Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:82

Tisdagen den 8 maj

Kl. 16.00

§ 1 Ang. domstolarnas ställning i förhållande till den politiska makten

Herr justilieministern GEIJER erhöll ordet för alt besvara herr Winbergs (m) den 7 februari framställda interpellation, nr 35, till herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Winberg har frågat statsministern om han anser det finns grund för ett påstående alt domstolarna i sitt arbete påverkas av politiska värderingar och om han anser all domstolarna också i framtiden skall ha en självständig och oberoende slällning i förhållande liU den poUtiska maklen. Interpellationen har överlämnats lill mig för besvarande.

Lagstiftningen är ell av de medel som statsmakterna har för all uppnå sina politiska mål. Del är domstolarnas uppgift att liUämpa den av statsmakterna beslutade lagstiftningen. Så tiU vida är domstolarnas verksamhet etl led i del politiska skeendet.

Lagsliflnmgen måste utformas så atl den ger utrymme för domarens bedömning av olika förhållanden i del konkreta faUel. Del är angeläget atl denna bedömning grundar sig på en ingående kännedom om samhällsförhållandena. Det förutsätter atl domaren har en aUsidig kunskap och erfarenhet av samhällslivets ohka skiftningar. Domar-utredningen har i uppgift att undersöka hur della önskemål skall kunna tillgodoses bättre än för närvarande.

Såsom framgår av propositionen med förslag tUl ny regeringsform anser regeringen all man bör undvika varje risk för politisering av domstolarnas verksamhet. I denna proposition har också de bestämmelser i vår nuvarande regeringsform som syftar tUl alt värna om domstolarnas självständighet och oberoende ställning inlagils i sak oförändrade.

Herr WINBERG (m):

Herr talman! Jag ber atl få lacka justitieministern för svaret på min interpellation. Den ställdes i början av året mot bakgrund av den diskussion om domstolarnas slällning som då var förhållandevis hvlig i olika fora och med hänsyn liU all ell meningsutbyte i frågan rimligen också borde förläggas liU landels parlament, inle så atl riksdagen skulle vara någol slags exklusivt forum för etl sådant meningsutbyte men därför att riksdagen heller inte borde stäUas utanför det.

Nu har tre månader gått sedan interpeUationen ställdes, och debatten är i varie fall för lillfällel kanske inle av den relativa intensitet som fallet var dä. Efter det all interpeUationen ställdes har också del viktiga faktum inträffat all proposition med förslag till ny grundlag lagts på riksdagens bord.

Principfrågan kvarstår emellerlid och har samma vikt som förut.

Tisdagen den 8 maj 1973

Ang. domstolarnas ställning i förhåf lande till den poUtiska makten

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Ang. domstolarnas ställning i förhållande tiU den politiska makten

Grunden för domstolarnas slällning i vårt land och i andra länder hknande vårt är ju den s. k. maklfördelningsläran som närmast härstammar från Montesquieu.

Jag har i interpellationen påpekat att detta tagit sig uttryck i 47 § i nu gällande regeringsform och alt domstolarnas självständiga ställning innebär atl de inte vid sin ämbetsutövning får la order eller lyda anvisningar från t. ex. Kungl. Maj :t liksom all deras lagprövningsräll har ansetts utgöra den yttersta statsrällshga garantin för grundlagens upprätthållande och därmed för medborgarnas rättsskydd gentemot den styrande makten som statens representant. Professor P. O. Ekelöf har uttryckt självständighelsprincipen så att om ell statsråd eller en hovrättspresident skulle la sig före all påpeka för en underrättsdomare hur man väntar sig att han skaU bedöma etl visst mål, så har denne att undanbe sig all sådan inblandnmg i sin tjänsteutövning.

Naturligt nog har frågan om domstolarnas slällning i förhåUande liU statsmakterna i övrigt ingående behandlats av både förfallningsulred-ningen och grandlagberedningen.

Statsrådet hänvisar i svaret tUl all bestämmelser som skall garantera domstolarnas självständighet i rättstillämpningen har intagils i propositionen med förslag tUl ny regeringsform, och jag får väl tolka del som ett svar på fråga nr 2 - propositionen förelåg ju, som jag tidigare nämnt, inle när interpellationen ställdes.

Del bör noteras här att gmndlagberedningen menar atl den kanske viktigaste garantin för alt domstolarna skall fullfölja sina uppgifter på ell för den enskUdes rättstrygghet tillfredsställande sätt ligger i alt de i grundlag tUlförsäkras självständighet i sin rättstUlämpande verksamhet, vUket ju när det gäller domstolarna betyder så gott som hela deras verksamhet.

Om principen atl domstolarna även i fortsättningen skall inta en i förhållande till statsmakterna i övrigt — eller låt oss säga den politiska maklen - självständig och oberoende ställning, förefaller del av statsrådets svar och dess hänvisning tUl förslaget tiU ny regeringsform som om del nu inle skulle råda några delade meningar. Grunden för principen måste vara det utomordentligt viktiga rättssäkerhetskravet för den enskilde: kravet att hka fall skall behandlas lika, liksom möjligheten all man på grundval av tidigare avgöranden skall kunna föratse utgången av hkartade tvister. Domstolen får inle överraska parterna genom sin dom.

Det förefaller mig som om svaret i dag inte går rikligt ihop med ett av justitieministern förra året gjort uttalande av mnebörd atl domstolarnas självständighet i förhållande lill regeringsmakten nu inte har samma betydelse som förr.

I principen om domstolarnas självständighet och oavhängighet ligger rimligen också att de enskUda domarna, vare sig de nu är yrkesdomare eller lekmannadomare, inle vid sina avgöranden får ta ovidkommande hänsyn tUl vad andra myndigheter eller ta någon hänsyn aUs Ull vad t. ex. de som besitter den politiska makten anser önskvärt i det särskUda fallet. Men i principen ligger också atl de inle heUer får låta sina privata uppfattningar i skilda frågor, t. ex. politiska, religiösa eller andra åskådningsfrågor få någon betydelse vid avgörandena i del särskilda fallet.

Delta kommer ju bl. a. till uttryck i domareden, inte minst i orden "efter bästa förstånd och samvete i alla domar räll göra".

I den pressdebatl som pågick vid tiden för inlerpeUalionens framställande diskuterades en hel del yttranden från justitieministern eller andra företrädare för justiliedepartementet. Del är fråga om yttranden — några av dem finns också i dhektiven för den nya domarutredningen - av t. ex. den innebörden

atl det inom domarkåren generellt råder värderingar som inte stämmer med de allmänna värderingarna i samhäUet,

all del finns risker i ell syslem där domstolarna slår fria och obundna i förhållande liU regering och riksdag,

atl om domarkåren inle står lojal mot statsmakternas intentioner uppslår en konflikt,

att domarkåren i viss utsträckning är en från samhäUslivet i övrigt isolerad grupp,

atl oavsätllighelsprincipen för domarna bör behållas närmast av det skälet att man nu ökar anställningstryggheten för andra grupper i samhäUet, och följaktligen skulle principen inle grundas på rättssäkerhetsskäl,

atl det är farligt att inbiUa sig att man i domstolen inle hela liden påverkas av politiska värderingar,

att den som tror all han i sitt domararbele lämnar sina politiska värderingar ål sidan lurar sig själv,

all de olika frågornas aUlmer politiska innehåll gör att de som svarar för tUlämpningen av de lagar som beslutas av regering och riksdag, dvs. bl. a. de som arbetar i domstolarna, måste mer än förut arbeta i nära kontakt med politikerna och föha deras intentioner,

alt det fordras ell samspel meUan pohlikerna och dem som arbetar i rättsväsendets olika organ, som innebär all de senare inle kan ställa sig utanför eller vid sidan av del politiska skeendet.

Jag är, herr lalman, medveten om alt tidningsreferat inle alllid ger hela sanningen och alt delar av den ibland blir förvanskad, men dessa referat ger lillsammantagna intryck av en något annan attityd till domstolarnas självständighet än den som t. ex. kommer fram i förslaget till ny regeringsform.

I interpellationssvaret sägs att domstolarnas verksamhet är ett led i det poUtiska skeendet, därför att domstolarna tillämpar den av statsmakterna beslutade lagsliflningen. Del här bhr nästan en semantisk fråga, vad som är politik eller inte, och om man tillhör den riktning i samhäUsdebatten som förmenar atl allt är politik. Jag tillåter mig ha den uppfattningen — och jag tror all den delas av många både inom och utom domstolarna — att lagtolkning och rättstillämpning inte behöver innebära att detta aren politisk verksamhet.

Herr lalman! Jag skall sluta med två konstateranden. Det ena blir atl något svar på den i interpeUationen ställda frågan, om det kan anses vara någon grund för påståenden atl domstolarna i silt arbete påverkas av politiska värderingar, inle har lämnats. Del andra är att del i svaret i anledning av den andra frågan sägs att domstolarna i framtiden skaU verka självständigt ungefär på samma sätt som för närvarande. Men detta

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Ang. domstolarnas ställning i förhållande tiU den politiska makten

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Ang. domstolarnas StäUning i förhällande tiU den politiska makten

andra konstaterande följs av frågan: Går vad som sägs i svaret egentligen ihop med uttalanden dels alt domstolarnas självständighet i förhållande tUl regeringsmaklen inte längre har samma betydelse som förr, dels atl domstolarna måste mer än fÖrat arbeta i nära kontakt med politikerna och föha deras intentioner?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Del är väl först att konstatera atl herr Winberg tydligen nu har frångått det någol suddiga påslående som fanns i interpellationen, där han talar om alt del skulle finnas risker för en politisering av rättskipningen. Vad han nu menar med del? Det skulle man gärna ha velat få en förklaring till.

I anledning av vad herr Winberg i övrigt sade viU jag påpeka att det är nog bra atl man läser tidningen, herr Winberg, men det finns i varje fall för jurister möjligheter all någol lättare få uppgifter om vad som har sagts och sägs från justitiedepartementels sida. Herr Winberg kan t. ex. läsa januarihäftel av Svensk Juristtidning, som innehåller en ganska utförlig analys av och redogörelse för debatten i Finland av den frågeställning som herr Winberg och jag nu debatterar. Där finns bl. a. ett myckel ingående referat av ett anförande som jag höll förra sommaren i Finland. Del är klart atl milt föredrag i Finland kan jag inte begära skall vara känt för herr Winberg, men Svensk Jurisllidnings referat av det borde väl herr Winberg i alla fall ha haft möjlighet alt ta del av.

Sedan påstod herr Winberg att jag skulle ha sagt alt principen om domstolarnas självständighet inle skulle ha samma betydelse i dag. Jag förmodar att herr Winberg i det fallet syftar på mitt anförande i Göteborg när det invigdes en ny kammarrätt, men det har herr Winberg läst illa, för om jag nu får citera ur del så säger jag:

Domstolarna är enligt den klassiska läran från 1700-lalet självständiga gentemot regeringsmakten. Regeringen får inte ge direktiv hur domstolarna skall döma. Denna tankegång riktade på sin tid närmast sin udd mot kungamakt och feodalmakt. 1 dagens samhälle har den inte samma betydelse.

Men det är väl klart, herr Winberg, att vi inte i dag, i det demokratiska Sverige, har samma behov av atl åstadkomma skydd emot kungen, och någon feodalmakt har vi i varje fall inte. I dagens demokratiska samhälle har vi ju del skydd för lagstiflnigen och för domstolarnas oberoende verksamhet som ligger i den faktiska tillämpningen av vår nuvarande regeringsform och i vad som i del föreliggande förslaget tUl ny regeringsform är uttryckligen fastslaget om det demokratiska statsskicket.

Det citat som herr Winberg anförde om domarnas oavsältlighel tycker jag också var en förvanskning av vad jag har sagt. Jag undrar varifrån herr Winberg har fått del citatet. Det är ju så all i Finland har man diskuterat frågan om inle domarna borde tiUsättas på pohtisk väg i någon form och alt det skulle finnas möjligheter atl endast ge domarna viss tids förordnande och därefter ompröva om della skall förlängas. På detta svarar jag att del inte finns någon grand för alt man i Sverige skulle diskutera något sådant — så myckel mindre som hela utvecklingen i

Sverige går emot all ge alla anstäUda ett starkare anställningsskydd. I en sådan situation skuUe det väl vara ganska orimligt atl diskutera en försvagning av innebörden av den oavsältlighel som domarna har i dag. Jag skulle därför vilja be herr Winberg att närmare studera vad som har sagts i första hand i Svensk Jurisllidnings januarinummer.

Del finns inle i vad som har sagts från departementet och inte heller i de direktiv som har getts för domarutredningens arbete något som på något sätt står i strid med de tankegångar vUka ligger bakom del som i förslaget till regeringsform skrivs om domstolarnas verksamhet.

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Ang. domstolarnas ställning i förhållande tiU den poUtiska makten

Herr WINBERG (m):

Herr talman! För atl börja med oavsätllighelsprincipen vill jag säga atl del som jag anförde var ett referat av vad justitieministern hade sagl i Lund. Justitieministern hade där, om referatet är riktigt, precis som nu, betonat alt det mera var en ansläUningstrygghetsfråga än en rältstrygg-hetsfråga. Jag menar atl den väsentliga anledningen till alt vi har en regel av innebörd all domarna i princip skaU vara oavsällliga är ju hänsynen lUl den rättssökande allmänheten, som kräver all domarkåren är frislående i förhållande lill statsmakten. Det är betoningen av att det mera skulle vara en anställningstrygghetsfråga som jag vänder mig emot. Men om stalsrådel nu mer vill betona rällssäkerhetsprincipen är jag nöjd.

Jag tycker också alt del är riktigt om statsrådet, som har skett i propositionen om regeringsformen, nu hävdar självständighelsprincipen för domstolarna. Men att döma av de referat som jag sett bl. a. i Svensk Juristtidning av vad statsrådet sade vid invigningen av kammarrätten i Göteborg menar jag, atl det finns vissa risker för atl statsrådets mening kan tolkas så att innebörden av självständighelsprincipen numera inte är densamma som förut.

Men låt mig, herr lalman, komma tillbaka till frågan om de politiska värderingarna, som statsrådet egentligen inle gått in på i denna debatt men som interpellationen berör. Jag vill framhålla att objektiviteten hos domstolarna och frågan om domarna kan påverkas av politiska värderingar är vikliga spörsmål. Men jag undrar om del verkligen finns belägg för att domstolarnas bedömning skulle påverkas av att de vet alt en part hyser den ena politiska uppfattningen eller den andra. Jag tror alt både yrkesdomare och lekmannadomare i hög grad strävar efter atl ha en objektiv inställning i sina mål. Det är naturligtvis för en yrkesdomare lika htet som för någon annan människa möjligt all nå den yttersta graden av objektivitet. Varje tanke, varje ord och varje handling som kommer från vederbörande kommer ju från ett subjekt. Jag menar alt i denna fråga är del väsentliga den strävan till objektivitet som finns inom olika utstakade handlingsramar. Jag tror inte atl man kan påstå annal än atl det är en strävan hos praktiskt laget varje yrkesdomare atl vederbörandes pohtiska värderingar inte skall mfluera de avgöranden som han måste fatta i sitt arbete.

Enligt min mening finns del anledning all instämma i vad en av våra rällsvetenskapsmän har uttalat, nämUgen att den juridiska beslutsfattningsmodellen fyller högre krav på objektivitet inom politiskt beslutade ramar än andra hittills kända förfaranden och all den modellen därför inom

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Om bättre förhållanden för kvinnliga intagna på fångvårdsan s t al t er

hela den centrala sektor, där rättssäkerhet och enskUda inlressen är aktuella, är vad vi bäst kan använda oss av, under förutsättning alt man tillerkänner rättssäkerhet och enskUd rätt någon betydelse.

Men också när det gäller lekmannadomarna är del ätrnrnstone min erfarenhet all de i det övervägande antalet faU fyUer högt ställda krav på objektivitet i sin rättstillämpning. Våra nämndemän vähs ju av pohtiska mslanser. I och för sig kan man naturligtvis ifrågasätta om del kunde ske på annat sätt — del förekommer väl motioner en och annan gång här i huset om det — men jag tror inte man kan hitta något sätt som skulle vara bättre. Jag måste säga all jag ytterst sällan som ordförande i underrätt har kunnat märka att vederbörande nämndemäns politiska uppfattnmg har slagit igenom när de skall fatta avgörande i konkreta fall. Det har ju i den pressdebatl som jag tidigare nämnt uttryckts farhågor just för vad man har kallat en ökad politisering av nämnden. Det här är delvis också ell svar på statsrådets fråga om vad jag menade när jag i interpellationen talade om att del fanns risk för en politisering av domstolarnas verksamhet. Jag menar att det inte är någonting att vinna om de olika politiska partierna försökte alt på olika sätt binda "sina" nämndemän närmare vid sig, så atl de i högre grad än för närvarande skulle känna sig som representanter för etl visst politiskt parti. Jag tror att vi också skaU komma ihåg att nämndemännen till skillnad från övriga politiskt valda förtroendemän inte rimligen bör kunna åläggas någol politiskt ansvar för de avgöranden som de träffar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om bättre förhållanden för kvinnliga intagna pä fängvårdsanstalter

Herr justitiemmistern GEIJER erhöll ordet för atl besvara herr Möllers (fp) den 12 aprU framställda interpellation, nr 79, och anförde:

Herr talman! Herr Möller har frågat mig dels om jag anser atl förhållandena på fångvårdsanstalten Hinseberg är olämpliga och för kvinnorna innebär en allvarlig faktisk ojämlikhet i förhållande till läget för män som är intagna på svenska fångvårdsanslalter, dels vilka åtgärder jag avser alt vidta för all åstadkomma en rimligare gradvis ulslussning av de intagna på Hinseberg, möjlighet till viss separering efler broltskategori och förstärkning av den praktiska utbildningen och dels när placering av kvinnliga intagna i lokalanslalter kan ske.

Det sammanlagda antalet intagna i landets fångvårdsanstalter och häkten uppgick den 1 april 1973 Ull 5 461. Av dessa var 200 kvinnor. På Hinseberg fanns vid denna tidpunkt 107 intagna, av vilka 75 vistades på sluten och 32 på öppen avdelning. 13 kvinnor var vid samma tiUfälle intagna på den öppna tillsynsanstallen Båtshagen, som är belägen i omedelbar närhet av Hinseberg.

Herr Möller framhåller själv en del positiva sidor hos Hinsebergs-anslallen, t. ex. dess gynnsamma läge, utbudet av varierande aktiviteter som samtals- och gruppterapi saml tillgång lill studier. Utöver delta vill jag framhåUa all anstalten byggnadsmässigl är en av våra bästa anstalter.

De intagna bor i paviljonger, var och en med plals för 20 intagna. Khentelel differentieras på ohka pavihonger på så sätt alt en av dessa förbehålls ungdomar medan en annan är avsedd för allvarligare kriminellt belastade. Flertalet av paviljongerna är nybyggda. En äldre byggnad, som hittills har utnyttjats som öppen avdelning, kommer inom kort att ersättas med en ny. Jag vill vidare framhåUa alt Hinsebergsanslallen har rikt differentierade sysselsätlningsmöjhgheter med Ullgäng till såväl inom-som utomhusarbete. Antalet anställda är större än på andra anstalter av motsvarande storleksordning. Anstalten kommer fr. o. m. den 1 januari 1974 all tillföras en fast anställd psykiater med placermg i frivårds-dislriktel i Örebro. Inom kriminalvårdsstyrelsen pågår arbete för att i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen ytterligare differentiera den yrkesutbildning som redan bedrivs på anstalten.

Av vad jag har sagt framgår atl jag inle delar herr Möllers uppfattning atl de intagna på Hinseberg är allvarligt missgynnade i förhållande till de manliga intagna i landets fångvårdsanslalter. Men i hkhet med herr .Möller anser jag alt även de kvinnliga intagna har behov av en gradvis ulslussning i samhället. Jag har därför i stalsverkspropositionen framhållit all man skall ägna särskild uppmärksamhet ål denna fråga i samband med genomförandet av den kriminalvårdsreform som har beslutats av årets riksdag. Juslilieutskoltet har uttalat atl man vid de lokalanslalter som nu kommer att inrättas bör anordna särskilda avdelningar för kvinnor liksom all särskilda frigångshem kan tänkas bli tagna i bruk som lokalanslalter för kvinnliga intagna på orter där antalet dömda kvinnor motiverar en sådan åtgärd. Jag delar juslitieutskollets uppfattning och vill framhålla alt härigenom uppnås en gradvis ulslussning och ökade differenliermgs-möjligheter. Med hjälp av frigångsinstitulel kan man vidare öka de intagnas valmöjligheter när det gäller utbUdning och sysselsättning.

Den tidplan för kriminalvårdsreformens genomförande som har antagils av riksdagen innebär att kvinnoräjongens integrering i det nya regionala systemet skall vara genomförd under en femårsperiod räknad frän den 1 januari 1974. Med hänsyn tUl den vikt som frågan om de kvinnliga intagnas förhållanden måste tillmätas bör reformen i denna del genomföras så snart de praktiska förutsättningarna härför föreligger.

Herr MÖLLER (fp):

Herr talman! Jag ber alt få tacka justilieministern för svaret på min interpellation, men jag är inle nöjd med svaret. Justitiemmistern vill inte anse all de intagna på fångvårdsanstalten Hinseberg är allvarligt missgynnade — även om åtskilligt i själva slutet av svaret är alt ta fasta på.

Huvudpoängen i interpellationen var atl jusl genom att det bara finns en anstalt för kvinnliga intagna så sker en faktisk diskriminering. Jag vill fråga justitiemmistern rakt på sak om inte dessa fyra förhållanden i praktiken verkar diskriminerande:

1. Del gäller en riksanslalt i Västmanland, dit aUa kvinnliga intagna i landet förs. Betyder del inle en enorm isolering under fångvård st iden för dem som bor t. ex. i Norrland eUer i Skåneområdet? Närkontaklen -vid både telefonsamtal och permissioner och i fråga om anhörigas besök blir i reahteten nästan strypt.

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Om bättre förhåf landen för kvinnliga intagna på fångvårdsanstalter

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Om bättre förhållanden för kvinnliga intagna på fångvärdsaiistalter

2. Motsvarande gäller vid frigivningen och dess förberedelse. Blir del, herr justitieminister, inte oerhört mycket svårare för anstalten och för de intagna själva att söka skaffa fram arbete och bostad då det kan behöva ske på platser som ligger både 30 och 80 mil från riksanslalten?

3. Genom att praktiskt taget alla kvinnliga intagna är på Hinseberg blir del en för återanpassningen olämplig kategoriblandning som inle finns på manliga anstalter. Frågan är då: Är del rimligt all behöva ha personer dömda till ungdomsfängelse tillsammans rned flerfaldigl dömda intagna, och är del rimligt atl ha dem som dömts för rattfylleri tUlsammans med dem som dömts för mycket svåra narkotikabrott?

4. Att man bara har en anstalt förutsätter ur säkerhetssynpunkt vissa rigorösa krav och att miljön aldrig ändras för de intagna; de blir kvar på samma plals. Är det rimligt, vUl jag därför fråga, atl ur återanpassnings-synpunkt ha del så, att de intagna berättigat kan skriva: "De manliga intagna har möjlighet att byta anstalt samt att efter viss del av avtjänat straff förflyttas tiU koloni. Detta för att få ett avbrott i tristessen och lätta på trycket. De s. k. kolonier som vi kvinnor har tillgång till fyller inle den funktion som en koloni skall ha. Dels är de belägna inom anstallsområdel och dels blir det inget ombyte av miljö, vilket torde vara en av de viktigaste faktorerna."

Herr lalman! Kvinnorna är redan faktiskt diskriminerade på en rad sätt i vårt samhälle. Skall de därtUI behöva ha det sämre bara därför att de i fråga om antalet dömda är så få, all det bara finns en riksanslalt? Del är problemet i granden, och det är därför som jag gärna önskar få veta justilieminislerns principiella syn på problemen med dessa fyra frågor: avstånden under anstaltstiden, avstånden vid frigivningen, blandningen av alla intagna och en mUjö utan starkt hopp om omväxling. Detta är ju kärnfrågorna.

Men synen på allt della är viktig av etl annat skäl också. Justitieministern säger något mycket bra i slutet av interpellationssvaret, nämligen dels atl lokalanslalter skaU ordnas ute i landet med avdelningar för kvinnor, dels atl kvinnoräjongen skall integreras i del regionala systemet. Det överensstämmer med den syn som jag pläderat för, på grund av en riksanstalts inneboende svagheter, och föhdfrågan är då bara: Kommer justitieministern att även när del gäller lokalanstalternas kvinnoavdelningar i viss mån prioritera dessas- uppbyggnad? Och den andra följdfrågan blir: Nuvarande förhållanden med avståndsproblemen och med en myckel stor andel narkotikaskadade måste innebära all den personal på Hinseberg som arbetar med frigivningen har en enorm arbetsbörda. Kan därför med tanke på detta klientels svårigheter juslitieminislerns ord om viklen av gradvis ulslussning i samhället tolkas så, atl en personalulvidgning med liden kan ske jusl när det gäller den personal som arbetar med frigivningen?

Herr lalman! Tillåt mig några korta sidokommenlarer som är på sin plals när del gäller dem som verkligen driver dessa frågor. Jag vill peka på att Fredrika Bremer-förbundets kongress i lördags och söndags behandlade en molion i denna sak och beslöt all la upp de kvinnliga fångarnas situation lill granskning. Mer än andra har Göteborgs-Tidningen väckt en opinion i denna fråga genom den stora reportageserien av

Lisbeth Bratlberg den 12-15 mars i år. Vi har också två andra aktuella belägg. 60-poängsuppsatsen i sociologi vid ÖrebrofUialen denna vår Kvinnliga br-ottslingar av Johnny Modigh och Martin Evertsson, tecknar en utförlig bUd av de intagnas förhållanden. Det gäller både redovisningar såsom atl den slutna delen av anstalten slängs kl. 20 vardag som söndag och helgdag, den statistik som presenteras och diskussionen om jusl hur återanpassningen måste utfoj-mas så att den underlättar ett normall liv senare. Gösta Fridlunds bok Kvinnor i fängelse, även om den som del står i förordet anlägger partssynpunkter, innehåller också mycket att ta fasta på.

Låt mig slutligen tillägga alt anslaltsledningen såvitt jag kunnat se av en rad dokument och andra indicier verkligen vinnlagt sig om alt göra del bästa av situationen. Men ramen kan vara svår, och det är del vi diskuterar. För del må vara alt anstalten ur byggnadssynpunkt är bra och ligger vackert - det senare framhöll jag i interpellationen för atl den balansen skulle vara gjord — men för att ändra på grundbetingelserna och göra det snabbt är jag tacksam för kommentarer av justitieministern till följdfrågorna som nu aktualiserats.

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Om bättre förhållanden för kvinnliga intagna på få I igvårdsan ställer

Herr justilieministern GEIJER:

Herr talman! Jag tycker all man ändå kan säga att tankegångarna bakom kriminalvårdsreformen, som riksdagen nyligen har fattat beslut om, går helt och hållet i den riktning som herr Möller anser vara önskvärd och riktig. Men del är ju i sista hand fråga inle bara om vad som är rimligt ulan också om vad som är möjligt. Jag tycker inte att jag behöver gå sä särskilt djupt in på delta, för del är ju alldeles klart att det finns en gräns för utbyggnaden av lokalanstalter och för vad som är möjligt atl uppnå i fråga om kontakter med famih och arbetsmiljö.

Med det ringa antal kvinnliga fångar som vi har finns det ju knappast några ekonomiskt rimliga möjUgheter all åstadkomma samma differentiering som vi nu skall genomföra för de manliga fångarna. Herr Möller får väl ändå erkänna att vi redan i dag gjort vad som är möjligt så till vida att kvinnofängelsel Hinseberg har den geografiska placering som rimligtvis är möjlig att åstadkomma, när vi nu inte kan tänka oss allför många anstalter för kvinnorna — det ligger ju mitt i del område av Sverige där den största delen av befolkningen finns.

Herr Möller ställde några frågor. Han undrade om inte detta att man bara har en anstalt innebär en ökad isolering i förhållande lill familj och miljö. Jo, relalivl sett gör det naturligtvis del, i förhållande till vad vi kan göra och tänker göra för de manliga fångarna.

Är det inte svårare all skaffa arbete och bostad, när avstånden är längre lill de intagnas hemorter, frågade också herr Möller. Jo, det är det givelvis.

Vidare frågade herr Möller om det inle i och för sig är etl önskemål all vi har minsta möjliga kategoriblandning. Jo, naturligtvis är det del. Jag har också i milt svar försökt redogöra för hur vi med de möjligheter som slår lill buds försöker förhindra alltför stark kalegoriblandning.

Om jag sedan uppfattade de övriga föhdfrägorna rätt, så rörde de praktisk-organisatoriska frågor som del närmast ankommer på kriminal-

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Om bättre förhåf landen för kvinnliga intagna på fångvårdsanstalter

vårdsstyrelsen att försöka förverkliga efter de tankegångar som hgger bakoni kriminalvårdsreformen. Där vill jag fråga om inte herr Möller delar min uppfattning att vi genom kriminalvårdsreformen verkligen har försökt göra ansträngningar i den riktning som både herr Möller och jag anser vara riktig när del gäller de kvinnliga fångarna.

Beträffande personalen slutligen har jag i mitt svar upplyst om alt vi redan i dag har en relativt sett större personal på Hinseberg än vid de övriga anstalterna. Jag vill också göra gällande atl del knappast finns något land i världen där personaltätheten är så stor som i Sverige. Vi har ungefär hka stor personal som antalet intagna på anstalterna. I andra länder brukar proportionerna vara en fångvårdare på tre, fyra, fem eller ända upp tUl tio intagna. Vi har alltså när det gäller personalen redan gjort stora ansträngningar för att tillgodose föreliggande behov.

Herr MÖLLER (fp):

Herr talman! Jag noterar tacksamt justitieministerns erkännande att del av naturliga skäl är betydande svårigheter förknippade med alt del för närvarande finns bara en fångvårdsanstalt för kvinnor. Och det gör jag särskilt därför att del i interpellationssvaret står: "Av vad jag har sagl framgår att jag inle delar herr Möllers uppfattning atl de intagna på Hinseberg är aUvarligt missgynnade i förhållande tUl de manliga intagna i landets fångvårdsanslalter." Jag tycker därför att det var värdefullt med det besked som justitieministern nu lämnade.

Sedan viU jag svara direkt på justitieministerns fråga om kriminalvårdsreformen. Jag anser att den är en god principieU grand att stå pä när del gäller all åstadkomma förbättringar för de intagna kvinnorna.

En av de två viktigaste följdfrågor som jag ställde - som justilie-minislern inte svarade på — var emellerlid vilken snabbhet man kunde räkna med att sådana här lokala anstalter med paviljonger för kvinnorna på en del häll ute i landet kan komma till stånd. Det kan inte vara enbart en administrativ fråga för kriminalvårdsstyrelsen alt planera för den saken. Jag vill minnas att det i sammanhanget har talats om ett 15-årsprogram för utbyggnaden av lokaliteterna. Här skulle det därför vara värdefullt att höra justitieministerns mening. Om man prioriterar denna utbyggnad mycket högt och ser den inle minst som en jämlikhetsfråga när det gäller de kvinnliga intagnas situation i framliden, anser inte justitieministern då att den utbyggnaden är mycket väsenthg i förhållande till myckel annat som också har hög angelägenhetsgrad?

Vad sedan personalen beträffar tog jag bara upp dem som sysslar med frigivningen. AU modern kriminalvård skall ju inriktas på återanpassning, och då är del oerhört viktigt att man kan ordna med arbete och bostad ål de frigivna. Det är, menar jag, svårt att ordna med sådant från ett ställe som Frövi i Västmanland, som ligger myckel långt frän många av de intagnas bostadsorter. När då i själva interpellationssvaret justitie-mmistern bara hävdar att antalet anställda är större på Hinseberg än på andra anstalter av motsvarande storleksordning har ni i och med det missat en del av själva poängen, nämligen atl det "klientel" som finns på Hinseberg är mycket mer svårbearbetal än annat "klientel" på våra fångvårdsanslalter.

Jag skall bara återge etl par meningar ur årsredogörelsen från Hinseberg för 1969. Där heter det all de på Hinseberg är i många avseenden "mer arbetskrävande, mer psykiskt skadade och kräver mer omedelbara åtgärder när del gäller barn och andra närstående än vad fallet är med intagna på en mansanslall". HärtUI kommer, anförs det, alt Hinseberg är en riksanstalt med därav följande problem. För övrigt gäller också att en mycket stor andel är narkotikaskadade, vilket gör arbetet myckel svårt.

Därför menar jag, herr justitieminister, atl man inle kan se på den renodlade stalistUcen och säga att antalet anställda per intagna är högl och all på Hinseberg två assistenter sysslar med återanpassningen, dvs. frigivningens problem. Det finns nämhgen en besvärlig flaskhals när det gäller atl klara de intagnas inpassande i samhäUel, och man har länge önskat få en personalförslärkning till tre i det här avseendet. Della kan synas vara ett litet och administrativt problem, men del är i själva verket en kärnfråga när del gäUer hur man skaU kunna hjälpa kvinnorna.

Till sist vill jag påtala att den bild som ges i interpellationssvaret — att man kanske inte lever i en helt sluten värld på Hinseberg lack vare Båtshagen — blir lilel missvisande. Bålshagen är nämligen en skydds-anstalt med 15 platser. Den är avsedd för dem som är dömda till skyddstillsyn, och dessa får tillbringa de två första månaderna där. Denna anstalt tillhör frivården, och del är alltså en anstalt som Hinseberg inle rår över. Man har bara möjlighet atl från Hinseberg då och då placera en, två eller någon gång högst tre personer på Båtshagen. Detta innebär i själva verket att Hinseberg är en sluten värld för sina intagna som kanske måste leva fyra år, av ell utmätt straff på sex år, på denna enda plats. Så har de manliga intagna det ofta inle!

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! För att återkomma Ull planeringen i enlighet med krimmalvårdsreformen har jag redan i interpellationssvaret upplyst herr Möller om atl planeringen skall påbörjas nu omedelbart den 1 juli med sikte på den 1 januari 1974. På grund av frågans vikt för de kvinnliga fångarna är del meningen att man skall la särskild hänsyn till deras förhållanden vid denna planering. Avsikten är att man under en femårsperiod skall försöka genomföra den nya organisationen. Atl själva byggandet av en del av lokalanstallerna kanske kan dra ul längre på liden — byggandet är planerat för en femlonårsperiod - är en annan sak.

Om herr Möller nu, när han talar om personaltätheten, syftar på frivårdspersonalen vill jag påpeka atl huvudtanken bakom kriminalvårdsreformen är att man skall bygga ut frivårdssidan med hänsyn lill all vi i dag uppfattar den delen som den viktigaste. Herr Möller vel atl kriminalvårdsreformen innebär en kraftig ökning av frivårdspersonalen med ell hundratal personer redan frän den 1 juli. Jag håller helt och hållet med herr Möller om alt del är där som huvudanslrängningarna måste sättas in om vi skall kunna räkna med atl nå resultat och minska ålerfallsbroltsligheten.

Till slut vill jag bara rätta herr Möller beträffande Båtshagen. Man har faktiskt även möjligheter att från Hinsebergs sida placera intagna på Båtshagen, och del sker också.

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Om bättre förhållanden för kvinnliga intagna på fångvårdsan ställer

Nr 82

Tisdagen den 8 maj 1973

Om bättre förhåf landen för kvinnliga intagna pä fångvårdsanslalter

Herr MÖLLER (fp):

Herr talman! Jag erkänner all sådan placering — dock i myckel ringa omfattning — på Båtshagen sker; del sade jag t. o. m. Det förekommer atl en, två eller tre kvinnor placeras där.

Poängen i det jag anförde om de kvinnliga fångarnas återanpassning när de skall lämna Hinseberg var inte atl frivården allmänt i landet skulle rastas upp ulan att man har en alltför liten personalstyrka — två assistenter — som sysslar med della viktiga problem på Hinseberg. Man har t. o. m. delat upp arbetet så all en av assistenterna tar hand om dem som har udda inskrivningsnummer och den andra tar hand om dem som har jämna inskrivningsnummer. Bara det faktum atl arbetet ansetts behöva delas upp efler en sådan schablon antyder atl personalen är för fåtalig.

Jag lar fasta på justitieministerns uttalande atl meningen är all man skall ta särskild hänsyn lill kvinnorna när regionalplaneringen sker de närmaste fem åren. Men jag hoppas verkligen - även om vi inte fåll någol sådant besked i dag — alt en motsvarande prioritering görs på regeringssidan när del gäller utbyggnaden av lokalanstalter.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1980 till utrikesutskottet, nr 1981 och 1982 tUl konsUlulionsutskottel, nr 1983 och 1984 Ull försvarsutskottet saml nr 1985-1988 lill skalteutskottet.

§ 4 För-edrogs, men bordlades åter socialförsäkringsutskollets belänkande nr 24, jordbruksulskoltets betänkanden nr 22 och 24, näringsutskoltets betänkande nr 46 samt inrikesutskotlels betänkanden nr 17 och 24.

§ 5 Anmäldes och bordlades

Lagutskottets betänkande

Nr 17 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:69 med förslag till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, jämte motion

Näringsutskotlets betänkanden

Nr 47 i anledning av motion om kontroll i vissa hänseenden av nyetablerade förelag

Nr 48 i anledning av propositionen 1973:102 om avskaffande av patent- och registreringsverkels samling av anmälningar till akliebolagsre-gislrel och andra företagsregister

§ 6 Meddelande ang. enkel fråga Nr 82

Tisdagen den
Meddelades att föhande enkla fråga framställts, nämhgen o j.: 1973

den 7 maj av

Nr 205 Herr Lorentzon (vpk) lill herr justitieniinislern om möjlighet för kommuner och landsting atl lämna bidrag lill internationella humanitära organisationer:

Är statsrådet beredd att ta initiativ lill ell skyndsammast möjligt framläggande av förslag lill sådan lagändring, alt hinder avlägsnas för kommuner och landsting all lämna bidrag till internationella humanitära hjälpaktioner?

§ 7 Kammaren åtskUdes kl. 16.47.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert