Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:8

Onsdagen den

24 januari 1973
Onsdagen den 24 januari

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 235-240 till konstitutionsutskottet,

nr 241-243 tih finansutskottet,

nr 244-262 till skatteutskottet,

nr 263-272 till justitieutskottet,

nr 273 och 274 riU lagutskottet,

nr 275-279 thl utrikesutskottet,

nr 280-283 till socialförsäkringsutskottet,

nr 284-293 tiU socialutskottet,

nr 294-296 tiU kulturutskottet,

nr 297-306 tih utbhdningsutskottet,

nr 307-317 tih trafikutskottet,

nr 318-331 till jordbruksutskottet,

nr 332 till trafikutskottet,

nr 333-341 tih jordbruksutskottet,

nr 342-350 tih näringsutskottet,

nr 351 och 352 till inrikesutskottet,

nr 353 till utbildningsutskottet,

nr 354-356 till inrikesutskottet,

nr 357 tih kulturutskottet,

nr 358-360 till inrikesutskottet samt

nr 361-364 tih civilutskottet.

§ 3 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 17 —19.

§ 4 Herr talmannen meddelade att Kungl. Maj:ts propositioner nr 1 och 2 skulle sättas sist på föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 5 Interpellation nr 20 ang. den minskade efterfran på tandvård

Ordet lämnades på begäran till

Herr DAHLBERG (s), som yttrade;

Herr talman! Enligt statsverkspropositionen (bilaga 7) kommer
regeringen att framlägga förslag om en allmän tandvårdsförsäkring.
Reformen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1974. Några delade
meningar om tandvårdsförsäkringens nödvändighet torde inte råda. I
avvaktan på försäkringens tillkomst kan man redan nu förmärka en
minskad efterfrågan pä tandvård. Framför allt gäller detta dyrbarare
tandarbeten och tandproteser. En stor del av den minskade efterfrågan på 53

Nr 8

Onsdagen den 24 Januari 1973

tandvård går ut över tandteknikerna. Redan nu är arbetslösheten hög bland tandteknikerna och torde öka i avvaktan pä försäkringens ikraftträdande. Man kan också befara att en del av tandteknikerna avvecklar sin rörehse och flyttar utomlands då det internationellt är ont om tandtekniker. Med vetskap om att teknikerna i ökad omfattning behövs efter den 1 januari 1974 måste samhället vidta motåtgärder för att häva arbetslösheten och effektivt utnyttja arbetskraften.

En utväg synes vara att före försäkringens ikraftträdande ta fram en gmpp människor som i högre grad än andra är i behov av tandvård. Den gruppen är våra folkpensionärer. Vad som behövs - övergångsvis - är ett särskilt anslag för tandvård inom denna befolkningsgrupp. Det är allmänt bekant att de äldre människorna i högre grad än människor i gemen behöver tandvård i form av tandproteser. Även i en allmän tandvärds-försäkring har folkpensionärerna små möjligheter att svara för sin del av tandvårdskostnaderna. Hur det blir med kostnadsfördelningen blir bekant när propositionen framlägges.

Vad som i dag behövs är ett anslag till tandvård speciellt inriktat pä folkpensionärerna, vilket medverkar till en ökad efterfrågan på tandvård och fullt utnyttjar våra tandläkarresurser i avvaktan på tandvårdsförsäkringens ikraftträdande.

Med stöd av vad som här anförts anhåller jag om kammarens tillstånd att tni herr socialministern få ställa följande frågor;

Har statsrådet observerat den minskning i efterfrågan på tandvård som uppstått i avvaktan pä tandvårdsförsäkringens ikraftträdande den 1 januari 1974?

Vilka åtgärder överväger statsrådet för att häva arbetslösheten för bl. a. tandteknikerna?

Denna anhållan bordlades.

§ 6 Interpellation nr 21 om en internationell äteruppbyggnadsplan för Vietnam

. Ordet lämnades på begäran rill

Herr ANTONSSON (c), som yttrade;

Herr talman! Vapenstilleståndet i Vietnam är för hela världen en glädjande händelse. Det vietnamesiska folket har under mycket lång tid utsatts för oerhörda lidanden genom bl. a. den urskillningslösa bombning som vållat förödelse och ödelagt dammar, industrier, städer och byar i Nordvietnam. Detsamma gäller om Sydvietnam som dessutom drabbats av markkrigets grymhet.

Det finns nu all anledning att så mänga av världens stater som möjligt omedelbart bidrar till ett återuppbyggnadsarbete på bredast möjliga bas. Genom att visa en sådan internationell solidaritet kan världens länder bidra till en varaktig och bestående fred i Vietnam.

Jag har i tidigare sammanhang i riksdagen väckt tanken pä ett svenskt initiativ i FN angäende en internationell äteruppbyggnadsplan på bred bas. Sverige har ju också vid åtskilliga tillfällen förklarat sig berett att i

största möjhga utsträckning bidra till återuppbyggnadsarbetet i Nord- och Sydvietnam sä snart krigshandlingarna upphört. Redan i dag ger vi ett omfattande bistånd till Nordvietnam. Jag betraktar det som självklart att den svenska äteruppbyggnadsinsatsen skall omfatta såväl Nord- som Sydvietnam. Andra länder har också uttalat sig för att bidra till återuppbyggnadsarbetet när fred råder. Förbundskansler Willy Brandt har exempelvis nyligen uttalat, att Västtyskland är berett att deltaga i återuppbyggnadsarbetet.

Det vore en avgjord fördel om biståndet kunde utformas sä att ingen hänsyn behövde tas till de politiska förändringar som kan bli en följd av en fredsuppgörelse. Rätt utformad behöver den svenska biståndsinsatsen inte inskränkas därigenom att hänsyn måste tas till Vietnams pohtiska framtid, framför allt frågan om Vietnams fortsatta delning eller en återförening.

Det säger sig självt att återuppbyggnadsarbetet måste ske genom en insats av mänga länder. Jag har tidigare poängterat vilken gynnsam effekt det enligt mitt förmenande skulle ha om Förenta nationernas medlemsstater utfärdade en förklaring om sin beredvillighet att solidariskt efter förmåga bidra till Vietnams återuppbyggnad. Under alla förhållanden måste återuppbyggnadsarbetet i Vietnam utformas som en internationell insats på bredast möjliga bas. Enligt min mening har Sverige goda förutsättningar att genom initiativ i FN och andra internationella organ verka för denna breda internationella uppslutning kring återuppbyggnadsarbetet i Vietnam.

Det är nödvändigt att den insats som här krävs noggrant planeras för att maximal effekt skall uppnäs. Det är av yttersta vikt att detta planeringsarbete trots all osäkerhet i fredsfrågan nu startar, sä att biståndsinsatserna kan igångsättas i omedelbar anslutning thl ett vapenstillestånd.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr statsministern fä ställa följande fråga:

Är den svenska regeringen beredd att i Förenta nationerna eller andra organ ta initiativ till en samordnad internationell äteruppbyggnadsplan för hela Vietnam under medverkan av så många nationer som möjligt?

Nr 8

Onsdagen den 24 januari 1973

Denna anhållan bordlades.

§ 7 Interpellation nr 22 ang. religionsfriheten m. m.

Ordet lämnades på begäran tih

Herr LUNDBERG (s), som yttrade;

Herr talman! Kyrkominister Alva Myrdal, tillika ordförande i kyrka— stat-beredningen, har med hjälp av medtroende gjort uttalanden och utfästelser i kyrka—stat-frågan, som av många uppfattas som officiellt godtagna. Utredningen är föremål för remissbehandling, men dess ledamöter lämnar upprepade förklaringar om "vad är det" pä olika sammankomster, och menigheten bibringas den uppfattningen att regering och riksdag godtagit utredarnas förslag och därmed skulle acceptera

Nr 8

Onsdagen den 24 Januari 1973

de generösa erbjudanden som skisserats.

Grunderna i utredningen måste väl realistiskt innebära, att folkkyrkan - statskyrkan - skall avskaffas och ersättas av en ny statlig frikyrka. Därmed skulle en återgång till en dogmatiskt troende biskops- och prästkyrka ske. De dogmatiskt troende skulle fä en statligt välsignad förmänsställning och vi andra, som har hka äganderätt till svenska kyrkans egendom, skuhe avskiljas och betraktas som en utanför stående grupp.

En religionssociolog har sagt att religionen skulle bli utan roll i det nya samhället. Han befarar att det inte skulle komma att finnas någon plats för den mera personlighetsinriktade religionen och att religionen kanske inte skulle finnas i samhället "men väl i några skyddsrum mot samhället". Det är väl riktigt atl religioner kommer och går, uppstår och försvinner. Men hittills har väl historien visat, att oavsett uppfattning om religionen och dess livsyttringar synes ändock det religiösa behovet självt överleva. Även om kristendomen har den historiska tillfällighetens karaktär och som en produkt av sin tids kultur är underkastad förvandlingens tag, är den trots allt politiskt intressebetonad. Ty även om vetenskapens landvinningar korrigerar världsbilden förefaller det som om religiositeten i någon form kommer att överleva många skiftningar och stormar. Även den svenska statskyrkan har varit underkastad föränderlighetens vind och speciellt under senare är successivt förändrats till form och innehåll. Bäde religionsfrihet och en utbyggd folkkyrka har accepterats.

Kristendomen är historiskt en ung företeelse i vårt land. Men under de århundraden den existerat har huvuddelen av vårt folk mött en s. k. kristlig kyrka som styrts av en reaktionär församling män, vilka saknade respekt för människovärde och för religions-, tros-, tanke-, åsikts- och yttrandefrihet. Kyrkans predikare gav allmogen domedagspredikningar, dogmer, riter, hot och skräck i stället för tillförsikt, kärlek, lijälp och tröst i en andlig och materiell nödsituation. Denna statskyrka, som mer hade en politisk maktuppgift än en kristlig, uppfattades som en folkfiende som vi naturligt ville avskaffa.

Det förefaller därför märkligt, att kyrka-stat-utredarna nu i religionsfrihetens namn synes återfalla till tankegångar som både Olof Skötkonung och Magnus Ladulås grundlade för den katolska kyrkan och som även Gustav Vasa och Martin Luther senare företrädde för protestantismen.

Olof Skötkonung ville, enligt historien, omvända de honom underlydande folken till kristendom och arbetade med stor iver pä att avgudatemplet i Gamla Uppsala måtte förstöras. Och i ett brev av den 4 oktober 1080 talar Gregorius om att han underrättats o'm "edert folks nyligen skedda omvändelse" och manar kungarna att pålägga riket tionde till kyrkorna och tih de fattiga.

Ett maximalt kyrkligt inflytande anses ha förelegat under kung Magnus Ladulås, dä under hans regeringstid det svenska riksrådet framträder som en fast institution, där rikets biskopar utgjorde en beständig käma. Vid mötet i Skänninge 1248 blev den kyrkliga organisationen stadfäst i Sverige och bekräftades genom påvlig bulla tvä år senare. Sedan biskopssätet pä 1130-talet flyttats frän Sigtuna till

Gamla Uppsala ansågs hedendomens makt bruten i Sverige. Det lär ha Nr 8

ansetts att kung Magnus inte bara var en stor realpolitiker och den Onsdagen den

katolska kyrkans lydige son, han köpte också sin kungakrona med 24 ianuari 1973

katolska kyrkans välsignelse genom att kronans och böndernas hemman -----

överiäts till katolska kyrkofurstar. Riddarväsendet lär också har införts och utbyggts under Magnus Ladulås' dagar. 1 hägnet av sin makt överförde kungen, kyrkan och stormännen allmogens egendom till sig själva. De kristna värdena och intressena sattes pä undantag.

Om Gustav Vasa har det sagts att han "var och förbliver vår historias största och hänsynslösaste realist", när han bl. a. från katolska kyrkan återtog en femtedel av Sveriges nationalförmögenhet, vilken blev kronans egendom. Detta återförande kunde ske på samma sätt som själsfränden Henrik VIII tillämpade i England, när han erbjöd adeln och ridderskapet att fä del i egendomen. På samma sätt täter Shakespeare en yrkeskrigare värdesätta sin greves och överstes tro och heder i orden: "Ack, herre, för en kvarts daler säljer han heta besittningsrätten till sin eviga salighet, ärvd och förvärvd, för sig och efterkommande."

Reformationens tid gjorde sedan sitt intåg. I kampen mot påven stödde sig Luther på furstemakten och godtog statens överhöghet. För Luther var väl rätt och stat i och för sig något ont, men under rådande förhåltanden var det den kristne borgarens plikt att böja sig för överheten. "Även om fursten som människa vanligtvis är en odåga eller en slyngel, är han dock Guds representant. Den hand som svingar det världsliga svärdet är icke en människohand utan Guds hand. Det är Gud och icke människan som straffar med stegel och hjul, halshugger och piskar, det är Gud som för krigen. Lydnaden är lydnad mot Gud, och människan har ingen rätt att göra uppror, icke ens mot orätt och tyranni: Lida, lida, kors, kors — det är den kristnes rätt och intet annat", ansåg "reformatorn".

Men trots allt blev det vissa protestantiskt-religiösa rörelser som kom att bli förkämpar för demokratiska idéer.

Även på de mänskliga och borgerliga rättigheternas områden gjordes framsteg. Åtals- och hädelseperioden var lång och påfrestande, men trosfriheten och Bibelns lära kom under debatt. År 1862 väckte Viktor Rydberg uppseende med sin stridsskrift "Bibelns lära om Kristus". Den store filosofen Christopher Jacob Boström ansågs ha förnekat Kristi gudom, och därmed följde kättarprocessernas tid.

Rydberg utgick frän att man skulle läsa Bibeln utan att täta senare
dogmatiska bekännelseskrifter utgöra ledning för omdömet. Oberoende
av symbola och egna förutfattade meningar undersökte han därför vad
Bibeln faktiskt innehöll om Kristi gudom och kom till ett negativt
resultat. Jesus var för honom den bäste och ädlaste bland människor,
idealmänniskan, men läran om hans gudomliga natur ansåg Rydberg
tillhöra senare kyrkliga bekännelseskrifter. Han gjorde också gällande att
det var en olycksdiger tro att reformationen skulle vara avslutad med
Luther, som själv hade betraktat sitt verk endast som en reformationens
begynnelse. Det vore en katoliserande motsägelse inom protestantismen
att visserligen ä ena sidan förneka påvens och kyrkomötenas ofelbarhet
men å andra sidan upphöja senare tiders bekännelseskrifter till ett slags 57

Nr 8 ofelbar "papperspåve". Därför riktade Rydberg till sina läsare en vältalig

Onsdaeen den maning att "nedslå papperspåven och i hans ställe upphöja den fria

■4 ianuari 1973 forskningen; att våga tro, även i det religiösa, såväl som i det

-------------------- vetenskapliga, det politiska, det sociala, på frihetens välsignelse. Att i

vetenskapen tro pä friheten är att tro pä mänskliga förnuftet; att i det politiska och sociala tro pä friheten är att tro pä en sedlig världsordning; att i det religiösa tro pä friheten är att tro pä Gud."

Är 1891 skrev Henry George i sin mot påven Leo XIII riktade stridsskrift Den sociala grundorätten bl. a.: "Det har bhvit sagt om en berömd dom i högsta domstolen här i Förenta staterna, som fälldes i en bortrymd slavs sak kort före borgarkrigets utbrott, att den gav lag ät nordstaterna och negrerna åt sydstaterna. På samma sätt ger ni i eder rundskrivelse evangeliet åt arbetarna och jorden åt godsägarna. Kan man dä förundra sig över att det gives människor som hånande säga: Prästerna äro villiga nog att ge de fattiga lika andel i det osynhga, men de sörja troget för att de rika behälla allt det synhga för sig allena.

Detta är orsaken till att de arbetande massorna runt om i världen vända sig bort frän all dogmatisk religion.

Och varför skulle de inte göra det?

Vad är religionens uppgift om icke att utpeka de principer, som böra leda människorna i deras inbördes förhållanden, om icke att ge oss klara bestämda livsregler, som kunna tjäna tih ledning i alla livets förhållanden - i verkstaden, på torget, i rätten och riksförsamlingen såväl som i kyrkan; om icke att tjäna som en kompass, varigenom människorna trygga kunna ledas genom frestelsens stormar, begärhghetens villovägar, kortsynthetens tjocka? Vartill gagnar en religion, som står förlamad och tvivlande gentemot de mest betydelsefulla spörsmål — en religion, som, hur mycket den än lovar i den tillkommande världen, intet förmår uträtta gentemot orättvisorna i denna?"

Detta sägs av en rehgiös och närmast gamnialliberal författare 1891.

Religionsfrihet och begreppet statskyrka ligger som huvudfråga inom utredningen. 1686 års kyrkolag föreskrev: "Uti värt konungarike och dess underliggande länder skola aha bekänna sig endast och allena till den kristliga lära och tro", som svenska kyrkan omfattade. "Avfall ifrån vår rätta rehgion" medförde tandsförvisning. 1726 års konventikelptakat förbjöd gudstjänster utan prästerlig ledning.

År 1951 erhöll svenska medborgare full frihet att utträda ur svenska kyrkan och frikallades frän skyldighet att tillhöra annat kristet trossamfund eher över huvud något trossamfund. Sverige har utan förbehåll kunnat godtaga Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i artikel 9, enligt vilken "envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro, genom gudstjänst, andaktsövning eller iakttagande av religiösa sedvänjor."

Utredningen konstaterar även att gällande religionsfrihetslagstiftning i

princip ger uttryck för tanken att individen skall ha valfrihet i fråga om

58 religionsform och därmed även frihet frän rehgion. Men trots detta säger

utredningen: "Eftersom det i vårt land finns samvetsbestämda människor som upplever Svenska kyrkans officiella status som en kränkning av sin åsiktsfrihet, kan deras tolkning av religionsfrihetsbegreppet inte nonchaleras. De vill inte, därför att de är svenskar, identifieras med ett visst kyrkosamfund. Dessa personer begär inte bara frihet för egen del utan även för kommande generationer."

Utredarna har kommit till slutsatsen "att full religionsfrihet ej är genomförd genom 1951 års rehgionsfrihetslag" och att "det inte är förenligt med religionsfrihetens principer att ett trossamfund har en i väsentliga stycken annorlunda relation till staten än övriga trossamfund".

De s. k. frikyrkornas medlemmar gavs frihet att liksom alla andra utträda ur svenska kyrkan 1951. Det är väl då närmast de icke dogmatiskt bundna eller icke troende som av olika skäl stannar i statskyrkan som skall känna sig kränkta? I ett demokratiskt samhälle där lag finns och tillämpas kan i olika situationer trots allt den enskilda människan känna sig kränkt.

Utredningen säger att grundtanken i förslagen är att ge ett klarare uttryck för svenska kyrkans egenskap av trossamfund och ej en statlig institution. Det sägs även: "Staten har frän altmänkulturella utgångspunkter etl intresse av att tillse att en användbar bibelöversättning finns tillgänghg." Men utredningen tillägger: "Att staten skulle stadfästa en bibelöversättning för bruk inom ett visst trossamfund anser vi inte förenligt med principen om samfundens rehgionsfrihet." Lekmän - i varje fall de äldre - som besöker de gemensamma kyrkobyggnaderna och hör eller läser Nya testamentet och Bibeln, har väl uppfattat en bibelöversättning som en skrift vilken pä svenska skall återge grundtexternas innehåll likartat och riktigt.

I utredningsbetänkandet om kyrka och stat, som enligl uppgift remitterats till 4 000 instanser, är grundtemat religionsfrihet, men var finns trosfrihet? Troligen har huvuddelen av svenska folket icke begärt att svenska kyrkan skall vara ett trossamfund. Är meningen den att förslaget til] en statlig frikyrka skall innebära ett accepterande av och en återgång till ortodoxins eller fundamentalismens åskådning, med jungfrufödelse m. m.? Om kristendomen skall förbli levande, och som det sagts givas ny livskraft, måste den nog söka bli en dynamisk kraft och inte kvarbliva i att statiskt upprepa gamla formler från en dogmbildning som tydligen tillkom under inflytande av grekisk filosofi. Den är obegriplig för vår tids ungdom såväl som för den enkla vardagsmänniskan, vilken i Bibeln och kyrkan vill finna något annat än teoretiska, spekulativa intressen.

Eftersom kyrkoministern inom utredningen varit sä angelägen om att staten icke skall få blanda sig i kristliga riktlinjer för att inte kränka religionsfriheten, utan dessa uppgifter skall förbehållas trossamfunden, är det märkligt att hon i Sigtuna i denna månad sagt: "Det fattas alltjämt något hos den andliga vården vid sjukhus, fängelser, svenska kolonier i utlandet och sjömansvård, men också vid de mihtära förbanden." Hon underströk även att kyrklig verksamhet inle minst för ungdomen ger ett etiskt bestående resultat. Det är tydligen svårt att följa utredningen.

Det är även märkligt och i högsta grad anmärkningsvärt att utredarna

Nr 8

Onsdagen den 24 januari 1973

Nr 8

Onsdagen den 24 januari 1973

med generös hand överlämnar den kyrkliga egendomen, som tillhör hela värt folk, till en föreslagen ny statlig frikyrka, frän vilken de icke dogmatiskt troende är uteslutna. Det är tydligen samma förfarande som Magnus Ladulås pä 1200-talet och Gustav Vasa pä 1500-talet ansåg vara god statsmannased. Men då gällde ju icke demokratiska hänsyn eller hänsyn till lands- eller grundlag.

"Relationen mellan staten och Svenska kyrkan bör sålunda enligt denna utredning bestämmas sä, att kyrkan har full frihet att besluta om sina angelägenheter i religiöst avseende liksom också i frågor av organisatorisk och ekonomisk art i den mån de är av betydelse för den religiösa friheten. Vi anslutet- oss till detta synsätt", säger utredarna.

Men utredarnas förslag innebär att vi, på ungefär samma sätt som på 1100- och 1500-talen, skulle fä en stattig frikyrka med enorm politisk makt, som mindre skulle syssla med religiösa uppgifter men i desto större utsträckning koncentrera intresset pä politisk makt. Trots denna orimlighet anser utredarna att den nya statliga frikyrkan skulle få disponera av kronan och kommuner nu ägda miljardvärden — kyrkor, skogsfastigheter och andra fastigheter. Men den skulle även behärska agitatoriska propaganda- och påtryckningsmedel av enorm omfattning, som varken politiska partier eller andra existerande friförsamlingar och kyrkor kan prestera. Med till visshet gränsande sannolikhet skulle en liten men verkligt reaktionär grupp präster och biskopar kunna ersätta folkkyrkan med en högkyrktig prästkyrka och bli ett politiskt maktcentrum.

Vi kan följa de stridiga religiösa intressena i andra länder, med blodiga och splittrande strider till skada för tand och folk. I vårt land har vi fått en invandring av människor med olika religiösa uppfattningar och vanor, som lätt kan tända religionsstriden ånyo i vårt land.

Vid de italienska valen är 1948 utfärdade kyrkan en bannbulla mot "ateistiska" partier, och de som röstade med dem utlovades evig fördömelse; påbudet var fäst på kyrkporten. Är 1963 segrade kardinalens maning till biskoparna att "inte svika korsskölden" som förekommer i det krislhgl demokratiska partiets vapen. En tidning gav uttryck ät meningen "att det var katolikens plikt att rösta för rätt parti, och att biskopskonferensen borde ingripa i vilken form det vara månde".

De icke dogmatiskt troende skulle, enligt utredningen, stängas ute från varje demokratisk möjlighet att påverka en ny statlig frikyrka, men dess egna medlemmar skulle självklart hett och fullt kunna påverka politiken och samhället i övrigt. Folkkyrkan och dess syften skulle därmed försvinna.

Utredningen säger att en av huvudfrågorna är om den föreslagna nya statskyrkan "efter relationsförändringen skall anses vara densamma som den nuvarande eller om en ny kyrka skall anses bildad". Utredningen anser att "även om lagstiftningen rörande Svenska kyrkan upphävs, består trossamfundet Svenska kyrkan". Realpolitiskt måste utredarna veta att praktiskt har statskyrkan aldrig varit eller uppfattats som ett trossamfund.

Svenska kyrkan bygger på en församlingsorganisation. Utredningen säger; "En avgörande förutsättning för att identitet skall föreligga juridiskt sett mellan nuvarande Svenska kyrkan och en kyrkoorganisa-

tion, som träder i dennas ställe, är att församlingarna består som basenheter i den nya organisationen vid övergångstillfället. Den primära effekten av övergängen blir då att församhngama övergår från att vara offentligrättsliga korporationer (kommuner) till att vara privaträttsliga sammanslutningar."

Tanken pä en folkkyrka och att Sveriges folk hyllar demokratin synes vara utredarna fjärran, och de konstaterar: "Vi utgår från att den för Svenska kyrkan typiska kombinationen av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad församhngsstyrelse kommer att bestå i den nya organisationen. Vi konstaterar att biskopar och präster inte enbart har ställning som tjänstemän eller funktionärer inom en organisation. Som innehavare av det religiöst bestämda prästämbetet i kyrkan har de dessutom ett självständigt ansvar för kyrkans lära, undervisning och

sakramentsförvaltning-- ." Detta, säger utredarna, ligger helt i linje

med utvecklingen frän den gamla socknens självständighet med dess väsentliga lekmannainslag.

Dessa påståenden är orimliga och påminner om en engelsmans uttalande; "Etl av de mest framträdande dragen hos den tid vi lever i är dess enastående förmåga att hitta goda skäl för att göra dåliga saker. Hela dagen lång tillskriver vi oss motiv och syften, som står i en egendomlig motsättning till de handlingar vi företar oss."

Kampen för medborgarrätt var härd, men politisk demokrati beslutades 1918. Statskyrkan har börjat att acceptera demokratin, och folkkyrkotanken är på väg. Utredningens förslag syftar däremot tydligen till att få tillbaka den gamla biskops- och prästkyrkan och raderar ut det kommunala självstyret pä detta område, med en trosmässig motivering. Det talas om religionsfrihet, men i övrigt glöms friheten bort.

I ett försvarstal om yttrandefrihet sade en amerikansk jurist 1735 bl. a.: "För ett ädelt sinne är förlusten av friheten värre än döden. Och ändå vet vi att det i alla tider har funnits människor som för att vinna befordran eller någon inbillad ära frivilligt har lånat sin hand till försöken att kuva och fördärva landet. Detta påminner mig om vad den odödlige Brutus sade, dä han säg Caesars hejdukar, som var stora herrar utan att vara goda män: Romare, om jag fortfarande kan kalla er sä, tänk pä vad ni gör. Kom ihåg, atl ni hjälper Caesar alt smida just de bojor som han en dag kommer att fängsla er själva med. Detta är vad var och en som sätter värde på friheten borde tänka pä. Han skall handla efter bästa förstånd, inte ledd av personliga böjelser eller egennytta."

Kyrka—stat-utredningen berör grundläggande etiska och ekonomiska frågor samt rätts- och grundlagsfrågor. Oavsett om vi gillar eller ogillar statskyrkan, om vi är troende eller ateister etc, är statskyrkan sä invävd i hela vår tanke- och livsföring, att vad som där sker träffar och angår hela vårt folk. Frågans vikt borde självklart ha medfört att regeringen redovisat utredningens olika förslag, uttalanden, utfästelser och påståenden för riksdagen och dess partigrupper. Deras prövning och uttalanden borde ha bifogats handlingarna till de ca 4 000 olika remissorganen.

De flesta som skall avge etl remissvar har kanske inte hunnit läsa betänkandet eller uppfattat att utfästelserna där icke vilar pä riksdagens och regeringens godkännande. Magnus Ladulås betecknas som en stor

Nr 8

Onsdagen deri 24 Januari 1973

Nr 8

Onsdagen den 24 Januari 1973

realpolitiker i sitt stöd åt katolska kyrkan, och även om Gustav Vasa var och förbliver vår historias största och hänsynslösaste realist, återförde han ändock till svenska folket dess av katolicismen fråntagna egendom. 1970-talets kyrkoutredare anser att svenska kyrkans miljardvärden skall tagas från hela värt folk och överlåtas till en ny statlig trosfrikyrka på privaträttslig grund.

Med hänvisning till vad jag här anfört hemställer jag om riksdagens tillstånd att till herr statsministern fä framställa följande frågor:

1. Anser regeringen att 1951 års religionsfrihetslag — då svenska medborgare erhöll full frihet att utträda ur svenska kyrkan och frikallades från skyldighet att tillhöra annat kristet eller över huvud något trossamfund, och Sverige utan förbehåll kunnat godtaga Europakonventionen angäende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 9, enligt vilken envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och rehgionsfrihet, vari innefattas frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, andaktsutövning eller iakttagande av religiösa sedvänjor - och det sätt pä vilket statskyrkan tillämpar religionsfriheten kränker reUgionsfriheten i värt land?

2. Eller anser regeringen, att en ny statlig trosfrikyrka pä privaträttslig grund riktigare skutte motsvara rehgionsfriheten? Eller kan man förvänta att kyrkan kommer att helt skitjas från staten och av statskyrkan disponerad egendom helt återföras till kronan och de borgerliga kommunerna?

3. Anser icke regeringen att en eventuell överlåtelse av medborgarnas av statskyrkan nyttjade mitjardvärden till en statlig privaträttslig ny kyrka, med den konkurrensmässiga status som den eventuella nya trosfrikyrkan skulle fä gentemot andra frikyrkor och samfund, skulle kränka hela värt folks grundlagsmässiga rätt?

4. Är det önskvärt att stärka biskopars och prästers maktställning inom kyrkan på bekostnad av den framväxande folkkyrkan samt skapa förutsättningar för att religionsstrider och religionsfrågor skulle splittra vårt folk, dä man kan förutsätta att den föreslagna nya statliga trosfrikyrkan kan bli den starkaste maktfaktorn i värt politiska liv?

5. Om regeringen delar kyrka-stat-utredningens uppfattning om att gällande regler kränker religionsfriheten, överväger dä regeringen initiativ som innebär att liknande hänsyn kommer att visas exempelvis pä hälsovårdens, sjukvårdens, socialpolitikens och arbetsmarknadens områden, beträffande politiska och andra folkrörelser etc; och anser regeringen det frän samhällssynpunkt möjligt och önskvärt att den offentligrättsliga lagtillämpningen överlåles pä den privaträttsliga?

6. Kan man förvänta att staten kostnads- och arbetsmässigt kommer att vidtaga rationaliseringar och besparingar inom den nuvarande svenska statskyrkan och att demokratin och folkkyrkan ges en starkare ställning i statskyrkan?

Denna anhållan bordlades.

§ 8 Anmäldes och bordlades

Berättelse

Nr 5 Styrelsens för riksdagsbibhoteket berättelse över bibliotekets

förvaltning under år 1972.

Nr 8

Onsdagen den 24 januari 1973

§ 9 Anmäldes och bordlades följande motioner;

Nr 365 av herr Ahlmark m.fl. angäende det statliga utrednings- och remissväsendet

Nr 366 av herr Andersson i Ljung m. fl. om åtgärder för att förbättra informationen för ähörare pä riksdagens läktare

Nr 367 av fröken Bergström m.fl. om en översyn av valkretsindelningen

Nr 368 av herrar Hedin och Carlshamre om ökad rättshjälp i rättstvist med kommun

Nr 369 av herr Hedin m. fl. angäende statlig myndighets beslut

Nr 370 av herr//e/é« m./Z. angående presstödet

Nr 371 av herr Hjorth m.fl. om officiell flaggning på dag för riksdags-och kommunalval

Nr 372 av fru Mogård om ytterligare prövning av riksdagens lokalfråga

Nr 373 av fru Mogård och herr Wennerfors angående tidsfristen för avgivande av remissyttrande

Nr 374 av herrar Oskarson och Nordgren om en skylt med texten "Sveriges riksdag" på riksdagshusets fasad mot Sergels torg

Nr 375 av herr Werner i Malmö m. fl. om en folkomröstning i kyrka-stat-frägan

Nr 376 av herr Åkerlind om förbud mot kollektivanslutning tiU politiskt parti

Nr 377 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. om slopande av femkronorsmyntet

Nr 378 av herr Magnusson i Borås m.fl. om en redogörelse för kostnaderna för statliga förvaltningsbyggen, m. m.

Nr 379 av herr Nilsson i Trobro m. fl. om minskning av anslaget till Vissa projekteringskostnader

Nr 380 av herr Schött m. fl. om slopande av anslaget till Inköp av fastigheter m. m.

Nr 381 av herr yfceWind om slopande av femkronorsmyntet

Nr 382 av herr Hedin m. fl. om möjhghet till sänkning av taxeringsvärdet vid renovering av fastighet, m. m.

Nr 383 av herr Hermansson m.fl. om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kulturarbetare

Nr 384 av herr Hörberg m. fl. om lättnader vid inkomstbeskattningen förvissa boendeformer

Nr 385 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. om vidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för diabetikers fördyrade levnadskostnader

Nr 386 av herr Josefson i Arrie m. fl. om åtgärder mot faktisk sambeskattning av inkomst av rörelse i vissa falt

Nr 387 av herr Josefson i Arrie m. fl. om ändrade regler för reahsationsvinstbeskattning vid överlåtelse av jordbruksfastighet

Nr 8

Onsdagen den 24 januari 1973

Nr 388 av herr Josefson i Arrie m. fl. om rätt till öppen resultatutjämning vid inkomstbeskattningen

Nr 389 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. angående kyrkobokföringsort inom riket för person i statlig u-landstjänst

Nr 390 av fru Mogård m. fl. om ersättning till skattskyldig vid felaktig handläggning av taxeringsmyndighet

Nr 391 av herr Nordgren m.fl. om utsträckt tid för fyllnadsinbetalning av skatt

Nr 392 av herr Nordgren m. fl. om lokaliseringspolitiska villkor för utnyttjande av investeringsfondsmedel

Nr 393 av herr Nordgren m. fl. om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet

Nr 394 av herr Nordgren m. fl. om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för avsättning till självfinansieringsfond

Nr 395 av herr Petersson i Gäddvik m.fl. om differentierad beskattning av flytande bränsle

Nr 396 av fru Ryding m.fl. om slopande av mervärdeskatt vid förstagångsförsäljning av konst

Nr 397 av herr Sellgren m. fl. angäende tullverkets organisation

Nr 398 av herr Taube om en granskning av Kungl. Maj;ts praxis i ärenden angående befrielse från inkomstskatt vid avyttring av aktier

Nr 399 av herr Taube om höjning av det s. k. försäkringsavdraget vid inkomsttaxering

Nr 400 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. om åtgärder mot störande uppträdande och nedskräpning vid alkoholförtäring på allmän plats

Nr 401 av herr Wiklund i Stockholm m.fl. om ökad information rörande utskänkning av alkoholfria drycker

Nr 402 av herr Wååg m. fl. om en översyn av gähande skatte- och förmånssystem för företag

Nr 403 av herr Gustafsson i Uddevalla m. fl. om uppdelning av Bohus skyddskonsulentdistrikt

Nr 404 av herrar Henmark och Nelander angående den andliga värden inom kriminalvården

Nr 405 av herr Hugosson m. fl. om ersättning för tolkkostnader vid allmänna advokatbyråer

Nr 406' av fru Kristensson m. fl. om slopande av bidraget till KRUM

Nr 407 av herr Levin om översyn av straffbestämmelserna om djurplågeri

Nr 408 av herr Ringaby m. fl. om slopande av bidraget till KRUM, m. m.

Nr 409 av herrar Taube och Levin om nedbringande av balansen av skattemäl i regeringsrätten och i kammarrätt

Nr 410 av herrar Ernulf och Andersson i Örebro angäende arvsrätten för barn utom äktenskap

Nr 41 1 av herr Hörberg och fru Frcenkel om pension till dispaschö-ren Gösta Hasselrot

Nr 412 av herrar Andersson i Örträsk och Hugosson om offlciell flaggning på FN-dagen

Nr 413 av herr Hellström och fru Lewén-Eliasson om ökat bistånd

thl Demokratiska republiken Vietnam

Nr 414 av herr Hermansson m.fl. om avslag på Kungl. Maj:ts yrkande om anslag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) m. fl.

Nr 415 av herr Nilsson i Agnas m.fl. angäende kortvägslyssning som medel för u-landsinformation

Nr 416 av herrar Andersson i Örebro och Petersson i Röstånga om förbud mot civdförsvarsförråd i skolor och ålderdomshem

Nr 417 av herr Hörberg m.fl. angäende försvarets fredsorganisation

Nr 418 av herr Wååg m. fl. angående utbildningen av flygförare

Nr 419 av fru Frcenkel m. fl. om vidgad rätt till änkepension

Nr 420 av herr Helén m. fl. om vidgad rätt till pension åt handikappade

Nr 421 av herr Helén m. fl. om ett förbättrat socialförsäkringssystem

Nr 422 av herr Hermansson m. fl. om kostnadsfri tilldelning av fluortabletter inom barnavården, m. m.

Nr 423 av herr Pettersson i Örebro m. fl. om vidgad rätt thl änkepension

Nr 424 av herrar Taube och Petersson i Röstänga om ändrade regler för frivihig pensionsförsäkring

Nr 425 av herrar Westberg i Ljusdal och Rask om vidgad rätt till studielän

Nr 426 av herr Ångström om ersättning till gravida kvinnor för resor i samband med tandvård

Nr 427 av herr Helén m. fl. om ökat stöd ät handikappade

Nr 428 av herr Helén m. fl. om ökade insatser för att hjälpa de socialt utstötta

Nr 429 av herrar Henmark och Nelander angäende anslaget till Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer

Nr 430 av herrar Henmark och Westberg i Ljusdal angäende bostadstillägg till folkpensionärer och låginkomsttagare

Nr 431 av herr//ermart.jion ffj./7. om förlängd lagfäst semester

Nr 432 av fru Hörnlund m. fl. angäende utbetalningen av bostadstilläggen

Nr 433 av herr Z,ev('« angäende utbildningen av ambulanspersonal

Nr 434 av herr Mellqvist m. fl. angäende huvudmannaskapet för dövpsykiatriska avdelningen vid Långbro sjukhus, m. m.

Nr 435 av fm Afoård om vidgad rätt till social hemhjälp, m. m.

Nr 436 av herrar Ringaby och Andersson i Ljung om statligt stöd tih kommunernas färdtjänst åt handikappade

Nr 437 av herr Åkerfeldt m.fl. angäende invandrarnas rätt till skärmbildsundersökning

Nr 438 av herr Åkerlind m. fl. om slopande av kvotregeln för statsbidrag tih kommunal familjedaghemsverksamhet

Nr 439 av herr Åkerlind m.fl. om åtgärder för förbättring av arbetsmiljön

Nr 440 av herr Andersson i Ljung m.fl. angående anslaget tiU Rikskonsertverksamhet

Nr 441 av herrar Bengtsson i Landskrona och Håkansson om åtgärder för vidareutveckling av Ven

5 Riksdagens protokoll 1973. Nr 6-8

Nr 8

Onsdagen den 24 Januari 1973

Nr 8

Onsdagen den 24 Januari 1973

Nr 442 av herr Björck i Nässjö om vidgad genmälesrätt i radioprogram

Nr 443 av herrar Enlund och Stålhammar om statligt bidrag till Västerås musiksällskap och Örebro orkesterstiftelse

Nr 444 av herr Mellqvist m. fl. om ökad teaterverksamhet för döva

Nr 445 av herr Nilsson i Agnas om en vandringsutställning om svensk bibelöversättning

Nr 446 av herr Nordstrandh m. fl. om dagliga morgonandakter i TV

Nr 447 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. om en differentiering av mottagaravgiften för TV

Nr 448 av herr Palm m. fl. om åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersieha kultursektorn

Nr 449 av fru Ryding och herr Werner i Tyresö angäende anslaget till Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet

Nr 450 av fru Ryding och herr Werner i Tyresö om höjning av anslaget tih Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.

Nr 451 av fru Ryding m. fl. om statsbidrag till konstsalonger, m. m.

Nr 452 av herrar Sundman och Wikström angående rundradioverksamhetens organisation

Nr 453 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. om bättre betingelser för friluftsliv och rekreation i Ljusnans dalgäng

Nr 454 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. om ökat stöd åt nykterhetsorganisationerna

Nr 455 av herr Wirmark m.fl. om en parlamentarisk utredning rörande radio- och TV-verksamhetens organisation och finansiering

Nr 456 av fru Gradin m. fl. om nordisk samverkan vid utbildning av ortoptister

Nr 457 av herr Helén m. fl. om ökad satsning på välfärdsforskning

Nr 458 av herr Hermansson m.fl. om utbildning av barntandvärdare och tandhygienister

Nr 459 av fru Hörnlund och herr Carlstein angäende utbildningen inom barna- och ungdomsvården

Nr 460 av herrar Jonsson i Alingsås och Strömberg om statsbidrag till timdelning för samordningstjänster inom vuxenutbildningen

Nr 461 av herr Mellqvist m.fl. om översyn av kursplanen för utbildning av lärare för döva

Nr 462 av herr Mellqvist m. fl. angående representationen i styrelse för specialskola

Nr 463 av herr Mellqvist m. fl. om uppföljning av det inre arbetet inom specialskotan för döva

Nr 464 av fru Mogård angäende det fritt valda arbetet i grundskolan

Nr 465 av herr Nordstrandh m. fl. om inrättande vid Uppsala universitet av en professur i pedagogik

Nr 466 av herr Nordstrandh m. fl. om höjning av statsbidraget till Restenässkolan

Nr 467 av herr Nordstrandh m.fl. om inrättande av arvodestjänster som huvudlärare och institutionsföreståndare inom vuxenutbildningen

Nr 468 av fröken Pehrsson m. fl. om förbättrad utbildning av talpedagoger m, fl.

Nr 469 av herr Stridsman m. fl. om utredning rörande kombination av elitidrott och utbildning pä gymnasiestadiet

Nr 470 av herr Stålhammar m. fl. om inrättande av vissa tjänster vid Birgittaskolan och gymnasieskolan för gravt hörselskadade i Örebro

Nr 471 av herr Andersson i Storfors m. fl. om åtgärder för att minska fordonsbuher

Nr 472 av herr Bengtsson i Landskrona m. fl. angående Ventrafiken

Nr 473 av fröken Bergström m. fl. angående kostnaderna för körkort för person med lyte eller viss sjukdom

Nr 474 av herr Enskog om intensifierade åtgärder för trafiksanering i tätorter

Nr 475 av herr Ernulf om färdigställande av den planerade motorvägen Borås—Göteborg

Nr 476 av herr Fälldin m. fl. om ökat bidrag till enskilda vägar

Nr 477 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. angäende begränsningen av maximilängden på landsvägsfordon

Nr 478 av herr Hedin m. fl. om införande av post-och postlädenum-mer i telefonkatalogen

Nr 479 av herr Hermansson m. fl. angående trafikpolitiken

Nr 480 av herr Levin om lägre telefonkostnader för folkpensionärer

Nr 481 av herr Magnusson i Kristinehamn m.fl. om höjning av anslaget till Drift av stathga vägar; Egentligt vägunderhåll

Nr 482 av herr Petersson i Gäddvik m.fl. om bibehähande av vägbyggnadsramarna i sysselsättningssvaga regioner

Nr 483 av herr Ringaby om portofri befordran av uppgift som infordras av offentlig myndighet

Nr 484 av fru Ryding om förbättrade trafikförhållanden pä Europaväg 6 genom Halland

Nr 485 av herrar Svanström och Andersson i Nybro om förbättring av vägstandarden i Kalmar län, m. m.

Nr 486 av herr Svensson i Eskilstuna m.fl. om förbättring av transportlederna i Storstockholmsomrädet

Nr 487 av herr Taube angående barncyklars utrustning

Nr 488 av herrar Taube och Hörberg om ändring av färgen på utryckningsfordons varningssignaler

Nr 489 av herr Åkerlind om ändrade tidsintervaller för kontrollbesiktning av bhar

Nr 490 av herr Åkerlind om omvandling av generella hastighetsbegränsningar till rekommenderade färdhastigheter

Nr 491 av herrar Ångström och Westberg i Ljusdal om upprustning av väg 355

Nr 492 av herr Andersson i Ljung m. fl. om sammanslagning av lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen

Nr 493 av herr Bengtsson i Landskrona m. fl. angående grundforskningen inom växtförädlingen

Nr 494 av herr Dahlberg m. fl. om slopande av vissa avgifter enligt rennäringslagen

Nr 495 av herr Hedin m. fl. om ökat samband mellan jordbruk och landskapsvård

Nr 8

Onsdagen den 24 januari 1973

Nr 8 Nr 496 av fru ionan-w./7. om ökat stöd åt jordbruksnäringen

Onsdaeen den ' av herr/o.je/jön i Arrie w.//. angäende jordbrukets rationali-

24 Januari 1973 '""S

-------------------- ----- Nr 498 av herrar Levin och Taube om vidgad befogenhet för

hälsovårdsnämnd i miljövärdsfrågor

Nr 499 av herr Lorentzon m. fl. angående vihkoren för statligt bidrag tih enskild skogsväg

Nr 500 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. angäende den statliga lönegarantin vid förvärv av jordbruksfastighet, m. m.

Nr 501 av herrar Nilsson i Agnas och Nordgren om statsbidrag tiU Svenska samernas riksförbund

Nr 502 av herr Nilsson i Agnas m.fl. angäende hyggesplöjningens skadeverkningar på renbetesland

Nr 503 av herr Nilsson i Trobro m. fl. om undersökning av nedgången i ålfångsterna

Nr 504 av herr Norrby i Åkersberga om åtgärder för att begränsa fraktkostnaderna för mjölk i Stockholms skärgärd

Nr 505 av fru Olsson i Helsingborg m.fl. om skärpt kontroll av gifthalter i importerade livsmedel

Nr 506 av herr Persson i Heden m.fl. om översyn av jordförvärvslagen

Nr 507 av herr Persson i Heden m. fl. angäende det behovsprövade bidraget enligt skördeskadeskyddet

Nr 508 av herr Stålhammar m.fl. angäende föroreningarna i Idefjorden

Nr 509 av herr Svanström m.fl. angående anslaget thl Miljövårdsinformation

Nr 510 av herr Wikner m.fl. om åtgärder för att främja fritidsfisket

Nr 51 1 av herr Wikner m.fl. om anslag ur jaktvärdsfonden till Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare

Nr 512 av herr Wååg m.fl. om typgodkännande av avgassystem till motordrivna fordon

Nr 513 av herr Helén m. fl. om höjning av anslaget till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

Nr 514 av herr Helén m. fl. om stöd tih produktutveckling i mindre och medelstora företag

Nr 515 av herr Henrikson m. fl. om näringspohtiskt stöd ät svensk civil flygplansproduktion

Nr 516 av herr Johnsson i Blentarp m.fl. om styrelserepresentation inom jordbrukskooperationen för samhället och konsumenterna

Nr 517 av herrar Sundelin och Lindahl angående handeln med bilreservdelar

Nr 518 av herr Wirtén m. fl. angående kapitalförsörjningen för mindre och medelstora företag

Nr 519 av herr Börjesson i Falköping m. fl. om lokaliseringspolitiska åtgärder till stöd för näringslivet inom vissa delar av Skaraborgs län

Nr 520 av herr Ericson i Örebro m. fl. om ökad anställningstrygghet
vid utryckning från värnpliktstjänstgöring
"° Nr 521 av herr Eriksson i Bäckmora m.fl. om försöksverksamhet

med industricentra i Ljusdalsområdet

Nr 522 av herrar Fredriksson och Mellqvist om införhvande av Ludvika kommunblock med det ahmänna stödområdet

Nr 523 av herr Fälldin m. fl. om ett handlingsprogram för jämhkhets-politik

Nr 524 av herr Fälldin m. fl. angäende regionalpohtiken

Nr 525 av herr FäW(i;« w./Z. angäende arbetsmarknadspolitiken

Nr 526 av fru Hjelm-Wallén m. fl. angäende arbetsmarknadsutbildningen

Nr 527 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. om upphävande av dyrortsgrupperingen för anställda i stathg tjänst

Nr 528 av herr Nilsson i Agnas m.fl. om sysselsättningsfrämjande åtgärder i Vindelådalen

Nr 529 av herr Nordgren m. fl. om statsbidrag till Norrlands Center AB

Nr 530 av herr Svensson i Malmö m. fl. angående den regionalpolitiska målsättningen, m. m.

Nr 531 av herr Söderström om överföring av personalpensionsverkets uppgifter på privata försäkringsbolag

Nr 532 av herr Helén m.fl. om ökade insatser för att anpassa bostäderna till de handikappades behov

Nr 533 av herr Henmark m.fl. om inrättande av en byrådirektörstjänst vid naturvårdsenheten inom länsstyrelsen i Kristianstads län

Nr 534 av herr Josefson i Arrie m.fl. om en kartläggning av bostadsönskemälen vid ahmänna bostadsräkningar

Nr 535 av fru Mogård angående förmedhngen av bostäder thl ensamstående

Nr 536 av herr Nilsson i Agnas m. fl. angående personalorganisationen vid länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län

Nr 537 av herr Tobé angående datasystemet för fastighets- och inskrivningsregister

Nr 538 av herr Wictorsson m.fl. angäende stödet till allmänna samhngslokaler

Nr 8

Onsdagen den 24 Januari 1973

§ 10 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 49 Herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr statsrådet Lidbom angäende värdet av en likartad nordisk äktenskapslagstiftning;

Anser statsrådet, att det är av värde att de nordiska länderna har en hkartad äktenskapslagstiftning?

Nr 50 Herr Palm (s) till herr utrikesministern om regeringsinitiativ med anledning av naturkatastrofen pä Vestmannaöarna;

Vilka initiativ överväger regeringen i anslutning tih den naturkatastrof som nu drabbat Vestmannaöarna och dess befolkning?

Nr 8

Onsdagen den 24 januari 1973

Nr 51 Herr Hedin (m) tih herr jordbruksministern om utvidgning av fiskegränsen i Östersjön;

Har regeringen för avsikt att under årets riksdag lägga fram förslag om utvidgning av fiskegränsen i Östersjön?

Nr 52 Herr Nilsson i Trobro (m) thl herr jordbruksministern angäende

problemen med i havet sänkta stridsgaser m.m. frän andra världskriget;

Vhka initiativ har regeringen vidtagit för att komma tih rätta med

de problem för t. ex. fisket som härrör från i samband med andra

världskriget sänkta stridsgaser m. m., särskilt beträffande farvattnen

kring Bornholm?

Nr 53 Herr Regnéll (m) till herr kommunikationsministern om ändrade former för samråd med berörda ortsbor vid planering av niiljöstörande vägarbeten:

Anser statsrådet det angeläget att finna bättre former för samråd pä tidigt stadium med även andra ortsbor än markägare vid planering av sädana vägarbeten, som medför väsenthga ingrepp i miljön?

Nr 54 Herr Claeson (vpk) till herr kommunikationsministern angäende

hänsynen till miljöskydd m. m. vid fastställande av arbetsplan för vägar:

Anser kommunikationsministern att de regler som nu gäller för

fastställande av arbetsplan för vägarna tar tillräcklig hänsyn till

miljöskyddet eher andra omständigheter av betydande vikt som kan

framkomma efter realbehandlingen av ohka vägföretag?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 16.10.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert