Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:78

Torsdagen den
Torsdagen den 3 maj 3 maj 1973

Kl. 11.00

§ 1. Val av fullmäktige jämte suppleanter i riksbanken

AnstäUdes val av två fuUmäktige i riksbanken jämte två suppleanter.

Herr TALMANNEN yttrade:

Av fullmäktige i rUcsbanken skaU under år 1973 herr förste vice talmannen Bengtson och herr Dahlén avgå.

Enligt ett liU kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen beslutat att för valperioden 1973-1976 föreslå omval av herr förste vice talmannen Bengtson och herr Dahlén såsom fuUmäktige i riksbanken. Valberedningen har vidare beslutat föreslå herr Börjesson i Glömminge tUl suppleant för herr förste vice talmannen Bengtson och att föreslå omval av fm andre vice talmannen Nettelbrandt liU suppleant för herr Dahlén.

Enligt 70 § 3 mom. riksdagsordningen utses vid val av fuUmäktige i riksbanken, liksom vid val av fuUmäktige i riksgäldskontoret, varje fullmäktig för sig. Vid valet tiUämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär atl valet skaU förrättas med slutna sedlar.

Kammaren utsåg för valperioden 1973—1976 tUl fullmäktige

herr Bengtson, Torslen S., förste vice lalman (c) herr Dahlén, P. Olof (Olle) R. (fp)

suppleant (för herr Bengtson)

herr Börjesson, Fritz A., i Glömminge (c)

suppleant (för herr Dahlén)

fru Nettelbrandt, A. Cecilia, andre vice talman (fp)

§ 2 Val av ordförande och fullmäktige jämte suppleanter i riksgäldskontoret

Förelogs val av ordförande och två fullmäktige i riksgäldskontorel jämte tre suppleanter.

Herr TALMANNEN anförde:

Av fullmäktige i riksgäldskontorel skaU under år 1973 ordföranden, generaldirektören Lars Lindmark saml kanslichefen Oscar Östman och riksdagsmannen Johannes Anlonsson avgå.

Enligt ell Ull kammaren inkommet protokoUsuldrag har valberedningen beslutat att för valperioden 1973—1976 föreslå omval av ordföranden och herr Anlonsson saml liU ny fullmäktig beslutat föreslå herr Magnusson i Borås. Valberedningen har vidare beslutat föreslå omval av herr Dahlberg till suppleant för ordföranden och av herr Boo lUl

2 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77- 79

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

suppleant för herr Antonsson. Till suppleant för herr Magnusson i Borås föreslås slutligen herr Söderström.

Kammaren utsåg för valperioden 1973—1976 till

Om åtgärder för att ordförande

trygga sysselsättningen inom Västernorrlands län

herr Lindmark, A. Lars G., generaldirektör

fullmäktige

herr Antonsson, Johannes M. (c)

herr Magnusson, A. Tage, i Borås (m)

suppleant (för fuUmäktiges ordförande herr Lindmark) herr Dahlberg, K. Thure (s)

suppleant (för herr Antonsson) herr Boo, Kari G. H. (c)

suppleant (för herr Magnusson) herr Söderström, Knut I. W. (m)

§ 3 Justerades protokoUet för den 24 aprU.

§ 4 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen inom Västemorrlands län

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Timrå (s) i kammarens protokoll för den 5 april intagna fråga, nr 170, Ull herr industriministern, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Timrå har frågat industriministern vUka åtgärder som planeras för att trygga sysselsättningen för dem som arbetar vid de nedläggningsbeslutade massaindustrierna inom Västernorrlands län - i första hand SvartvUcs sulfitfabrik, vilken läggs ned redan den 8 juni i är. Frågan har överlämnats tiU mig för besvarande.

Sysselsättningen i Västernorrlands län är starkt beroende av sågverks-, massa- och pappersindustrin, även om en väsentlig differentiering av näringslivet har ägt rum. Staten medverkar genom regionalpohtiska och andra insatser lUl att nå en sådan differentiering men också tiU att trygga sysselsättningen inom skogsindustrin. Allt tyder nu på en förbättrad konjunkluralveckling inom denna sektor. Delta, tillsammans med konjunkturuppgången inom näringsUvet i övrigt, ger enUgt min mening föratsätlningar för förbättrade sysselsättningsmöjligheter i länet.

När det gäller Svartvik vill jag, utöver vad jag nu har sagt, nämna att särskUda förmedlingsaktivileter har pågått från tidpunkten för varslet och all en samrådsgrupp har arbetat kontinuerligt med problemen vid företaget. Hittills har ungefär 130 personer kunnat få ny anställning. Enligt vad jag har inhämtat från länsarbetsnämnden finns ell antal lediga platser i regionen och omsläUningsarbelel fortsätter från alla berörda parters sida.

Herr OLSSON i Timrå (s):

Herr lalman! Jag får lacka inrikesministern för svaret på min enkla fråga. Anledningen till atl jag stäUde frågan var atl SCA har beslutat om

nedläggning av sulfitfabrikerna i Svartvik, Kramfors och Fagervik i Västernorrlands län. TUlsammans berörs 769 anstäUda. Den största oron känner man i Svartvik, som i första hand kommer att drabbas av nedläggningen, närmare bestämt redan den 8 juni.

Enligt vissa rykten skulle man nu vara redo för en nedläggning först i augusti. Då denna frist inte nämnvärt skulle förbättra de anställdas situation, har del framförts krav från fackligt håll om en fortsatt drift lUl våren 1974. Min fråga blh därför: Är inrikesministern beredd atl medverka till en sådan lösning beträffande Svartvik? Detta skulle möjliggöra en bättre planering för de anstäUda.

Utöver de beslutade nedläggningar som jag har berört uppstår svårigheter för entreprenörfirmor av skilda slag som en följd av fabrikernas nedläggning. Byggbranschen har och kommer också att få stora problem. Därför krävs det kraftåtgärder för att upprätthålla sysselsättningen i Västernorrlands län.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ang. lärarprotesterna mot arbetsförhållandena i skolorna

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Jag har av länsarbetsnämnden i Västernorrlands län inhämtat att den samrådsgrupp som jag omnämnt gjort en framstäUning lill SCA om alt driften skulle fortsätta fram till våren 1974. Det uppges också alt SCA skulle ha sagt att företagel avser atl pröva denna framstäUning i en positiv anda och att en föratsättningslös utredning i frågan skulle göras. Jag har härutöver inte fått någon annan information men vet att SCA i de bedömningar som SCA förut gjort av möjligheterna att fortsätta driften vid ifrågavarande företag funnit att detta var förenat med mycket stora kostnader. Vi har inte heller från statligt håU några möjligheter alt gå in i etl sådant sammanhang och täcka kostnaderna. I varje faU måste det vara fråga om en mycket begränsad tid och inte om engagemang av den storlek som har angivits i den tidigare diskussionen.

Jag kan således inte ge någon annan uppgift än att samrådsgruppen har gjort denna framstäUning. Jag förestäUer mig att den kommer atl bli föremål för ingående prövning inom företagen, om man där kan finna någon möjlighet att lösa problemet.

Det innebär, som herr Olsson i Timrå framhålht, självfaUet en oerhörd påfrestning på samhället och medborgarna när ett så betydande antal anstäUda som del här är fråga om släUs utan sysselsättning. Trols de insatser som gjorts från samhällets sida har vi ännu inte kommit i ett läge där vi kan säga att vi på ett lUlfredsstäUande sätt löst detta problem.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. lärarprotesterna mot arbetsförhållandena i skolorna

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordel för alt besvara herr Nordstrandhs (m) i kammarens protokoU för den 12 april intagna fråga, nr 184, och anförde:

Herr lalman! Herr Nordstrandh har frågat mig, om jag avser vidtaga några åtgärder i anledning av de från flera håU kommande lärarprolesler-

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ang. lärarprotesterna mot arbetsförhållandena i skolorna

na mot arbetsförhållandena i skolan.

Jag har för en kort tid sedan framhållit i riksdagen att, sedan det genomgripande yttre reformarbetet av skolan är avslutat för den tid som i dag kan överbhckas, intresset nu bör koncentreras bl. a. på att söka nya vägar för att få alla barn och ungdomar atl uppleva skolarbetet som meningsfullt. Det är vidare angelägel att söka former för ett ökat kommunalt och lokalt ansvarstagande för skolan. Detta är uppgiften för bl. a. utredningen om skolans inre arbete och utredningen om skolan, staten och kommunerna. Jag finner det nalurhgt att de uttalanden från lärarhåll som herr Nordstrandh torde åsyfta får vägas in i pågående utredningsarbete.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka utbUdningsministern för svaret. Orsaken till min fråga är, som ju framgår av den, att lärarinläggen — eller lärarprotesterna, om man så vUl — lUllar mot vissa förhållanden i skolan och mot att ingenting konkret görs från de högsta skolmyndigheternas sida. Flera aktioner har varit och är på gång i landet. Jag skall inte räkna upp dem.

Gemensamt för alla aktioner tycks vara kravet på atl man i första hand skaU se tUl, atl ungdomarna på högstadiet får tillfälle att syssla med annat än uteslutande teoretiskt skolarbete, när de nu inte har lust, ork eher möjlighet att följa med. Fältropet — man kan nästan tala om etl sådant — lyder: Återmför de praktiska hnjerna, differentiera klasserna, stärk specialundervisningen! Under liden ställer skoltrötta elever lUl med en massa ohägn - jag skall inle redogöra för det. MeningsfuU undervisning går inle att upprätthålla för vare sig de svagt studiemotiverade eller de läsbegåvade och studievilliga.

Nu säger utbildningsministern, och för del viU jag lacka honom, alt sådana här uppfattningar från lärarhåU får vägas in i det pågående utredningsarbetet. Del är bra all det bhr bokfört. Men man menar att man inle kan vänta med allt tills de sillande utredningarna — exempelvis SIA, som väl är den betydelsefullaste i det här avseendet — har kommit med någol konkret och användbart.

Jag hade inte vänlat mig annat än alt utbildningsministern skulle referera lill interpellationsdebatten den 13 april angående länkbara åtgärder för all öka elevernas upplevelse av meningsfullhet i skolan. Statsrådet hänvisade där lill förlängd pryo, jämkad studiegång, utökade praktiska sludieallernativ och fler timmar för ämnena konst, ekonomi och teknik. AUt del där är gott och väl, herr Carlsson, och visar att statsrådet har klart för sig vad del gäUer.

Men lärarna — och jag tillmäter dem stor betydelse i det här sammanhanget; de kan ju de här tingen - vill ha något radikalare åtgärder och framför allt snabbare. UtbUdningsministern utfäste sig inle liU någonting sådant i interpellationsdebatten. Vad lärarna viU är just all utbildningsdepartementet skall ta initiativ. Del som jag nu frågar är, om man måste hålla på att vänta på SIA, på remissförfarandet osv., innan man lar något initiativ. Om utbildningsministern vUle ge ell positivt svar vore jag lacksam.

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! SlA-ulredningen har tiUkommit bl. a. efter etl antal riksdagsmotioner, och som herr Elmstedt påpekade i den debatt vi hade för drygt 14 dagar sedan måste det väl från riksdagens utgångspunkt vara rimligt att man avvaktar resultatet av det utredningsarbetet. Del är inte heller fråga om ett mycket långvarigt utredningsarbete, vars slut vi inte ser. Jag vill hänvisa tUl att SlÄ-utredningen har lagt fram en diskussionspromemoria om bl. a. de problem som herr Nordstrandh log upp. Del finns alltså möjlighet redan nu alt ute bland lärare och elever föra en diskussion.

De konkreta förslagen tror jag däremot att departementet inle skaU lägga nu. Det skulle kanske t. o. m. uppfattas som en nonchalans mot de parlamentariker och de lärar- och elevrepresentanter som nu arbetar för fuUt i SlA-utredningen, om vi föregrep deras arbete genom att lägga någonting som - förmodar jag alt herr Nordstrandh menar — skulle träda i funktion redan fr. o. m. höstterminen 1973. Det skuUe dessutom möta mycket stora praktiska svårigheter och i vissa faU vara teoretiskt omöjligt atl framlägga sådana förslag, eftersom vi i stora delar måste redovisa sådana för riksdagen.

Jag menar därför att den tid vi har på oss - och den är inte särskilt lång — tUls SIA:s slutliga förslag kommer, skaU vi utnyttja för atl diskutera bl. a. problem av det slag som herr Nordstrandh har tagit upp i sin enkla fråga.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ang. lärarprotesterna mot arbetsförhållandena i skolorna

Herr NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Jag har fuU förståelse för alt det nog inte går atl lägga fram någol mera genomgripande förslag så att det skulle kunna träda i kraft redan Ull nästa läsår. Men alt man skulle komma att trampa utredare och andra på fötterna genom ell förslag tror jag däremot inte att man behöver befara.

Jag skall ta upp en annan sak som SIA inte sysslar med men som har samband med vad vi nu debatterar. Jag vet inte om utbildningsminislern säg TV 2:s program Knuff annandag påsk om svenskundervisningen på de yrkestekniska hnjerna. Även om jag inte brukar titta myckel på TV 2, gjorde jag del händelsevis den gången. SÖ:s representant gjorde inget starkt intryck då — kröp närmast bakom en flod av välmenta och avvärjande ord. Han ville inte la någol initiativ i fråga om problemet med svenskundervisningen. Jag antar alt utbUdningsministern känner lUl det. Det skuUe ju inle kosta så mycket alt dela en klass och låta vardera halvan få två undervisningslimmar av fyra.

Är utbUdningsministern beredd all för sin del överväga alt la något initiativ? Del måste väl bli ett riksdagsbeslut, men initiativet bör kanske komma från utbildningsdepartementet. Vad säger utbUdningsministern om detta?

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Med all respekt för programmet Knuff vUl jag säga alt det inte har rätt atl ställa enkla frågor i riksdagen. Men nu ställer herr Nordstrandh med anledning av del programmet ytterligare en enkel fråga.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ang. utbildningen i barn- och ungdomsvård i gymnasieskolan

som jag kanske inte nu skall lämna något mera definitivt svar på.

Det är klart alt vi här står inför en svår situation för lärare som skall skapa en meningsfull svenskundervisning för en sådan grupp ungdomar som tidigare i aUmänhet slutade skolan efter sjunde klass. Vi har nu ambitionen att ge dem en elvaårig utbUdning och att föra in en teoretisk undervisning i ämnet svenska. Motivet är naturligtvis att vi viU förbättra deras möjligheter tUl skriftlig och munthg kommunikation. Jag vet att det var mycket stora problem den första terminen, men jag har en känsla av — efter de kontakter jag har haft med lärare — alt man redan nu har funnit en del metoder som visar sig gå bättre, och man ser mera optimistiskt på möjligheterna.

Däremot kan jag inte i dag svara på frågan om man skaU framlägga ett så pass radikalt förslag som herr Nordstrandh nu talar om, för det innebär ändå att man skulle halvera klasserna. Det har ju, som herr Nordstrandh förstår, uppenbara spridningseffekter med hänsyn lUl den diskussion om klasstorlekar som vi för i dag.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Det var inte en ny fråga, utan det var en fortsättning av frågan. Programmet Knuff var en fortsättning på en lärarprotest som kom från Göteborg, och del är därför som jag är särskilt väl initierad.

Jag kan kanske förstå atl utbUdningsministern inte nu så att säga på direkten vUl säga att han skaU göra på det sätt som här rekommenderas från lärarhåll i ett förslag som alltså har framförts tUl skolöverstyrelsen. Men jag vill ändå enträget vädja tiU utbUdningsministern atl snabbt la denna sak under övervägande och på någol sätt ge ett besked om man kan vänta sig någonting i den här riktningen eller om det hela bara skall tigas ihjäl eller skjutas över till de utredningar som pågår och därmed tUl framtiden. Jag tror alt detta är ett problem som vi faktiskt kan lösa i den riktning som har föreslagits av lärarna vid Hedéns gymnasium i Göteborg och av de många andra lärare som delar deras uppfattning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. utbildningen i bam- och ungdomsvärd i gymnasieskolan

Herr utbildningsminislern CARLSSON erhöll ordel för atl besvara herr Strindbergs (m) i kammarens protokoU för den 26 april intagna fråga, nr 193, och anförde:

Herr lalman! Herr Strindberg har frågat mig, vilka förslag som kan emotses för de fortsatta utbildningsmöjligheterna för eleverna på gymnasieskolans vårdlinje, grenen barn- och ungdomsvård, och när förslag kan väntas.

Del ankommer på barnstugeutredningen att utreda utbildningsfrågorna inom barnstugeområdet. I detta sammanhang kommer de av herr Strindberg efterfrågade ulbUdningsbehoven att prövas.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber alt få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Det var ju ett imponerande snabbt svar; tyvärr måste jag säga att jag inte är lika imponerad av innehållet i del.

Bakgranden lill min fråga är ganska naturlig. Vi har nyligen fått en proposiUon, nr 84, med förslag om atl de elever som går igenom den nya vårdyrkesskolan, grenarna hälso- och sjukvård, psykiatrisk vård och åldringsvård, skaU ha möjligheter tUl en särskild utbUdning tUl sjuksköterskor på tre terminer. Men för eleverna i barn- och ungdomsvård hänvisar departementschefen i sitt svar tUl barnstugeutredningen. I propositionen hänvisas tiU att U 68 överväger den eftergymnasiala vårdutbUdningen och atl man avvaktar förslag, varför man i propositionen begränsat sig tiU de grenar som jag nyss nämnde.

Det är ju gott och väl att både U 68 och barnstugeutredningen arbetar med de här problemen. Men det måste vara något fel, herr utbUdningsminister, i ett utbUdningssystem där de första eleverna lämnar gymnasieskolans vårdlinje om en månad — det gäller barn- och ungdomsvård -medan man här hänvisar tiU U 68 och barnstugeutredningen. Nog borde man rimhgtvis kunna ställa det kravet på utbUdningspohliken atl det finns ett tidsmässigt samband mellan de utbildningsvägar som öppnas för ungdomarna på gymnasiet och de utbUdningsvägar som därefter skall stå tUl buds.

Jag tycker del är cyniskt mot de elever som om några veckor lämnar den nya gymnasieskolans vårdlinje, grenen barn- och ungdomsvård, att UtbUdningsministern i sitt svar hänvisar tUl barnstugeulredningen och i propositionen tiU U 68. Så får det, herr statsråd, definitivt inte vara i svensk utbildningspohtUc.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ang. utbildningen i barn- och ungdomsvård i gymnasieskolan

Herr utbUdningsmmistern CARLSSON:

Herr talman! Konsekvensen av resonemanget utvecklade inle herr Strindberg, och det var kanske klokt, därför att det skulle rimligen ha inneburit att den här hnjen över huvud taget antingen inte borde ha kommit tUl stånd i gymnasieskolan eller att man inte skulle bry sig om vad barnstugeutredningen och U 68 har för uppfattningar i de här frågorna. Det måste departementet göra, innan departementet kan konkretisera sin uppfattning i ett förslag tUl riksdagen.

När del gäller förskoleområdel är det också, som herr Strindberg säkerligen känner till, en väldig kö av sökande. Och det är tyvärr många ungdomar - inte bara de som gått igenom gymnasieskolan utan även sådana som gått andra vägar — som måste vänta, innan de kan få komma in på utbildningen, helt enkelt därför att den tillhör de mera populära och konkurrensen därför är mycket hård. Många använder ju den tiden för att arbeta praktiskt på ohka områden, och jag tror alt vi allmänt på ulbUdningsområdel i framliden får räkna med all praktiska erfarenheter måste spela en större roU.

Sedan är det naturligtvis önskvärt att aUting kan fungera i ett visst ögonblick precis så som det skaU göra en gång i framtiden, när allt är klart. Men verkUgheten är ju inte så enkel, herr Strindberg, vare sig på utbildningsområdet eller på andra håll i samhället. Inte heller inom den

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ang. utbildningen i barn- och ungdomsvård i gymnasieskolan

privata företagsamheten, som herr Strindberg är varm förespråkare för, klarar man av sådana här problem på ett tUlfredsställande sätt. Det vel alla som arbetar ute på sådana företag.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag skaU inle gå in på den privata företagsamhetens situation och dess långsiktiga planering i det här sammanhanget. Däremot har jag definitivt ingen anledning att förneka att jag är en varm anhängare av den.

Statsrådet säger att konsekvensen av mitt resonemang skulle vara att man inte borde ha inrättat de här hnjerna. Men konsekvensen av mitt resonemang hade varit att man, i samband med att man ser över gymnasieorganisationen och inrättar nya hnjer, också tänker på vilka vägar som skall stå öppna för de här eleverna, när de kommer ut efter två år. Man borde alltså ha varit så långt framme i planeringen.

Sedan säger statsrådet att det är kö tiU förskoleutbildningen. Ja, men just därför, herr statsråd, hade det varit angeläget för de här ungdomarna att veta vilka andra vägar man på sUct tänker sig skaU stå öppna för dem. Det hade varit angeläget att detta varit klart. Jag har fortfarande inte fått något svar tidsmässigt, dvs. om när man kan förvänta förslag som berör de här ungdomarnas framtida utbUdning.

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Milt svar på denna fråga är: I det ögonblick vi har fått förslag från barnstugeutredningen beträffande verksamhetens organisation.

UlbUdningsdepartemenlel är i praktiskt tagel alla avseenden ett servicedepartement. Vi måste veta hur barnstugeutredningen vill organisera verksamheten, innan vi kan lägga fram förslag. Jag kan för min del, eftersom denna utredning inte är tillsatt av UtbUdningsdeparlementet, inte ge exakt datum då förslag förehgger.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag har bara att konstatera, atl det svar jag skaU ge de ungdomar som gått denna väg och som jag i olika sammanhang träffar samman med, är att statsrådet för dagen inte vet när förslag kan väntas. Jag tror inte att det är någon tröst för dem. Men svaret är kanske förståeligt mot bakgrunden av den utbUdningspolitUc som förs i della land.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1975 tUl jusUlieulskottet, nr 1976 tUl socialutskottet saml nr 1977 och 1978 tiUjustUieutskoltel.

§ 8 Ändringar i prisregleringslagen

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 20 i anledning av propositionen 1973:58 med förslag tUl lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236), m. m., såvitt avser ändringar i prisregleringslagen jämte motioner.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

I propositionen 1973:58 hade Kungl. Majt i utdrag av slatsrådsprolokollel över handelsärenden för den 23 febraari 1973, såvitt nu var i fråga, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag tUl lag om ändring i aUmänna prisregleringslagen (1956:236).

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen förordas att begränsad prisreglering i ökad utsträckning skall kunna användas som ett led i slabUiseringspolitiken. Därför föreslås all förutsättningarna för tUlämpning av allmänna prisregleringslagen jämkas så att prisreglering kan beslutas, när fara har uppkommit för allvarlig prisstegring på viktigare vara- eller tjänsteområde. Enligt lagens nuvarande lydelse krävs all del uppstått betydande fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget.

Vidare föreslås att möjlighet skapas för två nya former av kontroll över förelagens prispolilik. Dels skaU prismyndigheten kunna överenskomma med förelag om visst pris som sedan inte får överskridas, dels skall del kunna föreskrivas att prishöjning skaU anmälas i förväg."

1 detta sammanhang hade behandlats följande i anledning av propositionen väckta motioner

1973:1652 av herr Hovhammar m.fl. (m, c, fp) vari hemställts att riksdagen skulle

1, avslå propositionen 1973:58, i vad den avsåg ändring i prisregleringslagen,

2, hos Kungl. Maj:l anhålla om utredning och förslag angående inflationens orsak och verkan saml åtgärder för att begränsa densamma,

1973:1655 av herr Löfgren m.fl. (fp) vari hemställts alt riksdagen skulle

1, avslå propositionen 1973:58, i vad den avsåg ändring i prisregleringslagen samt

2, hos Kungl. Majt begära alt en utredning om inflationsbekämpande åtgärder tUlsaltes skyndsamt,

1973:1656 av herr Magnusson i Borås (m) vari hemslällts

atl riksdagen skulle avslå Kungl. Maj:ls förslag till lag om ändring i

lagen om allmän prisreglering (1956:236),

att riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:l skuUe anhålla atl Kungl. Majt

skuUe tUlsälta en parlamentarisk utredning med uppgift all överse de

ekonomisk-politiska metoderna för att bemästra inflationen saml i

samband därmed överse gällande prisregleringslag.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

1973:1657 av herr RegnéU m.fl. (m) vari hemställts all riksdagen beslutade

A. att awisa förslaget i propositionen 1973:58 med förslag lUl lag om
ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236),

B. alt för sin del anta ett motionen bifogat förslag Ull lag om ändring
i allmänna prisregleringslagen, innebärande alt lagen för alt kunna
tillämpas även fortsättningsvis skuUe förutsätta betydande fara för
allvarlig prisstegring, samt

1973:1659 av herrar Sjönell (c) och Nilsson i Tvärålund (c).

Utskottet hemställde

a) atl riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionerna 1973:1652, 1655 och 1656 samtliga såvitt nu var i fråga och 1973:1657 skulle anta vid propositionen 1973:58 fogat förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236),

b) atl riksdagen skuUe avslå motionerna 1973:1652, 1655 och 1656 såvitt avsåg utredning om inflationsbekämpande åtgärder,

1. att motionen 1973:1659 ej föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande ändring i prisregleringslagen av herrar Löfgren (fp), Möller
(fp), Brandin (m) och Fridolfsson i Stockholm (m) som ansett all
utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen skulle

1. med bifaU lUl motionerna 1973:1652, 1655, 1656 och 1657, samtliga såvitt nu var i fråga, avslå propositionen 1973:58 i vad den avsåg ändring i aUmänna prisregleringslagen (1956:236),

4. avslå motionen 1973:1657 i vad avsåg ändring i prisregleringslagen,

2) beträffande utredning om inflationen av herrar Löfgren (fp), Möller
(fp). Brundin (m) och Fridolfsson i Stockholm (m) som ansett att
utskottet under 2 bort hemställa,

all riksdagen med bifaU tUl motionerna 1973:1652, 1655 och 1656, samtliga såvitt nu var i fråga, skuhe anhåUa hos Kungl. Majt atl en parlamentarisk utredning snarast lillsalles med uppgift att se över metoderna för att bemästra inflationen och i samband därmed föreslå eventuellt erforderliga smärre justeringar i gällande prisregleringslag.

Herr MÖLLER (fp):

Herr lalman! Det är inte alllid politiker nämner företeelser vid deras rätta namn. Man är kanske i sak helt kritisk men säger sig vara "förvånad", man "ifrågasätter de handhngar som vidtagits" eUer använder liknande uttryck. Jag ska inte göra detta ulan säga rakt på sak; regeringens sätt att sköta prispolitiken är en skandal.

Misslyckandet är stort. Inflationen är värre än på myckel länge. I dag ser vi i en av tidningarna, alt regeringen i kompletteringspropositionen spår att prisuppgången kommer all bli närmare 6 proceni i år. Prisstegringarna tillsammans med skattesystemets marginaleffekter skapar

orimliga lägen för envar som hoppats på att del ska bli någol kvar av en ökad inkomst. Det måste vara fel på systemet när lönlagarna för alt få 2 procent kvar i verklig löneöknig tvingas begära lönehöjningar av storleksordningen 10 procent.

Detta beror inle på några naturens makter som är ogina. Del är i stället etl av människor uppbyggt skattesystem och en av människor förvärrad inflation som är orsakerna. De orsakerna skall vi då ha kraft och mod att ändra på.

Låt mig i fråga om prispolitiken, som vi behandlar i dag, säga all grandfelel för socialdemokraternas del är atl man silar mygg men sväher kameler. För vad är det som sker? Regeringen missköter år efter år den ekonomiska politiken, så att priserna rusar i höjden aUdeles för snabbi. Då störtar regeringen in och angriper — inle grundorsakerna Ull inflationen ulan symtomen. Den ekonomiska politiken läggs inte om. I stället finslipar man regleringsinslrumenlen. Den ideologiskt betingade glädjen att reglera, dirigera, ingripa i efterhand tar ut sin rätt.

Men handelsministern, som främst är ansvarig för proposition nr 58 om ändrad prisregleringslag, bör inle handla som om det fanns vattentäta skott mellan hans fögderi och finansministerns. Regeringens åtgärder måste ses som en helhel. Det är då inget försvar för herr Feldl, att herr Sträng missköter den ekonomiska pohtiken. Ändra i stället på den och koncentrera er inte på regleringsinslramenten - det är den uppmaning som bör ges.

Vad vi i folkpartiet länge krävt - ett krav som hela den icke-socialistiska oppositionen står bakom, såsom framgått av finansutskottets belänkande nr 1 - är åtgärder mot inflationens grundorsaker. Sådana åtgärder är ulförUgt redovisade i motion 982 av Karl Erik Eriksson m. fl. där ett konkret sexpunktsprogram är uppställt. Jag hänvisar Ull dessa två dokument. Del är Ula all socialdemokraterna röstade mot de förslagen nyUgen.

Men vi tycker all prisstegringarna är så allvarliga att ni nu i varje fall kunde gå med på vad som begärs i reservation 2 lill del belänkande nr 20 frän finansutskottet som behandlas i dag, nämligen en skyndsam parlamentarisk utredning som skall se över metoderna atl bemästra inflationen. Varför vUl ni socialdemokrater inte gå med på en sådan utredning? Är inle prisstegringarna sä allvarhga att del vore rätt och riktigt om vi satte oss ned tUlsammans för atl söka mildra dem, för alt diskutera hur de medel som finns skulle kunna användas och för all diskutera nya vägar? Varför vara sig själv nog — i synnerhet på etl område som ni visat er inte kunna klara av?

Del regeringsförslag som nu föreligger avser främst ändringar i prisregleringslagen av sådan art att prisreglering skall tillgripas redan vid fara för allvarlig prisstegring på viktigare vara- eller tjänsteområden -aUtså inle som tidigare vid betydande fara, och dessutom skuUe denna fara hota hela det aUmänna prisläget.

Förslaget är ett surrogat och obehövligt. Låt mig helt kort, för alt inte förlänga deballen när vi är inne i dessa sista veckor av riksdagens vårsession, påminna om de negativa remissyttrandena från näringsfrihets-ombudsmannen. Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas riksförbund

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

- instanser som väger verkhgt tungt i sammanhanget - Uksom tUl motion 1655 av herr Löfgren m. fl. Vår syn kan enklast sammanfattas däri atl man kan gå endera av två vägar för atl bekämpa prisstegringarna: konkurrensvägen å ena sidan parad med en skicklig och förutseende ekonomisk politUc, eUer å andra sidan regleringsvägen. Den senare är behäftad med stora nackdelar. Fri konkurrens är att föredra, fri och effektiv konkurrens i kombination med sådana genomgripande åtgärder i den ekonomiska politiken som jag hänvisat till.

Jag yrkar, herr lalman, dels bifall lill reservationen 1 om avslag på propositionen, dels bifall till reservationen 2 om en snabbi tiUsatt parlamentarisk utredning för att minska prisstegringarna.

Herr BURENSTÄM LINDER (m):

Herr talman! Landsorganisationens utredningsavdelning säger i sin nyligen utkomna konjunklurrapport all "under de senaste åren har vi fått vänja oss vid större prisökningar än tidigare". Man justerar också upp siffrorna i prognoser för prisökningarna under 1973 i förhåUande tiU vad finansminislern hade tänkt sig när han lade fram sin finansplan i januari. Precis samma bedömning gör Industriförbundet i sin konjunkturöversikt, och om man får tro de uppgifter som hittills kommit fram tvingas även finansminislern inse atl prisstegringslaklen under året blir högre än han tänkte sig i början av året.

Den här ökande inflationstaklen är självfallet bekymmersam. Det är mot den bakgrunden som vi i reservationen 2 föreslagit atl man skall tillsätta en utredning som skall se över metoderna atl bemästra inflationen. En sådan översyn är i allra högsta grad behövlig för alt man i lid skall kunna bemästra de faror som den ökande inflationstakten utgör för de ekonomiska grundvalarna för vårt lands — och för den delen även andra länders — ekonomi.

Inte heller, herr talman, behöver en sådan utredning stå ulan uppslag och idéer om vad som borde göras för all man skall komma Ull rätta med prisstegringarna. Låt mig kortfattat bara ange fyra huvudpunkter i en ny politik som bättre skulle bemästra prisslegringsproblematiken.

För det första måste man naturligtvis se lill att näringslivet har sådana resurser att man kan bygga ut och förbUliga produktionen, så all löneökningar inle måste skickas vidare i form av prisökningar. Regeringens politik har brustit i detta avseende. Del visas av alt det under den senaste perioden icke kunnat ställas tillräckligt med pengar tUl förfogande för investeringar.

För del andra behöver vi ett skattesystem som inte driver upp priserna. De nuvarande enorma skatterna på inkomstökningar gör att lönerna måste ökas med synnerligen höga procenttal före skatt för atl del skall bli någonling kvar efler skatt. På det viset tvingas kostnader och priser i höjden. Ständiga höjningar av löneskatter och olika indirekta skatter verkar självfallet prishöjande.

För det tredje behöver den ekonomiska politiken vara sådan att konkurrenskraften gentemot utlandet gradvis förbättras, varigenom man skulle kunna hamna i den trevliga belägenheten atl den svenska kronan skulle kunna skrivas upp gentemot andra valutor i stället för alt skrivas

ned, som nu skett. På det sättet skulle man kunna avskärma sig från de prisstegringar som har sitt ursprung utomlands. Den växelkurspolitik som vi här i landet tvingats föra har inte haft denna fördelaktiga verkan på prisnivån ulan tvärtom.

För del fjärde måste man la fasta på nödvändigheten av atl föra en konkurrensbefrämjande politik. Man måste sträva efter all inle införa statliga monopol och en byråkratisering på olika ekonomiska områden. Regleringsekonomin är en förklaring till prisstegringarna. De snabba prisstegringar som förekommit på olika offentliga tjänster, t. ex. poslens, SJ:s och televerkels, visar all del inle är lätt all sälta konkurrensen ur spel utan alt få myckel snabba prisstegringar. De myckel häftiga hyreshöjningarna visar också hur det går när man sätter konkurrensen ur spel. Regeringen har sagt att den viU ha en regleringsekonomi på bostadssidan för att del inte skall uppstå snabba hyreshöjningar. I själva verket är del, enligt vad jag försöker göra gällande, aUlså sannolikt tvärtom. De snabba hyreshöjningarna har lUl icke oväsentlig del sin grund i att man salt konkurrensen ur spel.

Vad gör då regeringen i stället för atl försöka fundera ut vilka grunderna lUl de snabba prisstegringarna är? Jo, för att inge sig själv och andra känslan av dådkraft vill man nu ge sig själv en lag som vidgar möjligheterna all införa prisreglering. Men, herr Feldl, om det vore så enkelt atl man kunde avskaffa inflationen genom att bara kriminalisera den, om man kunde bota prisstegringarna genom atl bara förbjuda dem, då borde man väl ha gjort del för länge sedan! Del är uppenbarligen myckel starkare krafter som här verkar. Genom en sådan här lag kan man inte åstadkomma någonling annal än möjligen all inbUla en del människor att man har gjort någol verkligt för alt häva de snabba prisstegringarna.

Jag vUl inle förneka all man tUlfälligt kan bromsa prisökningar genom att förbjuda dem. Men aUmänheten är inle särskilt betjänt av vad som händer tillfälligtvis ulan är i stället intresserad av vad som händer på sikt. Del är endast under myckel speciella omständigheter, omständigheter beskrivna i den nuvarande prisregleringslagen — i krislägen av allvarligt slag - som man genom lagstiftningsåtgärder kan få lill stånd annat än tillfälligt gynnsamma verkningar på prisbildningen genom att göra regleringsingripanden.

Mot denna bakgrund är det naturligt att, som vi har gjort i reservation 2, föreslå en utredning om inflationsmekanismen. En sådan utredning skulle också, om det visar sig rimligt, kunna framlägga förslag om vissa justeringar i den nuvarande lagsliflningen om prisreglering. Vi kan inte godta den nu föreslagna lagen, som ger mycket svepande befogenheter på myckel lösa grander. Vi yrkar därför i reservation 1 avslag på det förslaget.

Avigsidorna med en prisreglering är ju många, herr Feldl och herr Franzén. Det är dyrt alt administrera en prisreglermg, och för all den skall bli effektiv fordras del förskräckligt många tjänstemän, som måste kunna följa med vad som händer med alla de mihonlals priser som finns ute på en marknad. En annan nackdel är atl ett prisslopp kan kringgås, hur intensiv övervakningen än är. Exempelvis kan kvaliteterna försämras

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Nr 78 och service minskas sä atl en prisreglering kringgås på ett helt omärkligt

Torsdaeen den '•'- omärkligt för alla dem som skall kontrollera efterlevnaden av

3 maj 1973 prisreglermgen, men kännbart för kunderna.

Ändringar i prisregleringslagen

Man kan också tänka sig att tUlverkningen läggs ner av sådana produkter som vid en prisreglering inle blir lönande. Det är då sannolikt all det närmast blir tillverkningen av enkla standardvaror som kommer alt läggas ner, vilket framför allt skulle komma alt drabba låginkomsttagarna. Där finns således en inkomslfördelningspolitisk avigsida med en prisreglering. Vi har för övrigt ett exempel som belyser detta, nämligen bostadsmarknaden.

Vad är det som har försvunnit genom priskontrollen på bostäder? Jo, del är - som vi kunde se i TV i går - framför allt de äldre, billiga bostäderna som del genom priskontrollen, hyresregleringen, inte har varit lönande all underhålla. Man har helt enkelt förlorat pengar, och husen har fått stå och förslummas, och så småningom har de rivits. Vi skall inte tro all förhållandena blir bättre bara för atl kommunen övertar husen — vUket hyresgäströrelsen tänkte sig i TV-programmet i går. Vi vet mycket väl all Stockholms kommun har en lång rad mer eller mindre förslummade lägenheter.

Problemen ligger myckel djupare: de ligger just i all prisreglerade produkter försvinner när de inte längre lönar sig. Della är bakgrunden Ull atl, som Assar Lindbeck har sagl, en hyreskonlroll, en prisreglering, är det absolut effektivaste sättet att åstadkomma en ödelagd stad, om man inle skaU länka sig atl etl krigsUUstånd i stället ödelägger staden. Del är precis della vi har sett i Stockholm. Det är även mot den bakgrunden som vi vänder oss mot den lältvindighel som präglar regeringens inställning när del gäller atl skaffa sig själv befogenheter till en utvidgad priskontroll.

Jag tror också atl småföretagen är de som lättast kommer i kläm vid en priskontroll. Det är enklare för de stora förelagen, herr Feldt, atl skicka i väg sina deputationer Ull pris- och kartellnämnden för att förklara varför förelagen måste ha prisökningar av den och den anledningen. Betydligt svårare är del för småföretagare, som har så många uppgifter — och inle mycket assistans i sina egna företag - alt resa till Stockholm och redogöra för varför de måste öka sin priser.

Därmed är vi inne på en annan nackdel med priskonlroU: man får en lång rad undantagsregler för att hindra förelagskollapser. Om t. ex. importpriserna har stigit eUer om det varit kraftiga löneökningar och priserna inte får höjas, kommer förelagen lätt atl gå i kvav. Därför blir man tvungen att göra en lång rad av undantag. Man tvingar då också företagen lill branschsamarbele, vilket medför minskad konkurrens, som inte kan annat än verka i riktning mot snabbare prisstegringar än man annars skulle få på litet längre sikt. Jag upprepar alt jag tror all man kan uppnå gynnsamma verkningar av en prisreglering på kort sikt. Det går kanske alt i statistiken se, om man hugger lUl med prisregleringar, att det för den eller den perioden blev litet mindre prisökningar, men del är vad som händer på lång sikt som vi måste intressera oss för.

De här sidoverkningarna, herr talman, har faktiskt icke observerats
30 eller beaktats i del malerial som ligger Ull grand för propositionen och

inte i propositionen heUer. Detta är oroväckande. Del är på grundval av de synpunkter som jag har anfört som en hel del tunga remissinstanser — vUket också herr MöUer påpekade - har sagt att prisregleringslagen är ett slag i luften. Kooperativa förbundet, näringsfrihetsombudsmannen och LRF har insett att det i en sund ekonomi inle behövs någon prisreglering. Och i en osund ekonomi fungerar ingen prisreglering.

Del är mot den bakgrunden, herr talman, som jag ber atl få yrka bifall tiU reservationerna 1 och 2.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Herr FRANZÉN (s):

Herr talman! Vid ell sådant här tUlfälle är riskerna för atl del blir en ny ekonomisk debatt uppenbara - del har de två talare som varit uppe före mig visat genom atl föra in en mängd olika detaher i resonemanget. Herr Burenstam Linder har på de fä minuter han varit uppe berört nästan alla avsnitt inom den aUmänna poUtiken. Det är ganska meningslöst atl dra i gång en stor ekonomisk debatt i jusl detta ärende, som gäller en speciell fråga. För del första har vi haft ett par ekonomiska debatter tidigare i år och för det andra skall vi om bara etl par veckor ha en ny ekonomisk debatt i anledning av komplelteringsproposilionen. Därför kommer jag för min del alt ägna mig mer ål den fråga som vi nu behandlar.

Låt mig först konstatera all socialdemokraterna och centern är eniga i denna som vi tycker vikliga fråga. Båda partiernas representanter i utskottet anser atl prisregleringen som ekonomiskt pohtiskt instramenl bör byggas ul och förfinas. Skälen är inle så svåra atl förslå, och de finns uttalade såväl i den bakomliggande departementspromemorian som i propositionen.

Runt om i världen finns starka tendenser lill prisstegringar. De är inle någonting specieUt för Sverige - på många håll är de för övrigt mycket starkare an här. Överallt söker man vägar för atl begränsa prisstegringarna och komma åt den mekanism som utlöser dem. Man försöker kväva fröet tUl prisstegringarna innan del växer upp och utvecklas. Multinationella företag, skUlnader i produktivitet mellan olika branscher, klappjakt pä råvaror när de internationella konjunkturerna stiger osv. är bara några av de faktorer som ligger bakom prisstegringarna. I allt fler länder har man prövat att använda skUda former av prisreglering för atl komma åt en del av prisslegringslendenserna. Del har man gjort i USA, Frankrike, Belgien, Finland, Norge och Danmark - för att ta några exempel. OECD har vidare i en översikt konstaterat att prisregleringen i ett stort antal fall kommit all utgöra etl nyttigt bidrag till antiinflationspoUtiken.

Del är då naturligt all även vi i vårt land söker komplettera del relativt trabbiga instrument som vi nu har för att via prisreglering påverka prisstegringarna. Centern och vi är eniga om alt man måste göra det. Men -moderaterna och folkpartisterna i utskottet ställer sig vid sidan om och säger helt enkelt nej till denna ändring i prisregleringslagen. De vill hänskjuta alla dessa frågor, som de har svårt all komma förbi, lill en utredning om inflationsproblemen.

Detta är som jag ser det en svårförståelig attityd, även om den i och för sig inte är så ovanlig. I dessa partier ställer man sig i första ledet när

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

det gäller atl tala om prisstegringar och deras förödande verkningar för samhäUsekonomin, men när det gäller åtgärder mot inflationen — antingen det är fråga om atl strama ål finanspolitiken eller atl vidta åtgärder av det slag som vi nu diskuterar - viker man undan och talar om atl hela frågan bör bli föremål för en omfattande utredning.

Vad anför man då i reservationen 1 som motiv för sin inställning? Del är inle mycket: Vi bör, som också herr Burenstam Linder ochherr Möller var inne på, gå på konkurrenslinjen i vår pris- och konkurrenspolitik. Prisstopp är inte en effektiv metod för atl stoppa prisstegringarna, säger man. Vi har också hört i dag att varje form av prisreglering medför risker för varusorlimenlet och för en snedvridning av produktionen. Ungefär detta bygger man upp sin reservation på.

Ingen i ulskoltel har hävdat atl vi skaU bryta denna huvudlinje i vår pris- och konkurrenspohlik. Prisreglering måste också i fortsättningen användas myckel restriktivt. Del har klart uttalats i utskottets skrivning. Varje gång som prisregleringslagen sätts i kraft — och det är ändringar i den lagen det nu gäller, ingenting annal - måste grunderna för tiUämpningen inom kort tid understäUas riksdagen. Det är i praktiken detsamma som atl man stiftar en ny tidsbegränsad lag varje gång prisregleringsålgärder tUlämpas — skUlnaden är bara den all lagen har fuUmaklskaraktär för alt möjliggöra snabba mgripanden, motverka hamstringar och prisstegringsvågor osv.

Jag vUl upprepa att del härvidlag inle föreligger något förslag om ändring. Även i fortsättningen skall, om prisregleringslagen sätts i kraft, frågan så fort som möjligt underställas riksdagen. Del är väl garanti nog för alt Kungl. Maj:t inte i onödan använder sig av prisreglering som instrument i den ekonomiska politiken. Vi har sagt all prisreglering möjligtvis kan vara ett instrument bland många andra. Det är alltså riksdagen som alltfort får slutligt avgöra i vilken omfattning det här instrumentet bör användas.

Vi som bUdar utskottsmajoritel har emellertid funnit det vara underligt atl inte även moderaterna och folkpartisterna i utskottet har kunnat ansluta sig lill det som är huvudfrågan, nämligen om man skall få använda prisreglering för all stämma inle bara i ån ulan helsl redan i bäcken. Den föreslagna lagändringen innebär ju all Kungl. Maj:t skall få befogenhet atl sälla lagen i kraft och tillämpa någon form av prisreglering även innan en inom en sektor fortsalt prisstegring hunnit sprida sig till hela prisområdel. Del är ju ändå ingen som vill bestrida all risker för sådana spridningseffekter föreligger i vår ekonomi — liksom i andra länders - och all vi i vissa fall skulle slippa att ta lill storsläggan, t.ex. prisslopp över hela området, när vi skulle kunna nöja oss med atl la mindre hårda lag om del bara sker på ett tillräckligt tidigt stadium.

Etl bifall till reservationen är sålunda detsamma som all man anser alt det räcker med ell enda instrument i utrustningen, dvs. en prisreglering, över hela fältet. Man lar på sill ansvar atl Kungl. Maj:t, som man vill skall ansvara för den ekonomiska politiken, skall behöva sitta och vänta tUls faran för prisstegringar är så överhängande på hela prisområdet att det inle finns myckel annat än etl generellt prisslopp atl ta till.

Jag hoppas att del rena avslagsyrkandel och yrkandet om utredning

inle innebär alt man tar avstånd från att Kungl. Maj:t också i fortsättningen skaU få använda lagen i sådana fall som föranledde alt den lUlämpades 1970 och 1972 och där lUlämpningen sedermera godkändes av riksdagen. Del skulle ju vara inkonsekvent när man själv godkänt förordnandena och när man så vältaligt i reservationen ordar om behovet av åtgärder mot inflationen.

Men när del gäller den inflalionsulredning, som berörs i reservationen 2, viU reservanterna hänskjuta frågan om ändringar i prisregleringslagen tiU denna utredning, som skaU ta sig an hela komplexet med inflationsbekämpande åtgärder. Det är ingen hten uppgift man här skisserar. EmeUertid har den ju föga samband med den fråga vi nu diskuterar. Vem föreställer sig i sin vUdaste fantasi att en utredning av aldrig så stora dimensioner — den borde ju nästan vara internationell - skulle kunna hitta på lösningar som gjorde prisregleringen som medel mot prisstegringar i vissa lägen helt inaklueU. Vi har ju erfarenheter av situationer då ■vi ansett oss behöva prisregleringsåtgärder, närmast ett prisstopp på vissa varor, för att kunna stå Ull svars. De erfarenheterna blir inte annorlunda av atl man skjuter frågan framför sig.

Reservanterna vill tydligen basera utredningens dhekliv på de relativt löst framkastade synpunkter som återfinns i en folkparlimolion, väckt i början av året. Den har inle bara, som det heter i reservationen, behandlats av utskottet i annat sammanhang. Den har också avvisats av riksdagen så sent som för mindre än ett par månader sedan.

En huvudtanke i den motionen var bl. a. all man skuUe tillgripa indexreglerade skatteskalor. Del skuUe vara en effektiv insats mot prisstegringar. Man skulle tUlgripa sparstimulerande åtgärder av typen indexlån exempelvis. Motionärerna tror också all del skulle vara en effektiv insats mot inflationen alt indexreglera allt flera faktorer i samhäUsekonomin. Då borde man studera de länder, som försökt sig på della system. Så har skett i Danmark, men det manar knappast lUl eflerföhd.

Hen lalman! Slutligen vUl jag någol kommentera motionen 1659 av herrar Sjönell och NUsson i Tvärålund. 1 den motionen för motionärerna ell resonemang i största allmänhet om prisregleringens roll som ell instrument i slabUisermgspoUlUcen. De framhåUer atl del finns risker för en snedvridning, som kan inträffa vid längre perioder av prisstopp, vilket också vi är medvetna om. Motonärerna medger även atl det är svårt i praktiken all avgöra den rätta lidpunkten för atl tillgripa prisregleringslagen. Därför vUl de att riksdagen i skrivelse lill regeringen uttalaratt vid eventuella störningar i den normala prisbUdningen myckel stor restriktivitet måste iakttas.

Utskotlsmajoriteten, eller utskottet över huvud tagel, har inle någon annan mening än den som motionärerna för fram. Man skall helt enkelt hantera dessa ting med myckel stor urskiUning. Handelsministern har många gånger sagt precis samma sak. För övrigt skriver han in detta i propositionen på s. 35. Liknande tankegångar har anförts i flera remisssvar, och om jag inte minns fel har handelsministern även här i riksdagen i interpellalionssvar gjort delta. Motionärerna och utskottet är således ense på denna punkt.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifaU till finansutskottets hemställan.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77- 79

Nr 78 Herr MÖLLER (fp):

Torsdneen den '' lalman! Jag vill ge herr Franzén rätt på en punkt, nämligen när

3 mai 1973 *" ''" °™ skeptiskt utskottet varit till förslaget och atl det försökt

—--- ■_-- -,—\--- understryka hur begränsad tillämpningen av den nya lagstiftningen måste

Andringar i pris- . j myckel stor restriktivitet. Dessa uttalanden från

regtertngsiagen utskottets talesman och i propositionen visar hur föga entusiastiska ni i

själva verket är.

Sedan säger herr Franzén att det är meningslöst atl dra i gång en ekonomisk debatt, när vi behandlar just denna proposition. Men om man på område efter område inte med aUmänl verkande ekonomiska medel åstadkommer en rimlig politik, kommer del att uppslå felaktigheter och missförhållanden, som regeringen måste ingripa mot, och den går då in med dirigeringsmeloder. När vi här har förslag om en utvidgad dirigering, är det därför självklart att stäUa frågan: Har man när det gäUer de aUmänna metoderna försökt angripa inflationens grundorsaker effektivt? För om man inte har gjort det, bör man snarare ändra på den aUmänna ekonomiska politiken än all införa ytterligare ett sådant här reglerings-instramenl.

Jag nämnde i mitt förra inlägg helt kort all prisstegringarna har varit så aUvarliga. Jag kan ge några få exempel på detta.

Det slog mig häromdagen att när jag var hten pojke i slutet av 1930-talet och gick och handlade mjölk så kostade den mindre än 30 öre per liter. Jag skaffade fram statistik genom upplysningsljänsten över priserna på några varor för att se vad del är för liknande utveckhng som vi har haft på varuområde efler varuområde och skaU nämna några exempel. Medelpriset i hela rUcet för mjölk är nu - uppgiften avser mars i år - 1:56. 1938 var det 24 öre. 1 kilo vetemjöl kostar 2:03 nu men kostade 43 öre år 1938. Medelpriset för en biografbiljell är numera 8:39, medan det 1938 var 1:09. Ett kUo "nötkött, stek" kostar numera 23:82. 1938 var motsvarande pris 1:97.

Mjölkpriset har som jag nämnde gått upp från 0:24 tiU 1:56 och aUtså drygt sexfaldigats. Med samma ökningstakt som för dessa de senaste 35 åren kommer mjölken att kosta exakt 10 kronor per liter vid sekelskiftet. När man ser saken i etl sådant längre perspektiv, måste man säga sig att om inte regeringen och de riksdagsledamöter som håller på regeringen vUl angripa grundorsakerna ulan i stäUet endast tar tiU litet prisreglering då och då, så kommer den stora inflationsvågen alt fortsätta atl välla fram. Låt mig understryka att bakom de siffror jag nämnde ligger till mycket stor del internationella prishöjningar, men de utgör minsann inte hela orsaken.

Herr Franzén nämnde också de förslag som vi lagt fram om konkreta åtgärder. Han hänvisade i själva verket liU Karl Erik Erikssons molion. Låt mig bara kort räkna upp sex punkter som där krävs och är redovisade i detalj:

1. En offentlig besparingsutredning.

2. En bättre och mer aktiv konjunkturpolitik.

2. En på flera sätt angiven bättre ekonomisk planering.

3. StabUiseringskonferenser, så att enskilda och organisationer inte 34 försöker lyfta sig själv i håret och tUl sist alla lurar alla, när del

ekonomiska utrymmel inte är tUlräckligt för hur stora faktiska lönehöjningar som helsl.

a) Sparstimulerande åtgärder.

b) Indexreglerade skatteskalor.

Detta är ett program mot inflationens grandorsaker, herr talman. Indexskyddade skatteskalor är något som vi inte skaU debattera nämnvärt i dag, men låt mig, eftersom herr Franzén själv tog upp saken, bara säga att om man ökar skatten för människor när de inte har fåll en ökad skattekraft — när man alltså beskattar det som bara är kompensation för prisstegringarna - så är det självklart att löntagarorganisationer och andra kommer atl tvingas atl begära nomineUt sett än mycket större inkomst-höjningar. Då ökas efterfrågan för myckel i landet, kostnaderna stiger, och vi får en ökad inflation. Det är ett ganska enkelt samband att förstå. Förslaget om indexskyddade skatteskalor går inte att trolla bort med all det skulle vara någon nackdel för folkel — tvärtom.

Herr talman! Det som sålunda kvarstår som resultat av den här debatten är att en utvidgad prisreglering är ett surrogat. Vad vi från vårt håll i StäUet viU ha är äkta vara.

Jag viU upprepa etl par frågor, ifaU herr Franzén kommer med ell inlägg lUl: Är ni inte verkligt allvarligt oroade över prisutvecklingen? Om ni anser alt prisutvecklingen kan vara besvärande även några år i framtiden, vad är del som gör er så förmätna atl ni inle vUl gå ihop med oppositionspartierna för att i en snabbutredning se över och försöka komma överens om vissa ökade åtgärder mot prisstegringarna?

Del har hänvisats liU remissullalandena tidigare. Jag skall liU slut bara anföra några rader ur näringsfrihelsombudsmannens yttrande — NO är ändå etl ämbete där det finns specialkunskap just om prisförhållanden och om vad som därvidlag kan göras: "Det är dock självklart att man inte av och lUl kan införa prisslopp eUer andra former av prisreglering utan alt prisrelationerna snedvrides och näringslivet anpassar sina åtgärder lill de ändrade vUlkoren för företagande. Effekterna av en ofta återkommande prisreglering kan därför förväntas bli av samma art som vid en mera permanent prisreglering."

NO fortsätter längre fram i sitt yttrande, och det gäller just det konkreta förslag som handelsministern lagt på riksdagens bord i dag: "Riskerna för snedvridning av produktion och varuförsörjning ökar med regleringsperiodernas längd och är naturligen särskilt uttalade vid partiell prisreglering. En utvidgning av regleringen liU nya områden kan därför framtvingas av ett begränsat ingrepp." Detta gör all man inle borde vara enbart något skeptisk utan som vi viU i stället avslå hela förslaget, herr talman. Och NO fortsätter: "Prisreglering kan dock inte ersätta traditionella ekonomisk-politiska stabiliseringsåtgärder eftersom prisregleringar otvivelaktigt endast angriper symtomen och inte själva orsakerna till en inflatorisk prisutveckhng. Eftersom det inle går att komma ifrån sambandet mellan priser och kostnader är prisstopp ett mindre lämpUgt instrument om prisstegringen beror på kostnadsökningar."

Herr lalman! Vad vi reservanter vill är att angripa kostnadsslegringar-nas grunder och därmed på aUvar bekämpa prishöjningarna.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Andringar i prisregleringslagen

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Herr Franzén hade en genomgång av aktuella skeenden, som ger en bakgrund till varför man skulle behöva sälta en prisregleringslag i kraft. Han nämnde därvid som orsak bl. a. den klappjakt på råvaror som finns - om jag förslod honom rätt. Denna har som bekant lett till råvaraprishöjningar av märkbart slag.

Låt oss la detta lUl utgångspunkt för att se hur pass verkningsfull en sådan lag skulle kunna bli. Vi kan se på råohesidan. Vi är medvetna om alt det finns ansatser lill en energikris och atl oljepriserna varit ganska kraftigt i stigande sedan en lid.

SkuUe man då i kraft av en sådan här lag kunna på ett verkningsfullt sätt avskärma Sverige från dessa prisstegringar, herr Franzén? Skulle del vara möjligt all införa ell slags prisslopp på oljeimporten? Det skulle i så fall vara alt staten steg in och började subventionera oljeimporten för atl hålla den svenska oljeprisnivån orörd. Jag föreställer mig alt exempelvis arabländerna inte kommer att la intryck av om herr Franzén här i Stockholm säger alt de inte får höja ohepriserna mera.

Vi kan vända på steken och se pä en svensk exportvara. Pappersmassepriserna stiger för närvarande. Det är klart att del är möjligt atl låla en svensk myndighet säga alt priserna inte får stiga. Men del skulle innebära att vi - om vi satte detta i system - i fortsättningen skulle vara vUliga att säha pappersmassa lill utlandet biUigare än vi skulle behöva. Del är inle heller tUllalande, och jag tror inle alt svenska folket skulle begripa delta. Jag tror heller inle alt del av oUka andra anledningar skulle vara möjligt alt tänka sig hålla en lagstiftad lägre pappersmassenivå i Sverige och en högre exportprisnivå. Del skuUe säkerhgen uppslå en hel mängd underliga fenomen vid försäljning av pappersmassa här i landet, om man gjorde på del viset.

Jag ville bara ur högen hugga ett av de olika inslagen i den bakgrund till den nya lagstiftning som herr Franzén angav. Jag undrar hur han själv tänker sig alt det skulle fungera.

Herr Franzén hade anledning all falla tillbaka på de erfarenheter som OECD fått av en undersökning av prisregleringar i andra olika länder. Herr Franzén sade att dessa ingripanden inneburit kraftiga bidrag lill prisstabiliteten.

Jag har naturligtvis läst denna utredning och har den även framför mig här. Man behöver bara titta på inledningen till denna för alt få en helt annan bUd. Del står atl resultaten är blandade. Men man tycker sig ändå känna, heter det, atl i en del länder har ingripandena bidragit lUl den allmänna slabUiseringspolitiken. Man säger dock alt del finns myckel olika uppfattningar om erfarenheterna.

Jag kan avge del omdömet om OECD:s utredning atl den är skäligen ytlig. Den gör ej heller anspråk på alt vara någon verkligt vetenskaplig och grundlig genomgång av erfarenheterna av en prisreglering. Man har helt enkelt haft olika diagram framför sig och försökt bilda sig ett synintryck av lägel. Däremot finns det, herr Franzén, en ganska kvalificerad litteratur av mera solitt slag. Denna går igenom erfarenheterna från ingripanden i ohka länder, och de slutsatser som man kommer fram tUl är helt andra än dem som herr Franzén drog och rimmar mera

med dem som exempelvis herr Möller och även jag själv för den delen tidigare pekade på.

Herr Franzén vill göra gällande att vi står här och beklagar oss över de snabba prishöjningarna men atl vi när del blh fråga om åtgärder som denna inte är med längre.

Vi har faktiskt i dag och även tidigare angivit huvudpunkterna i vad en verklig antiinflationspolilik skulle bestå av. För all undvika herr Franzéns typ av kommentar gjorde jag mig även i del här sammanhanget besvär med alt räkna upp vad jag tyckte borde vara huvudingredienserna i en sådan politik. Det är också värt atl upprepa dem därför att jag anser all regeringen har brutit mot möjligheterna att i de verkligt betydelsefulla avseendena försöka komma Ull rätta med prisstegringarna. Det man vidtar för närvarande är ingen åtgärd. Om det verkligen vore fråga om det slag mot prisstegringar som t. ex. herr Franzén och socialdemokraterna vih göra gällande, varför säger ni då att del måste vara en restriktiv tUlämpning av åtgärderna? Jag fattar inle det.

Herr Franzén viU göra gäUande alt man med den föreslagna lagstiftningen kan stämma i bäcken i stäUet för alt stämma i ån. Jag skulle viha säga att era förslag på den här punkten inte stämmer i bäcken; de stämmer inte aUs. Det är del som är del oroande.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Herr FRANZÉN (s):

Herr talman! Herr Möller sade i början av sitt anförande all jag hade påstått att det var meningslöst atl ha en lång ekonomisk debatt i detta ärende. Jag sade alt den fråga vi nu diskuterar gäller en utökning av fullmaktslagen, dvs. prisregleringslagen, med ett par meningar, innebärande alt man skaU kunna göra snabbare ingrepp. Jag tyckte då att det var onödigt med en lång ekonomisk och aUmänpolitisk debatt i della ämne, eftersom vi haft ett par debatter tidigare i år och även kommer all få en sådan debatt om några veckor.

Herr Möller drog fram en del exempel från 1930-talel. Han talade om vad mjölken kostade, och del vel vi alla. Del var på den lid då bönderna inte fick så mycket betalt att de kunde klara sig. Vi har olika värderingar av 1 930-talel, och herr Möller får väl ha sina värderingar om det fina 1930-talet. För min del tycker jag inte atl det var så mycket alt längta tiUbaka lill. Jag tror nog att 1950- och 1960-talen var myckel bättre och att 1970-lalel kommer atl visa sig vara myckel bättre än 1930-lalet.

Del är etl ganska meningslöst resonemang alt här tala om vad mjölk, vetemjöl och annal kostade 1930 ulan alt samtidigt la fram andra bakomliggande faktorer. AUa har sedan dess fått betydande löneökningar, vUket i sin tur medfört prisökningar. Vi kan ju inte slå kvar på 1930-talets nivå. Det är etl fullkomligt meningslöst resonemang.

Ni hänvisar ofta lUl från er synpunkt positiva yttranden från olika remissinstanser. I reservationen har man gjort ell stort nummer av detta. Där omtalas atl KF avstyrkt förslaget i den departementspromemoria som hgger till grund för den av utskottet tillstyrkta propositionen. Det är t. o. m. fler som avstyrkt med ganska beska kommentarer, och jag tycker det över huvud tagel inle är någol märkvärdigt. Näringsorganisationerna - och del är många som yttrat sig — upplever del som ett avbräck i sin

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

planering och i sin verksamhet om del plötsligt skuUe kunna införas ett prisslopp, antingen partieUt eUer på annat sätt. Från deras synpunkt är det väl ganska logiskt att de stegrar sig och avstyrker varje form av prisreglering. Del är inte så märkvärdigt. Men vi i riksdagen måste göra en avvägning av de samhäUsekonomiska motiven för en sådan utvidgning som det är fråga om.

Medborgarna har rätt alt bli skyddade mot prisstegringar. Vi kan inte anse del vara något fel att en prisstegringsprocess motverkas genom mgripanden från samhällets sida. Del är inte heller så märkvärdigt atl näringsorganisationerna har bekymmer för detta. Men man skall inle göra del så lätt för sig, alt man säger nej tUl en lagändring och hänger upp del på en rad nej från vissa partsorganisalioner. De stora konsumentgrapper-nas uppfattning och omdöme måste också vägas in i sammanhanget. Jag kan räkna upp många mycket tunga remissinstanser som tUlstyrkt lagen; LO, TCO, SACO, Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Såvitt jag minns var del 37 remissinstanser som hade yttrat sig. Av dem var det 14 som tUlstyrkt och 10 som dhekl avstyrkt. Resten hade ingen specieU uppfattning om vad som skulle ske, utan hade bara skrivningar i största aUmänhel. Ni skall således inte hänga upp er aUtför mycket på den punkten.

Vidare var det frågan om tUlsättandet av inflationsulredningen. Såväl herr Burenstam Linder som herr Möller har resonerat om det nödvändiga i en utredning saml hur man skaU kunna klara inflationsproblemen över huvud laget. Jag tycker mig kunna spåra en uppföhning av tidigare krav i riksdagen. Under den gamla tvåkammarriksdagen förföhde del oss i bankoutskollet under många år. Då hette del rundabordskonferenser. Under senare år har del fått namnet stabUiseringsutredning. Nu heter det således antiinflalionsutredning. Vi tror del är så pass besvärligt, alt vi inte kan sitta och vänta på länga och tidsödande utredningar i alla sammanhang. Där inflationen gått forlast är i fråga om de borgerliga partiernas framställningar om atl man skaU utreda allting. Vi vel hur det är i det här huset: så fort det finns en utredning av något slag på gång, säger vi aUtid — vilket är ganska bekvämt - från utskottens sida och från riksdagens sida att "här fmns en utredning, så vi får väl vänta och se vad den kommer lUl för resultat".

En utredning kan arbeta i 10 år. SkaU vi då avslå från atl vidta åtgärder bara för att det sitter några och diskuterar hur de skaU kunna bekämpa inflationen? Jag tror inte det vore möjligt. Del vore ganska meningslöst all försöka göra som herr Möller säger, nämligen alt opposition, socialdemokrater, fackföreningsrörelsen, lönlagarnas organisationer och många andra instanser sätter sig ner och resonerar om det här. Jag tror del skulle bli en ganska meningslös debatt, och man skulle säkert inte komma så värst långt med den.

Herr Burenslam Linder undrade om vi inte var oroade över prisutveck-Ungen och om vi inle tyckte det var besvärligt. Det är klart att vi är oroade över prisutvecklingen. Vi är precis lika oroade över den som ni. Men vi försöker genom den proposition som handelsministern lagt och som vi ställer oss bakom atl få ett bättre och smidigare instrument för alt angripa prisstegringar osv.

Sedan länge har vi haft pris- och karlellnämnden som övervakare för atl se lUl att man inle går för långt i det här avseendet. Vad som kan hända är att det inom en enda bransch eller sektor av näringslivet förekommer ohemula prisutvecklingar, dvs. man lar mer betalt än man borde göra. Det innebär inte i och för sig någon överhängande eller betydande fara. Men om det smittar av sig, kan det bli både "betydande fara" eUer kanske enbart "fara" - man har htet olika tolkningar inom oppositionen av "betydande fara" och bara "fara". Om olika sektorer låter sina priser skjuta i höjden, skaU man gå in på just dessa sektorer eller i den delen av näringslivet heUre än all vänta tUls del gått så långt, atl man fått en allmän prisstegring som inle är acceptabel och man i stället får gå in med ell allmänt prisstopp. Det är det som är avsikten, och del är del som vi resonerar om. Sedan kan herrarna ha ohka uppfattningar om hur långt man skaU gå vid ingreppet.

Herr Burenstam Linder ställde en fråga lUl mig. Jag sade alt det var en klappjakt på råvaror. Ja, det bevisar att detta är en internationeU företeelse som inle är så enkel för oss alt klara. På den punkten är vi överens, herr Burenstam Linder och jag. Om vi får betala 10 eller 20 kronor mer per kubikmeter för ohan till de oheproducerande länderna, så skall naturligtvis svenska försähare och distributörer få ta ul dessa prisökningar. Men om de skulle komma på idén alt ta ul 10 eller. 20 kronor extra, då skall man använda denna lag för att stävja sådana prishöjningar. Det är återigen ell sådant exempel som är relevant i sammanhanget.

Del finns fler frågor som skulle ha besvarats, men eftersom vi befinner oss i del sista skedet av riksdagsarbetet, skall jag avstå frän atl ta upp dem.

Huvudsaken är all ni försöker sälla er in i vad det är fråga om. Del gäller inte att göra några stora ingrepp på prisregleringens område. Det gäller atl skapa en bättre möjlighet för regeringen att via fullmaktslagen gripa in i etl tidigare skede. För övrigt tycker jag ni för ell underligt resonemang. Ni målar bara upp svarta spöken på väggen. Ni går ut och talar om för alla människor som vill lyssna att efter den 16 september skaU ni bilda en borgerlig regering här i landet. Vilka problem kvarstår då när del gäller fullmaklslagen? Del är två och en halv månad kvar till den 16 september. Efter den 16 september - orn det nu skulle gå så illa, atl ni får bUda regering och måste la stäUning liU hur ni skall göra - kan ni hindra prisregleringslagen att träda i kraft. Då är del inget bekymmer med del. AUleftersom tiden går kan ni avslå från att hos riksdagen begära ytterligare förlängning av lagen. Det är inte några märkvärdigheter. Förmodligen är det så, atl ni är bekymrade över all del kanske inte blh någon borgerlig regering, eftersom ni agerar så hårt, just i det här lägel.

Del här är en sådan fråga som man tydligen anser är myckel besvärhg och som därför bör låsas in i den borgerliga oppositionens kylskåp. Man måste ha klart för sig att den här frågan måste drivas. Herr FäUdin sade i ett tidningsuttalande bara för några dagar sedan, alt alla dessa besvärliga och kontroversiella frågor får tUls vidare läggas på is. Det här är tydligen en sådan fråga som man skaU låsa in i oppositionens frysskåp i framliden.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar I prisregleringslagen

Jag tror att del är ett ganska sunt tänkesätt när ni inle tror att ni skall få regeringsmakten efler den 16 september.

Herr handelsministern FELDT:

Herr lalman! Jag har begärl ordel i den här diskussionen därför alt jag tycker mig se etl intressant principiellt spörsmål dyka upp. Det är en ideologisk eller principiell skUjelinje som går rakt igenom det s. k. borgerliga blocket — i varje fall går linjen väldigt klar mellan socialdemokratin och de två partierna längst ut tUl höger.

Det är riktigt all man av en regering kräver att den tar sitt ansvar för prisutvecklingen. Det är riktigt all av samhället kräva att del skall försöka skydda konsumenterna mot onödiga prisstegringar. Detta är, såvitt jag förslår, en uppfattning som oppositionen i sin helhet delar eftersom den så ofta begagnar den här talarstolen för alt föra fram jusl de kraven. Vad vi i dag diskuterar är inte detta, utan det är vilka resurser, vilka möjligheter och metoder som skaU stå tiU samhäUets förfogande för atl fyUa detta ansvar och för alt åstadkomma delta skydd mot onödiga prisstegringar.

Nu har två talesmän för oppositionen i en som jag tycker opåkallad hberal yra kommit fram lUl att någon ytterligare möjlighet för samhället behövs inle, dvs. någon rätt för samhället all ingripa i prisbildningen skall inte existera. Däremot - detta säger de inte, men det följer obönhörligt av della resonemang — har företagen rätt all höja priserna när de vill och hur myckel de vill. När prisstegringar uppstår beror detta, anser man tydligen, inle på att företagen möjligen kan tänkas vilja utnyttja en marknadssituation för alt kunna sko sig lilel extra på konsumenternas bekostnad. Det beror i stället på alt ekonomin är osund eUer att regeringen i något avseende handlat fel, säger man.

Det är ganska intressant alt när herr Burenslam Linder ändå kommer fram tiU all det finns ett antal företag här i landet som höjer priser, väher han som exempel statliga, kommunala och kooperativa företag. Men i hans föreställningsvärld finns del inte ett enda privat förelag som någon gång har befunnit sig i en sådan konkurrenssituation all del haft anledning alt höja priserna mer än vad som var ofrånkomligt på grund av koslnadsslegringar och andra omständigheter.

Del allvarhga är all herrarna här gör sig skyldiga tUl en allmän legitimation, en auktorisering av en ohämmad prishöjningspolilik från privatföretagens sida. Varför gör ni detta? Varför får vi aldrig någon gång här höra alt också de privatägda förelagen har etl ansvar, att också de kan länkas i ohka situationer medverka till en inflation? Är blodet så myckel tjockare än vatten så atl ni inle vågar säga delta till era närstående?

1 alla de här resonemangen gör man en verklighetsbeskrivning som i vissa avseenden passar in i den allmänna ideologiska bilden, i andra avseenden är aUdeles på tok. När man försöker tala om vad regeringen egentligen skulle göra, nämligen all ingripa mot inflationens grundorsaker, använder man ett antal exempel eller referenser som visar alt man inle tycks ha upptäckt mycket av vad som har hänt under se senaste åren - inle bara i det här landet ulan i hela den västerländska

industrivärlden. Det är alldeles riktigt att man har haft en stigande inflationstakt i Västeuropa, i Nordamerika, i Japan och också i ett antal andra induslriahserade länder. Del har inträffat under andra hälften av 1960-lalel. Den tendensen består nu i början på 1970-talel. Detta har oroat alla dessa länders regeringar.

Det intressanta och samtidigt oroande är alt även länder med en hög arbetslöshet har haft en snabb inflation. Även länder som t. o. m. haft minskad produktion — en så hård åtstramning i ekonomin all produktionen har gått tillbaka — har haft en snabb inflation. Även länder med mycket låga marginalskatter har haft en snabb inflation. Även länder, herr Burenstam Linder, där man har privatägda, konkurrerande TV-bolag och järnvägsbolag har haft en myckel snabb inflation. Även länder som aldrig har drömt om alt införa hyresreglering har haft samma inflationstakt, och även länder som inte har någol enda kommunalägt eller kooperativt bostadsföretag ståtar med mycket höga inflalionssiffror. Del väsenthga i det här sammanhanget är atl många av de här länderna har haft en snabbare prisslegringstakl än Sverige under de senaste åren. 1 själva verket har vi genom olika insatser lyckats begränsa prisstegringarna i förhållande till den internationella prisstegringen även om de jämfört med det tidiga 1960-lalet är höga. Vi ligger lägre än genomsnittet.

Vad är det då som gjort all möjligheterna tUl direkta ingripanden har aktualiserats i praktiskt taget hela den västliga industrivärlden under de senaste åren? Jo, det är just precis della all alla de åtgärder som man tidigare trodde skulle medverka tUl all begränsa prisstegringarna inle längre tycks fungera. Den allmänna deflationspolitiken har inle fungerat. Länder som revalveral, t. ex. Västtyskland, har en snabbare prisstegring än vad de någonsin haft. En gammal teori — som möjligen herr Burenstam Linder fortfarande hyllar - gäUer alltså inte. Del är della som är förklaringen tiU all regeringar — socialdemokratiska, liberala, konservativa - har övervägt och också infört några ohka former av prisregleringar eller priskonlroll. Vi har fåll en ny typ av inflation som kräver nya medel.

Regeringen har försökt beskriva — jag skall inte gå in på propositionens text - hur vi tror alt förutsältningarna för inflationsbekämpningen gradvis och successivt förändrats i västvärlden. Fortfarande kommer den stora tyngden i anliinflalionspoliliken all ligga på finanspolitik, kredilpolitik och konkurrensbefrämjande åtgärder. Men dessa åtgärder räcker inte i vissa lägen. Vi behöver en utbyggd och stärkt priskonlroll, en prisreglering, i vissa lägen.

Också OECD har tvingats intressera sig för den här frågan. Behoven har uppstått inom de ohka länderna. Jag vill bara säga till herr Burenstam Linder att om OECD ändå anser sig kunna konstatera att detta är ell bidrag tUl prisstabiliseringen så är det ingentmg atl rynka på näsan ål. Det har ju i en rad länder varit ohyggligt svårt atl hitta medel som kan visa sig effektiva ens marginellt.

Om vi genom prisstoppet i år kan håUa tillbaka prisstegringar på 0,5 Ull I procent så är det åtskilliga hundratal mihoner vi sparar åt de svenska konsumenterna. När vi under prisstoppet 1970-1971 kunde begränsa prisstegringarna lill 1 eUer 1,5 procent så betydde det oerhört myckel.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Bara ett bidrag här är värt myckel, herr Burenstam Linder.

Herr talman! Av inläggen att döma finns en bred majoritet i kammaren för del här förslaget. Del skulle emeUertid roa mig att.höra herr Möller beskriva hur det regeringsprogram som hans partUedare utlovat ser ul när det gäller prispolitiken. Var finns centerpartiet? Någon centerpartist tycks inte vara vUlig all i dag här i kammaren diskutera en borgerlig prispohlik, men eftersom herr Möllers partUedare har utlovat ell regeringsprogram: Hur ser del ut på denna punkt? VUket parti skall driva politiken? Är det det största partiet, centerpartiet, eller är det herr Möllers och herr Burenstam Linders partier som skaU avgöra hur en eventueU borgerlig regering bedriver prispoliliken?

Vi har i olika sammanhang och i olika omgångar haft utredningar som gällt inflationsproblemen. Nu kommer det på nytt - litet trött, litet rutinmässigt — ett borgerligt förslag om ytterligare en sådan utredning. Den enda poängen är nu alt man vUl att del skall vara en snabbutredning. Men när jag hör herrarna Möller och Burenslam Linder så frågar jag mig om det verkligen är snabbheten som kommer atl karakterisera den utredningen, för vad herr Burenslam Linder talar om — och det gör också herr Möller - är att man skaU ha bättre konkurrens t. ex. när det gäller järnvägstaxor, teletaxor och posttaxor. Vad menar herr Burenstam Linder? Skall den här utredningen föreslå etl konkurrerande postverk? EUer vad är det för slags snabbtänkande som den skaU utveckla?

Herr Burenslam Linder säger alt man skall ha lägre marginalskatter. SkaU det snabbutredas av denna utredning?

Det var ju en enorm triumf för er när ni tillsammans med kommunisterna fick fram skalleutredningen. Den sitter med della spörsmål. Hur många utredningar skall snurra omkring i dansen kring marginalskatter och skaller som ni vill ha i gång?

När del gäller ett ökat sparande så finns ju en rad sparslimulerande åtgärder. Och vi har under 25 är diskuterat de positiva och de negativa sidorna av andra sådana åtgärder. Om folkpartiets och moderaternas bidrag tUl stabiliseringspoUtiken blir att snabbutredningen resulterar i alt man skulle föreslå skattesänkning för folk som har höga kapilahnkoms-ler, önskar jag er verkligen lycka Ull i försöket att övertyga människor om all det är på del fundamentet en borgerlig prispolitik skall bygga.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Feldt konstaterade atl här gick en skiljelinje i politiken och att vi inte ville komma med några förslag Ull åtgärder. Herr Feldt ironiserade över de förslag som vi faktiskt har lagt fram. Det är dumt att ironisera över dem. På grund av alt ni gjort del har ni också fått se att Sverige har haft en hög prisstegringstakt, att vi har legat högre än andra länder när del gäller inflation — tvärtemot vad handelsministern angav.

Den här skiljelinjen skulle också innebära atl folkpartiet och moderaterna inle skulle vara vUliga alt ställa ytterligare medel lill statens förfogande för all kontrollera priser. Tänk om det ändå vore så enkelt som herr Feldt vill göra gällande alt kontrollera priserna! Varför har del i så faU varit så snabba stegringar i hyrorna, herr Feldl? Där har ni ju haft

fuUständiga konlrollmedeL Varför har det, herr talman, varit så snabba stegringar när del gäller biljettpriser på statens järnvägar? Där har ni, herr Feldl, fullständiga möjligheter all utöva kontroll. Varför har portot ökat? Varför har leleavgifterna ökat?

Del är icke, herr Feldt, så alt jag inte vel atl man inom ell privat konkurrerande näringsliv ofta företar prishöjningar. Det vel både herr Feldl och jag. Det är riktigt att jag har fäst uppmärksamheten på de speciella prishöjningar som statliga myndigheler har företagit. Det har jag gjort därför att om ni tror alt det bara är fråga om att ha lagstiftning och statliga maktmedel, så har ni ju hela skåpet fullt med sådana fullmakter i dessa fall. Varför använder ni inte dem, om ni tror så mycket på dessa speciella åtgärder?

Om del är så förträffligt med priskonlroU, varför är det då så atl finansministern enligt uppgift kommer alt justera upp sina förutsägelser om inflationstakten i år i förhållande tUl vad han tänkte sig i januari? Varför behöver han göra det? Ni har ju sedan dess satt i gång en priskonlroll.

Jag har också — för att ta upp en annan tråd i herr Feldts anförande — sagt all ett prisstopp förvisso kan förefalla ge någon sorts vinning på kort sikt, och del är vad även OECD uttalar. Men jag tror inte atl en konsument är betjänt av vad som händer på ett par månaders eller ett halvårs sikt. Konsumenten är betjänt av en förbättring på lång sikt. De olika undersökningar som gjorts pekar på atl verkningarna av denna priskontroll på lång sikt är negativa.

Herr Feldl säger, herr talman, att det förekommer ohämmade prishöjningar och att del på någol sätt är bakgranden lUl alt staten måste ha ökade maktmedel. Men varför skall del då vara en så restriktiv tillämpning, om ni ser framför er någon sorts ohämmade prisökningar över hela linjen? Varför inte argumentera som om ni verkligen tänkte er att ingripa över hela linjen för att på något sätt hålla tUlbaka prisutvecklingen? Det måste bero på att ni inte själva tror på era olika åtgärder.

Och hur rimmar dessa som ni kallar ohämmade prishöjningar med förhållandet att vinstmarginalerna kraftigt har minskat i näringslivet?

Slutligen, herr lalman, har Kooperativa förbundet gått emot denna priskontroll. Anser herr Feldt atl Kooperativa förbundet icke menar sig självt betjäna stora konsumentintressen?

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Herr MÖLLER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag lämnar därhän miedningen i handelsministerns inlägg. Den innehöll mycket av överdrifter och jag kände inte igen handelsministern i sättet all försöka klassa oss eller förelagen med avseende på motsättningar eller icke motsättningar. Men allt del var väl inle avsett för den sakliga debatten.

När del gäller sakståndpunkterna har åtskUligl redovisats tidigare, och handelsministern anförde från sill håll vissa synpunkter. Jag tror inle atl vi kommer myckel längre i det avseendet och vill bara la upp en enda sak, nämligen försöket atl göra gällande alt det är så mycket värre ställt när det gäller inflationen i utlandet än vad del är i Sverige.

Så förhåller del sig inle. Del är visserligen riktigt all man har en stegrad

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

inflationstakt också i ullandel, och eftersom vi får in vissa prisstegringar genom import osv. är detta förhåUande ett skäl för oss i Sverige att i stäUet ännu mera angripa inflationen än vad vi tidigare har gjort.

Om man ser utvecklingen över ett antal år har utlandet inte haft en högre inflationstakt än Sverige. Det påslåendet kan lätt tiUbakavisas. Dess värre är Sverige aUdeles för "framgångsrikt" på delta område.

Som bakgrand är del bra all gå till en källa, som från regeringshåll förvisso inle kan misstänkliggöras. I LO-ekonomernas dokument från i höstas, "Ekonomiska utsikter hösten 1972", redovisas på s. 8 en tabeU som omfattar 14 länder, 12 i Europa - däribland Sverige - samt Förenta staterna och Canada. Grundmaterialet utgörs av statistik från OECD och från annat håll. Däri f uiner man följande, om man räknar på det för den svenska regeringen behagligaste sättet i fråga om bostadskostnaderna.

Under tiden 1965-1969 var det tre länder som hade en snabbare prisstegringslakt än Sverige. Tio länder hade en lägre takt! Är 1970 var del bara två länder som hade en starkare prisstegringslakt än Sverige. Läget var hkartat för 1971: bara tvä länder hade en starkare prisstegringstakt. LO-ekonomerna hade också hunnit studera perioden maj 1971 lill maj 1972, och för denna var bUden densamma. Bara två länder överträffade vår prisstegringstakt.

På den allra senaste korta tiden har denna internationella jämförelse slagit bättre ut för svensk del. Men det är mycket mer rättvisande att vid internationella jämförelser studera flera år än en mycket kort tidsperiod, vilken den än må vara. Sverige hgger då verkligen illa tiU, det går inte alt förliga.

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr lalman! Egentligen skulle jag ha lust att återföra båda de stridande parterna tUl utgångspunkten för denna debatt. Utgångspunkten var såvitt jag förstått inte prisregleringslagens vara eller icke vara och inte heller den ekonomiska politiken ulan en ändring i gällande prisregleringslag. Som centerns representanter i utskottet har bedömt detta är det fråga om en mycket marginell ändring, och med den bedömningen har vi sällat oss tUl majoriteten.

Jag hade inte för avsikt alt göra någol inlägg i den här debatten. När jag ändå gör det beror det därpå att herr Franzén i slutskedet av silt anförande — liksom senare också statsrådet Feldt — sade sig spåra en ny ideologisk skiljelinje. Herr Feldt gav stora proportioner ål delta och ställde frågan: Hur skall det vara möjligt all hanlera det här i en eventueU ny regering?

Jag tycker, herr handelsminister, atl del här är att göra för stor sak av det hela. För mm del tror jag alt den praktiska tillämpningen skulle vara möjlig att klara för centerpartiet både i en regering tiUsammans med moderater och folkpartister och i en regering tUlsammans med socialdemokraterna. Del där problemet bör inte vara så förfärligt svårt att lösa. Väl kan vi bedöma läget litet olika, men med utgångspunkt i den situation som är för handen när det kan bli aklueUt att sälla etl prisslopp i funktion tror jag att det finns möjligheter all komma överens. Del har väl också visat sig i åtskiUiga sammanhang inle minst under den senaste tiden.

Jag vill göra den principiella deklarationen för centerns vidkommande när del gäller den grundläggande frågeställningen, att vi tror icke att man klarar någon prisstegringsvåg med ett prisstopp, och jag hoppas att socialdemokraterna är med på den grundsynen. Vi säger att delta instrument inte kan undvaras, men som herr Sjönell och herr Nilsson i Tvärålund har sagt i en motion, som har blivit beaktad i utskottels skrivning, förmenar vi all del bör användas mycket varsamt. När vi har fått dessa synpunkter tUlgodosedda har del för oss inle varit någon svårighet alt ta denna lagändring.

Jag vUl säga avslutningsvis, herr talman, att självfallet sällar vi oss tUl dem — och dit hoppas jag alt kammarens flertal hör — som förmenar att man aldrig i längden med en prisreglering löser de här problemen. Ett prisstopp har ju också i sig så stora begränsningar — som redan framhåUits i deballen här i riksdagen — att del inte heller från den utgångspunkten är svårt för oss att godta de förändringar som föreslagits, under förutsättning att lagen används när särskilda skäl kan så föranleda.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag förstår del behov som herr Kristiansson i Harplinge har av atl spela ner hela den här frågan, alt göra så litet väsen av den som möjligt. Men när han säger att centerpartiet har upplevt det här som en marginell ändring av prisregleringslagen, kan jag bara konstatera att han och hans partivänner inte har lyckats övertyga sina koalitionsbröder i den regering som han hoppas på. De upplever det här som en stor principiell fråga. Varför skulle annars i varje faU herr Burenstam Linder ta i så våldsamt som han gjorde i sitt inledande inlägg?

Herr Kristianssons anförande lämnade fler frågor än upplysningar när del gäller hur han tänker sig att centerpartiet skall få med sig moderata samlingspartiet på alt införa prisstopp och gå till riksdagen och begära fullmakt för detta prisstopp. HitlUls har moderata samhngspartiet aldrig accepterat prisslopp. Vad är det nu som har inträffat? Är del herr Burenstam Linders mycket hårda markering av moderata samlingspartiets ståndpunkt som gör att herr Kristiansson nu tror att kommer moderaterna bara in tUlsammans med er i en borgerlig regering så kommer de att ändra uppfattning på denna såvitt jag förstår grundläggande fråga för moderata samlingspartiet?

Sedan håUer jag helt med herr Kristiansson om att vi inte skall införa prisreglering om det inte finns skäl för del — och starka skäl. Vid de två tUlfällen — 1970 och i december i fjol — när vi införde prisstopp så fanns del enligt vår mening starka skäl för del. Det är den typen av situationer vi har tänkt på. Vi anser alt prissloppet då fyllde en funktion och hade välgörande effekter genom att kyla ned inflalionsklimalel en aning.

TUl herr MöUer vill jag säga att om jag har gjort jämförelser med andra länder avseende de senare åren, så beror del jusl på att det är under dessa år som Sverige — och även andra länder — har arbetat med prisreglerande åtgärder. Del är därför som jämförelsen under de åren är inlressanl. Jag vUl bara rekommendera herr Möller, eftersom han läste upp en del siffror, att studera den reviderade finansplanen som väl kommer i dag och varav framgår att under 1972 hade Sverige den lägsta prisstegringen i

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Västeuropa. Övriga länder hade en prisstegringstakt som var minst 0,5 proceni, i vissa faU hela 2 procent, över den svenska prisstegringslaklen.

Herr Burenstam Linder fortsätter — och han har ingen annan väg all gå — att försvara de privata förelagens rätt att höja sina priser. Jag har aldrig påstått atl det för närvarande pågår några ohämmade prishöjningar. Jag har bara sagt att i det historiska perspektiv som herr Burenstam Linder anlade borde det ha funnits utrymme för åtminstone misstanken att det någon gång, vid något tUlfäUe, i någon situation funnits något privat företag i det här landet som faktiskt drivit upp priserna på sina produkter eller på sina tjänster, utnyttjande en marknadssituation och bristande konkurrens av olika slag. Men om herr Burenstam Linder har den misstanken så anser han del i varje fall inte passande atl framföra den offentligt.

Sedan ropar han med hög och fast stämma: "Varför är det så kolossala prishöjningar på statens järnvägar och på poslen? Detta kontrollerar ju staten." Ja, herr Burenstam Linder vet mycket väl vad det beror på att priserna på tjänster i det här landet stiger snabbt. Hur är del med privata förelag som levererar tjänster med samma lönekostnadsandel som posten och statens järnvägar? Hur har prisstegringen på de tjänsterna varit? Hur är det när herr Burenstam Linder någon gång går på restaurang? Har han då uppläckt vad som har hänt med priserna på den service som där ges? Jag kan nämna transportnäringen med dess höga lönekostnadsandel, där ju de privata bussföretagen har höjt lika mycket eller t. o. m. mer än statens järnvägar, och andra privata tjänsteområden.

Jag måste protestera när herr Burenstam Linder — och jag antar också herr Möller - säger gång på gång att konsumenterna är betjänta av vad som händer på längre sikt. Del är en självklarhet alt de är det, men de är också intresserade av vad som händer på kort sikt. När man då säger att priskontroll är skadlig på lång sikt så håUer jag med om det. En permanent, långvarig prisreglering stöder jag inte. Men jag hävdar att en kortsiktig priskonlroU även kan ha på lång sikt gynnsamma verkningar. Jag har inte heller funnit något i herr Burenstam Linders resonemang som visar att den slutsatsen är felaktig.

TiU slut: Vi har inte priskonlroll i år. Vi har ett prisslopp på vissa livsmedel, och på de livsmedlen kommer priserna atl vara slabUa.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Herr Feldt argumenterar som om del skulle vara någol motbjudande för mig att säga all del finns många exempel på privata företag som kan ha höjt priser oskäligt. Det är inle det minsta motbjudande - del finns säkerligen många sådana fall. Jag sade det för övrigt i min tidigare replik, och jag kan upprepa det, eftersom herr Feldt tydligen inte hörde del.

Men då är frågan: Ger den här lagen utrymme för all ingripa i sådana speciella fall, då det kan tänkas att ell visst förelag har höjt priserna på ett sätt som kan lyckas icke vara i överensstämmelse med vad som borde vara rimligt ur konsumentsynvinkel? Jag kan inte riktigt läsa lagen på del viset, men det är möjligt all herr Feldl har tänkt sig all lagen skall kunna användas för alt ingripa mot enstaka förelag i enstaka lägen. Om det inle

är så atl lagen skaU kunna användas på detta vis faUer ju herr Feldts kommentar helt vid sidan av ämnet.

Så några ord om detta huruvida det på kort och lång sikt är skadligt med en sådan här prisreglering. Jag har aUtså den uppfattningen atl på kort sikt kan man antagligen genom alt förbjuda prisökningar få priserna alt öka mindre än de annars skulle ha gjort. Men när tUlämpningen av lagen upphävs — också herr Feldt sade ju att detta måste ske — är det min uppfattning att mycket talar för, bl. a. de vetenskapliga utvärderingar som gjorts av sådana här försök, atl prisutvecklingen blir snabbare än den annars skuUe ha blivit. Man är därför tvungen - detta var ju faUel med Kooperativa förbundet, som kämpade med väldiga svårigheter när det tidigare prisstoppet rådde - atl genomföra kraftigare marginalökningar än man annars skuUe ha gjort.

Ur den synvinkeln är det kanske på lång sikt inte alls någon fördel för konsumenterna med en prisreglering. Och det är måhända i starkt medvetande om dessa negativa verkningar som etl organ som Kooperativa förbundet har sagt sig att en utvidgning av lagen kommer atl vara skadlig inte bara för Kooperativa förbundet utan också för mera allmänna intressen, som även företagen företräder.

Slutligen hade herr Feldt oerhörda bekymmer för hur man skulle kunna komma överens på den här punkten, om del bleve en annan regering i detta land. Men det är ju inte alldeles uteslutet, herr Feldl, all hela detta problem försvunne i och med att det under en annan regering skulle bli mindre inflation och mindre prisstegringar än under den socialdemokratiska regeringen!

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag antar, herr Burenstam Linder, att delta då förutsätter att denna regering vidtar ett antal åtgärder.

(Herr Burenstam Linder: Precis] )

Och vad vi hittiUs har kunnat avläsa och avlyssna har i varje fall inte imponerat på mig som uttryck för en insikt om de nya problem som har dykt upp i världsekonomin och i den svenska ekonomin och som kräver en ytterligt bred attack på inflationsproblemen och inte bara dessa pelningar på marginalskatterna och dessa sparslimulerande åtgärder som är det enda konkreta som jag har sett komma fram under den här debatten och under många tidigare debatter.

På den fråga som herr Burenstam Linder stäUde vill jag svara att lagen ger utrymme för ingripanden mot enskUda varuområden. Och eftersom del är prisutvecklingen på varorna eUer tjänsterna som är det intressanta är del därmed också givet att om det på ett område sker oskäliga prishöjningar eher uppstår tendenser till sådana kan lagen användas. Men lagen har ett vidare syfte. Genom atl göra ingripanden på enstaka områden kan man förhindra all farsoten sprider sig tUl andra. Och det är ingen upptäckt som jag har gjort, utan det är någonting som har tiUämpats i andra länder där man haft dessa möjligheter. Jag vill bara erinra om de ingripanden som president Kennedy på sin tid gjorde gentemot den

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändringar i prisregleringslagen

amerikanska ståUndustrins planer på prishöjningar och som upprepats senare. Vi kan förvisso komma i lägen där man behöver göra sådana ingripanden.

Herr Burenstam Linder skall alltså inle vara bekymrad över att lagen då inle skulle ge utrymme för de ingripanden som han själv nu i denna allra sista minut tydligen erkänner kan vara befogade. Jag är tacksam för atl jag lyckades pressa ut den insikten, redovisad klart och tydligt av herr Burenslam Linder.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Löfgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr MöUer begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller finansutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 20 punkten 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Löfgren m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr MöUer begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 218

Nej - 92

Avstår — 1

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tiU dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Löfgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Möller begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i

betänkandet nr 20 punkten 2 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herr Löfgren m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Möller begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 215

Nej - 94

Avslår — 1

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Meddelande ang. plenum fredagen den 11 maj

Herr TALMANNEN yttrade:

Plenum fredagen den 11 maj blir ett bordläggningsplenum och tar sin början kl. 15.00.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

§ 10 Ändrad organisation av statens pris- och kartellnämnd, m. m.

Föredrogs näringsutskoltets betänkande nr 40 i anledning av propositionen 1973:58 med förslag lill lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236), m. m., såvitt propositionen gäller ändrad organisation av statens pris- och kartellnämnd och anslag till nämnden, jämte motioner.

I propositionen 1973:58 hade Kungl. Maj:l såvitt nu var i fråga föreslagit riksdagen att

2. godkänna de riktlinjer för organisation av statens pris- och kartellnämnd som chefen för handelsdepartementet förordat i propositionen,

3. bemyndiga Kungl. Majt all inrätta en extra ordinarie tjänst som chef för huvudenhet,

4. bemyndiga Kungl. Majt atl vidta de övergångsålgärder som behövdes med anledning av omorganisationen, samt

5. lUl Statens pris- och karleUnämnd för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 12 714 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåU anfördes bl. a. följande:

"1 propositionen föreslås en omorganisation av statens pris- och kartellnämnd (SPK). Den löpande pris- och konkurrensövervakningen saml utredningsverksamheten sammanförs lill en huvudenhet, fördelad på fyra sakenheter vilka ansvarar för olika näringsområden. Därtill kommer en statistisk enhet, en informationsenhet och en administrativ enhet samt ell planeringssekretariat, knutet till verksledningen. Vissa informationsaktiviteter — kampanjer av typen jämförprismärkning saml aktiviteter som vänder sig till ulbUdningsseklorn och har tUl syfte att sprida allmän konsumentkunskap — överförs till konsumentverket. Nämndens styrelse får ändrad sammansättning. Antalet ledamöter minskas från tretton tUl nio, och nuvarande föreskrift om balans i styrelsen mellan å ena sidan företagsintressen och å andra sidan aUmänna konsument- och lönlagarinlressen utgår. Den senare gruppen av intressen skaU i fortsättningen ha majoritet i styrelsen, som skall vara allsidigt sammansatt."

I detta sammanhang hade behandlats följande i anledning av propositionen väckta motioner

4 Riksdagens protokoll 1973. Nr 77-79

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

1973:1651 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställts atl riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna att statens pris-och kartellnämnds styrelse borde bevara sin nuvarande sammansättning,

1973:1653 av herr Lindahl m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen 1973:58 beslutade

1. att den föreslagna överföringen av informationsansvar och -resurser från pris- och karlellnämnden till konsumentverket inte skulle komma till stånd, förrän en närmare utredning visat om delta över huvud var lämphgl,

2. alt de fortsatta övervägandena rörande priskontorens uppgifter och organisation borde ske med förtur och i syfte att successivt konsolidera verksamheten.

1973:1654 av herrar Lothigius (m) och Komstedt (m) vari hemstäUts alt riksdagen uttalade att styrelsen för statens pris- och kartellnämnd även i framliden borde vara så sammansatt atl balans rådde mellan företagarintresset och löntagar- och konsumentinti-esset,

1973:1658 avherr Romanus (fp) vari hemslällts

1, all riksdagen hos Kungl. Maj:t underströk vikten av de utredningar om konkurrensförhåUandena i olika branscher, som utfördes inom statens pris- och kartellnämnd, och framhöll att denna verksamhet fortsättningsvis borde få minst samma omfattning som den hade före införandet av prisstoppet 1970, saml

2, att riksdagen uttalade att informationsverksamheten 'vid statens pris- och karlellnämnd borde få fortsätta i minst samma omfattning som hittUls, i vad gällde funktioner och resurser.

Utskottet hemstäUde

1, att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1658 såvitt gällde uttalande rörande utredningar om konkurrensförhållanden i olika branscher (punkten 1),

2, alt riksdagen med avslag på motionerna 1973:1651 och 1973:1654 godkände de i propositionen 1973:58 angivna riktlinjerna för organisation av statens pris- och kartellnämnd såvitt gällde styrelsens sammansättning,

3, all riksdagen med avslag på motionerna 1973:1653 punkten 1 och 1973:1658 punkten 2

1, godkände de i propositionen 1973:58 angivna riktlinjerna för organisation av statens pris- och karleUnämnd såvitt gäUde överflyttning av viss informationsverksamhet till konsumentverket,

2, med bifall lUI propositionen 1973:58 i ifi-ågavarande del till Statens pris- och karleUnämnd för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 12 714 000 kronor,

1, atl riksdagen med avslag på motionen 1973:1653 punkten 2 godkände de i propositionen 1973:58 angivna riktlinjerna för organisation av statens pris- och kartellnämnd i övrigt,

2, att riksdagen med bifall lUI propositionen 1973:58 i övrigt

1, bemyndigade Kungl. Majt alt vid statens pris- och kartellnämnd inrätta en extra ordinarie tjänst som chef för huvudenhet,

2, bemyndigade Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder som behövdes med anledning av omorganisationen av nämnden.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande sammansättningen av statens pris- och kartellnämnds styrelse av herrar Börjesson i Glömminge (c), Wirtén (fp), Sjönell (c) och Rydén (fp), fru Hambraeus (c) saml herr Nordgren (m) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av propositionen 1973:58 i ifrågavarande del, med bifall Ull motionen 1973:1654 och i anledning av motionen 1973:1651 som sin mening gav Kungl. Maj:l tiU känna vad reservanterna anfört om sammansättningen av statens pris- och karteUnämnds styrelse.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

2. beträffande överflyttning av viss informationsverksamhet tiU konsumentverket av herrar Börjesson i Glömminge (c), Wirtén (fp), Sjönell (c) och Rydén (fp), fru Hambraeus (c) samt herr Nordgren (m) som ansett all utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1973:1653 punkten 1 och i anledning av dels motionen 1973:1658 punkten 2, dels propositionen 1973:58 i ifrågavarande delar

2. som sin mening gav Kungl. Majt till känna vad reservanterna anfört orn föreslagen överflyttning av viss informationsverksamhet från statens pris- och kartellnämnd till konsumentverket,

3. till Statens pris- och karleUnämnd för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 13 579 000 kronor.

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! 1 del föreliggande belänkandet från näringsutskottel, nr 40, behandlas propositionen 58 år 1973 med förslag lUl lag om ändring i den allmänna prisregleringslagen, såvitt lagen gäUer ändrad organisation av statens pris- och karleUnämnd.

Den första delen av propositionen om prisregleringen har redan behandlats i det av finansutskottet nyligen framlagda och diskuterade utskoltsbetänkandet, varför jag här icke skall gå närmare in på det problemet. Låt mig bara, herr lalman, få säga all erfarenheten av prisregleringar - jag har själv som företagare upplevt verkningarna för såväl konsumenten som förelagaren - inte aUs, som många tror, enbart är positiva för konsumenten.

En prisreglering är ell utomordentligt allvarligt ingrepp i marknadsekonomin. Den hindrar företag atl anpassa sina priser, och därmed sina mtäkler, efter den allmänna kostnadsutvecklingen. SärskUt kan för de mindre företagen utan stora kapitalresurser prisreglering få förödande konsekvenser. Företag kan tvingas upphöra tUl följd av prisstopp — del har erfarenheten visat. Detta får återverkningar på sysselsättningen och föranleder förvisso besvärligheter för de konsumenter som de företagen betjänat.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

En prisreglering för vissa varugrupper kan leda till alt företagen inte alltid genomför de prissänkningar som under normala förhåUanden skulle ha skett. Prisreglering får således den konsekvensen att prisrörligheten minskar, och det gäUer både prishöjningar och prissänkningar. Eftersom ändringar i prisförhållandena meUan olika varor och tjänster är av central betydelse för att ekonomin skall fungera effektivt kan en prisreglering, särskilt på sikt, få ytterligt allvarliga konsekvenser för vår välfärd. Den svenska bostadsmarknaden erbjuder ett belysande exempel på de kaotiska förhållanden och de stora orättvisor mellan olika grupper som offentliga ingrepp i prisbUdningen kan åstadkomma.

Vi vill från näringslivets och moderata samlingspartiets sida inte generellt förkasta prisstopp som ett ekonomisk-politiskt instrument. Men som företagare vill jag betona att ett prisstopp förutsätter ett skattestopp och ett lönestopp — annars kan det i realiteten inte genomföras. Därför vUl vi inle ge regeringen en så vidsträckt rätt att ingripa i prisbildningen i fredslid som föreslagits i propositionen. Enligt vår uppfattning strider del mot de grundläggande principerna om näringsfrihet och fri konkurrens, som är föralsältningen för en utveckling av del svenska näringslivet och den svenska ekonomin.

Detta ärende är emellerlid redan behandlat. Jag skaU därför övergå tUl den andra delen av propositionen. I den föreslås en omorganisation av statens pris- och kartellnämnd. Vissa informationsaktiviteter överförs till konsumentverket, och pris- och kartellnämndens styrelse får ändrad sammansättning. Antalet ledamöter minskas från tretton lill nio, och nuvarande balans i styrelsen mellan å ena sidan allmänna konsument- och lönlagarinlressen och å andra sidan företagsintressen rabbas. Den första gruppen skall i fortsättningen ha klar majoritet.

Denna ändring av reglerna för styrelsens sammansättning är — i tider då man talar om rättvisa och jämlikhet — mycket anmärkningsvärd. 1 ett organ som pris- och kartellnämnden med huvudsaklig uppgift att främja konkurrensen inom näringslivet och med väsentliga prisövervakande funktioner, där ingående kännedom om näringslivels förhållanden är en förutsättning, borde en styrelsesammansättning som innebär balans meUan företagarmtressen och löntagar- och konsumentintressen vara en självklarhet.

Resultatet av det föreliggande förslaget blir sannolikt att del som vanligt går ut över de mindre och medelstora företagens möjligheter atl få sina synpunkter framförda, och mot det måste vi reagera.

Propositionens förslag beträffande överflyttning av viss informationsverksamhet tUl konsumentverket synes inte grundat på någon analys av informationens syften och metoder. De uppgifter som skall förmedlas till allmänheten genom de här aktuella informationsaklivileterna måste hämtas från pris- och kartellnämnden. Inom pris- och karlellnämnden finns redan nu en väl fungerande informationsenhet med rik erfarenhet av sådan information som det här gäller och med ell välförgrenat kontaktnät ute i landet. Förslaget innebär alt denna enhet bryts sönder och berövas en väsentlig del av sina resurser. Konsumentverket som skall överta den berörda informationsverksamheten befinner sig som bekant i etl uppbyggnadsskede, då en koncentration på problem som redan är

högaktuella för verket måste vara särskUt angelägen.

Mot bakgrund av vad jag framfört här synes det naturligt att något beslut om ändrad arbetsfördelning på prisinformationens område inle fattas för närvarande.

Herr talman! Jag ber med detta all få yrka bifall lUl reservationerna 1 och 2 i föreliggande betänkande.

Under della anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Vad gäUer de inledande synpunkterna som herr Nordgren framförde viU jag mycket kortfattat understryka atl utskottsmajoritelen inom näringsutskottel delar departementschefens uppfattning att det kan vara klokt all införa en ordning där man kan tUlämpa en s. k. begränsad prisreglering. Delta bör då ses som ett led i stabihserings-poliliken.

För den som åhörde den debatt som handelsministern här tidigare deltog i framgick del klart all handelsministern inle såg detta som en lösning när del gäller prisstegringen men att han ansåg att det vid vissa tUlfäUen kan vara nödvändigt att tillgripa denna lag. Jag delar på denna punkt helt handelsministerns uppfattning.

Låt mig också tiU della lägga att jag inte heUer ser införandet av prisslopp som lösningen då det - det är då självfaUet helt andra faktorer som kommer in i bUden - utan såsom ett led i en stabiliseringspolitik; då är det motiverat. Men den frågan har riksdagen tidigare tagil slällnmg liU; nu gäUer del den organisation som är föreslagen för pris- och karteU-nämnden.

Herr talman! Det som föreslås i propositionen 58 är en omorganisation av statens pris- och kartellnämnd. Av propositionen framgår även atl förslaget lUl ändrad organisation framför allt beror på en lyngdförskjut-ning i riktning mot en alltmer aktiv prisövervakning inom ramen för den organisation som ursprungligen skapats för en verksamhet med tyngdpunkten lagd på utredningsverksamhet. 1 detta sammanhang har departementschefen i propositionen bl. a. uttalat följande:

"För egen del vUl jag framhålla alt det under senare år har skett en lyngdpunklsförskjutning i nämndens verksamhet i rUclning mot en mera aktiv prisövervakning. En av SPK:s huvuduppgifter kommer även i fort-sällnigen att vara att aktivt övervaka priser och marginaler i samtliga för-ädhngs- och distributionsled. Syftet med verksamheten bör vara alt

påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning.

En annan betydande uppgift för nämnden bhr även fortsättningsvis att biträda NO, marknadsdomstolen, KO m. fl. med utredningar av olika slag."

I anslutning tUl della viU jag bara göra följande kommentar tiU vad herr Nordgren sade i silt anförande om all det då skulle vara motiverat att pris- och karlellnämnden finge bibehåUa denna lUla bil av informationssidan som man planerar att flytta över tiU en informationsenhet därför att pris- och kartellnämnden gör utredningarna. Såvitt jag har

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, rn. m.

uppfattat det rätt ingår det i pris- och karleUnämndens verksamhet att verkställa utredningar, som i sin tur skall vara tiU stöd för den information som exempelvis konsumentverket har tUlgång tUl.

Den nya organisationen innebär att den löpande pris- och konkurrensövervakningen samt utredningsverksamheten sammanförs till en särskild enhet, som i sin lur skall vara uppdelad i fyra sakenheter, vUka ansvarar för olika näringsområden. Genom atl sammanföra de utredande och de prisövervakande uppgifterna tUl en enhet och genom atl samma befattningshavare har ansvar för båda uppgifterna inom sitt speciella näringsområde erhålls en bättre kontinuitet i verksamheten samt en fördjupad kompetens hos ansvarig personal. För gemensamma statistiska och juridiska frågor inrättas en statistisk enhet och en juridisk administrativ enhet. Planerings- och samordningsfrågor kommer atl åvila ell nyinrättat planeringssekretariat. Den externa informationsverksamheten kommer att handhas av en fristående informationsenhet.

Jag vill gärna understryka all det är ett enhälligt utskott som stäUl sig bakom denna del av organisationsförslagel. Del är på några andra områden som del fogals reservationer vid utskottsbelänkandet, vilket även framgått av herr Nordgrens anförande.

I reservationen 1 har reservanterna föhl upp förslagen i motionerna 1651 och 1654 rörande styrelsens sammansättning. Motionärerna hävdar bl. a. att en styrelsesammansättning som innebär balans meUan företagsintressen samt konsument- och lönlagarinlressen borde vara en självklar-hel. I reservationen understryks alt man kan ansluta sig Ull förslaget om alt antalet styrelseledamöter i SPK minskas tUl nio. Men sedan säger reservanterna: "Den balans i styrelsen mellan företagsintressen samt allmänna konsument- och lönlagarinlressen som nu är föreskriven bör emellertid inle rubbas."

För närvarande leds nämnden av en styrelse bestående av nämndens generaldirektör och tolv andra ledamöter. I styrelsen företräder fem ledamöter företagsintressen och fem ledamöter allmänna konsument- och lönlagarinlressen. Reservanterna vill behålla en liknande balans i den nya styrelsen.

Liksom departementschefen anser utskottsmajoritelen atl en ökad tyngd bör läggas på representationen av konsument- och lönlagarinlressen. Vi anser all det kan vara lämpligt all slopa den nuvarande balansen i styrelsen meUan företagsintressen saml konsument- och lönlagarinlressen. 1 detta sammanhang vill jag gärna peka på atl utskottsmajoritelen har understrukit departementschefens uttalande atl styrelsen bör vara allsidigt sammansatt.

När nu herr Nordgren använder ett så starkt ord som "anmärkningsvärt" i samband med atl delta förslag blivit framlagt vill jag bara deklarera den uppfattning som utskottsmajoritelen har. Vi anser att med Men uppgift som pris- och kartellnämnden har bör konsument- och lönlagarinlressena ha ell avgörande inflytande. Därmed har varken jag eller utskottsmajoritelen sagl att del inte är nödvändigt med etl gott förhållande lUl företagsintressena — alldeles uppenbart är det på det sättet. Som jag tidigare har sagt utgår vi från att handelsministern ser till att del blir en företagarrepresentation i den kommande styrelsen.

I motionerna 1653 och 1658 har frågan om att överflytta en viss del av SPK:s informationsverksamhet tih konsumentverket tagils upp. Motionärerna och reservanterna anser alt ökad informationsverksamhet spelar en stor roll för allmänhetens prismedvelande. Nu har SPK under årens lopp lyckats bygga upp ett välförgrenat kontaktnät. Nämnden har också förvärvat stor erfarenhet av de särskilda problem som är förknippade med information i prisfrågor.

I reservationen 2 har man främst tagit fasta på synpunkterna i motionen 1653, aUtså motionen av herr Lindahl m. fl. Man anser alt ett slutgiltigt avgörande om vUken myndighet som skall svara för den ifrågavarande informationen bör anslå lUl etl senare tillfälle. Det har också herr Nordgren här tidigare understrukit. Dessutom vill man att frågan närmare skall utredas och atl de båda organisalionsalternaliven skaU prövas.

Som jag tidigare anfört är del här fråga om atl överföra en viss del av SPK:s informationsverksamhet tiU konsumentverket. Det innebär all man från pris- och karlellnämnden överför 865 000 kronor tiU konsumentverket, varav 580 000 kronor utgör medel tiU aUmän upplysningsverksamhet och 285 000 kronor löner och följdulgifler tUl tre anställda från pris- och kartellnämnden. 1 detta sammanhang kan nämnas att det för närvarande finns elva personer anstäUda vid SPK:s informationsavdelning. Efter överflyttning av berörd personal kommer personalstyrkan alt uppgå lill åtta personer. Och, herr Nordgren, då är det väl litet överdrivet atl påslå alt det skulle betyda så oerhört mycket när del gäller SPK;s fortsatta informationsverksamhet. Det återstår ändå nio personer och de tre personer som nu skall överflyttas har, såvitt jag förstår, varit engagerade i ett intimt samarbete med representanter för konsumentverkets informationsenhet.

Jag tycker aUlså inle att del är en så avgörande del av SPK:s informationsavdelning som kommer atl röstas ned. Jag vUl tvärtom betrakta det som bara en liten bit av dess informationsverksamhet.

Här framhåUer handelsministern att delta främst berör en del av de informationsaktiviteter som för närvarande ligger på SPK. Han understryker också att del skall vara uppgifter i anslutning lill konsumentverkels mera allmänt konsumenlorienlerande informationsverksamhet. Han pekar alldeles särskilt på sådana kampanjer som jämförelseprismätning och aktiviteter som vänder sig tUl utbildningssektorn och som har lUl syfte att sprida allmän konsumenlkunskap med tonvikt på prisfrågor. Ulskottsmajoriteten har ansett all del här är fråga om sådana aktiviteter som kan och bör tillhöra en mera allmän konsumentupplysning och som del åligger konsumentverket att driva.

För närvarande pågår ett samarbete mellan SPK och konsumentverket genom en undersökning om hur kampanjpriser kan påverka planeringen av och kostnaderna för hushållens mathållning. Vidare prövas i sex butikskedjor fyra olika inköpsmodeller för en trebarnsfamilj. Här kommer också in del fortsatta samarbetet mellan SPK och konsumentverket när det gäUer konsumenten och jämförpriserna. För närvarande finns det en grupp på SPK och konsumentverket som undersöker hur systemet med jämförpriserna skall kunna utvecklas i snabbare takt.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

Jag vill erinra om atl utskottet har uttalat sin förståelse för den önskan som kan finnas på olika håll att SPK:s nuvarande informationsverksamhet skaU vara intakt. Men jag vUl gärna upprepa att utskottet har ansett det nödvändigt alt konsumentupplysningen i möjligaste mån sammanförs tUl en enhet. Vi anser också alt en sådan uppfattning har en direkt förankring i proposition 33 år 1972, den s. k. konsumentpolitiska propositionen. Där uppdrogs riktlinjer för en utbyggd och förnyad konsumentpolitik. Där slogs fast att del huvudsakliga målet för konsumentpolitiken bör vara atl stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Ett led i ett sådant arbete måste vara upplysningsverksamheten.

I ett sådant långsiktigt arbete kommer den föreslagna förstärkningen av informationsenheten inom konsumentverket atl fylla sin betydelsefulla uppgift. Enligt vår mening har verket, som i dag och i framliden har ett stort ansvar för konsumentinformationen, även på delta område en väsentlig arbetsuppgift när det gäller all utveckla och sprida lälUllgänglig mformation tUl konsumenterna.

Jag vill gärna understryka detta med lättillgänglig information. Det är därför jag har så svårt att förstå motionäremas och reservanternas oro över den ganska begränsade förändringen inom SPK :s informationsavdelning. Jag vill upprepa: Denna lilla bit av den statliga konsumentinformationen bör kunna få en allt större genomslagskrafl, om en samordning sker inom konsumentverket.

Det finns här aU anledning atl framhålla viklen av en ständig förnyelse och vidareutveckling av konsumentupplysningen så att den intresserade konsumenlkrelsen utvidgas. Med de personella resurser konsumentverket nu har tiU sitt förfogande bör del vara möjligt att i samarbete med exempelvis SPK arbeta fram en tUlfredsställande informationsverksamhet inom de här aktuella områdena.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall tUl ulskollets hemställan.

Herr ROMANUS (fp):

Herr lalman! I motionen 1658 har jag tagit upp två frågor i anslutning tUl denna proposition. Den ena av dem har en viss principiell innebörd. Det gäller den utredande verksamhet som från början var pris- och kartellnämndens kanske viktigaste uppgift. Som jag påpekar i motionen är det viktigt att den nya tonvikten på prisövervakande arbete inte går ut över de utredningar om konkurrensförhållandena och strukturen i olika branscher som pris- och kartellnämnden gör, ofta på uppdrag av näringsfrihetsombudsmannen. Del är en myckel viktig verksamhet för alt belysa hur priskonkurrensen fungerar. Den får därmed också effekt på prisbUdningen.

Det har tidigare framgått atl när man införde prisstoppet första gången, fick de övervakande uppgifter som då lades på pris- och kartellnämnden lill konsekvens atl utredningsverksamheten minskade. Det är inte något att förundra sig över att man inte kunde bibehålla den gamla verksamheten vid oförändrad volym. Att konstatera detta innebär inte någon kritik mot pris- och kartellnämnden. Men det är viktigt, när

man nu förutser mera permanenta prisövervakande uppgifter, att de inle får gå ut över utredningsarbetet.

Det nya näringspolitiska verket kan inte fylla den funktionen på samma sätt. När pris- och karteUnämnden gör utredningar, gör den det från konkurrenssynpunkt — en viktig konsumentsynpunkt. När ett mdustripolitiskl verk gör utredningar, kan man i vissa faU befara atl andra synpunkter och hänsyn får väga tyngre och att konsumentsynpunkterna inte får samma betydelse.

I sitt belänkande uttalar utskottet enhälligt all stor vikt skall tillmätas båda uppgifterna, dvs. både utredningama och den prisövervakande verksamheten. Jag lar fasta på della.

Jag hoppas alt pris- och kartellnämnden också får resurser tiU utredningsarbetet, så att prisstopp och intensivare prisövervakning inte går ul över de här viktiga utredningarna.

Den andra frågan, som jag har tagit upp i motionen, är av mera praktisk natur. Den gäller det som herr Blomkvist var inne på i slutet av sitt anförande, nämligen om en viss informationsverksamhet skall föras över från SPK till konsumentverket. Det är inte alls någon ideologisk fråga. Det är en administrativ fråga, och sådana problem kan ofta vara ganska besvärliga för oss politiker att la slällning till. Det finns ofta argument för både den ena och den andra lösningen.

Detta är, som herr Blomkvist påpekat, inte någon stor och avgörande fråga. Men lika väl som det kan sägas att man inte omintetgör pris- och karleUnämndens informationsverksamhet genom att flytta över den här bilen, så kan del sägas atl del inte heller innebär någon allvarlig försvagning för konsumentverket, om man låter bli all flytta över den.

Vilka skäl är det då som talar för atl man bör låla bli? Det viktigaste skälet är all här finns en väl inlrimmad informationsverksamhet, som enligt vitsord från alla berörda parter har fungerat bra och lämnat ell viktigt bidrag lUl informationen lill konsumenterna när del gäller prisbildning, priskonkurrens och liknande frågor. Då är frågan: SkaU man slå sönder den i dagens situation?

Det är självklart att här måste ske ett samarbete mellan konsumentverket och pris- och karlellnämnden, hur man än ordnar informationen. Men när konsumentverket befinner sig i etl uppbyggnadsskede, tycks det mest välbetänkt alt tills vidare avstå från att göra den här förändringen. Man bör i stället bibehålla den verksamhet som fungerat bra inom pris- och karlellnämnden. Del är också att märka atl just den här organisalionsänd-ringen inte har varit föreslagen i de utredningar som har legal tiU grund för propositionen och som har remissbehandlats.

Om det nu råder en viss osäkerhet i fråga om det riktiga i att vidta den här förändringen och det nya konsumentverket befinner sig i ett uppbyggnadsskede, så förefaller det mig lämpligast all avvakta med förändringar. Del är lättare att vänta och utreda vilken effekt ändringen kan få och sedan genomföra den än all nu någol förhastat genomföra den och sedan eventuellt få reparera detta genom att flytta Ullbaka enheten igen.

Med den här motiveringen, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl reservationen 2.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Andrad organisation av statens pris-och karlellnämnd, m. m.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Som första namn på en av sju socialdemokrater framlagd molion ber jag all få yrka bifall lill reservationen 2 vid näringsutskotlets belänkande nr 40. Det är väl inle så ofta som jag tar till orda för att yrka bifall tUl borgerliga reservationer. Situationen är faktiskt en smula ovanlig, och jag vill därför göra ett litet inlägg som närmare motiverar detta mitt stäUningstagande.

Men först några inledande synpunkter på propositionen i stort, även om det vid behandlingen i kammaren skett en uppdelning av debatten i två olika avsnitt.

Den svenska prislagstiftningen moderniseras enligt min mening i väsentliga avseenden genom de ändringar som föreslås i proposition nr 58 tUl årets riksdag. Utan alt man överger de principiella utgångspunkter som hitliUs gäUt för prispoliliken kommer effektiviteten att öka. Ingrepp i prisbildningen från samhällets sida kommer vid inträffade behov att kunna göras i smidigare form. Metoderna kan i högre grad än tidigare också varieras med hänsyn Ull situationen vid varje särskilt tiUfälle. Åtgärder av mera begränsad omfattning blir med den nya uppläggningen ell naturligt alternativ till mera långtgående ingrepp. Del står klart att Sverige med dessa lagändringar anpassar sig lUl en utveckling som under viss lid kunnat iakttas i många andra industriländer vad gäller del allmännas inflytande över prisbildningen. Konstruktionen är samtidigt sådan all ingripanden av tvångsmässig art alltjämt blir alt betrakta som undantag eller mellanspel.

Pris- och kartellnämnden har sedan början av 1960-lalel med statsmakternas stöd successivt ökat sin utåtriktade information. Brett upplagda aktiviteter av kampanjkaraktär, som samordnats med framstäUning av publikationer och studiematerial, har vid sidan av en aktiv presstjänst, konferens- och upplysningsverksamhet i andra form.er kommit att utgöra ell verkningsfullt inslag i opinionsbildning och kunskapsförmedling. Från många håll har också omvittnats alt den ökade informationsverksamheten spelat stor roU för allmänhetens prismedvetande. Inle minst inom löntagar-, konsument- och bildningsorganisationerna har man i många sammanhang med lyckat resultat kunnat utnyttja material och medverkan från SPK. Nämnden har med åren kunnat bygga ut ett välförgrenat kontaktnät med dessa organisationer.

En annan viktig målgrupp för informationsaktiviteter från SPK är företag och organisationer inom näringslivet. Trots att där i viss mån etl motparlsförhållande kan sägas föreligga har även från della håll omvittnats all SPK:s upplysningsverksamhet åtnjuter förtroende.

När det gäller de särskilda problem som är förknippade med information om prisfrågor har SPK efter hand samlat stor erfarenhet, och många inilialsvårigheter har övervunnits. Det måste därför kunna åberopas mycket starka skäl för atl man inte skaU låta ansvaret för dessa funktioner bli kvar hos den myndighet där denna sakkunskap redan finns.

Man kan enligt min mening inte med fog hävda atl informationsåtgärder av del slag som SPK vidtar har större samband med konsumentverkets allmänna inriktning och arbetsuppgifter än med den målsättning som

gäller för SPK såsom prisövervakande och konkurrensfrämjande myndighet. Någon analys som skulle stödja ett ändringsförslag har såvitt bekant inle gjorts. Allt talar tvärtom för atl upplysningsverksamhet även i fortsättningen bör spela en viktig roll som ett verksamt element i prispolitiken. Självfallet föreligger ett samband t. ex. i den meningen att konsumenterna ute på marknaden behöver information om både priser och kvaliteter. Men det är å andra sidan inle möjligt att i varje sammanhang kräva en parallell uppläggning av pris- och kvaliletsupplys-ningen. I åtskiUiga faU, exempelvis när del gäller information om prisnivåerna i olika butiker på en viss ort, har prisupplysningen ett egenvärde, och kvalitetsaspekten tUlgodoses då främst därigenom att enhetliga principer tillämpas vid varuurvalel.

Genom fortlöpande kontakter mellan SPK och konsumentverket bör utan svårighet planeringen på både utrednings- och informationssidan kunna samordnas i erforderlig utsträckning och de båda myndighelerna ömsesidigt bistå varandra ulan att ansvarsfördelningen dem emellan rabbas.

Mot den här tecknade bakgrunden vUl jag anföra tre motiv för all inte beskära SPK:s informationsresurser.

Det första gäller information som en del av prispoliliken. För alt SPK:s prisövervakning och prisundersökningar skall få full effekt krävs att informationsåtgärder av olika slag integreras i verksamheten. Det gäller inle bara att publicera utredningsresultat efter hand som de framkommer ulan också atl genom bearbetning på olika sätt underlätta spridningen tUl olika grupper. Informationen bör sålunda vara differentierad med hänsyn tUl olika målgrupper. Lönlagar- och konsumentorganisationer är en väsentlig målgrupp. Genom medverkan i och malerialfram-slällning för mötes- och studieverksamhet får SPK en bred kontaktyta. Under våren 1973 medverkar exempelvis SPK i ABF:s veckokurser på inte mindre än sex platser ute ilandet.

För del andra gäller det möjligheterna att samplanera och samordna olika slags information. Informationsfunktionen inom SPK har under 1960-talet byggts ut successivt. 1960 års prisövervakningskommitté under Rudolf Meidners ordförandeskap, arbetsgruppen för prisövervak-ningsfrågor 1965 under Hans Hagnells ledning och riktprisutredningen 1967 under Nils Kellgrens ledning förordade var för sig sådan utbyggnad, och statsmakterna anslöt sig härtUl.

Upplysningsverksamheten har därmed fäll en sådan bredd alt en planering av samverkande aktiviteter blivit möjlig. Åtgärder av olika slag — och riktade till skilda målgrupper — har sålunda under senare är kunnat samordnas i betydande grad.

För del tredje gäller del de regionala prisnivåundersökningarna. De prisnivåundersökningar inom geografiskt avgränsade regioner som SPK i fortsättningen skall genomföra i större utsträckning än hittUls kommer tUl sin fulla räll endast om materialet snabbt bearbetas och förs ul till allmän kännedom. Informalionseffeklen är här dubbel. Dels får konsumenterna vägledning vid val av inköpsställe, dels påverkas handeln genom atl skillnader i prishänseende mellan olika butiker och butiksgrupper markeras.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

I princip bör hela landet täckas med undersökningar av detta slag. Men varje enskild undersökning har intresse bara inom en mindre region. Informationsåtgärderna måste därför differentieras även geografiskt och blir tillsammans av betydande omfattning. För planering, samordning och genomförande måste finnas godtagbara resurser centralt hos SPK, även om också priskontoren kommer alt vara inkopplade. Det skulle vara mycket opraktiskt — och ur ansvarssynpunkt diskutabelt - atl överföra informationsverksamheten kring dessa undersökningar liU annan central myndighet än SPK.

Det vore frän många synpunkter värdefullt om en allsidig diskussion och utvärdering av den hitlUls bedrivna upplysningsverksamheten på prisområdel kom lill stånd. En sådan analys borde naturligtvis göras innan statsmakterna går till beslut om vilka resurser som i fortsättningen skaU ställas tiU förfogande för upplysning åt aUmänhelen-konsumenter-na i pris- och konkurrensfrågor och vUkel organ som skall vara huvudman för denna informationsverksamhet. SPK-informationen har under hela 1960-talet byggts ut i etapper, och etl genomtänkt utredningsförslag har varje gång föregått utbyggnaden.

Enligt propositionen och näringsutskotlets förslag skall resurser i personal- och penningmedel av storleksordningen 865 000 kronor överföras från SPK tiU konsumentverket. Enhgt min mening bör inte detta ske hux flux.

Regeringens proposition nr 58 har, såvitt jag kan bedöma, i de bredaste lager fått ell myckel positivt mottagande, och behandlingen i finans- och näringsutskotlen har också varit mycket positiv. Del är alltså en stor framgång för regeringen. På en enda punkt anmäler vi en avvikande mening, och jag kan gärna hålla med om atl den gäller en hten detaljfråga i del stora sammanhanget. Vi vill bara att man skaU hejda sig ett ögonblick och tiUsätta en arbetsgrupp - eller kalla det gärna en utredning — innan man gör denna omdiskuterade förändring på det organisatoriska planet.

Vi motionärer är ju inte ute efler några nya pengar — det vore naturligtvis mycket känsligt om så vore fallet — men vi är nog rätt många även inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen som skulle önska en utredning, och jag tycker för min del alt del är en räll blygsam begäran. Vi menar alt den socialdemokratiska motionen 1653, som undertecknats av sju riksdagsmän med intresse för de konsumentpolitiska frågorna, har någonting ganska väsentligt all säga på ett litet men viktigt område. Och den motionen har inte blivit sämre därför att den nu har fått stöd av de borgerliga partierna i näringsutskottel. Den är fortfarande lika konsumentvänlig, och därför kan jag med gott samvete yrka bifaU liU reservationen 2 vid näringsutskoltets belänkande nr 40.

Vad går då reser-vationen ul på? Jo, enbart della alt den föreslagna överföringen av informationsansvar och resurser från pris- och kartellnämnden till konsumentverket inte skall komma till stånd förrän en närmare utredning visat om della över huvud taget är lämpligt. Jag har inte försvurit mig ål tanken alt det nuvarande tillståndet skall råda i all framtid, men jag tycker atl della är så intressanta och viktiga frågor alt de borde kunna bli föremål för en utredning. Det är del som är avsikten

med motionen, och jag yrkar därför, som sagt, bifall tiU reservationen 2 i näringsutskottets betänkande.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Herr Romanus delar ju min uppfattning att den här organisationsfrågan som sådan inte är något stort problem. Man kan ha skilda meningar, det finns skäl som talar för och emot. Jag viU bara understryka att utskottsmajoriteten har den åsikten atl övervägande skäl talar för genomförande av en organisationsförändring.

Jag skulle gärna vUja läsa in den mening som jag saknade, när herr Romanus citerade utskottets skrivning beträffande resursfördelningen. Där skriver bl. a. ett enhälligt utskott: "Det bör få ankomma på nämndens styrelse och ledning atl från tid till annan med hänsyn lUl den aktuella situationens krav närmare besluta vUka insatser som skall göras på olika områden." Det finner vi från utskottets sida vara oerhört viktigt, och vi räknar självfallet med alt nämnden skall ha de resurser som krävs för att göra de utredningar man anser lämpliga.

När del gäller herr Lindahls kritik mot utskottsmajoritelen tycker jag inte all han behöver hysa så stor oro därför all hans och våra partivänners molion har bildal underlag för en borgerhg reservation. Herr Lindahl säger all del är en ovanlig situation, och det är alldeles uppenbart — det är inte sä ofta vi har ell sådant förhållande.

Men det finns ändå en del saker som jag särskilt vill understryka. När herr Lindahl talar om alla de goda kontakter som pris- och karlellnämnden har byggt upp med olika organisationer i vårt land, med myndigheter och med företag, ställer man omgående frågan: Kommer alla dessa förbindelser, som pris- och karteUnämnden har byggt upp, att försvinna om dessa frågor överförs till konsumentverkels informationsavdelning? Jag tror alt herr Lindahl får svårt alt hävda en sådan uppfattning, inle minst därför all det i stor utsträckning blir samma personal som konsumentverkets informationsavdelning får arbeta tillsammans med.

Men herr Lindahl tog upp exempel på utredningar som hade skett under 1960-talet och underströk att man där hade arbetat steg för steg i samband med de olika arbetsuppgifter och målsättningar som man hade i anslutning till konsumentpolitiken. Del var närmast en sak som jag ändå tyckte att herr Lindahl glömde, och det var just att vi har fattat ett beslut om konsumentverket. En av de viktigaste uppgifterna som konsumentverket kommer att slå inför är, såvitt jag kan förstå, att gå ut lill konsumenterna och sprida information om angelägna konsumentfrågor. TUl den uppgiften har verket i dag en personal som omfattar 30 å 35 personer. Jag tror att konsumentverket icke kommer all missköta den arbetsuppgift som verket, om riksdagen så beslutar, kommer att få överta från pris- och kartellnämnden.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnämnd, m. m.

Herr ROMANUS (fp):

Herr lalman! Herr Blomkvist påpekade alt det inte är så vanligt atl en socialdemokratisk molion kan vara underlag för en reservation från de tre icke-socialistiska partiernas representanter i etl utskott. Nej, men det är väl i del här fallet ell tecken på att det inte är någon ideologisk

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och karlellnämnd, m. m.

principiell fråga som vi diskuterar, utan att det mera är en lämplighetsfråga, en praktisk awägningsfråga. Det är ju också, som herr Blomkvist är medveten om, både en socialdemokratisk molion och en molion från folkpartihåU som har varit underlag, även om det i reservationen yrkas bifaU tUl den socialdemokratiska motionen, som ju är minst långtgående och som föreslår utredning i stället för ett rent avslag pä den här punkten.

Den slutsats man kan dra av den här situationen är väl just att det här inte är en fråga där partUinjer eller ideologiska linjer är så viktiga, utan det är en fråga om praktiska bedömningar. Det är riktigt - det är vi ense om — att det inte är någon stor fråga i det här sammanhanget. Det betyder inle att den är oviktig. Vi tycks vara ense om att det finns skäl för och emot den här ändringen. Herr Lindahl redovisade ganska framgångsrikt att de övervägande skälen talar emot ändring. I den situationen bör man väl, när man har en väl fungerande verksamhet, tUls vidare behålla den och göra ytterligare överväganden innan man vidtar en förändring och för över den till etl verk som helt naturligt ändå kommer att ha ganska mycket alt göra med att bygga upp sin nya verksamhet.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Jag nämnde inle i mitt förra inlägg konsumentverket, men det beror inle på glömska.

När regeringen på sin tid log stäUning till den frågan och riksdagen fattade beslut om konsumentverket, så beslöt man samtidigt all SPK skulle finnas kvar som ett självständigt organ. Och det är min förhoppning alt när regering och riksdag har gjort denna bedömning skall man heller inle avlöva detta organ, ulan SPK skall ha möjligheter även i fortsättningen att bedriva en intensiv och ständigt förbättrad prisupply-sande verksamhet.

Jag tror all utskottsmajoritelen inte har varit alldeles okänslig för de här argumenten. Det står på ett ställe i utskotlsmajoritetens skrivning föhande; "Utskottet saknar visserligen inte förståelse för den önskan som kan finnas på olika håll om atl SPK:s nuvarande informationsverksamhet skall förbli intakt." Det tycker jag är ett viktigt medgivande. Man drar visserligen enligt mitt förmenande inte de rätta slutsatserna av denna uppfattning, men del finns ändå en positiv synpunkt också i majoritetens skrivning.

Herr Blomkvist påpekade atl del finns åtta personer kvar i SPK som kan syssla med den inforrnationsver'ksamhelen. Det är kanske riktigt. Men det bör då också framhållas att man flyttar över 580 000 kronor tUl konsumentverket, och SPK har sålunda kvar allt som allt 80 000 kronor för allmän upplysningsverksamhet. DärtUI kommer 310 000 kronor för publikationsverksamhet, exempelvis för tidskriften Pris- och kartellfrågor. Men den summan är alltså bunden tUl utgivning av trycksaker som vänder sig Ull en begränsad publik.

Del är mot denna bakgrund jag menar, att har vi bestämt oss för att vi skall ha en intensifierad prisupplysningsverksamhet i det här landet, skaU vi också ge della organ sådana resurser alt det kan verka och göra nytta. Ett beslut i dag, utan utredning, kommer enligt min mening att leda till

en avlövning av pris- och karleUnämndens resurser på delta viktiga område.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag vill bara påpeka att det avsnitt av ulskollsmajoriletens skrivning som herr Lindahl läste upp citerade jag i mitt inledningsanförande, och när jag hade gjort del anförde jag de skäl som utskotlsmajorilelen anser väger över för ell bifall till propositionen.

Jag skall i övrigt, herr talman, inle ta upp någon debatt med herr Lindahl om hans påstående om avlövning. Det är ju alldeles uppenbart att skall konsumentverket ta över denna bit av verksamheten och skall verket över huvud laget kunna göra en insats på detta för konsumenterna så viktiga område, måste konsumentverket, herr Lindahl, ha medel lUl silt förfogande för atl kunna göra den insats som vi alla ändå anser är så betydelsefull.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Ändrad organisation av statens pris-och kartellnäm nd, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 40 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 152

Avslår — 4

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skatte-svstemet, m. m.

Den som vill att kammaren bifaUer näringsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 40 punkten 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lindahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 128

Nej - 169

Avslår — 7

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkter hemställt.

§ 11 Översyn av skattesystemet, m. m.

Föredrogs skalleutskottets betänkande nr 19 i anledning av motioner om översyn av skattesystemet, m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:15 av herr Sjöholm (fp),

1973 :129 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c),

1973:258 av herrar Richardson (fp) och Hylländer (fp),

1973:386 av herr Josefson i Arrie m.fl. (c) vari hemställts alt riksdagen beslutade att hos Kungl. Majt anhålla att den tillsatta skatleulredningen med förtur skuUe pröva frågan om rätt liU individuell beskattning enligt i motionen angivna grunder i de fall då äkta makar båda var verksamma i ett av dem drivet företag inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel eUer annan rörelse.

1973 -.399 av herr Taube (fp),

1973:558 av herr Bohman m.fl. (m) vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen skulle

besluta om en fyraårsplan för marginalskallesänkningar med början den 1 januari 1974,

hos Kungl. Maj:l anhålla alt 1972 års skalleutredning fick i uppdrag atl så snabbt lägga fram förslag till närmare utformning av fyraårsplanen alt förslaget kunde föreläggas innevarande års höslriksdag,

besluta alt ett extra famUjeavdrag om 2 000 kronor per år infördes vid mkomstbeskattningen för enarbelstagarfamiljer med barn under 10 år

fr. o. m. inkomståret 1973,

besluta att fr. o. m. inkomståret 1973 införa en tUl 3 000 kronor begränsad avdragsrätt — extra förvärvsavdrag — ■vid inkomstbeskattrungen för faktiska tUlsynskostnader för barn under 10 år för famUjer där båda makarna förvärvsarbetade och för ensamstående famUjeförsörjare, allt under föralsällning att barnen icke erhåUit plats på bam- eUer famUjedaghem,

hos Kungl. Maj t anhåUa om skyndsam utredning och förslag angående avdragsrätt för tUlsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig,

hos Kungl. Majt anhåUa att 1972 års skatteutredning fick tUIäggsdirektiv att utreda frågan om indexreglering av skattesystemet i enhghet med de riktlinjer som angivits i motionen 1973:241,

besluta anta av motionärerna framlagt förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), innebärande rätt tiU avdrag fr. o. m. 1975 års taxering för lön tUl make enhgt av riksskatteverket faststäUda grander, om båda makarna varit verksamma i jordbruk eller rörelse i ej blott ringa omfattning,

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

1973:561 av herr Bohman m.fl. (m) vari hemstäUts att riksdagen beslutade att grandavdraget för ålders- och förtidspensionärer inom folkpensioneringen fr. o. m. 1975 års taxering skuUe ökas tiU 90 % av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av pensionerade makar tiU 70 % av basbeloppet i enlighet med vad i motionen 1973:241 anförts,

1973:566 av hert Elmstedt m.fl. (c) vari hemställts att riksdagen
beslutade, att 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skuUe ha
av motionärerna angiven lydelse, innebärande att uikomst av jordbraks-
fastighet och rörelse skuUe beskattas hos den av makarna, som svarat för
den största arbetsinsatsen i förvärvskäUan, --"

1973:582 av herrar Marcusson (s) och Göranssoirfs).

1973:1002 av hert Adolfsson m. fl. (m, fp).

1973:1020 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Norrby i Gunnarskog

(c).

1973:1022 av herrar Helén (fp) och FäUdin (c) vari såvitt nu var i fråga hemstäUts

att riksdagen hos Kungl. Majt skuUe anhåUa om tUIäggsdirektiv tiU 1972 års skatteutredning avseende införande av ett inflationsskydd i det direkta skattesystemet,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om tiUäggsdirekliv tiU pågående skatteutredningar av innebörd att man vid konstruktionen av nya skattesystem beaktade kravet på ekonomisk tiUväxt,

att riksdagen av KungL Majt begärde förtursbehandUng inom 1972 års skatteutredning av de frågor som i motionen angetts böra behandlas med prioritet,

5 Riksdagens protokoll 1973. Nr 77-79

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, in. m.

att riksdagen gav Kungl. Majt till känna vad som i motionen anförts beträffande skattepolitikens allmänna inriktning,

1973:1053 av herr Nordgren m.fl. (m, fp, c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla alt 1972 års skatteutredning anmodades att snarast framlägga förslag till särbeskatlning av äkta makar som arbetade i enskild firma.

1973:1060 av herr Olsson i Edane (s) samt

1973:1064 av herr Romanus (fp).

Utskottet hemstäUde

A. Beträffande skattepolitikens aUmänna inriktning
all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1022,

B. Beträffande marginalskallesänkningar m. m.
alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1973:129,

2. motionen 1973:558,

3. motionen 1973:1002,

4. motionen 1973:1022,

C. Beträffande folkpensionärernas beskattning
att riksdagen skulle avslå motionen 1973:561;

D. Beträffande faktisk sambeskaltning
att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1973:386,

2. motionen 1973:558,

3. motionen 1973:566, .._

4. motionen 1973:1022,

5. motionen 1973:1053, - .,,

E. Beträffande förvärvsavdragen m. m.
atl riksdagen skulle avslå

3. motionen 1973:258,

4. motionen 1973:558,

5. motionen 1973:582,

6. motionen 1973:1022,

7. rnotionen 1973:1060,

F. Beträffande vissa andra avdrag
att riksdagen skuUe avslå

1. motionen 1973:15,

2. motionen 1973:399,

3. motionen 1973:1020,

G. Beträffande skattereduktion m. m.

alt riksdagen skulle avslå motipnen 1973:1022, H. Beträffande indexreglering av skattesystemet alt riksdagen skulle avslå

motionen 1973:558,

motionen 1973:1022,

J. Beträffande individuell förmögenhetsbeskattning

att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1064, K. Beträffande tjänstemannataxering

att riksdagen skulle avslå motionen 1973:15.

Reservationer och ett särskilt yttrande hade avgivits

beträffande skattepolitikens allmänna inriktning

' 1. av fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) saml herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c) som ansett att utskottet under A bort hemställa,

alt riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:1022 gav Kungl. Majt tiU känna vad reservanterna anfört,

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) (särskilt
yttrande),

beträffande marginalskallesänkningar m. m.

3. av fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar
Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof
Johansson i Stockholm (c) som ansett att utskottet under B 4 bort
hemstäUa,

alt riksdagen med bifall lill motionen 1973:1022 i denna del hos Kungl. Maj:t begärde förlursbehandling inom 1972 års skalteutredning jämväl av frågor om justering av marginaleffekterna i skatte- och bidragssystemet,

4. av herrar Magnusson i Borås (m) och NUsson i Trobro (m) som
ansett att utskottet under B 2 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall Ull motionen 1973:558 skulle fatta principbeslut om all en fyraärsplan för marginalskattesänkningar borde utarbetas,

beträffande folkpensionärernas beskattning

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) vilka
ansett atl ulskoltel under C bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1973:561 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag om ökade grundavdrag för ålders- och förtidspensionärer fr. o. m. 1975 års taxering i enlighet med vad i motionen anförts,

beträffande faktisk sambeskattning

6. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som
ansett att utskottet under D 2 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall tUl motionen 1973:558 i denna del skulle anta av leservanterna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

1. av fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c) som ansett att utskottet under D 1 och D 3-5 bort hemställa,

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

att riksdagen med anlediiing av motionerna 1973:386, 1973:566, 1973:1022 och 1973:1053 hos KungL Majt skulle anhålla om förslag tiU 1973 års höstriksdag beträffande individueU beskattning i de faU, då äkta makar båda var verksamma inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel eller annan rörelse,

beträffande förvärvsavdragen rii. m.

8. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som
ansett att utskottet under E 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:558 i motsvarande delar skulle anta av reservanterna! framlagt förslag tUl lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. av fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i
Stockholm (c) som ansett att utskottet under E 4 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:1022 i denna del gav Kungl. Majt tiU känna vad reservanterna anfört,

10. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) vUka
ansett att utskottet under E 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1973:558 i denna del hos Kungl. Majt skuUe anhåUa om skyndsam utredning och förslag angående rätt tiU avdrag för tiUsyn av sjuk eUer åldrig nära anhörig,

beträffande skattereduktion mj m.

11. av fra andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar
Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof
Johansson i Stockholm (c) som ansett att utskottet under G bort
hemställa, [

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:1022 i denna del hos Kungl. Mäj:t begärde att 1972 års skatteutredning med förtur behandlade frågan om bidrag i stället för nuvarande avdrag på den slutliga skatten för hemmavarande make,

beträffande indexreglering av skattesystemet

12. av herr Magnusson i Borås (m), fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olof Johansson i Stockholm (c) som ansett att utskottet under H bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:558 och 1973:1022 hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om tiUäggsdirektiv tiU skatteutredningen i syfte att med förtur utreda frågan angående inflationsskydd av skattesystemet eUer andra åtgärder i syfte att förhindra att en fortgående inflation skuUe skärpa skattetrycket i enlighet med vad reservanterna anfört.

Hert MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 19 behandlar bl. a. moderata samUngspartiets skattemotion. I år, liksom under föregående

år, begär vi en genomgripande förändring av skatteuttaget för att åstadkomma en lägre beskattning. Dels begär vi mer långsiktiga beslut, dels har vi krav på omedelbara lagstiftningsåtgärder som genast skulle rätta tUl uppenbara orättvisor i beskattningen, som vi menar icke kan vänta på sin lösning tUls utredningen är färdig.

Det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet har inneburit att vi för varje år fått allt högre skatter. Moderata samlingspartiet har i sina varje år återkommande stora partimotioner på skattepolitikens område varnat för denna utveckling, som vi menat kommer att leda fram tUl stagnation i tUlväxten och samtidigt en ökad risk för arbetslöshet. Tyvärr har de senaste åren verkligen visat att vi haft fuUt fog för våra varningar. Våra krav på skattelindringar har kaUsinnigt avslagits av riksdagens majoritet.

Det grundläggande felet är naturligtvis att man låter de aUmänna utgifterna stiga på ett så ohämmat sätt. Våra krav på besparings- och rationaliseringsåtgärder är därför mycket befogade. Nog finns det möjlighet tUl besparingar i den offentliga förvaltningen. Sedan länge har vi varnat för de stigande kommunalskatterna, och partiet har uppmanat sina ledamöter i kommunala församlingar att verka för större sparsamhet. I den vädjan fick vi under föregående år hjälp av självaste finansministern, som gjorde en överenskommelse med Kommunförbundet om en vädjan tiU kommunerna att icke ytterUgare höja kommunalskatterna.

Var det så enkelt att bromsa upp det kommunala skattetrycket, varför går det då inte att göra detsamma med det statliga? Detta krav är så mycket mer befogat sedan finansministern låtit förstå att stoppet för kommunalskattehöjningar skall bestå även efter utgången av de två berörda åren. Naturligtvis går det att sänka de statliga utgifterna bara vUjan finns. Det är nödvändigt att stat och kommun kräver samma sparsamhet av sig själva som de nu kräver av barnfamUjerna i vårt land genom det hårda skattetrycket.

Felet med det nuvarande skattesystemet är framför allt att det endast tar ringa hänsyn tUl skatteförmågan och att skatten är för hög för de nya ökade inkomsterna.

Vi befinner oss nu i ett sådant läge, att det inte längre är möjhgt för enskilda människor att genom ytterligare arbete eller tagande av större ansvar förbättra sin inkomstsituation. Därmed har vi tagit bort det effektivaste medlet tUl framåtskridande. Detta har vi sagt många gånger tidigare. Men nu börjar man t. o. m. på LO-håll inse att så är förhållandet. De höga marginalskatterna har blivit en realitet för alla inkomsttagare i vårt land. Det är naturligt att man reagerar när vanliga arbetsinkomster drabbas av en marginalbeskattning på över 60 procent. Inte säUan blir marginaleffekten ännu högre genom kombinationen av stigande priser, höga marginalskatter och bortfallande bidrag. En skattepohtik som tvingar aUt fler människor att bli bidragstagare måste det uppenbarligen vara något fel på.

Sedan den socialdemokratiska regeringen nu uttömt möjligheterna att öka skatterna genom direkt och indirekt skatt har man kommit underfund med att det går att få in pengar genom att lägga en skatt på arbetet. Särskilt i en tid av ovanligt stor arbetslöshet är det anmärknings-

Nr78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

värt atl skattehungern är så stor, atl man t. o. m. har mod atl fördubbla denna skall. Det är verkligen att på grymmaste sätt driva arbetslöshetspo-Ulik. Så gör den regering som sagt sig vara en garanti för den fulla sysselsättningen.

Denna åtgärd ansåg man sig tvungen atl vidta för att rätta lill någol av alla de misslyckanden som 1970 års skattebeslut medförde, tUl vilket moderata samlingspartiet sade ell bestämt nej. Del som med stort skryt skulle bli en skattesänkning blev i stället en stor skattehöjning. Särskilt barnfamiljerna kom i kläm. Fortfarande har emellertid alla fält skattehöjning, trots alla försök till ändringar och trols alla felaktiga påståenden i annonser o. d.

Situationen är mmst sagt förvirrad på skaltefronten. Nu föreslår LO-ekonomerna all man skaU höja löneskatten ytterligare för att få medel atl dela ul i bidrag eller skatteavdrag så atl människorna inte skall märka hur hög beskattningen i verkligheten är. Nej, del går säkerligen icke att med några medel eller omregleringar av skalleullag trolla bort den höga beskattningen. Känningarna av denna är alltför uppenbara för folk för atl det skall kunna gå. Det blir ändock det arbetande svenska folkel som får betala aUtsammans, vare sig det gäller direkt skall, indirekt skall, arbetsavgivaravgifl, miljövårdsavgift eller prisstegringar som orsakas av inhemska åtgärder.

Jag skall säga några ord om de olika reservationerna som finns fogade lUl delta utskottsbetänkande. Herr Yngve NUsson kommer i sitt anförande att närmare beröra vissa av dem, varför jag mycket hastigt kan gå igenom förslagen.

Inom moderata samlingspartiet ser vi del som en myckel angelägen uppgift att få ned de helt orimligt höga marginalskatterna. Vi är medvetna om all dessa nu nått en sådan höjd, alt det inte går all på en gång få ett tillfredsställande uttag. Vi föreslär därför atl riksdagen omedelbart skall falla ett principbeslut, innebärande krav till skatteutredningen att lägga fram ett fyraårigt nedbantningsförslag.

Vi menar också att riksdagen bör besluta alt folkpensionen i princip skall vara skattefri.

De faktiskt sambeskattade, nämligen de makar som gemensamt sköter etl jordbruk eller en rörelse, har genom 1970 års skattebeslut drabbats av en hård och myckel orättvis beskattning. Sålunda får två makar som vardera förtjänar 25 000 kronor betala över 5 000 mer i skatt än om de såsom lönarbetare hade haft motsvarande inkomst. Det är förvånansvärt att riksdagsmajoriteten kan fortsätta att säga nej till dessa av oss år efler år framförda ändringskrav.

1970 års skattebeslut blev också för den stora gruppen av barnfamiljer synnerligen olyckligt. Delta gäller särskilt de familjer där bara en av makarna har arbetsinkomst. Vi kräver nu beslut om all dessa famiher skaU få göra ett avdrag med 2 000 kronor, benämnt farniheavdrag, allt under förutsättning att det finns barn under tio års ålder i familjen.

De familjer som ordnat sin barnpassning själva och där båda makarna har arbete utom hemmet är orättvist behandlade gentemot dem som har lyckats få in sina barn på offentliga barndaghem. En sådan plats kostar samhället ca 15 000 kronor minus det belopp som vederbörande själv

erlägger. Vi anser alt dessa famiher, som själva har ordnat sin barnpassning, bör ha rätt tUl avdrag för sina kostnader intill etl belopp av 3 000 kronor per år. Del är förvånansvärt atl man inte kan gå med på ett så blygsamt avdrag. Vi kräver också att den som vårdar nära anförvant skall ha rätt all göra sådana avdrag.

Slutligen har vi hksom tidigare år föreslagit atl skatteskalor och grundavdrag skall bli indexreglerade, så att skatterna inte kan stiga på grund av prisstegringar och utan riksdagens godkännande. De höjda löner som vederbörande nu erhåller, bl. a. för alt läcka ökade priser, blir genom de höga marginalskatterna ofta meningslösa. Det är något som de flesta i vårt land fåll lära sig under den senaste tiden. Socialdemokraterna tycker tydligen att della är riktigt, när de år efter år säger nej till vårt krav. Man är t. o. m. så rädd för en ändring atl man inte ens vägar vara med om den utredning som vi nu begär.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till reservationerna 4, 5, 6, 8, 10 och 12.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. rn.

Herr JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talman! 1 skalteutskoltets betänkande nr 19 behandlas ett flertal motioner som berör vårt nuvarande skattesystem. Redan när detta skallesystem beslutades under vårriksdagen 1970, innehöll del vissa brister och även direkta orättvisor mot mindre grupper i samhället. Debatten om dessa och om skattesystemet i dess helhet har också fortgått och bl. a. resulterat i riksdagens krav på en ny skalteutredning — och en sådan lillsalles ju på våren 1972.

Men även om så skett är vissa av bristerna i det nuvarande skattesystemet så framträdande atl åtgärder snarast krävs för all ta bort de största orättvisorna. Här skall då främst nämnas den faktiska sambeskallningen i de fall då båda makarna arbetar i det egna företaget.

Andra oformligheter är bl. a. den bristande samordningen mellan bidrag och skatter och därmed föhande orimhgheter i vissa fall när del gäller marginalskatten.

Skattesystemet bör ju ha en sådan utformning att arbetsintresset och viljan att satsa pä framtiden stimuleras. Den pågående penningvärdeförsämringen har ylterhgare påskyndat kravet på etl nytl skattesystem och vi hoppas verkligen att 1972 års skatleulredning snart framlägger förslag som lar bort de negativa effekter det nuvarande skattesystemet innehåller.

Centern och folkpartiet har i en gemensam partimolion tagit fram vissa frågor som vi ansett all skatteutredningen skall behandla med förtur. Del är avskaffande av den faktiska sambeskallningen, förbättring av barnstödel, införande av hemmamakebidrag i stäUet för det nuvarande hemmamakeavdragel, införande av inflalionsskydd i skallesyslemel och justering av marginaleffekterna i skatte- och bidragssystemet.

I de till utskottsbelänkandet fogade reservationerna från centern och folkpartiet framför vi också kravet på skyndsamma åtgärder på här berörda område.

1 reservationen 1 berörs frågan om skattepolitikens allmänna inriktning. Betydelsefulla inslag i en kommande.skattereform måste vara att

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

åstadkomma en bättre samordning mellan skatter och bidrag, större hänsyn tiU låginkomsttagare och förbättrade förhåUanden för barnfamUjer. Ett modemt skattesystem bör ha en sådan utformning att det stimulerar enskUda människors arbetsvUja och rent allmänt är tUlväxtbe-främjande.

Direktiven för skatteutredningen är i många avseenden alltför snäva och inte tUlräckligt föratsättningslösa. I reservationen 7 berörs frågan om den faktiska sambeskattningen, och enligt vad som framgår av utskottsmajoritetens yttrande skall denna fråga behandlas med förtur av skatteutredningen. Vi ser givetvis det med tUlfredsstäUelse, men när nu detta sker bör man också kunna hinna med att till årets höstriksdag lägga fram ett förslag på denna punkt. Många alternativ och uppslag har presenterats, och finns viljan att ta bort denna orättvisa bör förslag i frågan kunna föreläggas riksdagen i höst.

Den nuvarande utformningen är en uppenbar orättvisa mot makar som båda arbetar i ett eget enskilt företag, och den är inte heller neutral i förhållande tUl i vUken form man bedriver sitt företag. Detta är en skamfläck i det nuvarande skattesystemet, och den måste bort snarast möjligt. Jag har tidigare i kammaren tagit exemplet med makar som varit anställda i ett företag och sedan övertagit företaget — deras skatteutgift har blivit väsentligt större när de blivit egna företagare. Det kan inte finnas någon som helst motivering för att bibehåUa ett .sådant förhållande någon längre tid. Detta är anledningen tUl all vi kräver förslag tUl höstriksdagen i den frågan.

Reservationen 9 berör barnfamiljernas situation. Här är det angeläget att det direkta stödet tUl barnfamUjen genom barnbidraget förbättras samtidigt som åtgärder vidtas för att få bort en del av de tröskeleffekter som nu uppstår vid inkomstökningar genom den utformning som skatte-och bidragssystemet har. Vi har hört många exempel på hur denna bristande samordning givit utfallet att av en nyintjänad hundralapp blir det kvar endast ett blygsamt belopp i verklig inkomstökning.

1 reservationen 10 krävs en omläggning av skattereduktionen så att det nuvarande avdraget på skatten ändras tUl att vara ett bidrag. Den nuvarande konstruktionen innebär att den som har en verkligt låg inkomst inte kan utnyttja avdraget. En omläggning tUl bidragsformen skuUe vara tUl direkt fördel för låginkomsttagarna.

Reservationerna 3 och 12 kommer att närmare beröras av herr Olof Johansson i Stockholm, och jag skall därför gå förbi dem.

Herr talman! Skatteuttaget är i dag för de allra flesta ganska betungande, och den pågående inflationen skärper ytterligare det förhållandet. I detta läge är det ytterst angeläget att en översyn snabbt kan ske och att man snarast rättar tUl de direkta orimligheter som det nuvarande skattesystemet inrymmer. Därför, herr talman, har vi ställt de yrkanden som framgår av de till utskottsbetänkandet fogade reservationerna 1, 3, 7, 9, 11 och 12, tUl vUka jag härmed yrkar bifall.

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp): Herr talman! Eftersom centerpartiet och folkpartiet sedan ett flertal år har ett gemensamt arbete i skattefrågorna och har en samsyn i botten

för det skattepoUtiska agerandet, skaU jag här för att spara tid inte gå in på de olika reservationernas innehåll. Jag nöjer mig med att instämma i vad herr Josefson i Arrie har sagt. Men jag vUI anföra några allmänna synpunkter på de frågor som finns berörda.

Under många månader har pressen varit full med annonser som talat om vilket förträffligt skattesystem vi har och hur bra aUt har blivit för människorna sedan regeringen och kommunisterna med en höjning av löneskatten putsat litet i skatterna för de enskilda. Men det verkar som om annonserna på något sätt kommit av sig. Och det måste vara svårt att föra en sådan förträfflighetskampanj, samtidigt som det nuvarande skattesystemet blivit underkänt inte bara av oppositionen utan även av de stora löntagarorganisationerna. Det har vänt sig rasande fort. 1970 skuUe ju två tredjedelar av svenska folket få skattesänkning. Redan 1972 var regeringen tvungen att försöka komma till rätta med de skattehöjningar som vi fick i stället för de utlovade skattesänkningarna efter 1970. Och nu när vi skulle njuta frukten av det goda som 1972 års beslut förde med sig kommer denna våldsamma kritik, även från sådana som tidigare lojalt tigit stUl. Det som gavs med ena handen togs igen med den andra. Nya skatter och avgifter kom i stället, och trollerikonsten har snabbt avslöjats som en oblyg kurragömmalek med löntagarna. Löntagarorganisationerna har inte heUer varit mUda i sin dom. Det bhr inget över. Inte ens lönehöjningar i storleksklassen 10 procent förmår längre ge en rejäl standardökning. Det blir i stället mindre kvar: skatter, priser och avgifter tar mer ju högre man trissas upp.

Inte ens LO spar längre på krutet. Och det är väl förståeligt, eftersom man där känner vardagsmänniskornas bistra verklighet. Gunnar NUsson och Lars Westerberg är inte vilka som helst. Deras fördömande av marginaleffektema av skatteuttaget på luften i lönekuverten är myckel hårt, även om de inte använder samma ord som vi gjort under många år. Nu har det kommit fram en rad förslag på senare tid — från Olhede, Larsson, Hedin och Cyril Olsson. Det är många tänkvärda tankar i de förslagen. Cyril Olsson har ett enormt skattetekniskt kunnande. Larsson—Hedin representerar stora grupper. Men ingen skall ju tro att nya sorters skatter är någol simsalabim som minskar skattetrycket och gör att vi kommer ifrån alla problem. Att tänka runt problemen i stället för att tränga igenom dem är knappast lösningen. Nu är del ju också i hög grad angeläget att något sker snabbt. Och hur skall man t. ex. under detta år kunna åstadkomma den justering av löner och skatter som t. ex. Larsson—Hedins tankegångar bygger på? Skulle t. ex. de som har sitt avtal klart och bundet få skattesänkning med det löneutrymme som finns att förhandla om för dem som ännu inte har något avtal? Och hur skall skattesystemet förenklas — detta har ju länge varit en allmän strävan -om det skall vara särskilda skalor för löntagare och särskUda skalor för andra grupper? Eller skall löneutrymmet användas tiU att sänka skatterna för både löntagare och andra? Det som ytligt sett kan verka Columbi ägg kan vid närmare påseende ha mängder av komplikationer eller rent av leda helt snett.

Naturligtvis är det av värde att nya tankar kommer fram i debatten, och alla sådana bör förutsättningslöst prövas. Samtidigt bör de inte

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 ma] 1973

Översyn av skattesystemet, in. m.

anammas oprövade. Det vore alltför lättsinnigt. Nog är del egendomUgt atl finansdepartementet utan betänketid kunde vara berett atl säga ja tUl att sådana tankar blir utredda men framhärdar i etl nej lill utredning av en beprövad metod som inflationsskyddel. SkuUe vi nu ha haft ett inflationsskydd infört, hade man inte bara en viss lättnad i den direkta skatten i år ulan också en garanti för atl den inte redan nästa år blir höjd igen.

När man ökar sin inkomst kraftigt och alltså får större bärkraft, är det rimhgt att man betalar högre skatt. Det är en självklar princip. Men i dag kan även den som inte ökar sin verkliga inkomst med en enda krona och som inte alls har någon större bärkraft få finna sig i att betala mera skatt. Inflationen gör ju alt skatten ständigt höjs även för människor som inle får någon verklig inkomstökning. Staten skall skydda skattebetalarna mot inflationen, inle dra nytta av den genom atl låta den höja skatterna i smyg. Ingen skall behöva få höjd skatt bara därför atl inflationen försämrar penningvärdet och knuffar upp folk i högre skatleklasser ulan att deras verkliga standard höjs. Dessa viktiga frågor har regeringen uttryckligen förbjudit den stora skatleulredningen alt ens diskutera.

Reglerna för bostadsbidrag måste och kan lätt göras om så alt familjerna får behålla mera av bidragen om inkomsten ökar. En besparingskommission bör tillsättas. Det är inte bara enskilda människor som måste dra åt svångremmen. Även staten måste hushålla.

Avskaffa den faktiska sambeskallningen. Makar, som t. ex. båda arbetar i en egen affär, skall ju beskattas var för sig precis som alla andra. Skattefusket och skatteflykten måste bekämpas hårdare. Föräldrar med små bam bör få ett särskUt vårdnadsbidrag. Föräldrarna bör själva få bestämma om de skall använda pengarna tUl alt betala daghemsavgifter eller om de hellre vill använda pengarna för all göra det lättare för en av dem alt stanna hemma och ta hand om barnen. Dessutom bör barnbidragen värdesäkras. Inflationen skall inle ständigt få göra dem mindre värda. Också för en pensionär måste del löna sig att arbeta.

Till sist, herr lalman, två frågor, som jag tycker del är viktigt all få besvarade. Hur är den socialdemokratiska synen på skattefrågans läge jusl nu? Anser man alt det är rätt som parlUiögkvarteret säger i sina annonser, nämligen alt man gjort en bra skattesänkning och alt allt tydligen i stort sett är ganska gott och väl? Eller ställer man sig bakom LO-företrädarna och deras hårda fördömande av del nuvarande lägel i skattefrågan?

Det är viktigt att få svar på de här frågorna, ty del är utifrån de utgångspunkterna som vi kommer atl få söka oss fram lill olika lösningar.

Den andra frågan, herr lalman, gäller tilläggsdirektiven. Vi har ju i en rad spörsmål som vi betraktar som mycket viktiga begärt att det skall utfärdas tilläggsdirektiv lill respektive utredningar. De frågor som del här gäller är inflationsskyddel, skalleflykten och reformer inom skallesyslemel som gör della i sig självt tillväxlbefrärnjande. Men det vill den socialdemokratiska majoriteten inte vara med om. Den menar i stället att utredningarna självfallet har rätt att la upp de här frågorna i alla fall. Men då undrar jag: Vad skall direktiv över huvud tagel vara till för? Skall man där kunna läsa sig fram till vad utredningarna verkligen har skyldighet all

ta upp eller rättighet atl ta upp, eller skall man inle kunna göra det? Om det inle vore så, fanns del väl ingen anledning atl utfärda ibland ganska ingående, minutiösa direktiv i de olika frågorna. Och ännu mindre fanns det anledning atl t. o. m. förbjuda diskussioner och utredningar på ell viktigt fäll, just ett som nu är diskuterat. Jag tycker alt det är viktigt att få svar även på den frågan.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall liU reservationerna 1,3,7,9, 11 och 12.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Det mesta av vad som yrkas i reservationerna prövas av 1972 års skatleulredning. Utredningen skall enligt direktiven som huvuduppgift bedöma de fördelningspoliliska aspekterna av skatte- och avgiftssystemet. Beskattningen skall medverka till att åstadkomma en jämnare realinkomstfördelning och slandardulveckling, heter det. Utredningen skall uppmärksamma såväl konstruktionen av samtliga bidragssys-' lem som frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidragen. 1 samband med detta skall den även pröva de indirekta skatternas fördelningspolitiska effekter och lämpliga konstruktion. Men utredningen skall också pröva den faktiska sambeskaltningens problem och konstruktionen av existensminimireglerna, samtidigt som den bör tillgodose önskemålet om så enkla skatteregler som möjligt, enkla såväl för den enskilde som för skatteadministrationen. Enligt de tUIäggsdirektiv som riksdagen har beslutat skall utredningen också överse beskattningen av folkpensionärernas extrainkomster.

Äv denna korta uppräkning framgår alt utredningen kommer att syssla praktiskt tagel med de flesta av de frågor som motionärerna och reservanterna yrkar på atl den skall få göra. Men det är alldeles uppenbart att utredningen inte kan la slällning till de här problemen utan omfattande och tidskrävande ekonomiska och statistiska undersökningar, och del är såvitt jag förstår uteslutet atl utredningen innan detta är klart skall kunna framlägga någon plan för marginalskattesänkningar. Jag vill också betona att jag anser det mycket ovisst om utredningen skall kunna lägga fram någol som helsl delförslag innan den har skapat sig en helhetsbUd av hur man vill ha det nya skattesystemet. Under alla förhållanden bör inte riksdagen binda utredningen för någol sådant. Att som reservanterna föreslår ersätta den nuvarande skattereduktionen för hemmavarande make med bidrag har ju riksdagen tidigare avvisat, och jag ifrågasätter etl utbrytande även av den frågan. Den kan inle nöjaktigt bedömas förrän utredningen har tagit ställning till övriga avdrag och bidrag vid beskattningen.

1 en gemensam reservation yrkar nu samtliga borgerliga partier tilläggsdirektiv till utredningen i syfte alt den med förtur skall utreda frågan om indexreglering av skallesyslemel. Riksdagen har ju vid upprepade tillfällen avslagit yrkanden orn indexreglering därför alt den är förenad med stora praktiska svårigheter främst på grund av källskattesys-temet och därför atl den föranleder stabiliseringspolitiska problem vid en inflationistisk utveckling. Om vi antar alt allt annal är oförändrat - som nationalekonomerna brukar säga - vad får då en indexreglering av

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

skatterna för följder? Det är obestridligt att den för det första minskar statens och kommunernas intäkter och att den för det andra påverkar inkomstfördelningen.

När herr Magnusson i Borås säger att felet med skattesystemet är att det inte tar hänsyn tUl skatleförmåga, viU jag därför påstå motsatsen -att det är det man gör. Man tar hänsyn tiU låginkomsttagarna och andra svaga grupper. Med en indexreglering skulle detta inte alls bli fallet.

Om man antar att priserna förra året hade stigit med 4 procent, skulle en indexreglering ha minskat statens inkomster med 700 miljoner kronor. Om fem år skuUe det bli 2 miljarder mindre varje år. Och de pengarna skulle huvudsakligen gå tiU de höga inkomsttagarna — tre gånger mer tUl dem än liU låginkomsttagarna. En löntagare med en inkomst under 20 000 kronor skuUe ha fått 60 kronor lägre skatt. Den som har 80 000 kronor skulle få 500 kronor lägre skatt. Men vid 150 000 kronor skulle skatten bh 1 000 kronor lägre, osv. Effekterna skulle alltså kumuleras. På tio år skulle toppinkomsttagarna öka sin konsumtion — eller förmögenhet — med ca 150 000 kronor. För låginkomsttagarna bleve det bara ca 1 000 kronor. Det är konsekvenserna av indexreglering av skatterna. Men del här gäUer bara inkomstskatten. Jag vet nu inte om man skall ha även förmögenhets- och arvsskatterna indexreglerade. I så faU blh ju konsekvenserna ännu mer betydande.

Statens och kommunernas inkomster kommer att öka i mindre grad. Möjligheterna tUl social reformpolitik kommer att minska, och naturhgtvis skuUe möjligheterna minska att främja många andra ändamål som vi alla här i riksdagen tycks vara ense om är behjärtansvärda.

Man kan alltså slå fast att indexreglering av skattesystemet innebär raka motsatsen till jämlikhet vid beskattningen. Den finge effekter på både inkomstfördelningen och de offentliga resurserna. Det är absolut klart.

Herr talman! I övrigt skaU jag inte ingå på de här förslagen i detalj därför att detta har vi diskuterat så många gånger. Och som jag sade i iiUedningen har 1972 års skatteutredning praktiskt taget alla dessa problem att syssla med. Några tiUäggsdirektiv anser vi inte behövs, och vi anser inte heller alt någonting behöver utbrytas.

Jag yrkar med detta bifall tUl skatteutskottets hemställan.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Brandt säger atl det inle finns några som helst möjligheter att göra några utbrytningar i utredningsarbetet. Det är beklagligt, och jag tycker att del skulle vara ganska besvärligt att sitta som ordförande i en utredning, som herr Brandt gör, där man redan från första stund är förhindrad att lägga fram några som helst förslag som kommer att medföra en lägre beskattning. Denna utredning ligger väl i linje med socialdemokratins föresats på senare tid att i stället se tUl att man får högre skatteuttag. För det är ju det som blivit resultatet av hela den skattepohtik som ni under senare tid drivit. Vad ni än säger så har folk i dag högre skall än de hade tidigare.

Herr Brandt hänvisar tiU att en indexreglering skulle ha inneburit att staten hade fått 700 mihoner kronor mindre på ett år i skatteinkomster.

Vad är det då som nu har skett? Vi har i stället på grund av en inflationistisk utveckling, utan att ha fattat något som helst beslut här i riksdagen, fått en skattehöjning med just dessa 700 miljoner kronor. Denna skattehöjning har ingalunda gjorts på några reeUa inkomster utan — som det så ofta har talats om - tagits på bara luft i lönekuverten. Det har också alltmer börjat gå upp för människor i vårt land att detta system är felaktigt.

Vi har en orimhgt hög marginalbeskattning, dvs. en för hög beskattning på inkomstökningarna, i förening med ett system som höjer beskattningen utan att man fattar några som helst beslut härom. Det är den inflationistiska utvecklingen som skapat denna helt ohållbara ordning. Vi i moderata samhngspartiet har framhållit detta under en lång rad av år, men vi är nu inte ensamma härom. Även inom de andra borgerliga partierna och från de stora löntagarorganisationerna har man kommit underfund med att det är på detta sätt. Det är orimligt att den socialdemokratiska politiken skaU gå ut på att tUl varje pris försöka förhindra en indexreglering. Vi menar att en sådan måste vara berättigad i allra högsta grad. Jag tycker att herr Brandt som ordförande i utredningen skulle försöka se tUl att man kommer tiU rätta med inflationsproblemen i beskattningen, för läget är allvarligt.

Herr JOSEFSON i Arrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt sade bl. a. att man för att kunna lägga fram ett särförslag först måste ha en helhetsbUd över hela skattesystemet. Jag vet inte om detta uttalande var ett svar på det krav som jag ställde och som har stäUts i reservationen 7, nämligen att ett särförslag beträffande den faktiska sambeskattningen skulle läggas fram. Man har redan uttalat att det skall ske med förtur. Frågan är bara i vUken takt det skall ske. Skall man först ha hela denna helhetsbUd klar, är det kanske inte så mycket bevänt med förtursbehandlingen. Det är väl ändå på det sättet, herr Brandt, att den faktiska sambeskattning som nu tUlämpas rymmer så pass stora orättvisor att det inte finns någon anledning att kvarhålla detta system längre än nödvändigt.

Partierna har presenterat olika förslag tUl lösning. Frågan har diskuterats vid 1970, 1971 och 1972 års riksdagar, och nog skulle det vara möjligt, om vUjan fanns, att presentera ett förslag tiU höstriksdagen.

TiU slut också några ord om indexreglerade skatteskalor. Som jag ser det innebär en indexreglering av skatteskalorna inte att man för aU framtid har bestämt sig för ett visst skattesystem. Avsikten med en indexreglering är ju främst att det inte skaU ske några förändringar i skatteuttaget utan att riksdagen har fattat beslut därom. Den väsentliga fördelen med en indexreglering är att man låter riksdagen få beslutanderätten över när det skall ske en förändring av skatteuttaget.

Under detta anförande överlog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle: Herr talman! Herr Brandt hade Utet otur när han valde exempel, för de var väl ändå ovanligt dåUga. Om det finns någonting som det vore

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Nr 78 enkelt att bryta loss och lösa med förtur, är det väl just de frågor som

Torsdaeen den ''' Brandt här nämnde. Ta förslaget om atl ändra hemmamakeavdragel

3 mai 1973 ' " hemmamakebidrag. Vad innebär det i realiteten? Ingen som helsl

t:-- :-------------- ändrad princip, exakt samma storlek! Och vi vet alt avdraget har kommit

Översyn av skatte- tju (-5 att mildra effekterna vid övergången tiU individuell beskattning.
systemet, m. m. jct enda vi kräver är alt även de som har låga inkomster skall få del av

övergångsstödet. Det är framför allt kvinnorna det gäller. Tänk bara hur del skulle låla om förhållandet hade varit det motsatta, om vi hade velat ge stöd till alla hur höga inkomster de än har, men strypa del jusl för dem med låga inkomster!

Sedan tog herr Brandt upp frågan om inflationsskydd. Det finns faktiskt utarbetade syslem som har tUlämpats både i Danmark och i Holland, fastän finansministern länge har velat förneka att över huvud laget någr-a sådana modeller existerade. Herr Brandt säger all det är obestridligt att en indexreglering minskar statens inkomster och utgifter. Nej, det är inte obestridligt, för det är etl helt felaktigt påslående. Däremot hindrar indexregleringen en ökning av statens inkomster genom en automatisk höjning av skatterna, och del är en väsentlig skillnad mellan det ena och det andra. Jag hoppas att herr Brandt i alla fall någon gång under vårt arbete i skatteutredningen kommer att inse den viktiga distinktionen.

Det är sant att finansminislern vartenda år har kammat in 800 miljoner extra utöver del riksdagen beslutat. Om man vill höja skatterna med 800 miljoner får man väl fatta beslut om detta. Vi är väl inle så rädda, hoppas jag, för att klart redovisa principerna för en skattehöjning och för en fördelning av skatterna, alt vi inle kan föra en diskussion här i riksdagen om del och ta de stötar och den allmänna insyn som del blir i samband med ell riksdagsbeslut? Det är detta det gäller.

Herr Brandt har faktiskt också fått det hela om bakfoten när han säger atl en indexreglering generellt skulle gynna höginkomsttagare. Nej, del är inle så. Pä grund av den branta marginalskattetrappan just i rnellanin-komstlägen är del där man nu verkligen får en hård stöt.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Det blir inte lätt alt hinna svara på allt det här!

För att först tala om utbrytningen vidhåller jag vad jag sade tidigare rent allmänt, nämligen att skall vi kunna fä något rationellt skattesystern — om rnan nu anser att man kan få ett som är bättre än det nuvarande — bör man ha en mera klar bild för sig av hur del skall se ul innan man bryter ul delar.

Den faktiska sambeskattningen, herr Josefson i Arrie, nämnde jag inte med avsikt. Jag är inte alldeles säker på atl vi inle skulle kunna bryta ul den. Vad jag nämnde var makebidraget, för riksdagen har klart och tydligt sagl ifrån all den inle vill vara med om det, och jag har fattat också utredningen på det sättet. Jag uttalar alltså min betänksamhel mot att göra del.

Orn den här utredningen drar ut pä liden skulle jag länka mig att vi får

göra som vi har gjort hittills och vidta skattesänkningar. Här resonerar

78 man som om vi aldrig skulle ha beslutat om sänkning av den statliga

skatten, men det har vi ju gjort periodvis. Det bhr väl så att vi får göra det i fortsättningen också, och det är del argument vi har haft emot indexregleringar.

När fru Nettelbrandt talar om indexreglering i Danmark skall vi komma ihåg att där har man också indexreglerade löner. Det går alltså inle alt jämföra Sverige och Danmark.

Beträffande de här sfcatteförslagen som framförts av olika personer har fru Nettelbrandt tydligen läst på vad finansministern har sagl. Det var i stort sett de argument han använde mot förslagen som hon nu framhöll, så del var egentligen ingenting nytt. När fru Nettelbrandt säger att Landsorganisationen kräver en utredning vih jag framhålla att vi fick det beskedel i skatleutredningen all Landsorganisationen inle står bakom något förslag om en sådan utredning. Nu har förreslen statsministern förklarat atl det inte bhr någon särskild utredning vid sidan av skatleutredningen.

Så sade fru Nettelbrandt i sitt tidigare anförande att det blir inget över. Men fråga de sjuka, de handikappade, folkpensionärer,, fråga stora grupper i samhället om de inte får någonting för skatterna! Fråga den enskilde med vanliga inkomster om han vill avslå från vad samhället nu erbjuder! Ställ della i relation lill skatten! Om fru Nettelbrandt går ut lUl människor i kommunerna, skall hon finna att de nu kanske knorrar över all man inte höjer kommunal- och landstingsskatten, eftersom man anser alt man inte tillräckligt snabbt kan få fram den service sorn människorna vill ha. Ställer man alltså frågan med rätt relation, så får man ett mer nyanserat svar än om man ställer frågan till höginkomsttagare och andra. Människorna ser ju i regel hur del är. Och talar man om för dem vad de får för de skatter vi har, så kvirrar de inte bara över skatterna. Då förstår de kanske atl det inte bara är pengar som kastas bort ulan att det sker en clearing mellan människorna så all de bättre situerade med de största inkomsterna och förmögenheterna får bidra liU att vi hjälper de människor i samhället som är behövande. Det är inte så, som i det allmänna talesättet, alt finansministern tar pengarna, utan de används.

Något förslag om all sänka statens och kommunernas utgifter har jag inle ännu sett. Om man samlar ihop allt vad ni motionerar om så betyder det snarare kraftiga höjningar för staten, samtidigt som ni skall ha avdrag pä alla möjliga områden och sänkta statliga inkomster.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, tn. Ul.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt säger att om utredningen drar ut på tiden så kanske man måste komma med några förslag om skattesänkningar. Det var ju inlressanl att höra. Det betyder alltså atl herr Brandt också menar att skattetrycket i dag är för högt, och det är någonting som jag tror att alla människor har konstaterat i dag. Man behöver inte, herr Brandt, gå ul och fråga några höginkomsttagare om skatten är för hög, utan då en stor del av vanliga löneinkomsltagare drabbas av marginalskatter på omkring 60 proceni, frånsett vad del betyder om bidragen faller bort, kan man inte säga annat än atl del är en myckel hög beskattning.

Herr Brandt framhåller alt jag har sagt alt det nuvarande skatlesysle-

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

met är felaktigt på det viset att det inte tar hänsyn tUl skatteförmågan. Det är på det sättet att 1970 års skattebeslut definitivt förkastade den gamla fina principen i vår skattelagstiftning att ta hänsyn till skatteförmågan i och med att man införde ett system där man inte längre tar hänsyn tUl familjen såsom en enhet vid beskattningen. Det är därför som vi bl. a. nu har föreslagit t. ex. att de mycket hårt drabbade barnfamUjerna skall få göra ett avdrag på 2 000 kronor när bara den ena av makarna har inkomst och den andra är hemma och sköter om barnen. Ett annat förslag innebär att den som inte har kunnat utnyttja samhällets barnpassning också skaU ha rätt att göra det här avdraget intill ett belopp av 3 000. Detta är ju ingenting annat än förslag som är ägnade att rätta tUl de mycket stora orättvisor i beskattningen som för närvarande drabbar barnfamiljerna. Det är därför som vi har sagt att riksdagen redan nu, när vi går tUl votering, bör fatta det här beslutet för att åstadkomma rättvisa på detta område, som 'vi tycker är ytterligt orättvist.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU ge herr Brandt alldeles rätt på en punkt, nämhgen att vi hjälper de högre inkomsttagarna, om vi inte höjer skatterna mycket mera än vad fallet är i dag. Vi skulle t. ex. kunna avskaffa 80-procentsregeln och höja taket till 90 eller 95 procent av inkomsten. Varför gör inte herr Brandt det? Det är ju verkligen att hjälpa de högre inkomsttagarna.

Men det är väl ändå galet att föra resonemanget så.

Det är väl ändå de skatteförslag som ligger på riksdagens bord som skaU diskuteras och genomlysas, och det som händer därefter utan riksdagens medverkan borde vi ju vara överens om att sätta stopp för.

Herr talman! Jag begärde ordet närmast för att be om svar på de två frågor jag stäUde tUl herr Brandt i mitt första inlägg. Eftersom herr Brandt är en värderad ordförande både i skatteutskottet och i den stora skatteutredningen har det ju en särskUd betydelse vilken uppfattning han hyser.

Min första fråga gällde hur man skaU se på direktiv över huvud taget. Är det inte så noga med de frågor som inte är berörda i direktiv? Är det alltså inte så noga med tillväxten — det som har varit vårt problem i ett decennium nu här i landet? EUer är detta, som vi menar, en viktig fråga som också bör genomlysas i samband med att man bygger upp ett skattesystem? Varför finns det då inte med i direktiven? Detsamma gäller skattefusket och skatteflykten. Bör dessa frågor finnas med när man utformar ett skattesystem? Dessutom gäller det inflationsskyddet.

Min andra fråga, herr Brandt, som i dagens läge inte är mindre viktig, var: Hur ser just herr Brandt, med den dignitet han har inom det socialdemokratiska partiet när det gäller skattefrågorna, på partisekreterare Sten Anderssons värdering av vårt skattesystem och på Gunnar Nilssons och Lars Westerbergs värderingar? På vUken sida står herr Brandt? Är det så dåligt som LO-företrädarna menar eUer är det så bra som partihögkvarteret proklamerar?

Hen- BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall börja med det sista - frågan om skattesystemet är så dåligt som vissa säger eller om det inte är så dåhgt. Personligen anser jag all det inte är så dåligt som man vill göra gällande, och jag tror att det blir väldigt svårt att få någon betydelsefull ändring av del nuvarande systemet. Det kan jag gott säga.

Så detta med direktiven. Jag vet inle om fru Nettelbrandt nämnde skallefusk och skatteflykt i silt tidigare inlägg - jag var väl upptagen med alt anteckna, så jag hörde det inle - och att man på allvar skall se på del. Jag har ju redan sagt alt man skall la upp dessa frågor, och även frågan om tillväxten har vi diskuterat i utredningen. Inte heller finns del, såvitt jag förslår, någonling i direktiven som hindrar att vi lar upp frågan om skatternas inverkan på arbetslust o. d. Allt som jag och utredningens övriga ledamöter anser vara av värde för att bedöma det skattesystem som vi till slut kommer atl lägga fram förslag om skall vi naturiigtvis ta reda på. Vi skall inte förakta något av detta utan skaffa fram material, så att vi får en riktig bild.

Jag viU alltså svara positivt och menar all även om det inte står klart utsagt i direktiven skall vi undersöka och titta på den här saken. Men det står klart och tydligt att vi inle skall syssla med indexregleringen.

Herr Magnusson i Borås sade att vi har en hög beskattning. Det har ju mte heUer finansminislern förnekat. Finansministern säger att den nuvarande beskattningen är så hög, att vi inte kan ta ut mera skatt på annal sätt än genom indirekta skatter alternativt höga arbetsgivaravgifter.

Då kommer fru Nettelbrandt och talar om 80-procentsregeln, och hon säger att man gynnar de högre inkomsttagarna genom att inte ta ul skatt upp tUl 100 procent. Det är väl ell sätt atl resonera som inte egentligen hör hit.

Jag sade inte, herr Magnusson i Borås, att vi skulle sänka skatten nu för alt den var för hög, utan jag sade i stället atl vi kommer säkerligen att sänka den periodvis som vi har gjort tidigare. Det är den metoden vi har använt i stället för indexreglering.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Herr tredje vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdals om sammantr-ädets fortsättande kl. 19.30.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! 1 mitt anförande kommer jag att behandla reservationerna 3 och 12 om marginalskattesänkningar rn. m. och indexreglering av skattesystemet. Vi har hört av den debatt som förts hittills att det finns en tendens atl de här sakerna specieUt kommer i fokus, och att de, viU jag påstå, för-enklas en aning. Debatten blir då också någol onyanserad. 1 båda fallen gäUer yrkandena utredning och då lämpligen inom 1972 års skatleulredning. Som bekant har finan-sministern i direktiven lill skalleutredningen avlägsnat .möjligheterna all utreda indexregleringen. Vi vänder oss mot den restriktionen i utredningsdirektiven. Vi begär vidare atl båda dessa delar skall utredas med förtur. Förklaringen är naturligtvis till en del teknisk. OlUca tänkbara åtgärder på dessa områden kan komma att påverka själva skattesyslemuppbyggnaden, och därmed bör de vara

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77- 79

Nr 78

Torsdagen den 3 ma] 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

med i bilden från början. Självklart kan man tänka sig att förverkliga en indexreglering i någon del av ett skattesystem. Ja, tänka sig kan man alltid, men del är inte särskilt lämpligt innan man har ett skattesystem som man är någorlunda nöjd med. När det gäller kombinationen bidrag och skatter finns marginaleffekter som borde angripas snabbt, helt enkelt därför att dessa effekter inle har någon uttalad avsikt i skattelagstiftningen. Däri ligger också det väsentliga och den gemensamma nämnaren för reservationerna 3 och 12.

Eftersom kritik mot marginalskatte- och inflationseffekter ofta angrips med utgångspunkt från att de som kritiserar det nuvarande systemet vill gynna höginkomsttagare på andras bekostnad, så vill jag först deklarera atl en sådan politik är i varje fall för centern helt främmande. Vad del gäUer är alt se Ull alt det skattesystem vi har fungerar så som vi avsett att det skall fungera. Självklart är vår kritik på dessa punkter underordnad det vi uppfattar som viktiga målsättningar för en kommande skallereform. 1 reservationen I heter del: "Viktiga inslag i en kommande skaltereform måste således bl. a. vara att åstadkomma en bättre samordning mellan skatter och bidrag, en omfördelning av skattebördan tih förmån för låginkomsttagarna och förbättringar av barnfamiljernas situation." En sådan prioritering innebär naturligtvis en statsfinansieU belastning, eftersom det fortfarande är stora grupper som kan betecknas som låginkomsttagare. BarnfamUjerna inom eller utom den gruppen är inte heller så få som bekant. Det konstaterandet gör del nödvändigt - enligt min uppfattning — alt betona de rent slatsfinansiella begränsningar som ligger i miltenpartiernas skaltepolitiska prioritering. En sådan prioritering medger exempelvis inle någon total indexreglering av skattesystemet. Så när herr Brandt här räknar upp en mängd stora siffror om hur mycket det hela skulle kosta tycker jag att han är ute i ogjort väder. När han vidare försöker gör-a gällande att det är fråga om en total indexreglering blir naturligtvis konsekvensen — om man ackumulerar talen såsom herr Brandt gjorde här tidigare - en gigantisk omfördelningspolitik i fel riktning, dvs. till höginkomsttagarnas förmän. Jag vill instämma i att det fungerar på det sättet, men del har aldrig sagts från centerhåU att ett indexregleringssystem skall fungera så.

Inom båda de här reservationernas ram krävs en mycket hård prioritering för att undanröja de värsta skönhetsfläckarna - vad jag tidigare kallade effekter i skattesystemet utan uttalad avsikt. Sedan medger jag atl lockelsen på någol håll ibland har varit för stor när del gällt att försöka torgföra förändringar i marginalskatterna som något som kommer all sänka skatten för de flesta, men det får väl de som har den uppfattningen svara för. I det fallet är inte regeringspartiet oskyldigt heller efter de marginella skallesänkningar långt över inkomster om 70 000 kronor som annonserats så flitigt på sistone.

Marginalskatteproblematiken har en rad intressanta infallsvinklar, och en del har nämnts tidigar-e under debatten. En som naturligtvis tillhör de viktigaste är frågan om hur effektiv från fördelningssynpunkt den progressiva direklskalten är. Del finns anledning att tvivla på att skattesystemet förmår förverkliga intentionerna enligt lagstiftningen på denna punkt. Arbetsmarknadens sätt alt fungera påverkar avsevärt

slutresultatet från fördelningssynpunkt, och det är aUdeles klart att transfereringar, dvs. inkomstöverförmgar, är effektivare från denna synpunkt när det gäUer atl uppnå avsett resultat. Det är viktigt alt dessa frågeställningar klaras ul i skatteutredningen, så all man får etl system som kan leva upp tUl principen om skatteuttag efter bärkraft. De olyckliga och oavsiktliga marginaleffekterna vid höjd marginalbeskattning i kombination med nedlrappade bidrag och höjda avgifter i vissa faU måste tas bort med del snaraste. Det nuvarande förhåUandet drabbar i första hand barnfamUjerna, som redan tidigare är hårt klämda. Förändringar av marginalskatterna i övrigt bör rimligen baseras pä en mer heltäckande genomgång av marginalskatternas effektivitet som fördel-ningsinslrument.

Med del anförda yrkar jag bifall lUl reservationen 3.

När del gäUer indexreglering av skattesystemet finns del också anledning alt främst la upp frågan om den prioritering som är nödvändig. Först en självklarhet: det allra viktigaste måste vara skärpt kamp mot inflationen med ekonomisk-pohliska och - vilket jag tror är underskattat — näringspolitiska medel. Det allvarliga sedan ett antal år tiUbaka är att vi mer eller mindre uttalat tycks acceptera en inflation som i varje faU ligger över de tre procent som tidigare någon gång accepterats som "en tolerabel inflationstakt" per år räknat. Enligt aviseringar i dagens tidningar angående komplelteringsproposilionen beräknas prissteg-rmgarna i år bli ungefär sex procent.

När löntagarorganisationerna försöker atl i avtalsrörelserna, utöver en standardslegring, hämta in den inträffade okompenserade inflationen och den förväntade inflationen är del naturligt alt skyddsklausuler i själva avtalet kommer in i bilden och atl inflalionsdeballen också sprider sig till skattesystemet. Om den progressiva beskattningen är effektiv som fördelningsinslrumenl liU de sämst släUdas förmån, bedriver vi naturligtvis i dag en viss fördelningspolitik i samma riktning när skattesystemet tar ut litet större andel av de inflationspengar som höginkomstlagaren ändå får mest av i förhållande till låginkomsttagare. Jag måste bekänna att jag inte kan se något orättfärdigt från fördelningssynpunkl i detta.

Däremot är det - som herr Josefson i Arrie tidigare nämnt — klart atl det bör fallas beslut här i kammaren i vanlig ordning om systemeffekterna, som hänger direkt samman med värt progressiva skattesystem. Sådana förändringar skall inle ske via en ostyrd process, helt beroende av inflationstakten. De flesta av statens utgifter är som bekant också inflalionspåverkade, och därför är del mycket svårt atl ulan slandardför-sämring — detta var bl. a. herr Brandt inne på — på något väsentligt område undanta i runt tal 1/4 av statsinkomsterna enligt A-längden för den direkta statliga skallen från dessa inflationseffekter. Därför blir, som jag ser det, en prioritering av rent slatsfinansiella skäl nödvändig.

Vad som är viktigast atl komma lUl rätta med här liksom på många andra områden är grundtrygghelsproblemen och de sämst ställdas situation. Man måste alltså föra samma resonemang i skattedeballen som när man indexreglerar folkpensioner, ATP eller barnbidrag, som mittenpartierna har föreslagit. Konkret betyder del i della sammanhang atl det är grundavdraget som är del viktigaste att värdesäkra. Också när del gäller

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

en indexreglering av skattesystemet bör prioriteringen vid fördelningen av skatteuttaget vara den som jag tidigare citerade ur mittenpartiernas reservation nr 1 tUl detta betänkande: skatteuttaget skall innebära en omfördelning av skattebördan till förmån för låginkomsttagarna.

Herr talman! Med hänvisning till del nu anförda yrkar jag bifall tiU reservationen 12.

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! Det anförande som herr Magnusson i Borås höll med anledning av detta belänkande ber jag att helt och hållet fä instämma i.

1 övrigt ber jag att få framhåUa alt skatteomläggningen år 1971, då obligatorisk särbeskatlning infördes, i princip innebar en skatteskärpning för de famiher där endast en av makarna arbetar. Övergängen tiU särbeskattningen mildrades något genom införandet av 1800-kronorsav-dragel vid beskattningen. Enligt propositionen skulle emeUertid detta avdrag endast vara kvar så länge utbyggnaden pågår inom arbetsmarknads- och socialpolitiken. Det är således att befara all regeringen vill försämra situationen ytterligare för enarbelstagarfamiljer.

I vår motion har vi genom exempel visat att en enarbelstagarfamih med 40 000 kronor i inkomst jämfört med en annan familj, där mannen tjänar 30 000 kronor och hustrun 10 000 kronor, får betala ca 2 700 kronor mer i skatt. Detta tycker vi är orimligt, och vi föreslår därför att etl extra familjeavdrag, maximerat lUl 2 000 kronor per år, skall utgå till alla enarbelstagarfamiljer med barn upp lUl tio års ålder. Vid en inkomst av 36 000 kronor per år skulle detta innebära en skattelindring pä ca 1 200 kronor per år.

En särskilt betungande post i barnfamiljernas budget utgör barntill-synskostnaderna. Detta gäller framför allt de familjer, som inte kan få plats för sina barn på de av stat och kommun subventionerade barn-respektive famihedaghemmen. För de famiher där båda makarna arbetar skulle en avdragsrätl för nödvändiga faktiska barntillsynskostnader avsevärt förbättra situationen. Vi anser därför att en sådan avdragsrätt bör införas. Ävdragsmöjligheten bör dock begränsas till ett visst högsta belopp. Med hänsyn tUl det omfattandet stödet tUl barntillsynen i samhällets regi förefaller 3 000 kronor per år vara en rättvis gräns. Det bör uppdragas åt riksskatteverket att årligen fastställa en övre beloppsgräns. Avdragsrätlen bör omfatta styrkta tillsynskostnader för barn under tio år.

I detta sammanhang vill jag också understryka att motsvarande avdragsrätl bör införas för skattskyldig som har kostnader för sjuk eller nära åldrig anhörig. Vi hemställer därför atl Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag till riksdagen i den frågan.

En annan i högsta grad orättvis beskattning inträder när en famih drabbas av den faktiska sambeskallningen. Detta inträffar, om makarna gemensamt arbetar i en av dem ägd enskild firma. Ett exempel på delta finns i vår motion, där det visas att om maken ensam skattar för familjeinkomsten — antag 50 000 kronor — får han betala 5 000 kronor mer i skatt än om han och hans maka hade tjänat 25 000 vardera genom förvärvsarbete pä skilda arbetsplatser-. Delta anser vi vara en helt orimlig

och orättvis beskattning, som drabbar småföretagarfamiherna, såsom jordbrukare, fiskare, affärsmän, trädgårdsmästare m. fl. Vi föreslår med anledning härav atl rätt till avdrag för lön till medhjälpande familjemedlem införes från den 1 januari 1974.

När del gäller folkpensionärerna hemställer vi alt Kungl. Maj:t måtte lägga fram förslag till riksdagen om höjning av grundavdragen frän den I januari 1974 för ålders- och förtidspensionärer. Dessutom framställer vi krav på sänkning av folkpensionärernas orimligt höga beskattning på extra inkomster.

Herr talman! Med della inlägg ber jag all få yrka bifall liU samtliga de reservationer som undertecknats av herr Magnusson i Borås och mig.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Får jag först anknyta litet tUl den debatt som uppstod här mellan herr Magnusson i Borås och herr Brandt om skatteförmågan. De båda herrarna var inle riktigt eniga på den punkten.

Del låter vackert att man skall betala skatt efter förmåga, men del var länge sedan vi hade det förhåUandet i vårt land - skatleförmågan trollas ofta bort på olika sätt. Människor med rymliga samveten och mycket ofta med rymliga plånböcker betalar ju inle skatt efter förmåga. Del är inte den materiella förmågan, utan den formella förmågan som kommer fram i deklarationerna. Jag såg senast i någon tidning - i går tror jag del var - att man hade gjort en skalterazzia bland en viss kategori mkomsltagare och all det därvid konstaterats atl varannan hade fifflat med skatten.

Det finns, herr talman, i den här riksdagsförsamlingen vad jag skulle viha kalla avdragshysteri — del är en uppfattning alt avdrag skaU bevUjas för än det ena, än del andra. Jag roade mig med i januari, sedan motionerna vid riksdagens början hade avlämnats, att titta efler hur många motioner som innehöll förslag om skatteavdrag på ell eller annat sätt. Jag har glömt den exakta siffran nu, men det var över 150 motioner. Om man skuUe bifalla alla dessa förslag, skulle det knappast finnas några skattepengar kvar i det här landet, och de pengar som då funnes kvar skulle ha pressats ut från de stackars låginkomsttagare som inte har någon förmåga alt botanisera i den prunkande avdragsraballen. Det är ett oanständigt skattesystem helt enkelt! Det anses av experter på området att upp lill 10 miljarder kronor fuskas eller flyktas bort åriigen. Man kan verkligen fråga sig, när riksdagen skall vakna upp och inse all man inle kan fortsätta pä den vägen.

Allt talet, särskilt nu den 1 maj, om jämlikhet skorrar som grymt cyniskt när vi har kvar ell skattesystem som faktiskt favoriserar orättvisor och ojämlikhet på detta sätt. Det går väl ändå inte tala om rättvisa och jämlikhet så länge man på ansvarigt håll, som det ser ut, närmast betraktar det som pittoreskt att mUjonärer med mycket höga inkomster deklarerar inkomsler som är lägre än dem som kroppsarbetande låginkonislagare deklarerar!

Det är högt på tiden, anser jag, att man i stället för atl skapa nya avdragsmöjligheler, vilka i sin tur öppnar nya möjligheter atl skoja med skatten — detta är jusl vad avdragen medför — skulle tillämpa större

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

restriktivitet vid avdragsmedgivanden. I konsekvens därmed skulle man få lägre skatt för alla, och i synnerhet för de låginkomsttagare och normalinkomsllagare som inle kan utnyttja aUa dessa avdrag.

Jag hoppas verkligen, herr talman, all skatleutredningen lar itu med detta pä allvar. Jag har en motion som trycker pä den här frågan. Den har behandlats litet fåmält i betänkandet, men del spelar mindre roll; huvudsaken är alt man med verkligt allvar tar itu med detta förhållande och försöker skapa vad riksdagen har skyldighet att skapa, nämligen jämhkhet och rättvisa i beskattningen. Och delta är en elementär rättvisefråga. Det är dock beskattningen som reglerar människornas levnadsstandard, och det kan inte vara rikligt att vi fortsätter att sanktionera ett system som medger atl stora inkomsttagare lever flott och skattar litet och att låginkomsttagare skattar myckel och lever på en lägre standard.

Jag tror för min del atl enda sättet att komma fram tUl något vettigt är all övergå till att beskalla utgifterna i stället för inkomsterna, alltså indirekt skatt i största möjliga utsträckning, med de inbyggda garantier för barnfamiljer och låginkomsttagare som måste lUl. Det skulle innebära mindre möjlighet till skattefusk och skatteflykt, samtidigt som människorna — vUkel från hberal synpunkt är en viktig princip — fick möjligheter att själva bestämma vad de vUl använda sin inkomst till. VUl de arbeta mera lönar det sig, vill de spara lönar del sig också. Och vill man leva gott får man betala högre skatt. Men argumenten för etl förnuftigare skattesystem får anslå tiU ett senare tillfäUe.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson i Arrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten A röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson i Arrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-r-östning gav följande resultat:

Ja - 167

Nej - 113

Avstår — 25

Punkten B 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten B 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Den som vill att kammaren bifaUer skatteutskottets hemställan i

belänkandet nr 19 punkten B 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Magnusson

i Borås och NUsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 41

Avstår — 1

Punkten B 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten B 4

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reser-vationen nr 3 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson i Arrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaUer skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten B 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Josefson i Arrie begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 157

Nej - 147

Avstår — 2

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. m.

Punkten C

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels resei-vationen nr 5 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som -vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten C röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Magnusson

i Borås och NUsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 40

Avstår - 3

Punkten D 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten D 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herrar Magnusson

i Borås och Nilsson i Trobro.

Ja - 260

Nej - 39

Avstår - 7

Punkterna D 1 och D 3-D 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 7 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson i Arrie begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller skatleutskoltets hemställan i

belänkandet nr 19 punkterna D 1, D 3-D 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson i Arrie begärde r-östräkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 149

Avstår - 3

Punkten E 1

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. tn.

Punkten E 2 såvitt avsåg avdrag för barntillsynskostnader m. m.

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammar-en bifaller skatteutskottets hemställan i belänkandet nr 19 punkten E 2 såvitt avser avdrag för barntillsynskoslnader rn. m. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 8 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås

begärde rösträkning verkställdes votering Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 41 Avstår — 2

med omröstningsapparat.

Punkten E 2 såvitt avsäg avdrag för tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 10 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Översyn av skattesystemet, m. rn.

Den som vUl att kammaren bifaUer skalleutskotlels hemställan i

betänkandet nr 19 punkten E 2 såvitt avser avdrag för tillsyn av sjuk eller

åldrig nära anhörig röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 10 av herrar

Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej - 41

Avslår - 4

Punkten E 3

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten E 4

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vai-a med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson i Arrie begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl atl kammaren bifaller skatteutskottels hemställan i

betänkandet nr 19 punkten E 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson i Arrie begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 113

Avstår - 35

Punkterna E 5 och F

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten G

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson i Arrie begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl atl kammaren bifaUer skalleutskotlels hemställan i Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmäima arbe tsgivaravgiflen m. m.

betänkandet nr 19 punkten G röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen nr 11 av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson i .rrie begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 193

Nej - 111

Avstår — 2

Punkten H

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärl votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten H röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Magnusson i

Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 156

Nej - 145

Avstår - 5

Punkterna J och K

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 12 Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Föredrogs skalteulskoltels betänkande nr 24 i anledning av motioner beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

1 detta betänkande behandlades motionerna

1973:7 av herr Helén m. fl. (fp) vari bl. a. hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l skuhe anhåUa om utredning rörande kompensation på lämpligt sätt till de fria samfunden för den extra ekonomiska belastning

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften in. m.

som orsakats dem genom skyldigheten att erlägga arbetsgivaravgift och genom den successiva övergången från direkt till indirekt skatt,

1973:10 av herrar Henmark (fp) och Rydén (fp) vari hemställts atl riksdagen beslutade att hos Kungl. Maj:l hemställa om en utredning rörande differentiering av arbetsgivaravgiften på sådant sätt, alt produktionen från arbetsintensivare företag inte träffades hårdare än produktionen från kapitalintensiva företag.

1973:68 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag till innevarande vårriksdag om borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kristna och andra humanitära organisationer,

1973:246 av herr Hermansson rn. fl. (vpk) vari hemställts alt riksdagen med verkan fr-ån och med den I januari 1974 befriade primär- och landstingskommuner från skyldighet alt erlägga arbetsgivaravgift,

1973:383 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen beslutade att kulturarbetare skulle undantas från skyldighet atl erlägga arbetsgivaravgift (egenavgifl),

1973 :560 av herr Bohman m. fl. vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen skulle

besluta att sänka den allmänna arbetsgivaravgiften inom stödområdet med två procentenheter fr. o. m. den 1 juli 1973,

hos Kungl. Maj:l anhålla att en plan för en total avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften förelades riksdagen,

hos Kungl. Maj:t anhålla all 1972 års skatteutredning gavs direktiv att snarast fi-amlägga förslag om ändringar i systemet med allmän arbetsgivaravgift för atl under awecklingsperioden avlägsna dess svåraste brister, bl. a. belastningen pä arbetsintensiva förelag,

1973:579 av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) vari hemställts att riksdagen beslutade alt skattskyldig vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt skulle åtnjuta förhöjt avdrag för egenavgifl uppgående lill 125 % av nämnda avgift,

1973:884 av herr Källstad m.fl. (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade atl inkomsler frän av enskild driven konstnärlig eller litterär verksamhet skulle undantas vid bestämmande av allmän arbetsgivaravgift,

1973:892 av herrar Sjönell (c) och Antonsson (c) vari hemställts atl riksdagen beslutade att hos Kungl. Maj:l anhålla om utredning och förslag beträffande en maximering av den aUmänna arbetsgivaravgiften (löneskatten) i enlighet med de principer som angivits i motionen.

1973:1015 av herr FäUdin m.fl. (c) vari hemställts atl riksdagen beslutade att hos Kungl. Maj:l anhåUa om att ett aktionsprogram för

100 000 arbetstillfällen utarbetades i enlighet med vad som angivits i Nr 78 motionen 1973:1459 innehållande bl. a. befrielse fr-ån den aUmänna Torsdieen den arbetsgivaravgiften för företag som nyetablerals eller ökat sin sysselsätt- -, ■ iq-i-i ning i vad gällde den del av avgiften som svarade mot lönesumman för nettonyanstäUningarna,

Den allmäima arbe t sgl vara v gift en IV. in.

1973:1027 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) såvitt nu var i fråga,

1973:1052 av herr Nisser (m) vari hemställts att i-iksdagen beslutade att s. k. egenavgifl inte skulle uttas på de inkomster fria konstnärliga utövare förtjänade på sitt konstnäriiga arbete,

1973:1057 av herr Nordstrandh rn. fl. (m) samt

1973:1066 av herrar Sundman (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c) vari hemställts all riksdagen beslutade alt inkomster från av enskild person driven litterär, konstnärlig och därmed jämförbar verksamhet skuUe undantas vid bestämmande av allmän arbetsgivaravgift.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå

1. motionen 1973:7, i vad den behandlats i delta betänkande

motionen 1973:10

motionen 1973:68

motionen 1973:246

motionen 1973:383

motionen 1973:560, i vad den behandlats i delta betänkande

motionen 1973:579

motionen 1973:884

motionen 1973:892

motionen 1973:1015

motionen 1973:1027, i vad den behandlats i delta betänkande

motionen 1973:1052

motionen 1973:1057

motionen 1973:1066.

Resei-vationer hade avgivits

1. av herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Olof Johansson i
Stockholm (c). Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) som ansett att
utskottet under 1-3, 5, 7-9, 12 och 14 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall lill motionen 1973:7 i denna del och med anledning av motionerna 1973:10, 1973:68, 1973:383, 1973:579, 1973:884, 1973:892, 1973:1052 och 1973:1066 begärde skyndsam utredning beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med vad resei-vanterna anfört,

2. av herrar Sundkvist, Olof Johansson i Stockholm och Björk i Gävle

(samtliga c) som ansett alt utskottet under 10 bort hemställa, 93

Nr 78 att riksdagen med bifall till motionen 1973:1015 begärde skyndsamt

Torsdaeen den förslag om befrielse från den allmänna ar-betsgivaravgiften för företag som

3 mai 1973 nyetablerals eller ökat sin sysselsättning i vad gällde den del av avgiften

-------------------- som svarade mot lönesumman för nettonyanställningarna,

Den allmänna ar-

3. av herrar NUsson i Trobro (m) och Söderström (m) som ansett alt

ulskoltel under 3, 6 och 7 bort hemställa,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1973:68 begärde all Kungl. Maj:t snarast förelade riksdagen förslag om borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kristna och andra humanitära organisationer,

6. all riksdagen med bifaU liU motionen 1973:560 i vad den
behandlats i della belänkande beslutade

att hos Kungl. Maj:t hemställa om en plan för en total a-weckling av den allmänna arbetsgivaravgiften,

all hos Kungl. Maj:l hemstäUa att 1972 års skatleulredning gavs direktiv att snarast lägga fram förslag om ändringar i systemet med allmän arbetsgivaravgift för alt under awecklingsperioden avlägsna dess svåraste brister, bl. a. belastningen på arbetsintensiva förelag,

7. atl riksdagen med bifall till motionen 1973:579 skulle anhålla atl
Kungl. Maj:t snar-ast förelade riksdagen förslag om att skattskyldig vid
taxering till statlig och kommunal inkomstskatt skiUle åtnjuta förhöjt
avdrag för egenavgifl uppgående till 125 procent av erlagd sådan avgift.

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av herrar Larsson i Umeå (fp) och Hörberg (fp).

Herr SUNDKVIST (c):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 24 behandlar 14 motioner, som är väckta med anledning av den allmänna arbetsgivaravgiften. 1 dessa motioner tas olika krav upp. En del krav gäller utredning av arbetsgivaravgiftens verkningar såsom skatt betraktad, i andra motioner tar man upp krav på avveckling av vissa delar av den allmänna arbetsgivaravgiften, i någon motion las krav upp om en awecklingsplan för hela beskaltningsformen.

Den allmänna arbetsgivaravgiften har varit något av en föhetong här i riksdagen sedan 1968, då man förslå gången beslöt om införande av den. Den gängen beslöts om införande av en enprocentig arbetsgivaravgift. Den fick en sammankoppling med mervärdeskatten som då infördes.

Utskottet har också hänvisat Ull starten för den allmänna arbetsgivaravgiften, och jag skall tillåta mig alt citera utskottets inledning i årets betänkande: "När 1968 års vårriksdag beslöt att komplettera mervärdeskatten med en enprocentig allmän arbetsgivaravgift höjdes inle några protester mot denna skalteform, men de senare höjningarna av avgiften har inte skett utan invändningar."

När utskottet skriver på detta sätt är det i och för sig en sanning med

■ modifikation. Del är riktigt att inga förslag om avslag ställdes på

propositionen om införande av skallen, men i ulskotlsutlåtandet år 1968

fanns reservationer fogade som krävde all man skulle utreda arbetsgivar-

94 avgiften såsom beskallningsform. Den gängen skedde della med utgångs-

punkt i alt denna form av beskattning slog specieUt hårt mot de arbelskraflsintensiva företagen.

AUleftersom skatten år 1970 höjts med ytterligare 1 procent, 1973 med 2 procent har naturligtvis kraven om en utredning växt sig allt starkare.

Vad slags skatt är nu arbetsgivaravgiften? Vi vet exakt hur den beräknas och uttas, och detta är synnerligen enkelt. Beräkningssättet är så enkelt, atl vi vet alt ingen annan skatt är så lätt alt höja som just arbetsgivaravgiften. Men del finns en massa andra fi-ågetecken för vad slags skatt della är. När arbetsgivaravgiften år 1970 höjdes lill 2 proceni, skedde detta mot bakgrund av att vi hade en högkonjunktur som borde dämpas. Utskotlsmajoriteten — socialdemokrater då liksom alltid annars, hade jag så när sagt - ansåg att man kunde förvänta atl löneutrymmet skulle minskas genom den höjning av arbetsgivaravgiften som genomfördes. Det var den gången som resonemanget uppstod om huruvida vi skulle kalla detta för en arbetsgivaravgift; vore det inte riktigare att kalla den för en löneskatt, när det ändå gäller skatt på lön innan man överhuvud taget har undersökt om del finns någon skattekraft.

Dessa saker har gjort alt vi ständigt frågat efter utredning om skallens verkningar. Del finns ännu större anledning atl göra det i år, inte bara därför alt skatten numera stigit lill 4 procent. Under vårvintern har man i bl. a. socialdemokratiska kretsar seriöst diskuterat införandel av ett nytt skattesystem. Det talas om atl man med della system skulle beskatta produktionen. Detta skulle ske i form av en förhöjd arbetsgivaravgift. Om man tror vad utskottet sade 1 970 kan man i och för sig inle påslå alt del är en beskattning av produktionen ulan en beskattning av löneinkomsterna, som tas ut innan lönen över huvud laget utbetalats.

Del finns alltså ännu en anledning lill all man undersöker hur denna skatt verkar. Vi vet att egenavgiften, som är en del av den här skatten, slår definitivt snett. Där beskattas inte bara arbetsinkomsten utan även inkomsten av eventuellt eget kapital. Vi vet atl de ideella organisationerna har stora problem med denna skatt. Vi vet att de arbetskraftsintensiva företagen drabbas speciellt hårt, och vi vet all egenavgiften slår hårt på konstnärlig och litterär verksamhet. Nog finns del anledning att utreda hur den här skatten verkligen slår, i varje fall innan man börjar diskutera en radikal höjning av den. Jag yrkar därför bifall till reservationen 1 i skatleutskoltets betänkande nr 24.

1 reservationen 2, som är grundad på en parlimotion från centerpartiet, kräver vi en differentiering av arbetsgivaravgiften. Sådana krav har framförts i olika sammanhang. Arbetsgivaravgiftens regionalpolitiska verkan kommer vi atl behandla så småningom. Den här gången gäller det kravet frän centerpartiet en differentiering av arbetsgivaravgiften för att den vägen stimulera till nyetableringar och utvidgningar av verksamheten i redan befintliga företag.

Vi vel all vi haft en stor och besvärlig arbetslöshet. Vi vel atl vi kommer att fortsätta atl ha del även sedan konjunkturerna ändrats. Den här arbetslösheten är mer strukturellt betingad än konjunkturbetingad. Vi kommer att ha en kvardröjande arbetslöshet. Det finns alltså all anledning i världen att söka sig fram på vägar som kan ge oss nya

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den aUmänna arbe tsgivaravgiflen 777. tn.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

arbetstillfällen.

Centerpartiet har sagl alt vi måste skaffa 100 000 nya jobb. Vi har här förslaget om en differentiering, ett borttagande av arbetsgivaravgiften. För de företag, som kan visa atl man antingen nyetablerar och startar verksamhet eller utökar de personella resurserna för alt utvidga verksamheten, föreslår vi att man skulle ta bort arbetsgivaravgiften och på den vägen stimulera Ull en ökad efterfrågan på arbetskraft.

Det här är ett av de förslag som finns i vårt åtgärdspakel för de 100 000 nya jobben. Vi vel att det här ingalunda är tillräckUgt, men vi är säkra på atl tiUsammans med de andra förslag som vi har fört fram skulle det ha en god verkan. Vi vet atl det behövs stimulansåtgärder för alt komma ur del besvärliga läge vi har på arbetsmarknaden. Vi anser all del här skulle vara en väg, en angelägen sådan, att gå för all komina Ull rätta med det.

Jag yrkar därmed bifall även tUl reservationen 2 i det här betänkandet.

Under della anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Fru talman! Det är riktigt, som utskottet skriver, att det inte höjdes några protester mot arbetsgivaravgiften när den infördes 1968. Men hade någon anat alt den på fyra år skulle höjas med 400 proceni, så hade del säkerligen inle gått lika lätt atl genomföra den. Den enorma ökningen visar klart vad socialdemokraterna menar med förelagsvänlig politik. Del är ingen ursäkt all "avgiften har stora uppbördslekniska fördelar genom att den är enkel atl administrera och kontrollera", som utskottet framhåller.

När man ser tillbaka på de senaste årens utspel i fråga om lättnader för för-etagsinvesteringar kan man konstatera att alla förslag fått dyrt betalas av alla företag ~ både stora och små - medan endast etl fåtal fått del av lättnaderna. Speciellt har de mindre och medelstora företagen missgynnats på de stora förelagens bekostnad. Att resullalel av alla åtgärder blivit så dåligt är därför inte ägnat att förvåna och förklarar samtidigt, varför arbetslösheten är så hög. Om en investering i maskiner subventioneras medan samtidigt arbetskraften straffbeskattas, torde varie företagares enkla logik säga honom att han bör ersätta så många människor som möjligt med arbetskraftsbesparande maskiner.

Därför har vi i partimolionen 560 yrkat alt regeringen skall länka om och presenlera en plan för avveckling av löneskalten och i avvaktan på delta införa temporära åtgärder i stödområdena även för de speciellt arbetskraftsinlensiva företagen, vilka i dag drabbas hårdast. 1 motionen 579 av herrar Magnusson och Nilsson i Trobro har vi slälll yrkande om den s. k. egenavgiften, som ju är en statlig inkomstskatt på 4 procent, vilken drabbar fysisk person med inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. Därutöver drabbar skatten fiskare och alla innehavare av s. k. enskilda firmor, såsom hantverkare, småbutiksägare saml andra grupper, vilka jämställs, t. ex. författare, konstnärer. Enligt uppgift fanns det totalt 227 564 rörelseidkande fysiska personer 1972, varav ca 110 000

saknade anställda. Vi tycker atl alla dessa, som i de flesta fall har myckel små inkomster, inte skulle straffas genom en extra egenavgifl ulan i stället borde premieras för sitt sUt och släp och sin vilja att försöka klara sig själva och inle hgga samhället lUl last. Avgiften är dessutom felkonslruerad så atl den drabbar låginkomstlagarna hårdast, vUket verkar helt orimligt. Jag har jusl i dagarna fått brev utifrån landet, som belyser problemet. 1 ett faU gäller del en fiskare, som har ca 26 000 i mkomsl. Hans totala skatt uppgick till 10 570 kronor, men eftersom hans hustru icke arbetade sänktes den genom reduktion lill 8 770 kronor. Hans egenavgifl utgjorde förra året 436 kronor, men eftersom den numera är fördubblad, blir den med motsvarande inkomsler 872 kronor för honom i år. Del motsvarar 10 procent av den andra skallen, och han får så drygt 16 000 kronor alt leva på. De enda som kan tänkas vara avundsamma på honom är de av hans kolleger, vUka inte kommer upp tUl samma förtjänst som han gjort.

En hantverkare som har ett rörelsenelto av 40 000 kronor får en egenavgifl på 1 600 kronor, vilket innebär atl han betalar 6,3 proceni högre skall än vad en löntagare med motsvarande inkomst får göra. Om han lyckas fördubbla sitt rörelsenelto tiU 80 000 kronor, får han betala 3 200 kronor i egenavgifl, vilket motsvarar 5,3 proceni mer i skatt än vad löntagaren har att betala. Den rörelseidkande låginkomsltagaren får en procentuellt sett högre belastning än sin kollega med dubbelt så högt rörelsenelto. Om dessa rörelser i stället hade drivits som enmansbolag, hade egenavgiften i de bägge fallen minskal med 25 proceni, därför all såväl sociala kostnader som personalkostnader då är avdragsgUla. Del kan därför sägas alt egenavgiften i viss mån kränker den enskUdes rätt, därför att den dels bidrager tiU att vissa fysiska personer drabbas av väsentligt högre skatt än andra kategorier skallskyldiga, dels genom atl skallen för alla dessa småföretagare t. o. m. bhr större än om de vore akliebolagsägare. Atl så är fallet är ingalunda okänt för regeringen, men man har - förmodligen av politiska motiv - vägrat atl rätta tih förhåUandet. Därför tvingas moderata samlingspartiet atl åter komma igen och kräva ändring.

Jag ber, fru talman, atl med det anförda få yrka bifall tUl reservationen 3 lUI utskottets betänkande.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Herr LÄRSSON i Umeå (fp):

Fru talman! 1 reservationen I begär vi från folkpartiet och centerpartiet att en skyndsam översyn av arbetsgivaravgiften skall göras. Som skäl anför vi främst följande.

Alla torde vara överens om atl arbetsgivaravgiften drabbar speciellt de ideella organisationerna hårt. Dessa har lönekostnader av växande omfattning för sin verksamhet men kan inle "lyfta av" arbetsgivaravgiftens höjningar - beroende på både rUcsdagsbeslut och löneinflationen -genom alt öka priserna på sina tjänster. Organisationerna arbetar nästan helt på basen av frivilliga bidrag och har givetvis svårigheter att få dessa all växa i takt med kostnadsökningarna.

När arbetsgivaravgiften infördes 1969 var det en enkel och rationell lösning alt kompensera slalen för det skattebortfall som övergången från oms till moms innebar. Arbetsgivaravgiften, som ju är en ren skatt på

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77-79

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbe tsgivaravgiflen m. m.

lönen, innebar redan när den infördes en snedbelastning i jämförelse med momsen på så vis atl löneskatten drabbade de arbetskraftsintensiva förelagen hårdare än de kapitalintensiva - en snedbelastning som den avskaffade momsen inte hade medfört.

Avsikten var i del läget inle att särskilt belasta de arbetskraftsinlensiva företagen. Senare har löneskatten visat sig kunna användas som etl konjunkturpolitiskt instramenl. Inför lågkonjunktur och hotande arbetslöshet kan den sänkas för all stimulera lill ökade nyanställningar. Inför högkonjunktur och väntad överhettning av arbetsmarknaden kan löneskatten höjas för att begränsa efterfrågan på arbetskraft. Som lokalise-ringspoliliskt medel kan löneskallen även användas genom olika avgiftsuttag. Dock får man konstalera att fyrdubblingen av löneskallen i rådande lågkonjunktur knappast kan visa på större insikter om dess konjunkturpåverkande effekter. Däremot har löneskatten framför allt skärpt den 1969 icke avsedda snedbelastningen för de arbetskraftsinlensiva företagen.

Löneskatten har med sin ökande sloriek visat sig drabba vissa yrkesgrupper särskUt hårt. Den s. k. egenavgiften för företagare drabbar i vissa verksamheter inte bara arbetskraftskostnaderna utan dessutom vissa delar av avkastningen på nedlagt kapital, såsom i exempelvis jordbruk.

Även för vissa självständigt utövande konstnärer och författare kan löneskattens rimlighefifrågasättas.

Del är bl. a. av de nu anförda tungt vägande skälen som vi reservanter -vill ha en översyn av löneskalten och dess verkningar. Det är märkligt all en skatt vars allmänna verkningar är så illa utredda skall få ökas utan att erforderlig utredning göres. Det är så myckel märkligare som skalteutskoltets majoritet själv vid löneskattens fördubbling 1972 sade all "den framtida utvecklingen får utvisa om speciella åtgärder erfordras för att minska verkningarna av den höjda avgiften för bl. a. de ideella organisationerna".

Fru lalman! Med del sagda ber jag alt få yrka bifall Ull reservationen 1 av folkpartisterna och centerpartisterna i skalteutskotlet.

Fru RYDING (vpk):

Fru talman! Inte heUer i år har det lyckats skalleulskotlel att begripa vad vi menar, när vi kräver slopandet av arbetsgivaravgiften för kulturarbetare, den s. k. egenavgiften.

I år hänvisar man från utskottets sida till alt en av kulturrådets huvuduppgifter är atl undersöka kulturarbetarnas ekonomiska villkor - något som för övrigt enligt vad allt tyder på ligger avsevärt långt fram i tiden. Och sedan säger utskottet att man bestämt avvisar tanken alt av kulturpolitiska skäl göra författare och konstnärer lill ell skattefrälse i berört avseende, och man delar inte den uppfattningen, som framförts i flera motioner i år liksom tidigare, all aU konstnärlig verksamhet kännetecknas av sill skapande inslag och att det en konstnär åstadkommer kan ingen annan uträtta för honom eller henne. Produkten är helt knuten till upphovsmannens person. I delta avseende kan alltså en konstnär aldrig någonsin bli arbetsgivare i vad del gäller just den skapande verksamheten.

Atl måla tavlor, skulptera, komponera symfonier, skriva prosa eher poesi, experimentera med färg och form - detta är enligt vårt sätt alt se inte detsamma som atl driva ett förelag. Del är Ukväl arbete, men givetvis kan man inle jämställa della med alt vara rörelseidkare eller företagare i vanlig mening.

Och beträffande den ekonomiska sidan av kulturarbetarnas egenavgifl är det riktigt att de flesta kulturarbetare ligger på en mycket låg genomsnittlig inkomstnivå och atl det därför ur denna synpunkt skulle vara en fördel atl slippa betala egenavgiften - men detta är inte huvudsaken. Del viktigaste är, atl det förekommer en felaktig tUlämpning av bestämmelserna om arbetsgivaravgiften, vilket vi i dag kan rätta tUl.

Fru lalman! Del öppna brev som författaren Lars Björkman riktal tUl finansministern beträffande kulturarbetarnas egenavgifl och som vi i vår molion nr 383 återgett in extenso innehåller en hel del frågor som visar på en sida av denna felaktiga beskattning. Frågorna i della brev har mgenstans besvarats enligt vad jag kunnat finna - varken av finansminislern eller av skalleulskotlet. Anledningen tror jag är, all det inte går all besvara dessa frågor utan alt på ett mycket tydligt sätt avslöja det orimliga i del förfarande vi tiUämpar i vad det gäller arbetsgivaravgiften för kulturarbetarna.

1 reservationen I har man begärl en skyndsam utredning beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften. Man skriver atl man anser alt yrkandet i bl. a. vår motion nr 383 därmed blivit tUlgodosett och besvarat.

Givelvis skall man oftast vara tacksam när man åtminstone får sin motion omnämnd i positivt sammanhang, antingen det nu är av utskotlsmajorilelen eUer av reservanterna. Jag skulle väl därför egentligen tacka för omnämnandet av motionen 383 i reservationen, men tyvärr kanske jag måste göra reservanterna någol besvikna då jag i stället vill meddela, att del som står i reservationen 1 inle var vad vi önskat med vår molion. Denna är helt klar all bifalla i dag. Ytterligare utredningar behövs inte.

Då emellertid, som jag nämnde, det förehgger ett flertal motioner med samma krav beträffande kulturarbetarnas egenavgifl, har vi enats om att under överläggningen framställa ett yrkande, som jag härmed ber att få yrka bifall lUl.

Yrkandet, som utdelas på bänkarna, har föhande lydelse: att riksdagen med bifall tiU motionen 1973:383 av herr Hermansson m.fl. och i anledning av motionerna 1973:884 av herr Källstad m. fl., 1973:1052 av herr Nisser saml 1973:1066 av herrar Sundman och Eriksson i Ulfsbyn måtte besluta att inkomster från av enskild person driven Ulterär, konslnärhg och därmed jämförbar verksamhet undantas vid bestämmande av allmän arbetsgivaravgift samt alt riksdagen därför måtte besluta all 4 § första stycket förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift ges föhande lydelse:

4§

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annal förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse, som ej avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

100

av honom, erlägger aUmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande två procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har atl erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

Herr BRANDT (s):

Fru lalman! Här har vi, som utskottet framhåller, etl typiskt fall -eller kanske flera - som visar hur oppositionen framställer massor av yrkanden som skulle medföra en betydande minskning av skatteunderlag, samtidigt som man har yrkanden om ökade statsutgifter av olika slag utan atl anvisa några vägar för atl skapa erforderlig kostnadstäckning för sina förslag.

Vi kan inte finna att man under överskådlig tid kan avskaffa arbetsgivaravgiften, som här yrkas. Varje procentenhet ger ju ca 1 miljard kronor. Den senaste höjningen tiUkom för alt möjliggöra en sänkning av marginalskatten för mellaninkomsttagarna.

Herr Sjöholm försökte i sitt anförande nyss all tala om för sina partikamrater och även de andra inom oppositionen, hur de har framställt yrkanden i motioner som skulle betyda, om riksdagen hade bifaUil dem, alt det inte hade funnits några skaller i det här landet. Del vore ju sympatiskt enkelt om den lösningen vore möjlig. Herr Sjöholm hade aUtså suttit och räknat ul vad dessa yrkanden om skattesänkningar och avdrag och aUl möjligt annal skulle betyda, och han kom lill det resultatet atl det egentligen inte skulle bli mycket skatter kvar. Del var inte någon borgerlig representant som svarade på hans propå, som säkerligen var helt riklig. Här har vi, som sagl, ett annal exempel.

Hur vill man nu kompensera skattebortfallet i den här detaljen? Vilka besparingar vill man göra? Vilka andra skatter vill man i stället höja? Hur vUl man gå till väga för att klara problemet? Vi kan det nämligen inte inom skalteulskoltel. Vi har inte kunnat finna någon lösning på det här problemet, att plocka bort några miharder ulan all hitta pä någon täckning. För man vUl väl inte att vi skall låna pengar lUl skattelättnader eher för att klara utgifterna? Del skulle kanske gå en kort tid under en exceptionell lågkonjunktur, men det skulle väl bli sjufalt värre om det bleve en snabb vändning av konjunkturen, så alt den ginge uppåt igen och man finge — vilket har skett tidigare någon gång - tillgripa drastiska ålstramningsålgärder, som näringslivet sannerligen inle har hälsat med någon UUfredsslällelse.

Fru talman! Beträffande övriga yrkanden om befrielse frän arbetsgivaravgift för vissa kategorier har varken motionärerna eller reservanterna kunnat redovisa några som helst nya synpunkter, och därför finner jag en detaljerad diskussion alldeles meningslös. Vi har inom ulskoltel också tömt våra argument, som vi har framfört och diskuterat flera år; det har kanske sagts här tidigare.

Om kulturarbetarna hade vi, vill jag minnas, förra året en ganska ingående debatt. Jag tillåter mig med att hänvisa till vad utskottet har sagt beträffande den punkten och andra.

Men kanske jag ändå skall passa på tUlfället all understryka atl arbetsgivaravgiften är generell. Vi säger i skatteutskottet att jämförd med flertalet övriga beskattningsformer erbjuder denna avgift betydande

tekniska och uppbördsmässiga fördelar. Det är väl alldeles uppenbart att dessa skulle gå förlorade om man började införa undanlag eller särbestämmelser. Detta är i varie faU ulskollsmajoriletens klara uppfattning.

Fru talman! Del är också obestridligt att avgiften utgör en förhållandevis betydelselös personalkostnad ur sysselsättningssynpunkt. Del har vi understrakit tidigare. Avgiften är som all ökning av personalkostnader ett incitament lill fortlöpande mekanisering och rationahsering, vilket t. o. m. centerpartiet underströk för någol år sedan i en motion. På längre sikt utgör della ingen nackdel för vare sig näringlivet eller samhällsekonomin, tvärtom.

Det går väl heller inte all vederlägga utskottets påstående att del i första hand är lönerna och socialförsäkringsavgiflerna som utgör de tunga posterna beträffande personalkostnaderna. ViU man nå effektivare resultat, säger vi, borde man alltså angripa dessa kostnader och kräva generella lönesänkningar, lägre socialförsäkringsavgifter osv. Det skulle ju ge något av resultat, men det gör man inle, det vågar man inle. Man vel att den vägen inte är möjlig.

Både motionärerna och reservanterna bortser från det allmännas insatser, inte minst den senaste tiden, för atl skapa sysselsättning och möjliggöra för aUt större grupper att gå ut i förvärvslivet. Varifrån kommer de pengarna? Del är ju pengar som samhället-staten satsar för atl upprätthåUa sysselsättningen när det privata näringslivet inte klarar den. Detta måste finansieras med skaller och avgifter. Jag har inte sett atl oppositionen har några andra medel, annat än möjligen aUmänna talesätt om alt sänker man skatterna så skaU produktion och produktivitet öka sä ofantligt. Men det är ju bara obestyrkta påståenden.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifaU Ull utskottets hemställan.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbe tsgivaravgiflen m. tn.

Herr SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill lill herr Brandt säga all del skulle ha varit roligt atl nu få höra en förklaring lill hur den här skallen egentligen verkar -det är ju del som vi i vår reservation har efterlyst. Från regeringshåll och från majoriteten i utskottet säger ni ständigt ifrån alt ni inle vill vara med om att utreda delta. Kan ni inte här ge oss en förklaring så att vi får alla frågetecknen uträtade omkring den här skatten? Är det en löneskatt som drabbar löntagarna, är del en produktionsskatt som tas direkt ur produktionen, eller är del någon skatt som arbetsgivarna betalarutan att del påverkar löntagarna etl dugg? Alla dessa frågetecken möter man när man diskuterar arbetsgivaravgiften. Varför i all rimlighets namn skall vi inte åtminstone få en utredning som verkligen klarlägger vilka verkningar den här skalleformen har?

Sedan var det frågan om all vi inte är beredda alt betala och teckna in del inkomstbortfaU som blir föhden om vi lar bort skatten enligt t. ex. reservationen 2. Del är väl synnerligen enkelt, herr Brandt, alt räkna ul all om del förslag som vi framför i vår reservation nr 2 verkligen får någon effekt, så behöver vi inte på något sätt tala om var slalen skall ta igen del här borlfaUel. Ger förslaget ökat arbete och ökade arbetstUlfäUen, så ger del också staten ökade skatteinkomster, som täcker in

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbe tsgivaravgiflen m. m.

mycket mer än del inkomstbortfall som förslaget skulle medföra. Att det dessutom kommer att betyda en hel del för kommunerna ligger i sakens natur.

Låt mig sedan, när jag ändå har ordet, säga till fru Ryding atl vi reservanter är fuUt medvetna om att det inte var detta som ni motionärer önskade. Men det är jusl på grund av alt denna beskallningsform mnehåller så många frågetecken som vi anser atl frågan om konstnärerna och författarna behöver utredas, innan vi kan fatta beslut i det hänseendet. Är det en löneskatt som drabbar alla löner, varför skall man då inte betala på den kanten? Del måste lUl en utredning som talar om vad det är för skatt innan vi kan ändra på den.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Brandt gör gäUande att vi ställer krav som kostar pengar utan all redovisa var pengarna skall las. Herr Brandt måste ha läst vår reservation myckel dåligt när han kommer med ell sådant påstående. Vad vi begär är ju all Kungl. Maj:t skall lägga fram förslag, och det kostar inga pengar.

Om vi däremot yrkat bifall lill motionen 1027 av herr Hovhammar m. fl. hade herr Brandls kritik varit berättigad. 1 den motionen begärs det ju att vi skall avveckla arbetsgivaravgiften från den I juli 1973. Det skulle kosta 4—5 miljarder kronor. Men vi ju har ju avstått från atl framsläUa ell sådant yrkande. Vi hemställer att Kungl. Maj:t skall lägga fram ett förslag, så jag tycker att herr Brandls kritik är synnerligen oberättigad i det här fallet.

102

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Brandt ger en skräckskildring och säger atl skulle oppositionens förslag genomföras blev det inga skatter kvar. Dessa synpunkter får väl slå för herr Brandls egen räkning.

Dessutom vUl herr Brandt att vi skall ange hur ett eventuellt skallebortfaU skall kompenseras. Men, herr Brandt, vad vi begärt är ju en utredning om hur detta verkar. Visserligen är det väl så som herr Brandt säger, att enligt hans sätt alt se är det ingen ny synpunkt, men vi tycker faktiskt all del är en ganska ny synpunkt när man dubblar löneskatten från 2 till 4 procent.

Vidare säger herr Brandt att del här är en förhållandevis liten belastning, samtidigt som han några meningar senare talar om hur förfärligt mycket pengar del rör sig om och vad ett bortfall skulle betyda. Del måste väl vara någon ordning och reda i deballen — antingen är del myckel pengar eller också är det inga pengar. Herr Brandt får försöka klargöra för oss vad han menar.

Herr Brandt hävdar också all vi har varit väldigt oansvariga från oppositionens sida när vi begärt lättnader. Herr Brandt säger atl nu har ju socialdemokraterna och regeringen klarat upp delta så bra och anvisat var de pengar som man behöver för att klara sysselsättningen skall las. Ja, hur har ni klarat sysselsättningen med er ekonomiska politik? Ni har misslyckats totalt. Vi har väl aldrig haft så myckel arbetslöshet som under de senaste åren, och det beror på den misslyckade socialdemokra-

tiska ekonomiska politiken, som har fått dessa verkningar. Jag tror atl vi hade haft bra mycket bättre förhåUanden om de förslag som framlagts bl. a. av folkpartiet blivit genomförda. Då borde vi ha haft ell bättre läge och även ett lägre skattetryck.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Brandt säger att han inte vill gå med på några undantagsbestämmelser och slår fast all arbetsgivaravgiften är generell. Resonemanget är naturligtvis rikligt om man betraktar t. ex. konstnärer som rörelseidkare och företagare. Men om man inte anser att en kompositör eller en skald är rörelseidkare eller företagare, kan man inte värja sig för intrycket all han drabbas av en speciell extra skatt just därför atl vi felaktigt behandlar honom som en rörelseidkare eller företagare.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Fru lalman! Nu börjar jag åtminstone förslå moderaterna. De yrkar på atl Kungl. Maj:t skaU komma med förslag - det kostar dem ingenting. För regeringen är det inte lika enkelt. Den måste i alla faU se lill atl pengarna finns någonstans atl ta. Det var anledningen tUl all man höjde arbetsgivaravgiften, eftersom de borgerliga inte gick med på en höjning av momsen. Man höjde arbetsgivaravgiften för alt kompensera den skattelättnad som oppositionen krävde då den talade om för hög marginalskatt för mellangruppen osv.

Herr Larsson i Umeå har totalt missförstått allt jag sade. Han var inle inne och lyssnade på herr Sjöholm. Jag citerade herr Larssons partikamrat, herr Sjöholm, som sade all han hade suttit och räknat ut vad de borgerligas motioner kostade. SkuUe riksdagen bifalht dem hade det inle blivit några skatter kvar i det här landet. Herr Sjöholm sade visserligen inle att det gäUde de borgerliga, men det är ju bara de som motionerar om sådana här saker. Det var alltså herr Sjöholms skräckmålning, inle min. Men herr Sjöholm har säkerligen räll på den punkten.

Det är klart att man kan lätta på arbetsgivaravgiften för Volvo och andra stora förelag i det här landet som avgiften inte spelar den minsta roll för. Men det skulle ändå bli ganska stora summor som nu kan användas dels lill atl sänka skatten, dels lill att skapa sysselsättning i områden eller regioner där man inte upprätthäller sysselsättningen genom privata företagare.

Fru Ryding, vi diskuterade så myckel om konstnärerna i fjol all jag faktiskt inte har några nya argument. Del har inle fru Ryding heller.

Vi anser all vi inte kan bryta ul konstnärerna när det gäller egenavgifler med hänsyn till de konsekvenser detta får. Det finns ju jämförbara grupper. En handikappad som står och svarvar kan lika väl betrakta sitt malerial som etl konstverk som en som klottrar någonling på en duk eller dylikt. Vi anser, atl det inte går att klara den gränsdragningen. Därför är det bättre atl man har en generell.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag nämnde i mitt första inlägg alt arbetsgivaravgiften är enkel all administrera och enkel all kontrollera. Med andra ord är den en

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

103

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbe tsgi vara vgiften m. m.

väldigt bra skall i vissa hänseenden. Men ur andra synvinklar är den fuUkomligt olämplig. Så länge vi har en socialdemokratisk regering skaU vi akta oss för atl ha skaller av den här typen. De inleder alltför lätt i frestelse lUl höjningar som många gånger kanske är en aning omotiverade. Frestelsen all höja blh ofta starkare än förnuftet när pengarna tryter, som de gör för jämnan för närvarande.

Herr Brandt menar all moderata samlingspartiet har en skum filosofi när del gäUer önskningar. Jag tycker inte alt det är så underligt. De äskanden som vi gjort i vår reservation kostar inga pengar, herr Brandt. Den saken kan vi väl vara överens om. Det är myckel bättre att Kungl. Maj t lägger fram förslag än att ett oppositionsparti skall göra del. Jag kan inle förslå vad herr Brandt har emot den saken.

Herr SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Brandt återkommer ständigt tUl atl dessa 4 proceni har en så hten betydelse. Han resonerar då hela tiden från den utgångspunkten all della är någonling som företagen betalar. Är del pä det sättet? Ja, år 1970 skrev herr Brandt och hans kamrater att höjningen den gången helt säkert kom alt minska löneutrymmet. Det var för resten etl av finansministerns argument när han då föreslog en höjning. Del var alltså den gången klart utsagt atl avgiften är någonting som drabbar löntagarna.

Hur betydelselös är den för lönlagarna? Vi har en fyraprocenlig skatt i dag. Skulle vi ha varit den förutan och haft fyra procent större löneutrymme i stället skulle det för inkomsttagaren med 30 000 kronor i mkomsl, om jag inle är alltför dålig i huvudräkning, betyda 1 200 kronor om året. Del är klart att man kan betrakta det som en bagatellsumma, men jag är inle säker på att de familjer som är tvungna alt leva på en årsinkomst av 30 000 kronor betraktar del som en bagatell.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Fru talman! Om man, herr Söderström, yrkar på åtgärder som betyder antingen skattebortfaU eller ökade utgifter men sedan låter kalken gå ifrån sig och säger atl regeringen skall lägga fram förslag förstår jag inte var skillnaden ligger. Det är väl etl önsketänkande att det inte skulle kosta någonting om regeringen lägger fram förslagen!

Herr Sundkvist säger alt arbetsgivaravgiftens förekomst skulle betyda att man inle har samma löneutrymme som om avgiften inle funnes. I så fall är del ganska märkligt att inte löntagarorganisationerna protesterar mot arbetsgivaravgiften. Det gör inle Landsorganisationen och inte de andra löntagarorganisationerna heller. Tvärtom!

104

Herr KÄLLSTAD (fp):

Fru talman! I motionen 884 har ett antal folkpartister hemställt "att riksdagen beslutar atl inkomster från av enskUd driven konstnärlig eller Utterär verksamhet undantas vid bestämmande av aUmän arbetsgivaravgift". I motionen 683 har vi närmare motiverat det här förslaget.

Vi menar nämligen, jag vill anföra det speciellt med tanke på vad herr Brandt sagl tidigare här, atl egenavgiften på ett orättmätigl sätt drabbar

konstnärliga yrkesutövare - det må gälla författare, bildkonstnärer eller tonsättare. De kan inle karakteriseras som företagare i ordels egentliga mening. Det konstnärliga skapandet såsom det bedrivs av t. ex. en skulptör eller en kompositör kan inle jämföras med vanligt yrkesarbete, på grand av dess unika och dess individueUa karaktär. Den konstnärliga produktionen är unik så tUl vida all ingen annan person kan träda in i konstnärens ställe. Arbetet kan aUtså inle överlåtas på någon annan. Konstnären är av den anledningen inle arbetsgivare. Han kan inte kompensera sig för skatter av arbetsgivaravgiftens typ.

Ulskottsmajoriteten har på ett enligt min mening ganska negativt sätt och med användande av medeltida begrepp som "skattefrälse" a-wisat molionsyrkandel och anfört alt man inle av kulturpolitiska skäl vill göra författare och konstnärer lill ett skattefrälse. Reservanterna har bara i en mening uttalat: "Frågan om avgiften bör utgå vid självständigt bedriven konstnärlig eller Utterär verksamhet bör också övervägas."

Jag menar att båda dessa ställningstaganden är otillfredsställande och har därför förenat mig med fru Ryding i del yrkande som hon framställt här. Det bygger, föratom på en motion av herr Hermansson, på motioner av herr Nisser, herrar Sundman och Eriksson i Ulfsbyn och mig, och det innebär en förändring av 4 §.

Jag vUl nämna atl del har insmugit sig ett fel i texten lUl 4 §. Jag skulle alltså, fru talman, vilja meddela all del på tredje raden nedifrån i 4 § i del utdelade papperet skall stå "belopp motsvarande fyra proceni av sådan inkomst" i stället för, såsom del nu felaktigt slår, två proceni. Med denna rättning av en felskrivning instämmer jag i det yrkande som fru Ryding här har framställt.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Fra lalman! Den ekonomiska situationen för kommuner och landsting är som bekant myckel besvärlig. Inle minst den träffade uppgörelsen mellan regeringen å ena sidan och Kommunförbundet och Landstingsförbundet å den andra om begränsning under en tvåårsperiod av kommunal-skatlehöjningarna har skapat problem i kommunerna. Genom den åtgärden har nämligen inte kommunerna fått några nya finansieringskällor eller på något vis avlastats skyldigheter gentemot allmänheten. I stället har man fått avstå från viktiga uppgifter, och därtill har behoven dämts upp i en sådan omfattning all också finansminislern redan nu böriat mullra om all man inle kan släppa ut kommunerna i frihet efter Ivåårsperioden.

Till de mera anmärkningsvärda effekterna av uppgörelsen mellan regeringen och kommunförbunden hör att man räknade med atl den då planerade höjningen av mervärdeskatten skulle belasta kommunerna, alltså ett skatleslopp kombinerat med ökade utgifter för kommunerna. När det nu inte blev någon momshöjning utan höjd arbetsgivaravgift, skulle kommunerna få kompensation endast för den del som översteg kostnaderna för den planerade momshöjningen.

Vi förklarade redan vid della tillfälle från vänsterpartiet kommunisterna atl vi avsåg alt återkomma till frågan om undantag för kommuner och landsting. 1 en motion till årets riksdag har vi återigen aktualiserat flera

105

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

frågor i syfte att få tiU stånd en ändrad kostnadsfördelning mellan stal och kommun. Yrkandet om att från den 1 januari 1974 befria primär-och landstingskommuner från skyldighet alt erlägga arbetsgivaravgift behandlas i skalteutskoltets betänkande nr 24. Övriga yrkanden i motionen behandlas i annat sammanhang.

Skatteutskottet delar inte motionärernas uppfattning atl del är oriktigt atl staten beskaltar kommunerna i form av arbetsgivaravgift.

Utskottet anför: "---- utskottet anser det i stället vara av vikt all

kommunerna arbetar under samma lönemässiga förutsättningar som samhället i övrigt."

Men det är just detta som skiljer kommuner från andra arbetsgivare. Kommunerna äger för det första inte rätt atl bedriva vinstgivande verksamhet tUl skillnad från andra företag. Kommunerna binds för det andra av en överenskommelse med regeringen som minskar möjligheterna alt skallevägen öka inkomsterna. Bl. a. denna överenskommelse har visat det orimliga i att kommunerna skall ha skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift.

Nettoeffekten av en befrielse för kommuner och landstmg från arbetsgivaravgiften har beräknats till i runt tal 530 miljoner kronor. Del kan naturligtvis anses vara mycket pengar för staten, men del är också mycket pengar som skall finansieras via kommunalskatterna. Staten har helt andra möjligheter än kommunerna all ta in delta belopp. Vänsterpartiet kommunisterna har i annat sammanhang redovisat en rad områden, där en skärpning av beskattningen är både möjlig och önskvärd.

Skatteutskottets motiv för avslagsyrkandet när del gäller motion 246 har den brislen atl de utgår från betingelser som inte föreligger för kommuner och landsting. Därför blir också slutsatsen enligt vår mening felaktig.

Med hänvisning lill vad som anförls yrkar jag, fru lalman, alt riksdagen i enlighet med syftet i motion 246 år 1973 beslutar all förordningen om allmän arbetsgivaravgift av den 6 juni 1968 erhåller den ändrade lydelse som framgår av det utdelade förslaget och som innebär atl primär- och landstingskommuner undantas från skyldigheten atl erlägga arbetsgivaravgift.

106

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Fru talman! Eftersom jag inte nämnt någonting om detta tidigare kanske jag nu bör understryka vad utskottet här säger.

Jag håller inte med herr Berndtson i Linköping om alt del skulle vara någol orätt, utan tvärtom måste del i princip vara riktigt all också kommuner och landsting betalar arbetsgivaravgifter - de bedriver ju ändå verksamhet. Se exempelvis på tvätterierna! Från månget håll i riksdagen har anmärkts på atl de i vissa fall, vill jag minnas, inte har betalat mervärdeskatt, och del har sagts att della medför osund konkurrens med andra företag. Del må vara hur som helsl med den saken.

Vidare kan erinras om de skyddade verkstäderna. Det har krävts att de som arbetar där skall ha avtalsenliga löner, så all del inle blir någon snedvridning i konkurrensen — alldeles bortsett från att handikappade människor inte skall användas i arbete för lägre lön än andra. Man har i

det faUet också använt argumentet, atl det inle skaU vara en konkurrens med lägre löner gentemot den övriga företagsamheten. Det kunde ju bli så, alt etl annat företag, som inle har möjlighet alt arbeta på samma villkor, därigenom skulle slås ihjäl.

I princip vidhåller jag — och del gör utskottsmajoritelen också — atl man inte skall göra någon skillnad mellan kommuner eller landsting och andra arbetsgivare när det gäller arbetsgivaravgiften, ulan att de bör arbeta på samma vUlkor som andra förelag. Vi kan inle fmna något orätt i detta.

Beträffande höjningen med 2 proceni vill jag påpeka att kommunerna och landslingen fåll kompensation för den saken — del har riksdagen beslutat. Vi har för övrigt en skatleutjämning mellan kommunerna, varigenom del skaU liUses atl det blir en utjämning, så atl de klarar sig.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle:

Fru lalman! Den uppräkning herr Brandt gör av vad kommunerna kan syssla med i all ära; del faktum som jag har pekat på kvarstår ändå, nämligen att kommunerna icke kan bedriva vinstgivande verksamhet på samma sätt som andra företag gör. Det är däri den skUlnad uppkommer som gör atl arbetsgivaravgiften får en orimlig konsekvens för kommunerna, och del är därför vi hela tiden har ansett atl de borde befrias från denna avgift. Jusl del förhållandet, alt man har fått ökade pålagor i kommunerna samtidigt som man har träffat en överenskommelse om atl hålla tUlbaka kommunalskallen, måste ju ändå skapa alldeles specieUa problem för kommunerna. Del är detta jag har påtalat.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbe tsgivaravgiflen m. m.

Herr HOVHAMMAR (m):

Fru lalman! 1 motionen 1027 till årets riksdag har ett antal representanter för de tre icke-sociaUsliska oppositionspartierna yrkat all den allmänna arbetsgivaravgiften skaU upphävas i stödområdet från halvårsskiftet och atl Kungl. Maj:l skaU anmodas planera en successiv avveckling av densamma i övriga landet till senast den 1 januari 1976.

Utan alt viha förlänga debatten skall jag understryka tvä starka skäl som talar mot en beskattning av det här slaget. Först och främst är kostnadsläget i Sverige mycket högl jämfört med kostnadsläget i många andra länder. Vi har i motionen tillåtit oss alt med ganska färska statistiska uppgifter bevisa della vårt påstående. Det andra förhållandel -det har för övrigt nämnts i deballen här i dag - är den myckel besvärande arbetslöshet som råder på den svenska arbetsmarknaden och som regeringen inle har lyckats komma till rätta med. Tvärtom har man konstaterat att vi även i fortsättningen måste räkna med en ganska betydande arbetslöshet.

Del första förhållandet - kostnadsläget - är i flera avseenden en orsak till det andra förhållandel. Det är uppenbart atl en fortsatt höjning av de olika avgifter som läggs på del svenska näringslivet försätter industrins konkurrenskraft i ett allt sämre läge. Som bekant är Sverige ett industriland. Vi exporterar dessutom halva vår industriproduktion, varför det är angelägel alt vi hjälps ål för alt försöka motverka kostnadsfördyringar som — enligt vad vi uttrycker del i vår molion - på sikt kan hota

107

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften in. m.

den svenska välståndsutvecklingen.

En avveckling av löneskalten bör ske med viss försiktighet för alt kostnaderna inte skall blir alltför stora. På sikt innebär givetvis en dylik skattesänkning atl näringslivet stimuleras, vilket ger ökat arbete och bättre skatteunderlag. Arbetsgivaravgiften minskar exempelvis förelagens möjligheter atl investera och utgör därigenom en broms på den ekonomiska utvecklingen. Det gäller inte minst de hundratusentals mindre och medelstora företagen, som ofta är vad vi brukar kalla arbetskraftsintensiva. Det går inte alt göra gällande, som herr Brandt nyss gjorde, att detta är en blygsam kostnad som inte spelar någon roll. Det förhåller sig inte så. Går man ut till förelagen i delta land får man, särskUt hos den kategori som jag nämnde, belägg för alt denna orättfärdiga löneskatt utgör en ganska betydande kostnad för åtskilliga förelag.

Fru lalman! Arbete och produktion är ju — del är vi väl överens om — grunden för framåtskridande och trygghet. Vi anser därför all regeringens ekonomiska politik i högre utsträckning än vad som tidigare varit fallet måste skapa reella förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande. Etl steg bland inånga i en sådan riktning är alt avskaffa jusl skatten på arbete.

Överläggningen var härmed slutad.

Fru ANDRE VICE TALMANNEN yttrade:

Propositioner stäUs först särskUt beträffande de frågor som behandlats i de till betänkandet fogade reservationer'na. Därefter ställs särskilda propositioner beträffande de frågor som upptagits i de av herr Berndtson i Linköping och fru Ryding under överläggningen framställda yrkandena. Slutligen företages utskottets hemställan i övrigt till avgörande i ett sammanhang.

Om prövning av den allmänna arbetsgivaravgiften

Propositioner gavs på bifall tUl 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr I av her-r Larsson i Umeå rn. fl. samt 3:o) reservationen nr 3 av herrar Nilsson i Trobro och Söderström i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Larsson i Umeå begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Nilsson i Trobro begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

108

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 24 .såvitt avser omprövning av den allmänna arbetsgivaravgiften antar reser-vationen nr 1 av herr Larsson i Umeå m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren Ull kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 av herrar Nilsson i Trobro och Söderström i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 114

Nej - 46

Avstår - 141

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften in. m.

I enlighet härmed blev föhande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaUer skalteutskoltets hemställan i belänkandet nr 24 såvitt avser omprövning av den allmänna arbetsgivaravgiften röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Larsson i Umeå m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Umeå begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 145

Avstår - 3

Befrielse från den aUmänna arbetsgivaravgiften för nyetablerade in. fl. företag

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Sundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundkvist begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer skalteulskollets hemställan i betänkandet nr 24 såvitt avser befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för nyetablerade m. fl. företag röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Sundkvist m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 196

Nej - 65

Avstår - 42

109

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. rn.

Befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för kristna och andra humanitära organisationer

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Nilsson i Trobro och Söderström i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammar-en bifaller skatteutskottets hemställan i belänkandet nr 24 såvitt avser befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för kristna och andra humanitära organisationer röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Nilsson i Trobro och Söderström i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 238

Nej - 55

Avstår — 1 1

Förhöjt avdrag för egenavgifl

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Nilsson i Trobro och Söderström i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övei-vägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 24 såvitt avser förhöjt avdrag för egenavgifl röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Nilsson i Trobro och Söderström i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej - 42

Avslår - 4

Befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för primär- och landstingskommuner

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels det av herr Berndtson i Linköping i anslutning lill motionen nr 246 av herr Hermansson m. fl. framsläUda yrkandet, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson i Linköping begärl volering upplästes och godkändes föhande voterings-proposition:

Den som -vUl atl kammaren bifaller skatleutskoltets hemställan i betänkandet nr 24 såvitt avser befrielse frän den allmänna arbetsgivaravgiften för primär- och landstingskommuner röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit det av herr Berndtson i Linköping i anslutning lill motionen nr 246 framställda yrkandet.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 284

Nej - 15

Avstår - 4

Befrielse från egenavgifl för kulturarbetare

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels del av fru Ryding i anslutning tUl motionerna nr 383 av herr Hermansson m. fl., nr 884 av herr Källstad m. fl., nr 1052 av herr Nisser saml nr 1066 av herrar Sundman och Eriksson i Ulfsbyn framsläUda yrkandet med den rättelse som under överläggningen gjorts av herr Källstad, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärl volering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 24 såvitt avser befrielse från egenavgifl för kulturarbetare

röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av fru Ryding i anslutning till

motionerna nr 383, nr 884, nr 1052 och nr 1066 framställda yrkandet

med den rättelse som under överläggningen gjorts av herr Källstad.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 225

Nej - 60

Avstår - 17

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

Ill

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Omfördelning av kommunalskatten till förmån för utpräglade fritidskommuner

112

§ 13 Omfördelning av kommunalskatten till förmån för utpräglade fritidskommuner

Föredrogs skatteutskottets belänkande nr 25 i anledning av motioner om omfördelning av kommunalskatten till förmån för utpräglade fiitidskommuner.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fra lalman! Det belänkande som nu skall behandlas anknyter lill två motioner som båda sysslar med de utpräglade frilidskommunernas ekonomiska problem men som inbördes är räll olika. De är olika redan när det gäller vilka ledamöter i riksdagen som slår bakom de olika förslagen. Motionen 1059 av herrar Norrby i Åkersberga m. fl. är en fempartimotion, och motionen 1038 av herr Larsson i Borrby m. fl. framträder i år som en enpartimotion med företrädare enbart för centerpartiet. Jag vill erinra om atl även den motionen, som liksom den andra börjar bli en gammal bekant för riksdagen, tidigare har varit en flerpartimotion och väl kunde ha varit det i år också. Del är närmast tillfälligheter och kanske tekniska missöden som har gjort att den inle framträder som sådan. Det är inle någon åsiktsförändring hos dem som tidigare stått bakom förslaget. Jag tycker det kunde vara angeläget atl få den saken fastslagen.

Det är också så, fru talman, alt denna motion, 1038, sträcker sig väsentligt längre än den andra. Herr Norrby och hans medmotionärer uppehåller sig huvudsakligen vid fritidskommunernas egentliga kostnader för fritidsbebyggelsen och svårigheten all få täckning för de kostnaderna. Jag tror alt de flesta som har någon anknytning till de kommuner del här gäller har ganska klart för sig att del är en verksamhet som i regel går med förlust för kommunerna. Det är knappast möjligt alt med nuvarande skatte- och avgiftsregler få full täckning ens för de direkta kostnader som utpräglade fritidskommuner måste ta på sig för gästernas skull. Jag kan inte annat än tycka som motionärerna all del är angelägel alt kommunerna i det fallet får ökade möjligheter.

Men jag vill egentligen säga några ord — såsom jag brukar - om den andra motionen, som alliså sträcker sig väsentligt längre, för där handlar det inte bara om täckning av kostnader utan om kompensation för uteblivna möjligheter. Den motionen har i något olika formuleringar återkommit fyra om inle fem år vid del här laget. Den har blivit mer aktuell för varje år som har gått. Ju längre vi kommer i riktning mot ett förverkligande av fysisk riksplanering och därmed i verkligheten dömer vissa regioner, vissa kommuner i landet till en "ekonomiskt passiv" tillvaio som de inte önskar och som de inte skulle behöva leva under om det inte varit för hänsynen lill andra människors behov av utrymme för frilid och rekreation — ju längre vi kommer i riktning mot en sådan planläggning, desto mer angeläget är det att på någol sätt kompensera de kommuner som blir tvungna atl avstå från annars förefintliga möjligheter för alt tillgodose intressena hos dem som behöver utnyttja frilidskommunernas goda föralsättningar för fritidsvislelse, rekreation, bad och vad del nu kan vara. Del finns områden framför allt utmed våra kuster där

man nu har fått klart för sig all man får räkna med all för aU framtid, därför all områdena är attraktiva som fritidsuppehållsorter, avstå från atl utnyttja naturliga föratsätlningar som områdena har.

Hemma i mitt Västsverige, framför allt i Bohuslän och alldeles särskilt i den norra delen av landskapet, är detta en verklighet som har en mycket betydande ekonomisk innebörd.

Del är inle en slump alt dessa s. k. utpräglade fritidskommuner nästan genomgående också är utpräglade högskatlekommuner. De blir det av olika skäl men bl. a. därför att de möjligheter lUl ekonomisk verksamhet som annars skulle finnas icke kan utnyttjas, av hänsyn lUl fritidsintressena. Del enklaste exemplet är väl de kommuner som råkar inom sig hysa etl av de myckel sparsamt förekommande exklusiva djuphamnslägena, av vilka del inle lär finnas mer än fyra eller fem i hela landet som kan tänkas användbara för del verkligt stora tonnagel, men som inle kan tillgodogöra sig den nytligheten därför all de verksamheter som är i behov av exklusiva djuphamnar anses vara miljöskadliga och i varje faU hindersamma för frilidsfolkel. Därför bhr del inget utnyttjande av den möjlighet som kommunen annars skulle ha.

Myckel ofta har dessa kommuner ingenting att erbjuda som skulle kunna göra dem attraktiva för industri och annan verksamhet än jusl det som de inle får lov atl utnyttja. Så viker sysselsättningen, skalleunderlaget sviktar, utdebiteringen blir hög och vi får de utpräglade högskatte-kommunerna.

Nu kan man säga: Men varför etablerar sig då inle dessa kommuner som utpräglade lurislkommuner och lever på turistindustrin? Jag har alltid trott och tror för varje år allt starkare atl del är en utopi — om man nu skall använda ett närmast positivt laddat ord som "utopi" i detta fall - atl vi skulle få den sortens semesterstäder här i Sverige som man ser här och var t. ex. vid Medelhavet. För egen del måste jag säga att jag ej heller önskar sådana sommarsläder, som står döda åtta till nio månader av året och som plötsligt lever upp under några korta hektiska sommarveckor. Vi har nog all räkna med all inte heller som frilidskommuner duger svenska kommuner annat än i den män de också har ett underlag av bofast befolkning och åretruntgående verksamhet.

Då gäller det — så har jag hela liden resonerat — alt sätta i stället för den attraktionskraft en sådan kommun kunde ha, i första hand på industrin, en annan attraktionskraft, och den som jag tycker ligger närmast till hands att tänka sig är all förvandla dessa kommuner från exklusiva högskatlekommuner lill exklusiva lågskatlekommuner. Låg skall har nämligen i sig en mycket stark dragningskraft. Del kan ske t. ex. genom en omfördelning efter det system som bl. a. tillämpas i Danmark, där den som bor i två kommuner vid olika lider av året får dela sin kommunalskatt mellan de två kommunerna efter någon rimlig proportion, t. ex. 10/12 i hemorlskomrriunen och 2/12 i frUidskommunen eller vad man nu kan komma fram till.

Del är förslag i denna riktningen som aktualiseras i motionen 1038, som jag alltså, herr Larsson i Borrby, känner en mycket stark frändskap med trots att jag inte står med mitt namn på den i år. Jag har velat erinra om och erinrar om alt den har fler understödjare än vad som framgår av

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 77- 79

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Omfördelning av kommunalskatten tiU förmån för utpräglade fritidskommuner

113

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Omfördelning av kommunalskatten tiU förmån för utpräglade fritids-kommuner

namnlistan under motionslexlen. Sedan dessa förslag först - och även senast - framfördes har vi fått en ny statlig utredning, den s. k. kommunalekonomiska utredningen. Jag har tungan och förmånen att själv tUlhöra den, vilket är ell skäl Ull atl det kan anses överflödigt för mig atl i år vara motionär i dessa frågor. Det blir väl den utredningen som lill sist får uppgiften alt ta upp dessa frågor, och vi skall väl inte föregripa dess verksamhet, men jag har, fru talman, utan atl framställa någol yrkande velat erinra om att det finns väsentligt längre gående önskemål när del gäller fritidskommunernas problem än alt ge dem möjlighet att erhålla täckning för dhekta kostnader för fritidsbebyggelse.

I detta anförande instämde herrar Komstedt (m), Larsson i Borrby (c), Börjesson i Glömminge (c) och Äkerhnd (m).

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Fra lalman! TUl skatteutskottets betänkande nr 25 är fogat etl särskilt yttrande, där de som slår för det säger att enligt deras -uppfattning löser inte det nya skatleuljämningssyslem, som har föreslagils i propositionen 44 i år, hela del kostnadsproblem som de s. k. fritidskommunerna brottas med. Det är ett nog så väsentligt påpekande.

Det är aUdeles uppenbart all del nya skatteutjämningssyslemet just i del hänseende som åsyftas i det nu aktuella betänkandet från skatteutskottet fungerar slumpmässigt. Hur fungerar då delta förslag för några av de kommuner i landet som har den största andelen av sitt skatteunderlag från fritidsbebyggelse? Vi kan la två kommuner i Stockholms län. I den nybUdade Värmdö kommun, som i skatteutjämningsrevisionens belänkande fortfarande hette Guslavsbergs kommunblock, hade man enligt 1971 års taxering 10,01 proceni av sitt skatteunderlag från fritidsbebyggelse. Men eftersom man hade 104,52 proceni av medelskattekraften i riket och en skatteunderlagsgaranti på 95 procent, blev resultatet att av de här 10 procenten fick man glädje av 0,5 procent. Del innebar att man fick 6 öre per skattekrona i bidrag enligt utredningens förslag.

Tittar vi på hur det ser ut enligt propositionen för samma kommun, visar det sig atl nu har man halkal upp över den i det här fallet magiska gränsen. Skillnaden mellan skatteunderlagsgaranlin och del faktiska skatteunderlaget är större än det skatteunderlag som representeras av fritidsbebyggelsen. Den kommun i landet som har den största andelen av sitt skatteunderlag från fritidsbebyggelse får alltså genom den reform som utskottet här faller tillbaka på inte ett öre.

Den av utskottet åberopade reformen när det gäller skalleuljämningen löser alltså inle de aktuella problemen. Atl den slår slumpmässigt kan man se när del gäller dels den kommun jag nämnde, dels den kommun i Stockholms län som har det näst högsta skatteunderlaget från fritidsbebyggelse, nämligen Vaxholms nybildade kommun. Där skulle man enligt 1971 års skatteunderlag inle ha fått någonting, och enligt 1972 års i propositionen redovisade underlag skulle man ha fått 6 öre per skattekrona. Man ligger där och pendlar precis på gränsen. De här kommunerna får alltså ingenting.

Man kan med dem som slår bakom det särskilda yttrandet konstatera

alt det nya systemet inle löser hela kostnads- och intäklsproblemel för frilidskommunerna. I det lägel åberopar utskottet all kommunalekonomiska utredningen skall Ulla på de här problemen. Del är ett viktigt klarläggande, som genom de här redovisade förhållandena framstår som särskilt betydelsefullt, all man skall studera den här frågan och se på den som en fråga om kostnadsfördelningen mellan kommunerna och mellan staten och kommunerna.

Det kan knappast finnas underlag för utskottets påstående att del saknas anledning att över hu-vud tagel diskutera en särskild utredning av de här frågorna innan erfarenheter vunnits av del nya skatteutjämningssystemet. De erfarenheterna kan man läsa sig tUl ur del malerial som föreligger — slumpmässigt och otillfredsställande i det här hänseendet, naturligtvis lUlfredsslällande i många andra hänseenden.

Del finns väl också anledning att här peka på de möjligheter som bosladsbeskatlningsulredningen har alt se särskilt på dessa problem. Del tekniskt lättaste sättet att tUlföra värdkommunen för fritidsbebyggelse ökade skatteintäkter torde vara en justering av repartilionstalet för fritidsbebyggelse.

Den molion som jag slår som första namn på, 1059, tar upp både kostnads- och intäklsproblematiken i detta sammanhang. Det är ju väldigt betydelsefullt all man ser på båda sidorna, eftersom del finns så väsentliga skiUnader mellan befintlig äldre fritidsbebyggelse och nytUl-kommande fritidsbebyggelse när det gäller såväl kostnader som intäkter för värdkommunen.

Fru talman! Med hänsyn lUl att alltså minst en och helst två utredningar kommer all beröra dessa problem finns del ingen anledning för mig all nu ha något yrkande. Jag ville bara med anledning av del särskUda yttrandet i skatteutskottets betänkande anföra dessa synpunkter som, tycker jag, på etl väsentligt sätt kompletterar vad utskottet säger.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Omfördelning av kommunalskatten till förmän för utpräglade fritidskommuner

överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Föredrogs

Försvarsutskollels belänkande

Nr 13 med anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1973:85 angående utgifter på tilläggsslal III tUl riksstalen för budgetåret 1972/73 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

Kullurulskoltels betänkanden

Nr 21 i anledning av motion om decentraliserad försöksverksamhet på museiområdet

Nr 22 i anledning av molion om etl fast telenät mellan Nordens huvudsläder för samarbete på dokumenlationsområdet

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt.

115

Nr 78 § 15 Gävlepolisens ungdomsverksamhet

Torsdagen den

- . ,„_-, Föredrogs kulluralskotlets betänkande nr 23 i anledning av molion

3 maj 1973

___ --------------- angående Gävlepolisens ungdomsverksamhet.

Gävlepolisens ung
domsverksamhet Herr NORDGREN (m):

Fru talman! Under en lång följd av år — närmare bestämt cirka åtta -har Gävlepolisens ungdomsklubb huvudsakligen genom frivilliga insatser drivit en s. k. öppen ungdomsgård. Syftet med verksamheten har varit att försöka hjälpa ungdomarna tiU en trivsam och meningsfylld frilid och på så sätt motverka ungdomsbrottslighet och ungdomsfylleri samt att om möjligt förbättra förhållandel mellan polisen och allmänheten-ungdomen. Verksamheten, som kan sägas vara unik i landet, har varit mycket uppskattad av ungdomen liksom av såväl kommunala myndigheler som rikspolisstyrelsen.

Tyvärr måste verksamheten läggas ned vid årsskiftet på grund av att den lokal som verksamheten bedrevs i ej längre kunde få disponeras för ändamålet. Såväl lokal- som rikspolisen gjorde stora insatser i syfte att rädda verksamheten. En lämplig lokal - en gammal skola — belägen intUl polishuset fanns att tUlgå. Den förvaltades av byggnadsstyrelsen, men denna vUle trols påtryckningar inle upplåta densamma utan beslöt att den skulle rivas.

I motionen 1973:1243 har jag påtalat detta och hemstäUt att Kungl. Maj:t skall medverka till återupptagandet av Gävlepolisens ungdomsverksamhet.

Enligt utskottet pågår för närvarande förhandhngar mellan de kommunala myndighelerna och byggnadsstyrelsen om möjligheten atl lösa frågan. Byggnadsstyrelsen har nu enligt utskottet förklarat sig beredd atl häva silt beslut om rivning och i stället restaurera ifrågavarande byggnad, och allt tyder på att Gävlepolisens värdefulla verksamhet åter skall kunna tas upp.

Då delta är helt i linje med motionens syfte har jag inget yrkande. Jag beklagar däremot att det inte kunde ske på etl tidigare stadium så att detta långa avbrott i verksamheten hade kunnat undvikas. Jag uttalar emeUertid nu den bestämda förhoppningen att förhandlingarna snabbt måtte slutföras och arbeten med renovering av nämnda skolbyggnad omgående kommer i gång så all den ur ungdomens synpunkt värdefulla verksamheten åter kan börja i Gävle samt atl den manar till efterföljd även på andra håll i landet.

Herr justitieministern GEIJER:

Fru talman! Som ulskollet säger är frågan om ungdomsgårdar en primärkommunal uppgift, och därför kan knappast riksdagen, såvitt jag förstår, göra något ål detta. Men jag vill gärna lämna den upplysningen atl frågan har varit föremål för stor uppmärksamhet inom milt departement.

Med hänsyn till atl polisen här genom sin ungdomsklubb bedriver -

som herr Nordgren myckel riktigt sade — en ganska unik verksamhet,

116 som dessutom är utomordentligt värdefull, har vi från departementets

sida försökt göra vad vi kan för att verksamheten skaU kunna komma i gång på nytt. Till den ändan har vi meddelat kommunen all den skola, som herr Nordgren talar om, kan stäUas tiU kommunens förfogande -den kan få hyras för en symbolisk summa och får disponeras. Därmed finns det garantier för atl man, om kommunen vill acceptera detta erbjudande, skall kunna efler behövhga renoveringsarbeten få i gång verksamheten.

Jag har som sagl gärna velat lämna denna upplysning.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Fra talman! Jag ber all få begagna tiUfällel all tacka statsrådet Geijer för del intresse statsrådet har visat denna fråga. Om jag inte är fel underrättad har statsrådet själv varit på platsen och konstaterat all del var en värdefull verksamhet som bedrevs saml medverkat lUl all skolan skaU få vara kvar och alt förhandlingar kommit lUl stånd.

Jag hoppas innerligt all förhandlingarna kommer att fuUföljas och leda lill önskat resultat.

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Fru talman! Då motionären inle har stäUl någol yrkande ulan anslutit sig lill vad ulskoltel anfört och dessutom med tacksamhet noterat de åtgärder som statsrådet Geijer har vidtagit finns del egentligen inle myckel för utskottet all tillägga. Vi har sagt atl den ungdomsverksamhet som Gävlepolisen bedriver är uppskattad och värdefull, och vi noterar det goda initiativ som Gävlepolisen har tagit genom atl starta ungdomsverksamheten och därmed söka denna värdefulla kontakt med ungdomen. Vi önskar väl alla atl det skall råda ell bra förhåUande mellan ungdomen och polisen.

De åtgärder som vidtagits hade väl kommit till stånd utan atl denna motion väckts här i riksdagen — vi har väl närmast ansett alt motionen hör hemma på det kommunala området. Men när nu motionären inte har StäUt något yrkande utan delar de synpunkter som utskottet anfört har jag, fra lalman, ingen anledning att närmare gå in på frågan. Jag noterar, liksom motionären, med tillfredsslällelse alt statsrådet Geijer har tagit det här initiativet. Därmed har också förutsättningarna skapats för att ungdomsverksamheten i Gävle skall återuppstå, och sedan blir del ju överläggningar på det kommunala området när del gäller finansiering och sådant. Del torde finnas möjligheter för staten alt genom AMS eller på annat sätt skapa de ekonomiska föratsätlningar som erfordras för en upprastning av dessa skollokaler som är så lämpliga för den här verksamheten.

Jag ber atl få yrka bifall till ulskollets förslag.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Gävlepolisens ungdomsverksamhet

Herr HAGLUND (s):

Fru talman! Jag har inget annal yrkande än utskottets. Del gäller här en verksamhet som jag till en del har kunnat föha genom atl den är förlagd till Gävle. Jag har naturligtvis samma förhoppning som herr Nordgren och utskottets talesman atl den här verksamheten skall kunna fortsätta. Det är inle helt rikligt, som herr Nordgren säger, all det varit

117

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

GävlepoUsens ungdomsverksamhet

etl långt uppehåll i verksamheten. Man har tyvärr beslutat atl lägga ned den. Men man har, efter vad jag kan förslå, ännu inle formellt tagit ell sista beslut i frågan. Jag har nämligen verksamhetsberättelsen för Gävlepolisens ungdomsklubb framför mig, och eftersom jag tycker att verksamheten är så värdefull, skaU jag läsa ett stycke ur den. Jag känner också personligen människorna som drivit verksamheten praktiskt taget ändå från 1965. De har haft svårigheter med verksamheten som utökats med aUt fler ungdomar. Därför har man sökt större lokaler och förmodligen utgått ifrån att man skulle få förfoga över den i utskottsullåtandel åberopade skolan. Men det har dragit ut på tiden. Jag skulle vilja fråga statsrådet, som besökt Gävle och som gjort mycket för den här verksamheten, om hur långt de pågående underhandlingarna avancerat. Här finns fortfarande problem med kostnader för renovering av denna skola. Det är fråga om statsbidrag eller bidrag genom AMS.

Så här skriver man i verksamhetsberättelsen; "Det var verkligen synd atl man tvingades flytta ungdomsverksamheten, som pågick så länge och som blev så omtalad och erkänd. Det är väl klart, atl polisen har andra arbetsuppgifter än atl driva ungdomsgårdar, men den måste också i en tid av stigande brottslighet och alltför ofta förekommande osaklig kritik och fula angrepp mot dess ingripanden och arbetsmetoder, försöka få etl bättre förhållande lill aUmänheten och inte minst tiU ungdomen. Detta kan ske genom att bl. a. åstadkomma så många goda kontaktytor som möjligt. Polisens ungdomsgård i Gävle var ett exempel på en sådan. Kanske ell experiment, men som sådant väl värt atl satsa på. Polisen bör i dag ha lUlgång lill lokalutrymmen i eller i närheten av polishus, där man kan driva en viss form av upplysnings- och PR-verksamhet. Och dit ungdomar kan få komma för en stunds avkoppling och diskussion med polismän. På så sätt åstadkommer man en ökad respekt och förståelse för varandras problem och uppgifter samt minskar spänningen mellan parterna. Måste delta verkligen på grund av bl. a. strikt ekonomiska synpunkter bara vara ett event. framtidsprespektiv i ett samhälle, där man på så många andra områden försöker förnya sig och bli så effektiv som möjligt."

Sedan redovisar de kort själva gruppverksarnheten under hösten 1972. Man bedrev alltså verksamheten fortfarande under hösten 1972. Man har bl. a. haft en debatthörna 10 gånger med 201 deltagare, en modellklubb 2 gånger med 10 deltagare, en bordtennisklubb 57 gånger med 852 deltagare och en nöjessektion som samlats en gång med 100 deltagare.

Man konstaterar sedan att gruppverksamheten har minskat på grund av diskussionen om lokaler, men de hoppas fortfarande på en lösning av lokalfrågorna och på en fortsättning av den här verksamheten.

Jag har självklart inget annat yrkande än utskottets.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Vissa anslag ur kyrkofonden

§ 17 Vissa anslag ur kyrkofonden

Föredrogs kulturulskoltets betänkande nr 25 i anledning av propositionen 1 973.66 angående vissa anslag ur kyrkofonden jämte moUoner.

I propositionen 1973:66 hade Kungl. Majt, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 23 mars 1973, föreslagit riksdagen all

dels besluta atl

1. i propositionen angivna merkostnader för anordnande av nya
lokaler för ärkebiskopens kansh skuUe stanna slutligt på kyrkofonden,

dels medge atl ur kyrkofonden

erforderliga medel fick tas i anspråk för bestridande av sådana utgifter för kyrkoherden för samer som angetts i propositionen,

fr. o. m. den 1 juli 1973 t. v. efler Kungl. Maj:ts prövning utgick bidrag Ull avlöning av sex tjänstemän hos svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församUngsarbete enligt de grunder som förordals i propositionen,

tUl svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgick dels för tiden den 1 januari—den 30 juni 1973 ytterligare avlöningsbidrag med sammanlagt 15 600 kronor, dels fr. o. m. den 1 juli 1973 t. v. 19 bidrag om vartdera 37 000 kronor för år till avlöning av präster som var anställda i styrelsens tjänst i utlandet,

fr. o. m. den 1 juh 1973 t. v. utgick medel med högst 60 000 kronor för budgetår för studiebidrag ål präster vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa leologiska forbildningskurser för präster,

för budgetåret 1973/74 utgick bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 133 000 kronor till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitulel,

för budgetåret 1973/74 utgick medel med högst 80 000 kronor för anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande slatsdepartement,

fr. o. m. den 1 juli 1973 t. v. utgick anslag med 190 000 kronor för år till extra utgifter.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1677 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade höja anslaget tUl kyrkofonden med 37 000 kronor för alt möjliggöra ell avlöningsbidrag lill en sjömanspräst i Beirut,

1973:1834 av herr Werner i Malmö m. fl. (m, s, c, fp) samt

1973:1835 av herrar Wikström (fp) och Mattsson i Lane-Herrestad (c).

119

Nr 78 Utskottet hemställde

Torsdaeen den ' '' riksdagen beslutade att de i propositionen 1973:66 angivna

3 mai 1973 merkostnaderna för anordnande av nya lokaler för ärkebiskopens kansh

—------------------ skulle stanna slutligt på kyrkofonden.

Vissa anslag ur 2. att riksdagen medgav alt erforderiiga medel ur kyrkofonden fick

KyrKojonaen j anspråk för bestridande av sådana utgifter för kyrkoherden för

samer som angetls i propositionen 1973.66,

att riksdagen medgav att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1973 t. v. efter Kungl. Maj :ts prövning utgick bidrag till avlöning av sex tjänstemän hos svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församhngsarbete enligt de grunder som förordats i propositionen 1973:66,

att riksdagen medgav all ur kyrkofonden Ull svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för liden den 1 januari-den 30 juni 1973 utgick ytterligare avlöningsbidrag med sammanlagt 15 600 kronor,

all riksdagen med bifall Ull propositionen 1973:66 och med avslag på motionen 1973:1677 medgav att ur kyrkofonden tUl svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse fr. o. m. den 1 juli 1973 t. v. utgick 19 bidrag årligen tiU avlöning av präster som var anstäUda i styrelsens tjänst i utlandet,

att riksdagen med bifaU tUl propositionen 197 3:66 och med avslag på motionen 1973:1835 medgav atl vart och etl av de under punkten 5 angivna avlöningsbidragen fr. o. m. den 1 juli 1973 t. v. utgick med 37 000 kronor för år,

alt riksdagen medgav alt ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1973 t. v. utgick medel med högst 60 000 kronor för budgetår för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska forbUdningskurser för präster,

att riksdagen med bifaU tiU propositionen 1973:66 och med avslag på motionen 1973:1834 medgav att ur kyrkofonden för budgetåret 1973/74 utgick bidrag tUl Svenska diakonsällskapel med högst 133 000 kronor tiU bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet,

all riksdagen medgav atl ur kyrkofonden för budgetåret 1973/74 utgick medel med högst 80 000 kronor för anhtande av biti-äde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande slatsdepartement,

10. att riksdagen medgav att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1973
t. v. utgick anslag med 190 000 kronor för år tiU extra utgifter.

Reservation hade avgivits beträffande antalet bidrag till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlöning av präster som var anställda i styrelsens tjänst i ullandel av herr KäUstad (fp) och fru Frtenkel (fp) som ansett atl utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1973:66 och med bifall tUl

motionen 1973:1677 medgav atl ur kyrkofonden till svenska kyrkans

sjömansvårdsstyrelse fr. o. m. den I juli 1973 t. v. utgick 20 bidrag

årUgen tUl avlöning av präster som var anställda i styrelsens tjänst i

12° utlandet.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Fru talman! 1 belänkandet nr 25 från kulturutskottet behandlas bl. a. avlöningsbidrag tUl sjömanspräster. 1 propositionen 66 redovisas sjömans-vårdsslyrelsens begäran att få ytterligare etl bidrag lUl en sådan sjömanspräst, nämligen för verksamhet i Beirut där sedan den 1 juli 1972 bedrivs försöksverksamhet. Denna verksamhet har av sjömansvårdsstyrel-sen upptagits på begäran av ombordanstäUda i svenska fartyg och på lUlslyrkan av Sveriges officiella representation i Libanon, som del heter i propositionen.

Kammarkollegiet har avstyrkt, och föredragande statsråd har inte heUer lyssnat lUl sjömansvårdsstyrelsen. Vi har väckt en motion i den här frågan och begärt att riksdagen skall höja anslaget tUl kyrkofonden för att möjliggöra ell avlöningsbidrag till en sjömanspräst i Beirut. Med anledning av all motionen avslagits av utskotlsmajoriteten vill jag här påminna om den verksamhet som bedrivs i Beirat. TiU alla riksdagsledamöter har väl nr 4 av tidningen MED kommit i april månad. Den tidningen utges av kyrkan, och detta nummer ägnas helt åt sjömansvårds-slyrelsens arbete bland sjömännen. Sjömansvårdsstyrelsen är en av utgivarna av tidningen.

Jag råkade öppna tidningen av en händelse utan att veta vad den handlade om och läste pä s. 4 en rubrik "Sjömanskyrkan i Beirut hälsas med glädje av sjömän". I arlikelinledningen heter det: "Den här kyrkan har vi allesammans varit med om atl önska hit! Så sade en dansk sjöman när MED:s utsända Eva Pontén hälsade på i den nya sjömanskyrkan i Beirat." Hon berättar i artikeln om arbetet där, om den vita kyrkbussen med sjömansprästen vid ratten som från sjömanskyrkan letar sig ut i hamnen och tUlbaka. Det innebär stora svårigheter atl färdas där, och vi har senast i dag hört på nyheterna atl Libanon är ett ganska oroligt land, där sjömännen inte kan färdas hur som helst och där sjömanskyrkan verkligen är välkommen. Men sjömanskyrkans arbete där är nu inte stött med anslag ur kyrkofonden, och del berättas i artikeln om svårigheterna med pengar. När man skall köpa nattvardskärl måste man köpa mycket billiga sådana, därför att man inte har råd att köpa bättre. Orgeln som finns är skänkt av några församlingar på Öland, och prästen själv har sytt antipendiel som finns i kyrkan. Samtidigt redovisas i olika artiklar i tidningen den uppskattning som arbetet får.

Vi vet all del överallt är ungefär samma sak när det gäller sjömanskyrkornas arbete - del betyder oerhört myckel — men jag tror att Beirut, som ligger i ett oroligt hörn av världen, alldeles särskilt väl behöver ha sjömanskyrkan kvar. Jag hoppas atl försöksverksamheten blir permanent, och jag beklagar därför all inle den här hlla summan på 37 000 kronor kunde få utbetalas lill denna betydelsefulla verksamhet fr. o. m. nästa budgetår.

Del finns en reservation vid kulturutskottets betänkande nr 25 som bär herr Källslads och fru Freenkels namn. Jag ber alt med detta korta anförande få yrka bifaU lill reservationen. Jag hoppas verkligen atl kammarens ledamöter röstar till sjömännens glädje och fromma.

I detta anförande instämde herrar Källstad (fp) och Nisser (m).

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Vissa anslag ur kyrkofonden

Nr 78 Herr ANDERSSON i Örträsk (s):

T j A Fru talman! 1 propositionen 66 föreslås att kostnader för en rad

torsdagen den

3 ma' 197 3 skilda ändamål till viss del skall täckas genom anslag ur kyrkofonden.

-------------------- Kulturutskottet tiUstyrker förslagen på samtliga punkter. Bara på en

Vissa anslag ur punkt, beträffande avlöningsbidragen lUl sjömanspräster, har avgivits en

l\.yrKojonaeii reservation, såsom också framgick av herr Nilssons i Agnas inlägg.

För närvarande utgår Ull svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse 19 bidrag om vartdera 35 000 kronor årligen för avlönande av präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.

Avlöningsbidragens storlek har ökat successivt. Är 1965 fastställdes bidragen till 25 100 kronor. De är nu uppe i 35 000 kronor. Kungl. Maj:t föreslår en höjning tUl 37 000 kronor per avlöningsbidrag De kommer därmed att, hksom tidigare, motsvara ungefär 90 procent av styrelsens kostnader per sjömanstjänsl. Utskottet är också enigt i silt lUlstyrkande av förslaget beträffande beloppets storlek och yrkar därmed avslag på motionen 1835.

Reservationen gäller antalet utgående bidrag. Budgetåret 1962/63 var antalet avlöningsbidrag 12. Nu lämnas 19 sådana bidrag. Det har alltså under en tioårsperiod skett en kraftig uppräkning.

Kammarkollegiet anför atl antalet avlöningsbidrag under de senaste åren har ökat ulan alt omfattningen av den verksamhet som bedrivs i utlandet har ökat i samma mån. Kammarkollegiet avstyrker därför sjömansvårdsstyrelsens framställning orn ytterligare avlöningsbidrag.

Av del här anförda och av utskottets betänkande framgår att det totala bidragsbelopp som utgår från kyrkofonden tUl sjömansvårdsstyrelsens verksamhet stegvis har ökat. Också för nästa budgetår föreslås en ökning. Beloppen i kyrkofonden är emellertid inle obegränsade. Vid bidragstUldelningen måste en avvägning göras. 1 den avvägningen har föredragande statsrådet inte funnit sig böra tUlstyrka någon ökning av antalet avlöningsbidrag. Utskottets majoritet har kommit lUl samma bedömning och avstyrker därför motionen 1677.

Låt mig tillägga all sjömansvårdsstyrelsen bedriver verksamhet på 37 platser utomlands. Jag är angelägen att betona att den verksamheten har stor betydelse för våra sjömän och andra som kommer i kontakt med den. Det vore i och för sig önskvärt om man kunde utöka antalet avlöningsbidrag ytterligare, utöver vad som skett. Men en avvägning måste, som sagl, göras med hänsyn tiU resurserna och med hänsyn till andra angelägna behov. Del är enbart på grund av denna nödvändiga avvägning som utskottet beslutat avstyrka motionen 1677.

Jag ber atl få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter i belänkandet 25.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Fru lalman! När det i kammarkollegiets yttrande heter att verksamhe
ten inle har ökat, så måste man fråga sig, hur man har mätt del, alltså vad
som ligger bakom kammarkollegiets uppfattning på denna punkt. Del är
klart atl volymen inle har blivit större. Båtarna ligger kortare lid, det är
kanske många gånger svårare nu att nå folk. Men de som verkligen
122 kommer tUl kyrkorna behöver dem som aldrig någonsin förut. Dessutom

har dock sjöfarten från svensk sida vuxit totalt, och del är inle bara svenska utan, sorn jag sade i mitt förra inlägg, skandinaviska besättningar sorn besöker dessa kyrkor.

Det är klart att detta är en bedömningsfråga, men jag för min del måste säga all jag inte förstår kammarkollegiets yttrande all ökningen inte varit sådan att man vill tUlstyrka fler bidrag.

Jag har bara velat anföra detta till protokollet.

Herr ANDERSSON i Örträsk (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jag har bara refererat vad kammarkollegiet sagt på denna punkt, men jag ar angelägen om atl referera del riktigt - herr NUsson i Ägnas gjorde det inte. Kammarkollegiet säger att verksamheten inte har ökat i samma mån som antalet utgående bidrag ökat. Hur man har mätt ökningen kan jag inte svara på: Jag har bara återgivit detta. Ökningen av verksamheten är alltså ställd i relation till ökningen av antalet utgående bidrag.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Fru lalman! Man kan säga all man av finkänslighet mot kammarkollegiet bör läsa bara Utet här, eftersom herr Andersson i Örträsk egentligen har rätt i atl man på det hållet erkänner att det har skett en ökning av verksamheten, men man har inle funnit att den ökat "i samma mån" som antalet utgående bidrag har ökat. Då blir det ändå mer förbryllande! Det skulle innebära alt den myndigheten skulle begära atl man skulle kunna redovisa proportionellt samma ökning; annars är det inte bra. På grund av atl förhållandena har ändrats så mycket då det gäller all trafik, all liggetid osv. menar jag all detta är ett felaktigt sätt att bedöma saken. Lika gärna tror jag alt man skulle kunna säga att verksamheten i ändå större utsträckning är angelägen, även om den inle får samma volym i form av samma antal redovisade besök.

Det var della jag ville ha sagt här.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! Jag har med intresse tagit del av detta betänkande som delar av kulturuLskottet har avlälil till riksdagen.

Tillsammans med herr Mattsson i Lane-Herrestad har jag motionerat om att bidragsbeloppet till sjömansvårdsstyrelsen för avlöning av sjömansprästerna måtte höjas. Utskottet säger i sin argumentation för avslag att man har inhämtat att det nuvarande bidragsbeloppet genomsnittligt beräknas motsvara ungefär 90 proceni av styrelsens kostnader per sjömanspräst.

Var har utskottet inhämtat detta?

Öveiläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 -4

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Nr 78

Torsdagen den 3 maj 1973

Vissa anslag ur kyrkofonden

123

Nr 78 Punkten 5

Torsdaeen den Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottels hemställan, dels

3 mai 1973 reservationen av herr KäUstad och fru Frsnkel, och förklarades den förra

-------------------- propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i

Agnas begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr KäUstad och fru

Frsnkel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Agnas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 198

Nej - 91

Avslår — 5

Punkterna 6-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående på dagens föredragningslista upptagna ärenden tUl kl. 19.30.

§ 18 InterpeUation nr 86 ang. den s. k. informationsby råns verksamhet

Ordel lämnades på begäran till

Herr MÄBRINK (vpk), som yttrade:

Fru talman! En viktig del av den svenska underrättelsetjänsten har hittills helt hemlighållits för riksdagen och del svenska folket. I en artikel i tidskriften Folkel i BUd kulturfront skildras denna. Organisationen skall enligt artikeln ha namnet Informalionsbyrän (IB). Dess uppgifter jämställs med dem som stormakters spionorganisalioner har. IB har stått utanför parlamentarisk kontroll. Organisationen har kunnat verka i det lysta. Den har mte väjt för några medel och metoder, enligt lidskriften.

Riksdagen skall enligt grundlagen avgöra de ekonomiska anslagen lill olika myndigheter. Delta kräver öppen redovisning. IB skall årligen ha fått sammanlagt ca 10 miljoner kronor av statsmedel, utan alt riksdagen vetat om lB:s existens.

Enigheten om att Sverige skall föra en alliansfri utrikespolitik syftande

lUl neutralitet i krig anses vara allmän. Men IB har, enligt artikeln, haft

intimt samarbete med främmande makters underrättelsetjänster. Dessa

Ullhör i alla fall västmakter, arbetande för NATO eller andra imperialis-

124 tiska allianser. IB skulle således bedriva verksamhet som står i direkt strid

mot den svenska alliansfria politiken. Organisationen är därigenom etl Nr 78

hot mot svenska säkerhetsintressen. Torsdaeen den

IB sänder enligt tidskriften ut agenter och informatörer lill andra - 10-73

länder. Delta måste betraktas som spioneri. Agentverksamhelen lär helt------

vara riktad mot socialistiska länder och "västfientliga" s. k. u-länder. 1 vems intr-esse sker detta? På vad sätt skulle en stat sorn Förenade arabrepubliken, vilken skall ha varit föremål för lB:s spionage, kunna utgöra ett hot mot svenska säkerhetsintressen? IB skall samarbeta med västmakters underrättelsetjänster: CIA, Ml 6 och Shin Beth. Skulle detta samarbete stärka förtroendet för den svenska utrikespolitiken?

IB skall också enligt lidskriften bedriva verksamhet som rör svenska politiska och fackliga organisationer. Man infiltrerar dessa eller skaffar rapportörer inom dem. Man registrerar medlemmar och aktivister. Uppgiften skall vara atl kartlägga som del heter "kommunistisk verksamhet". Enligt tidskriften finns inom IB en "operationsavdelning" som "installerar avlyssningsapparalur, gör inbrott och fotograferar av medlemsregister (ex. FNL-grapperna) eller protokoll och politiska dokument".

Folkel i Bild kulturfronts avslöjanden har väckt stor och berättigad uppmärksamhet i andra massmedia. Press, radio och TV har frågat berörda myndighetspersoner om riktigheten i de uppgifter som tidskriften lämnat. Dessa har inle kunna bestridas. Inför frågor om detaljer i lidskriftens avslöjanden har personer i ansvarig slällning bara svarat all dem "veteriigt" har inte brottslig verksamhet förekommit. Någon direkt dementi på tidskriftens uppgifter har således inle lämnats.

Med hänvisning tiU del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd alt till statsministern få ställa följande frågor:

VUl statsministern redogöra för riktlinjerna för den verksamhet som bedrives av den s. k. informationsbyrån (IB)?

Förekommer samarbete mellan informalionsbyrän och andra staters underrättelsetjänster?

Bedriver informationsbyrån verksamhet som avser att granska svenska politiska organisationers arbete?

Anser statsministern det stå i överensstämmelse med grundlagen att riksdagen hållits i okunnighet om informationsbyråns existens och verksamhet?

Denna anhållan bordlades.

§ 19 Interpellation nr 87 ang. fastställandet av taxeringsvärde på jordbruksfastighet

Ordel lämnades på begäran lUl

Herr JOSEFSON i Arrie (c), som yttrade:

Fru lalman! Allmän fastighetstaxering skall enligt gängse regler hållas
vart femte är. Enhgt dessa regler skall nästa fastighetstaxering ske är
1975. Situationen inför denna fastighetstaxering är någol annorlunda än
tidigare, framför allt för jordbruksfastigheter. Del beror bl. a. på 125

Nr 78 rUcsdagens beslut hösten 1972 angående ändrade regler vid jordbruksbe-

Torsdagen den skattningen.

3 ma' 1973 Genom beslutet om övergång tUl bokföringsmässig redovisning av

—------------------ inkomst av jordbruksfastighet och nya avskrivningsregler har regler

faststäUts för uppdelning av fastighetsvärdet i byggnadsvärde och byggnadsinventarier. Den sistnämnda delen, byggnadsinventarier, skall vid inkomstbeskattningen hänföras till gruppen inventarier vid avskrivningar.

Faslighetstaxeringsulredningen har föreslagit att hela byggnadsvärdet, inklusive byggnadsinventarier, skall ingå i fastighetsvärdet vid fastighetstaxeringen. Skulle delta bli fallet innebär det betydande besvärligheter vid den årliga inkomst- och förmögenhetsredovisningen. Det utgör samtidigt ell avsteg från de riktlinjer som angavs i jordbruksbeskatlnings-proposilionen.

I fastighelslaxeringsulredningens förslag presenteras också olika alternativ för beräkning av byggnadsvärdet på jordbruksfastighet. Vissa alternativ kan medföra väsentligt lägre värde på byggnader än vad som förulsaltes i propositionen 1972:120. Enligt övergångsreglerna gäller vid övergången tUl bokföringsmässiga grunder atl som ingångsvärde för byggnader får räknas två tredjedelar av fastighetens taxeringsvärde. Det kan inte vara rimligt att låla de kommande bestämmelserna väsentligt a-wika från de provisoriska regler som nu tUlämpas och som överensstämmer med vad som tillämpats tidigare under många år.

Beträffande fastighetslaxeringsutredningens förslag för fastställande av nya taxeringsvärden bör särskilt uppmärksammas det ringa antal köp, som ligger till grund för den köpeskillingsstatistik, som skall utgöra underlag för beräkning av förändringar i marknadsvärdet.

Enligt faslighelstaxeringsulredningens uppgifter genomfördes år 1968 totalt 12 300 köp men endast 16,9 proceni eUer 1 887 köp uppfyllde de fastställda kraven för alt medräknas i underlaget. Motsvarande antal för år 1971 utgör 10 238 köp, varav 1 970 kan anses fylla kraven för att medräknas och utgöra underlag för köpeskUlingsstatistiken.

Det innebär atl knappast 2 000 köp i hela landet kommer att bli normgivande vid fastställande av taxeringsvärdet för landels cirka 350 000 jordbruksfastigheter. Detta är enligt min uppfattning ett mycket bristfälligt underlag. Därtill skall påpekas att i de 2 000 köp som utgör underlag för köpeskillingsstalistiken också ingår Ullskottsköpen, dvs. köp av grannfastigheler. Dessa tillskottsköp betalas ofta med etl högre pris. 1 många fall försäljes byggnaderna vilka representerar en betydande del av fastighetsvärdet av den nya ägaren. KöpeskUlingsstatistiken blir härigenom ännu mera missvisande eftersom endast del totala priset på fasligheten ingår i statistiken. Egenlhgen borde man i dessa fall redovisa totala fastighetspriset minus försäljningspriset för byggnaderna. 1 så fal! hade det verkliga försäljningspriset på tillskottsmarken kommit att redovisas.

1 köpeskUlingsstatistiken ingår också ganska många köp, där personer,

som sålt sina jordbruksfastigheter som tomtmark lUl kommuner och

byggnadsföretag, sedan köpt andra jordbruksfastigheter. För många av

126 dessa har köpeskillingens storlek spelat mindre roll. Huvudsaken har varit

all anskaffa en ny, lUcvärdig jordbruksfastighet för all där bedriva sitt     Nr 78
företag. KöpeskUlingen vid dessa försäljningar avspeglar ingen bild av ett     Xorsdaeen den
verkligt marknadsvärde.                                                                3 maj 1973

Inte minst i expansiva områden utgör denna grupp en ganska stor del-------------

av köparna. Detta ger anledning lUl ytterligare tveksamhet, om den köpeskiUingsslatistik som föreligger verkligen utgör någon grund för ett normalt marknadsvärde.

Släklköpen, som inte ingår i köpeskUUngsstatistiken, har alltmer kommit alt ligga på en prisnivå som mera överensstämmer med vad som ur jordbrukets synpunkt utgör ett normalt marknadsvärde. Därför borde släklköpen enligt min mening inräknas i underlaget i köpeskUlingsstatistiken.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om kammarens tUlstånd all till herr finansministern få ställa föhande frågor:

Har statsrådet uppmärksammat all fastighetslaxeringsutredningens förslag beträffande fastställande av byggnadsvärde väsentligt avviker från de övergångsregler som fastställdes av riksdagen hösten 1972?

Har statsrådet uppmärksammat bristerna i den köpeskUlingsstalis-lik för jordbruksfastigheter vilken ligger till grund för faststäUande av nya taxeringsvärden och kommer statsrådet att vidtaga några åtgärder för att vidga underlaget för denna statistik eller på annat sätt åstadkomma bättre grundval för fastställande av taxeringsvärden på jordbruksfastigheter?

Denna anhållan bordlades.

§ 20 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj:ts proposition nr 125 angående komplettering av riksstatsförslagel för budgetår-et 1973/74, m. m,

§ 21 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 199 Herr Lövenborg (vpk) tiU herr justitieministern angående behandlingen av åtalade:

Finner statsrådet del vara förenligt med svensk rättspraxis att åtalade slås i järn?

Nr 200 Herr Andersson i Örebro (fp) tUl herr civUministern om

möjlighet för landsting atl skänka sjukvårdsulrustning till u-land:

Är statsrådet beredd att vidtaga sådana åtgärder som ger landstingen möjligheter alt utan vederlag överlåta viss sjukvårdsulrustning till u-land?

§ 22 Kammaren åtskildes kl, 18,00,

In fidem

BENGTTÖRNELL

/Solveig Gemert 127

Riksdagens protokoll 1973:78 Torsdagen den 3 maj

Riksdagens protokoll 1973:78