Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:75

Torsdagen den 26 april

Kl. 19.30

Nr 75

Torsdagen den 26aprU 1973

Anslag till kriminalvärden, m. m.

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Anslag till kriminalvården, m.m.

Föredrogs justitieutskotlels betänkande nr 15 i anledning av Kungl. Majts i propositionen 1973:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1973/74 tUl kriminalvården, m. m. jämte motioner.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yrtrade: I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen framställes yrkanden beträffande samthga punkter i belänkandet.

1 detta betänkande behandlade utskottet i skilda avsnitt dels de förslag lUl reformer inom kriminalvården som innefattades i framlagda rUcllinjer jämte motioner som ägde samband därmed, dels de i propositionen upptagna anslagsframställningarna rörande kriminalvården för nästkommande budgetår jämte motioner som hänförde sig tiU medelsberäkningen m. m.

Reformer inom kriminalvården

I propositionen 1973:1 bilaga 4 punkten F (s. 76—164 i utdrag av slatsrådsprolokollel över justitieärenden för den 3 januari 1973) framlades för riksdagens godkännande allmänna riktlinjer för den fortsatta utformningen av kriminalvården.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föhande:

"I propositionen uppdras riktlinjer för en genomgripande reform av kriminalvårdens organisation och verksamhet, grundade på förslag som framlagts av kriminalvårdsberedningen i belänkandet (SOU 1972:64) Kriminalvård. För frivårdens del föreslås såväl väsentliga förändringar av arbetsuppgifterna och verksamhetens inriktning som betydande resursförstärkningar. Åtgärderna på frivårdssidan syftar bl. a. tih att effektivisera personundersökningsförfarandet, förstärka övervakningsverksamheten, intensifiera och styra de sociala insatserna saml tiU att i större utsträckning än som f. n. är faUel integrera frivården med anslallsvården. För atl möjhggöra denna integrering och för att förbättra möjligheterna för de intagnas anpassning i samhället föreslås etl nytt anstaltssystem. Delta bygger på dels ett begränsat antal riksanstalter för mera svår-behandlade klienter och för sådana intagna som rattfyllerister och värnpliktsvägrare, vUka främst av allmänpreventiva skäl ådömls frthets-straff, dels ett antal mindre lokalanstalter för övriga intagna. Förslaget innebär att det nuvarande systemet med åtta kriminalvårdsräjonger slopas

103

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

och att en indelning i stället görs i ell större antal kriminalvårdsregioner inom vUka verksamheten i största möjliga utsträckning kan anpassas lill den organisation som tUlskapats för samhäUets övriga stöd- och hjälporgan. Del fortsatta anstaltsbyggandel föreslås bli inriktat på uppförandel av mindre lokalanslalter samt om- och tillbyggnad av befintliga mindre anstalter. Uppförandet av stora anstalter föreslås helt upphöra. Beträffande vården av kriminalvårdens narkomaner avvisas i princip tanken på en speciell narkomanvårdsorganisation för kriminalvården; i stället bör samhällets allmänna vårdresurser dimensioneras på sådant sätt att även kriminalvårdsklientelets självklara rätt liU en riktig behandling kan tillgodoses. Som komplement lUl de allmänna vårdresurserna föreslås dels viss försöksverksamhet med särskUda narkomanvårdsavdelningar vid några riksanstalter, dels inrättandet av specieUa behandlingsteam i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna, dels ock särskilda konsulttjänster m. m. för frivårdsklientelet i områdena utanför storstadsdistrikten.

Förslagen beräknas medföra en kostnadsökning på driftbudgeten med 34 mUjoner kronor, fördelad på fem år med början år 1974. De sammanlagda investeringarna för anstaltsbyggande är beräknade tiU ca 125 mUjoner kronor under en femtonårsperiod."

104

I delta sammanhang hade behandlats följande motioner:

beträffande mål och medel inom kriminalvården, m. m.

1973:266 av herr Helén m. fl. (fp) vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag lill närmare former för utvidgat samarbete mellan kriminalvården och de lokala sjukvårds- och socialvårdsorganen (yrkande C),

1973:598 av herr Bohman m. fl. (m) vari yrkats att riksdagen skulle anhålla dels atl Kungl. Maj:l vid utformningen av kriminalvården beaktade vad i motionen 1973:241 anförts angående vårdens syfte (yrkande 2 h delvis), dels all Kungl. Maj:l vidtog åtgärder för alt uppnå bättre överensstämmelse mellan brottsbalkens påföhdssystem och de sociala organens verkställighelsåtgärder (yrkande 2 i),

1973:599 av herr Fälldin m. fl. (c) vari yrkats all riksdagen beslutade alt de synpunkter som framförts i motionen angående kriminalvårdens fortsatta utformning beaktades vid reformens konkreta genomförande (yrkande 2) och

1973:1083 av fröken Ljungberg m. fl. (m, c, fp).

beträffande anstallssystem saml kostnader och plan för genomförandet, m. m.

1973:596 av herr Adolfsson (m),

1973:598 av herr Bohman m. fl. (m) vari yrkats atl riksdagen skulle anhålla atl KungL Maj:t vid utformningen av kriminalvården beaktade vad i motionen 1973:241 anförts angående vårdens organisation och utformning (yrkande 2 h, delvis) och

1973:599 av herr Fälldin m. fl. (c) vari yrkats all riksdagen beslutade att uttala atl den utbyggnad av lokalanstallerna, som var en förutsättning för reformens förverkligande, borde genomföras på kortare lid än den av departementschefen föreslagna femlonårsperioden (yrkande 1),

beträffande frivårdsverksamhelen 1973:142 av herr Ernulf (fp) och 1973:266 av herr Helén m. fl. (fp) (yrkandet B 2).

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen beträffande grunden för reformer på kriminalvårdens
område skulle avslå motionen 1973:1083,

B. all riksdagen beträffande kriminalvårdens syfte skulle avslå motio
nen 1973:598 i denna del (yrkande 2 h, delvis),

C. alt riksdagen beträffande samarbete mellan kriminalvården och
andra vårdområden i anledning av de i propositionen 1973:1, bUaga 4,
angivna riktlinjerna för kriminalvårdens fortsatta utformning samt
motionen 1973:266 i denna del (yrkande C) och motionen 1973:599 i
denna del (yrkande 2) gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

D. atl riksdagen beträffande förhållandet mellan brottsbalkens på
följdssystem och de sociala organens verkställighetsåtgärder skulle avslå
motionen 1973:598 i denna del (yrkande 2 i),

E. att riksdagen beträffande anslallsplaceringen av rattfyllerister med
avslag på motionen 1973:598 i denna del (yrkande 2 h, delvis) godkände
ovannämnda riktlinjer,

F. att riksdagen beträffande anstaltsplaceringen av unga lagöver
trädare i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och motionen 1973:596 saml
motionen 1973:598 i denna del (yrkande 2 h, delvis) gav Kungl. Maj:t liU
känna vad utskottet anfört,

G. alt riksdagen beträffande överensstämmelse mellan brottspåföhd
och anstallsplacering skulle avslå motionen 1973:598 i denna del
(yrkande 2 h, delvis),

H. alt riksdagen beträffande tidsplanen för reformens genomförande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973:599 i denna del (yrkande 1) gav Kungl. Majt Ull känna vad utskottet anfört,

J. all riksdagen såvitt gällde övervakningsnämnds befogenheter skulle avslå motionen 1973:142,

K. atl riksdagen beträffande prövotid och lid för övervakning vid skyddstillsyn skulle avslå motionen 1973:266 i denna del (yrkande B 2),

L. att riksdagen skulle avslå ovan angivna motioner i den mån de icke omfattades av vad utskottet anfört och hemställt,

M. att riksdagen godkände ovannämnda rikflinjer i den mån de icke omfattades av vad utskottet anfört och hemstäUt.

Reservation hade avgivits

1. beträffande förhållandet mellan brottsbalkens påföljdssystem och de sociala organens verkställighelsåtgärder av fru Kristensson (m) som

105

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag till kriminalvården, m.. m.

ansett att utskottet under D bort hemställa,

att riksdagen skulle bifalla motionen 1973:598 i denna del (yrkande 2 i).

Anslag till kriminalvården

1 del föhande redovisas endast de punkter, vid vUka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Fångvårdsanstallerna)

Kungl. Maj:t hade under punkten F 2 (s. 165-168) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt inrätta en extra ordinarie tjänst som överläkare i SkBe 3, dels lill Fångvårdsanstallerna för budgetåret 1973/74 anvisa ell förslagsanslag av 319 170 000 kronor.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:404 av herrar Henmark (fp) och Nelander (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade att utöver i statsverksproposilionen upptagna belopp sammanlagt 200 000 kronor skulle ställas lUl krimmalvårdsslyrel-sens förfogande för i motionen angivna ändamål (andlig vård inom kriminalvårdens anstalter) saml

1973:1085 av herr Sundman m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen tUl Fångvårdsanstalterna anvisade ell i förhåUande till Kungl. Maj:ts förslag med 100 000 kronor för förbättrad biblioteksverksamhet förhöjt förslagsanslag.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:l all inrätta en extra
ordinarie tjänst som överläkare i SkBe 3,

B. atl riksdagen beträffande den andliga vården inom anstalterna
skulle avslå motionen 1973:404,

C. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
Kungl. Majts förslag och med bifall till motionen 1973:1085 tiU
Fångvårdsanstallerna för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag
av 3 19 270 000 kronor.

Reservationer hade avgivils

2. beträffande den andliga vården inom anstalterna av fru Kristensson (m) samt herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c). Westberg i Ljusdal (fp). Fransson (c) och Stjernström (c) som ansett atl utskottet under B bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973:404 i denna del gav Kungl. Majt till känna vad reservanterna i delta hänseende anfört.

106

3. beträffande medelsanvisningen av fru Krislensson (m) saml herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c). Westberg i Ljusdal (fp). Fransson (c) och Stjernström (c) som — under förutsättning av bifall till reservationen nr 2 - ansett atl utskottet under C bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och motionen 1973:404 saml med bifaU tUl motionen 1973:1085 lill Fångvårdsanstallerna för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 319 320 000 kronor.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Punkten 3 (Frivården)

Kungl. Maj:t hade under punkten F 3 (s. 168-171) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt inrätta en extra ordinarie tjänst som överläkare i SkBe 3, dels lUl Frivården för budgetåret 1973/74 anvisa etl förslagsanslag av 59 210 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:266 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen under anslaget F 3 Frivärden anvisade 700 000 kronor utöver Vad Kungl. Maj:l föreslagit avseende tjänster för 17 assistenter och fem biträden under ett halvt budgetår för intensifierad övervakningsverksamhet (yrkande A 3) samt

1973:403 av herr Gustafsson i Uddevalla m. fl. (s, c, fp, m) vari hemslällts atl riksdagen vid behandlingen av förevarande anslag beslutade atl Bohus skyddskonsulentdistrikt delades på sätt som föreslagits av kriminalvårdsstyrelsen.

Utskottet hemställde

A. atl riksdagen med bifall lill Kungl. Maj:ls förslag bemyndigade
Kungl. Maj:l att inrätta en extra ordinarie tjänst som överläkare i SkBe 3,

B. all riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till Kungl.
Maj:ls förslag och med avslag på motionen 1973:266 i denna del lUl
Fiivården för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av
59 210 000 kronor,

C. all riksdagen beträffande uppdelning av Bohus skyddskonsulent
distrikt i anledning av motionen 1973 :403 gav Kungl. Maj :l Ull känna vad
utskottet i detta hänseende anfört.

Reservation hade avgivits

4. beträffande medelsberäkningen av herrar Ernulf (fp) och Weslberg i Ljusdal (fp), som ansett att utskottet under B bort hemstäUa,

att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av Kungl. Majts förslag och med bifall tUl motionen 1973:266 i denna del tUl Frivården för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 59 910 000 kronor.

Punkten 5 (Kriminologisk forskning)

Kungl. Maj:l hade under punkten F 7 (s. 172) föreslagit riksdagen alt tUl Kriminologisk forskning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 535 000 kronor.

107

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1973:598 av herr Bohman m. fl. (m) vari yrkats att riksdagen skiUle hos Kungl. Maj:t anhålla dels atl åtgärder vidtogs för forskning rörande allmänpreven-lionens betydelse (yrkande 2 f), dels atl kriminalvårdsstyrelsen fick i uppdrag alt systematiskt utvärdera den verksamhet verket bedrev främst med avseende på ålerfallsfrekvensen inom respektive behandlingsform (yrkande 2 g).

108

Utskottet hemställde

A. alt riksdagen lUl Kriminologisk forskning för budgetåret 1973/74
anvisade etl reservationsanslag av 535 000 kronor,

B. att riksdagen beträffande forskning rörande allmänprevenlionens
betydelse skulle avslå motionen 1973:598 i denna del,

C. alt riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvårdens verksam
het skulle avslå motionen 1973:598 i denna del.

Reservation hade avgivils

5. beträffande forskning rörande allmänprevenlionens betydelse saml utvärdering av kriminalvårdens verksamhet av fra Kristensson (m) saml herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Weslberg i Ljusdal (fp), Wijkman (m) och Stjernström (c) som ansett att utskottet under B och C bort hemställa,

B. atl riksdagen beträffande forskning rörande allmänprevenlionens
betydelse med bifall lUl motionen 1973:598 i denna del hos Kungl. Maj:t
skulle anhålla atl åtgärder vidtogs för forskning rörande allmänprevenlio
nens betydelse,

C. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvårdens verksam
het med bifall till motionen 1973:598 i denna del hos Kungl. Majt skulle
anhålla all kriminalvårdsstyrelsen fick i uppdrag all systematiskt utvär
dera den verksamhet verket bedrev främst med avseende på ålerfallsfre
kvensen inom respektive behandlingsform.

Punkten 6 (Frivillig kontaktverksamhet m. m.)

Kungl. Maj:t hade under punkten F 8 (s. 173) föreslagit riksdagen att tUl Frivillig kontaktverksamhet m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kronor.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1973:406 av fra Krislensson m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen som sin mening gav lill känna atl något bidrag från anslaget F 8 FrivUlig kontaktverksamhet icke borde utgå till Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM) saml

1973:408 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställts alt riksdagen vid behandhngen av punkten F 8 som sin mening gav Kungl. Majt till känna atl anslag till KRUM ej borde utges, alt KRUM ej borde tUlålas verka inom fångvårdsanstallerna samt att KRUM ej borde anmodas avge remissyttranden i fångvårdsfrågor.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen lUl FrivUlig kontaktverksamhet m. m. för budgetåret
1973/74 anvisade ett reservationsanslag av 100 000 kronor,

B. att riksdagen beti-äffande bidi-ag lill KRUM skulle avslå motionen
1973:406 samt motionen 1973:408 i denna del,

C. att riksdagen beträffande KRUM:s verksamhet inom kriminalvår
dens anstalter skulle avslå motionen 1973 ;408 i denna del,

D. alt riksdagen beträffande KRUM:s hörande vid remissförfarande
skuUe avslå motionen 1973:408 i denna del.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Reservation hade avgivits

6. beträffande bidrag lill KRUM m. m. av fra Kristensson (m), som ansett atl utskottet under B och D bort hemställa,

B. att riksdagen beträffande bidrag lill KRUM med bifall till motionen 1973:406 och i anledning av motionen 1973:408 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj :t till känna att bidrag ur anslaget F 8 FrivUlig kontaktverksamhet m.m. icke borde utgå till KRUM,

D. alt riksdagen beträffande KRUM:s hörande vid remissförfarande med bifall till motionen 1973:408 i denna de! som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna att KRUM ej borde anmodas avge remissyttrande i fångvårdsfrågor.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande av herr Måbrink (vpk).

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! De enskilda medborgarnas krav alt få leva i trygghet och atl inte utsättas för våld eller berövas sin egendom förutsätter ömsesidig hänsyn medborgarna emellan. Vissa regler för samlevnaden måste respekteras. I den gemensamma välfärdens intresse krävs också att var och en efler förmåga lojalt bidrar ekonomiskt till samhällets utgifter och respekterar allmän egendom. Vi får hkväl konstatera atl såväl i gångna tider som i nutiden mänga människor inte förmår följa de uppställda normerna. Orsakerna lUl all så många bryter mot regelsystemet kan inte fångas in i enkla förklaringar. Våra kunskaper om brottslighetens orsaker är ofuUständiga. Säkert är bara atl brottsUghelen i vårt land liksom i de flesta andra länder är ell stort samhällsproblem, som skapar svårigheter och lidanden för den enskilde och förorsakar samhället stora kostnader. Det är därför en betydelsefull uppgift för statsmakterna att vidta aUa åtgärder som kan medverka till att förebygga och förhindra brott. Den förebyggande verksamheten måste bedrivas på bred front och föratsätter medverkan även av de enskUda medborgarna. Främst måste den inriktas på att skapa sådana förutsättningar för den enskilde att han kan uppleva sig som delaktig i samhällsgemenskapen och göra honom beredd att inte bara utnyttja samhällets tjänster utan även solidariskt underordna sig krav på lojalitet och hänsynstagande mot andra medborgare. Även om våra kunskaper om brottslighetens orsaker är ofullständiga, vet vi alt arbetslöshet, dålig bosladsmihö, fattigdom, social och kulturell isolering utgör grogrund för kriminalitet. Endast ett fortsatt socialt reformarbete

109

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

kan leda liU atl kriminalilelsskapande faktorer av nu angivet slag undanröjs.

Den förebyggande verksamheten åvilar i detta avseende i första hand samhällets sociala stöd- och vårdorgan. Det är dock angelägel alt en samordning sker av samhällets insatser för att förebygga brottslighet. Jag har i detta syfte uppdragit åt en särskild sakkunnig atl framlägga förslag tUl ett centralt brottsförebyggande råd. Den sakkunniga har i dagama lämnat sitt förslag, och det är min förhoppning atl ett sådant råd inom kort skall kunna tillsältas.

I kampen mot brottsligheten kan vi emellerlid i dagsläget inle enbart nöja oss med förebyggande insatser. Samhället är också skyldigt atl vidta direkta åtgärder för att förhindra och uppdaga lagöverträdelser och att upprätthåUa den aUmänna ordningen. Dessa uppgifter blir aUlmera betydelsefulla, allteftersom den moderna samhällsutvecklingen leder till atl medborgarnas möjligheter lUl inbördes social kontroll minskar, samtidigt som frestelselrycket — framför allt på ungdomen — ökar. Brottsbekämpning i denna del är främst en uppgift för poUs, åklagare och domstolar. Betydande anslag har under senare år lUlförts polisväsendet, som därigenom fått mera personal och bättre utmstning. Verksamheten inom pohsväsendet liksom rättsväsendets övriga organ har rationaliserats och effektiviserats på många sätt. Skärpta påföljder har genomförts i fråga om narkotikabrott, olaga vapeninnehav och dobbleri. Den kriminalpolitiska behandlingen av grova narkotikaförbrytare och andra som har dömts liU långvarig anslaltsvistelse för grova brott har skärpts Uksom samhällets möjligheter till ingripanden för att förebygga politiska våldsdåd. På grundval av brotlskommissionens belänkande har riksdagen för en kort tid sedan förelagts förslag lill fortsatta kraftiga åtgärder inom detta område, vilka bl. a. omfattar fortsatta stora förstärkningar av polisens personella resurser.

Av avgörande betydelse för den effekt som de här relaterade åtgärderna kan väntas få är dock alt de människor som begår brott blir omhändertagna på etl sådant sätt all de i framtiden kan anpassas lill samhällsnyttiga medborgare och ges möjligheter till ett normalt liv. Det är därvid inle — som ibland görs gällande i den ytliga debatten — fråga om att göra anstallslivet så behagligt som möjligt. Talet om humanisering av fångvården för kanske tankarna i den riktningen. Det är i stället fråga om att utnyttja anstallstiden för atl stärka de intagnas förutsättningar atl klara sig i samhällslivet. Det är fråga om hjälp till självhjälp. Det är i dag tyvärr så atl återfaUsbroltsligheten har stor betydelse för den samlade kriminaliteten. Del är belysande all 50 proceni av de intagna i fångvårdsanstallerna minst en gång tidigare suttit i fängelse och att 30 procent suttit i fängelse två eller flera gånger. Risken är stor för att dömda som inte kunnat inordnas i samhäUet kommer all bilda-minoriteter vilkas normer och värderingar inle överensstämmer med dem sorn gäller för andra medborgare. Sådana minoriteter kan efler hand dra lUl sig andra som känner sig isolerade från samhällsgemenskapen.

Svensk kriminalvård har sedan lång tid tUlbaka åtnjutit internationellt anseende för framsynthet och progressivitet. Det kontinuerliga reformarbete som hittills bedrivits har bl. a. omfattat en snabb utbyggnad av

frivården och betydande reformer inom anstallsväsendet.

Del förslag lill riktlinjer för kriminalvårdens fortsalla utformning som riksdagen nu skall ta ställning till kan delvis ses som ett fullföljande av tidigare reformer. Förslaget innebär emellerlid inte bara att kriminalvården får betydligt ökade resurser i fråga om personal och medel. Det möjliggör också en samordning och systematisering av de insatser som för närvarande görs inom kriminalvården. Den samordning av anstalts- och frivård som nu inleds kan väntas medföra ökad effektivitet för båda dessa verksamhetsgrenar och därmed en minskning av ålerfallsbrotlslighelen. En ny anstaltsorganisalion och en ändrad regional indelning ger möjlighet lUl mer differentierade åtgärder i hjälpande och stödjande riktning för dem som intagits i fångvårdsanstalt och underlättar övergången mellan anstaltsvård och frivård. Den ändrade regionala indelningen innebär också att kriminalvården i större utsträckning än hittills anpassas till den verksamhet som bedrivs av samhällets övriga vårdorgan. Såväl den öppna som den slutna vården får betydande resursökningar för sjuk- och narkomanvård. Sammanlagda ger de åtgärder som här aviseras etl nytt och samlat grepp på kriminalvården som innebär ett nydaningsarbete inom detta vårdområde av mycket betydande slag.

Formerna för arbetet inom kriminalvården har under senare år vållat en livlig offentlig debatt där många kritiska röster höjts. Från en sida har hävdals att man gått för långt i vad som kaUas humaniserande riktning. Kriminalvården har beskyUls för slapphet och dalt med de intagna. Från andra hål| har hävdats all tvånget i anstalterna verkat nedbrytande på de intagna. Det kan därför vara skäl att i delta sammanhang uttrycka tUlfredsställelse över all delta stora reformförslag inom kriminalvården bygger på ett belänkande som utarbetats av representanter för riksdagens fyra största partier och att dessa därvid uppnått fullständig enighet. Del torde redan nu kunna konstaleras all kriminalvårdsreformen kommer alt beslutas i stor pohtisk enighet. Detta är av utomordentligt stor betydelse när reformen skaU föras ut i praktisk tiUämpning.

En kraftig utbyggnad av frivården bl. a. med ett större antal assistenter avsedda som övervakare för svarskort klientel kommer att ge möjlighet för övervakningsorganisationen atl genom aktivt fältarbete stå i nära kontakt med sina klienter samtidigt som lokala anstalter i nära anknytning till de intagnas hemorter möjliggör ell omhändertagande under mer kontroUerade former i de fall då enbart övervakning visar sig otillräcklig. Samverkan meUan frivårdsorganisationen och lokalanstallerna ger på detta sätt underlag för en avsevärt förbättrad kontroU av hur skyddstillsynsdömda, villkorligt frigivna och på prov utskrivna föher de krav på en ordnad livsföring som förutsätts i brottsbalken. Därigenom kan frivården såväl hos allmänhet som hos rätlsvårdande myndigheler skapa det förtroende för sin verksamhet som krävs för all göra den lill ett alternativ tiU frihetsberövanden. Den sedan flera år påtagliga tendensen hos domstolarna alt utnyttja skyddstillsyn i stället för fängelse kan därför väntas fortsätta.

Även i fråga om den grövre kriminaliteten kan kravet på samhällsskydd beaktas på ett bättre sätt. De personer som gjort sig skyldiga till sådan kriminaUtet samlas på de anstalter som har det bästa rymnings-

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

:12

skyddet. Genom en konsekvent differentiering skapas där förutsättningar för behandlingsformer som utformats med hänsynslagande Ull de intagnas bedömningsbara farlighet.

De riktlinjer för kriminalvården som nu uppdras grundar sig på uppfattningar hos dem som teoretiskt och praktiskt sysslat med kriminalvårdens klientel. Vi vet att hittUlsvarande metoder och åtgärder endast i ringa utsträckning gett tillfredsställande resultat. Våra kunskaper om effekten av de nya formerna är ofuUständiga. Del är därför önskvärt med en uppföljning och utvärdering. Denna uppgift får ankomma på det centrala rådet för brottsbekämpning, i vilket kommer att ingå en särskUd enhet för kriminologisk forskning.

För den sociala verksamheten inom kriminalvården kommer tyngdpunkten atl ligga på frivården, vars insatser sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt, dvs. i omedelbar anknytning tUl domen eller, om den åtalade så önskar, redan dessförinnan. Anstallstiden får ses som en förberedelse för frigivningen, som får börja så snart den dömde kommit innanför anstaltsporten. Framför allt är del kriminalvårdsljänstemännens uppgift att ge sina klienter de råd och anvisningar som de behöver för atl tUlgodogöra sig det stöd och den hjälp som tillhandahålles av samhäUets övriga vårdorgan. Förslaget lar klart avstånd från tanken atl utöver frivården skapa en särskild vårdorganisation. Den dömde bör anpassas till det samhälle där han måste leva sedan kriminalvårdens befallning med honom har upphört. Genom atl avskilja och isolera den brottslige från samhället kan man endast temporärt hindra honom atl begå nya brott. En framgångsrik resociahsering föratsätter att den dömde får möjlighet atl försörja sig med hederligt arbete, alt han har en bostad och att han kan knyta normala sociala kontakter. Hans behov av fysisk och psykisk hälsovård måste tillgodoses på samma villkor som gäUer för andra medborgare. Om han i stäUet stöts ul från samhällsgemenskapen är risken för fortsatt kriminalitet myckel stor. Det måste beaktas alt fängelsetiden uppgår till i genomsnitt endast fyra månader, och sedan återvänder den dömde ut till oss andra i samhällslivet.

Kriminalvården kan inte på egen hand klara de dömdas samhällsan-passning. Det krävs också förståelse och solidariska insatser från andra samhällsorgan och från de människor som finns i den dömdes omgivning, anhöriga, arbetskamrater och andra. Det har uttalats farhågor för all man inte skall kunna skapa en sådan solidaritet. Jag bedömer dock dessa farhågor som överdrivna. Vid remissbehandhngen av kriminalvårdsberedningens belänkande har tvärtom demonstrerats glädjande uppslutning kring de tankegångar som beredningen fört fram. Arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och Svenska kommunförbundet har behandlat förslagen i positiv anda. Speciellt glädjande är de erbjudanden om samarbete och medverkan som kommit från de två största arbetstagarorganisationerna. Arbetsgivarna har också sill stora ansvar. Reglerna för anstäUning av dömda personer i statstjänst har nyligen överselts. Det är min förhoppning atl de kommunala och privata arbetsgivarorganisationerna i motsvarande mån skall utfärda rekommen-. dationer tiU sina medlemmar. I de faU då man anfört betänkligheter finns anledning att förmoda atl dessa i stor utsträckning beror på brist på

information. Sociologiska undersökningar ger vid handen att insikten om vad modern kriminalvård kräver slår i omvänd proportion lUl kunskaperna om hur kriminalvården verkligen fungerar i dag och om de människors problem som kommer i konflikt med regelsystemet. De reformer som här föreslås omfattar också en kraftig upprustning av kriminalvårdens informationsarbete. Resurser ges också för en intensifiering av den samrådsverksamhet som redan inletts meUan kriminalvården och andra sociala myndigheter såväl på riksplanet som på lokal nivå.

Del är min förhoppning att allt detta skall medverka tiU att förståelse för de dömdas problem ökar. Man kan då förvänta en aUmän uppslutning kring den kriminalvårdsreform som nu föreläggs riksdagen och som syftar tUl effektiva insatser mot återfaUsbroltsligheten på grundval av den människosyn som av tradition varit utmärkande för svensk kriminalvård.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvärden, m. m.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag befinner mig i den lika glädjande som ovanliga situationen att i allt väsentligt kunna instämma med herr justitieministern. Jag tycker också det är glädjande all del har blivit en så enig uppslutning kring den kriminalvårdsreform som vi nu skall behandla.

Justitieministern inledde sitt anförande med några aUmänna reflexioner och konstaterade att vår kunskap om brottshghetens orsaker är ofuUständig. Del håller jag gärna med om. Man kunde önska att vi hade en mer inträngande forskning som något kunde belysa dessa frågor, även om den väl inte kan ge hela sanningen. Jag viU redan nu säga, herr talman, att det är glädjande att det centrala råd som sä småningom skaU tillsättas, enligt vad vi nu har fått höra, kommer atl få tUl uppgift att planera forskningens insatser. Jag hoppas att det inte skaU bh alltför stora begränsningar i de möjligheterna utan alt rådet verkligen skall kunna initiera en forskning som belyser väsentliga områden som inle varit föremål för någon kriminalpolitisk forskning i delta land.

Sedan sade justitieministern att man kunde konstatera alt en grogrund för kriminalitet var en dålig start i tillvaron — arbetslöshet, dåliga bostadsförhållanden, en utarmad kulturell miljö och några andra sådana faktorer. Jag skall gärna hålla med om att personer med en dålig start i tillvaron självklart kan utgöra en riskgrupp som kan dras in i kriminalitet.

1 detta sammanhang finns det emeUertid anledning understryka vad justitieministern också på sätt och vis var inne på, nämligen all det är väsentligt i ett samhälle all man bibehåller respekten för vissa normer och värderingar som är giltiga genom generationerna, som är giltiga för vår tid och som kommer att vara giltiga i fortsättningen. Men jag påstår att vi för närvarande upplever en normupplösning som har haft en negativ effekt när det gäller kriminahtetens utveckling. Det är i varje faU min tro. Jag menar att det är nödvändigt att vi upprätthåller respekten för de regler som har uppstäUls för människornas livsföring och för deras relationer tiU varandra. Också i det hänseendet har det brustit en del på senare tid.

Vidare sade justitieministern atl kriminalvården från vissa håll har beskyllts för slapphet. Det är riktigt. Det är också rUctigt atl kriminalvården från en annan synpunkt har beskyUts för att vara för sträng.

113

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74-76

Nr 75

Torsdagen den 26aprU1973

Anslag tiU kriminalvården, m.m.

114

Enligt mitt sätt alt se är det viktigt alt vi försöker differentiera behandlingen av kriminalvårdsklientelet. Vi bör få humanast möjliga behandling för det stora flertalet av kriminalvårdsklientelet, men vi bör samtidigt få en effektiv och stram behandling av det grövre klientelet. Där har vi gått en bit på väg genom de regler som riksdagen beslöt om förra året och som justitieministern själv refererade till.

Justitiemmistern sade att det här är ett stort reformförslag. Jag skaU inte förringa värdet av denna kriminalvårdsreform. Men som jag ser det är del väsentliga i detta förslag atl man nu får en ordentlig satsning på frivårdssidan - någonling som de borgerliga partierna i riksdagen faktiskt under många år har begärl — och en satsning på de personeUa resurserna för att ge övervakningsverksamheten ett mer reellt innehåll. Sedan är det självklart alt dessa reformer, som innebär en integrering av frivården i anstaltsvården, är utomordentligt angelägna. Jag tror aUlså att det på frivårdssidan kommer att visa sig att förslaget innebär ett stort steg i rätt riktning, även om man naturligtvis måste konstatera atl de personella resurser som här anvisas väl inle får vara hela sanningen ulan att man måste gå vidare på en utbyggnad under åren framöver.

Jag kan, herr talman, konstatera att utskottet är enigt om de stora hnjerna i förslaget, och vi har också accepterat den föreslagna omorganisationen av anstallssyslemel. Jag tror att aUa delar den uppfattningen atl det är skönt att det blh slut på byggandet av de stora anstalterna. Möjligen kan man hysa en viss tvekan när det gäller omorganisationen av kriminalvårdsregionerna. Den tveksamhet som jag personligen känner gäller svårigheterna alt förena två så angelägna önskemål som alt å ena sidan få en erforderlig differentiering av kriminalvårdsklientelet och att å andra sidan få små anstalter, som har anknytning lill de lokala organen ■ för socialt stödjande verksamhet och där de intagna kan få verkställig-helstiden avtjänad i närheten av hemmet. Det är två angelägna synpunkter som i och för sig är oförenhga. Jag hoppas i alla fall att det nya förslaget tiU anstaltsorganisalion ändå skall kunna göra en syntes av detta som kommer atl visa sig fungera bra i praktiken.

Vi har i utskottet behandlat en del motioner. En av dem har väckts av fröken Ljungberg m. fl:, och det är som jag ser det en mycket intressant och väsentlig molion. Vi har med anledning därav i utskottet konstaterat att det i och för sig hade varit önskvärt att riksdagen samtidigt hade fåll- ta ställning lUl andra grundläggande frågor på kriminalpolitikens område och att vi hade fått en uppfattning om huruvida det går att klara det viktiga samarbetet mellan kriminalvården och social-, sjuk- och hälsovården. Vi säger i betänkandet atl det är angeläget att man försöker överbrygga de klyftor som på många håll otvivelaktigt finns mellan kriminalvården och andra samhälleliga stöd- och vårdorgan. Egentligen hade del varit önskvärt att vi redan nu hade haft en uppfattning om på vUket sätt man skuUe ha klarat detta. Vi har inte det, men vi har uttryckt' ett önskemål om att denna fråga snarast måtte få en lösning. Det är förutsättningen för atl intentionerna bakom reformen skall kunna förverkligas.

Vi har också konstaterat alt det hade varit önskvärt alt vissa' nödvändiga förändringar i brottsbalkens påföhdssystem och kanske

förslaget tiU förändringar i behandlingslagen hade kunnat presenteras riksdagen samtidigt, så atl vi hade kunnat ta ställning tUl delta i ett sammanhang. Man kan emeUertid förstå alt detta inte har varit möjligt, och vi har bedömt del så att vi ville ta slällning till reformen nu och att en avvaktan på de här andra förslagen skulle ha medfört ett alltför långt dröjsmål med beslut i ärendet. Därför har vi i utskottet ansett att vi nu skaU ta ställning, även om man på ett sätt kan beklaga det.

Utskottet har ansett del angelägel att uttala atl reformer på kriminalvårdens område bör grandas på den målsättning för kriminalpolitiken som anges i brottsbalken. Vi framhåller "alt den ökade satsningen på frivårdssidan inte bör ses som ett ullryck för ett ändrat kriminalpoli-tiskl synsätt utan som ett försök att — i enlighet med tankegångarna bakom brottsbalkens nyanserade påföljdssystem - ge de icke frihetsberövande påföljderna ell materiellt innehåU som gör dem liU fullödiga alternativ tUl övriga påföljder", som vi har uttryckt det. Vi har understrukit att de uppdragna rUctlmjerna, samtidigt som de innebär en prioritering av konkreta åtgärder syftande tUl atl underlätta de straffades anpassning i samhället, också klart markerar de gränser för kriminalvårdens verksamhet som betingas av kraven på allmän laglydnad och samhällsskydd.

Jag vel inle, herr talman, om jag i detta sammanhang skulle ställa en fråga tiU justitieministern. Man skall ju i aUmänhet inte bry sig om tidningsnotiser därför att pressen säUan exakt återger vad som har anförts, men jag har ett tidningsurklipp från en debatt i Uppsala för ett tag sedan, där justitieministern dellog. Justitieministern undrar om man kanske skulle begagna uttrycket fånghåUeri i stäUet för anstaltvistelse. Det må vara hänt. Kanske är det inte något att fästa sig vid, om man använder en formulering som var lånad från en intern. Justitieministern säger emeUertid i referatet att han lägger tyngdpunkten på frivården. Han säger alt han hoppas att del antal interner, som man måste hålla inlåsta endast av säkerhetsskäl, snart skall kunna minskas. Jag menar härmed att man inle skaU la så allvarligt på ett tidningsreferat. Men om justitieministern sagt detta, skulle det innebära, att han avvisar tanken på allmänprevention. Jag har emellerlid förstått att så inte är fallet; det intrycket får man i varje faU inte när man läser justitieministerns anförande i stalsverkspropositionen i den här delen. Men det kunde kanske vara intressant att fä en liten kommentar.

Vi konstaterar i utskottet att de ökade insatserna inom kriminalvården främst bör syfta till att förstärka frivården, men det får samtidigt inte leda tiU att anslallsvården eftersattes. Vi menar atl det är ofrånkomligt all en väsentlig del av kriminalvårdens klientel just med hänsyn tiU den allmänna laglydnaden och samhäUsskyddet fortfarande måste underkastas någon form av institutionell kontroU. Personligen tror jag atl reformen i praktiken inte kommer att medföra någon nämnvärd ytterligare förskjutning mot frivården. Ju grövre brottsligheten blir, desto mera belastat blir kriminalvårdsklientelel. Detta innebär i sig en begränsning av våra möjhgheter alt begagna de öppna vårdformerna.

Jag tänkte sedan säga några ord om olika klientelgrupper. Moderata samlingspartiet har i en partimolion tagit upp frågan om rattfylleristerna.

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973 .

Anslag till kriminalvården, m. m.

115

Nr 75

Torsdagen den 26aprilT973

Anslag till kriminalvården, m. m:

116

och ulskoltel säger med anledning av denna molion, att man så långt möjligt inom ramen för tillgängliga lokalanstallsplatser bör eftersträva atl straffverkställighet kan ske i närheten av hemorten. Vi menar att man i fortsättningen bör ägna uppmärksamhet åt denna fråga och att man vid det urval av anstalter som framdeles skaU utnyttjas bör för korttidsklientelet och vid ställningstagandena för brotlskommitléns förslag särskilt beakta dessa önskemål.

När det gäller intagna kvinnor har ett enigt utskott uttalat att speciellt stora problem föreligger för dessa. Om vi i delta samhälle hittar områden, där del förekommer problem, finner vi nästan aUlid all jusl kvinnorna har del allra värst. Så gäUer faktiskt även inom kriminalvården — i varje faU inom den slutna vården. Vi har i utskottet menat, att det väl ändå borde vara tänkbart att man inrättar särskilda avdelningar för kvinnor på lokalanstalterna och atl man kanske också skulle kunna utnyttja särskilda frigångshem som lokalanslalter för kvinnliga intagna. Vi förutsätter att denna fråga blir föremål för särskilda överväganden i den fortsatta planeringen.

En sak som utskottet ägnat stor uppmärksamhet är placeringen av ungdomsklientelet. Vi har uttryckt det önskemålet att de erfarenheter som vi i dag har av utbildning, arbetsträning, medicinsk och psykoterapeutisk behandling på ungdomsanstalterna verkligen bör tillvaratas, och vi hoppas att de nuvarande ungdomsanstallerna i icke obetydlig utsträckning skall kunna användas som riksanslalter för sådana unga lagöverträdare, som av säkerhetsskäl eUer av annan anledning inte lämpligen bör placeras på lokalanstalt.

Innan jag går in på atl kommentera reservationerna kanske jag får säga att vi i justitieutskottet inte har glömt bort frågan om ersättning åt övervakare. Tidigare har vi ägnat den frågan ett visst intresse. Vi har accepterat att ersättningen nu inte kan höjas utöver vad som föreslås, men vi menar atl man ändå bör följa frågan med stor uppmärksamhet. Del är väsentligt att vi har en ersättning som verkligen kan locka ansvarskännande och kunniga övervakare, för det är en föralsällning för att frivården skall kunna fungera på ett effektivt sätt.

Jag skuUe sedan, herr talman, bara viha säga några ord om ell par av de reservationer som är fogade till utskottsbelänkandet.

Reservationen 1 innebär atl man bör åstadkomma en bättre överensstämmelse meUan brottsbalkens påföhdssystem och de sociala organens verkstäUighel.

Justitieministern sade tidigare här, att dom lUl skyddsliUsyn är en åtgärd som kommer atl tillämpas i ökad ornfallning. Då blir de synpunkter som jag har framfört i den här reservationen ännu mera betydelsefulla. Jag har nämligen påstått atl i många fall där man dömer till skyddstillsyn med behandhngsföreskrift, innebär på vissa håll de sociala organens tillämpning av detta i praktiken, att brottsbalkens påföhder i delta hänseende urholkas. Det är en utveckling som ingen av oss kan vara tUltalad av. Jag menar att denna fråga bör ägnas en viss uppmärksamhet för atl hejda den här ulveckUngen.

Den kriminologiska forskningen har jag redan varit inne på. Jag skulle i det sammanhanget bara viha fråga statsrådet om man kan föralsalla all

det centrala rådet får i uppdrag alt planera också en forskning beträffande allmänprevenlionens betydelse. Den spelar ändå en grundläggande roU inom hela kriminalpolitiken. Man saknar ju helt sådan forskning i det här landet. Det skuhe vara väsentligt all höra om justitieministern menar atl det centrala rådet skuUe kunna planera en dylik forskning.

1 reservationen 5 har vi föreslagit att kriminalvårdsstyrelsen skall få utvärdera kriminalvårdens verksamhet, och inte bara inom vissa begränsade sektorer som nu sker, ulan över huvud tagel åstadkomma en systematisk utvärdering av effekterna av de ohka behandlingsformerna. Egentligen skulle man ju ha kunnat önska atl en sådan utvärdering hade funnits när man nu skaU ta stäUning liU kriminalvårdsreformen som ju mycket bygger på en uppfattning om vad de olika behandlingsformerna har för effekt. Någon sådan utvärdering finns inte. Det är angeläget att den kommer tiU stånd utan större tidsutdräkt.

Till slut, herr talman, ett par ord om KRUM. Jag har reserverat mig mot att KRUM skaU få anslag i fortsättningen. Det kan ju tyckas att ett belopp av 38 000 kronor är så Utet atl del inte är värt en mässa, men jag menar atl del är en principiell fråga vad staten skall ge bidrag tiU. Jag påstår att KRUM bedriver en verksamhet som i långa stycken är i strid mot de riktlinjer som slatsmaklerna fastlägger för kriminalpolitiken. Det är ganska uppseendeväckande att statsmakterna då ger bidrag till en sådan verksamhet.

Jag kan bara helt kort citera lilel ur del målsättnings- och aktionsprogram för KRUM:s verksamhet som finns.

Där står att KRUM skaU arbeta för en analys och ett bekämpande av det klassamhälle som genom sina ojämna makt- och förmögenhetsförhållanden bidrar tiU alt skapa grupper som är socialt, ekonomiskt och kulturellt utslagna. KRUM skall verka för avskaffande av fängelsestraff och andra tvångsmässiga frihetsberövanden. KRUM anser alt samhällets konlroUpolitik är ell ullryck för det rådande klassamhäUel och ifrågasätter frihetsberövande som sanktionsform. KRUM avvisar både aUmän-preventionen och individualpreventionen som grundval för fängelsestraff KRUM avser alt som ett led i opinionsbildningen arbeta för all fängelserna på fångarnas vUlkor skaU öppnas för allmänheten, organisationer, myndigheter och massmedia. Utöver den traditionella opinionsbildningen bör aktioner komma tiU stånd i ökad utsträckning. KRUM skall kunna aktivt stödja stridsåtgärder samt i övrigt sprida vetskap om och stödja fångarnas kamp. KRUM-kansliel i Stockholm skaU fungera som informations- och agitationscentral.

Jag skulle viha fråga kammarens ledamöter om man verkligen kan tycka att en sådan verksamhet är i linje med det som detta anslag syftar tiU atl främja, nämligen positiva kontakter mellan kriminalvårdsklientelet och per.soner utanför kriminalvården. Jag påstår att det är en verksamhet som direkt motverkar detta, syfte. Många intagna betackar sig för KRUM:s verksamhet, och fångvårdspersonalen bedömer atl deras kontakter med de intagna avsevärt försämrats genom KRUM:s aktiviteter.

Jag ber, herr talman, atl med delta få yrka bifall liU reservationerna I, 2, 3, 5 och 6 samt i övrigt bifaU tiU utskottets hemställan.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

118

Herr JOHANSSON i Växjö (c);

Herr talman! När vi i dag behandlar anslagen tiU kriminalvården lar vi ställning till en betydande reform av kriminalvårdens organisation. Det rör sig sålunda inte enbart om anslag för kommande budgetår, ulan vi skaU vidare ta ställning lUl principen för hur kriminalvården skaU utformas för lång tid framåt.

Inom kriminalvården har pågått ell successivt reformarbete. Del har inte varit stillastående. Man konstaterar alt under senare tid har den kriminalpohtiska debatten varit högst påtagbar i vårt land. Samtidigt har planering för fortsatta reformer pågått inom olika kommittéer. För atl skapa underlag för en helhetsbedömning och en samordning av förslag som framkommit av olUca kommittéer tiUsattes i oktober 1971 den s. k. krimmalvårdsberedningen. Del är med anledning av dess belänkande som justitieministern i samband med statsverkspropositionen också framlade förslag om vissa riktlinjer för den kommande krimhialvården. Man kan väl påstå att kriminalvårdsberedningens förslag i allt väsentligt var ett resultat av en enig utredning. Värdet av detta har understrakits i många sammanhang, och det vUl jag också göra. De riktlinjer för det fortsalla reformarbetet inom kriminalvården som nu föreläggs riksdagen överensstämmer i allt väsentligt med beredningens förslag. Delta är motiv för alt ulskoltel i allt väsentligt har lyckats skriva sig samman, och allt talar för att kvällens debatt kommer att bli en stiUsam sådan.

Jag vUl nu gå in på några områden i det framlagda kriminalvårdsprogrammet, där jag finner väsentliga framsteg.

Det måste anses lUlfredsslällande att förslag framkommit om en samlad bedömning av aktualiserade kriminalvårdsreformer. Vad såväl beredningen som statsrådet och utskottet vill understryka är att kriminalpoUtiken har två uppgifter: dels att ge människorna skydd mot brott, dels att hjälpa dem som begått brott att anpassa sig tiU samhällets gemenskap. Något annat vore ju också olänkbart i en modern stal. Vi bör väl ha lämnat den tid bakom oss dä attityden tUl den dömde andades vedergällning. Frihetsberövande är dock ibland både för allmänheten och för den dömde nödvändigt. Men målsättningen skall vara atl anpassa den intagne till ett normalt hv utanför anstaltens väggar. Kriminalvårdsberedningen har såvitt jag kan förstå gjort en realistisk a'wägning mellan angelägenheten av lagöverträdarnas anpassning lill samhällsliv samt samhällets behov av skydd. Det menar också utskottet, som ytterligare understrukit kriminalvårdens dubbla uppgift.

Kriminalvårdsberednmgens förslag bygger på en större integrering mellan frivården och anstaltsvården. Frivårdssidan skaU på så sätt få större resurser. Det är beredningens och statsrådets mening atl effektivisera personundersökningsförfarandet, förstärka övervakningsverksamheten saml intensifiera och styra de sociala insatserna. Detta är helt naturligt positiva åtgärder.

En annan viktig del är anstallssyslemel. För alt erhålla bästa effekt av integrationen meUan frivård och anstaltsvård föreslås en decentraliserad, regionsvis uppbyggd kriminalvård. Den bygger dels på ett begränsat antal riksanstalter för främst mera svårbehandlade klienter, dels ell antal mindre lokalanslalter för övriga intagna. Jag tror att slopandet av

kriminalvårdsräjongerna och i stället en indelning i ett större antal kriminalvårdsregioner, såsom nu föreslås, skaU vara bättre ägnat att återanpassa klienterna efter anstallstiden tiU ett normalt hv igen. Eller, för atl citera propositionen, "att verksamheten i största möjliga utsträckning kan anpassas till den organisation som tiUskapats för samhällets övriga stöd- och hjälporgan". De stora anstalternas lid skulle alltså vara förbi, och ingen är väl ledsen för del.

Centerpartiet har i en partimotion bl. a. tagit upp tidsperspektivet för reformens genomförande och då särskilt utbyggnaden av lokalanstallerna. I motionen ifrågasattes lämpligheten av att det skall ta hela 15 år innan anslaltssystemet är utbyggt.

Man. får i det sammanhanget stöd av kriminalvårdsstyrelsen som pekar på svårigheter — organisatoriskt och administrativt — som kommer att uppstå om två skilda system, det nuvarande räjongsyslemel och den föreslagna regionindelningen, under en längre lid skaU tillämpas sida vid sida. Enligt kriminalvårdsstyrelsens mening lär de nuvarande räjongerna endast delvis kunna avvecklas så länge tillräckligt antal lokalanslalter saknas för att kunna sätta den nya regionala organisationen i kraft.

Vi är fuUt införstådda med all planerings- och projekteringsarbeten tar. sin tid. Uppbyggandet av ett antal lokalanslalter sker inte i brådrasket. Centerns representant i utskottet hälsar dock med tUlfredsställelse utskottsskrivningen där del heter bl. a.: "Lika.med motionärerna anser emellertid utskottet att det är ytterst angeläget all reformen genomförs så snart det över huvud laget ät möjligt. Stora ansträngningar bör därför sättas in för all om möjligt nedbringa tiden. Vissa möjligheter härliU; torde kunna öppnas om befintliga anstalter i större utsträckning än vad som synes ha förutsatts blir utnyttjade som lokalanstalter. Utskottet utgår från att förutsältningarna härför noga övervägs i del fortsatta-planeringsarbetet. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majt tUl känna." Med en sådan skrivning har vi centerrepresentanler i utskottet förklarat. oss vara nöjda..

Samarbetsfrågorna har tagits upp i motioner från centern, folkpartiet och moderaterna. Det gäller samverkan mellan kriminalvården och övriga vårdområden. Utskottet skriv er.mycket positivt och fastslår med skärpa all de klyftor måste överbyggas som på många håll otvivelaktigt finns mellan kriminalvården och andra samhälleliga stöd- och vårdorgan. Det är nödvändigt om intentionerna bakom förevarande reform skaU kunna förverkligas. Lika angeläget är det enligt utskottets mening atl den ändrade anslallsorganisationen och kriminalvårdens regionala indelning främjar kriminalvårdens samarbete på det lokala planet med både arbetsmarknadsmyndigheter och sociala myndigheter.

Herr lalman! Jag vUl vidare peka på enigheten om atl arbetsphklen skall bibehållas inom anstalterna. Det finns delade meningar om detta ute i samhället. Slopandet av arbetsplikten skuUe enligt utskottet innebära omfattande kostnadsökningar med ökat personalbehov och krav på alternativa sysselsättningsformer som föhd. All klienterna skall fördriva liden i sysslolöshet kan ju inle vara rikligt. 1 detta sammanhang vUl jag också framföra den uppfattningen, som aUa är överens om, att studiearbetet skall ha sin givna plals på anstalterna.

Nr 75

Torsdagen den 26aprU1973

Anslag till kriminalvården, m.m.-

!19

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

120

Något om kostnaden för reformens genomförande; En sådan här omläggning av kriminalvården kostar givelvis pengar. På driftbudgeten beräknar man en merkostnad av 34 miljoner kronor, fördelad på fem år med början år 1974. På investeringssidan är den beräknade kostnaden för anstaltsbyggandet 125 mihoner under en 15-årsperiod. Denna 15-års-period tycker vi inom centern, som jag nämnt, är en för lång tidrymd. En starkare prioritering av anslagen till denna verksamhet är därför angelägen.

Vad vi i dag kommer atl besluta är principlösningar som avses bli föremål för fortsatt bearbetning, varvid kompletterande överväganden kommer all ske även i fråga om den långsUctiga kriminalpolitiken. Nu skaU vi naturligtvis inle tro att lagens reformering löser alla problem. Justitieministern sade i sitt inledningsanförande att orsakerna tiU brott kan vara många. Allt vel vi inte, sade han, men han nämnde arbetslösheten, bostadsmiljön och miljöaspekter över huvud taget osv. Det är så mycket som kommer in i det här sammanhanget. Men vi skaU inte vara pessimister. Vi tror att den här reformen är den bästa lösningen för tUlfäUet och hoppas att vi skaU komma en god bit på vägen när den blh genomförd - att återfallen hos internerna blir färre, alt de blir bättre anpassade lill samhället.

När det så gäller anslagen till kriminalvården för budgetåret 1973/74 gläder det mig att utskottet har anslutit sig tiU motionen av herr Sundman m. fl. om en anslagsökning på 100 000 kronor utöver justitieministerns förslag tiU biblioteksverksamheten vid fångvårdsanslalterna. Det är ingen stor summa, men dock ett värdefullt tUlskott. Biblioteksverksamheten vid statens fångvårdsanstalter runt om i landet ombesörjes av respektive kommuners folkbibliotek. Ersättningen till kommunerna för denna verksamhet var länge synnerligen blygsam. Den fastställdes år 1958 till 10 kronor per år och vårdplats. Den allmänna ersättningen tUl kommunerna har de senare åren höjts till 30 kronor per vårdplats och år vid anstalt och 40 kronor per plats vid allmänna häkten. De faktiska kostnaderna är mångdubbelt större. Del finns i dag kommuner som satsar upp lill 170 kronor per år och vårdplats vid fångvårdsanstalterna. Detta är ju knappast atl göra rätt för sig från statens sida. Kostnaderna för biblioteksverksamheten vid kriminalvårdens anstalter är en statlig och inte en primärkommunal angelägenhet.

Det är ju också så, alt det knappast finns någon grupp av människor i samhäUet för vilken böcker och läsning är av så väsentlig betydelse som för de intagna på fångvårdsanstalterna.

Utlåningen vid folkbiblioteken uppgick i landet 1971 till cirka nio band per invånare och år. Utlåningen vid två av våra fångvårdsanstalter under samma år var inte mindre än 86 band per intagen och år. TUl detta kommer att varje utlånad bok nästan regelmässigt läses av mer än en person. Vi förstår att slitaget är stort. Därför är utskottets ökning av anslaget med 100 000 kronor mycket välkommen.

Centerns representanter i utskottet finns med vid tre av de reservationer som är fogade tiU utskottsbetänkandet. Jag viU tiU sist något redogöra för dem.

Reservationerna 2 och 3 rör den andliga vården vid anstalterna, och

jag yrkar nu bifaU liU dem. Jag vUl påstå all såväl böcker som andlig vård är det behov av vid våra fångvårdsanslalter. Nämnderna för den andliga vården, NAV, har haft en väsenthg betydelse för vårdarbetet på anstalterna. Samfunden visar alltjämt stor villighet att själva satsa erforderliga medel. Det är dock inle mer än räll att direkta omkostnader för verksamheten i viss mån och i större utsträckning än för närvarande ersätts av del allmänna.

Den tredje reservation som jag yrkar bifaU liU är nr 5, som rör kriminologisk forskning. I moderatmotionen, som reservationen bygger på, framförs meningen alt våra kunskaper om värdet av olika behand-hngsmeloder inom kriminalvården är ofullständiga. På ledande forskar-håU i delta land påslås också att aUtför htet forskning bedrives. Den centrala problematiken kring avvägningen meUan allmänprevention och individualprevention är inte nog belyst. Justitieministern sade även i silt anförande att vi vet aUtför litet om orsaken till brottsligheten. Därför tycker jag alt det finns aU anledning all stödja denna reservation. Jag yrkar som sagt bifall till densamma.

Herr talman! 1 övrigt yrkar jag bifaU till utskottets hemställan.

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Också jag kan ansluta mig tiU de synpunkter som justitiemmistern framförde i början av denna debatt. Vi är säkert alla ense om att det ärende som vi här behandlar är av utomordentlig vikt för hela vårt samhälle. Kriminalvården berör inte bara de människor som blir föremål för samhällets reaktion mot lagöverträdelser ulan samhäUet som helhet. Det är också anledningen Ull att allmänheten med stort intresse följer reformarbetet på området. Jag vUl i del sammanhanget framhåUa vikten av atl informationen om såväl målsättningen för arbetet som formerna för kriminalvården når ut lUl denna allmänhet. Den informationen får inte eftersättas, och jag noterar med tUlfredsställelse den ökade satsning på information som förslaget innebär.

I varje demokrati är respekten för lagen en grundval för samvaron människor emeUan. Utan trygghet för medborgarna till liv och lem är inget samhälle ett gott samhälle. Det är ur dessa och andra synpunkter utomordentligt viktigt all med kraft bekämpa brottsligheten. Men det är också synnerligen angelägel atl genom lämpliga åtgärder söka återanpassa lagöverträdarna tUl samhället.

1 den proposition som behandlas i justitieutskotlels belänkande nr 15 uppdras riktlinjer för en betydelsefull reform av kriminalvårdens organisation och verksamhet. Del är med tUlfredsstäUelse jag i likhet med utskottet i övrigt konstaterar atl del varit möjligt atl lägga fram ett förslag som innebär en samlad bedömning av aktualiserade kriminalvårdsreformer och över huvud taget ett samlat grepp på den komplicerade och mångfasetterade problematik som kriminalvården utgör.

Visserligen kan det med fog påslås atl den kriminalvårdsreform som vi här behandlar inte innebär någon genomgripande eller principiell ändring av vår kriminalpoUtik. Brottsbalkens påföljdssystem — fängelse, internering, skyddstillsyn etc. — förblir åtminstone tUls vidare i huvudsak oförändrat. Del är främst fråga om ändringar som syftar till all förbättra

121

Nr 75

Torsdagen den . 26aprU 1973

Anslag tiU kriminalvården, m.m.

122

kriminalvårdens praktiska innehåll och utformning, och detta är ingalunda oviktigt. Det är framför aUl två betydande ändringar som föreslås.

Den ena är en väsentlig förstärkning av resurserna för kriminalvård i frihet, och som företrädare för etl parti som länge kämpat för atl en-sådan satsning skuhe göras hälsar jag givetvis detta med uppriktig glädje. Den andra ändringen är av organisatorisk art och innebär alt man i de s. k. normalfaUen decentraliserar straffverkställigheten liU anstalter i närheten av den dömdes hemort och därmed ökar samarbetet mellan anslallsvården och frivården. Också den ändringen kommer säkerligen all visa sig betydelsefuU när det gäller all tUlrättaföra människor som kommit in på brottets bana. Även om det kan finnas skäl alt varna för en övertro på frivårdens möjligheter att återföra en brottsling tiU samhället och tiU en socialt acceptabel livsföring, är det angelägel och värdefullt atl denna starka satsning på en kvantilativt och kvaUlalivt utbyggd frivård nu kommer till stånd. Och jag behöver kanppast understryka alt vi på vårt håll är övertygade om alt frivården har större möjligheter alt bedriva ett framgångsrikt resocialiseringsarbete än anslallsvården. Många av de problem som är förknippade med anstallslivet och övergången från en reglerad anslaltstillvaro till ett liv i frihet slipper man ifrån inom frivården.

Men del ligger stor makt uppå — del vill jag framhålla med all den kraft jag är mäktig — all man får Ull stånd ett effektivt samarbete med samhällets övriga organ inom sjukvård, socialvård, arbelsförmedlmg, bostadsförmedling etc. Det måste skapas funktionsdugUga former för detta samarbete i enlighet med förslaget i folkpartiets motion nr 266.

Det är också viktigt all övervakningsinslitulet får möjligheter all fylla del dubbla syftet atl verka för sociala insatser och att utöva en kontrollerande funktion. Även om insatserna av personlig och social art måste UUmälas stor betydelse och ägnas stor uppmärksamhet måste man med hänsyn till det allmänprevenliva värdet av en konsekvent genomförd övervakning fästa stor vikt också vid den sidan av övervakningsinstitulets uppgift. Men självfallet skaU denna övervakning upphöra då behov av övervakning inte längre föreligger.

När det gäller övervakningen av del socialt och kriminellt mest belastade klientelet föreslås i propositionen att flera klienter än för närvarande skall övervakas av tjänstemän med social utbUdning. Enligt förslaget bör antalet övervakningsfall per tjänsteman begränsas till 30. Detta antal är enligt vår mening för högt på grand av det ökade inslaget dömda med svår social missanpassning och med hänsyn tih den målsättning som justilieministern här skisserade. Han menade alt denna åtgärd skulle göra del möjligt för övervakarna all genom aktivt fältarbete slå i nära kontakt med klienterna. SkaU den målsättningen nås är, menar jag, 30 ett alltför högl antal. I syfte all när så erfordras åstadkomma en intensifierad övervakning och därför begränsa antalet faU per Ijänsle-mannaövervakare föreslår vi, folkpartiets representanter i utskottet, att medel anvisas för anställande av ytterligare 17 assistenter och 5 biträden utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Jag yrkar, herr lalman, bifall lill reservationen 4.

Även om det måste anses befogat all övervakningen av del socialt och

krimineUl mest belastade klientelet anförtros åt tjänstemän med social utbildning - alltså tjänslemannaövervakare — finner jag del angelägel framhålla alt intresserade och engagerade lek mannaövervakare kan göra en myckel värdefull insats för all föra människor som kommit i klammeri med rättvisan till rätta. Jag tror faktiskt alt en välutbUdad lekmannaövervakare som sköter några få uppdrag på fritid och med handledning kan innebära väl så gott stöd som en tjänsteman med 30 fall all sköta mellan kl. 9 och 17. Jag vill därför i likhet med utskottet starkt understryka atl frågan om vilken inverkan övervakarersältningens sloriek kan ha på rekrytering och bibehållande av intresserade och lämpliga övervakare i fortsättningen måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Beredningen och departementschefen har inle gått in på hur Ijänste-mannaövervakarna skall kunna bistå den övervakade under icke arbetstid. Jag vet inte vad justitieministern tänker på den punkten —jag förutsätter att någon form av jourtjänst kommer aatt inrättas. Del kanske är möjligt alt säga någonting ytterligare på den punkten.

Även om frivården måste tillmätas allt större betydelse inom kriminalvården måste man konstatera att frivården beträffande vissa fall saknar möjligheter alt så förändra den övervakades aUmänna inställning och sociala situation alt resultatet kan betecknas som godtagbart. För dessa fall återstår i regel endast anstallsbehandling i någon form.

I del här sammanhanget kan det också vara skäl att påminna om att vissa remissinstanser, som yttrade sig över kriminalvårdsberedningens belänkande, framhöU alt en ökad användning av frivård i stället för intagning på anstalt minskar den avhåUande effekten av påföhderna för brott och att den på så sätt kan bidra till en ökning av brottsligheten. Kriminalvårdsberedningen hävdade däremot att även kriminalvården i frihet har en viss allmänpreventiv effekt, och jag delar den uppfattningen. Men det utesluter ju inte att man också måste fästa vikt vid den andra mening som kommit tUl uttryck och som jag här har nämnt om. Jag vill dock bestämt hävda, atl om vi skall kunna motverka en fortsatt ökning av brollsligheten i vårt land och ändå i stor utsträckning kunna använda kriminalvård i frihet, så är det alldeles nödvändigt all vi satsar myckel mer än vad nu är fallet på tidiga, förebyggande åtgärder inom t. ex. hem, skola och ungdomsvård. En viktig uppgift måste vara alt söka skapa respekt för etiska normer men också att åstadkomma goda former för mänsklig gemenskap.

Målet måste främst vara all söka motverka atl människor kommer in på brottels bana, och jag hälsar med tiUfredssläUelse att vår molion från förra året om en utredning för atl få till stånd en genomgång och en totalbedömning av samhällets brottsförebyggande åtgärder och förslag tUl förstärkning av dessa åtgärder nu har besvarats på del sättet att det inrättas ett centralt råd för samordning av den brottsförebyggande verksamheten i landet. Men jag kan inte underlåta atl beklaga, all del har tagit så lång tid, innan regeringen kommit till insikt om behovet av ett sådant råd. Jag hoppas nu all del rådet verkligen kommer lill stånd och atl det kommer atl fungera effektivt, dvs. att det får resurser och befogenheter som möjliggör en samordning och en intensifiering av den brottsförebyggande verksamheten. Jag tror att det är en mycket

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973 .

Anslag till kriminalvärden, m. m.

123

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. tn.

124

angelägen uppgift som rådet på del sättet får.

Den andra vikliga förändring som den här behandlade reformen innebär är som nämnt den decentralisering av straffverkställigheten för det s. k. normaUclientelel, som syftar liU att den intagne skaU få bättre kontakt med sin hemmiljö under straffverksläUighetstiden och på del sättet ha större möjligheter atl återinpassas i samhäUet efler frigivningen. I många fall kommer detta att vara tiU gagn för resultatet.

Men vi får inle glömma att en stor del av de intagna på fångvårdsanslalterna inte har någon familj eller annan krets av personer som de kan återvända till och som kan hjälpa dem tillbaka in i samhällets gemenskap. I vissa fall är det också i hög grad olämpligt alt den intagne återvänder lill sin Udigare miljö, eftersom detta skulle försvåra hans resociahsering. Men det hindrar givelvis inte att man bör pröva den föreslagna organisationsformen, som vi hoppas skall ge bättre resultat än del nuvarande systemet. Inte minst betydelsefullt är det att placeringen på lokal anstalt ökar möjligheterna till samarbete med frivården och med de samhällsorgan som har betydelse ur återanpassningssynpunkl, såsom socialvård, arbels-och bostadsförmedling etc.

En nackdel är — som,också utskottets värderade ordförande här framhöll — atl decentraliseringen lill lokala anstalter med nödvändighet måste minska möjligheterna till differentiering av de intagna. Och minskad differentiering kan i olyckliga fall försvåra återanpassningen. Men enhgt ulskollet - och jag delar som synes den meningen - väger fördelarna i form av öppenhet och samverkan med samhällets övriga hjälporgan i den intagnes hemort väsentligt tyngre än nackdelarna.

Utskottet framhåller dock - och jag viU understryka den saken - att det under aUa förhållanden är angelägel all principen om särskUda behandlingsresurser för ungdomsfängelseklientelet inle överges och att de erfarenheter i fråga om utbUdning etc. som vunnits inom ungdomsanstalternas ram blh tillvaratagna. Jag tror att del bäst kan ske genom atl de nuvarande ungdomsanstallerna används som riksanslalter för sådana unga lagöverträdare som är i behov av denna mer omfattande och kvalificerade vård.

1 återanpassningsarbetet på anstalterna är många faktorer av betydelse. Del har visat sig atl en religiös väckelse hos en inlagen lett lUl resociahsering också i åtskilliga av de fall där utsikterna förefalUt små. Även av andra skäl är det angeläget atl den andliga vården på fångvårdsanstallerna får stöd av samhället.

Jag yrkar därför bifall lill reservationerna 2 och 3, vari föreslås en mycket måttlig ökning av stödet lill den andliga vården, i huvudsak innebärande alt direkta utgifter för insatser i det här avseendet ersätts med statliga medel.

I anslutning tiU punkten Frivillig kontaktverksamhet m. m. har utskottet haft att behandla två motioner, nr 406 och 408, vari hemställs atl riksdagen som sin mening ger lill känna alt någol bidrag från anslaget lill denna verksamhet icke bör utgå liU KRUM, Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering. I den ena motionen, nr 408, yrkas även alt riksdagen skaU ge tiU känna atl KRUM ej bör liUålas verka inom fångvårdsanslalterna samt att KRUM ej bör anmodas avge remissyttran-

den i fångvårdsfrågor. I motionerna hävdas den meningen att många inslag i denna organisations verksamhet uppenbarhgen står i mindre god överensstämmelse med syftet med de anslagna medlens användning.

I hkhet med utskottet i övrigt - det finns inget undantag - delar jag den uppfattning som här anförts ur motionerna, dvs. att många inslag i denna organisations verksamhet uppenbarhgen står i mindre god överensstämmelse med syftet med de anslagna medlens användning. Men del utesluter inte att andra delar av verksamheten synes vara av den arten att de kan bidra tiU att öka de intagnas medvetenhet och utveckla deras aktivitet i positiv riktning tiU nytta för deras återanpassning, som vi uttrycker det i utskottsbetänkandet. Kriminalvårdsstyrelsens beslut att begära redovisning för anvisade medels användning bör göra det möjligt att bedöma i vad mån bidrag i fortsättningen bör utgå eller ej. Del bör ankomma på kriminalvårdsstyrelsen atl förutsättningslöst prioritera förekommande bidragsbehov inom ramen för del med anslaget avsedda ändamålet. Några anvisningar på den här punkten bör därför enligt min mening inte meddelas från riksdagens sida, och vi bör kunna förtroendefullt överlämna ärendet lill kriminalvården för åtgärd.

Slutligen vUl jag säga några ord om forskningen på kriminalvårdens område. Kunskaperna om olika behandlingsformers effektivitet är ännu ytterst begränsade. Tillkomsten av kommittén för kriminologisk behandlingsforskning utgör visserligen ett steg i rätt rUclning, men kommitténs uppgift är främst forskningsplanering. Dess verksamhet kan därför inte förväntas komma atl leda tih någon snar utbyggnad av den kriminologiska forskningen. Inte heUer kan man med hänsyn lill kommitténs, arbetsuppgifter hoppas atl den åstadkommer någon belysning av den centrala problematiken kring avvägningen meUan allmänprevention och individualprevention. Även om man i likhet med mig lägger största vikten vid individualpreventionen — och jag vel att justitieministern delar denna mm uppfattning — måste man medge att bristen på grundläggande forskningsunderlag för en bedömning av sanktionssystemets allmänprevenliva effekt är mycket påtaglig och kännbar. Mot den bakgranden viU jag yrka bifall till reservationen 5, som gäller inte bara åtgärder för forskning rörande allmänprevenlionens betydelse ulan även ett uppdrag Ull kriminalvårdsstyrelsen att systematiskt utvärdera den verksamhet verket bedriver, främst med avseende på ålerfallsfrekvensen inom respektive behandlingsformer.

Jag kan tillsvidare stanna med det nu anförda. Beträffande biblioteksverksamheten kan jag ansluta mig liU vad herr Johansson i Växjö anfört.

Jag ber till sist, herr lalman, att få yrka bifall tiU utskottets hemstäUan utom på de punkter där jag tidigare yrkat bifall till reservationer.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! I juslitieutskottets betänkande nr 1 5 är det endast en punkt jag helt kortfattat viU kommentera. Det gäller anslag till frivUlig kontaktverksamhet. Jag skall vid ell senare tUlfälle, när den s. k. balongkommissionens förslag kommer upp tiU behandling i kammaren, diskutera vår syn på brott och straff. Låt mig dock säga all den reformering av kriminalvården som föreslås, och då främst en ökad

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag tiU kriminalvården, ni. m.

125

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

126

satsning på frivården, är värdefull men naturligtvis inte tUlräcklig. Alt komma lill rätta med orsakerna till atl brott begås är desto viktigare. Då måste diskussionen föras om klassamhällets hänsynslöshet. Det gäller arbetslöshet, arbets-, bostads- och fritidsmihö, tvångsförflyttning av människor tiU vissa koncentrationsområden.

Det finns ell par motioner av moderata ledamöter som kräver att KRUM i fortsättningen inte skaU erhålla anslag för kontaktskapande verksamhet vid våra fångvårdsanstalter. Jag vill kommentera en av dessa motioner, och det är molion nr 408 av herr Ringaby m. fl.

Praktiskt laget hela denna motion byggs upp med citat från KRUM:s tidning Krumbukten. Vad som sägs i denna artikel — del skall jag villigt erkänna - kan inte heller jag acceptera i långa stycken. Så långt är jag ense med herr Ringaby. Men frågan är: Var det organisationen KRUM som stod bakom denna artikel, eller har tidningen Krumbukten öppet forum, där människor med ohka uppfattningar får komma till tals, precis som alla andra tidningar här i landet? I herr Ringabys motion får man leta förgäves efter en sådan förklaring. Inte ens vilket nummer av Krumbukten det gäller finns angivet i motionen.

När man fått fram detta nummer av tidningen förstår man också varför herrar motionärer utelämnar dessa uppgifter. Artikeln är skriven av en person som inte tillhör redaktionen eller KRUM:s styrelse. Vid kontakt med KRUM bekräftas att vem som helst får skriva i tidningen om kriminalvårdsfrågor, alltså naturhgtvis då även herr Ringaby. Men så långt kan naturligtvis inle herr Ringaby tänka sig att gå. För den som fåll en fanatisk tanke i huvudet att försöka tysta en organisation, som för fram åsikter som inte stämmer med herrar moderaters, är tydligen alla ohederliga medel tillåtna. Det hade varit klädsammare om herr Ringaby bemödat sig om atl ta reda på vilken KRUM:s målsättning är i stället för atl pådyvla KRUM uppfattningar i kriminalvårdsfrågor som herr Ringaby när han skrev motionen var fullständigt medveten om var falska.

Visserligen har fru Kristensson bemödat sig om alt läsa KRUM:s målsättnings- och aktionsprogram. Jag förmodar att del var de sista raderna i programmet som fru Kristensson citerade, nämligen: "Utöver den IradilioneUa opinionsbUdningen bör aktioner komma till stånd i ökad utsträckning. KRUM ska kunna aktivt stödja stridsåtgärder samt i övrigt sprida vetskap om och stöda fångarnas kamp." Men att KRUM skall stödja slridsålgärder är en sak, fru Krislensson. Det är inte detsamma som alt ta initiativ till sådana.

Men det är lika fantastiskt när fru Krislensson framhåller att vi, även om vi nu kan konstatera att frivården är bättre, ändå skaU ha fängelserna kvar med tanke på allmänpreventionen. Vi skall på det sättet försöka avskräcka människor från alt begå brott. Vad bygger fru Kristensson delta med aUmänprevention på? Vad har fru Krislensson för bevis på att fängelserna skulle avskräcka människor från brott? Det vore intressant att få veta.

KRUM:s medlemmar bedriver kontaktverksamhet på fängelser och vårdinrättningar i form av studiebesök, cirklar, besöksgrupper etc. De använder alltså sin fritid tiU alt sammanträffa med internerna. Herrar motionärer föredrar alt syssla med skriverier, som jag anser bör betecknas

som politiskt skojeri. Del är inte så svårt att avgöra vem som är farUgast i detta fall. Motionärerna viU nu också förbjuda KRUM att bedriva denna kontaktskapande verksamhet på fångvårdsanstalterna, ■ Motionärerna anser vidare atl KRUM inte skaU få vara remissorgan i kriminalvårdsfrågor. Deras motivering för detta krav är att KRUM yttrat sig över SOU 1972:64, Kriminalvård, och anfört atl KRUM är positiv tUl ökad frivård i stället för fängelse men inte därför att frivården skulle vara bättre. Jag kan inte finna att delta yttrande strider mot den uppfattning som övervakare och andra som arbetar med dessa frågor har. Vi är, vad jag förstår, alla bekymrade över atl frivården inle fungerat på grund av bristande resurser. Vi vet heller ännu inte hur den ökade satsningen på frivården kommer atl fungera och om den är lilhäcklig. Även i denna fråga "bubblar" herr Ringaby utan något som helsl faktaunderlag,

I motionen 406 med fru Kristensson i spetsen beskyUs KRUM för atl genom sin verksamhet inspirera till obstruktion inom anstalterna. Också detta påstås utan minsta bevis. Jag vel inle om fru Kristensson nu har dessa bevis. Jag har förgäves under utskottsbehandlingen efterlyst sådana men inte fått några.

Jag har velat säga detta med anledning av det särskilda yttrande som jag har fogat tiU utskottets betänkande nr 15, Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr lalman! Bara några få ord med anledning av de frågor som har ställts tiU mig.

Beträffande tjänstemannaövervakare kontra frivilliga övervakare skulle jag vilja säga tiU herr Westberg i Ljusdal att båda formerna har sina förtjänster och båda formerna har sina fel. Men man har för en stor del av klientelet kommit till den uppfattningen alt del kan vara önskvärt atl i högre grad ha tjänslemannaövervakare. Då kommer herr Weslberg med den i och för sig rimhga frågan: Hur skall del gå efler kontorstidens slut?

Ja, herr Weslberg, för del första har man faktiskt på någol håll prövat alt ha jourljänsl. Om det är den rätta vägen, vet jag inle. Men de kontakter jag haft med tjänslemannaövervakare har i alla fall givit mig den uppfattningen atl de inte är människor, som bara svarar på frågor och arbetar mellan nio och fem. Om någon klient råkat illa ut på en kväll eller lördag, kan man nog lika väl som när del gäller frivilliga övervakare räkna med atl tjänslemannaövervakaren är beredd atl göra sin plikt. Jag tror därför alt man inle behöver frukta någon byråkrati i detta avseende. Det är inte sådana människor som sysslar med dessa frågor.

Fru Kristensson var inne på forskningen. Del pågår faktiskt redan nu inom kriminalvårdsstyrelsen försök att utvärdera resultaten av vissa nya former av kriminalvård. Men vi har väl tänkt oss att det brottsförebyggande rådet skulle få en särskUd enhet som skulle syssla med kriminologiska problem och kriminologisk forskning, 1 del betänkande jag fick i går från den sakkunnige finns ett särskilt avsnitt om kriminologisk och annan forskning. Där hänvisas visserligen lill att man väntar på förslaget från kommittén för kriminologisk behandlingsforskning. Men så myckel sägs i alla faU ut i förslaget - och del vUl jag gärna instämma i - all den

127

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

128

enheten i del här centrala rådet bör kunna ta upp aUa väsentliga frågor på detta område och att man skaU försöka få resurser all göra detta.

Fru Kristensson och herr Westberg var båda inne på frågan om individualprevention och allmänprevention, och fru Kristensson knöl an Ull någon debatt i Uppsala, Allmänprevention och individualprevention är en fråga för sig. Om man omfattar den tesen alt påföljden har en allmänpreventiv betydelse, är del inle givet att påföhden därför behöver vara fängelse. Även böter och andra former av påföhd kan ju ha allmänpreventiv betydelse. Vi vet väldigt litet om det. Jag vUl inte förneka atl vissa påföljder säkert har en aUmänpreventiv betydelse, men jag vill som en sammanfattning hänvisa tiU att detta skaU vi ta upp när vi sätter det centrala rådet i funktion. Det bhr ju då en fråga om att utforma direktiv för de olika enheterna inom rådet.

Om man vill diskutera terminologi, fru Kristensson, är det ingen tvekan om alt ordet kriminalvård har orsakat en hel del onödiga debatter och diskussioner. Jag tUlät mig i Uppsala erinra om en intern, som lyckades hitta på det absolut neutrala uttrycket fånghåUeri och fånghål-lare. Men därmed var del inte min mening att vi skaU införa sådana uttryck, utan del var mera för alt belysa svårigheterna att finna en lämplig terminologi på detta område.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag delar justitieministerns uppfattning att Ijänsteman-naövervakarna är beredda att göra sin plikt också på icke kontorstid. Det är inte annorlunda med dem än med andra människor — del förstår jag också. Men samtidigt vet vi att det här med kontorstid kan vålla en del problem och att del därför är viktigt alt undersöka möjligheterna att ordna t, ex, jourtjänst. Det kan också vara en väg atl gå att söka åstadkomma ökat samarbete mellan tjänstemannaövervakare och lekmannaövervakare. Jag anser fortfarande atl del är angeläget alt stimulera intresserade och engagerade lekmannaövervakare att vara med i del här arbetet i all möjlig utsträckning även i fortsättningen. Del är något som vi från många synpunkter kan ha nytta och glädje av.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr lalman! Låt mig till en början konstatera att i den här hittiUs ganska stillsamma deballen har flera av talarna lagt sig vinn om alt utveckla sin syn på den överensstämmelse som i stort sett har rått i utskottet, när vi har behandlat den här frågan, och vi har lagt mindre vikt vid atl stryka under det som skilt oss ål. Det gör väl i viss mån min uppgift betydligt lättare, och det är väl möjligt alt jag inte behöver ta i anspråk de 20 minuter som jag har antecknat mig för.

Vad vi nu sysslar med är ju bara en hten del av del stora komplex som samhällets kriminalpohlik utgör, Justilieministern har i sill anförande också tecknat bakgrunden till problemaliken och framhållit all vi senare kommer att få la slällning lill etl annal stort avsnitt av den här problematiken, nämligen det förslag som har lagts fram av brottskommissionen.

Även om kriminalvårdsberedningen i sitt arbete till sitt förfogande

hade haft ett mycket gott underlag i form av de utredningar som gjorts på senare år på delta område är det klart att en snabbutredning av del här slaget inte uttömmande har kunnat behandla och lägga fram förslag ens på det avsnitt som rör kriminalvårdspoliliken, utan man har fått nöja sig med att begära ytterligare översyn och utredningar. Vi kommer inom kort att få nya förslag på basis av dessa utredningar.

Vad som nu har föreslagits är ju i stort sett att man skall satsa kraftigt på frivården, och detta är i enlighet med de direktiv som utredningen fått. Man strävar efter atl få en ökad samverkan mellan frivård och anslallsvård. Ett nytl anstallssystem har föreslagits, vilket innebär att man skaU på s, k. riksanslalter behandla sådant khentel som på grund av att dess kriminahtel är av gravare beskaffenhet och på grund av att säkerhetsåtgärderna kräver det behöver behandlas där. Men där har man också tänkt sig kunna behandla sådana korttidsslraffade som t, ex. rattfyllerister och värnpliktsvägrare i den mån annal vårdbehov för dem inte anses föreligga, AUa de övriga fallen skaU hänföras tUl lokalanslalter som kan vara mycket differentierade med hänsyn tiU klientelets art och beskaffenhet men som har den fördelen att vården kan meddelas nära hemorten. Vidare utfärdas det också en rad rekommendationer, syftande tiU atl få en förbättrad samordning tUl stånd meUan kriminalvården och samhällets social- och sjukvård. Det är påtaghgt vilken överensstämmelse som där föreligger mellan propositionen och en rad motioner, som vi följaktligen har uttalat oss rätt positivt om i utskottels belänkande.

Slutligen har föreslagils ett nytt räjongsyslem i stället för del gamla. Det nya systemet skall bygga helt på en geografisk fördelning, och därmed följer atl man också upphäver de nuvarande ungdoms-, internerings- och kvinnoräjongerna. Jag instämmer i vad som tidigare har sagts om det tiUfredsställande i att man kunnat nå en så stor enighet i denna fråga och den stora samstämmigheten när det gäller kravet på en ökad samverkan mellan kriminalvården och andra organ i samhället.

Förslaget om att slopa ungdoms-, internerings- och kvinnoräjongerna har mött en viss kritik i remissinstanserna, och det har behandlats i ett par motioner som inte har föranlett någon åtgärd från utskottets sida. De invändningar som här har framförts har främst gällt ungdomsklientelet, som man menar inte borde behandlas tillsammans med ett äldre och gravare belastat klientel. Här är utskottet inle övertygat om atl det aUlid är så skadligt att sammanföra äldre och yngre klientel; del viktigaste är ju atl vi kan få en tillfredsställande differentiering som gör att var och en får den behandling som han individueUt behöver. Vi tycker att man mycket väl kan länka sig all godta förslaget, men vi har understrukit all de goda erfarenheter man har haft av arbetet inom ungdomsvårdsräjongen skall tUlvaralas, eftersom man där har satsat mera på den behandhngs- och utbUdningspolilik, som har varit värdefuU, än man gjort på andra grupper av intagna. Man har även lagt större vikt vid utslussningen i frihet genom att förbereda frigivningen, ordna med bostad och arbetsanskaffning m. m.

I detta sammanhang har vi också i utskottet, som utskottets ordförande nämnde, tagit upp kvinnornas problem och framhållit att de i likhet med det övriga kriminalvårdsklientelel bör kunna få behandling på anstalt nära hemorten med allt vad det innebär i fråga om möjligheter tiU

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

129

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74-76

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

130

lättare anpassning vid frihet. Men problemet är atl kvinnorna inom kriminalvårdsanslalterna är så få. Den I aprU i år fanns på kriminalvårds-anstalterna 4 965 manliga interner mot 45 kvinnUga, Man skulle kunna säga all här är det en positiv brist på jämlikhet, men den skapar vissa, problem när del gäller att ordna differentierad vård. Utskottet har antytt vissa möjligheter — att eventuellt inrätta särskilda avdelningar för kvinnor ■vid vissa lokalanslalter eller ordna smärre behandlingshem av något slag. Del kan naturhgtvis tänkas andra lösningar också.

Narkomanvården har ägnats speciell uppmärksamhet. Här betonas med aU rätt - och del har justitieministern nyss understrukit - atl det inte finns anledning att inom kriminalvårdens ram bygga upp behand-hngsresurser som rätteligen bör skapas av andra organ i samhället. Men av säkerhetsskäl och av andra skäl måste en del interner ändå vårdas på anstalt under sådana förhållanden att vården omhänderhas av kriminah vården. Därför har det föreslagits alt man på vissa riksanstalter skall ha en försöksverksamhet för narkomaner.

När det gäller frivården är del i första hand social- och sjukvården som skall ge den vård som behövs, men samhällets resurser är dess värre ännu otillräckliga för att tillgodose det behov som finns. Därför har i propositionen föreslagits att det skall inrättas särskilda behandlingsteam i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, Del förslaget har inte mött annan gensaga än att man i motionen 266 uttalat att denna behandlingsform borde vara av försökskaraklär. Ulskollet menar atl eftersom det är klart utsagt atl denna verksamhet skall bedrivas i avvaktan på en utbyggnad av samhällets resurser är motionens önskemål redan tillgodosett.

Rattfylleristerna skuUe enligt kriminalvårdsberedningen i stor utsträckning kunna behandlas på riksanslalter. Den frågan har tagits upp i en motion, som fru Kristensson också har berört, vari framhålles atl mänga rattfyllerister har alkoholbesvär och andra besvär som gör att också de har ett utpräglat vårdbehov och därför borde placeras på lokalanslalt. Utskottet har sagt att det finns fog för detta påstående, men ä andra sidan skaU man hålla i minnet att rattfylleristerna ofta har mycket kort strafftid och atl en behandling i egentlig mening inte kan sättas in under den tiden. Därför får den vård de behöver ges av de vårdande organ som har hand härom. Det hindrar givetvis inte atl i den mån det anses behövligt skall också delta klientel placeras på lokalanstalter,-Över huvud taget får vi komma ihåg alt den differentiering som kriminalvårdsberedningen föreslagit inte på någol sätt är låst ulan endast är en exemplifiering av hur man bör utnyttja systemet,

;Det "viktigaste i propositionen är kanske just förslaget om en upprustning av frivården, som kommer att medföra atl vi också får en effektiviserad personundersökningsmelod. Därigenom kan man på ell tidigt stadium planera en eventueU behandling.

Vidare är att anteckna att här föreslås en ökad terapeutisk och kuraliv verksamhet på våra häkten. Det får väl den positiva effekten all en för de häktade ofta myckel påfrestande period underlättas och vänds till något mer posiUvl, Man får då också tUlfälle att förbereda eventuell behandling. Detta är så myckel mer angelägel som ju häklningstiden i framliden

kommer all avräknas helt av ådömda frihetsstraff, och då kommer vårdsynpunkten ännu starkare alt göra sig gällande.

Herr Westberg i Ljusdal berörde frågan om den ökade tjänstemanna-övervakningen. Vi har varit positivt inställda lill den åtgärden, även om vi därmed inte på något sätt velat underskatta den mycket värdefulla insats som de frivUliga övervakarna gör,

1 motionen 266 har föreslagils etl ökat anslag på inte mindre än 700 000 kronor för att få ytterligare 17 assistenter och 5 biträden utöver de 30 assistenltjänster och 15 biträdestjänster som redan föreslagits i propositionen. Jag kan tiU det bara säga att vi är vana vid alt man från folkpartiet kommer med överbud, men detta är väl ändå i kraftigaste laget, när man kan konstatera att här sker en så stark upprustning. Utskottet har heUer inte funnit anledning att bifalla den motionen. Det föreligger en reservation, och den yrkar jag alltså avslag på.

Vi har tagil upp frågan om ersättning tUl de frivilliga övervakarna. Detta har utskottets ordförande redan berört, och jag behöver inte närmare gå in på del.

Kostnaderna för reformen kommer att bh rätt avsevärda. Under en femårsperiod beräknas driftkostnaderna öka med 34 miljoner kronor. För utbyggnaden av anstaltssystemet när det gäller lokalanstalterna beräknar man kostnaden under en 15-årsperiod liU 125 miljoner kronor.

Utskottet har föreslagit ett uttalande i anledning av motion 599, som herr Johansson i Växjö nyss kommenterade. Jag kan bara säga att även om utskottet är mycket positivt tiU själva tankegången i motionen, kan vi inte komma ifrån de svårigheter som onekhgen måste föreligga atl reahsera en förkortning av tiden för lokalanstalternas utbyggnad, och det har herr Johansson också medgivit. Utskottet säger att det är önskvärt atl förkorta tiden i den män det är möjligt. Det har vi också givit Kungl, Maj t lill känna.

Del förehgger trots all enighet några reservationer tUl detta betänkande. Jag förstår inle riktigt fru Kristenssons reservation nr I och kanske framför allt inte det hon sade nyss i sitt anförande, atl i de faU någon döms lill skyddstillsyn med anstallsbehandling kommer denna inte tiU stånd därför att våra sociala tjänstemän inte beaktar vad som har föreskrivits i domen. Nu är det ju så att intagning på anstalt, när man döms till skyddstiUsyn, beslutas av domstol. För den händelse sociala organ inte skulle meddela den värd som domstolen har föreskrivit, så finns alltid möjlighet atl använda intagningen på anstalt för värd. Jag tycker därför att vad utskottet har uttalat om den förstärkning som propositionens förslag innebär borde vara ganska tiUfredsställande för fru Kristensson, I varje fall är det utskottets uppfattning att motionens intentioner till stor del har tUlgodosetts, Jag yrkar således avslag på reservationen I,

Anslaget till den andliga vården har i motion föreslagits öka med 200 000 kronor, men i reservationerna 2 och 3 nöjer man sig med att yrka etl förhöjt anslag med 50 000 kronor. Jag vill påminna om att utskottet förra året hade anledning atl ta ställning liU samma motionsyrkande. Sedan dess har ersättningen tUl NAV-ledamöterna räknats upp och även ersättningen per tjänstgöringstillfälle. Det gör atl vi i utskottet

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

131

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

132

tycker att den nu föreslagna medelsanvisningen bör vara tillräcklig. Även om man beaktar vad reservanterna har anfört, nämligen atl det numera föreligger ett ökat behov av andlig vård för andra trosbekännare i våra anstalter, anser vi att eftersom just denna delavkontaklskapande verksamhet förefaUer vara bättre tillgodosedd än någon annan bör anslaget räcka,

I reservationen 5 har fru Kristensson m, fl, tagit upp frågan om ökad forskning och då framför allt uppehållit sig vid behovet av ökad forskning rörande allmänpreventionen. Här kan jag nöja mig med att hänvisa både tUl vad utskottet sagt på s, 22 och 23 och tUl vad justitieministern nyss har anfört. Jag skulle bara viha göra den hlla kommentaren att när herr Johansson talade om denna fråga, föreföU det nästan som om han satte likhetstecken mellan allmänprevenlionens betydelse och våra möjligheter att komma tiU rätta med orsakerna tiU brott. Nu är det klart att aUmänpreventionen kan ha sin betydelse i vissa fall, men när det gäller all komma de djupare orsakerna tiU brottsligheten på spåren får vi nog gå djupare än så. Personligen skulle jag vilja säga atl även om jag tycker alt forskning även på det här området är viktig, är det kanske inte den sektor av forskningen inom kriminalvården och om brottsförebyggande problem som jag skulle vilja sälla framför aUa andra. När man tar del av reservanternas motivering förefaller det som om de vill övervärdera allmänprevenlionens betydelse.

Jag viU sedan säga några ord om reservationen 6 beträffande anslag tiU KRUM, Om denna kan jag fatta mig kort. Jag skall hålla med om alt det kan finnas orsaker till kritik mot viss verksamhet som KRUM utövar, men här konstaterar jag bara att det finns extrema uppfattningar, där den ena omfattas av fra Kristensson och motionärerna och den andra av herr Måbrink, Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan. För utskottet har det gällt atl ta ställning lill den verksamhet som KRUM bedriver och som kan anses vara av värde i delta sammanhang. Ingen utom möjligen motionärerna och fru Kristensson har ifrågasatt annat än att viss verksamhet som KRUM bedriver är av betydelse och värde. Jag liksom utskottets övriga ledamöter anser atl man inte från riksdagens sida bör göra några bindande uttalanden i den här vägen ulan alt del bör ankomma på kriminalvårdsstyrelsen alt fördela dessa medel under anslaget.

Vad slutligen gäller frågan huruvida KRUM skall kunna anlitas som remissinstans i fångvårdsfrågor anser vi nog att detta bör kunna bedömas från fall till faU och att inte heller den frågan bör bli föremål för bindande uttalanden från riksdagens sida. Jag yrkar alltså avslag även på denna reservation.

Jag skall sedan tillägga att utskottet med bifall tiU motionen 1085 föreslagit ell med 100 000 kronor förhöjt anslag tUl kriminalvärdens biblioteksverksamhet - som också herr Johansson framhöll — under motivering att man visserhgen vid en övergång till etl syslem med lokalanslalter har anledning alt förvänta större möjligheter atl via de kommunala biblioteken tillgodose det behov som här föreligger men att delta för stunden inle löser de problem som är ganska besvärande.

Jag skulle slutligen vilja citera ett uttalande av departementschefen ur propositionen på s. 83:

"Det är angeläget att framhåUa att de åtgärder som jag nu föreslår avser verkställigheten av ådömda påföhder och inte kriminalpolitikens aUmänna inriktning, vilken så sent som 1962 faslstäUdes av statsmakterna genom införandet av brottsbalken."

Därmed anser jag att syftet med det yrkande som fröken Ljungberg har gjort i motionen 1083 är tillgodosett, därför alt vad hon där säger just inte är någonting annat än del departementschefen har sagt, I övrigt har utskottet ganska utförligt kommenterat de många gånger tänkvärda synpunkter som föreligger i den motionen.

Herr talman! Jag tror att jag nu i huvudsak har kommenterat de vikliga reform- och anslagsförslagen och utskottets synpunkter på det vi har att ta ställning tiU, Av detta framgår, hoppas jag, att vi i allt väsentligt har delat departementschefens synpunkter och att de särskilda uttalanden som vi har föreslagit bara något kraftigare vill understryka vissa detaljer. Av detta framgår också att jag yrkar avslag på samtliga reservationer som är fogade tiU betänkandet och bifaU tiU Kungl. Maj;ts förslag på aUa punkter utom under punkten C av utskottets hemställan på s, 19, där vi föreslår ett med 100 000 kronor förhöjt anslag,

Fra KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill först tacka justitieministern för beskedet beträffande centrala rådels kommande aktiviteter när det gäller forskningssidan. Jag noterar atl justilieministern ansåg att rådet borde kunna ta upp alla väsentliga frågor som hade med forskning att göra. Det tycker jag lovar gott.

Sedan säger jusfilieminislern all man vel väldigt litet om allmänpreventionen. Det håller jag med om, och det är därför som jag menar att eftersom del ändå är en sådan grundläggande fråga borde jusl forskning igångsättas beträffande della.

Emellertid finns det anledning att notera att justitieministern själv i samband med åtskilliga propositioner om slraffskärpningar, som riksdagen har fått all behandla under senare år, har uttryckligen använt allmänpreventionen som motiv för straffskärpningen. Vi kanske inte då är så långt ifrån varandra när man ändå måste anse att aUmänpreventionen har någon betydelse.

Herr Måbrink tog bestämt avstånd från allmänprevenlionens betydelse. Jag skulle bara helt kort vilja fråga hur han då i enighet med utskottet kunnat biträda vårt konstaterande alt en väsentlig del av kriminalvården måste med hänsyn till den allmänna laglydnaden och till samhäUsskyddet underkastas någon form av institutionell kontroll. Innebär inte detta just atl vi använder allmänpreventionen som en av flera utgångspunkter för kriminalpolitiken?

Beträffande vad justitieministern sade så håller jag med om all ordet kriminalvård är litet besvärande. Jag tycker inle det täcker vad man vill åstadkomma. Liksom justitieministern tycker jag inte heller om ordet fånghåUeri. Jag skulle också vilja hitta etl ord som läcker vad man egentligen vill. Ordet vård ger anledning till förväntningar eller föreställningar som vi menar inte aUtid stämmer när det gäller kriminalvården, och ordet kanske säger Utet mer än vad egentligen själva syftet är.

Nr 75

Torsdagen den 26aprU 1973

Anslag till kriminalvärden, in. in.

133

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag tiU kriminalvärden, m. m.

När del gäller utskottets vice ordförande viU jag bara konstatera att hennes inlägg liksom de inlägg från olika ulskoltsledamöler som här gjorts förut, har gett en klar bUd av utskottets betänkande, och det har varit värdefullt.

Vad beträffar skyddstillsynen vet jag inte hur jag formulerade mig, men min mening var att tala om skyddstiUsyn med behandlingsföreskrift och inle med anstallsbehandling, som ju är någonting annat. Jag menar helt enkelt att eftersom socialvården bevisligen fungerar ganska dåligt på vissa orter och i vissa sammanhang så får domstolarnas domar, som innebär skyddstillsyn med behandhngsföreskrift, inget innehåll alls. Då blir, menar jag, anstaltsbehandlingen del enda alternativet, och det tror jag all varken fröken Bergegren eller jag önskar.

Jag får, herr talman, återkomma med replik lill herr Måbrink beträffande KRUM.

134

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker nog att utskottets vice ordförande avfärdar vår cUlmänna bedömning av övervakarnas möjligheter alt svara för ett stort antal klienter litet lättvindigt. Hon kallar del rätt ut för överbud. Jag tycker inle del är rikligt likt vår vice ordförande alt ta så enkelt på frågorna. Om man kan pressa antalet klienter per övervakare från 30 till 20 måste det innebära väsentligt ökade förutsättningar för en effektiv övervakning och hjälp liU dessa människor. Om man vill nå del mål som justitieministern talade om, nämligen ett ordentligt fältarbete där vederbörande övervakare har närkontakt med khenlerna, tror jag att 20 kan vara ett alldeles tUlräckligt antal.

Om man skall salsa på detta nya syslem - och det viU vi göra, jag tycker att det är bra - bör man nog se tUl att det finns förutsättningar för atl del verkligen blir effektivt. Vi får komma ihåg alt det är fråga om ell klientel som socialt och kriminellt är hårt belastat och all det därför är angeläget att varje övervakare inte får ett alltför stort antal fall att svara för.

Jag vidhåller all vårt förslag, som innebär ökade resurser i det här fallet, slår sig och jag vidhåller alltså mitt yrkande på den punkten.

Herr JOHANSSON i Växjö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Bara några ord tUl vår värderade vice ordförande i utskottet. Det är egentligen ingen replik, men när det gäller planen för genomförandet av reformen av anstaltssystemet vUl jag framhålla atl vi under den tid som ligger framför oss måste planera på ell rikligt sätt så att reformen går att genomföra så fort som möjligt. Vi får hoppas att arbetslösheten skall försvinna, men om den kommer att bestå ännu en tid så atl det finns arbetskraft att tillgå kan ju myckel göras via AMS.

Häromdagen hörde jag talas om något som jag inle tyckte var bra, nämligen att vid ett fängelse här i Mellansverige upprastades anstalten med tanke på alt den skulle ingå i räjongsyslemel. Där hade man bort hålla igen, eftersom vi ju skall ha ett annat system. Det kan naturligtvis invändas att vi fattar beslut om delta först i dag och att man i fråga om sådant som i tid ligger bakom oss måste handla efler del gamla systemet.

Men man visste ju atl denna ändring skulle komma. Sådana felinvesteringar bör inte göras.

Jag nämnde, herr talman, ingenting om KRUM i mitt anförande, men även jag och mitt parli har haft betänkligheter mot delar av dess verksamhet. Genom att kriminalvårdsstyrelsen kommer att följa KRUM:s verksamhet — förbundet skall ju lUl kriminalvårdsstyrelsen redovisa sina åtgärder och insatser — får även riksdagen bättre kontroll över dess verksamhet.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Fröken BERGEGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi är inte oense i sak, herr Johansson i Växjö, men bara tUlgången på byggarbetskraft är väl inte nog för att överbrygga alla de svårigheter som föreligger när del gäller att planera ett nytt anstaltssystem — det vUl till mycket mer. Därför har vi anledning att se med en viss tveksamhet på möjligheterna atl nämnvärt påskynda det här. Det förringar emeUertid inle värdet av alt vi försöker alt så snabbt som möjligt förverkliga programmet.

Herr Westberg i Ljusdal gör sig inte bara skyldig tUl överbud ulan också lUI underbud. Om herr Westberg hade läst utskotlsbetänkandet lilel ordentligare, skuUe han funnit att vi där säger all talet 30 är etl maximital och att det finns möjligheter tUl flexibilitet just med hänsyn lUl fallens svårighetsgrad. Jag tycker att det är etl klart överbud när man, trots att propositionen föreslår en så kraftig upprustning, ändå ökar på med mer än 50 procent.

TUl fra Kristensson skulle jag vilja säga att i påföljdsformen skyddstUlsyn ligger möjlighet tUl atl under övervakningstiden föranstalta om anslallsvård om så befinns önskvärt.

. Ulan atl ta slällning tUl det mera generella påståendet som fru Kristensson gör om socialarbetarnas bristande viha alt fullfölja domstolarnas intentioner kan jag vidare konstatera, alt det i denna påföhds-form ändå ligger en möjlighet för domstolarna alt, om så behövs, lUlgripa anslallsvård, som ofta betraktas som ell ganska verksamt medel atl hjälpa narkotikamissbrukare att komma från sitt missbrak under en tid.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig ta upp det sista först. Jag hade inte den uppfattningen atl socialarbetarna var inblandade i detta sammarUiang. Det gäller det sätt på vilket sjukhusen och andra organ, som har med behandlingen atl göra, föher upp föreskrifterna för denna. Atl det råder brister på sina håll i della hänseende trodde jag alt också fröken Bergegren var medveten om.

Beträffande KRUM säger utskottets vice ordförande alt min uppfattning är extrem. Ja, det är en bedömning vars riktighet jag inte kan avgöra. Jag kan bara själv inle lycka atl det är så väldigt extremt all säga att det är fel atl vi med statliga medel stöder en verksamhet, som syftar till atl exempelvis, som jag sade föait, igångsätta aktioner och aktivt stödja stridsåtgärder. KRUM-kansliet skall därvid fungera som en agitationscentral.

Det är ju inte bara fråga om de 38 000 kronor som KRUM får i

135

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

statsbidrag. Statens ungdomsråd har ju av de 5 miljoner som riksdagen medgav förra året utbetalat 30 000 kronor lUl KRUM, Slockholms-KRUM får av kommunen, vilket vi i och för sig inle har något atl göra med här i riksdagen, 50 000 kronor, Göteborgskontorel får vidare 25 000 kronor av Göteborgs kommun. KRUM får följaktligen sammanlagt en hel del offentliga pengar.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att del är stötande att man med offentliga medel bidrar liU denna verksamhet. Jag kan inte finna all della är en extrem uppfattning. Det borde vara ganska naturligt att man avvisar etl sådant anslag.

Nu säger herr Westberg i Ljusdal att vi förtroendefuUt kan lämna tiU kriminalvårdsstyrelsen alt avgöra detta, och även utskottets majoritet menar att vi kan göra det. Jag viU erinra om att utskottet föregående år sade att kriminalvårdsstyrelsen får bedöma detta självständigt men atl kriminalvårdsstyrelsen det oaktat ändå har beviljat detta anslag. Därför tycker jag faktiskt att tiden är inne atl riksdagen ullalar som sin mening, att KRUM inte skaU ha statsbidrag.

Kanhända känner sig kriminalvårdsstyrelsen litet bunden, inte av riksdagens uttalande ulan av den omständigheten att KRUM, när organisationen första gången fick anslag, inle erhöll del genom beslut av riksdagen ulan genom justitieministern själv. Jag vidhåller i alla fall mitt yrkande om att riksdagen bör uttala atl KRUM inte skall ha något statsbidrag.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Utskottels vice ordförande vidhåUer talet om överbud när del i själva verket gäller en annorlunda bedömning. Jag skall inte gå in på någon ytterligare diskussion med henne på denna punkt. Jag är övertygad om att tiden kommer alt visa vem som har gjort den bästa bedömningen i detta fall. Därför tror jag alt vi kan låta den diskussionen anstå tills vidare.

När det sedan gäller frågan om KRUM och kriminalvårdsstyrelsen, som utskottets ordförande tog upp, har jag den meningen att kriminalvårdsstyrelsens begäran förra året all KRUM skulle lämna en redovisning för hur man använt de anslagna medlen innebär, att kriminalvårdsstyrelsen verkligen med stor uppmärksamhet följer utvecklingen. När man nu skall pröva anslaget på nytt, tror jag att man kommer atl ta hänsyn tUl den redovisning som man säkerligen ämnar infordra.

Jag menar bara för min del all vi inte skall föreskriva vad kriminalvårdsstyrelsen skall göra. Jag har förtroende för kriminalvårdsstyrelsen och tror att den har möjligheter att på ett riktigt sätt använda de medel det här är fråga om.

136

Fröken BERGEGREN (s) kort genmäle;

Herr talman! Fra Kristensson förtydligar sig och säger all det är fråga om de sjukvårdande organens bristande vilja eller förmåga att ge den föreskrivna vården i sådana här fall där man har dömt tiU skyddstillsyn med behandlingsföreskrifler. Vi vet ju alla alt det fortfarande föreligger bristande resurser att ge den vård som skulle behövas och kanske också

bristande kunskaper om hur man skall ge den vården. Men lika fullt kvarstår det faktum atl om man inom sjukvården på grund av fallets beskaffenhet eller av andra orsaker inte anser sig längre kunna kvarhålla en tUl skyddstiUsyn dömd person för behandling, föreligger alltid en möjlighet, därest domstolen anser det nödvändigt, all under längre tid hålla den här personen borta från hans vanor genom atl föranstalta om intagning på anstalt.

Det finns alltså vissa möjligheter inom nuvarande lagars ram.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Jag hade inle tänkt della i debatten — det är nog länga debatter ändå i den här kammaren - men eftersom jag sannerligen inle har tillhört dem som har tyngt kammarens arbelsplena under året kanske jag kan få säga några ord, i synnerhet som jag fick ett myckel kraftigt påhopp av herr Måbrink,

Jag hade kanske lekt med tanken atl säga någonling om frivården; jag har intresserat mig litet speciellt för den, 1 Örebro har vi fått ett nytt och myckel bra frivårdsholell - det är bara etl par år gammalt. Del finns 17 personer i det, och det kostar 7 kronor om dygnet för dem som bor där. Då får de kaffe med bröd på morgonen och kaffe på kvällen. De har mycket fina samlingsram och hobbyram. Standarden är mycket hög, men det är såvitt jag kan finna ingen onödig lyx. De har TV-rum och molionsrum, de har över huvud taget mycket fina lokaler. Men det bedrivs faktiskt ingen verksamhet i de här lokalerna. Det förekommer ingen gruppverksamhet för frigångarna, ingen information, inga upplysande föredrag, över huvud laget ingen verksamhet som kan förströ frigångarna och hjälpa dem på traven. Det finns onekligen problem för dem när de kommer ul från sluten anstalt; del har ju omvittnats av många talare här.

Jag tror alt del finns, herr justitieminister, otroligt mycken jungfrulig mark alt beträda på del här området när del gäller all hitta på nya aktiviteter. Jag hade glädjen all spela bUjard med en stackars kåkfarare, som hade 28 år på nacken på sluten anstalt, och det var faktiskt rörande all se hans enorma glädje över alt någon tog hand om honom en lördag, intresserade sig för hans problem och pratade med honom. Jag hade också tillfälle att besöka hotellet och tala med hans yngre kamrater. Jag fick en mycket stark känsla av att de här människorna behöver kontakt, behöver hjälp, behöver en knuff för att komma i gång. Nu går de där, slösitler och tittar på TV, väntar på ett jobb — de har etl tillfäUigt jobb i väntan på något bättre — men ingenting händer. Det flnns alltså otroligt myckel atl göra på del här området.

Betecknande är också atl de som bodde på det här frivårdsholellel var utomordentligt skeptiska mot KRUM:s verksamhet. De tyckte inte om KRUM över huvud taget — det är bara herr Måbrink som gör del, efter vad jag kan förslå. De sade alt KRUM arbetar bara på anstalterna och animerar lill motstånd och JO-anmälningar. Här har jag ell informationsblad från KRUM. Jag skaU inle gå in på allt som står där. Det kallar socialstyrelsen för "töntig", säger all det finns folk på KRUM-kansliet som gärna skulle vrida nacken av en redaktör på Svenska Dagbladet, osv.

137

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

138

- del kan man lämna därhän. Det animerar de intagna och säger: "När
skrev du en JO-anmälan sist?" Det har blivit etl problem för personalen
på fångvårdsanstalterna all besvara alla dessa JO-anmälningar som
kommer in. Det är här fråga om en mycket kär sysselsättning för KRUM.

Herr Måbrinks våldsamma angrepp på mig är väl egentligen av den arten all del inle skulle behöva bemötas av mig från den här talarstolen.. Herr Måbrink har ju faktiskt avslöjat sig själv genom silt inlägg. Han säger också alt han inte gUlar innehållet i citaten ur Krumbukten - jag har rätt många sådana i min motion. Jag skulle nästan vara frestad att fråga: Vad bråkar då herr Måbrink om? Citaten är faktiskt hämtade ur flera exemplar av Krumbukten, och givetvis är det många som har skrivit dessa artiklar. Men valet av artiklar som Krambukten har intresserat sig för avslöjar ju också själen i tidningen.

Men herr Måbrink kommer med falska påståenden när han säger all jag eller moderata samlingspartiet viU stoppa KRUM. Ingalunda! Vi har ingen kommunistisk stat här i Sverige. I en kommunistisk stal, herr Måbrink, skulle KRUM inle få existera, för de bedriver en samhällskritisk verksamhet. Men jag vill inle stoppa dem. Del är en väldig skillnad mellan alt stoppa en organisation och att stödja den med statsmedel — och det är det del är fråga om här. De skulle inte ha statsmedel när del inte är någon seriös organisation, anser jag.

Man kan fråga sig vems inlressen herr Måbrink värnar. Jag tänker ofta på brottslingarnas offer också, och jag håller på atl försöka hjälpa en stackare som har blivit invalid för livet, 38 år gammal, efter misshandel av en inbrottstjuv.

Fröken Bergegren talade om ytterligheterna — fru Kristensson och vi motionärer och herr Måbrink. Ja, vad är det för ytterligheter, fröken Bergegren? Att citera KRUM:s eget program eller KRUM:s egen tidning

- för del är vad vi har gjort - är ingen ytleriighet. KRUM är en politisk
kamporganisation med ytterst obskyra syften, och för att nå sina egna
syften utnyttjar KRUM hänsynslöst olyckliga människor som har
kommit på kant med samhället, och den verksamheten borde inte stödjas
av samhället, anser vi.

Med delta, herr talman, vill jag bara instämma i de yrkanden som fru Krislensson har gjort.

Herr MÄBRINK (vpk):

Herr talman! Herr Ringaby säger alt många fångar inle gillar KRUM. Nej, del tror jag också är riktigt, liksom atl många anställda heUer inte gUlar KRUM. Många anställda och många fångar gillar inte heller den religiösa verksamhet som bedrivs på våra fångvårdsanstalter. Del vel vi väl, del är väl ingen nyhet. Ätt ta det som etl argument för all man inle skall ge anslag lUI KRUM tycker jag är hårresande.

Sedan går herr Ringaby inle in på förfalskningarna som jag vill påstå att han gör i sin motion. För det är ju rena förfalskningarna atl inte tala om, eller la reda på, att Krumbukten har öppet forum i sin tidning. Del är sådana insändarartiklar som herr Ringaby bygger upp hela sin molion på. Han talar inle heller om vilket nummer av tidningen Krumbukten del gäller. Det är förfalskning och det är politiskt skojeri som jag sade i mitt

inledningsanförande. Kan inte herr Ringaby komma åt KRUM på annat sätt än genom all göra som han nu har gjort, så tycker jag alt herr Ringaby skall sluta all skriva sådana här avskyvärda moUoner. Det tycker jag ändå vore ell renlighetskrav.

Helt plötsligt blandar herr Ringaby in frågan: "Vems intresse värnar herr Måbrink?" Och han talar om alla offren. Är KRUM orsak lill aUa offren också nu? Det är ytterligare rappakaJja som herr Ringaby försöker koka ihop här.

Var nu litet självkritisk, herr Ringaby, och säg att det var naturiigtvis felaktigt all skriva en motion på del här sättet - det var ell misstag och det skall inle upprepas. Jag tycker del vore ärligare.

Men nu tUlhör givelvis herr Ringaby den där mörkblåa reaktionära gruppen, så något sådant kan han inte kosta på sig, ulan han kommer väl all fortsätta med sina tilltag.

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Herr Måbrink använde ju myckel starka ord - han talade om förfalskning - och jag finner del helt meningslöst alt föra en debatt med herr Måbrink. Men jag kan efter det här sammanträdets slut överlämna dessa exemplar av tidningen Krumbukten till herr Måbrink, så skall han få se alt allt som jag citerat i min motion.är exakt taget ur Krumbukten, ord för ord. Del är ingen förfalskning.

Herr MÄBRINK (vpk):

Herr lalman! Herr Ringaby lyssnar inle, och jag förstår varför han inle vill lyssna på argumenten.

Jag har, som jag sade, sett atl en del av det här har stått i Krumbukten. Men del är inle redaktionen och det är inle KRUM:s styrelseledamöter som har skrivit della, utan tidningen har ett öppet forum, precis som herr Ringabys husorgan Svenska Dagbladet, med insändarspalter osv. Och i Svenska Dagbladet förekommer ju en massa insändare som man verkligen kan ifrågasätta med inslag av rasistiska tendenser o. d.

Man har citerat KRUM:s målsättning och program här, och fru Kristensson citerade följande; "Som etl led i opinionsbildningen arbetar KRUM för alt fängelserna på fångarnas villkor ska öppnas för allmänheten, organisationer, myndigheter och massmedia." Ja, vad har fru Kristensson emot del? Vi var på Kumla förra året — i oktober månad tror jag del var — och skuUe gå in på en avdelning där, men vi fick inle komma in på avdelningen med mindre än att fångarna gav oss tillstånd. Skall vi inle länka på fångarnas personliga integritet? Det är detta det handlar om i den passus som fru Kristensson citerade.

Är fru Kristensson emot alt fångarna skall få avgöra om organisationer, tidningar osv. skall släppas in?

Herr RINGABY (m):

Herr lalman! Jag har, herr Måbrink, aldrig påstått att det är KRUM:s styrelse som skrivit allt det som citeras i motionen. Jag har påstått ätt del är hämtat ur Krumbukten, och del slår jag för.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

139

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Anslag till kriminalvården, m. m.

Punkten "Reformer inom kriminalvården"

Mom. A - C

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. D

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Kristensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som viU att kammaren bifaUer justitieulskotlels hemställan i

betänkandet nr 15 punkten "Reformer inom kriminalvården" mom. D

röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av fru Krislensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej - 32

Avstår - 4

Mom. E — M

Utskottets hemstäUan bifölls.

Anslag till kriminalvården

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 ' M o m. A Utskottets hemställan bifölls.

140

M o m. B

Propositioner gavs- på bifall Ull dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl atl kammaren bifaller justifieutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 2 mom. B röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Krislensson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Krislensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 141
Nej - 122
Avstår — 5 .

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag tiU kriminalvården, m. m.

Mom. C

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 3 M o m. A Utskottets hemställan bifölls.

M o m. B

Propositioner gavs på bifall trU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Ernulf och Westberg i Ljusdal, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Westberg i Ljusdal begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller juslitieutskollets hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 3 mom. B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 4 av herrar Ernulf och

Weslberg i Ljusdal.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Westberg i Ljusdal begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej - 37

Avstår — 4

Mom. C

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5 M o m. A Utskottets hemställan bifölls.

Mom. B och C

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra

141

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Anslag. tiU kriminalvården, m. m.

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskoltets hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 5 mom. B och C röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av fm Krislensson

m.fl.

142

Ja - 152

Nej - 114

Avstår - 4

Punkten 6 M o m. A Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. B och D

, Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemstäUan, dels

reservationen nr 6 av fru Krislensson, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson

begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller juslitieutskottets hemställan i

betänkandet nr 1 5 punkten 6 mom- B och D röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av fru Kristensson.

Ja - 213
Nej - 38 -

Avstår - 19

Mom. C

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Ändringar i hyreslagstiftningen,m.m.

Föredrogs lagutskottels betänkande nr 13 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:23 med förslag lill lagom ändring i jordabalken, m.m., jämte moUoner.

Genom en den 9 februari 1973 dagtecknad proposition, 1973:23, hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag ur statsrådsprotokollet över justitieärenden föreslagit riksdagen atl anta i propositionen framlagda förslag til!

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

3) lag med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

4) lag om ändring i lagen (1942:429) om hyresreglering m. m.,

5) lag om ändring i lagen (1971:418) om dels fortsatt gUtighet av lagen (1942:429) om hyresreglering m. m., dels ändring i samma lag,

6) lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder lill bostadsförsörjningens främjande,

7) lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

8) lag om ändring i lagen (1970:246) om Ivångsförvaltning av bostadsfasUghet,

9) lag om ändring i bostadsrällslagen (1971:479).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Genom propositionen läggs fram förslag lill ändringar i hyreslagen jämte förslag tUl vissa följdändringar i annan lagstiftning.

De ändringar som föreslås beträffande hyreslagen är resultatet av en översyn som gjorts på grundval av de erfarenheter som den praktiska tiUämpningen av 1968 års hyreslagsreform har gett. Erfarenheterna har genomgående varit positiva. På ett par punkter har dock visat sig föreligga behov av ändringar som har principiell innebörd.

I propositionen för-eslås sålunda att bosladshyresgäst skall få rätt alt med bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet för ändring av hyresvillkoren. Motsvarande ordning föreslås i fråga om lokalhyra och anläggningsarrende. Bostadshyresgäst med långtidsavtal, dvs. avtal på bestämd tid överstigande ett år, föreslås få rätt att säga upp avtalet före hyrestidens utgång. De möjligheter till omprövning av hyresvillkoren som hyr-esgäst sålunda avses få medför atl något behov av att kunna begära prövning av förstagångshyra inte föreligger. Denna möjlighet föreslås därför avskaffad.

Vidar-e föreslås i propositionen att hyran för bostadslägenhet i princip skall vara bestämd tUl sin storlek. Häri ligger bl. a. att hyran inte får knytas till visst index.

' Propositionen upptar förslag till straffbestämmelser i hyreslagen, enligt vilka den som betingar sig sär'skilt vederlag för upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt kan dömas lUl böter eller fängelse i högst ett år.

1 propositionen läggs också fram förslag till bestämmelser som syftar tiU att stärka de kommunala bostadsförmedlingarnas ställning i de fall förmedlingen anvisar ny lägenhet åt bostadshyresgäst. Bl. a. föreslås att

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hy res-lagsliflningen, m. m.

143

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

144

bostadsförmedlingen skall kunna självständigt föra talan i bytestvist.

I övrigt föreslås genom propositionen ett antal ändringar som rör förfarandet.

Flertalet av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1973."

I detta betänkande behandlades lagförslagen med undantag för förslaget lill lag om ändring av jordabalken (JB), såvitt avsåg bestämmelserna i 33, 45 och 47 a §§. Nämnda bestämmelser skulle behandlas senare under vårsessionen i samband med behandlingen av de i propositionen 1973:32 framlagda förslagen lill lag om ändring i giftermålsbalken och lag om ogifta samboendes gemensamma bostad.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de vid början av årets riksdag väckta moflonerna 1973 :98 av herr Wmberg (m) och 1973:1087 av herr Claeson m. fl. (vpk),

dels de med anledning av propositionen 1973:23 väckta motionerna

1973:1624 av herr Ernulf (fp) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:23 beslutade avslå förslaget lill 19 a § lagen om ändring i jordabalken och

1973:1625 av fru Kristensson m. fl. (m) vari hemslällts atl riksdagen i vad gällde ändringarna i 12 kap. jordabalken skulle

A. besluta atl 19 a § skulle utgå,

B. besluta att 35 § tredje stycket skuUe utgå,

C. beträffande 44 § besluta

1. all tredje stycket skuUe utgå, samt därest yrkandet under 1 icke vann bifall,

2. att tredje stycket gavs sådant innehåll all därav framgick att om underrättelse, som avsågs i första stycket, avvek från formulär, som angavs i tredje stycket, den skulle frånkännas rättslig betydelse,

D. beträffande 48 § besluta överföra fjärde punkten till etl särskilt
stycke vilket inleddes "Vid tillämpning av första stycket tredje punkten
skall bortses från lägenhet etc. ",

E. beträffande 54 § besluta

1. atl första stycket första meningen skulle uppdelas i flera meningar,

2. att andra stycket skulle utgå, samt därest yrkandet under 2 icke vann bifall,

3. alt andra styckets hänvisning till "andra stycket" skulle utgå saml atl i tredje stycket skulle ges en hänvisning även lUl andra stycket,

F. beträffande 70 § besluta all fullföljdsbegränsningen i vad gällde
frågor som avsågs i 35 och 40 §§ utgick, samt

G. beträffande övergångsbestämmelserna besluta atl lagändringarna
icke skulle träda i kraft förrän den 1 januari 1974,

dels den med anledning av propositionen 1973:21 väckta motionen 1973:1612 av herr NUsson i Norrköping m. fl. (s), vilken hänvisats till civilutskollet men av detta ulskoll överlämnats lill lagutskottet.

Utskottet hemstäUde

1. beträffande förbud mot obestämda hyror atl riksdagen med avslag på motionen 1973:1624 och på det i motionen 1973:1625 under A framsläUda yrkandet skulle anta 12 kap. 19 a § i det vid propositionen 1973 :23 fogade förslaget tiU lag om ändring i jordabalken,

2. beträffande bostadsförmedlings räll alt föra talan vid hyresnämnd all riksdagen med avslag på det i motionen 1973:1625 under B framställda yrkandet skulle anta 12 kap. 35 § i förslaget tUl lag om ändring i jordabalken,

3. beträffande viss underrättelse lUl hyresgäst atl riksdagen med avslag på de i motionen 1973:1625 under C 1—2 framställda yrkandena skulle anta 12 kap. 44 § i förslaget tUl lag om ändring i jordabalken,

4. beträffande bruksvärdeshyra atl riksdagen med avslag på det i motionen 1973:1625 under D framsläUda yrkandet skulle anta 12 kap. 48 § i förslaget till lag om ändring i jordabalken,

5. beträffande tillämpningen av bestämmelserna om braksvärdeshyra att riksdagen skuhe avslå motionen 1973 :1612,

6. beträffande hyresgästs uppsägningsrält all riksdagen med avslag på det i motionen 1973:1625 under E 1 framsläUda yrkandet skulle anta 12 kap. 54 § första stycket i förslaget lill lag om ändring i jordabalken,

7. beträffande särskUd uppsägningsrätt vid korttidsavtal

a) all riksdagen skulle avslå det i motionen 1973:1625 under E2 framsläUda yrkandet att 12 kap. 54 § andra stycket skulle utgå ur förslaget lUl lag om ändring i jordabalken,

b) atl riksdagen - med förklaring atl propositionen, såvitt nu var i fråga, inle kunnat oförändrad godtas - för sin del med bifall tiU det i motionen 1973:1625 under E 3 framställda yrkandet skuUe anta 12 kap. 54 § andra och tredje styckena i förslaget till lag om ändring i jordabalken med av utskottet föreslagen lydelse,

8. beträffande klander mot hyresnämnds beslut i bylesärende m. m. alt riksdagen med avslag å det i motionen 1973:1625 under F framställda yrkandet skuUe anta dels 12 kap. 70 och 72 §§ i förslaget tUl lag om ändring i jordabalken, dels 13 och 25 §§ i förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

9. beträffande rätt tiU fullföhd av talan i braksvärdesmål att motionen 1973:98 inte föranledde någon riksdagens vidare åtgärd,

10. beträffande ikraftträdandet

a) att riksdagen — med förklaring all punkten 1 i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i jordabalken måste ändras - för sin del med avslag på det i motionen 1973:1625 under G framsläUda yrkandet skulle anta punkten I med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att hänvisningen tUl 33, 45 och 47 a §§ utgick eftersom behandlingen av dessa paragrafer skuUe uppskjutas till senare tidpunkt,

b) alt riksdagen skuUe anta ikraftträdandebestämmelserna i övriga lagförslag,

c) att motionen 1973:1087 ej föranledde någon riksdagens vidare åtgärd,

11. beträffande övergångsbestämmelserna i övrigt

a) att riksdagen — med förklaring all punkterna 11 och 14 i

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

145

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74-76

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen,. , m. m.

övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i jordabalken måste ändras - för sin del skuUe anta ifrågavarande punkter med av utskottet föreslagen lydelse,

b) att riksdagen skulle anta övriga övergångsbestämmelser i förslaget lill lag om ändring i jordabalken,

c) att riksdagen skulle anta övriga övergångsbestämmelser i förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

12. beträffande förslaget lill lag om ändring i jordabalken alt
riksdagen skulle

dels — med förklaring all ingressen i förslaget till lag om ändring i jordabalken inle kunnat oförändrad antas — anta ingressen med av utskottet föreslagen lydelse,

dels anta lagförslaget i den mån det ej omfattades av hemställan ovan under 1-4, 6-8 och 10-11 samt med undanlag av 33, 45 och 47 a §§,

13. beträffande övriga lagförslag att riksdagen skulle anta lagförslagen
i den mån de ej omfattades av hemställan ovan under 8, 10 och 11.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande förbudet mot obestämda hyror av herrar Lidgard (rn)
och Söderström (m) som ansett

dels att utskottet under 1 bort hemställa,

atl riksdagen — med förklaring att förslaget till lag om ändring i jordabalken inte kunnat oförändrat antas - med bifall tUl motionen 1973:1624 och det i motionen 1973:1625 under A framställda yrkandet för sin del beslutade atl 12 kap. 19 a § skuUe utgå ur lagförslaget,

dels att utskottet under 11 b och c bort hemställa,

b) att riksdagen för sin del beslutade alt

dels punkterna 8 —10 i övergångsbestämmelserna skulle utgå, dels efterföljande punkter skulle erhålla numren 8 — 12,

c) atl riksdagen skulle anta övriga övergångsbestämmelser i förslaget
tUl lag om ändring i jordabalken,

2. beträffande hyresgästs uppsägningsrätt av herrar Lidgard (m) och
Söderström (m) som ansett atl utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring atl propositionen i denna del inte kunnat oförändrad antas — med bifall till det i motionen 1973:1625 under E 1 fr-amställda yrkandet för sin del skuUe anta 12 kap. 54 § första stycket i förslaget tUl ändring i jordabalken med av reservanterna föreslagen lydelse.

146

3. beträffande särskild uppsägningsrätt vid korttidsavtal av herrar Lidgard (m) och Söderström (m) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

a) att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad antas - för sin del med bifall till det i motionen 1973:1625 under E 2 framställda yrkandet beslutade att 12 kap. 54 § andra stycket skulle utgå ur förslaget till lag om ändring i jordabalken,

b) att riksdagen med avslag på del i motionen 1973:1625 under E 3

framställda yrkandet skulle anta 12 kap. 54 § tredje stycket i förslaget tUl lag om ändring i jordabalken,

4. beträffande klander mot hyresnämnds beslut i bytesärenden av herrar Lidgard (m) och Söderström (m) som ansett

dels att ulskollet under 8 bort hemställa,

all riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad antas — med bifaU flll det i motionen 1973:1625 under F framställda yrkandet för sin del skulle

dels anta 12 kap. 70 och 72 §§ i förslaget Ull lag om ändring i jordabalken med av reservanterna föreslagen lydelse,

dels besluta alt 13 § skulle utgå ur förslaget tUl lagom arrendenämnder och hyresnämnder,

dels anta 25 § i sistnämnda lagförslag med av reservanterna föreslagen lydelse,

dels besluta att 14—32 §§ i sistnämnda lagförslag skulle erhålla numren 13—31,

dels att utskottet under 11 b—e bort hemställa,

b) att riksdagen för sin del skiUle anta punkten 15 i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i jordabalken med av reservanterna föreslagen lydelse,

c) att riksdagen skulle anta övriga övergångsbestämmelser i förslaget lUl lag om ändring i jordabalken,

d) att riksdagen för sin del skulle besluta

dels att punkten 3 i övergångsbestämmelserna i förslaget lUI lag om arrendenämnder och hyresnämnder skulle utgå ur lagförslaget,

dels all efterföhande övergångsbestämmelser skulle erhåUa numren 3-8,

e) att riksdagen skulle anta övriga övergångsbestämmelser i förslaget
tUl lag om arrendenämnder och hyresnämnder.

Nr 75

Torsdagen, den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

5. beträffande ikraftträdandet av herrar Lidgard (m) och Söderström (m) vilka ansett

att utskottet under 10 bort hemstäUa,

a) att riksdagen — med förklaring all punkten 1 i övergångsbestämmelserna Ull förslaget tUl lag om ändring i jordabalken inte kunnat oförändrat antas — för sin del med bifall lill del i motionen 1973:1625 under G framställda yrkandet skulle anta punkten 1 med av reservanterna föreslagen lydelse,

b) alt riksdagen för sin del skulle anta en ikraftträdande bestämmelse för de i propositionen fogade övriga lagförslagen med av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande alt dessa lagförslag skulle träda i kraft den 1 januari 1974,

c) alt motionen 1973 :1087 skulle avslås.

TUI betänkandet hade fogats ell särskilt yttrande beträffande tillämpningen av bestämmelserna om bruksvärdeshyra av fru Lundblad (s).

147

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973:

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

148

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Vi började arbetet i dag med atl snällt anpassa oss Ull regeringens propåer, vi förlängde vårsessionen tiU längst den 6 juni därför att regeringen varit så sen med många betydelsefulla propositioner. För några timmar sedan gjorde vi som snälla får ytterligare en anpassning tUl etl uppenbart regeringsönskemäl, nämligen när vi flyttade fram detta ärende - lagutskottets betänkande nr 13 - tih denna tidpunkt i stäUet för att behandla det klockan två eller tre i natt eller kanske den 2 maj. Då skulle ärendet ha kommit liU offentlighetens kännedom på ett sätt som gjort det ännu mer uppenbart hur regeringen i år försett riksdagen med arbetsmaterial. Det är - kan man lycka - en någol beklämmande politisk-laklisk situation vi nu befinner oss i, när regeringen stjälper över oss propositioner i den uppenbara avsikten atl framstå som effektiv och idékraftig för atl på del sättet skaffa sig en bättre plattform inför valet.

När della ärende, som gäUer ändringar i hyreslagsliftningen, kom på riksdagens bord tyckte jag att jag hade anledning alt från kammarens talarstol säga några ord om det förhållandet, atl lagförslaget inte hade passerat lagrådet. Statsrådet Lidbom förklarade då för oss alt regeringen inle hade någon skyldighet atl höra lagrådet, utan man fick bedöma om man hade tid till detta eller inte. Della gjorde han trots atl jag i mitt anförande över huvud taget inte hade ifrågasatt regeringens rätt atl handla så - jag hade bara ifrågasatt lämpligheten av atl förfara på del sättet. Den andra linje som statsrådet Lidbom följde var ungefär den — naturligtvis htet förgrovat - atl det var bättre med en måhända någol bristfällig lagstiftning som ändå främjade ett reformarbete, än med ingen lagstiftning alls och en försening av reformerna.

Sedan vi nu i lagutskollet behandlat propositionen angående ändringar i hyreslagsliftningen måste jag säga att jag tycker att del var motiverat alt jag uttalade en kritik beträffande regeringens hantering av detta ärende. Jag undrar hur släpphänt man egentligen får vara när del gäller alt utforma lagtext, hur långt man får gå när del gäller atl låta ändamålen helga medlen. För ögonblicket tänker jag mindre på det sakliga innehåUel i lagstiftningen och mera på den rent språkliga utformningen.

När del gäUer ändringarna i hyreslagsliftningen kan man konstalera att del i propositionen redan från början funnits ett rent slarvfel, en felaktig hänvisning, som utskottet rättat till på grundval av en moderat molion i frågan. I några andra fall har vi från moderat håll pekat på språkliga oformUgheter, som vi tycker i vissa fall lett till nära nog obegripligheter och i andra fall till alt texten blivit klumpig och svårgenomtränglig.

Jag tycker del känns särskilt allvarligt alt behöva konstatera detta när del gäller en lagstiftning, som den enskilda människan skall ta del av och befatta sig med i mycket stor utsträckning. Det är inte en lagstiftning enbart för fackfolk, ulan det är en lagstiftning för de många människor som är hyresgäster.

Låt mig såsom ell exempel på den lagtext som föreslås citera förslaget beträffande 48 §. Del slår på s. 14 1 belänkandet för den som eventuellt är intresserad av att föha med.

"Vid förlängning av hyresavtal utgår hyran med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig.

Fordrad hyra är atl anses som oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn lUl bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn tiU det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus."

Jag tror inte många kan förklara för mig vad ordet "härvid" egentligen syftar på. Men vi begriper i detta faU ändå meningen och därför kan det måhända passera.

Man har också skapat en annan mycket lång och invecklad mening i 54 § som jag inte skall citera. Den som är road kan läsa den själv och konstatera hur man med några enkla handgrepp - jag vUl inte påslå att vi har lyckats särskilt bra i reservationen — skulle kunna lätta upp texten och göra den mera begriplig för de många människorna.

Vi har valt, herr talman, att inte reservera oss på alla punkter, där vi tyckt alt språkbruket varit otympligt, krångligt och besvärligt. Vi har vall ut en enda fråga för att markera att vi ogillar släpphänlhelen på detta område. Det blir del enda ställe där vi i formfrågorna kommer alt begära omröstning.

Så sent som 1968 fick vi en ny hyreslagstiftning, 1968 års hyreslagsreform. Om den sägs det atl erfarenheterna genomgående har varit positiva. På ell par punkter har del dock visat sig föreligga behov av ändringar med principiell innebörd. Del intressanta är dock atl lagen har fungerat tillfredsställande och alt erfarenheterna är positiva.

Om man sedan betraktar de förändringar som föreslås och ser efler om de är så väldigt stora och betydelsefulla att de motiverar och försvarar den brådska som har präglat arbetet med propositionen, blir man kanske litet mera tveksam. Det som föreslås är i huvudsak atl en hyresgäst skall få rätt att med bibehållet besittningsskydd säga upp sin lägenhet för hyresreglering. Del är väl ingenting all säga härom. Tvärtom kan vi alla lycka alt del är bra med denna möjlighet. Men del är ingenting nytl. De som var hyresgäster på 1930-talet vet ju alt det var myckel vanligt all man på den tiden sade upp hyresavtal enbart för en hyresreglering. Ingen fastighetsägare kom pä idén att driva detta tUl att hyresgästen skulle förlora hyresrätten. Ibland genomfördes en hyresreglering och ibland blev den inte av. Del principiellt nya är naturligtvis att man med den regleringsverksamhet vi fått i landet nu kan få också hyran prövad. Det är helt OK.

Det enda jag är fundersam över är om man inle förespeglar de många hyresgästerna all här kan hända stora ting, när del gäller hyressänkningar.

En av de saker som man har tagit upp som motivering för en sådan här uppsägning har varit garageproblemel. Del förekommer ju att en hyresgäst inle bara hyr en bostad utan även tvingas hyra ell garage, della oavsett om han är bilägare eller ej. Om vi tittar litet yfligl på problemet, kan vi alla säga att det är väl inte rätt alt en hyresgäst som inte har bil skall behöva betala för ell garage. Problemet kan också gälla en hyresgäst som visseriigen har bU men som inte viU ådra sig den höga kostnaden alt ha bilen i garage utan hellre lar olägenheten av all ha den pä gatan.

Men man får inle glömma i sammanhanget atl vår byggnadsstadga ålägger dem som gör upp planer för byggandet all planera för

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

149

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

150

parkeringsplatser och för garage och att planverket har utfärdat myckel noggranna regler angående de garage som skall byggas i anslutning tUl bosladsfastigheler. Och kommunerna följer strikt anvisningarna. Den som uppför etl bostadshus tvingas alltså atl bygga garage på grundval av bestämmelser som samhället har utfärdat. Väljer man den utgångspunkten så blir det inle så där alldeles tvärsäkert att det är orätt mot hyresgästen som inte håller sig med bil atl han trots allt får bära en del av den sorts allmänna kostnad som lagts på fastigheten genom garagebyggandet.

Någon skall betala. Skall fastighetsägaren eller den som uppfört fastigheten betala för all man har byggt garage som man blivit ålagd att bygga? Eller skall samhället betala eher skall kostnaden las ul av bUskatlemedel? Någonstans skall del betalas, men garaget är väl närmast att betrakta som ett annex lUl den förhyrda lägenheten.

Jag vill inte påslå att della är sista ordel i en sådan här diskussion. Jag vill bara peka på svårigheterna att få till stånd en hel del av de ■ hyressänkningar som jag vet all många går och hoppas på. Vi tycker litet tUl mans atl det finns fall som är konstiga, men man bör akta sig för att göra ett för stort nummer av den här saken, åtminstone i valrörelsen, ty då tror jag atl människor blir besvikna.

Den andra saken av principiell betydelse är alt hyran i fortsättningen skaU vara bestämd lUl sin sloriek. I del hgger bl. a. alt hyran inte får knytas tUl viss index. Ja, i och för sig är väl indexanknytning av en sådan utgift som hyreskostnaden rätt praktiskt, om man hade haft en index som varit lUlfredssläUande anpassad. Jag kan gott hålla med om att nuvarande indexserier inte rikligt lämpar sig för detta. Men jag tycker inle att del är så förfärligt farligt atl låta bli att införa förbud mot indexklausuler. Med den föreslagna lagen ger vi ju hyresgästen en möjlighet alt när som helst säga upp hyresavtalet för hyresreglering. Är han missnöjd med indexklausulens verkningar, så kan han säga upp avtalet. Jag tycker all det hör till — skall vi säga lagstiftningsetik — alt inte lagstifta när det inle framstår som ett absolut och nödvändigt behov. Del är en av anledningarna till de reservationer som vi har avgivit.

Herr talman! Jag har förstält atl del är bråttom för alt vi skall bli' färdiga, så jag skall inte fördjupa mig i de övriga reservationerna — förhållandevis enkla ting — ulan jag nöjer mig med de här mer principiella funderingarna.

Jag hänvisar till de motiveringar som herr Söderström och jag har framfört och yrkar bifall till de fem reservationer som vi båda står för.

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! När man hör herr Lidgard är del svårt all inte falla för, frestelsen att börja del här inlägget med en polemik mot bakgrunden av all jag under de senaste 15 åren har sysslat med tillämpningen av hyreslagsliftningen i hyresnämnder och domstolar, men jag skall avslå från att göra det — i detta sammanhang i varje fall.

Vid början av årets riksdag väckte vi inom vänsterpartiet kommunisterna en motion, där vi berörde för hundratusentals hyresgäster väsentliga problem. Det gäUde frågan om atl kunna få ändring av och få bort olika

klausuler och hyresvillkor utan att kvarboenderätlen äventyrades. Som exempel på sådana vUlkor nämnde vi olika slag av indexklausiUer, garagetvång och andra avtalskopplingar, vilka generellt borde förbjudas. Förslag i denna riktning hade aviserats i två promemorior från justitiedepartementet under år 1972, och i dessa föreslogs att sådana lagändringar skulle träda i kraft den 1 juli 1973.

I vår motion 1973:1087 fäste vi uppmärksamheten på all den ■ föreslagna lidpunkten för ikraftträdandet, den 1 juh 1973, skulle innebära atl någon ändring av avlalsviUkoren i de flesta fall inte skulle kunna ske förrän fr. o. m. den 1 oktober 1974.

För att de hyresgäster som i många fall under ett flertal år tvingats atl acceptera otUlbörliga eller orättmäliga hyresvillkor skulle kunna bli av méd dessa sä snart som möjligt ulan att riskera sitt besittningsskydd föreslog vi atl tidpunkten för lagens ikraftträdande i denna del skulle fastställas till den 1 juni 1973.

Då vi i början av mars månad i år erhöll propositionen 23 angående ändringar i hyreslagsliftningen, kunde vi med tUlfredsställelse notera att' regeringen i propositionen — med i stort sett samma motiveringar som i-vår motion — föreslagit samma datum för ikraftträdandet.

När riksdagen sedan den 8 mars — såsom herr Lidgard nyss har erinrat om - behandlade remissen av propositionen gjordes en del invändningar av herrar Lidgard och Wiklund i Stockholm, i huvudsak mot att lagrådet inte hade hörts över förslaget. Herr Lidgard nämnde då alt propositionen jämfört med justitiedepartementets, promemorior innehöll flera viktiga nyheter, bl. a. tidpunkten för lagens ikraftträdande.

Statsrådet Lidbom anförde i delta sammanhang bl. a. alt här var fråga om ett fall då en för hyresgästerna angelägen reform skulle fördröjas ett halvår eller mer — kanske etl år — om regeringen inte underlät lagrådsgranskningen. Statsrådet Lidbom framhöU också att detta inte var någon nyhet och all man tidigare gjort på samma sätt då det gällde äldrelagstiflningen och hyresregleringslagstiflningen.

Att jag nu erinrar om della beror på atl jag delar regeringens syn på all de förslag tUl ändringar i hyreslagstiftningen som föreslås — och då även tidpunkten fÖr ikraftträdandet - är så vikliga och betydelsefulla för landels hyresgäster att man måste undvika alla förseningar i behandlingen.

I reservationen 5 vid det belänkande som. vi nu behandlar har herrar Lidgard och Söderström föreslagit all lagändringarna i sin helhel skall träda-i kraft den 1 januari 1974. Del motiveras med ett resonemang om atl lagstiftningen bör tillålas träda i kraft tidigast den 1 juli 1973 och att del då från hyresgästsynpunkt inte spelar någon större roll om man-väntar till den 1 januari 1974. Vidare motiveras detta förslag med vikten av atl parlsorganisatioherna ges tUlfälle alt i god tid informera om gällande regler.

Nu vet vi, herr talman, alt hyresgästerna har intresse av all lagändringarna får träda i kraft så snart som möjligt. Vi vet vidare all en av partsorganisationerna - Hyresgästernas ■ riksförbund — anser att lagändringen bör genomföras från den I juni 1973 och all man räknar med atl hinna informera sina funktionärer och medlemmar.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyresr

lagstiftningen,

m.m.

151

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

152

Kvar står då fastighetsägarna och den parlsorganisalion — Sveriges fastighetsägareförbund — som har tiU uppgift att tiUvarata det privata fastighetsägarintresset. Klart är att man på det hållet har intresse av att så mycket som möjhgt fördröja alla förbättringar för hyresgästerna och av att en sådan förskjutning sker som moderatreservalionen föreslår.

Låt mig tiU sist säga att jag delar de synpunkter beträffande tUlämpningen av bestämmelserna om braksvärdeshyra som fru Lundblad anför i silt särskilda yttrande.

Herr talman! Jag yrkar bifaU lUl utskottets hemställan.

Hert HAMMARBERG (s):

Herr lalman! Herr Lidgard påstod alt den här propositionen hade lagts därför alt regeringen ville skaffa sig en plattform inför höstens val. Jag tycker det är litet egendomligt alt en ledamot av lagutskottet fäller ett sådant omdöme om en proposition och om anledningen tUl alt den lagts fram, alldenstund lagutskottet i sitt betänkande nr 12 år 1972 föreslog riksdagen att ge Kungl. Maj :t lill känna vad ulskollet hade skrivit i silt betänkande. Och vad utskottet där hade skrivit är en av de saker som tas upp i den nu föreliggande propositionen. Vad vi nu behandlar har således delvis tUlkommit som en följd av en beställning från lagutskottet.

Jag skall vidare be all få uttala min stora tiUfredsställelse över propositionen. Vi fick, som redan sagts från denna talarstol i kväll, en genomgripande förändring i hyreslagsliftningen 1969. Den innebar bl. a. ett starkt besittningsskydd för hyresgästerna. Men redan i början av 1971 stod det klart alt della besittningsskydd, som man hade betraktat som starkt, hade vissa begränsningar. Sålunda hade fastighetsägaren-hyresvärden möjhghet alt säga upp hyresavtalet för atl få hyresviUkoren ändrade, men om hyresgästen sade upp avtalet i akt och mening alt försöka resonera om hyresvUlkoren innebar del att han gick förlustig besittningsskyddet.

I den proposition som vi nu behandlar har denna fråga tagils upp. Det föreslås nu en väsentlig förändring som möjliggör för hyresgästen att säga upp hyresavtalet med begäran all få hyresviUkoren ändrade. Jag tror att alla som har sysslat något med dessa frågor inser all detta är betydelsefuUt för hyresgästerna.

Vi har upplevt en lidsperiod då vi haft bostadsbrist. Under den liden har del ofta inträffat att hyresgäster har känt sig vara i en tvångssituation och fåll skriva på hyresavtal, som de kanske inle innerst inne velat göra om de varit i en annan situation. Bl. a. har en del hyresgäster gått med på att införa indexreglering i sill hyresavtal. Det har fört med sig all man i vissa situationer kommit dithän atl hyran i lägenheten genom indexregleringen kommit att bli högre än vad den skulle ha blivit om man hade tUlämpat bruksvärdesbedömningen vid fastställandet av hyran.

Därmed är jag inne på den första reservationen av de två moderaterna i lagutskottet, nämligen den där man går emot regeringsförslaget om förbud mot obestämda hyror och går emot förslaget om förbud mot indexklausul i bostadslägenheter.

När man nu har möjlighet att säga upp hyresavtalet och få tUl stånd en ändring i hyresvUlkoren kan man naturligtvis, som herr Lidgard påpe-

kade, lycka all indexklausulen inle har så stor betydelse som tidigare. Men jusl del förhållandet, som jag nyss nämnde, att hyran genom indexklausulen kan komma all bli högre än den blivit om man bedömt den efter bruksvärdesmeloden är en nackdel. Dessutom finns del egenfligen - vUkel herr Lidgard också tog upp - ingen lämplig indexserie alt knyta an hyresvärdet tiU. I många fall går man efler konsumentprisindex, vilket gör all priset på mjölk, potatis eller någonling, som är helt ovidkommande för fastighetsägarens/ hyresvärdens utgifter när det gäller att lUlhandahålla en bostad, påverkar hans möjligheter alt få in en högre hyra för lägenheten. Det drabbar hyresgästen så att han får betala en högre hyra. Det är helt orimhgt att ha etl sådant syslem.

Man hade kanske fått något större respekt för dem, som går emot förbudet om indexklausul, om de åtminstone hade gjort ett försök all införa ell indexsyslem som direkt passar för bostadsmarknaden.

Jag skall avslå från att gå in i någon närmare polemik när del gäller reservationerna 2 och 3, eftersom de närmast är om formule ringar av texten. Åtminstone gäller della reservationen 2. Jag ber när det gäUer reservationerna 2 och 3 tUl utskottets betänkande atl få hänvisa liU vad utskottet har anfört.

I reservationen 4 viU man inte vara med om fuUföljdsbegränsning när det gäller byte och upplåtelse i andra hand av bostadslägenhet. Ofta är del i sådana situationer nödvändigt med en snabb handläggning. Att då ha ett fuUföljdsförfarande, som skulle dra ganska långt ul på tiden, kunde innebära stor risk för att man efter fullföhdsförfarandel inle hade någon bytespartner kvar därför alt han dragit sig ur på grund av dröjsmålet. 1 stort sett samma förhåUande uppstår när del gäller upplåtelse i andra hand.

Med hänsyn till den långt framskridna liden skall jag nöja mig med all med denna korta motivering yrka avslag även på reservationen 4.

1 fråga om reservationen 5 kan jag också fatta mig mycket kort genom alt hänvisa lill vad herr Claeson sagt. Han framhöll vad del skulle mnebära all gå på reservanternas förslag och framflytta ikraftträdandet 7 månader. Del kunde förefalla som om detta inte hade så stor betydelse, men som redan påpekats skulle del medföra all lagen inte skulle fä någon praktisk betydelse förrän den 1 oktober 1974. Detta är också en av anledningarna Ull atl del i fråga om denna proposition blivit litet mera bråttom än man kanske från början avsåg. För att reformen skaU få verkan redan vid årets uppsägningar av hyresavtalen, måste lagen träda i kraft redan den 1 juni för atl hyresgästerna skall få möjlighet alt utnyttja den tre månaders uppsägningsperiod som ligger före den 1 juli. Delta är nödvändigt för att hyresgästerna skall kunna tillämpa förmånen redan från den I oktober i höst.

TiU slut viU jag säga några ord om den uppsägningsmöjlighel som hyresgästerna nu får och som ger dem möjlighet att ta upp en diskussion om hyresvillkoren. Den innebär atl de i sin uppsägning måste ange att de viU ha en ändring i villkoren. Om så icke sker kan de hamna i den situationen att de går miste om besittningsrätten. Därför har utskottet känt sig föranlåtet att i sin skrivning erinra om all man förutsätter all parterna i samband med lagens ikraftträdande får en ordentlig informa-

Nr75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. tn.

153

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyres-lagstifmingen, m. m.

154

tion i fråga om denna vikliga detah i lagförslaget.

Herr talman! Med dessa ord ber jag atl få yrka bifall till lagutskottets hemställan i dess belänkande nr 13.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! "Land skall med lag byggas" var del valspråk som en av våra svenska kungar en gång hade. Men om denne kung hade anal vilken utveckling vi numera fått inom lagstiftningens område - och hur dessutom våra lagar oftast kommer till ulan obligatorisk lagrådsremiss -hade han säkerligen försett sitt valspråk med ett tillägg om att det inte är efter kvantiteten utan efter kvaUleten som våra lagar skall bedömas, åtminstone i första hand.

Med den takt som statsrådet Lidbom numera signerar nya lagar är det inte så underligt, om det ibland insmyger sig felaktigheter och underliga formuleringar, ägnade atl försvåra tUlämpningen och i någon mån minska respekten. Det är därför som vi inledningsvis påpekar i vår partimotion nr 1625 de myckel stora förändringar, som berör en central civilrätlslig lagstiftning och därmed många medborgare i vårt land. Inte nog med att förslagen inle remitteras tiU lagrådet — de har inle tillkommit efter en allsidig utredning utan beslår av departementspromemorior. Men inte ens dessa promemorior har varit föremål för remissbehandling i sin helhet, utan förslag har införts i propositionen utan någon form av granskning. Detta måste anses vara synnerligen anmärkningsvärt, och man ställer sig frågan varför en viktig lagfråga handlägges på detta summariska sätt.

Om vi hade saknat hyreslagstiftning, funnes kanske något skäl. Men den nuvarande lagstiftning, som enligt vad statsrådet Lidbom själv skriver i propositionen har fungerat i stort sett väl, reformerades grundligt 1968 och har sedan undergått ett flertal ändringar, senast 1972.

Är inte riskerna stora nu atl vi genom den behandling som lagförslaget fått måste räkna med fler ändringar inom kort?

Betänkandet från lagutskollet har försetts med fem reservationer som berör olika områden av lagförslaget. 1 likhet med herr Lidgard skall jag inle gå närmare in på dem, ulan nöjer mig med alt yrka bifall till dem.

Jag vill bara göra ett par reflexioner när del gäller två avsnitt. Del ena, som herr Lidgard något berörde, gäller 54 §, som vi anser är synnerligen svårläst och otydlig i silt första stycke. Vi hade ett förslag i vår molion atl den med fördel skulle kunna delas upp på flera meningar.

Ulskottsmajoriteten delar inte vår uppfattning. Jag rekommenderar kammarens ledamöter alt läsa första stycket. Jag tillåter mig atl gratulera lagutskollet som har tillgång till så många kvalificerade förmågor alt de kan anse att första stycket är så enkelt och så logiskt och fullt begripbarl att vi kan behålla del i nuvarande skick.

Det är bara synd atl man i utskotlsbetänkandet, strax efler atl utskottet avfärdat våra krav, tvingas skriva följande som avser besittningsskyddet:

"En försummelse i angivet hänseende kan sålunda få allvarliga följder för hyresgästen. Den information om de nya lagreglerna som utskottet förutsätter komma till stånd, måste därför enligt utskottets mening klart-påvisa vad en uppsägning skall innehålla, samtidigt som betydelsen av all.

uppsägning sker på rätt sätt understrykes."

Den klarhet som alltså dä anses mycket viktig, den är enligt vår mening precis lika viktigt all ha i lagtexten.

Sedan en liten reflexion om indexklausuler. Jag har en känsla av att det är en fråga om man vill eller inte vUl ha dem. Självklart är det i sak riktigt när utskottet skriver atl del inte sett något index som är helt rättvist. Men varför måste man tillämpa mUlimelerrältvisa på del här området när man exempelvis inom skatteområdet kan nöja sig med ibland rätt grova schabloner, vilka då de kommer på tal där ivrigt försvaras av samma majoritet som nu helt förkastar indexsystemel?

Jag skall, herr talman, med tanke på tiden be all fä nöja mig med dessa reflexioner.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr lalman! Några ord bara med anledning av herrar Lidgards och Söderströms inlägg. Låt mig dessförinnan konstatera atl det är mycket glädjande att denna proposition under utskottsbehandlingen har fått och med all sannolikhet urtder voteringen här i kammaren om en stund får en bred anslutning.

Från enigheten skiljer moderatema ut sig. Men del börjar vi ju bli ganska vana vid här i kammaren. I fråga efter fråga inträffar della.

Jag skall inle ta upp en disussion om de olika delreformer som ryms i den här propositionen. Jag vill bara göra ett par små kommentarer med anledning av detta gnäll från herrar Lidgards och Söderströms sida om lagstiftningens förfall. Det gamla fina uttrycket land skall med lag byggas respekteras inle längre enligt herr Söderström, i varje fall inte om man ser tUl lagarnas kvalitet.

Det kan kanske vara värt att, även om det är en sen timme, uppehåUa sig ell ögonblick vid den här tanken. Argumentationen kommer igen allt oftare, och vi börjar bli bekanta med den. Del är sannerligen rikligt att det lagstiftas ganska myckel nu för liden, all lagstiftningens omfång ökar och all lagarnas omloppstakl har blivit betydligt snabbare. Det är ju inle enbart — men i någon mån också det, hoppas jag — ett uttryck förvara stegrade ambitioner, utan del är framför allt etl tecken på atl förändringarna i samhället, ekonomiskt och socialt, går så snabbt att samhället måste hålla en högre beredskap än tidigare för att klara alla de problem som föher framför allt i den ekonomiska utvecklingens spår. Då måste naturligtvis också samhället i sin lagstiftning se lUl all apparaten fungerar med rimlig effektivitet. Man får la hänsyn tUl kraven på ökad snabbhet både när det gäller ulredningsformerna och i arbetet i övrigt.

Det vel säkert också herrar Lidgard och Söderström ganska väl. När de klagar över den bristfälliga lagstiftningen tror jag inle alt de i själva verket är ute efler dessa tekniska brister som de ständigt drar fram. De är i stället helt enkelt motståndare lUl denna höga handlingsberedskap hos samhället. Ofta är det lättare atl gnälla över sättet på vilket regeringen arbetar fram sina förslag än att bara säga blankt nej i sak.

1 stället för alt säga nej, vi viU inte vara med och värna om konsumenternas, hyresgästernas och löntagarnas intressen, säger de all del här borde ha skötts på etl annat sätt. Man borde ha utrett det

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

155

Nr 75

Torsdagen den 26aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

156

grundligare, man borde ha skrivit lagarna med större omsorg, man borde ha hört lagrådet och man borde ha skött del här i nordiskt samarbete — vi skall inte gå fram ensamma. Det är den typen av argument som vi ständigt möter, när i själva verket viljan bakom argumenten är att bromsa samhällets arbete på atl skydda människorna mot de sociala konsekvenserna av den snabba ekonomiska utvecklingen.

Del här ärendet är i och för sig en utmärkt Ulustration liU denna teknik atl komma med ett antal förevändningar för atl motsätta sig en reform som man i granden djupt ogillar. Delvis talar man om vad man ogillar, men man för in ytterligare en fas genom atl säga atl det här förslaget är undermåligt.

Vad är del för brister man hittar från moderaternas sida, när man går fram med dessa tonfall? Det borde ha varit en lagrådsgranskning på denna proposiUon säger man. Den fortsatta utskottsbehandlingen har visat alt lagtexterna var bristfälliga och atl det borde ha gjorts bättre. Men vad man har atl åberopa är att man hittat ett tryckfel. Det tryckfelet kunde vi ha fått på ett kartongblad i aUa fall. Det är sannerligen inte något sensationellt missöde. Man åberopar atl man hittat en eller två formuleringar i några paragrafer som man inte gillar och ett ord "härvid" söm har en dålig syftning i någon paragraf - saker av noll och ingen betydelse. Della skulle ha kunnat undvikas, menar man, om regeringen hade hanterat lagstiftningsärendet med omsorg och gått tiU lagrådet.

Herr Lidgard har en någol låg tanke om lagrådet, om han tror atl dess uppgift är atl sitta och förebygga tryckfel och den här typen av vad herr Lidgard anser vara oklara syftningar.

Vad är betydelsen av dessa petilesser jämfört med vikten av atl genomföra reformerna och genomföra dem i relativt snabb takt, så atl människorna får nytta av dem i tid. Hade del varit viktigare alt förebygga tryckfelet på propositionssfadiet? Hade det varit viktigare atl få den vackrare formuleringen i den ena eller andra paragrafen än atl hyresgästerna får sin förbättrade ställning, sin större jämställdhet med fastighetsägarna när det gäUer uppsägningsrätten, atl hyresgästerna slipper undan de ölägenheter som följer med klausuler etc. Det är en egendomlig värdering, men så tänker tydligen moderaterna. Den tekniska perfektionen skulle här ha varit en större vinst än ett undvikande av all hyresgästerna annars hade fåll vänta något år. Deras yrkanden har för övrigt också denna innebörd. Trols atl vi har kunnat gå fram snabbt genom all undvika all gå lUl lagrådet vill de ändå skjuta på ikraftträdandet med nästa förevändning - att det blir för kort tid all informera om lagstiftningen.

Jag skulle inle ha tagil upp della, om del inte hade varit så all det snart börjar bli på tiden all vi uppmärksammar denna teknik att gå lill storms mot en reformpolitik vars grunder och värderingar man i djupet av sin själ ogillar men som man inte alllid vågar så öppet attackera. Då skyller man i stället på denna typ av petilesser och klagar på att den formella behandlingen inle har varit bra nog. Det är genomgående så när vi ser på herr Lidgards och herr Söderströms anmärkningar att det antingen är fråga om bagateller eller om missuppfattningar från deras sida.

Det är i detta fall också fel - enligt deras uppfattning — all vi skyndat på behandlingen och gjort en departementspromemoria i stället för att genomföra kanske någon mera högtidlig form av utredning. Det påstås alt vi inte har remissbehandlat promemorian fullständigt. Jovisst har vi gjort det. Denna departementspromemoria har utarbetats med utomordentlig omständlighet. Den har bl. a. föregåtts av enkäter och har remissbehandlats ordentligt, och för propositionsarbetet har vi tagit en rimhg tid på oss. Jag kan försäkra herrar Lidgard och Söderström att jag har den stora förmånen att åtnjuta hjälp i mitt arbete av en elit av våra lagstiftningsjurister. Deras tekniska prestationer står inte på något sätt efter vad ledamöterna av lagrådet kan åstadkomma.

Men det är väl så all vi får vänja oss vid att det i fortsättningen skall klagas på regeringens sätt att fara fram, på alt den lagstiftar för mycket och för snabbt, när man i själva verket menar att man djupt ogillar att socialdemokratin i takt med de växande problemen försöker värna ena gången om konsumenter, andra gången om hyresgäster och andra bostadskategorier, tredje gången om löntagare och i samtliga fall kanske mot de ekonomiska krafternas fria spel.

Herr LIDGÄRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår ju atl ett statsråd som har sagl sig inle kunna ta hänsyn till alla dumheter som Svea hovrätt råkar häva ur sig måste beteckna en kritik av de lagförslag som han har signerat såsom gnäll. Jag tUlåter mig emellertid ha den uppfattningen att det är en av lagstiftarens mycket viktiga uppgifter all skriva lagar så att de kan förstås av så många människor som möjligt och är behäftade med så få fel som möjligt.

Herr Lidbom viftar bort den kritik jag har fört fram med all säga alt del var fråga om ett tryckfel. Javisst, det kan man kalla del. Jag kallar del ell slarvfel. Alla begriper alt del är etl fel som begåtts. Det är bara det att det inte får förekomma sådana i propositioner från Kungl. Maj:t när det gäller utformningen av en lagtext. Vi skall inte behöva rätta sådana fel under utskottsbehandlingen.

Jag vill i ■viss mån instämma med herr Lidbom när han säger att vi har olika syn på dessa problem. Herr Lidbom anser att regeringen en gång tar hänsyn till konsumentgruppen, någon gång till hyresgästerna, någon gång tUl löntagarna osv. Jag däremot tycker att man i lagstiftningsarbetet skaU försöka ta rimlig hänsyn till alla de medborgargrupper som finns i samhäUet, även om några av dem skulle råka vara röstmässigl små. Därvidlag är det tydligen en skillnad mellan oss.

Herr Claeson försökte i sitt anförande sätta ett likhetstecken mellan fastighetsägare och Fastighetsägareförbundets medlemmar; det var alltså de senare som vi företrädde. Men, herr Claeson, av de bostadsfastigheter som uppförs nu byggs faktiskt ungefär tre fjärdedelar, i s. k. samhällsnyltig regi. Och om jag inte är alldeles felunderrättad förekommer det också rätt myckel kommunala bosladsfastigheler, där man har indexklausulen.

När jag sade att jag inte tycker att det är så fariigt att ha kvar indexklausulen, eftersom hyresgästen kan korrigera de ölägenheter som den medför genom all säga upp avtalet för en hyresreglering, var där

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

157

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

också en annan tanke bakom, och jag skall återkomma till den, när jag får ordet på nytt.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag sätter inte likhetstecken, herr Lidgard, mellan fastighetsägare och Fastighetsägareförbundet; jag känner alltför väl lUl saken för att jag skulle göra det. Däremot är jag benägen all sätta likhetstecken mellan privata fastighetsägarintressen och den moderalreservalion rill det här betänkandet som har nr 5.

158

Herr NILSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Regering och riksdag har under en följd av år genomfört reformer på det hy re sju rid isk a området som lett tUl all hyresgästerna fått en mycket stark stäUning i förhållande till hyresvärden. Det är ett lagstiftningsarbete som har givit den svagare parlen i ett hyresförhåUande ökad rättslig trygghet, ett lagstiftningsarbete som är unikt även ■vid internationella jämförelser. Det finns anledning atl betona det i dag, när vi står inför en ny reform på del här området.

Del beslut om förändringar i hyreslagen som riksdagen kommer att fatta i kväll ligger helt i hnje med de synpunkter som har framförts av landets bostadskonsumenter. Men på en punkt finns det en lucka i lagen även efter kvällens reformbeslut.

I motion nr 1612 framhålls atl den s. k. saneringsproposilionen innebär alt även privata fastighetsägare kommer att få subventioner och lån vid sanering och upprastning av äldre fastigheter. I propositionen säger departementschefen atl det måste finnas garantier för atl lånen kommer de boende till godo vid hyressätlningen. Detta utgör inget problem när det gäller det hyresreglerade bostadsbeståndet. Här genomförs förändringar i hyresregleringslagen som garanterar all lån och bidrag kommer de boende till godo när hyran skall fastställas.

Men hyresregleringslagens tillämpningsområde är begränsat, och hyresnämnd kan på begäran av fastighetsägare besluta att ombyggd, förbättrad fastighet skall undantas från hyresregleringslagen. Sanerade fastigheter utanför hyresregleringslagen faller under allmänna hyreslagen, i det här fallet under 48 §. Den paragrafen tillämpas tyvärr inle enhetligt, vUket utskottet medger. 1 motionen föreslås därför etl tillägg Ull 48 §, nämUgen: "Om jämförliga lägenheter står att finna i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag, skall hyresläget för dessa lägenheter tUlmätas avgörande betydelse vid jämförelseprövningen."

Med den utformning som 48 § i allmänna hyreslagen har i dag kan följande hända. Om en privat fastighetsägare får lån och bidrag för att förbättra fastigheter, så kan efter ombyggnadsarbetet fastighetsägaren begära och erhålla hyreshöjning. Del är inte rimligt ur hyresgästsynpunkl alt direkta bidrag från samhället till privata fastighetsägare skaU kunna utgöra orsak tUl hyreshöjnmgar — ett förhållande som skuUe kunna förhindras genom att man ändrar 48 § allmänna hyreslagen pä det sätt som motionen föreslår.

Utskottet vill nu komma tUl rätta med problemet genom att hänvisa lill atl den fråga som motionen lar upp bhr föremål för utredning.

Herr talman! Jag är medveten om all det inte finns några föratsätlningar att yrka bifaU tUl motionen, och jag vUl därför bara uttrycka den förhoppningen atl utredningen skaU lösa den fråga som berörs i motionen och i det särskilda yttrandet.

Så helt kort om de indexreglerade hyrorna. Jag tycker att del är mycket bra alt vi nu lagstiftningsvägen får bort indexreglerade hyror, eftersom sådana hyror innebär omotiverade inkomslöverföringar från hyresgäster tUl privata hyresvärdar. Det finns efter vad jag kan förslå ingen som helsl anledning all koppla ihop hyresnivån med den allmänna prisnivån i samhället. Hyresnivån påverkar som bekant konsumentprisindex, och det innebär atl om hyresgästförening och fastighetsförening förhandlar om hyreshöjning och resultatet bhr en hyreshöjning, så kommer denna all slå igenom i konsumentprisindex, och vi får då ytterligare en hyreshöjning. Det är detta finurliga och föga sociala system som moderaterna vUl ha när hyresregleringen successivt upphör.

Jag kan ta ett exempel från Norrköping; därifrån kommer ju herr Söderström som vih slå vakt om indexreglerade hyror. I Norrköping hade en privat hyresvärd skrivit 4 000 kontrakt med indexklausuler. Det innebär att den privata hyresvärden i det här fallet skuUe ha tjänat ca 6 mUjoner kronor, som skulle betalas av hyresgästen om indexklausulen hade utlösts. Nu förhandlades denna klausul bort av hyresgäströrelsen, men på andra ställen i landet finns den kvar, och del är skäl som talar för den lagstiftning mot index klausuler som nu föreslås.

DärtiU kommer — det viU jag understryka - att del finns exempel på att privata hyresvärdar mer eller mindre har manipulerat med indexlal. I fall som har redovisats i pressen har della lett Ull hyreshöjningar på meUan 50 och 60 procent. Samtidigt vet vi att normalhyresgästen inte har klart för sig vilka konsekvenser som indexklausulen får — och del borde herr Lidgard tänka på.

Jag tycker atl del är bra att man nu får bort indexklausulerna, och jag vUl tacka herr Lidbom för de initiativ som han har tagit på detta område.

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Jag skall väl försöka fortsätta där jag slutade — del var med ett konstaterande att ett mycket högt procenttal av de lägenheter som färdigsläUts lUlkommer i aUmännyttiga förelags regi, all ell myckel stort antal av de bostadslägenheter som finns på marknaden är uthyrda i kommunal regi och atl man där har denna indexklausul. Jag tycker inle man rättvisligen kan göra gäUande, när jag säger att det här med indexklausulen inle är så förfärligt farligt därför alt man kan komma åt den med uppsägningsmöjligheterna, alt jag går de privata fastighetsägarnas ärenden.

Men den väg jag försöker gå i detta sammanhang är etl gångstråk som även statsrådet Lidbom eller i varje faU justitiedepartementet har varit inne på när man har gett oss etl förslag om ett enklare förfarande i vissa bagalellmål. Del är frågan om en önskan atl undvika att man får alltför många hyresprocesser när situationen utvecklar sig någorlunda normalt. Skulle hyresvärden behöva säga upp hyresavtalen var gång utveckhngen har motiverat en hyreshöjning, så får man en lämligen omständlig

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m, m.

159

Nr 75

Torsdagen den 26aprU 1973

Ändringar i hyres-lagstiftiiingen, m. m.

process. Det är väl delta som jag närmast har försökt undvika genom alt stäUa mig på den Unjen, att del kanske rent av är värdefuUt om man har denna indexklausul.

Får jag sedan säga några ord om övergångsbestämmelserna. Där kan jag anknyta liU det förhåUandet all vi har — det framgår av handlingarna — en part som sagl att man hinner med att informera och en annan part som sagt att man inle hinner med att informera. Vidare vet vi allesammans att det utanför de här båda parternas krets finns en mängd andra fastighetsägare och hyresgäster som inle får den information som dessa båda parter kan förmedla, och det är på visst sätt rimligt att man använder sig av en utsträckt tid för att informera dem om lagstiftningen.

Vi antar den här lagen i dag — del har statsrådet Lidbom sagl att vi skall göra — och i början av maj kommer den väl ut i Svensk författningssamUng och så skall den träda i kraft den 1 juni. Det är verkligen väldigt kort tid för information om en ny lagstiftning.

Jag skuUe väl inte ha tagil åt mig sä mycket av den kritik som framförs när man säger att vi försöker bromsa reformarbetet och sådant, om det varit så, statsrådet Lidbom, atl vi hade en dåUg lagstiftning på hyresområdet. Men det sägs ju aUdeles tydligt att erfarenheterna av 1968 års hyreslagsreform har genomgående varit positiva. Då tycker jag inle del är så förfärligt farligt om man väntar några månader, som det bhr i del här faUet. Egentligen är del ju inte fråga om huravida bestämmelserna skaU träda i kraft den 1 juni eUer den 1 juli, utan det är fråga om huruvida effekterna skall slå igenom den 1 oktober i år eUer den 1 oktober nästa år.

160

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Hert Lidgard hänger efter bästa förmåga fast vid kritiken mot våra dåliga lagprodukler. Han säger att den här lagen som vi nu diskuterar inle motsvarar kraven.

Lagar skall vara formulerade så att de kan förstås av så mänga människor som möjligt — säger herr Lidgard. Låt mig bara konstalera att den här lagen tydligen har förställs av samtliga i utskottet i alla faU utom moderaterna och alt den av samtliga i utskottet utom moderaterna anses tUlräckligt begriphg, tUlräckligt lätt all förstå för folk i allmänhet. Vi kanske har ohka uppfattningar, men detta konstaterande kan ändå vara på sin plals.

Herr Lidgard säger vidare all man skaU ha sådana anspråk på lagars kvahtet att där inte får förekomma några fel av den typ som han har påvisat i detta fall. De fel han har påvisat - ja, det är bara etl — del är vad jag kallar för ell tryckfel och vad herr Lidgard kaUar för ett slarvfel.

Jag vel inle hur man skall förekomma den sortens fel. Herr Lidgard svarar: Ni skall gå lUl lagrådet, som man gjorde förr i världen. Jag vet inte om det är en adekvat väg. 1 så fall får vi väl i fortsättningen parkera lagrådet på tryckeriet för att läsa korrektur.

Bortsett från det tycker jag emellertid atl detta speglar något av just förevändningarnas polemik. Del är i praktiken ofta omöjligt all göra del helt perfekta, och del bästa är ofta det godas fiende. Säger man att del får icke någonsin förekomma något fel i någon lag, utan då får det hellre dröja ell eller annal år tiU med en reform, så struntar man rätt mycket i

de intressen som reformen är avsedd att tillgodose. Hade det varit viktigare alt undvika tryckfelet, som herr Lidgard hittade och som för övrigt utskottet säkert hade hittat ändå och vi hade funnit i kanslihuset också, än att se tiU atl hyresgästerna verkligen får sin förbättrade ställning redan fr. o. m. i år? Det hjälper inte, herr Lidgard, att säga atl vi redan förut har en bra lag i 1968 års hyreslagstiftning. I stort sett har vi det. Men ändå är värderingen från den överväldigande majoriteten i utskottet, och jag antar också i riksdagen, att det är angelägna förbättringar i denna i och för sig bra lagstiftning som riksdagen står i begrepp att besluta om.

Herr Lidgard är myckel blygsam när del gäller atl flyktigt vidröra de politiska och ideologiska skUlnaderna mellan oss, men han medger ändå att socialdemokraterna har en något annan syn på dessa frågor än moderaterna. Vi moderater, menar herr Lidgard, anser att man i lagstiftningen inte bara skall ta hänsyn tUl de många, tUl konsumenterna, utan också tUl förelagarna, inte bara tUl hyresgästerna utan också lUl fastighetsägarna, inte bara liU lönlagarna utan också tUl arbetsgivarna.

Ja, självfallet skall man göra det. Men det är inle det som i första hand är problemet när man skaU genomföra reformer, herr Lidgard, ulan del är all la slällning lUl hur man skall utnyttja lagarna för alt stödja dem i samhället som har den svagare ställningen, för att öka inflytandet för dem som har för litet inflytande. Det angelägna är — och därför har vi ibland bråttom med reformerna — att stödja konsumenterna i vissa situationer där företagarna har för stor övermakt, att stödja hyresgästerna där de i relation Ull fastighetsägarna är för svaga, att stödja löntagarna där de har för htet inflytande i förhållande till arbetsgivarna. Och där, när del gäller fördelningen av inflytandet i samhäUet, finns grandläggande skiUnader mellan moderaterna och oss som visar sig i våra ohka attityder till reformer och ibland tiU angelägenheten av att åstadkomma reformer snabbt. Vi erkänner t. o. m. ibland att det kan vara rikligare att få en angelägen reform genomförd som hjälper de många människorna, även om den tekniskt inte är till 110 procent perfekt, än all nå den totala perfektionism som herr Lidgard talar sig så varm för.

Nr 75

Torsdagen den 26 april 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

Herr LIDGARD (m);

Herr talman! Jag har inte begärt en tUl 110 proceni perfekt lagstiftning," jag är nöjd om den är rätt till 100 procent.

Men när herr statsrådet säger att vi moderater inte är beredda tUl samma handlingsberedskap — som jag tror att uttrycket var — i sådana här reformärenden, så vill jag klargöra en viktig sak för herr Lidbom. Den princip i lagkomplexet som ni betecknar som så viktig har vi ju inle tagit avstånd från; vi är beredda atl gä med på all hyresgästen skaU få bibehåUa sitt besittningsskydd när avtalet om hyresreglering sägs upp. Om den saken råder det inga skUda meningar. Där är vi alla helt överens. Och det är ju egentligen kärnan i denna problematik.

Sedan trodde jag att jag kastade ut en brandfackla i mitt första anförande, men det var tydligen fel, eftersom ingen tände på den. Men när jag nu ändå har ordet viU jag fråga herr Lidbom: Hyresregleringen för

161

11 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74-76

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, tn. m.

garagen, som väldigt många människor går och hoppas på, hur har man tänkt sig att de kostnaderna skall betalas i fortsättningen?

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Lidgard och Söderström i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 13 punkten 1 röstar ja, den del ej ■vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Lidgard och Söderström i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lidgard begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-r-östning gav följande resultat:

Ja - 231

Nej - 30

Avstår — 3

Punkterna 2-5

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herrar Lidgard och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl atl kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 13 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Lidgard och Söderström.

162

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lidgard begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 229

Nej - 32

Avstår - . 4

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Lidgard och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottels hemställan i betänkandet nr 13 punkten 7 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Lidgard och Söderström.

Ja - 228

Nej - 31

Avslår - 4

Punkten S

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Lidgard och Söderström i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkan-del nr 13 punkten 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Lidgard och Söderström i motsvarande del.

Ja - 230

Nej - 31

Avstår — 4

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

Punkten 9

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Lidgard och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

163

Nr 75

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ändringar i hyreslagstiftningen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemstäUan i betänkandet nr 13 punkten 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Lidgard och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkterna 11-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående pä dagens föredragningslista upptagna ärenden lill ett senare sammanträde.

§ 3 Interpellation nr 83 ang. försäljning av vapen mot postorder

Ordel lämnades på begäran till

Fra FRNKEL (fp), som yttrade:

Herr lalman! Per poslorder utbjudes bl. a. luftgevär och luftpistoler. Även andra vapen som balonglampa i polismodell, "lUlverkad för alt tåla de hårdaste slag och påfrestningar", äkta buffelpiskor och effektiva stUettbalonger saluförs. Man kan också utrusta sig med en svärdbatong av en typ som uppges bäras av högreståndspersoner i Fjärran östern. "Genom en vridbar mässingsring med bajonettfattning lösgör man det sylvassa sticksvärdel med polerad slålkhnga och blodskåra." Den som inle vill väcka uppmärksamhet kan köpa etl svärd kamouflerat som promenadkäpp.

Det uppges vanhgen i kalalogerna all personer under 16 år inle får skjuta utomhus med luftgevär eller luftpistol utan tiUslånd. Även andra vapen synes emellerlid kunna komma tiU olämpUg användning i händema på barn och ungdom eller omdömeslösa vuxna. Vid postorderförsäljning finns heller ingen möjlighet att effektivt kontrollera köparens ålder. Katalogerna synes för övrigt också tillställas minderåriga.

Med hänvisning lill det anförda hemslälles om kammarens tillstånd att tUl handelsminister Feldl få stäUa föhande fråga:

Anser statsrådet del lämpligt atl vapen säljes per postorder i former som särskUl appellerar tUl ungdom?

Denna anhållan bordlades.

164

§ 4 Interpellation nr 84 om utbyggnad av kraftverk i Indalsälven

Ordet lämnades på begäran till Herr LINDBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Indalsälven med bivatlendrag är vårt lands största kraftälv med för dagen en årsproduktion av 9,3 miharder kUowattimmar

(kWh). Lule älv kommer därnäst med 8,9 miljarder kWh. Teoretiskt kan Nr 75

ur Indalsälven uttas ytterligare Uka myckel, dvs. totalt 18 miljarder kWh. Torsdagen den

Praktiskt räknar man i dag med att kunna utta 12 miljarder kWh. Detta 26 april 1973

senare värde har varit föremål för justeringar uppåt under årens gång --------

beroende på utbyggnadsteknikens framsteg som gör mindre lönsamma projekt åter attraktiva genom nya tekniska grepp.

TUlgången på andra kraftkällor såsom olja och kärnkraft kan lid efter annan ge varierande värderingar av vattenkraften. Det upplever vi i dag inför stigande ohepriser och osäkerheten inför kämkraften. Vattenkraften har återigen bhvit föremål för ökat intresse efter atl under 1960-talet ha nått etl verkligt bottenläge, där stora norrländska vattenkraftverk framhållits som direkt olönsamma.

Det har sedan länge stått klart att vi ej kan klara landets energiförsörjning enbart med vattenkraftverk. Obevekhgt går vi mot en allt större andel värmekraftproduktion, där kärnkraften torde komma att dominera inför hotet av sinande oljetUlgångar. Kraftproducenterna tycks i dag åter rikta bhckarna mot vår återstående vattenkraft inför den osäkra framriden. Tidigare olönsamma faUsträckor bUr nu lönsamma atl bygga ut, bl. a. av den anledningen att framför allt kämkraften bhr oanat dyrare än vad man från början kalkylerade med.

En allt större andel värmekrafl i vårt kraftsystem med bl. a. mycket stora kärnkraflaggregat — för att bh konkurrensmässig — stäUer stora krav på lättreglerad reservkraft. Här kommer vår vattenkraft in som ett utomordentligt komplement.

Vid kärnkraftverken räknar man med relativt täta bortfall av stora
aggregat, ■vilka bortfall då snabbt måste ersättas om ej hela landsändar
skall bli strömlösa. Vattenkraften som raUande reserv kan här med
erforderlig snabbhet klara situationen. >

Även under normal lugn drift mår värmekraften bäst av en jämn produktion under längre tidsperioder. Nödvändig reglering under sådana perioder klaras också bäst med vattenkraft som praktiskt taget ej lar skada av att gå i tomgång eller med full last.

Under etl normalt belastningsdygn uppträder också stora belastningsändringar på grund av stor energiförbrakning under dagtid med stora effektbehov, som under natten nedgår väsentligt.

En kraftig nedgång av energiförbrakningen sker också över helgerna. Här är det vattenkraften som skall stå för regleringsbehovet.

Allt della är ett internationellt problem i alla kulturländer och det satsas hårt på att utnyttja vattenkraften för ändamålet. Äldre vattenkraftanläggningar utbyggs kraftigt, sjömagasinen ökas och stora pumpkraftverk i kärnkraftklass kommer lill.

Det är i detta sammanhang Indalsälven kommer in i diskussionen. Den
är vår sydligaste verkligt stora kraftälv, som kan utnyttjas betydhgt
effektivare. De flesta av kraftstationerna nedanför Storsjön kom till
under lider då det gällde atl under dygnets aUa timmar krama så många
kilowattimmar som möjligt ur älven. Älven reglerades hårt och har i dag
ett årsmagasin på drygt 5 miljarder m, landets tredje efter Vänern och
Stora Lule älv. Stationerna är med hänsyn tUl älvens medelvattenföring i
aUmänhet lågt utbyggda, dvs. en del av dem har fuUt upp med att försöka '"

Nr 75 sväha medelvatlenföringen och hindrar därmed älvens utnyttjande som

Torsdaeen den toppkraflproducent, enligt vad som nyss nämnts.

26 anril 1973 Moderna vattenkraftverk utbyggs nu för en vattenförbrukning av 3—5

—------------------ gånger vallendragets medelvattenföring. Därigenom kan de effektivt

bidraga lill effeklregleringen under dygnet. En föralsällning är då givetvis att de har vattenmagasin både ovanför och nedanför anläggningen så alt inga överdämningar eller otUlåtna avsänkningar göres eller all samtliga kraftstationer i vattendraget ökar eller minskar vattenframsläppningen samtidigt. För Indalsälvens del kan här anges de nya kraftstationerna Sällsjö, Stensjöfallet och tUlkommande Oiden, samtliga med en ulbygg- nadsgrad av ca 4 gånger medelvallenföringen, medan det nedströms Storsjön är en utbyggnadsgrad av endast 1,1-1,75 gånger. Där är anläggningarna också så pass gamla att under vissa lider är aggregat avställda för reparationer så att ulnyttjningsgraden går under 1. Vallen måste då spUlas förbi anläggningen, och eftersom vattenkraften ej längre ensam klarar av vårt kraflbehov betyder spUl av denna storleksordning stora ekonomiska förluster. Regleringsförelaget i älven försöker under sädana tUlfällen släppa fram en begränsad mängd vatten, vUket betyder att samtliga kraftverk nedströms Storsjön får gå på sparlåga och helt obetydligt kan deltaga i effektregleringen.

1 dag är den sammanlagda effekttiUgången nedströms Storsjön I 300 000 kW (1 300 MW) vid 13 kraftstationer med en genomsnitthg ulbyggnadsgrad av 1,5 gånger medelvallenföringen. En utbyggnad till 2,5 gånger skulle ge ett effekltUlskott av ca 750 MW. Även här skulle man då räkna med ulbyggnadsvarianter från 2 tUl 3 beroende på de olika stationernas lämplighet, tUlgång lill magasin m. m.

Vad magasinen beträffar finns de redan i Storsjön, Litsselel, Gesunden, Järkvissle och Bergeforsen, det gäller bara att utnyttja dem, vUket i dag i flera faU ej kan göras på grund av låga utbyggnadsgrader i kraftstationerna.

En utbyggnad av Indalsälven med 750 MW med etl genomsnittspris av 1 200 kronor/kW skulle kosta ca 900 miljoner kronor i dagens penningvärde. Om detta genomfördes under en lidsrymd av högst tio år skulle trakten kring älven kunna tiUföras byggnadsarbeten under angiven tid för 75 mUjoner kronor per år och 25 mihoner tUI maskiner, summa 100 mUjoner kronor. Kraftverksbyggen består tUl allra största delen av arbete och transporter som kommer den bygd till godo där de utföres. Samtidigt skuUe den fast anställda kraflverkspersonalen kunna ökas.

De för dagen angelägnaste utbyggnaderna är Krångede-Gammelänge, Hammarforsen, Svarthålsforsen och Sladsforsen-Hölleforsen. De har den lägsta ulbyggnadsgraden i älven med genomsnittet 1,2, där Krångede sedan länge har utgjort den verkhga flaskhalsen i älven. De är dessutom de billigaste objekten, där Krångede-Gammelänge leder överlägset med 75 meters fallhöjd inliU sitt stora 30 km magasin Gesunden, kanske vårt lands värdefuUaste vattenkraftverksläge. Anläggningarna skuUe tUlsammans kunna utbyggas med 400 MW tUl ett pris lägre än 400 mihoner kronor.

Dessa fyra objekt har ohka ägare, Krångede AB, BÄKAB, Stockholms
" stad och Vattenfall. Här finns det.givetvis etl varierande intresse för en

utbyggnad, och säkerligen har detta bidragit lill all dessa värdefuUa Nr 75 anläggningar stannat i växten. Samhällsnyttan borde kräva ett samfäUt Torsdagen den uppträdande för atl tUlvarata de möjhgheter som här föreligger tUl ett 26 april 1973 :

icke oväsentligt tUlskott tUl landets energiförsörjning. Det finns anledning '■--

alt tro att om valtenfallsverket haft samma ägardominans i Indalsälven som i övriga älvar norrut, skulle Indalsälven i dag varit långt mera utnyttjad än den är. Vallenfall har endast knappa 40 procent av älvens kraftproduktion, medan övriga dryga 60 proceni är spridda på etl tiotal ägare. Däri ligger sannohkt en stor orsak lUl trögheten.

Beträffande outnyttjad vattenkraft i Indalsälven kan nämnas 75 m fallhöjd i nedre Ammerälvén på en kort sträcka som kan utbyggas mycket biUigl genom överledning Ull-Gesunden och nyttiggörande i Krångede-Gammelänge plus outnyttjade forsar i dess mittre lopp. Indalsälvens nedre lopp strax nedströms länsgränsen liU Medelpad uppvisar en topografi som den är lämligen ensam om i vårt land. Bergen reser sig här brant tUl ca 400 m över älvens yta. Bakom bergen utbreder sig högplatåer med mindre sjöar på avståndet 2—3 km från älven och på höjdlägen av ända upp tiU 375 m över älven. Här finns ypperliga lägen för pumpkraftverk som med dessa stora fallhöjder kan byggas verkligt stora, 500-1 000 MW, där bUlig naltkraft från kärnkraftverken kan förvandlas till värdefull prima dagkraft. Investeringsmässigt kostar dessa verk bara ungefär hälften av utbyggnaden i huvudälven men skuUe ändå utgöra stora arbetsobjekt för byggande personal och framför allt för drift- och underhållspersonal som härigenom skuUe kunna ökas väsentligt.

Av de här diskuterade åtgärderna är det endast en utbyggnad av Ammerälvens nedre del som kan länkas kolUdera med naturvårdsintressena. Frånsett mer eller mindre kontroversiella utbyggnader finns ändå sådana uppenbara möjligheter all utveckla Indalsälven tUl en modern kraftproducent passande dagens och morgondagens behov, all de ej borde försummas, och della utan att gå naturvårdsinlressena för nära. Men en samordning mellan de ohka kraftinlressena i älven är nödvändig.

Utöver energitUlskotlet motiveras en utbyggnad av berörda kraftverk av sysselsättningsskäl. Betydande sysselsättningssvårigheter råder för byggarbetskraften i den berörda regionen. En fortsalt nedgång av sysselsättningen inom skogs- och jordbrukssektorn är även att förvänta. Alla tecken tyder på atl stora sysselsättningssvårigheter kommer alt föreligga inom regionen inom överskådlig lid om inle betydande insatser från samhällets sida göres.

Skulle en utbyggnad av berörda kraftverk inte helt fylla företagsekonomiska förräntningskrav, torde det ändå vara samhällsekonomiskt motiverat atl överväga ett ekonomiskt statligt stöd lUl en utbyggnad. Kommer inte utbyggnaden tUl stånd, måste man räkna med betydande ekonomiska samhäUsinsatser för atl håUa sysselsättningen på en acceptabel nivå.

Även om en eller flera av ägarintressenterna visar intresse för en
utbyggnad, krävs att samtliga ägargrupper och berörda kraftverk kommer
med i diskussionen. Det måste därför vara lämpligt att staten genom
industridepartementet och valtenfallsverket lar initiativ lUl förhandlingar
med berörda parter i syfte all påverka att en utbyggnad av nämnda '67

Nr 75 kraftverk kommer tUl stånd. Om de förelagsekonomiska föratsätt-

Torsdaeen den ningarna så motiverar, bör även möjligheterna lUl statliga subventioner

26 april 1973 '"8 förhandlingarna.

-------------------- Med vad som här anförts anhåUer jag om kammarens tiUstånd att ställa

föhande frågor tUl herr industriministern:

Är herr statsrådet beredd alt ta initiativ tiU att förhandhngar kommer tUl stånd mellan berörda ägare tUl Krångede, Gammelänge, Hammarforsens, Svarthålsforsens, Stadsforsens och Hölleforsens kraftverk i Indalsälven, i syfte att påverka att berörda kraftverk byggs ut?

Är herr statsrådet beredd alt, om företagsekonomiska förräntningskrav inte helt motiverar en utbyggnad, av samhällsekonomiska skäl pröva möjligheterna att genom statliga subventioner stimulera en utbyggnad?

Denna anhållan bordlades.

§ 5 Anmäldes och bordlades föhande motioner:

Nr 1950 av herr Nilsson i Norrköping m. fl.

Nr 1951 av herr Zöc/irw.son avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:22 med förslag flU bostadssaneringslag m.m.

Nr 195 2 av herr Fälldin m. fl.

Nr 1953 av herr Hovhammar m. fl.

Nr 1954 av herr Löfgren m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:93 med förslag tUl lag om konvertibla skuldebrev m. m.

Nr 1995 av herr Håkansson m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Majts proposition 1973:96 angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Nr 1956 av herrar Annerås och Hovhammar

Nr 1957 av herr Fälldin m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:97 med förslag lUl lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m.

Nr 1958 avfru//örn/und w./7. avlämnad i anledning av Kungl. Majts proposition 1973:100 med förslag lUl lag om ändring i föräldrabalken, m. m.

Nr 1959 av fru Anér och herr Wirmark

Nr 1960 av herr Äkerfeldt m. fl. avlämnade i anlednmg av Kungl. Majls proposition 1973:101 med förslag tiU lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), m. m.

Nr 1961 av herr Leuchovius m. fl.
avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:107 med förslag
168 om inrättande av en fältslation i Skara

§ 6 Meddelande ang. enkla frågor Nr 75

Torsdagen den

Meddelades att föhande enkla frågor denna dag framställts, nämligen 26 aoril 1973

Nr 193 Herr Strindberg (m) liU herr utbildningsministern angående utbildningen i barn- och ungdomsvård i gymnasieskolan:

Vilka förslag kan emotses för de fortsatta utbUdningsmöjlighelerna för eleverna på gymnasieskolans vårdlinje, grenen barn- och ungdomsvård, och när kan förslag väntas?

Nr 194 Herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) lUl herr kommunikationsministern angående risken för personalminskningar vid SJ:

Vill statsrådet kommentera i pressen förekommande uppgifter om alt risk föreligger för näraliggande och kommande personalminskningar vid SJ och om anslagsanvisningarna liU s. k. olönsamma bandelar kan spela någon roll i delta sammanhang?

Nr 195 Herr Hamrin (fp) lill herr kommunikationsministern angående höjningen av priserna på flygresor mellan fastlandet och Gotland:

VUka åtgärder avser kommunikationsministern vidtaga med anledning av de kraftigt höjda flygpriserna mellan fastlandet och Golland?

§ 7 Kammaren åtskildes kl. 23.15.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert