Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:84

Torsdagen den 10 maj

Kl, 13,00

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Om åtgärder mot bristen på barnmorskor

§ 1 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

§ 2 Om åtgärder mot bristen på barnmorskor

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för alt besvara herr Henmarks (fp) i kammarens protokoll för den 25 aprU intagna fråga, nr 192, och anförde:

Herr talman! Herr Henmark har frågat om jag kan vidta snabba åtgärder för alt minska eUer ehminera den allvarliga brist på utbUdade barnmorskor som föreligger och vUka åtgärder som kan tänkas ifrågakomma.

Vad beträffar sjukhusen har vakanserna på barnmorsketjänster minskat från 2,3 procent år 1969 tUl 1,8 procent år 1972 samtidigt som antalet tjänster ökat från 809 till 838, Inom den öppna hälso- och sjukvården fanns hösten 1972 98 barnmorsketjänster vid mödravårdscentraler, varav 4,5 procent var vakanta. Antalet distriktsbarnmorske-tjänsler uppgick vid samma tidpunkt lUl ca 300, varav 5 procent saknade mnehavare. Därutöver finns i glesbygder ett 100-tal distriktssköterskor med barnmorskeutbildning. Dessa siffror visar inle någon större brist i personaltillgången på detta område av sjukvården.

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården torde emellertid medföra ökat behov av barnmorskor för uppgifler i samband med hälsoundersökningar, preventivmedelsrådgivning och smärlhndring vid förlossning. Skolöverstyrelsen undersöker därför i samråd med socialstyrelsen möjligheterna att öka antalet elever inom vidareulbUdningen i obstelrik och gynekologi.

Eftersom landstingen är huvudmän för utbildningen av sjuksköterskor och barnmorskor ankommer del i första hand på landstingen själva att -vid planeringen av vidareutbildningen göra de avvägningar meUan olika vidareulbildningshnjer som anses lämpliga med hänsyn tUl personalbehovet inom olika vårdområden. Det kan här nämnas all landslingen inte ulnyltjal samtliga av skolöverstyrelsen medgivna inlagningsplatser. Denna fråga har också behandlats i ulbUdningsutskoltets betänkande nr 5 i år.

Herr HENMARK (fp):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka socialministern för svaret på min fråga. Den har föranlelts av att del bl. a. i del län som jag representerar denna vår har varit mycket besvärligt all planera för sommaren därför att det saknas personal. Det har betecknats som kris i pressen, men det har kanske varit all något överdimensionera problemet. Faktum är emellertid all del är för få barnmorskor åtminstone i den delen av landet. Man kan

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Om åtgärder mot bristen på barnmorskor

fråga sig vad det beror på. Beror det på all ulbUdningsvolymen är OtUlräcklig för närvarande?

Jag har hört från socialstyrelsen all man där har prognostiserat behovet för två år. År 1970 begärde man 170 nya barnmorskor och 1972 begärde man 230. Detta behov har inle på någol sätt fyllts.

Jag har tagit reda på ulbUdningsvolymen för de här åren. 1970 var den 145, 1971 värden 153 och 1972 hade den gått ned tUl 130. Det fattades faktiskt inte mindre än 100 i del prognostiserade behovet. Det är väl något alt länka på.

Nu säger socialministern att utbildningen anpassas efter behovet och atl det närmast är sjukvårdshuvudmännen som skall se UU alt behovet blir tUlgodosett. Detta sker efter samråd mellan landstingen och skolöverstyrelsen. Då kan jag bara meddela all 1972, alltså för ungefär ett år sedan, begärde skolöverstyrelsen, efler samråd med Landstingsförbundet, ytterligare medel tUl utökning av antalet vidareulbildningskurser. Men del lämnades utan åtgärd av Kungl. Maj:l den 19 maj 1972.

Förra året begärde skolöverstyrelsen atl få anordna 220 utbildnings-kurser medan propositionen upptog 5 mindre, dvs. 215 kurser. 1 år har SÖ begärt ell betydhgt större antal vidareutbUdningskurser, nämligen 245. 1 propositionen har antalet sådana kurser skurits ned med 20. Anslaget bevihas av ett annat departement än socialdepartementet.

Utvecklingen har sålunda inte följt Landstingsförbundets önskemål. Man kan fråga sig vad som kan göras för alt så skall bli faUet. Jag har fått uppgift om atl slalsbidragsbeslämmelsernas utformning lägger hinder i vägen. Om del är ett stort antal sökande på en plals men ett mindre antal på en annan plals, medger inte stalsbidragsbeslämmelserna SÖ alt flytta över en kurs från en plals tUl en annan ulan då blir kanske en kurs inställd. Så blev fallet med en kurs förra året. 13 elever hade anmält sig, men för all en kurs skall få anordnas krävs minst 15 elever. Föhden blev aUtså alt antalet barnmorskor minskade.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Med anledning av herr Henmarks kommentarer vUl jag påpeka, atl några hinder från statligt håll inle finns mol en ytterligare utökning a-v ifrågavarande utbildning. Problemet har hittills varit atl av skolöverslyrelsen medgivna intagningsplalser inte har blivit ulnyrtjade. Från utbildningsdepartementet har därför under våren 1973 tagits initiativ tUl överläggningar med bl. a. socialstyrelsen, skolöverslyrelsen och Landstingsförbundet angående ett bättre ulnyrtjande av intagnings-platserna. Därvid har bl. a. diskuterats möjligheterna atl etablera ell regionall samarbete beträffande vissa vidareutbUdningslinjer. Jag kan här också nämna att vissa frågor rörande läroplanen för vidareutbildningen i obstelrik och gynekologi för närvarande övervägs inom utbildningsdepartementet. Det gäller bl. a. sådana frågor som ökat utrymme för prevenlivmedelsrådgivning och smärthndring vid förlossning.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Jag ber atl få lacka för de ytterligare upplysningar som socialministern gav. De ger löften om en förbättring på detta område, och

jag tror alt det är något som kommer alt uppskattas myckel, all möjligheterna atl anordna utbildning av ifrågavarande slag blir mera flexibla. Man har ändå tydligen på vissa håll ansett atl de byråkratiska formerna lagt hinder i vägen för utbildningen. Jag vUl bara återigen peka på det förhållandel att man, om man har'l. ex. 13 sökande, inle kunnat anordna en utbildningskurs därför all stalsbidragsbeslämmelserna förhindrat della. Del har fattats några elever. 13 elever är ändå en god tillgång på della område, och man skuhe kanske ha kunnat medge att en kurs startades för dessa. Alternativt hade man kunnat fylla på med elever från andra håll för atl kunna starta kursen.

Jag ber än en gång alt få tacka för svaret på min enkla fråga.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. dispenser från gällande arbetarskyddsbestämmelser

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. dispenser från gällande arbetarskyddsbestämmelser

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för atl besvara herr Hallgrens (vpk) i kammarens protokoll för den 27 april intagna fråga, nr 196, och anförde:

Herr lalman! Herr Hallgren har frågat mig om jag anser del från arbelarskyddssynpunkl lUlfredssläUande atl yrkesinspektörer och arbetarskyddsstyrelsen ger dispens från gällande skyddsbestämmelser införda i skyddsanvisningar som utgivits av arbetarskyddsslyrelsen.

Enligt arbelarskyddslagen har arbetarskyddsslyrelsen atl UU ledning vid tiUämpningen av lagen meddela erforderUga anvisningar. Sådana anvisningar finns för närvarande för ett nittiotal olika arbetsområden, arbetsprocesser eUer arbetsanordningar. Därjämte finns ell stort antal normer för tekniska anordningar m. m. Anvisningarna utarbetas regelmässigt i nära samverkan med bl. a. arbetslagarnas fackliga organisationer. I princip finns inte något hmder mol alt en annan lösning än den som är angiven i anvisningarna tillämpas på den skyddsfråga som berörs, under förutsättning dock all minst samma skyddseffekt uppnås som anvisningsbestämmelserna syftar till. Del är ett viktigt inslag i arbelar-skyddsmyndigheternas, främst yrkesinspektionens, rådgivande verksamhet alt i särskUda fall bedöma förslag lUl lösningar på skyddsproblem som anvisningarna behandlar. Arbelarskyddsmyndighelens ullålande i sådan fråga som innebär all en alternativ lösning godtas från skyddssynpunkt har ibland getts beteckningen dispens. Formellt är det, som framgår av vad jag anfört, inle fråga om dispens i vedertagen mening.

Vad jag nu sagt om skyddsanvisningarnas natur innebär emeUertid inle all arbetarskyddsslyrelsen är förhindrad all, när del är möjhgt och förhållandena gör del påkaUal, formulera sina anvisningar så atl en viss lösning av en skyddsfråga blir obligatorisk. Det finns också anvisnings-bestämmelser som har sådan mera tvingande utformning.

Jag vUl tillägga alt arbetsmihöutredningen fortsätter silt arbete med sikte på att lägga fram förslag tUl en heh ny lagstiftning på arbetarskydds-området. Därvid kommer utredningen självfallet in på frågor som gäller den rättsliga karaktären av föreskrifter som arbetarskyddsslyrelsen meddelar.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. dispenser från gällande arbetarskyddsbestämmelser

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret. Min fråga är föranledd av ett enligt min mening egendomligt förfarande av yrkesinspektionen och arbetarskyddsslyrelsen, 1 11 :e distriktet har en yrkesinspektör, som har atl övervaka bl. a, hamnen i Holmsund, gett stuveribola-gel dispens från tillämpningen av punkten 9 i sluverianvisningarna. Dessa anvisningar är — som alla andra av detta slag — utgivna av arbetarskydds-styrelsen och bygger på 7 § arbetarskyddslagen. Det är således tvingande bestämmelser, som socialministern också nämnde att del fanns.

Den lokala hamnarbetarfackföreningen har ansett all förfarandet innebär väsenthgt ökade risker för olycksfaU i arbetet och överlämnat ärendet tUl silt förbund, Hamnarbelareförbundel har överklagat dispens-givningen tUl arbetarskyddsstyrelsen samtidigt som man har anfört anmärkningar mot yrkesinspektören, som har givit dessa dispenser. Arbetarskyddsstyrelsen har godkänt yrkesinspektörens handlande, och det innebär således all man inte behöver tUlämpa punkten 9 i anvisningarna.

Den bestämmelse som ges i punkten 9 skall jag citera;

"Luckbas skaU, såvida ej särskilt förhållande berättigar tUl undanlag, finnas för varje arbelslag(gäng) ombord, för vilket särskild kran eller vinsch är avdelad,"

Luckbasens uppgift är all dirigera kranmaskinislen eller vinschmannen och att övervaka arbetet i övrigt så att säkerhetsbestämmelserna följs,

Sluveriarbetarna i Holmsund måste i början av aprU månad vidta en arbetsinställelse för all tvinga sig tUl en luckbas, när de ansåg det vara absolut nödvändigt för alt skydda sig.

Jag betraktar arbetarskyddsstyrelsens förfarande som ur skyddssynpunkt verklighetsfrämmande och anmärkningsvärt. Den myndighet som är högsta övervakande instans går här helt och hållet på arbelsköparnas linje och medger dispens, Sluveribolaget kan på sin höjd tjäna 30—35 kronor i limmen på detta. Jag anser atl del är en fullkomligt felaktig hnje all sluveriarbetarnas säkerhet skall värderas till 30—35 kronor i limmen.

Nu har socialministern inte exakt svarat huruvida han anser delta tillfredsställande eller inte. Det var del som jag frågade om, och jag vUl ytterligare en gång ställa frågan: Anser socialministern atl det är tUlfredsställande atl man lämnar sådan dispens?

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Jag hade en interpellationsdebatt med herr Hallgren för två år sedan, och då redovisade jag min syn på olika frågor som rör arbetarskyddsanvisningarna. Jag vill i myckel hänvisa lill det besked jag då lämnade.

Helt naturligt kan jag inte här la upp del enskilda fall som herr Hallgren refererar, men jag viU lägga UU några principiella synpunkter. Jag har redan sagt, och jag viU stryka under det igen, att det är en uppgift för arbetsmUjöutredningen atl i sitt fortsatta arbete la upp del nuvarande systemet med lag, kungörelse och anvisningar lUl ingående prövning och därvid bl, a, överväga frågan om former m, m, för föreskrifter som den centrala tillsynsmyndigheten meddelar.

I delta sammanhang vUl jag också tillägga all såväl årets stalsverksproposition som den proposition om en rad åtgärder för förbättrad arbetsmUjö som regermgen i går lade fram i riksdagen ju inrymmer mycket vikliga förslag Ull förstärkningar av lUlsynsorganen och UU förbättrade möjligheter att effektivt bevaka förhållandena på arbetsplatserna.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Det är gott och väl - del har sagts vid flera tillfällen, som socialministern här sade — att man satsar väsentligt mer på arbetarskydd och arbetsmihö i dagens läge. Men det avgörande är ju inte hur mycket man satsar och vad man stiftar för lagar, när högsta beslutande myndighet inle anser alt man skall föha de bestämmelser som redan finns och som vi har ansett inte vara tillräckliga. Då hjälper det inte alt skärpa bestämmelserna, utan del är ju fråga om övervakningen. Om del verkligen skall vara på det sättet alt arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspeklörer kan ge dispens från de bestämda anvisningar som gällt enligt 7 § arbetarskyddslagen, då spelar del ingen roll atl man anslår vare sig mihoner eher miharder, utan del avgörande är då övervakningen — om del är rätt myndighet som övervakar, om inle de lokala eller centrala fackföreningarna skuUe ha hand om denna övervakning.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Om åtgärder mot olyckshändelser vid cirkus- och tivoliförestäUningar

Överläggningen var härmed slutad,

§ 4 Om åtgärder mot olyckshändelser vid cirkus- och tivoliförestäUningar

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för all besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 24 april intagna fråga, nr 190, lill herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat justitieminrslern om han delar uppfattningen atl det skulle vara välbetänkt att genom lagstiftningsåtgärder — krav på obligatoriskt skyddsnät - skapa garantier i möjligaste mån mot dödsstörtningar vid cirkus- och tivoliföreslällningar.

Frågan har överlämnats lUl mig för besvarande.

Polismyndighet kan med stöd av allmänna ordningsstadgan i samband med tUlsländsgivning till bl, a, cirkus- och tivoliförestäUningar — för vilka det alllid fordras tillstånd — meddela föreskrifter med avseende på ordning och säkerhet. Vid tillståndsprövningen skall beaktas bl, a, om tUlräckliga skyddsanordningar finns. För undersökning som kräver särskUd fackkunskap kan polismyndigheten anlita sakkunnig, Anordna-ren är skyldig atl följa de ordnings- och säkerhetsföreskrifter som polismyndigheten meddelar. Enligt särskUda anvisningar som har meddelats av rikspolisstyrelsen gäller sedan den 1 maj 1966 besiktnings-och avsyningstvång för tivolianordningar. Anvisningar avser dock i första hand skyddet för allmänheten. Jag har emellertid inhämtat atl rikspolisstyrelsen har sin uppmärksamhet fäst på frågan om skyddsnät vid vissa uppträdanden och att styrelsen kommer alt skicka ut en rekommenda-

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. planerad förläggning av ett militärt skjut fält till södra Billingen

tion i ämnet tUl polismyndigheterna.

Självfallet anser jag att åtgärder bör vidtas för atl sådana tragiska händelser som dödsstörtningar vid cirkus- och tivoliföreslällningar skall kunna undvikas. Genom de åtgärder som rikspolisstyrelsen avser att vidta bör önskvärd säkerhet kunna vinnas.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka för ett alldeles utmärkt svar, som egentUgen inte kunde ha varit bättre. Jag vill bara tillägga att innebörden av det här svaret står i bästa samklang med de principer som gäller i vårt land, där vi är rädda om människoliv och människor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang, planerad förläggning av ett mUitärt skjutfält till södra Billingen

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Richardsons (fp) i kammarens protokoll för den 24 april intagna fråga, nr 191, och anförde:

Herr talman! Herr Richardson har frågat mig hur jag ser på planerna att förlägga ell stort militärt skjutfäll till södra Billingen,

Jag antar att herr Richardson med sin fråga avser del förslag tUl nytl skjutfäll för Skövde garnison som militärbefälhavaren för västra mihlär-områdel avlämnat UU chefen för armén. Chefen för armén har ännu inle tagit ställning UU förslaget.

Enligt de inventeringar som legal till grund för arbetet med den fysiska riksplaneringen riktar sig omfattande markanspråk mol BUlingen, För Sydbillingen redovisas rUcsinlressen för både friluftsliv, vetenskaplig och kultureU naturvärd och kulturminnesvård, I området finns också betydande läktinlressen.

Länsstyrelserna har fått i uppdrag all överlägga med kommunerna för all klargöra vilka åtgärder som — mot bakgrund av de förra året fastlagda riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten - är påkallade med hänsyn till riksintressen. Resultatet av överläggningarna och förslag till åtgärder skall senast den 1 juh 1 974 redovisas lill Kungl, Maj:l,

I enhghet med uppdraget tUl länsstyrelserna har överläggningar påbörjats mellan länsstyrelsen i Skaraborgs län och kommunerna i länet, I avvaktan på vad dessa överläggningar kan leda fram tUl beträffande behovet atl skydda områden på Sydbillingen är jag inte beredd alt ta slällning Ull lämpligheten av all lägga ett militärt skjutfäll i detta område.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr lalman! "Billingen - del största Västgölaberget och Europas sydligaste vildmark — blir det första eldprovet för svensk landskapsplanering," Så stod del i en tidningsartikel för en lid sedan. Bakgrunden var den, alt diverse starka krafter kolliderade just i det området. Man behöver uranskiffer UU Ranstadsverket och cementkalk lill GuUhögens bruk. Man har haft planer på en motorväg och man har långt framskridna

planer på ett stort militärt skjulfält på södra BUhngen, Det är med andra ord för Skövde kommun vitala inlressen som det gäller. Området utgör — som länsstyrelsens naturvårdsinlendenl uttryckt sig — en "sällan skådad konfliktregion". Delta är bakgrunden tUl min fråga.

Jag lackar civilministern för svaret. Men jag tycker ändå inte atl jag fått full klarhet i frågan om hur det här problemet skall tacklas i fortsättningen.

Om man läser propositionen rörande den fysiska riksplaneringen som
regeringen presenterade för riksdagen i höstas slås man av två saker som
är av intresse i det här sammanhanget. Den ena är att försvarets behov av
mark behandlas påfallande kortfattat. Försvarsaspeklerna berörs endast
på några rader i en proposition på 600 sidor. Den andra är all del är
försvarels intressen som skyddas och inte tvärtom kommunens intressen
gentemot försvaret. "Jag viU--- understryka", säger departements
chefen i propositionen, "vad flera remissinstanser påpekar om vikten av
atl berörda försvarsmyndigheter ges möjlighet att på ell tidigt stadium
delta i den fysiska planeringen."

Jag vUl nu fråga civUministern om del inle också finns skäl all ge vederbörande kommun - i del här faUet Skövde - garantier för atl statsmakterna inte påtvingar kommunen lösningar som den inle vill ha. Jag har självfallet inte velat avkräva statsrådet något besked i den konkrela sakfrågan utan endast önskat få själva beslutsprocessen klarlagd. Atl försvaret som helhel är ett riksintresse i den mening ordel används i sådana här sammanhang är uppenbart. Men är ell enskilt skjulfält också ett riksintresse i denna mening? Hur kommer med andra ord en sådan här fråga att handläggas i fortsättningen? Finns det garantier för att kommunen själv får det avgörande inflytandet i denna planfråga?

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. planerad förläggning av ett miUtärt skjutfält till södra Billingen

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Som jag klargjorde i mitt svar blir ju gången nu den att de rikthnjer som riksdagen har lagt fast för den fysiska riksplaneringen skaU prövas vid överläggningar mellan länsstyrelse och kommun. Inom ramen för de här riktlinjerna har konstaterats den vikt som BiUingen har ur en rad olika synpunkter - del är naturvårdsintressen och en rad andra synpunkter som är redovisade.

Sålunda får - tvärtemot vad herr Richardson sade - kommunen nu tUlfälle alt redovisa sina önskemål och behov, och kommunen får möjlighet att tUlsammans med länsstyrelsen bedöma på vUkel sätt man skaU kunna tUlämpa de rUcllinjer som vi talar om i den fysiska riksplaneringen. Därför vore del oriktigt om jag nu i detah skulle föregripa den hanteringen genom atl ange ståndpunkter i några av de frågor som kan visa sig bli aktuella när del gäUer BiUingen.

Självfallet kommer behandlingen av frågan om det mihtära fältet all få anslå liUs man kan bedöma på vilket sätt man skaU kunna skydda de övriga riksintressen som är redovisade i den fysiska riksplaneringen. Av den anledningen kan ingen ställning tas till om det över huvud laget finns möjlighet att förlägga ett militärt fäll här förrän vi har fått se hur man skall hushålla med Billingen från de andra utgångspunkterna.

Kommunens intresse är sålunda i del här sammanhanget väl tillgodo-sell när det gäller kommunens möjligheter att framföra sin mening.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. planerad förläggning av ett militärt skjutfält tiU södra Billingen

Herr RICHARDSON (fp):

Herr lalman! All kommunen skall få möjligheter att redovisa sina synpunkter är ju alldeles självklart — någol annat hade jag inle föreställt mig. Men den intressanta frågan är: Vem fattar i sista hand beslut när det gäUer skjutfällel? Vi från Skaraborgs län har inle de allra bästa erfarenheter av handläggningen av sådana här frågor. För någol år sedan beslöt sålunda riksdagen i strid mol våra önskningar all utvidga Kräks skjutfäll vid västra stranden av Vättern, och det var etl ensidigt beslut som riksdagen den gången fattade. Vad som är del centrala i della fall är alltså om del skjutfäll som det här gäller är etl riksintresse i egentlig mening.

För undvikande av varje missförstånd vill jag dock framhålla att jag inte menar att del inte skall förläggas något skjutfält till BiUingen. Skövde är ju en mUitärstad, och där har man utomordentligt goda förutsättningar för all fyUa de krav som en modern militär utbUdning ställer, men jag vill understryka all det är mycket viktigt och nödvändigt att kommunen får svara för a-wägningen av de olika intressena: att resurser skapas för kommunens industrier, alt frilids- och mihöintressena tUlvaralas saml att möjligheter bereds den militära utbildningen. Det skall alltså inte vara försvarsdepartementet, regeringen eUer riksdagen som ensidigt fattar beslutet om skjutfällel. Del är den centrala frågan i sammanhanget.

Del kanske också bör framhållas att jag inte är av den uppfattningen atl mihövårdsintressena bäst tillgodoses om man ensidigt driver dem. Jag menar alt även de som arbetar för mihövårdsintressena bör ta hänsyn lill andra intressen, t. ex. intresset av alt sysselsättning skapas i en kommun. Men den avgörande frågan är: Fattar regering och riksdag beslutet om skjutfällel, och kommer del att la över del kommunala planmonopolel?

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr talman! Avsikten med den handläggning av ärendet som jag tidigare redovisade är just att den skall motverka risken för ensidiga beslut. Resultatet av den handläggningen kommer sedan i sin lur atl redovisas för riksdagen. Eftersom skjutfällel i den meningen är en statlig angelägenhet blir det riksdagen som ytterst måste fatta beslut om huruvida det skall anläggas ett skjulfält eller inte. Och det beslutet kommer att fattas mol bakgrund av de resultat som vi här i riksdagen har fått redovisade för oss rörande den fysiska riksplaneringens anspråk på Billingen och de kommunala synpunkterna i sammanhanget.

Längre kommer vi säkerligen inle i denna diskussion i dag, herr Richardson.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr talman! Då vill jag bara uttrycka den förhoppningen att kontakterna i denna fråga mellan försvarsdepartementet och civildepartementet kommer all bli goda, så all den bästa lösningen blir slutresultatet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om möjlighet för kommuner och landsting att lämna bidrag till internationella humanitära organisationer

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för att i ell sammanhang besvara dels herr Anderssons i Örebro (fp) i kammarens protokoll för den 3 maj intagna fråga, nr 200, dels herr Lorentzons (vpk) i kammarens protokoll för den 7 maj intagna fråga, nr 205, till herr justitieministern, och anförde;

Herr talman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig om jag är beredd atl vidtaga sådana åtgärder som ger landstingen möjligheter att ulan vederlag överlåta viss sjukvårdsulrustning tUl u-land.

Vidare har herr Lorentzon frågat justilieministern om han är beredd all la initiativ liU etl skyndsammast möjhgt framläggande av förslag Ull sådan lagändring, all hinder avlägsnas för kommuner och landsting att lämna bidrag lUl internationella hjälpaktioner. Frågan har överlämnats till mig för besvarande och jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Riksdagen har vid olika tillfäUen, senast år 1970 med anledning av väckta motioner, slagit fast att lUlhandahållande av finansiella resurser för internationell biståndsverksamhet huvudsakligen bör vara en uppgift för slalen, kompletterad av frivUhga hjälporganisationer. Jag avser emellertid att låta utreda på vilket sätt landstings- och primärkommuner skall kunna medges rätt atl i anslutning lill svensk biståndsverksamhet medverka i humanitära hjälpinsatser.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för del myckel positiva svaret,

I sitt svar åberopar statsrådet Lundkvist behandlingen i riksdagen 1970, och jag var den gången motionär men fick inte något som helst medhåll av konstitutionsutskottet. Ett enhälligt utskott avstyrkte min molion nr 203,

Pohtiskt sett har alla partier varit på del klara med - liksom jag själv — att den kommunala huvudmannen skall vårda sina tillgångar, både fast och lös egendom. Så länge vi har en lag skall den självfallet följas. Anledningen tiU all jag log upp problemet 1970 och anledningen lill all jag ställt en fråga i år är att förhållandena har förändrats. Vi bygger om våra vårdanläggningar för att rationalisera driften, och vi får överskotts-material, som har ell bokfört värde. Det kan inle skänkas bort, men del kan säljas för en låg summa.

Om del nu på något sätt skapas möjligheter all överlämna sådant överkollsmalerial Ull u-länder eller länder som drabbas av kalastrofer vore det mycket bra. Man har väl inom aUa partier haft en annan uppfattning om förefintligheten av sådana möjligheter just när det gäller den sjukvårdsulrustning som kommuner och landsting har rationaliserat bort för att få en rationell drift på sina sjukvårdsanläggningar.

Jag tackar statsrådet för svaret, och jag hoppas självfallet atl vi snart får nya författningar.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Om möjlighet för kommuner och landsting att lämna bidrag tiU internationella humanitära organisationer

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. behandlingen av åtalade

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Även jag tackar civilministern för svaret på min fråga, och jag vill också tolka delta svar positivt. Framför allt om det statsrådet anför beträffande utredning innesluter även en lagändring är jag helt nöjd, för lagändring är egentligen den springande punkten i hela frågan.

Folket i Vietnam har under många år fåll kämpa en hjältemodig kamp för nationeU frihet mol världens starkaste krigsmaskm. USA har använt de modernaste medel och metoder för all förgöra alll levande och pressa ned ett folk i slaveri eller, som USA-generalerna själva har uttryckt det; "Vi skall bomba Vietnam tUlbaka liU stenåldern."

Inför denna rättvisa kamp för fred och rättfärdighet som del vietnamesiska folket har fört har på senare lid den stora delen av det svenska folkel slutit upp och visat sin sohdaritel. Della tog sig bl. a. uttryck i den landsomfattande namninsamlingen och den ekonomiska insamligen för återuppbyggnaden av det sönderbombade sjukhuset Bach Mai. Dessa insamlingar kan betraktas som nationalinsamlingar.

Folket i Vietnam stäUer sig troligen myckel frågande inför det förhållandel all svenska folket beslutar om insamlingar i av folket valda instanser, som skett i en rad landsting, medan vi har lagar som helt förbjuder alt man handlar på del sättet. Del är bekant för oss alla all Skattebetalarnas förening har överklagat dessa beslut. Föreningens ordförande Curt Nicolin är myckel aktiv i della fall och har fåll gehör i regeringsrätten, vars beslut ju inte kan ändras, Della är orsaken till min fråga.

Samtliga riksdagspartier ställde sig bakom Bach Mai-msamlingen, och riksdagen var enig om atl UUskjuta upp lill 10 miljoner kronor UU insamlingen. Det är alltså den bredaste möjliga folkmening som ligger bakom insamlingen. Då är frågan: Skall snustorra lagparagrafer få förhindra en så bred uppslutning som möjligt kring denna insamhng? -Det är innehållet i min fråga till justitieministern, som civUministern svarat på.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang, behandlingen av åtalade

Herr justilieministern GEIJER erhöll ordet för atl besvara herr Lövenborgs (vpk) i kammarens protokoll för den 3 maj intagna fråga, nr 199, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat mig om jag finner det vara förenligt med svensk rättspraxis att åtalade slås i järn,

I 2 § lagen om behandlmgen av häktade och anhållna m, fl, föreskrivs alt häktad person får beläggas med fängsel endast om det prövas erforderligt för att förekomma flykt eller ehest är nödvändigt med hänsyn tiU ordning och säkerhet.

I 73 § lagen om behandling i fångvårdsanslall föreskrivs att person som är inlagen i fångvårdsanstalt får under transport beläggas med fängsel när del finnes nödvändigt. Enligt tUlämpningsföreskrifter utfärdade av

kriminalvårdsstyrelsen bör fängsel inle användas med mindre det behövs för att förhindra rymning eller för att skydda den intagne eller omgivningen.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Del är klart alt man kan referera gäUande lag, men del som stadgas där kan väl knappast sägas vara praxis, Lagen ger rätt stort utrymme för subjektiva värderingar — det är tydligt.

Jag ber i aUa faU alt få lacka justitieministern för svaret, även om jag kanske hade väntat mig ett avståndstagande på något sätt; justitieministern torde vara säker på vUkel konkret exempel jag syftade på när jag ställde min fråga.

Jag är fullt medveten om all de som nyligen stod inför rätta i Hallsberg inle är, som del heter. Guds bästa barn. Man skulle självfallet kunna ge sig in i ett resonemang om vad deras sociala bakgrund har betytt för deras personliga utveckling, men det hör naturligtvis inle hemma i del här sammanhanget. Kvar slår atl del handlade om människor som gjort sig skyldiga lill en rad åtalbara saker och som naturhgtvis måste avtjäna straff.

Men det är en sak. En annan sak är om det verkligen kan ligga i rättvisans intresse all ge rättegången den överdramatiska, panikfärgade prägel som den nu fick genom fångvårdsmyndigheternas ohka åtgärder, Tony Rosendahl är inle Al Capone och HaUsberg inte 1930-lalels gangsterstyrda Chicago, Men hela rättegången lades upp som om så hade varit fallet.

Jag har i min fråga bara tagit upp en detah i sammanhanget, nämligen om det kan vara en lämplig behandling av fångar att - anno 1973 — använda sig av kedjor och bojor. Vi har haft rättegångar med mördare, stora spioner, folk som har gjort sig skyldiga UU mycket grövre brott utan all man har använt sig av så drastiska metoder som atl göra dem lill kedjefångar ungefär som det väl gick lill under medeltiden,

Tony Rosendahl, "KaUe Kanon" och allt vad de nu heter har under lång tid lekt med samhället och polisen, Rosendahl har haft en lång kurragömmalek och givit utmanande intervjuer. De genomförde också en rymning, och del är klart att aUt della gick polismaktens och fångvårdsmyndighelernas ära för när, Mol den bakgrunden måste man osökt fråga sig om polis- och fångvårdsmyndighelerna nu viU ge igen, la hämnd för del som varit och förnedra och kränka de åtalade så mycket som möjligt, bl, a. genom alt föra in dem som boskap i rättssalen, kedjade med kältingar kring livet, med handbojor och tre hånglas. Skulle de psykas och knäckas på det sättet? Kan det verkligen vara förenligt med svensk rättstradition?

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. behandlingen av åtalade

Herr justilieministern GEIJER:

Herr talman! Som herr Lövenborg vet kan vi inte här i kammaren diskutera ett enskilt faU. Jag skulle emeUertid vilja nämna att gällande föreskrifter är ganska restriktiva. När del gäller användande av fängsel vid domstolsförhandling vUl jag hänvisa tUl de tillämpningsföreskrifter som jag nämnde i milt svar lUl herr Lövenborg, 1 dessa föreskrivs alt då fara

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. behandlingen av åtalade

föreligger att intagen som skall inställas vid förhandling kommer att rymma skall styresmannen i förväg samråda med rättens ordförande och åklagaren om erforderliga säkerhetsåtgärder. Vidare föreskrivs atl den mtagne inte får håUas fängslad under förhandlingen utan att rätten förordnat om delta.

Del finns alltid möjlighet atl göra hänvändelse UU JO, om man anser alt bestämmelserna överträtls. I ett faU har JO i årets ämbetsberättelse understrukit alt del i enlighet med rättegångsbalkens bestämmelser ankommer på rätten och inte på kriminalvårdsmyndighelen all förordna om fängsel under förhandlingen. JO uttalar också att förordnande om att den åtalade skall bära fängsel under en domstolsförhandling bör ifrågakomma endast undanlagsvis, när andra lösningar av säkerhetsfrågan inle gått atl finna och fängsel bedöms oundgängligen nödvändigt.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Statsrådet Geijer upprepar att både den har lagen och tillämpningsföreskrifterna finns. Men man kommer inte ifrån att det också finns stor plals för subjektiva värderingar, och all man också bör ändra tillämpningsföreskrifterna förefaller mig vara ganska klart.

Man kan givelvis föra etl teoretiskt resonemang om huruvida det fanns rymningsrisk eller inle. Förmodligen fanns den risken där lika väl som i så många andra rättegångar, men nog borde väl säkerheten ha varit tillgodosedd, 100 poliser hade slälll upp sig utanför och inne i huset. De åtalade bevakades minutiöst varenda minut — del fanns fullt med hundar, poliser och pistoler, och under transporten från fängelset for man fram som i den värsta gangslerfUm.

Mol bakgrunden av alla de rigorösa säkerhetsåtgärder som vidtogs tycker jag all det borde ha varit en överloppsgärning att också slå de åtalade i jäm. Kedjorna togs visserligen bort så småningom, men då hade ju klirret från kedjorna fortplantat sig över hela Sverige, och t, o, m. i utländska tidningar har del förekommit bUder av fångarna med kedjor och bojor. Det ger inget bra intryck av vårt rättsväsen, och jag kan heller inle inse all detta var nödvändigt.

Det är klart atl i öronen på de reaktionära krafter, vUka nu i ökad omfallning och med viss framgång kräver hårdare lag, måste rasslet från kedjorna ha klingat som huv musik. Men jag har faktiskt fåll det intrycket, atl justitieminister Geijer inte fann det riktigt lUca njutbart.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag vUl bara ännu en gång understryka att vi här i kammaren inte har rätt all diskutera ett enskilt fall, men vad herr Lövenborg har sagt kanske ändå kan kompletteras med atl det i del faU han berörde var fråga om ett antal intagna, som tveklöst hör tUl dem som har begått de allvarligaste lagöverträdelser som har förekommit här i landet.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Del är alldeles klart att det var brottslingar, som hade gjort sig skyldiga till olika saker. Man behöver inte gå in på den sociala

bakgrunden, det sade jag redan tidigare. Nu har man ju från myndigheternas sida också under rättegången anklagat de åtalade för bristande samarbetsvUja, men all slå folk i järn kan knappast skapa de psykologiska förutsättningarna för samarbetsvUja och öppenhet. Jag tycker faktiskt att den typen av behandling av åtalade människor inle kan höra vår lid Ull, utan del måste finnas andra typer av säkerhetsåtgärder - och del gör det ju också.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 8 Om åtgärder mot felaktiga uppgifter i ansökan om familjebostadsbidrag

Statsrådet fru ODHNOFF erhöll ordet för atl besvara herr Henningssons (s) i kammarens protokoll för den 2 maj intagna fråga, nr 198, och anförde:

Herr talman! Herr Henningsson har frågat, vilka åtgärder jag är beredd vidta för atl skärpa kontrollen i fråga om uppgifler som lämnas i samband med ansökan om famihebosladsbidrag och vad jag avser vidta för åtgärder för all förenkla formerna för att återkräva bidrag som utbetalats på grandval av felaktiga uppgifter om förmögenhet eller inkomst,

I ansökan om bostadstillägg liU barnfamiher skall famihen lämna uppgift om bl, a, bostads- och famiheförhållanden, Inkomstuppgifler inhämtas däremot direkt från den lokala skattemyndigheten och anges i regel på ansökningsblanketten innan denna skickas till famihen. Till inkomsten skall vid inkomstprövningen läggas viss del av förmögenhet som överstiger 50 000 kronor, I ansökan skall famihen därför även lämna uppgift om förmögenhet över delta belopp. Vid undersökningar har framkommit atl det i vissa fall förekommer alt famiher underlåter atl redovisa sådan förmögenhet.

För atl komma UU rätta med della problem kommer även uppgift om beskattningsbar förmögenhet all fr, o, m, i höst inhämtas direkt från skattemyndigheten och anges pä ansökningsblanketten före utsändning. Vidare skall ansökningsblanketten omarbetas och förtydligas när det gäller förmögenhelsinnehav.

Felaktig utbetalning regleras som regel genom återbetalning eller avräkning på löpande bidrag. Dessa ärenden handläggs normalt av del kommunala förmedlingsorganet. Endast i de fall — för närvarande ca 50 per år - där frivUlig återbetalning inle sker överlämnas ärendena tUl bostadsslyrelsen för handläggning. Som sista åtgärd kan bostadsslyrelsen hos domstol utverka betalningsföreläggande eller dom. Därefter kan ålerkravel bli föremål för indrivning.

Till vad jag nu sagt vill jag tiUägga all den ulredning som nyligen tillsatts för en teknisk översyn av inkomstprövningen och administrationen av bostadstilläggen kommer att behandla de frågor som herr Henningsson nämnt.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Om åtgärder mot felaktiga uppgifter i ansökan om familjebostadsbidrag

Under della anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

2 Riksdagens protokoU 1973. Nr 84-87

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Om åtgärder mot felaktiga uppgifter i ansökan om famUjebosladsbidrag

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet Odhnoff för svaret och för dess positiva innehåU,

Alt jag har aktualiserat den här frågan beror på att del i en kommun som jag känner lUl har visat sig atl 13 procent av bostadstUläggen har betalats ul lill föhd av felaktiga uppgifler som lämnats av människor som har en myckel god förmögenhelsställning. Det finns fall där människor med mer än 300 000 kronor på banken har fått bostadsbidrag. Och när del kommer fram hur det verkligen förhåller sig bhr man naturligtvis på förmedlingsorganet förtvivlad, när man inle direkt kan kräva tUlbaka pengarna. Det vore väl också på sin plats med stämning för bedrägligt förfarande. Det kan inle tolereras alt vissa personer missbrukar sin ställning i etl samhälle som har vidtagit åtgärder för atl skydda de små inkomsttagarna, de ekonomiskt svaga famiherna; det är direkt stötande när sådant inträffar ulan atl man har möjhghet atl reagera med kraft.

Av del svar jag erhåUit av statsrådet finner jag att man är fullt medveten om problematiken och är beredd atl göra förändringar genom den ulredning som har lUlsalls, I den inslraktion som sänts ut står det dock att kan beloppet inle kvittas mot senare inbetalningar skall ärendet översändas UU bostadsstyrelsen. Vidare står det atl någon åtgärd för mdrivning således inle får göras av förmedlingsorganel. Del är på den punkten man anser det befogat med en ändring, även om man är medveten om alt frågan skaU handhas varligt. När det är uppenbart atl rent bedrägliga uppgifler har serverats bör del finnas möjligheter all på del lokala planet statuera exempel för alt därmed förhindra att någol hknande händer.

Jag ber än en gång att få lacka för svaret.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Jag vUl bara erinra om att del i lagen om statliga bostadstillägg till barnfamiher sägs att om någon obehörigen har uppburit bostadstillägg och har insett eUer skäligen bort inse delta skall han återbetala vad han erhåUit för mycket. Ärende om återbetalningsskyldighet prövas av förmedlingsorganet. Del är alltså i första omgången förmedlingsorganet som själv prövar della ärende. I de fall där den som skall återbetala pengarna inte frivilligt vill medverka till detta får man föra upp ärendet tUl bostadsstyrelsen.

Syftet har varit all man på della sätt skulle få komplicerade ärenden samlade på ell ställe och därmed avlasta kommunerna en uppgift som en del av dem kanske har haft svårt att ta på sig. Kommunernas praktiska möjhgheter att agera har ju blivit en annan i dag än den var när regeln utformades 1968, En omprövnmg är alltså aktuell, och den görs inom den bosladslilläggsgrupp som har tillsatts.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang, höjningen av priserna på flygresor mellan fastlandet och Gotland

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för all besvara herr Hamrins (fp) i kammarens protokoll för den 26 aprU intagna fråga, nr 195, och anförde:

Herr talman! Herr Hamrin har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av de kraftigt höjda flygpriserna mellan fastlandet och Gotland,

Den nya taxa som fr, o, m, den 1 maj i år tUlämpas på de svenska inrikesflyglinjerna innebär för på Gotland mantalsskrivna personer sänkt baspris vid resa meUan Golland och fastlandet. Redan med den gamla flygtaxan kunde gotlänningar resa tUl avsevärt lägre priser än andra resenärer på motsvarande linjer, ell förhållande som för övrigt existerat ända från början av 1960-talel, Den 1 maj sänktes priset ytterligare, från 184 kronor till 180 kronor räknat för lur och retur-resa, TUI delta pris kan gotlänningar dessutom resa på bokad plats, vilket annars på samtliga Unjesträckor kräver tilläggsavgift om 30 kronor per enkelresa. På delta specialpris tiUämpas dessutom såväl famiherabatter som barnraballer.

För andra än på Gotland mantalsskrivna personer som reser tiU och från Gotland medför den nya taxan vissa prishöjningar. Exempel härpå är sträckan Stockholm-Visby där prishöjningen bUr 6 kronor - från 119 lUl 125 kronor - för obokad bihelt och 36 kronor för bokad sådan. Vid prisjämförelsen måste emeUertid beaktas all rabatter tUlämpas på baspriset, vilket betyder atl den faktiska prisnivån blh avsevärt lägre än den nomineUa, Detta är särskUl faUet just i Gotlandslrafiken där raballresandet är myckel utbrett. Enligt senast tillgängliga statistik erlade endast ca 25 proceni av de betalande resande fullt bihellpris. Övriga reste således på någon form av rabatlerad bUjell, I sammanhanget kan också erinras om atl i del nya prissystemet utgår rabatt på hela baspriset, I de gamla priserna ingick en icke rabaltberätUgad del på 12 kronor per enkelresa. För bedömningen av den faktiska prisnivån bör slutligen också framhållas att möjligheterna att åka på obokad biljett får anses vara betydande.

En sammanvägning av de förhållanden jag nu nämnt visar enhgt min mening, atl för flygtrafiken på Gotland den nya flygtaxan med tUlhörande raballmöjligheter relalivl sett är gynnsam.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. höjningen av priserna på flygresor mellan fastlandet och Gotland

Herr HAMRIN (fp);

Herr talman! Kommunikationsministern har med hjälp av Linjeflyg försökt atl ge oss "etl rundare Sverige", Del uttrycket myntades för åtskilliga år sedan av - vUl jag minnas — någon i folkpartiels kansli för att användas i den regionalpolitiska debatten. Men tanken var inte alt det skulle ta sig sådana uttryck som del nu har gjort.

Jag skaU inte se så mycket på gotlänningarnas resor till fastlandet ulan kanske uppehålla mig mer vid fasllänningars resor till Golland,

Resultatet har utan vidare blivit att Golland skuffats ytterligare en bil ul i Östersjön, Rabatter har tagils bort, och det kan över huvud taget ifrågasättas om vi fått lägre flygpriser — den saken får kommunikalions-

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. höjningen av priserna på flygresor mellan fastlandet och Gotland

ministern diskutera med en annan frågeställare vid besvarandet av nästa fråga, Gollandsrabatlen kan nu bara kombineras med famiheraballen och barnrabalten, såsom kommunikationsministern säger.

Vi har fått ytterligare besvärligheter för näringslivet på Golland som har den lägsta inkomsten i landet. Så t, ex, har LM Ericssons kostnader ökat med 40 000 kronor per år. Vidare har det blivit besvärligare för turismen.

En småbarnsfamih som nu reser till Visby från Slockholm för 750 kronor skuhe för samma pris hamna långt nedåt Medelhavet om man i stället tog den kursen. En flygresa Stockholm—Visby kostar lika mycket som en resa Stockholm-Göteborg, Sträckan till Göteborg är 399 km och tUl Visby 190 km. Vi kan också jämföra priserna Stockholm-Gävle och Stockholm-Norrköping vilka är avsevärt lägre än priset Stockholm-Visby, trots atl man från Gävle och Norrköping har andra möjligheter all färdas lill olika platser, exempelvis till Stockholm - man kan la buss, egen bil eller l:åg. Del är i stort sett förmenat Visby,

Eftersom liden är långt gången, herr lalman, skall jag till sist be kommunikationsministern studera den framställning som har kommit från kommunen på Golland beträffande de fem punkter där man begärt omprövning. Jag vUl också hoppas att kommunikationsministern icke låser sig i den här frågan ulan gör en förnuftig omprövning.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Inom ramen för en enkel fråga är del ju omöjligt att ens antyda något lill svar på det som herr Hamrin började tala om, nämligen Gotlands situation rent aUmänt, Herr Hamrin har här möjlighet alt på en halv minut räkna upp en rad negativa faktorer för Gotland, Jag skulle, om del hade hört ihop med den här frågan, ha kunnat räkna upp lika många positiva faktorer för Gotland, Jag vill här nämna en enda sak, nämligen skalteutjämningsbidraget, men detta är en sak som vi må diskutera i ett annat sammanhang. Jag har nu bara velat nämna det, eftersom jag tycker att det är märkligt alt herr Hamrin så ensidigt vill la fram de negativa lingen för Golland.

När del sedan gäller den aktuella frågan om flygpriserna, är det faktiskt så all — trots all diskussion som förts, speciellt på Gotland — del nu gällande specialarrangemanget för gotlänningarna innebär atl gotlänningen åtnjuter en generell rabatt på ca 40 proceni av det pris som enligt den kostnadsanpassade taxan borde ha tagils ut av gotlänningen; jag fattade det ändå så att herr Hamrin fäster sig mest vid vad som skall gälla för de på Gotland mantalsskrivna. Gotlänningen betalar alltså för en tur och retur-resa till Slockholm 180 kronor inklusive bokningsavgift, medan det egentliga priset borde vara 250 kronor plus eventuell bokningsavgift på 30 kronor för varje enkel resa. Det senare priset - vi kan kalla det "del rikliga priset" — får alltså den betala som bor på fastlandet. Gotlänningen har sålunda behållit sin gynnsamma ställning jämfört med andra resenärer. Det är riktigt, och det är något som vi alla vill fortsätta atl slå vakt om. I konsekvens med taxesystemets idé får andra resenärer på Gotland vidkännas vissa försämringar — det skall gärna erkännas. När det gäller gotlänningarna har vi under många år sagt, alt vi skall vidta

SpecieUa arrangemang.

Jag tycker, herr Hamrin, all vi borde se lUl helheten och inte, som nu sker i den här deballen, fastna bara vid det negativa.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Jag är väl medveten om all flygpriserna UU Gotland inte kommer atl lösa Gotlandsproblemel. Men jag är myckel förvånad över atl när regeringen vidtar en sådan här åtgärd man inte har den regionalpolitiska bilden i sikte. Del är självklart att höjda flygpriser gör del svårare för gotlänningarna. Del räcker inle, herr kommunikationsminister, all vara mantalsskriven på Golland och därmed kunna resa billigt lill fastlandet. Den på Gotland mantalsskrivne måste också ha någonling att livnära sig av, och del är i stor utsträckning turismen. Turismen drabbas av dessa prishöjningar. Men även näringshvet. Kostnadsökningen för LM Ericsson blir som sagt 40 000 kronor - del må man väl kunna bära - och för Gollands kommun 35 000. Gollands kommun får kanske bära andra höjda utgifter, eftersom man hjälper t. ex. idrottsföreningar att få kontakt med fastlandet, något som dessa har räll all begära.

Vi kommer inle ifrån, herr kommunikationsminister, atl de höjda flygpriserna inte har gjort atl Golland har kommit in i "etl rundare Sverige" utan i stället alt del har kommit ytterligare en bit ul i Östersjön.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag tror, herr lalman, att det är värt att än en gång poängtera all statsmakterna, när de resonerat sig fram UU begreppet "etl rundare Sverige", däri lagt in någonling mera än vad vi kan få fram i en debatt om flygpriserna till Gotland. Jag vUl erinra herr Hamrin om atl de översta delarna av Norrland genom de nya flygpriserna får sänkningar på mellan 30 och 40 procent. Jag tror inle alt herr Hamrin missunnar de regionerna del. Regioner på ell avstånd från Stockholm eller från Mellansverige motsvarande Gollands får förbättringar. Delsamma gäller för gotlänningarna. För fastlänningar som viU resa till och från Gotland blir det däremot vissa smärre — jag säger smärre - försämringar.

Eftersom herr Hamrin log upp saken i sin andra fråga, vill jag också nämna all vi går in med andra stödåtgärder på kommunikationsområdet med de statliga insatser i form av transportstöd på fraktsidan som innebär att längdmetertaxan i de nya bestämmelserna blir 25 procent av vad den var för två år sedan. Jag tycker att man bör anföra del som etl exempel på vad som ändå sker, om man nu vill vara rättvis i sin bedömning av de åtgärder som på milt speciella område vidtas för Gotland.

Jag tycker, herr Hamrin, att den här deballen om flygpriserna har kommit snett helt och hållet, och den borde med herr Hamrins och alla andra goda krafters hjälp återföras till verkligheten.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Jag skall gärna hjälpa tUl alt föra debatten rätt. Men låt mig då få förklara en sak: När jag tog upp uttrycket "etl rundare Sverige" så var det inle därför atl jag ville föra in alla regionalpolitiska

Nr 84

Torsdagen den IO maj 1973

Ang. höj flingen av priserna på flygresor mellan fastlandet och Gotland

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. höjningen av flygpriser

synpunkter i debatten ulan därför att Linjeflyg har begagnat sig av detta ullryck i sina annonser om de nya flygpriserna. Där står det alt man medverkar lUl "ell rundare Sverige", och som bevis anförs ett enda höjt flygpris, nämligen Stockholm—Visby, och sedan en hel rad sänkta flygpriser. Del var av den anledningen som jag förde in begreppet "ett rundare Sverige" i den här deballen.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Nu förstår jag atl herr Hamrin inle har haft möjlighet all sätta sig in i de nya flygpriserna. Han påstår här att det skulle finnas ett enda höjt pris i den nya avgiftstabeU som Linjeflyg har presenterat och som gäller från den 1 maj. Då är det väl ändå bäst alt vi avslutar diskussionen med att herr Hamrin tittar på den nya flygpristaxan i dess helhel och sedan kommer tUlbaka och säger all i den delen hade han definitivt fel.

Herr HAMRIN (fp):

Herr lalman! Nej, herr kommunikationsminister, nu lyssnar vi inle på varandra. Jag sade att i Linjeflygs a/-inons fanns det ett enda höjt flygpris, och del var Stockholm-Visby, Alla andra flygpriser i den annonsen var sänkta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang, höjningen av flygpriser

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att att besvara herr Winbergs (m) i kammarens protokoll för den 24 april intagna fråga, nr 189, och anförde:

Herr lalman! Herr Winberg har frågat mig om jag anser atl den beslutade höjningen av flygpriserna meUan bl, a, platser i mellersta Norrland och Stockholm slår i överensstämmelse med allmänna regionalpolitiska riktlinjer.

Nya priser tillämpas i det svenska inrikesflygel sedan den 1 maj i år. Den nya flyglaxan, som avspeglar företagens kostnadsstruktur, innebär allmänt sett atl priserna sänkts på de längre avstånden och höjts på de kortare avstånden, 1 jämförelse med den gamla taxan innebär den nya i stort att priserna blir lägre redan vid så korta avstånd som ca 30 mil, om man inte begär särskild platsreservation, i vilket fall en tilläggsavgift om 30 kronor tas ul, 1 de faU platsreservation önskas — och då prisjämförelsen aUlså innefattar tilläggsavgiften — blh priserna lägre på sträckor över ca 45 mU,

Den nya flyglaxan Ugger väl i Imje med strävandena atl successivt förverkliga den regionalpolitiska målsättningen alt skapa ökad balans i befolkningens och närmgslivets möjligheter i ohka delar av landet. Särskilt framträdande är därvid angelägenheten all prismässigt överbrygga de mycket långa avstånden. Detta är fallet med den nya taxan. Som exempel härpå kan nämnas sträckan Kiruna-Stockholm, där priset sänks

med 20 eUer 30 procent beroende på om plats bokas eller inte. Nr 84

Som en konsekvens av taxans konstruktion och koppling tiU före- Torsdaeen den tagens kostnadsbild blir prisförändringarna på de medellånga flyg- in mai 1973

sträckorna mellan Stockholm och mellersta Norrland mindre, I relationen ------ -

SundsvaU-Stockholm, en flygdislans om ca 35 mil, har dock priset för "- lojningen av obokad bihelt sänkts med 8 procent, medan den bokade bihellen höjts HYSPfser med 11 proceni. Perspektivet bör emellertid vidgas atl också innefatta relationer mellan mellersta Norrland och de södra delarna av landet, I sådana relationer blir prissänkningarna betydande. Förhållandel kan illustreras med sträckan SundsvaU-Göteborg, där priset sänkts med 24 proceni för bihelt ulan platsbokning och med 11 proceni för bihelt med sådan bokning.

Herr WINBERG (m):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka kommunikationsministern för svaret. Deballen i denna fråga ligger ju relativt nära den debatt som statsrådet just har haft med herr Hamrin.

Del är ju så all vi har ell stödområde som läcker ganska stora delar av landet, I det stödområdet går det ul olika former av regionalpolitiskt stöd, bl, a, för transportverksamheten. Vi har också på riksdagens bord nu en proposition om utvidgning av transportstödet. Stödet innebär i första hand etl stöd för godstransporter, men det förekommer också visst stöd lUl persontransporter. Vi har ersättning lUl trafiksvaga järnvägslinjer, och vi har bidrag lill busslrafUc osv.

Vi brukar nästan varje år här i kammaren diskutera frågan om ett mera generellt stöd till persontrafiken inom det s, k, stödområdet, t, ex, genom maximering av biljettpriserna på låg, buss och flyg. Jag tillåter mig erinra om vad en minoritet i trafikutskottet uttalade i fjol:

"Kostnaderna i lid och pengar för transport av människor medför för Norrland en allvarlig konkurrensnackdel. De nödvändiga kontakterna med andra företag och kunder inom och utom Norrland försvåras genom de långa avstånden och utgör etl av del norrländska näringslivets särskUda problem. Åtgärder för motverkande av angivna olägenheter framstår därför som angelägna,"

Utskoltsmajorilelen gav i del betänkandet, nr 3, också ullryck för att man hade förståelse för avslåndsproblematikens betydelse när det gällde persontransporterna.

Nu har vi fått nya flyglaxor som ger lägre kostnader på vissa långa linjer, och det är väl riktigt. Det ligger i linje med diskussionen och tankegångarna om all man skulle maximera priserna. Men det märkliga, herr statsråd, är alt detta också kommer alt gå ul över andra, förhållandevis långa transporter. Det drabbar delar av landet som bl, a, har sådana näringsgeografiska förhållanden all de ingår i de områden som skall ha ell särskUl regionalpolitiskt stöd. Det är del jag tycker är inkonsekvent.

Får jag ta etl exempel, nämligen del som föranlett frågan och som
nämns nästan direkt i svaret. Priset mellan Sundsvall/Härnösand och
Slockholm höjs från 158 kronor UU 175 kronor. Jag räknar in
bokningsavgiften här. Den är inte särskilt förnuftig. De flesta som reser 23

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

A ng. risken för personalminskningar vid SJ

måste väl boka en plats. Den som vUl spara de här 30 kronorna utsätter sig ju för risken atl inle komma med, och jag undrar hur många som vUl göra del efler alt ha rest ul liU en flygplats som ofta ligger flera mil från närmaste tätort. Jag tycker inte prisändringen är särskUt förnuftig i den delen när den ökar kostnaderna för de områden som har behov av stöd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. risken för personalminskningar vid SJ

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Magnussons i Kristinehamn (vpk) i kammarens protokoll för den 26 april intagna fråga, nr 194, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Kristinehamn har frågat mig om jag vill kommentera i pressen förekommande uppgifler om att risk föreligger för näraliggande och kommande personalminskningar vid SJ och om anslagsanvisningarna UU s. k, olönsamma bandelar kan spela någon roll i detta sammanhang.

Ett fortlöpande betydande rationaliseringsarbele krävs inom SJ för att möta kostnadsutvecklingen och hävda SJ:s stäUning på transporlmarkna-den. Ca 75 procent av SJ:s driftkostnader utgörs som bekant av personalkostnader. Rationaliseringen måste med hänsyn härtill inriktas inle minst på personalbesparande åtgärder. Hur dessa kommer att återverka på totala antalet anställda vid SJ blir givetvis sedan beroende på den framtida trafikutvecklingen,

I fråga om kopplingen mellan anslaget till Irafiksvaga bandelar och SJ :s personalstyrka vill jag understryka all en sådan inte kan göras.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga. Anledningen tUl alt den ställts är de uttalanden som gjorts från SJ:s sida med anledning av att riksdagen beträffande olönsam järnvägstrafik anslagit 105 miljoner kronor mindre än SJ begärt för ändamålet. Nu har man från SJ:s sida sagl att drygt 2 200 anställda måste rationaliseras bort utöver den normala århga personalminskningen, som för del senaste budgetåret uppgick till 1 850 man. Vidare skulle beslutet enligt SJ komma atl innebära betydande Irafikinskränkningar på de bandelar som undantagits från ersättning av den granskningskommilté som kommunikationsministern tUlsatt för att granska SJ-,s separatredovisning av det Irafiksvaga järnvägsnätet. Eftersom dessa uttalanden tydligen åstadkommil förvirring, både bland allmänhet och SJ-anställda, om vad riksdagens beslut egentligen hinebar anser jag del angeläget att delta ytterligare kan klarläggas.

När trafikutskottet och riksdagen behandlat anslagsfrågan har det enligt min uppfattning rått enighet om all de synpunkter och förslag som förts fram av granskningskommittén inle varit av negativ karaktär. Den har undantagit ett tjugofemtal bandelar från ersättning på grund av att de anses ha ett visst matarvärde eller att de av andra orsaker inle bör tillhöra

del trafiksvaga nätet. Kommittén har vidare framhållit alt granskningsmännen har strävat efter atl se bandelarna i etl större linjesammanhang och har uppfattal vissa mälarbanor som intimt sammanlänkade med den Irafikstarka bandel till vilken trafiken är inrUclad,

Granskningsmännen understryker vidare atl del förhållandet att en bandel föreslås bli undantagen från ersättning inte får betraktas som en mdikalion på alt trafiken lämpligen bör eller kan läggas ned. Det kan i stället vara en antydan om atl dess betydelse för närvarande bedöms vara sådan att bandelen bör bibehållas. Granskningsmännen har alltså tyckt att SJ i sin bedömning av vissa bandelar varit alltför negaliv. Granskningsmännen har ifrågasatt SJ:s separatredovisningsförfarande i dess nuvarande utformning och vill all della skall ses över, vilket den nya trafikpolitiska utredningen också fåll i uppdrag alt göra.

Del är mol den här bakgrunden som vi från vpk i stort anslöt oss lill den prutning av SJ:s anslagsyrkande som skedde i statsverksproposilionen. Frågan är nu som jag ser det: Finns det i riksdagens beslut utrymme för den tolkning som SJ gett beslutet? Kan man ta detta som intäkt för atl påstå att 2 200 man måste rationaliseras bort? Del kan väl med bestämdhet påslås atl riksdagen inle har haft sådana intentioner.

Jag hade hoppats att kommunikationsministern kunde klargöra atl man inte heller inom departementet menar någol dylikt. När jag försöker tolka den sista meningen i kommunikationsministerns svar på min fråga finner jag också, all så måste vara fallet. Han säger där: "I fråga om kopplingen mellan anslaget lill Irafiksvaga bandelar och SJ:s personalstyrka vill jag understryka att en sådan inle kan göras,"

Allt flera blir på del klara med atl SJ måste få en ökad andel i trafikarbetet, Della är ju också utgångspunkten för den trafikpolitiska utredningen. Konsekvensen härav måste bli en helt annan bild för framtiden än vad som kommer fram i SJ:s redovisning av ärendet.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. de skadeståndsrättsliga följderna av de nya cykeltrafikreglerna

§ 12 Ang, de skadeståndsrättsliga följderna av de nya cykeltrafikreglerna

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Turessons (m) i kammarens protokoll för den 4 maj intagna fråga, nr 202, och anförde:

Herr talman! Herr Turesson har frågat mig om jag vill redogöra för de skadeslåndsrältsliga konsekvenserna för cyklisterna och deras anhöriga av de nya trafikreglerna.

Reglerna om skadeståndsansvar vid trafikolycka har inte ändrats i samband med den nya Irafiklagsliflningen och inle heller de grundläggande bestämmelserna om skyldighel för varje vägtrafikant all iaklla omsorg och varsamhet. Däremot har vissa enskilda trafikregler, som konkret anger hur trafikanterna skall handla i olika situationer, ändrats i en del avseenden. Den regel som herr Turesson torde avse med sin fråga finns i 33 § i den nya vägtrafikkungörelsen. Enligt denna bestämmelse

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. de skadestånds-rättsliga följderna av de nya cykef trafikreglerna

skall cyklande eller mopedförare, som i vägkorsning ämnar färdas rakt fram eUer svänga lill vänster, hålla lill höger på vägen. I bestämmelsen sägs vidare att cyklande eller mopedförare, som skaU svänga lUl vänster, skall fortsätta genom korsningen tUl dess motsatta sida och svänga först när så kan ske ulan hinder för den övriga trafiken.

Om bakgrunden till den nya regeln kan jag upprepa vad jag tidigare anfört i ell svar Ull herr Gustafson i Göteborg och herr Clarkson.

Cyklisterna utgör en oskyddad trafikantkategori. Särskilt i vägkorsningar med flera körfält befinner sig cyklisterna i en utsatt position, när de skall färdas mellan rader av bilar, som svänger ål olika håU. För att inle cyklisterna skall tvingas ut i bUtrafiken har Irafiksäkerhetsverkel sedan flera år rekommenderat den osäkre cyklisten alt i en vägkorsning hålla längst till höger på vägen, färdas rakt fram över korsningen och, om han skall svänga lill vänster, vänta på andra sidan korsningen tUls körbanan blir fri.

Denna rekommendation tillkom ursprangligen i samarbete mellan högertrafikkommissionen, vägverket, rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, dvs. NTF, saml Cykel- och mopedfrämjandel. Syftet med rekommendationen är att minska farorna för cyklisterna. Bestämmelsen i 33 § väglrafikkungörelsen motsvarar denna rekommendation.

Bestämmelsen går tillbaka på etl förslag av nordiska vägtrafik-kommittén. Jag vill erinra om atl man i Danmark, som redan tidigare infört en sådan bestämmelse, har en myckel betydande cykeltrafik och därmed också större erfarenhet än i Sverige av riskerna för cyklisterna i tät trafik. Man har emellertid från svensk sida varit medveten om att bestämmelsen inle under alla förhållanden utgör en idealisk lösning, åtminstone inte om den ges en generell tillämpning. Med hänsyn härlUl beslöts all 33 § väglrafikkungörelsen inte skall träda i kraft förrän den 1 maj 1974. Avsikten har därvid varit att under tiden fram till ikraftträdandet undersöka trafikförhållandena i olika slag av korsningar och vilka möjligheter del finns atl genom vägmärke, vägmarkering och andra liknande anordningar styra cykel- och mopedtrafiken på etl lämpligt sätt med hänsyn till förhållandena i de enskilda fallen. 1 den mån dessa undersökningar och de vidare erfarenheterna från Danmark, där motsvarande bestämmelse gällt under en längre lid, ger anledning till det, kommer jag givetvis all föreslå de modifieringar av föreskriften i 33 § väglrafikkungörelsen som kan anses påkallade.

Ett säkrare färdsätt för cyklisterna medför givetvis alt riskerna för skada i trafiken minskar. Någon annan skadeståndsrättslig konsekvens av den nya trafikregeln torde inte uppkomma.

Herr TURESSON (m):

Herr lalman! Jag lackar kommunikalionsminislem för det långa och utförliga svaret - men del är väl inle riktigt så som kommunikationsministern säger i de sista orden.

Läget är för närvarande det, all om en bilist kör på en cyklist förutsätter man i princip atl bilisten varit oaklsam. Bilföraren måste, om han skall kunna klara sig från skadeståndsskyldighet, bevisa motsatsen.

Juristerna kaUar det på silt fackspråk atl han måste exkulpera sig. Om bUisten kan bevisa all cyklisten kört ovarsamt, t. ex. genom att bryta mot någon trafikregel, slipper bilislen skadeståndsansvar.

Om man nu inför en ny trafikregel som begränsar cyklisternas rörelsefrihet i trafiken, blh det alltså lättare för bUisterna att peka på omständigheter som talar lill deras förmån och som kan befria dem från eller begränsa deras trafikansvarighel. Den nya regeln i 33 § väglrafikkungörelsen, som avses träda i kraft den 1 maj nästa år, är just av denna beskaffenhet.

I början av svaret säger kommunikationsministern att reglerna om skadeståndsansvar vid trafikolycka inte har ändrats i samband med den nya trafiklagstiftningen. Nej, del är riktigt, men jag ifrågasätter om de inle bort ändras just med hänsyn lUl denna försämrade situation som inträder för cyklisterna.

För närvarande kan cyklisterna tillämpa filkörning, och i de moderna trafikapparaterna är delta många gånger nödvändigt, om man verkligen skall komma dit man vill komma. Den nya regehi i 33 § förbjuder emellertid cyklisterna atl tillämpa fUkörning. En cyklist som på grund av galans eller vägens utformning och konstruktion känner sig tvingad att åsidosätta denna nya regel för all verkligen komma dit han vill komma, riskerar alltså alt bli ulan räll till skadestånd om han bhr påkörd av en bil. Cyklisternas skadeståndsrätlsliga ställning kommer således att bli försämrad, om den nya regeln träder i kraft. Det är naturligtvis ganska betänkligt, eftersom del drabbar den svagare parlen i situationen.

Jag har, herr kommunikationsminister, svårt all se ens en liten strimma av någon sorls jämlikhetslänkande i en sådan här Irafikreform. Men jag noterar med tUlfredsställelse det kommunikationsministern säger alldeles mol slutet av svaret, nämligen atl han är beredd all överväga ändringar i regeln före den 1 maj nästa år, då den är avsedd att träda i krart.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. de skadeståndsrättsliga följderna av de nya cykeltrafikreglerna

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill upprepa det som jag har sagt i mitt svar och som herr Turesson också har citerat: Reglerna om skadeståndsansvar vid trafikolycka har inte ändrats i samband med den nya trafiklagstiftningen.

Sedan må vi diskutera hur länge som helsl om trafiksäkerheten, cyklisterna och andra trafikanter. Jag har kanske litet svårt att förslå sådana synpunkter i en trafiksäkerhelsdebalt som herr Turesson och även andra ibland för fram. Ingen kan väl förneka alt cyklisterna är oskyddade i trafiken och löper risk att skadas allvarligt även vid en i övrigt ringa trafikolycka. Bilisterna sitter skyddade i sina fordon.

Detta, herr talman, är fakta, och ingen trafiklagstiflning i världen kan utplåna skillnaden mellan cyklister och bilister i fråga om skyddet mot skador. Det enda realistiska sätt som finns för atl lösa problemet är all åstadkomma en Irafikseparering i de farligaste situationerna, och den här nya regeln för cyklisterna innebär just en sådan separering av trafiken all cyklisterna skall shppa delta i del allmänna filkörandet mellan, före och efter bilister som många gånger kör i flera filer. Det är det som är tanken bakom denna regel.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

A ng. de skadestånds-rät tsUga följderna av de nya cykeltrafikreglerna

Låt mig avslutningsvis summera: Den nya regeln har tillkommit i enlighet med en mångårig rekommendation från ansvariga myndigheler och organisationer - och sådana rekommendationer är vi skyldiga all lyssna på - på grundval av erfarenheter från bl. a. cykellandel Danmark, vilket jag också vill upprepa. Syftet är all minska riskerna i trafiken för cyklisterna genom Irafikseparering. Men det återstår ännu vissa problem att lösa, och därför har vi, som jag angivit i svaret, sagl oss att vi skall överarbeta bestämmelserna fram Ull den 1 maj 1974. Arbetet med lösningen av dessa problem pågår inle bara nationeUt ulan även i andra länder. Vi vill vela exakt vad vi gör, herr Turesson, innan vi gör det. Men när vi gör del skall vi vara klara över alt vi har en allmän opinion, åtminstone i första hand på organisalionssidan, och internationella jämförelser bakom oss så att vi får en riklig tillämpning.

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Eftersom kommunikationsministern upprepar en del av vad han sade i svaret så kan jag väl upprepa en del av vad jag sade i tacket.

Det är ulan tvivel så, att reglerna om skadeståndsansvar skulle behöva ses över när man ändrar spelets regler på det här sättet, och det är det jag efterlyser. Jag menar all cyklistens skadeslåndsrältsliga stäUning blh försämrad på grund av den frestelse han utsätts för all bryta mot en regel som många gånger för honom ler sig oförnuftig.

Det är sant atl organisalionerna i Sverige, som har tillfrågats tidigare, vill ha den här regeln och atl de trodde att den skulle medföra någon sorls separering av olika trafikslag, men det är väl också sant att de har ändrat uppfattning på senare tid. Den här nya regeln kallas ju inte för inle för "dödens sväng", och jag tycker inte det är särskUt lämpligt att slå vakt om en sådan trafikregel, särskUt om man inte samtidigt förbättrar den skadeslåndsrältsliga ställningen för dem som utsätts för denna trafikfara.

En verklig separering av olika trafikslag skulle ju innebära att det fanns särskilda cykelbanor med planskilda korsningar. Men här separerar man ju litet halvdant fram till det att svängen skall företas, och när svängen skall företas är man minsann inte separerad från den andra trafiken.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag vill bara upprepa en sak, nämligen att här sker inga sådana förändringar av skadeståndslagstiftningen som herr Turesson åberopar. Jag har fortfarande lilel svårt atl komma lill kärnan av herr Turessons resonemang - huruvida man vid ändringar av väglrafikkungörelsen av och till direkt också skulle behöva se på skadeslåndslagstift-ningen, om man eventuellt har förbätti-al eller försämrat den för den ene eller för den andre.

Herr Turesson! Cyklisterna och bilisterna är fortfarande på samma väg efler del att de här förändringarna har skett. Skillnaden är bara all vi försöker se lill att cyklisterna får det litet lättare all la sig fram och slipper hålla på alt kryssa i olika filer och mellan olika köer av bilar. Det är del som sker, herr Turesson, och inte någonting annal.

Sedan är det också signifikativt för denna debatt alt herr Turesson har

hört alt den här regeln för cyklisterna har blivit benämnd "dödens sväng". Vel herr Turesson vad man kallar den i Danmark? "Den säkra svängen."

Herr TURESSON (m):

Herr lalman! Vi kommer naturligtvis inle så mycket längre. Men den skillnad som har inträtt är inle att cyklisterna får del läitare all ta sig fram, som kommunikationsministern uttrycker sig, ulan del är atl bilisterna får del lättare atl komma ifrån silt skadeståndsansvar, när en olycka inträffar. Del är detta jag tycker är betänkligt.

Jag är inte säker på att man kan åstadkomma någon förändring i skadeståndsrätlen som leder lill förbättringar för den stackars cyklisten som råkar ut för en olycka. Och är det så att man inle kan det och inle gör del, då är den här reformen inle särskilt bra.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. olycksfallsfrekvensen på väg 31 mellan Nässjö och Jönköping

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang. olycksfallsfrekvensen på väg 31 mellan Nässjö och Jönköping

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Björcks i Nässjö (m) i kammarens protokoll för den 4 maj intagna fråga, nr 204, och anförde:

Herr lalman! Herr Björck i Nässjö har frågat mig om jag har uppmärksammal den höga olycksfrekvensen pä väg 31 mellan Nässjö och Jönköping och det förhållandet atl denna vägsträcka enligt planerna ej kommer att byggas om förrän någon gång på 1 980-talel.

Till ledning för vägnätets utbyggnad upprättas enligt väglagstiflningen länsvisa flerårsplaner som omfattar fem år. Nu gällande flerårsplan, som upprättades under förra året, omfattar perioden 1973-1977. Enligt vägkungörelsen skall dessa flerårsplaner revideras vart tredje år, vilket innebär all gällande flerårsplaner skall ses över år 1975. Som bekant lägger vidare regeringen årligen fram förslag om rnedelsanvisning lill vägbyggandet, som riksdagen får la slällning lill. När ett vägprojekt kan komma lill utförande är alliså beroende av den bedömning som i samband med planeringen görs av bl. a. nuvarande vägs framkomlighets-och Irafiksäkerhelsförhållanden, omfattningen av andra angelägna vägprojekt och medelstillgången.

I den vid årsskiftet fastställda flerårsplanen för byggande av riksvägar i Jönköpings län har vägverket och länsstyrelsen prioriterat en utbyggnad av väg E4 vid Värnamo. Nägon större ombyggnad av väg 31 mellan Jönköping och Nässjö har därför inte kunnat inrymmas i planen.

För närvarande pågår emellerlid inom stålens vägverk i samråd med berörda kommuner en ulredning om den framtida sträckningen och utformningen av väg 31. Den närmare lidpunklen för projeklels utförande får, i enlighet med vägkungörelsen, prövas vid översynen av flerårsplanen.

Vägverket följer successivt olycksfallsutvecklingen på vägnätet och vidtar de åtgärder som kan behövas. Jag tänker då dels på trafikregleran-

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. olycksfallsfrekvensen på väg SI mellan Nässjö och Jönköping

de åtgärder, dels på vissa andra trafiksäkerhelshöjande åtgärder i avvaktan på en fullständig ombyggnad, exempelvis utbyggnad av stigningsfält, ombyggnad av vägskäl och reglering av enskilda anslulningsvägar. Enligt uppgifter som lämnats av vägverket avser man att göra en analys av olyckorna på väg 31 för att närmare söka klarlägga orsakerna till dessa.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga.

Väg 31 mellan Nässjö och Jönköping är inle mer än ungefär 45 kUometer lång, men den medger omkörning på bara tre å fyra ställen. Vägen är hårt trafikerad och utgör länels pulsåder i öst-västlig riktning.

Vägen är kort sagl i etl myckel otUlfredsställande skick. Olycksfallsfrekvensen på vägen är betydande; den är t. o. m. högre än på den del av E 4 som går genom länet och som inle är motorväg. Detta säger väl ganska mycket, därför alt just E 4 ner mot Värnamo ju länge har ansetts vara en farlig och särskilt olycksfallsdrabbad väg. Jag har dock självfallet ingenting alt invända mol alt man bygger ul den delen av E 4 enligt planerna.

SpecieUt allvarligt tycker jag det är alt vägen mellan Nässjö och Jönköping med kuslig precision länge haft en dödsolycka per år. Enligt föreliggande planer kommer vägen att byggas ul tidigast någon gång i slutet av 1980-talel, enligt vad jag inhämtat från vägförvaltningen i Jönköpings län, Della innebär all de nuvarande myckel allvarliga förhållandena kommer atl bli föremål för åtgärder först om 15 å 20 år. Anser verkligen herr kommunikationsministern att della är rimligt?

Jag tycker emellerlid alt det är bra alt en ulredning görs, som herr kommunikationsministern meddelade i silt svar. Jag ber att särskilt få tacka för detta, och jag är övertygad om att just del beskedet kommer alt tas emot med stor tacksamhet av invånarna i Jönköpings län.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Får jag bara som tillägg till mitt första svar säga, att i sitt yttrande i höstas över flerårsplanen för byggande av riksvägar framhöll länsstyrelsen i Jönköping all väg 31 Jönköping-Nässjö är av stor betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Länsstyrelsen sade dock i samma andedrag alt del inte bedömts realistiskt med hänsyn till de stora kostnaderna alt yrka all nämnda företag nu intages i flerårsplanerna. Det var vad länsstyrelsen sade.

I flerårsplanen har man dock - och del känner säkert herr Björck i Nässjö också lill — tagit upp tre visserligen mindre men ändå betydelsefulla förbättringar på väg 31. Det gäller bl. a. förbättringar i samhällena Tenhult och Forserum. Den sammanlagda kostnaden för dessa objekt, vilka alltså avses komma lill utförande under den femårsperiod vi nu inleder, beräknas uppgå till ca 2,5 miljoner kronor.

Jag har velat göra detta tillägg för att åskådliggöra atl man redan nu ändå vidtar vissa smärre men ur trafiksäkerhelssynpunkl viktiga förbättringar.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr lalman! Jag vill understryka vad kommunikationsministern sade om denna vägs regionalpolitiska betydelse. Den ganska dåliga utvecklingen för de östra delarna av Jönköpings län tror jag personligen i viss mån sammanhänger med den dåliga vägen, som har omöjliggjort en ordentlig trafikförsörjning.

Nu kommer man visserligen all göra några ganska små ombyggnader av vägen, men de kommer inte alt bli av någon avgörande betydelse, därför all — som länets vägförvallning skriver - del kommer inte all finnas några lämpliga anslutningar mellan den gamla och den nya vägen mellan Ödeslorp och Nässjö, och det omöjliggör ordentliga elapputbygg-nader enligt vägförvaltningen i Jönköpings län. Jag tycker personligen all en sådan här myckel olycksdrabbad väg inte kan få fortsätta atl existera i silt nuvarande skick 15 å 20 år, kanske fram till 1990, innan någonling avgörande sker.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. fastställandet av taxeringsvärde på jordbmksfas-tighet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Ang. fastställandet av taxeringsvärde på jordbruksfastighet

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för all besvara herr Josefsons i Arrie (c) den 3 maj framställda inlerpellalion, nr 87, och anförde:

Herr lalman! Herr Josefson i Arrie har frågat mig dels om jag uppmärksammat all fastighelstaxeringsulredningens förslag beträffande fastställande av byggnadsvärde väsentligt avviker från de övergångsregler som fastställdes av riksdagen hösten 1 972, dels om jag uppmärksammal bristerna i den köpeskillingsstatistik för jordbruksfastigheter, vilken ligger tUl grund för fastställande av nya taxeringsvärden, och om jag kommer atl vidtaga några åtgärder för all vidga underlaget för denna statistik eller på annat sätt åstadkomma bättre grundval för fastställande av taxeringsvärden på jordbruksfastigheter.

Faslighetstaxeringsulredningen har föreslagit genomgripande ändringar av fastighetstaxeringen. Förslaget innefattar bl. a. en metod för beräkning av särskUt byggnadsvärde på jordbruksfastighet. I della hänseende redovisas för övrigt fem alternativa lösningar. Ingen av de fem metoder utredningen berört behöver generellt sett ge lägre värden än som anges i de nya bestämmelserna om inkomstbeskattning av jordbruk.

Statistiska centralbyråns prisstatistik ligger till grund för bedömningarna vid fastighetstaxeringen. Redovisningen av denna statistik har i huvudsak varit densamma sedan år 1965. Underlaget för statistiken har enligt vedertagna statistiska regler ansetts representativt. Faslighetstaxeringsulredningen har emellerlid föreslagit en utvidgning av prisstatistiken för jordbruksfastigheter och viss annan revision av denna statistik.

Hela utredningsförslaget om reformerad fastighetstaxering är för närvarande föremål för remissbehandling. 1 avvaktan på remissutfallet anser jag mig nu inle böra la någon slällning i de aktualiserade frågorna.

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. fastställandet av taxeringsvärde på jordbmksfas-tighet

Herr JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret pä min interpellation. Finansministern hänvisar lill att han inle vill göra något ställningstagande i dag, med hänsyn till all ärendet befinner sig ute på remiss.

Vad jag framför allt ville peka på med min inlerpellalion var den oro man känner inför de många osäkra faktorerna och bristerna i utredningsmaterialet. Jag har i interpellationen först berört del skallerättsliga faslighetsbegreppet. Jag har där inle angivit någon direkt frågeställning, men jag vill ändå säga att här är det en fråga som kräver grundligt övervägande innan man lar slutlig slällning.

Enligt jordbruksbeskatlningsbeslutel i höstas skulle byggnadsinvenla-rierna föras lill inventarier och resten skulle vara byggnadsvärde - enligt min mening klara rena linjer. Härvidlag förelår faslighetstaxeringsulredningen alt lill taxeringsvärdet skall föras också byggnadsinventarierna. Jag hoppas all finansministern har uppmärksammal detta och ser lill atl vi här inte åstadkommer ett krångligt system utan kan bibehålla de rena klara linjer som framskymtade i jordbruksbeskatlningsbeslutel i höstas, enligt vilket byggnadsinventarierna förs till inventarier och resten får föras tUl byggnadsvärde - dvs. taxeringsvärde. Skulle det av faslighetstaxeringsulredningen föreslagna sättet tUlämpas skulle byggnadsinven-larierna räknas lill byggnader när del gäller kapilalredovisningen men till inventarierna vid inkomstredovisningen, och det är detta system jag hoppas vi skall undvika.

När det sedan gäller fastighetstaxeringen är det alldeles riktigt, som finansministern sagt, all det gjorts upp fem olika alternativ på beräkning av byggnadsvärde. Finansministern har angett som sin uppfattning alt det inte skall finnas någon risk för alt de inte skall ge samma resultat som det som framskymtar i beslutet om jordbruksbeskaltningen. Vad jag framför allt reagerar mol i del förslag som utredningen rekommenderat — alternativ I — är den beräkningsgrund man kommit fram till beträffande värdet på icke bebyggd mark. För det första är antalet försähningar myckel begränsat, och för det andra rör det sig oftast om köp av tillskottsmark. Jag ställer frågan: Kan man över huvud laget få fram en statistik pä såld obebyggd åkermark om man lar bort tillskottsmarken? Dessa köp utgör ändå huvudparten, de ger en felaktig bild, men ulan dessa blir statistikunderlaget mycket ringa. Det är viktigt all byggnadsvärdena — underlaget för avskrivningar — blir så rättvist fastställda som möjligt, och det är angeläget alt dessa värden blir riktiga, så alt man kan förverkliga del som var avsikten när beslutet om jordbruksbeskaltningen fattades i höstas.

Köpeskillingsstalistiken är enligt min uppfattning alltför bristfällig för att ge en rättvis bild av marknadsvärdet. Endast omkring 2 000 köp i hela landet ligger lill grund för denna statistik. I denna köpeskillingsstatistik ingår även köp av grannfastigheler, och de ingår där med hela beloppet. Inte minst i mitt län händer det vid många tillfällen alt jordbrakare köper en grannfaslighet och säljer byggnaderna omedelbart därefter. I statistiken inr-äknas emellertid inle köpet av enbart marken utan hela köpet, vilket gör all köpeskillingsslalistiken beträffande denna grupp blir mycket felaktig. Jag kan ge ganska många exempel på fall där värdet av

de försålda byggnaderna uppgått lill minst hälften av det totala försähningsvärdel. I statistiken ingår hela beloppet, och det tycker jag ger en felaktig bild.

Sedan föreligger också det förhållandel att myckel mark i vissa områden har sålts till vägar och till tomtmark. Del har skett inle minst i de expansiva områdena. Finansministern anför all inga förändringar har skett beträffande redovisningen av statistiken sedan 1965 och all underlaget för den har ansetts representativt. Det är nog rikligt. Del har emellerlid skett mycket stora förändringar när del gäller försäljningar av jordbruksfastigheter under denna period. Dels har strukturrationaliseringen gått ännu snabbare än tidigare, och därför har tillskotlsköpen ökat, och dels har — som jag nyss nämnde — denna mycket starka expansion inneburit all myckel stor areal sålts både tUl vägar och tiU tomtmark. Dessa köp medlas inle i statistiken. Men om vederbörande sähare köper en ny jordbruksfastighet, så medtas det i statistiken. Jag försökte då jag satt med i prövningsnämnden i Malmö all få fram uppgifter om hur mänga av dessa så all säga andrahandsköp som var med i köpeskiUingsstatistiken, men jag fick aldrig fram någon sådan. Men i del område där jag själv bor är det en mycket stor del av köpen som görs av just dem som tidigare sålt tUl kommunen eller till slalen. De fäster i många fall inle så stort avseende vid priset; för dem är det fråga om all kunna fortsätta som jordbrukare. Därför ger köpeskillingen i de fallen inle någol klart besked om vad som är marknadsvärdet. Den är snarare ett ullryck för en önskan att fortsätta som jordbrukare; priset har då spelat mindre roll.

När det gäller släktköpen har det sedan 1 965 skett en viss förändring. Genom realisationsvinstbeskattningen har priserna vid släklköpen blivit mera realistiska. Jag skulle för min del viha säga, all om man skall ha kvar tillskotlsköpen, så borde man också la med släklköpen, för all något balansera statistiken och få fram ett mera rättvist underlag för de kommande fastighetstaxeringarna.

Jag har velat aktualisera frågan på della tidiga stadium därför att den har stor betydelse för berörda grupper i samhället. Jag vill ännu en gång tacka för svaret och hoppas alt statsrådet uppmärksammar de problem som jag här har berört.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ls proposition nr 130 till socialutskottet.

§ 16 Föredrogs och hänvisades berättelsen nr 16 till utrikesulskottet.

§ 17 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1989 till finansutskottet.

§ 18 Utsträckt motionstid

Ordel lämnades på begäran till

Herr JOSEFSON i Arrie (c), som yttrade:

Herr talman! Jag tillåter mig hemställa atl kammaren ville besluta all

Nr 84

Torsdagen den 10 maj 1973

Ang. fastställandet av taxeringsvärde på jordbi-uksfas-tighet

3 Riksdagens protokoll 19 73. Nr 84-87

Nr 84------------- tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl. Maj:ls proposition
Torsdaeen den- 1973:130 angående ändringar i arbetarskyddslagsliflningen och andra
10 mai 1973---- åtgärder för bättre arbetsmiljö måtte med hänsyn Ull ärendets omfattning
-------------------- --------- utsträckas lUl första plenum efter torsdagen den 24 maj.

Denna hemslällan bifölls.

§ 19 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 212 Herr Wirtén (fp) till herr utbildningsministern angående försöksverksamheten med regionalradio i Jönköpings län:

Är statsrådet beredd att med anledning av del framlagda förslaget om en ny regional radioorganisation medverka till atl den pågående försöksverksamheten i Jönköpings län kan fortsätta efter den 15 juni?

Nr 213 Fru Ryding (vpk) till herr försvarsministern angående inkallande av värnpliktig som vägrats vapenfri tjänst:

Hur bedömer statsrådet problemet att återinkalla en värnpliktig

som på grund av atl han vägrats vapenfri tjänst blivit lolalvägrare och

avtjänar fängelsestraff för denna lolalvägran?

Nr 214 Herr Andersson i Ljung (m) till herr utbildningsminislern om en

ny läroplan för landsköterskeulbildningen:

Kan ulbildningsminislen lämna besked orn, när sådana kompletterande beräkningar gjorts, som ornnämnes i årets statsverksproposition, att förslag lill ny läroplan för tandsköteiskeutbildningen kan framläggas?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 14.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert