Riksdagens protokoll 1973:79 Torsdagen den 3 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:79

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:79

Torsdagen den 3 maj

Kl, 19,30

Förhandlingarna leddes till en början av herr tredje vice talmannen.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 197'3

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagände i sveiisk-•undervisning för invandrare

§ 1   Rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

Föredrogs inrikesutskotlels betänkande nr 15 i anledning av propositionen 1973:43 med förslag lill lag om ändring i lagen (1972:650) om räll lUl ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare jämte motioner,

I propositionen 1973:43 hade Kungl, Majt, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUel över inrUcesärenden för den 16 februari 1973, föreslagit riksdagen atl anta i propositionen framlagda förslag liU lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt tUl ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Lagen (1972:650) om räll Ull ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare, som träder i kraft den 1 juh 1973, är tillämplig endast på sådan utländsk arbetstagare som påbörjat sin första anställning här i landet efter utgången av år 1972, Enligt lagen är sådan arbetstagare berättigad till såväl ledighet från ordinarie arbetstid i 240 timmar för atl della i svenskundervisning som till lön för deltagande i 240 limmars undervisning, oavsett om denna bedrivs under arbetstid eller ej, I propositionen föreslås att lagen, med vissa avvikelser, görs tillämplig även på utländsk arbetstagare som före den 1 januari 1973 tagit anställning här i landet. Rätten liU ledighet och lön föreslås dock bh behovsmässigl differentierad tUl alt omfatta 160 eller 240 undervisningstimmar,"

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1643 av herr Nordgren m, fl. (m) vari hemställts alt riksdagen skulle avslå Kungl. Maj;ls proposition 1973:43,

1973:1644 av herr Nordstrandh m. fl. (m),

1973:1645 av herr Rosqvist m. fl, (s) saml

1973:1646 av herr Takman (vpk) och fru Nordlander (vpk) vari hemställts alt riksdagen i 1 § av förslaget till lag om ändring i lagen om rätt lUl ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare beslutade införa sådant tillägg all lagen utvidgades att gälla även utländska sjömän på svenskt fartyg.

129

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77-79

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

Ulskoltel hemställde

1,    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1643,

2,    att riksdagen med avslag på motionen 1973:1646 skulle bifalla propositionen 1973:43 i fråga om 1 § förslaget till lag om ändring i lagen om rätt lill ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare,

3,    atl motionen 1973:1645 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4,    att riksdagen skulle anta lagförslaget i den mån del inle behandlats under 2,

5,    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1644,

130

Reservationer hade avgivils

1, beträffande avslag på propositionen av herrar Nordgren (m) och
Oskarson (m) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall tUl motionen 1973:1643 skulle avslå propositionen 1973:43,

2. beträffande utvidgning av lagen att gälla även utländska sjömän av
herr HaUgren (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:1646 saml med förklaring alt viss ändring borde göras i 1 § lagförslaget skulle anta paragrafen med av reservanten föreslagen lydelse.

Till betänkandet hade fogats ell särskUl yttrande beträffande anordnandet av undervisning av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m). Stridsman (c), Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Carlslröm (fp).

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Sä sent som hösten 1972 antog riksdagen en lag om rätt lill ledighet och lön under 240 limmar för deltagande i svenskundervisning för invandrare, Lagen ägde dock tillämpning endast för invandrare som påbörjat sin första anställning här i landet efler ingången av är 1973, I propositionen 43 som vi nu behandlar göres lagen tillämplig även för invandrare som tagit anställning här i landet före den I januari 1973,

I en reservation som herr Nordgren och jag fogat till inrikesutskotlels belänkande nr 15 har vi yrkat avslag pä propositionen. Grunderna för vårt avslagsyrkande är följande.

För del första: Om lagen genomföres, kommer näringslivet, vilket alla vet redan förut är hårt pressat, att belastas med ytterligare stora kostnader. Särskilt betungande blir kostnaden för de mindre och medelstora förelagen. Det antal utländska arbetstagare i vårt land som beräknas ha behov av undervisning i svenska uppgår enligt propositionen lill 75 000. Beroende på de förkunskaper vederbörande har är han eller hon berättigad till ledighet och lön under 160 eller 240 limmar.

Enligt förslaget skall arbetslagaren under en period av fem år successivt beredas tillfälle alt delta i svenskundervisningen. Orn vi antar atl halva antalet av de studieberättigade har rättighet alt delta i 240 limmar och återstoden i 160, blir medeltalet 200 limmar per deltagare.

75 000 x 200 ger ett undervisningsbehov av inle mindre än 15 miljoner timmar eller 3 miljoner timmar per år.

Om vi beräknar kostnaden för arbetsgivaren till 20 kronor per timme, som jag tycker är en rimlig summa, ger detta en kostnad av inle mindre än 60 mUjoner kronor per år, en hård belastning på ett redan tungt pressat näringsliv, och enligt vad jag förstår kommer den alt få till föhd att det blir ännu färre sysselsättningstillfällen.

För det andra vill vi reservanter därutöver framhålla de särskilda problem som de små och medelstora företagen råkar ul för. Förutom de dryga kostnaderna för ersättning Ull de språkstuderande kommer dessa företag atl få besvärande störningar i form av ryckighet i produktionen när en eller ett par man bland ett fåtal anställda lämnar arbetet för att delta i undervisningen. Problemen kan bli mycket svåra all bemästra för alla företagare men mest framträdande för de mindre och framför allt för de små förelagen med ell fåtal anställda.

För det tredje: Hur ställer det sig för de utländska arbetstagarna själva? Det torde väl framstå som helt klart att en arbetsgivare, som har atl väha mellan en svensk arbetstagare och en utländsk sådan, väljer den inhemske framför den utländske; den utländske kommer ju alt för företaget medföra extra kostnader utöver de problem i form av produklionsrubbningar inom företagel som jag tidigare har berört. Lagförslaget kan komma all medföra att det blir svårare för den utländska arbetskraften atl få anställning — aUtså en negaliv effekt för denna arbetsgrupp.

I såväl motionen frän moderata samlingspartiet som reservationen har vi framhållit atl vi är helt överens med propositionens principiella uppfattning atl invandrarna på alla områden skall vara likaberättigade med svenska medborgare inom samhälle och arbetsliv. Det är angeläget atl invandrarna för att bli accepterade på arbetsplatsen har kunskap i svenska språket och också har kännedom om hur det svenska samhället fungerar. Men i likhet med invandrarutredningen anser vi reservanter atl kommunen bör vara huvudman för svenskundervisningen för utlänningar liksom samhället har ansvar för övrig grundutbildning.

Invandrarutredningen anför i silt betänkande på s. 97 följande:

"IU:s förslag innebär att kommunens skolstyrelse skall ha alt sörja för att grundutbildning anordnas för i kommunen bosatta vuxna invandrare. Skolstyrelserna skall ha ansvaret för ulbUdningens administration och kvalitet."

Men enligt propositionens förslag nu liksom vid riksdagen i höstas skall undervisningen handhas av studieförbunden i samverkan med de fackliga organisationerna. Med anledning härav är tUl utskottets betänkande fogat ett särskilt yttrande av de borgerliga ledamöterna i utskottet. Principen att fritt välja studieförbund har tidigare varit gällande även för utlänningar dä det varit fråga om svenskundervisning, och invandrareleverna har också varit spridda över praktiskt taget alla studieförbund. Men med denna frihet torde det nu vara slut. Eller hur skall man tolka LO:s skrivelse till alla finska, grekiska och serbokroaliska invandrare i Sverige? Jag citerar ur skrivelsen:

"Del   är   ABF,   Arbetarnas   bildningsförbund,   som   skall   svara  för

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

131

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid def tagande i svenskundervisning för invandrare

utbildningen av invandrare som är medlemmar i de LO-anslutna fackförbunden. Del är nästan alla invandrare. Undantagna är de som är med i etl TCO-förbund. Då är del TBV som svarar för undervisningen."

Litet längre ner i skrivelsen heter det:

"Arbetsgivarna vill att andra studieförbund skall svara för undervisningen. Det har LO och fackförbunden sagt nej lill."

Dessa uttalanden ger inte, efter vad jag kan förstå, den enskilde individen, invandraren, stora möjligheter att fritt välja annat studieförbund än ABF eller i undantagsfall TBV. Den personliga fri- och rättigheten att fritt välja förbund är icke lill finnandes. Detta vänder vi oss emot, och del strider mot folkbUdningsarbetets princip atl etl eller flera studieförbund gynnas på de andras bekostnad. Det är vad som här kommer alt bli fallet.

Jag skulle gärna vilja höra av ulskollsmajoriletens talesman om han vill ställa sig bakom skrivelsen och om han anser att det är riktigt alt man kräver att undervisningen i svenska för invandrai-e endast får bedrivas av ABF och i vissa fall av TBV.

Herr talman! Med della ber jag alt få yrka bifall lill den r-eservalion som är fogad till utskottets belänkande.

132

Herr HÄLLGREN (vpk):

Herr lalman! I propositionen 43 år 1973 med förslag till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare har utländska sjömän på svenska fartyg undantagits genom alt lagförslaget fått formuleringen: "Denna lag gäller här i landet bosall utländsk arbetstagare, som har arbetstillstånd." Del har inle de utländska sjömännen. Härigenom uteslängs närmare 5 000 utländska sjömän av icke-nordisk nationalitet.

Vänsterpartiet kommunisterna har ansett detta vara en brist i lagförslaget. Vi har därför motionerat om all 1 § skulle få ett tillägg. Lagtexten föreslås kompletterad med orden "samt utländska sjömän på svenskt fartyg". Detta har ulskottsmajoriteten inte accepterat.

Utskottsmajoritelen skriver i sill belänkande alt den kan instämma i vad motionärerna anfört och alt skäl talar för att även utländska sjömän, oaktat de inte genom bosättning har anknytning till vårt land, får möjlighet att delta i svenskundervisning. Vidare sägs: "Frågan är emellertid komplicerad och olika lösningar, bl. a. avlalsvägen, är länkbara." Sedan hänvisar utskottet till en pågående utredning och förutsätter att den aktualiserade frågan las upp i utredningsarbetet. Men den utredning som åberopas har inte fått uppdraget all ta upp frågan om svenskundervisning.

Utskotlsmajorilelen har avstyrkt motionsyrkandet på myckel vaga grunder enligt vår mening. Nödvändigheten och behovet för utländska sjömän atl kunna göra sig förstådda på landets språk och själva förstå svenska står utom all diskussion. Det har utskottsmajoritelen heller inte bestritt. Vid varje anlöp i svensk hamn är det nödvändigt atl besättningen kan svenska, eftersom den i sitt arbete ofta kopplas samman rned hamnarbetare och andra arbetarkategorier. Förhållandel all besättningsmän ofta får utföra arbete i lastrummen i samband med lossnings-

och laslningsarbele, exempelvis anbringande av skyddsnät och annal skyddsarbete, borde vara ell direkt skäl för att de skulle få undervisning i svenska. Del är en absolut nödvändighet all sjömännen och hamnarbelar-na kan förstå varandra just i dessa viktiga detaljer när det gäller skyddsarbetet. Språkkunskaper är således en nödvändighet från skyddssynpunkt.

Sedan vill jag nämna att det dessutom finns bestämmelser i gällande avtal beträffande vinschkörning. Besättningsman som beordrats till sådant arbete skall ha nödvändiga kunskaper i skandinaviskt språk.

Det är enligt vår mening helt naturligt atl dessa sjömän då måste ha samma rättigheter till svenskundervisning som alla andra invandrare som anställs och utför arbete här i landet, även om arbetet utförs ombord på etl fartyg. Ätt av formella skäl avstyrka molionsyrkandel som nu skett och utestänga en sä stor grupp utländska arbetare från svenskundervisning är inte försvarbart.

Av skäl som anförs i utskoltsbetänkandet har utländska sjömän hittills varit utestängda från tilläggspension. Här har man i varje fall kommit till den uppfattningen alt något måste göras. I en nyligen avgiven proposition föreslås atl utländska sjömän skall få möjlighet att intjäna allmän tilläggspension. I denna proposition föreslås nämligen att bosättningskravet slopas. Man har mot bakgrund härav svårt alt förslå utskottsmajoriletens ställningstagande all hålla fast vid bosätlningskravet när det gäller svenskundervisningen, som enligt vår uppfattning måste betraktas som en mindre omfattande fråga än exempelvis tilläggspensionen.

Herr talman! Vi baklagar atl utskottsmajoritelen endast sett formellt och inte praktiskt på denna fråga. Jag yrkar därför bifall lill reservationen 2 vid inrikesutskotlels belänkande nr 15.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

Herr CARLSTRÖM (fp):

Herr lalman! 1 etl särskilt yttrande lill inrikesutskottets betänkande nr 15 har de icke-socialistiska partiernas representanter i utskottet velat betona vikten av studieförbundens jämställdhet när del gäller undervisning i svenska för invandrare. Vi har dessutom, i likhet med invandrarutredningen, uttalat atl huvudmannaskapet för undervisningen bör föras över till kommunerna, men dä den frågan behandlats av utbildningsutskottet, har vi icke närmare velat utveckla våra synpunkter på den. Utbildningsutskottets representanter får ju tUlfälle att motivera sina ståndpunkter om en stund, när kammaren behandlar utbildningsulskottets belänkande nr 24.

Jag vill dock uppehålla mig några minuter vid tankegången om jämställdhet mellan de olika studieförbunden vilket vi särskilt vill trycka pä. När invandrarundervisningen behandlades i utskottet förra hösten skrev utskottet alt del förutsattes jämställdhet mellan studieförbunden vad gäller rätten all anordna undervisning. Delta poängleras i utskottets skrivning även i år. Under mellantiden har emellertid inträffat incidenter som tyder pä att språkundervisningen för invandrare förbehålles endast etl par av studieförbunden. Delta har föranlett en interpellation i riksdagen av Jan-Erik Wikström. Han har frågat inrikesminister Holmqvist om   denne   anser  all språkundervisning i svenska för invandrare skall

133

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

kunna ges av alla de av staten erkända studieförbunden. Statsrådet Holmqvist hänvisade tUl det beslut riksdagen fattat beträffande jämställdhet mellan studieförbunden och hade ingen erinran mot all sä skedde även i verkligheten.

Det är då någol förvånande alt LO sänt ut information till finska, grekiska och serbokroatiska invandrare i Sverige att det är ABF som skall svara för språkundervisningen av de invandrare vilka är medlemmar i de LO-anslutna fackförbunden. Undantagna är de invandrare som är med i TCO-förbund, i vilket fall del är TBV som svarar för undervisningen. Delta är icke i enlighet m'ed riksdagens beslut och kan vara vilseledande för invandrarna. Man frågar sig, som Jan-Erik Wikström gjorde, huruvida del är legitimt om en invandrare med katolsk eller ortodox tro vill följa undervisningen i någol av de kristna studieförbundens regi. Man undrar också om den betydande erfarenhet som även övriga studieförbund har av invandrarundervisning helt skall negligeras.

Jag vill poänglera all jag icke har några som helsl anmärkningar att rikta mot vare sig ABF, TBV eller övriga studieförbund i deras sätt att sköta sina uppgifter. För mig och övriga, som står för del särskilda yttrandet, är del angelägel alt i klartext framhålla atl det eller de studieförbund som från invandrarnas synpunkt omhänderhar undervisningen på del mest ändamålsenliga sättet också bör få förtroendet alt fortsättningsvis sköta densamma. Någon ensamrätt för ett eller annal studieförbund vUl vi icke acceptera. Det är delta, herr lalman, vi velat understryka med vårt särskUda yttrande.

134

Herr OLSSON i Asarum (s):

Herr lalman! Den fråga som nu diskuteras behandlades grundligt vid förra årets riksdag, när vi antog det förslag som skall träda i kraft den 1 juli 1973 och som gäller de invandrare som har börjat sin första anställning här i landet efler utgången av år 1972.

I inrikesutskoltets betänkande nr 15, som nu behandlas, föreslås att lagen - med vissa avvikelser - görs tUlämplig även på utländsk arbetstagare som före den 1 januari 1973 tagit anställning här i landet. Del beräknas att ca 75 000 utländska arbetstagare har otillräckliga kunskaper i svenska. De skall, beroende pä förskunskaper, beredas ledighet från arbetet med räll lill lön under 160 eller 240 timmar. Det föreslås atl undervisningen successivt genomförs under en period av 5 år.

I samband med 1972 års beslut uttalade såväl departementschefen som inrikesutskottet att den då antagna lagen var en första etapp för alt lösa invandrarnas språkproblem. Vi hälsar därför med tillfredsställelse att riksdagen redan nu har möjlighet all la ställning till nästa steg som ger utländska arbetstagare - oavsett tidpunkten för den första anställningen i landet - rätt till ledighet och lön vid behövhg undervisning i svenska språket.

Del nya förslaget avviker på ett par punkter från den förra lagen. Det sägs i lagförslaget att ledighet skall beredas och rätt till lön föreligga under 160 eller 240 limmar, beroende på vilka förkunskaper invandrarna har. Genom undersökningar har konstaterats atl behovet av svenskundervisning inte är lika självklart för tidigare anställda invandrare som del är

för dem som anställts efter den I januari 1973 och i regel är nya i landet. Utöver de tidigare beslutade undantagen föreslås nu atl lagen inle skall gälla invandrare som fått svenskundervisning i samband med exempelvis arbetsmarknadsutbildning eller i arbetsmarknadsstyrelsens mottagnings-anläggningar för flyktingar.

Den ordning i vilken arbetstagare skall få ledighet för alt delta i svenskundervisning regleras inte i lagen. I förslaget förutsätts alt den frågan löses genom kollektivavtal. För undervisningens anordnande förutsätts nära samråd med studieförbunden.

Som tidigare nämnts kan de som redan har tillräckliga kunskaper i svenska inte göra anspråk på förmånen enligt lagen. Det har uppdragits ål skolöverslyrelsen alt utarbeta förslag lill ordning för bedömning av dessa förkunskaper. Bestämmelser om denna kunskapsprövning kommer att meddelas senare. Det förutsätts att arbetsgivarna och de fackliga organisationerna på lokal nivå medverkar vid kunskapsprövningen för urval av dem som skall få undervisning.

Två reservationer har fogats lill utskottels betänkande. Den ena reservationen står moderaterna för, och den är identisk med den som avlämnades vid höslriksdagen, när detta ärende behandlades. Man vänder sig — och del har herr Oskarson understrukit även i dag - mot de extra kostnader som genom lagen åläggs förelagen, och man anser att en undervisning av del här slaget är en samhällelig uppgift.

Herr talman! Jag är medveten om all kostnaderna och produktionsstörningar kan kännas betungande, särskilt för vissa småföretagare, men jag tror alt del är ett alltför begränsat resonemang atl se bara nackdelarna i förslaget. Om man genom bättre språkutbildning för invandrare skulle kunna nedbringa omsättningen av invandrare inom förelagen, ligger bara häri stora förtjänster för företagen.

Vissa händelser under vintern, t. ex. i Göteborg och Trollhättan, visar ju vad som kan hända när grupper av anställda genom dåliga språkkunskaper inle är tillräckligt informerade om fackliga avtal och om samhällets funktion. Sådana händelser kan kanske i framtiden undvikas lill gagn för såväl företagen som de anställda. Kostnaderna blir inte så allvarligt, om man ser på de fördelar förslaget innebär. Vi får inte heller glömma bort atl samhället även i fortsättningen kommer att ha stora kostnader för denna verksamhet.

Vänsterpartiet kommunisterna vill i sin reservation att lagen skall gälla även utländsk sjöman anställd ombord på svenskt handelsfartyg. Denna reservation grundar sig på en socialdemokratisk molion av herr Rosqvist m. fl. samt pä en kommunistisk motion av herr Takman och fru Nordlander.

Som herr Hallgren mycket riktigt nämnde har utskottet instämt i motionärernas uttalande all skäl talar för all även utländska sjömän, oaktat de inle genom bosättning har anknytning till vårt land, bör få möjligheter alt dellaga i svenskundervisning. Frågan är emellertid komplicerad och olika lösningar, bl. a. avtalsvägen, är tänkbara.

Sedan 1972 utreds bl. a. frågan om arbetstillstånd för ulomnordiska medborgare vid anställning på svenska fartyg. Detta utredningsarbete beräknas bli slutfört inom kort. Utskottet har tagit hänsyn till detta och

Nr 79

Torsdagen den 3inaj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

135

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt till ledighet och lön vid def tagande i svenskundervisning för invandrare

förutsätter, att de av motionärerna aktualiserade frågorna las upp i samband med atl Kungl. Maj:ts kansh bereder del väntade utredningsförslaget.

Med det anförda, herr talman, ber jag all få yrka bifall till inrikesutskoltets betänkande nr 15 och avslag på reservationerna.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson i Asarum säger atl man inte bara skall framhålla nackdelarna utan också fördelarna i detta sammanhang. Det är jag helt överens med herr Olsson om och del gjorde jag också i milt anförande. Jag sade bl. a. atl vi är överens om alt invandrarna behöver svenskundervisning. Genom en sådan kan de lättare anpassa sig och bättre komma till rätta med problemen i värt samhälle, och det skapar både trivsel och harmoni.

Sedan är det fråga om kostnaderna, som herrOlsson tyckte inte var så farliga. Nej, om del nu bara vore fråga om de 60 miljoner kronor som jag räknat fram — visserligen myckel approximativt men ändå med ganska stor grad av säkerhet - som nu skall belasta näringslivet, skulle det kanske i och för sig inte vara så farligt. Men jag tror att herr Olsson lika väl som alla andra ledamöter av kammaren är medvetna om att detta bara är en del av den belastning vi utsätter näringslivet för genom de beslut riksdagen fattar i vår.

Låt mig bara nämna tandvårdsförsäkringen, som vi för all del är överens om men vars kostnader ändå drabbar näringslivet med mellan 250 och 280 miljoner kronor. Vi har vidare sjukpenningreformen, som drar ungefär samma kostnader för näringslivet. Och vi har i inrikesutskottel alldeles nyss behandlat arbetslöshetsförsäkringen, som medför kostnader för det svenska näringslivet på 400 miljoner kronor.

Lägger vi ihop dessa summor är vi uppe i över I miljard, och då tror jag vi kan vara överens om att del verkligen gäller betänkliga kostnader. Varje krona — låt mig uttrycka del så — som man därefter lägger pä kan bli den droppe som får hela bägaren alt rinna över. Då får vi, som jag också sade i mitt anförande, ett resultat som inte är till fördel ulan till nackdel både för invandrare och för .svenska arbetstagare, nämligen en minskning av antalet arbetstillfällen.

Invandrarna skall självfallet ha svenskundervisning, men den kan bedrivas och har hittills bedrivits med hjälp av det avtal som har träffals mellan Svenska arbetsgivareföreningen och LO och som sedan har följts upp av lokala avtal. Denna möjlighet finns fortfarande kvar, och även genom den kan invandrarna få en god svenskundervisning.

136

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! I molion 1645 har vi från socialdemokratiskt håll tagil upp frågan om svenskundervisningen för utländska sjömän på svenska fartyg. Vi har gjort det mot bakgrunden av att det lagförslag som nu föreligger i praktiken ej omfattar yrkesgruppen sjömän.

Vid årsskiftet fanns, enligt uppgift från Svenska sjöfolksförbundet, ombord på svenska båtar 6 915 av förbundels medlemmar som inle var svenskar. Räknar man bort danskar och norrmän, finner man att ca 5 500

sjömän om lagen gällt även för ombordanstäUda skulle ha omfattats av den. Det är 40 proceni av Sjöfolksförbundets medlemsantal.

Jag har hört den här frågan ställas: Varför skall en sjöman av asiatisk, afrikansk eller sydamerikansk härkomst kunna svenska därför att han jobbar på en svensk båt, som ändå aldrig går lill Sverige utan håller sig långt borta i transocean trafik? Inom parentes kan här sägas att det finns bl. a. ca I 000 spanjorer, 200 sydamerikaner, 500 asiater och 200 afrikaner bland Sjöfolksförbundels medlemmar. Och det är klart att har man den uppfattningen atl svenska språket av den utländske sjömannen endast skall användas vid besök i hamn, då är frågan kanske motiverad. Men del är ju inle där som problemet med språkförbistring ligger.

Nej. problemet finns ombord på fartygen - i samband med arbetet men även under fritiden. Det gäller all hjälpligl förstå eller göra sig förstådd för att undvika olyckor, för sig själv, för andra och för det fartyg man befinner sig på. Mer än många andra platser är ett fartyg en arbetsplats där del krävs säkerhetsbestämmelser - och att de kan förslås och följas. Det skulle kunna lämnas många exempel på olyckor - och svåra sådana - som berott på felaktigt uppfattade order, på missförstånd orsakade av språkförbistring. Sjöfolket var genom sin organisation först här i landet med att framföra krav på att anställd utlänning skulle ges språkundervisning, detta speciellt i anledning av olycksrisker vid ordermottagning.

Det finns ju också avtal och anställningsförhållanden som skall kunna begripas av den som de omfattar. Del kommer meddelanden från den anställdes organisation i olika frågor.

På de svenska färjor som går mellan Stockholm och Finland finns ca 300 finländare som inle kan någon svenska. För dessa skulle man ju kunna ha praktiskt taget samma krav som för finländare på industrier var som helst i Sverige. De här finländarna på färjorna har ju även, kan vi säga, den geografiska kontakten med Sverige - men de omfattas inle av lagen som föreslås i den proposition som vi nu skall ta ställning till.

Det är nödvändigt även för utländska sjömän atl få möjlighet till svenskundervisning. Jag är medveten om att det inte alltid är pä samma sätt med förhållandena till sjöss som vid vanlig landanställning. Men på plussidan kan det sägas all sjöfolket på sin arbetsplats har både skolsal och lärarkraft med sig. Del skall inte för alltid behöva vara så, all sjöfolket i så många fall skall komma pä efterkälken när vi lagsliftar om olika åtgärder inom arbetslivet.

Nu pågår en utredning om införande av arbetstillstånd för utländskt sjöfolk — sådant krävs inte nu. Finns krav pä arbetstillstånd, omfattas vederbörande icke-svensk av det här förslaget om svenskundervisning.

Utskottet har inhämtat atl utredningsarbetet snart skall vara slutfört och förutsätter atl frågan om svenskundervisning då las upp i samband med beredningen i Kungl. Maj:ls kansli. Jag vill understryka alt så också verkligen sker.

I reservationen från vpk vill man nu direkt ta ett beslut i den här frågan. Jag tror att del kan finnas fog för all inle göra sä. Frågan behöver nog kompletteras i vissa stycken för alt en undervisning i svenska för utländska sjömän skall fungera och få del innehåll som bäst tjänar dem

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

137

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

som skall omfattas av den.

Den här kompletteringen kunde kanske redan ha varit gjord. Och det ger mig anledning all än en gång konstatera att i förarbete på åtgärder inom arbetslivet bör det observeras att det finns en kategori yrkesutövare som ej i allt har samma vUlkor som den inom industri eller service engagerade individen. Om detta görs klart, behöver inte sjöfolket i olika hänseenden komma en bit efler när vi förbättrar inom arbetslivet på olika sätt.

Herr lalman! Jag har inget annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan, men jag har med della särskilt velat understr-yka den förutsättning som utskottet har haft som sin motivering för att avstyrka den motion som jag har mitt namn under.

Herr OLSSON i Asarum (s):

Herr lalman! Till herr Oskarson vill jag säga beträffande kostnaderna, att vi redan i dag har erfarenheter från många företag som själva har insett viklen av all lösa dessa problem. Jag behöver inte räkna upp några speciella företag, men del finns företag som har startat svenskundervisning lillsainmans med studieförbunden och satsat pengar på denna undervisning. Dessutom har man lagt ned stora pengar på information och sådan verksamhet som gör all invandrarna har kunnat känna sig hemma på företagel, få kontakter med de andra anställda och klara de svåra omställningsproblem som del inneburit alt komma lill en stor svensk industri. Dessa företag har kalkylerat med de här kostnaderna när de har anställt utländsk arbetskraft och har alltså inle skyggat för dem.

Samtidigt vill jag poängtera ännu en gång att samhället ju lägger ned minst lika mycket i kostnader på denna verksamhet som företagen kommer all få göra. Vad företagen skall svara för är alltså ledighet under arbetstid för bedrivande av de här studierna. Övriga kostnader svarar samhället för.

Herr Oskarson nämner också att det i framtiden blir svårare för utländsk arbetskraft alt få jobb, eftersom förelagen kommer att välja och vraka bland dem som söker arbete och då kolla upp vilka förkunskaper de har när det gäller svenska språket. Blir utvecklingen sådan är del bara att beklaga. Men jag kan inte tänka mig atl företagen har sä dålig solidaritet med de utländska arbetslagarna att man bara i bristsituationer är angelägen atl ta emot dem och då svarar för kostnaderna men när del blir bättre balans i tillgången på arbetskraft behandlar dessa särskilt därför alt de innebär en liten extrakostnad.

Beträffande herr Rosqvisls anförande om sjöfolket och de här problemen har ju utskottet med anledning av dessa frågeställningar sagl all man är beredd alt tillstyrka motionärernas begäran. Men på grund av atl man inle har tillräckligt med underlag vill man avvakta den utredning som behandlar anställningsförhållandena. Man förutsätter att Kungl. Maj:l tar ställning även till delta problem när utredningsförslaget förehgger.

13

Herr OSKARSON (m):

Herr lalman! Uttrycket "välja och vraka" får stå för herr Olssons i Asarum egen räkning. Jag har aldrig använt det, och jag har heller aldrig antytt alt företagarna skulle komma atl handla på det sättet.

Men det hjälper inte - kostnaderna finns kvar och skapar problem för förelagen och, som jag har sagt tidigare, mest för de små och medelstora. Del kan bli de följderna, herr Olsson, att della i stället för att gagna invandrarna kommer alt medföra en viss diskriminering, och det önskar ingen. Men vi kan inte blunda för realiteterna, och resultatet kan bli sådant.

Förelagen har visat sig positiva lill den här undervisningen. Ja, tacka för det. Många företag har lagt ned myckel stora pengar och mycket arbete på svenskundervisningen för sina invandrare. Och varför? Ja, därför alt de är måna om sin arbetskraft. Ju bättre arbetskraften är — förstår språket och det svenska samhället - desto bättre kan den också arbeta inom företagen. Dessutom skapar denna undervisning trivsel för invandrarna, och trivsel inom förelag medför alllid ökat produktion. Det är alltså helt naturligt atl företagen har varit positiva — och är del fortfarande.

Men jag vill poängtera atl förelagen träffat avtal med LO, där man kommit överens om att invandrarna skulle ha 200 limmars svenskundervisning och Svenska arbetsgivareföreningen åtog sig att betala 60 timmar. Man gjorde tillsammans med LO en framställning till regeringen om alt samhället skulle bekosta resten av undervisningen för invandrarna.

När del hela hade gått så långt att det var känt vilket förslag som skulle komma på riksdagens bord, gjorde Svenska arbetsgivareföreningen en förnyad framstäUning både tiU LO och till regeringen om alt man skulle ta upp förhandlingar om hur man på bästa sätt skulle ordna finansieringen av svenskundervisningen för att åstadkomma minsta möjhga skada för det svenska näringslivet och ändå nå samma mål. Del har visats god vilja från enskilda förelag och från arbetsgivarorganisationerna, och förutsättningar har funnits för att lösa undervisningen i samarbete, utan alt gå fram på den väg som man nu gjort och ulan att belasta del svenska näringslivet med de dryga kostnader som nu blir följden.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Oskarson begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   inrikesutskotlels   hemställan   i

betänkandet nr 15 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Nordgren

och Oskarson,

139

Nr 79                          Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

j      1,        j           ledamöter  ha  röstat   för ja-propositionen.  Då  herr Oskarson  begärde

3 mai 1973            rösträkning verkställdes votering med  omröslningsapparat.  Denna om-

--------------------    röstning gav följande resultat:

Anslag tiU under-                                              j _ 251

visning för in-                                                  - __    35

vandrare i svenska                                      Avstår -      2

språket in. m.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr HaUgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaUer   inrikesutskotlels   hemställan   i

betänkandet nr 15 punkten 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Hallgren,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 272

Nej  -     13

Avstår  —      2

Punkterna 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

§  2 Anslag till undervisning för invandrare i svenska språket m, m.

Föredrogs ulbildningsutskottets betänkande nr 24 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till undervisning för invandrare i svenska språket m. m, jämte motioner,

1 propositionen 1973:1 bilaga 10 (UtbUdningsdeparlementet) hade Kungl, Maj:t under punkten G 12 (s, 489-496) föreslagit riksdagen att till Undervisning för invandrare i svenska språket m, m, för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 45 000 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:702 av herr Fälldin m, fl, (c) i vad avsåg hemställan alt riksdagen hos Kungl, Maj:t skuUe begära förslag om överförande av svenskundervisning för invandrare lill den kommunala vuxenutbildningen,

140

1973:1274 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag innebärande att kommunerna ålades att bedriva undervisning till invandrarbarnen på deras eget modersmål,

1973:1317 av herr Strömberg m, fl. (fp) vari hemstäUts

1. att riksdagen skulle besluta att hos Kungl. Maj:l anhålla om förslag
i enlighet med invandrarulredningens förslag med innebörd

a)    all alla invandrare inklusive hemarbetande kvinnor gavs möjligheter lUl grundläggande svenskundervisning samt att detta underlättades genom bl. a. premier, sociala insatser och barnpassning,

b)    all fördjupad utbUdning i svenska genom den kommunala -vuxenutbUdningen, folkhögskolorna, studieförbunden och radio-TV skulle erbjudas invandrarna,

c)    att särskild undervisning inrättades för invandrare, som var analfabeter,

d) atl kommunerna skulle vara huvudmän för grundutbildningen i
svenska och samhällsorientering för invandrare,

2. atl riksdagen beslutade atl begränsningen i sludiecirkelverk-
samhelen i svenska språket och samhäUsorientering för invandrare
slopades.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag till undervisning för in-vandi-are i svenska språket m. m.

1973:1318 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Majt begärde att förslag framlades i syfte alt öka rekryteringen och underlätta studierna för invandrarungdom i den gymnasiala skolan,

1973:1628 av fröken Mattson m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om en snabbutredning av vilka resurser som borde sättas in för att klara svensk- och samhällsundervisning för invandrares icke förvärvsarbetande famUjemedlemmar saml

1973:1698 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemslällts all riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skuUe begära atl skolöverstyrelsen gavs i uppdrag att utarbeta kompetensbestämmelser för lärare i den med statsbidrag understödda invandrarundervisningen.

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen med bifall tUl propositionen 1973:1 med avslag på motionen 1973:1317, motionen i vad avsåg studiecirkelverksamhetens omfattning, till Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 45 000 000 kronor,

2.    att riksdagen beträffande anordnande av svenskundervisning för icke förvärvsarbetande vuxna invandrare som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1973:1317 och 1973:1628,

3.    att riksdagen beträffande analfabelundervisning saml fördjupad utbildning i svenska för invandrare sktUle avslå motionen 1973:1317 i denna del.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för invandrare i svenska språket tn. m.

4.    atl riksdagen beträffande huvudmannaskapet för svenskundervisningen för invandrare skulle avslå motionen 1973:1317 i denna del och motionen 1973:702,

5.    all rUcsdagen skulle avslå motionen 1973:1698,

6.    all riksdagen beträffande studier i gymnasieskolan m. m. som sin mening gav Kungl, Maj:l till känna vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973:1318,

7.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1274,

Reservationer hade avgivits

1,                               beträffande begränsningen av sludiecirkelverksamheten i svenska
m, m, för invandrare av herr Larsson i Staffanslorp (c) och Johansson i
Skärstad (c), fru Söder (c) samt herrar Slålhammar (fp) och Jonsson i
Alingsås (fp) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1973:1 och med bifall till motionen 1973:1317, motionen i vad avsåg sludiecirkelverksamhetens omfattning, lill Undervisning för invandrare i svenska språket m, m, anvisade ett förslagsanslag av 48 000 000 kronor,

2,                               beträffande kommunalt huvudmannaskap för svenskundervisning
för invandrare av herrar Larsson i Staffanslorp (c), Nordstrandh (m) och
Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m) och fru Söder (c) saml herrar
Slålhammar (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) som ansett att utskottet
under 4 bort hemställa,

atl riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:l till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1973:702 och 1973:1317,

3,                               beträffande kompetensen hos sludiecirkelledare av herr Nord
strandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 5 bort
hemställa,

all riksdagen beträffande kompetensen hos studiecirkelledare som meddelade undervisning i svenska språket m. m. för invandrare som sin mening gav Kungl, Maj:l lill känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:1698,

4,                               beträffande undervisning i ursprungslandels språk av herr Berndt
son i Linköping (vpk) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

alt riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t lill känna vad reservanten anfört i anledning av motionen 1973:1274,

142

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Från den 1 juli i år får vi alltså, sedan riksdagen nu bifallit inrikesulskottets betänkande om ändring i de under föregående år antagna bestämmelserna, en lag som ger större delen av arbetsanslällda invandrare rätt lill 240 limmars undervisning i svenska på betald arbetstid. Undervisningen i svenska för vuxna invandrare har före denna dag försöksvis bedrivits av studieförbunden, åtminstone av åtskilliga av dem. Studieförbunden skall även i fortsättningen ha den uppgiften när nu antalet studietimmar kommer att öka i stark takt genom tUlkomsten av

de så all säga förelagsbundna timmarna, dvs. de som nyttjas för undervisningen i svenska enligt den nya lagen. Meningarna om huruvida huvudmannaskapet skall ligga kvar på studieförbunden är starkt delade. Många, däribland invandrarutredningen, vill att kommunerna skall bli huvudmän för undervisningen.

Även den som i likhet med mig tidigare varit ganska fast övertygad om atl undervisningen lämpligast borde ligga under studieförbunden — observera: studieförbund i flertal, inle ental — blir emellertid betänksam inför tendensen i utvecklingen i studieförbundens regi. Övergripande kan man ju alltid diskutera om en undervisning av den nästan obligatoriska och tvingande karaktär, som svenskundervisningen för vuxna invandrare har och som nu till mer än hälften inle bara som all ifrågavarande invandrarundervisning helt skall bekostas av stats- och kommunalmedel utan även av arbetsgivaren med ledighet och bibehållen lön, är att beteckna som folkbildning i dess genuina och ursprungliga betydelse. Snarare skulle den kanske kunna betecknas som ett slags mindre reguljär skolgång. Men också om man stannat för atl svenskundervisningen för vuxna invandrare är alt jämföra med fri och frivillig fortbildning och sålunda bör få ske i fortbildningsmässiga former kvarstår betänksamheten inför del som framkommit av monopoliseringssträvanden och av befarad kvalitetssänkning i undervisningen.

Beträffande det som jag här kallar för monopoliseringssträvanden och som berörts i debatten med anledning av inrikesutskoltets betänkande vill jag endast sammanfattningsvis säga - det behöver upprepas - all studieförbundens möjligheter att nå ut till alla medborgare, även arbetstagare på kontor och i verkstäder, invandrare eller inle invandrare, ej får las bort. Det är rimligt atl exempelvis ABF och TBV har naturliga uppgifter när del gäller t. ex. fackliga studier, frågor om företagsdemokrati, arbetsplatsens utformning osv., men de anställda har också rimliga andra förankringar än de rent fackliga.

Del måste därför utsägas som helt självklart alt intet studieförbund genom överenskommelser mellan arbetsgivare och fackföreningar bör kunna komma därhän att övriga studieförbund i praktiken blott har kvar en begränsad, för att inte säga nästan obefintlig rörelsefrihet bland arbetstagarna. Det måste gälla också invandrarundervisningen i svenska. Företag med ell stort antal invandrare har tidigare samverkat med ett eller flera studieförbund på platsen. I andra fall har arbetsgivaren lämnat information dels till invandrarna om tillgängliga sludieallernativ, dels till studieförbunden om antalet invandrare m. m. Sedan har det varit studieförbundens sak all erbjuda den bästa och mest attraktiva undervisningen.

Det finns ingen anledning att häva en sådan ordning efler den lagstiftning som vi nu beslutat om i fråga om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisningen för invandrare. Tvärtom måste nu, i och med utbildningens ökande omfallning och de stegrade kostnaderna för såväl det allmänna som arbetsgivarna, än större avseende fästas vid all undervisningen håller en god kvalitet och atl utbildningstiden utnyttjas på bästa sätt. Kvaliteten på undervisningen och dess dragningskraft får inte sättas ur spel.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

143

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag till undervisning för invandrare i svenska språket in. in.

144

Jag skall nu inle vidare orda om den principiella frihetsfrägan i all fri och frivillig folkbildning, innebärande att studieförbunden skall vara jämställda även i praktiken när det gäller rätten att anordna undervisning också i svenska för invandrare, utan mer ingående gå in på frågan om invandrarundervisningens kvalitet och förulsättningarna för att upprätthålla denna. Här kommer lärarna i invandrarcirklarna och deras kompelens och förmåga in i bilden. ÄBF:s s. k. aktionsplan, som sänts ut till sludieavdelningar till ledning för deras handlande, förefaller något illavarslande med sin syftning lill - det kan svårligen tolkas på annal sätt

-   undervisning med i viss mån speciell inriktning. Jag kan inte se det på
annal vis. Cirkelledare bör, heter del, kunna rekryteras frän fackförening
ar, kvinnoklubbar och SSU-klubbar. Genomgående kopplas studierna lill
den fackliga verksamheten. Om språkundervisning förefaller det i första
hand inte vara fråga. Krav på pedagogisk skicklighet hos cirkelledarna
förbigås.

Just med tanke på lärarna har invandrarundervisningen i pressen utsatts för kritik för bristande kvalitet. Det skedde i Göteborg förliden höst. Försvar-et för de kritiserade förhållandena var nästan genant. Alla invandrarlärare som var anställda i de kritiserade studieförbunden talar svenska, heter del, och del är fullt tillräckligt för alt de skall kunna lära ut språket. Vidare anfördes: Erfarenheterna från verkstadsgolvet är för en lärare viktigare än formella meriter när del gäller under-visningen av invandrare i svenska. Ändamålet med undervisningen är att ge s. k. funktionell kunskap i svenska. Om läraren kan lära ut svenska grammatiken eller ej sägs därför vara av underordnad betydelse. Låt vara alt en del av dessa yttranden kan ha fällts i hastigt mod eller ha blivit feluppfatlade

-   det är mycket möjligt —, tendensen är ändå klar: Lärare i invandrarun
dervisningen kan, menar man, på något sätt vara annorlunda än lärare i
andra sammanhang, och ändå skall det gå bra. Givetvis måste invandrar
undervisningen - det vUl jag gärna understryka - läggas upp på annat
sätt än ämnet svenska i den reguhära ungdomsskolan, och de formella
kraven kan vara andra, bör t. o. ni, vara det. Men någon kompelens måste
man ändå hävda. Man hjälper inle upp del hela genom att kalla
undervisningen funktionell, kontra formell undervisning. Del är att
gömma sig i busken helt enkell.

Skall studieförbunden även i fortsättningen ha hand om svenskundervisningen för invandrare får de, inget undanlaget, bekväma sig till att tävla med varandra om atl ge den bästa undervisningen. Sådan skall varje invandrare kunna få bli delaktig av, oavsett vilket studieförbund som ger den.

Kraven på lärarna måste ställas högt. För svenskundervisningens del - det kan vara belysande med en situationsbild - ser förutsältningarna ut ungefär så här: Undervisningsgrupperna är vanligen heterogena med avseende på dellagarnas modersmål, kulturella bakgrund, ålder och i vissa fall även grundutbildning. Målet är i allmänhet att i första hand träna upp den muntliga färdigheten; den skriftliga färdigheten kommer i andra hand

-   del är ganska självklart. 1 allmänhet måste målet nås på relativt kort
tid; även om man nu använder 240 timmar sä är det myckel kort lid, och
den har varit kortare förut. Den undervisningsmetodik som används kan   i

närmast betecknas som etl slags modifierad direktmetod, men den ställer mycket stora krav på lärarnas pedagogiska utbildning och erfarenhet av språkundervisning - undervisning i svenska är språkundervisning. Genom att grupperna är så heterogena är individualiseringen här en mycket viktig princip. Läraren bör inom ramen för gruppundervisningen söka ge varje elev vad han eller hon behöver. Stor vUcl måste läggas exempelvis vid utlalslräningen.

Kraven pä lärarna är - jag upprepar det - stora och att koppla deras kunnande enbart till den fackliga verksamheten eller liknande är felaktigt. Fordringarna på pedagogisk skicklighet kvarstår. Vid godkännande av cirkelledare för invandrarundervisningen bör enligt min och reservanternas mening speciell hänsyn las lill atl de har både god ämneskunskap och betydande pedagogisk erfarenhet. Att hävda del är inle, som man ibland velat göra gällande, att lägga någol slags hämsko på den fria och frivilliga folkbildningen genom alt införa insnörande kompetensregler för lärarna, något som skulle vara främmande för den genuina folkbildningen. Ulan krav - del vill jag verkligen understryka -på en cirkelledare har folkbildningen lyckligtvis aldrig varit. En cirkelledare skall besitta ämneskunskap, pedagogisk erfarenhet och allmän lämplighet och förmåga. Det sägs klart i kungörelsen om det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Men med hänsyn lill de förvirrade och förvirrande uttalanden som gjorts om kraven på invandrarlärarnas kompelens — som om kompetensen skulle vara av underordnad betydelse - måste det anses vara befogat att vUja understryka atl den tvärtom är av största betydelse, och det är det vi har velat framhålla i reservationen från moderat håll.

Målsättningen är ju att ge de i Sverige verkande invandrarna så bra kunskaper i svenska som möjligt, och för uppnående av den målsättningen spelar läraren otvivelaktigt huvudrollen. Svävar någon eller några studieförbund på målet i delta avseende är liden inne att även av den anledningen pröva kommunalt huvudmannaskap för svenskundervisningen. Invandrarutredningen följde, som jag tidigare nämnde, den linjen i huvudmannaskapsfrågan. Personligen tror jäg än så länge kanske trots allt mest på studieförbunden som förmedlare av svenskundervisning för invandrare, men jag vill för min del inte motsätta mig alt en viss försöksverksamhet börjar bedrivas inom ramen för kommunal vuxenutbildning. Erfarenheter behövs, om vid etl slutligt avgörande om vem som så småningom skall ha huvudmannaskapet jämförelser då skall kunna göras.

Därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 2 och 3, som är knutna lill ulbildningsutskottets betänkande nr 24.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för invandrare i svenska språket in. m.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Varje uppbrott från en välkänd miljö till en främmande innebär krav på anpassning. För invandrare medför omflyttningen speciella svårigheter, inte minst därför alt de har besvär med den språkliga kontakten. Kan man inte tala det nya språket, blir man lätt missförstådd, och det kan i sin tur leda lill social isolering. Det borde säga sig   självt   att  om  ell   samhälle  vill  undvika   svåra  sociala  problem   i

145

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77-79

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

146

framtiden för invandrarnas del, måste samhället också se till atl så långt möjligt underlätta anpassningsprocessen för dem, framför allt när det gäller språket.

Tre år i föhd har folkpartiet motionerat om bättre studiemöjligheter för invandrare. Vi har bl. a. sett del som väsentligt att också hemarbetande kvinnor ges möjlighet lill grundläggande svenskundervisning. Till följd av sin ringa kontaktyta utåt riskerar de annars alt inte alls lära sig det nya språket. För att göra det möjligt för dessa kvinnor atl utnyttja språkundervisningen har vi också sett det som nödvändigt att komplettera utbildningen med sociala åtgärder för bl. a. barnpassning. Först i år har denna tanke vunnit gehör i utskottets behandling av motionen, och förslaget skall väl, som jag hoppas, om en stund accepteras också av kammaren.

Delsamma gäller kravet på att någonling måste göras för alt öka rekryteringen av och underlätta studierna för invandrarungdom i den gymnasiala skolan. Folkpartiets krav har nu stötts av invandrarutredningen och skolöverstyrelsen, och även på denna punkt har det visat sig att del gäller all icke förtrollas i fråga om att väcka vettiga motioner. Utskottet har nämligen också insett atl särskilda stödåtgärder bör vidtas för atl stimulera invandrarbarnens utbildning dels på grundskolans högstadium, dels i gymnasieskolan. Även här i riksdagen kan det alltså löna sig att arbeta.

Däremot är del flera andra folkparliförslag som inte har vunnit beaktande. Behovet av särskUd undervisning för invandrare som är analfabeter är stort. Invandrarutredningen understryker också detta behov, men någon nämnvärd förbättring på detta område vill varken departementschefen eller utskottet sträcka sig lill; detta trots att man beräknar antalet analfabeter Ull omkring 3 000 personer.

Vidare har vi föreslagit att en fördjupad utbildning i svenska skall erbjudas invandrarna genom den kommunala vuxenutbildningen, folkhögskolorna, studieförbunden och TV. Den undervisning om 240 timmar som numera erbjuds invandraren måste ses som etl minimum av utbildning för atl invandraren hjälpligl skall lära sig behärska svenska språket. Behovet av en fördjupad utbildning i svenska är angeläget, inte minst med tanke på atl göra del möjligt för invandrarna all tillgodogöra sig vidareutbildning i Sverige.

Med den utveckling som undervisningen i svenska för invandrare fått borde tiden också vara mogen för en prövning av huvudmannaskapsfrågan. Enligt beslut i riksdagen förra året skulle en sådan förutsättningslös prövning av frågan om ökat kommunalt ansvar för svenskundervisningen för invandrare komma lill stånd när rätten till svenskundervisning för dessa kategorier lagfästs och fått mera stadgade former. Då så nu är fallet, bör försöksundervisning snarast komma till stånd inom ramen för kommunal vuxenutbildning.

De båda sistnämnda frågorna har under utskottets behandling av ärendet tagits upp reservationsvägen. Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till reservationerna 1 och 2, som är fogade till utbildningsutskottets betänkande nr 24.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i ell flertal motioner tagit upp de problem som i vårt land möter invandrarbarnen när det gäller utbildningen. I den molion som i dag behandlas yrkar vi all stödundervisning i det egna modersmålet och i hemlandels kultur skall stödjas med statliga medel, så att likvärdig undervisning kan tillhandahållas i alla kommuner där så är praktiskt möjligt. Därför yrkar jag, herr talman, redan nu bifall lill reservationen 4 av herr Berndlson i Linköping beträffande undervisning i ursprungslandets språk.

Brislen på kunskap i det egna modersmålet försvårar elevernas möjligheter lill utbildning. Det visar sig nämhgen alt de elever som kan sitt modersmål ordentligt även har lättare att tillgodogöra sig den undervisning som bedrivs på svenska. Man talar nu om halvspråkiga elever - ett begrepp som man på ansvarigt håll är bekymrad över därför alt även om eleverna kan läsa både på svenska och på modersmålet kanske de inte förstår vad de läser. Det skapar en form av handikapp för dessa elever, som får svårt alt på någol språk förslå viktiga saker i undervisningen. De får en dubbel lojalitet som blir väldigt arbetsam, och detta skapar inga harmoniska elever.

I utskottets betänkande talas om de möjligheter till undervisning i modersmålet som finns och som har stöd i läroplanen. Man talar om Stockholms kommuns insatser som ett föredömligt exempel. Men de i Stockholm som har hand om organiseringen av denna stödundervisning är inte lika nöjda. De hävdar atl den verksamhet som bedrivs på lördagarna borde vara en fritidsverksamhet, då eleverna egentligen alldeles som svenska barn skulle få sysselsättas med andra aktiviteter än direkt undervisning. Även Stockholms skoldirektion ställer sig i vissa fall negativ lill denna undervisning, då den enligt skoldirektionen inverkar menligt på skolans undervisning. Tillstånd atl använda lokal för sådan undervisning har också dragits in i en del fall där föräldraföreningarna står bakom undervisningen, emedan den inte har fungerat tillfredsställande för eleverna.

De två veckotimmar som anslagits till stödundervisning är för litet, men del är inte heller en bra lösning om man för modersmålsundervisning utnyttjar de undervisningstimmar som finns för fritt valt arbete. Eleverna missar då den möjlighet till kontakter med svenska barn som en gemensam hobby kan ge och blir på det sättet onödigt isolerade, vilket också skapar problem. Stödundervisningen kan då också inkräkta på etl annat ämne, vilket ambitiösa föräldrar och elever inte gärna tillåter. Schemamässigt är del naturligtvis en bra lösning.

Det finns i Stockholm också förberedelseklasser på olika stadier, i den mån det finns lärare som kan undervisa i de olika språken. Det ställs mycket stora krav på dessa lärare. De tvåspråkiga lärarna har en trefaldig uppgift: de skall dels undervisa invandrareleverna i modersmålet -hemspråket -, dels ge studiehandledning på modersmålet, dvs. se till alt eleverna gör framsteg i ämnesstudierna under liden som de lär sig svenska, dels också svara för grundläggande kurativa uppgifter. För atl kunna fullgöra dessa uppgifter krävs bl. a. goda kunskaper i svenska språket,  vilket  inle   alla  lärare   alltid  har.   Därför borde kanske även

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag till undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

147

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

lärarutbildningen ses över.

Vi är medvetna om all della inte är någon enkel fråga - det finns många olika problem som måste lösas i detta sammanhang. Men vi tror inte att problemen blir mindre om de sopas under mattan, de blir bara större och kommer igen i andra former. Därför är det nödvändigt att någonting görs. Om man skall få en riktigt organiserad stödundervisning i det syfte motionen anger är det nödvändigt att staten lar huvudansvaret.

En positiv sak som jag vill notera och som jag skall sluta med är atl de ansvariga numera kommit underfund med all man inte bara skall göra ansträngningar för att försvenska invandrarbarnen utan att det också är viktigt alt de kan sill modersmål och får behålla en del av hemlandels kultur. Men här behövs det ökade insatser, som vi föreslagit.

148

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Frågan om undervisningen i svenska för invandrare till vårt land är av mycket stor betydelse. Därom är vi ju alla ense - det har de tidigare talarna från olika partier vittnat om. Olika åsikter finns dock i vissa frågor, t. ex. beträffande huvudmannaskapet för de vuxnas undervisning saml om antalet studietimmar.

1 reservationen 2 framförs krav pä en försöksverksamhet med SÖ:s läroplan i svenska för vuxna invandrare inom ramen för den kommunala vtrxenulbildningen. Vi reservanter har gjort denna framställning mot den bakgrunden atl skall Kungl. Maj:t - såsom riksdagen i anslutning till inrikesutskoltets betänkande nr 27 beslöt — kunna förutsättningslöst pröva huvudmannaskapsfrågan måste erfarenhet vinnas av det kommunala huvudmannaskapet. Nu bedrivs ju verksamheten av studieförbunden.

Ett kommunalt huvudmannaskap skulle inte behöva innebära någon minskning i studieförbundens engagemang. Dessa har väl dokumenterat sitt kunnande och sitt ansvarstagande på detta område. Del gäller bara atl, sedan vi fått en så pass omfattande lagstiftning beträffande denna undervisning, också skapa en stabil organisation för att ge invandrarna en tryggad tillgång till denna undervisning. Här bör enligt vår mening den kommunala vuxenutbildningen kunna ha ansvaret för arbetsfördelningen inom kommunen.

Det är viktigt alt även de icke förvärvsarbetande invandrarna, som företrädesvis är kvinnor, får tillgång till undervisningen för invandrare. Jag hälsar därför med tillfredsslällelse det tillkännagivande som utskottet föreslår riksdagen atl göra om all ett handlingsprogram skall utformas för alt lösa undervisningsfrågorna för dessa kategorier som i de flesta fall har svårast alt anpassa sig i det svenska samhället, mycket beroende på de språksvårigheter de har i den ofta påtvingade isoleringen.

Det är för att i delta avseende tillgodose dessa kategorier, som står utanför den lagstadgade undervisningen i svenska, som vi i reservationen 1 har förordat att den i propositionen föreslagna maximeringen av antalet undervisningslimmar ej bör fastställas av riksdagen för läsåret 1973/74. En sådan maximering kan, när den lagstadgade rätten vidgas, leda till att de icke förvärvsarbetande kommer att få ett begränsat antal timmar i förhållande till nu.

För detta angelägna ändamål har vi i reservationen också föreslagit ett

med 3 miljoner kronor förhöjt anslagsbelopp, något som motsvarar ca 50 000 timmar.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Riksdagen har vid två tidigare lUlfäUen i år diskuterat invandrarundervisning. Det har gällt invandrarnas barn dels i grundskolan, dels i gymnasieskolan. Jag konstaterade då från mina utgångspunkter atl det är angeläget att man så snabbi som resurserna tUlåter förstärker och bygger ut de särskUda ulbUdningsålgärderna för invandrarbarnen i såväl grundskolan som gymnasiet. Jag sade vidare att vi har att ta hänsyn lUl att resurserna är knappa och alt vi inte i den takt vi eljest skulle önska kan öka anslagen. Vi tvingas lUl återhållsamhet och kan bara notera alt på skolans område ökar anslagen lill de speciella stödåtgärderna för varje år som går,

1 dag diskuterar vi de vuxna invandrarnas utbildning. Del är två ärenden som riksdagen i kväll har all la stäUning till. Det ena behandlade vi för en stund sedan. Del är frågan om den lagstiftade rätten liU ledighet och lön för vuxna invandrare vid utbildning i svenska och samhällskunskap. Det ärende som utbildningsutskottet nu förelägger kammaren gäller hur utbildningen skall utformas och dimensioneras. Jag delar den uppfattning som framförts från praktiskt taget alla tidigare talare i dag om viklen av all dessa vuxna invandrare får en så långt möjligt rimlig UtbUdning, Det är viktigt att de genom kunskaper i svenska språket och om svenska samhällsförhållanden får hjälp tUl anpassning i del svenska samhället. Vi känner alla de problem som många brottas med, inte minst de kvinnor i hemmen som inle kommer ul i förvär-vsarbete, som är isolerade och blir än mer isolerade därför alt deras kunskaper i svenska är så dåliga. På denna punkt är vi alla överens och jag saknar anledning att uppehålla mig längre vid den frågan. Jag kan, herr lalman, nöja mig med all framföra ett par korta anmärkningar tUl det som sagts av de föregående ärade talarna.

En reservation kräver ett högre belopp till den ifrågavarande undervisningen, vidare ramar än dem utskottsmajoritelen kunnat acceptera. Jag vill erinra om att verksamheten med vuxna invandrare startade 1966 och atl beloppet har ökat successivt. Del förslag som nu presenteras riksdagen innebär en höjning av anslaget med 4 miljoner kronor, och det har inte funnits utrymme för en större anslagshöjning i budgeten. Reservationen föreslår ytterligare 3 miljoner kronor. Jag har i sak ingen invändning mot yrkandet utan vill hänvisa till de bristande resurserna när jag pä den punkten yrkar avslag pä reservationen och bifaU lUl utskottets hemställan.

En reservation sysslar med huvudmannaskapet för verksamheten. Denna fråga har riksdagen också ägnat sig åt tidigare. För ett år sedan var frågan uppe på förslag av inrikesutskottel. Det var då samma diskussion som i dag om huruvida studieförbunden eller den kommunala vuxenutbildningen skulle vara huvudman för de vuxna invandrarnas utbUdning, Då sade riksdagen att man bör pröva, om inte det kommunala engagemanget borde öka i fortsättningen och förutsatte atl en prövning

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för in-vandrare i svenska språket m. m.

149

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

av dessa krav skulle komma tiU stånd inom Kungl, Maj:ts kansli, UtbUdningsutskottet vill hänvisa till detta riksdagsuttalande och finner ingen arUedning atl nu gå längre.

Folkbildningsorganisationerna har uppenbarligen ulfört ett mycket fint arbete på det här området. De har gjort en banbrytande insats i svenskt bUdningsliv, när de engagerat sig för invandrarna. Vi skall väl inte rycka loss detta från dem. Nu vill inte reservanterna — i varje fall inle alla — gå så långt utan vUl starta en försöksverksamhet med kommunal vuxenutbildning för invandrarna. Det är möjligt att en sådan skall starta så småningom men det har knappast funnits bärande anmärkningar mot studieförbundens sätt att sköta den här verksamheten, och jag reagerar mot den kritik som från vissa håll riktas mot dem där man säger att undervisningen har lägre standard och inle når den kvalitet som kommunal utbUdning skulle kunna erbjuda. Jag tror inte att detta stämmer. Jag tror alt våra studieförbund har stora möjligheter all nå ut till invandrarna på arbetsplatserna, varför del nu inle finns någon anledning att gå längre än i del uttalande som riksdagen gjorde för ett år sedan och som ulbUdningsulskotlel upprepar. Även på den punkten yrkar jag bifall, herr lalman, tiU utskottets förslag.

Moderata samlingspartiet vUl ha mera markerade krav på kvalitet när det gäller ledning och lärare i dessa cirklar. Herr Nordstrandh har talat om alt det finns vissa regler och jag skall inte upprepa delta, men jag vill, vUket ingen av de föregående talarna gjort, understryka att i statsverkspropositionen under den punkt som sysslar med lärarnas fortbUdning säger föredragande statsrådet att särskilda medel skall anvisas för en förstärkning av fortbildningen av de lärare som skall medverka vid utbildningen av de vuxna invandrarna. Det finns aUlså ell sådant uttalande i statsverksproposilionen som inte reservanterna i tillräcklig grad har observerat. Sedan vill jag gärna säga, herr lalman, att jag ibland är litet rädd när man vUl skärpa kraven på sludiecirkelledarna. Från början var ju en studiecirkel en grupp människor som träffades och där alla hade i stort samma utbildning. Deras motiv var atl mötas för att gemensamt komma ett stycke längre på väg i fråga om kunskaper och orientering. Man har i många avseenden övergivit della och kräver nu allt större kompetens och behörighet av studiecirkelledarna. Jag är personligen litet rädd att vi kan komma att gå förlängt på den punkten. Låt oss inte överdriva kraven ulan låt oss behålla så myckel som möjligt av de gamla fina inslagen i studiecirkelverksamheten.

Till sist, herr talman, är det ytterligare en reservation från vpk:s sida, enligt vilken man vUl atl en särskild modersmålsundervisning för invandrarbarnen skall ordnas på kommunall initiativ. Utskottet erinrar om atl en sådan undervisning redan förekommer i en lång rad kommuner. Vi känner också till all vissa kommuner vill ytterligare utvidga den här verksamheten. Av det skälet finns ingen anledning alt gå längre än utskottet har förordat.

På alla punkter, herr talman, hemställer jag om bifall till utbildningsutskottels förslag.

150

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag viU liksom herr Alemyr hävda att man inte skaU ställa alltför höga krav på studiecirkelledarna, ulan även för dessa bör det gälla som sägs om ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete.

Orsaken tiU vår reservation när del gäller kompetensen hos studiecir-keUedarna är atl invandrarlärarna har två uppgifter dels all lära ul svenska, dels att ge samhällsorientering. Huvudparten av lärarnas arbete skall vara svenskundervisning. Del finns klara bestämmelser om delta. Om man därför aUtför myckel betonar samhällsorienteringen som om den vore den absoluta huvudsaken, och det har faktiskt skett inte minst när man diskuterat valet av lärare, då måste man också framhålla språksidan och lärarnas kompentens därvidlag.

Del är delta vi vill, ingenting annal, med vår reservation. Den är vi ensamma om, men den är inle mindre betydelsefull för det. Det är ett försök att slå vakt om folkbildningen, dess anseende och betydelse. Vi vUl i della specieUa faU, där man aUlså kräver en dubbel förmåga hos läraren, betona att dennes främsta uppgift i sin handledning av invandrarna är att lära ut svenska.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag till undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

Herr ALEMYR (s):

Herr lalman! Herr Nordstrandh, när vi nu slår vakt om folkbUdnings-organisalionerna bör vi visa den slörsla tiUlro liU deras förmåga alt genomföra den här verksamheten på ett tiUfredsställande sätt.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Larsson i Staffanslorp m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Söder begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbUdningsutskoltets hemställan i

belänkandet nr 24 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Larsson i

Staffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Söder begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat-Ja  -   186 Nej  -   108 Avstår —       2

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

151

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Anslag tiU undervisning för invandrare i svenska språket m. m.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Staffanstorp m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Söder begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaUer ulbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 24 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herr Larsson i

Staffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Söder begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   150

Nej  -   144

Avstår —       2

Punkten 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 24 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  255

Nej   -    37

Avslår —       3

Punkten 6

Utskottets hemstäUan bifölls.

152

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall lUI dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Berndtson i Linköping, och förklarades den förra   propositionen   vara   med   övervägande   ja   besvarad.   Sedan   fru

Nordlander begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl alt kammaren bifaUer utbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 24 punkten 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen nr 4 av herr Berndtson i

Linköping,

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Licensgivningen för import från låglöneländer

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen,

§  3  Föredrogs

Irafikulskollets belänkande nr 12 i anledning av propositionen 1973:27 angående samordning av den civila och mUitära flygtrafikledningen i en organisation, m, m, jämte motioner saml

näringsutskotlets betänkande nr 42 i anledning av motion om en fiskkonservinduslri pä ostkusten.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 4 Licensgivningen för import från låglöneländer

Föredrogs näringsutskotlets belänkande nr 43 i anledning av molion angående licensgivningen för import från låglöneländer,

I detta betänkande behandlades motionen 1973:1488 av herr Magnusson i Borås m, fl, (m) vari hemstäUts alt riksdagen skulle hos Kungl, Maj:l begära all inom ramen för GATT, EEC och EFTA licensgivningen avseende importen frän låglöneländerna tillämpades så alt fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska förelag icke äventyrades saml att begränsningen av importen frän dylika länder iakttogs i större utsträckning än som för närvarande skedde.

Ulskoltel hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1488,

Reservation hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge (c), Sjönell (c) och Nordgren (m) som ansett alt ulskoltel bort hemställa,

att riksdagen med bifaU liU motionen 1973:1488 skulle anhålla att frågan om åtgärder lUl skydd mot lågprisimport prövades i enlighet med vad reservanterna anfört.

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Sysselsättningen har varit svag inom åtskilliga branscher de senaste åren. Lönsamheten har försämrats och självfinansieringsförmågan minskat. Det har varit en markant uppgång i antalet konkurser och företagsnedläggelser. Härtill kommer all våra massmedia ofta inle intar den attityd man kunde vänta sig gentemot företagsamheten. Samhället

153

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Licensgivningen för import från låglöneländer

har lagt och är tydligen alltjämt berett alt lägga ytterligare krav på näringslivet, alldeles speciellt på den sektor som utgörs av mindre och medelstora förelag.

Trots att en viss förbättring kunnat märkas i den internationella konjunkturen har vårt land inle kunnat dra nytta av den. Vi har alltjämt kvar en besvärande arbetslöshet, och föhden blir atl man ställer sig frågan om del brister i fråga om vissa åtgärder här i landet. Eller vad sammanhänger de här problemen med? Kan förklaringen möjligen ligga i alltför ringa förståelse för företagsamhetens problem? Ja, herr talman, allt tyder på alt regeringen inle har den förståelse, som man borde ha rätt atl vänta, för behovet av att driva en sund och reahstisk näringspolitik. Man lägger sten på den redan alltför tunga bördan i stället för alt stimiUera till hög och stabil sysselsättning, prisstabilitet, hög produktion, gynnsam reallöneulveckling och därmed ökat välstånd. Jag har full förståelse för all kammaren tycker att detta kanske är för myckel sagt i samband med detta ärende, men det har en stor betydelse för många av våra branscher att regeringen hyser förståelse för dem även när del gäller importen eUer rättare sagt begränsning av importen.

Det är visserligen väl känt all vi i moderata samlingspartiet förespråkar en fri och växande världshandel. En sådan gynnar invånarna i både de exporterande och de importerande länderna. Det är också viktigt atl u-länderna får möjlighet atl sälja sina industriprodukter i den industrialiserade världen, bl. a. hos oss. En växande handel utgör en av de starkaste drivkrafterna även för u-ländernas utveckling.

Men när det i varje fall inom vissa branscher i vårt land råder så stor arbetslöshet - det är endast inom etl par vi för närvarande har en viss uppgång — borde det vara lika uppenbart och lika angelägel alt i görligaste mån begränsa importen av dylika varor från låglöneländerna. Vi har under del senaste året ökat importen inom vissa branscher med ca 50 procent, och del är klart att della sätter spår efter sig i berörda branscher.

1 utskottets betänkande sägs visserligen atl man har vidtagit en del åtgärder, och det är riktigt, det har vi gjort. Men fortfarande föreligger stora problem inom flera branscher, och då menar jag som reservant att man borde överväga ytterligare åtgärder för atl få en begränsning av importen så att vi inte själva drabbas av ökad arbetslöshet och ökade problem i dessa branscher.

Herr lalman! Även om vi nu måste vidta sådana här åtgärder, hoppas jag innerligt att dessa endast skall vara kortvariga. Förr eller senare bör vi få så pass stor förståelse från nuvarande eller kommande regering att vi får en näringspolitik som skapar förutsättningar för en ökad sysselsättning och lönsamhet inom samtliga branscher.

Jag ber att få yrka bifall till den vid betänkandet fogade reservationen.

154

I detta anförande instämde herrar Hovhammar (m) och Magnusson i Borås (m).

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr lalman! Frågan om import av varor från de s. k. låglöneländerna lUl vårt land är inte någon ny fråga för kammarens ledamöter. Vi känner igen den från många tidigare tillfällen när vi diskuterat den.

Del är riktigt som anförs i motionen atl importen inte skall få leda lUl atl eljest livskraftiga svenska förelags existens äventyras. På den punkten råder det absolut inga delade meningar mellan motionärer, reservanter och utskottsmajoritel.

Skillnaden i uppfattning ligger närmast i atl vi från utskottsmajoritelen hävdar all frågan om lågprisimporten är föremål för ständig uppmärksamhet från såväl kommerskollegium som Kungl. Maj:t. Inom ramen för vad internationella förpliktelser medger har, som också herr Nordgren påpekar, ingripanden mot marknadsslörande import gjorts vid ell flertal tillfällen. På denna punkt är vi helt överens med reservanterna om att ett så långt möjligt fritt internationellt varuutbyte är alt föredra. Detta är viktigt också för vårt land och för vår fortsatta ekonomiska expansion. Reservanterna anser, vilket också herr Nordgren underströk, atl del nu är nödvändigt med ytterligare skyddsåtgärder på detta område. Det bör också prövas om del som nu pågår är förenligt med våra internationeUa åtaganden. Som jag tidigare sagt, och som också framgår av recilen till utskotlsbetänkandet, är de här frågorna föremål för ständig observans, och när någonting otiUbörligl inträffar har vi kunnat konstatera att ingripanden skett, vilket också framgent blir fallet, om det skulle visa sig nödvändigt.

Herr talman! Med det anförda ber jag atl få yrka bifall liU utskottets hemställan.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Licensgivningen för import från låglöneländer

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av herr Böqesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt volering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   näringsutskotlets   hemställan  i

belänkandet nr 43 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner  nej  har  kammaren   bifaUit  reservationen  av herr Börjesson   i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   198

Nej   -    85

Avstår —       8

155

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Bidrag tiU kommersieU sen>ice i glesbygd m. in.

§ 5 Föredrogs näringsutskotlets belänkande nr 44 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom handelsdepartementets verksamhetsområde avseende kommersiell service i glesbygd m. m. jämte motioner.

Punkten I

Bidrag till kommersieU service i glesbygd m. m.

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:1 bilaga 12 (punkten D 8, s. 47-59 i utdrag av slatsrådsprolokollel över handelsärenden för den 3 januari 1973) föreslagit riksdagen alt

1.  godkänna de riktlinjer för slödel till kommer-siell ser-vice i glesbygd
som chefen för handelsdepartementet förordat,

2.    till Bidrag tUl kommersiell service i glesbygd m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 2 100 000 kronor,

3.    medge att kreditgaranti för län lill anskaffning av varulager under budgetåret 1973/74 bevUjades i enlighet med vad som förordals i propositionen intill ett belopp av 1 000 000 kronor.

156

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1487 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) vari hemställts alt riksdagen skulle hos regeringen begära etl tilläggsanslag under anslagsposten Bidrag till kommersieU service i glesbygd m. m. av 1 mUjon kronor att utgå Ull driftsstöd till redan befintliga butiker och varuhussar i enlighet med vad i motionen anförts saml

1973:1419 av herr Norrby i Åkersberga (fp). Denna motion hade hänvisats lill jordbruksutskottet men sedermera överflyttats lUl näringsutskottel enligt 42 § riksdagsordningen.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:1 bilaga 12 punkt
D 8 skulle

a)    godkänna de riktlinjer för stödet lill kommer-siell service i glesbygd som chefen för handelsdepartementet förordat,

b)    till Bidrag lill kommer-siell service i glesbygd m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 2 100 000 kronor,

c)    medge atl kreditgaranti för lån till anskaffning av varulager under budgetåret 1973/74 bevUjades i enlighet med vad som förordals i propositionen intill ett belopp av 1 000 000 kronor,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1487 angående anslag lill driftsstöd för butiker i glesbygd,

3.    att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1419 angående viss dispensgivning vid tillämpning av livsmedelslagen.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! I näringsutskoltets belänkande nr 44 har behandlats en motion nr 1487 av vänsterpartiet kommunisterna med mig som första namn, där det yrkas på ett tilläggsanslag under anslagsposten Bidrag till kommersiell service  i glesbygd m. m.  av   I  mUjon kronor alt utgå liU

driftstöd Ull redan befintliga butiker och varuhussar. På grund av olyckliga omständigheter har vårt partis representant i ulskollet inle varit närvarande vid ärendets behandling. Del är alltså orsaken lUI alt det inle här föreligger en reservation.

Utskottet har med hänvisning till glesbygdsutredningens avvisande av driftstöd avslrykl motionen. Men de motiveringarna har vi i motionen redan underkänt, exempelvis alt endast sådana enheter skall bevaras som på sikt kan drivas med viss lönsamhet. Enligt utredningen är inte ett driftstöd förenligt med det synsättet. Däremot hävdas att investeringsstödet inle har samma nackdelar ulan på längre sikt ger ökade fömlsättningar för en förbättrad driflekonomi.

Utskottet får ursäkta, men jag kan i varje fall inte se skillnaden i resultatet av de olika stödformerna. Garantin för fortsatt lönsamhet torde vara lika osäker - eller säker, om man så vUl - i båda fallen. Det är ju inte stödet i och för sig som avgör en lönsamhet på sikt för glesbygdsbutikerna, ulan det är helt andra samhällsfaktorer som påverkar lönsamheten.

Jag -vill som exempel nämna att vid en konferens mellan länsstyrelsen och kommunerna i Norrbollen i mars månad redovisade planeringsdirektör Sture Lindmark en undersökning som länsstyrelsen gjort om glesbygdens varuförsörjning. Av den redovisningen framgick att del i dag i Norrbottens län finns 221 glesbygdsbutiker. Bara 14,5 procent av de butikerna är självbärande medan 16,7 proceni klarar sig om de får investeringsstöd. Resten - del är närmare 70 procent - måste enligt utredningen få driftstöd för all överleva. 1962 fanns i della område 450 butiker. I dag, tio år senare, är det alltså 221 butiker kvar. Med samma utveckling beräknas alt 1980 finns det bara 40-50 självbärande butiker. Vad del kommer atl innebära ur servicesynpunkt för befolkningen är inte särskilt svårt all konstatera. BUden blir inle heller ljusare av all Konsum samtidigt lägger ner sina varuhussar i samma område.

Vi vet atl strukturomvandlingen sker successivt. På lagersidan kommer stora regionlager med integrerat sortiment. Branschlager går mot koncentration med länga transporter pä bil. Förändringar sker fortlöpande med minskal antal sysselsatta genom den rationalisering som bedrivs. Antalet anställda minskas ofta till en tredjedel av det ursprungliga. Delta ger inle bara arbetslösa medlemmar för Handelsanslälldas förbund utan ökar också utflyttningen, och så är ekorrhjulet i gång — den onda cirkeln. Frågan är då vilket som är mest ekonomiskt — att låta butiker försvinna eller att med ekonomiskt stöd hålla dem i gång. Här vill jag citera vad statens pris- och karlellnämnd sagt i sitt remissyttrande till glesbygdsutredningen, nämligen "all man sannolikt till slut når en punkt där det blir billigare att ge driftstöd än att via samhällssubvenlioner upprätthålla en omfattande trafikapparat".

Vi är överens med SPK och många andra remissinstanser i fråga om driftstöd lill glesbygdsbutiker, och därför, herr talman, yrkar jag bifall till motionen 1487 om ell tilläggsanslag av 1 miljon kronor för del här angivna ändamålet.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Bidrag till kommersiell service i glesbygd 111. in.

157

Nr 79                          Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Torsdaeen den          talman!  Jag finner icke någon anledning alt la någon längre tid i

3 mai 1973            anspråk och har därför inle anmält mig ens för en minut på talarlistan:

--------------------    Då   etl   fullständigt   enhälligt   utskott   så   utförligt   har  redovisat  sitt

Bidrag tiU kommer-      ställningstagande,   ber  jag   bara,   herr   lalman,   att  få  yrka  bifall  Ull

siell service i gles- utskottets hemställan på samtliga punkter i betänkandet nr 44.
bygd m. m.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag har ju nyligen förklarat varför utskottet varit enigt. Jag kritiserar heller inte den stödform som här föreslås. Det kan säkert behövas hjälp lUl ombyggnad eller anskaffning av utrustning.

Glesbygdsutredningen avvisade driftstöd av bl. a. två skäl. Dels skulle det kunna påverka konkurrenssituationen, dels ansåg man atl sådana enheler bör bevaras som på sikt kan drivas med en viss lönsamhet. Det är del synsättet som ulskollet och chefen för handelsdepartementet delar. Del kan jag däremot inte göra. I glesbygder förekommer del affärer som inle har en chans alt påverka konkurrenssituationen för andra affärer. Det finns bara en affär, och avfolkningen har gått så långt att affären uppenbarligen inte längre kan drivas med lönsamhet.

Jag tiUbringar en stor del av min frilid i en liten by i Gällivare kommun. Där har tidigare funnits flera butiker. Nu finns del en kvar, en Konsumbutik som genom medlemmarnas uppoffring hållils vid liv. Läggs också den butiken ned - och den hänger nu på gärdsgår'n, som del brukar hela — innebär del att en massa människor i byarna däromkring kan få både tre och fyra mil till närmaste affär. Man klarar alltså inte butiken med den stödform som näringsutskollet har förklarat sig nöjt med.

Vi kan länka oss in i vad en sådan situation betyder för gamla och för barnfamUjer. Del sägs ju ibland i dessa sammanhang all avstånden inte spelar sä stor roll i dagens läge därför all folk har bil. Och visst har bilanlalet ökat, men alla har inte bU, framför allt inle många äldre personer. I många barnfamUjer har famUjefadern med sig bilen till skogen eller tiU annat arbete, och den slår föhaktligen inte till förfogande för den kommersiella servicen.

Mot den bakgrunden tycker jag alt de motiveringar som utskottet har anfört inte är särskUt hållbara. Del skapas stora problem, och de metoder man nu föreslår löser inte dem, det är helt uppenbart. Butiken i en by är en livsnerv — klipps den av ökar man också takten i avfolkningen, då tycker många att det inle längre går alt bo kvar.

Vårt förslag innehåller alltså en viktig komplettering lill de stödformer som glesbygdsutredningen gått in för och som departementet anammat.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag ber all få hänvisa till de två första styckena i utskottets yttrande, och jag vill läsa in dem i protokollet:

"1 propositionen anförs alt det är nödvändigt all samhälleliga åtgärder
vidtas   för   atl   trygga   glesbygdsbefolkningens   behov   av   kommersiell
service. Olika slags åtgärder föreslås.
158                            Utskottet  delar den uppfattning som  framförs i propositionen och

anser   atl   de   föreslagna   åtgärderna,   som   är  atl   betrakta   som   en försöksverksamhet och bör kunna omprövas efler en lid, är lämpligt

avvägda.---- "

Jag vill atl herr Lövenborg skall uppmärksamma jusl den passus där man klart säger ifrån alt det är fråga om en försöksverksamhet i del här avseendet och atl en omprövning kan komma lUl stånd. Den dagen får vi se efler hur del ligger till.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! 1 så fall får man, herr Andersson i Storfors, hoppas all den omprövningen kommer till stånd ganska snabbi, för del finns ju etl gammall ordspråk som säger, all medan gräset gror dör kon.

Vid den konferens som jag refererade till i ett tidigare uttalande yttrade sig bl. a. landshövding Ragnar Lassinanlli, som ju inte kan beskyllas för atl vara ovetande om glesbygdsproblem, och han var myckel kritisk rnol förslaget all man inle skall ge driftstöd till glesbygdsbutikerna. Han ansåg också att de centrala myndighelerna inte alltid har den rätta förståelsen för regionernas problem.

Nu vet jag att en delegation från handelsdepartementet lilel senare i vår skall studera bl. a. frågor som hänger samman med den kommersiella servicen i glesbygder, och man får hoppas att en prövning och en utvärdering av erfarenhelema görs snabbi. Men jag anser trots aUl, i Ukhel med Ragnar Lassinanlli, alt den rätta förståelsen inte alltid finns inom de centrala myndigheterna. Jag tycker alt man redan nu skulle kunna gå in för det här slödel, för då skulle man med all säkerhet kunna rädda en del av de butiker som damoklessvärdet redan hänger över.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan biföUs.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1487 av herr Lövenborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   näringsutskotlets   hemställan  i

betänkandet nr 44 punkten 1 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1487.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Bidrag till kommersiell service i glesbygd m.m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej  -     14

Avslår —       5

159

Nr 79 Mom. 3

Torsdaeen den         Utskottets hemställan bifölls.

3 maj 1973 Punkten 2

AUmän beredskaps- Utskottets hemställan bifölls.

stat

§ 6 Föredrogs näringsutskoltets betänkande nr 45 i. anledning av propositionen 1973:86 med förslag lUl lag om ändring i lagen (1971: 1082) om handel med ädelmetallarbeten.

Utskottets hemställan bifölls.

160

§ 7 Allmän beredskapsstat

Föredrogs inrikesutskoltets betänkande nr 14 i anledning av propositionen 1973:80 angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1973/74 jämte motion.

1 propositionen 1973:80 framlades förslag Ull allmän beredskapsslat för budgetåret 1973/74.

1 propositionen yrkades bl. a. att riksdagen på allmän beredskapsstat för budgetåret 1973/74 skulle föra upp de anslag som föreslagits i bilagorna 1 — 10 lUl propositionen.

I bUaga 7 (s. 29), jordbruksdepartementet, logs upp etl anslag H 13 Bidrag till mUjövårdande åtgärder inom industrin m. m. 1 propositionen yrkades atl detta anslag på allmän beredskapsstat för budgetåret 1973/74 skulle föras upp med ett belopp av 50 000 000 kronor.

I detta sammanhang behandlades motionen 1973:1735 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkats att riksdagen skulle avslå del i propositionen 1973:80 under H 13 ställda förslaget all Ull Bidrag lill mUjövårdande åtgärder inom industrin m. m. uppta ett belopp av 50 000 000 kronor.

Ulskollet hemställde

1.    atl riksdagen med avslag på motionen 1973:1735 på allmän beredskapsslat för budgetåret 1973/74 skulle föra upp de anslag som föreslagits i bUagorna 1 —10 till propositionen,

2.    all riksdagen lade propositionen tUl handlingarna i vad avsåg punkten 1 i bilaga 6 angående ärenden under utbUdningsdeparlementets handläggning,

3.    att riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag under punkterna 1 och 3 i bUaga 7 angående ärenden under jordbruksdepartementels handläggning,

4.    all riksdagen godkände del vid propositionen som bilaga 11 fogade förslaget till allmän beredskapsslat för budgetåret 1973/74,

5.    alt riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:l att, om arbetsmarknadsläget krävde det, besluta alt arbeten för vUka anslag förts upp på allmän beredskapsslat fick ulföras intill etl sammanlagt belopp av 600 000 000 kronor.

Reservation  hade avgivits av herr Lorentzon (vpk) som ansett atl     Nr 79
utskottet under 1 och 4 bort hemstäUa,                                       Torsdaeen den

1. alt riksdagen i anledning av Kungl. Majts förslag och med bifall tiU     - : 1973

motionen 1973:1735 på aUmän beredskapsslat för budgetåret 1973/74-----------

skulle   föra   upp   de   anslag   som   föreslagits   i   bilagorna   1-10   till    Ållman beredskapspropositionen med undantag för det i bUaga 7 upptagna anslaget H 13 Bidrag till mUjövårdande åtgärder inom industrin m. m.,

4. atl riksdagen godkände del vid propositionen som bUaga 11 fogade förslaget till aUmän beredskapsslat för budgetåret 1973/74 med den ändring som föranleddes av atl anslaget H 13 Bidrag tiU mUjövårdande åtgärder inom industrin m. m. utgick.

Herr ISRÄELSSON (vpk):

Herr talman! I förevarande betänkande från inrikesutskottel behandlas propositionen 80 om allmän beredskapsstat för budgetåret 1973/74, Propositionen omfattar 1 432,4 miljoner kronor, I denna summa ingår ett reservationsanslag, under H 13 i driftbudgeten, på 50 miljoner för mUjövårdande åtgärder inom industrm m, m,

I anledning av detta yrkande i propositionen har från vpk-håll väckts motionen 1735 med yrkande om avslag på nämnda reservationsanslag.

Som motivering för detta avslagsyrkande vill vi anföra följande,

I mihöskyddslagen av år 1969 5 § sägs det: "Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, låla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet,"

Vi tolkar miljöskyddslagen så all 5 § klart anger industrins skyldigheter i fråga om åtgärder då del gäller atl motverka eller förhindra skada på mUjön liU föhd av den induslrieUa verksamheten. Vid den debatt som fördes i samband med mihöskyddslagens tillkomst betonades det också från flera håll atl de erforderliga mihöskyddande åtgärderna frän industrins sida måste räknas in som en produktionskostnad. Sker så får också industrin en stark ekonomisk motivering till metoder och processer som är mindre miljöstörande, och de ekonomiska motiven för åter-användning i stället för utsläpp ökar.

Då man under flera år - från såväl regeringens sida som från en allt bredare allmänhet — kommit till insikt om de allvarliga risker industrins utsläpp förorsakar i vår mihö, råder det väl knappast längre några delade meningar om alt mihövårdande åtgärder måste vidtagas. Regeringens uttalade hållning är också den atl miljöförstöring skaU så långt det är möjligt förhindras, och redan förstörd miljö skall i möjligaste mån återställas.

Det slår emellertid klart att dessa åtgärder kommer att förorsaka kostnader. Frågan är då vem som skall stå för dessa kostnader. Regeringen tUlsatle också i oktober 1971 en utredning om kostnaderna för miljövård.

I direktiven sägs nästan samma sak som jag tidigare citerat ur 5 § i
mihöskyddslagen. Del tilläggs dessutom alt endast då det är befogat av
speciella omständigheter skall den principen frångås all den som bedriver        161

11  Riksdagens protokoll 1973. Nr 77- 79

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Allmän beredskapsstat

mUjöfarlig verksamhet också skall slå för de kostnader som krävs för alt hindra miljöskador.

Vänsterpartiet kommunisterna anser den här nämnda principen riktig och att avsteg från den skaU göras endast av alldeles särskilda skäl. Sådana kan föreligga när del gäller småföretagare och då fråga är om nedläggande av företag på ort där annan sysselsättning ej kan erbjudas.

Förra året, 1972, beviljade riksdagen 50 miljoner kronor till miljövårdande åtgärder inom industrm. Från vpk yrkade vi då på en nedräkning tUl 10 mihoner kronor, som skulle förbehållas småföretag. Senare under året yrkades från regeringen också anslag av riksdagen med 200 mihoner kronor till samma ändamål, som också har beviUats. Från vpk:s håll gick vi även då emot anslaget med samma motivering som nu. Då regeringen nu föreslår 50 miljoner kronor på beredskapsstat yrkar vi, i konsekvens med vårt tidigare slällnhigstagande, avslag på della anslag.

Herr lalman! Jag yrkar bifall Ull den reservation av herr Lorentzon som fogats lill förevarande betänkande från inrikesutskottel.

Herr FäGERLUND(s):

Herr lalman! Såsom framgått av herr Israelssons anförande har vi tidigare haft de här ärendena lill behandling i kammaren. Vpk yrkar också, i konsekvens med tidigare stäUningstagande, avslag på nu föreslagna 50 miljoner kronor.

Låt mig kort säga all jag instämmer med herr Israelsson när han säger all det inle finns några skUda åsikter. Vi anser alla atl miljön måste förbättras, och del här är ett stimulansbidrag för all få i gång dessa arbeten.

Med del anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 4

Propositioner gavs på bifall lUl dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 2, 3 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§  8  Föredrogs

Inrikesutskottets belänkande

Nr 16 i anledning av propositionen 1973:40 med förslag liU sjömanslag, m. m. jämte motion.

162

Finansutskottets betänkanden

Nr 21   i anledning av motioner angående kommunernas ekonomi

Nr 22  i anledning av propositionen   1973:85  angående utgifter på

tilläggsslal III  till riksstalen  för budgetåret   1972/73 i vad avser vissa

anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde

Skalleutskotlels betänkande

Nr 27  i anledning av propositionen  1973:85 i vad avser ytterUgare anslag lill riksskatteverket för budgetåret 1973/74 m. m.

Juslitieutskottets betänkande

Nr  17  i anledning av propositionen 1973:30 med förslag lill lag om ändring i rättegångsbalken m. m. jämte motioner.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Organisation av samhällets rättshjälp m. m.

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Organisation av samhällets rättshjälp m. m.

Föredrogs justilieulskollets belänkande nr 19 i anledning av propositionen 1973:74 med förslag till organisation av samhäUets rättshjälp m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1973:74 hade Kungl. Maj:l, under åberopande av utdrag av slalsrådsprotokollet över justitieärenden för den 9 mars 1973, föreslagit riksdagen all

1,     godkänna de riktlinjer för organisationen av samhäUets rättshjälp som departementschefen förordat i propositionen,

2,     till Allmänna advokatbyråer m.m,: Utrustning på tiUäggsstat III för budgetåret 1972/73 under andra hu-vudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 1 850 000 kronor,

3,     bemyndiga Kungl, Maj:t att inrätta högst 30 ordinarie tjänster för chef för aUmän advokatbyrå med beteckningen r,

4,     bemyndiga Kungl, Maj:t atl vidta de övergångsåtgärder som behövdes på grand av överlagandel av personal vid rällshjälpsanstallerna,

5,     tUl Rättshjälpskostnader för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor,

6,     tUl Rätlshjälpsnämnderna för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 3 520 000 kronor,

7,     lill Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kronor,

8,     lill Bidrag till aUmänna advokatbyråer för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor,

9,     tUl Allmänna advokatbyråer m, m,: Utrustning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor,

10, lill Ersättning ål vittnen m, m, för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 4 000 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåll anfördes följande: "Den 1 juh 1973 kommer reformen om samhällets rättshjälp alt träda i kraft. Denna proposition innehåller förslag till organisation av rätts-hjälpsverksamhelen m, m. Det föreslås atl 30 allmänna advokatbyråer med staten som huvudman blir inrättade, 16 av dessa innebär ett överlagande av de nuvarande rällshjälpsanstalterna och 14 är helt nya byråer, I propositionen föreslås vidare att sex regionala rättshjälpsnämnder inrättas för handläggning av ärenden om rättshjälp.

163

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Organisation av samhällets rättshjälp in. m.

Propositionen innehåller även förslag till ekonomisystem för rälts-hjälpsverksamheten och anslag för rättshjälpskostnader, rältshjälpsnämn-der, allmänna advokatbyråer, bidrag lill aUmänna advokatbyråer, utrustning lUI allmänna advokatbyråer samt ersättning åt vittnen m, m. Vidare behandlas a-weckhngen av nuvarande rättshjälpsformer,"

I della sammanhang hade behandlats

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1973:600 av herr Glimnér m, fl, (c, fp),

dels de i anledning av propositionen väckta motionerna 1973:1733  av herr Boo m, fl, (c) vari hemställts all riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:74 beslutade

1,    atl centralmyndigheten ålades all före beslut om etablering av allmän advokatbyrå eller mottagning eller vid prövning av indragning av sådan höra landstinget,

2,    atl varje i rättshjälpsnämnds verksamhetsområde ingående län garanterades minst en representant i rällshjälpsnämnden samt

1973:1734 av herr Winberg m, fl, (m).

164

Utskottet hemstäUde

A,  alt riksdagen beträffande samråd mellan centralmyndigheten och
landstingen skulle avslå motionen 1973:1733 i denna del,

B,  atl riksdagen beträffande rältshjälpsnämnds sammansättning skulle
avslå motionen 1973:1733 i denna del,

C, all riksdagen beträffande budget- och ekonomisystem för de
allmänna advokatbyråerna med avslag på motionen 1973:1734 i denna
del godkände de i propositionen 1973:74 angivna riktlinjerna för
organisationen av samhäUets rättshjälp i denna del,

D, atl riksdagen beträffande budget- och ekonomisystem för rätts
hjälpsverksamheten i anledning av ovannämnda riktlinjer gav Kungl, Maj:t
lill känna vad utskottet anfört om anslaget lill rättshjälpskostnader,

E,  alt riksdagen godkände ovannämnda riktlinjer i den mån de icke
omfattades av vad utskottet anfört och hemställt,

F,  atl riksdagen beträffande rättshjälpsrefprmens ikraftträdande
skulle avslå motionen 1973:1734 i denna del,

G, all riksdagen till Allmänna advokatbyråer m,m,: Utrustning på
tilläggsslal 111 för budgetåret 1972/73 under andra huvudtiteln anvisade
ett reservationsanslag av 1 850 000 kronor,

H, atl riksdagen bemyndigade Kungl, Maj:l atl inrätta högst 30 ordinarie tjänster för chef för allmän advokatbyrå med beteckningen r saml atl vidta de övergångsåtgärder som behövdes på grund av övertagandel av personal vid rällshjälpsanstalterna,

J, all riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisade

1,    tUl Rättshjälpskostnader ell förslagsanslag av 75 000 000 kronor,

2,    lill Rältshjälpsnämnderna ett förslagsanslag av 3 520 000 kronor,

3,    till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kronor.

4.  lUl Bidrag lill aUmänna advokatbyråer etl förslagsanslag av 300 000     Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

kronor,

Organisation av samhällets rättshjälp m. m.

5, tUl AUmänna advokatbyråer m, m.: Utrustning ett reservationsanslag av 300 000 kronor,

K, att riksdagen skulle

1,    tUl Ersättning ål vittnen m, m, för budgetåret 1973/74 an-visa ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor,

2,    avslå motionen 1973:600.

Reservation hade avgivils av herrar Dockered (c). Polstam (c), Petersson i Röstånga (fp), Henmark (fp) och Stjernström (c) som beträffande samråd meUan centralmyndigheten och landslingen ansett atl ulskoltel under A bort hemstäUa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1733 i denna del gav Kungl, Maj:t lUl känna vad reservanterna i delta hänseende anfört.

Herr POLSTAM (c):

Herr talman! Jag skall spara kammarens tid genom atl bara yrka bifall tUl den reservation som är fogad lill juslitieutskottets betänkande nr 19, Jag förutsätter all aUa har läst del.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr lalman! Med hänsyn lill den stora enighet som i övrigt rått i detta ärende i ulskoltel ber jag alt få yrka bifaU Ull utskottets hemställan på samtliga punkter och alltså avslag på reservationen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Dockered m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Polstam begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer  juslitieutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 19 punkten A röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen av herr Dockered m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Polstam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  178

Nej  -  103

Avstår —       5

Punkterna B-K

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

165

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Djurskydd

§ 10 Föredrogs försvarsutskottels betänkande nr 14 med anledning av Kungl, Majts proposition 1973:75 angående vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret jämte molion.

Punkten 1

Utskottets hemställan biföUs.

Pimkten 2

Lades tiU handlingarna.

Punkten 3

Utskottets hemstäUan bifölls.

§   11  Föredrogs försvarsutskottets  betänkande nr 15 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Utskottets hemställan biföUs.

§   12 Djurskydd

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 20 i anledning av propositionen 1973:31 med förslag tiU ändring i lagen (1944:219) om djurskydd jämte motioner.

I propositionen 1973:31 hade Kungl. Majt, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUel över jordbruksärenden för den 9 februari 1973, föreslagit riksdagen all anta i propositionen framlagt förslag tiU lag om ändring i lagen (1944:219) om djurskydd.

Beträffande propositionens hu-vudsakliga innehåU anfördes följande: "För att stärka djurskyddet föreslås i propositionen dels all Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer bemyndigas meddela bestämmelser om förprövningsskyldighet och andra från djurskyddssynpunkt påkallade föreskrifter i fråga om stall eller annat förvaringsram för djur, dels atl djurskyddslagens regler om kastrering och kupering skärps. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrivas att djurstall inle får uppföras eller väsentligt ändras ■utan att den planerade byggnaden eller åtgärden godkänts från djurskyddssynpunkt. Förbud föreslås mot kastrering av nötkreatur, äldre än åtta månader, och hund i andra fall än då medicinska skäl föreligger. Nuvarande rätt för lekman att kastrera djur som inle uppnått fyra månaders ålder tas bort. I stället slås fast all kastrering får utföras endast av veterinär. Kungl. Majt får emellertid förordna om undanlag. 1 de faU kupering av svans är tUlåten måste ingreppet enligt förslaget göras av veterinär, om djuret är äldre än en vecka. För närvarande är denna åldersgräns två månader."

166

I della sammanhang hade behandlats

dels de vid riksdagens början väckta motionerna                         Nr 79

1.  1973 :5 1 av herrar Henmark (fp) och Möller (fp) vari föreslagits all     Torsdnsen den
riksdagen hos Kungl. Majt skuUe anhålla att Kungl. Maj:l anmodade     3 mai 1973

lanlbruksstyrelsen   alt   lämna   den   information   lUl   allmänheten  som---------

motionen angav. Djurskydd

2.     1973:199 av fru Anér (fp) och herr Möller (fp),

3.     1973 .-203 av herr Levin (fp),

4.     1973:214 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m),

5.     1973:790 av herr Nisser m. fl. (m),

6.     1973:1414 av herr Möller (fp),

7.     1973:1440 av herr Werner i Malmö m. fl. (m),

dels de i anledning av propositionen 1973:31 väckta motionerna

1.     1973:1611 av herrar Henmark (fp) och MöUer (fp) vari hemställts all riksdagen beslutade atl i lagen (1944:219) om djurskydd infördes bestämmelser om förbud mot stämbandsoperationer på hund av andra skäl än medicinska,

2.     1973:1614 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c),

3.     1973:1615 av herr Sjöholm (fp) vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta all för sin del anta i motionen angiven utformning av förslaget tUl lag om ändring i lagen om djurskydd, innebärande all, oavsett djurets ålder, dels all kastrering och dels kupering av svans alltid skuUfe utföras av veterinär,

4.     1973:1616 av herr Werner i Malmö (m).

Utskottet hemstäUde att riksdagen skuUe

1.    anta 2 § i det tUl propositionen 1973:31 fogade förslaget liU lag om ändring i lagen om djurskydd,

2.    lämna motionerna

a.      1973:1614 och

b.  1973:1616
utan åtgärd,

3.    med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:1615 anta 9 och 10 §§ i lagförslaget,

4.    anta i propositionen 1973:31 framlagt lagförslag i de delar som inle berörts i utskottets hemstäUan i det föregående med den ändringen atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1611 för sin del skuhe anta av utskottet föreslagen lydelse av dels ingressen tiU lagen, dels en med 10 a § betecknad ny paragraf i lagen, dels 21 § i lagen, innebärande bl. a. all stänibandsoperation på hund skuhe få företas endast när del var påkallat av medicinska skäl och alt sådan operation skulle utföras av veterinär,

5.    anse motionen 1973:51 besvarad med vad utskottet anfört,

6.    lämna motionerna

a,      1973:199,

b,      1973:203,

c,      1973:214,

d,      1973:790,

e,      1973:1414 samt                                                                                         '67

Nr 79                          f.  1973:1440

Torsdagen den      "f''" åtgärd.

3 maj 1973

-------------------- TUl belänkandet hade fogats ell särskilt yttrande beträffande frågan

Ujuiskydd               förprövning av djurstaUar m. m. av herr Strömberg (fp).

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Del här skall inte heller ta lång tid.

Den proposition vi nu skall behandla är en bra proposition. Över huvud taget har del blivit bra fart på jordbruksdepartementet när det gäller atl lägga fram djurskyddsvänliga förslag. Detta gläder en mängd djurvänner i denna kammare och del djurvänliga svenska folkel.

Men det kunde ha varit lilel bättre ändå. 1 del stycket har jag motionerat om att aU kastrering av djur skall göras av veterinär och att samma regel skall gäUa vid kupering av svansen på hundar. Motivet är del alldeles självklara att både eliska och djurskyddsvänliga skäl påfordrar att operativa ingrepp av de här slagen måste utföras av sakkunnig personal. Jag tycker det är högst motbjudande att lagen tillåter vilken klåpare som helst alt hugga svansen av en hundvalp — della tillåter alltså lagförslaget.

Jag yrkar, herr talman, bifall liU motionen 1615.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Den obligatoriska förprövning av planerade djurstallar som 2 § i djurskyddslagen kompletteras med hälsar vi givetvis med stor tiUfredsställelse. Enligt departementschefen kommer hälften av djurstaUarna alt byggas om under 1970-talet enligt dessa nya normer.

Men, vad tänker man göra med de djurstallar som inle byggs om nu? Del är fortfarande dunkelt vilka bestämmelser som kommer atl gälla för dessa.

Departementschefen säger, vilket utskottet refererar, att del är angelägel "all i huvudsak samtliga djurstallar underkastas förprövning från djurskyddssynpunkt". Hur kan det ske om man bara bygger om hälften av stallarna? Jo, säger utskottet, lagförslaget ger vid handen att Kungl. Majt eller den myndighet som Kungl. Maj:l förordnar äger meddela jämväl "andra från djurskyddssynpunkt påkaUade föreskrifter". Men-då frågar man sig: Vilka andra föreskrifter är det? Det finns i-edan föreskrifter från djurskyddssynpunkt för dessa djurstallar. Skall inle samma normer gälla för de stallar som inle byggs om eller renoveras? Om bestämmelserna skaU få en rimlig genomslagskraft vill del Ull all även dessa stallar blir föremål för en obligatorisk granskning.

Jag skaU inte yrka något i delta sammanhang, herr lalman. Jag anser nämligen alt propositionen, trots den svaghet som jag har påtalat, är ett väsentligt steg framåt när det gäller djurens bästa.

Det ligger nära tUl hands att i detta sammanhang också säga några ord om utbildningen av tillsynsmannen. Jag har under flera år motionerat i den frågan men med mycket tvivelaktig framgång.

Utskottet redogör som vanligt för vad som sker på fältet och anför

också   atl   del   nya   tillägget   i   2 §   djurskyddslagen   om   obligatorisk

168                        förhandsgranskning i och för sig innebär en skärpning av tillsynen. Del

kan man ju säga alt den gör. Men då gäller frågan återigen de stallbyggnader som inte är föremål för den obligatoriska förhandsgranskningen ulan för vUka andra från djurskyddssynpunkl påkallade föreskrifter skall gälla. Eftersom det i dessa fall inte blir fråga om någon obligatorisk granskning, kommer del att ställas stora krav på tillsynsmannen och deras kunskap och inte minst på deras ambition atl följa upp den nya lagen. Det är, som ofta har sagts beträffande djurskyddslagen, inte nog atl ha en lag — man måste också ha en effektiv kontroll av lagens' efterlevnad.

Del låter väldigt imponerande när man i betänkandet läser att "utbildning av tUlsynsmän pågår kontinueriigl över hela landet under medverkan av djurskyddsexperter från veterinärhögskolan, veterinärmedicinska anstalten, lanlbruksstyrelsen och universiteten m. fl.". Del låter som om del vore en myckel gedigen utbildning som nästan låg på universitetsnivå. Har inle utskottet gjort sig underkunnigl om vad del är för utbildning som bedrivs? Det är inte en utbildning i vanlig mening utan del är tUlfälliga informationsdagar som ordnas under knapphetens stjärna med blygsamma anslag från länsstyrelserna. Man har även de problemen all kommunerna inle alltid skickar sina tillsynsman lill dessa informationsdagar.

Utbildningsfrågan blir allt väsentligare för varje år som går. Vi får dessa stora kommuner, vi får nya bestämmelser om djurstallarna som måste följas upp. Del kräver mer av tillsynsmannen. Del är inle rimligt att vi inte ger dem en mera gedigen utbildning för deras grannlaga uppgift.

Under detta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Djurskydd

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Jag har begärl ordet för att kommentera Jordbruksulskollels belänkande nr 20 i vad det avser min molion nr 203 om registrering av katter.

TUl en början vill jag slå fast atl min molion daterats och väckts den 17 januari, dvs. under den allmänna motionstiden. Jag hade självfallet då ingen som helst aning om atl lantbruksstyrelsen samtidigt förberedde utsändandet av ett cirkulär till alla landets veterinärer med vissa föreskrifter om örontatuering och registrering av hundar och kaller. Sådana föreskrifter har emellertid meddelats i skrivelse den 31 januari, och de utgör ett värdefullt komplement till de föreskrifter som styrelsen utfärdade i oktober månad förra året om skyldighet för s. k. förbrukare av försöksdjur — etl ullryck som jag beklagar atl jag måste använda — all föra vissa journaler. Jag kan därför åtminstone delvis instämma i utskottets konstaterande att syftet med motionen är tillgodosett. Syftet är nämligen så lill vida tillgodosett som en djurägare, som utnyttjar möjligheten lill identifiering av djuret, numera inte behöver befara atl djuret utsätts för viviseklion eller andra plågsamma experiment, om del kommer i händerna på en laglydig och korrekt handhavare av experimentell verksamhet. Jag säger avsiktligt inle bara laglydig utan också korrekt.

169

12 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77-79

Nr 79                     ty   jag  har  själv  varit  i  tillfälle  all  mer  än  en  gång  konstatera  all

Torsdaeen den      journalerna  ofta   är   bristfälliga  och   alltför  schablonmässiga  och som

3 mai 1973            sådana   inte lämpliga som underlag för tillsynsmyndighetens konlroll-

—-_---------------     verksamhet. Del är emellertid en särskUd fråga, som lämpligen bör tas

'                             upp i annat sammanhang.

Äv någon anledning, herr talman, har mitt molionsförslag om atl öronmärkningen skulle avgiflbeläggas av vissa tidningar uppfattats som ett förslag om allmän katlskatl och har som sådant i hög grad uppmärksammats. En inle ringa del av landels cirka 650 000 kattägare har faktiskt hört av sig. Alla har inte varit negativa, men det vore fel atl beskriva flertalets reaktion som entusiastisk. Fördenskull är jag angelägen Om alt betona atl jag ingalunda har förordat någon allmän katlskatl ulan bara som någol helt naturligt uttalat att den som märker sitt djur också får vara beredd att betala för det skydd som vinnes. Såvitt jag har kunnat finna är det också lantbraksslyrelsens uppfattning.

1 och för sig saknas det kanske skäl att just nu driva denna fråga längre. Jag vill ändå understryka alt myckel talar för att djurägarna saknar kännedom om de möjligheter som fr. o. m. årsskiftet faktiskt står dem till buds. Jag kan nämna alt hälsovårdsnämnden i Lund, där jag känner till förhållandena och där del fångas många katter i de särskilda fällor, som nämnden placerar ul av hänsyn till alla dem som klagar över de olägenheter som katter kan innebära, lill dags dato inte funnit ett enda djur som varit märkt. Möjligen blir del därför nödvändigt all landets hälsovårdsnämnder genom annonsering, broschyrer eller på något annat ändamålsenligt sätt åläggs att fästa allmänhetens uppmärksamhet på de regler som gäller och de möjligheter som finns. För dagen synes del likväl lämpligt atl avvakta.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag kan instämma med herr Sjöholm i en sak i alla fall; jag tycker också atl del är en bra proposition som jordbruksministern avlämnat. Del vill jag gärna ge honom ett erkännande för, eftersom del visar en realistisk behandling och handläggning av de frågor som här tagits upp. Del vittnar inte minst om etl gott praktiskt omdöme i denna fråga som varit kontroversiell här i riksdagen vid många tillfällen tack vare herrar Werner i Malmö och Sjöholm.

Jag vill först ta upp den fråga som herr Werner nämnde, nämligen förprövningen av stallbyggnader.

Jag tycker liksom herr Werner atl det är bra all man gör detta. Genom att denna förprövning av stallar finns hoppas jag alt man kan förhindra förluster som jordbrukare annars kan komma att göra om de bygger ett stall varefter det kommer ändringsföreskrifler som gör att stallet är omodernt och icke användbart enligt de nya bestämmelserna. Vi hade häromåret ett sådant fall då det gällde de s. k. proteklabågarna för modersuggor. Jordbrukaren hade här byggt nya stallar och inrett dem med sådana, och så kom en bestämmelse om all man inte fick ha dem. Della innebar betydande förluster för dem som redan byggt sådana.

Jordbrukare som låtit granska sina ritningar lill nya stallar eller till
170                        ombyggnad av gamla borde därefter vara fredade för de ändringar som

meddelas av myndighelerna. Del bör också gälla sådana stallar som byggts om under de senare åren efter måtluppgifter och ritningar av exempelvis lantbruksnämnderna, lanlbrukshögskolan och jord brukets tekniska institut. Om man har byggt efler sådana myndiglieters föreskrifter och måtluppgifter, bör man som sagl därefter vara fredad för ändringar.

Jag vUl fästa jordbruksministerns uppmärksamhet på att sådana bestämmelser inte får utfärdas som får retroaktiv verkan då det gäller byggnader. När jordbruksministern lill sommaren kommer alt få förslag med måtluppgifter för staUarna från lanlbruksstyrelsen, hoppas jag att han kommer alt visa samma realism som han visat i detta fall. Om man ger sådana måttbeslämmelser retroaktiv verkan, kan delta medföra betydande förluster för de jordbrukare som under senare år byggt om sina stallar. De har då gjort del i god tro därför atl de byggt efter anvisningar från sådana myndigheler som man bör kunna lila tUl — jag nämnde här lantbruksnämnderna, lanlbrukshögskolan och jordbrukstekniska institutet. Ett i betong och med nedgjulna järnslativ nybyggt stall går inte all ändra i första laget. Det är inle så lätt all göra det och få stallet lika starkt igen. Herr Werner talade om ombyggnad av etl gammalt stall, och det är naturligtvis lättare att här byta inredning. Men jag hoppas alt jordbruksmmistern när han skaU faststäUa lUlämpningsbeslämmelser tar kontakt med folk som begriper dessa saker och inte absolut litar på de herrar som från sina skrivbord utfärdar bestämmelserna.

Jag tror därför alt herr Werner är Utet för tidigt ute. Han har nog menat de bestämmelser som kommer från lantbruksstyrelsen till sommaren. Med de krav som herr Werner uppställer skulle alla stallar underställas dessa bestämmelser. Även staUar vid jordbruk som skall läggas ned skulle enligt herr Werners propå behöva ändras om och moderniseras innan de lägges ned. Del gäller åtskilliga jordbruk. Under den senaste tiden har 8 000-10 000 lagts ned. Jag hoppas alt vi inle skall behöva göra sådana ingrepp som herr Werner avser.

Till herr Sjöholm skulle jag viha säga någol om de förslag som jordbruksministern lagt fram. All renkalvar och smågrisar under sex veckor skall få kaslreras av lekmän är klokt och realistiskt. Utskottet har understrukit atl del är betydelsefullt att man, när lUlämpningsbeslämmelser en gång skall utfärdas om detta, inte utfärdar dem så all detta praktiska förfarande försvinner, vilket departementschefens förslag innebär.

Enligt herr Sjöholms förslag skall all kastrering utföras av veterinär. Hur skulle det gå att genomföra rent praktiskt om veterinärer skulle kastrera alla renkalvar? Jag tror detta blev väldigt besvärligt att omsätta i praktiken. Har vi egentligen råd att utbilda veterinärer, kosta på dem en femårrg utbildning vid veterinärhögskolan och sedan sysselsätta denna högkvalificerade arbetskraft med all resa omkring och kastrera renkalvar och smågrisar. Jag tror knappast all veterinärerna, med den utbildning de har bakom sig, skulle vara tilltalade av sådana uppgifter. För närvarande sköter djurappfödarna eller deras anställda della precis lika bra som en veterinär. Del är en myckel enkel operation, och del behövs ingalunda veterinärvetenskaplig utbildning att utföra den. Utskottet har också enats på den punkten och förordar departementschefens förslag.

Jag ber all få yrka bifall till jordbraksutskottets belänkande.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Djurskydd

171

Nr 79                          Herr WERNER i Malmö (m):

Torsdaeen den          lalman!  Herr Hansson i Skegrie måste väl ändå hålla med om att

3 mai 1973             ' '"'  särskUt  lyckat atl ha djurstallar enligt skilda normer. Det

------------------ —    kommer då att bli två kategorier. Jag tycker det är rimligt atl djurägaren

Djurskydd              gj.   fj-gdad  för  framtiden,  som  herr  Hansson  i  Skegrie  sade,  om  en

renovering nyligen enhgt då gäUande bestämmelser har gjorts. Detta är

självklart, men del kan väl inte gälla för all framtid. Avsikten måste vara

atl de normer, som nu kommer all gälla vid nybyggnation, undan för

undan skall slå igenom över hela fältet.

Vad sedan nedläggning av jordbruk beträffar kan ju en sådan även

drabba gårdar där man nyligen har renoverat stallarna, men framsynthet

därvidlag kan väl förekomma i båda faUen.

Jag beklagar alt herr Hansson i Skegrie inle fann anledning att ta upp

utbildningsfrågan för tillsynsn-iännen. Jag tycker den är väldigt aktuell

jusl i samband med delta nya lagförslag.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hansson i Skegrie tyckte jag hade fel, och det ar ju ingen nyhet för kammaren alt han har den uppfattningen.

Herr Hansson glömde nämna hundvalparna som vem som helst skall få lov alt hugga svansen av om de inte är över två veckor gamla. Det tycker jag är mycket upprörande och motbjudande. Även om valpen är bara två veckor har den naturligtvis fullt utbildade känselnerver. Herr Hansson brukar tala som en sann djurvän, och del har vi ingen anledning atl betvivla all han är. Men när det kommer tUl kritan, eller rättare sagt lill plånboken, inte hans egen ulan djurhåUarnas, så resonerar han som så, all litet kan vi väl få plåga djuret om det är ekonomiskt och praktiskt atl göra det. Del står i herr Hanssons motion atl ekonomiska och produktionstekniska synpunkter skaU väga tungt. Det tycker inle jag. Man kan inte tillmötesgå djurhåUarnas önskemål till priset av djurplågeri. Det är ett för högt och helt otillbörligt pris.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Vad först beträffar utbildningen är det inte så märkvärdigt som herr Werner i Malmö inbillar sig. Jag iror alt många personer med vanligt sunt förnuft ganska snart lär sig vad som hör lill djurvård och vad som inte hör dit. Del behövs inga veterinär- eller universitetsstudier härför. Jag kan bara nämna en sådan sak som atl t. ex. en lantmästare skulle vara en utomordentligt förnämlig person all ha hand om denna djurtillsyn. Han har endast ell par års utbildning.

Del är inle fråga om djurplågeri här. Djurägarna, av alla kategorier, är
ju understäUda djurskyddslagen och får alltså inle hålla djur så att
djurplågeri sker. Jag tror inle atl ett djur plågas mer i ett gammalt stall än
i ett nytt, om nu herr Werner inbillar sig det. Det är när man packar
samman djur i för trånga utrymmen som vad man kallar djurplågeri kan
uppstå. Det kan man göra både i nya och i gamla stallar. Man behöver
fördenskull inle bygga om stallet. 1 de nya måtlbestämmelser som
kommer under sommaren föreskrivs förmodligen att på så och så stor
172                        golvyta får hållas endast så och så många djur. Om den golvytan sedan är

nybyggd eUer gammal spelar förfärligt liten roll för de djur som går på den.

Jag uppskattar herrar Werners och Sjöholms demonstrerade djurvänlighet, men herrarna saknar en mycket väsentlig sak, nämligen det praktiska kunnandet på detta område. Herrarna lever i teorins värld, och där får ni fortsätta atl leva så länge ni har möjlighet atl demonstrera er djurvänlighet frän kammarens talarstol.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Djurskydd

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker alt det sista som herr Hansson i Skegrie sade var väldigt onödigt. Skulle man tvunget vara fackman i de frågor som man yttrar sig i här i kammaren, skulle åtskilliga av oss få tiga - även herr Hansson i Skegrie — rätt ofta. När man intresserar sig för en sådan här fråga, är del väl alldeles givet all man inte teoritiserar själv utan lar kontakt med folk som känner dessa saker.

Vad utbildningen beträffar vill jag framhålla all jag så sent som i kväll har haft kontakt med två veterinärer som sysslat med denna utbildning. De har precis samma mening som jag, nämligen all utbildningen är en eftersatt angelägenhet, så man kan nog ha väldigt skilda meningar om hur pass stora kunskaper en tillsynsman på detta fäll behöver ha.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hansson i Skegrie påslår nu att vi inte har något praktiskt kunnande. Jag måste erkänna atl jag faktiskt inte har någon praktisk erfarenhet av alt hugga svansen av en hund. Men jag kan ändå föreställa mig alt del måste vara förfärligt smärtsamt för den lilla hundvalpen.

Vi diskuterar mycket här i kammaren, herr Hansson, ulan att ha direkt praktisk erfarenhet av det. Skulle bara de ta till orda som har praktisk erfarenhet, skulle del bli ganska korta debatter, vilket på sätt och vis vore en fördel. Men vi har lov alt yttra oss i de frågor som vi tror alt vi kan ha en uppfattning om.

Jag har den bestämda uppfattningen all del måste vara djurplågeri att hugga svansen av en hund, om del görs av en person som saknar varje insikt i detta ämne. Vem som helsl kan få göra det ulan de minsta kunskaper om vad som fordras. Nog vore det väl rimligt att tillkalla en veterinär för atl göra sådana ingrepp. Det gäller även kastrering, och del är del enda yrkande jag har ställt. Jag ser det hela från djurskyddssynpunkl, men herr Hansson är Ivekluven och ser det även från ekonomisk synpunkt med tanke på djurhållarna. Han övervärderar den synpunkten, som jag ser det.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Om man klipper svansen av en liten hundvalp, som är en vecka eller fjorton dagar gammal, kan man nog göra det med en vanlig sax. Man behöver inte la lill någol huggverklyg, som herr Sjöholm talar om. Jag skulle tro all den lilla hundvalpen inte känner del minsta av det.

Jag skall upplysa herrarna om ett par andra saker. De små liven i grisstallarna blir utsatta för ett par andra ingrepp i sin integritet också.

173

Nr 79                     Strax efler del atl en liten griskulting är född klipper man tänderna av

Torsdneen den      honom  för atl han inle skall sarga sin moder vid måltiderna. Skulle

3 mai 1973            kanhända en legitimerad landläkare göra det? Kort därefter brukarman

-------------------- ge en sådan där hten herre eher dam i grisvärlden en spruta med järn för

Djurskydd              gj förhindra vissa sjukdomar. Det skulle ju vara en lämplig uppgift för

distriktssköterskan enligt herrar Werners och Sjöholms argumentering, eller hur?

Man får ju här ändå skilja litet grand mellan praktik och teori. Det är inle alls fråga om ekonomi ulan om vad som är praktiskt. Det skulle ju kunna hända enligt herrarnas teorier alt en jordbrukare behövde tillkalla veterinär för atl kastrera en enda liten griskulting. Då lät han den kanske leva som galt, eller också slog han ihjäl den därför all del var billigare.

Man kastrerar grisarna av del skälet alt om man inte gör del utan föder upp dem okaslrerade så blir husmödrarna allt annal än glada ål köttet när det kommer i stekpannan. Del sprider nämligen en väldigt obehaglig lukt. Därför är kaslreringen en åtgärd som vidtas för atl få bättre kvalitet på köttet än vad del annars skulle bli. Men om herrarna finge genomfört atl all kastrering skall ulföras av veterinärer, så kunde ni driva del dithän att man låter bli alt kastrera djuren och i stället tillhandahåller ett kött som ingen blir glad åt.

Herr TOBÉ (fp):

Herr lalman! Det är med viss tvekan jag går in i den här debatten. Jag skall inle della i den skånska diskussionen om djurskydd av olika slag, utan mitt inlägg gäller förprövningsskyldighelen.

Jag vill hålla med utskottets ärade ordförande i vad han sagl i dessa frågor; del är bara med anledning av det särskUda yttrandet som jag vill påpeka alt propositionen här går ifrån riktlinjer som vi tidigare har följt här i riksdagen. Vi har ju strävat efler all försöka få alla byggnadsbestämmelser under en hatt, dvs. att de skall presenteras i en normsamling som planverket ger ul. Reglerna skall utformas med stöd av de myndigheter som kan de här sakerna, men den byggande allmänheten, till vilken även byggare av djurstaUar hör, skall kunna vända sig lill en instans för alt få reda på hur man skall bygga.

Jordbruksministern följde normerna när det gällde livsmedelslagen men har gjort ett avsteg här. Jag vill bara säga att jag anser att det är inte riktigt att göra på del sättet, och den revidering av bygglagsliftningen som pågår kommer säkerligen inte all följa de regler som uppställts på det här aktuella området.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr lalman! Det är väl det särskilda yttrande som herr Strömberg har
fogat till betänkandet som herr Tobé ville dra upp. Jag tror atl det skulle
vara en överloppsgärning all kräva alt de här byggnadsreglerna skall las in
i Svensk byggnorm, som utges av planverket och som är en myckel
gedigen volym. Det kan inte vara någon mening i alt ha de här enkla
bestämmelserna med där. Del skulle rent av kunna leda till att man fick
underkasta byggandet av etl enkell djurstall flera myndigheters kontroll
174                        än  om man skulle bygga etl bostadshus.  Det senare är det  väl  bara

byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden som skall granska, men när det gäUer staUbyggnader kommer djurhållningens principer också in, och även lantbruksnämnden måste granska byggnadsföretaget. Därför måste del vara enklare att som vi har föreslagit låta lantbruksmyndighelerna slå för granskningen. Där finns säkert den sakkunskap som behövs för uppgiften.

Herr TOBÉ (fp);

Herr talman! Del är inte fråga om att ta ifrån lantbruksmyndighelerna, som kan delta, rätten alt få utforma reglerna. Det är bara del alt hälsovårdsnämnderna när det gäller våra egna bosläder har funnit sig i delta, och när del gäller arbetarskydd och annal har myndigheterna också funnit sig i det, och då tycker jag man borde kunna finna sig i del även när del gäller djurstallar.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1615 av herr Sjöholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av straffbestämmelserna om djurplågeri

Skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar

§  13 Översyn av straffbestämmelserna om djurplågeri

Föredrogs justilieulskollets betänkande nr 20 i anledning av motion om översyn av straffbestämmelserna om djurplågeri.

Herr LEVIN (fp):

Herr lalman! För atl göra herr talmannen och åtskilliga reslystna kolleger på gott humör och för atl känna mig mindre bunden av sekundvisarens gång vid behandUngen av nästa ärende viker jag ihop mitt manuskript och avslår från yrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

§  14 Skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar

Föredrogs näringsutskoltets belänkande nr 41 i anledning av motioner om skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar.

175

Nr 79

I detta betänkande behandlades motionerna

Torsdagen den 3 maj 1973

Skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar

1973:1470 av herr Helén m. fl. (fp) såvitt gäUde hemställan (B 3) att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära all en översyn av lagstiftningen rörande konkurrensbegränsningar och förslag med anledning härav förelades riksdagen samt

1973:1483 av herr Levin (fp) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t skuhe anhålla

1.    all en arbetsgrupp tillsattes för alt utarbeta förslag till ny svensk konkurrenslagstiftning, byggd på förbud mot monopol och karteller,

2.    att förslag med anledning härav förelades riksdagen.

Utskottet hemställde att riksdagen skuUe avslå

1. motionen 1973:1470 såvitt den gällde översyn av konkurrensbe-
gränsningslagstiftningen (punkten B 3),

2,     motionen 1973:1483,

176

Reservation hade avgivits av herrar Andersson i Örebro (fp) och Wirtén (fp) som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1973:1470 punkten B 3 och i anledning av motionen 1973:1483 hos Kungl, Maj:l skulle anhålla om översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen enligt vad reservanterna anfört.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Mitt korta anförande under föregående punkt ger mig nu onekligen ytterligare några minuter.

Som jag närmare har visat i min molion 1483 har del inom del svenska näringslivet skett en stark koncentration, både ägarmässigl och ur marknadssynpunkt, under de båda senaste decennierna, I silt betänkande framhåller också näringsutskottet, atl koncentrationsulredningen redan har visat att vårt näringsliv till stora och väsentliga delar är styrt från etl fåtal beslutscentra. Själva styrningen liksom planeringen sker under en, sannolikt naturhg, anpassning till en internationell marknadsstruktur med påtagliga och mycket starka oligopohstiska inslag.

Som alla vet, har koncentrationslendenserna ytterligare förstärkts under senare år. Samtidigt som de redan etablerade storkoncernerna har vuxit både absolut och relativt, har processen tillförts nya inslag, bl. a. i form av de bankkonlrollerade inveslmentsbolagens och finansieringsbolagen verksamhet. Jag finner denna utveckling oroande.

Själva utvecklingen mot fåtalsdominans i vårt land illustreras bra med de fall som jag anfört i motionen, ur vilken jag tillåter mig atl göra etl kort citat: "Inom kvarninduslrin domineras marknaden nästan helt av två stora företag, ett ägt av jordbrukskooperationen, det andra ägt av konsumentkooperationen. Mellan dessa båda företag tillämpas en marknadsuppdelning, som innebär all del jordbrukarägda svarar för omkring 90 procent av försäljning tiU den enskilda handeln.

När del gäller glasslillverkning och glassförsäljning är situationen densamma. Marknaden domineras av två förelag - ett kooperativt och ett jordbrukarägl - med en faktisk marknadsuppdelning dem emellan. Del tredje exemplel gäller bryggeribranschen, där Pripps genom successiva uppköp av förelag kunnat skaffa sig en helt dominerande marknadsställning."

Jag medger alt de nämnda exemplen pekar på fall där koncentrationen drivits extremt långt. De är dock inte unika.

Ibland tar man inom näringslivet hårda lag för atl påskynda koncentratronsprocessen och eliminera besvärande konkurrenter. Den stora banksammanslagningen för något år sedan genomfördes mjukt och på villkor som åtminstone kapitalägarna måste ha ansett gynnsamma. Jag var för rnin del motståndare till den transaktionen.

Men i ell annat sammanhang, närmare bestämt under en debatt här i kammaren den 26 maj förra året, illustrerade jag hur hårdhänt ett storförelag kan gå lill väga genom alt hänvisa lill hur en verkstadsindustri i Växjö köptes upp med den från köparsidan öppet uttalade avsikten att lägga ned för-elagel, varigenom inle bara koncentralionsmålet kunde uppnås. Resultatet blev också arbetslöshet.

Jag hävdade den gången atl samhället borde ges interventionsmöjlighe-ler för liknande fall, och jag hänvisade lill mitt ogillande av den konkurrens som inte är konstruktiv utan räll och slätt kan sammanfattas med orden "död ål konkurrenten". Tyvärr visade man från socialdemokratiskt håll inget intresse för mitt förslag. På samma sätt nödgas jag konstatera att alla ledamöter i utskottet utom mina partivänner även i del nu aktuella fallet ställer sig ganska kallsinniga.

Från liberala utgångspunkter är vi bestämda motståndare till varie form av ekonomisk maktkoncentration - oavsett om den är statlig eller privat. Jag tillåter mig all ur folkpartiels nya partiprogram citera följande avsnitt:

"De risker för enskild maktkoncentration som kan följa genom en stark företagskoncenlralion måste motverkas. Det kan främst ske genom att statsmakterna på olika sätt främjar konkurrensen. De monopolöverva-kande instanserna måste förstärkas särskilt inom sådana branscher som är skyddade mot internalionaU konkurrens. Lönlagarnas medbestämmande i företagen motverkar likaså maktkoncentrationen."

Socialdemokraterna försöker nu ge allmänheten en falsk bild av vår inställning till den enskilda maktkoncentrationen. Jag beklagar uppriktigt alt socialdemokraterna anser sig behöva tillgripa sådana, knappast korrekta metoder. Vår kritik riktar sig lika mycket mot den fortgående maktkoncentrationen inom olika branscher och vissa företagsgruppers dominerande ställning som mot del socialdemokratiska förslaget atl socialisera med ÄP-pengar. Vi är bestämda motståndare också till den sorlens maktkoncentration. Vi säger nej lill aktieköp för pensionspengarna men vill samtidigt ge statsmakterna ökade möjligheter att ingripa mot monopol och karleUer. Varför gör socialdemokratin tvärtom? Varför viU man så gärna öka den statliga maktkoncentrationen? Varför avvisar man kravet på skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar?

Svaret måste bh all det rör sig om en grundläggande skillnad mellan

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar

\11

Nr 79

Torsdagen den 3 maj 1973

Skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar

liberalt och socialistiskt synsätt då det gäller alt motverka enskUd maktkoncentration. "Ont skall med ont fördrivas" tycks vara den socialdemokratiska medicinen. Den redan långtgående koncentrationen inom det enskilda näringslivet tar man som motiv för att öka del statliga inflytandet, som då läggs i etl antal funktionärers och ombudsmäns händer. Den liberala modellen är annorlunda. Vi tror att en konkurrens på lika villkor mellan olika företagstyper, dvs. en konstruktiv konkurrens, i längden ger det bästa resultatet för samhället och dess medborgare. En sådan konkurrens är i själva verket en grundläggande förutsättning för alt uppnå och vidmakthålla den höga levnadsstandarden och bevara det mått av frihet som karakteriserar Västerlandet. I ett sådant samhälle kan man helt enkell inle tolerera all marknaden nära nog fullständigt behärskas av några få företag eller grupper av företag. Om de är statligt eller enskilt styrda har i det sammanhanget inle någon avgörande betydelse.

De synpunkter som jag anfört i min motion blir i allt väsentligt tillgodosedda i herrar Anderssons och Wirléns reservation, till vilken jag yrkar bifall.

HerrWÄÅG(s):

Herr talman! Med hänsyn till delta ärendes placering på vår "natlordning" skall jag avslå från atl föra någon ideologisk debatt med liberalen herr Levin. Koncentrationsulredningen har ännu inle lagt fram silt slutbetänkande. Beträffande frågan om bevisbördan, som är den andra lunga punkten som motionärerna pekat på, har näringsfrihetsombudsmannen uttalat atl den nuvarande ordningen fungerar tillfredsställande. Mot den bakgrunden har utskottet, som delar tanken atl de aktuella konkurrensbegränsningsfrågorna måste följas upp, inte kunnat biträda motionerna i nuvarande läge.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Utskottet finner enligt herr Wååg inte anledning atl nu vidta några åtgärder. Det är bättre att vänta och se; man hänvisar till atl koncenlralionsutredningens slutbetänkande ännu inte föreligger. Vi ser del annorlunda. Koncentrationen har nu drivits så långt all det är nödvändigt att se över de instrument som vi har lill vårt förfogande för att bekämpa monopol och karteller. Den nuvarande lagstiftningen kom till i börian av 1950-lalet, och nog har sedan dess, herr Wååg, en hel del förändrats.

Jag vill gärna tillägga för egen del alt jag inte kan godta grundsatsen såsom den kommer till uttryck i betänkandet, alt del inte är de strukturella förhållandena som sådana ulan missbruk av dem som med stöd av konkurrensbegränsningslagen skall kunna angripas från samhällets sida. Själva koncentrationen är som regel ett ont redan i sig.

lli

Herr WÅÅG (s):

Herr talman! Som det finns redovisat i betänkandet har ju förbudsprincipen tillämpats i en del länder men där kommit all modifieras så att förhållandena i stort sett liknar de svenska. I ett land som Sverige med en

liten hemmamarknad och en stor utrikeshandel är förhållandena olika dem i länder där förbudsprincipen redan tillämpas. Därför är, vill jag påslå, frågan inte så enkel som motionärerna och reservanterna har framställt den.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Jag har inte påstått atl frågan är enkel, tvärtom. Del är därför jag har begärt att man skall undersöka saken och komma med ell förslag lill ändring.

Herr WÅÅG (s):

Herr lalman! Nu är ju den ena utredningen inle slutförd, och då är del väl ändå för tidigt att börja med den andra.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av herrar Andersson i Örebro och Wirtén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirtén begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 41 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifaUit reservationen av herrar Andersson i

Örebro och Wirtén.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wirtén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja  - 233

Nej  -    48

Avstår —       8

§ 15 Anmäldes och bordlades motionen nr 1979 av herr Sjöholm i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:123 med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen.

§   16 Utsträckt motionstid

Ordel lämnades på begäran til

Herr LÖFGREN (fp), som yttrade:

Herr lalman! Jag tillåter mig hemställa, atl kammaren ville besluta, all liden för avgivande av motioner i anledning av Kungl. Maj:ls proposition nr  125 ang. komplettering av riksstatsförslagel för budgetåret 1973/74,

179

Nr 78                     m.m. måtte med hänsyn till ärendets omfattning utsträckas till första

Torsdagen den     plenum efler måndagen den 14 maj.

3 maj 1973

-------------------- Denna hemställan bifölls.

§  17 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades alt följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 201   Herr Hjorth (s) till herr industriministern angående säkerhetsåtgärder vid planerade oljeborrningar i Östersjön:

Vilka   säkerhetsåtgärder  kommer  att  vidtagas  för  alt  eliminera miljöriskerna vid de planerade oljeborrningarna i Östersjön?

§   18 Kammaren åtskUdes kl. 22.38.

In fidem BENGT  LAMBE

/Solveig   Gemert