Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:81

Måndagen den 7 maj KL 11,00

Förhandlingarna leddes tiU en början av herr förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 26 och 27 aprU.

§ 2 Herr förste vice talmannen meddelade att herr Lange enligt tiU kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven ytterligare under tiden den 5—31 maj.

Herr Lange beviljades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

§ 3 Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

Herr finansministem STRÄNG erhöU ordet för alt besvara herr Sjönells (c) den 7 mars framställda interpellation, nr 57, och anförde:

Herr lalman! Herr Sjönell har frågat om jag vill medverka till att de mindre och medelstora företagen bereds möjligheter att öka sin upplåning ur AP-fonden. I interpellationen behandlar herr Sjönell främst AB Industrikredil och AB Företagskredit och pekar bl, a, på att en kraftig eftersläpning råder i de bägge institutens utbetalning av beviljade lån. Delta leder enligt herr Sjönell till att de mmdre och medelstora företagens möjligheter att investera ännu en gång stryps i ett skede, då investeringsbenägenheten tenderar alt öka.

Någon sådan risk föreligger inte enligt min bedömning. Ell uttryck för detta är att Industrikredil och Förelagskredit inle avvisar någon seriös låntagare, vars investeringsobjekt fyller gängse företagsekonomiska räntabililetskrav. Jag vUI vidare erinra om att dessa institut fungerar som ett slags hypoteksinstitut, dvs. de lyfter av lån, som de investerande företagen som regel tagit upp i bankerna. Avlyft av dessa banklån mot långa lån i Industrikredil och Förelagskredit kan och skaU ske först när investeringen är färdig. Institutens kö av låneobjekt som är färdiga för avlyft uppgår i dag tiU ca 250 mUjoner kronor. Den genomsnittliga väntetiden för avlyft uppgår lUl omkring fyra månader.

Självfallet är det angeläget att söka minska denna väntetid. Men det står också klart att jämfört med motsvarande lid för väntan på avlyft i andra institut, såsom i bosladsfinansieringsinstiluten, är denna väntelid myckel kort.

Del torde inle vara obekant för herr Sjönell atl vi har en markerad brist på långt kapital i den svenska ekonomin. Efterfrågan på långa lån från praktiskt tagel alla sektorer är mycket stor. Det gäller industri- och kraftföretagen, vars obligationslånekö uppgår lill flera miljarder kronor. Behovet av exportkrediter, för såväl mindre och medelstora som stora

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Äng. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

företag, är betydande. Önskemål om vidgat låneutrymme har vidare redovisats från Skeppshypotekskassan. Krav på långa lån finns t. ex. också från jordbrukarhåll. Vi har vidare, som jag tidigare berört, en betydande kö av oavlyfta byggnadskreditiv. 1 dagslägel kan den uppskattas lill mer än 7 mUjarder kronor. Både stat och kommuner ställer som bekant också betydande krav på den långa kapitalmarknaden.

Det torde framgå av vad jag nu nämnt all del inte är möjligt alt helt ul tillgodose kapitaleflerfrågan från alla sektorer. Del torde också ha framgått att de mindre och medelstora förelagen inte befinner sig i någon särskilt missgynnad kategori. Delta hindrar inle all det är önskvärt alt Industrikredil och Företagskredit får vidgade lånemöjligheter. Detta är emellerUd i sista hand en fråga om den totala lUlgången av medel på vår kapitalmarknad.

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag får lacka finansminislern för hans svar på min interpeUation. Jag får samtidigt konstalera att svaret är beklagligt OtUlfredsställande. Min fråga gällde om herr Sträng vUl medverka lill alt AB Industrikredit och Företagskredit bereds möjligheter att öka sin upplåning ur AP-fonden, och frågan var främst föranledd av den kraftiga eftersläpning som i dag redovisas i fråga om de bägge institutens utbetalning av beviljade lån. A v finansministerns svar framgår att han icke är beredd till en sådan medverkan. Om orsaken härtill är bristande intresse eller brist på tilltro till möjligheterna all ingripa framgår icke.

Förmodligen är del fråga om en kombination av bägge.

Under alla förhållanden är den klena aktiviteten från regeringens sida när det gäller att skapa förutsättningar för våra mindre företag all skaffa långa krediter ytterst beklaglig. Det är härvidlag en fråga både om möjligheter eller missade möjligheter för en betydelsefull förelagsgrupp all skaffa fram nya arbelslillfällen och om rättvisa eller om man så vill jämUkhel. Det torde inte vara obekant för herr Sträng att t. ex. den mindre och medelstora industrin svarar för mer än hälften av industrisysselsättningen och att dessa förelag i jämförelse med storindustrin alltid varit grovt underförsörjda med långa krediter.

Orättvisan och ojämlikheten gentemot de stora konkurrenterna har varit desto större som de små företagen dessutom i alla tider arbetat med ett proportionsvis utomordentligt lågt eget kapital, vUkel tvingat dem atl söka hålla rörelsen i gång med stora externa krediter. Dessa har till yttermera visso, vilket heller icke torde vara obekant för herr Sträng, till huvudsaklig del bestått i korta och därför dyrare pengar.

När AP-fonden kom tUl och sedermera de båda s. k. mellanhandsinstituten Industrikredit och Företagskredit tillskapades, väckte delta förhoppningar hos de mindre företagen all en del av den värsta ojämlikheten i exislensfömtsältningar gentemot storföretagen skulle kunna elimineras. Småförelagen hade ju inte och har heller inte för närvarande möjligheter att skaffa sig jämförelsevis billiga pengar genom obligationslån eller genom direkllån ur AP-fonden men fick nu vissa möjligheter i båda avseendena. När det gällt det tidigare kanske största handikappet, brislen på eget riskvUligt kapital, har på den allra senaste tiden vissa, om än

dimmutiva, möjligheter lill förbättring skapats genom tUlkomsten av Företagskapital AB, vilket för övrigt innebär förverkligandet av en idé, som jag motionsledes framförde för en del år sedan. Detta bolag kan sannohkt - rätt skött - utvecklas lUl alt bli av mer än marginell betydelse för våra mmdre förelag.

Mina positiva omdömen till trots vill jag dock understryka alt de här nämnda mellanhandsinslilulen icke på långt när kan fylla behovet av långa krediter lill de mindre företagen. Men härvidlag får självfallet de mindre förelagen finna sig i atl soUdariskt med kommuner, storföretag, kraftföretag, bosladsproducenler och andra bära bördan av att den svenska kapitalmarknaden fungerar dåligt och ibland icke alls. Men vad som med skäl finns anledning all protestera mot, det är del förhållandel alt icke ens den relativt obetydliga dei långa krediter, som efter att ha passerat det nålsöga som heter Induslrikredils lånegranskning ligger klara, kan betalas ul omgående. Del aktueUa behovet är mångdubbelt större, och herr Strängs uppmaning lill de mindre förelagen att icke känna sig missgynnade därför att andra med större relativa lånebehov också får vänta, kanske längre, är därför inte särskilt välmotiverad eller övertygande.

Jag upprepar — och i dag med större övertygelse än när interpellationen väcktes - alt del ifrågavarande låneutbelalningssloppet i dagens läge, när tillskapandet av nya arbetstillfällen är samhällets angelägnaste uppgift, leder till all många mindre industriföretags möjligheter all investera stryps eller i varje fall påtagligt minskar i etl läge då investeringsbenägenhelen ökar. Visserligen är våra mindre förelag vana och härdade vid strypgrepp från statens sida — det senaste s. k. idiolstoppet på krediter lever i smärtsamt minne - men när nu konjunkturuppgången förefaller att bli mera jämn eller snarare lugn, borde effektiva mmdre förelag inte stoppas upp i möjligheterna all omgående skapa sysselsättning genom att få utbetalningen av sina investeringslån fördröjda. Detta borde för övrigt stämma dåligt med herr Strängs egna intentioner. Han har ju gång på gång under del senaste året och mest konkret i årets finansplan energiskt angivit atl ökat utrymme måste ges åt industrins investeringar, bl. a. i sysselsältningsfrämjande syfte. Dagens interpellationssvar tUl mig rimmar dåligt med dessa intentioner, som med svarets inställning bara blir ett slag i luften.

Jag viU i delta sammanhang passa på att rätta Ull en uppgift i finansministerns svar, som icke precis är felaktig men som är ensidig och därmed missvisande. Han säger att Industrikredil och Förelagskredil "fungerar som ett slags hypoteksinstitut, dvs. de lyfter av län, som de investerande förelagen som regel tagit upp i bankerna". Delta är riktigt. Men när herr Sträng fortsätter och säger "Avlyft av dessa banklån mot långa lån i Industrikredil och Förelagskredil kan och skall ske först när investeringen är färdig" är beskrivningen visserligen även då formellt riktig men stämmer ändock inte med verkligheten. I själva verket gäller nämligen i åtskilliga, sannolikt flertalet fall — jag tänker på många ur min egen praktik - att banken icke meddelar det slutliga beslutet att län beviljats, förrän underhandsbesked erhåUils från Industrikredil att lånet kommer all avlyftas. Detta ger ell helt annat underlag för min farhåga

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

och fruktan atl mindre och medelstora företags möjligheter alt investera stryps eUer försvåras i ett skede då de önskar sälta i gång och investera.

Finansministern är som sagt av motsatt uppfattning, och hans motivering härför verkar snarast som ett praktfullt goddag yxskaft. Jag uttrycker oro för att en kvarts miljard av Industrikredit prövade och godkända lån till mindre företag ligger infrusna och uttrycker åsikten att detta kan komma all strypa dessa företags investeringsbenägenhet. Herr Sträng svarar atl han icke bedömer sådan risk föreligga, därför att "Industrikredil och Företagskredit inte avvisar någon seriös låntagare, vars investeringsobjekt fyller gängse förelagsekonomiska räntabilitets-krav". Men, herr Sträng, jag har aldrig uttryckt någon oro för att Industrikredit skulle avvisa seriösa och solida låntagare utan för att sådana låntagare icke får ul av Industrikredil behandlade och bevihade lån. Herr Strängs argumentation i detta stycke synes mig vara just av det slag som stärker allmänhetens uppfattning att politiker alllid för en säregen dialog, vars syfte är alt prata förbi varandra, inte atl analysera etl problems brännpunkt.

Men även om hela lånemekanismen endast skulle fungera på del begränsade och formeUa sättet - vilket den inte gör - att bara beviljade och utnyttjade banklån avlyfts av Industrikredil först sedan investeringen är färdig, innebär den infrusna kvartsmiljarden en kraftig hämning av investeringsbenägenheten på grund av de psykologiska följderna. En tilltänkl mvestering - omsorgsfullt planerad sedan länge - med Industrikredit med i bilden, bygger kalkylmässigt självfallet på förmånen av den relativt hyggliga ränta och långa amortering som en dylik kredit innebär. Ovisshet om hur lång lid som kan gå innan avlyft kan ske och om ytterligare stockning kan uppkomma kan få en företagare att uppskjuta investeringen i fråga, vUkel även sker, något som från samhäUets synpunkt i dagens läge måste vara ytterst olämphgt.

Slutligen herr talman! Den innersta förklaringen enligt finansministern till den här behandlade svårigheten är kort uttryckt kapitalmarknadens krankhet. Jag vill sluta med en ytterligare fråga lill herr Sträng. Tänker regeringen göra något åt den markerade - "markerade" är finansministerns eget adjektiv — bristen på långt kapital i den svenska ekonomin? Brist på förslag både från nationalekonomer och ledande bankmän om vilka mediciner som bör sättas in har sannerligen inte förelegal under senare lid.

Herr finansministem STRÄNG:

Herr lalman! Interpellanten säger atl politiker för en säregen dialog. Jag tycker atl herr Sjönell i sitt inlägg levde upp lill den beskrivningen på ett alldeles speciellt sätt, ell sätt ulan aU konkurrens. Han hann i sitt inlägg här beröra rader av i och för sig intressanta frågor, men han går ju förbi det väsentliga. Del är det atl vid varje konjunkturuppgång — som vi har nu — vaknar en viha lill investeringsaktivitet som inte har sin motsvarighet i den kapitalmarknad som slår lill investerarnas förfogande. Då menar herr Sjönell atl finansminislern i en sådan knapphetssituation bör lyfta ut en sektor och ge den absoluta företräden framför alla andra sektorer. Herr SjöneU är i den avundsvärda situationen att han — som han

tror sig göra - kan skapa pohtisk goodwill genom att gå fram och slåss för en specieU sektor, i detta faU småföretagen. Jag kan inte göra det eftersom jag är i en situation där del är fråga om all la hänsyn lill alla olika sektorer. Del är de stora förelagen vilkas obligationsupplåning skall finansieras över AP-fonderna — som jag har nämnt i svaret — det är stat och kommun och det är bostadsbyggandet. Del är fråga om att göra en så hygglig avbalansering meUan dessa konkurrerande krav som det finns möjligheter tUl.

Sedan tycker jag att herr Sjönell skulle vara litet försiktigare. Han ger onekligen oss som lyssnar tUl honom den uppfattningen att här går storföretagens representanter omkring i en upplåningsalmosfär som är fri från alla bekymmer. Han har ett behov av alt sätta småföretagen mot storföretagen när det gäller atl finansiera investeringar. Ingenting är ju tokigare än all presentera en allvarlig fråga på del sättet. Företagsamheten är en helhet. Storföretag och småföretag hör samman. Jag har någon gång i kammaren sagl att del finns storföretag i det här landet som har 600 småföretag som underleverantörer.

Det är utifrån denna helhetssyn som regeringen ständigt måste bedöma hur den här ömtåliga ransoneringen skall hanleras. Det är bara all göra den med hänsynstagande åt alla håll i stället för alt som herr Sjönell gör resa sig i bänken och säga all här är del bara en viss sektor som man skall intressera sig för och ge speciella företräden. Del är en omöjlig ransoneringsmenlalilel.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag tycker inte att herr Strängs senaste inlägg bidrar i nämnvärd mån till att förbättra sakligheten i den poUtiska dialog som jag hade anledning atl kritisera tidigare. Herr Sträng citerar mig ungefär som en viss potentat citerar Bibeln. Jag har inle i mitt inlägg - jag hoppas herr Sträng nu lyssnar ordentligt — gått emot storföretagen. Jag begagnar lillfällel atl här än en gång understryka vad jag så många gånger har sagl, nämligen att det behövs både storföretag och småföretag för att vårt näringsliv skall fungera effektivt.

Vad jag framhöll var för del första atl man bör försöka utjämna ojämlikheten i konkurrensförutsättningarna och skapa bättre villkor för de små förelagen framför allt när del gäller långa krediter. All man förbättrar för en eftersatt grupp, herr Sträng, innebär inte att man behöver förstöra och försämra för en annan grupp. Det tror jag är en ganska väsentlig grundsats i den politiska debatten över huvud taget i dag.

Jag sade för det andra, och även det gick tydligen förbi herr Sträng, att när det nu är brist på krediter på kapitalmarknaden skall självfaUet de mindre företagen — jag sade t. o. m. solidariskt — finna sig i alt de inte kan få allt vad de begär. Det är precis raka motsatsen mot vad herr Sträng påslår all jag har sagt.

Men jag sade också alt del borde vara rimligt all dessa små företag kan få den lilla del som är bevUjad av Industrikredit och som är långtifrån det aktuella behovet. Det är någonting helt annal än alt jag har försökt skapa motsättningar meUan storföretagen och småföretagen. Del är en legitim strävan att försöka undanröja de små företagens sämre villkor när det

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

gäller långa krediter. Jag beklagar atl herr Sträng tydligen i varje fall inte i dag har intresse av att bidra till detta genom någon lämplig åtgärd.

Jag vill erinra om att finansmmister Sträng inte alltid har intagit den positionen att man inte kan lyfta ut en viss sektor och ge den förmåner. Ätt jag skulle ha begärl något sådant på någon annans bekostnad är dock en enormt överdriven tolkning av mitt yttrande. Jag har inte begärt några privUegier för småföretagen. Jag har bett alt de skall få litet mindre dålig konkurrenssituation genom något bättre tillgång till långa krediter och därmed litet större jämlikhet i förhållande till de stora konkurrenterna. Men det har än en gång hänt — jag vill minnas att förra gången var strax före valet 1970 - atl regeringen funnit sig föranlåten alt lyfta ul en sektor, nämUgen just de mindre företagen. Det var när man genom förhandlingar - jag förutsätter alt del var med Lennart Dahlström — såg till alt Industrikredil och Företagskredit fick ökade möjligheter att lämna ul sådana här lån. Skulle det inte vara ganska angeläget med en sådan förhandling även i dag? Man behöver inle tala om atl en viss sektor därigenom privilegieras utan bara om all man gör dess situation mindre dålig än för när-varande.

Jag tycker över huvud taget atl det är märkligt och beklagligt all rnan inte i ett läge då bostadsfinansieringarna har minskal och då man får ett tillskott till AP-fonderna av ungefär 8 miljarder kronor per år - mot denna bakgrund bör del ju vara möjligt och rimligt alt om inte gynna så dock förbättra de mindre förelagens möjligheter atl få lån — skulle kunna kanalisera över lilel mera pengar till denna eftersatta sektor. Jag vill framföra delta som en öppen frågeställning.

Jag vill än en gång understryka att det inte finns någon som helst anledning för herr Sträng att försöka lägga yttranden i min mun som jag inte fällt eller att ange strävanden som jag inle har. Jag är inle ute för alt köpa några slags billiga politiska vinster i detta sammanhang. Jag har hållit pä i mänga år — det vet herr Sträng — pä att försöka förbättra de mindre företagens viUkor, och det är anledningen till atl jag interpellerat också denna gång.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Den reträtt som herr Sjönell presterar i frågan om storföretagen var ju både välgörande för honom, föreställer jag mig, och klok. Han erkände att det inte är på det sättet, som det onekligen framgick av hans första anförande, att de små får stryk och all de stora är bättre ställda. Del måste ju vara konsekvensen av hans uppfattning atl man skall utjämna olikheterna.

Herr SjöneU säger att det förhållandet att man förbättrar situationen för en grupp inle får förstöra och försämra för en annan grupp. Både det förra och det senare uttalandel är ju en klar dokumentation av att han anser att fördelningen av de knappa tUlgångarna är orättvis för närvarande. Då är det, tycker han, förenligt med hans intressen atl tala om den som är förfördelad, och sedan tala indirekt om den som är privilegierad. Nu i sitt senaste inlägg tar han tillbaka det första, så nu är jag inte riktigt säker på var han egentligen slår, rent logiskt. Men all right, vi skaU inte diskutera mycket mer om det. Jag konstaterar den reträtt

som herr Sjönell har gjort.

Herr Sjönell är emeUertid dåligt informerad i de frågor som han interpellerar om. Del är uppenbart fel om han gör gällande all småförelagen gradvis har blivit sämre tillgodosedda via utlåningen ifrån Industrikredil och Förelagskredil. För etl par år sedan höll man en årlig utlåning på ca 300 miljoner kronor. Man var under det senaste året uppe i 550 mihoner. Man har under det första kvartalet innevarande år ytterligare ökat på den utlåningstakten.

Inte heller är andra sektorer bättre ställda, snarare tvärtom. Vi har aldrig haft en sådan volym av oavlyfta byggnadskreditiv från bostadsbyggandets sida som vi har i dag. Del är någonting mellan 7 och 8 miljarder - och del är dubbelt upp mot vad vi har haft tidigare. Där är ju en verifikation på att bosladsbyggarna sannerligen inle har varit favoriserade i fråga om avlyften. De krediter som gäller för obligationskön för de stora företagen är proportionellt minst hka stora som de är när det gäller småföretagen.

Slutligen frågar herr Sjönell: Vad har finansministern för lämpliga åtgärder i bakfickan för att förslärka den långa marknaden? Men herr Sjönell vet ju lika väl som jag alt här gör man inte någon förstärkning via några IroUerikonsler. Det är fråga om all etablera etl sparande — hushållsmässigt, inslilutionsmässigt och företagsmässigl — som ger oss möjligheter lill finansiering av den investering vi önskar. Det sparandet är i och för sig ganska hyggligt, även om knappheten framstår mot bakgrunden av att vi önskar så mycket på olika håll. Men herr Sjönell skulle kunna hjälpa mig i de här bekymren, om han kunde övertala sina partivänner att sluta upp med dessa förtvivlat långtgående överbud på statens budget, som om de skulle genomföras —jag hoppas det inle skall lyckas - måste innebära all finansminislern i väsentligt större utsträckning än tidigare får ge sig ut och la tillgångarna på den långa marknaden, till förfång för herr SjöneUs småföretagare och alla andra inlressen.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! Herr Sträng skall inte försöka att med något slags demagogiska trollkonster få fastslaget atl jag har gjort någon reträtt. Del räcker med all uppmana herr Sträng att i protokoUet läsa vad jag sade som genmäle mot hans interpellationssvar. Jag andades inte en gång om någon motsättning mellan storföretag och småföretag, ulan jag sade bl. a. atl småförelagen fick solidariskt bära bördan av att inte få vad de behövde av långa krediter. Läs protokollet, herr Sträng, och var sedan hederlig nog att ta tUlbaka beskyllningen att jag på något sätt först har velat komma ål storföretagen och sedan gjort en reträtt! Jag har alltså inte gjort det.

Småföretagen är inte sämre tillgodosedda, säger herr Sträng och påvisar med statistik att lånevolymen har ökat under de senaste åren i Industrikredit. Men är det så märkvärdigt? Vi lever väl ändå inte i ell statiskt samhälle. Industrin, näringslivet, över huvud taget hela samhällsekonomin utvecklas ju är frän år, inte minst omsättningsmässigt. Att man då har en större volym nu än för några är sedan är ingenting särskUt märkligt. Om man skulle ha samma volym skulle del vara etl statiskt

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. de mindre och medelstora företagens upplåning ur AP-fonden

samhälle vi levde i, och del gör vi dessbättre inle.

När del sedan gäller att förbättra kapitalmarknaden räknar herr Sträng upp de klassiska medlen. Del finns en del andra medel också, men eftersom vi, som jag föreställer mig, inte skall ha någon debatt om kapitalmarknaden och dess förbättrande kan del räcka med all hänvisa lill vad t. ex. herr Thunholm har föreslagit. Men del är en sak för sig, och vi kanske får tillfälle att ta upp en debatt om jusl de här problemen senare.

Sedan kommer herr Sträng med det där orkeslösa argumentet om alt centerpartiet för fram överbud. Jag vUl bara säga kort och gott att det finns inga överbud när det gäller alt få slut på en så allvarlig sysselsättningskris som vi har nu. Om vårt program realiseras, vilket förutsätter ytterligare ansträngningar och påfrestningar på statskassan, så kommer det att bli en så pass kraftig förbättring av hela den ekonomiska situationen att i själva verket ett netto på plussidan kommer att uppstå. Det där ideliga talet om överbud, atl om man inle ligger mUlimelerrätt, precis där herr Sträng behagar påstå alt man skall ligga, kommer man med överbud, det är ingenting annal, herr lalman, än orkeslös argumentation, och den går inle längre hem.

Vi har föreslagit en rad åtgärder. Vi har sagt att vi kan underbalansera budgeten ytterligare för att få de 100 000 jobben, som vi har kallat dem, realiserade. Detta är realistiskt, och motsatsen till överbud.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Om jag får tid skall jag naturligtvis läsa herr Sjönells första inlägg, även om jag lyssnade rätt uppmärksamt på del. Men det präglades ju av herr Sjönells uppfattning om atl småförelagen är missgynnade, vilket förmodligen också kommer atl stå i protokollet, om inte herr Sjönell går och stryker det.

Då måste man fråga sig: Missgynnade i förhållande till vad? Naturligtvis Ull de andra, större företagen, eftersom vi talar om företagens finansiering. Eller - om jag skulle vara hygglig mot herr Sjönell — kanske han menar missgynnade i förhållande till kommunerna som tar för sig för mycket, eller till staten eller bostäderna som också lar för sig för mycket. Del har jag dementerat med mitt inlägg när jag säger att vi aldrig har haft en sådan stock av oavlyflade kreditiv i bostäderna som vi har nu och att statens upplåning på kapitalmarknaden på grund av situationen är så pass allvarlig att det vore orimligt atl öka den. Dessutom vore det helt orimligt att finansiera ökade statliga budgetulgifter, som herr Sjönell och hans partivänner yrkar på, via banksystemet i en konjunklurbild som är som den är för närvarande.

Jag begriper alt herr Sjönell vill dra sig ur det här, och det är väl, herr lalman, också rikligt att vi senare får tUlfäUen alt diskutera ekonomi. Men herr Sjönells pläderingar om finans- och penningpolitik i dagens ekonomiska situation är så pass halsbrytande och horribla alt del är svårt alt alldeles gå förbi det hela.

Allra sist vill jag säga att 4 miljarder är ungefär del överbud som herr Sjönell och hans partivänner står för, och del är klart atl man har

kommit ganska långt i betraklelsesältel när del gäller statens ekonomi om man börjar tala om mUlimeterrättvisa i sammanhang med detta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. behovet av ett internationellt språk

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. behovet av ett internationellt språk

Herr ulbUdningsministem CARLSSON erhöll ordel för att besvara herr Mellqvists (s) den 22 mars framställda interpellation, nr 63, och anförde:

Herr talman! Herr Mellqvist har frågat niig vilka åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens skrivelse 1965:112 angående behovet av etl inlernalionellt språk och vilka resultat som uppnåtts som följd härav.

I enlighet med aUmänna beredningsutskottets uttalande i februari

1965 förberedde Svenska UNESCO-rådel etl resolutionsutkast om ett internationellt förbindelsespråk inför UNESCO:s generalkonferenser

1966 och 1968. Man sökte därvid stöd inte bara från de nordiska länderna utan även från ett stort antal av UNESCO.s övriga medlemsstater. På UNESCQ-rådets förslag fick den svenska delegationen till dessa konferenser regeringens uppdrag all lägga fram de inom UNESCO-rådel utarbetade resolutionsförslagen. Dessa försök blev i stort sett misslyckade. Såväl 1966 som 1968 fördes del nordiska förslaget fram inom underkommissionen för samhäUs- och kulturfrågor. Kommissionen lämnade vid båda tillfällena efler sekretariatets hörande och på ordförandens proposition förslaget ulan åtgärd, trols atl del vid generalkonferensen 1968 av de nordiska länderna framlagda resolutionsförslaget givils en mera allmän formulering i avsikt atl bemöta tidigare framförd kritik.

UNESCO :s generaldirektör konstaterade 1966 beträffande det nordiska förslaget atl etl frågeformulär rörande möjligheten för organisationen atl verka för antagandel av ell intemalionellt språk hade sänts till medlemsstaterna redan år 1953. Endast 38 stater svarade i sak, och av dessa var endast 10 positiva till tanken.

Möjligheten att en tredje gång ta upp frågan på generalkonferensens dagordning diskuterades vid de nordiska UNESCO-kommissionernas möte i juni 1969. Det rådde där enighet om att situationen inte i något väsentligt avseende förändrats och alt det därför syntes utsiktslöst all återkomma med förslaget. Svenska UNESCO-rådel beslutade därför att inle föreslå regeringen alt ge den svenska delegationen till 1970 års generalkonferens instruktion alt ånyo framföra förslaget. Samma bedömning gjordes inom de nordiska UNESCO-kommissionerna inför 1972 års generalkonferens. Det är knappast troligt atl en förnyad framstöt skulle komma all vinna större gehör i UNESCO än hittills.

Herr PALM (s):

Då herr Mellqvist i dag är förhindrad har jag lovat all i stället ta emot svaret på interpellationen.

Äv utbildningsministerns svar framgår att den svenska regeringen ingalunda varit overksam för alt effektuera riksdagens beslut från 1965

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

om ett internationellt förbindelsespråk.

Del är mycket beklagligt att dessa framstötar i UNESCO inte givit resultat. Det tycks inte alltid vara så atl de länder som rimligen vore mest betjänta av en nyorientering på detta område inser sitt eget bästa. Så tolkar jag den oviha all angripa problemet som också speglar en starkt traditionsbunden, steril konservatism. Genom de internationella organen utlöses en ökad aktivitet inte minst ekonomiskt för de eftersatta länderna. De internationella kontakterna stimuleras, och någon brist på frågor som skaU lösas internationeUt föreligger sannerligen inle. Många sådana frågor har också redovisats på en mängd områden, men krafterna och intresset tycks inte räcka till för atl ge en kraftig stöt framåt åt ett internationellt förbindelsespråk. Om detta enbart beror på stormaktsdominansen och på att de tongivande i detta internationella arbete haft förmånen all tillbringa en stor del av silt liv i skolbänkarna och därför redan har sina egna språkproblem mer eller mindre lösta undandrar sig milt bedömande. Men all ett inlernalionellt hjälpspråk skulle innebära en rationell lösning framstår klart för de allra flesta. Enbart att få esperanto erkänt som ett av konferensspråken exempelvis i FN-sammanhang skulle vara ett stort framsteg; dessa konferensspråk är sannerligen inle så få. Del kunde vara en rationeU genväg för ökad kulturell jämlikhet — ett alltjämt helt okänt begrepp i större delen av världen.

Herr talman! Jag hoppas alt de entusiaster och de framsynta personer, vilkas talesman jag här söker vara, inle skall förtröttas. De är naturligtvis långt före sin lid.

Jag tackar emellertid utbildningsminislern för svaret och noterar atl trots molighelerna på det internationella planet kan uppenbarligen inte den svenska regeringen anklagas vare sig för bristande intresse eller för likgiltighet i denna fråga.

Jag hoppas att regeringen är beredd atl, om nya möjligheter öppnas i det internationella arbetet på detta område, la nya initiativ i frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordel för att i ett sammanhang besvara dels herr Wikströms (fp) den 23 febraari framställda interpellation, nr 51, dels herr Burenstam Linders (m) den 20 februari framställda interpeUation, nr 46, dels herr Richardsons (fp) den 11 januari framställda interpellation, nr 4, och dels fru Sundbergs (m) den 21 februari framställda inlerpellalion, nr 48, och anförde:

Herr lalman! Herr Wikström har frågat mig vilka slutsatser jag drar av rapporterna om otillräckliga förkunskaper hos de elever som påbörjar studier vid universitet och högskolor. Herr Burenslam Linder har frågat mig, vilka slutsatser jag drar av de återkommande rapporterna om en sjunkande kvalitet i utbildningen och vilka åtgärder, om några, jag avser alt vidtaga. Herr Richardson har frågat mig, dels vilken omfallning studiet av de olika B- och C-språken har i gymnasieskolan, dels i vilken

utsträckning C-språket väljs bort efter årskurs 1 i gymnasieskolan, dels i vilken utsträckning de mål för språkstudierna i gymnasieskolan uppnås som finns uttryckta i läroplanerna, dels ock om studiet av ett C-språk under endast ett år ger rimligt utbyte av elevernas och skolans insatser. Fru Sundberg har frågat mig, vilka erfarenheter utbildningsmyndigheterna har gjort av den moderna matematikundervisningen i grundskolan och om jag avser att införa någon förändring i kursplanerna.

Jag besvarar dessa frågor i ett sammanhang. Jag kommer därvid alt först la upp de mer principiella frågeställningarna om vårt utbildningsväsendes kvalitet, för att därefter mer i detalj redovisa vissa uppgifter och synpunkter i anledning av frågorna om matematikundervisningen i grundskolan och språkundervisningen i gymnasieskolan.

Det svenska skolväsendel har under efterkrigstiden genomgripande reformerats. Strävan har varit atl ge allt fler möjligheter till utbildning. För 25 år sedan var del endast en tredjedel av alla 15-åringar, som kunde beredas skolutbildning. 1 dag får alla genom den nioåriga grundskolan denna möjlighet. År 1945 genomgick cirka en femtedel av en årskull 17-åringar utbildning. Nu får cirka fyra femtedelar utbildning på det gymnasiala stadiet. Men skolreformerna avspeglar även en förändrad och vidgad syn på skolans uppgifter. Skolan skall inle bara förmedla kunskaper om omvärlden ulan också förbereda eleven för rollen som medborgare och yrkesman i ett demokratiskt samhälle. I begreppet möjlighet Ull utbUdning ligger inte bara kravet på atl alla, som har förutsättningar för fortsatt utbildning, skall beredas tillfälle till detta, oberoende av ekonomiska och sociala faktorer. Även de svagare eleverna har rätt till tid och uppmärksamhet från skolans sida. En så stor förändring av skolväsendel kan inte genomföras utan alt övergångsproblem uppträder. Delta kan inte användas som argument mot reformerna. Om del gamla systemet bibehållits skulle ju i stället funnits problem av kvarstående natur. För skolans vidkommande gäller dessutom, all dess arbetsvillkor hela liden påverkas av förhållandena i samhället, vilket innebär ständiga krav på förnyelse - med de problem som följer härav.

Det har i skilda sammanhang understrukils hur vanskligt det är att jämföra utbildningsresullal vid olika tidpunkter. Alltför ofta färgas omdömet om dagens skolsystem av nostalgiska minnen från tidigare skolsystem. Och de som gör jämförelserna tillhör praktiskt laget alltid de i utbildningsavseende privilegierade grupperna. De kände ofta inle bristerna i etl orättfärdigt skolsystem. Dessa upplevdes så myckel starkare av de människor som ställdes utanför den gamla skolan. De grep sig an med uppgiften att förnya den svenska skolan.

Folkskolan och realskolan var delvis parallella skolformer, där den ena, nämligen realskolan, betraktades som finare än den andra. På det gymnasiala stadiet fanns också en uppdelning på skilda skolformer med olika status. Den sammanhållna grundskolan och gymnasieskolan motverkar sådana klassificeringar efler sociala värderingar. Detta är en kvalitet som bör beaktas när man debatterar dagens skola.

Det gamla parallellskolesyslemel fungerade som etl sorleringsverk. T. o. m. i den redan segregerade realskolan fullföljde bara hälften av eleverna studierna enligt programmet. En fjärdedel kom aldrig fram till

2 Riksdagens protokoU 1973. Nr 80-83

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolu tbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

målet, en fjärdedel försenades minst ett år. I gymnasierna var situationen, som jag tidigare i år redovisat för riksdagen, liknande. Vi har nu tagit på oss uppgiften atl föra fram alla elever lill en nioårig skolgångs slut och att undvika kvarsiltning och utkuggning även i gymnasieskolan. Detta är givetvis en svårare uppgift. För min del betraktar jag denna höjda ambitionsnivå som något positivt för den nya skolan.

För tidigare ungdomsgenerationer var valet mellan folkskola och realskola i 11-årsåldern ofta livsavgörande. För dem som hade möjlighet alt gå tUl realskolan kunde studierna föra vidare lill universitet och högskolor. De övriga - för vilka friheten atl välja ofta var illusorisk -hamnade ulbUdningsmässigl i en återvändsgränd. Grundskolan ger i dag -oavsett vUket tillvalsämne som valls på högstadiet - behörighet för studier i gymnasieskolan. Och genom beslutet vid förra årets riksdag om gymnasieskolans kompelensvärde kommer allmän behörighet för högskoleutbildning att förvärvas av alla som slutfört en tvåårig utbildning på någon av gymnasieskolans linjer, förutsatt atl svenska och engelska ingår i studieprogrammet. Vid en bedömning av dagens skola bör man inte bortse från denna förbättring.

Jag skall i delta sammanhang inte gå in på de förändringar som skett i fråga om arbetssätt, kursplaner, läroböcker etc, förändringar som jag inte tror någon vill beskriva som en för skola och samhälle negaliv utveckling.

De jämförelser av vår egen skola som har gjorts och görs internationellt visar också atl de svenska elevernas prestationer slår sig väl vid jämförelse med ulbildningsresultalen i länder på motsvarande utvecklingsnivå. lEA-undersökningen har redan bekräftat detta när det gäller matematiken i skolan, och uppenbarhgen kommer detsamma att gälla de naturorienlerande ämnena.

Jag reagerar mot den kritik av dagens skola som innebär att man noterar den - helt begripligt - blygsamma kunskapsnivån hos den grupp av elever som i det äldre skolsystemet obarmhärtigt skulle ha slagils ut pä en mycket lägre nivå än den som de nu når och gör jämförelser med kunskapsnivån hos de relativt få studerande som lyckades nå fram lill slutmålet i del äldre skolsystemet.

Enligt min mening måste slutsatsen vid en bedömning av det svenska skolsystemet bli att det i stort sett fungerar bra och ger goda resultat -betydligt bättre än vad man skulle kunna tro när man tar del av den svartmålning som delar av borgerligheten ägnar sig ål. Mina erfarenheter säger mig också alt lärarna fullföljer sina uppgifter med kunnighet och omsorg om skolan och dess elever. Därför är det naturligt att man på lärarhåll reagerar mot den onyanserade kritiken av skolan. En kommentar i Lärartidningen för en tid sedan till diskussionen om "vantrivseln i skolan" slutar så:

"Stora resurser satsas i dag på vår skola. Alla förväntar sig att den stora satsningen skall vara till nytta och glädje. Propagandan om vantrivsel är till skada för skolan. Vad som skadar skolan skadar också lärarna. Man frågar sig med stigande förvåning i vilket intresse denna propaganda bedrives. Är del möjligen så att man i vissa kretsar vill skada skolan och komma åt lärarna? Vi har svårt all tro det. Men känslan av ansvar för skola och samhälle saknas stundom i påfallande grad. Vi borde

gemensamt söka få en ändring till stånd."

Vad jag här sagt betyder naturligtvis inte att man skall bortse från de brister som finns och som det är angeläget att avhjälpa. Vi har t. ex. ännu inte kommit lill rätta med de svagpresterandes situation. Detta problem har av allt atl döma ett nära samband med den oro som på sina håll finns i skolan. Åtskilligt återstår att göra innan individualiseringen av undervisningen har fått en tillfredsställande lösnuig. Utformningen av undervisningen i de allmänna ämnena på de utpräglat yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan är ett annat problem som kan nämnas.

När det gäller förkunskapskraven för studier inom högskolesystemet — vilka nu i detalj utreds av kompetenskommitlén — vill jag erinra om vad jag uttalade i propositionen 84 år 1972, s. 103:

"Erfarenheterna visar emellerlid, alt studerande på högskolenivå i betydande utsträckning misslyckas med sina studier inom ämnesområdena som matematik och moderna språk, när de inte har högre betyg än 2 i motsvarande ämne i gymnasieskolan. Att införa betyget 3 som behörighetskrav för studier inom dessa ämnesområden får dock tekniska och praktiska konsekvenser för utformningen av förkunskapskraven för andra utbildningsvägar, något som får belysas i det fortsatta utredningsarbetet. Jag är därför inle beredd att nu förorda att etl formligt krav på lägst betyget 3 i motsvarande skolämne uppställs för tillträde till studier i matematik och moderna språk. Med hänsyn lill de erfarenheter som gjorts bör emellerlid studerande, som planerar atl studera dessa ämnen, upplysas om att betyget 3 utgör en i regel nödvändig förutsättning för framgångsrika studier. Som bl. a. universitelskanslersämbetet framhållit är del väsentligt all studerande med lägre förkunskaper får information om delta förhållande i kontakter med studierådgivningsorganisationen inom högskolan. De bör därvid enligt min mening starkt avrådas från studier inom de nämnda ämnesområdena. Information om vad dessa studier i praktiken kräver bör också kunna föras in i gällande studieplaner."

Jag vill i detta sammanhang erinra om den kraftiga förstärkning av studie- och yrkesorienteringen i gymnasieskolan som kommer all ske fr. o. m. nästa budgetår.

Inom såväl skolöverstyrelsen som universitetskanslersämbetet pågår också ell kontinuerligt arbete med revidering av kursplanerna.

Universitelskanslersämbetet har årligen redovisat erfarenheter av 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna, senast i december 1972. Ämbetet redovisar här vilka åtgärder man redan vidtagit eller avser att vidta på skilda områden. Ämbetet framhåller vidare att när man utarbetade studieplanerna för 1969 års studieordning höll del nya gymnasiet på att genomföras. Studieplansarbelet fick alltså grundas på vad som kunde förutsättas med utgångspunkt i målen för gymnasiets läroplaner men utan erfarenhet av hur långt dessa kunde uppfyllas i praktiken. Detta förhållande liksom den breddade rekryteringen till universitet och högskolor ger enligt ämbetet anledning alt fästa större uppmärksamhet på problemet med de studerandes förkunskaper än vad som hitlUls varit fallet. Bland de åtgärder som redan vidtagits kan nämnas översyn av studieplanerna i olika ämnen, t. ex. i de moderna språken, där

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, tn. m.

försöksverksamhet på grundval av utredningsarbetet nu pågår, och i matematik, där en ny studieplan kommer alt tillämpas från hösten 1973. Särskilda insatser planeras för atl öka intresset för matematisk-naturve-tenskapliga studier. Vidare har en arbetsgrupp tillsatts rned uppgift atl analysera resultaten av utbildningen vid de tekniska fakulteterna.

Även inom skolöverstyrelsen pågår arbete med revidering av bl. a. kursplaner i matematik och engelska. Jag återkommer strax härtill.

Inom ramen för det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet — som bedrivs bl. a, med anhtande av de båda utbildningsmyndigheternas ulvecklingsanslag — söker man också att följa resultatutvecklingen år frän år och successivt vidta åtgärder där brister konstaterats. Genom t. ex. del nya målbestämnings- och utvärderingsprojekt som skolöverslyrelsen bedriver kommer efter hand undervisning och bedömning att kunna ske mot på förhand bestämda mål. Härigenom kommer möjligheterna till en fortgående utvärdering av skolans resultat att utvidgas.

1 skoldebatten påstås ibland att utbildningsdepartementet och regeringen kategoriskt skuUe avvisa varje kritik av skolan. Som framgår av vad jag nyss sagt är sådana påståenden grundlösa. Alt vi är medvetna om att dagens skola har problem att brottas med framgår för övrigt av tillkallandet av utredningen om skolans inre arbete och utredningen om skolan, staten och kommunerna.

Det är emellertid rimhgt — som också herr Elmstedt framhöll inför kammaren för en tid sedan — alt avvakta resultatet av bl. a. del inom SIA pågående utredningsarbetet innan mer generella åtgärder aktualiseras. Man bör för övrigt också hålla i minnet att de första eleverna som läst enligt 1969 års läroplan för grundskolan eller 1970 års läroplan för gymnasieskolan ännu inte avslutat sina studier i dessa skolformer.

Vi kommer att få många tillfällen att diskutera dessa problem. Jag har hittills utgått från alt enighet rått om att skolan skall utvecklas enligt de allmänna riktlinjer som riksdagen fastlagt i samband med de stora skolreformerna. Under senare tid har emellertid från vad som kan uppfattas som representativt borgerligt håll tankar på elitskolor och elitutbildning förts fram. Den fortsatta debatten skulle vinna på atl eventuella företrädare för dylika ståndpunkter öppet deklarerade sin mening. Finns sådana uppfattningar företrädda i riksdagen, är det nödvändigt att en principiell debatt om skolans mål och uppgifter i etl demokratiskt samhälle åter tas upp och klarhet skapas om partiernas ställning i dessa frågor.

Vad gäller fru Sundber-gs fråga om matematikundervisningen i grundskolan vill jag erinra om alt den nya läroplanen har införts successivt fr. o. rn. läsåret 1970/71 med början i årskurserna 1, 4 och 7. Ännu har således ingen elev genomgått högstadiet enligt denna läroplan. Det kommer att dröja ytterligare ett antal år tills de första eleverna som under hela sin grundskoltid undervisals enligt den nya kursplanen i matematik gått ut grundskolan.

Läroplanen ger lärarna frihet atl i samråd med skolledning, kolleger, föräldrar och elever planera elevernas arbete. Utgångspunkten är därvid det stoff och de färdigheter som enligt läroplanen skall vara del väsentliga för undervisningen och den enskilde elevens förutsättningar alt tillgodo-

göra sig denna. Någon förändring av läroplanen på den punkten är inte aktuell. Det är dock angelägel alt man - för atl underiätta lärarnas arbete - kontinuerligt gör vissa mål- och processbeskrivningar.

Som ell led i del pågående uppföhningsarbelel av grundskolans läroplan genomförde skolöverstyrelsen i maj 1972 en undersökning i form av enkäter och intervjuer, där ca 2 000 lärare och elever fick ge sin syn på den matematikundervisning som i dag äger rum i de svenska skolorna. De elever som yttrade sig gick vid undersökningstillfällel i årskurserna 5 och 8.

Undersökningen visar atl elever och lärare på lågstadiet är mycket positiva lill den nya läroplanen. Denna positiva attityd avtar dock i de högre årskurserna. På alla stadier förekommer dock såväl positiva som negativa svar. De vanligaste positiva uttalandena om matematikundervisningen är alt den blivit konkretare, vilket medfört en positivare elevinställning och alt individualiseringen underlättals genom bättre läromedel än tidigare. De negativa omdömen som redovisats är bl. a. alt elevernas formella och numeriska räkneförmåga tycks blivit något sämre genom att undervisningen splittrats på för många skilda moment. Några av de nya momenten upplevs också - framför allt av högstadieeleverna — som alltför abstrakta.

Bland de åtgärder som vidtagits med utgångspunkt i vunna erfarenheter kan nämnas att en arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen har analyserat och studerat läroplanen utifrån de svagpresterande elevernas problem och utarbetat en handledning, "Basfärdigheler i matematik". Avsikten med denna handledning är all ange en kärna av centrala fakta och färdigheter, som i slörsla möjliga utsträckning skall vara gemensam för alla elever, samt att ge metodiska förslag och exempel på hur man skall lära ul dessa basfärdigheter. 1 handledningen presenteras ingen färdig kurs, utan avsikten är att handledningen skall ligga till grund dels för läromedels-framställning, dels för planeringsarbete i skolorna.

Slutrapporten från IMU-försökel föreligger nu klar. Den torde komma atl få betydelse för individualiserad undervisning, kanske framför allt vid de försök med årskurslösa högstadier som förekommer.

Som ett led i ålgärdsarbelel för gymnasieskolan utgavs 1972 en studieplan som syftade till att allmänt höja räknefärdigheten redan från början av första årskursen samt atl bättre tillgodose i sista årskursen de olika elevbehov som beror pä den utbildning de siktar på efter gymnasieskolan.

Det pågår inom skolväsendel ett omfattande arbete på matematikundervisningens område. Jag har i andra sammanhang - bl. a. i årets stalsverksproposition - betonat det angelägna i alt man från utbildnings-myndighetens sida följer utvecklingen med uppmärksamhet.

Jag övergår så slutligen lill herr Rrchardsons fråga om språkstudierna i gymnasieskolan. Inom gymnasieskolan finns möjlighet för elever på treårig ekonomisk, humanistisk, naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig linje att läsa tre främmande språk. Humanistisk linje och den ekonomiska linjens språkliga gren har genomgående treåriga kurser i tre språk.

Elevernas val av B- och C-språk skiftar någol från år lill år. Någon

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolu t b ildn ingen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

aktuell, fullständig statistik finns dock inle. Enligt vad jag inhämtat fortsatte läsåret 1970/71 i årskurs 1 ca 22 600 av eleverna på de tre- och fyraåriga linjerna sitt studium av tyska, medan 8 000 fortsatte att läsa B-språkel franska. Som nybörjarspråk valde samma år ca 14 700 franska och 6 000 tyska. Omkring 5 400 elever valde att läsa spanska och 1 300 ryska. Ett fåtal föredrog italienska eller finska, och portugisiska lockade inte någonstans så många elever all en elevgrupp över huvud taget kunde bildas.

Vid det successiva valet av språk i gymnasieskolan som förekommer på vissa av de treåriga linjerna är det främst C-språkel som eleverna lämnar. Ettåriga kurser förekommer i stor utsträckning för eleverna på naturvetenskaplig linje men även för de elever på ekonomisk, humanistisk och samhällsvetenskaplig linje vilka i årskurs 2 väher social eller estetisk variant. Omkring 20 procent av de elever som i årskurs I väljer tyska eller franska som C-språk genomför en treårig studiegång i språket.

Del är svårt alt mäta måluppfyllelsen av språkstudierna inom gymnasieskolan. Detta sammanhänger bl. a. med att läroplanens formuleringar är tämligen vaga. I och för sig kunde det därför vara önskvärt med en viss precisering av målformuleringarna. Svårigheterna är emellertid många. De medel som nu står till buds för alt i någon mån mäta måluppfyllelse och standard är dels de centrala proven, dels gymnasieinspektörernas rapporter. Dessa senare ger inte någon entydig bild av utvecklingen. De centrala provens främsta uppgift är all vara belygsnor-merande. Om proven skulle vara oförändrat återkommande från år till år, såsom fallet är med standardproven i grundskolan, skulle de därjämte också kunna fylla funktionen all mäta slandardförskjutningar. Proven är emeUertid unika med procentuell belygsfördelning per provtillfälle, och därjämte skiftar i proven ingående testlyper från gång lill annan. TiU detta kommer att proven ej är slutnivåprov. Det engelska centrala provet är sålunda förlagt till mitten av studiegången i gymnasieskolan.

Jag vill även nämna att lEA-undersökningen kommer att ge oss vissa resultat om språkundervisningen i vårt land.

Inom del läroplansarbele som kontinuerligt pågår inom skolöverstyrelsen ägnar man uppmärksamhet även ål de av herr Richardson ställda frågorna. 1 det timplaneförslag för s. k. särskild samordnad gymnasieskola som skolöverslyrelsen kommit in med till utbildningsdepartementet har man också strävat efler all åstadkomma minst tvååriga språkkurser i de treåriga linjerna. Erfarenheten får utvisa om det finns skäl atl mer generellt överväga liknande åtgärder i gymnasieskolan.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Får jag lacka utbUdningsministern för ett utförligt svar. Innan jag går in på de sakfrågor som jag aktualiserade i min interpellation, vih jag kortfattat kommentera vissa polemiska inslag i utbUdningsministerns svar.

Herr Carlsson säger t. ex.: "Alltför ofta färgas omdömet om dagens skolsystem av nostalgiska minnen från tidigare skolsystem. Och de som gör jämförelserna tUlhör praktiskt taget alltid de i utbildningsavseende privUegierade grupperna. De kände ofta inte bristerna i ett orättfärdigt

skolsystem. Dessa upplevdes så mycket starkare av de människor som ställdes utanför den gamla skolan. De grep sig an med uppgiften atl förnya den svenska skolan."

Jag tycker atl domen över dessa i utbildningsavseende privilegierade människor är för hård. Så svepande och kategoriskt kan man inle avfärda insatser av människor som Ragnar Edenman, Olof Palme, Gunnar Helén, Hans Löwbeer, Lennart Sandgren och andra som visserligen varit privilegierade i ulbildningsavseende men som trots delta - eller kanske lack vare delta - var med bland dem som grep sig an med uppgiften atl förnya den svenska skolan.

För andra gången i ett interpellationssvar citerar Ingvar Carlsson en kommentar i Lärartidningen lill diskussionen om vantrivseln. Det ligger visserligen en del i den kommentaren, men nog borde det finnas andra synpunkter att upprepa än inlägg för vilka en kollega till utbildningsminislern på den socialdemokratiska riksdagslislan för Stockholms län svarar!

Det finns också andra polemiska inslag i svaret av varierande finess och originalitet. Jag tar dem närmast som utslag av all man numera på departementet inte alltid förmår skUja mellan utbildningsdepartementets och den socialdemokratiska partiapparatens uppgifter.

Så lill sakfrågorna. Jag har slälll min fråga Ull utbildningsmmislern mot bakgrund av de återkommande rapporterna om otillräckliga förkunskaper hos dem som påbörjar studier vid universitet och högskolor. I den sammanställning över ulbUdningssiluationen vid de filosofiska fakulteterna, som upprättas varje år, har frågan tagits upp gång efler annan.

Stockholms universitet t. ex. redovisar i sin rapport avseende läsåret 1971/72 all en uppföljning av en årgång nybörjare i matematik ger vid handen att "förkunskaperna i matematik uppfattas som otillfredsställande av huvuddelen elever som kommer från ekonomisk, samhällsvetenskaplig eller allmän gymnasielinje och även av många studerande som kommer från naturvetenskapliga gymnasielinjer". I motsvarande rapport från Lunds universitet framhåller de beteendevetenskapliga institutionerna alt "de studerandes reella kunskaper i engelska, matematik och statistik är klart otillräckliga och bereder många och stora undervisningsproblem".

Studiesituationen i moderna språk har länge varit bekymmersam och tidigare också varit föremål för debatt i riksdagen. Av UKÄ:s rapport om studieresultaten vid de filosofiska fakulteterna läsåret 1971/72 framgår all andelen studerande i moderna språk som klarar 40 poäng på två terminer är myckel låg i såväl engelska, tyska som franska. I extrema fall rör det sig om mindre än 10 procent. Ätt otillräckliga förkunskaper är orsaken till denna otillfredsställande situation förefaller alla berörda vara överens om.

Men otillräckliga språkkunskaper är inte bara ell problem i språkämnena. I de flesta andra ämnen förekommer utländsk kurslitteratur, företrädesvis engelskspråkig. Möjligheterna alt använda sådan htteratur har emellertid blivit alltmer begränsade helt enkell därför alt eleverna inte behärskar engelska i tUlräcklig utsträckning. Ett diagnostiskt prov av dem som höstterminen 1971 skrev in sig vid Umeå universitet visade att

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Äng. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

knappt hälften av de ord som ingick i provet och som ansågs tillhöra grundskolans ordförråd klarades av 50 procent av eleverna. Undersökningsledaren drar själv slutsatsen alt "de studerande som kommer till universitetet med betyget 2 eller lägre i engelska kan i regel inte förväntas ha förmåga atl läsa engelsk facklitteratur med behållning. Det är här inte bara fråga om inilialsvårigheter av den sorl som möter alla — problem med fackterminologin. Den bristfälliga kunskapen beträffande vanliga ord är etl mera definitivt hinder. Detsamma gäller med säkerhet också de studerande som har betyget 3."

Bristerna i malematikkunskaper drabbar inle bara matematikundervisningen vid universiteten. De håller alltmer på atl skapa en flaskhals i den tekniska undervisningen. I sin slutrapport framhåller den s. k. MATEK-gruppen att ändrade antagnrngsbestämmelser, ökad intagningsvolym och mmskat elevintresse har lett till att en betydande del av eleverna vid teknisk fakultet i dag har stora svårigheter alt inhämta de kunskaper som krävs för en civilingenjörsexamen enligt gällande praxis och atl många elever vid studiernas början har oUllräckliga förkunskaper för högre tekniska studier i deras nuvarande utformning.

Utbildningsministern försöker i sitt svar antyda atl kritiken är oberättigad samtidigt som han erkänner alt det finns vissa problem också i den nya skolan. Herr Carlsson påslår att delar av borgerligheten ägnar sig åt en svartmålning av del svenska skolsystemet. Tyvärr finns det kanske en del sådana inslag, men den oro som min interpellation ger ullryck för är betingad av det grundläggande medansvar för och den solidaritet med den svenska skolan som folkpartiet alltid varit berett atl visa.

Vi vill inte ha någon elitskola eller elilulbildning.

Vi vill inte förändra de yttre ramarna och strukturerna för den nya skolan.

Vi vUl inte glorifiera ett äldre skolsystem.

Däremot anser vi del alldeles ofrånkomligt atl se den gamla skolan i silt historiska sammanhang och erkänna all den trots sina många svagheter och sin uppenbara begränsning ändå väl fyllde sin funktion på utbildningsområdet. Statsrådet Carlsson tycks ha svårt atl erkänna del.

Det är också angeläget att medge alt den nya skolan brottas med problem som del är nödvändigt att snabbt och resolut ta itu med. I silt svar antyder utbildningsminislern egentligen bara att han är medveten om att vissa problem existerar.

Det är vidare nödvändigt atl erkänna atl den utomordentligt betydelsefulla breddning av den nya skolans rekrytering som vi gläds åt inte får leda till att vi slår oss till ro med det kvantitativa resultatet. Poängen med skolreformerna var ju inte atl fler elever skulle få en längre utbildning ulan att fler elever skulle få en bättre utbildning. Att man på socialdemokratiskt håll inte vill erkänna detta enkla faktum är bara att beklaga. Att det skulle vara mindre viktigt alt kunna läsa, räkna, skriva och behärska främmande språk bara för alt utbildningen omfattar fler, har jag svårt att förslå.

Det är - som utbildningsminislern framhåUer i sitt svar — riktigt all man bör akta sig för direkta jämförelser mellan den nya och den gamla

skolan, inte minst därför all målen breddals och förändrats. Men delta får inte undanskymma alt del till stor del är skolan som har ansvaret för atl eleverna har de kunskaper och färdigheter sorn behövs för att kunna klara sig i yrkeslivet och i sociala sammanhang.

Om vi inte ger skolan möjlighet alt klara denna uppgift sviker vi de unga. Utan atl kunna läsa, skriva och räkna, utan att behärska åtminstone ell främmande språk är de handikappade både vad gäller fortsalt utbildning och i sociala sammanhang. De som lämnar grundskolan ulan atl klara detta är i stort sett förutbestämda att bli vad låginkomstutredningen kallar "politiskt fatliga", socialt utanförstående.

Mot den här bakgrunden är det nödvändigt alt kräva all varje elev som lämnar grundskolan skall ha fått grundläggande färdigheter i åtminstone svenska, matematik och ett främmande språk. Vår omsorg om eleverna fordrar detta. För att uppnå detta kan del vara nödvändigt att salsa större resurser på just dessa elever. Både i grundskolan och i gymnasieskolan kan individualiserade studieprogram och homogena undervisningsgrupper visa sig vara nödvändiga i många fall. Ärskursgränser måste då kunna brytas. Här är den avgörande svagheten i utbildningsministerns svar. Bristerna i förkunskaperna vid inträde vid universitet eller högskolor kan inte mötas bara genom hänvisning till förstärkningen av studie- och yrkesorienteringen i gymnasieskolan, arbetet inom SÖ och UKÄ med atl revidera kursplanerna och ökade möjligheter lill en fortlöpande utvärdering av skolans resultat.

Alla dessa saker är bra - men det torde inte räcka för atl ge förkunskaper som gör att ulgångsnivån för universitets- och högskolestudier kan hållas oförändrad.

Här finner jag del naturligt att avslutningsvis fråga statsrådet Carlsson:

Anser utbildningsministern att den högre utbildningen skall starta från samma ulgångsnivå som tidigare?

Eller skall universitet och högskolor ta över den uppgift som gymnasiet tidigare fyllde på den här punkten?

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildinngen, m. m.

Herr BURENSTÄM LINDER (m):

Herr talman! Som utbildningsministern påpekar i silt interpellalionssvar har skolan under de senaste tio, femlon åren genomgått stora förändringar. Myckel av vad som genomförts har varit bra. Jag vill slå fast detta, samtidigt som jag tackar för interpellationssvaret. Den viktigaste förbättringen är självfallet att sä många fler nu har fått möjlighet atl få en längre utbildning.

Men, herr utbildningsminister, det är inte bara fråga om alt lägga många skolår bakom sig, utan också om atl kunna lägga stora kunskaper inom sig. Många föräldrar oroar sig över hur det i en del avseenden slår till i skolan. Samma sak gäller lärarna. Oroande rapporter av det slaget är bakgrunden lill min inlerpellalion.

Utbildningsministerns svar visar alt han är arg över att man på sina håll vågar kritisera vissa sidor av skolpolitiken. Men hur rimmar den ilskna inställningen med alla de larmrapporter som kommer frän häll, där man väl känner förhållandena inom skolan? Det är inle svårt, herr talman, atl finna sådana rapporter som uttrycker stor oro över del problem som min

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

interpellation närmast gäller, nämligen den sjunkande kunskapsnivån inom utbildningen. Jag skall peka på ett antal sådana rapporter och göra det för alt del verkhgen skall slå klart att del inte är den ena eller den andra borgerliga politikern, som i någon sorts illvilligt syfte ägnar sig åt en svartmålning såsom utbildningsminislern i sill interpellationssvar vill försöka få oss alt tro.

Den s. k. internalionaliseringsutredningen, som nyligen framlagt sitt betänkande, har understrukit behovet av gedigna språkkunskaper men har också visat att det blivit svårare alt vid universitet och högskolor anvisa utländsk litteratur helt enkelt på grund av studenternas bristande språkkunskaper.

"Litteraturen i skolan" heter en utredning, som nyligen lagts fram. Där säger man på s. 30: "Situationen är den atl åtskilliga elever ännu på grundskolans högstadium har läs- och skrivsvårigheter." På s. 32 står det: "Brister i läsförmåga har konstaterats hos en oroväckande stor del av eleverna." På s. 44 säger man: "Ett problem, som behandlats i samband med förskola och grundskola men som inte heller kan förbigås när det gäller gymnasieskolan, är de förekommande bristerna i den grundläggande läsfärdigheten." Det är anmärkningsvärt.

Universitetskanslern har bett en arbetsgrupp utreda situationen vad beträffar matematiken vid våra tekniska högskolor. Denna arbetsgrupp har också i dagama lagt fram sina synpunkter. Man konstaterar där alt var femte blivande civilingenjör i dag saknar grundskolekunskap i matematik. Prov som man haft runt om med nyantagna leknologer "visar

dåligt resultat på flera uppgifter av elementär karaktär -. Detta är

klart otillfredsställande ur de tekniska högskolornas synpunkt."

För atl ta ytterligare en källa, ur vilken man kan hämta synpunkter på situationen inom utbildningen, kan jag nämna gymnasieinspektörernas rapporter. Ell antal gymnasieinspektörer har varit djärva nog all anlägga synnerligen kritiska synpunkter.

Utbildningsnämndernas rapporter lill universitetskanslern är en annan källa till information, om man vUl ha klart för sig hur läget är. Jag upprepar att vad jag nu gör, herr utbUdningsminister, inte är en UWilhg borgerlig politikers försök all komma åt Er av några personliga skäl, utan vad jag gör är all jag citerar offentligt material. Om man vill bemöta detta går det inte atl slingra sig och säga att det är bara ell ofog alt stå och kritisera.

För atl la en annan officiell källa så låt oss titta på vad statens råd för .samhällsforskning sade i sin petita i höstas. Man talar om "sjunkande kvalitet i såväl grundutbildning, forskarutbildning som forskning". Och, säger rådets ordförande professor Segerstedt i en intervju i Svenska Dagbladet, "rådet bygger sin uppfattning på rapporter som det fått in från institutionschefer som verkligen känner sina studerande och deras arbetsbetingelser. Tendensen är entydig." Entydig!

En variation på temat är en PM som Svenska teknologföreningen skrev i april förra året, där man bl. a. anförde följande: "Med reservation för alla felkällor i statistiken måste föhande trender betraktas som väldokumenterade." - Observera att man talar om trender -

"- allt färre leknologer kan hålla normal sludielakt, speciellt i första

årskursen,

- fler leknologer 'hoppar av' i början av studierna jämfört med tidigare,

- genomsnittliga studietiden ökar och examinationsfrekvensen förefaller sjunka."

1 min interpellation citerade jag ell uttalande som hade gjorts av ett
antal matematiklärare i grundskola och gymnasium i Göteborgs och
Bohus län. Det uttalandet var av samma kaliber som dem jag citerar här.
Jag behöver inte upprepa det. Vi kan i stället vända oss till etl annal
uttalande som 260 geografUärare från 143 Stockholmsskolor förra året
gjorde i en protestskrivelse om kunskaperna i deras ämne: "I dag vet
eleverna i grundskolans nioende årskurs inte var Umeå ligger och tror att
Vietnam hgger någonstans söder om New York ."

Jag upprepar att det inte är jag som har hittat på delta för all vara illvillig - som man skulle kunna tro när man läser utbildningsministerns svar på min fråga, utan del var alltså 260 geografilärare i 143 Stockholmsskolor som i sin vardag funnit förhållandena vara sådana som de refererats här. Jag är själv förvånad, del måste jag erkänna, men man måste ju tro vad man ser.

Till detta kommer nu den rapport som man lagt frarn från skolöverstyrelsen och som, intressant nog, för ett annat språk — åtminstone vid den presskonferens som måste ha anordnats när rapporten överlämnades - än det språk utbUdningsministern för i sitt interpellalionssvar. Man talar i rapporten om de dåUga inre arbetsförhållandena i skolan. Man sade att orsaken till problemen är "dåliga baskunskaper".

Det är ingen konst atl föriänga denna lista, herr talman. Vi behöver bara dra oss lill minnes de olika uppgifter som herr Wikström nyss lämnade och som såvitt jag förslår bekräftar den här bilden.

Inför en sådan samstämmighet i bedömningen finner jag del, till skUlnad från utbildningsministern, angeläget all fråga om allting verkligen är så bra som man skulle kunna tycka om man bara isolerat läste del interpellationssvar som vi fick oss föredraget för en stund sedan. Framför allt är det ju anmärkningsvärt att t. o. m. skolöverslyrelsen sent omsider erkänner att här finns allvarliga problem för landets ungdom. Med sitt förnekande av fakta och med sina fördömelser över dem som ställer frågor kommer utbildningsministern i en märkvärdig dager. Det är intressant atl granska vad utbildningsministern egenlhgen har för försvarsargument.

Herr Carlssons första försvarslinje är uppenbarligen den alt förneka meningsmotståndarna rätten till kritik. Det är allvarligt. Vi, dvs. "delar av borgerligeheten", som det står i interpellationssvaret, skulle genom att tala om vantrivsel i skolor och andra missförhållanden syfta till atl skada skolan. Del är del intryck som utbildningsministern vill förmedla. Som ell indirekt stöd för den tanken anför han det citat ur Lärartidningen för den 29 januari i är, som herr Wikström för en stund sedan kritiserade. Jag håller med herr Wikström om alt citatet ur den ledaren knappast är representativt för vad Lärartidningen i övrigt skriver. Jag antar alt utbildningsminislern inle bara har läst Lärartidningen den 29 januari ulan att han följer med litet noggrannare än så. Jag tror alt tidningens chefredaktör själv kan vitsorda att del citat som herr Carlsson anförde

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolu tbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, tn. m.

icke är representativt. Han kanske t. o. m., som sagt, själv får tillfälle alt göra det nästa år här i riksdagen eftersom hon ju står upptagen på samma riksdagslista som herr Carlsson.

Mera representativt för vad Lärartidningen brukar skriva är vad .som framhålls i det senaste numret, nr 18-19 av den 30 april, där det på s. 18 heter:

"Del är svårt att räkna alla de gånger som lärare denna vår larmat om skolans svårigheter med undervisningen, men det är under alla förhållanden ovanligt många. Upprop om 'krafttag' mot 'disciplinupplösningen' cirkulerar numera snart sagl överaUl i landets skolor."

Tänk om utbildningsministern hade anfört det citatet i stället!

Det gör, herr talman, ett underiigt intryck då utbildningsminislern påstår, alt del bara är någon storis "borgerlig svartmålning" när skolan för närvarande kritiseras. Intrycket blir som sagt ännu underligare när man ser all skolöverstyrelsen själv talar om "skolk, oro och vantrivsel, bristande baskunskaper".

Om det är så atl kritiken av skolan förvärrar läget inom denna då, herr utbildningsminister, faller ansvaret dubbelt så tungt på Er, som har gjort så litet för att undanröja grunden för denna kritik.

Herr Carlssons nästa försvarslinje är att de som framför synpunkter innebärande all skolan behöver och kan förbättras i själva verket är personer som grälar på lärarna. Nej, det vill jag verkligen skarpt ta avstånd från. Det är inle alls på det viset, herr utbildningsminister, ulan de som framför synpunkter av den typ som jag gör i detta inlägg vänder sig mot en inte i alla men i väsentliga delar misslyckad socialdemokratisk skolpolitik. Jag känner väl igen argumentet alt den som kritiserar så att säga inte vänder sig mot regeringen utan mot de lärare och de tjänstemän det är fråga om. Del var ett debattknep som dåvarande industriministern Wickman med förkäriek använde. När man kritiserade vad som hände inom näringspolitiken hette del alltid alt det var rysligt att göra det, eftersom det var delsamma som all kritisera dem som var verksamma ute i företagen. Men sä är det inte, utan det gäller i detta fall en kritik av utbildningspolitiken.

Jag tror för min del all trols de mycket svåra villkor som utbildningspolitiken i vissa avseenden kommit att innebära för lärarna gör dessa ett förvånansvärt fint arbete. Om någon kritiserat lärarna är del väl för övrigt det ena eller det andra socialdemokratiska statsrådet. Har jag fel, herr talman, om jag erinrar om att statsrådet Alva Myrdal för några år sedan sade, atl den nya skolan inle kunde bli riktigt bra förrän man blivit av med de lärare som tillhörde det tidigare skolsystemet? Ganska länge var del så att vissa socialdemokrater antydde atl om något brast inom skolan berodde del på atl lärarna inte var tillräckligt bra.

Utbildningsministerns tredje försvarslinje är att del inle är möjligt all göra jämförelser beträffande utbildningskvalitet förr och nu, eftersom man i den nya skolan tar in så många fler elever. Han menar att de genomsnittliga studieresultaten då måste sjunka. Jag är beredd att erkänna atl det kan ligga något i denna tanke. Men på vissa håll i landet har undersökningar visat att intagningsprocenten till gymnasiets treåriga linjer faktiskt inte ökat under de senaste tio åren utan har under denna

tid motsvarat ungefär en tredjedel av ungdomarna. Trots oförändrad intagningsprocenl har kunskapsslandarden även där minskat.

Det finns en synpunkt till, som gör att utbildningsministerns argument all kvaliteten måste sjunka när det blir fler elever i skolan är egendomhgt. Utbildningsministern framför i andra sammanhang med glädje en som jag tycker riktig tanke. Han sade bl. a. i ett föredrag i Uppsala i februari i vår enligt Upsala Nya Tidnings referat, som jag tror är riktigt:

"Där" — dvs. i den gamla skolan - "hade endast ett litet fåtal fått möjlighet till högre studier, inte av sludielämplighel, utan av ekonomiska skäl." Som sagt ligger det säkert mycket i det konstaterandet, men om intagningen till den gamla skolan inte skedde efter studielämplighet utan efler någon sorts ekonomiska grunder, vad är del dä som säger att den utvidgade skolan skulle ha fått en ur sludielämplighelssynpunkt sämre sammansättning, som skulle motivera den här kvaliletsminskningen? Var finns logiken där, herr utbildningsm mister?

Sedan har vi en fjärde försvarslinje, nämligen att förneka all det faktiskt har skett någon nedgång när det gäller studieresultaten i genomsnitt. Utbildningsminislern anför som stöd för den uppfattningen all vi står oss väl vid internationella jämförelser. Det förefaller mig dock som om utbildningsministern här överdriver någol. Matematikundersökningen placerade oss i topp, sade herr Carlsson i Uppsala, men del var faktiskt inte riktigt rätt. Det är möjligt att UNT:s referat var dåligt, men även interpeUalionssvaret andas en känsla av alt de internationella jämförelserna slår benen av kritiken. Nej, med matematikundersökningen var det väl på del viset alt elever i grundskolan kom i botten vid den internationella jämförelsen medan elever i gymnasiet kom relativt högt. Men eleverna i gymnasiet vid den tidpunkt när undersökningen gjordes var elever från etl skolsystem som herr Carlsson ännu inte hade ingripit så djupt i.

Vi får om några veckor höra hur del är med den nya etappen av den internationella jämförelsen, som den här gången gäller naturorienterade ämnen och läsförståelse. Del har stått en del i tidningarna om det som skulle ge vid handen att här skulle det bli för oss synnerligen glädjande resultat, men såvitt jag har förstått — det har ju varit olika föredragningar i den frågan i ulbUdningsulskotlel osv. — är resultatet något mera blandat än det som har antytts i tidningarna. Men det kanske vi skall låta bli alt debattera för närvarande, eftersom vi tyvärr inte har grundmaterialet.

Det är en sak till, herr talman, som jag gärna skulle vilja påminna om när del gäller internationella jämförelser. Det förefaller på något sätt som om herr Carlsson var alldeles nöjd om vi kommer någonslans i mitten vid sådana undersökningar. Men här har vi etl land som ligger i topp i många avseenden, bl. a. ekonomiskt. Skall vi hävda den positionen, får vi allt lov alt se till att vi har ett utbildningsväsende som gör att vi på del hela taget är bäst. Annars kommer vi gradvis att falla tillbaka. Man kan inte slå sig till ro med att vi ligger ungefär mitt i. Det är precis samma sak som när del gäller det mera renodlat ekonomiska området. Skall vi försvara den belägenhet sorn vi har såsom det land i Europa som har den högsta inkomsten per huvud, då får vi också se till att vi år från är investerar i kronor räknat mer än andra länder. Om vi bara investerar ungefär lika

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

myckel som de andra, kommer vi ohjälpligt att halka tillbaka till någon sorls mitlläge så småningom.

Det är möjligt all det på del ena eller andra hållet finns någon sorts tendens Ull att inte vilja erkänna de här fakta, som jag har försökt återge, och göra gällande atl del inte har inträffat några sådana förändringar som både jag och herr Wikström har talat om när del gäller nivån på kunskaperna. Man blir ju förvånad när man läser i professor Bo Björkmans nyutkomna bok att han har varit gymnasieinspektör, men sä var han ganska kritisk i sina synpunkter och sedan blev hans uppdrag inle förnyat. Man blir också förvånad när man ser professor Jan Hull hoppa av från arbetsgruppen för matemalikstudier, efter del atl universitelskanslersämbetet har bett honom ändra rapporten i, som Hult tydligen menar, en riktning som skulle innebära något slags frisering av de faktiska resultaten.

Den sista försvarslinjen, herr lalman, för ulbUdningsministem är den, som det sägs i interpellationssvaret, att skolan skall "inte bara förmedla kunskaper om omvärlden ulan också förbereda eleven för rollen som en medborgare och yrkesman i ett demokratiskt samhälle". Det är en utmärkt målsättning. Men då är frågan: Har denna målsättning förverkligats? Har den förverkligats i en sådan grad att de fördelar som därav skulle följa kan ursäkta en eventuell sänkning i kunskapsnivåerna?

För atl besvara den viktiga frågan får vi påminna oss de allvarliga synpunkter på "skolk, oro och vantrivsel" som skolöverstyrelsens egen arbetsgrapp har framfört. Den mUjö som man där har velat beskriva kan inte, såvitt jag förstår, vara den bästa för atl utbilda någon till rollen som medborgare. Vi kan också dra oss till minnes den undersökning som Lärarförbundet gjorde 1971 av lärarnas arbetssituation - en undersökning som verkhgen gav nedslående resultat, såsom står alt finna i Lärartidningen nr 19—20 för år 1971. Och vi kan påminna oss att lärarna i Kalmar nyligen har slagit larm om vad de enligt tidningarna kallar de totalt olidliga arbetsförhållandena vid skolorna i kommunen.

Om det är på det här viset, herr talman, undrar man verkligen om skolan har lyckats så väl att fullfölja sina andra syften atl utbildningsministern i resonemangen om den nya skolan ständigt kan anföra detta till någon sorts försvar för vad som händer.

Låt oss också begrunda ett annat mål som har utsagts för skolan, nämligen atl vara jämlikhetsskapande. Att så många fler har fått chansen lill en utbildning är bra av rättviseskäl. Men inriktningen av utbildningspolitiken i andra avseenden har försvårat för dem som kommer från en ur studiesynpunkt mindre inspirerande miljö. Genom atl urvattna kraven i skolan och genom alt mmska skolans roll som kunskapsförmedlare har man uppenbarligen tänkt sig atl göra del lättare för dem som haft ett svårare utgångsläge all hävda sig. Men konsekvenserna, herr talman, har antagligen blivit de omvända. När skolan minskat sin roll som kunskapsförmedlare har hemmen och familjerna blivit mera betydelsefulla. 1 min interpellation citerade jag ur Sven Delblancs senaste bok, ett argument som utbildningsministern icke har tagit upp i sill interpellationssvar. Därför skall jag upprepa delta citat, för det stämmer precis med vad jag har gått omkring och tyckt och vad jag har gjort gällande här tidigare. Så

här skriver Sven Delblanc:

"Skolans utbUdningskapacitet har sjunkit medan del bildade och privilegierade hemmets utbildningskapacitet är densamma som förut.

------ Del är min erfarenhet som praktiskt verkande pedagog, atl del

nya gymnasiet snarast haft effekter motsatta de som avsells. De privilegierade har blivit än mer privUegierade."

Under rubriken "Kunskap är makt! Glöm inte det mina vänner" i Gaudeamus, Stockholmsstudenternas tidning, för den 1 december 1972 skrev Jan Myrdal en artikel som upprepar den kritiken. Skoldirektören i Göteborg, Bertil Wijk, har gjort en undersökning inom sitt distrikt som bekräftar sådana här förmodanden.

Det är min uppfattning, herr talman, att utbildningsministern tar alltför lätt på sitt uppdrag och på läget för närvarande. Det går inte att slå sig ner och säga att "det i stort sett fungerar bra", som utbildningsminislern gör. Del går inte atl hela liden vagt hänvisa till den sillande s. k. SlA-utredntngen. Det går inle därför att det inte rimmar med verkligheten. Om man lägger upp det på det här viset så blir verkligheten ens största fiende. Det är också det som skolöverslyrelsen uppenbarligen har upptäckt - atl så här går det inle därför all verkligheten är en annan. Det går inle alt bara säga att de som kritiserar är borgerliga svartmålare som längtansfuUt ser tillbaka på någon sorts privilegieskola eller vill införa någon sorts elitskola, som herr Carlsson talar om.

Del går inle all ha den inställningen, herr talman, därför att den skapar stora svårigheter, om inte för utbildningsministern så för dagens ungdom. Den ungdomen är bra, del ser man, men därför skall den också ha chansen att få bästa möjliga framlid genom en bättre utbildning. Det är viktigt även för vårt nationella oberoende att vi genom förstklassigt utbildningsväsende och högtstående forskning kan hävda oss. Den moderna världen är förvisso invecklad, och skall vi hantera oss själva med skicklighet i denna invecklade framtid så kommer vi alt behöva ett utbildningsväsende som förmedlar gedigna kunskaper och leder långt i fråga om insikter via en framgångsrik forskning.

Nåväl — på det här viset kan vi ju kritisera, och vi skall kritisera, för del är vår uppgift. Men vår uppgift är också atl framlägga synpunkter på hur man skulle kunna åstadkomma förbättringar, och jag skall avsluta milt inlägg med att göra det. Jag ber emellertid att få påpeka för utbildningsministern atl vad jag här har all säga på några punkter har inte någonling alt göra med den gamla skolan eller något sådant som herr Ingvar Carlsson tycker är murkel. Del går alltså inte alt bara komma tillbaka och avfärda detta med atl jag svartmålar och längtar tillbaka till någonting.

Det behövs först och främst mindre klasser än vi har för närvarande. Del kan vara en dyr reform isolerat sett, men vissa experiment antyder all så behöver del inle vara. Dessutom tror jag att även om det i sig självt skulle kosta pengar är det en riktig ambition, därför all del är en vällovlig satsning all göra för ungdomen.

Man skall vidare inle bygga sådana här maslodonlskolor som Er utbildningspolitik har inneburit.

Man måste också föra en politik som klart markerar all skolan är en

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

arbetsplats.

Den leorelisering som har drivits långt i utbildningen i grundskolan har antagligen varit till skada - att döma t. ex. av Gävlelärarnas synpunkter, som har framkommit i debatten nyligen.

De kompetenskrav som ställs vid högre utbildning får inte vara sådana att de lurar dem som ger sig in på utbildningen all tro all det är på något sätt enkelt att bh civilingenjör, om man har låt mig säga en tvåa i matematik.

Betygssystemet måste vara rättvisande. Den exercis fram och tillbaka som Ni bedrivit i belygsfrågan de senaste åren är rent bedrövlig.

Det måste vara läroplaner som bättre överensstämmer med del möjliga. Jag läste i Skolvärlden nr 10 år 197 1 etl inlägg från en lärare som skrev så här:

"Läroplanen för gymnasium och fackskola är inte av denna världen:

'Undervisningen i svenska har till uppgift- att utveckla förmågan

att observera och reflektera över allmänt språkliga och stilistiska företeelser och därigenom ge förutsättningar alt med omdöme och ansvar

ta ställning till frågor rörande språkvård och språkriktighet , alt

öka förmågan all förstå danska och norska i tal och skrift , atl ge

förtrogenhet med den nordiska, främst den svenska, litteraturen och dess
historia saml viss beläsenhet i utomnordisk litteratur och kännedom om
världslitteraturens viktigaste epoker och några av dess mest betydande
verk------ , att väcka och odla sinnet för ordels konst '."

Det är inte något fel i detta annat än alt det är helt orealistiskt, och det försvårar skolans verksamhet. Atl det är helt orealistiskt visas av lilteraturutredningen, som jag började med att citera.

Och denna lärare avslutar sitt inlägg med att säga:

"Della skall alltså språklärarna syssla med när eleverna inle kan slava
enkla svenska ord! Gud bevare avnämarna ".

Ytterligare en punkt i ett sådant här förbättriiigsprogram är all man måste ha en lärarulbUdning som inte urvattnar skolan för framtiden. Därför uppfattar jag det som aUvarligt att Ni. så snabbt förkastat de synpunkter som har framförts av de här språklärargrupperna - dessa synpunkter har Ni ju mer eller mindre refuserat.

Det behövs också en bättre planering i samband med ändringar i utbildningssystemet, så all t. ex. läroböcker hinner fram i tid. Över huvud laget tror jag att det inte är nödvändigt med så mycket ändringar som Ni hela tiden håller på med — åtminstone inle ändringar fram och tillbaka.

Och, herr talman, det fordras också en utbildningsminister som är intresserad av att lyssna lill lärarna, en utbildningsminister som är intresserad av att försöka förbättra kvaliteten på utbildningen.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr talman! Bland de många problem i svensk skola som Ulldragit sig stor uppmärksamhet under de senaste åren har frågan om språkstudierna intagit en särställning. Det finns flera skäl till detta. Behovet av språkkunskaper är odiskutabelt, samtidigt som brister upptäcks lättare än i t. ex. orienteringsämnena. Dåliga språkkunskaper, t. ex. svårighet att

läsa engelsk kurshtteratur, leder naturUgl nog lill besvärligheter i fortsatta studier. I en aUtmer inlernalionaliserad värld kräver kontakter och kommunikation goda språkkunskaper, och förväntningarna på den nya skolan har också varit stora i vad avser de ungas språkutbildning.

Om man går igenom de dokument som belyser reformeringen av gymnasiet i mitten av 1960-lalet finner man klara belägg för den vikt som lagts vid en god språkutbildning. "Vårt land är i starkt behov av kontakter över språkgränserna. Betydelsen av de moderna språken framgår med stor tydlighet i de olika avnämarundersökningarna", framhöll 1960 års gymnasieutredning, tUl vilken inom parentes sagl förre utbildningsministern och nuvarande statsministern hörde.

I proposition till 1964 års riksdag framhöll dåvarande ecklesiastikministern Ragnar Edenman atl varje gymnasieulbildad borde ha goda kunskaper i engelska, jämförelsevis goda kunskaper i tyska eller i franska samt därtill tre års studier i ett tredje språk. En del avsteg från den målsättningen måste dock göras pä vissa linjer.

Det särskilda ulskoll som behandlade gymnasiepropositionen instämde i "vad som från ohka håU anförts om vikten av all genomgång av gymnasiet ger gedigna kunskaper i de mest användbara språken", men tillfogade att det inom forskning, utvecklingsarbete och näringshv finns "ell växande behov av personer med kunskaper även i andra moderna språk än engelska, tyska och franska".

Samtidigt som statsmakterna samfällt påtalade vikten av goda språkfärdigheter i främmande språk skedde en nyorientering i metodiskt avseende både i grundskolan och i gymnasiet. Direktmeloden skulle vara det nya revolutionerande greppet. Lektionerna skulle genomföras helt på del främmande språket. Grammatiken försvann mer eller mindre helt. Tvåspråkiga ordlistor fördömdes som föråldrade. Denna nyordning ledde i slutet av 1960-lalet till en stor språkslrid. Den bestod lill en början i en intern språkpedagogisk debatt, som främst gällde skolöverstyrelsens rekommendationer och fortbildningsverksamhel. Denna interna metod-debatt vidgades emellertid och blev en skolpolitisk fråga av större räckvidd. Resultatet tycks sent omsider ha blivit all sunt förnuft och måtta avgick med segern, eller uttryckt i andra termer: den extrema direktmetoden har fått vika för den s. k. insiklsmeloden, grammatiken har tagits Ull heders på nytt och de tvåspråkiga ordlistorna har äter blivit accepterade.

Allt detta är gott och väl. Del visar att man skall vara på sin vakt gentemot diverse modeuppfattningar som anammas alltför snabbt och kritiklöst i förment progressiva kretsar och som nära nog terroriserar en lojal lärarkår - en ytterst lojal lärarkår, det skall utbildningsminislern ha i minnet. Del visar också atl det ibland kan löna sig alt bråka en smula.

Del problem som jag har tagit upp i min interpellation gäller en helt annan sak, nämligen det organisatoriska kaos som har blivit resultatet av det syslem som nu tillämpas på gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer med fritt val av C-språk saml ett successivt borlval av B-och C-språk. Vi har därigenom fått etl ytterst brokigt mönster av språkstudier. Della betingas delvis av det fria valet av B-språk i grundskolan men förstärks ytterligare genom det fria valet av C-språk. Ölägenheterna är uppenbara.

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 80-83

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Nr81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Eleverna får två- och ofta endast ettåriga studiekurser. Det blir utomordentligt svårt att lägga etl schema utan alltför mycket håltimmar. Del blir nödvändigt alt slå ihop rester av undervisningsgrupper och genomföra samläsning i heterogena grupper. Elever från olika linjer med både olika timtal och olika studieinriktning tvingas läsa tillsammans. Frånvaron blir ofta stor genom att elever från olika linjer har olika tider för skrivningar i andra ämnen samt koncentralionsdagar. En annan effekt blir onödigt många lärarbyten. Det kan i många fall inträffa all en elev under sina tre gymnasieår har olika lärare varje läsår i ett och samma språk, och det inträffar också alt en och samma elev har två lärare i ell språk under ett och samma läsår.

Della sammanförande av elever från skUda hnjer och med olika grader av språkfärdighet är högst olyckligt ur pedagogisk synvinkel. Låt mig la ett autentiskt exempel från en skola under innevarande läsår. En grupp i franska har 17 elever från olika linjer. Alla 17 läser 2 timmar gemensamt, 13 läser därtill ytterligare 1 timme, nio elever ännu 1 timme samt fyra elever dessutom en separat timme. Att detta leder tiU olyckliga schemalekniska kombinationer är lätt att förstå, och atl det skapar undervisningsproblem kan också var och en förstå. En erfaren skolledare - och därtill framstående språkman - har påtalat olägenheterna med de mycket heterogena grupperna. Han säger: "Den blyga och osäkra eleven skall lockas ur sin tystnad, den talföra och dominanta inle få alla repliker. Den språkligt obegåvade eleven skall inte behöva få sina hämningar förstärkta av den språkbegåvades ordflöde." TiU detta kommer de olika sludiemålen, t. ex. affärskorrespondens på den ekonomiska linjen.

Ännu etl vittnesmål från skolans vardag, även det av en erfaren skolledare. 1 en skrivelse lUl skolöverstyrelsen heter det: "Varje gång jag har att göra upp en plan för lärarnas tjänstgöring för näslföljande läsår tvingas jag pä grund av läroplanens bestämmelser och det som här kallas 'frihet till borlval' alt slå ihop avdelningar och t. o. m. någon gång att låta två lärare undervisa samma elever i språk. Jag upplever det varje gång som yrkesmässigt pinsamt all utöver del normala av läroplanen tvingas verkställa lärarbyten. Jag betraktar sådana lärarbyten som särskilt olyckliga i moderna språk, då jag tror att språkundervisningen är beroende av de rimliga språknyanser, som måste finnas hos den enskilde läraren, och av den ömsesidiga anpassningen mellan lärare och elever. Jag har också många gånger mött stor tvekan från elever vid 'bortvald'. Vi vet inte vilket språk som lämpligtvis bör läggas ned. Ofta synes deras val vara grundat på tUlfälligheter och nycker. Ibland väljer eleverna lärare och ibland väljer de av belygstaktiska skäl."

Det var de här problemen som låg bakom den interpellation som jag framställde på riksdagens första dag. UtbUdningsministern har av någon anledning vall atl koppla samman frågan om organiserandet av språkstudierna i gymnasieskolan med mera allmänna frågor om kvaliteten i skolan. Jag skall emellertid inle låta mig provoceras lill en allmän debatt om kvalitetsfrågor i fråga om språkstudier, även om del finns åtskilligt material som skulle kunna belysa de frågorna, bl. a. det betänkande som UKÄ:s inlernalionaliseringsulredning framlagt och som har berörts här

tidigare. Vilket samband frågan om språkprogrammen i gymnasieskolan har med den moderna matematikundervisningen i grundskolan är än svårare att förslå.

Frågan om vilken omfattning studiet av de olika B- och C-språken har i gymnasieskolan har blivit ofullständigt belyst i interpellationssvaret. Uppgifterna är därtill inle alls aktuella, de gäller läsåret 1970/71. Jag skaU därför själv komplettera med några siffror som jag lyckats få på annat håll.

Som det sägs i interpellationssvaret valde ca 14 700 elever franska som C-språk i årskurs 1 läsåret 1970/71. Efter ett år var det 8 700 kvar och efter ytterligare ell år 2 700. För tyskans del var siffrorna 6 000, 4 500 respektive I 300. Av de 5 400 elever som valde spanska fanns det efter ell år 3 300 kvar och efler två år 1 100. 1 300 elever började läsa ryska i årskurs 1. Av dessa fullföljde 800 studierna i årskurs 2 och 400 i årskurs 3. Om man summerar dessa tal finner man att ungefär 10 000 elever — drygt en tredjedel av alla — läste sitt nybörjarspråk endast ett år. Ca 17 400 läste i två år och endast 5 600 - eUer ca 20 procent - läste språket i fråga i tre år.

Jag har tidigare påtalat de ytterligt besvärande komplikationer detta successiva borlval leder Ull i vad gäUer det inre arbetet ur rent pedagogisk synvinkel. Del är ett problem som borde undersökas bättre och ges en pedagogiskt försvarlig lösning. Etl annal gäller den grundläggande frågan om i vUken utsträckning det är meningsfullt att anordna ettåriga studiekurser i nybörjarspråk. Den mycket viktiga frågan berördes inte alls i interpellationssvaret. Jag vill nu fråga utbildningsministern om han är beredd all åstadkomma en samlad översyn av språkstudierna i gymnasieskolan för alt råda bot på de missförhållanden som råder och för alt stärka språkstudiernas slällning. Av särskilt intresse är därvid just C-språkens ställning.

Som jag nyss sade skall jag inle la upp någon språkdebatt utifrån allmänna kvalitetsaspekter, men eftersom statsrådet Carlsson fogat in min interpellation i ett större skolpohliskt sammanhang och därvid lagt tonvikten på ett historiskt perspektiv skall jag inte helt avstå från en kommentar.

Om man vill karakterisera ett drygt halvsekels socialdemokratisk skolpolitik kan man inle undgå att frapperas av det skarpa brott som inträffade i och med Ragnar Edenmans avgång som ecklesiastikminister år 1967. 1 raden av socialdemokratiska utbildningsministrar t. o. m. honom finner man personer med stor förtrogenhet med svenskt skol- och bildningsväsen, med etl levande och äkta folkbildningspalos och med en djup respekt för skolan som bildningsinstilulion. Allt detta känner jag stor beundran för, och i allt väsentligt finner jag deras reformsträvanden riktiga och angelägna.

Låt mig nämna Värner Rydén - mannen bakom 1918 års skolkom-mission - och Oscar Olsson eller, som han vanligen kallades, Olsson med skägget, som var ecklesiastikminister i flera regeringar under 1920-talel. Till de stora skolpolitikerna hör vidare Arthur Engberg, som ju var ecklesiastikminister under större delen av 1930-talel och som bl. a. satte sin prägel på 1933 års läroverksstadga och därmed en hel generations

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

skolutbildning. Jag tänker vidare på Josef Weijne som ledde arbetet i 1946 års skolkommission och förberedde del viktiga skolbeslutet vid 1950 års riksdag, det beslut sorn blev början till slutet på det mer än sekelgamla parallellskolesyslemet. Till sist vill jag också nämna Ragnar Edenman, som bar huvudansvaret för 1962 års grundskolereform och gymnasiereformen 1964.

Jag vill gärna betyga atl jag hyser den största respekt för dessa skolpolitiker, för det bildningspatos, den sociala rättfärdighetslidelse, den grundlighet och det allvar som präglade deras insatser.

Det är inle möjligt att hysa samma respekt för de unga politiker som tagit över efter Ragnar Edenman. Bristande förtrogenhet med etl nytt arbetsfält är visserligen etl handikapp men det är en övergående sak — del kan ju också var-a fördel atl komma in i en verksamhet utan belastning i form av invanda och konventionella meningar och kunna se allt med nya, friska ögon. Men det jag saknat är levande och genuint intresse för skolan som bildningsanstalt, förmågan alt inse vikten av grundliga kunskaper och färdigheter. Det som enhgt min mening är det radikalt nya i svensk utbildningspolitik under Olof Palmes och Ingvar Carlssons ledning är den medvetna och programmatiska strävan atl utnyttja skolan och skolpolitiken som ett instrument för alt nå andra syften än de som är skolans egentliga, nämligen alt bibringa eleverna goda kunskaper och färdigheter.

Om Värner Rydén, Oscar Olsson, Arthur Engberg, Josef Weijne och Ragnar Edenman var skolpolitiker med tonvikt på ordets första del, så har Olof Palme och Ingvar Carlsson lagt tonvikten på den senare delen. Delta är, herr lalman, den stora skillnaden. Och det har sannerligen inte varit till den svenska skolans bästa.

Jag vill till sist upprepa min fråga: Är utbildningsminislern beredd att åstadkomma en samlad översyn av språkstudierna i gymnasieskolan för atl råda bot på de missförhållanden som råder och för all stärka språkstudiernas slällning?

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! I en ny informationsskrift från socialdemokraterna framhåUer Ingvar Carlsson atl höstens val är särskilt viktigt, bl. a. därför att det i dagens skoldebatt finns en konservatism som gör att man inte riktigt vel vUken skolpoUtik vi skuUe få med en borgerlig regering. Konservativa experiment med skolan vore en orätt mot ungdomen, säger utbildningsministern. Samma misstänkliggörande av moderat skolpolitik förekommer i -viss mån i det interpellationssvar som utbildningsministern lämnat och för vilket jag lackar, eftersom det är utförligt om än inte särskilt innehållsrikt. 1 alla händelser torde det kunna utgöra ett underlag för en debatt som kanske kan skingra utbUdningsministerns okunnighet om vilken utbUdningspolilik en borgerlig regering skulle föra.

Varje gång vi från moderat sida vill föra en debatt om ulbUdningens kvalitet misstänkliggörs vi och släUs i motsatsförhållande tiU den nya skolans målsättning. Herr Burenstam Linder och herr Wikström har bägge klargjort att vi känner oss medansvariga för skolan och skolans utveckling. Del innebär emellertid inle att vi känner oss medskyldiga lUl de oriktigheter som vi i dag kan bh varse.

Jag har vall att fråga herr Carlsson om matematikutbUdningen. Orsaken därtill är inle bara de alarmerande rapporter som når oss från gymnasieinspektörer eller tekniska högskolor, ulan orsaken är atl vi i en kvalitetsdebatt också måste få tillfälle all föra densamma på ett konkret plan. Del kanske i någon mån också underlättar för herr Carlsson alt förstå vart vi -viU komma.

1 senaste numret av Teknisk Tidskrift beskrivs på ledarsidan konsekvenserna av en kvalitativ sänkning av malematikkunskaper jämfört med andra kunskaper. Jag citerar: "Man kan kunna språk, hlleralurhistoria eller nationalekonomi ohka bra. Man kan successivt sänka kraven på kunskaper för att få betyg i dessa ämnen. Det händer inget drastiskt -kunskaperna blir 'bara' htet sämre.

I den tekniska världen finns specifika krav — gränser som inte kan överskridas utan alt orsaka katastrofala följder.

Man kan bygga en bro ohka bra. Den kan vara dyrare eller biUigare. Den kan vara fulare eUer vackrare. Men det finns ett gränsvUlkor som inte får överskridas: den får inte rasa! "

Herr talman! Jag vågar påstå, inte att herr Carlssons utbildningspohtik kommer all få till konsekvenser att våra framtida broar rasar, men väl atl den bidrar lUl atl rasera vår internationella stäUning som etl tekniskt högtstående land. Detta görs bland annal genom apphcerande av ett diffust utbUdningstänkande på allt från läroplan och läromedel lUl målbeskrivningar och debattinlägg.

1 den gamla, av utbUdningsministern så förkättrade skolan, som man knappast vågar nämna, lärde sig eleverna att räkna. I dagens skola sysslar de med matematiska begrepp och symboler, tabeller och formelsamlingar. Någon förändring av läroplanen är inle aktuell, säger utbUdningsministern, och bakgrunden härtill skuUe bl. a. vara den undersökning som gjorts av 2 000 lärares och elevers inställning. Låt oss titta htet på den undersökningen!

Lågstadiets elever och lärare var i huvudsak positiva. Ja, är del atl undra på! Matematikundervisningen för sju- tiU nioåringar bygger på lekmaterial, såsom klossar, rutor, kulor och laborationsmaterial av ohka slag. Här är matematiken lek. Barnen är i lekåldern, och dessutom är de mycket receptiva och tiU skolarbetet positivt inställda. De är i den åldern, helt enkelt.

Men bortsett från de lekbetonade momenten med plast- eller träklossar och mängdringar tycks det nu visa sig allt svårare att motivera eleverna för ett effektivt inlärningsarbele i matematik. En lärare skrev om detsamma att della för inte så länge sedan härligt självmotiverande ämne, där knappast någon elev ifrågasatte nyttan och så gott som alla insåg nödvändigheten, nu möttes av skepticism. Den skeptiska håUningen mot mängdlärans roll och gentemot den gamla matematikundervisningen är väl den nya matematikens centrala punkt.

Denna skepsis finner vi nu runt om i världen. Samma lärare påpekar -de uppgifterna har också varit synhga i pressen i övrigt - all del norska stortinget i höstas efter utskoltsbehandUng förklarade alt den nya matematiken ännu inte tycks vara så genomarbetad atl den kan ligga till grund för den framtida matematikundervisningen i den norska

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolu tbildningen, m. m.

grandskolan. I Danmark beskärmar sig många över utveckhngen i Sverige på det här området och anser sig böra vara glada över att vara efter i utvecklingen. Detsamma har varit förhåUandet - det vet vi — i USA, där man nu håller på att vända tUlbaka.

För atl återgå tUl den undersökning som utbUdningsministern redovisar kan vi konstatera att den positiva insläUningen lill matematik minskar alltmer på mellanstadiet och på högstadiet. Varför del? Enhgt läroplanen fortsätter leken men elevernas osäkerhet bhr påtagUg allteftersom leksakerna bhr så svårhanterliga all kunskaperna inle längre räcker till för att hanlera dem.

Jag skaU ge utbUdningsministern två exempel på repUker som lärare har berättat för mig all de har fått. En elev i lågstadiet frågade sin lärare: "Fröken, måste man alltid backa när man lar bort?" Det är talhnjen som spökar. På högstadiet frågade en annan elev: "Fröken, är 'större än' plogen mot dörren eller plogen mot fönstret?" Detta är de verkningar som symbolinförandet har fått för elever som inte kan fatta symbolik eller som, rättare sagt, inte har den underbyggnad som behövs för att klara symbollecknen. Uppläggningen i läromedlen följer visserligen läroplanen men motverkar — vUkel också har anförls av de föregående talarna - förmågan alt uppnå färdighet i numerisk räkning.

En annan sak i den moderna matematiken i grandskolan är den ökade satsningen på individualiserad undervisning. Den fordrar att lärare har tUlgång lUl läromedel där praktiskt laget för varje tal ledtrådar ges. Eleven tränar upp en förmåga att bh en mekanisk maskin som plockar in formler och regler efter den ledtråd som ges och utan att behöva tänka. Pylhagoras' sats talade några gymnasister om häromkvällen. När jag påtalade att det inte var ell helt vanhgt uttal av namnet Pylhagoras ursäktade de sig med atl de aldrig hade hört det nämnas av någon lärare. Men hur man använde satsen ■visste de och när de skulle använda den fick de reda på genom oUka ledtrådar och upplysningar i sina läromedel.

Frågan är om inte matematiken håUer på att inlemmas i det socialdemokratiska allomfattande samhällsorienteringsämnel, vilket är ett effektivt sätt att stoppa det kreativa matematiska länkandel.

1 en diskussionspromemoria från skolöverslyrelsen den 16 januari 1973 heter det bl. a. om undervisnmgens mnehåU: "Stoffet måste upplevas som angeläget av eleverna och ge svar på deras egna frågor. En ökad uppmärksamhet-måste därför ägnas frågor kring elevernas behov och intressen. Det är också nödvändigt all stoffinlärningen följer elevernas begreppsutveckling. Inlämingspsykologiska studier rörande begreppshierarkier och kognitiva strukturer är angelägna . . . etc."

Ja, man bhr kanske litet fundersam. Införandet av denna matematik föregicks inte av några noggranna pedagogiska undersökningar. I min interpellation frågade jag bl. a. om utbUdningsministerns erfarenheter av den här matematiken. Individualiserad matematikundervisning, IMU, är SÖ:s slörsla projekt inom ramen för forsknings- och utvecklingsanslag. När den nya grundskolan kom skuUe SÖ visa hur läromedel skulle se ul i matematiken, vilka metoder man borde använda och hur undervisningen skulle organiseras. Utveckhngsarbetet är nu avslutat och redovisat i en sammanfattning. Så kom en ny läroplan, och en jämförande studie som

visar hur IMU-eleverna står sig i förhåUande tUl elever som använder andra läromedel i matematik har nyUgen enhgt utbildningsministerns svar framlagts. Men det märkvärdiga är atl utbUdningsministern om slutrapporten bara säger att den kommer att få betydelse för de årskurslösa högstadier som förekommer.

Hur många årskurslösa högstadier har vi i delta land? Det kan inte vara många! Och hela resultatet av denna stora satsning, som om jag minns rätt var kostnadsberäknad tUl 4 miljoner kronor och som kanske har kostat både 6 och 7 miljoner kronor innan den bhvit färdig, är att man skaU lägga den ål sidan och säga alt den kommer att kunna användas på en typ av högstadier som i myckel ringa utsträckning förekommer här i landet. Det är trols aUt 12 000-15 000 elever som varit föremål för denna försöksverksamhet. Jag skuUe gärna vilja ha ett förtydUgande från UtbUdningsministern av detta torra konstaterande att IMU skaU användas i ytterligt speciella skolformer. Är utbUdningsministern mot den bakgmnden ■viUig atl säga atl detta var en felsatsning från skolöverstyrelsens sida?

Herr talman! Kritiken mot kvaliteten i skolundervisningen är inle ny, och den får inte upphöra. Men det intressanta är naturhgtvis frågan: Hur har det kunnat bli så här? Vad är det i den socialdemokratiska UtbUdningspohliken som har medverkat tUl den standardsänkning som föregående talare, inte minst genom ohka citat, gav bevis för? Med den kvantitativa ökning av skolulbUdningen som skett är det väl självklart all läroplanerna måste se annorlunda ut än de gjorde i den gamla grundskolan. Det tycker jag är helt klart. Och det gör de också! Men inte på det sätt man skulle vänta sig. Man kunde t. ex. vänta sig en minskning av kursomfånget, så att alla skuUe kunna tUlgodogöra sig det som skolan vill lära ut. Men det är tvärtom.

Jag gör nu en jämförelse med den gamla skolan, och här kan inte ens utbildningsministern påslå att det ligger några nostalgiska minnen bakom del jag säger. I den gamla realskolans matematik höll eleverna i sista årskursen på att räkna med siffror, och man mförde algebraiska symboler. I sista årskursen på högstadiet i dag inbegriper läroplanen områden som tidigare låg på realgymnasiets högre ringar: andragradskur-vor och funktioner, vektorer och Irigonometri, solvering av trianglar med sinus och cosinus hör tUl de begrepp som eleverna i dag skaU lära sig på grundskolans högstadium. Helst skuUe de väl också kunna det, men det är ytterligt få som lyckas lära detta.

Har vi, herr Carlsson, råd att ge våra grundskolebarn ett matematiskt smörgåsbord alt sitta och pUla i om ■vi därmed förmenar dem möjligheten att tUlgodogöra sig en näringsriktig och allsidig gmndkosl som •vidgar deras möjlighet att i framtiden länka? Tycker utbUdningsministern atl det teoretiserande som nu sker i matematikundervisningen befrämjar elevernas matematiska färdigheter? Är det inte ojämlikhet i allra högsta grad? Är det att undra på att den undersökning, som det hänvisas lUl i interpellationssvaret, ■visar att den negativa inställningen tUl matematiken ökar starkt på högstadiet?

Även skolöverstyrelsen har reagerat, men på ett sätt som verkhgen inte är övertygande. Med hänsyn tUl de svagpresterande eleverna har man gett ul en handledning som anger en kärna av fakta som alla skaU kunna. Det

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

är givetvis alldeles utmärkt. Men del vore tacknämligt om skolöverstyrelsen också ■ville ge ut en handledning som angav vad den vanliga medelmåttan skall kunna - i dag är del den som känner sig desorienterad. TUl de svagpresterande kan vi väl heller inte räkna dem som några år senare söker in på tekniska högskolor — det är där bristerna bhr farliga. Här har talals om utlåtanden över malematikkunskaper hos de blivande civihngenjörerna. Jag skuUe ■vilja ge htet konkreta exempel, om inte annal så för alt få in i riksdagens protokoll vad som menas med otillräckliga matematikkunskaper för civiUngenjörer. 358 av dem som började på tekniska högskolan hösten 1972 klarade inle talet

i-d-f)

Och varannan teknolog 1972 klarade inte talet

0 (•-)

Herr lalman! Detta är uppgifter som i hög grad hör lill grundskolan. Jag viU gärna lägga till, även om jag där går in på gymnasieområdet, all 60 procent av teknologerna klarade en enkel andragradsekvation - 40 proceni gjorde det inte.

Betecknande är också alt MATEK-grappens ordförande universitetslektor Magnus Giertz, som efterträdde professor Hult sedan denne lämnat gruppen i opposition mot vad han upplevde som påtryckningar från UKÄ, i ett särytlrande påpekade all de förslag som gruppen framlagt för att komma till rätta med förhållandena inte är tiUräckliga. "Det är andra utbildningspoliliska åtgärder som krävs för att bättre än nu anpassa elevernas föratsätlningar tiU examenskraven", säger han.

Dessa ulbUdningspoUtiska åtgärder är en ny utbUdningspolilik — en UtbUdningspolilik som gör människoma tiU länkande varelser i stället för mekaniska robotar.

För atl sluta med htet nostalgi: Del vore en välgärning om utbildningsministern började med matematiken och grammatiken. Det var inte utan orsak som den urgamla lärdomsskolan ställde krav på eltdera av två alternativ: antingen skuUe man studera latin, eller skuUe man studera matematik. Man skuUe inte läsa latin för att lära sig tala latin. Man behövde inle heller läsa matematik därför att man alllid skulle syssla med matematik. Men bägge de områdena gav eleven förmåga tUl kreati-vitet och tänkande hksom tiU logik och analys.

Jag debatterade en gång med en kfml-are och han gav mig följande rephk: Vem har sagt att vi skaU vara logiska? Logiken är etl borgerhgt påfund!

Jag vill gärna som avslutning, herr talman, säga alt så långt tror jag inte att herr utbUdningsministern viU gå när han skaU bemöta mina krav på ökade möjligheter att göra våra ungdomar kapabla tiU logiskt tänkande.

Herr utbildningsminislern CARLSSON:

Herr talman! På den sista punkten skall jag omedelbart tillfredsställa fru Sundberg. Efter atl ha lyssnat på denna debatt med inlägg från ett antal borgerliga företrädare skall jag inte beskyUa dessa talare för logik. Denna riksdag har nämligen tagil den ena stora utbildningsreformen efter den andra och röstat igenom dem. Sedan kan ett antal ledamöter, som har deltagit i denna röstningsprocess, stå upp och framföra en kritik av det slag som några gjort här - det har i alla faU inte med logik all göra!

Som en mera allmän kommentar vill jag säga följande. Hur tokiga dessa beslut i så faU än har varit, som vi under stor enighet har fattat, så kan de inte ha varit så groteskt felaktiga alt man inle kan lära sig någonting. Det kan inte vara så att vi har totalt omintetgjort alla möjligheter till utbildning. Men det är ju det intr-ycket man får framför allt av herr Burenstam Linder och i någon män av fru Sundberg. De riktar därmed en direkt attack mot lärarna och antyder att dessa icke klarar sill arbete ute i skolorna. De svenska lärarna har ändå en stor frihet att lägga upp undervisningen, välja metoder osv. Det är därför som man inte kommer ifrån att herr Burenstam Linders inlägg blir en attack mot den svenska lärarkåren. Det är detta som Lärartidningen reagerat mot - jag skall återkomma till del sedan.

Fru Sundberg använde också klyschan att vi skall införa en utbildningspolitik som leder fram lill tänkande varelser i stället för mekaniska varelser. Jag har inte sett någon i-eservation från fru Sundberg som mera konkret skulle uppfylla det önskemålet. Det är en självklarhet att vi vill skapa kreativitet, all vi vill ha kritiskt tänkande ungdomar och atl vi vill ha dem sysselsatta. Jag har utvecklat del tidigare för fru Sundberg vid ett annat tillfälle. Som en generell kritik av vår svenska skola tror jag alt det är grovt felaktigt och oriktigt, också mot lärarna och deras uppläggning av undervisningen.

När del gäller matematiken vill jag hävda atl del är en utomordentligt försiktig linje som Sverige vall. Det är orimligt all i detta fall jämföra oss rned vad som hänt inom vissa stater i USA. Men självfallet måste jag som utbildningsminister säga att innan vi gör en slutlig utvärdering av detta måste vi avvakta att de första eleverna kommit igenom skolsystemet. Jag kan inte förorda en ryckighet, som innebär att man börjar med en viss pedagogisk metod och innan de första eleverna hunnit igenom det nya skolsystemet kastar om metoderna. Vi måste rimUgen ha etl underlag för sådana beslut. Jag säger med avsikt "vi", för del är ju inte riksdagen som fattar beslut av den här karaktären, utan det är våra experter -huvuddelen f. d. lärare - som har arbetat fram metoderna och föreslagit dem. Besluten har också faltals utanför denna kammare.

Jag måste faktiskt fråga fru Sundberg om en borgerlig regering skulle förorda atl pedagogiska beslut fördes över från experterna Ull politikerna. Om så inle är fallet, är det en ganska orimlig anklagelse mot regeringen och riksdagen, för kritiken drabbar självfallet också riksdagen.

Jag kan inte förorda atl vi genom beslut i riksdagen hindrar de människor som särskilt arbetar med frågor av delta slag all föra fram nya idéer för alt om möjligt finna bättre metoder. Därmed måste vi också acceptera all det någon gång kan ske felbedömning, atl dessa experter

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

kanske är för optimistiska i ell eller annat avseende, vare sig det gäller en direkt metod i grammatik eller en matematisk pedagogik. På den här punkten vill jag alltså som sagt ställa motfrågan till fru Sundberg om fru Sundberg verkligen menar att politikerna skall ta över beslutanderätten och därmed ansvaret.

I fråga om IMU vill jag säga att detta icke är någon felsalsning. Jag fick den direkta frågan. Det är en förebild i hela läroplansulvecklingen på detta ämnesområde. Jag nämnde ett område där metoden som sådan var särskilt väl lämpad. Vid de årskurslösa högstadierna finns nämligen behov av särskilda metoder för atl klara de speciella utbildningsproblemen. Även här måste jag ställa en molfråga till fru Sundberg: Menar fru Sundberg att IMU skall ha någol slags monopolställning? Skall del inte finnas möjligheter att ta fram även andra läromedel?

Fru Sundberg sade också atl vi erbjuder ett matematiskt smörgåsbord. Del är inte så pä matematikens område atl vi har gått över till högre grad av leorelisering - fortfarande under beslut från experternas sida. Det är i stället så att vi har fått mer av insikt på bekostnad av den tidigare drillen.

Jag vill också hänvisa till atl när beslutet om den nya matematiken togs — nu förflyttar jag mig tUl gymnasieskolan — hälsades detta från den poslgymnasiala utbildningens sida med stor tillfredsslällelse. I tekniska högskolans remissyttrande 1963 framhålles att målsättningen i ämnet synes föredömlig från högskolans synpunkt och i och för sig värd allt stöd.

Sedan kan man komma fram lill andra erfarenheter allteftersom arbetet löper vidare. Men vi måste rimligen ha praktiska erfarenheter som visar atl utbUdningen inom ett sådant ämne i så fall i någon mån skall justeras. Det kanske är så alt pendeln har slagit över väl mycket åt etl håll, men fortfarande är del här fråga om en expertbedömning som skall komma lill stånd.

Herr Richardson tog i sin replik upp frågan om språksituationen inom gymnasieskolan. 1 sin debattskrift om utvecklingsprogram för skolan har skolöverslyrelsen bl. a. tagit upp språkstudiernas organisation. Vi bör enligt min mening avvakta dels erfarenheter av det pågående Ludvikaförsöket, dels SSG-försöket, dels de synpunkter som den nämnda debattskriften kan ge upphov till. En omedelbar förändring — om det är del herr Richardson avser — är dessutom svår atl genomföra därför atl den leder lill en rad Umplaneförändringar i övrigt.

Med detta har jag inte på något sätt velat avvisa en diskussion om de frågor som herr Richardson tar upp. Det är mycket möjligt alt vi skall vidta förändringar i den riktningen, men jag anser mig i dag icke ha tillräckligt mycket material för atl la definitiv ståndpunkt. Däremot anser jag alt del är ell väsentligt och viktigt problem.

Herr Richardson log sedan upp en diskussion om tidigare utbildningsministrar. Nu måste jag tyvärr konstalera all herr Richardsons kunskaper, trots att han har gått i den gamla skolan, inte är av del allra bästa slaget ändå. Herr Oscar Olsson med skägget var förvisso riksdagsman men inte ecklesiaslikmmisler under 1920-talel. Del var däremot Olof Olsson, hedningen kallad, som satt som ecklesiastikminister i den socialdemokratiska regeringen. Rätt skaU vara rätt. Speciellt om man uttalar sig på sitt

eget område, utbildningens, och kritiserar ungdomen för dåliga kunskaper borde man kanske läsa på läxan bättre innan man går tih talarstolen här i kammaren.

Sedan ville herr Richardson göra skillnad mellan tidigare socialdemokratiska utbUdningsministrar och de tvä senaste. Nu är det ju ett gammalt borgerligt knep all säga att det finns ingen så bra socialdemokrat som den som har avgått, vare sig han heter Wigforss eller Tage Erlander eller Per Edvin Sköld eller något annal. Ju längre tUlbaka i liden de varit aktiva och ju äldre de är desto bättre är de sedan enligt den borgerliga bedömningen. Del får väl Olof Palme och jag tåla.

Jag skaU nu inte tala för min egen del, men när del sägs all Olof Palme inte har någon bakgrund som skulle ha gjort honom lämplig som utbildningsminister vUl jag erinra om alt han ändå var ordförande i SFS under dess storhetstid. Han var sludieledare i ett politiskt ungdomsförbund. Han var ledamot av ABF:s förbundsstyrelse - på tal om folkbildningen. Han var ledamot av gymnasieutredningen. Han ledde del sludiesociala utredningsarbetet. Del är alltså en bana som inle är helt olik — även om den i många avseenden kvanlilalivt överskrider — herr Richardsons egen partiledares meriter. Han brukar ju från folkpartiets sida framställas som en utomordentlig utbildningspolitiker. Har inle heller herr Helén tillräcklig bakgrund för all kunna tillträda t. ex. utbUdningsminislerposten, om det nu inte blir någon viktigare post aktuell för honom i en borgerlig regering?

Av någon anledning glömde herr Richardson Tage Erlander. Han har också varit ecklesiastikminister. Del har hänt först med Tage Erlander och sedan med Olof Palme atl de blev statsministrar, och del lyder ju på atl de inle har bedömts som så väldigt skrala sett från socialdemokratiska utgångspunkter.

All vi sedan inte duger enligt folkpartiets bedömning lar vi med en rätt god nypa salt. Jag tycker emellertid uppriktigt sagl inte att vi skall föra den formen av debatt i kammaren. Jag delar herr Wikströms uppfattning atl t. ex. del påhopp som Svenska Dagbladet gjorde på folkpartiledaren Helén var ganska oanständigt, och jag tycker att vi skall avhålla oss från sådana i utbildningsdebalten.

Jag skall härefter övergå till herr Burenstam Linder. Jag hade en debatt med fröken Ljungberg i kammaren för etl lag sedan, alltså med en partivän Ull herr Burenstam Linder. Jag tror att den deballen var nyttig på den del av utbUdningsområdet som vi då diskuterade. Där tror jag däremot inte alt ell inlägg av del slag som det herr Burenstam Linder nyss framförde medför något positivt för utbildningen från vare sig den ena eller den andra utgångspunkten. Herr Burenslam Linder har nu övergivit Stalsföretagsdebatten. Det har ju visat sig att alla de anklagelser han där kastade ur sig inle håUer inför en bedömning av utvecklingen. Statsföretag AB visar ett utomordentligt fint resultat. Nu flyttar herr Burenstam Linder i stäUet över sin svartmålning från Statsföretags verksamhet tUl utbildningsområdet.

I förbigående lyckades t. o. m. herr Burenstam Linder säga alt Sverige är ett ekonomiskt högtstående land men att det var synd att vi har ett så dåligt utbildningsväsende. Nu när vi för utbildningsdebalten får vi alltså

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolu tb iIdni ngen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

höra att vi är ekonomiskt högtstående. Del har inte låtit riktigt så när herr Burenstam Linder varit inne på sitt tidigare specialområde.

Jag konstaterar att det inte bara är jag som är orolig för moderaternas utbildningspolitik. Herr Helén konstaterade ju i silt Göteborgstal, som var anledningen till del personliga påhoppet i Svenska Dagbladet, att moderaterna företräder en utbildningspolitik som han på vissa punkter måste ta avstånd från. Jag skall göra några korta kommentarer lill herr Burenslam Linders inlägg innan jag går över till herr Wikströms anförande för att sedan återkomma med några principiella synpunkter på det som moderatrepresenlanlen tog upp.

Herr Burenslam Linder sade bl. a. att Älva Myrdal hade velat göra sig av med alla lärare innan skolsysleniel kunde bli tillfredsställande. Ja, vad Alva Myrdal sagt är atl vi kanske egentligen skulle ha börjat med lärarutbildningen när vi började reformarbetet. Eftersom vi inte gjort det, måste vi enligt fru Myrdals mening acceptera alt en stor grupp lärare fungera under en längre tid med en utbildning som var avsedd för en annan skola. Det är bakgrunden till fru Myrdals uttalande. Varför skall man då framföra hennes ord i del sken som herr Burenstam Linder ger?

Herr Burenstam Linder säger också all skolöverstyrelsen nu plötsligt är oroad och har slagit om i sin uppfattning. Självfallet har skolöverstyrelsen inte ändrat någon uppfattning. Skolöverslyrelsen påbörjade det arbete, som den nu redovisat, samtidigt med att den nya läroplanen för gymnasiet kom till stånd och samtidigt med att Lgr 69 började fungera ute i skolorna. Det ligger i skolöverstyrelsens verksmässiga ansvar att på detta sätt löpande följa läroplansarbelet. Därför finns del inle på denna punkt någon skiljaktig mening mellan verket och departementet. Jag tror att generaldirektör Orring undanber sig tolkningar av det slag som herr Burenslam Linder gjorde. Dels pågår det alltså en rullande läroplansöversyn, dels har vi startat SlÄ-ulredningen och SSK-utredningen. Då anser självfallet verket och departementet och jag förmodar flerlalel ledamöter av kammaren — i varje fall gjorde herr Elmstedt det för några veckor sedan - alt vi bör avvakta dessa utredningars arbete och förslag innan vi tar ställning till mera generella åtgärder.

Herr Burenslam Linder tog också upp Uppsalalalet och åberopade atl jag skulle ha givit en oriktig beskrivning av matematikundersökningen. Det var en enda sak som jag ville belysa med resultatet frän gymnasiet i detta sammanhang, nämligen påståendet att en bredare satsning på gymnasieskolan, som innebär alt vi tar in fler elever, icke har lett till försämrat resultat från den lilla gruppen mest begåvade. Sverige och Japan kom nämligen på första plats i vad avser de bästa 5 procenten. Det var det som jag ville säga med atl citera lEA-undersökningen på den punkten, och det bekräftas uppenbarligen med all önskvärd tydlighet av lEÄ-undersökningen när del gäller de naturorienterade ämnena.

Herr Burenslam Linder skulle sedan ge intryck av alt han hade ett program, med vilket man skulle lösa de problem som finns på skolområdet. Mindre klasser, sade han. Jag har tidigare i olika sammanhang talat om dels att Sverige har det lägsta elevantalet per klass, dels och framför allt att vi har den slörsla lärartätheten överhuvud taget jämfört med andra länder. Vi har alltså tagil på oss utomordentligt stora

kostnader för att få en stor lärartäthet. Del kostar väldigt myckel pengar. Nu säger herr Burenstam Linder, representant för det parli som hårdast har motsatt sig utbyggnaden av den offentliga sektorn, all här borde vi gå ännu längre, här borde vi ha satsat ännu mera. Nog brister det i trovärdigheten när man ena minuten kräver lägre skaller och i nästa minut yrkar på högre utgifter. Men varför har ni inte då föreslagit åtgärder i den riktningen i riksdagen? Molionsrätlen är inle avskaffad, herr Burenstam Linder. Att här framföra delta som ell krav går bra så länge man inte behöver vidtaga någon praktisk åtgärd.

Om mastodonlskolorna är bara atl säga all läroplanen Lgr 69, där vi log bort differentieringen, gör del möjligt atl bygga mindre skolor. Elevernas val ställer inte krav på så stort underlag längre. Men även om moderaterna inte har motsatt sig Lgr 69, har de heller inte precis tillhört pådrivarna. Det är andra partier som har fått vara del.

Del skall vara mindre leorelisering, säger herr Burenslam Linder. Ja, det är möjligt att det bör vara något mindre leorelisering av grundskolans högstadium, men är herr Burenslam Linder då beredd att ställa sig upp och ta kritiken frän universitetshåll just i fråga om de mindre teoretiska kunskaper som blir föhden av del? Maii får inte ta den ena godbiten ur ett paket och sedan tro att man kan stanna därmed, ulan man får vara beredd alt ta konsekvensen, om man plockar fram en sådan fördel i ell system. Den har en baksida som herr Burenstam Linder inte kan komma ifrån.

Vidare ville herr Burenstam Linder ha ett nytt betygssystem. Det är möjligt alt vi skall ha del, och herr Burenstam Linders parti har en representant i betygsutredningen som har möjlighet att lägga fram ett konkret förslag på den punkten. Om vederbörande är aktiv där, kan han eller hon medverka till att påskynda arbetet. Samma sak är det på de andra punkterna. Moderata samlingspartiet är representerat i SIÄ-ulred-ningen. Del går bra atl där föra fram synpunkterna. Jag tror all ingen i ansvarig ställning är beredd all säga alt vi skall gå fram innan vi har fåll detta utredningsarbete klart.

Några synpunkter också till herr Wikström! Herr Wikström påpekade atl det inte bara var privilegierade som hade hjälpt lill med skolreformen och nämnde etl antal namn: Löwbeer, Edenman, Sandgren. Del är naturligtvis riktigt att de personer som gjorde det centrala arbetet i mycket stor utsträckning är personer som har en lång utbildning bakom sig, men vad jag avsåg var den breda uppslutningen, människorna i frikyrkorörelsen — som herr Wikström känner till -, i fackföreningsrörelsen, i nykterhetsrörelsen. I alla de grupperna finns personer med i allmänhet sex- eller sjuårig folkskola bakom sig. Vi kan väl säga alt dessa personer är undantag som bekräftar regeln, så kan vi kanske vara överens.

Däremot log herr Wikström liksom herr Burenslam Linder upp Lärartidningens ledare och ville underkänna den. Det var, menar jag, en principiellt betänklig argumentering från både herr Wikström och herr Burenstam Linder. Denna ledare i Lärarförbundels tidning var ändå en ovanligt kraftig reaktion mot vad man uppfattade som en onyanserad kritik och svartmålning av skolan. Man säger också - och jag tycker att del är ganska logiskt av Lärarförbundet - atl detta drabbar lärarna i sista hand.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolu tbildningen, m. in.

Då sägs del här - och jag vet inte vad del finns för underlag för detta - att en blivande ledamot av denna kammare skulle skrivit den ledaren, och därför skulle man uppenbarligen inte fästa så stort avseende vid den. Är de båda ledamöterna av denna kammare säkra på att de därvidlag kan stå för sin uppfattning, är ni absolut säkra på alt del är rikligt? Det är min första fråga.

Min andra fråga: Om man är folkpartist eUer moderat och företräder en lärarorganisation — och det finns förvisso sådana personer - är man då opolitisk, medan man däremot om man råkar vara socialdemokrat plötsligt är politiker? Skall vi inle förutsätta atl om denna ledare tas in i Lärartidningen så återspeglar den förbundets uppfattning? Jag skulle bli mycket förvånad om inle förbundet reagerar mot den insinuation som herrar Wikström och Burenstam Linder har riktat mot Sveriges lärarförbund och dess tidning.

När det gäller de otUlräckliga förkunskaperna i språk har jag redan i kompetenspropositionen uttalat atl har man t. ex. bara två betyg i engelska så bör man starkt avrådas från studier i detta ämne. På den punkten tror jag aUtså att herr Wikström och jag har samma uppfattning. Det är mycket dåliga förutsättnirigar för en elev med sä pass låga betyg i gymnasieskolan när det gäller matematik och moderna språk att med framgång klara sig på universitelsstadiet.

Däremot har naturligtvis det faktum all vi har satsat på ett bredare gymnasium lett lill atl vi har fått minska specialiseringen inom vissa områden. 1 det gamla latingymnasiet hade vi en specialisering på språksidan, medan utbildningen i samhällskunskap, matematik, fysik, kemi och biologi var utomordentligt torftig, för att inte säga helt utesluten för de flesta eleverna.

Jag noterar också för herr Wikströms del all han vill salsa större resurser på de svagpresterande, och jag tycker att del är utomordentligt bra; vi är helt överens på den punkten.

Herr Wikström frågade om universiteten skall starta på samma nivå som nu och som tidigare. Det har jag också slagit fast i kompetenspropo-silonen, så svaret på den frågan blir ja.

Därefter, fru lalman, skulle jag vilja något mera allmänt kommentera de inlägg som gjorts i dag mot bakgrund av den allmänna debatt som förs. Del har sagts både här i dag och tidigare i debatten att den svenska skolungdomens kunskaper försämrats katastrofalt jämfört med förhållandena i andra länder. Del har sagts atl vår industri på grund av delta inte kommer all kunna klara konkurrensen på väridsmarknaden. Situationen skulle helt enkelt vara enormt usel.

Jag hade hoppals att vi i dag skulle ha tillgång till hela lEA-undersök-ningarna. Nu dröjer det, som herr Burenslam Linder påpekar, ytterligare ett par veckor. Men så myckel slår ju redan klart av del som har kommit fram, att svenska elever klarar sig mycket bra i jämförelse med eleverna i andra länder. Svenska Dagbladet skrev häromdagen - herr Burenstam Linder kanske föredrar all jag åberopar en tidning med den färgen: "Internationell undersökning: Svenska elever lika bra som västtyska och japanska".

Resultaten av denna utomordentligt vittomfattande undersökning,

som vi har satsat pengar på och som har gjorts med alla de resurser -vi kan ställa till förfogande, stämmer ju inle alls med den bUd som här ges av herr Burenstam Linder. Om vi hade haft så erbarmligt dåliga resultat som herr Burenslam Linder i hela sitt inlägg -ville ge intryck av skulle vi redan på basis av dessa preUminära resultat ha kunnat konstatera atl Sverige vore ett bottenland. Nu framgår det emellertid att de svenska skolungdomarnas prestationer — och därmed lärarnas insatser — är goda och på flertalet områden t. o. m. utomordentligt goda.

Detta — och jag vUl säga det omedelbart för all det som herr Burenstam Linder tidigare sagl inle skall upprepas — innebär självfaUet inle alt vi saknar problem. Vi har ju en miljon elever i grandskolan, vi har 250 000 elever i gymnasieskolan, vi har 140 000 studerande i postgymnasial UtbUdning och -vi har en stor grapp -vuxenstuderande. På dessa punkter skuUe jag vara beredd att rada upp massvis av problem som jag anser det angeläget alt -vi ger oss i kast med. För att vi skall kunna föra den diskussionen måste ■vi emellerlid ha en rimlig utgångspunkt. Och det tror jag att vi har med herr Wikström och definitivt med centerpartiet, men jag finner det nästan omöjligt all föra en diskussion med herr Burenstam Linder enligt den debattuppläggning han hade.

Vi har ju understrukit viklen av all finna lösningar genom att lägga ned 25 mUjoner kronor på forsknings- och utbUdningsarbete inom SÖ-området och 10 mUjoner kronor på universitetsområdet. Ändå påstår herr Burenstam Linder att vi inte är intresserade av att la reda på hur del står till eller all vi försöker döha det. Inte skuUe jag ha gått till Sveriges riksdag och begärt 35 mUjoner för forsknings- och utvecklingsarbete på skolans område, om jag hade velat döha situationen i ohka avseenden!

Jag förslår heller inle varför man skall nedvärdera och svartmåla vad våra elever och lärare åstadkommer. Det kan ju inle vara stimulerande för vare sig lärarna eller eleverna att ständigt få höra atl man inte lär sig någonting i dagens skola. Del var faktiskt vad herr Burenstam Linder sade här — hela inlägget präglades av della. I dag borde väl den naturliga reaktionen i stäUel vara atl vi gläds över de rätt fina resultat som trots allt tycks komma fram i lEA-undersökningen. Då återkommer ju Lärartidningens fråga med förnyad styrka: Vart syftar man egentligen med sin kritik? Vad är avsikten med herr Burenstam Linders inlägg här i dag?

Herr Burenslam Linder åberopade etl antal undersökningar som jag nu omöjligen — vi har ju redan tagil myckel av kammarens lid i anspråk - kan diskutera. Herr Burenslam Linder kastade bara ur sig en rad uppgifter, och jag ■vill lUl kammarens protokoU anteckna all jag skulle ha väldigt många synpunkter all anföra med anledning av delta. Jag skall emellertid bara ta upp en av redovisningarna, som jag anser viktig att diskutera. Del är den allra senaste, och den är — som herr Burenstam Linder sade — myckel kritisk, nämligen MATEK-rapporten om den grundläggande utbildningen i matematik vid teknisk fakultet.

Rapporten genomsyras ju av uppfattningen atl orsaken lUl de dåhga studieresultaten är elevernas dåhga förkunskaper — alltså de kunskaper som eleverna har när de lämnar gymnasieskolan. Otvivelaktigt har den nuvarande utformningen av matematikundervisningen i gymnasieskolan medfört vissa problem. Den breddning av stoffet som skett har tyvärr

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i sko lu t b ildn ingen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

skett på bekostnad av den rena räknefärdigheten. Problemet är emellertid observerat från både SÖ:s och UKÄ:s sida. I den samarbetsgrupp som tUlsaltes mellan SÖ och UKÄ hösten 1971 för att behandla frågor rörande matematikundervisningen i gymnasieskola, universitet och högskolor har de här frågorna ingående diskuterats. En ■viss förbättring av stoffet i gymnasiematemaliken på N- och T-hnjerna har redan skett för att ge ökat utrymme åt färdighetsträning genom de nya melodiska anvisningar tUl läroplanen som har utfärdats från och med hösten 1972. I denna samarbetsgrupp har MATEK varit representerad av sin före detta ordförande professor Jan Hult, vUkel kan vara mtressant att notera eftersom hans namn har nämnts här i dag. En successiv förändring av läroplanerna i matematik kan således förväntas, kanske något i den riktning som MATEK föreslår. Men det bör observeras atl matematikundervisningen i gymnasieskolan ändå inle enbart är tUl för atl ge gmnden för matematikstudier ■vid tekniska högskolor och för matematikundervisningen vid universiteten. En något större förståelse för skolöverstyrelsens problem vore därför önskvärd.

Gemensamt för matematiken vid de tekniska högskolorna och matematikundervisningen vid fUosofisk fakultet är atl man där i mycket stor utsträckning får ta emot recentiorer med anpassningssvårigheter tUl en ny social mUjö och tUl nya studiemetoder osv. Matematikundervisningen i filosofisk fakultet har tagit konsekvenserna härav och har från och med läsåret 1972/73 anpassat sin undervisning genom den försöksverksamhet som bedrivs vid samthga lärosäten utom i Stockholm och Göteborg. Man har givit denna försöksverksamhet ohka utformning vid olika lärosäten för atl därmed få bredare möjligheter atl bedöma vUka metoder som är positiva. HittUls inkomna rapporter lyder enhgt vad jag erfarit på mycket goda resultat. Verksamheten har mottagils mycket positivt både av elever och lärare, och lärarnas insatser och intresse har varit glädjande stora. Även här tyder resultaten på myckel kraftiga förbättringar. Om vi ser på grandkursen A 1 i Uppsala har man ökat från 38 höstterminen 1971 lUl 59 höstterminen 1972. I Lund är motsvarande siffror samma tid från 57 tUl 67. De siffror jag sedan nämner har noterats från 1970-1972; Umeå från 48 tUl 85, Linköping från 76 tiU 70 - där ligger man alltså redan på hög nivå — och Örebro från 31 liU 65. Från Karlstad har jag inget jämförelsetal, men man ligger där nu på 71. Växjö har ökat från 61 liU 84.

Underhandsrapporter visar också att antalet avhopp bland de studerande har minskat markant.

Det intressanta är således att matematikundervisningen ■vid filosofisk fakultet för närvarande ger helt lUlfredssläUande resultat — med elever som genomgått en undervisning i matematik vid gymnasiet som här har beskrivits såsom mycket dålig!

Jag har velat nämna dessa exempel som motvikt mot allt det som herr Burenstam Linder anförde, därför att mina exempel visar att man i etl läge kan upptäcka problem i undervisningen, och där man då gör en utvärdering med hjälp av en arbetsgrupp och sätter in motåtgärder, vUka sedan ger positiva resultat. I detta fall kan vi alltså på ett -viktigt område vid ell flertal universitets- och urUversiletsfUialsläder se utomordentligt

positiva förbättringar. Kunde inte herr Burenstam Linder ha blandat upp sitt inlägg med htet sådana redovisningar? Eftersom han gav en så ensidig bild måste jag efterlysa motivet lUl kritiken.

Beträffande MATEK;s konkreta förslag är det htet svårt för mig atl omedelbart ta stäUning tUl dem, eftersom utredningen kom mig till hända så sent som i lördags, men för alt ändå visa alt jag är beredd atl föra en diskussion om dessa frågor skaU jag göra några spontana reflexioner.

MATEK :s förslag om betyg 3 som lägsta intagningspoäng i matematik stämmer mycket väl med den allmänna syn som jag gav uttryck åt i propositionen om gymnasieskolans kompetens. Jag uttryckte det så att elever med lägre betyg än 3 i språk och matematik bör starkt avrådas från studier i dessa ämnen. Och jag föreställer mig alt detta är en sak som vi kan överväga.

Etl annal förslag är återinförandet av viktade betyg. Gymnasieutredningen gjorde en stor undersökning om detta. Det visade sig att viktade och oviktade betyg gav nästan exakt samma urval av elever när man prövade på ohka elevårgångar, och man fann att argumenten för oviktade betyg vägde över. Eleverna kan naturligtvis ha inrättat sig efter detta nya system, och det är möjligt att en undersökning i dag skuUe ge ett annat resultat. Jag har ingenting emot att man i det pågående arbetet med kompelensbeslämmelserna särskUl prövar denna fråga. Jag tycker del kan vara värt alt göra del, och jag kan för övrigt nämna all den redan har varit föremål för debatt i UtbUdningsdeparlementet.

Ett annal förslag från gruppen är atl man skaU vidta förändringar av prestationskraven för vissa elever. Därvidlag var synpunkterna, vad jag kunde se, så allmänna att det är svårt för mig alt konkret ta stäUning, men den punkten kan naturligtvis diskuteras. SkuUe vi ha behov av en ny typ av ingenjörer skall vi naturhgtvis ta upp den frågan.

Del stora problemet, såsom jag upplever det, på del här området är — återigen för atl föra in en reell diskussion om ulredningsproblem och inle bara kasta ur sig värdeomdömen som herr Burenslam Linder gjorde — det minskade intresset för naturvetenskaphg-lekniska studier. Del är ett allvarligt problem. Vi har haft en sådan svacka vid etl tidigare tUlfälle, då ■vi satte in motåtgärder. Vi fick en uppgång, men nu har vi återigen en svacka, och jag anser atl del är viktigt atl man diskuterar orsakerna härtill. Det är uppenbarhgen etl problem både på gymnasieskolan och universitets- och högskoleområdet. Jag finner del utomordentligt angeläget alt vi kan få lill stånd ett ökat intresse för studier på delta område.

En sak som vi direkt kan konstatera är den mycket sneda könsfördelningen. Vi har definitivt bland flickorna en stor begåvningsreserv, och del vore angelägel alt få flickorna atl söka lill dessa hnjer. Med hänsyn tUl den här svackan har också grupper av studerande kommit in på UtbUdningen som tidigare inle skuUe ha haft en chans. Det finns säkerhgen ett antal som egentligen aldrig borde ha varit på denna utbildning, eftersom de har den diskuterade tvåan i betyget, som vi har konstaterat är ell för lågt betyg för framgångsrika studier.

Med hänsyn till den kritik -vi upplevt i dag och som vi har hört ibland ute i landet skulle man ha väntat sig att oppositionen i denna riksdag, där vi ändå beslutar om utbUdningspohliken, skuUe ha krävt en helt annan

4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 80-83

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

utbUdningspohlik. När man läser riksdagsmaterialel från denna vår skulle man då vänta sig rader av reservationer med förslag tUl en radikalt annorlunda utbUdningspohtik. Här kommer jag, fru talman, fram tUl det som jag finner nästan groteskt efter att ha lyssnat lUl gjorda inlägg. VUka yrkanden har framställts under denna vårriksdag när -vi behandlat regeringens förslag? Jo, följande tre:

För det första har beträffande pedagogiskt utvecklingsarbete i en millenreservalion krävts ytterligare 2 miljoner kronor.

För det andra krävs beträffande del obligatoriska skolväsendet i en mittenreservation 240 000 ytterligare tiU invandrarbarnen.

För det tredje krävs när det gäller gymnasieanslaget i reservation av centern och vänsterpartiet kommunisterna 3 mUjoner kronor ytterligare för stödundervisning till invandrare.

Totalt krävs alltså ytterligare 5,2 mUjoner kronor när det gäUer ett anslag på 5,4 mUjarder. En ökning med 1 promille är aUtså vad som skulle lösa alla de problem som herr Burenslam Linder påstår finns i vårt UtbUdningsväsende, Det finns inte på en enda punkt en gemensam borgerlig reservation. Även om de SlFO-undersökningar åtminstone moderata samhngspartiet och centern nu glädjer sig åt skulle vara riktiga och vi skulle få en borgerhg majoritet i denna kammare skulle alltså denna borgerliga majoritet inte kunna genomföra de förslag som ni fört fram, därför att det inle finns en enad borgerlighet bakom dem.

Vad svarar ni ute i landet när ni får frågor på detta område? Jag såg att ett par av de moderata ledamöterna var ute och reste i landet och klagade högljutt på ulbUdningsområdel, Men har ni aldrig tänkt på atl någon människa kanske trots allt läser riksdagsprotokoll och upptäcker att ni inte gjort dessa särskUda yrkanden? Det skuUe vara utomordentligt intressant att höra vad herr Burenstam Linder skuUe svara, om han fick en sådan fråga på något av sina möten.

Herr Burenstam Linder sade att jag verkade arg i interpellationssvaret — hur han nu kan utläsa det ur de stencUerade sidor som vi tyvärr tvingas använda. Nej, jag är inte arg. Men uppriktigt sagt tycker jag det är en ynkedom när politiker först sitter i riksdagen och röstar igenom och stöder utbUdningsreformer och sedan, när -vi av naturliga skäl får inkörningsproblem med en ny läroplan på gymnasieskolan och en ny läroplan på grundskolan, åker land och rike rant och beklagar sig. Jag tycker uppriktigt sagt att vi borde ha en sådan stabUitet i den svenska demokratin och den svenska riksdagen, alt vi kunde stå för beslut vi gemensamt har fattat. Jag anser att det är en styrka för utbUdningspoli-tiken - på den punkten kan jag instämma i vad hert WUcström sade - att ■vi under stor enighet kunnat fatta beslut om dessa genomgripande reformer. Därför vill jag inte i onödan dra upp en strid om utbildningspolitiken. Men jag kan å andra sidan inle annal än beklaga etl parti som först röstar för reformerna och sedan icke står för detta när det bhr diskussion.

Under mina fyra år som utbUdningsminister har centerpartiet när det gäller denna muntliga argumentering - jag understryker alt jag nu inte avser de ohka formella voteringarna — i praktiskt taget alla avseenden ställt sig på regeringens sida. Någon enstaka folkpartist har någon gång

orerat, men i nästan samtliga viktiga principfrågor har vi kommit fram lUl en gemensam uppfattning. Jag har ingen anledning att kritisera t, ex, herr Wikströms uppläggning av deballen i dag; jag uppfattar del så alt han vUl ta upp det som brister och inte går ifrån ansvaret för de beslut som riksdagen fallat. Men med moderaterna är det annorlunda. Det är, som jag sade, sällan de skUjer sig från de övriga när del kommer till votering, men jag har fått intrycket att vissa moderater — inte alla; det vill jag starkt betona — skulle önska sig en skola med en helt annan ulbildningspoUtisk målsättning. Men problemet är att -vi aldrig får riktigt klart besked — om det nu beror på atl man är spUtlrad inom grappen eller på att man inte riktigt vågar säga rent ut vad man tycker. Nu har emellertid herr Wallmark, moderaternas tidigare främste förespråkare i riksdagen tillsammans med herr Nordstrandh, talat. Denne moderat kräver i klartext en elitskola. En sådan är nödvändig, säger han, av hänsyn tiU näringslivet. Jag uppfattar hans argumentering som uttryck för en ulomordenthgl skrämmande syn på skola och samhäUe. Därför är det ■viktigt att klarhet skapas på denna punkt. Herr Wikström har redan i sitt inlägg starkt betonat att en elitskola är honom helt främmande. Herr Burenslam Linder däremot gick helt förbi den punkten i mitt interpeUationssvar, trots alt han rimUgen måste ha förstått att del var hans parti som var utpekat. Därför finner jag del befogal att upprepa frågan: Står moderata samhngspartiet bakom delta krav på elitskolor? Jag begär inget annat svar än ett enkell ja eUer nej. Eftersom ■vi har moderata samhngspartiets ■vice ordförande Staffan Burenstam Linder med i deballen i dag, borde det vara möjhgt alt få ett besked å partiledningens vägnar.

Visst skall ■vi diskutera kvaliteten på den svenska skolan! Det intressanta med de inlemalioneUa undersökningar som vi här har fört fram är ju att den gamla konservativa tesen, atl en skola för alla förstör för de mest begåvade, inle håUer, Sverige får bra genomsnittssiffror trots den stora andel elever som går till gymnasieskolan, samtidigt som vi hgger i topp, om vi tar ut de fem, tio bästa procenten. Jämför vi med t, ex. Västtyskland, är det alldeles påtagligt att detta land, med en härd urvalsskola, kommer någol bättre än Sverige på ungefär en tiondel av eleverna som går ■vidare lill gymnasieskolan, medan vi har nära hälften av alla elever i gymnasieskolan, men tar vi då de 9, 10 bästa procenten, som motsvarar ell sådant urval, kommer Sverige långt över Västtyskland, Det måste väl vara rimhgt att la detta som en utgångspunkt när vi diskuterar problemet. Vi kan aldrig föra en vettig diskussion, vare sig i denna kammare eller någon annanstans, om vi inte bestämmer oss för om vi A) är beredda att stäUa upp bakom de grandläggande principerna för skolan — del är där -vi inte har fått ell klart besked från moderaterna -och B) om vi accepterar en någorlunda nyanserad bedömning av vad vi klarar och inle klarar. Denna nyansering saknades totalt i herr Burenstam Linders inlägg.

Del mest beklämmande med herr Wallmarks inlägg är emellertid att han diskuterar kvahtet från en enda utgångspunkt, nämhgen näringslivets intressen och behov. Kvaliteten på skolan har dock en del andra och inte mindre vikliga aspekter. Dem bortser uppenbarUgen också herr Buren-

Nr81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Miindagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

slam Linder från; det fanns inte en antydan om sådana krav i hans inlägg i dag, detta trols atl herr Burenslam Linder i andra sammanhang oroar sig för utslagningsmekanismerna i samhäUet och de hårda prestalionskrav som gör att människorna inte har tid för umgängesliv eller kultur. Men för atl upprätthålla sitt speciella och begränsade kvahtetskrav på skolan är moderaterna fullt beredda alt offra de elever som inte lUl fullo kan motsvara kravet på idealprestationer.

När det gäller skolan accepterar man utan att bhnka krav på atl individer skall slås ut och stämplas som misslyckade, skall t-vingas ut på arbetsmarknaden med begränsade valmöjligheter och därmed också begränsade utvecklingsmöjligheter och med en upplevelse av utbildningsväsendet vUken knappast är ägnad atl ge dem en insikt om det roliga och stimulerande i att söka sig kunskaper. Man talar varmt om demokratin, men tänker man aldrig på hur farligt det är för demokratin att bygga upp isolerade eliter, att ge välutrustade människor intrycket alt omtanken om deras prestationer är viktigare än hänsynen tUl de svagare, atl de förras framgångar självfallet får köpas tUl priset av att andra knuffas undan?

Därför vill vi från socialdemokratins sida bestämt varna för alt skolan blir etl utpräglat konkurrens- och ehtsamhälle. Vi har tyvärr aUlför myckel kvar av delta fortfarande, men strävan måste gå i den motsatta riktningen, inte vara alt öka ehttänkandet inom skolan. Det är visserligen möjhgt all vi den vägen skulle få fram en Ulen grupp, vars prestationer i proven skuUe göra Svenska Dagbladets läsare glada, men när -vi formar utbildningspoUliken måste ■vi också tänka på det samhäUe där vi alla skall leva och bo. Då kan ■vi inte bortse från att det finns människor som har svårigheter, som behöver hjälp och stöd, som behöver kontakt och mte isolering.

Visst är samverkan och solidaritet även på skolans område någonling svårt - utvecklingen går inle alllid framåt så fort som vi skulle önska. Ibland dyker nya problem upp, som sammanhänger med samhällsutvecklingen i stort. Del är alltså en lång och mödosam väg vi har all gå, men den vägen måste vi gå, om det postindustriella samhället skaU bli etl människovärdigt samhälle. Därför är det enhgt min uppfattning viktigt atl vi som utgångspunkt för denna diskussion från partierna får klara deklarationer om vilken principiell inställning man har tUl skolan i ett demokratiskt samhälle.

Om vi väl har kommit dithän, och fått klarhet i om det finns kvar en grundläggande enighet eller inte, kan vi som det andra steget analysera var ■vi lyckats bra och var vi lyckats mindre bra. Jag skaU vara den förste, när vi konstaterar brister, atl la initiativ för att gå ut och rätta tUl de bristerna. Jag hoppas på den punkten bh trodd på mitt ord och på min goda vUja att medverka lUl detta.

Sedan kan vi föra debatten om den långsiktiga utvecklingen och förändringen av vårt utbUdningsväsende. Något av inläggen i dag tyckte jag visade ansatser härtUl. Men tyvärr har jag tvingats atl göra ett utomordentligt långt inlägg efter det att framför allt herr Burenstam Linder gått in i den utbildningspohtiska debatten. Nu hoppas jag att han startar nästa inlägg på punkten om den principiella insläUningen, annars blir den fortsatta debatten helt ointressant - då vet vi inte ■vUka motiven är bakom herr Burenstam Linders inlägg.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru SUNDBERG (m):

Fru talman! Utbildningsministern begärde att debatten skulle föras sä alt man kan bh trodd. Låt mig börja med all uttrycka en skeptisk inställning tUl trovärdigheten i utbUdningsministerns yttrande. Del förefaller mig nämligen orimligt att herr Carisson kan slå här och redogöra för en tolkning av moderat utbildningspolitik som inte finns vare sig nedskriven eller antecknad och som inte finns återgiven i något av riksdagens papper men samtidigt visa en total okunnighet om vad moderata samlingspartiet genom sina representanter har fört fram tUl Sveriges riksdag i form av motioner och reservationer.

UtbUdningsministern ställde flera direkta frågor lUl oss. Ett av de hårdaste angreppen riktades rnol vår oförmåga att ta ställning i konkreta frågor, mot att vi inte i riksdagsarbetel har fört fram de åsikter som vi för fram i debatter. Jag skaU bara nämna två saker.

Utbildningsministern vet lika väl som jag alt vårens arbete i riksdagen huvudsakligen är koncentrerat lill yrkanden i samband med behandlingen av anslagsfram.ställningar i huvudtiteln. Ingen kan väl fordra att moderata samhngspartiet skall visa sådan ansvarslöshet att vi av statsbudgeten för utbUdningsfrågor skulle begära 400 mihoner kronor respektive 1 miljard kronor till den och den frågan utan att den först har blivit utredd enligt del system som är brukligt även med nuvarande regering.

Jag syftar här bl. a. på vårt ställningstagande när det gäller mindre klasser. Jag vill redan nu säga atl jag håller på atl undersöka de siffror som skiUle visa atl det blir en merkostnad av 100 miljoner kronor för all minska klasserna med en elev. Utbildningsministern har här blandat samman två faktorer: att sänka delningstalen med ett, respektive att sänka medeltalet av antalet barn per klass med ett. 1 del senare fallet ligger medeltalet på 24—26 elever — del varierar på olika stadier. Vi har från vår sida inriktat oss på alt lill en början sänka delningslalel.

De kostnadsberäkningar som jag har gjort och som jag senare kommer att redovisa visar kostnader som ligger flera gånger under de siffror som utbUdningsministern nämnt i sin skrämseltaktik, då han talat om att mindre klasser kommer all kosta 100 mihoner kronor mer. Kan utbUdningsministern redovisa bakgrunden till de beräkningarna, tror jag alt det skulle underlätta mitt pågående arbete. Vi skall alltså göra en klar distinktion mellan atl sänka delningstalet och att sänka medeltalet i samtliga klasser i Sverige med en elev.

Som exempel på vårt agerande när det gäller kvalitetskravet vill jag hänvisa lill tvä konkreta frågor, nu aktuella i riksdagen. Den ena är vuxenutbUdningen, som kommer alt behandlas på onsdag i riksdagen. Moderata samlingspartiet har där krävt - låt vara att det kan ses som en bagatell - särskUd kompetens av de lärare som skall meddela denna undervisning mot bakgrund av att vi vill ha ett kvahtetskrav på undervisningen i svenska språket.

Ell annal aktuellt område gäUer läromedlen — den frågan behandlas nu i utbildningsutskottet. Jag vill bara hänvisa lUl att vi i motion begärt —

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

utbildningsmmislem är fortfarande okunnig om detta — att vid utprovningen av läromedlen skall särskUd hänsyn tas liU deras förmåga att meddela kunskap. På område efter område har moderata samlingspartiet hävdat kvalitetskravet. Jag tycker att del är näst intUl otUlsländigt all ulbUdningsministem slår här och förnekar kännedom om våra insatser i riksdagen på det utbildningspoliliska området.

Utbildningsminislern ställde i övrigt vissa konkreta frågor lill mig, och jag skaU gärna besvara dem. Bl. a. frågade herr Carlsson orn en borgerlig regering skulle ge sig in på en ryckig utbUdningspolilik. Han syftade därvid på atl eventuella förändringar skulle kunna medföra ryckighel. Men var finns här logiken? I fortsättningen av silt anförande talade utbildningsminislern om alt läroplanen för gymnasiet infördes 1970. Redan 1972 kom man med nya metodiska anvisningar inte minst på grand av all universiteten har klagat på gymnasieundervisningen. Blir det någon större ryckighet om man efter tre år planerar att införa nya melodiska anvisningar för matematikundervisningen också i grundskolan? Varför är det ena ett exempel på en orimlig ryckighel men inte det andra?

Jag viU i delta sammanhang ge utbildningsministern en eloge — eller är det kanske herr Moberg som skall ha komplimangen — för vad som hänt när del gäller matematikundervisningen på fUosofisk fakultet respektive vad som kommer all hända vid de tekniska högskolorna. Men där har det så all säga varit nödvändigt all göra dessa insatser omedelbart, eftersom del blir allvarligare konsekvenser av bristerna ju högre upp man kommer i UtbUdningen. Det behöver emellertid, som jag ser del, inle innebära att man inte skulle kunna gå ända ner till grundskolan och undersöka om trots allt grundfelet ligger där. Men då säger utbildningsministern att delta innebär en avisering om ryckighet i en borgerlig utbildningspolitik. Jag påstår alt så definitivt inle är fallet.

Sedan frågade utbildningsministern om vi vill göra de pedagogiska besluten till politiska beslut. Det har inle varit tal om det! Vad det rör sig om är all departementet och skolöverstyrelsen såsom verkställande organ trols allt följer de politiska riktlinjer som måste finnas inom UtbUdningspohliken. Det är de politiska riktlinjerna som riksdagen har beslutat om, och däi-vidlag har det rått en myckel stor enighet om den kvantitativa utbyggnaden av skolan. Men det hindrar inte att statsrådet är ansvarig för delahutformningen och genomförandet av de politiska riktlinjerna i form av pedagogiska beslut.

Jag vågar säga atl del är en markant skillnad mellan utbildningsministerns svar här i dag och de svar vi fick i våra kvalitetsdebatler för ett par år sedan, någol som också herr Burenstam Linder indirekt betonade i sitt anförande. Då använde utbildningsministern huvudsakligen skolans kvantitativa utbyggnad som ett argument för alt vi inte kunde ställa lika höga kvalitetskrav. Redan där bröt sig våra åsikter. Vi ansåg atl man även med den kvantitativa utveckling som förekommit och som vi tillstyrkt borde försöka upprätthålla kravet på kvalitet. I mitt tidigare anförande i dag gick jag så att säga ned på det praktiska planet och påvisade att den kvalitativa sänkningen på intet sätt berott på någon inskränkning utan på en misshushållning med de resurser som man trols allt har inom våra

skolor i dag.

Då kommer jag tUl vad utbildningsministern allra först angrep oss fyra för. Våra anföranden skulle vara ell indirekt angrepp på lärarna.

Skall detta bh utbUdningsministerns nya argument i de här debatterna är det verkligen skrämmande. Då lar han bara lill någonting som han tror skall kunna vara ett effektivt vapen.

Jag vill återigen be utbildningsministern gä tiUbaka tUl vad som sagts i riksdagen. Gå också tUlbaka liU varenda debatt som är refererad i pressen, herr utbildningsminister, och jag tror jag kan säga alt del visar sig atl från vårt håll har vi i varje fråga velat stödja och komplimentera lärarna för del arbete och de stora insatser de gör inom dagens skola.

Del är ju något förvånande att herr Carlsson inte märker alt lärarna attackerar utbildningsministern. Det kan vi i alla fall läsa oss tUl. Tyvärr har jag inte siffrorna här, men vi har ju sett hur stor ökningen har varit av andelen lärare som haft personliga svårigheter i sin arbetssituation. Den ökningen har varit alldeles markant.

Jag skall inte la upp frågan om Svenska Dagbladels angrepp på herr Helén. Den deballen har vi fört i riksdagen, och herr Carlsson vel lika väl som vi vad som sades vid del tillfället. Från moderata samUngspartiet har inga motsättningar på något sätt förts fram.

Jag tror att de övriga frågorna kommer atl besvaras av herr Staffan Burenstam Linder, men jag skulle vilja sluta med atl säga alt jag nästan glömde atl ge utbildningsministern min andra komplimang. Del gällde IMU-projektel som vi diskuterade i riksdagen för några år sedan. Skolöverstyrelsen begärde atl detta skulle användas i alla Sveriges skolor. Nej, sade utbildningsministern, och det gjorde han alldeles kolossalt rätt

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i sko lut b ildn ingen, m. m.

Herr RICHARDSON (fp):

Fru talman! Alt gå hem och läsa på historia bättre är ju en uppmaning som blivit klassisk. Riktigheten av den besannas ständigt och jämt.

När det gäller de tidigare socialdemokratiska utbildningsministrarna frågade statsrådet Carlsson varför jag inte nämnde Tage Erlander. Självfallet därför atl han bara satt drygt ett år som ecklesiastikminister.

Det var ju en intressant reflexion från herr Carlssons sida alt UtbUdningsminislerposten skulle vara en så bra stalsminislerskola, vad som nu kan ha legat bakom denna antydan.

Vad i övrigt gäller jämförelser meUan tidigare utbildningsministrar och de två senaste, var det inle i första hand frågan om erfarenhetsbakgrunden jag tog fasta på. Jag sade tvärtom att det kunde vara av värde atl gå m i en verksamhet med nya, friska ögon ulan alltför mycket av den konventionella uppfattningen. Förändringen har snarare gällt inriktningen. Det är inle möjligt att i en kort replik ge belägg för min uppfattning, men jag har funnit en markant skiUnad i själva målsättningen, i politiseringen av skolan i lusten all utnyttja skolpolitiken som ell instrument för att nå andra syften än dem som är skolans egentliga. Jag kan ge etl exempel pä denna politisering som jag tycker är mindre tUllalande. I broschyren Vad lär de sig i skolan, Ingvar Carlsson? heter det i första meningen: "När socialdemokratin fick regeringsansvaret

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolulbUdningen, m. m.

fungerade skolan som etl medel för överklassen alt föra vidare sina privilegier lUl sina barn." Det är ju en grotesk verklighetsförfalskning, ingenting annal.

Utbildningsminislern frågade vad oppositionen vill och menade att det inle tycks vara så mycket i realiteten. Han hade bara funnit tre reservationer i de betänkanden som nu har behandlats i riksdagens utbildningsutskott. Han nämnde bl. a. atl han tyckte del var futtigt med bara en höjning av anslagen liU forskning och utbildning för skolöverslyrelsen på 2 mihoner kronor. Men det är en viktig fråga, och just denna reservation belyser ju inriktningen i vårt arbete. Vi har accepterat de stora skolreformema men är angelägna om att uppföljningen skall ske på etl rikligt sätt för atl man skall kunna korrigera när man upptäcker brister. Och brister finns — del har vi kommit överens om. Denna anslagshöjning på 2 miljoner är inte särskUt stor men ändock riktig. I själva verket har anslaget urholkats genom all del används till mängder av rulinuppgifler inom skolöverstyrelsen.

Vad slutligen gäller den fråga i min interpeUation som här har kommit i bakgrunden trots all den är väsentlig, nämligen språkprogrammet i gymnasieskolan, fick jag ell något fylligare svar i utbildningsministerns replik, där han nämnde att skolöverstyrelsen nu arbetar med detta problem. Det är bra; jag hade självfaUet inte förväntat mig någol definitivt ställningslagande från utbildningsministerns sida i dagens interpellationsdebatt.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! Låt mig börja med atl kommentera utbUdningsministerns synpunkter på citatet ur Lärartidningen. Där måste herr Carlsson uppenbarligen ha missförstått mig. Jag sade faktiskt enligt manuskriptet atl del ligger en del i de kommentarer om vantrivseln som Lärartidningen har gjort. Min synpunkt var närmast ett taktiskt tips, om herr Carlsson tUl äventyrs skulle behöva något sådant. Jag tror att del finns andra kommentarer av hknande innebörd — inte bara det inlägg som herr Carlsson nu flera gånger har upprepat. Del var alltså ett litet fint försök lUl hjälp, generös som jag är!

Jag delar utbildningsministerns uppfattning att del är önskvärt att det råder samstämmighet mellan å ena sidan handlandet i riksdagen och i UtbUdningsutskottet och å andra sidan de synpunkter som man för till torgs ute i landet. Delta gäller förvisso inte bara utbildningsfrågorna. Del har inte undgått mig att det även i herr Carlssons eget parti finns medlemmar som talar något annorlunda ute på fältet än i riksdagen! Vi kan väl var och en försöka verka för att i våra skilda partier åstadkomma en sanering på den punkten.

Jag vill också vitsorda alt det i de flesta och kanske de avgörande ulbUdningsfrågorna har rått enighet meUan socialdemokraterna och folkpartiet. Dock har det funnits principiella markeringar som man inle kan begränsa tiU varje enskilt arbetsår; det är inte varje år vi tar ställning lUl principfrågor. Jag vill erinra om alt vi tUlsammans med centern förordade ett ökat mått av praktiska inslag i läroplan för grundskolan. Vi har reserverat oss för atl man så långt som möjligt skall försöka undvika

att lägga ned mindre skolenheter. Jag tänker på en sådan principfråga som behandlingen av kompetenspropositionen i fjol, där vi förordade en treårig normalstudieväg tiU fortsatta universitets- och högskolestudier. Jag tänker vidare på den starkare satsning på pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete som herr Richardson redan talat om. Det är klart alt det finns skillnader och inle alldeles oväsentliga sådana, men jag kan vitsorda den samstämmighet i stora och väsentliga frågor som har funnits mellan socialdemokrati och liberalism inom ulbUdningsseklorn.

På de konkreta frågor jag ställde till utbildningsminislern fick jag lUl svar atl herr Carlsson delar den uppfattning som utbildningsutskottet gav uttryck för i fjol, nämligen alt ulgångsnivån för studier vid universitet och högskolor bör vara oförändrad. Föhdfrågan måste då bli: Vad kan man göra för att också i verkligheten komma därhän? Vad än dagens debatt har vittnat om, har det varit alldeles entydigt all vi alla, även utbildningsministern, är oroade av atl den nya skolan inte förmått ge etl tillfredsställande utbildningsresultat över hela sektorn. Där kan man väl konstalera att under de senaste åren är del universiteten och högskolorna som har fält bära den tunga bördan av att gymnasieskolan i många fall inle har förmått uppfylla målet i studieplanerna. Det har inneburit framför allt att kursfordringarna har fått skäras ned och stödundervisning av olika slag måst anordnas. Det arbete som man från universitetens sida har lagt ned i detta avseende är värt ell varmt erkännande. Men det får tUl följd att universitet och högskolor får la på sig undervisningsuppgifter som egentligen ligger på gymnasieskolan. Detta kan i längden inte vara rimligt.

Hela utbildningsnivån förskjuts successivt uppåt på ett sätt som måste få viltgående ekonomiska och kvalitetsmässiga konsekvenser. Det är därför nödvändigt atl kräva atl också gymnasieskolan måste anpassa sig efter elevernas otUlräckliga förkunskaper. Språkprogrammet i gymnasieskolan t. ex. måste ses över och enligt min mening leda tiU att de treåriga linjerna blir minst tvåspråkiga och att treåriga studiekurser om möjligt garanteras. Den pågående översynen av kursplanerna i matematik måste säkert också leda tiU förändringar på gymnasienivån.

Vid riksdagsbehandlingen i fjol av kompetensproposilionen deklarerade vi ifrån folkpartiets sida atl universitets- och högskolestudierna måste bygga på oförändrad ulgångsnivå. De förkunskaper som krävs för de olika utbUdningsvägarna vid universitet och högskolor skall uttryckas i .särskilda förkunskapskrav som i förening med den nya allmänna behörighetsregeln i allt väsentligt motsvarar vad som uttrycks i nu gällande behörighetsvillkor.

Mot den här bakgrunden är det oroande att man nu på sina håll tycks vara inne på atl två års gymnasiestudier skulle vara tillräckligt för behörighet till högre studier. Med tanke på de brister i förkunskaperna som vi har konstaterat bl. a. i debatten i dag skulle en sådan förändring få vittgående konsekvenser. Den skulle slå sönder hela den bas för fortsatta studier som de treåriga gymnasielinjerna utgör i dag. Atl man då inle längre kan tala orn oförändrad ingångsnivä är uppenbart. Det vore därför bra om utbildningsministern ville ge oss etl klart besked om vi för framtiden har atl vänta oss att tvååriga gymnasiestudier skaU utgöra den

Nr81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. tn.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

normala förberedelsen för högre utbildning.

Till sist, i mitt första inlägg sade jag atl poängen med skolreformerna är inle bara alt fler elever skulle få en längre utbildning utan framför allt alt fler elever skulle få en bättre utbildning. Det är en Uberal skolpolitik.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Fru talman! Det ville förefalla - eller hur? — som om utbildningsministern här hade haft en femte motdeballör, som t. ex. gjorde gäUande atl alla kunskaper har försvunnit i den nya skolan. Jag vet inte riktigt vad herr Carisson fick del ifrån. Jag blev förvånad när han plötsligt påstod atl del var jag som hade sagt det. Har jag sagt det? Nej, del har jag faktiskt inte gjort, ulan milt inlägg — som utbildningsministern fann så fruktansvärt och som enligt honom innehöll en sådan svartmålning, som visade en sådan brist på rimlig debalteknik och allt vad det helte - var som jag underströk några gånger ell återgivande av ett antal slutsatser som mer eller mindre offentliga instanser kommit fram till. Jag har faktiskt inte försökt mig på att göra något ensidigt urval därför atl jag tror inte del lönar sig i politiken att till vähare förmedla någon falsk bild. Jag tror inte det är en metod som är hållbar. Man måste faktiskt ha en oerhört stark strävan efter alt grunda sina ståndpunkter på fakta så långt det nu är möjligt. Del har jag strävat efter. Jag vet inte någon undersökning som jag på något sätt har undertryckt i min uppställning här.

Herr Carlsson ville söka stöd för sina synpunkter på min debalteknik däri att när det gäUde Statsföretag - som vi plötsligt kom in på — hade del visat sig att jag hade sakligt sett fel. Ja, jag tror alt herr Carlsson fullständigt har missuppfattat delta. Om Statsföretag AB i dag går bättre, tror jag alt det beror på atl man har slutat med de olika experiment som det fanns grundad anledning att i olika sammanhang kritisera i riksdagen.

Vi skall vidare ta fasta på statsrådets synpunkt pä ledaren i Lärartidningen. Jag har absolut inte sagt - vilket herr Carisson tyckte var bekvämt atl tro — atl eftersom ledaren kanske var skriven av en socialdemokrat skulle man inte kunna lita på den. Det skulle vara mig mycket fjärran all säga någol sådant. Men vad jag sade var faktiskt att det är möjligt alt chefredaktören, som står på samma riksdagslista som herr Carlsson, får tillfäUe atl nästa år här i riksdagen förklara för Ingvar Carlsson atl denna ledare, ehuru det förvisso kan ligga en del av värde i det som framförs i den, precis som herr Wikström sade, icke är representativ för vad tidningen i övrigt skriver. Del skulle väl i så fall vara en bra information för herr Carlsson alt få från vederbörligt häll. Jag läser denna tidskrift regelbundet och kan icke finna atl vad man i den ledaren sade var representativt. Jag har därmed dock icke sagl atl del skulle vara felaktigt, bara att del inle var representativt.

Om man vidare i den snutt som herr Carlsson tycker om all citera tog avstånd från onyanserad kritik, kan det inte avse den typ av kritik som herr Wikström och jag anförde. När allt kommer omkring var den kritik jag anförde — jag återkommer tUl det på nytt — referat från mer eUer mindre offentligt malerial. Del var alltså inte så atl jag stod och redogjorde för min högst subjektiva uppfattning om hur det var i det ena

eUer det andra avseendet. I själva verket, herr utbildningsminister, har jag en personhg erfarenhet från det högre utbildningsväsendet, nämligen genom att jag undervisar en del på Handelshögskolan, där jag måste säga att studenterna är mycket bra. Del som jag själv kan se rimmar alltså inle med de rapporter vi fått, men det kan möjligen bero på all vi är gynnade vad beträffar de studenter som söker sig dit — vad vet jag?

Men jag upprepar att jag inle här i kammaren framfört-någon subjektiv eller onyanserad kritik utan har anfört referat och citat ur offentligt malerial. Därför är inle heller de synpunkter som jag framfört kritik av någon lärare. Det kan icke vara kritUc av lärare att citera vad lärare säger. Däremot finner jag fortfarande Alva Myrdals uttalande även i den lappning som herr Carlsson gav del vara en kritik av lärare. Ell uttalande om att det på något sätt skulle vara bättre orn man hade kunnat börja reformarbetet med lärarna, dvs. hade haft någon annan uppsättning av lärare än den som vi faktiskt har, måste uppenbarligen vara en kritik av de lärare som nu är verksamma.

Låt oss sedan gå över tUl programområdet, dvs. vilka åtgärder som skall vidtas. Det är ju en kär visa från regeringen atl det råder en sådan oerhörd splittring på den borgerliga kanten. Men varför inte visa att den uppläggningen av regeringens argumentation i detta avseende är ganska tokig. Jag har i min hand del folkpartistiska dokument som lades fram av Gunnar Helén i april. Jag har studerat del, och jag tycker att det är goda tankar som där framförs i tio punkter. Jag har läst dessa efler det alt jag .skrev milt eget anförande och finner i själva verket alt de väl rimmar med de synpunkter som jag hade som huvudinslag i milt eget program. 1 detta sammanhang kan det tydligen inte finnas sådana svårigheter alt komma överens, sådana schismer osv. som utbildningsministern talat om. Tvärtom tycks det finnas en glädjande samstämmighet i uppfattningarna.

Några synpunkter på en del detaljer i det som jag anförde. Kraven på mindre klasser fann herr Carlsson vara en lämplig utgåi-igspunkt för atl ironisera över vad han tyckte var en motsägelse i moderat politik, nämUgen atl å ena sidan tala om behovet av lägre skattesatser och all å andra sidan vilja framlägga förslag som skulle förorsaka extra utgifter. Ja, för det första tror jag alt statsrådet överdrivit de utgifter som faktiskt skulle vara förenade med alt minska antalet elever per klass.

För det andra har del på grund av en misslyckad ekonomisk politik här i landet t. ex. blivit ett reformstopp ute i kommunerna. Det har blivit stora ekonomiska svårigheter över aUl. Vi har fått en långsammare ekonomisk utveckling som gör alt på ell par tre år bortfallet av inkomster kanske är upp emot 10 mUjarder. Del tror jag det, all del då blir svårt på ohka sätt, men med en annan ekonomisk politik — av den typ som vi kommer alt resonera om i riksdagen de första dagarna i juni — är jag övertygad om alt del kommer atl finnas utrymme för betydelsefulla reformer. Och om herr Carlsson nu fann det så upprörande atl jag framlade delta speciella reformförslag, så är det väl bra om han sedan inle i talarstolarna ute i landet slår och säger att moderaterna är så rysliga, all det bleve så förskräckligt om de kommer tiU makten, atl alla reformer skulle slopas och allt vad del heter i vanhga fall. Gläds då över att här finns ell konkret och, som jag tycker, bra förslag!

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolu tbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, tn. m.

När del gäller belygsfrågan tror jag alt jag kan lova alt vi kommer all framlägga förslag i utredningen. Såvitt jag har förstått - del är möjligt att del är fel - arbetar denna utredning inte med någon speciell fart utan t. o. m. ganska långsamt. Den är nyligen tUlsatt, men det skuUe inte förvåna mig om det vore på det viset, helt enkelt därför att i betygsfrågan har del lutlills varit ett oerhört förhalande av vad som borde göras. Utredning efler utredning har presenterats på ett sätt som jag tror att herr Richardson i en annan interpellation har visat ganska effektfuUl.

Låt oss sedan komma fram lill det här med elitskolan, del var etl oerhört buller frän utbildningsministern på den punkten. Han citerade herr Wallmark, som förvisso har varit moderat riksdagsman men som icke slår på någon moderat riksdagslisla. Och det citerade uttalandet hade herr Wallmark gjort i Malmö i en helt annan kapacitet. Jag skall glädja herr Carlsson rned alt säga att vi inte alls vill ha någon skola för eliten. Om det vore på det viset, varför skulle jag i så fall ha lagt så stor vikt som jag gjorde i mitt första anförande vid vad jag också underströk i min interpellation, nämligen att den senaste utbildningspolitiken olyckligtvis har fått den nackdelen atl den har gjort del svårare för elever från hem och famiher som inte har så studieinspirerande bakgrund? Jag har alltså fört fram den synpunkten både i interpellationen och i mitt första inlägg. Det skulle vara intressant atl höra her-r Ingvar Carlssons synpunkt på denna utvärdering av utbUdningspoliliken som har gjorts från en del håll; det skulle vara mycket intressantare än atl höra utbildningsministern fara ul i några hemska ulmålningar av del ena eller andra skolsystemet som han tänker sig skulle kunna komma alt genomföras.

Herr Ingvar Carlsson slutar med alt säga att han skulle vara den förste alt vara med på nya initiativ när vi konstaterar brister. Jag finner inte underlag för det uttalandel i interpellationssvaret. Där fanns väldigt litet av lyhördhet för en starkt tilltagande kritisk debatt orn skolväsendel. Det är ju intressant med det citat ur Lärartidningen som jag gjorde i min inledning här och som skiUle behöva upprepas:

"Det är svårt att räkna alla de gånger som lärare denna vår larmat om skolans svårigheter med under-visningen, men del är under alla förhållanden ovanligt många. Upprop om 'kraftlag' mot 'disciplinupplösningen' cirkulerar numera snart sagl överallt i landets skolor."

Bara för tydlighetens skull vill jag understryka för herr Carlsson alt det inte var jag som stod och svartmålade och kritiserade lärarna, utan del här var ett uttalande i Lärartidningen.

Jag har haft tUlfälle atl debattera med herr Carlsson några gånger förut, och jag tycker atl han är en skicklig debattör. Jag frånkänner honom ingalunda en hel del förtjänster och kvaliteter. Tvärtom, han är nog bra på sitt sätt. Men här finns en underlig motsägelse mellan den bild som han är beredd alt ge dels av sina debattmotståndare, som i den här debatten, dels av situationen och förändringarna inom utbildningsväsendet, och det som man tycker sig kunna se när man nu läser tidningar, utredningar och annal.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Fru talman! Jag skall försöka göra detta inlägg relativt kort, även om fyra debattörer åter har varit uppe.

Fru Sundberg menade att det var rimligt atl motionärerna fick avvakta etl utredningsarbete innan man avkrävde partiet definitiva ställningstaganden, och jag skall utan vidare säga att del tycker jag är rimligt. Men då måste jag naturligtvis, även om jag råkar sitta i kanslihuset, kräva samma respekt för all jag på milt partis vägnar känner behov av att avvakta SlA-utredningen och betygsutredningen, för att nämna två exempel, innan jag vill ta ställning. Del skuUe om möjligt innebära en ännu grövre nonchalans mot den utredning som regeringen har tillsatt om jag inte avvaktade dels utredningens förslag, dels del remissförfarande som skall komma i anslutning tUl detta.

När del gäller delningslalel per klass är den intr-essanta frågan: VUken effekt tror fru Sundberg att en sänkning av delningstalet med 1 får för arbetet i skolan? Jag tror atl alla — både lärare och elever och vi här — är beredda all säga att del inle är del som vi i så fall är ute efler. Det är de stora sänkningarna — till 25 eller 20 — som behövs för att få en klar och tydlig effekt. Då uppstår inle problemet atl skilja mellan delningslal och medeltal, utan då sammanfaller beräkningarna någonstans på miljardnivån.

Vad jag har antytt som en möjlighet, om man verkligen prioriterar högt att vi skall få etl lågt elevantal per klass, är att pröva en koncentration av resurserna för alt nå just del målet. Del pågår ju faktiskt i dag ett försök i Malmö och ett försök i Kalmar. Skulle man inom skolan — utredningsmässigt nu i första omgången — komma tUl att man vill använda resurserna på det sättet, så skall vi naturligtvis som politiker lyssna lill detta. Men jag vUl inte låsa mig för någonting sådant i dag, eftersom del bl. a. skulle innebära att man skulle la bort delar av speciahmdervisningen osv. Låt oss emellertid försöksmässigl se vilka effekter det får!

I fråga om ryckighelen kanske jag inle heller behöver orda så myckel. Del måste ändå vara en målsättning alt när vi har satt in en åtgärd, börjat använda en ny pedagogik inom en skola pä ell visst stadium, så bör den vanliga gången vara att de första eleverna skall ha hunnit gå igenom stadiet enhgt dessa nya principer innan man kan bedöma om metoden är bra eller inte. I någol enstaka undanlagsfaU kan del mycket snabbt visa sig atl det varit en felsatsning, och då kan man naturligtvis, trols atl del för föräldrar och lärare måste framstå som en väldig ryckighet, bryta mot en huvudprincip. Men vad jag gav uttryck för tidigare var huvudprincipen atl beslutar man — vare sig det gäller på expertstadiet eller pä parlamentariskt håll — om en viss förändring, sä måste man innan man bedömer förändringens effekt se hur dessa elever klarar sig när de har fått gå igenom stadiet som helhel.

Om jag förenklar detta med "politiska beslut" till vad frågan i verkligheten gäller, så skall det väl inte vara så all vi fattar politiska beslut om Pylhagoras' sals. Det måste vara en experlbedömning, och jag tror att denna kammare skulle bli om möjligt ännu folktommare, om vi försökte oss på debatter av det slaget. Dessutom anser jag principieUt inte atl vi som politiker skall överta experternas arbetsuppgifter - dels tar del tid från andra uppgifter, dels är experterna i vissa avseenden bättre beslutsfattare än vad rimligen politikerna kan vara.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. IcvaUteten i skolutbildinngen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

Det var detta jag ville ha sagt med min första rephk.

När det gäller lärarna uppfattar jag inte saken så att lärarna över hela linjen skulle vara djupt kritiska — som både fru Sundberg och herr Burenstam Linder tycktes vilja göra gällande - mot dagens skola. Det framgår tvärtom av Lärarförbundets egen undersökning att praktiskt tagel samtliga lärare ställde sig bakom principema för dagens skola. Att de sedan viU diskutera olika praktiska detaljer och utformningen av skolan är alldeles givet. Men jag finner del vara ett utomordentligt stöd atl lärarna på della sätt ställer sig bakom principerna för den svenska grundskolan.

Herr Richardson behöver jag nu kanske inte säga mycket ytterligare lUl. Jag vUl bara dementera den teori han hade om statsministern. Den teorin brister också hisloriemässigt i ell visst avseende. Socialdemokraterna byter inle särskilt ofta partiordförande som bekant, och därför kommer jag säkerligen att vara uppe i pensionsåldern, jag skall inte säga när vi byter statsminister men när vi byter partiordförande. Teorin håller alltså inte. Vi kommer att fortsätta traditionen att behålla våra partiordförande relativt länge. Det är som känt olika praxis på den punkten, men det skall jag inte nu gå in på.

Sedan hade herr Richardson litet otur när han log etl enda exempel för alt bevisa att jag hade en mer politisk inställning till skolan. Det exempel som herr Richardson nämnde gick ut på alt skolan var etl medel för överklassen. Det är faktiskt så atl detta har jag citerat från Ragnar Edenman, vars inställning herr Richardson framställde som höjden av objektivitet: herr Richardson menade att Ragnar Edenman var mera intresserad av skolpolitik med kraftigare betoning på skola än på politik. Ragnar Edenman har visat hur den gamla skolan var strängt fördelad efler socialgrupperna, efler klasserna i samhället. Barnen från socialgrupp 3, arbetarklassen, gick lUl folkskolan, barnen från socialgrupp 2 — tjänstemännens barn - tUl realskolan och barnen från socialgrupp 1 tUl universiteten, i sämsta fall bara till gymnasiet. Ragnar Edenman har mycket slående, tycker jag, visat att skolan på det sättet var en del i del gamla klassamhället, medan den nya skolan syftar tUl att motverka klassuppdelning av detta slag. Och jag har faktiskt uppfattat del så alt detta också varit en liberal strävan, att skolan på det här sättet skall vara ett medel alt utjämna skillnader och orättvisor mellan olika samhällsklasser.

Jag kan också vara relativt kortfattad i fråga om herr Wikström. När det gäller de tvååriga gymnasielinjerna har vi haft en debatt tidigare, där jag myckel klart gett uttryck för hur jag ser på den tvååriga gymnasieskolan och risken för återvändsgränder. Det jag i den aktuella debatten vänt mig mot är att man tar ut en grupp elever, som tidigare stannade vid en sjuårig utbildning och där vi nu har ambitionen alt klara dem fram lill en elvaårig utbildning, i vilken vi för in ämnet svenska och teoretiska inslag, därför alt vi vet hur viktig denna kommunikationsmöjlighet är. Den gruppen tar man aUtså ut och ställer dess resultat mot resultaten i den gamla urvalsskolan samt säger att här är del en kvalilelsförsämring. Det har inte förekommit i dagens debatt, men det görs tyvärr aUtför ofta, och det tycker jag är en fruktansvärt orättvis jämförelse. Det är också.

orättvisa krav man då stäUer på den nya skolan. Däremot skall jag nu inte ta upp frågan om den allmänna och den speciella behörigheten. Den får vi återkomma tUl vid ett senare tUlfälle, när vi har ett bättre underlag än när vi förde den principdebatten tidigare.

Herr Burenslam Linder sade också alt han här bara har återgivit ett antal undersökningar. Då vill jag betona alt herr Burenstam Linder snabbi och ytligt redogjorde för ett antal undersökningar som jag — om vi hade haft obegränsad tid till vårt förfogande — mycket väl skulle ha kunnat gå in på undersökning för undersökning. Enbart beskrivningen av skolöverstyrelsens ståndpunkter, vilken herr Burenslam Linder grundade på en tidningsartikel som i så fall har misslett honom, är ett exempel på det orimliga i atl utdöma vår skola på sådant material. Ingen som här har lyssnat lill herr Burenstam Linder och ingen som senare kommer att läsa kammarens protokoll kan säkerligen dra annan slutsats än all herr Burenslam Linder i silt första inlägg dömde ul den svenska skolan. Hans andra inlägg tyckte jag däremot var mera nyanserat. En sådan uppläggning av skoldebatten tycker jag är fruktlös, för att inle säga farlig, eftersom vi då ju aldrig når fram till de sakfrågor som är viktiga atl diskutera och de brister som det är så nödvändigt all vi rättar till.

Sedan skaU jag inle fortsätta debatten om Lärartidningen, men inte heller där tror jag all någon åhörare kunde uppfatta herr Burenstam Linders ord som något annat än en insinuation om atl vederbörande var en kommande s-ledamot av denna kammare. Varför annars betona att det var en socialdemokrat? Det hade ju räckt med all säga en blivande ledamot av denna kammare. Om man läser protokollet tror jag atl man inte heller på den punkten kommer till någon annan slutsats än jag gav ullryck ål i min första replik.

Vidare tyckte jag det var bra att herr Burenstam Linder sade alt han upplevde sina egna studenter som bra studenter. Det borde väl då också stämma htet till eftertanke mot den allmänna svartmålning av skolan som förekommer. Herr Burenslam Linder sade att hans egna erfarenheter inle stämmer med den bild som då och då målas upp — men tänk så värdefullt det hade varit om det hade kommit fram som en nyansering i herr Burenstam Linders första inlägg! Då är del möjligt atl också karaktären på mitt inlägg hade blivit något annorlunda.

1 sill första inlägg sade herr Burenstam Linder att Sverige är ett ekonomiskt högtstående land och att det var märkligt alt vi då inle skulle kunna ha ett bra utbUdningsväsende. Men när herr Burenstam Linder nu skulle motivera sin argumentering rörande Statsföretag och annan företagsamhet svängde han plötsligt och sade all vi har fört en misslyckad ekonomisk politik; i annat fall skulle vi haft råd med mycket mera på utbildningsområdet. De två ståndpunkterna, intagna med kort tidsmellanrum, är inte heller särskilt konsekventa.

Likaså är kritiken mot det långsamma arbetet i betygsutreningen iUa underbyggd. Utredningen har ju tillsalts nyligen men har haft ell flertal sammanträden och är i full gång med sill arbete. Där kan den moderate ledamoten genom konstruktiva förslag medverka ytterligare lill all arbetet påskyndas. Och eftersom del har frågats varför jag tillsatte den utredningen vill jag understryka all den grupp som är mest berörd av

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolu tbildningen, m. m.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

betygen, nämligen eleverna och deras organisationer, inle ville ha del föreslagna betygsysternel, och jag ser det som väldigt viktigt att eleverna är med och stöttar del förslag som vi så småningom kommer att stanna för.

Till slut fick vi nu ändå beskedet — och det var synd att det kom så här i debattens slutskede — alt moderata partiet i dag inte vill ha en elitskola och atl man där inle viU ha någon differentiering av skolsystemet utan vUl att vi skaU behåUa den saipmanhållna skolan. Det betraktar jag som det viktigaste beskedet i denna debatt. Del är inte sä underligt atl jag tog upp den saken i min replik, när herr Burenstam Linder inte svarade i första omgången. Alla våra stora tidningar och TV har ju refererat herr Wallmarks inlägg och slagit upp det stort. Visserligen har det anförls alt han är representant för näringslivet. Men det var inte länge sedan han var representant för moderaterna - deras främste talesman i första kammaren i utbildningspolitik. Vi vet alt det är räll goda kontakter meUan moderata samlingspartiet och näringslivet, och därför har jag ansett atl jag har fullt fog att ställa frågan. Men det är bra att vi har fått ett klart besked på den punkten. Del tror jag är väldigt viktigt för den utbildningspolitiska debatten, för då kan vi städa undan en rad av de punkter som annars hgger framför en debatt i sakfrågorna. När så skett kommer jag all vara villig all medverka till alt vi tar upp en konstruktiv debatt om den svenska skolan — en debatt som har som utgångspunkt all vi nu har skapat en organisation och en struktur som är hållbar och som vi skall slå vakt om därför atl den ger oss de förutsättningar som riksdagen tidigare har varit enig om måste gälla för en skola i ett demokratiskt samhälle och i en modern induslristal. Sedan kan det finnas olika meningar om vilka praktiska lösningar man skall använda sig av, och därvidlag skall vi inle vara doktrinärt bundna vid olika ståndpunkter därför alt vi just nu använder en viss metod. Jag vel att man kommer att inta samma attityd frän verkets sida.

Jag vill hänvisa lUl den debattskrift om skolans arbetsmihö som SIÄ-ulredningen redan har presterat, som jag tycker är en bra utgångspunkt för debatten ute i skolorna — en debatt som jag hoppas alt lärare, elever, övrig personal och politiker skall ägna lid och intresse ät. Den kommer atl sä småningom ge oss etl underlag för etl beslutsfattande i denna riksdag, där vi steg för steg — innehållsmässigt — skall försöka göra skolan bättre. Jag är, som sagl, övertygad om att vi, när vi i slutet av denna månad får resultatet av den stora internationella undersökningen, skall finna atl vi — trots det intensiva reformarbete vi bedrivit i Sverige på både grundskolenivå och gymnasieskolenivån — i detta läge åstadkommer bra resultat. Och då har vi del stora tunga och besvärliga yttre reformarbetet bakom oss. Vi kan nu helt koncentrera oss på atl innehållsmässigt göra skolan bättre samtidigt som många andra länder står inför uppgiften atl göra den smärtsamma process som övergången från en parallellskola Ull en sammanhållen skola innebär.

Fru talman! Som sista punkt vill jag, för att bevisa atl man inte ens i dessa länder som bibehåUil det gamla urvalssystemel är helt ulan problem, läsa följande:

"En undersökning som gjorts vid fler-a gymnasier avslöjar atl mer än

hälften av eleverna visar sig absolut inle kunna säga när Corneille,"

"Balzac, Robespierre eller ens Krislus levde. Tre fjärdedelar av dem har aldrig hört talas om reformationen och känner inte tUl tidpunkten för ryska revolutionen. 'Som regel' säger en lärare 'betraktar eleverna alla händelser före 1960 med en paleontologs ögon'. Etl annat läraromdörne är all de skriftliga proven är en bråte banaliteler och fraser utan början och slut. Man kan ha nått en fil. kand. och ändå göra grova slavfel."

Dessa omdömen är alltså inle hämtade från den svenska deballen, från Svenska Dagbladet, utan de återfinns i en artikel i Le Figaro under rubriken Inte längre samma kultur, inle längre samma barn. Den franska skolan är, som alla vet som deltar i denna debatt, den gamla urvalsskolan, och citatet visar atl man där kan föra exakt samma debatt och diskussion om kvalitet och prestationer. Jag har, för alt ytterligare någol nyansera diskussionen, velat anföra detta, och del kan kanske också något medverka till alt överbrygga motsättningarna.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Herr RICHARDSON (fp):

Fru talman! Jag vUl bara säga några få ord beträffande frågan om den sociala snedrekryteringen. Den har självfaUet varit ett utomordenfligt allvariigt problem och är det alUjäml. Och det är riktigt, som utbildningsministern säger, att liberala politiker ivrigt har strävat efler att göra någonting ål detta - alltifrån Adolf Hedin och Fridtjuv Berg tUl BerlU Ohlin och Gunnar Helén.

Själv har jag vid flera tUlfällen tagit upp denna fråga i riksdagen och uttryckt bekymmer över del sätt på vilket den minskade tillströmningen till universiteten påverkar rekryteringen från social utgångspunkt.

Vad beträffar den mening ur broschyren som jag citerade kan den väl knappast vara ett direktcitat av Ragnar Edenman. Skulle det trols allt vara så, får jag självfallet ompröva min uppfattning om hans saklighet.

Herr BURENSTÄM LINDER (m):

Fru lalman! Utbildningsministern sade atl jag hade dömt ut skolan. Han måtte på nytt ha haft en ny deballmolståndare. Jag välkomnade den ökning vi har haft i omfattningen av skolutbildningen, atl det är fler som går i skolan och alt det satsas mera pengar på den. Jag framlade sedan en serie förslag tUl hur man ytteriigare skulle kunna förbättra den, och jag gjorde det mot bakgrund av den kritik som framställts från en lång rad håll. Hur kan man kalla detta för atl döma ut skolan?

Utbildningsministern fann också någon brist på logik i att jag dels i milt första inlägg sade alt Sverige är ett ekonomiskt högtstående land -det är ingen hemhghel; del kan man läsa i vilken statistikbok som helsl - dels påpekade att vår relativa position förändrats till det sämre ungefär sedan 1965. Vi har haft en lägre utvecklingstakt här i landet än man haft i andra länder - det är inte heller någon hemlighet. Detta har skapat en lång rad ekonomiska svårigheter, som är bekanta för många människor och självfallet också för Ingvar Carlsson. Vad kan del finnas för motsättning i dessa tvä konstateranden? Den Ugger åtminstone inte på del logiska planet, som utbildningsministern vill göra gällande.

Del är fantastiskt atl höra hur utbildningsminislern försöker blåsa upp

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 80-83

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaliteten i skolutbildningen, m. m.

det till något enormt atl jag "liU slut" tagit avstånd från den s. k. elitskolan. Jag läste de där små raderna om elitskolan i interpellationssvaret, och jag fann inte någon speciell anledning atl hetsa upp mig över vad som stod där, helt enkelt därför att jag inle sett all vi i riksdagspolitiken lagt fram några förslag som visar alt vi skulle vilja ha någon skola för en begränsad elit. 1 del program jag själv lade fram mot slutet av mitt inlägg fanns ingenting som skulle innebära något sådant. Tvärtom!

Slutligen vill jag påminna utbUdningsministern om att de synpunkter jag framförde med ledning av vad bl. a. en yrkesman som Sven Delblanc påpekat vittnar om etl intresse av helt annat slag än det som utbildningsministern med sådan förljusning tUlvitar mig. Jag har fortfarande inle fått någon synpunkt från utbildningsministern på det faktum atl den nya skolan, genom alt man har sänkt kvahlelskraven i själva skolan som kunskapsförmedlare, har kommit alt ge ett ökat övertag åt de elever som har en familjebakgrund som är studieinspirerande.

Hur som helst, mot bakgrund av det ställningstagande som herr Carlsson fann en glädje i att jag "lill slut" hade gjort, förklarade han — om jag förstod det rätt; del kanske vi kan få klarlagt - att han skulle vara beredd alt göra något slags omprövning; han skulle inte vara doktrinärt bunden, sade han. Fanns det här en antydan om att det verkligen, trots de ganska så självbelåtna tonfall som anslogs i interpellationssvaret, är dags atl göra en rejäl omprövning mot bakgrund av de synpunkter som framförts från en lång rad håll och som jag i milt första inlägg citerade och refererade?

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Fru lalman! Den senaste frågan — eller kanske t. o. m. den sista frågan — som herr Burenstam Linder ställde anser jag finns besvarad redan i direktiven lill SIÄ-ulredningen. Där slås klart fast all utredningen skall pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att innehållsmässigt göra skolan bättre. Jag har dessutom föhl upp frågan med direktiven tih SSK-utredningen, som skall pröva de organisatoriska konsekvenserna av t. ex. större skollokaler och beslutanderätt. Jag vel att exempelvis herr Wikström på sitt partis vägnar är intresserad av just den delen.

Jag vill å min sida konstatera att del, såvitt jag har kunnat bedöma debatten här, från alla partiers sida finns för del första en uppslutning bakom principerna för den svenska skolan, för det andra ett avståndstagande från svartmålning av vad skolan presterar och för del tredje en uttalad önskan rörande en konslrakliv debatt om hur vi skall kunna göra den svenska skolan ännu bättre. I den debatten vill jag gärna della, och från den utgångspunkten tror jag atl den långa diskussionen i kammaren kanske trols allt har varit välgörande.

Herr BURENSTAM LINDER (m);

Fru lalman! Jag fäste mig vid atl utbildningsminislern i sill näst sista inlägg om elitskolan sade att därför atl jag hade gjort etl uttalande om ehlskolan skulle man nu kunna länka sig alt samarbeta och att han för

sm del inte skulle vara doktrinärt bunden vid utformningen av förbättringar av skolan. Det verkade som om det fanns något nytt initiativ — men del var kanske helt fel? Av hans senaste inlägg föreföU det som om jag hade tagit miste där. Detta vore i så fall beklagligt. Det vore beklagligt därför att kvar från denna debatt slår också atl det, atl döma av en lång rad rapporter som man läser, behövs åtgärder för att ge ungdomen bästa möjliga framtid genom att ge den bättre kunskaper i skolan än den under nuvarande förhåUande tycks få.

Utbildningsministern och jag är helt överens om atl någon svartmålning skall vi inle ha — det är alltid fel med svartmålning — men atl vi skall iaktta och se vad som tycks vara en verklighet. Jag bhr .därför förvånad när jag läser dessa långa rader av olika utredningar, som ger vid handen att del tycks finnas missförhåUanden som utbildningsministern inle riktigt vUl erkänna.

Nr 81

Måndagen den 7 maj 1973

Ang. kvaUleten i skolutbildningen, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskottets betänkanden nr 26, 28 och 29, lagutskottets betänkanden nr 15 och 16, socialutskottets betänkanden nr 10 och 12—17 saml ulbUdningsutskoltets betänkanden nr 25-27.

§ 7 Fru andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle UtbUdningsutskotlets betänkanden nr 27, 25 och 26 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 8 Anmäldes och bordlades

Socialförsäkringsutskottets betänkande

Nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkanden

Nr 22 i anledning av propositionen 1973:68 med förslag tiU lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt lill jakt, m. m. jämte motioner

Nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden

Näringsutskottets belänkande

Nr 46 i anledning av motion angående handeln med bilreservdelar

Inrikesutskoltets betänkanden

Nr 17 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tiUäggsstat III lUl riksstalen för budgetåret 1972/73 såvitt propositionen hänvisats till inrikesutskottet

Nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 81 § 9 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Måndagen den r 1980 av herr Magnusson i Borås m. fl

7 mai 1973------ avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:122 angående
-------------------- godkännande av överenskommelse om Nordiska ministerrådets sekreta
riat och deras rättsliga stäUning, m. m.

Nr 1981 av herr Nordgren m. fl.

Nr 1982 av herrar Wikström och Hamrin avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:123 med förslag lUl ändring i tryckfrihetsförordningen

Nr 1983 av herr tredje vice talmannen Virgin och herr Petersson i Gäddvik

Nr 1984 av herr Wååg in. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:124 angående förvärv av aktier i Crownair Swedish Eld AB

Nr 1985 av herr Gustafsson i Barkaby m. fl.

Nr 1986 avherr Hermansson m. fl.

Nr 1987 av herr Z,ei'»!

Nr 1988 av herr 7"!ireMo;j avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:126 med förslag om särskilt forskningsavdrag och exporlkreditstöd för industrin

§ 10 Kammaren åtskUdes kl. 15.08.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert