag är övertygad om att fra Håvik vid en ordentlig genomläsning av milt anförande kommer att finna alt varken det ena eller det andra är korrekt.

Min uppfattning är den - och det framgick klart av mitt irUägg — alt åtskilligt av det som står i propositionen är värdefulla inslag i en famUjepolitisk reform. Det är delreformer som lång lid har varit aktuella i social och politisk debatt. Det är bra atl de genomförs. De kunde i flera avseenden ha utformats på ett bättre sätt och därigenom blivit effektivare, gett bättre trygghet åt människoma. Men i stort är det värdefulla delreformer som föreslås.

Min kritik gäUde väsentligen det som inle står i den nu aktuella propositionen, de väsentliga inslag i en famUjepolitisk reform som nu borde ha kommit. Jag nämnde som exempel ett par inslag som fanns i famUjepolitiska kommitténs betänkande — förändrade regler för bostadstilläggen tUl barnfamUjerna och för barntUlsynsavgifterna - och ett inslag som inle stöddes av kommittémajoriteten men fördes fram i reservationer, nämUgen en värdesäkring av de allmänna barnbidragen.

Fra Håvik talade myckel om all man borde vinna erfarenheter. Här är några punkter där erfarenheterna redan finns, där barnfamUjerna känner bristerna i nuvarande syslem. Där borde förbättringar nu ha varit med i ett reformpaket. Del är inte heUer marginella förändringar i en unik reform som förordas i motioner och reservationer. På många punkter är det vikliga förbättringar som föreslås i de sex reservationerna. Jag skall inle nu ånyo upprepa argumenten i reservationerna.

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Fra Håvik pekade på de förbättringar som skall beslutas i anledning av propositionen. Jag har också understrakit att propositionen har kommit med många förslag om förbättringar, men det hindrar

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famif jeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famUjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

inte atl man kan skapa bättre förhåUanden och lägga fram ännu fler förslag lUl förbättringar. Vi menar alt en ulredning angående möjligheterna för dem som vårdar barn hemma att få åtnjuta pensionsår och ett förslag härom lUl riksdagen skuUe innebära en klar förbättring.

Fru HÄVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Såvitt jag förstår är frågan om rätt till ATP-poäng det helt väsentliga i detta sammanhang - det är reservationen på denna punkt man bedömer som den mest väsentliga. Här har det ju skett en förbättring, som jag påpekade, jusl för föräldrarna till handikappade som får vårdbidrag. Utöver det är föräldrapenningen beskattad och även pensionsgrundande.

Då kan man invända: Ja, men detta gäUer inte garantibeloppet — det når inte upp lUl basbeloppet, och del fordras ju atl man har inkomsler över basbeloppet för alt få poängår i ATP-systemet. Men för de andra, som har en sjukpenning som ligger något högre och som slutar sitt förvärvsarbete, innebär ju della att de kan få ett år mer i pensionssystemet än de tidigare hade fått.

Sedan måste jag tydligen än en gång påpeka, utöver alla de gånger jag redan gjort det, att man har möjlighet att tjäna in ATP-poäng under en tidrymd av 45 år. Även om man är hemma och vårdar bam har man möjligheter atl arbeta de år som är erforderliga för alt få full tUläggspension enligt ATP-systemet, och det som tagits upp i motioner under en följd av år har inle gäUt någonting som hindrat kvinnan från att få ATP-poäng.

Delta med pensionsår kan låta ganska beslickande. Men pensionen skaU ju utgå, baserad på en medelpoäng, och för de år man inle varit i förvärvsarbete har man inle heller betalat in några avgifter, när man inte haft inkomsler som berättigar tUl ATP.

Frågan låter enkel: Man säger att man vUl ha en utredning på denna punkl. Jag tror att vi med ett fortsalt utbyggt familjepolitiskt program kommer atl finna atl man förbättrar situationen för famUjerna i en sådan omfattning att de inle skaU behöva tro atl kvinnorna glöms bort. Den bästa möjligheten för famUjen att få en bättre ekonomi är alt det skapas förutsättningar för båda makarna alt få förvärvsarbete och atl man underlättar för dem all ha sådant.

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Låt mig säga att teoretiskt kan man tjäna in 30 år även om man är hemma några år och vårdar små bam. I praktiken fungerar det inte aUtid så enkell. Del kanske inle är någon stor grupp som inle kommer upp tUl de här 30 åren, men likväl är det angeläget alt denna ofuUkomlighet i systemet rättas tUl.

Fru Håvik säger att ell utbyggt famUjepoUtiskt program kommer alt tUlgodose de flesla önskemål. Jag hoppas del, och då kanske vi kan få fram även ell förslag angående den här saken så småningom.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Ätt jag skulle ha sagt att ett utbyggt familjepolitiskt program kommer att tUlgodose de allra flesta önskemål är väl en

överdrift, ty atl kunna tillgodose alla önskemål som kommer fram här i form av enskUda motioner måste vara en omöjlighet för vUken regering det än skuUe gäUa.

Herr MÖLLER (fp):

Herr lalman! Jag skaU bara la upp en punkt i della sammanhang nämligen adoptionsfrågan och det otUlräckliga stödet i samband med den. Dels har jag fått fram färsk statistik om den saken, dels ställde statsrådet fru Odhnoff i utsikt ett besked på denna punkt i en diskussion härom i samband med besvarandet av herr Henmarks interpellation den 2 maj.

Vart tionde äktenskap här i landet är biologiskt ofrivUligt barnlöst. I takt med den ökade internationaliseringen har det dessutom blivit én stor mängd adoptioner av utländska barn här i Sverige. Barn söker föräldrar, föräldrar söker barn - detta gäUer numera även internationellt.

Men vad är det nu som föreslås i propositionen och i utskoltsbetänkandet? Jo, det är atl föräldrapenningen skall utgå i sex månader men bara UU dess atl barnet blivit högst åtta månader gammalt. Det innebär sålunda att om adoptivföräldrarna lar emot ell sex månader gammalt bam, så utgår stödet bara i två månader, vUket Gabriel Romanus och jag har påpekat i motionen 1153.

Då är det intressant atl se hur stor andel av ifrågavarande barn som kommer hit från utlandet inom denna åltamånadersgräns. Genom riksdagens upplysningsljänsl har nu från Stockholms barnavårdsnämnd förmedlats statistik om den saken. Man har där gått igenom vUka barn som kommit tUl Slockholm i adoptionssyfle meUan 1964 och 1972. (StalistUcen råkar visserligen vara delad vid sju månaders ålder, men eftersom propositionen ger ett bamstöd om endast tjugo dagar efter åtta månaders ålder är de där första tio dagama efler sju månaders ålder någonting som bara kan gälla för ett fåtal barn som kommer hit.)

Den sammanstäUning som jag fått visar följande siffror:
Barnets ålder vid ankomslen Antal barn Proceni

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

inte fyllda 7 månader	125	24
7 månader men inte 2 är	241	45
2 år men inte 7 år	140	27
över 7 år	22	4

Statistiken visar myckel klart atl endast 24 å 25 procent av de utländska barn som kommer till Sverige för adoption skulle få det avsedda, rejäla stödet med den föreslagna föräldraskapspenningen. Därför bUr det heller inte för dessa barn någon reell jämställdhet med bam som är födda inom landet av svenska föräldrar.

Adoptionscentram skriver i sitt remissvar i anledning av famUjepohtiska kommitténs utredning på följande sätt, vilket visar hur -viktig denna fråga är:

"Intresset för utländska adoptioner har ökat drastiskt de senare åren: 1964 kom sex koreanska bam till Sverige, 1971 kom närmare 1 000

barn och 1972 klart mer än 1 000 barn från hela världen. Många

unga famUjer — alldeles oavsett frivUlig eUer ofriviUig barnlöshet - väljer

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

adoption som etl naturligt och likvärdigt alternativ tUl att föda bam själva.

En grundläggande princip i adoptionslagstiftning och samhäUets syn på adoption är alt den skall vara tUl barnets bästa. Ell adoptivbarn som kommer in i en famUj bör därför ges samma rätt tUl vård och anpassning som ett 'biologiskt' barn."

Jag kan tUl fullo instämma i vad Adoptionscentram skrivit. Och när nu de flesta barnen från utlandet kommer hit efter åtta månaders ålder, så måste man säga all tjugo dagars föräldrapenning ju bara räcker till ledighet för läkarkontroUer, nödvändiga andra besök och för övriga sådana praktiska problem som måste lösas på dagtid.

Men adoptionsbarnen från ullandel fordrar speciell omvårdnad. De är ofta uppslitna frän sitt föräldrahem och placerade på barnhem, ibland funna som hittebarn och ofta sjuka. Nu skall de byta tUl ny mUjö och behöver då mycken träning i känslomässiga kontakter. Om de är över ett och ett halvt eller två år gamla har de dessutom ett modersmål och skall nu lära sig etl nytl. Delta fordrar givetvis för barnens skull att föräldrarna är hemma längre tid än tjugo dagar. Då kan del inte vara rimligt all faststäUa en schematisk åltamånadersgräns, när en sådan gräns för de allra flesta utländska adoptivbarn inle ger något verkligt utfaU.

Ingen behöver i dag vara okunnig om situationen vid en adoption. Den av Margareta Ingelstam redigerade boken Adoptera—ett alternativ, eller Madeleine Kals' bok Alt adoptera — eUer den senares bok på det mera självupplevda planet som kom för några år sedan: Jag .... De, en bok om Indien — visar mycket klart vUka problem som dessa barn och adoptivföräldrarna stäUs inför. De kritiska remissinstanserna i denna fråga berörs bara i två meningar i propositionen ulan atl del med ett undantag ens sägs vilka remissinstanser det gäller. Jag tycker alt man måste observera atl en rad remissinstanser - mycket lunga sådana — har förordat att ersättning skall ges under längre tid än 20 dagar även för barn över åtta månaders ålder. De som förordat denna längre lid är bl, a, socialstyrelsen, LO, 1969 års barnslugeulredning. Föreningen Sveriges socialchefer och Kooperativa förbundet. Jag vill därför fråga i dag, när vi behandlar den här propositionen: VUka sakskäl har statsrådet för att la till den här konstruktionen? Behöver inte dessa barn ha en förälder hemma under längre tid än summa 20 dagar?

Låt mig säga tUl fra Håvik alt vi inom folkpartiet har samma inställning som man tydligen har inom andra partier UU hur viktigt det är att ta itu med frågan om bam med särskUda anpassmngsproblem. Men där -vi skUjer oss är i frågan om slödel lUl adoptionsfamUjerna, Eftersom de adopterade barnen ofta kommer tUl vårt land vid så pass hög ålder är den linje som förordas i reservationen 3 av herr Mundebo och fröken Bergström den bästa för barnen.

Utskoltsmajorilelen skriver någorlunda välvUligt, men den skrivningen ger inget all ta på — ulskottsmajoriteten vUl inte ens ge Kungl. Maj:l tUl känna vad den skriver utan går in för rent avslag på motionerna. Jag vill därför yrka bifaU lill reservationen 3 och beklagar inle minst att centerpartiet inte velat vara med på denna principiellt viktiga och sakligt enda rikliga linje.

Vi skaU komma ihåg att denna fråga inte gäller föräldrarna som sådana, ulan den gäUer barnen genom föräldrarna. Det är därför jag viU framhåUa för fra Odhnoff i dag; De barn som kommer att adopteras i framtiden har rätt all få den omvårdnad, som endast kan säkras genom att de blir faktiskt jämstäUda med egenfödda barn inom landet,

I detta anförande instämde herr Romanus (fp).

Statsrådet fra ODHNOFF:

Herr lalman! Herr MöUer har tagit upp frågan om stöd UU adoptivföräldrar. Jag skaU gäma svara honom, och jag vUl först och främst betona att förslaget lUl föräldraförsäkring innebär avsevärda förbättringar för grappen adoptivföräldrar, 1 den mån barnen är under åtta månaders ålder jämsläUs adoptivföräldrar med biologiska föräldrar, och om barnen är mellan åtta månader och tio år ges föräldrarna rätt UU föräldrapenning i 20 dagar. Detta är viktigt, herr Möller: Ingen av dessa möjligheter finns i dag för adoptivföräldrar.

Jag vill också betona att propositionen bygger på ett enhäUigt förslag från famUjepoUtiska kommittén. Det är intressant att notera att i kommittén en av dagens reservanter har biträtt det ursprungliga förslaget - det som har legat tUl grund för proposUionen.

Del är självfaUet riktigt att det i regel tar ganska lång tid innan ett adoptivbarn har anpassat sig tUl den nya mUjön, och förslaget om rätt till föräldrapenning under 20 dagar för föräldrar till adoptivbarn som är äldre än åtta månader gör förvisso inte anspråk på att täcka alla de behov som kan finnas eher alt täcka hela anpassningstiden. Det står direkt uttalat i propositionen att det skall i någon mån underlätta barnens anpassning lill den nya mUjön. Jag har också sagt i propositionen att man, eftersom det är fråga om en ny stödform, åtminstone lill en början bör hälla antalet ersättningsdagar relativt lågt.

Med hänvisning tUl detta kan jag för egen del instämma i ulskollsmajoriletens uppfattning atl del visserligen kan finnas skäl för en längre ersättningstid än 20 dagar, men att vi får la ställning tUl den frågan längre fram, när vi fått erfarenheter av hur de nya bestämmelserna slår ut i praktiken, och när vi också har kunnat bedöma andra ömmande situationer där del kan finnas motiv för ell anpassningsstöd av hknande slag.

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Möller undrade varför inte centerpartiet i utskottet intagit den enligt hans uppfattning enda riktiga och sakliga ståndpunkten i frågan om ersättning tUl adoptivföräldrar. Jag vih bara säga alt -vi har full förståelse för de problem och de behov som finns. Men vi har också klart för oss att den ekonomiska situationen inte i dag är sådan atl vi kan tillgodose alla de önskemål vi skulle vUja tiUgodose. Därför har vi intagit denna ståndpunkt.

Herr MÖLLER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var etl defensivt anförande som fra Odhnoff höU. Jag tycker att det var ganska sympatiskt i tonen, även om slutsatsen för

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famif jeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familje förmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

närvarande är låst genom propositionen och utskottets betänkande.

När man nu gör etl faU framåt i fråga om föräldrapenningen är det orimhgt att utan sakskäl utesluta en grapp av föräldrar, nämhgen i praktiken de flesta av dem som adopterar utländska barn. SkiUnaden mellan utskottsmajoritelen och reservanterna på denna punkl är all reservanterna tagit hänsyn tUl de mycket tunga argument som framförts av en lång rad viktiga remissinstanser, som ansett all det är orimhgt att ge adoptivföräldrarna i aUmänhel endast 20 dagars ledighet. Som skäl anför fra Odhnoff nu att detta är en ny stödform. Med det argumentet skulle man ha kunnat ta UU fem dagar eUer 500 dagar och säga: Nu får vi se hur della utfaller, och sedan kan vi eventuellt ändra. Del rimUga när man väljer etl visst antal dagar är naturligtvis i stället att tänka på vUka behov barn i detta fall kan ha av alt en av föräldrarna är hemma en tillräcklig Ud.

Då kan man orimUgen komma fram till 20 dagar. Del är allmänt omvittnat, inte minst av socialassistenter som gör utredningarna om dessa barn. Innan barnen adopteras frågar dessa socialassistenter föräldrarna om deras omständigheter, åsikter om bam osv. De efterhör då mycket ofta om någon av föräldrarna avser att vara hemma någon längre tid, och de gör det med tanke på att det naturligt nog brukar uppstå anpassningsproblem i början för barn som får en ny miljö. Jag tycker all det är riktigt atl de stäUer denna fråga. Det ligger då i sakens natur all man omöjligen kan anse 20 dagar vara tUlräckligt.

Ekonomiska skäl får inte avgöra i delta faU och ge upphov tUl en felaktig begränsning.

Utskottet föreslår på s. 26 i betänkandet en ändring i propositionen på

denna punkl. Utskottet är då verkligen drastiskt. Slödel " får utgå

längst tUl Ivåhundrafyrtionde dagen efter den då barnet fölls", stod del i

propositionen. Utskottet ändrar nu delta till: "--------- får utgå längst tiU

tvåhundrafyrtionde dagen efter barnets födelse". Det är den väsentliga ändring utskottet här har velat göra, och det visar utskottets attityd! Jag tycker uppriktigt sagt att det är skräp att göra så mot barnen i denna siluation.

Statsrådet fra ODHNOFF:

Herr lalman! Här stäUs frågan, om man inte lika gärna kunde ha föreslagit fem eUer 500 dagar som de alternativ som har förts fram i propositionen.

Den slutsats som har dragits i propositionen grundas på famUjepolitiska kommitténs överväganden. Kommittén har därvid säkert kunnat länka sig ett varierande antal dagar men har alltså stannat vid detta förslag som en rimhg avvägning. Den slutsatsen delas också av utskottsmajoritelen.

Det är inle fråga om alt utesluta en viss grapp, ulan det är tvärtom atl innefatta en grapp som förut har stått utanför.

Herr MÖLLER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig säga i korthet till stalsrådel Odhnoff att del enda som vi från vårt håll begär är att det i praktiken skall lämnas samma stöd tUl de barn som blir adopterade från andra länder som lUl de barn

som har fölls här i landet, dvs. all stödet skall kunna utgå i sex månader. Eftersom utifrån adopterade barn till övervägande del kommer hU efter åttamånadersgränsen, innebär det i praktiken att man med tanke på barnens anpassning borde kunna ge dem detta stöd upp tUl skolåldern. Där går den principiella skillnaden meUan oss i fråga om detta stöd, som är sä viktigt för barnen.

Fru HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Också jag skaU anföra några synpunkter pä stödet Ull adoptivföräldrar, vUket jag har motionerat om. Jag är naturligtvis glad över de förbättringar som reformen innebär, men likväl fattas det en bit, som vi här har hört.

Även utskottet är medvetet om all stödet till adoptivföräldrar inte är tUlfredsställande. Det kan finnas anledning lUl ersättning under längre tid än 20 dagar, säger man. Utskottet anser att denna fråga bör prövas närmare sedan erfarenheter vunnits av de nya bestämmelserna och vissa gränsdragningsproblem har klarlagts.

Jag antar att det i nuvarande läge inle går alt komma längre än så, varför jag inte har något annat yrkande än utskottet.

Jag viU emeUertid påpeka atl utskottet underlåtit att behandla det principieUa yrkandet i min motion, nämhgen att jämställdhet meUan adoptivföräldrar och biologiska föräldrar måste grunda sig pä att adoptivbarnets ankomst tUl hemmet jämstäUs med barnets födelse. 1 ett adoptivförhåUande är ju just dagen för barnets ankomst tUl hemmet urspmngsdagen, då vårdnaden börjar; det är däremot inle barnets födelse. Utskottet berör över huvud taget inte den frågan.

Adoption av barn innebär i dag, om vi undantar s. k. styvbarnsadoption, huvudsakligen adoption av utländska barn. Men man får ju inle göra adoptionen enbart tUl en fråga om adoption av utländska barn — så enkelt är det inte.

Från mitt arbete i socialstyrelsens rådgivande nämnd för frågor rörande adoption av utländska bam kan jag vitsorda att den allmänna uppfattningen bland dem som sysslar med de frågorna är att någon av föräldrarna helst bör handha den huvudsakliga vårdnaden om barnet under det första halvåret. Dessutom talar all erfarenhet för att det inte alls är lättare att ta emot ett något äldre barn än att ta emot ett spädbarn. De barn som är några år gamla måste genomgå en svår omstäUningspro-cess och behöver en intensiv omvårdnad för atl klara anpassningen tUl allt del nya; miljö, klimat, språk, mat, nya människor och nya kontakter — känslomässiga kontakter.

Fru talman! Jag tänker ta fasta på vad utskottet har ansett, nämhgen alt dessa frågor åter bör tas upp. Jag är medveten om att det kan finnas avgränsningsproblem att klarlägga, bl. a. att man inle heUer skall glömma andra ömmande faU och att det finns anledning alt invänta erfarenheterna av de nya bestämmelserna. Jag kommer inte atl släppa den här frågan förrän vi har fått en verklig förståelse för adoptivföräldrarnas situation.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famif jeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Under detta anförande överlog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Herr MÖLLER (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag vUl bara fråga fra Hjelm-WaUén varför hon inte yrkar bifall till reservationen med dess krav, eftersom den överensstämmer med den första att-satsen i hennes egen molion.

Fru HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Fru talman! Vad utskottet skriver i slutsatsen överensstämmer nästan ordagrant med milt andra yrkande. Della är själva substansen i vad utskottet skriver. Men jag anklagar aUtså utskottet för atl det inte har behandlat den principiella frågan atl barnets ankomsldag tUl famUjen skall likställas med barnets födelse. Jag menar inte atl man i dag skaU dra de direkta slutsatserna av detta, men i framtiden måste man göra det.

Fru HÄVIK (s) kort genmäle:

Fru lalman! Utskottet har i betänkandet nämnt särskUda grupper med anpassningsproblem, och jag vUl gärna närmare utveckla vUka del kan gälla. Det kan finnas en mor som föder ett barn och lämnar bort barnet tUl ett barnhem. Senare kanske barnet placeras i ett fosterhem. När modern sedan har ordnat sina förhåUanden så att hon kan ta hem barnet har inte heUer hon rätt tUl föräldrapenning under den lid hon kan behöva för att anpassa sig tUl den nya situationen tillsammans med barnet.

Det är dessa grapper som utskottet har tänkt på. Men dem har man inte tänkt på i reservationen från folkpartiet. Man talar visserligen där om att man är medveten om all del finns andra grupper med anpassningsproblem, man jusl när det gäller dem skall man vänta liUs erfarenheter av de nya bestämmelserna har vunnits. Utskottet har ansett att sedan erfarenheter -vunnits skaU frågan lösas i etl sammanhang både när det gäller den grapp som nu har bhvit inlemmad i försäkringen — adoptivföräldrarna, som tidigare stod utanför — och den grapp som över huvud taget inte omfattas av bestämmelserna. Den avvägningen gjorde vi när -vi tittade pä det första yrkandet i fra Hjelm-WaUéns motion.

Herr PERSSON i Slockholm (s):

Fra talman! Det har i denna debatt talats rätt myckel om jämlikhet och rättvisa mellan olika individer i olika situationer. En jämhkhets- och rättvisefråga har dock inte berörts, och den skall jag peka på — inte för alt åstadkomma en debatt i principfrågan utan för att freda mitt samvete och göra klart i protokoUet atl man verkligen kan ha olika meningar på denna punkt.

Som bekant innebär propositionens och utskottets förslag alt föräldrapenningen vid vård av sjuka barn i princip skall följa den sjukpenning som vederbörande har. Det innebär faktiskt att en person som är hemma och vårdar ett barn vid sjukdom kan få ersättning med 25 kronor, -vilket är del lägsta beloppet, medan en annan person kan få betydligt högre ersättning. Här har man aUtså knutit an till idén att hålla vederbörande ekonomiskt skadeslös vid bortovaro från arbete på samma sätt som man håUer vederbörande skadeslös vid sjukdom. Det är den principen som jag inte finner självklar — jag lutar nog närmast åt atl den är felaktig.

Vi har byggt upp sjukpenning och ATP på inkomsten, -vilket i och för

sig kan vara ganska tvivelaktigt eftersom inkomstspridningen skall vara ell uttryck för kompensation för arbetsförhåUandena. Men jag stäUer mig myckel tveksam tUl att bygga ut systemet på det här sättet, när vi nu får nya sociala vård- och ersättningsformer.

Låt mig tUlägga att om man anser sig vara tvingad atl gå denna väg i fortsättningen, där man faktiskt bygger på ojämUkheten i detta samhälle, blir det ännu angelägnare att komma tUl rätta med lönemarknaden, en synpunkt som ofta förgäts med åberopande av att -vi har socialpolitiken. Vi skaU inle överdriva denna fråga materieUl — vi har så myckel annat som är snett - men det är klart att det är en aUvarlig problemställning. Jag bedömer det så att hittar vi på nya former och överväger att bygga ul dessa, kan del vara nödvändigt att la upp frågan på fullt allvar.

Slutligen, fru talman, vUl jag säga all jag tycker alt det såsom nyhet på detta område är ett ganska djärvt och omfattande grepp som propositionen och därmed också utskottsbetänkandet innesluter. Det är ganska märkligt med det missnöje som mobiliseras kring en helt ny socialpolitisk form, som vi bör ha praktiska erfarenheter av innan vi går alltför långt i reformnitet. StäUer jag problemen pä detta område - problem som jag erkänner — emot andra problem som jag dagligdags upplever, inte minst såsom fackföreningsman, ter sig de borgerliga resonemangen på de punkter jag här åsyftar inte särskUt angelägna. Det måste betyda att man blundar för aUa andra stora behov i samhället och skjuter in sig ganska ensidigt på detta behov, när man så kan uppbåda energi för atl gå längre i spelöppningen av en sådan här reform.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Herr ÅKERLIND (m):

Fru talman! Jag har i anslutning tUI detta ärende avlämnat motionen 1689 avseende barnpensionen. EnUgt propositionsförslaget skaU barnpension från folkpensioneringen utgå med "40 proceni av basbeloppet för varje barn då en förälder och 60 proceni av samma belopp om båda föräldrarna avlidit. Den 40-procentiga pensionen skall utgå endast då inte barnpension från tUläggspensioneringen eUer änkepension från folkpensioneringen utgår. I annat fall skaU barnpensionen liksom nu utgå med 25 procent av basbeloppet eller med det högre belopp som erfordras för atl det sammanlagda stödet skaU uppgå till 40 procent per barn."

Jag tycker det är orätt att göra denna skUlnad, och därför har jag avlämnat en molion med yrkande alt barnpension från folkpensioneringen skall utgå med 40 proceni av basbeloppet även i de faU då änkepension utgår. Jag tycker inte att man skall göra denna sammanblandning med änkepensioneringen som utskottet vUl göra.

I utskottels betänkande slår: "Förslaget innebär atl ohkheterna i

behandlingen av skUda grupper efterlevande föräldrar minskar ."

Det är aUdeles rikligt. Förslaget innebär att olikheterna minskar, men förslaget innebär också att vissa olikheter kvarstår när det gäller änkor med barn.

I utskottets betänkande sägs att "barnstödet ökar för änklingar hksom för frånskUda och ogifta efterlevande kvinnor". Precis så är förhållandel. Men varför ökar inte bamstödet för änkor, när det ökar för änklingar, frånskUda och ogifta? Varför skall jusl änkorna diskrimineras när det

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famif jeförmåner inom , den allmänna försäkringen, m. m.

gäller barnstödel?

Della förslag innebär också, om fadern dör, en diskriminering av de barn som är födda inom äktenskapet. Förslaget kan få till konsekvens atl om kvinnan varit gift med barnels far får hon änkepension men bara 25 procent av basbeloppet i bampensipn för silt barn. Den kvinna som inte varit gift med barnafadern får däremot 40 proceni av basbeloppet i barnpension för sitt barn. Jag tycker detta är orättvist. Förslaget innebär i många avseenden en förbättring, men på detta område innebär del inle någon förbättring. Jag tycker inle atl man skaU diskriminera barn när det gäUer barnpensionen bara därför all de är födda inom äktenskapet. De skall enligt mm mening vara tUlförsäkrade 40 procent av basbeloppet även i sådana fall då änkepension utgår.

Detta är anledningen lUl min motion. Jag är besviken över atl det inle förekommer någon reservation denna del.

Jag ber, fra talman, att få yrka bifall lUl min molion nr 1689.

Fru andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Fra lalman! Helt kort vUl jag säga alt detta förslag ligger i linje med den syn på etl framtida famUjepensionssystem som redovisats av pensionsförsäkringskommiltén i dess slutbetänkande FamUjepensionsfrå-gor.

Vi skall väl ändå inte glömma att denna grupp tidigare när det gäUer barnpensioner bara har fåll 25 proceni av basbeloppet medan åldersgränsen varit 16 år. Nu höjs pensionen UU 40 procent av basbeloppet och samtidigt höjs åldersgränsen från 16 tUl 18 år.

Departementschefen har inte funnit, och inte heller utskottet, att den grupp som herr Åkerlind talar för är sä däUgt stäUd i detta sammanhang. SamhäUet har byggt ut ett skydd för dessa grupper av sådan omfattrung att vi inte kan se att de bör få högre belopp än vad som utgår i andra sammanhang. Och är del inte betydelsefuUt atl man höjer beloppet och även åldersgränsen när del gäUer barn till personer som blir änklingar och per-soner som ställs ensamma med barn — erfarenheten visar att de får stora ekonomiska bekymmer?

Utskottets skrivning här täcker helt hur man vill se ett framtida famUjepensionssystem, och utskottets betänkande är på denna punkl enhälhgt.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Fru talman! Fra Håvik säger att änkornas barn inte bör få större pension än andra. Det är inte vad jag har eftersträvat heller. Jag har begärt att aUa bam, både barn tUI ogifta och barn tUl gifta, skall få lika stort belopp — 40 procent av basbeloppet — i barnpension.

Del är möjligt att det blir en liten ökning av kostnaderna, om man lar in även barn UU änkor, men jag tror atl det betyder så oerhört htet, och här gäller det en rättvisefråga. När man nu har rättat till det mesta av det som varit felaktigt — man har höjt för rätt stora grupper — varför skaU

man då inte höja beloppet tUl 40 proceni även för de barn -vilkas mödrar lever och har änkepension? Jag tycker atl detta är en orättvisa som skall rättas lUl.

Herr CARLSHAMRE (m);

Fra talman! Jag har för avsikt att i voteringen på två punkter stödja reservationer från folkpartiledamöterna. Eftersom det liksom för herr Mundebo åtminstone skenbart är ett avsteg från den instäUning jag hade i familjepohtiska kommittén, vUl jag motivera varför. Det gäUer adoptivbarnen och förskottsbeloppel i föräldraförsäkringen.

Jag delar fru Odhnoffs uppfattning alt man kan ta det litet försiktigt när man inför helt nya förmåner, men det här steget blir försiktigare än vad famUjepohtiska kommittén hade tänkt sig och framför aUt försiktigare än jag hade tänkt mig. Kommittén föreslog en ersättningstid på åtta månader, och jag hade i reservationen en ersätlningstid på tolv månader inom försäkringen. Med en ersättning för aUa under tolv månader efler barnets födelse rymmer vi in väsentligt fler av de adoptivbarn som bl. a. herr Möller har talat om än man nu gör med sex månader. Jag anser hksom folkpartirepresentanterna alt sex månader plus påbrödet med ytterligare 60 dagar bhr för litet, och därför kommer jag för min del att på den punkten stödja reservationen nr 3.

När det gäller förskottsbeloppet är det precis samma sak. Inom en ersältningstid på åtta månader - eUer även där i milt faU tolv månader — öppnas en möjlighet som nu knappast längre finns. Ell engångsbelopp i samband med barnets födelse har störst betydelse för dem som saknar förvärvsinkomst, för dem som inte hunnit ut i förvärvslivet eller av annat skäl inte har inkomst under tiden närmast före barnets födelse. Den gruppen skulle med kommitténs förslag ha haft en möjlighet att tillförsäkra sig det där engångsbeloppet genom att la ut två månaders ersättning före bamets födelse och ändå ha sex månader kvar. De skuUe kunna göra del ulan hinder av regeln att man inte får förvärvsarbeta samtidigt, ty de har ju inget förvärvsarbete. Nu kan de inte göra det utan atl inskränka tiden efter barnets födelse tUl fyra månader.

Jag tycker att detta är skäl nog för att göra en som jag betraktar det konsekvensändring. Går man ner — som jag hoppas lUlfälligtvis — tUl sex månaders ersättningstid, så bör man något förbättra villkoren dels för adoptivbarnen, dels för dem som har verkligt behov av ett engångsbelopp i samband med bamets födelse.

Därför, fra talman, kommer jag på dessa punkter alt stödja reservationerna 3 och 4.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m.m.

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Fra lalman! Jag hade inte tänkt della i debatten längre, men jag tycker att den nu börjar likna ett spjälstaket där åsikterna springer ut och in, och det hela är ganska förvirrat. Därför begärde jag ordet för att så att säga avrunda för min egen del.

Del har framförts kritik mot utskottets ställningstaganden i olika sammanhang, särskUt när det gäUer adoptivföräldrarna. Till både herr Carlshamre och herr Möller 'vUl jag då säga att för mig är det inle

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade famif jeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

självklart att del skaU utgå stöd till föräldrarna under Uka lång tid, oavsett om barnet är noU år eUer sex år gammalt. Jag föreställer mig att det krävs mera vård och mera tillsyn, att det är angelägnare att föräldrarna kan vara hemma, om bamel är nyfött än om det kommer UU famUjen när det är sex år.

Den här reformen innebär en nyhet, och det är självklart att det finns många saker att anmärka på. Del kan sägas all tio dagar är för htet när det gäUer atl vara hemma och sköta ett sjukt barn. Det kan naturligtvis också sägas att 15 eller 20 dagar är fel avvägda perioder. Det kan sägas att 25 kronor om dagen är fel belopp och atl det borde ha varit 20 eller 30 kronor i stället. Varje belopp och varje tidsgräns kan del riktas anmärkning mot, men vi måste ju bestämma oss för någonting.

De gränser som uppsatts må ha satts fel eller rätt, men låt oss pröva dem under något år framöver och se hur det hela utformar sig. Sedan kan det vara lämpligt att återkomma.

Herr ÅKERLIND (m):

Fra talman! Jag har av kammarsekreteraren blivit uppmärksammad på att det inte finns någon lagtext utformad i motionen utan bara en begäran om alt utskottet skulle göra erforderliga ändringar i lagtexten och att vi därför inle kan ta en votering om motionsyrkandet. Jag måste därför ta tiUbaka yrkandet om bifall till motionen, men jag återkommer i den här frågan därför alt jag tycker atl den är så viktig. Här finns en orättvisa mot en grapp människor, och den orättvisan måste vi rätta tUl.

Överläggningen var härmed slutad.

Fru ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering i den del som avses i reservationen nr 1 av herr Mundebo och fröken Bergström. Därefter företas utskottets hemställan och motiveringen i övrigt till avgörande punktvis.

Utskottets motivering i den del som avsågs i reservationen nr 1 av herr Mundebo och fröken Bergström

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mundebo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren godkänner socialförsäkringsutskoltets motivering i belänkandet nr 19 i den del som avses i reservationen nr I av herr Mundebo och fröken Bergström röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mundebo begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej - 51

Avstår - 2

Punkten A

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Mundebo m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mundebo begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemslällan

i betänkandet nr 19 punkten A röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Mundebo

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Mundebo begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 248

Nej - 63

Avslår - 4

Punkten B

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Mundebo och fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mundebo begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den aUmänna försäkringen, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemslällan

i betänkandet nr 19 punkten B röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Mundebo och

fröken Bergström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då herr Mundebo begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 260

Nej - 52

Avstår — 3

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen, m. m.

Punkterna C-E

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten F

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Mundebo och fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mundebo begärl votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 19 punkten F röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Mundebo och

fröken Bergström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Mundebo begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej - 54

Avstår - 3

Punkten G

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten H

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Ringaby m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Pehrsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl all kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemslällan

i betänkandet nr 19 punkten H röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Ringaby

m,fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 151

Avstår - 2

100

Punkten I

ProposUioner gavs på bifall Ull dels utskottets hemslällan, dels

reservationen nr 6 av herr Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärl volering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som viU att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemslällan

i betänkandet nr 19 punkten I röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Ringaby

m.fl.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 221

Nej - 91

Avslår — 2

Punkten J

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 8 Föredrogs

skatteutskottets betänkande nr 30 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:49 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. samt

inrikesutskoltets betänkande nr 19 i anledning av propositionen 1973:60 angående grunder för beräkning av utbUdningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Föredrogs ulrikesutskollets belänkande nr 6 i anledning av motioner om åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

1 detta belänkande behandlades motionerna

1973:630 av herr Stålhammar m. fl. (fp) vari hemslällts alt riksdagen begärde att Kungl. Maj;t på lämpligt sätt aktualiserade frågan om vissa kristna gruppers situation i Sovjetunionen saml

1973:632 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla atl Sverige i Förenta nationerna aktualiserade frågan om de pågående religionsförföhelserna i Sovjel-

Ulskoltel hemställde

all riksdagen ansåg motionerna 1973:630 och 1973:632 besvarade med vad utskottet anfört.

101

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

102

Reservation hade avgivits av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp) och Turesson (m) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett atl utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:630 och 1973:632 uttalade, att Kungl. Maj:t borde söka finna lämpliga former att aktualisera situationen för sådana religiösa grapper i Sovjetunionen och i andra delar av världen, för vilka lägel ingav anledning lill oro.

Herr WIRMARK (fp);

Fru talman! I mars förra året offentUggjordes etl brev från ca 17 000 htauiska katoliker tUl FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim, i -vilket undertecknarna protesterar mot vad de kallar en systematisk religionsförföljelse i strid mot den sovjetiska grandlagen. Protesten innehåUer en rad klagomål; bl. a. att präster fängslats eller landsförvisats för att de förberett katolska barn för den första nattvarden, att katoliker avskedats från sina arbeten på grand av sin tro och inte kunnat få andra arbeten, att katolska barn måste studera ateism i sovjetiska skolor och t-vingas tala, skriva och handla i strid mot sina samveten.

I den skrift som den svenska sektionen av Amnesty International utgivit om "Judar i Sovjet" berättas om Arkadij SjpUberg från Riga, som engagerat sig för att judar skulle ges rätt alt emigrera tUl Israel. Själv hade han skrivit brev tUl Bresjnev och begärt all få flytta tUl Israel. 1 augusti 1970 arresterades SjpUberg, och i maj 1971 dömdes han till tre års tvångsarbete och vistelse i ett fångläger.

I samma skrift fastslär hovrättsassessor Lennart Grobgeld att judarna i Sovjet befinner sig i en pressad situation. Han tUlägger: "De har tillerkänts stäUning av nalionahlet. Men deras möjligheter att leva ett juridiskt nationellt liv är synnerligen begränsade. Än svårare har de judar som vUl utöva sin religion."

I de motioner som riksdagen nu har att behandla lämnas också uppgifter om diskriminering och förföljelse av ohka religiösa grupper i Sovjetunionen. Rådet för släktingar till fängslade evangeliska kristna och baptister i Sovjetunionen har sänt ett flertal brev tUl internationella organisationer, t. ex. tUl FN och Kyrkornas världsråd. I dessa har man redogjort för de övergrepp som den sovjetiska regimen utsatt dessa kristna för. Ett stort antal petitioner har också inlämnats tUl myndigheterna. Etl exempel är de 1 500 mödrarnas brev Ull Bresjnev och president Podgorny, i vilket man begär att få behåUa sina barn och att dessa inte, som beslutats, på grund av föräldrarnas religiösa övertygelse omhändertas och uppfostras av myndigheterna.

Vi saknar aUtså inte konkreta informationer. Genom en rad kanaler har rapporter kommit om förödmjukande förhör, om arresteringar och fängelsevistelser, om splittrade hem och deporteringar. Dessa vittnesmål frän Sovjetunionen är så många och så pass väl belagda att de måste fylla oss med sorg och oro.

Enligt artikel 18 i FN-konvenlionen om medborgerliga och politiska rättigheter slås varje individs rätt tUl tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet fast. Där sägs: "Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller antaga en reUgion eller tro efler eget val och frihet atl ensam

eller i gemenskap med andra, offenthgl eUer enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövningar och undervisning." Där uttalas vidare: "Ingen må utsättas för tvång, som kan inskränka hans frihet att bekänna sig tUl eUer antaga en religion eller tro efter eget vaL" Denna konvention har Sovjetunionen undertecknat.

Vi reservanter anser alt riksdagen klart bör uttala sin oro över den situation som råder för vissa av de religiösa grupperna i Sovjetunionen och att regeringen bör söka finna lämpliga former atl aktualisera denna fråga. När människor på grund av sin religiösa tro, pohtiska övertygelse eller etniska tUlhörighet utsätts för diskriminering eller kastas i Tängelse, måste det vara en phkt för oss att påtala sådana kränkningar av de fundamentala mänskhga rättigheterna var de än äger ram. Det må gäUa Sydafrika, Grekland, Portugal, BrasUien, Tjeckoslovakien, Indokina eller Sovjeluruonen. Det skuUe vara att svika vår plikt om vi inte sade ifrån om detta.

Men socialdemokraterna i utrikesutskottet delar inte denna uppfattning. 1 majoritetsyttrandet uttrycker man nämhgen icke någon som helst åsikt om vad som sker inom Sovjetunionen. Man är inte beredd alt uttala någon oro eller kritik över de övergrepp och den diskriminering av minoriletsgrapper som här påvisats.

Detta ståndpunklslagande är inle bara förvånande, utan det strider mot de principer som socialdemokraterna i andra sammanhang bekant sig lUl. Vänskapliga förbindelser utesluter inte uppriktighet när åsikterna går isär, sade statsminister Palme i ett uppmärksammat tal i New York för några år sedan. Den 21 mars i år sade utrikesminister Wickman här i riksdagen att det är för en överväldigande majoritet självklart att regeringen redovisar sin ståndpunkt i de stora internationella frågorna, särskUt när de berör småstaternas krav och respekten för grundläggande mänskliga rättigheter. Han betonade vidare, atl våra meningsyttringar i olika skeden enbart styrs av våra egna värderingar. Och under den senaste liden har utrikesministern gått ett steg vidare och förklarat att lystnad i viktiga internationeUa frågor kan betraktas som ett svek mot våra egna värderingar och även skapa misstanken om att vi låter vår politik bestämmas utifrån.

Ändå vUl inte socialdemokraterna alt riksdagen uttalar sin oro i detta fall. En hänvisning tUl arbetet inom FN på atl åstadkomma bestämmelser om skydd av religionsfriheten får räcka. Inte heUer viU man uttala all den svenska regeringen i lämpUga former bör aktualisera den diskriminering som sker av rehgiösa grapper i Sovjetunionen — precis som man bör aktualisera liknande brott mot de mänskliga rättigheterna i andra delar av världen.

Fra talman! Jag finner denna attityd svårförklarlig. SkaU vi inte reagera från svensk sida mot diskriminering och brott mot mänskliga rättigheter oavsett var de äger rum? Eller skall vi mäta med olika mått? Skall vi avstå från kritik av Sovjetunionen därför atl man inle vill störa de goda grannskapsförbindelserna? Del är angeläget att socialdemokraterna klargör orsaken lUl sin tystnad på denna punkt, som så uppenbart strider mot det löfte partiet gjorde den 1 maj om solidaritet "med de krafter

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

103

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

som kämpar för frigörelse från fattigdom och förtryck".

Fru talman! Det är inga överord vi har begärt — vårt krav innebär alt Sverige på ett värdigt och mältfuUl sätt framför sin oro. För Sovjetunionen saknar säkert inle opinionsyttringar både i grannstaterna och i världen som helhet betydelse. Man förstår säkert att även behandlingen av dessa frågor har betydelse för den avspänning som också Sovjetunionen är så intresserad av. Ty med avspänningen följer ju över huvud laget en mera öppen atmosfär och en möjlighet UU dialog över gränserna också i känsliga frågor.

Låt mig tUlägga för att undvika aUa missförstånd: Del är etl viktigt intresse för Sverige att ha goda relationer till Sovjetunionen. Vi önskar en fortsatt avspänning. Från vår sida, som framgått av tidigare debatter här i kammaren, förordar vi att man på aUl sätt lar lill vara möjligheterna alt bygga ut det vetenskapliga och kulturella utbytet. Vi lägger också en specieU vUcl vid att våra handelsförbindelser med Sovjet och andra östländer ökar. Men della kan inte och får inle innebära att vi avstår från atl framföra kritik när vi anser det berättigat. Jag är övertygad om att en sådan kritik, framförd i värdiga former, enbart kan hjälpa dem del berör och bidra lUl all skapa respekt för vår självständighet och för den konsekvens med vUken vi försvarar respekten för grandläggande mänskliga rättigheter.

Jag yrkar bifaU lUl reservationen.

I delta anförande instämde herrar Helén, Dahlén, Ahlmark, Wikström, Romanus och Tobé, fru Swartz, herr Wirtén, fröken Hörlén, herrar Rydén, Hamrin, Henmark, Taube, Löfgren och Sjöholm, fröken Bergström, herr Petersson i Röstånga, fru Frasnkel samt herrar Hörberg, Nelander, Karl Bengtsson i Varberg, Källstad, Jonsson i Alingsås, Ernulf, Hyltander, Olsson i Kil, Stålhammar, Enlund, Jonsson i Mora, Sellgren, Westberg i Ljusdal, Larsson i Umeå och ÖhvaU (samtliga fp).

104

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Fru talman! I en hemUg instruktion för de lokala kommittéer som har till uppgift all övervaka den religiösa aklivilelen inom sina respektive distrikt i Sovjetunionen kan man läsa föhande:

Kommitténs storlek skall faslstäUas dels efter det behov att övervaka religiösa gruppers verksamhet som finns inom ell område, dels efler behovet att avslöja och undertrycka aktiviteten hos icke registrerade religiösa grapper.

I en punkl med beteckningen 4 heter det:

Kommitténs uppgifter är att systematiskt studera och följa den religiösa situationen inom del område man ansvarar för, vilket innebär uppföljning av hur många som går tUl kyrkorna och deltar i religiösa ritualer och noggrann kontroU av graden av påverkan av allmänheten som de religiösa grappema och deras präster kan utöva, speciellt när del gäller att attrahera unga människor och barn för religion och religiösa ritualer.

Dessutom skaU kommittén granska församlingens statislik för atl konstatera att alla religiösa kulthandlingar har blivit officieUt registrerade. Dit räknas då bröllop, begravningar etc. Kommittén skall vidare

studera i vUken utsträckning religiösa helgdagar firas och -vilka negativa effekter della firande har på arbetsprocesser och arbetsdisciplin. Åtgärder måste vidtagas för att komma tUl rätta med dessa negativa fenomen. Sammansättningen av kyrkornas verkstäUande organ och församhngsled-rungar skaU vidare kontroUeras av denna kommitté och de mest aktiva medlemmarna avslöjas.

När en överenskommelse har träffats meUan en församling och den lokala kommittén om alt en lokal för församhngens gudstjänster skaU ställas till förfogande, skaU församUngen välja ordförande och fem styrelseledamöter. 1 inslraktionen för kommitténs agerande kan man då läsa: Det är önskvärt alt ni deltar i valet av ledamöler i det verkställande organet och utser sådana personer som följer upp era intentioner. I den engelska översättning som jag har studerat slår del ordagrant "people who carry out your line".

Del som jag nu sagt gäller således förhåUandena för de officiellt registrerade, och således de enligt lagen legitima kristna grupperna i Sovjetunionen. För dem som av olika skäl vall all ställa sig utanför denna registrering eUer förvägrats den och således enhgt lagens bokstav bedriver sin verksamhet illegalt är situationen naturligt-vis än svårare. Många av dessa människor som endast har krävt rätten att i frihet få utöva sin religion har kastats i fängelse, torterats och dödats. FamUjer har splittrats och barn har tagits från sina föräldrar.

Vi vet mycket om det här genom det råd som bUdades 1964 av representanter för de oregislrerade kristna samfunden. Rådet för släktingar tUl fängslade evangehekristna och baptister i Sovjetunionen. Sedan detta år har en ständig ström av dokument nått oss i väst genom rådets försorg. Deras syfte har varit att både ge en utförlig beskrivning av hur de troende behandlas och förmedla en riktig information om den lagstiftning som reglerar den rehgiösa aktiviteten. När man läser dessa dokument måste man konstatera att de aldrig någon gång blir vare sig patetiska eller bittra, trols att de tUl sin natur är otroligt tragiska och dramatiska. Men faktamaterialet i sig självt är helt tUlräckligt för att göra intryck.

När rådet märkte att petitionerna och skrivelserna tUl de egna myndigheterna hade föga framgång vände man sig till väst. 1967 fick FN:s generalsekreterare U Thant sitt första brev, där man skrev; "Nu har vi beslutat att vända oss till Er som världens högsta auktoritet." 1970 skrev rådet lill presidenten för baptisternas världsallians och till, som man sade i etl öppet brev, aUa kristna i världen och bad om hjälp med föhande ord: "Om Ni fortfarande är lysta, kommer säkert befrielsen och rätten alt predika evengeliel ändå — men låt inte detta hända ulan att vi alla tar aktiv del i det."

Fru talman! Del är mot den bakgrunden som vi har väckt vår motion nr 630. Vi kan inle acceptera alt ingenting sägs från svensk sida om det förtryck och den diskriminering dessa kristna grupper är utsatta för. Vi är helt medvetna om all våra möjligheter att göra någonting är ytterst begränsade. Men jusl därför måste vi ju använda de metoder som möjligen kan ha någon effekt. Vi vet också atl förföljelser mot minoriteter och mot personer på grund av ras, hudfärg och religion eller politisk övertygelse förekommer på många håll i världen. Men när den

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

105

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. rn.

106

svenska regeringen i så många andra fall har demonstrerat mol del man anser vara orätt, har vi ytterst svårt att förstå den enögdhet som kännetecknar handlandet inom delta område. Vi tror faktiskt atl ett beslut i den svenska riksdagen om all ge regeringen i uppdrag alt på olika sätt aktualisera frågan om de religiösa gruppernas situation i Sovjetunionen skuUe få en positiv effekt för dem. Och om -vi inle trodde att protester skuUe ha någon betydelse, varför skuhe -vi då protestera i så många andra faU?

1 sitt tal vid FN:s generalförsamhngs möte den 11 oktober 1972 sade utrikesmmister Wickman bl. a. följande; "I Europa har svåra bakslag förekommit under senare år i kampen för mänskliga rättigheter. Detta gäller särskUt utvecklingen i Grekland och Tjeckoslovakien. Den grekiska regeringen har trots upprepade försäkringar underlåtit atl anträda vägen Ullbaka tUl demokratiska förhållanden. I Tjeckoslovakien har företrädare

för 1968 års idéer utsatts för ökat tryck.- En vaken internationell

opinion utgör ett viktigt bidrag tUl skyddet av de mänskliga rättigheterna." Det är helt riktigt. Men varför är man då från svensk socialdemokratis sida så rädd för all delta i opinionsskapandet mot religionsförlrycket i Sovjetunionen? Hur kan man med gott samvete bara slå sig tUl ro med den lakoniska formulering som utskottsmajoritelen har i sin skrivning när man säger: "Syftet med motionerna torde sålunda i huvudsak vara tUlgodosett"? Delta skrevs ungefär en månad efler det av vi haft besök av Sovjetunionens ministerpresident Kosygin. Diskuterades frågan om förtryck mot och diskriminering av minoritetsgrupper i Sovjetunionen bUateralt vid de överläggningarna? Om inte det skedde, kan man väl ändå inte säga atl aUt som kan göras redan har gjorts.

Har utrikesministern någon gång i FN konkret påtalat jusl förhåUandena i Sovjetunionen? Nej. Ändå anser man att syftet med motionen är tUlgodosett. Har representanter för den svenska regeringen i sina många politiska anföranden nägon gäng tagil upp frågan om dessa brott mot de mänskliga rättigheterna i Sovjetunionen? Nej. Ändå anser man atl ytterligare åtgärder inle behöver vidtas. Har frågan aktualiserats -vid demonstrationer och protestmöten, vid de mänskliga rälUghelernas dag, från regeringens sida? Nej, man tiger. Har regeringen tagit initiativ till sammanträffande med representanter för Kyrkornas världsråd, för Baplisernas världsallians eher för den katolska kyrkan för all få ytterUgare information om förhåUandena och kanske förslag om vad som kan göras? Nej. Men syftet med motionen anses ändå vara tillgodosett.

Vi som har undertecknat den här motionen tror att en protest inte bara är en akt av solidaritet med förföljda människor ulan att den också kan påverka deras reella livssituation. Vi vet ju ätt en kritisk och aktiv världsopinion kan påverka regeringars handlande.

Det är därför vi i dag kritiserar den svenska regeringen för passivitet inför religionsförtrycket i Sovjetunionen. Vår motions syfte var att ge regeringen uppdraget alt aktuaUsera också dessa brott mol de mänskliga rällighetema i de former som man kunde finna pas,sande och vid skilda tUlfällen. Men den socialdemokratiska ulskottsmajoriteten har sagt nej. SkaU vi aUlså få uppleva den situationen vid omröstningen här om en hten stund, att de svenska socialdemokraterna, inklusive broderskapsrö-

relsens representanter, eventueUt med stöd av kommunisterna, kommer alt rösta emot den reservation som kräver ett uttalande atl frågan om de religiösa grappernas stäUning i Sovjetunionen måste aktualiseras?

Det praktiska handlande vi hitlUls har sett från utskottsmajoritetens sida i della faU har lyvärr inte haft mycket gemensamt med det som jag tycker vikliga och riktiga uttalande som utrikesminister Wickman gjorde i årets ulrikespohtiska debatt, då han sade: "Det är för en överväldigande majoritet självklart att regeringen redovisar sin ståndpunkt i de stora internationeUa frågorna, särskUt när dessa berör småstaternas berättigade krav och respekten för grandläggande mänskliga rättigheter."

Med detta, fra talman, ber jag att få yrka bifaU till reservationen vid ulrikesutskollets betänkande nr 6.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Herr AHLMARK (fp):

Fru talman! Många politiska ledare i världen talar om "frihet", alt de kämpar för frihet men att deras motståndare inte gör det. Nästan oavsett ideologisk färg på regimen så söker man granda sina politiska anspråk på alt man skyddar frUieten. Vi kan lyssna på lan Smith och Tito, på Papadopoulos och Chou En-lai, på Franco och Bresjnev - till friheten återkommer de gärna i sina ord och hälsningar.

Men detta — det vet -vi - är en falsk seger för frihetens idé. De demokratiska honnörsorden har blivit sä populära atl de måste nyttjas också av demokratins fiender. Ord som folkstyre, demokrati och frihet har en sådan värdeladdning att inte ens diktatorerna kan undvara dem. Och så ser vi hur språket vanhedras av dem som bara nyttjar orden som redskap för propaganda och hkriklning. Ty den sanna friheten är alltid frihet för dem som tycker annorlunde. Alt regimernas ödmjuka tjänare har sin frihet att hyUa härskarna, det vet vi. Avgörande iir i stället om regimerna låter sina kritiker komma till tals.

Där ligger gränshnjen meUan demokrati och icke-demokrati. Frihet är alltid frihet för dem som tycker annorlunda. .Den övertygelsen får -vi aldrig släppa och aldrig kompromissa bort. För bara om vi i vårt eget land låter dem komma tUl tals som tycker annorlunda än vi själva har vi moralisk rätt att kräva en motsvarande frihet av andra stater. Kommunister av ohka slag har fuU frihet att propagera sina läror i Sverige. Ingen hindrar dem all ställa upp i de allmänna valen. Vi skall bekämpa dem med fakta och argument men inte med munkorgar och ingrepp i yttranderätten. Frihet är alltid frihet för dem som tycker annorlunda.

Det finns de som inte anser så. De tyr sig i stället tUl en flerhundraårig missuppfattning om friheten. Den är att medborgerliga fri- och rättigheter mest är formahteler, viktiga ibland och för ett fåtal men inte avgörande för den stora massan av människor. Det centrala är, säger man, den ekonomiska utvecklingen eUer graden av förstatligande i näringslivet eller utjämningen meUan olika grapper inom folket. Men friheten är inle central — det är i vems intresse man nyttjar friheten som bestämmer vår syn på den.

Det resonemanget är försåtligt och del är falskt och det är farligt.

Det är försåtligt därför att det stäUer den politiska friheten och den religiösa friheten i konflikt med en del mål av ekonomisk och social

107

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

108

natur. Friheten skuUe, menar vissa, försvåra ekonomiska reformer som lättare kan genomföras i samhäUen med auktoritära styrelseskick. Den sällan uttalade förutsättningen är då att de förändringar man önskar inle tål den fria debatten och de fria valen. Den pohtik man giUar är inte majoritetens. Vill man ändå genomföra den måste del ske i strid med majoritetens åsikter, och det kan aldrig förverkligas med obeskuren frihet.

Tanken alt friheten är en oviktig formalitet är därför en filosofi för minoriteter som vägrar godta atl de inte har folket bakom sig. De kräver atl ändå få sätta sin stämpel på samhäUet också om det måste ske tiU priset av poUtisk terror och tusentals politiska fångar. Och när de bekämpar sina motståndare mera med polis än med polemik så gör de det aUlid i folkets namn, låtsas alltid att de företräder nationens "verkliga" vilja, förhäver sig ständigt tUl tron atl framlidens krav ger dem en historisk räll att i dag nonchalera andras meningar.

Sä är det i Sovjetunionen. Fria val är otänkbara, därför att då skuUe regimen i Kreml troligen röstas bort. Och regimen i Kreml är en garanti för en marxistisk-leninistisk politik, och den är viktigare än formaliteter som demokratins frihetsbegrepp. Då får motståndarna finna sig i all bli tystade och trakasserade. I folkets namn fängslar man dem som inget mer begär än alt i fri debatt få vända sig tUl folkel.

Men tesen om friheten som en formalitet är också/a/.y'. Det är ju just med friheten och demokratin som vapen som så många reformer kan bli verklighet. Del är när man kan vädja tUl etl lands medborgare, när man kan söka stöd i ett fritt val för de krav man för fram, som den stora samhäUsomdaningen äger ram. Ty den stora samhällsomdaningen sker i regel inle mot folkel utan med folket. Det är när man kan övertyga en majoritet av väljare om det rimliga i ett reformprogram som reformerna sen kan bäras upp av ansvarskännande medborgare. Del är när man först måste vinna människorna för en idé som man får den enda garantin som politiken erbjuder att den idén är lill gagn för folkets flertal.

1 Sovjetunionen finns ingen sådan garanti, inget krav på härskarna alt övertyga en majoritet av medborgarna om sin politik, ingen möjlighet för människorna att bestämma sin framtid genom alt rösta på andra politiker. De får finna sig i de begränsningar av konsumtionen som bestäms i Kreml, i de folkomflyttningar som ledningen driver fram i Baltikum och andra områden, i den förtryckspolilik i Östeuropa som kommunistpartiet anser nödvändig, i de trakasserier och förföljelser mot kristna grapper som Bert Slålhammars m. fl. molion beskriver. Del ryska folkel vet att friheten inte är någon liten formfråga i marginalen. Bristen på frihet i deras eget land för dem lill en politik som på en rad områden strider mot deras intressen och värderingan

Påståendet om friheten som en formalitet är slutligen farligt. 1 samma ögonblick som man nervärderar den politiska friheten, religionsfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten och friheten all organisera sig, öppnar man ell fönster åt terror och tortyr, åt rättslöshet och politiska rättegångar, ål arbetsläger och systematisk diskriminering av oliklänkande. För om friheten inte är sä viktig är det inle heUer så viktigt när man gör våld på den. Om folkvUjan inle får höras och prövas kan man gott

spärra in dem som vädjar tUl den. Ty godtar man inte friheten måste man Nr 88

också förtrycka dem som kräver frihet. Onsdagen den

Så har del gått i nästan aUa länder där man börjat säga all frihet är en ig : 1073

oviktig formalitet. Det har startat med blygsamma begränsningar av ——------

yttrandefriheten, del har fortsall med trakasserier av opponenter, del har tgaraer mot fullföljts i diktatur och det har ofta slutat i polisstat och tusentals religionsförtryck arresteringar. Så har det gått med mUitärregimer och klerikala fåvälden, ' Sovjetunionen med korramperade enpartistater och fascistliknande juntor. De har börjat ''- '"" med att proklamera höga ideal, de har slutat med att förnedra samma ideal. De har startat sin agitation med att kräva rättvisa åt folket. De har tUl slut inte känt sig säkra förrän en del av folket satts bakom galler och resten skrämts UU lydnad. Ty så går det nästan alllid när man inle vUl förstå att frUiet aUtid är frihet för dem som tycker annorlunda.

Så är det i Sovjetunionen. Lyssna tUl de judar som inle får lämna Sovjet, som plågas av anlisemUiska fördomar, som rensas ul ur förvaltningen på grand av sin tro och sin bakgrand. Se på de kristna som kastas i fängelse för brottet atl håUa gudstjänst; herr Stålhammar har gi-vit oss bilder av deras liv och vUlkor. Hör på de författare som gisslat förtrycket och satts i läger eUer på mentalsjukhus. Beundra det oändliga model hos dem som öppet arbetar för en liberalisering av den kommunistiska supermakten. Hos Alexander Solzjenitsyn möter vi dem, deras tro och kärlek tiU Ryssland, deras fångvaktare — och deras hopp om atl någonstans, någon gång, på någol sätt, är ändå friheten på väg till dem.

Ingenting av detta vUl utrikesutskottets majoritet ens antyda när man behandlar ett par motioner om rehgionsförföljelsen i Sovjetunionen. Deras försiktighet är så extrem att utskottels socialdemokrater inle ens nämner Sovjetunionen annat än när man refererar ett uttalande av förre utrikesministern. Utskottet talar allmänt om Förenta nationerna och de medborgerliga rättigheterna. De självklara och nödvändiga ord om alt Sovjet inte respekterar dessa rättigheter utan i stället trakasserar bl. a. kristna grapper har utskottet avvisat. De återfinns i stället i reservationen, som tagil motionen på aUvar.

Det är en försiktighet som blivit flathet. Våra protester mot ofrihet i världen kan inte vara så urvattnade alt vi vägrar ge exempel på förtryck och terror. När en motion om Sovjet behandlas bör utskottet säga någol om diktaturen i Sovjet. När en motion om Sydafrika tas upp bör utskottet säga någol om del förnedrande i apartheid. Motioner skall inte behandlas genom att man flyr de problem som där tas upp ulan genom alt man söker ha en åsikt om dem; jag kan i allt instämma med David Wirmark. Då räcker det inte atl allmänt hänvisa liU resolutioner i FN. Utrikesutskottet har än en gång försökt vara mer diplomatiskt än diplomaterna själva, och resultatet har blivit ell betänkande som talar genom sin generande tystnad.

Naturligtvis bör vi också på ett vidare plan ta upp bristen på mänskliga
fri- och rättigheter i världen, men det får aldrig bli en ursäkt för att man
hukar i de konkreta faUen. När vi protesterar mot ofriheten i Sovjet är
det på samma gång en protest mol förtrycket överallt i världen där
förtryck finns. Vi i Sverige och andra demokratier är en privUegierad 109

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

110

minoritet. Den stora majoriteten av människor i världen lever i något slag av totalitära samhäUen. När vi höjer vår röst för frihet för Sovjets folk och för de kristna där kräver vi också frihet för afrikaner som förnedras av apartheid, för greker som tvingas hylla ett koppel av förhärdade överstar, för spanjorer som måste lida under Franco, för vietnameser som ännu för några månader sedan låg under bombmattorna och för latinamerikaner som i många länder måste uthärda kombinationen av förtryck, fattigdom och förspiUda möjligheter.

Det går inle att med bevarad heder storma mot förtryck i etl land och försvara förtryck i ell annat. Kräver vi frihet för de religiösa som fängslas i Sovjet begär vi också samma räll för fångarna i Portugal, BrasUien och Syrien. Föraktar vi regimen i Aten skaU vi också fördöma härskarna i Moskva. Jag känner ingen respekt för dem som alltid talar om Portugals terror i Mozambique men aldrig har ett ord atl säga om terrorn i Östtyskland. Jag känner lika litet sympati för dem som ständigt protesterar mot förtryck i kommuniststater men blir påfallande diskreta när de vänder sina blickar till slakten och tortyren i Angola. Friheten är en och odelbar, den är en rätt som varje människa på vår jord kan kräva av sitt land.

De stora partierna i Sverige bärs upp av den demokratiska ideologin. Vi kan strida om myckel, men vi förvägrar inte varandra rätten alt tala för vår övertygelse. Vi kan vara säkra på det rikliga i våra förslag — men inle så säkra all vi ett ögonblick frestas av tanken alt hindra våra motståndare att kritisera dem. Friheten är ju för oss friheten för dem som tycker annorlunda.

Mellan övertygelse och fanatism går den gränslinje som kommunisterna i Sovjet för länge sedan trätt över. Den övertygade vågar ta upp kampen för sina idéer i etl fritt meningsutbyte. Fanatikern kallar på polis och censur när han eUer hon ser sin tro ifrågasatt. Men de som värnar sin tro med våld hamnar själva i rädslans rike. Överallt anar de konspirationer och kuppmåkare. Ständigt ser de fiender smida sina ränker. Och för atl öka sin trygghet skärper de förtrycket.

Just därför att de fyra stora partierna bärs upp av den demokratiska ideologin är det desto mer beklagligt att socialdemokraterna vägrat skriva under de ord som finns i reservationen. För del räcker inle atl dela reservationens instäUning — den måste också föras fram, gång på gång, i debatten och i det parlamentariska arbetet. Många murar skiljer oss från de människor i Sovjet som fängslas och plågas för sin kristna tro. Vi kan göra en sak för dem: vi kan föra deras ord -vidare i ett fritt land, vi kan göra deras öden kända här hos oss. För om man gör det i många länder bildar vi också en internationell opinion, som regimen i Sovjet måste ta någon hänsyn tUl. Vi skapar en bil av etl moraliskt stöd för de tusentals medborgare i Sovjet som i ofattbart mod kräver atl få leva sill liv och bekänna sin tro på sina egna vUlkor.

Den svenska riksdagen tar inga som helst risker genom att ansluta sig tUl reservationens ord. Men vi kan hjälpa de kristna som fängslas och förtrycks genom atl ständigt tala om dem och för dem. Vi kanske inte kan göra mycket, men det vore en skam om vi inte gjorde del vi kan.

Herr WERNER i Malmö (m):

Fra talman! Det torde vara helt klart alt judarna i Sovjet under en lång följd av år befunnit sig i en mycket pressad situation. Man behöver inte enbart hänvisa tUl vittnesbörd från emigrerande judar. Det finns en rad skrifter som med myndighetemas goda minne på det grövsta sätt attackerar och diskriminerar judiska sovjetmedborgare. Trofim Killjko är en sådan författare, som 1968 fick utmärkelse av Ukrainas högsta sovjet "för sina insatser i den ateistiska propagandan". Även om lägel för de judiska sovjetmedborgarna fortfarande är pressande, så har man dock kunnat förmärka en viss lättnad tidvis. Så var det de sista månaderna i fjol, då åtskUliga fick dispens från de höga utvandringsavgifterna. Man anser att denna utveckling i avsevärd grad hör samman med den reaktion som kommit tUI uttryck i opinionerna både i Europa och i Amerika.

De icke registrerade - begreppen därvidlag har herr Stålhammar tidigare utrett för oss — och förföljda kristna samfunden har inte på samma sätt uppmärksammats av världsopinionen. För dem har det inte heller blivit någon förändring. Fortfarande får många kristna bekännare tUlbringa år efter år i arbetsläger med hård regim, andra inspärras på mentalsjukhus. Det enda brott de har begått är att de utan tUlstånd bekant sin tro på sin Herre och Frälsare och försökt påverka andra, t. ex. sina bam. Det är brottet.

Det är så lätt all tala i aUmänna ordalag och med siffror om sådana här problem. Jag tror att man måste få konkretion, så att man har möjlighet till någon blygsam identifikation med de problem och de människor det gäller. Låt mig la ett par exempel bara.

David Davidovilj Klassen, född 1927, gift, sex barn, har redan fyra gånger berövats friheten för sin kristna aktivitets skuU. Senast arresterades han den 27 oktober 1970 och dömdes tUl tre års arbetsläger med hård regim. Han har lyckats få ut ett brev tUl sin huslra, där han berättar om hur han har det med sitt arbete, med sin sjukdom och med sin sväll. Men brevet vittnar också om hans okuvUga kristna tro och om hans livsvilja. En liten parentes — som kan vara allvarlig nog — i aU sin anspräklöshet: "Vi gläder oss redan åt alt vi hittat brännässlor, och i dagarna ska vi koka oss en illegal soppa", skriver han.

Konstnärsparet Jurij och Lena Titov, ortodoxa kristna, målade kristna motiv. De blev inspärtade på mentalsjukhus, där man påtvingade Jurij injektioner för att försvaga och förändra hans personlighet. Vid etl tUlfäUigt politiskt töväder fick de möjlighet att bli förpassade ur landet för atl undgå martyrglorian, och de hamnade i Rom. De hade lyckats förhandla sig tUl atl få med sig en del av sin produktion — en blygsam del av deras livsverk — men när de kom fram och vecklade upp paketen var samtliga tavlor förstörda av syra.

De här företeelserna och denna utveckling strider, fra talman, uppenbart mot dekretet från folkkommissariernas råd 1918 — en ryska revolutionens Magna charta som i många stycken påminner om Förenta nationernas konvention om de mänskhga rättigheterna. Detta är måhända orsaken tUl att Sovjetunionen inte har ratificerat FN-konvenlionen — man har den faktiskt redan i sin egen konstitution.

Förföljelser av medlemmar tUlhörande icke registrerade församlingar

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Ill

Nr 88 dokumenteras inte bara av utsmugglade brev från fångläger eller

Onsdaeen den emigranters vittnesbörd. Läser man den senare "Förordningen om

16 maj 1973 religiösa föreningar", förstår man all förföljelse måste bli resiUtatet,

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. rn.

eftersom det måste vara svårt att vara kristen utan atl vara s. k. lagbrytare. Förordningen förbjuder söndagsskola och barnarbete, under-•visning av ungdom i kristendom och t. o. m. hjälparbete. De lokala myndigheterna har rätt all efter eget gottfinnande avlägsna enskUda personer, präster och styrelseledamöter och sätta in andra personer i deras stäUe. Man förstår kanske att många församhngar har valt atl inle registrera sig utan att gå underjorden för att slippa kompromissa med sin religiösa övertygelse. Myndigheterna har också i många faU avslagit ansökningar om registrering för atl på det sättet provocera församhngar-na tUl Ulegal verksamhet, som sedan i andra hand skaU kunna angripas med s. k. laghga medel.

När man vet all delta är värdig verklighet för mängder av människor måste jag, hksom de andra talarna här, säga all utskottsbelänkandet med anledning av våra motioner ter sig lamt och blekt. Det är gott och väl att man i FN söker åstadkomma principiella resolutioner mot "reUgiös ofördragsamhet", som man försiktigt uttrycker det, men nog borde väl riksdagen ha kunnat - som reservanterna föreslår - "uttrycka sin oro" över den situation som råder för många kristna bekännare i Sovjetunionen och därvid, som sagt, nämna namnet också.

Alt detta inle gjorts kan le sig märkligt därför atl regeringen i andra faU ju inte har hesiterat alt ta UU storsläggan, exempelvis när del gällde USA:s övergrepp i Vietnam. Då skrädde man inte orden, men den gamla kulturnation, som vi själva har inpå knutarna, känner man uppenbarligen inte samma ansvar för. Vi har ändå inte krävt några ovettiga ting av regeringen, ulan bara en hovsam men bestämd kontakt för alt göra silt inflytande gällande för trosfränder i det stora landet i öster. Vårt land har blivit asyl för många förföhda från kommunistiska öststater. Det borde förpliktiga tUl något mer än bara artig diplomatisk umgängelse på ministernivå — så sant vi själva gör anspråk på att representera en gammal kristen kullurnation.

Jag ber atl få yrka bifaU tUl reservationen, fru talman.

I detta anförande instämde herrar Lothigius, Turesson, Magnusson i Borås och Nisser (samtliga m).

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Fru talman! Vid några tUlfällen under min riksdagstid har jag försökt att aktualisera den fråga vi nu behandlar. Vid en inlerpeUalionsdebatl med dåvarande utrikesministem Torslen NUsson redovisade jag i ell längre inlägg del malerial som bl. a. Slaviska missionen slälll tUl förfogande. Jag anförde från detta dokument, som Rådet för de fångnas släktingar skickat tUl bl. a. FN:s generalsekreterare, en del fakta om de kristnas situation i Sovjetunionen. Innehållet i della gripande dokument borde få alla som vill kämpa för rättvisa all reagera kraftigt.

Trots alt förhåUandena inte har förbättrats sedan denna interpeUa-
112 tionsdebatt skall jag mte upprepa vad jag då framförde - det Ugger i hnje

med vad herr Wirmark och herr Slålhammar har anfört — utan jag hänvisar bara tUl debatten.

I ohka sammanhang har företrädare för vårt land givit uttryck för det svenska folkets solidaritet med uttalanden om de mänskhga rättigheterna såsom de är utformade i FN:s stadga. Analogt med dessa sohdaritetsför-klaringar reagerar vi mot ofrihet och förtryck var helst de förekommer. Vi har protesterat mot rasförtrycket i Sydafrika, mUitärregimen i Grekland, kriget i Vietnam osv.

Trots alla strävanden för att eliminera brott mot de mänskhga rättigheterna förekommer det daghgen övergrepp mot enskUda män-luskor och folkgrupper i ohka delar av världen. TUl dessa övergrepp hör förföljelsen av de kristna i Sovjetunionen. Därför är det naturhgl att vi reagerar och protesterar också mot denna. Kunde vi göra det så högt och på sådant sätt att de makthavande i Sovjet hörde det och tog hänsyn tUl det, vore målet nått. Etl enigt riksdagsuttalande vore av stort värde och skuUe säkert påverka myndigheterna i Sovjetunionen. Och skuUe vi mte kunna åstadkomma ett enigt riksdagsuttalande, inte minst med tanke på den enighet som kommit till uttryck när det gäUt andra delar av vår värid?

En annan väg vore att våra representanter i FN på aUvar aktualiserade det påtalade förhållandet utan att förtröttas.

Både statsministern och utrikesministem träffar nu och då de ryska ledarna. Vad vore mera naturhgl än att de vid något tUlfäUe tog upp denna fråga i ett aUvarligt samtal? De fängslade personema, som enUgt vår mening inte gjort något straffbart, deras anhöriga och den kristna församhngen i Sovjet väntar på en snar hjälp från alla som kan hjälpa på det sätt som är möjligt.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

I della anförande instämde herrar Persson i Heden och Andreasson, fru Nilsson i Kristianstad saml herrar Gustavsson i Alvesta, Korpås, Magnusson i Nennesholm och Carlsson i Vikmanshyttan (samtliga c).

Herr ARNE GEIJER i Slockolm (s):

Fru talman! Det kunde vara frestande atl fortsätta med den orientering som har givits riksdagen om alla de oförrätter, förföljelser m. m., som förekommer världen rant. Jag skuUe exempelvis kunna anföra otroligt många exempel på förföljelser av skUda slag som gäUer fackföreningsmän i ohka slag av länder. Jag skaU inte ta upp tiden med del, men jag nämner bara att länder som Grekland, Spanien, Portugal, flertalet afrikanska länder, flera länder i Asien och flera länder i Latinamerika för en sådan pohtik med ständiga förföljelser mot vissa kategorier av medborgare. Oftast gäller det religiösa människor och personer som står i ledningen för fackhga organisationer. Jag tänker inte polemisera mot de anföranden som har håUits, därför atl vi är medvetna om att detta är en realitet.

Utskottet har i sitt betänkande anfört att utrikesminister Wickman så sent som den 7 december 1972 i riksdagen klargjort regeringens stäUning i sådana fall som här behandlats. Därvid hänvisade utrikesministem till ett interpellationssvar från 1967, då dåvarande utrikesministern Torsten

113

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 88-89

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

114

NUsson också anförde mycket kritiska synpunkter på de förföljelser som äger ram.

Här har man nu gått tUl ganska hårda angrepp mol regeringen och mot utskotlsmajoriteten för att utskottets majoritet inte har velat gå på förslaget att göra ett uttalande. Man kan fråga sig varför. Herr Stålhammar uttryckte sig så, att man måste tillgripa metoder som kan ha någon effekt. Utskottets skrivning bygger i hög grad på att det räknar med atl ett enkelt uttalande från riksdagen icke kommer atl ha den effekt som man önskar. Det kan hända att ett sådant uttalande i stäUet skulle ha motsatt effekt.

Varför viU inte majoriteten i utskottet göra ett uttalande? Det har efterlysts klart besked härom. Ja, helt enkelt därför att det är människor som det gäUer att befria i det här fallet. Det är ingen konst för riksdagen att göra ett uttalande, i och för sig ingen risk heller. Ingenting kommer att hända denna församling, om vi gör ett uttalande — hur skarpt det än må vara. Men den fråga som måste framstå som väsentlig för oss är om ett uttalande har bättre effekt än någon annan metod. Utskottsmajoriteten är helt klar över det felaktiga i handlandet från både Sovjets och andra nationers sida, när de bedriver förföljelser mot befolkningsminoriteler.

1 reservationen som är fogad tUI utskottets betänkande sägs att regeringen bör söka finna lämpUga former att aktualisera situationen för sådana rehgiösa grapper i Sovjetunionen och andra delar av världen, för vilka läget inger anledning tUl oro. Jag tror att reservanterna skrivit dessa rader utan att ha helt klart för sig att deras innebörd stämmer väl överens med utskottsmajoritetens uppfattning. Vid detta tUlfäUe vågar jag inte säga mer än vad jag kan stå för, men riksdagen skall ha fuUt klart för sig, att vissa saker pågår för att hjälpa de människor det här är fråga om. Förmodligen skulle resultatet av sådana åtgärder och strävanden komma att förskjutas framåt i tiden, om man i riksdagen och på andra håU böriade göra uttalanden i denna fråga. För oss måste det vara angeläget att inte låta prestigen komma in i bUden. Vi vel att prestige i många fall kan utgöra ett hinder för många förnuftiga åtgärder. Det viktigaste för oss är att nå sådana resultat att vi hjälper framför allt de rehgiösa gmpper del här gäUer i Sovjetunionen och även i andra länder där förföhelse äger ram.

Vi kanske kommer dithän att vi inte aUs når något resultat med den metod jag tänker mig och som jag vel också diskuleras. Det kan leda till atl vi får vidta de åtgärder som står oss tUl buds: kanske står oss inget annal lUl buds än att göra uttalanden, men det får i så fall bh en fråga som får prövas då alla andra möjligheter är uttömda.

En av talarna - jag tror all det var herr Slålhammar — riktade några kritiska ord mot Broderskapsrörelsen för alt denna inte vidtagit några åtgärder i syfte att förbättra villkoren för de religiösa grupperna i diktaturländerna. Såvitt jag känner lUl har Broderskapsrörelsen tillsatt en arbetsgrupp, som har tU! uppgift att följa utvecklingen på religionsfrihetens område i skilda delar av väriden. Det är därför för mycket atl säga att Broderskapsrörelsen inte visat inresse för dessa frågor. Frågeställ-lungen är egentligen långt allvarligare än gemene man i vårt land tror. De allra flesta ägnar mycket flyktiga tankar åt de förföljelser som pågår

världen över. Det är beklaghgt, oavsett om förföljelsema gäller rehgion eller annan a-wikande uppfattning. Som demokratiskt land måste -vi göra det som är möjligt för att lätta på dessa svårigheter. Inom utskottet tror vi inle att bästa hjälpen är att i riksdagen göra ett uttalande men väl att vi — som del står i reservationen — på annat sätt söker finna lämpUga former atl aktualisera situationen för sådana för vUka läget inger oro. Med dessa ord -vill jag yrka bifall lUI utskottets hemstäUan.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag håller med herr Arne Geijer om en sak, nämhgen att det här är en oerhört allvarlig fråga. Men skall allvaret i frågan leda oss tUI tystnad? Herr Geijer sade ju alt man var klar över det felaktiga som händer i Sovjetunionen, men man vUl inte atl det skall sägas något om det. Han avstyrker förslaget om att riksdagen skall göra ett uttalande och han -vUl uite heUer begära alt regeringen i lämpUga former skaU aktualisera frågan.

När herr Geijer säger att ett uttalande inte skuUe ha någon effekt eUer kanske t. o. m. en negativ effekt, då avskriver han deh verkan en världsopinion kan ha. Det är ju inle sagt att inte världsopinionen har någon verkan på Sovjetunionen därför att det är en diktatur. De flesta diktaturer är känshga för kritik och kan tvingas lUl eftergifter. EnUgt min mening är den sovjetiska diktaturen inget undantag.

Herr Geijer sade också i sitt som jag tycker något motstridiga anförande atl man på sovjetiskt håll var väl medveten om Sveriges och den svenska regeringens instäUning. Visst har den svenska regeringen fördömt brott mot mänskhga rättigheter i allmänna formuleringar, men man har inte direkt påtalat de övergrepp som nu sker i Sovjetunionen mot vissa religiösa grapper. Herr Geijer har i utrikesutskottet sagl atl han inte heller vill att riksdagen skall uttala sin oro över situationen i Sovjetunionen. Den inställningen står i bjärt kontrast mot vad den dåvarande norske utrikesministern Cappelen sade när norska stortinget diskuterade den här frågan förra året. Han refererade tUI brevet från de 17 000 htauiska katoliker som hade protesterat till FN, och han förklarade alt norska regeringen också kunde tänka sig aktioner på bUateral väg i fråga om länder där diskriminering och förtryck råder.

Herr STÅLHAMMAR (fp) kort genmäle:

Fra talman! Herr Arne Geijer polemiserade mot mitt yttrande att de metoder vi kunde använda oss av också skuUe användas. Han kom UU slutsatsen all ett riksdagsuttalande skuUe få en negativ effekt.

Vi som står bakom motionen tror naturiigtvis tvärtom. Vi tror att ett enhäUigt uttalande från den svenska riksdagen är en markering och en betydelsefuU del i skapandet av en aktiv världsopinion mot rehgionsför-följelserna i Sovjet. Vi tror all detta är en lämphg metod att använda och en lämplig form att framföra våra protester! Etl sådant beslut skuUe ju också innebära ett uppdrag åt regeringen att aktuahsera dessa frågor i bUaterala förhandlingar när så kan vara lämphgt.

TUl herr Arne Geijer vUl jag säga atl jag inle kritiserade Broderskapsrörelsen i en enda mening. Jag bara stäUde i mitt anförande den fråga som

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

115

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m

jag återigen skall be atl få ställa: Skall vi alltså behöva uppleva den situationen vid den kommande voteringen atl de svenska socialdemokraterna inklusive Broderskapsrörelsens representanter, eventuellt med kommunisternas hjälp, skall låla riksdagen besluta att några specieUa åtgärder inte behöver vidtas? Svaret på frågan får vi inte förrän vid omrösl-lUngen.

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle:

Fm talman! Herr Wirmark måste ha missuppfattat mig när han nu i en replik säger — med hänvisning tUI vad som står i reservationen — att jag avstyrker vad jag själv föredrog. Ja, jag avstyrker reservationen, men vad jag sade i mitt anförande var att det hgger väldigt myckel i den formulering som återges i de rader jag föredrog, nämligen att man bör finna lämpUga former för att aktualisera den här frågan. Jag slår fast vid att man bör finna dessa lämpliga former men jag säger fortfarande att den lämphga formen i det här fallet och på nuvarande stadium är alt icke göra ett uttalande från riksdagens sida. Däremot skuUe jag välkomna bUaterala överläggningar angående detta om sådana kan komma i fråga, vilket jag hoppas skall vara möjligt.

Det är detta jag viU framhåUa i sammanhanget, och därmed hoppas jag alt ha klarat ut missförståndet från herr Wirmarks sida.

116

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Fru talman! Anledningen tUl att det blev en reservation i utskoltsbetänkandet var ju ändå att majoriteten i utskottet med herr Geijer i spetsen inte ville nämna Sovjetunionen vid namn och peka på de specifika förhåUandena där. Vi har i vår reservation begärl att riksdagen anmodar regeringen att på lämphgl sätt aktuahsera den här frågan. Man kan inte komma ifrån att häri ligger en klar skiUnad.

Jag frågade herr Geijer tidigare om skälen till att man har den här inställningen. Han sade då att man inte skall göra någol uttalande eftersom det troligtvis inte har någon effekt. Jag vUl påpeka att går man in för den principen, då måste man också beakta en annan sida av saken. SkaU vi tUlämpa principen att inte öppet reagera från svensk sida mot diskrimmering och mot brott mot mänskliga rättigheter var de än äger ram? Skall vi mäta med ohka mått, göra ett slags effektivitetsbedömning? Skall -vi uttala oss där det är ofarligt? Blir inte detta väldigt godtyckligt, herr Geijer? Skall vi avslå från kritik av Sovjetunionen därför att det är en stormakt och därför atl vi inte vUl störa grannskapsförbindelsema? Som utrikesministern sagt tidigare — lystnad kan missförstås. Jag har inte förstått på vilka grunder utrikesutskottet och herr Geijer vUl atl man skall iaktta tystnad speciellt i delta fall.

Herr ARNE GEIJER i Slockholm (s) kort genmäle:

Fra talman! Jag viU helt kort återge vad jag redan framhöll i mitt första anförande. Det är människor vi vih hjälpa i det här fallet. Vi hjälper inte människorna med att riksdagen uttalar sig. Kanhända vi ger den hjälpen tiU de människor som berörs om del går att få till stånd bilaterala överläggningar. Om inte del ger något resultat är riksdagen

naturligtvis fri att återkomma och göra de uttalanden som man finner lämpliga. Då har vi emellertid — som jag bedömer det - passerat ett stadium då vi hyser förhoppningar om att kunna ge hjälp tUl de inänruskor det är fråga om. Det är delta som är skUjelinjen meUan utskottets majoritet och minoritet. Minoriteten har en övertro på att om Sveriges riksdag gör ett uttalande och man meddelar Sovjetregeringen detta så kommer denna regering att omedelbart efterkomma våra Önskemål. Om det vore så lätt i utrikespolitiken så skuUe många problem kanske vara lösta och många problem aldrig uppstå. Jag tror inte atl det är så. Tvärtom, Uvet är ganska komphcerat i det här avseendet.

Med vad jag här sagt yrkar jag ännu en gång bifall tiU utskottets belänkande.

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Herr JADESTIG (s):

Fru talman! Den kristna gemenskapen kan ibland ta sig underhga uttryck. Herr Slålhammar har vid ett par tiUfällen anklagat Broderskapsrörelsen för att den skulle svika sin kristna bekännelse i en fråga, som vi under många år har drivit och för närvarande också driver mycket hårt. Jag tycker alt det är onödigt att göra sådana påhopp. Jag har en känsla av att man -viU göra inrikespolitik av en allvarlig ulrikespohtisk fråga. Har man då inte kommit något på sned i sitt agerande? Om det är meningen att denna debatt skaU utnyttjas i opinionsbUdande syfte i den kristna pressen, hoppas jag att man i saklighetens namn också tar med Ame Geijers anförande med dess balanserade lon.

Vi har inom broderskapsgruppen studerat utrikesutskottets belänkande nr 6 mycket noga. Det mest förvånande är egenlhgen att utskottet inte har lyckats åstadkomma ett enhäUigt betänkande. Om man i de berörda länderna skuUe känna sig sårad av uttalanden från oss, skuUe ett enhälligt betänkande ha stor tyngd. Det hade ju varit betydligt bättre om det varit enighet i kammaren i stäUel för en sådan diskussion som vi fått uppleva i denna fråga.

Från Broderskapsrörelsen arbetar vi på olika sätt. Vi har uppvaktat ambassadörerna i berörda länder. Vi har tillsatt en studiegrupp, som mycket noga skaU föha upp denna fråga och skapa det grandmaterial som erfordras för att angripa den med förnyad kraft. I övrigt höU vår förbundsordförande Evert Svensson bara för några månader sedan ell anförande där han belyste dessa frågor. Herr Slålhammar hade alltså absolut inle behövt tvivla om var Broderskapsrörelsen står. Vi kommer atl rösta för utrikesutskottets majoriletsförslag.

Herr STÅLHAMMAR (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Ett yttrande bhr inle mer sant därför att man upprepar det flera gånger. Herr Jadestig påstår all jag har angripit Broderskapsrörelsen. Jag har icke angripit Broderskapsrörelsen. Jag ställde en fråga: Hur kommer Broderskapsrörelsen att rösta i den här omröstningen? Nu har vi fått svaret av herr Jadestig.

Själv hade jag sett det som naturligt att Broderskapsrörelsens representanter som ett led i de ansträngningar jag vet att man gjort för att skapa opinion mot religionsförtrycket i Sovjetunionen också hade stött

117

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

denna reservation som i sig också är ett viktigt led i denna opinionsbUdning.

Fra ÅSBRINK (s):

Fra talman! Kant säger på ett ställe att det enda absolut goda som finns är en god vilja. Jag tror och tycker att det borde vara ställt ovan all debatt att vi alla här besjälas av en god vilja och tar del i opposition emot förtryck och förföljelse.

Men, fru lalman, det är en ovärdig, för att inte säga ohelig alUans, när människors djupa lidande sammanblandas med småskurna partipoUliska utfall, såsom här har skett. Man märker detta, kanske inte som hu'vudavsikt - jag skaU göra vederbörande den rättvisan — men som en obehaglig, pinsam biavsikt, och den gör en beklämd. Vi må ha oUka uppfattningar om på vilka vägar -vi bäst kan tjäna dessa Udande människor, som är föremålet för våra tankar, vår diskussion och, på olika sätt,våra omsorger, men en sak måste stå klar: Människors hdande är för stort och för allvarligt för att sammanblandas med partipohtik. Och i verkligheten är det ju som väl är så, att det som betyder någol, det som räknas och som verkligen påverkar utveckhngen är gärningarna och inte de många orden — inte ens en tom deklaration.

Fru talman! Jag viU också tillbakavisa de hänsyftningar — eUer vad man vUl kalla det — på Broderskapsrörelsen som här har gjorts. Var och en tar ställning efter sitt samvete. Vi har inte rätt all förebrå varandra för -vilken väg vi anser vara den rätta. Jag vUI, fru talman, biträda ulskollets förslag.

118

Herr AHLMARK (fp):

Fru talman! Fru Äsbrink säger nu att debatten i stor utsträcknmg har präglats av "småskuma partipolitiska utfall'. Jag tycker att motsatsen har varit fallet. Herr Wirmark tog i sitt anförande upp principer för hur små länder skall agera när det gäller att hjälpa förtryckta minoriteter eller majoriteter på andra håU i världen. Herr Stålhammar log upp de kristna i Sovjetunionen och gav en rad skakande och intressanta fakta om deras läge. Jag visade hur ordet "frihet" har missbrakats, att frihet alltid måste vara frihet för dem som tycker annorlunda och hur vUctigt det är att vi bildar opinion för demokratins frihetsbegrepp.

Utifrån dessa grundläggande värderingar har vi kritiserat utrikesutskottets majoritet för att den inte kan instämma i de självklara och viktiga ord som finns i reservationen. Det är inget småskuret pohtiskt utfall -det är en självklarhet att diskutera sådant i ett fritt parlament.

Herr Arne Geijer i Stockholm säger att han inte vel om ett uttalande har någon effekt. Kanske kan det t. o. m. ha negativ effekt, menar han. Rent allmänt brakar vi ändå resonera på det viset, att om vi bUdar opinion i ett land och om man bUdar en Uknande opinion i andra fria länder, så måste diktaturregimer ibland ta hänsyn UU det. Del blir ett tryck på dem. De kan inte vidhåUa sin poUtik i alla avseenden. Vi kan lätta Uvet och minska svårighetema för ett antal människor.

Därför har vi ständigt bUdat opinion i Sverige och i internationella organisationer när det t. ex. gällt ofriheten i Grekland och i Sydafrika,

förtrycket och kriget i Vietnam. Herr Geijer har på ett förtjänstfuUt sätt gång på gång visat hur fackförenmgsrörelsen och fackföreningsmän behandlats i en rad stater, vUket han nämnde även i dag. Det har andra också gjort, och det är bra. Vi har bildat opinion för att förbättra livet för de människor som förtrycks. Varför då inle göra del också för de kristna i Sovjet?

Jag kommer ihåg hur det var när läget började bh svårt för judarna i Sovjet. Det var ungefär i mitten av 1960-talet som debatten började bli mer intensiv än den varit tidigare. Då fanns det de som sade atl vi skall inte göra uttalanden om judarna i Sovjet därför att det skuUe kunna skada dem. Vi skuUe kunna förhindra en utveckUng mot hberalisering för judarna i Sovjet, försena möjligheten för de judar som vUl utvandra till Israel att göra detta. Vi skall bedriva tyst diplomati, sades det, och man awisade kravet på uttalanden. Låt oss vänta, sade man väldigt ofta.

Men vi gjorde inte det. Vi skrev motioner, inlerpeUalioner och artiklar i en hel rad länder rant om i världen. Vi visade hur den propaganda som pågick i Sovjetunionen och kallades antisionistisk i själva verket ofta var rent antisemitisk, hur man försvårade för judar att utöva sin religion och sin kultur, hur man skar ned antalet synagogor och förbjöd tryckning av broschyrer, böcker och tidningar på judiska språk som hebreiska och jiddisch, hur man förhindrade undervisning på judiskt språk, hur man stoppade judar i förvaltning och utbUdning, vUka trakasserier man utsatte dem för som anhöU om utreselUlstånd tUl Israel, hur man relegerade barnen UU de judar som anhöU om utresevisa, hur man arresterade en del aktiva i judiska grupper.

Resultatet blev naturligtvis och delvis var det en följd av opinionsbUdningen — att en del övergrepp mot judar i Sovjet hejdades, men framför aUt att antalet judar som fått lämna Sovjetunionen har ökat kraftigt. När judarna i Sovjet skriver brev tUl oss — eUer när de har blivit fria och kan tala alldeles uppriktigt — ber de oss ju ständigt; väck opinion, ta upp frågan, visa med artiklar, anföranden och uttalanden vad som drabbar oss i Sovjet! Bara på det viset kan läget bh bättre. Och experter på judarnas situation i Sovjetunionen säger detsamma: bUda så myckel opinion som möjhgt!

Därför har vi bUdat aktionsgrapper och skrivit mer och mer — -vid sidan av den tysta diplomati som framstående statsmän har bedrivit paraUeUl med den öppna opinionsbUdningen. Och delta skaU vi fortsätta med. Jag kan berätta att i dag på morgonen har man inom Europarådet beslutat utse en rapportör för att utarbeta en rapport om judarnas situation i Sovjetunionen. Man har gjort det just därför att om man tar upp detta i ständigt fler sammanhang, bUdar man en större opinion som i sin tur kan leda tiU en ökad press på de ryska härskarna. Om informationen sprids, om opinion skapas och om trycket ökas från parlament och regeringar, så måste de sovjetiska ledarna ta någon hänsyn tUl det.

Då blir min fråga till herr Geijer: har det varit fel att göra alla dessa uttalanden, bedriva allt delta arbete för judarna i Sovjet? Om det inte har varit fel, varför skall vi väja för klarspråk när det gäller de kristna i Sovjet?

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

119

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Fru ÅSBRINK (s) kort genmäle:

Fra talman! Herr Ahlmarks urval av talamas yttranden kan bh nog så gripande, och därvidlag är vi ense allesammans. Men det förstörs ju — precis som det gamla ordspråket säger att ett enda dåUgt ägg fördärvar hela degen — av de anspelningar på partipohtiskt ställningslagande som har gjorts av talare från borgerligt håll, när man säger all tiUsammans med kommunisterna kommer förmodUgen nu socialdemokraterna att rösta ned det enda - underförstått — kristUga förslaget. Det är sådana uttalanden vi har protesterat emot därför att det är en obehaglig, pinsam och ovärdig sammanblandning av motiv.

Herr NILSSON i Stockholm (s);

Fru talman! Jag har sysslat en del med dessa ting, och därför vet jag vad jag talar om.

När det gäller uttalanden vågar jag hävda att ingen annan i denna riksdag har gjort ett skarpare uttalande mol judeförföljelsema i Sovjetunionen än jag själv under min tid som utrikesminister, då jag med instämmande läste upp det uttalande som Socialistiska inlernationalen hade gjort beträffande dessa förföljelser. T. o, m. herr Ählmark var belåten efter det anförandet — han nickar nu instämmande.

När det gäUer den sak som debatteras önskar jag att jag kunde säga som frälsningssoldaten, då han blev ansatt av sina antirehgiösa motståndare: Gode Gud, låt mig för ett ögonbhck lägga av uniformen och ge mig djävulen i våld. Jag kan tyvärr inte säga precis det. Men så mycket kan jag säga som att när herr Stålhammar gör gällande alt den svenska regeringen ingenting gjort i fråga om religionsförföljelserna i Sovjetunionen, atl den inte har varit verksam, att den inte under hand och bUateralt har hävdat sina meningar, då vet herr Stålhammar inte vad han talar om.

Jag kan tyvärr inte säga mera, för det skulle inle gagna saken — snarast skada den. Men man talar i reservationen om att lämpUga vägar skaU väljas, och det är just av det skälet del inte skall sägas mer.

120

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Fra talman! Torsten Nilsson hänvisade tUl ett klart uttalande som han hade gjort om judeförföhelserna i Sovjet, och då vUl jag släUa frågan: Om nu utrikesministern kunde göra ett uttalande där dessa förhåUanden i Sovjet påtalades, vad är det då för logUc i att socialdemokraterna i dag säger atl riksdagen inte kan göra etl uttalande där brott mot mänskliga rättigheter i fråga om religionsfriheten i Sovjetunionen påtalas?

Jag har i mitt huvudanförande hänvisat tUl två uttalanden — dels ett av Olof Palme, dels ett av Krister Wickman.

Olof Palme sade den 10 juni 1970; VänskapUga förbindelser utesluter inte uppriktighet när åsikterna går isär.

Krister Wickman sade i sitt förstamajtal i både Örebro och Karlskoga: Tystnad i dag skulle inte bara vara ett svek mot denna sohdaritel och ett svek mot våra egna värderingar. En tystnad skuUe därutöver skapa misstanken att vi lät vår pohtik bestämmas utifrån.

Fra talman! Jag kan inte komma ifrån att tystnad från Sveriges riksdag i denna fråga också är ett svek.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Fru talman! Torsten NUsson har alldeles rätt i sin beskrivning av ett svar på en interpeUation som jag hade stäUt tUl honom om judarna i Sovjet. Han gjorde i debatten ett utomordentligt uttalande, när han citerade ur Socialistiska intemationalens rapport. Jag instämde i delta citat och jag uttryckte min glädje över att dåvarande utrikesministern gjorde det uttalandet. På den punkten är vi helt överens.

Men min fråga UU Torsten NUsson bUr då självfallet denna: När man numera kan tala i klarspråk om judarna i Sovjet, varför kan då inte riksdagen i dag tala klarspråk om de kristna i Sovjet?

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religions förtryck i Sovjetunionen m. m.

Herr NILSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Fra talman! Jag tycker inte att det finns något övrigt atl önska beträffande utskottets uttalande angående förföljelserna av rehgiösa riktningar i Sovjetunionen. Utskottet har uttalat sig aUdeles klart och bl. a. hänvisat tUl ett uttalande som jag tidigare gjort.

Däremot - och det kan jag väl förstå - har utskotlsmajoriteten inte utan vidare kunnat skriva under på den formulering som föreslagits i reservationen, nämhgen: "Enligt utskottets mening bör regeringen därför söka finna lämphga former att aktualisera situationen för sådana religiösa

grupper i Sovjetunionen--- ". Det är ju något som regeringen redan

har gjort. Därför har utskottet inte kunnat vara med om formuleringar som kunde ge intryck av att så inte skett. Jag tycker att utskottet har aUt fog för att inta den ståndpunkten.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Fru talman! Det uttalande om religionsförföljelser som Torsten NUsson gjorde i riksdagen 1967 innehöU ingen specifikation av Sovjetunionen. Han nämnde då inte Sovjetunionen vid namn utan sade precis så som det står återgivet i utskottets belänkande: "Vi kan inle annal än fördöma alla former av förföljelser mot oliktänkande i vilket land del än

sker------ ." Utskottet hänvisar till detta uttalande. Diskussionen i

utrikesutskotlet gäUde just huravida betänkandet skuUe ta upp den specifika frågan vad som skett i Sovjetunionen. Det awisade ulskottsmajoriteten — och den ståndpunkten stöder nu herr Torslen Nilsson.

Herr NILSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag var inle beredd på denna diskussion och har därför inte det uttalande med mig som jag den gången gjorde. Men vad jag citerade var Socialistiska intemationalens uttalande angående judeförföL jelserna i Sovjetunionen, där Sovjetunionen dhekl namngavs. Jag instämde i det uttalandet, och herr Ahlmark förklarade sig nöjd med det.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Fra talman! Jag vUl bara vända mig mol fra Åsbrinks sätt atl agera här. Hon kände sig sårad av ett uttalande av en talare i debatten men gjorde sig sedan skyldig till något Uknande, nämligen att sammanbunta oss allesammans. Jag trodde att fru Åsbrink i sill senare anförande skulle precisera sig Utet mera, men det gjorde hon inte.

121

Nr 88

Onsdagen den 16 maj 1973

Åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m

Jag vet att frågan är allvarlig, och jag gjorde inte något ulfall i mitt anförande.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

122

Den som vill alt kammaren bifaller ulrikesutskollets hemställan i

betänkandet nr 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 160

Nej - 148

Avslår — 4

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående på dagens föredragningshsta upptagna ärenden till kl. 19.30.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Konslitutionsutskotlets betänkanden

Nr 21 med anledning av framställningen 1973:10 från riksdagens ombudsmän om anslag på tilläggsslal III till riksstaten för budgetåret 1972/73 för lokalutrustning m. m.

Nr 22 med anledning av framstäUningar om anslag för budgetåret 1973/74 m. m., dels i propositionen 1973:1 under huvudtiteln Riksdagen och dess verk, dels i framställningen 1973:11 från riksdagens förvaltnings-styrelse, jämte motion

Lagutskottets belänkande

Nr 18 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

UtbUdningsutskotlets belänkande

Nr 30 i anledning av propositionen 1973:84 angående särskild studiegång för grundutbildning lill sjuksköterska/sjukskötare m. m. jämte motioner

§ 11 Medelande ang. enkla frågor Nr 88

Onsdagen den
Meddelades alt följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen j ! 1973
av ---------------

Nr 217 Fru Mogård (m) till herr statsrådet Moberg angående den planerade centrumanläggningen i Frescati för universitetet i Stockholm: VUl statsrådet redogöra för dagslägel beträffande projekteringen av den planerade centrumanläggningen vid universitetet i Frescati?

Nr 218 Herr Molin (fp) tUl herr statsrådet Moberg angående verkningarna för lärarpersonal av minskat antal universitetsstuderande:

Vilka särskUda åtgärder för atl dämpa verkningarna för förordnad lärarpersonal av ett minskat sluderandeantal avser statsrådet alt vidta med anledning av ulbUdningsulskollets tillkännagivande i betänkandet 1973:8?

Nr 219 Herr Börjesson i Falköping (c) lUl herr justitieministern angående förmyndares skyldigheter i fråga om personlig intressebevakning och rådgivning:

Avser statsrådet alt i proposition i anledning av förmyndarskaps-utredningens betänkande föreslå att förmyndarens uppgifler vidgas till att mer än för närvarande omfatta personlig intressebevakning och rådgivning?

Nr 220 Herr Wikström (fp) lUl herr statsrådet Moberg angående intagningen till väg- och valtenbyggnadssektionerna vid de tekniska högskolorna:

Är statsrådet beredd alt överväga en minskad intagning till väg- och vattenbyggnadssektionerna vid de tekniska högskolorna?

Nr 221 Herr Hovhammar (m) till herr inrikesministern angående konjunkturlägets effekter på sysselsättningen:

Hur ser inrikesministern på den utlovade konjunkturuppgångens effekter på sysselsättningen mol bakgrund av all antalet personer sysselsatta i beredskapsarbete från januari till april i år ökat från 3S 452 UU 47 757 personer eller med drygt 34 proceni?

Nr 222 Herr Lorentzon (vpk) lill herr industriministern om åtgärder för

alt trygga sysselsättningen i norra Västernorrland:

Ger på sistone bekantgjorda induslrieUa a-weckhngsbeslut avseende norra Västernorrland statsrådet anledning tUl skyndsam planering respektive, vidtagande av åtgärder i syfte atl i tiUfredsställande utsträckning trygga sysselsättningen inom denna länsdel?

Nr 223 Herr Nilsson i Agnas (m) lUl herr jordbruksministern om stöd ål rennäringen i övre Norrlands inland:

Vilka åtgärder avser jordbruksministern atl vidta med anledning av
den katastrof som drabbat rennäringen i övre Norrlands inland? 123

Nr 88 Nr 224 Herr Nilsson i Agnas (m) lill herr utbildningsministern angående

Onsdagen den bioafflschering i skolorna:

16 mai 1973---- Anser statsrådet all bioaffischering med vålds- och sexuella
-------------------- bildinslag bör få förekomma i skolorna?

§ 12 Kammaren åtskUdes kl. 17.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert