Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:87

Tisdagen den 15 maj

Kl, 13,00

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

§ 1 Justerades protokollet för den 7 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang, plena under återstoden av vårsessionen

Herr TALMANNEN yttrade:

Under återstoden av vårsessionen kommer de sammanträden, som i den reviderade preliminära lidplanen av den 26 aprU utsatts till kl, 11,00, all la sin början kl, 10,00, Därigenom kommer samtliga plena fr, o, m, fredagen den 18 maj all börja kl, 10,00, Alla dessa sammanträden blir arbelsplena.

§ 3 Meddelande ang, dag för höstsessionens början

Herr TALMANNEN anförde:

Jag får meddela all jag kommer alt kalla riksdagen all sammanträda lUl höslsession tisdagen den 16 oktober 1973 kl, 11,00,

§ 4 Föredrogs, rnen bordlades åter socialförsäkringsutskollets belänkande nr 19,

§ 5 Anslag till energiförsörjning, m, m.

Föredrogs näringsutskotlets belänkande nr 49 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag till energiförsörjning m, m,, propositionen 1973:1 I 2 angående vissa åtgärder på olje- och nalurgasområdet jämte motion samt motioner angående resurspolilik och energiförsörjning.

Herr TALMANNEN yttrade:

1 fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen framställes yrkanden beträffande samtliga punkter i betänkandet,

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Resurspolilik och energiförsörjning)

I denna punkl hade behandlats de under den allmänna motionstiden väckta motionerna

1973:350 av herr Wirtén (fp) och fru Anér (fp) vari hemställts all

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, tn. m.

riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära atl de ekonomiska förutsättningarna för elproduktion i vindkraftverk undersöktes,

1973:814 av herr Fälldin rn. fl. (c) vari hemställts alt riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift atl förbereda arbetet i en pariamentariskl sammansatt utredning med uppgift att utarbeta en hushållningsplan för naturresurser i enlighet med vad som anförls i motionen.

1973:817 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts

1. alt riksdagen skulle besluta all ett frislående energiinstitut med i motionen angivna arbetsuppgifter inrättades,

2. alt riksdagen skulle begära atl den svenska regeringen undersökle förulsättningarna för nordiskt samarbete i vad gällde exploateringen av gas- och ohefyndigheler i Nordsjön,

1973:830 av herr Stjernström m. fl. (c) vari hemslällls atl riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning av förutsättningarna alt upprätta ett utvecklingsprogram för elkraftproduklionen i Indalsälven med målsättningen att genom upprustning av de befintliga kraftverken och eventuellt byggande av s. k. pumpkraftverk väsentligt öka elkraftproduklionen och skapa flera sysselsättningstillfällen,

1973:835 av herr Wijkman (rn) och fru Mogård (m) vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:l begära att energiprognosulredningen fick lill uppgift all med förtur behandla frågorna om energibeskattningens utformning och andra åtgärder som syftade lill alt åstadkomma ell rationellare och samtidigt miljövänligare utnyttjande av energiresurserna, bl. a. enligt de riktlinjer som angetls i motionen,

1973:836 av herr Wirtén m. fl. (fp) vari hemslällts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära' att bestämmelser infördes med innebörd att kollektivdebilering av kostnader för vallen-, el- och gasförbrukning i hushåll ej lilläls.

1973:1464 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Gustafsson i Byske

(c).

1973:1467 av fru Hambraeus (c) vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhåUa om förslag till lagstiftning som förbjöd vidare utbyggnad av atomkraflverk, om det vid riksdagens prövning av atomkraftulbyggnadsprogrammet, såsom detta redovisats i statsverksproposilionen bilaga 15, visade sig alt riskerna nu och i framtiden förknippade med detta ulbyggnadsprogram icke kunde accepteras från säkerhels- och miljösynpunkt,

1973:1468 av fru Hambraeus (c) samt

1973:1471 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemslällls alt

riksdagen skulle hos regeringen begära överförande av hela energisektorn i Nr 87

offentlig hand och i sådana former alt långsiktiga hushållningsaspekler Tisdaeen den

kunde bli vägledande och all forskning och utveckling kontrollerades av jr . : 1073

offentliga institutioner i Sverige. --------------------

Anslag UU energi-

,,, I t, f 1, f-ii,j försörjning, m. m.

Ulskollet hemställde it»

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:814 om en resurspolitisk ulredning,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:817 såvitt den avsåg nordiskt samarbete i vad gällde exploateringen av gas- och oljefyndigheter i Nordsjön (punkten 2),

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:817 såvitt den avsåg inrättande av ell energiinstitut (punkten 1),

4. all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1468 såvitt den avsåg vissa tilläggsdirektiv till energiprognosulredningen (punkten 1),

5. alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1468 såvitt den avsåg utredning angående alternativa metoder att utvinna energi (punkten 2),

6. atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:835 angående visst uppdrag åt energiprognosulredningen,

7. all riksdagen skuUe avslå motionen 1973:836 om förbud mol kollektivdebilering av kostnader för förbrukning av elektricitet m. m. i hushåll,

8. atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:830 om utredning rörande ell utvecklingsprogram för elkraftproduktionen i Indalsälven,

9. alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:350 om ulredning rörande elproduktion i vindkraftverk,

10. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1471 om överförande av hela energisektorn i offentlig ägo,

11. att riksdagen

a) som sin mening gav Kungl. .Maj:t lill känna vad utskottet anfört angående programmet för utbyggnad av kärnkraflsproduklionen i Sverige,

b) skulle avslå motionen 1973:1467,

12. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1464 om utredning
rörande en enhetlig laxekonslruktion för högspänd elektrisk kraft.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande resurspolili .sk ulredning av herrar Börjesson i Glöm
minge (c), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp), Sjönell (c) och Svensson
i Malmö (vpk) saml fru Hambraeus (c) som ansett all utskottet under I
bort hemställa,

alt riksdagen med bifall lill motionen 1973:814 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om lUlsältande av en resurspolitisk ulredning i enlighet med vad reservanterna anfört,

2. beträffande inrättande av ett energiinstitut av herrar Regnéll (m),
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp), Sjönell

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

under 3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:817 punkten 1 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla atl förslag orn inrättande av ell fristående energiinstitut snarast förelades riksdagen,

3. beträffande visst uppdrag åt energiprognosulredningen av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1973:835 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla atl energiprognosulredningen fick i uppdrag att med förtur behandla frågor orn energibeskattningens utformning m. m. i enlighet med vad reservanterna anfört.

4. beträffande kollektivdebilering av kostnader för el-, gas- och
vattenförbrukning i hushåll av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp), Sjönell (c) och Hovhammar (m)
samt fru Hambraeus (c) som ansett att utskottet under 7 bort hemstäUa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:836 som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört angående åtgärder mot kollektivdebilering av kostnader för el-, gas- och vattenförbrukning i hushåll,

5. beträffande utvecklingsprogram för elkraftsproduktionen i Indals
älven av herr Börjesson i Glömminge, Sjönell och fru Hambraeus
(samtliga c) som ansett utskottet under 8 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1973:830 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om skyndsam utredning rörande ett utvecklingsprogram för elkraftsproduktionen i Indalsälven i enlighet med vad reseivanlerna anfört,

6. beträffande utredning rörande elproduktion i vindkraftverk av
herrar Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp) och Svensson i Malmö (vpk)
samt fru Hambraeus (c) som ansett att ulskollet under 9 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall lUl motionen 1973:350 hos Kungl. Maj :t skiUle anhålla om utredning av de ekonomiska förutsättningarna för elproduktion i vindkraftverk,

7. beträffande överförande av hela energisektorn i offentlig ägo av
herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 10 bort
hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1973:1471 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till åtgärder för överförande av hela energienheten i offentlig ägo.

8. beträffande programmet för utbyggnad av kärnkraflproduktionen i Sverige av herrar Börjesson i Glömminge (c) och Svensson i Malmö (vpk) saml fru Hambraeus (c) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1467 skulle anta följande

Förslag till

Lag om viss inskränkning i rätlen att meddela tillstånd enligt atomenergilagen (1956:306)

Härigenom förordnas, alt sådant tillstånd atl uppföra eller driva atomreaktor eller anläggning som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306) icke får lämnas.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller lill utgången av juni 1974.

Punkten 2.8 (Kraflslalioner rn. m.)

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ls i propositionen 1973:1 bilaga 15 (punkten I.F:1 s. 115-144 i utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden för den 3 januari 1973) framlagda förslag hemställde utskottet

att riksdagen skulle

1. medge atl statens vatlenfallsverk fick disponera en frän 200 000 000 kronor lUI 250 000 000 kronor ökad röriig kredit i riksgäldskontoret,

2. till Kraftstationer rn. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ell invesleringsanslag av 1 318 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits

9. beträffande anslag till Kraftstationer m. m. av herrar Börjesson i Glömminge (c) och Svensson i Malmö (vpk) saml fru Hambraeus (c) som - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 8 - ansett alt utskottet bort hemställa,

att riksdagen skulle

1. medge atl statens vatlenfallsverk fick disponera en från 200 000 000 kronor UU 250 000 000 kronor ökad röriig kredit i riksgäldskontorel,

2. till Kraflslalioner m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett invesleringsanslag av 1 281 000 000 kronor.

Punkten 3 (Vissa åtgärder på olje- och naturgasområdet) Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:112 angående vissa åtgärder pä ohe- och nalurgasområdet, under åberopande av utdrag av slatsrådsprolokollel över industriärenden för den 30 mars 1973, föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:t alt

a) godkänna avtal mellan statens vatlenfallsverk och vissa förelag om bildande av etl aktiebolag för utredningssamarbete rörande import av naturgas frän Sovjetunionen,

b) medge vallenfallsverket atl träffa överenskommelse om smärre ändringar i avtalet,

2. bemyndiga Kungl. Maj:l alt godkänna avtal mellan valtenfallsver
ket och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för prospektering
efter olja och nalurgas utomlands enligt de riktlinjer chefen föi-
industrideparlemenlet angett.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

3. medge att medel fick tas i anspråk från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i de under 1 och 2 avsedda aktiebolagen i enlighet med åtagandena i respektive avtal.

1 delta sammanhang hade behandlats motionen 1973:1947 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemslällts

att riksdagen skulle avslå förslaget om konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk och vissa enskilda och kommunala intressenter och i stället besluta att allt utredningsarbete liksom kommande import och distribution av gas skulle ske i statlig regi,

att riksdagen skulle avslå förslagei alt godkänna avtal mellan vattenfallsverket och vissa privata företag om bUdande av ett aktiebolag för prospektering efter olja och naturgas utomlands och i stället fatta beslut om all sådan prospektering skulle ske inom ramen för ell helstatligl bolag.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

1. i anledning av propositionen 1973:112 punkten 1 och med avslag
på motionen 1973:1947 i ifrågavarande del bemyndiga Kungl. Maj:t atl

a) godkänna avtal svarande mot nu träffat avtal mellan statens vattenfallsverk och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för utredningssamarbete rörande import av naturgas från Sovjetunionen, dock med den ändringen att aktiekapitalet skulle utgöra minst 50 000 kronor,

b) medge valtenfallsverket alt träffa överenskommelse om smärre ändringar i det av Kungl. Mai:l godkända avtalet,

2. med bifall till propositionen 1973:112 punkten 2 och med avslag på motionen 1973:1947 i ifrågavarande del bemyndiga Kungl. Maj:t atl godkänna avtal mellan statens vattenfallsverk och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för prospektering efter olja och naturgas utomlands enligt de riktlinjer sorn chefen för industridepartementet angett,

3. med bifall till propositionen 1973:112 punkten 3 och med avslag på motionen 1973:1947 i ifrågavarande del medge att medel fick tas i anspråk från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i de under 1 och 2 avsedda aktiebolagen i enlighet med åtagandena i respektive avtal.

Reservation hade avgivils

10. beträffande propositionen 1973:112 av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett alt utskottet bort hemställa, alt riksdagen skulle

1. med avslag på propositionen 1973:112 punkterna I och 3, den sistnämnda i ifrågavarande del, och med bifall lill motionen 1973:1947 i ifrågavarande del som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att allt utredningsarbete rörande import av naturgas från Sovjetunionen liksom framtida import och distribution av sådan gas borde ske i statlig regi,

2. med avslag på propositionen 1973:112 punkterna 2 och 3, den

sistnämnda i ifrågavarande del, och med bifall lill motionen 1973:1947 i ifrågavarande del som sin mening ge Kungl. Maj :1 till känna atl den i propositionen avsedda prospekteringen efter olja och naturgas utomlands borde ske inom ramen för etl helstatligl aktiebolag.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Med anledning av näringsutskottets betänkande nr 49, som behandlar ganska stora elförsörjningsfrågor och åtgärder i anledning av proposition 112 på ohe- och naturgasområdet, har vi från centern dels avlämnat en egen reservation, dels medverkat i fyra andra tillsammans med olika grupper i utskottet.

Jag vill börja från slutet av reservationslistan med de reservationer, som behandlar del område som under senare tid uppammat en ganska omfattande debatt, nämligen kärnkraflsenergin.

Vid produktion av energi för samhällets behov har man måst tillgripa utvinning av den energi som erhålles vid atomklyvning och därför måst anlägga atomkraftverk eller kärnkraftverk. Vid atomkraftverken får rnan ell avfall som är synnerligen svårt alt ta vara på. Kärnkraftverken drivs med uran, och vid klyvningen av urankärnorna utsänder dessa radioakliv strålning, som är ytterst farlig för människan och för alll levande i övrigt. Dessa radioakliva produkter är också farliga på mycket lång sikt. Man räknar med atl utstrålningen kan fortsätta i tusentals år, och ingen kan med säkerhet ange om det går att helt garantera en riskfri lagring.

Konsekvenserna av alll detta skall riksdagens ledamöler la slällning tUl. Men samtidigt måste man säga alt del är nästan orimligt alt begära atl vanliga riksdagsledamöter skall kunna bedöma alla faktorer på gott och ont som beslut i dessa frågor innebär. Naturligtvis är det tekniska experter och vetenskapsmän som får bli de avgörande rådgivarna till riksdagen och dess enskilda ledamöter.

När dessa experter och vetenskapsmän på ell område som della har vitt skilda bedömningar om riskernas sloriek och möjligheterna alt på lång sikt klara av en förvaring av det riskabla avfallet, förvånar man sig inte över att del blir en debatt om delta. Man förvånar sig inte heller över alt allmänheten ställer sig frågan: Hur skaU delta utvecklas på lång sikt?

Ett ställningstagande i det här fallet är säkert lika svårt och ovisst som när frågan om flygplanet Viggen behandlades av riksdagen på sin tid.

Jag vill särskilt understryka alt jag inte på något sätt vill förringa de alltmer ökade krav på energi som vårt moderna samhälle har och icke heller förringa den prognos på minskning av världens oljeförsörjning som experterna världen över nu varnar för.

Ledamoten av denna kammare Birgitta Hambraeus har i tvä motioner tagit upp de problem som berör våra energifrågor och farorna med radioaktivt avfall och dess förvaring för framtiden. Vi är tre reservanter som i en reservation vill understryka alt vi känner osäkerhet inför att kunna bedöma dessa stora och vikliga frågor i hela deras vidd jusl nu. Därför har vi föreslagit etl uppskov med utbyggnaden av kärnkraftproduktionen i Sverige under ett år. 1 konsekvens därmed har vi yrkat nedsättning för nästa budgetår av anslaget till kraftstationer med 37 mUjoner kronor, vilket dock är endast ca 2,5 proceni av det i

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag lill energiförsörjning, m. m.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag nU energiförsörjning, m. m.

propositionen äskade beloppet; därav framgår hur stora dimensioner det är fråga om just på elförsörjningsområdel.

Vad säger då utskottsmajoriteten? Den har i viss mån gått med motionären och reservanterna en bil på vägen och har i avvikelse från propositionen uttalat varningar och en viss osäkerhet samt påbjuder viss försiktighet med det föreslagna utbyggnadsprogrammet för kärnkraftverk i Sverige.

Jag vill dock ånyo poänglera att vår reservation inte betyder att jag inte har klart för mig den aUtmer stigande efterfrågan på energikraft. Som jag sade tidigare måste del förhållandet beaktas, men vi vill försöka få veta mera om kärnkraftens avigsidor och eventuella faror för framliden, innan vi binder oss för etl ulbyggnadsprogram på myckel lång sikt. Vi måste alla vara fullt medvetna om del oerhörda ansvar som ligger i samhällets beslut om en bred satsning på kärnkraft i dess nuvarande form. Det är inte bara fråga om atl på etl tillfredsställande sätt ta vara på och förvara del radioakliva avfallet, utan man låter också tanken beröra de oförutsedda problem som sammanhänger med producerande av etl avfall, som kan användas lill atombomber med alla de risker det kan utgöra i framtiden, när lagren av sådant malerial kommer alt öka alltmer. Man har ställt sig frågan: Hur kommer del att gå den gång man kanske kan framställa en atombomb i garaget och den kommer i händerna på olämpliga människor och organisationer?

Vetenskapen bör göra allt för atl få fram andra energikällor, men jag är också medveten om alt detta inte är lätt. För att på det formella och lagliga planet föha upp ell yrkande om uppskov, som jag nyss har nämnt, måste en ändring av alomenergilagen till. Vi har därför föreslagit atl en lagändring införes med innehåU att sådant tillstånd all uppföra eller dr-iva atomreaktor eller annan anläggning, som avses i 2 § atornenergilagen, icke lämnas och atl beslutet om uppskov gäller till ingången av budgetåret 1974/75 eller t. o. m. den 30 juni 1974.

Vi reservanter anser atl inan har råd all vänta ett år för atl få möjlighet att inhämta, analysera och taga ställning lill ytterligare forskningsresultat och utvecklingstendenser.

Orn jag skall gå vidare frän slutet i reservationslistan så vill jag angående reservationen 5 anföra några synpunkter. Denna reservation avser en motion av herr Stjernström m. fl., sorn vill ha en undersökning om utbyggnad av kraftverken i Indalsälven. Här är etl alternativ som skulle kunna tänkas ge ytterligare möjligheter atl öka produktionen av energi.

Utskottet avstyrker och menar atl frågan kommer att lösas genom den Sehlstedtska utredningen. Vi är inte riktigt övertygade om det. Utredningen skall enligt direktiven sammanställa analyser och underlagsmaterial som möjliggör prövning i ell sammanhang av frågan om huvudälvarna i södra Norrland. Motionärerna föreslår all ett ulbyggnadsprogram upprättas för elkraftproduktionen i Indalsälven, att befintliga verk upprustas och deras kapacitet utökas samt all ett pumpverk bygges.

Enligt uppgift är kommunerna längs Indalsälven intresserade och angelägna om atl få ett program med sådan målsättning.

Slutligen kommer jag till reservationen 1, som gäller centerns

partimotion, nr 814, om en parlamentarisk arbetsgrupp för utarbetande Nr 87

av en hushållsplan för landels naturresurser i stort. Bara den delen i Tisdaeen den

utskottsbelänkandet är ett stort ämne i sig som skulle kunna ge anledning j .- JQ73

tUl en diskussionskväll. I motionen anges några huvudlinjer, varefter man----- ; -_—

skulle kunna inrikta sitt arbete. Vi talar om att sträva efter en ökning av ......

livslängden på förbrukningsartiklar. Delta a-wiker i någon mån från del ■' / s- • •

under senare år förda talet om köp och släng. Man skulle i stället spara

energi och man skulle spara på malerial genom alt försöka förlänga

livslängden på del som man förbrukar och kastar ganska snabbi. Vi lar

upp frågan om återvinning av avfallsprodukter och strävan för ell mera

globall samarbete om naturresurserna i världen i stort. Vi tar också upp

den debatterade frågan om bevarandet av vår värdefulla åkermark för

framtiden.

Det var någon i denna kammare som för en tid sedan uttalade alt jordbruksproblemen i de flesla av världens länder är sådana atl jordbruksministern gläder sig när del blir en god skörd - men i Sverige är del tvärtom.

Det kan komma en lid då man får se på jordens problem på annal sätt även i Sverige när del gäller just produkterna från vår åkerjord.

Utskottet menar atl arbetet för en sådan arbetsgrupp som reservanterna föreslår skulle bli alltför omfattande. Det är klart alt det skulle bli omfattande men likväl anser vi reservanter all arbetsgruppen är nödvändig.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall lill reservationerna 1, 2, 4, 5, 8 och 9.

I detta anförande instämde herr Persson i Heden (c).

Herr REGNÉLL (rn):

Herr lalman! Fast det sannerligen inte brukar vara brist på kammarledamöter, som känner sig manade all ta lill orda i debatterna, så finns del faktiskt tUlfällen, när man skulle önska att utomstående kunde få komma lill tals här i riksdagen på samma sätt som de kan t. ex. i Europarådet eller i FN:s generalförsamling.

En sådan önskan känner man, när de problem som riksdagen skall ta ställning till kräver specialkunskaper av etl slag, som man inle kan räkna med hos oss riksdagsmän.

Dagens ärende är ell sådant. Det har redan herr Börjesson i Glömminge framhållit. Kärnkraften var någonting som inte behandlades i våra skolböcker, och vad vi senare kanske lyckats tillägna oss av kunskaper i ämnet är väl högst dUeltantiskt. Att så är fallet med mig kan jag i varje fall klart deklarera.

Lyckligtvis kan vi i våra utskott räkna med möjligheten atl få resonera med sakkunnigt folk. 1 näringsutskottets utlåtande redovisas, all vi där haft sädana tillfällen. För en vidare krets av riksdagsledamöter gavs en motsvarande möjlighet genom en sammankomst i regi av SäUskapet Riksdagsmän och forskare, RIFO, som följde strax efler den hearing vi haft i näringsutskottet.

Men vid båda lUlfällena stötte vi på en ny svårighet: experterna är inle 97

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 84-87

Nr 87

Tisdagen den 15 maj i973.

Anslag tUl energiförsörjning, m. tri:

eniga. De har olika uppfattning i den svåra frågan om kärnkraftverken, hka väl som i många andra väsentliga frågor. Den gamla regeln gäller: Fin Professor isl ein Mann anderer Meinung.

Då återstår för oss, de s. k. beslutsfattarna, alt väga en mans/a mot en annan mans nej. Det är sannerligen ingen avundsvärd uppgift, när experterna på båda sidorna är kända som kunniga och kloka personer.

1 debatten har ibland gjorts gäUande, all experternas bedömning -eller åtminstone den bedömning de offentligen redovisar - påverkals av intressegemenskap av olika slag. Personligen tror jag all den misstanken dess bättre inte är berättigad.

Att olika arbetsuppgifter och allmän inställning till tillvaron påverkar uppfattningarna är däremot självklart. Somliga värderar produktionsökning så högt att de är beredda atl ta större risker. Andra menar all vi i första hand bör gardera oss mot risker; gör vi inte del, kan vi drabbas hårt i allt vårt välstånd. Somliga betonar starkare än andra de politiska riskerna. De kan med skäl peka på all del inle är många år sedan klara psykopater fattade besluten i vissa nationer; vad militärt bruk av kärnkraft, tillgänglig för många, skulle kunna innebära för fasor behöver man inte gå in på. Bara del utpressningshot som kan utövas genom innehav av atomvapen är ju högst betänkligt.

För oss här i riksdagen är det alltså alls inle lätt alt föra denna debatt. Att den aktualiserats har varit värdefullt på många sätt, inte minst därför att den genom den uppmärksamhet den väckt har förts ut i vidare kretsar. Sedan massmedia observerat och rapporterat näringsutskotlets behandling av frågan har man kunnat ta del av såvitt jag förstår myckel kvalificerade men samlidigl begripliga framställningar i många tidningar, både i dagstidningar och i publikationer av annat slag. Frågan har diskuterats på insändarsidorna och jag vel att den i hög grad har uppmärksammats på möten ute i landet.

De som tidigare har gjort gällande atl man förtigit svårigheter och bekymmer i della sammanhang har enligt min bedömning knappast haft rätt. Däremot har det väl varit riktigt att säga atl debatten inte fält den allmänna spridning som den varit förtjänt av. Efter vad som skett här i vår, med den proposition som lagts med förslag om ell långsiktigt utbyggnadsprogram, med den behandling som propositionen fåll i näringsutskottel, med en majoritet som uttalar sig till förmån för atl man inte skall fastlägga långtidsplanen och med reservanter — herr Börjesson i Glömminge talade nyss för dem - som vill gå längre i restriklivilet, tror jag att rnan har nått fram lill en punkt där debatten kommer alt fortgå ute i samhället. Redan därigenom har man uppnått något myckel väsentligt.

Alt vi genom de beslut som i dag träffas kommer alt uppnå något väsentligt vill jag för min del däremot inte göra gällande. Det är ingen radikal förändring av regeringens tankegång som föreslås av majoriteten i näringsutskollet, och det är väl knappast heller någol radikalt nytt som man skulle uppnå genom en anslutning till reservanternas linje. Samtliga är vi medvetna om de stora problem som är förknippade med utnyttjandet av kärnkraften. Vi är medvetna om alt expert står mot expert. Vi är medvetna om de anspråk som från skilda håll ställes på

fortsatt utbyggnad av energilillgången. Vi är medvetna om del pris som Nr 87

del kan komma alt kräva. Vad man än uppnår genom dagens beslut. Tisdagen den

vUket del nu blir, så ger det tUlfälle UU ytterligare eftertanke. Ätt sådan jj jj 1973

kan vara befogad är vi alla medvetna om. ------------------ —

Jag ber med detta, herr lalman, alt få yrka bifall till utskottets Anslag tiU eiiergi-

hemställan utom såvitt avser punkten 1 mom. 3, 6 och 7, där jag anslutit jorsorjmng, m. m.
mig till reservationsyrkandena.

Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! 1 går startade fyra av världens oherikaste länder, några av de s. k. OPEC-slaterna i Mellanöstern, en nålstickspolitik gentemot de oljeberoende industriländerna som dess värre kan bh en inte alltför ovanlig realitet i fortsättningen. Vi får också vara beredda på atl de här länderna försöker atl nå bättre priser för den slarkl efterfrågade ohan. Det kan komma atl leda Ull betydligt mer drastiska åtgärder än den korta leveransslrejk som nu tillämpas. Dagens riksdagsdebatt om energifrågorna har genom den här aktualiteten spetsals med en orientalisk krydda på ett sätt som vi väl kunde ana men inget visste om när vi i näringsutskottel förberedde vårt betänkande nr 49.

Den här frågan om efterfrågan och priser på oha är för övrigt intressant all följa några år bakåt i tiden. I energikommitténs belänkande Sveriges energiförsörjning finns ett diagram som visar alt våra olika oljeprodukter med små variationer legal stilla på samma prisnivå ända sedan 1955. Det har rått en hårdnande konkurrens som utövat en stark prispress under denna långa tid, då så gott som alla andra varor stigit mycket kraftigt i pris. Under den senaste tiden har en radikal skärpning inträtt på oljemarknaden. För en dryg vecka sedan avgav EG-kommissio-nen en rapport om energiförsörjningen, och den visade att EG 1980 kommer att behöva importera 1 mihard ton råoha. För att få någon jämförelse kan jag nämna all Sverige i dag förbrukar omkring 35 miljoner ton per år. Med samma beräkning skulle Japan behöva importera 500 mihoner ton och USA 600 mihoner lon 1980. Alt även USA har blivit en storimportör har naturligtvis förändrat såväl oljemarknaden som sjöfar-lens villkor högst väsentligt. När inle ens oljeslaten Texas i USA längre är självförsörjande i fråga om energi utan måste bygga kärnkraftverk, då har drastiska förändringar inträtt. Delta kommer inte minst vi här i Sverige att få känna av. Vi förbrukar faktiskt den största kvantiteten olja i världen räknat per person och är. När vi har den konsumtionen och saknar egna, inhemska oljetillgångar måste svensk energipolitik inrymma en strävan efler minskat oljeberoende.

Detta kan naturligtvis ske på olika sätt. Vi har vår vattenkraft, som tidigare spelat en helt dominerande roll — och gör så alltfort - i fråga om elproduktion. Omkring 70 proceni får vi den vägen. Om vi inte haft vattenkraften, skulle vi för att täcka samma elkraftbehov ha behövt importera en volym eldningsoha, nästan lika stor som hälften av oljeimporten.

Men här finns ändå inte mycket mer att hämta. Folkpartiet har i sitt
program uttalat: "Vattenkraflsulbyggnaden bör nu anses vara praktiskt
taget avslutad. Hittills oexploalerade älv- och sjösystem får inte byggas 99

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, rn. m.

100

ut." Vi har nyligen fåll höra atl i den nuvarande regeringskretsen finns fortfarande åtminstone en ledamot - jag behöver knappast säga vem — som gärna vill sätta fart på grävskoporna vid Vindelälven. Dess bättre blev framfarten stoppad ganska omedelbart av en regeringsdeklaration, lämnad av statsministern själv. Vi hävdar från värt häll bestämt att åtminstone någon orörd älv skall lämnas till kommande generationer sådan den är och alltid varit.

Denna programmatiska deklaration från folkpartiet betyder dock inte alt vi motsätter oss ombyggnader och förbättringsåtgärder av olika slag för att få ul större effekt från redan utbyggda älv- och sjösystem. Självfallet måste också sådana projekt prövas ur miljösynpunkt, men säkert kan en del tillskott av elkraft erhållas på det sättet, tillskott som vi tycker skall tillvaratas. En annan väg är att försöka finna ytterligare energikällor. Inlernationellt tUldrar sig solenergi, vindenergi och tidvattnets strömmar stort intresse. De är ur miljösynpunkt ideala - inga föroreningar föreligger. Av dessa energikällor är för vårt land vindkraften den mest användbara. Jag har tUlsammans med Kerstin Anér motionerat om att få denna energiform ekonomiskt och tekniskt ordentligt utprövad. Motionen har varit på remiss hos statens vatlenfallsverk och styrelsen för teknisk utveckling, som båda glädjande nog visat positivt intresse för att få frågan utredd. Ulskottsmajoriteten har tyvärr inte velat följa STU:s mera ambitiösa utredningsförslag. Det beklagar jag och har också därför tillsammans med några utskottskamraler reserverat mig på den här punkten. Vi får hoppas alt den undersökning som Vattenfall utlovat skall ulföras snabbi och ge sådana resultat atl de inspirerar lill fortsatt utveckling av vattenkraftens utnyttjande.

Nu förhäller del sig naturligtvis ändå så, vattenkraften i all ära, alt den endast kan bli ett komplement i vår energiproduktion. Med en beräknad ökning av efterfrågan på elenergi med 7 å 8 procent per år måste helt andra lösningar tUl. Men först kan det finnas skäl att ställa frågan:Behöver vi en så snabb efterfrågeökning? Finns del inga möjligheter alt bromsa? Eller är det kanske onödigt all hålla igen den ökande elkonsumtionen? Ja, så länge vi inle har tUlgång till rikt flödande energikällor ulan några mUjöskador måste enligt min uppfattning en bättre hushållning komma lUl stånd.

Men frågan är hur man skall kunna åstadkomma en större sparsamhet med energin. Klarar vi inte det på frivillig väg, kan vi snabbt tvingas tUl besvärande restriktioner av olika slag, Energiprognosulredningen har lill den 1 juli i år utlovat en lägesrapport med exempel på hur man förslagsvis kan göra för atl åtminstone begränsa ökningen av energikonsumtionen. Men för alt nä påtagliga resultat måste enligt förhudande från utr-ed-ningen besparingsåtgärder vidtas som kommer att innebära ordentliga försakelser.

Materialet från utredningen emotses med stort intresse och blir säkerligen livligt debatterat när det kommer - därom är jag övertygad.

Ätskilliga energisparande förslag har redan diskuterats sedan ganska lång tid tillbaka. Jag tänker på sådana ting som bättre isolering av husen, kampanjer för lägre inomhustemperatur, bättre venlilalionsteknik osv. Även i det här avseendet har jag tillåtit mig atl lämna riksdagen ett

motionsförslag. Under senare år har det blivit aUt vanligare alt hyresvärdar av administrativa förenklingsskäl börjat tillämpa kollektiv avläsning av elförbrukningen i ett bostadsområde och sedan gjort en generell fördelning av kostnaderna inkluderad i hyrorna. Erfarenheten visar nu alt den här metoden lett lill en ökning av konsumtionen med 15 å 20 proceni. Sparsamhelen försvinner uppenbariigen i och med alt inle var och en får betala för sin egen förbrukning. Det här är en onödig konsumtionsökning, som borde förhindras. Det kan ske om riksdagen föher yrkandet i reservationen 4.

Även om man med åtgärder av det slag som jag hittills talat om kan förbättra vår energisilualion, så löser det dock inle problemet. Vi måste därför få tillgång till energikäUor av en helt annan storleksordning för alt kunna svara mot den efterfrågeökning som kommer och som vi med en realistisk bedömning nog kan bromsa men varken vill eller ens kanske kan helt förhindra. Alla är vi, tror jag, ense om atl det behövs en bättre hushållning med våra naturresurser. I det kravet ligger ju bl. a. en ökad recirkulering — en åleranvändning av metaller, papper, lump osv. Men även detta kräver mer energi och t. o. m. stora mängder energi. Med andra ord: Förbättrad mUjövård och hushållning med naturresurser ställer ökade krav på energiproduktionen.

Del har för övrigt i lidningsdebatten kring den s. k. energikrisen i de här dagarna i något fall påståtts all de politiska partierna inte tagil ställning i energifrågan. Det är givelvis en fråga om hur preciserade ställningstaganden man vill ha. Men om det gäUer principiella stånd-punktslaganden kan omdömet knappast gälla för vårt parti. Jag har redan tidigare citerat vad vi sagl i vårt program om vattenkraften. Fortsättningen bör också citeras. Den lyder: "Behovet av elenergi måste i framtiden läckas av kärnkraft. Naturgas bör användas i ökad utsträckning. En betryggande kontroll av slrålningsriskerna skall upprätthållas. Forskningsarbetet kring nya former av energiframställning, främst fu-sionslekniken, bör ges större resurser."

Vi menar således att vi måste lära oss atl räll utnyttja kärnenergin. Det första kärnkraftverket är redan i produktion, och ett par andra är under utbyggnad. En intensiv och engagerad debatt kring kärnenergins säkerhetsrisker har uppstått — främst i USA - där vetenskapsmän och tekniker är oeniga i centrala frågor, som utskottets vice ordförande nyss så utmärkt redovisade. 1 del läget tycker jag atl näringsutskottel har handlat riktigt då utskottet inle velat lägga fast det långsiktiga utbyggnadsprogrammet, del program som har kallats världens mest ambitiösa kärnenergiprogram. Innan vi bestämmer oss för nya kärnkraftverk skall riksdagen, som del sägs i utskottets betänkande, ha ell nytt allsidigt beslutsunderlag. Skulle härvid framkomma nya riskmoment får riksdagen la slällning lill huruvida riskerna kan elimineras eller om andra vägar måste prövas. Alla experter som utskottet hört vid sina hearings har varit överens om en sak, nämligen atl del är en utomordentligt förtjänstfull satsning som görs pä säkerheten vid reaktorerna. Det som har vållat debatt är närmast hanteringen av avfallet och riskerna med atl detta avfall så relalivl lätt kan utnyttjas för tillverkning av atomvapen. Uppenbarligen är del främst dessa två saker som måste uppmärksammas.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

varvid en internationell samverkan är ytterst betydelsefull för att nä positiva resultat.

Det bör också tilläggas att en ulredning tillsattes 1972 med uppgift att göra en genomgäng av de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga problemen i samband med såväl upparbetning av kärnbränslen som den föhande behandlingen och förvaringen av det högakliva avfallet, transporterna då också inräknade. Frågan är inle ny för riksdagen. Jag förde själv problemet på tal i en interpellation 1969, med anledning av de planer som då förelåg om en upparbetningsanläggning i Tanum i Bohuslän, ett förslag som i varje fall tUls vidare saknar aktualitet. Men problemet finns kvar, och vi får nu närmast se vad landshövding Netzéns utredning kommer fram tUl.

Ingen kan efler att ha lyssnat på olika experter sväva i Ivivelsmål om att fusionsenergin, vätekraften, är överlägsen de nu tillämpade kärnkraft-metoderna och även överlägsen bridreaklorerna, som är under utveckling. Problemel är bara all ingen forskare vågar säga säkert när vätekraften kan tämjas och sältas i mänsklighetens tjänst. De mest pessimistiska ifrågasätter som bekant om det någonsin kominer all hända. 1 varje fall tycker jag att man måste beklaga alt den svenska regeringen och riksdagsmajorileten har begränsat resurstilldelningen till denna oerhört viktiga forskningsdisciplin i stället för atl öka den. Visst är Sveriges insatser i del internationella forskarsammanhanget små, men man skall komma ihåg alt vi i vårt land ändå har en av världens mest framstående forskare på detta område.

Vi från folkpartiet har redan tidigare hävdat att energifrågorna har så stor betydelse i dagens värld och är förenade med så många verkligt svära men samtidigt för vår fortsatta utveckling helt avgörande problem, alt det behövs ett i förhållande tUl kraftproducenter och centrala statliga myndigheter fristående energiinstitut. Vi anser vidare atl del är viktigt atl detta institut får goda kontaktytor gentemot forskarna på området. Institutets arbetsuppgifter finns redovisade i vår partimotion, som jag ber atl få hänvisa till.

Förevar-ande utskottsbetänkande behandlar också propositionen I 12, i vilken förslag framläggs om statens engagemang i dels gasirnporl från Sovjet, dels statligt deltagande i ett konsortium för prospektering av oha och naturgas i Nordsjön och Nordatlanten. Båda de här förslagen står i full överensstämmelse med en i januari väckt partimotion från folkpartiet. Självfallet har jag därför bara all tillstyrka propositionen, men jag har ändå avslutningsvis velat göra den här lilla bemärkningen.

Herr talman! Jag ber att med det nu anförda få yrka bifall till reservationerna 1, 2, 4 och 6. I övrigt yrkar jag bifall till ulskotlels hemslällan.

102

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag vill böria med alt yrka bifall till reservationerna 1, 6, 7, 8, 9 och 10.

Frågan om energiförsörjningen är, och kommer att alltmer bli, kärnan i all maktpolitik och grunden för all ekonomisk verksamhet. Del är därför självklart att energipolitiken är ell politiskt problem och inte i

första hand ett teknologiskt. Ingen får tro all det i denna fråga går att finna renodlade fackmän och neutrala experter. Det finns olika energi-politiska värderingar och kring dessa grupperar sig leknologer och administratörer, lika väl som politiker.

Energipolitiken tenderar därför alltid alt spegla de härskande värderingarna hos samhäUets ekonomiskt ledande grupp. Sverige är ett kapitalistiskt land. Den ekonomiska ideologin är byggd på vinstmaxime-ring och på ell kommersiellt sätt atl betrakta produktionen. Delta slår naturligtvis igenom i energiproduktionen och dess organisering. Det är ur vinstmaximeringens synpunkt ofta likgiltigt hur mycket avfall som produceras och hur det tas om hand. Kostnaderna såväl som följderna hamnar ofta utanför den strängt företagsekonomiska kalkylen och övar därför föga inflytande på produktionens organisering. Delta är i viss mån kännetecknande också för sättet alt bedriva energiproduktion i Sverige. Dess huvudsakliga motiv har varit och är de stora kraftproducenternas önskan all sälja kraft och att ständigt sälja mer kraft. Kraftproducenternas intresse ligger i alt konsumtionen av kraft stadigt ökar. Det ligger inle i en ur totalkalkylens och det ekologiska perspektivets synpunkt bedriven hushållning med kraft. Även om det inle funnes någon energikris skulle de stora kraftproducenterna i varje givet läge ha inlr-esse av alt konstruera en. De statliga kraflproducenterna tänker och agerar i detta avseende inte annorlunda än de privata. De är företrädare för samma ideologi.

Maktförhållandena i ett kapitalistiskt samhälle gör atl det är den ekonomiskt härskande klicken som har de bästa kanalerna lUl administration och forskning, till att indoktrinera, styra och köpa beslutsunderlag, beslut respektive opinioner. I en ekonomi där koncenlrationsgraden är hög gör sig della särskilt starkt gällande. En allt större del av förberedelsearbetena och den faktiska inriktningen av energipolitiken sker där internt och på byråkratisk nivå. De s. k. representativa instanserna i beslutssystemet ställs ofta inför fullbordade fakta. Inriktningen är redan fastslagen när projekten föreläggs de valda organen. Dessa organ vill den härskande klicken och byråkratin förvandla till stämpelinstitutioner.

Sverige är ett litet kapitalisliskl land med hög utvecklingsgrad. Det betyder alt tillgängen på specialister är liten. En snäv krets av specialister kommer i en koncentrerad ekonomi lätt i beroende av den härskande oligarkin. Det medför möjlighet att centralisera vetenskaplig och teknisk-åsiktsbildning och att skärma av landet frän den internationella debattens mångsidigare inflytelser. I Sverige har detta varit en av förutsältningarna för all kunna framtvinga en stark satsning på fissionskraften.

Det är alltså ovanligt och anmärkningsvärt när ett pariamentariskl organ inle vill inordna sig i del officiella tänkandet på alla punkter. Därför är utskottets självständiga och restriktiva hållning till den officiella, färdrglagade energrpolitrska synen ert hälsotecken och en smått historisk händelse. Den visar också atl statsapparaten inte är enhetlig. Den visar för de radikala kritiker som misstror eller förkastar parlamentariskt arbete och arbete inom statsapparaten att sådant arbete kan producera för folkets intressen vikliga resultat. Del byråkralisk-lekno-

Nr87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, .m. m.

103

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

104

logiska etablissemangets styrning av energipolitiken har mycket slarkl försvårat den folkliga opinionsbildningen. Också för vårt parti har det kostat mycken möda att tränga igenom den officiella dimbUdningen, Först gradvis har den internationella och speciellt den amerikanska debattens avslöjanden forcerat Sveriges gränser. Och det som framkommit har mer och mer försatt den härskande energipolitiska synen och dess förelrädai-e i ett egendomligt ljus. En rad exempel visar detta.

En av de högsta cheferna för kraftproduktionen i landet yttrade nyligen följande: "Det bör primärt bli (reaktorindustrins) uppgift all bedöma när och på vilka vägar man skall skaffa sig kunskap om bridleknologin för alt säkra en plats även på denna marknad," Men satsning på bridreaktorer - dessa enorma avfallskällor - är sannerligen inte teknoki-atins och kapitalets ensak. Del är inte leknokratin och ASEA och International Conibustion Engines som skall få bestämma forsknings-och energipolitik, Byiåkratin betraktar som vanligt opinionen utanför sin egen krets som negligerbar och riksdagen som ell bihang, vars efterhands-godkännande av teknokraternas färdiga ritningar man lugnt kan förutsätta i kalkylen.

Sedan näringsutskottet gjort silt stäUningstagande framträdde en annan representant för kraftproducenterna i TV, Med rynkad panna förklarade han atl energiförsörjningen krävde ett förverkligande av kär-nkraftprogrammet sådant del förelåg, atl del var alldeles omöjligt med etl par års uppskov.

Men då låg redan sedan länge värmeverksföreningens ulredning rörande oljedrivna kraftvärmeverk på bordet. Med väl grundade skäl kunde den visa all möjligheterna för utbyggnad av sådana verk underskattals. Ett fullt utnyttjande av dem skulle ge ytterligare minst 5 000 megawatt el fram till 1980, Kärnkraftsutbyggnaden förutsätts under samma tid enligt CDL:s prognos ge etl nettotillskott om ungefär lika mycket, Kraflvärmeverken skulle alltså kunna uppskjuta det definitiva ställningstagandet till kärnkraflsutbyggnaden i ytterligare sju år. De ger bättre oljeekonoini än andra ohebaserade kraftkäUor och avvärjer därmed verkningarna av eventuella oljeprisstegringar. De begränsar antalet föroreningskällor i städerna och underlättar starkt möjligheterna all tillvarata avfall och att rena utsläpp. De har prövats i t, ex, Västerås med resultat som är synnerligen uppmuntrande och överlägsna en rad andra lösningar. Men delta vill kärnkraftsintressenterna inte gärna få utspritt. De vill skapa bUden av fissionskraften som den enda räddningen. Sådant förligande av väsentliga informationer skapar inget förtroende.

Och var tar det vägen med den självsäkerhet med vilken nian förklarar alt del interna säkerhetsproblemet med kärnkraftverk är löst? För en vecka sedan hävdades detta i TV av företrädare för den statliga inspektionsmyndigheten. Men hur var det då med proven i USA 1970 som alla visade alt kylsystemen inle fungerade som för-utsetts i nödsituationer? Hur är det med de fyra utländska reaktorer, där bränslestavarna visat en oförutsedd påverkan? Hur är det med amerikanska teknikers erkännande all man alltför mekaniskt dragit slutsatser rörande stora anläggningar utifrån erfarenheter av mindre? Alt ökad skala leder till sådana avvikelser är ju ell i naturvetenskapen närmast

klassiskt problem. Det är lätt atl inse även för lekmän. Ätt delta uppträtt oförutsett väcker inte förtroende för kärnkraften och dess företrädare. Alt det förtigs av svenska säkerhetsexperter är allvarligt. De rnåste rimhgen känna tiU förhållandet. Men de söker dölja del för lekmännen för alt skydda kärnkraftsintressena. Sådant beleende förtjänar ingen tilltro.

Och hur kan man bland fissionskraftens anhängare sedan avfärda det yttre säkerhetsproblemet, avfallslagringen? Hur motiverar man denna tvärsäkerhet? .Den svenska kraftproduktionens högste administratör förklarar helt frankt all dessa risker är mindre för kärnkraftverken än för en mängd andra industriella aklivileter. Andra företrädare för samma filosofi betraktar lagringsproblemet som löst. Men i USA har man ännu inte funnit någon förvaringsplats som fyller säkerhetskraven. Och i Sverige pågår inle ens något arbete för all finna eller utforma en sådan. Måste inte en lekman reagera skarpt inför de tvärsäkra slutsatserna Uksom inför den lättsinniga leken med tanken på avfallsulskjulning i rymden och liknande teoretiska fantasterier? Sanningen är att säkerhetsproblemet bagatelliseras av dem som redan engageral sig i utbyggnad av fissionskraflen. Sådant måste väcka den skarpaste misstro.

Kärnkraftanhängarna hänvisar ofta till den hotande oljekrisen. Men deras argumentering här hänger inte ihop. Samtidigt är de nämhgen motständar-e till att ge kraftvärmeverken, som förbättrar oljeekonomin, en större plals i prognoserna. Och veterligen har ingen fackman hävdat atl urantillgångarna med nuvarande utbyggnadsplaner på kärnkraftom-rådel skulle räcka längre än oljelillgångarna, snarare tvärtom. Fördelningen av urantillgångarna är snarast ojämnare än av oljelillgångarna. Maklpoli-tiskl utgör uranet egentligen ett svårare och farligare problem. Del är sannerligen inte behagligare med uranberoende än med oljeberoende. Varför tas inle detta problem upp lill diskussion av kärnkraflan-hängarna?

Vidare: Om de svenska kraflproducenterna är så rädda för oljekrisen, varför har man då inte långt tidigare sökt överenskomma med Sovjet för att få en utgångspunkt för kompletterande försörining? I etl senare läge blir detta svårare, då Sovjet sannolikt blir mer benäget all hålla på sin olja för eget bruk. Kapitalinlressena och statsmakten har själva bidragit till en ensidig anknytning i oljepoliliken. De har själva valt beroendet av västerns oljeimperier. Och i dag kommer de och vill bygga ul fissionskraften i forcerat tempo med hänvisning till oheproblemet. Dessa .små maktgrupper lyckas alltså föra landet och folkel i den ena tvångssituationen efter den andra. Detta tillstånd måste bekämpas.

Slutiigen är det märkligt alt företrädare för kraftproducenterna bagatelliserar de svåra miljöproblemen vid fissionsprocessen och samtidigt varnar för miljökonsekvenserna vid fusionsprocessen. Men det ingår i mönstret atl tvinga igenom fissionsprogrammel och avvärja alla konkurrerande energikällor. Investerarnas intressen skall skyddas.

Man kan sammanfatta så: Etablissemanget av kraftproducenter, kapital och byråkrati har undvikit väsentliga fakta, lämnat felaktiga uppgifter, framställt olösta problem som lösta, bagatelliserat egna problem och förstorat dem som hör ihop med andra energikällor och

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tUl energiförsörjning, rn. m.

105

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

sökt avskärma Sverige från den kritiska utländska diskussionen. Varje självständigt vald representant måste hindra att denna maktgrupp i fortsättningen styr energipolitiken.

En ny energipolitik bör utformas på basis av en öppen politisk och teknisk diskussion, inför och tillsammans med folkopinionen. Fissionskraften bör inte vidare utnyttjas. Vattenkraftutvinningen kan i någon mån effektiviseras, men inga nya vallendrag bör las i anspråk. Kvarvarande obrutna naturområden, stränder, vattendrag och våtmarker behövs för den biologiska reproduktionen och för att bevara bredden i arternas schema och utvecklingsprocess. Detta är en viktig faktor, som ofta under-skattas.

En bättre oljeekonomi bör eftersträvas, bl. a. genom starkare satsning pä kraftvärmeverk. Ett pr-ogram för ekonomisering med energi bör läggas upp. Enligt etl flödesschema i tidskriften Gasnylt bortfaller 40 procent av prirnärenergin genom omvandlings- och överföringsför-luster. En del är tekniskt oundvikliga. En lika stor del beror på slöseri, vinsttänkande och en kommersiell uppläggning av energiproduktionen.

Den svenska grundforskningen på fusionsornrådel bör byggas upp systematiskt och med långsiktiga perspektiv. En större kader av forskare måste engageras. Studium av solenergin bör inledas mer reguljärt, bl, a, genom utbyte rned Sovjet, De vetenskapsmän som där kunnat konstr-uera en avsallningsanläggning, med en årskapacitet på 2 400 kbrn, och ell flerfamiljshus, där solenergin svarar för luftkylningen, bör ha myckel att bjuda svenska leknologer vid en organiserad kontakt.

Mycken tid har försuttits genom en liten maktgrupps herravälde över den sektor som är en basfaktor för folkens liv och framtid. Denna framtid skall inte avgöras i direklörsrum eller på Bilderbei-gkonferenser, Den skall diskuleras öppet inför alla dem som hiltUls måst betala följderna av små etablerade gruppers misshushållning och maktspel, I ingen annan fråga ligger argumentet för en socialistisk planhushållning så starkt förankrat som just här.

106

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! I det belänkande sorn vi nu diskuterar har ulskotlel sammanfört sina yttranden över Ivå propositioner och tio motioner, väckta under den allmänna motionstiden, saml en motion, väckt i anslutning lill propositionen 1 12, Man kan således säga att den debatt vi för i dag gäller hela vår samlade energipolitik.

Det moderna industrisamhället förbrukar som bekant mycket stora och framför alll ökande mängder energi. Samtidigt talar experterna om en hotande oljekris. Den tidpunkt sägs myckel snabbt närma sig, då alla våra nu kända tillgångar av olja och eventuellt också nyupptäckta sädana skulle vara uttömda — ja, en del talar t. o. m. om några få årtionden. Priserna på olja stiger samtidigt våldsamt. Industriländernas vatlenkrafts-resur-ser har i mycket stor utsträckning redan exploaterats, och tUlgångarna på kol minskar också i stor omfattning. Det är i det lägel som kärnkraftens utbyggnad på många håll har angivits som den enda tänkbara lösningen av våra energiproblem,

1 vårt land har den årliga ökningen av energikonsumtionen under

senare år uppgått till ca 4,5 proceni. Med den takten kommer vår energikonsumtion all vara fördubblad på 15 år och fyrdubblad frarn Ull år 2000, Enligt Centrala driftledningens prognoser måste största delen av vårt ökande energibehov tillgodoses genom utbyggnad av kärnkraften, CDL presenterar därför etl mycket ambitiöst ulbyggnadsprogram. Jag skall återkomma Ull det, men låt mig först säga några ord om etl antal motioner som berörs i utskottets betänkande och i ell flertal reservationer.

Motionen 814 är en gammal bekant från centerpartiet. Den behandlar inte bara ener-gifrågan utan föreslår en parlamentarisk utredning som skall upprätta en hushållningsplan för naturresurserna. Eftersom både utskottet och kammaren behandlade en molion av i stort sett samma lydelse förra året finns det ingen anledning för mig all gå närmare in pä den motionen. Låt mig bara liksom i fjol få konstatera att praktiskt tagel alla de frågor som berörs i motionen utreds inom någon av de tillsatta utredningama, varför en sådan rnarnmulutredning som föresläs endast skulle innebära en dubblering och genom sin gigantiska arbetsuppgift säkerligen ta en enorm lid och fördröja i stället för atl skynda på frågornas lösning,

I motionen 817 av herr Helén m, fl, föreslås dels atl Sverige mera aktivt skall verka för atl få tillgång lill gas och oha från olika producenter, dels att ett särskilt fristående energiinstitut skall inrättas, Kungl. Maj:t föreslår i propositionen 1 12 åtgärder för att få tillgång till mer olja och gas, och motionens önskemål i det avseendet är alltså i alll väsentligt tillgodosett. Vad gäller frågan om inrättande av ett fristående energiinstitut vill jag påpeka alt energiprognosulredningen, som nu arbetar, i allt väsentligt har de uppgifter som ell sådant institut skulle få. I en proposition om inrättandet av etl industriverk, som ulskollet behandlar i annat sammanhang, föreslås alt en särskild avdelning där skall överta de arbetsuppgifter som nu ligger hos energiprognosulredningen sedan denna slutfört sill uppdrag, och del finner utskottet till fyllest.

I motionen 1468 begärs tilläggsdirektiv lUI energiprognosulredningen för att få belyst tänkbara konsekvenser för ett samhälle med oförändrat stor energikonsumtion. Utskottet har erfarit att uti-edningen sysslar med detta och avstyrker därför motionen.

1 motionen 835 av herr Wijkman och fru Mogård begärs atl ener-giprognosutredningen får i uppdrag atl med förtur behandla frågor om energibeskattningen och andra åtgärder för atl åstadkomma ett rationellare och miljövänligare utnyttjande av energiresurserna. Utskottet har erfarit att en lägesrapport från utredningen inom kort kommer atl lämnas, och i den analyseras olika åtgärder som kan erfordras på olika områden för att efter olika modeller minska energikonsumtionen. Utskottet finner alltså att även dessa önskemål är tillgodosedda. Alt bryta ut just frågan om energibeskattningen till förlursbehandling finner vi helt orimligt.

I motionen 836 av herr Wirtén m. fl. krävs förbud mol kollektivdebilering av kostnaderna för el-, gas- och vallenförbrukningen. Utskottet finner atl viss besparingseffekt måhända kunde åstadkommas genom delta men avstyrker motionen med hänvisning lill alt mindre

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. rn.

107

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

108

önskvärda konsekvenser skulle uppkomma samlidigl. Det gäller då kanske inle så mycket elförbrukning som vattenförbrukning och liknande. I motionen 830 av herr Stjernström m. fl. begärs ell utvecklingsprogram för elproduktionen i Indalsälven med upprustning av befintliga kraftverk osv. Eftersom Vattenfall sysslar med en utredning just om älvarna i södra Norrland avstyrker utskottet motionen. I motionen 3 50 av herr Wirtén och fru Anér begärs all Kungl. Maj:t skall undersöka de ekonomiska förutsättningarna för elproduktion i vindkraftverk. Utskottet, som understryker att det finns anledning att pröva olika möjligheter till elproduktion, avstyrker dock motionen med hänvisning till att vattenfallsverket i sitt yttrande anger att verket redan planerar all låta utreda frågan.

I motionen 1471 av herr Hermansson m. fl. begärs ett överförande av hela energisektorn i offentlig ägo för att möjliggöra bättre kontroll över denna sektor och en långsiktigare planering.

Utskottet finner i sin motivering atl det samhäUeliga inflytandet över energisektorn redan är betydande och alt detta inflytande och integrationen mellan de olika kraftförelagen, inte minst genom den ökande inriktningen pä värmekrafl, kommer all öka framöver. Likaså ökar del samhälleliga inflytandet genom den nyligen antagna lagen om hushållning med mark och vatten. Utskottet avstyrker därför motionen.

I motionen 1464 av herrar Gustafsson i Säffle och Gustafsson i Byske tas upp frågor rörande taxesystemet för högspänd elkraft. Motionärerna begär att en utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag om en för hela landet enhetlig taxekonstruklion för högspänd elkraft.

Ulskollet avstyrker motionen i likhet med fyra av de fem remissinstanserna, eftersom motionärernas önskemål inom några få år utan någon riksdagens åtgärd torde på ett naturligt sätt bli tUlgodosett.

1 proposition nr 112 föreslår Kungl. Maj:l atl riksdagen måtte för det första bemyndiga regeringen att godkänna avtal mellan statens vattenfallsverk och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för utredningssamarbete rörande import av naturgas från Sovjetunionen, och för det andra bemyndiga Kungl. Maj:t atl godkänna avtal mellan vattenfallsverket och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för prospektering efler olja och naturgas utomlands enligt de riktlinjer chefen för industridepartementet anger.

I motionen 1947 av herr Hermansson m. fl. yrkas avslag på båda förslagen. Motionärerna vill i stället atl dessa problem skall lösas inom ramen för ett helstatligl bolag.

Utskottet avstyrker motionen och tillstyrker propositionens förslag, dock med den ändringen atl del föreslagna aktiebolaget för utrednings-samarbete rörande import av nalurgas från Sovjetunionen får ett aktiekapital på minst 50 000 kronor.

Motionen 1467 av fru Hambraeus föreslår atl riksdagen hos Kungl. Maj:l skall hemställa om förslag till lagstiftning som förbjuder vidare utbyggnad av atomkraflverk därest riskerna på sätt som närmare utvecklas i motionen icke bedöms acceptabla från säkerhels- och miljösynpunkt.

I utskottels behandling har särskilt denna del av belänkandet föregåtts

av mycket inträngande diskussion, och största delen av en hearing med ett tiotal experter har ägnats just ål frågor rörande kärnkraflsutbyggnaden.

Under senare år har diskussionen om farorna rned atomkraften tagit fart. Sär-skilt i USA har en mycket hetsig debatt förts på det området. Delta är helt naturiigt, eftersom USA mer intensivt än någon annan stal gått in för att ulnyrtja denna energiform. 1 Sverige har väl diskussionen varit tämligen lam, om man bortser från de senaste veckorna. Det tål dock att framhållas atl vårt land i förhållande till sin sloriek har ett av de mest ambitiösa ulbyggnadsprogrammen för kärnkraftverk i Europa, i den mån CDL:s prognoser och program kan kallas för ett utbyggnadsprogram. Utskottet vill därför genom sitt ställningstagande inspir-era till en saklig och inträngande debatt om alomkraflens problem i värt land.

1 den allmänna diskussionen framförs ibland från flera håll tvärsäkra påståenden, såväl om enorma risker som om fullständig ofariighel. Vetenskapsmännen är dock inte lika tvärsäkra, utan tvärtom kan sägas all osäkerhelen och tveksamheten nu på många håll är störr-e än för bara någol år sedan. Tveksamheten gäller då främst hur man skall kunna la hand om del starkt radioaktiva avfallet från kärnreaklorerna och förvara delta så alt inle omgivningen förgiftas. Vissa av de ämnen det gäller avger sin strålning under relativt kort lid, men det finns andra ämnen som troligen måste förvaras bevakade och skyddade pä bestämda platser, kanske under årtusenden. Att blunda för della och ulan hänsyn till alla problem bygga ut kärnkraften i snabb takt och enbart förlita sig till, som det ibland sägs, att tekniken säkerligen löser problemen innan någon större koncentration av dessa ämnen uppstått, är helt oansvarigt. Vi måste stå på fastare grund när vi fattar våra beslut och ej bygga bara på fromma förhoppningar om teknikens utveckling.

Jag vill gärna framhålla, att enligt en del av de experter vi haft förmånen att rådfråga är problemen och riskerna i vårt land - med den utbyggnad som hittills skett och sker den närmaste liden - tämligen små om inte obefintliga. Det är speciellt vid de s. k. upparbetningsstationerna för kärnbränsle som problemen blir stora, och de finns inte i Sverige, i vart fall inte ännu. Men i den mån antalet kärnkraftverk ökar, ökar naturiigtvis också problemen och farorna, och därför måste just dessa faror med bränsleavfallet ägnas ökande uppmärksamhet.

Kungl. Maj:t har också tillsatt en särskild ulredningskommitlé med uppdrag atl noga studera dessa frågor och inkomma med förslag till åtgärder. Jag vill gärna framhålla delta, eftersom man i debatten de senaste veckorna försökt framställa förhållandena så, all regeringen är ointresserad av riskerna och all utskottet därför sett sig nödsakal att reagera mot regeringen. Så är aUlså inte fallet. Vad utskottet särskilt velat framhålla är att en fastlåsning nu, i detta osäkra läge, vid en plan för långsiktig utbyggnad av energiproduktionen genom kärnkraft i vårt land är helt orealistisk och oansvarig. Den principskiss som redovisats på grund av CDL:s prognoser och som sträcker sig över mer än två årtionden vill utskottet inle ta slällning lill nu, något som inte heller begärs i propositionen. Man redovisar där endast planeringsskissen.

Vad utskottet föreslår är alt man får la ställning efter hand till

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

109

Nr 87 eventuella nya kärnkraftutbyggnader, men alt riksdagen innan några

Tisdaeen den ytterligare utbyggnader beslutas - utöver vad som begärs i propositionen

15 nni 1973 ~ måste få sig föi-elagt ell allsidigare beslutsunderlag. Del vill säga att

----------------- — utskottet begär att forskningen på detta område noga skall följas, särskilt

Anslag tiU energi- gj ggUg. j-isigna led bränsleavfallet. Där har bl. a. den tUlsatta jorsorjmng, m. m. ulredningskommitlén en stor uppgift. Vi begär också att planerna för ener-giförsörjningen skall göras flexibla så att snabb anpassning kan ske till nya forskningsrön, men också för alt all tänkbar uppmärksamhet skall ägnas åt att utnyttja andra, mindre farliga former för energiproduktionen där så är möjligt, och att alla besparingsmöjligheter noga skall prövas och redovisas. Ett sådant allsidigt beslutsunderlag måste riksdagen ha för sitt ställningstagande.

Ekonomiska och energitekniska bedömningar är självfallet nödvändiga och betydelsefulla för vårt ställningslagande här i riksdagen, men del måste vara helt självklart att de skall kombineras med bedömningar av risker och skadeverkningar, byggda på noggrann uppföhning av forskningen i hela världen på detta område. För oss i riksdagen måste människornas säkerhet och deras krav på en acceptabel miljö vara viktigare än rent teknokratiska utredningar och planer. Det är därför också av vikt att en saklig och välinformerad debatt förs om dessa frågor i vårt land. Utskottets majoritet är klart medveten om att vårt näringsliv och särskilt vår industri är i stort behov av bältr-e energiförsörjning för sin utbyggnad, en utbyggnad som måste till för alt skapa ekonomisk tillväxt i hela samhället och ge nya arbelslillfällen. Riksdagen måste fatta sina avgöranden mol bakgrund av de synpunkter jag här tidigare anfört men också mol bakgrund av de många behov pä olika områden i samhället vi dagligen konstaterar och vilkas tillgodoseende kräver ökat ekonomiskt utrymme. Utskottet kan därför icke tillstyrka motionen 1468 i dess helhet, även om många av synpunkterna sammanfaller med utskottets bedömningar. Ett totalt stopp för all fortsatt utbyggnad och allt ianspräkstagande av redan pågående utbyggnader av kärnkraftverk, som yrkas i reservation 8, finner utskottet onödigt drastiskt och icke sakligt motiverat. Utskottets förslag innebär fortsatt byggande av redan pågående projekt, men etl starkt betonande av att eventuella framtida utbyggnader måste beslutas mot bakgrund av ett allsidigare underlagsmaterial, som tar hänsyn till vetenskapens nya rön. Detta förutsätter frihet från långsiktiga bindningar och en medveten strävan all pröva alternativa vägar för energiproduktionen. Det anser jag vara den enda sakligt hållbara ståndpunkten i denna ytterst svåra fråga.

Jag kan i detta sammanhang inte låla bli alt förvånas över en stor del av den opinion som nu sluter upp bakom den "allt eller intel"-stånd-punkt som framföres i reservationen 8. Det var samma opinion som agerade med mycken frenesi och mycken självtillräcklighet i t. ex. debatten om Rilsemulbyggnaden för ell par år sedan. Den har också framlräll i flera andra sammanhang och gjorde sig påmind i december förra året i fråga om Kalixälvens utbyggnad.

När jag talar om dessa opinioner tänker jag inte så mycket på den

förståeliga opinionen bland vissa nalurvårdsgrupper. Nej, jag tänker på de

110 ansvariga politiker som tycks vilja stoppa all utbyggnad av vattenkraft

och all utbyggnad av atomkraft, samtidigt som man talar högljutt om all man vill ha en kraftig utbyggnad av värt näringsliv. Man försöker med andra ord ha alla populära ståndpunkter på en gång. Jag tycker alt hederligheten skulle fordra atl dessa politiker för sina väljare redovisar all deras ståndpunktslagande mot praktiskt laget alla former av energiproduktion innebär att man allvariigt försvårar, för att inle säga omöjliggör, en kraftfull utbyggnad av vårt näringshv och alt föhaktligen deras tal om ett utbyggt näringsliv och hundratusentals nya arbetstillfällen mest är tomt prat utan egentlig mening.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet nr 49 på samtliga punkter.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle:

Herr talman! När utskottets ordförande talar om att det är oansvariga politiker som här har framfört sina synpunkter på energiförsörjningen, tar han väl ett litet för drastiskt grepp om det hela. När det gälide Rilsemulbyggnaden var det helt fråga om naturvärdena där uppe just på den platsen. Jag vill göra herr Svanberg uppmärksam på att vi även i detta utskottsbetänkande har en reser-vation som berör vattenkraften, nämligen en ökning av energiproduktionen vid Indalsälvens kraftverk. Dä kan man väl inte beskyllas för alt vilja stoppa all vallenkraft eller all vilja stoppa energiproduktionen över huvud laget.

Jag är själv mycket glad över vad utskottet har skrivit i fråga om farorna i samband med kärnkraftavfallet och vikten av viss försiktighet i planeringen av eventuella framlida kärnkraftverk. Det sammanfaller i långa stycken, som jag sade i mitt förra anförande, med vad motionären fru Hambraeus tänkt och vad vi reservanter har varit inne på.

Herr Svanber-g säger att tveksamheten när det gäller kärnkraftverken och möjligheten alt ta vara pä avfallet har ökat kolossalt mol för etl år sedan. Det är just del som vi har tagil intryck av, och det är därför som vi vill ha en andhämtningspaus. Vi har inte sagt att del skall bli ett stopp, men innan vi binder oss för detta program vill åtminstone vi för vår del vela litet mer om det här.

Energiprognosulredningen skulle enligt herr Svanberg inle behöva fler tilläggsdirektiv, men jag undrar om man ändå inte skulle behöva påpeka att det finns en del nya möjligheter till energibesparingar här i landet. Hur är det t. ex. med kollektivtrafiken? Om man söker befrämja kollektivtrafiken skulle den kunna bli en oerhört viktig faktor när del gäller att spara på olja och energi.

För övrigt anser jag att en arbetsgrupp för naturresurserna fortfarande skulle vara angelägen.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon speciell debatt med herr Svanberg. Jag vill bara påpeka atl en utbyggnad av näringslivet inle nödvändigtvis får förutsättas innebära en motsvarande ökning av energikonsumtionen. Hur därmed förhåller sig beror på många faktorer. Det beror naturligtvis på hur man utvecklar metoderna att hushålla med enei-gi, men det beror också på vilka förskjutningar i den industriella

111

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

A nslag tUl energiförsörjning, m. m.

strukturen som följer av en utbyggnad. Om man systematiskt försöker satsa på sådana branscher som har relativt låg energikonsumtion, kan effekten på lång sikt snarare bli gynnsam. Man får inte förutsätta att en utbyggnad av näringslivet nödvändigtvis skulle sluka sådana enorma mängder kraft. I Japan har det förts en livlig debatt om detta spörsmål, och där håller man såvitt jag vet också på all bygga upp en systematisk politik för all satsa just på sådana industrityper som inte är starkt energiförbrukande eller energiförslösande.

När det slutligen gäller Ritsem så är ju det någonting som Sverige ur kraftförsörjningssynpunkt kan både ha och mista. I den debatten var det ju helt andra argument som framfördes lill förmån för en utbyggnad, nämligen sysselsättningen där uppe. Det var ett argument som jag i det läget inte betraktade som tillräckligt med hänsyn till den förstörelse som projektet skulle åstadkomma — och faktiskt också har åstadkommit.

112

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte, herr Börjesson i Glömminge, speciellt utpekat dem som har talat här i kammaren såsom varande mest inkonsekventa i denna fråga. Jag länkle på andra, inle här närvarande pei-soner, som kanske har en myckel framträdande slällning. Vad jag ville anmärka var alt man inle på en och samma gång kan låta bli att göra en sak och framställa sig som om man ville ha den gjord. Fru Hambraeus har jag heller inte utpekat. Jag tror alt herr Börjesson förslår adressen.

Men sedan redovisar herr Börjesson andra saker och säger alt "vi yrkade avslag när det gällde Ritsem, och vi har yrkat avslag nu när del gäller atomkraften". Del är precis vad jag påpekade. Man yrkar avslag på både del ena och det andra, och det tycker jag är litet inkonsekvent.

All man sedan går med på vissa utbyggnader och förbättringar i Indalsälven är ju tacknämligt. Men, herr Börjesson, även om nian i en obehaglig situation vill inta populära ståndpunkter och följa alla opinioner så måste man ändå komma ihåg atl vi är skyldiga alt stå för de utfästelser vi gör beträffande näringslivels utbyggnad.

Lät mig sedan säga till Jörn Svensson alt del är självklart att en utbyggnad av värt näringsliv inle kräver samma energiinsals oavsell vad det gäller. Om vi beslutar att skapa nya arbetstillfällen genom att bygga aluminiumverk, pappersmassefabriker och liknande energislukande anläggningar så är det självklart att del kräver myckel mer energi än om vi bygger en annan typ av industri. Men man kan nog säga alt skall vi i detta land lyckas skapa sysselsättning för alla de människor som vill ha arbete, och skall vi få en produktion som ger oss de förutsättningar vi vill ha för sociala och kulturella reformer, måste vi ha en betydligt utökad energiproduktion. Det kan vi inte bortse ifrån. Det är ingenting att diskutera.

Att man sedan skall iaktta all tänkbar sparsamhet osv., det är ju just vad ulskollet skriver. Men oavsett delta måste vi få en mycket stor ökning av vår energiproduktion framöver jusl för atl kunna skapa del samhälle med ekonomiska resurser som vi väl är överens om att vi vill skapa.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill litet grand bestrida riktigheten i herr Svanbergs sätt all måla upp verkligheten. Så självklart är det nämligen inte atl del måste bli en myckel stor ökning av energiförbrukningen. Det är just på denna punkt som det återstår så oerhört mycket alt ta slällning till. Vi har ännu inte fått någon kalkyl över vad ett besparingsprogram kan ge, dvs. vad en medveten satsning på en lågt energikonsumerande energi-struktur kan ge osv. Därför vet vi heller inte om den ökning som väl i och för sig sannolikt krävs, såvida den industriella civilisationen skall fortsätta på samma sätt som nu, är stor, förhållandevis måttlig eller liten. Där svävar verkligen mycket ännu i lomma luften.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag nu energiförsörjning, m. m.

Herr industriministern JOHANSSON, som meddelat, att han i samband med behandhngen av della ärende ämnade besvara herr Lindbergs (s) den 26 april framställda interpellation, nr 84, om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven, erhöll ordet och anförde:

Herr lalman! Utskottet skriver i sitt belänkande bl. a. att utskottet anser "alt del långsiktiga utbyggnadsprogram för atomkraften som har framlagts av kraftindustrin och som redovisas i statsverkspropositionen inte bör fastläggas. Frågan om atomkraftens utbyggnad måste kontinuerligt omprövas mol bakgrund av bl. a. säkerhetsriskerna. Det är därför nödvändigt att långsiktsplanerna görs flexibla så all handlingsfriheten inle låses."

Låt mig också citera ur vad jag säger i detta sammanhang i industridepartementets bilaga till statsverksproposilionen: "Enligt min mening finns det inle nu underlag för en korrigering i den ena eller andra riktningen av de prognoser som hittills har legat lUl grund för kraftförelagens utbyggnadsprogram. Överväganden av detta slag torde få anslå lill dess att energiprognosulredningen (1 1972:3) har redovisat sin första rapport, som skall föreligga den 1 juh 1973."

Jag har vidare erfarit all kraftförelagens samarbetsorgan, CDL, senare i år kommer alt lägga fram en ny prognos för elförbrukningen.

Vad vi gjort är således att vi har inbjudit riksdagen till en diskussion om det fortsatta ulbyggnadsprogrammet utöver den närmaste tioårsperioden sedan ytterligare material ställts till förfogande. Jag uppfattar alltså utskottets skrivning vara huvudsakligen i linje med regeringens men med en starkare betoning på också malerialunderlag för bedömning av säkerhetsproblemen. Därför finns det ingen anledning för mig tUl erinran mot vad ulskollet har sagt. Ett års uppskov med prognosbedömning av det fortsatta programmet påverkar inte de nuvarande utbyggnads-planerna.

Herr talman! Energiproblemet är en stor fråga, som det har framhållits tidigare under deballen. Det har hög aktualitet. Någon talare har hänvisat lill oheländernas diskuterade leveransvägran, även om den är kortvarig, och tUl att den släUer oss inför en rad frågor om energiförsörjningen och våra handlingsmöjligheter, om vårt beroende av kända energikällor och möjligheter alt finna ersättningar eller att begränsa konsumtionen samt vad delta innebär.

Jag tror emellerlid att de flesla medborgare i vårt land är medvetna

113

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 84-87

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

114

om att vårt samhälle och vårt näringsliv har kunnat utvecklas bl. a. tack vare tillgången på energi. Vår snabba välståndsutveckling har till inte oväsentlig del möjliggjorts genom tillgången på billig energi. Vi har fått en industristruktur i vårt land, där vi framför alll försökt dra nytta av våra råvarutillgångar, skogen och malmen, och della har lett till att vi har stora energikrävande industrier.

Vi måste också komma ihåg alt vi lever i ett klimat där uppvärmningen av våra bostäder och andra lokaler kräver stora mängder energi, faktiskt cirka hälften av vår totala energikonsumtion.

Vi har nu kommit in i ett skede där vi inle längre är säkra på alt tillgångarna på energi är tillräckliga och där vi alltmer blir medvetna om att såväl den ökande energikonsumtionen som övergången Ull nya energiformer för vissa problem med sig. Vi får då inle glömma det goda vår energianvändning innebär och hur beroende vi är av energi för samhäUets fortsatta utveckling. Vi måste, och det vUl jag ange som det väsentliga momentet vid utformningen av en praktisk energipolitik, studera och väga energikonsumtionens för- och nackdelar och finna vägarna fram till en genomtänkt och rationell energianvändning.

I skuggan av den amerikanska energikrisen har under senare lid torgförts en rad mer eller mindre väl underbyggda förslag till åtgärder för alt hejda tillväxttakten i energiförbrukningen och t. o. m. för att sänka den under nuvarande nivå. Jag tänker här på metoder att höja verkningsgraden vid produktionen, distributionen och omvandlingen av energi, varigenom man skulle kunna uppnå ett bättre lUlvaralagande av energnnnehållet i olika slag av bränslen, metoder för värmeålervinning, metoder att förbättra isoleringen i våra bostäder - vUka också nämnts tidigare under denna debatt - förbud mol eller begränsning av vissa slag av energianvändning, förbud mot eller begränsning av vissa slag av särskilt energikrävande varuproduktion, prohibitiv prissättning etc. Vi måste självfallet ta till vara varje realistisk möjlighet att spara energi, detta särskilt som vi med all sannolikhet har att räkna med bestående högre energipriser i framtiden än vi hittills har varit vana vid. Men del är ju egentligen inte delta som den här debatten handlar om. Även om vi lyckas utveckla aldrig så sinnrika metoder att spara energi, tror jag atl del är en verklighetsfrämmande tanke att vi i Sverige utan för hela vår hvsföring mycket genomgripande konsekvenser ensidigt skulle kunna bringa vår energiförbrukning under nuvarande nivå eller ens till att stanna vid denna. Tillgång på energi av god kvalitet och UU rimliga kostnader har varit och kommer även framdeles att vara en av de grundläggande förutsältningarna för vår förmåga alt försvara vår ställning på den .internationella marknaden, all bibehålla och vidareutveckla vårt materiella och sociala välstånd och alt hävda vårt nationella oberoende.

Enligt de prognoser som hittills redovisats i olika sammanhang väntas energikonsumtionen fortsätta att öka. Vi kan diskutera procenttalet — säg någonstans mellan 5 och 8 procent. Låt mig emellertid peka på att det här i första hand gäller delprognoser för olika energiformer, och en kraftig ökning kan här bero på all man förulsälter en stark tillväxt av den aktuella energiformens marknadsandel. Vi kan därför inte utan vidare summera de olika delprognoserna. Som jag redan tidigare anmält för

riksdagen har regeringen tUlkallat en särskUd utredning, energiprognosulredningen, för att sammanstäUa och komplettera det prognosmaterial som finns, och först när vi har fått materialet från denna ulredning kan vi bedöma den totala energikonsumtionens utveckhng.

Enligt direktiven, herr lalman, skall utredningen ange olika ulveckhngslinjer och deras konsekvenser och därvid bl. a. undersöka möjligheterna atl begränsa energikonsumtionen. Enligt vad jag inhämtat från utredningens ordförande, landshövding Lyberg, kommer utredningen redan i den lägesrapport som skall avges lUl sommaren alt ange förutsättningarna för några olika konsumtionsnivåer och vUka återverkningar dessa får för vårt näringsliv och samhälle i övrigt.

Den genomgäng som energiprognosulredningen nu gör visar preliminärt att det inom industrin finns bara begränsade besparingsmöjligheter, om man inle ändrar industrins produktionsinriktning. Här måste vi då också observera att energiaspekterna inte kan fä styra ensidigt. Sä kan t. ex. energiförbrukningen per lon producerad pappersmassa minskas avsevärt om man helt går över från slipning lill kemiska processer, men då får man samtidigt ett väsentligt sämre lUlvaralagande av råvaran, vUkel ur total synpunkt är långt ifrån tUlfredsställande. Inom transportsektorn, som har nämnts, skulle en viss energibesparing kunna göras genom övergång till större andel kollektiva transporter. Den lastbUstrafik som sker parallellt med järnväg är emellertid rätt blygsam i dag, och några drastiska besparingar tror jag därför inte kan uppnås när det gäUer godstransporten. Privatbilismen svarar för ca 10 procent av vår totala energiförbrukning, men den kan inle i sin helhet klassas som nöjesbUism och beskäras hårt. Även kraftiga ingripanden får därför inte heller här så stora effekter.

Inom övriga sektorer går den största delen av energin åt för uppvärmning. Bättre värmeisolering, värmeålervinning etc. kan här ge besparingar, men endast på lång sikt eftersom det bara är nyproduktionen som påverkas. Vi kan naturligtvis söka genom regler och förordningar begränsa reklamen. Neonskyltar och andra reklamanordr ningar kan minska silt energibehov. Inomhustemperaturen har utomordentligt stor betydelse och bör diskuleras ingående. En genomsnittlig sänkning av inomhustemperaturen med en grad ger ca 2,5 procent lägre total energiförbrukning i vårt land.

Man kan därför redan nu slå fast all vissa begränsningar av energikonsumtionen kan göras utan alt någon blir lidande. Vi kan alltså spara ulan atl försaka, men med sådana insatser kan vi bara begränsa energikonsumtionens ökning något, kanske i storleksordningen 5 procent. Det motsvarar ungefär den ökning av energikonsumtionen som vi beräknar för ell år. Drastiska minskningar av vår energikonsumtion kan vi uppnå bara genom myckel kännbara ingrepp av typen lagstadgad maximering av inomhustemperaturen, inskränkningar av privatbilismen och omstrukturering av vår industri mol mindre energikrävande branscher. Totalt skulle vi kanske kunna minska med 30 proceni, men är vi beredda all vidta alla åtgärder som skulle erfordras för detta? Jag är inte övertygad om det.

Jag har hittills, herr talman, berört endast frågan om vår förbrukning

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag UU energiförsörjning, m. m.

115

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

116

av energi och möjligheterna att påverka utveckhngen av denna förbrukning. Låt oss nu se hur vi tUlgodoser våra energibehov i dag och hur vi räknar med att tUlgodose dem i framliden.

Del har redan tidigare sagts atl de inhemska energislagen — vattenkraft, massaindustrins avfall och ved — nu svarar för knappt 25 procent av vår totala energilUlförsel, och denna andel minskar år från år. Importbränslena, främst oljan, svarar för återstoden, dvs. 75 procent. Som ofta påpekats är denna andel högre än i något annat jämförbart land, och Sverige har också den högsta oljeförbrukningen per capita i världen. Ändå är vår andel av den totala energikonsumtionen i världen 0,7 proceni.

Men vårt ökade beroende av importerad olja för även med sig vissa problem. Vi bhr sårbara för prishöjningar och rubbningar i tillförseln. Den ökade oljeförbrukningen för också med sig miljöstörningar, främst genom utsläpp av svavel från ohedrivna anläggningar.

Under del senaste året har försörjningsproblemen kommit i förgrunden. Ostridigt synes vara alt styrkeförhållandet mellan producenter och konsumenter av olja nu förskjutits lill producenternas förmån. Vi kan med ganska stor säkerhet räkna med successivt ökade priser. Det finns också tecken som tyder på mera djupgående rubbningar i förhållandel mellan tillgång och efterfrågan på olja. Jordens oljetillgångar är uppenbarligen begränsade, och vi måste redan inom några årtionden finna andra sätt all täcka huvuddelen av vårt energibehov.

Detta är inget nytt — det har sagts här tidigare. Redan på 1950-lalel började en planering för kärnkraft. Staten och näringslivet gemensamt satsade ätskUligt av kapital för atl föra fram kärnkraften tiU praktiskt utnyttjande. Del är denna satsning som nu börjar ge resultat. Det första stora kärnkraftverket logs som bekant i drift för något år sedan, och utbyggnaden av elproduktionen under resten av 1970-talet kommer enligt kraftindustrins planer att baseras främst på kärnkraft. Näringsutskotlets majoritet har heller inte funnit det möjligt att ändra dessa planer. Kärnkraften väntas år 1980 svara för cirka en tredjedel och år 1985 för cirka hälften av elproduktionen. På längre sikt kommer den sannolUct också att i form av fjärrvärme kunna direkt ersätta en del av vår nuvarande förbrukning av oha för uppvärmning. Kärnkraften har av allt att döma möjligheter alt vid sekelskiftet svara för huvuddelen av vår totala energiförsörjning.

Det är riktigt all Sverige i själva verket är ell av de länder som relativt sett satsat hårdast på kärnkraften. Della är en logisk konsekvens av vår siluation, dvs. en hög energiförbrukning och etl högt beroende av importerad oha. Kärnkraften ger möjligheter till etl minskat importberoende, på lång sikt även inhemsk försörjning.

Satsningen på kärnkraft har också skett i medvetande om kärnkraftens speciella risker. Senast i en debatt i riksdagen orn energipolitiken den 30 november förra året hade jag anledning konstatera all stora ansträngningar görs både internationellt och i vårt land på att få fram säkra konstruktioner, och att erfarenhetei-na av kärnkraftverkens säkerhet hittills varit goda. Inget har framkommit som lyder på all man i något väsentligt avseende felbedöml säkerhetsproblemen i samband med

kärnkraft. De fördröjningar som på senare tid uppstått i del amerikanska ulbyggnadsprogrammet - och som åberopats i den svenska debatten — kan hänföras lill organisatoriska problem snarare än till säkerhelstekniska överväganden. Det energipoliliska program som lades fram av presidenten för en månad sedan innehöll också förslag om atl prövningen av tillstånd för kärnkraftverk skulle rationaliseras i syfte alt medge en snabbare utbyggnad.

Från flera håll här i riksdagen och i den allmänna debatten har man efterlyst alternativ tUl kärnkraften. Kan vi inte, frågar man, klara oss genom atl hålla tillbaka förbrukningen och utnyttja konventionella energikällor i några årtionden i förlitande på alt tekniken då skall ha gett oss den slutliga lösningen på energiproblemet — en form av energi som är billig, outsinlig, ofarlig och utan skadliga miljöeffekter?

De tänkbara lösningarna, som ännu så länge enbart skymtar, är framför allt fusionskraflen och solenergin. Av naturiiga skäl är del främst fusionen som kan komma i fråga för vårt land. Del är förståeligt om intresset härför är stort. Experterna säger ju alt en fusionsreaktor ger inle upphov Ull något radioaktivt avfall i den meningen all reaktionsprodukterna eller det ingående primärbränslel är radioaktiva. Under vissa omständigheter kan emellertid en fusionsreaktors inventarium också användas till ell välevapen.

En annan risk är alt man kan låta neutronerna absorberas av uran och på så sätt få plutonium som i sin lur kan användas som kärnvapen. De framhävda riskerna med den nu tillämpade kärntekniken elimineras antagligen inle av fusionslekniken. Säkerhetsproblemet måste lika noga beaktas.

Vår fusionsforskning har väckt internationell uppmärksamhet, och vi strävar efler samarbete med andra länder på området. Självfallet kommer vi alt ägna denna forskning stor uppmärksamhet. Jag vill gärna i anslutning lill herr Wirléns anförande framhåUa all anslag till forskning kan bevUjas över olika kanaler. Jag hoppas och tror också all de forskare vi har här i landet skall få tillräckliga resurser för att kunna fortsätta sitt utomordentligt värdefulla arbete. De insatser som krävs för att föra fram fusionen lill utnyttjande för energiproduktion är emellerlid enorma, och vårt bidrag kan aldrig bli mer än marginellt.

Enligt en panel vid novembermötet i del amerikanska kärnenergisällskapet kan man, om man är optimistisk, räkna med en utveckling för fusionskraften av ungefär följande slag: Demonstration av den vetenskapliga möjligheten 1980-1982, en plasmaförsöksreaktor 1985, experimentell kraflreaktor 1990, en prololypanläggning år 2000 och en kommersiell station år 2010. Della i USA.

Även om möjligheterna alt lyckas således bedöms som goda har fusionen inle nått ell sådant utvecklingsstadium all vi kan räkna med den i vår planering för de närmaste årtiondena. Detsamma gäller vindkraften, som veteriigen kan realiseras med dagens teknik men då av ekonomiska skäl endast i begränsad skala, varför den bara kan få lokal betydelse.

Hur ser del då ut när del gäller de konventionella energikällorna? Om vi börjar med de fossila bränslena - kol, olja och nalurgas - så måste vi konstatera atl vi under alla förhållanden kommer all vara slarkl beroende

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, rru m.

117

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energi-, försörjning, m. m.

118

av oha under resten av delta århundrade. Även med en maximal kärnkraflsulbyggnad kommer oljeimporten absolut sett sannolikt att öka åtminstone liU 1980-talel. Vi är därför tvungna atl, så långt det står i vår makt, trygga oljeförsörjningen mot störningar av oUka slag.

Beredskapslagringen ger en värdefull trygghet vid tUlfälliga störningar. Vi strävar nu också aktivt efler att skaffa oss viss kontroll eller åtminstone visst inflytande över råoljetillgångar. Jag hänvisar här till verksamheten inom Oheprospektering AB, som i sommar kommer att borra efter oha och gas på den svenska konlinenlalsockeln i Östersjön. Vidare har ju riksdagen i dag att ta slällning till etl förslag om en svensk prospekleringsinsats utomlands, främst i Nordsjön och Nordatlanten. Vi hoppas givelvis alt dessa engagemang skaU ge etl utbyte, men jag tror del är angelägel all varna för överdrivna förhoppningar på denna punkl. Vi måste räkna med all även i fortsättningen lUl övervägande del täcka våra oljebehov från de stora producenlländerna i Mellersta Östern och Nordafrika, med ytterst begränsade möjligheter alt påverka prisutveckling och leveranssäkerhet. Det är alltså ett starkt försörjningspolitiskl intresse alt oljeberoendet inle tillåts all ytterligare öka. Även om vi i fysisk mening skulle lyckas med alt läcka en större del av vårt energibehov med olja skulle det uppslå väldiga miljöproblem också här. De lågsvavliga oljekvalileterna, som svarar för endast en liten del av utbudet, blir alltmer efterfrågade, och ännu finns ingen ekonomisk lösning av avsvavlingens eller rökgasreningens problem.

Man har velat se naturgasen som en utväg ur detta dilemma. Naturgasen skulle minska vårt beroende av oljan, den skulle ge stora mUjöfördelar, och den skulle dessutom kunna ge intressanta utvecklingsmöjligheter inom vissa branscher. Alll detta är rikligt. Det ligger också i dag på riksdagens bord ett förslag om att bilda etl bolag för vissa utredningar om import av naturgas från Sovjetunionen. Om man i sommar kan klara det tekniskt-ekonomiska problemel atl dra ledningar "över" Ålands hav kan vi kanske i höst komma in i mera kommersiella förhandlingar med Sovjetunionen. Enligt den sovjetiske regeringschefen skulle man från sovjetisk sida vara beredd att diskutera leveranser av naturgas från 1978.

Sovjetunionen är emellertid inte den enda länkbara naturgasleverantören. Stora naturgasfyndigheter finns som bekant även på den norska konlinenlalsockeln i Nordsjön. Även om produktionen från dessa fyndigheler av alll atl döma inte kommer atl tillföras Norden är del tänkbart alt vi kommer atl få nya möjligheter i framtiden. De möjligheterna bör vi bevaka, såväl genom direkt deltagande i projekteringen som genom utredningar och erfarenhetsutbyte inom ramen för det nordiska samarbetet.

Även när det gäller naturgasen vill jag emellertid varna för allt för stor optimism. Det stora problemet är givelvis priset. Efterfrågan på naturgas i Europa är stark, och vi måste konkurrera med andra köpare som kanske har bättre möjligheter än vi all betala etl högre pris, framför allt därför att man i betydande utsträckning använder naturgasen för hushållskon-sumlion. Även om vi skulle finna det värt att betala vad leverantörerna begär, främst för gasens miljöfördelar, skulle endast en begränsad del av

vår energiförbrukning - kanske 10-15 proceni år 1985, motsvarande 20 procent av oheförbrukningen — kunna styras över tUl nalurgas. Gasen kan alltså inle ens i bästa fall bli mer än en partiell lösning av vårt energiproblem, och sannolikt också en kortsiktig lösning: man räknar med att naturgasen endast under ytterligare några årtionden kommer atl stå till förfogande som bränsle.

I debatten framhålls ofta - i och för sig riktigt — alt jordens tillgångar på fossila bränseln inte är uttömda med oljan och naturgasen i de former som nu exploateras. Det finns enorma oljeresurser i sand- och skifferlager, och det finns också stenkol för hundratals års förbrukning. Sverige har lyvärr inga inhemska koltillgångar, och att gå tUlbaka till atl importera kol i stor skala skulle också del föra med sig svära ekonomiska och mUjömässiga problem.

Så har vi då vattenkraften, som för närvarande är vår enda mera betydande inhemska energikälla. Vattenkraften svarar i dag för mindre än 20 proceni av vår totala energiförsörjning. Den svarar emellertid ännu för mer än tvä tredjedelar av elproduktionen, även om den oljebaserade värmekraflen här har gjort en stor inbrytning under det senaste decenniet. Finns det då möjligheter alt i större utsträckning än vi hittills räknat med utnyttja vattenkraften?

Enligt vissa beräkningar uppgår den teoretiska vatlenkraftstillgången i vårt land till ca 200 miljarder kilowattimmar per år. Denna siffra representerar således den energimängd som i medeltal skulle erhåUas varje år, om nederbörden fullständigt kunde utnyttjas enbart för kraftproduktion. Denna kvantitet är lika stor som den av CDL uppskattade elförbrukningen för år 1985.

Bedömningen av hur stor del av dessa totala vatlenkraflslUlgångar som är lönsam att bygga ut varierar från tid lill annan och påverkas bl. a. av anläggningskostnaderna och kostnaden för produktion av kraft i andra typer av produktionsanläggningar. 1 dagens kostnadsläge torde den ekonomiskt ulvinningsbara vallenkraften uppgå till bortemot 85 miljarder kilowattimmar, men siffran kan komma alt stiga, om nuvarande kostnadsutveckling för alternativ värmekrafl — särskilt oljekraft -fortsälier.

Vi har i dag byggt ul vallenkraflstillgångar med en naturlig energiproduktion om drygt 60 miljarder kilowattimmar per är. Ytterligare ca 10 mUjarder kilowattimmar är under utbyggnad eller befinner sig på projekteringsstadiel. Resterande 10 ä 15 miharder kilowattimmar av den ekonomiskt ulvinningsbara vattenkraften har genom statsmakternas beslut och frivilliga överenskommelser mellan kraftförelagen och nalur-vårdsmyndighelerna undantagils från utbyggnad. Undantagen berör främst vallendragen norr om Indalsälven och avser i första hand huvudälvarna Torne älv, Pile älv och Vindelälven.

Herr talman! I anslutning till detta vill jag besvara en inlerpellalion av herr Lindberg, som har frågat om jag är beredd att la initiativ lill all förhandhngar kommer till stånd mellan berörda ägare lill Krångede, Gammelänge, Hammarforsens, Svarthålsforsens, Stadsforsens och Hölleforsens kraftverk i Indalsälven i syfte all påverka att berörda kraftverk byggs ut samt all - om företagsekonomiska förräntningskrav inle helt

Nr 87

Tisdagen.den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

119

•Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

120

motiverar en utbyggnad — ur samhällsekonomiska motiv pröva möjligheterna alt genom statliga subventioner stimulera en utbyggnad.

De rikthnjer för den fysiska riksplaneringen som antogs av riksdagen hösten 1972 behandlade bl. a. frågan om utnyttjandet av våra älvar för kraftändamål. Därvid konstaterades atl de energiliUskoll som kan erhållas genom ytteriigare utbyggnader i våra vattendrag är förhåUandevis små jämfört med den energimängd som beräknas komma från planerade stora värmekraftanläggningar. Samtidigt betonades dock vattenkraftens större betydelse i framliden för möjligheterna alt tillgodose effeklbe-hovel under toppbelastningstid.

Mot denna bakgrund och med beaktande av de skyddsintressen som har redovisats i samband med inventeringen av de framlida anspråken på mark och vatten uttalades till ledning för den fortsatta fysiska riksplaneringen atl sådana huvudälvar och källflöden som ännu inle tagits i bruk för kraftändamål borde bevaras opåverkade.

Vad gäller huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand från och med Indalsälven i norr till och med Dalälven och Klarälven i söder är dessa redan i dag i hög grad påverkade av kraflulbyggnader. Del återstår dock fortfarande oulbyggda fallsträckor, som av kraftverksföretagen bedöms vara ekonomiskt utvinningsbara. Dessa finns redovisade i företagens ulbyggnadsplaner tUlsammans med ett antal tänkbara tillbyggnader i befintliga kraftstationer. De effektulbyggnader i Indalsälven som herr Lindberg tagit upp i sin interpellation och som också behandlas i en av de motioner som riksdagen har all la slällning till i dag bedöms emellerlid i nuvarande kostnadsläge vara långt mindre lönsamma än andra utbyggnadsalternativ med motsvarande effekt.

Vallendragen i del aktuella området är också av stort intresse för olika former av friluftsliv, eftersom de är relalivl lätt åtkomliga för stora delar av befolkningen. Flera av de ännu opåverkade källflödena och outbyggda älvsträckorna har vidare betecknats som intressanta från vetenskaplig och kulturhistorisk synpunkt.

Del är mol denna bakgrund som Kungl. Maj:l funnit del påkallat att tUlsätta en ulredning med uppdrag atl analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare vallenkraflsutbyggnader i främst Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven med biflöden. Utredningen, som skall bedrivas skyndsamt, skall studera dessa älvdalars värde från miljö- och nalurvårdssynpunkt - bl. a. med hänsyn Ull friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, landskapsbild och forskning - och söka bedöma hur intressena i dessa olika avseenden skulle påverkas av tänkta vallenkraflsutbyggnader. Sysselsättningseffekter på kort och lång sikt av tänkbara utbyggnader skall också belysas.

I regionalpolitiska sammanhang har vi från regeringens sida velat beakta de rent samhällsekonomiska problemen och därmed också problem som hänger samman med vikande sysselsättning i olika delar av landet. Huruvida regionalpolitiska synpunkter motiverar särskUda insatser från samhäUets sida för att få de av herr Lindberg föreslagna kraflutbygg-naderna i Indalsälven till stånd är det dock för dagen svårt att uttala sig om.

Jag räknar med att den pågående utredningen kommer all ge underlag

för ställningstaganden lUl vad som med hänsyn till skUda samhällsintressen är etl rimligt utnyttjande av vattendragen i södra Norrland och norra Svealand. Jag anser del därför inle motiverat atl i avvaktan på utredningen ta ytterligare initiativ. De av herr Lindberg framförda synpunkterna kommer givelvis alt finnas med vid den fortsatta behandlingen av frågan.

Herr lalman! Jag har därmed besvarat interpellationen. Låt mig göra en kommentar.

Som skäl för effektulbyggnader i vissa av kraftstationerna i Indalsälven har herr Lindberg bl. a. åberopat brislen på arbetstUlfäUen i regionen. Vallenkraftsulbyggnadernas betydelse i sysselsällningshän-seende får självfallet icke överdrivas. Men vi kan heller inte bortse ifrån all valtenkraftstillgångarna ofta är belägna i områden där det råder stark undersysselsätlning och där svårigheterna alt finna annan sys.selsällnings-skapande verksamhet är påfallande stora. Della var också skälet tUl all regeringen i propositionen om regional utveckling och hushållning med mark och vallen föreslog alt frågan om Kalixälvens utnyttjande skulle övervägas ytterligare innan statsmakterna log ställning till om älven borde bevaras i sin helhel eller om någon utbyggnad borde få komma till stånd. Riksdagen ville dock inte bifalla propositionen på denna punkt. Jag kan nämna att en utbyggnad av Mesloslinka och Parakka med Vetlasjärvis reglering skulle ha gett arbete åt i medeltal ca 640 man under åtta år. Då har jag ändå inte tagit hänsyn till den personal som behövs för tillsyn, underhåll och förnyelse av de färdiga kraftverken. Detta har omintetgjorts genom del beslut som fattades av riksdagens majoritet, av de tre borgeriiga partierna och kommunisterna.

Den restriktivitet som numera präglar vår syn på exploateringen av återstående vallenkraflstillgångar har vi kunnat ålägga oss i förvissningen all de tillkommande behoven av elenergi till övervägande del kommer all läckas med kärnkraft. Om vi nu skulle fatta beslut om alt stoppa kärnkraftsutbyggnaderna för obestämd lid hamnar vi oundvikligen i situationen, att vi inle längre har råd alt avstå från atl bygga ut vallenkraflstUlgängar i den utsträckning som vi nu har föresatt oss. Om riksdagen skulle besluta om ett totalslopp mot byggande av kärnkraftsanläggningar nu, så skulle detta beslut innebära atl ca 5 000 personer ställs utan sysselsättning, de som i dag är engagerade i utbyggnaden av våra kärnkraftverk.

Jag har nu, herr talman, försökt göra en genomgång av energiförsörj-ningsproblemel både på kort och längre sikt. Slutsatsen är såvitt jag kan se atl vi måste ta lill vara alla de möjligheter som erbjuds atl bredda underiagel för vår försörjning med konventionella bränslen, vi måste sträva efler en effektivare energianvändning. Men de resultat vi kan nå på dessa vägar är begränsade, och huvudlinjen i vår energipolitik måste alltjämt vara all satsa målmedvetet på kärnkraft. Det finns i dag inte någol alternativ som är jämförbart i fråga om uthållighet, ekonomi och miljöeffekter. Man kan inte heller räkna med alt någol sådant alternativ blir praktiskt tUlgängligt under den lid vi kan överblicka.

Denna slutsals gäller såvill jag kan se även om vi skulle vara beredda att underkasta oss mycket långtgående begränsningar i vår energiförbruk-

Nr87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

121

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag nu energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

122

ning, med alla de svårigheter som detta skulle medföra och som jag redan berört. Avstår vi från att bygga ut kärnkraften kommer vi - även vid konstant energiförbrukning - förr eller senare i en ohållbar situation. Oljan torde inom några årtionden komma atl vara för värdefuU för alt användas som bränsle.

Låt mig, herr lalman, mot denna bakgrund helt kort beröra frågan om etl "moratorium" för kärnkkraftsutbyggnaden. Talesmannen för utskoltsmajorilelen har redan utförligt behandlat reservationen, och jag skall begränsa mig lUl alt kommentera riskerna med plutonium och radioaktivt avfall. Om jag förstått reservanterna rätt är det framför aUl dessa risker som ligger bakom deras yrkanden, medan de accepterar alt själva driften av kärnkraftverken fyller aUa rimliga krav på säkerhet. Jag vill fråga reservanterna om denna tolkning är riktig; jag kan inte utläsa någonting annat ur reservationen.

Vid kärnklyvningsprocessen i en kärnreaklor övergår som tidigare nämnts en del av uranet till plutonium. Huvuddelen av plutoniet klyvs i reaktorn och bidrar till energiproduktionen. När det utbrända bränslet tas ut från reaktorn finns emellerlid fortfarande en del värdefullt uran och plutonium kvar. Detta las till vara i särskilda s. k. upparbelnings-anläggningar. Vi har inga sådana anläggningar ännu, och vi skickar därför vårt använda bränsle tUl utlandet. Uranet och plutoniet kan sedan föras tUlbaka till reaktorerna för utvinning av ytterligare energi. Troligen kommer plutoniet i framtiden alt få sin största användning i de s. k. snabba bridreaklorerna, som har en överiägsen bränsleekonomi i förhållande till dagens reaklortyper. Del är alltså kärnreaklorns förmåga atl producera plutonium som gör att kärnkraften kan ses som en relativt långsiktig lösning av världens energiförsörjningsproblem, men naturligtvis med alla de riskmoment som finns.

Tyvärr kan plutonium också, som vi vet, användas till militära ändamål. Sverige har tillsammans med ett stort antal andra länder förbundit sig all inte utveckla kärnvapen. Vårt land har dessutom ställt samtliga sina kärnreaklorer under internationell kontroll, som sker genom inspektörer från det internationella alomenergiorganel i Wien. Genom denna kontroll och genom våra egna säkerhelsmyndigheters försorg har vi garantier för alt vi alllid har en fullständig kännedom om vårt innehav av plutonium. Ell stort antal länder har tagit på sig motsvarande förpliktelser. Man är nu slarkl medveten om alt en ytterst noggrann kontroll av plutonium utgör en föralsällning för kärnkraftens framtid. Jag anser all vi bäst främjar våra egna säkerhelsintressen genom atl stödja arbetet med all upprätta del internationella kontrollsystemet.

Vid upparbelningen las, förutom uran och plutonium, även de högakliva klyvningsprodukterna till vara. De måste därefter förvaras under lång tid och under betryggande kontroll. Som jag sade och som har framhållits tidigare sker detta för närvarande i regel i anslutning till upparbetningsanläggningen. Med tanke på alt del är osäkert hur länge denna möjlighet Ull förvaring utomlands slår lill förfogande för oss och atl vi kanske i en framlid måste ta tillbaka det högakliva avfallet har nyligen lUlsalls en parlamentarisk utredning. Utredningen skall behandla alla de frågor som hänger samman med hantering och förvaring av

högaktivl avfall. Del är viktigt att lämpliga metoder och regler tas fram för hur förvaringen av avfallet skall ske för alt man skall nå del ur säkerhetssynpunkt och ekonomisk synpunkt lämpligaste förfaringssättet. Delta kan enligt min mening bäst ske i internationell samverkan.

Liksom när det gäUer pluloniumfrågan anser jag alltså att man inle kan finna de bästa lösningarna pä avfallsfrågan genom ensidiga åtgärder från vår sida. Problemen är världsomfattande, och vi kan inle öka vår säkerhet genom att avstå från atl bygga ul kärnkraft. 1 stäUel bör vi aktivt stödja arbetet på internationeUa regler och internationell kontroll. Detta är också sedan lång tid tiUbaka svenska regeringens Unje och den hnje som jag funnit att riksdagens majoritet ger sitt stöd ål.

Låt mig, herr lalman, sammanfalla så här: En hög energiförbrukning är en oundviklig följd av vår produktionsinriktning, vårt klimat och våra levnadsvanor. Om vi vill tillgodose kraven på att vi skall behålla vår stäUning som avancerat industrUand och att vi skaU förbättra vår yttre och inre miljö - krav som många människor i vårt land upplever som väsentliga - måste vi räkna med alt efterfrågan på energi stiger ytterligare. Det är här inle fråga om energiproducenlernas önskedrömmar, utan om högst påtagliga realiteter, som vi måste la hänsyn lill vid samhällsplaneringen. Underlåter vi atl bygga ut vår produktionsapparat ulan atl dra konsekvenserna därav, nämUgen konsumlionsbe-gränsningar, hamnar vi snabbi i en myckel besvärhg situation. Jag vill särskilt framhålla alt de energipoliliska besluten inle får fattas under intryck av tillfälliga opinioner. Kraven på långsiktig planering är just på energiförsörjningens område oavvisliga, eftersom det gäller stora investeringar med lång mognadstid.

Reservantema i utskottet har föreslagit ett moratorium för kärnkraflsutbyggnaden. Har det dä hänt någol som föranleder en ny syn på kärnkraftens säkerhet? Regeringen och ulskotlels majoritet synes vara ense om att så inte är fallet, men kravet på en noggrann uppföljning av säkerhetsproblemet står fast. Den föreslagna väntetiden enligt moralorie-modellen skulle inte ge oss ökad handlingsfrihet ulan tvärtom skapa risker för framlida störningar och därmed även för oöverlagda beslut. Förslaget ger heller ingen anvisning om vilka andra vägar än att bygga ut kärnkraft som står lill buds för atl vi skall kunna tillgodose vårt framtida energibehov. Det gäller inle bara, som reservanterna tycks tro, alt säga ja eller nej till kärnkraften. Vad vi har alt göra är i stället en avvägning mellan olika alternativa handlingslinjer, i klart medvetande om vUka föhder vårt val får på kort och lång sikt.

Det kan inte hjälpas, herr Regnéll, att denna avvägning är svår och måste innebära en kompromiss mellan motstående samhällsintressen. Som riksdagsmän har vi tagit på oss ansvaret och skyldigheten atl la ställning. Men de människor som sysslar med de här problemen — i vetenskap, i forskning, i den praktiska handläggningen av säkerhetsbestämmelser och regler — är ju ändock tillgängliga för alt ge oss de råd, de uppgifter, de upplysningar som skall kunna bilda underiag för vår bedömning och vårt slutgUliga stäUningstagande. Vi kan i vissa situationer ha behov av mera upplysning, mera kunskap, mera material. Då kan vi göra som utskottet nu föreslagit: vi avvaktar något att lägga fast en

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag UU energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

123

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

prognos för en längre lid - den som syftar på 1980-lalel och fortsättningen - vilket vi från regeringens sida också säger är riktigt. Men ingen har begärl all vi nu skaU bryta det utbyggnadsprogram som vi har bestämt oss för — jag kanske inte bör säga "ingen", utan jag skall säga alt majoriteten i utskottet liksom regeringen inle har funnit anledning alt nu begära riksdagens beslut om ett sådant stopp.

Jag anser det emellerlid nödvändigt all vi kan föra en seriös debatt om de här lingen. Jag är därför mycket glad för all man från utskottets sida StäUer sig beredd tUl en sådan diskussion när vi fått det ytterligare materialunderlag om vilket vi har talat. Jag delar alltså denna uppfattning, och jag anser del också angeläget alt riksdagen tar en mera aktiv del i de viktiga energipolitiska avgöranden som vi står inför under de närmaste åren.

Det pågår, som framhållits, en rad utredningar. Flera av dem berör mycket nära de frågor som vi debatterar — närförläggningsutredningen, energiprognosulredningen, utredningen om aktivt avfall. Ett par av dessa har parlamentariskt inslag. Ledamöter av riksdagen kan alltså mera direkt följa själva utredningsarbetet och påverka det. Även mihökostnadsutred-ningen bör nämnas. Den studerar bl. a. sambandet mellan mihöpåverkan och energiproduktion. Energiprognosulredningen kommer i sommar alt presenlera en första rapport, som kommer all ge oss ett bättre underlag för att bedöma de alternativ som slår lill buds beträffande den framlida utvecklingen på energiområdet. Del är självfallet atl aUl della malerial kommer all presenteras för riksdagen. Jag kommer atl verka för alt även annal malerial tas fram, så alt riksdagen får ett så aUsidigt underlag som möjligt för sina kommande beslut.

Herr lalman! Jag har med delta velat ge en ganska delaherad bUd av problemen kring energiförsörjningen och av hur vi från regeringens sida ser på den frågan med beaktande av allvaret i problemet, inte minst med hänsyn lill kärnkraftens utbyggnad och de närhetsproblem som vi slår inför. Men jag vill sluta med atl än en gång framhålla: Inget har, som vi kan se, inträffat som förändrar vårt ställningstagande från tidigare, alt vi kan fortsätta utbyggnaden av de beslutade kärnreaklorerna.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

124

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret på min interpellation. Låt mig dock erkänna atl jag hade hoppats att det skulle ha varit något positivare.

Industriministern hänvisar i svaret lill den ulredning som är tillsatt för att analysera förutsältningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnader av vattenkraften i främst Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven med biflöden. Med det menar statsrådet att de aktuella utbyggnader som jag har berört kommer med i prövningen. Vattendragen i del aktuella området, menar industriministern, är av stort intresse för olika former av friluftsliv eftersom de är lätt åtkomliga för en stor del av befolkningen.

Jag vill inte bestrida det påslåendet. Låt mig dock erinra om atl den aktualiserade frågan gäller utbyggnad av fem redan befintliga kraftverk inom etl redan reglerat område. En utbyggnad enligt tidigare diskuterade planer skulle knappast på något sätt påverka vare sig friluftslivet eller miljön. Problemel med de redan befintliga verken är att deras kapacitet inle medger möjligheten all tillvarata del vallenflöde som redan finns, alltså medelvallenföringen, ulan man får släppa en hel del spillvallen förbi sig. De äldsta kraftverken, Krångede och Gammelänge, utgör bl. a. betydande flaskhalsar i sammanhanget. En utbyggnad av i interpellationen nämnda kraftverk skulle i mycket obetydlig grad påverka dämnings-nivån och sannolikt kunna inrymmas i de valtendomar som redan finns. 1 stort sett skulle det endast innebära en snabbare vatlengenomströmning, och det kan knappast påverka vare sig friluftlivel eller miljöintressena.

I de överläggningar som skett mellan kommunens representanter och de olika ägarintressenterna för kraftverken har framgått alt del har gjorts utredningar om utbyggnader. Del har i de sammanhangen också hävdats att utbyggnaderna är ekonomiskt försvarbara. Del har också framgått av pressuttalanden, som gjorts i dessa sammanhang. Jag vågar därför hävda all intresse finns för en utbyggnad, dock inte från tidsmässigt uppgjorda planer.

Det är också av intresse att notera vad som framgår av ett brevsvar lill kommunen från industridepartementet i en tidigare skriftväxling i detta ärende. Departementet skriver all statens vatlenfallsverk i ett remissvar över den av kommunen gjorda framställningen säger det vara påkallat alt de privata kraftverken bygger ut för att åstadkomma ell bättre effektivilelsulnyltjande.

Vad som komplicerar den här frågan är de olika ägarinlressena, där statens vatlenfallsverk har del klart minsta egeninlressel för en utbyggnad på grund av att dess anläggning ligger längst ner och har större kapacitet än de övriga. Men så mycket har framgått av de överläggningar som skett att intresse finns för en utbyggnad men all det varierar mellan de olika ägargrupperna. Del försvårar naturligtvis samordningen. Det är av den anledningen som jag tycker all del vore naturligt att industridepartementet tog initiativ till alt gemensamma överläggningar kom till stånd mellan parterna och all man försökte stimulera fram en utbyggnad så snart som möjligt. Jag kan inte finna några som helst skäl för att behöva avvakta resultatet av den ulredning som nu pågår.

Att det skulle råda någon som helsl tvekan om atl det ur regionalpolitiska synpunkter skulle vara motiverat med en utbyggnad vill jag på det bestämdaste bestrida.

Del kommunblock som berörs är som så många andra glesbygdskommuner en avfolkningsbygd där utflyttningen skett i snabb takt. Låt mig bara nämna etl enda exempel på befolkningsutvecklingen. 1968 hade vi 9 744 invånare, och 1973 hade det skett en minskning till 8 517, alltså en minskning med 1 227 invånare. Del är en direkt forlsällning på den befolkningsminskning som skett under hela 1960-talet, Huvudnäringarna inom regionen är skogs- och jordbruk saml kraftverken. Rationaliseringen och sysselsättningsutvecklingen inom dessa näringsgrenar är känd. Jag behöver därför inte argumentera vidare.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

125

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

En begynnande industriutveckling har de senaste åren skett inom kommunblocket med - låt mig understryka det ~ betydande statliga insatser. Beredskapsarbeten har varit av stort värde för bygden och kommer även fortsättningsvis att kräva betydande insatser. En utbyggnad av nämnda kraftverk skulle ha betydande sysselsättningseffekt och ge oss ett värdefullt andrum i strukturomvandlingen. Jag skulle därför vara tacksam om industriministern ville ompröva sitt ställningstagande.

Del skulle också vara av stort värde om statsrådet kunde studera situationen på ort och ställe. Jag kan meddela att en inbjudan från kommunen övervägs. Låt mig därför, herr talman, redan nu rikta en preliminär inbjudan lill industriministern. Statsrådet skulle vid etl besök kunna konstatera alt en utbyggnad inte kommer alt kollidera med nalur-och miljövårdsinlressena. Statsrådet skulle dessutom få se en myckel naturskön bygd som kan tävla med vilken annan bygd som helsl i det här landet, trots de gjorda kraftverksutbyggnaderna.

I detta anförande instämde herrar Henrikson (s), Tobé (fp) och Stjernström (c).

126

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! I statsverksproposilionen ställer sig regeringen bakom CDL:s utbyggnadsprogram när del gäller kärnkraften i vårt land. Vi har för närvarande ett aggregat som har tillstånd atl vara i drift, nämligen i Oskarhamn. År 1980 räknar man med all 11 kärnkraftverk skall vara i gång och år 1990 24. Detta innebär att Sverige för närvarande har det mest ambitiösa kärnkraftsprogrammet i världen. År 1985 beräknas hälften av vår elström komma från kärnkraften. Industriministern har nyss åter slagit fast detta program.

Alla experter har från början varit medvetna om riskerna med alt producera radioaktivitet, som alltid sker vid atomklyvning. Herr Regnéll menade atl del fanns myckel stora olikheter när del gäller experternas uppfattningar i olika frågor, men här råder ingen som helst tvekan; man är helt överens om att radioaktiviteten är mycket farlig. Det har också lagts ner etl oerhört noggrant och skickligt arbete pä att skydda människor och miljö från radioakliva utsläpp. Men den avgörande frågan är inte hur myckel man ansträngt sig utan om det är möjligt att åstadkomma ell tillräckligt säkert skydd.

En lältvaltenreaklor kan inle explodera, därom är all expertis enig. Men för varje kilowatt-timme elström den producerar bildas tillräckligt mycket radioaktivitet för att döda en människa. All denna radioaktivitet måste hållas avskärmad från alll liv. En del avklingar efler mycket kort tid, medan andra ämnen som bildas, t. ex. transuranerna, behåller sin radioaktivitet i hundratusentals år. Del råder inga delade meningar om detta. Alla experter är eniga om den saken.

Det som skUjer dessa gifter från alla andra är atl man inte känner någon metod alt oskadliggöra dem. Det enda man kan göra är att stänga in dem, hålla dem avskärmade från varje kontakt med biosfären, med vattnet och med luften. Del finns en viss naturlig radioaktivitet omkring oss, men så fort denna ökar, skadas allt levande som kommer i kontakt

med radioaktiviteten. Del är cellerna som förstörs, och detta leder lill mer cancer och till försämringar i arvsmassan, vilket ibland kan visa sig först efler flera generationer.

Under normal drift hålls del radioaktiva utsläppet under noggrann kontroll. Oskarshamnsverket t. ex. uppges ha haft mycket fina värden under den tid del fungerat. Men som med alla maskiner kan del också bli fel på kärnreaklorer. Del bhr del också ofta, tycks det, men ännu har ingen stor olycka skett i samband med sådana s. k. haverier. Del blir helt enkelt ett driftstopp, som kan vara svårt nog att komma tiU rätta med, därför atl det man skall reparera är infekterat av radioaktivitet.

Industriministern frågade om vi reservanter är helt lugna när del gäller den normala driften av kärnkraftverk. Vi kan inle vara säkra, vi har inte tillräcklig information för det. Senast i går fick jag en upplysning från en ansvarig tekniker all man ännu inle prövat nödkylningssystemel tillräckligt. Kärnklyvningen åstadkommer ju en oerhörd hetta. Det är denna man lar till vara för att värma upp gaser, som sedan driver turbiner och därigenom alstrar elektricitet. 1 de reaktorer vi har används vanligt vallen som kylmedel. Om del skulle bli ett brott på alla kylvatlenledningar på en gång — del är inte särskilt sannolikt men inle heller helt omöjligt -överhettas materialet och säkerhetsinslulningen kan smälla och radioaktiviteten komma ut.

Del finns också andra risker, t. ex. sabotage. Vad skulle hända om ell kärnkraftverk träffades av en bomb? Vi får en myckel sårbar värld, om kärnkraftverken blir talrika. Hotet att spränga en reaktor skulle kunna bli ett fruktansvärt påtryckningsmedel.

Men den allvarligaste risken ligger ändå i de mängder höggradigt radioaktivt avfall som bildas. Industriministern sade också atl detta aren ny insikt som kommit under de senaste åren och som vi tidigare inte vetat om.

När ett bränsleelement är utbränt tas del ur reaktorn med en robot. Del är oerhört hett och förvaras några månader på verket under kylning tills det svalnat och de mer kortlivade fissionsproduklerna avklingat. Därefter skall del med bil och båt transporteras till en s. k. uppbarbel-ningsanläggning. För närvarande skickar vi vårt högakliva avfall till England, något som fält industriministern och företrädare för kraftproducenternas organisation CDL alt säga alt det inte är ett aktuellt problem för oss, ty vi skickar det utomlands. Jag tycker att del är ett skrämmande sätt att resonera. Det är inte troligt alt vi i längden får någon utomlands som vill ta emot vårt avfall. Den insikten har vi börjat komma lill under den senaste tiden. Därför har nu industriminstern tillsatt en ulredning, som skall förbereda en upparbetningsanläggning i Sverige. Sannäs i Bohuslän har nämnts som en lämplig lokalisering. Vad kommer människorna där atl säga om det? Kommer de att gå med på det?

Vid upparbelningen skiljer man ut det mesta av uranet och transuranerna, som kan användas igen, från övriga fissionsprodukter. Dessa beslår bl. a. av strontium 90 och cesium 137 i hel lösning, som för närvarande förvaras i metalllankar, som vittrar sönder efler några år, och då måste innehållet tappas över i nya tankar - hela tiden med tekniskt komplicerade metoder. Enligt direktör Svenke vid Svensk kärnbränsleför-

Nr87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

127

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energi-försörjning, m. m.

128

sörjning AB måste man för närvarande räkna med alt hälla detta avfall under uppsikt i 1 000 år. Delta under föralsällning att man lyckats ta bort alla transuraner, t. ex. plutonium 239.

Det är alltså, herr Regnéll, en enhällig expertis som säger att man måste hålla detta avfall under uppsikt, såvitt man nu vet; det finns inga delade meningar om delta. Enligt min uppfattning är det ett brott ulan like i mänsklighetens historia atl sätta i gång en sådan här produktion av gifter, som man icke vel om det går att ta hand om. Vi kan inte säga någonting om kommande generationers möjligheter att vakta och förvara della avfall. Har vi en gång producerat del, så finns det där atl las hand om, antingen man kan eller inte.

Det plutonium man lyckats utvinna är möjligt att använda i atombomber. Det ligger naturligtvis en allvarlig fara i atl della ämne blir alll vanligare på jorden. Man har pekat på risken atl del kan stjälas och göra alla kärnvapenspridningsavtal meningslösa. SIPRI, det internationella fredsforskningsinslitulet, kommer att la upp den frågan vid en konferens i Tallberg i Dalarna i sommar.

Del internationella samarbetet om kontroll av plutonium, som industriministern nämnde, är naturligtvis en nödvändig sak redan för del plutonium som finns nu och som för närvarande produceras på jorden. Jag får innerligt hoppas all man lyckas lösa den frågan bättre än vad man nu löser t. ex. frågan om atl vakta heroinet. Vi är alla överens om att det bör kontrolleras, men ändå vel vi all del försiggår en illegal handel med heroin.

Plutonium kan också användas för ny kraftproduktion, särskUl i den s, k. bridreaktorn, den typ av reaktorer som bl. a. direktör Bo Ahler vid AB Atomenergi räknar med snart måste ersätta våra uranslösande lältvallenreaktorer. Men bridern är farligare än vår nuvarande reaktor, den kan explodera - del är också alla experter ense om. Bridreaktorn alstrar dessutom mer plutonium än den gör av med. Avfallsproblemel blir på så sätt helt djävulusiskl.

För alt vi skall få en uppfattning om hur giftigt plutonium är vill jag nämna alt Sven Löfveberg vid statens strälskyddsinslitut i pressen erinrat om två händelser för några år sedan. På den amerikanska kontinenten hade 100 gram plutonium spritts ul genom en olyckshändelse. Man lade ned 50 miljoner kronor på atl skrapa upp varje mikrogram; så farligt ansågs del vara. Det var 100 gram plutonium. När en vädersatellit förolyckades för några år sedan kom 95 gram plutonium löst i stratosfären. Flera år därefter kunde man registrera en ökad radioaktivitet på jorden. Om världens kärnkraflulbyggnadsprogram fullföljs, kommer vi alt producera flera lon plutonium om året.

Då kan man fråga sig varför inte dessa alarmerande fakta blivit mer debatterade i Sverige förrän nu. Sedan 1969 har debatten pågått i bl. a. USA. Alla fakta har funnits tillgängliga också i vårt land, men det är som om vi inte kunnat ta in dem. De är för stora och för svåra atl riktigt begripa. Själv fann jag genom riksdagsbibliotekets anvisning OECD:s rapport om det radioaktiva avfallsproblemel i västra Europa, Många grupper och många individer har år ul och år in försökt väcka oss. Bl. a. har arbetsgruppen mot atomskador, AMA, och Sveriges Ralph Nåder,

Björn GUlberg, lagt ned myckel arbete på detta. Ofta har de fåll höra att de överdriver och att det "gått hysteri" i debatten. Nu borde del slå klart för alla att del finns situationer där upprördhet är den enda riktiga reaktionen och där del är etl skrämmande tecken på bristande inlevelse om man förhåller sig passiv.

Det borde i dag egentligen vara en glädjedag för alla dem som kämpat missförstådda och misstänkliggjorda i många år, att vi nu äntligen håller på atl komma lill besinning. Del borde också vara en glädjedag för dem som med förfäran sett alt Sveriges högsta demokratiska beslutande instans, riksdagen, varit fullt sysselsatt med detaljer och lämnat många av de stora, livsavgörande frågorna lill ulomparlamenlariska grupper.

Näringsutskottel föreslår nämligen i belänkande nr 49 atl riksdagen skall bestämma att inga "beslut all bygga ut kärnkraften ytterligare bör fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, mnefaltande bl. a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser, har förelagts riksdagen". Jag kan inle se annat än att detta slår i skarp kontrast Ull regeringens förslag. 1 stalsverkspropositionen bU. 15 säger departementschefen på s. 89: "En omfattande utbyggnad av kärnkraften genomförs f. n. i Sverige." På s. 50 konstateras: "Den statliga energipolitiken inriktas i hög grad på atl främja införandet av kärnkraften." Och

vidare "----- kärnenergi----- bedöms ha väsentliga fördelar i fråga om

såväl försörjningstrygghet som miljöpåverkan".

Näringsutskottets förslag alt inte fatta några ylterhgare beslut om utbyggnad innebär alltså ell steg åt räll håll. Men efter industriministerns uttalande nyss, alt detta strängt taget inte skiljer sig från regeringens ulbyggnadsprogram, blir man myckel tveksam. Därför är jag glad över att vi i dag har en reservation vid del här betänkandet. Vi är tre reservanter som anser all man borde ha tagil ytterligare ett steg. Det verkar också motsägelsefullt alt bestämma att man inte får besluta om ny utbyggnad och samlidigl ge klarsignal för byggandet av ell nytl kärnkraflaggregat, nämligen Ringhals 4, som valtenfallsverket begär.

I reservationen 8 föreslår vi atl riksdagen fattar beslut om ell uppskov (moratorium) för kärnkraften på i första hand ett år. Delta innebär naturligtvis inte något slags uppskov med prognosbehandlingen, som jag tyckte att industriministern sade här. Självfallet skall man fortsätta alt göra prognoser och se hur myckel energi vi behöver. Vad vi föreslår är alltså atl man inle får lämna någol nytt tillstånd all sätta i drift ett nytt kärnkraftverk. Man får inle heller lämna någol nytt tillstånd att börja bygga ell nytl kärnkraftverk under del här året som lagen i första hand gäller.

Arbetet på del verk som man nu är i gång med och för vilket bygglillslånd redan beviljats, menar vi får fortsätta - just därför atl de 5 000 människor som enligt vad industriministern anförde nu är sysselsatta med delta, inle skall bli arbetslösa. Själva byggandet skapar inga radioaktiva avfall, och vi tycker del är lämpligt atl människor får fortsätta med sitt arbete här eftersom vi inte vel hur vi skall ha del i framtiden.

Vi måste alltså noggrant pröva alla forskningsresultat rörande säkerheten innan vi kan säga om det här moraloriel måste födängas eller inte.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1973. Nr 84-87

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

130

Följdriktigt får inte heller Ringhals 4 påbörjas så länge moralorielagen gäller. Delta innebär atl 37 miljoner kronor tas bort från Vattenfalls anslag under budgetåret 1973/74. Det föreslår vi i reservationen 9.

Om riksdagen beslutar enligt reservationerna 8 och 9 blir innebörden av riksdagens beslut fullt klar och entydig - uppehåll under ett år med idrifttagande och ny igångsättning. Del borde vara en fördel för alla parter, inte minst för dem som planerar och bygger kraftverksslalioner, all verkligen veta vad riksdagen har beslutat.

Ett års uppskov med byggande och idrifttagande måste vara klokt i del läge som vi nu befinner oss. Det måste lämnas lid för en omfattande offentlig debatt i den här frågan, innan vi sätter i gång och producerar plutonium i stor skala. Del är en fråga som i hög grad rör alla människor och där folk måste få tillfälle atl säga sin mening. Om de flesla människor i vårt land väljer en långsammare ökning av energikonsumtionen framför att la de risker som kärnkraften innebär, har jag svårt atl förstå varför vi inte skulle få välja detta i en demokrati.

Energiprognosulredningen kommer ju, som framhållits flera gånger i denna debatt, alt ge underlag för en mera djupgående diskussion om energibehovet. Redan den I juli lägger den fram sin första delrapport, och då får vi ett bättre underlag för diskussionen om hur myckel energi vi behöver. Jag är inte säker på att just de besparingsmeloder som industriministern nyss nämnde är de bästa eller de enda länkbara.

Man brukar kräva av oss som inte vill gå med på miljöförstörande kraftbyggen att vi skall kunna tala om hur man då skall få mer energi, precis som om energiöknmgen var en oundviklig självklarhet. Olika länder använder olika mycket energi per invånare. Det är inte säkert all levnadsstandarden behöver vara lägre i de länder som använder någol mindre än vi. Del beror på hur man räknar, hur man värderar och hur man lägger upp sina produktionsmetoder. Vad som skulle inträffa om den nuvarande ökningen av efterfrågan på energi inte kunde tillgodoses är att vi fick en ny och helt annan sorls strukturrationalisering i vårt näringsliv. Är det något att vara så rädd för?

Den strukturrationalisering som vi ägnar oss åt jusl nu och som skapar så stor energiefterfrågan innebär ju inte bara fördelar. Människor måste flytta från bygder de vill bo kvar i, stressen och monotonin ökar liksom arbetslösheten, även om produkterna blir fler. Den offentliga sektorn skall öka, bl. a. genom vårdpersonalen som har hand om dem som inle orkar följa med i utvecklingen. Del är de framtidsutsikter som bl. a. långtidsutredningen anser vara goda. Jag har inte samma uppfattning.

Kärnkraftmolslåndarna brukar anklagas för atl överdriva och för hysteri. Är inte hysteri snarare att man handlar ulan alt vara på del klara med vad man gör och varför? Är det inte så alt de som hävdar att vi till varje pris måste ha alltmer energi visar prov på en överdriven rädsla för förändringar, en egendomlig låslhet till en utvecklingstrend, fastän den är olycklig? Bara för alt slippa ändra invanda mönster och levnadsvanor håller man krampaktigt fast vid metoder som dock har så många nackdelar.

Vi behöver en ny sorts strukturrationalisering. Ratio betyder förnuft. Borde vi inte sätta in all vår uppfinningsrikedom på all ändra våra

strukturer i näringsliv och samhälle så alt de blir förnuftiga, dvs. rätta oss efter naturens ramar, inklusive begränsade energilillgångar? Vi saknar nu en helhetssyn och försöker komma lill rätta med problemen genom atl plåstra än här och än där. Ibland stiftar vi lagar som t. o. m. motverkar sitt syfte, som t. ex. renhållningslagen. Och ibland skapar våra lösningsförsök nya problem som kräver nya åtgärder som i sin lur skapar byråkrati och så invecklade bestämmelser att människor inle får någol grepp över sin situation.

Centern föreslår i partimolionen 1464 atl vi tar itu med arbelel all hushålla med naturresurserna och all vi gördel utifrån denna helhetssyn på människans plats i naturens sammanhang. Det är den helhetssynen som nu saknas i pågående utredningar.

Det är verkligen inte fråga om all skapa ett stillastående, tråkigt och Irögfiylande samhälle. Tvärtom behövs allas arbetsinsats för atl komma lill rätta med de stora problem som felaktiga system skapat på jorden. Jag tror all vi skulle uppleva del som en befrielse.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till reservationen 1 om en resurspolitisk ulredning och till reservationerna 8 och 9 som gäller lag om uppskov etl år med atomkraftulbyggnaden.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har två papper med mig upp här i talarstolen. Det första är protokollet över vad jag sade för två timmar sedan, och del tog jag med mig för atl dokumentera all fru Hambraeus felciterade mig när hon - förbluffande nog - nyss sade, all jag hade påstått att experter har olika uppfattningar om huruvida radioaktivitet är farlig. Ånej, fru Hambraeus, sådan dumhet skulle jag väl ändå inle dyvla på experterna, och del har jag inle gjort heller. Enligt protokollet sade jag atl experterna "har olika uppfattning i den svåra frågan om kärnkraftverken, lika väl som i många andra väsentliga frågor".

Jag tog också med mig upp i talarstolen nr 3 av den nya tidskriften Ekonomisk Debatt, där man bl. a. refererar en diskussion den 20 mars i Nationalekonomiska föreningen. Där finner jag en professor, nämligen IVA-chefen Gunnar Hambraeus, som redovisar en helt annan uppfattning än professor Alfvén har gjort i olika sammanhang. Jag hinner väl läsa upp också vad professor Hambrasus sade i denna diskussion.

"Det normala utsläppet av radioaktivitet från kärnenergianläggningar är utomordentligt litet redan nu och kan lill måttliga kostnader reduceras ytterligare till önskad nivå, så inle heller delta bör bereda några bekymmer. Jag tror också all avfaUshanleringen från de stora kärnkraftverken är ett problem som vi har gott om tid att lösa, och vi kommer atl kunna lösa det tekniskt. Jag menar att kalaslrofriskerna från stora kärnkraftverk redan i dag är väsentligt lägre än de katastrofrisker vi accepterar vid andra anläggningar av teknisk art, och de kan till rimlig kostnad reduceras ytterligare."

Delta var alltså ell ordagrant citat av vad IVA-chefen sade, och del tycker jag ger underlag för vad jag enhgt protokollet formulerade som så, att experter har olika uppfattningar vid bedömningen av de risker som hänger samman med kärnkraftverken. Jag förslår faktiskt inte riktigt

131

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

132

varför fru Hambraeus attackerade mig på den punkten, speciellt inte som jag i ulskotlel redovisat all jag i många sammanhang delar den syn hon har.

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag håller med herr Regnéll om att experterna har olika uppfattningar, däremot inte om att de har det om fakta. Experter är alltid — då de är sakkunniga - eniga om del som är fakta, och det finns åtskUliga fakta i det här målet. Däremot drar vi olika slutsatser av dessa fakta.

Del räcker, tycker jag, med de fakta som har kommit fram här för atl vi skall anlägga synpunkter och dra våra slutsatser. Vi skall inte låta experternas slutsatser bli mer vägledande för oss än våra egna. Vi skall ta reda på deras fakta och sedan dra våra slutsatser — det var så jag menade. Min mening var inte all gå ut hårt mol herr Regnéll på annat sätt.

Herr HAGLUND (s):

Herr lalman! Jag vill först i mitt korta anförande — som kan bli ännu kortare sedan jag har lyssnat på statsrådet Rune Johansson — instämma direkt i vad utskottets ordförande sade om de miljögrupper som agerar i olika sammanhang och deras ställningstaganden. Han lalade om Ritsem. För egen del vill jag nämna Vindelälven och, när det gäller mitt eget hemlän, Ljusnan.

Jag vill säga på en gång all under diskussionen i ulskotlel har jag varit litet tveksam inför utskottsskrivningen. Jag är fortfarande tveksam också inför den skrivning som jag har gått med på och vill betona atl det utskottsbetänkande vi har är resultatet av en kompromiss med de nackdelar och - hoppas jag - fördelar som det ändå skall vara med en kompromiss.

Vad har dä min tveksamhet inför utskottskompromissen berott pä? Den har främst haft två orsaker. Det är först situationen och utvecklingen inom energisektorn — 7—8-procenlig konsumtionsökning och stigande priser på olja, motstånd mol användande av andra, inhemska energikällor. Realismen i detta med stigande priser på olja kan man läsa om i dagens tidningar. Vi ser hur arabländerna nu agerar i förhandlingar som förs om utvinning av olja.

Den andra orsaken till tveksamhet är frågan vid vilken tidpunkt, kanske vilket år, vi får en riksdagssammansällning som kan enas om etl godtagbart beslutsunderlag för fastläggande av långtidsplanering för exempelvis kärnkraftutbyggnaden.

Jag skall också citera IVA-chefen, eftersom jag tydligen inte är ensam om atl vara bekymrad över bl. a. energiutvecklingen. Han har nämligen varit hos Stockholms byggmästareförening och talat om vår energiförsörjning på längre sikt. Rubriken över den artikel där man redogjorde för hans framstäUning var: "Oljepriserna kan stiga 120 proc. Bättre värmeisolering brådskar." Han var ju hos byggmästare och diskuterade självfallet byggnads- och bostadskostnader. I sill resonemang slog han fast all vad vi bör göra är att så snabbt som möjligt tänka igenom hur vi skall få ell effektivt utnyttjande av vår energiproduktion, för det brådskar.

All del är viktigt att slå fast all inget av det vi tidigare beslutat skall Nr 87 stoppas är också, som jag uppfattat, vad slordelen av utskottets Tisdagen den ledamöler avsett med betänkandet och kompromissen. Man blir emeller- te ■ iqt-)

tid förvånad över uttalanden och rubriksällningar som har förekommit, ---------

t. ex.: "NU stoppar kärnkraftutbyggnaden." Under utskottsdebatlen AnslagtiUenergi-uttalades vid flera tillfällen all del icke var fråga om något stopp för Jorsorjmng, m. m. utbyggnad — endast ell uppehåll och nytt riksdagsbeslut vid en lidpunkt då "nytt allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser, har förelagts riksdagen".

Jag har också haft andra bekymmer inför kompromissen. När kan vi, som sagt, enas här i riksdagen om att vi fått ett tillräckligt beslutsunderlag beträffande den här i ordets rätta bemärkelse brännbara och av känslor infekterade frågan? Känsla, ansvar och allvarligt intresse för miljö och framtid utgår jag ifrån atl alla kammarens ledamöter har. Men känslor, inlressen och ideologisk inriktning måste ju med jämna mellanrum resultera i väl genomtänkta beslut. Och som bekant är mellanrummen inle långa i vår nuvarande riksdag, särskilt under vårsessionerna, när det gäller atl få vänta med beslut.

Nu om någonsin behöver vi beslutsunderlag, och hur skall vi få detta? Kan vi t. ex. bedöma säkerhetsriskerna beträffande plutonium och avfallsbränslets förvaring och transport, kan vi prognostisera utvecklingen i fråga om oljans pris och mängd, kommande nya kraftkällor som nalurgas osv.? Jag känner mig icke kapabel alt avgöra della. En del lyckliga förtroendevalda tycks dock ha blivit begåvade med mera av tvärsäkerhet, och vi skall kanske i en demokrati vara tacksamma även för dessa tillgångar. För egen del har jag försökt lotsa mig fram mellan de olika experterna och grupperna för alt till sisl finna något av den möjliga inriktningen, fast del skall erkännas att det ibland kan vara svårt all tygla blåsten och de olika vindarna, som nu i fråga om riskerna med kärnkraftverken och avfallet. Del pendlar mellan den nattsvartasle pessimism och optimism. Del sägs att man forskar oändligt, har gjort mer för säkerheten än på något annat område, osv. När jag för personlig del med tveksamhet gått pä kompromissen är det därför att jag med dämpad optimism bekänner mig lill dem som tror på experterna och - ännu viktigare - tror all vi måste la ställning till fastläggande av långsikliga utvecklingsplaner på energiområdet med sedvanUgt industriellt, ekonomiskt och mihömässigt risktagande. Vid vilka tillfällen har vi exempelvis under de olika induslriepokerna haft 100-procenlig täckning för alla konsekvenser av en kommande utveckling?

Sedan har mitt resonemang också gällt alll som pågår på området och
den princip som vi ofta tillämpar i riksdagen i sådana här sammanhang.
Ett flertal utredningar arbetar ju — jag behöver inle räkna upp dem alla
ulan kan korta av mitt inlägg, eftersom statsrådet i slutet av sitt
anförande redovisade alll som pågår. Låt mig bara nämna energikom
mittén, energiprognosulredningen och statens industriverk, som jag
hoppas kommer alt inrättas den 1 juli i år. Efter många diskussioner i
näringsutskottel har också en parlamentariskt sammansatt nämnd inrät
tats. Den skall göra en utvärdering och följa utvecklingen samt anlägga
synpunkter allteftersom utvecklingen fortskrider. Vi har också elutred- 133

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, tn. m.

ningen, utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand samt utredningen rörande närförläggning av atomkraftverk. Del är nio eller tio olika aktiviteter i gång på området - jag skall som sagt inte räkna upp alla.

Jag har då resonerat på del sättet, all genom dessa personer, dessa utredningar och della industriverk som vi får skall vi väl kunna inhämta underlag och material som ger oss tillräckliga möjligheter alt fatta beslut. Del är delta jag har litat lill, och jag räknar med att vi skall kunna få använda oss av vad man här kommer fram lill.

Vad skulle vi ha gjort i vanliga fall? Jo, alla här i riksdagen känner till att vi, sedan vi konstaterat vilket arbete som pågår, skulle avstyrkt motionerna. Det har näringsutskottel också gjort i della fall, men jag anser för mm personliga del att vi har tagit alltför stor hänsyn till vissa av motionerna när vi sammanjämkal oss i utskottet. Jag står ändå för denna sammanjämkning liksom för utskottets uttalande, och jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

134

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Deballen om vår energiförsörjning och om hur vi skall klara del ökade behovet av energi har ju rullat i gång på allvar nu. Då har vi självfallet kommit in på kärnkraftsfrågan och de förutsättningar vi haft under tidigare debatter, att kärnkraften skulle spela en dominerande roll i vår energiförsörjning. Vi ansåg väl under de debatter som gällde Vindelälven och Ritsem atl vi var beredda alt stoppa en utbyggnad där, när vi kunde förlita oss på en kraftig utbyggnad av kärnkraftverken; Del sades i kammardebatterna av reservanterna — jag var själv med där — vad gäller Ritsem all det lilla energilillskott som man skulle få ut skulle man nog väl kunna kompensera genom en utbyggnad av kärnkraften.

Vi vel alt vi får räkna med en fyrdubbling av vår energikonsumtion mellan år 1965 och år 2000, och del är klart alt det kommer att föras en fortlöpande debatt om hur vi skall klara dessa problem. Men när vi diskuterat alla dessa framtida planer har vi salt vårt hopp till kärnkraften, och den debatt vi för här i dag gäller ju framför alll miljö- och säkerhetsfrågor jusl i samband med kärnkraftens utbyggnad. Det blir då ofta fråga om relativt extrema ställningstaganden, och debatten är mången gång svår atl följa, speciellt för lekmannen, eftersom faktainformationen beträffande kärnkraften och dess risker inte är så lätt att förstå.

Nu har professor Bo Lindell — som för övrigt var hos oss i utskottet — och byrådirektör Sven Löfveberg, båda verksamma vid statens slrål-skyddsinstilut i Slockholm, publicerat en informativ och innehållsrik bok med titeln Kärnkraften, människan och säkerheten. Författarna anger där, utgående från sin egen personliga övertygelse rörande strålskydds-problemen, sina synpunkter och tolkningar, som är relativt representativa för dem som sysslar med strålskyddsfrågor i Sverige, samlidigl som de i sin framställning vill vara speciellt stränga mot kärnkraften och dess faror. Denna deras inställning kan motiveras dels av att de anser att det måste vara en chimär alt tro all energiförsörjningen i Sverige kan klaras ulan en betydande satsning på kärnkraften, dels av atl i många debattinlägg avsevärda överdrifter rörande - farorna har förekommit.

Därvid har ju ofta de skadliga strålverkningarna på kommande generationer framhållits.

Jag vill här berätta, herr talman, alt när jag i början på 1950-lalet uppförde en villa av gasbelong blev jag allvarligt varnad för all använda det byggnadsmaterialet därför all det innehöll radioakliva ämnen, som skulle kunna medföra all man utsatte sig för en strålning som kunde innebära risker för hälsan. Jag vel inte om jag i dag kan molbevisa detta genom alt jag står här, men självklart var jag vid ställningstagandet då starkt oroad och undrade om jag skulle bygga av gasbelong, av trä eller av något annal malerial. Detta visar väl atl man i deballen ofta lar till överord och hänvisar till risker som rnan inte känner rikligt till. Som tidigare talesmän för utskottet hävdat har vi under den vecka då vi diskuterade energiförsörjningen haft en ingående information från de experter som finns här i Sverige. Jag vill inle påstå alt de forskarna och experterna övertygade oss om all hanterandet av kärnkraften är riskfritt — långt därifrån. Del framgår väl också av ulskollets betänkande att vi var starkt betänksamma mot en fortsatt okontrollerad utbyggnad av kärnkraften. Men, som jag sade tidigare, när man skall ta ställning till vilken stråldos som kan anses vara farlig måste man ha klart för sig alt vi som individer alla är utsatta för naturiigt förekommande stråldoser. Vi träffas sålunda av s. k. kosmisk strålning, som når oss från världsrymden. Vi utsätts för strålning från radioakliva nukleider som finns i vår omgivning, t. ex. i byggnadsmaterial, som jag sade tidigare. Del är som författarna till boken Kärnkraften, människan och säkerheten säger, all i Sverige utförs årligen 4 miljoner röntgenundersökningar inom sjukhusen och ytterligare nära 5 miljoner undersökningar hos tandläkarna. Om det vore möjligt att sänka röntgendiagnoslikens palienldoser med ca 25 proceni, så skulle della med den policy sorn officiella strålskyddsmyndig-heler i Sverige för närvarande följer helt kompensera den ökade slrålbelaslning som skulle hänföras lill kärnkraftverk vid början av år 2000.

Man känner alltså väl till den medicinska användningen av röntgenstrålning och radioaktiv strålning och kroppens känslighet för denna bestrålning. Della gäller också de rent kroppsliga förändringarna, t. ex. de genetiska skadorna på arvsanlagen, som kan komma lill synes först hos senare generationer. Nu fick vi emellerlid redan 1956 internationella dosrekommendationer, som skulle tjäna lill skydd för varje individ. Det var långt innan man fick upp ögonen för andra miljörisker.

Men det är bra att vi äntligen har fått i gång en offentlig diskussion om energikonsumlionsnivåer och deras ekologiska konsekvenser. Det är bra alt de säkerhetsmässiga konsekvenserna av en satsning på den "fredliga atomen" har kommit lill stånd. Vi behöver få en ingående debatt i Sverige om detta, och statsrådet har också ulloval information i det avseendet. Som lekman har jag självfallet haft svårt att inta en bestämd ståndpunkt - och den synpunkten har framförts av flera ulskoltsledamöler. Vi har emellertid fått riklig information, som getts av en rad kända experter med professor Hannes Alfvén i spetsen, och del har lett lill atl utskottet gjort en stark skrivning. Jag vill betona något som herr Haglund sade tidigare, nämligen atl utskollsbelänkandel till stor del är en

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

135

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme-och elproduktion

kompromiss, och det är betingat av ulskollsledamöternas olika uppfattning om skaderiskerna.

Jag vill gärna ge en eloge till utskottets ordförande för all vi lyckats skriva ihop oss så som vi gjort och fått etl kraftfullt utskollsbetänkande.

Vi får förlila oss på experter och sakkunniga i dessa kärnkraftfrågor, men självfallet måste vi som riksdagsmän - förtroendemän — ha en egen uppfattning och ta ställning.

Jag skall inle närmare gå in på några av reservationerna. Herr Wirtén har tidigare talat om dem och yrkat bifall till en del av dem. Jag kan emellerlid inte underlåta att säga några ord om reservationen 8, där reservanterna begär etl moratorium. Jag har svårt all förslå alt det skulle vara någon avgörande skillnad mellan del som ulskottsmajoriteten föreslår i sin skrivning och ell moratorium, om det senare inle skulle innebära alt man skulle frysa ned all den verksamhet som bedrivs i dag — dvs. tidigare beslutad utbyggnad. Jag kan förslå all reservantema gärna vill markera en särställning i den här frågan, men deras förslag har trots alll vissa drag av H.C. Ändersens saga Kejsarens nya kläder. Utskottsmajoritelen har ändå i sin kraftfulla skrivning betonat riskerna och anfört alt riksdagen skall få ta slällning först när ett nytt allsidigt beslutsunderlag föreligger.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall lill utskottets hemslällan.

136

Herr industriministern JOHANSSON, som meddelat, atl han i samband med behandhngen av delta ärende jämväl ämnade besvara herr Henningssons (s) den 7 februari framställda inlerpellalion, nr 34, om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme- och elproduktion, erhöll nu ordet och anförde:

Herr lalman! Jag har i anslutning till denna debatt all läsa ett svar lill herr Henningsson pä en interpellation som berör energiproblematiken.

Innan jag gör del vill jag bara beröra ett yttrande av fru Hambraeus om alt vi skulle nonchalera avfallshanteringen och hänvisa till all lagringen sker i utlandet. Jag vill inte atl detta uttalande skall slå obemölt i protokollet. Vi har upplyst, och vi är skyldiga all upplysa, om hur vi för närvarande klarar avfallshanteringen. Avfallet hanteras i ullandel — därför all avfallsmängden inte är större än att detta är ändamålsenligt. Man kan räkna med alt vi t. o. m. år 1980 kommer atl ha en avfallsmängd av mellan 10 och 15 kubikmeter. Vi menar att detta problem nu inte är större än att man kan klara det genom transporter. En övervakad förvaring i dubbelmanllade behållare är fullt länkbar - även om vi inte finner en annan definitiv lösning.

Jag övergår därefter till svaret:

Herr Henningsson har frågat, herr talman, om jag i likhet med CDL anser alt en utbyggnad av kombinationen värme- och elproduktion är önskvärd från statens sida, om jag vill medverka lill all kommunernas lånemöjligheter förbättras, så alt dessa kommunala planer kan förverkligas och om jag anser det vara angelägel atl sådana regler för erhållande av lån för elproduktionen skapas för kommunerna atl deras lånemöjligheter för andra angelägna ändamål ej därav försvåras eller förhindras.

Kombinerad värme- och elproduktion i s. k. kraftvärmeverk ger hög total verkningsgrad, dvs. etl högl utnyttjande av bränslets värmeinnehåll, och därmed god bränsleekonomi. Kostnaderna blir dessutom lägre än vid separat produktion av värme och av el med användande av samma bränsle, åtminstone när kraflvärmeverket blir av en viss storlek. Det är därför angeläget all möjligheterna atl bygga kraftvärmeverk las till vara där sådan utbyggnad är ändamålsenlig. Vid bedömningen av del ändamålsenliga i en sådan utbyggnad kan meningarna gå isär beroende av delade uppfattningar om oljans tillgänglighet och prisutveckling och om kärnkraftens utveckling. Om kärnkraftverkens genombrott av skilda anledningar dröjer och vi för lång tid framåt måste basera vår värme- och elförsörjning i högre grad på olja är del självklart alt vi på allt sätt måste stimulera utbyggnaden av oljebaserade kraftvärmeverk för att därigenom få effektivast möjliga utnyttjning av oljan. Jag konstaterar därför alt byggandet av oljeeldade kraftvärmeverk är ell alternativ till snabb kärnkraftulveckling och alt del är mycket angeläget atl vi undersöker hur vi bäst bör handla.

Mot denna bakgrund har jag med tillfredsställelse konstaterat atl elproducenternas samarbelsorgan Centrala driftledningen (CDL) och Svenska värmeverksföreningen, som är en sammanslutning av våra fjärrvärmeproducenler, nu gör en gemensam ulredning om kraflvärmever-kens tekniska och ekonomiska förutsättningar. Resultatet av denna gemensamma utredning kommer sedan att av energiprognosulredningen sällas in i sill totala sammanhang, vår hela energiförsörining. CDL:soch Värmeverksföreningens gemensamma utredning blir inte helt klar förrän mol slutet av detta år, men avsikten är atl energiprognosulredningen redan i den lägesrapport som avges lill sommaren skall kunna redovisa visst preliminärt malerial.

Jag vill när det gäller lånemöjligheterna vid utbyggnad av kraftvärmeverk hänvisa till atl redan energikommittén i sill slutbetänkande 1970, Sveriges energiförsörjning, framhöll nödvändigheten all sådana hinder som motverkar en önskvärd utveckling på energiområdet undanröjs. Jag instämmer i denna bedömning. Enligt vad jag inhämtat så pågår sedan en tid diskussioner mellan CDL och bankerna om belåningsvärdet för värmekraftslationer, och avsikten är atl dessa diskussioner skall vidgas lill att omfatta även belåningen av kraftvärmeverk. Jag vill också peka på atl statsrådet Lidbom nyligen tillkallat en sakkunnig för all utreda lagstiftning om allmänna värmeanläggningar. Avsikten är all om det vid en total bedömning framgår all en viss uppvärmningsform skall väljas för ett område eller ett projekt, så skall del finnas möjligheter all föreskriva alt uppvärmningen sker på della sätt. Del bättre tillvaratagandet av värmeunderlagel som då blir fallet kommer därvid också alt underlätta finansieringen, bl. a. genom all huvudmannen för värmeanläggningen får ökade möjligheter all ta ul s. k. anslutningsavgift.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme-och elproduktion

Herr HENNINGSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation, etl svar som gläder mig mer än jag egentligen kan ge uttryck för just nu.

137

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. rn.

Om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme-och elproduktion

138

Denna verksamhet har under mer än 20 år här i landet kämpat med svårigheter av mångahanda slag. Della är såvitt jag vet första gången i sin historia som denna verksamhet fåll-ett så reellt och klart uttryck för uppskattning som detta interpellationssvar innehåller.

Egendomligt nog var jag med när vi här i landet startade den organisation som nu kallas Svenska värmeverksföreningen. Det skedde i Göteborg omkring 1950, kanske var del 1949. Del var representanter för de olika städernas el- och gasverk som hade kallals till denna sammankomst för all diskutera möjligheterna och behovet av en gemensam organisation för att tillvarata de olika orternas erfarenhet av sådan verksamhet och utröna hur man lättast skulle kunna förmedla sina erfarenheter till andra. Organisationen skapades också, men av anledningar som jag inle skall gå in på har verksamheten haft oändliga svårigheter alt kämpa emot. Den har på ell fullständigt oförtjänt sätt nonchalerats och ibland verkligen misskrediterats både av tekniker och av trångsynta politiker. Med del svar som vi nu erhållit och som väl i hög grad får betraktas som officiellt må väl denna tiden vara förbi.

Jag har i min interpellation refererat laxeförhållanden i landels mesta kraflvärmeverksslad, nämligen Västerås, som har landels lägsta taxor för såväl el som värme och som håller sig med uppvärmda gågator på vintern i centrum av staden. Men häromdagen fick jag i min hand en verksamhetsberättelse från en annan tidig värmeverksslad, nämligen Linköping, som i sin årsredovisning för 1972 refererar atl man i annons i december 1972 delgav sina abonnenter atl de för det kommande året fick räkna med sänkta taxor för både.el och värme, samtidigt som man på många andra platser kände sig nödsakad all höja taxorna.

Personligen har jag varit övertygad om all denna metod hade framtiden för sig trots alla olyckskorpar, då jag visste vad den betydde i sparad oljeförbrukning. I realiteten ligger det nämligen så lill all om ett visst område skall förses med såväl värme som el, förbrukas det 57 proceni mera bränsle om produktionen sker med el och olja var för sig än vid gemensam produktion. Dessa fakta kommer man inte förbi. Svaret innehåller visserligen någol som kan uppfattas som en liten reservation, där del heter: "Vid bedömningen av det ändamålsenUga i en sådan utbyggnad kan meningarna gå isär ber-oende på delade uppfattningar om ohans prisutveckling och om kärnkraftens utveckling." Ja, herr statsråd, den reservationen är jag inte på någol sätt besvärad av. Jag är fullt medveten om att del i del samhälle vi nu lever och med den sammansättning det har kommer ändå denna energiform, dvs. kombinationen el och värme att ha en given plats framdeles. Det är med stor glädje jag konstaterar att vi också är beredda att importera s. k. nalurgas, som ver-kligen är ett bränsle som är nära nog som gjort för kraftvärmeverk. Del är egendomhgt atl det tagit så lång tid innan man kommit på en metod som bättre utnyttjar oljans energiinnehåll. Alt göra sådana ändringar att man i stället klarar värmeförsörjningen med elvärme låter enkelt, men att ändra ett samhälles hela värmeförsörjning så alt de delar som nu har oljevärme i stället förses med elvärme är inte alls en sä enkel sak som man försökt göra gällande när man infört vissa nya taxor.

Ätt framställa införandet av elvärme som en fortsättning på en redan

etablerad servering är inle heller riktigt. I verkligheten är det uppvärmningen som svarar för den primära belastningen, och det är den övriga kraftförbrukningen i hushållen som blir det sekundära. Att då hävda atl vi får värme för ett forlsältningspris är ingen relevant politik.

Herr lalman! Del skulle finnas myckel mera att säga i denna fråga, men med det positiva svaret som bakgrund har jag ingen anledning all föra någon debatt i detta ämne. Jag vill emellertid ändå inflika atl jag är fullständigt införstådd med att ingen kan uppfatta della som ell alternativ lill kärnkraft - del är endast ett tillskott som kan minska behovet av att bygga ul kärnkraften.

Jag ber därför herr lalman, atl få sluta della anförande beträffande interpellationen med att ännu en gång lacka statsrådet för ett verkligt gott och positivt svar.

Men, herr talman, även i energidebatten i övrigt har jag lust alt säga någol. Jag säger del gärna i anslutning lill herr Regnélls anförande, där han mycket riktigt påpekade svårigheterna all få en riktig bedömning.

Någon gång på 1960-talel motionerades i båda kamrarna i riksdagen varvid det begärdes en ulredning om hur och på vilket sätt riksdagen skulle få tillgång lill teknisk och vetenskaplig expertis för all därigenom erhålla möjligheter all bedöma problem,som är av den svåra sorten men vilkas behandling kan vara myckel betydelsefull för landet i dess helhet. Denna molion framställdes därför all jag insåg alt vi kommer atl konfronteras med sådana problem i allt högre grad såsom en föhd av den snabba tekniska utvecklingen. Egendomligt nog bifölls motionen. Del uppdrogs åt grundlagberedningen att utforma regler för hur detta skulle gå lill. Det har gått lång tid, men jag vel att utredningen nu arbetar med denna fråga och all vi kan vänta ett resultat någon gång i framtiden.

Jag är fortfarande av den uppfattningen alt vi behöver en sådan hjälp, eftersom vi saknar tekniker i nära nog alla politiska instanser. Liksom herr Regnéll har jag emellertid blivit någol betänksam. Näringsutskottel har haft expertis till silt förfogande för bedömning av denna energifråga, som jag erkänner är besvärlig. Men som så ofta förr har del visat sig atl högtstående tekniker med stor erfarenhet har diametralt motsatta uppfattningar. Då uppslår det, som herr Regnéll sade, svårigheter för oss. Det har redan tidigare varit min tanke att det med ledning av den debatt som uppstår mellan olika meningsinriktningar skall bli möjligt att komma fram till riktiga bedömningar. Enligt min uppfattning har så också skett.

Jag vel atl vi befinner oss på ett myckel ömtåligt område, och del är en grannlaga uppgift att ta ställning för eller mot kärnkraften. Vid utskottets behandling och i olika motioner har skilda ståndpunkter redovisats. Men det räcker inle med del, vi har dessutom uppvaktats med skrivelser av skilda slag från olika organisationer. Jag skall nämna en av dem, som kallar sig Jordens vänner - onekligen etl originellt namn. Jag tror nog att vi är rätt många som vill räkna oss lill jordens vänner, även om vi inle har organiserat oss under den beteckningen. Men en del motioner och yrkanden ger kanske etl intryck av att vara inspirerade av denna organisation.

Det frågas på olika sätt om vi verkligen behöver så mycket energi. I ulskoltsbetänkandel sägs alt vi ökar vår förbrukning med 4,5 procent per

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag UU energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme-och elproduktion

139

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme-och elproduktion

140

år. Det gäller energiförbrukningen i dess helhel; i fråga om elenergiförbrukningen får vi säkerligen räkna med en ökning med 7-8 procent per år. I södra Sverige ligger den på omkring 9 procent just nu även i denna s. k. lågkonjunktur. Men frågan kvarstår: Behöver vi så myckel energi?

Sedan vi i slutet av förra seklet började använda elkraft här i landet har förbrukningen fördubblats vart tionde år. Man har vid tidigare tillfäUen liksom nu gjort upp prognoser för lägre konsumtion under kommande år, men varje försök att prognostisera rätt har misslyckats. Om vi får en verklig högkonjunktur i år är jag övertygad om att prognoserna inte heller denna gång kommer all hålla. Vår lands näringsliv har inte upphört atl rationalisera och bör heller inle göra det.

Vad innebär då rationalisering? Jo, man ersätter manuellt arbete med eldrivna maskiner. Men, säger kanske någon, del är väl inle nödvändigt! Eller man säger: Det är väl industrins egna påhitt! Även om det inle är nödvändigt och även om det är industrins egna påhitt har sådana och liknande förändringar betydelse för allas vårt välstånd. Om Sverige vore det enda landet i världen skulle vi ulan vådor kunna göra som vi ville. Men i den konkurrenssituation i vilken vi befinner oss kan vi inte handla utan konsekvenser för hela folkhushållel. Det är gott och väl atl vara miljövänlig - det vill även jag vara. Men jag vill inle bromsa en självklar utveckling som berör oss alla på grund av alt någon fångats av en idé, även om den idéen är politiskt rnalnyltig. Vi bör kunna vara överens orn att mUjövänlighelen har blivit ett politiskt .slagträ, vilket jag alltid har reagerat mol. Alla är vi med om miljöskadorna, mer eller mindre omedvetet.

Vi har från olika grupper mött motstånd mot vattenkraflsulbyggnaden. Likväl kan del med skäl hävdas alt den utvinningen av energi är den mest miljövänliga som står vårt land lill buds. Vattenkraften är den enda för oss tillgängliga energikälla som kan användas ulan alt vi i något avseende tär på jordens lagrade energiinnehåll. Ty solen är nog vänlig att lyfta upp vattnet till de från geografisk synpunkt högre upp belägna delarna av vårt land. Vattnet flyter ned genom våra älvar och in i turbinerna utan atl förändras i någol avseende. Det rinner ut från turbinerna lika rent som del rann in, ulan lukt eller missfärjning — ja, del har inle ens blivit varmt.

Della har varit en oskattbar tillgång förvår industriella utveckling, en tillgång som vi alla haft och har nytta av. Vi förbrukar myckel olja —ja, vi har den högsta oljeförbrukningen i världen per capita. Statsrådet har redan berört orsaken härtill. Det beror i första hand på att vi är ett mycket högindustrialiseral land, och i övrigt beror del på vårt klimat. Ett högindustrialiserat land vill vi vara. Det finns de som drömmer om atl återgå lUl del helt agrara samhället, där vi skulle klara oss med en betydligt mindre energiförbrukning. Ja, del låter sig sägas. Men del vore inle ur vägen alt informera folk om vad della nu skulle innebära. Del blev säkerligen inle lika roligt och inle heller lika uppmärksammal som atl demonstrera sin miljövänlighet.

Vi har försökt alt ersätta vallenkraften med oljeeldade kondenskraftverk. Men omedelbart har man protesterat mot de svavelutsläpp som blir följden av all eldning, vare sig det gäller kol eller olja. Jag kan inte undgå

att förvåna mig över på vilka svaga bevekelsegrunder man nu är beredd alt offra miljoner för alt inte säga miljarder för alt förhindra de skador som kan uppstå på grund av dessa svavelutsläpp. Efter vad jag förstått är det ett mycket bräckligt underlag för de besluten som hittills har presterats. Jag vill gärna vädja till regeringen atl vara ytterst restrektiv vid bedömningen av denna fråga i fortsättningen.

Men i dag gäller det kärnkraften. Man argumenterar i vissa fall på etl som jag tycker mycket upprörande sätt: Del brister i kontrollen över de utbrända bränsleelementen och del föreligger inte tillräckliga kontrollmöjligheter. Jag vågar påstå atl del hittills inle finns någol område i vår värld som är hårdare omgärdat av säkerhetsbestämmelser än jusl denna produktion, och del finns heller ingen bättre möjlighet atl få en starkare kontroll än genom all varje stat som sådan får ta ansvar för kontrollen.

De farhågor som uttalats är i många fall verkligt överdrivna. Man talar om plutonium som etl myckel besvärande gift — och det är de naturligtvis. Men man har inle anledning atl se del som så förfärligt besvärande som man gör. För en lid sedan besökte jag Studsvik i samband med en undersökning som utförs av elnämnden inom styrelsen för teknisk utveckling. 1 en av lokalerna fanns en mängd slavar innehålande plutonium. Det stod helt öppet, och jag log en sådan slav i handen. Del var en stav med en längd av ca 170 cm och med en tjocklek av ca 20 mm. Och jag lever fortfarande! Denna pluloniumslav är i sig själv inle farlig. Plutonium är fariigt om jag förlär del eller får del i öppna sår, men det har ingen slrålningsverkan förrän det på nytl har placerats i en reaktor. Del är i funktionen därefter som faromomentel uppslår. Men det elimineras av sättet att hantera plutoniet. Plutonium ligger i ell vallenbad som det aldrig kommer ur vid upplyflningen från funktionen, utan upplyflningen sker under vallen, och plutoniet sänks därefter ned i ett nytt vattenbad där det får stanna en avsevärd tid. Därefter överförs del — på det sätt som beskrevs av industriministern -till utlandet.

Det har också i deballen omkring detta riklats anmärkning mot nödkylningssystemel, som man säger aldrig har fungerat. Nej, jag skall erkänna alt vid de ca 100 lältvallenreaktorer som i dag finns i bruk har del aldrig funnits något behov av detta. Däremot har man vid försök misslyckats där man inte varit lillräckligl noggrann, och man fick inle det resultat man behövde. Men i tre andra försök som gjorts i Amerika i mindre reaktorer där man vill pröva detta system har det utfallit fullständigt i enlighet med beräkningarna.

Nu säger man alt alla säkerhetssystem kan naturligtvis misslyckas. Ja, men del finns för varje reaktor två olika system för all klara säkerheten med nödkylning. Det finns ett system med eldriven pump som sköljer över härden med nytt färskt vatten, om del skulle ha blivit ett rörbrotl, så att del kylvatten som finns i härden runnit ut. För alt bemästra risken alt elproduktionen upphör och strömmen bryts - även om delta system är skilt från den vanliga produktionen och ligger på ell särskilt aggregat — så har man ännu ett säkerhetssystem. Man har med trycklufl skapat möjligheter alt på ell helt friställt system fylla härden igen. Därmed anser man att säkerhelsmöjlighelerna bör vara tillräckliga. Vid alla de hundra-

Nr87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme-och elproduktion

141

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Om utbyggnad av anläggningar för kombinerad värme-och elproduktion

142

tals lättvattenreaklorer som är i gång har det, som jag sade, hittills icke vid någol tillfälle funnits behov av den nödkylning vars nödvändighet man här så livligt förespråkar.

För närvarande håller man på med etl experiment i Amerika i fullskalemodell för alt få en test på hur det verkligen fungerar.

När man talar om de ofantliga risker som är förknippade med den fredliga utbyggnaden av atomkraften tycker jag vi ändå har anledning atl någol uppehålla oss vid hur säkerhetsbestämmelserna är utformade och hur de fungerat på den militära sidan. Del plutonium som man anser vara så farligt finns i mycket stora mängder på de militära förråden. Ingen har talat om riskerna för atl detta plutonium skulle kunna stjälas. Det är ju inte heller saker som man springer förbi och bara stoppar i fickan. Del är verkligt tunga bilar.

Nära nog varje dag övervakar flygplan med kärnladdningar ombord delar av världen. Man är medveten om atl kärnladdningens effektivitet i den s. k. sprängdelen inle är hållbar hur länge som helst. Vart femte år måste den förnyas om man skall kunna lita på den. Dessa prov görs ideligen; man för tillbaka bomben till en upparbetningscentral för att få en ny laddningsomgång. Ändå har jag inle hört talas om all man i dessa sammanhang varit utsatt för sådana vådor som enligt vad man vill göra gällande skulle finnas vid fredlig användning av uran.

Del talas också om de stora mängder av avfallsprodukter som man måste ta hand om. Del finns produkter som har mycket lång avkling-ningstid och som måste slå under bevakning. Del är dock angelägel all göra klart för alla att det inte är fråga om så stora mängder som det ibland görs gällande. Från etl kärnkraftverk på låt oss säga 600 megawatt, som väl får anses som ett relativt stort kärnkraftverk, bildas under året avfall som man behöver la hand om i storleksordningen ungefär 1,6 m''. Della inneslutes först i bly och sedan i stål innan del transporteras därifrån, sedan det avklingat i vattenbadet. Man måste ha mycket dålig uppfattning om världens industriella och vetenskapliga kapacitet, om man inte har en avgjord tilltro till att vetenskap och teknik inom några tiotal år skall få fram en vätereaktor, dvs. en fusionsreaktor. Varför då tro atl man inle på någol sätt skulle kunna skapa säkerhet för omhändertagandet av avfallet från fusionsreaktorn. Jag tycker all del är en nedvärdering av den tekniska kapaciteten, som man inle har anledning göra.

Herr lalman! Del skulle finnas myckel mer alt säga, men åtskilligt har redan anförts, och jag vill därför sluta med att yrka bifall lill näringsutskotlets betänkande i dess helhet.

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller kontrollen över de utbrända elementen har jag inle påstått all den på någol sätt skulle vara slarvig. Enligt de uppgifler jag har fått är problemet med korltidsförvaringen löst. Man har nu tekniska möjligheter alt förvara del radiokliva avfallet. Men alla experter är överens om att långtidsförvaringen är ell olöst problem. Man måste alltså fortsätta alt aktivt övervaka detta avfall århundrade efter århundrade. Del är just del problemet som har blivit bekant den senaste

liden. Del är där man ställer sådana krav på kommande generationer och sociala institutioner som vi inte har räll alt göra enligt min mening.

De uppgifter om plutonium som herr Henningsson gav var för mig nya. Jag tycker det var myckel värdefullt all få reda på detta. Min första reaktion var tvåfaldig: Det är tydligen lättare atl hantera plutonium och alltså stjäla det och göra atombomber av det än vad jag räknat med. Å andra sidan är det tydligen inte giftigt på det sätt som jag har räknat med.

Jag är glad alt få säga att vi självfallet skall vara öppna för alla fakta som kommer in. Del är just därför delta års uppskov är så viktigt, så alt vi i lugn och ro får fram alla tillgängliga fakta och kan dra våra egna slutsatser av dem.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om man drar den slutsatsen, fru Hambraeus, alt del är lätt all komma över plutonium därför atl jag kunde komma i kontakt med det på Studsvik, är del väl ändå alt dra lilel för stora växlar litet väl snabbi. Del finns nog få institutioner i vårt land som del är svårare alt komma in i obemärkt än jusl Studsvik, Man måste lämna legitimation, och man måste ha någon med sig som talar om vem man är, om man över huvud taget skall få komma in. Jag tillhör styrelsen för teknisk utvecklings energinämnd, och vi var där in corpore för all titta pä dessa saker.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag hörde med stort intresse på herr Henningssons redogörelse för hur man nu börjar få bättre förståelse för hur effektiva och på många sätt förmånliga de kombinerade kraftvärmeanläggningarna är.

Man har i dagens debatt vid flera tillfällen hänvisat lill en frågeställning, som ligger nära den vi behandlar i dag, nämligen den som var aktuell för två år sedan när Ritsem-Kaitum diskuterades. Vid det tillfället redovisade jag syt\punkter som hade överlämnats till mig från professor Jung och en del av hans medarbetare, som just ingav en rekommendation för atl man skulle satsa mera på kraftvärmeverk. Jag tillät mig den gången atl framhålla alt här fanns en möjlighet som man borde la med i bilden, när man var inställd på atl bygga ut andra kraftkällor. Vid det lillfällel ironiserade dåvarande industriministern, Krister Wickman, över delta och menade att del var små ynkliga kraftkällor, som knappast hade framtiden för sig, och alt man över huvud laget inte borde nämna dem när del var fråga om väsentliga tillskott till vår kraftförsörining. Mot denna bakgrund hörde jag nu med stort intresse beskeden från herr Henningsson all man trots motstånd på olika håll och trots bristande förståelse har kommit fram lill ett resultat som visar atl man här har en värdefull form för alt framställa kraft och värme.

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till herr Regnéll alt jag under många år har strävat efter all komma fram till förståelse för de här vägarna, men jag vill samtidigt också säga atl jag likväl röstade för Ritsem därför att jag

143

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, rn. m.

144

ansåg att vi behövde den kraftkällan också. Jag vill emellertid nu klart säga ifrån - det har jag gjort tidigare också — all Ritsem är ingen motpol till kärnkraften. Även om vi kan utvinna åtskilligt ur det projektet under de närmaste åren kan vi inle komma upp till sådan nivå i förhållande lill energiförbrukningen att vi kan undvara utbyggnaden av kärnkraftverk. Men som etl tillskott till energiförsörjningen kan Ritsem kanske bidra till atl vi inte behöver bygga ul kärnkraftverk i den takt som man tidigare har skisserat. På den punkten får vi se framåt.

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Del är en något märklig situation när man kommer upp efter snart fyra timmars debatt. Del mesta har sagts och sagts bättre än vad man själv hade kunnat göra. Låt mig göra några kompletteringar och tUl att börja med speciellt ta upp reservationen 3 i detta utskottsbetänkande, som handlar om möjligheterna atl snabbt få fram metoder och åtgärder för att bättre kunna hushålla med de, i varje fall i framtiden, knappa energiresurserna.

Ulan tvivel förekommer i dag ett visst slöseri eller oekonomiskt utnyttjande av energin. En orsak härtill utgör, såvill jag förslår, bl. a. energiskattens utformning. Vi har ännu inle vidtagit de åtgärder som är möjliga för att minska s. k. onödig förbrukning. Som exempel kan nämnas privatbilismen. 1 den situation som vi får räkna med i framtiden när del gäller oljan tycker jag del kunde vara rimligt, att åtminstone för privalbilisterna - över en viss årlig körsträcka - införa betydligt hårdare fordonsbeskatlning för all den vägen komma till rätta med, vad vi kan tycka vara, onödig körning. På samma sätt kunde man förfara med uppvärmningen, som industriministern talade om här och som svarar för ungefär 50 procent av vår energikonsumtion. En viss uppvärmning av våningarna, låt oss säga lill 18°, kunde ingå som standard. Den som vill ha varmare får la en ganska dryg kostnad för detta.

Isoleringen av våra bosläder, som också har berörts här tidigare, är etl annat område där vi naturligtvis kan vidta åtgärder, även om de verkar först på lång sikt.

Alla dessa problem hur vi skall använda energin mera rationellt, dvs. slösa mindre, isolera bättre osv., skall energiprognosulredningen syssla med. Jag tycker i det läget atl del hade varit befogat atl mera kraftfullt understryka dessa problem i utskollsbelänkandel, framför allt med hänsyn tagen lill det kortsiktiga perspektivet all det kan uppslå problem med oljeförsörjningen inte bara i USA utan också i vårt land. Och som betyder all vi redan inom den närmaste 5-10 åren kan befinna oss i besvärliga bristsituationer. Då gäller det att omedelbart komma i gång med denna typ av åtgärder.

Mot den bakgrunden, herr talman, vill jag yrka bifall lill reservationen 3 i utskottsbelänkandet.

Sedan är det alldeles uppenbart atl på lång sikt har sådana åtgärder, som sparsamhet med och vettigare utnyttjande av energin, inte särskilt stor betydelse, utan där måste vi träffa etl val - antingen en drastisk nedskärning av den ekonomiska standarden på sikt eller en satsning på alternativa energiformer. Där upplever jag att det enda alternativ vi har i

dag är kärnkraften, och då inte bara fissionsenergin ulan naturiigtvis Också bridreaktorer osv.

Kärnkraften har många motståndare i dagens Sverige. Del har vi kunnat se i tidningarna de senaste veckorna. Det har blivit den aktuella frågan för många av våra miljövänner. Och del har utvecklats till alt bli en fråga med betydande dramalik - åtskUligl mera av dramatik än när striden gällde utbyggnaden av exempelvis Ritsem för några år sedan.

Vissa grupper hävdar nu all vi måste säga stopp till vidare utbyggnad av kärnkraften. Den är för farlig för människan, heter det, både i dag och i framliden. Man talar om flera olika typer av risker. Låt mig ta upp två, som framför alll fru Hambraeus pekat på.

Det gäller för det första atl kärnkraftproduklionens avfallsprodukter, främst plutonium, kan komma att utnyttjas för felaktiga syften. Människor kan komma att utnyttja dem i krigiska avsikter och det skulle vara ell argument för att säga stopp i dag. Men vi har ju redan en användning för krigiska syften. Vi har kärnvapenpotentialer i världen som skulle kunna förgöra jordens befolkning flera gånger om. Nu gäller det i stället den fredliga användningen, att tämja kärnkraften för fredliga ändamål, I detta läge tycker jag all det vore ganska orealistiskt atl säga stopp. Det rimliga bör vara att verkligen försöka se till alt internationellt skapa vettiga kontrollinstrument, så atl vi kan klara de risker som är förenade med dessa ämnen.

För del andra gäller del slrålningsriskerna i samband med avfallspro-duklerna och den långvariga hanteringsproblemaliken. Del är alldeles riktigt, som fru Hambraeus anfört, all dessa problem är svåra, framför allt när det gäller de ämnen som utsänder strålning under myckel lång lid. Men vi har tillsatt en ulredning för dessa frågor, och enligt rapporterna från de flesla experter är detta problem teoretiskt löst. Det är bara det all vi ännu inte skaffat oss praktiska lösningar av dessa problem. Vi har i alla händelser teoretiskt och jag tror även praktiskt lösningar klara för Upp lill 100 år, däremot inte för tusentals år framöver. Men jag undrar om det finns någol annal område i samhället där vi planerar för mera än 100 år!

I linje med denna kritiska inställning till kärnkraften ligger ofta — även om del inte gäller dem som har anslutit sig till reservationerna 8 och 9 — en negativ inställning lill den ekonomiska tillväxten som sådan. Det är den ekonomiska tillväxten som har drivit fram alla problem i vårt samhälle, säger man. Det är tillväxten som gör slut på våra resurser och som förstör vår miljö. Del heter vidare att vi ägnar oss åt överflödskon-sumdon, I en ganska uppmärksammad artikel i morse i Dagens Nyheter pekar man på eltandborstar, popcornapparater och lyxbilar. Man måste ställa sig frågan: Hur många människor i vårt land ägnar sig åt sådan lyxkonsumtion? Hur många människor i världen har möjlighet till denna typ av tillvaro? Svaret är: relativt sett en försvinnande liten del. För fierparten av människorna — både i vårt land och framför allt i den stora vida världen — gäller en relativt bister vardag. Och för flerlalel finns konkrela drömmar om en bättre tillvaro — som alls inle innebär lyx eller slöseri.

Jag tycker alt alla de som förespråkar en minskad tUlväxt — eller rent

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag UU energiförsörjning, m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1973. Nr 84-87

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

146

av stagnation - borde försöka konkretisera vad det är människorna skall avslå ifrån. Det gäller då inte lyxmänniskorna i vissa delar av världen, som kan hänge sig åt den typiska överflödsproduktion som jag nyss gav exempel på, ulan människor av typen Medelsvensson i varje land. Det är deras konsumtion och standard del är fråga om.

Detta gäller också i viss mån den som förespråkar en helt annan produktionsinriktning, en strukturrationalisering efter andra mått än de vi har i dag. Var skall alla de produkter som kräver stor energikonsumtion tillverkas, om del inle skall ske i vårt land? Globall sett måste den produktionen vara lika betänklig på annal håll, och den måste, såvill jag förslår, fortsätta på en mängd olika områden, även om den inle utförs i Sverige,

Herr talman! Jag har velat säga delta därför atl det är väsentligt atl göra klart vilka två hu-vudalternativ vi har alt välja mellan och vilket ansvar politikerna har för atl informera, upplysa och försöka skapa opinion för dessa problem i deras olika vidd. Jag har för min del kommit till den slutsatsen alt vi måste acceptera den ekonomiska tillväxten. Det är bara genom en fortsalt tUlväxt som vi kan åstadkomma rimliga levnadsförhållanden för de stora medborgargmpperna i vårt land och ute i världen, och då självfallet under kravet atl vi skall värna om miljön och ha en vettig produktionsinriktning. Där tycker jag atl de senaste fem, sex årens åtgärder - både i vårt land och globalt - är rätt uppmuntrande. Vi skall komma ihåg all de här miljöproblemen, som hänger samman med kärnkraften, har vi bara diskuterat sju åtta år, och ändå har del åstadkommits ganska myckel. Men vi måste naturligtvis ytterligare skärpa miljökraven. Vi måste sträva efter internationell lagstiftning. Kort sagl: Vi måste se till alt den ökning av den materiella standarden sorn flertalet människor behöver kan ske under hänsyn till vår miljö.

Jag vill sluta med de orden. 1 övrigt tycker jag atl den här debatten har givit väldigt mycket positivt. Det är positivt att politikerna tar upp de här frågorna, att de verkligen försöker greppa de problem som vissa experter tvistar om och atl de är beredda all ta ansvar och falla beslut. Men låt oss hålla debatten på en saklig nivå. Och låt oss framför alll inse all domedagsprofetior knappast hjälper utvecklingen framåt.

Under detta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wijkman sade att de flesta experter var överens om all vi har åtminstone teoretiska lösningar på problemel med den långsiktiga förvaringen av det radioaktiva avfallet. Jag vet inle vilka källor han har för detta. I OECD-rapporten Radioaclive Waste Management Practices in Western Europé - vår egen direktör Svenke i Svensk kärnbränsleförsörjning AB var med i en expertgrupp som utarbetade den - säger man emellertid klart och tydligt att vi nu icke har denna lösning och inte vet om del går atl lösa problemel. Man måste räkna med att för oöverskådlig lid hålla dessa produkter under aktiv uppsikt.

Vidare har statens strålskyddsinstituts chef, professor Bo Lindell, tUlsammans med Sven Löfveberg givit ut en bok. Kärnkraften, människan

och säkerheten, där man tar upp vad jag har talat om här och säger atl problemet icke är löst. Man är mer optimistisk och menar all vi måste lösa del innan vi sätter i gång att producera kärnkraft i stor skala, men man säger som sagt klart och tydligt att problemet nu icke är löst.

Sedan tog herr Wijkman upp frågan om vår ökade energiproduktion. Det för för långt att i en kort rephk gå in på den, men jag har aldrig förstått hur en ökning av vår energikonsumtion i Sverige skulle kunna hjälpa u-länderna, hur vi genom att öka vår lyxproduktion kan hjälpa de länder som lider brist på del nödvändiga. Jag håller helt med om att det är en ojämlik fördelning i vårt eget land och att många människor skulle behöva en högre standard här, men del kan inte undanskymma problemställningen. Vi måste diskutera för- och nackdelar och låta människorna själva komma till tals i fråga om hur de väher.

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte läst den engelskspråkiga rapporten, men jag har här ett anförande som herr Svenke - som tydligen dellog i arbetet i OECD - höll den 24 april inför RIFO:s studiegrupp "Långsiktig energiförsörjning". Han slutade det anförandel med följande ord:

"I den situation som föreligger----- bedömer jag alt vi gör mer och

realistisk nytta för framliden genom atl medverka till och kräva internationella stringenta kravspecifikationer och inlernationalisera del fortsatta tekniska och administrativa arbetet rörande de avfallsfrågor kärnkraften för med sig än genom all etablera nytljandeförbud på etl geografiskt begränsat relativt litet område av vår värld."

Var Svenke står är alldeles entydigt när man har tagit del av det här anförandet.

Del är klart, fru Hambraeus - jag är medveten om det - atl hanteringen kräver uppsikt, men vad kräver inte uppsikt i vår komphcerade värld? Det skuUe leda för långt atl gå in på en massa andra problem, som vi delvis själva har skapat genom den tekniska utveckhngen, och som hela tiden kräver uppsikt. Men jag tror att framtidens generationer, som fru Hambraeus ömmar så starkt för - och det är i och för sig positivt -, är beredda att ta ett ansvar för all hälla uppsikt över vissa obehagUga avfallsprodukler, lUca väl som de måste ta över andra problem som tidigare generationer har skapat. Hu-vudproblemet i den här frågan måste ändå vara: Går det att på etl rimligt sätt förvara dessa avfallsprodukler så alt riskerna är myckel små att de läcker ut? Om man sedan måste hålla uppsikt eUer inle tycker jag faktiskt i del sammanhanget är ganska ovidkommande. Jag tror där obetingat på teknUcen i framtiden.

När det gäller u-länderna och vår egen standard är det självklart att u-länderna själva skall få avgöra vUken produktionsinriktning och energikonsumtion de skall ha i framtiden. Vad jag försökte klargöra -och jag riktade mig därmed inte direkt Ull fru Hambraeus utan främst tUl andra deltagare i debatten utanför det här huset — det var atl när man säger alt vi skall göra avkall på vår standard, all vi skall sluta med onödig lyxkonsumtion, då talar man om väldigt margineUa företeelser i Amerika och vissa andra industriländer. Det gäller vissa begränsade grapper som ägnar sig åt, vad vi kan kalla, överflöds- eUer lyxkonsumtion. För de breda lagren är det inte fråga om överflödskonsumtion, för de breda

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

147

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag tiU energiförsörjning, m. m.

148

lagren är det fråga om att förbättra standarden, både ekonomiskt och socialt.

Herr ANDERSSON i Örträsk (s):

Herr talman! Dagens debatt är inte den första i vilken riksdagens ledamöter utvecklar stor energi i argumentation om vårt behov av energi. Men diskussionen har fått delvis nya utgångspunkter. Styrkorna är i viss mån omgrupperade, och jag tycker att det understundom är htet svårt att se de klara fronlhnjerna. Det vittnar bl. a. reservationerna till näringsutskottets betänkande om. Där tycks det ha uppstått någon sorts trekvarlskoalition mellan vpk och centerpartiet.

Jag har inför den här debatten roat mig med att titta igenom litet material kring den hela debatt i energifrågorna som fördes i riksdagen i december 1967. Det är bara fem och etl halvt år sedan dess. Jag skall be att få citera ett par yttranden som då fäUdes. Herr Nordgren sade angående atomkraft contra vattenkraft: "För det första är den" -atomkraften — "ekonomiskt fördelaktigare, för det andra förorsakar denna produktion inga föroreningar och för det tredje kommer den atl åstadkomma stabilare kraftpriser." Det är bara all beklaga alt herr Nordgrens påståenden inle visat sig vara helt rikliga.

AUmänna beredningsutskottets ordförande fru Eriksson i Stockholm yttrade: "Situationen i dag är inte risk för brist på kraft - snarare råder för dagen etl överskoll på kraft." Hon hknade genomförandet av då planerad vattenkraftsutbyggnad vid det öde som drabbar den soldal som skjuts på krigets sista dag, när man redan har fred i sikte. Jag beklagar alt den fred i energifrågan man då trodde sig ha i sikte har blivit uppskjuten på för dagen obestämd lid.

Låt mig framhålla att det inte hgger någon efterklokhetens kritik i del som jag här har sagt. De som 1967 trodde sig se en snar lösning på våra energiproblem var i gott tekniskt, vetenskaphgt sällskap. Den beryktade Uppsalagruppen skrev till handelsdepartementet och jordbraksdeparte-mentet i januari 1967 och förklarade alt "alomkraftverken är framtidsmelodin". Men det var då del.

1 dag har vi fått en skrivelse från Miljögruppernas riksförbund som hotar med att deras medlemmar i höstens riksdagsval skall stödja bara de riksdagskandidaler som förklarar sig vilhga alt stoppa atomkraftverken. Det finns risk atl reaktorerna släpper ut stora kvantiteter radioaktivt avfall i mUjön, skriver man. Den muntra och käcka framtidsmelodi som Uppsalagruppen trodde sig spela preludiet lill har snabbt modulerals lill en dov och holfuU ödessymfoni.

Från pressdebatten 1967 har jag hittat bara några få antydningar om att det väl ändå kunde tänkas finnas vissa risker förenade med atomkraften. Men de som framförde sådana funderingar betraktades närmast som något insnöade i sin brist på vetenskaphg upplysning. Nu tycks tveksamheten och kritiken mot kärnkraften bli mer aUmän. Allt fler överger uppfattningen att kärnkraften är den energikälla som på ett lUlfredsslällande sätt kan lösa energiproblemet - och annan patentlösning tycks inle finnas inom räckhåll.

Jag frågar mig då; Är det inte motiverat atl förutsättningslöst pröva

frågan om utbyggnad av de outnyttjade energitillgångar vi faktiskt har i Nr 87

våra älvar? Jag är medveten om alt vallenkraften långt ifrån utgör en Tisdaeen den

lösning av energiproblemet. Men här kan man väl i dubbel mening j ■ jqt

använda ordspråket: Många bäckar små-- . Den redovisning beträf- ----- -_----- —

fande vatlenkraflsreserven som mdustriminislern gav här i dag visar, ,"* . ' energi-tycker jag, alt denna reserv inte är så ringa som man många gånger gör ■' / s. • • gällande.

Den mUjöförändring som sker vid utbyggnad av vallenkraft är vi väl förtrogna med. Vi som bor i närheten av reglerade älvar är inte alls så uppskrämda av den förändring i naturen som kraftverk och regleringsdammar utgör som många av dem som mera på del teoretiska planet möter de här frågorna. TiU vår stora glädje är det många som kommer som turister lUl våra reglerade älvar och trivs bra där.

Jag menar alt -vid sidan av fortsatta strävanden att utveckla nya former för energiproduktion bör vi fortsätta vattenkraflsulbyggnaden. Det är inte bara sysselsätlningspohliska skäl som talar för detta utan även energipolitiska.

Jag konstaterar att i del anslag till kraftstationer som näringsutskottel i sitt belänkande nr 49 tillstyrker ingår också vissa medel för vatten-kraflsanläggningar. TUl dessa hör Juktans pumpkraftstation. Del är av stort värde främst för Västerbollens inland all det projektet kan komma till stånd. Det beräknas ge sysselsättning åt ca 360 man under fem år. Därutöver ger det, som vi vet, många positiva bieffekter i de berörda kommunerna. Och i dagens läge är det väl ingen som vill förakta det energiUllskott som kommer landet till godo också genom denna utbyggnad.

Vi är i Västerbotten myckel intresserade av all Juklanprojeklet snabbt kommer i gång, och jag viU avslutningsvis fråga industriministern om han i dag kan redovisa någon mera exakt tidsplan för del här projektet.

I delta anförande instämde herr Nygren (s) och fru Hansson (s).

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Herr Andersson i Örträsk har ju egentligen med åtskUliga melodianlydningar bjudit upp UU Vindelälvspolska, men jag kommer alt nobba honom.

Jag skulle emellerlid bara vilja svara på den fråga herr Andersson har ställt om Juklanprojeklet och säga alt om riksdagen nu följer Kungl. Maj:ts och desslikes utskottets förslag kommer regeringen att föranstalta om igångsättning av de arbeten som det är möjligt all påbörja i avvaktan på vatlendom. Det innebär atl vi hoppas kunna fatta beslut redan i fredagens konselj för atl därmed tillgodose ett mycket stort behov av arbetstillfällen som finns i det aktuella området i Västerbotten.

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag -vill bara i klarhetens intresse säga all del finns inga delade meningar härvidlag i utskottet — del har inte avgivits några reservationer på den punkten.

Överläggningen var härmed slutad.

149

Nr 87

Tisdagen den 15maji973

Anslag tiU energi-försöijning, m. tn.

Punkten I

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltels hemslällan i

belänkandet nr 49 punkten 1 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 174

Nej - 120

Avslår - 3

M o m. 2

Ulskotlels hemslällan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotlets hemslällan i

belänkandet nr 49 punkten 1 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 143

Avslår — 1

150

Mom. 4 och 5 Ulskotlels hemslällan bifölls.

M o m. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels reservationen nr 3 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades

den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wijkman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlets hemstäUan i

betänkandet nr 49 punkten 1 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Regnéll och

Hovhammar.

Nr 87

Tisdagen den . 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wijkman begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259 Nej - 3S

M o m. 7

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 4 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirtén begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den Som vUl alt kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 49 punkten 1 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen nr 4 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wirtén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 142

Avstår — 1

Mo m. 8

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 5 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 49 punkten 1 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

151

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 235

Nej - 59

Avslår - 3

M o m. 9

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Andersson i Örebro m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirtén begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

belänkandet nr 49 punkten 1 mom. 9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Andersson i

Örebro m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirtén begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 190

Nej - 103

Avstår - 4

M o m. 1 O

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 7 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltels hemställan i

betänkandet nr 49 punkten 1 mom. 10 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Svensson i

Malmö.

15:

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 14

Avstår - 4

Mom. 11

Propositioner gavs på bifaU liU dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 8 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt volering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Anslag till energiförsörjning, m. m.

Den som vill att kammaren bifaUer näringsutskotlets hemslällan i

betänkandet nr 49 punkten I mom. 11 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 218

Nej - 70

Avstår - 8

Mom. 12

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkterna 2.1 - 2.8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltels hemslällan i

betänkandet nr 49 punkten 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Svensson i

Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja - 281

Nej - 14

Avstår — I

153

Nr 87 § 6 Konsumentfrågor

Tisdagen den

15 mai 1973 Föredrogs näringsutskotlets belänkande nr 50 i anledning av motioner

-------------------- i konsumentfrågor.

Konsumen t frågor

I detta belänkande behandlades motionerna

1973:222 av herr Wijkman (m) vari hemställts alt lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring saml lagen (1971:112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor ändrades så att de blev tillämpliga även för offentliga myndigheters verksamhet,

1973:343 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemslällts all riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

1. all förslag till lag om produktsäkerhet förelades riksdagen,

2. alt ett allsidigt sammansatt varudeklarations- och produklsäker-helsråd inrällades inom konsumentverket,

3. atl förslag lill lag om jämförprismärkning för vissa varor förelades riksdagen,

4. atl förslag om obligatorisk varudeklaration för dyrbarare tekniska hushållsartiklar, bilar, fritidsbåtar samt hyres- och bostadsrättslägenheter förelades riksdagen,

5. att åtgärder vidtogs för att stimulera den kommunala konsument-politiska verksamheten, bl. a. i form av lokala konsumentkonimiltéer,

1973 :344 av herrar Henmark (fp) och Jonsson i Alingsås (fp),

1973:348 av herr Möller (fp),

1973:1449 av herr Brundin m. fl. (rn),

1973:1499 av fru Nordlander m. fl. (vpk) vari föreslagits alt riksdagen hos regeringen hemställde

1. om initiativ i syfte att delge kommunema rekommendation all medverka till bildandel av lokala fristående konsumentkommiltéer,

2. att frågan om omfattningen och formerna för erhållandet av statligt stöd för denna verksamhet upptogs till skyndsam ulredning saml

1973:1 503 av herrar Olsson i Kil (fp) och Stålhammar (fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:343 såvitt den gällde obligatorisk varudeklaration (punkten 4),

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1973:343 såvitt den gällde lag om jämförprismärkning (punkten 3),

I , 3. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:343 såvitt den gällde lag

om produktsäkerhet (punkten I),

4. atl riksdagen skulle avslå motionen 197 3:348 om utvidgad prisin-
' i formation till konsumenter,

5. all riksdagen skulle avslå Nr 87

a) motionen 1973:343 såvitt den gällde inrättande av etl varudeklara- Tisdagen den lions- och produklsäkerhelsråd inom konsumentverket (punkten 2), j - 1973

b) motionen 1973:1449 om inrättande av etl varudeklaralionsråd---------------

inom konsumentverket. Konsumentfrågor

6. atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1503 angående konsumentskydd vid bilreparationer,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:222 om vidgat konsumentskydd i samband med offentliga myndigheters verksamhet,

8. all riksdagen skulle avslå motionen 1973:344 om utbyggnad av hemkonsulentorganisalionen,

9. all riksdagen skulle avslå

a) motionen 1973:343 såvill den avsåg åtgärder rörande den kommunala konsumentpoliliska verksamheten (punkten 5),

b) motionen 1973:1499 om utbyggnad av konsumenlkommitléerna.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande vidgat konsumentskydd i samband med offentliga
myndigheters verksamhet av herrar Regnéll (m) och Hovhamniar (m) som
ansett all utskottet under 7 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1973:222 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om förslag lill ändring i lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring och lagen (1971:112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor i enlighet med vad reservanterna anfört,

2. beträffande den kommunala konsumentpoliliska verksamheten av
herrar Andersson i Örebro (fp), Svensson i Malmö (vpk) och Rydén (fp)
som ansett atl ulskotlel under 9 bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1973:343 punkten 5 och i anledning av motionen 1973:1499 hos Kungl. Maj :l skulle anhålla alt åtgärder vidtogs för all stimulera den lokala konsumentpoliliska verksamheten, bl. a. i form av lokala konsumentkommittéer.

Till detta belänkande hade fogals ett särskilt yttrande av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp).

Herr RYDÉN (fp):

Herr lalman! Nyligen har vi fått ell nytl konsumentverk. Verksamheten har dock bara pågått några månader, och det är därför rimhgt all verket får lilel lid på sig för all finna de rätta formerna för sin verksamhet. Del är emellertid viktigt att konsumentpolitiken från verkels sida utformas så, att man har god kontakt med konsumenten på del regionala planet; risken är annars alt vi får en dirigering av konsumentpohtiken från ett centralt ämbetsverk i Slockholm.

Varudeklarationsutredningen har sedan vi i folkpartiet skrev vår
parlimolion lagt fram sitt lagförslag, där de krav som vi fört fram i
motionen i stort sett tillgodoselts. Vi har därför på dessa punkter icke 155

Nr 87 avlämnat någon reservation. 1 ett särskUt yttrande har vi dock

Tisdaeen den understrukit vikten av att dessa vikliga konsumentpoliliska frågor nu blir

15 maj 1973 föremål för åtgärder från Kungl. Maj:l i enhghet med vad

-;------------ ;---- varudeklarationsutredningen föreslår.

• ° Avgörande för inställningen till vilka åtgärder som bör vidtas är vilka

möjUgheter som finns alt öka konsumentens inflytande över produktion och prissättning inom marknadsekonomin. All skapa etl ökat inflytande för konsumenterna är enligt vårt sätt all se ell viktigt led i strävandena all åstadkomma en bättre maktbalans i del ekonomiska livet. I dagens läge är detta inflytande störst när produkten redan är färdig, men konsumenten bör kunna ha någol atl säga till om redan då olika idéer prövas och vägs mot varandra. Del är nödvändigt med information frän konsumenterna på de stadier i produktulvecklingsprocessen då alll är påverkbart. För att detta skall kunna ske fordras god kontakt med konsumenterna. Jag syftar på en verksamhet med effektiv regional och lokal förankring. Del behövs en konsumentverksamhet ute i landet, eftersom det ju ändå är där som de flesla människorna bor.

Folkpartiet har i sill partiprogram slagit fast följande - jag vill gärna citera vad vi har skrivit in i programmet om denna verksamhet: "Konsumentverksamheten måste ha sin förankring även på del lokala planet. Allsidigt sammansatta konsumentkommiltéer med kommunall huvudmannaskap och med statligt stöd bör inrättas i första hand i de större kommunerna. De kommunala konsumentkommitléerna skall syssla med ortens speciella konsumentproblem på såväl varu- som Ijänstesidan." Jag vill här nämna några områden som är viktiga för de lokala konsumenlkommitléerna att syssla med:

1. Att hjälpa medborgarna lokalt med reklamationer och information.

2. All fungera som problemuppfångare för bl. a. konsumentverket.

3. Alt utgöra ett rikt kontaktnät, varigenom konsumentverkets resultat och intentioner kan föras ut lill konsumenten.

Olika kommuner har sedan 1967 bedrivit en försöksverksamhet rned lokala konsumentkommiltéer. Av de rapporter som är avlämnade från dessa kommittéers tre första verksamhetsår framgår klart och tydligt all denna verksamhet är nödvändig i ännu fler kommuner. Försöksperioden avsågs först vara avslutad sommaren 1969. Men då försöksverksamheten mött ett så stort intresse från allmänhetens sida ansåg centrala rådet och kommittéerna all del var orimligt atl lägga ned verksamheten för atl sedan eventuellt starta den igen på permanent basis.

Antalet inkommande ärenden var första året 250, andra året 600 och tredje året, alltså 1969, 1 350. Dessutom hade kommittéerna under det tredje året i större utsträckning varit remissinstans på olika områden. Della talar för att en lokal konsumentverksamhet behövs som en effektiv problemuppfångare och som en hjälp till konsumenterna.

Herr lalman! Jag yrkar härmed bifall lill reservationen 2 av herr Andersson i Örebro m. fl.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen
. - , av kammarens förhandlingar.

Herr HOVHAMMAR (m): Nr 87

Herr lalman! Genom den konstruktion som lagen om otUlbörlig Tisdaeen den marknadsföring och lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor har 15 fnaj 1973

begränsas konsumentombudsmannens verksamhet till vissa områden, ~---

nämhgen näringsverksamhet i både privat- och offentligrällslig form. " eitjrag

Däremot inbegrips inle myndigheters icke-kommersiella broschyrutgivning och reklamverksamhet.

Om man studerar det förhållandet htet närmare kan man konstatera atl det kan få till föhd atl en statlig myndighet utger en broschyr som är av tvivelaktigt slag beträffande faktainnehållet, utan alt saken kan dras inför konsumentombudsmannen. Som etl exempel på delta framhålls i den enskUda moderata motionen 222 alt centrala studiehjälpsnämnden i en skrift med en tvivelaktig reklammetod bevisat att studiemedelssystemet är fördelaktigare än banklån. Eftersom studiehjälpsnämnden inte betraktas som näringsidkare är konsumentombudsmannen förhindrad att pröva fallet.

Herr lalman! Vi anser från vårt håll att detta är ell uppenbart fel. I reservationen 1 har herr Regnéll och jag begärl en ändring av de två nämnda lagarna, varigenom myndigheternas serviceerbjudanden skuUe ingå i konsumentombudsmannens verksamhet oavsett om dessa är av kommersiell natur eller inle. Syftet är aUtså all skydda alla konsumenter gentemot privata eller statliga företag, affärsdrivande verk eller myndigheter.

Herr talman! Med hänvisning tUl vad jag här i korthet har försökt föra fram ber jag atl få yrka bifall till reservationen 1.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Det behövs inle så många minuter för att motivera det berättigade i vpk:s motion nr 1499 som behandlas i näringsutskottels belänkande.

Frågan om organiserad lokal konsumentverksamhet har förat behandlats av riksdagen, och vänsterpartiet kommunisterna har hela liden hävdat uppfattningen — det gjordes redan i samband med beslutet om inrättandet av ett konsumentverk - atl delta inle skulle fungera om man inle har den lokala förankring som vi vid olika tillfällen föreslagit.

Trots att försöksverksamheten med lokala konsumentkommiltéer gav så positiva resultat som redovisats, ägnades erfarenheten från den försöksverksamheten ett svalt intresse vid tillkomsten av konsumentverket. Den avhandlades helt kort i propositionen. Att Kommunförbundet visade ell svall intresse berodde dels på kommunernas ekonomi, dels på — som man anförde — att kommunerna inte fick företräda partsintressen.

Vi tycker i motsats lill detta all del borde vara en självklarhet för samhället atl stödja konsumenterna som är den svagare parten mol producenter och försähare som är betydligt starkare. Del visar utbudet av varor och tjänster som långt ifrån alltid är inriktat på behovet ulan som oftare har sin grund i privata vinstintressen.

1 etl anförande redan vid behandlingen av förslaget om konsument
verket kritiserade vi denna punkl i propositionen som inte gav konsumen- 157

Nr 87 ten ell lagligt stöd när det gällde att få producenterna att ta hänsyn tUl

Tisdaeen den konsumenternas önskemål och behov. De samverkansvägar som det

15 mai 1973 hänvisades till i propositionen trodde i varje inle vpk på. Konsumenterna

—----------- ;---- hamnar oftast i underläge då marknadskrafterna alllid är starkare.

■' * Det finns i dag tusen och en grejor av olika slag som inte fyller någon

funktion men som ändå säljs UU oss lätlrogna konsumenter, ofta med utnyttjande av en osund reklam. Jag tror inte att det finns många famUjer i dag som inle har hggande några oandvändbara artiklar som impulsköpls efter demonstratörers påverkan.

Hemkonsulenterna, som i dag gör en beundransvärd insats när det gäller upplysning om användbarheten i förhållande till del pris som vi betalar för en vara, är alldeles för få för atl nå ut till alla behövande grupper. De kan av tidsskäl inte syssla med uppsökande verksamhet. En utbyggd kommunal verksamhet som vänder sig direkt lill konsumenterna skulle ge delvis en annan inriktning av hemkonsulenternas arbete. Man skulle bättre kunna utnyttja deras ofta gedigna kunskaper på olika områden.

Helsingborg som var en av försöksorlerna har ombildat sin lokala kommitté UU konsumentnämnd. Här har man nu arbetat med konsumenternas problem sedan 1967, i drygt fem år. Där vet man i dag alt det gäUer konsumenternas svårigheter att säga ifrån eher atl få en godtagbar förklaring i fall som måste redas upp. Man har samlat ett imponerande material över behov och önskemål, som konsumentverket nu skall ägna sig åt all kartlägga.

Det visar sig all de som mest drabbas av svårigheter med nya varusortiment är de äldre. De är godtrogna och tar hellre en onödig utgift och grämelsen än alt — som de säger — bråka, även om de onödiga utgifterna för dem betyder ännu sämre kosthåll eller andra bekymmer. Matkostnaden är en utgiftspost som de med små inkomster tvingas skära ned på.

På den lokala konsumentverksamheten kan också läggas sociala aspekter - det är inte bara med varor och tjänster som del finns problem. Många sociala problem kommer fram, och man når grupper som förut inte haft någon som helsl kontakt med konsumentupplysning. En naturlig utveckling vore därför alt lokal konsumentupplysning och social stödverksamhet bedrevs i nära samband med varandra. Här finns kanske en väg atl spara pengar både för den enskUde konsumenten och för kommunerna.

Alt det finns intresse för denna lokala verksamhet redovisas i näringsutskotlets belänkande där det redogörs för den pågående verksamheten. Trots den spärr som finns genom överenskommelsen om skatleslopp och medvetandet om de snäva ekonomiska ramar kommunerna har att röra sig inom har ett stort antal kommuner motioner hggande om inrättande om särskilda lokala organ för konsumentfrågor. Men här liksom i andra fall — det finns det många exempel på — ligger en ulredning i vägen för fattandet av omedelbara konkrela beslut. Såvitt jag kan bedöma finns inget ytteriigare alt utreda i detta fall. AUa är överens om att lokal konsumentverksamhet är nödvändig om konsumentverket skall fungera, men hänvisningen lill utredningar och ytteriigare försöks-

158

verksamhet ger kommunerna anledning all skjuta problemen framför sig. Därför, herr talman, kan vänsterpartiet kommunisterna inle godkänna utskottets motivering för ett avslag på motionen 1499. Det är angeläget, som sägs i reservationen 2 till belänkandet, att staten genom sina centrala och regionala organ på området på olika sätt stimulerar och stöder insatser från kommunernas sida, framför allt genom lokala konsumentkommittéer. Det är angelägel all del görs någonting nu. Därför yrkar jag bifall till reservationen 2 som också vpk:s representant i utskottet står bakom.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Konsumen t frågor

Herr BLOMKVIST (s):

Herr lalman! Del föreliggande betänkandet från näringsutskottel behandlar flera frågor på konsumentområdet, och enhgt utskottets uppfattning är del också många viktiga konsumenlproblem som har lagils upp i motionerna. Det skulle kanske därför ha funnits mycket goda skäl för alt någol närmare utveckla synpunkter kring de aktualiserade frågeställningarna.

Jag skall emellertid inle göra det. Detta beror dels på att del råder ganska stor enighet när det gäller behandlingen av de framförda motionsförslagen, dels på atl utskottet utgår ifrån all vi inom en nära framtid kommer atl få behandla regeringsförslag inom ohka avsnill på det konsumentpoliliska området.

Till utskottets belänkande har fogals två reservationer och ett särskilt yttrande. Jag skall om en stund återkomma till de båda reservationerna.

Man kan knappast hävda alt de båda reservationerna i delta belänkande är av del angelägnaste slaget. Jag vill understryka all redan i början av 1972 - när Kungl. Maj:ls proposition 1972:33 med förslag till riktlinjer för en utbyggd konsumentpolitik ännu inte var framlagd — tillsatte chefen för handelsdepartementet en sakkunnig med uppdrag atl utreda vissa principfrågor i samband med varudeklaration.

Jag vill här framhålla atl handelsministern i direktiven till den sakkunnige bl. a. skrev föhande: "Den sakkunnige bör pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall del från konsumentsynpunkt kan vara påkallat att föreskriva skyldighel alt låla varor och tjänster åtföha varudeklarationer. Vid prövningen bör särskilt uppmärksammas behovet av skydd mot risker för liv och hälsa som kan vara förenade med varans användning." Handelsministern framhöll även att den sakkunnige allsidigt skulle utreda konsekvenserna av en utbyggd varadeklaralion med inslag av etl obligatorium.

Som framgår av utskottets betänkande har utredningen för några veckor sedan avlämnat sill betänkande "Varadeklaration — ett medel i konsumentpolitiken". I delta ur konsumentsynpunkt så viktiga arbete har del nu framförts förslag lill lagstiftning, som i betydande omfallning berörts i de olika motionerna. När del sålunda gäller motionsförslagen om ökad produktsäkerhet, effektivare varudeklaration och bättre prisjämförelser, råder del för närvarande stor enighet inom ulskoltel om atl ett förverkligande av del framlagda lagförslaget kommer all tillmötesgå de flesla önskemål som framförts av motionärerna.

Jag vill gärna här uttala den förhoppningen att riksdagen inom en

159

Nr 87 mycket nära framtid skall kunna räkna med ett regeringsförslag byggt på

Tisdagen den utredningens förslag lill lagstiftning,

15 mai 1973 Beträffande motionsyrkandena kring inrättande av varudeklarations-

-------------- ;---- och produklsäkerhelsråd anser utskottet atl man först bör avvakta

n en j ägor organisatoriska överväganden, som kan bh aktuella i samband med den kommande lagstiftningen.

Ett annat motionsyrkande gäller konsumentskydd i samband med bilreparationer. Liksom i tidigare sammanhang vill utskottet än en gång understryka alt della är en väsentlig fråga för berörda konsumenter. Med tillfredsslällelse kan utskottet konstatera all konsumentombudsmannen och Motorbranschens riksförbund kunnat träffa en uppgörelse om nya bestämmelser för bilreparationer. Dessutom har konsumentverket vid sidan härav vidtagit åtgärder på della område. Verket planerar I, ex, tre undersökningsprojekt rörande bilbranschen: ett om försäljning av begagnade bilar, ett om försähning av nya bUar och ell om bilreparationer. Ja, enligt Aftonbladet av den 14 maj pågår nu förhandlingar mellan konsumentverket och bUhandeln om en ångervecka och en deponerings-summa, liknande den i resebyråbranschen. Verkets generaldirektör Lars Äg förklarade atl man på del sättet skulle kunna avslöja de dåliga bilarna, innan de byter ägare, Inle minst med hänvisning lill de här redovisade åtgärderna har utskottet ansett sig kunna avvakta resultatet av de aktuella insatserna.

Jag vill slutligen anföra några synpunkter på de två reservationer som fogals lill utskottets belänkande. När del först gäller den fråga som herr Hovhammar lalade för, reservationen 1, all riksdagen hos regeringen skuhe hemställa om förslag lill ändring i lagen om otillbörlig marknadsföring och lagen om förbud mol otillbörliga avtalsvillkor, så all konsumentombudsmannen får möjlighet atl ingripa mot åtgärder som statliga och kommunala myndigheter företar i annan egenskap än näringsidkare, har ulskottsmajoriteten fortfarande den bestämda uppfattningen all myndigheternas icke kommersiella verksamhet bör falla utanför konsumentombudsmannens lUlsynsområde,

Del framgår väl också ganska klart av utskottets belänkande att den av reservanterna uppmärksammade verksamheten ingalunda är undantagen samhällelig kontroll. Utskottet har understrukit att klandervärda åtgärder från myndigheternas sida i vanlig ordning bör kunna framföras exempelvis till justitieombudsmannen, justitiekanslern och i andra fall även till myndigheler i överordnad ställning.

Beträffande den i motionen påtalade händelsen ber jag att få hänvisa lUl redovisningen i utskottets belänkande, där del finns en ganska översiktlig redovisning av åtgärderna i den frågan, 1 motsats till moderata samlingspartiets representanter anser alla de övriga utskoltsledamölerna all den nuvarande ordningen på del aktuella området är tillfredsställande,

I reservationen 2 begärs atl riksdagen hos regeringen hemställer om all
åtgärder vidtas för all stimulera den lokala konsumentpoliliska verksam
heten, bl, a, i form av lokala konsumentkommiltéer. Det bör här i första
» hand framhållas atl i proposition nr 33 år 1972 angavs framåtsyflande

rikthnjer för en utbyggd och förnyad konsumentpolitik. Som bekant är
160 målet för en sådan politik atl främst stödja och förbättra konsumen-

temas ställning på marknaden. Nr 87

Vid den konsumentpolitiska deballen den 26 maj 1972 framförde Tisdaeen den
handelsministern bl, a, föhande synpunkter i anslutning till den kommu- ,c ■ tgj
nala konsumentpohtiken: ----

"Jag viU nämna all vi har börjat förbereda arbelel på en utbUdning av Konsumentfrågor landels hemkonsulenter för all de skall kunna bistå kommunerna. Den utbildningen startar redan i höst för att de den 1 januari skall vara färdiga att gå in i verksamheten och därmed ge den bästa stimulansen ål de kommuner som vill komma igång fort.

Sedan bör det vara konsumentverkets uppgift alt efter en tid se över den kommunala verksamheten för atl vi skall kunna bedöma vUka resultat som faktiskt har åstadkommils. Om en sådan bedömning visar atl ytterligare insatser behövs, då skall vi försöka hitta medel och metoder för dessa,"

Till fru Nordlander och herr Rydén, som tidigare har talat för reservationen 2, vill jag säga all efler cirka fyra månaders verksamhet kan man väl knappast begära atl konsumentverket skall kunna dra några slutsatser om den nu aktueUa verksamheten, I ett inledningsskede tycker jag atl vi skuUe kunna vara överens om all det är en väsentlig uppgift för konsumentverket att tillsammans med Kommunförbundet finna en tUlfredsställande lösning av frågan om kommunall engagemang i konsumentpolitiken,

I det syftet pågår för närvarande intensiva överläggningar meUan konsumentverket och Kommunförbundet om på vUket sätt en sådan verksamhet skall organiseras i kommunerna. Utskottet räknar med all man genom dessa förhandlingar skall kunna åstadkomma etl tillfredsställande program för den konsumenlpolilitiska verksamheten i kommunerna. Del framgår ju också av handelsministerns interpellationssvar den 27 april, all ett ganska stort antal av landets kommuner för närvarande prövar frågan om lokal konsumentverksamhet.

Under nuvarande förhållanden anser därför ulskottsmajoriteten alt man bör avvakta resultatet av de pågående överläggningarna mellan konsumentverket och Kommunförbundet, innan nya åtgärder beslutas av riksdagen.

Herr talman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall till utskottets hemslällan.

Herr RYDÉN (fp):

Herr talman! Jag sade redan i mitt inledningsanförande all konsumentverket varit i gång för kort lid och all man borde ge verket litet längre lid alt finna formerna för sin verksamhet. Jag tror emeUertid atl de lokala konsumenlkommitléerna är så pass vikliga för den konsumentpoliliska verksamheten att man bör ge en politisk anvisning om hur man vill bygga ul den verksamheten och inte helt lila på att della skall läggas under konsumentverket. Jag framhöll i mitt anförande att om det inle skall bU en dirigering av konsumentpolitiken från det centrala ämbetsverket i Slockholm så är del nödvändigt all bygga ut denna lokala verksamhet, för del är ju ändå ute i landet som konsumenterna finns.

16!

11 Riksdagens protokoll 1973. Nr 84-87

Nr 87 Fru NORDLANDER (vpk):

Tisdaeen den '' talman! Herr Blomkvist säger att det inte är någon av de

I 5 m i 1973 angelägnaste frågorna som reservationerna här gäller. Men det beror ju på

-------------------- hur man bedömer problemen. Hemkonsulenterna är alldeles för få för alt

Konsumentfrågor j jj[| jg konsumentgrupper som bäst behöver deras hjälp, 1 12 län finns det en hemkonsulent på 200 000 invånare. Del är en ganska orimlig uppgift som dessa hemkonsulenter har.

Del är alldeles riktigt alt konsumentverkels verksamhet bara pågått fyra månader, men i några kommuner har man ju mer än fem års erfarenhet av den försöksverksamhet som bedrivits där. Alt det måste hända någonling på del lokala planet är ju alla överens om. Att ingenting händer beror väl delvis på att man inle är överens om vem som skall betala den här praktiska och nödvändiga formen av konsumenlstöd.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr lalman! Vad först gäller behovet av konsumenlnämndernas verksamhet inom kommunerna tror jag mig kunna säga att utskottsmajoriteten och reservanterna inte har några delade meningar. Men vi har inom ulskottsmajoriteten en annan uppfattning när det gäller igångsättandet av denna verksamhet. Jag tycker att både fru Nordlander och herr Rydén bortser från alt förutsättningen för alt man skall få kommunerna engagerade i denna verksamhet ju är atl vi får de förtroendevalda intresserade för att bedriva en kommunal konsumentpolitik.

Herr talman! Jag har mycket svårt alt förslå atl det skulle finnas en bättre form för konsumentverket att angripa detta problem än att vända sig till del samordnande organ som kommunerna har, nämligen Kommunförbundet, och att gemensamt med della arbeta fram ett program som kommunema kan bygga verksamheten vidare på. Jag anser att det är nödvändigt att få en stabil grund atl stå på för dessa nämnders kommande verksamhet, I delta sammanhang anser ulskottsmajoriteten att del därför är viktigt atl avvakta resultaten av de förhandlingar som för närvarande förs mellan konsumentverket och Kommunförbundet, Låt mig uttrycka den förhoppningen, herr lalman, atl det kommer att bli ett tUlfredsställande resultat av dessa förhandlingar.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels

reservationen nr I av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades

den förra propositionen vara med över-vägande ja besvarad. Sedan herr

Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande volerings-

162 proposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemstäUan i Nr 87

belänkandet nr 50 punkten 7 röstar ja, Tisdaeen den

den det ej viU röstar nej, j5 - J973
Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Regnéll.och

Hovhammar. Konsumentfrågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 35

Avstår - 2

Punkten 8

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av herr Andersson i Örebro m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rydén begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 50 punkten 9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Andersson i

Örebro m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rydén begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 224

Nej - 61

Avslår - 6

§ 7 Föredrogs Näringsutskotlets betänkande

Nr 51 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till organ för konkurrens- och konsumentfrågor

Lagutskottets belänkande

Nr 17 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:69 med förslag lill lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, jämte motion

Näringsutskotlets betänkanden

Nr 47 i anledning av molion om kontroll i vissa hänseenden av 163

Nr 87 nyetablerade företag

Tisdaeen den ' anledning av propositionen 1973:102 om avskaffande av

15 mai 1973 patent- och registreringsverkels samling av anmälningar till aktiebolagsre-

-------------------- gistret och andra företagsregister

Valutalagstift
ningen, m. m. Finansulskollels betänkanden

Nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden Nr 25 i anledning av propositionen 1973:81 med förslag lill lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 8 Valutalagstiftningen, m. m.

Föredrogs finansutskottets belänkande nr 26 i anledning av propositionen 1973:82 angående fortsatt vahrtareglering och propositionen 1973:110 angående ändringar i valutalagsliflningen, m, rn,, jämte motioner,

Kungl, Maj:l hade i propositionen 1973:82, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 mars 1973,

1, begärl riksdagens samtycke lill att Kungl, Maj:l med stöd av 1 § tredje stycket valutalagen (1939:350) förordnade, att vad som föreskrevs i 2 § första stycket 1, 2 och 4-7, 5 § 1 och 3 samt 9 § samma lag skulle äga fortsatt tillämpning under tiden den 1 juli 1973-den 30 juni 1974,

2, velat inhämta riksdagens yttrande över etl vid propositionen fogat förslag till kungörelse om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),

Kungl, Maj:l har vidare i propositionen 1973:110, under åberopande av utdrag av slalsrådsprotokollet över finansärenden för den 30 mars 1973,

1, föreslagit riksdagen atl anta ett vid propositionen fogat förslag lill lag om ändring i valutalagen (1939:350),

2, begärt riksdagens samtycke till att Kungl, Maj:t med stöd av 1 § tredje stycket valulalagen (1939:350) förordnade, atl vad som föreskrevs i 2 § första stycket 8 samma lag,

a, skulle äga tillämpning till utgången av juni 1973,

b, skulle äga fortsatt tillämpning undertiden den 1 juli 1973-den 30
juni 1974,

3, velat inhämta riksdagens yttrande över ell vid propositionen fogat
förslag till kungörelse om ändring i och fortsatt giltighet av valutaförord
ningen (1 959:264),

164

1 delta sammanhang hade behandlats

dels den i anledning av propositionen nr 82 väckta motionen 1973:1913 av herrar Brundin (m) och Magnusson i Borås (m) vari hemställts all riksdagen skulle besluta

1, all i skrivelse till Kungl, Maj:t anhålla all Kungl, Maj:l skulle

förelägga riksdagen förslag om en återgång lill den liberaliseringsgrad, som rådde före september 1969 på valutaområdet,

2, all i skrivelse till Kungl, Maj:l anhålla att Kungl, Maj:l skulle tillsätta en parlamentarisk ulredning med uppgift atl överse valularegle-ringen i syfte att åstadkomma en ökad liberalisering,

dels den vid riksdagens börian väckta motionen 1973:96 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemslällls all riksdagen i skrivelse tiU riksbanksfullmäktige som sin mening uttalade att skärpt restriktivitet borde visas vid lillståndsgivning lill investeringar i utlandet.

Utskottet hemställde

A, att riksdagen med bifall till propositionerna 1973:82 och
1973:110 skulle

1, anta vid propositionen 1973:110 fogat förslag till lag om ändring i valutalagen (1939:350),

2, samlycka till all Kungl, Maj:l med stöd av 1 § tredje stycket valutalagen (1939:350) förordnade,

a, alt vad som föreskrevs i 2 § första stycket 8 samma lag skulle äga
tillämpning till utgången av juni 1973,

b, atl vad som föreskrevs i 2 § första stycket 1, 2 och 4-8, 5 § 1 och
3 samt 9 § samma lag skulle äga fortsatt tillämpning under tiden den 1
juli 1973-den 30 juni 1974,

3, förklara alt riksdagen inle hade någol all erinra mot i propositio
nerna framlagda förslag lill ändring i och fortsatt giltighet av valutaför
ordningen (1959:264),

B, atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:96,

C, all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1913,

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagstiftningen, m. m.

Reservation hade avgivils av herrar Löfgren (fp), Möller (fp). Brundin (m) och Fridolfsson i Stockholm (m) som ansett atl utskottet under C bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1913 hos Kungl, Maj:l skulle anhålla om en översyn av valutalagsliflningen i syfte alt uppnå en liberalisering av densamma så snart faktiska möjligheter härför förelåg.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i finansutskottet har till betänkandet nr 26 fogat en reservation i anledning av en motion, som har väckts av herr Magnusson i Borås och mig själv.

Vi framhåller i reservationen att även om vi nu lUlstyrker en fortsatt tillämpning av valularegleringen fram lill halvårsskiftet sommaren 1974, så innebär det mte ett ställningstagande för ett bibehåUande av lagstiftningen på längre sikt. Med den ökande internationaliseringen av kapitalmarknaden finner vi det vara goda skäl att så snart som det kan prövas möjligt liberalisera de regler som nu är gällande. Vi anser därför atl man redan nu borde påböria en översyn av valutalagsliflningen och därvid försöka komma fram tUl så enkla och lättfattliga regler som

165

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagstiftningen, m. m.

166

möjligt. Det finns ingen anledning, menar vi, alt låsa oss fast vid etl myckel restriktivt syslem, i all synnerhet som vi ju också har förbundit oss alt tillämpa en i princip öppen kapitalmarknad. Jag yrkar därför, herr lalman, bifall lUl reservationen.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Arbetslösheten har under senare år legat på en hög nivå i vårt land, I deballen om hur ökad sysselsättning skall uppnås har frågan om de privatkapitalistiska företagens s. k, invesleringsviha haft en framträdande plats. Regeringen har med olika skallepohliska åtgärder och gåvor till privatkapitalet sagl sig vilja stimulera investeringarna, och frän borgerligt häll har man ofta begärt ännu längre gående förmåner för förelagen.

De vidtagna åtgärderna har som bekant inte skapat nya arbetstiUfäUen — tvärtom har antalet arbetstUlfällen inom industrin blivit allt mindre.

Jämsides med nedgången i sysselsättningen i vårt land har en kraftig ökning av antalet anstäUda i svenska företag utomlands kunnat noteras. Siffror som redovisades i slutet av förra året visade sålunda atl medan antalet anställda i industrier i Sverige minskat med 2 procent mellan 1965 och 1970 har antalet anställda i svenska förelag utomlands ökat med 24 procent. Del bör också noteras att en rad svenska företag i dag sysselsätter betydligt fler personer utomlands än i Sverige. Detta gäUer bl. a. SKF, L M Ericsson, Tändsticksbolagel, Electrolux, Älfa-Laval och Atlas Copco.

Det pågår en mycket omfattande kapitalexport från vårt land, och denna domineras av storföretagen. Kapitalexporten är ett utmärkande drag i den kapitalistiska ekonomin och ett uttryck också för den svenska storfinansens profitjakt på den internationeUa marknaden. Det finns flera skäl för denna trafik, bl. a. strävan att utnyttja lägre lönenivåer och sociala kostnader, men också försök alt därigenom motarbeta de anställdas krav i vårt land. Inte så säUan uttalas hot om flyttning av företag utomlands mol fackföreningsfolkels berättigade krav. Lönsamheten här hemma sjunker, brukar del heta från storfinansens sida.

Vad är del för pengar som svenska storföretag investerar i andra länder? Jo, del är pengar som de svenska arbetarna under pressande arbetsförhållanden har arbetat ihop. Det är dessa pengar man investerar där man tror sig kunna få ut ännu högre profiter.

Vi har från vänsterpartiet kommunisterna i motionen 96 framfört kritik mot den generositet som visas storföretagen i fråga om utlandsinvesteringarna. Vi hävdar att det vore mera gynnsamt för den ekonomiska utveckhngen om kapitalisterna tvingades starta industrier i avfolkningsbygderna än i Portugal och Latinamerika.

Under åren 1969-1971 gavs tUlstånd för direkta investeringar av svenskt kapital i utlandet i en omfallning som närmade sig 4 miljarder kronor. Förra årets siffra torde överstiga 2 miljarder, dvs. 6 miljarder på fyra år. Utlandsinvesteringarna saknar motstycke i Sveriges ekonomiska historia samtidigt som arbetslösheten är stor i vårt land och det klagas på bristande investeringsvilja här.

Inte nog med alt stor generositet visats i fråga om tiUslåndsgivning för

utlandsinvesteringar. Slalen ger också investeringsgaranlier för kapitalets investeringar i vissa länder.

Bilden är alltså denna: Storfinansen har genom utnyttjande av arbetskraft och naturtillgångar i vårt land skaffat kapital som man investerar i länder där man vanhgen förutser högre profit. Arbetslösheten är stor i Sverige. Svenska skattebetalare skall garantera kapitalisternas investeringar i andra länder.

Kan den svenska storfinansen begära mera? Ja, tydligen.

Från moderata samhngspartiet har man i en molion begärl, som det heter, ökad liberalisering av valularegleringen. På den kroken har man också lyckats fånga folkpartiet i finansutskottet.

Finansutskottet har uppläckt all vpk-motionens yrkande är helt motsatt moderalrnotionens. Detta är naturligtvis riktigt. Medan moderalerna tydligen vill ha ännu större frihet för kapitalet, så vill vi skärpa restriktionerna vid lillståndsgivning lill utlandsinvesteringar.

Utskottet förnekar inte, som det heter, "att de multinationella förelagen, vare sig de är svenska eller utländska, i vissa lägen kan skapa problem för och komma i konflikt med nationell ekonomisk politik". Man sätter dock sin lil till en arbetsgrupp som skall bereda frågor rörande multinationella förelag och avstyrker vpk-motionens yrkande i avvaktan på arbetsgruppens resultat.

Vad är det då vi har begärl i motionen 96? Jo, vi har yrkat att riksdagen i skrivelse till riksbanksfullmäktige som sin mening uttalar atl skärpt restriktivitet visas vid lillståndsgivning till investeringar i utlandet.

Del behöver man, herr lalman, inle avvakta resultatet från någon arbetsgrupp för att uttala. Omfattningen av utlandsinvesteringarna och den höga arbetslösheten i vårt land är tillräckUga skäl för ett sådant uttalande, och jag ber att få yrka bifall till motionen 96.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagstiftningen, rn. m.

Herr JANSSON (s):

Herr talman! Den reservation som är fogad lill finansutskottets belänkande nr 26 angående fortsatt valutareglering är ju håUen i en mycket klädsamt försiktig lon - det vill jag gärna understryka — och del hedrar reservanterna. Jag noterar även den skUlnaden jämfört med i fjol, då vi diskuterade dessa ting, alt centerpartisterna i utskottet nu avstått från att sätta sina namn under reservationen. Förra gången hade de ju skrivit på reservationen. Detta är också en framgång enligt mitt sätt att se. Del visar även att det numera finns en spricka i den borgerliga oppositionen när det gäller synen på denna för vårt land ganska vikliga ekonomiska fråga.

Reservanterna påslår följande — det är i stort sett samma skrivning som i fjol: "Även om utskottet som framgått av det föregående tillstyrker en föriängning av valutaregleringen för tiden den 1 juli 1973—den 30 juni 1974 innebär delta intet ställningstagande till förmån för ett bibehåUande av de stränga bestämmelserna på längre sikt." Ja, det är ju ingen i ulskollet som har sagt något annat heller. Detta är ju en fråga som vi årligen får la ställning lill här i riksdagen. Jag förslår egentligen inle varför reservanterna behöver upprepa den. Vi har ju varje år möjlighet alt pröva huruvida en förlängning av valutaregleringen skall göras eller inle.

167

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagstiftningen, m. m.

168

I den molion från moderata samlingspartiet som ligger till grund för reservationen talas det om atl man i ett normall valutaläge bör återgå tiU den liberaliseringsgrad som rådde på valutaområdet före september 1969. Ja, vad man än kan säga om valulalägel nu och under de senaste åren, så inte kan man väl påstå att del har varit eller är normalt. För närvarande råder del ju alltjämt en påtaglig oro på valutaområdet. Som utskottet framhåller i sitt betänkande har utvecklingen på den internationella valutamarknaden under de senaste åren haft mycket starka inslag av dramalik. Tidigare har en fast växelkurs närmast framstått som ett mål för den ekonomiska politiken. Under senare år har vi i stället fåll den situationen atl en föränderlig växelkurs i alll större omfattning har kommit lill användning som ell medel för att återställa balansen i utrikesbelalningarna länderna emellan. Även om vi kan glädjas ål alt vår egen valutaställning nu är mycket stark med en valutareserv pä 11,3 miljarder i mars månad i år, så finns det enligt utskottets mening ingen anledning att nu vidtaga speciella åtgärder i liberaliserande syfte utöver dem som redan har vidtagits, särskUl som vi vet alt oron på den internationella valutamarknaden på intet sätt är avvärjd. Trots de ansträngningar som under senare tid gjorts av den s. k. tioklubben vet vi att svårigheterna fortfarande är ganska påtagliga.

Som framgår av riksbanksfullmäktiges förvaltningsberättelse för 1972 har del i flera viktiga avseenden skett en återgång till de principer som tiUämpades före september 1969. Della gäller bl. a. beträffande vissa viktiga kapilalbetalningar, återköp av ullandsägda svenska värdepapper samt kapitalöverföringar tUl svenska emigranter i utlandet.

Då det gäller tillståndsgivningen för återköp av värdepapper och emigranternas kapitalutförsel har de - med de ytterligare lättnader som genomförts under 1972 — nästan helt återförts lill de principer som gällde 1969, detta enUgt bankofullmäktiges egna uttalanden. Och det överensstämmer i stort sett med våra åtaganden som medlem i OECD, i varje fall på delta område. Och i vad gäller direkta investeringar och upplåning i utlandet har det inte varit möjligt alt gå längre i liberaliseringar.

I detta sammanhang förtjänar del dock påpekas att tillståndsgivningen för utlandsinvesteringar har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Jag förstår att herr Berndtson i Linköping inte tycker om det. År 1971 gavs sålunda tillstånd för utlandsinvesteringar lill ell belopp av 1 255 miljoner, och 1972 var motsvarande belopp uppe i närmare 2 miljarder. Vidare har tillståndsgivningen för utländsk upplåning genomgått en betydande ökning. Under här relaterade förhållanden, och då delta är en fråga som riksdagen får ta förnyad ställning lill varje år, har utskottet inte funnit några bärande skäl till alt biträda molionsyrkandel om ett särskilt uttalande om återgång tUl 1969 års Uberaliseringsgrad på della område. Inte heller finner vi det särskUl meningsfuUl alt tiUsätta en särskild utredning beträffande valutaregleringen.

Den fråga som herr Berndtson i Linköping lar upp och där han pläderar för vpk-motionen innehåller yrkanden som går i helt motsatt riktning i förhållande till motionen 1913. Och jag höll på all säga att det vore väl underligt annars, även om vi i vissa lägen trots allt får uppleva atl

moderater och kommunister här i kammaren understundom befinner sig på samma Unje. Motionärerna pekar bl. a. på att svensk industri expanderar snabbare utomlands än inom Sverige, och man kritiserar att detta har medfört all man startar industrier i bl. a. Portugal och Latinamerika. Nu är emellertid utskottet på intet sätt främmande för de problem som de multinationella företagen kan skapa i vissa situationer. Del uttalas i betänkandet att de multinationella förelagen genom sill agerande kan komma i konflikt med den nationella ekonomiska politiken. Häri ligger dessutom - vilket jag kan anföra inom parentes -det bekymret atl man med svenskt kapital kan sägas ge ell indirekt stöd lill regimer i andra länder, som i andra sammanhang och på andra områden driver en politik som vi inte kan acceptera.

Nu är det emellerlid på del sättet, som utskottet framhåller, alt industriministern nyligen tUlsatt en särskUd arbetsgrupp under statsrådet Lidboms ledning, som skall bereda frågor rörande de multinationella företagen. Även om ulskollet, som här anförls, har förståelse för de problem som berörs i motionen 96 anser vi del nödvändigt att avvakta resultatet av den Lidbomska arbetsgruppens arbete innan slällning tas till dessa frågor. Det gäller nämligen all se över det hela internationellt, och på många områden gäller det också atl försöka skapa internationella överenskommelser för all komma lill rätta med de problem som kan uppstå i dessa sammanhang.

Jag yrkar bifall lill finansutskottels hemställan på samtliga punkter.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagsliflningen, m. m.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr lalman! Herr Jansson bekräftar faktiskt den skildring av utlandsinvesteringamas omfallning som vi ger i motionen 96, och utskottet erkänner också all dessa investeringar skapar problem för landets ekonomi. Då tycker jag inte atl man bör vifta bort problemet med hänvisning till en arbetsgrupp som skall syssla med frågor som rör de multinationella förelagen.

Frågan huruvida de tilltagande investeringarna i andra länder är förenliga med strävandena atl bekämpa arbetslösheten i vårt land är en väsentlig frågeställning, som dock varken ulskoltel eller utskottels talesman berör. Vi anser att utlandsinvesteringarna inte är särskilt förenliga med de strävandena. Därför har vi också tyckt atl riksdagen borde göra ett uttalande om återhållsamhet - åtminstone i del här läget — i utlandsinvesteringarna. Det finns även pä lång sikt all anledning att hålla denna verksamhet under uppsikt. Herr Jansson bekräftade själv alt dessa investeringar också har en politisk betydelse, som inte gärna kan vara förenlig med strävan atl människorna i u-länderna skall få ökad självbestämmanderätt.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag vill lill herr Jansson bara säga alt det som skiher oss ål är att vi menar all man redan nu borde påbörja en översyn av del regelsystem som vi är överens om skall gälla ytterligare ell drygt år framåt. Vi anser all man skall ha en beredskap för atl kunna gå över lill en mer liberal valutalagsliftning.

169

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagstiftningen, tn. m.

Jag tycker emellertid inte att de slutsatser som herr Berndtson i Linköping drog beträffande svenska investeringar i utlandet skall få stå alldeles oemotsagda. Den här frågan har nämligen behandlats i riksdagen under ett stort antal år. Tidigare bereddes den i bankoutskottet och numera i finansutskottet. Del har redovisats ganska ingående undersökningar om vUka konsekvenser de svenska investeringarna i utlandet har haft för svensk sysselsättning i Sverige och likaså vilka verkningar utländska investeringar i Sverige har haft.

Investeringar i utlandet är i huvudsak av två slag. Till atl börja med rör del sig om investeringar i försäljningsbolag, som ägnar sig ål alt på främmande marknader sälja svenska produkter. Det torde inte råda något som helt tvivel om atl investeringar i dessa försäljningsbolag verkar stimulerande på sysselsättningen i vårt land. Man har också närmare granskat vUka konsekvenser investeringarna i produktionsföretag har. AUa tUlgängliga utredningar visar alt det är svårt alt leta upp exempel på alt investeringar har skett i produktionsföretag i utlandet, som har övertagit någon produktion som annars skulle ha kunnat äga ram i Sverige. Man har dessutom kunnat påvisa all en lieldel av investeringarna i produktionsförelag i utlandet verkat direkt sysselsältningsfrämjande i Sverige genom de ofta förekommande underleveranserna från svenska företag till dessa för-etag i utlandet.

Herr Berndtsons slutsats när det gäller vilka konsekvenser investeringsverksamheten i utlandet har är alltså felaktig. Det har jag velat få antecknat till kammarens protokoll.

170

Herr JANSSON (s):

Herr talman! Till herr Brundin vill jag säga atl jag är litet förvånad över atl man år efler år i,denna fråga återkommer med denna mycket urvattnade reservation. Den här gången har centerpartiet hoppat av. Vi kan väl hoppas atl den andra miltenbrodern, folkpartiet, hoppar nästa gång, så att herr Brundin blir ensam.

Jag sade tidigare alt del hedrade centerpartiet atl det lyste med sin frånvaro på den här reservationen. Kammaren får ju varje år tillfälle att pröva huruvida vi skall ha en fortsatt valulareglering eller inte. Jag vel då inle vad man skaU kunna uträtta med en parlamentarisk utredning under tiden. Man behåller väl inle en valutareglering längre än vad som är nödvändigt.

TUl herr Berndtson i Linköping vill jag säga att del här ju ändå är fråga om internationella problem. Jag tror inte alt Sverige ensamt kan lösa de svårigheter som uppslår med de multinationella företagen. Vi fick för några år sedan i gamla riksdagens dåvarande bevillningsutskott en redovisning av de internationella oljebolagens affärer i Sverige. Det visade sig att det endast var två bolag som i Sverige redovisade vinst som gav upphov till bolagsbeskattning. Del var OK och del lilla Uno-X. För övriga var vinsten noll. Det kan inle ha varit så atl dessa företag gick så dåligt atl det uppstod underskott, utan man har anledning atl förutsätta all de på någol sätt har möjlighet att föra över vinstmedel till andra länder, där beskattningen är förmånligare för dem. Men skall man komma till rätta med detta och annal tror jag del är nödvändigt att det sker genom

internationella kontakter.

Om herr Berndtson tar del av de direktiv som denna arbetsgrupp fått av industriministern och av den PM som är närsluten direktiven, kommer han atl finna atl det här är fråga om internationella kontakter för alt lösa dessa problem. Därför tror jag att det är nödvändigt att avvakta arbetsgruppens resultat innan vi lar slällning tiU de frågor som herr Berndtson i Linköping tagit upp.

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagstiftningen, m. m.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Först några ord till herr Brundin.

Det är väl ändå uppenbart att effekten på tillväxt och sysselsättning i vårt land blir indirekt och därmed mindre om investeringarna görs i utlandet än om de görs direkt här i landet. Ingen tror väl - i varie fall gör inte jag del - atl del är någol annat än vinsten som utgör motivet för privata utlandsinvesteringar.

Nu hävdar alltså moderalerna i sin molion och reservation alt valularegleringen inle är erforderlig eller önskvärd och vill helt eller delvis avveckla den. I klartext innebär det att man från moderat håll vill lägga avgörandet i händerna på privatkapitalet. Vi menar för vår del att samhällets inflytande över utlandsinvesteringarna tvärtom måste öka. Vi kan inle bortse från den sysselsällningssiluation vi har i vårt land eller från den diskussion om den bristande invesleringsvihan som pågår. En ökad utlandsinvestering ger oss inte de nya jobb som behövs - del finns skäl alt hålla delta i minnet vid den fortsatta debatten om hur man skall bekämpa arbetslösheten i vårt land.

Jag tror inle heller, herr Jansson, att man löser problemet med de multinationella förelagen på en gång och genom etl enda beslut, men vad vi har menat är atl man ändå måste kunna ingripa mot denna omfattande kapitalutförsel, som också har bekräftats här av herr Jansson. Han har även medgivit att den tiUtagit från år till år. Ett uttalande från riksdagens sida tror jag därför skulle vara av värde. Del kan nämligen inte vara någon önskvärd utveckling att pengar som svenska arbetare har arbetat ihop förs ut och investeras i andra länder. Därtill kommer - som jag påpekade i milt första anförande - att man också av skattemedel skall garantera dessa investeringar i vissa länder, om politiska förändringar där sker. Della anser jag vara en generositet som vi verkhgen bör göra slut på.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels motionen nr 96 av herr Hermansson m. 11, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

171

Nr 87

Tisdagen den 15 maj 1973

Valutalagstiftningen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller finansulskollels hemställan i

betänkandet nr 26 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 96.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten C

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av herr Löfgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Brundin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den .som vill atl kammaren bifaller finansulskollels hemslällan i

betänkandet nr 26 punkten C röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Löfgren m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Brundin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 207

Nej - 78

Avslår - 6

§ 9 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

Nr 27 i anledning av propositionen 1973:73 angående riktlinjer för den offentliga upphandlingen jämte motioner

Skatteutskottets betänkanden

Nr 31 i anledning av Kungl. Maj.ts proposition 1973:119 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m.

Nr 33 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:105 angående begränsning av viss kronans fordran

Nr 34 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:103 med förslag till lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag lill Stiftelsen Bosladskooperalionens garantifond, m. m.

Nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:117 angående avtal med Förbundsrepubliken Tyskland orn ömsesidigt bistånd i tullfrågor, m. m.

172

Utrikesutskottets betänkanden

Nr 4 i anledning av motion om officiell flaggning på FN-dagen

Nr 5 i anledning av motion angående behandlingen av politiska

fångar

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt. Nr 87

Tisdagen den På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta jj - jg.

behandlingen av återstående på dagens föredragningslista upptagna----

ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 10 Herr tredje vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle försvarsutskottets betänkanden nr 16 och 17, socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 21 och 19, skatleutskoltets belänkande nr 30 samt inrikesutskoltets betänkande nr 19 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 11 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet från riksdagsarbetel fr. o. m. den 1 juni 1973 och till riksdagssessionens slut på grund av studieresa till Japan. Slockholm den 15 maj 1973 Rune Torwald

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 12 Anmäldes och bordlades

Skalteulskollels betänkanden

Nr 37 angående ändring i förordningen (1972:820) om skatt på spel Nr 40 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:127 med förslag

angående förordnande av taxeringsinlendent med särskilda uppgifter

Kulturulskoltets betänkande

Nr 26 i anledning av molion om en skyddslagstiftning för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och mrhöer

Civilutskottels betänkanden

Nr 18 i anledning av dels förslag i propositionen 1973:22 till lag om ändring i förköpslagen (1967:868), dels motioner angående samhällets markpolitik m. m.

Nr 19 i anledning av dels propositionen 1973:1 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1973/74 för bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1973:21 angående sanering av det äldre bostadsbeståndet, dels i dessa ämnen väckta moUoner

Nr 20 i anledning av dels propositionen 1973:22 med förslag till bosladssaneringslag m. m. jämte motioner, alll i vad inte angår förköpslagen (1967:868), dels propositionen 1973:25 med förslag Ull kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

§ 13 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1990 av herr Bohman m. jl 173

Nr 87------------- Nr 1991   av herr Bohman m. fl.
Tisdaeen den--- ''   '" av herr iTr/Mo/i i Arvika/n./?.
15 mai 1973---- ''     av herrar Fälldin och Helén
-------------------- Nr 1994 av herr Gz.sr(7/j-on i Göteborg m./?.

Nr 1995 avherrHermanssonm.fi.

Nr 1996 av herrar 7o«iio« i Ahngsås och//öröcrg

Nr 1997 av herr Strindberg

Nr 1998 av herr Torwald rn. fl.

Nr 1999 av herrar/f«.5fröm och IV/rm(?r/c avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:125 angående komplettering av riksstatsförslagel för budgetåret 1973/74, m. m.

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 18.20.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert