Riksdagens protokoll 1973:74 Torsdagen den 26 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:74

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:74

Torsdagen den 26 april

Kl. 11.00

§ 1 Herr talmannen meddelade att enligt lUl kammaren inkomna läkarintyg var dels herr Stadling sjukskriven ytterligare under liden den 26 aprU- 2 maj, dels herr Häll sjukskriven under tiden den 24 aprU-6 maj och dels herr Johanson i Västervik sjukskriven t. o. m. den 31 maj.

Erforderliga ledigheler från riksdagsgöromålen bevihades.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ang. USA.s bombningar i Cambodja

§ 2 Ang. USA:s bombningar i Cambodja

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för alt besvara herr Takmans (vpk) i kammarens protokoll för den 11 aprU intagna fråga, nr 182, och anförde:

Herr talman! Herr Takman har frågat mig hur regeringen bedömer USA:s bombningar av Cambodja mot bakgrunden av Parisavlalet den 27 januari 1973, och vilka initiativ regeringen har tagit för all tUlkännage sin inställning lUl USA:s fortsatta aggression i Indokina.

Parisavlalels bestämmelser om Cambodja återfinns i avtalets artikel 20 som föreskriver följande. Parterna förpliktar sig alt respektera 1954 års Genéveöverenskommelse, vari del kambodjanska folkets oberoende erkändes. Parterna skall vidare respektera Cambodjas neutralitet. De skaU avstå från att utnyttja Cambodjas territorium för atl inkräkta på varandras och andra länders suveränitet och säkerhet. Främmande länder skall avsluta aU militär aktivitet i Cambodja, fuUständigt dra tillbaka och avstå från alt på nytt införa trupper, mihtära rådgivare och militär personal, vapen, ammunition och krigsmateriel i landet. Cambodjas inre angelägenheter skall avgöras av landets folk utan inblandning utifrån. Motsvarande bestämmelser fastslås för Laos.

Regeringen anser del vara av avgörande betydelse, atl de fördragsslu-lande parterna iakttar dessa bestämmelser.

Parisavlalels stadganden rörande Cambodja och Laos bekräftas dessutom i artikel 8 i den sluldeklaration som antogs av den internationella konferensen i Paris. De dellagande staterna bekräftar i denna artikel — i det uttalade syftet att stärka och garantera freden i Indokina — de krigförande parternas förpliktelser enligt Parisavlalels artikel 20 alt respektera Cambodjas och Laos oberoende, suveränitet, enhet, territoriella integritet och neutralitet.

De pågående amerikanska bombningarna bör också ses från allmänpolitiska och humanitära utgångspunkter. Lägel i Cambodja efler undertecknandet av Parisavtalet har präglats av fortsatta strider mellan parterna i inbördeskriget, vilka sedan länge fått materieUl stöd från utomstående makter. Omfattningen av detta stöd är del självfallet svårt atl bedöma. Men det är enligt regeringens uppfattning icke acceptabelt

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ang. USA bombningar i Cambodja

atl en stormakt med överlägsna militärlekniska resurser ingriper i ett mbördeskrig i ell litet land. Bombningarna framstår som så myckel mer utmanande eftersom de i likhet med vad som tidigare varit faUet i Vietnam urskillningslöst drabbar civUbefolkningen.

Regeringen reagerade med stor skärpa när Cambodja på allvar blev krigsskådeplats 1970 genom den amerikanska utvidgningen av Vietnamkriget. SjälvfaUet ser regeringen lika kritiskt på den förnyade mihtära aktiviteten i Cambodja och Laos. De synpunkter som varit vägledande för regeringens stälhiingslagande i Vietnamkonfhklen gäller oförändrade i den aktueUa situationen.

En varaktig fred i Cambodja och Laos, grundad på respekt för den neutralitet som nu åter bekräftas genom både Parisavlalet och slutdeklarationen, kan enbart säkerställas genom en uppgörelse meUan de inhemska krafterna.

Herr TAKMÄN (vpk):

Herr lalman! Jag är uppriktigt tacksam för denna klargörande deklaration, som helt sammanfaUer med min egen uppfattning.

"Cambodja är Nixondoktrinen i dess renaste form", sade president Nixon vid en presskonferens den 12 november 1971. Och med detta -"Cambodia is the Nixon doctrine in ils puresl form" — menade han atl där behövdes inga amerikanska markslridskrafter. Där kunde marionetterna på marken sköta affärerna, eventueUt med USA:s bombflygs bistånd. Men nu hallar också denna Ivåbenla Nixondoktrin. 1 Cambodja finns snart inga marionetter, och där finns snart inget egentligt inbördeskrig. Där finns snart bara ell luftrum fyllt med Nixons bombplan, på marken raderas område efter område rent från byar, städer och oskattbara historiska minnesmärken, och befolkningen som inte röjer något intresse för någon Nixondoktrin, den må sedan vara i hur ren form som helsl, blir förstås utraderad under B-52;ornas bombmattor.

För 47 :e dagen i följd bombade i går USA:s B-52:or och taktiska bombflyg från baser i ThaUand och på Guam de närmaste omgivningarna av Phnom Penh, Mekongflodens stränder och talrika andra områden av Cambodja. B-52:ornas bombningar uppgavs i fransk press den 21 april ha samma omfattning och intensitet som de tolv dygnens bomboffensiv mot Hanoi-Haiphongområdel i december. Dessutom har, åtminstone tidvis, förekommit häftiga bombningar i Laos.

Del avtal som underskrevs i Paris den 27 januari 1973 och som sedan bekräftades av den internationella konferensen, däribland USA och säkerhetsrådets fyra övriga permanenta medlemmar, den 2 mars är, som utrikesministern här deklarerade, helt klart i fråga om Vietnam men också i fråga orn Laos och Cambodja. Artikel B i § 20 i avtalet om ett slut på kriget och återupprättande av fred i Vietnam lyder:

"Utländska stater skall avsluta all militär verksamhet i Cambodja och Laos, totalt dra tillbaka från och avslå från all i dessa länder åter införa trupper, militära rådgivare och mUitär personal, vapen, ammunition och krigsmateriel."

Och artikel C i samma paragraf lyder:

"Cambodjas och  Laos inre angelägenheter skall avgöras av folken i

dessa länder utan utländsk inblandning."

Det är ett fruktansvärt högt spel, som Nixonadministrationen nu spelar, och det ligger ell starkt ansvar inte bara på de övriga regeringar som undertecknade Pariskonferensens deklaration ulan också på aUa andra regeringar och på världsopinionen atl stoppa denna flagranta aggression i Cambodja och Laos.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. principerna för finansiering av svenska gåvoleveranser tiU u-länderna

§ 3 Ang.   principerna   för finansiering av svenska gåvoleveranser  till u-länderna

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Ullstens (fp) i kammarens protokoU för den 13 aprU intagna fråga, nr 187, och anförde:

Herr talman! Herr UUsten har frågat mig om de principer som skaU gälla för finansiering av svenska gåvoleveranser tiU u-länderna, när upphandling av sysselsättningspohtiska skäl sker i Sverige av varor som kan köpas liU lägre priser utomlands.

För varubiståndel gäller samma grandläggande princip som för allt annat svenskt utvecklingsbistånd. Del skall vara baserat på mottagarlandets prioriteringar och önskemål.

Varubiståndel möjliggör alt tillgodose dessa primära krav samtidigt som det i särskUd grad gör det möjligt att beakta önskemål på svensk sida av sysselsättningspolitisk karaktär. Det har därför i årets stalsverksproposition getts en ökad betydelse. Varubiståndel i den svenska utvecklingshjälpen har alltid utgått från u-ländernas eget val av de varor de önskar erhålla. Denna princip betonas också mycket slarkl i ulrikesul-skotlets här enhälliga belänkande nr 3, vilket i går godkändes av riksdagen. Denna upphandling kommer att ske inom den mycket vida ram där svensk produktion är internationellt konkurrenskraftig.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag skaU be att få tacka utrikesministern för svaret på min enkla fråga. Bakgranden tiU att jag ställde den är leveransen av tyg för 50 miljoner kronor till Nordvietnam. SIDA har i samband med detta tagil in offerter, som visar att man kan köpa tyg i Kina tUl hälften av det pris vi får betala i Sverige.

Helt i linje både med upphandlingskungörelsen och med den fastslagna principen alt svenskt bistånd skaU vara obundet föreslår SIDA att tyget skaU köpas i Kina. Då säger regeringen, att tyg för 17 miljoner i släUet skaU köpas i Sverige. Detta innebär, för att uttrycka det rakt på sak, att vi lurar Nordvietnam på ca 8 miljoner kronor som vi i stäUet använder för alt hjälpa den svenska textihndustrin.

Jag har i och för sig aU förståelse för att vi behöver hjälpa den svenska textilindustrin, men jag har svårt att förstå varför den hjälpen skall betalas av u-länderna, i det här fallet av Nordvietnam.

Statsrådet  säger  i  sitt  svar  på  min  enkla  fråga  tre  saker.   1) De

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. principerna för finansiering av svenska gåvoleveranser tiU u-länderna

principer som skall gälla är desamma som tidigare, biståndet skaU vara obundet, 2) del går bra att samtidigt tUlgodose sysselsättnings- och bislåndssyflen och 3) man skaU hälla sig liU u-ländernas egna prioriteringar.

Detta är rUcliga principer som jag helt håller med om, men i del faU som jag tänker på har såvitt jag kan förstå uigen av de principerna tUlämpats. För det första kan det inte vara förenligt med principen om obundet bistånd att man köper tyg som är dubbelt så dyrl som det behöver vara. För det andra går det uppenbarligen inte att samtidigt tUlgodose sysselsättningsaspekterna och u-landsintressena, om man skall betala leveranserna tiU överpris via u-landsanslagen. För det tredje går det inte att hävda att den här uppläggningen, som innebär atl nordvietnameserna får för ca 8 miljoner kronor mindre textilier än de annars skulle ha fått, är etl sätt atl tillgodose u-landets eget önskemål.

Dessutom, herr talman, är det som utrikesministern sade egentligen inle heller någol svar på min fråga. Jag frågade nämligen vilka finansieringsprinciper som skall gälla när vi väljer - avsiktligt och ibland med starka motiv - att leverera svenska varor och de är dyrare än om vi köper utomlands. Skall merkostnaden belasta u-landsanslagen, och alltså urholka deras värde för u-länderna, eher skall det hela betraktas som arbelsmarknadspohlik och merkostnaden belasta arbetsmarknadsanslagen? För egen del, herr talman, tycker jag atl u-hjälp bör vara u-hjälp och därför bör betalas med u-hjälpsanslag, och arbetsmarknadspolitik bör vara arbetsmarknadspolitik och betalas med anslag som är avsedda för det ändamålet.

Jag tror, herr utrikesminister, att för SIDA och för den u-landsengage-rade opinionen är del viktigt att få ell entydigt svar på den här frågan. Tekniken för hur del skaU gå lUl kan kanske bislåndsulredningen syssla med, men principen borde rimligen vara ett fall för regeringen.

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Mitt svar på herr UUslens fråga innebär en myckel klar deklaration av de principer som kommer atl gälla för del ökade varubiståndel. Jag är medveten om alt regeringens förslag — liksom riksdagens enhälliga accept - om etl ökat inslag av varubistånd i vår bislåndspolilUc har gett upphov tUl oro och farhågor hos en del av den opinion som är särskUt engagerad i biståndspolitiken.

Jag har i och för sig respekt för de motiv som driver de personer som här gjort uttalanden - herr Ullslen är en av dem - men jag vill samtidigt understryka alt den oro som har ventilerats i den här frågan bygger på den helt orimliga och, skuUe jag gärna viha säga, för regeringen kränkande föralsältningen, atl biståndet skulle utnyttjas på det sätt och för de mot u-länderna riktade syften som kritikerna åberopar. Därför är mitt svar på herr Ullstens fråga - det framgår ju av svaret som lämnades - en upprepning och en bekräftelse av de principer som har gällt och skaU gälla.

Då säger herr Ullsten: "Men vi har ju nyligen haft ell exempel, nämligen tygupphandlingen för Nordvietnam." Jag hade redan i går anledning att deklarera — jag har gjort det också i andra sammanhang —

att denna upphandling är tillkommen i och betingad av en helt unik situation. Jag räknar inte med all vårt varubistånd i fortsättningen, herr Ullsten, kommer atl omfatta textilvaror. Alt det var fråga om textilvaror i del här speciella fallet berodde på den situation som rådde när avtalet träffades med Nordvietnam. Det var krig, och krigstiUståndel nödvändiggjorde en alldeles särskild restriktion i själva varuvalel. Jag räknar inte med att den situationen skall återuppstå.

Hert ULLSTEN (fp):

Herr talman! UtrUcesministern säger att kritiken är kränkande för regeringen. Del är klart att den vore kränkande för regeringen, om regeringen tillämpade de principer som utrikesministern pläderade för nyss, som finns fastslagna i ulrikesulskollels belänkande nr 3 som debatterades i går och som t. ex. Stockholms arbetarekommun med stor energi slog fast i ett uttalande — vilket för övrigt var riktat emot regeringen och väl då måste inkluderas i den kritik statsrådet anser kränkande.

Men det här fallet, som är det första konkreta exemplet på varubistånd efter den debatt om principerna som vi haft, visar ju atl man inte tillämpar de principerna. Här har man avsiktligt gått ut och använt biståndsanslag för all ge ett stöd tUl textilindustrin i storleksordningen 8 miljoner kronor. Jag säger igen att det kan finnas skäl att ge det stödet till texlUindustrin, men varför i all sin dar skaU de pengarna betalas över u-landsanslagen, eller - för att uttrycka det mera korrekt - varför skaU i det här fallet del falliga Nordvietnam betala de exlrainsalser som vi måste göra för all upprätthålla sysselsättningen i den svenska textilindustrin?

Nu säger statsrådet all del här är ett undantag. Ja, men om man läser noga vad statsrådet sade i går så gäUde undantaget det faktum atl det var fråga om leverans av tyg. Men hur är del med principen? Hur skall sådana leveranser betalas som drar merkostnader därför atl man lägger ut beställningar i Sverige när man kan få varorna biUigare utomlands? Del blir en merkostnad, som i det här speciella fallet rör sig kring 8 mihoner kronor — för övrigt samma summa som svenska folkel har samlat in till Bach Mai-sjukhusel. Hur skaU man finansiera den merkostnaden? Är del rimligt all den skall finansieras via u-landsanslagel? Jag tycker inle all det är rimligt. Det borde vara rimligare att finansiera sädana extra kostnader över anslag som är avsedda för arbelsmarknadspolitiska ändamål - eller kanske snarare försvarspolitiska ändamål. För motivet är inle väsentligen, om jag har förstått rätt, sysselsätlningspolitiskt ulan beredskapspoliliskt. Saken handläggs också mycket rUctigt av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.

På den frågan har jag, herr lalman, alltså fortfarande inte fåll någol svar av utrikesministern trots all han nu har gjort två inlägg i debatten.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. principerna för finansiering av svenska gåvoleveranser tiU u-länderna

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Herr Ullslen säger alt lygupphandlingen är del första exemplet på ell svenskt varubistånd efter det att den nu pågående debatten  startade. Del är inle korrekt därför alt beslutet om  denna

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. avdragsrätten vid inkomsttaxeringen för underhållsbidrag tiU barn

upphandling fattades innan debatten bröt ul. 1 princip var beslutet fatlat också innan regeringens förslag i statsverksproposilionen lades fram.

Jag tror att herr Ullsten kan ta den här frågan betydligt lugnare än vad han gör här i dag. Om'inle herr Ullslen tror mig på mitt ord här i kammaren, låt i så faU de framlida praktiska handlingarna avgöra herr UUslens bedömning av frågan! Jag kan nämna alt vi jusl för närvarande har en bislåndsförhandling med den indiska regeringen på gång. Vi har i den förhandlingen förutsatt - den är inte slutförd ännu — att den upphandling som inom ramen för avtalet kommer att ske som varubistånd skall den indiska regeringen själv svara för.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag skulle visst känna mig lugnare om jag fick den deklaration från utrikesministern som jag nu har begärt två gånger, den deklaration som tUl sin praktiska konsekvens skulle innebära atl vi i fortsättningen inte skaU tUlämpa den som jag tycker helt horribla princip som man tUlämpat i det här faUet: atl låta biståndsanslagen belastas med rent arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag känner mig inle ha fått några som helst garantier för atl — måste jag tyvärr säga - det här inte kommer alt upprepas i framtiden efter att ha sett hur del här fallet, som ändå är det mest uppmärksammade exemplet på varubistånd efter den debatt om bundet bistånd som vi haft, har handlagts.

Jag tycker det är märkvärdigt, när vi har en princip som gäller upphandling i aUmänhet och vi dessutom har en princip om obundet bistånd, att det skaU vara så svårt att i den här riksdagsdebatten få en deklaration från utrikesministern om atl dessa principer ligger fast. Det har vi inte fått.

Herr utrUiesministern WICKMAN;

Herr lalman! Del har herr UUsten visst fått upprepade gånger. Låt mig gärna säga, för att det inte skall kvarstå någon oklarhet på den här punkten, all bistånd är bistånd, och någon anslagsmässig sammanblandning av AMS-anslag och biståndsanslag kommer icke atl förekomma.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Om denna princip ligger fast, som utrikesministern säger, är det ändå nödvändigt all lill utrikesministern ställa frågan: Av vilket skäl har man på ell så flagrant sätt frångått principen i del här fallet?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. avdragsrätten vid inkomsttaxeringen för underhällsbidrag till bam

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara fru Sundbergs (m) i kammarens protokoll för den 12 aprU intagna fråga, nr 183, och anförde:

Herr lalman! Fru Sundberg har frågat om jag avser atl höja gränsen för avdragsrätten i inkomsldeklaralionen för dem som är phktiga all utge underhållsbidrag liU barn med anledning av all underhållsbidraget till barn höjs med 10 proceni.

Kostnader för barns uppehälle och utbUdning är i princip inte avdragsgilla vid laxeringen. Av sociala skäl medges dock avdrag för underhåUsbidrag som utbetalats för icke hemmavarande barn under 1 8 år. Avdragsrätlen är schabloniserad. Avdrag medges med högst 1 500 kronor per barn och år oavsett om det utbetalade bidraget är högre.

Det föreligger inte någon koppling mellan avdragets maximibelopp och den höjning av underhållsbidrag som kan ske enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Vidtagna ändringar i fråga om avdraget har dock haft visst samband med penningvärdeulvecklingen. Det nuvarande högsta avdragsbeloppet tillämpades första gången vid 1972 års taxering. Tidigare var högsta beloppet 1 000 kronor per barn.

Med hänsyn lill att maximibeloppet nyligen höjts kraftigt och lill avdragels schablonkaraklär anser jag inle all den av fru Sundberg berörda höjningen av underhållsbidragen bör föranleda omprövning av avdragsmaximum. Jag vUl emellerlid framhålla att avdragsrätlen hör tUl de frågor som för närvarande behandlas av 1972 års skalteutredning. Utredningen är givetvis oförhindrad att föreslå de ändringar i avdragsrätten som kan finnas påkallade.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ang. avdragsrätten vid inkomsttaxeringen för underhållsbidrag tiU barn

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Det har inte gått atl få fram någon statistik på hur många underhåUsbetalare vi har i vårt land, men det torde röra sig om minst 100 000. Det är aUlså 100 000 människor som har varit intresserade av det här svaret, och jag ber atl få tacka finansministern för del, även om jag inte kan göra det helt på deras vägnar.

Finansministern säger att del förehgger ingen koppling mellan avdragels maximibelopp och höjningen av underhållsbidraget men backar i följande mening ut och erkänner att höjningen från 1 000 till 1 500 kronor av maximibeloppet dock har berott på penningvärdeförsämringen.

Det är ju en orimlig situation som de underhållspliktiga föräldrarna i dag befinner sig i. Underhållsbidraget har höjts med 29 proceni sedan 1971, aUlså på tre år. Underhållsbidraget beräknas på bruttolönen. En person för vilken del 1969 faslstäUdes alt han skulle betala 31 proceni av sin nettolön i underhåll till två barn är i dag, trots atl det skattefria avdraget har ökat, uppe i alt betala 36 proceni av sin nettolön.

Man kan också uttrycka utvecklingen så, att när nettolönen stigit 15 proceni har stegringen för bidraget blivit mer än 30 procent. Och skulle finansminislern vidhålla vad han sagl om de 1 500 kronorna och alt ingen koppling skaU föreligga innebär del under den kommande femårsperioden, om vi räknar med att vederbörande har en nettolöneökning på 2 proceni och är hyggliga och säger alt underhåUsbidraget inte skall stiga med mer än 6 procent per år, atl denna person kommer att betala 43 procent av sin nettolön i underhåU till dessa två barn.

Jag skaU inte ta exempel som ligger ännu längre fram i tiden, då väl herr Sträng knappast kan påverka landels finanser eller skalleregler. Men

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ang. avdragsrätten vid inkomsttaxeringen för underhållsbidrag tiU barn

jag undrar om finansminislern har tänkt på en annan sak, nämligen atl detta har till konsekvens all äktenskapet diskrimineras. Ty om en man gifter sig och sedan skiher sig, så fastställs underhållet vanligtvis av domstol, men om han inle gifter sig fastställs underhållet av barnavårdsmannen omedelbart när barnet är fött. Om han då t. ex. är studerande bhr det ell schablonartat myckel, myckel lågt underhåll. Om vederbörande sedan separerar kan del, även om della myckel låga underhåll räknas upp, bli en löjligt liten summa jämfört med vad den gifte mannen vid en skilsmässa skall betala lUl sina barn.

Del är en utväg, och det finns också exempel på atl man använder sig av den. Jag hörde därlUl talas om ett par som fick hemskillnad. Han fick vårdnaden, men hon skötte ändå barnen. Han slapp på det sättet underhållsbidraget. Hon kunde inte tjäna några pengar, och man fick bidragsförskott i stäUet. Del var bara en hemskillnad på papperet.

På detta sätt kan det bh när man skapar sådana här orimliga regler. Och det är orimligt också därför all den man jag tidigare talade om och många med honom är oförmögna all bilda ny familj. Men finansminislern säger bara all ingen koppling sker, samtidigt som underhållsbidraget fastställs på braltolönen och icke är avdragsgUll annal än liU liten del.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det var ju en intressant utläggning som fru Sundberg gjorde om hela del civilrältsliga problem som hon här rullade upp, och det är väl inle min uppgift att svara på det. Jag skaU inskränka mig till att säga, atl beloppet på 1 000 kronor i avdrag vid beskattningen infördes 1966. Sedan höjdes underhållsbidragen med i runt tal 25 proceni fram lill 1971, och då höjdes avdragsbeloppel med 50 procent till 1 500 kronor.

AUt detta sker schabloniserat. Avdragen följer inte slaviskt förändringarna av underhållsbidragen, och avsikten var väl hellre inle att de skulle göra det. När vi nu tog 50 procents höjning bör det rimligtvis räcka ett lag framöver, men del utesluter inle att vi längre fram kan få göra en ny justering, om utvecklingen fortsätter. Och det är därför som jag bl. a. hänvisar till den skalteutredning som sysslar med dessa frågor.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Finansministerns andra anförande var litet mera löftesrikt. Men låt mig då uttrycka min förvåning över atl utredningen om "periodiskt understöd vid beskattningen" inle i sina direktiv fick i uppdrag alt la upp dessa frågor. Utredningen har i aUa fall i silt betänkande nämnt något om della och säger där: "Vi är medvetna om alt underhållsskyldigheten mot ej hemmavarande bam ofta kan kännas

särskilt   betungande.-------------------------- Frågan  om  avdragets  storlek   bör  också

bedömas med hänsyn lill vårdnadshavarens beskattningssiluation."

Detta blir väl särskilt aktuellt inle mmst när fäderna i framtiden i större utsträckning än hittills varit fallet kommer att bli vårdnadshavare för barnen.

Finansministern säger att jag lägger civilrältsliga synpunkter på dessa frågor, men det är ju också i högsta grad vad man har gjort i utredningen

om periodiskt understöd. Och när utredningen har anlagt sådana synpunkter vore det väl orimligt om. vi skulle stifta skattelagar enbart mot ekonomisk och i vissa fall social bakgrund men inle ta hänsyn lill de konsekvenser lagarna har på den civilrättsliga sidan. Vad som har hänt under de senaste åren är just att åtskilliga av dessa lagar har påverkat sammanlevnadsförhållandena och famihebildningen och uppammat en oärlighel, som jag tycker all också finansminislern skulle känna sig lidande av.

Herr finansminislern STRÄNG;

Herr lalman! Delta sätt att lägga till rätta för sig rent civilrällsligl klarar man inle all korrigera med skallepohliska avdragsregler. Här finns det ingen annan möjlighet än alt rekommendera fru Sundberg atl la upp denna fråga där den hör hemma, eftersom det ju är roten lUl del onda som fm Sundberg vänder sig mot. Och roten är just de möjligheter som finns att lägga till rätta för sig - jag viU inle använda ordet mygla — som den civila lagstiftningen i detta faU innebär.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ang. vården av astmasjuka barn

§ 5 Ang. värden av astmasjuka barn

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för att besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) i kammarens protokoll för den 12 april intagna fråga, nr 185, och anförde:

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig om jag delar uppfattningen atl del är angeläget att astmasjuka barn även i fortsättningen kan erhålla vård vid anläggning som drivs av riksförsäkringsverket.

Vid det sjukhus i Åre som för riksförsäkringsverkets räkning drivs av AB Kurortsverksamhet finns f. n. en vårdavdelning med 22 platser för astmasjuka barn. Beläggningen på denna barnavdelning har under senare år varit högst 50 proceni med undantag för en kortare period våren 1 972. Under det senaste halvåret har beläggningen varit högst 40 procent. Intagning lill barnavdelningen liksom till sjukhuset i övrigt sker huvudsakligen efter remiss frän läkare ute i landet. Det låga antalet remitterade patienter lill barnavdelningen torde bero på att vederbörande läkare föredrar att i första hand utnyttja de vårdresurser som finns närmare hemorten. Mot denna bakgrund har AB Kurortsverksamhet aktualiserat en ändring av barnavdelningen till vuxenavdelning i samband med vissa ombyggnadsarbeten vid sjukhuset.

Barnavdelningen i Äre är beroende av läkarremrsser till sjukhuset pä grundval av den medicinska bedömning som görs i varje enskilt fall. Denna medicinska bedömning måste självfallet göras av den läkare som är ansvarig för barnets vård. Om det finns underlag eller ej för den ifrågavarande avdelningen beror således på i vilken omfattning barn remitteras dit för vård genom vederbörande läkare.

Herr TORWALD (c):

Herr lalman! Herr Bengtsson i Göteborg har tyvärr drabbats av sjukdom, varför jag skall be att få läsa upp hans tack för svaret. Jag gör

II

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. vården av astmasjuka barn

det mycket gärna, eftersom jag har personlig erfarenhet av de här problemen. Jag har själv en son som hade bekymmer med barnastma, men som gudskelov så småningom bättrade sig, så all han numera är helt besvärsfri. — Jag läser alltså upp herr Bengtssons skrivna anförande:

Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag har ställt denna fråga med anledning av uppgifterna om atl barnavdelningen vid riksförsäkringsverkets sjukhus i Äre skall läggas ner den 1 juli i år. Del är uppenbart atl della beslut har väckt en viss förvåning, man kanske t. o. m. kan säga en viss oro, hos en ganska bred allmänhet.

Beslutet har tillkommit på grund av att beläggningssiffrorna på barnavdelningen sjunkit under de senaste åren och därvid omfattat ca 60 procent av beläggningsplalserna. Såvitt jag förstår anser riksförsäkringsverket den siffran för låg. Sedan 1970 har enligt uppgift 30-40 barn vistats på sjukhuset, och många av dem har gått i skola i Äre. Alla barn har efler någon vecka kunnat sluta alt använda cortison, och de har också nästan helt klarat sig ulan medicinsk behandling.

Nu säger man att motivet för nedläggningen skulle vara att landels läkare praktiskt tagel har upphört all sända barn liU sjukhuset i Åre och all därmed ombyggnadsplanen innefattar en ändring av barnavdelningen liU en vuxenavdelning.

Herr statsrådet Aspling, jag vill gärna ställa frågan: Har informationen till läkarna om att det i Åre finns etl sjukhus som har möjhghet att ta hand om ell antal astmasjuka barn fungerat ordenthgt? De patienter som kommer till Åre, både barn och vuxna, har såvitt jag vel tidigare vårdats pä sjukhus under ohka perioder för medicinsk behandling. Många av dessa patienter har efter Årevislelsen avsevärt förbättrats, och den statistik som jag tagit del av bekräftar della. 1962 undersöktes 325 barn som vårdals i Åre. Dessa visar med en observationstid av 2 tUl 9 år fortsatt symptomfrihet i 18 procent och förbättringar i 54 proceni av fallen. Resultatet är därmed positivt för 72 proceni. I dag har vi en ökning vad gäller allergiska sjukdomar. Av barn som kommer in som akutfall tih våra sjukhus är ca 10—15 procent aslmafall.

Mot denna bakgrund ställer jag frågan: Är det välbetänkt och framsynt att lägga ned barnavdelningen i Åre?

Föräldrar lill barn som vistats i Åre är liU överväldigande delen klart positiva lill vården vid barnavdelningen, eftersom barnen återvänder hem, många helt friska, andra avsevärt förbättrade. Vi bör nog framdeles låta astmasjuka barn få möjlighet alt komma lill Åre, lill klimatet och miljön där uppe som tillsammans med den övriga vården hjälper så mänga barn till förbättrad hälsa. Detta är en biUig och, som sagt, effektiv vårdform, som vi bör ha kvar i vårt land.

Jag vill därför fråga socialministern om inte några åtgärder planeras för atl upprätthålla denna verksamhet, t. ex. bättre information liU läkare m. fl.

12

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vill först göra några påpekanden. Jag känner inle lill att del faltals något beslut om all barnavdelningen skall läggas ned den I juU. Den uppgiften måste vara felaktig.

Vad gäller frågan om informationen vill jag bara påpeka atl i januari 1972 hölls en konferens i Äre just med barnläkare. Det är ganska orimligt att inte barnläkarna skuhe känna tUl denna anläggning. Självfallet vet de om Åreanslalten, eftersom den har verkat under många år.

Jag kan alltså slå fast att det inte har fattats något slutgiltigt beslut om nedläggningen av barnavdelningen i Åre. Frågan om nedläggningen av barnavdelningen har aktualiserats av all det blivit etl mindre antal läkarremisser dit och att avdelningen därför under lång tid haft myckel låg beläggning. De vårdresurser på detta område som finns närmare barnens hemorter på andra platser i landet kan numera i större utsträckning tillgodose behovet. Del är uppenbarhgen en av orsakerna.

Jag vUl gärna försäkra herr Torwald att barnavdelningen i Åre, om del visar sig att det remitteras tiUräckligl med barn dit, också kommer att finnas kvar. Men denna fråga är i hög grad beroende av läkarna och deras vilja alt remittera barnen lill Åre.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Om utlämningsavtal vid misstanke om grövre skattebrott

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Jag är mycket tacksam för de kompletterande uppgifter som lämnats. Uppgiften atl en nedläggning skulle vara aktuell har närmast kommit från pressen och är därför, enligt vad statsrådet nu säger, kanske inte så välgrundad. Jag är enbart tacksam för detta förhållande.

Beträffande informationen hoppas jag att denna debatt och de pressnoliser som förekommit i samband med herr Bengtssons besök i Are skaU ha del goda med sig att de ökar kännedomen om Äreanstaltens arbete och arbetsförhållanden och på det sättet ytterligare förbättrar möjligheterna för remisser till Åreanläggningen, så alt vi kan undvika en nedläggning av den.

Jag vUl ännu en gång tacka statsrådet för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om utlämningsavtal vid misstanke om grövre skattebrott

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 13 april intagna fråga, nr 186, till herr utrikesministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Sjöholm har frågat utrikesministern om det enligt hans mening är angeläget att med så många länder som möjhgt och i första hand de europeiska få lill stånd en överenskommelse om utlämning av personer misstänkta för grövre skattebrott samt vad som har gjorts för att nå sådana överenskommelser. Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Mitt svar på första delen av herr Sjöholms fråga är ja. Det förhåller sig emeUertid tyvärr så att många andra länder inle ser lika allvarligt på skattebrotten som vi gör i Sverige. Detta har gjort det svårt att vinna förståelse för önskemål om internationella överenskommelser om utlämning för sådana brott.

Beträffande de nordiska länderna underlättas ullämningsförfarandet

13

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Om utlämningsavtal vid misstanke om grövre skattebrott

av atl man i alla fem länderna har i stort sett enhetliga regler om utlämning från ett nordiskt land till ett annat. För utlämning krävs enligt dessa regler att svårare straff än böter kan följa på åtminstone något av de brott som framställningen avser. Hinder mot utlämning för skattebrott finns inte.

Del har vidare visat sig möjligt all på annal sätt motverka skadeverkningarna av skattesmilningar. Särskilda handräckningsavlal för indrivning av skatt har sålunda slutits med de nordiska länderna liksom med Västtyskland. 1 dubbelbeskattningsavtal med bl. a. Belgien, Frankrike och Förenta staterna har liknande bestämmelser tagits in. Det går aUtså inte för en skattebetalare atl komma undan skatten genom att bege sig till något av de nämnda länderna. Förhandlingar med andra länder om hknande överenskommelser pågår.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Vi har som bekant här i landet ett skattesystem som är etl rent hån mot allt vad rättvisa och jämlikhet heter, men det skall jag inte lasta justitieministern för. Vad jag har tagit upp är en av följdverkningarna av vårt skattesystem. Det finns dess värre människor som bedrar folkhushållet på mycket stora belopp - det kan röra sig om miljoner — och när del börjar bränna under fötterna beger de sig utrikes, i synnerhet till Schweiz och Spanien, lever livets glada dagar och återvänder hem när preskriptionen för brottet inträtt. Alla rätlänkande människor borde reagera mot detta, och gör del väl också, men del kan hända att jag är speciellt känslig, eftersom jag i mitt daghga arbete bl. a. har till uppgift att försöka få in skattepengar från många låginkomsttagare som av något skäl fått exempelvis en liten kvarskatt. Del blir då införsel på lön för alt få in pengarna. Samtidigt kommer andra skallskyldiga som sagt undan med myckel stora belopp. Här framträder orättvisorna särskilt bjärt.

Jag förslår svårigheterna. Del skall vara två parter för att åstadkomma en överenskommelse, och det är säkert alldeles riktigt som justitieministern sade, alt andra länder är mindre angelägna än vi. Att handräckningsavtalen fungerar bra har jag personligen kännedom om. Men skattesmitarna är khpska personer som vet var det är riskfritt. De reser aUtsä inle liU de länder, med vilka vi har ett handräckningsavtal, utan de reser, som jag nyss sade, lUl Schweiz och Spanien, som är mycket attraktiva mål, och med dessa länder har vi inte ens några handräckningsavtal. Jag vädjar därför till justitieministern atl försöka få till stånd i första hand utlämningsavtal; det är viktigt att dessa människor blir befordrade till laga näpst, vilket de inte blir om vi bara har ell handr'äckningsavlal.

Det är viktigt att svenska folket får vela att slatsmaklerna är angelägna om all försöka få till stånd sådana avtal, naturligtvis i första hand utlämningsavtal men även handräckningsavtal. Jag utgår från att justitieministern arbetar enhgt den linjen.

14

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. Industrins försvarsbyrås förhållande till SÄPO

Herr justitieministern GEIJER erhöU ordet för alt besvara herr Werners i Tyresö (vpk) i kammarens protokoll för den 13 april intagna fråga, nr 188, och anförde:

Herr talman! Herr Werner i Tyresö har frågat mig om jag är beredd att redogöra för de principer efter vilka samarbetet mellan Industrins försvarsbyrå och säkerhetspolisen är utformat.

Industrins försvarsbyrå är en enhet inom Svenska arbetsgivareföreningen. Den har bl. a. till uppgift att ge företagen råd och anvisningar i fråga om krigsproduktion, verkskydd, sekretess och säkerhet. Avsikten är att därigenom underlätta för företagen att fullgöra skyldigheten att medverka vid beredskapsplanläggningen. Information i dessa frågor lämnas förelagen bl. a. vid konferenser som anordnas av försvarsbyrån på olika platser i landet. TiU dessa konferenser brukar bl. a. representanter från rikspohsstyrelsens säkerhetsavdelning inbjudas för atl informera om aktuella säkerhetsproblem som kan vara av intresse för industrins företrädare. Information har bl. a. lämnats om åtgärder vid bombhot, industrispionage och sabotage. I försvarsbyråns regi anordnas även årligen informationskonferenser för bevaknings- och verkskyddsledare. Personal frän säkerhetsavdelningen har därvid biträtt med utbildning och information.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. Industrins försvarsbyrås förhällande tiU SÄPO

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden lill frågan är de tidningsuppgifter som för en lid sedan talade om alt Svenska arbetsgivareföreningen skaU ul i vad man kallar en "storoffensiv mot oroselementen på arbetsplatserna", i första hand mot vänstergrupperna.

Den offensiven skall enligt de här uppgifterna skötas av Industrins försvarsbyrå inom Arbetsgivareföreningen. Man skall arbeta med hemliga kataloger, ålgärdskalendrar, där företagen ges anvisningar om hur man skall kunna, som man säger, "stävja missnöje och stoppa vilda strejker".

Alt Arbetsgivareföreningen av och lill känner behov av att gå ul i olika slag av politiska kampanjer kan jag i och för sig förstå. För något år sedan skulle man som bekant bekämpa, som man sade, "vänslervågen" genom en indoklrmeringskampanj i skolorna, som man vid den tidpunkten ansåg som det viktigaste arbetsfältet. Nu skaU man alltså driva kampanj mot vad man kallar vilda strejker utifrån den något naiva teorin att de är orsakade av konspirativa grupper, som man sätter etikellen "vänster" på. Syftet är naturligtvis att dölja det faktum atl s. k. vilda strejker inte importeras in på arbetsplatserna utan är framprovocerade av arbetsgivarna genom del övertag de har i form av de nuvarande klasslagarna och de nuvarande ägandeförhållandena. Man skall försöka döha all vad som utlöser konflikter på arbetsplatserna har sin orsak i förhållanden som arbetsgivarparten är ansvarig för.

Nu skall jag inte diskutera den delen av frågan med justitieministern -men jag har ändå velat nämna den som bakgrund lill de resonemang som uppbarligen förs inom Arbetsgivareföreningen — utan min fråga gällde i

15

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. Industrins försvarsbyrås förhållande nu SÄPO

vad mån man från Arbetsgivareföreningen och Industrins försvarsbyrå har samarbete med SÄPO. Enligt tidningsuppgifter säger man atl denna byrå är kontaktorgan meUan näringshvet och försvaret och även har täta kontakter med SÄPO. Nu redovisar justitieministern att det är riktigt att man har vissa sådana kontakter.

Men kvar står ändå frågan, och där är jag osäker: SkaU svaret uppfattas så, atl man från SÄPO:s sida icke medverkar i den kampanj som Arbetsgivareföreningen nu skaU gå ul i?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag har ingen anledning all i della sammanhang gå in på Industrins försvarsbyrås verksamhet eller de arbetsuppgifter den får av Svenska arbetsgivareföreningen. Vad jag har velat redovisa är vUka uppgifter säkerhetspolisen har i detta sammanhang.

Såvitt jag kan bedöma har det samarbete som etablerats mellan rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning och Industrins försvarsbyrå tUlkommit för atl det kunnande och den erfarenhet av säkerhetsarbete som finns inom rikspolisstyrelsen också skall komma den svenska industrin till godo. Det syftar, som jag sade, tUl atl söka hindra sabotage eller industrispionage och åstadkomma ett större säkerhetsmedvetande hos industrin i allmänhet. Dessa uppgifter kan jag inle finna annat än rimliga och även värdefuUa.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! I den här tidsningsarlUceln görs ett räll uppseendeväckande och utmanande påstående av en av Arbetsgivareföreningens direktörer. Han insinuerar där atl de svenska arbetarna i sin dagliga kamp skuUe använda olika former av sabotage. Om justitieministern anser all SÄPO inte skall stödja en sådan kampanj borde del vara angeläget för regeringen att dementera de uppgifter som framskymtat i pressen i denna fråga.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Jag vel inte rikligt vad del är för tidningsuppgifter som herr Werner syftar på, men det föreföU vara några uttalanden som gjorts från arbetsgivarhåll, och dem får ju Arbetsgivareföreningen svara för själv.

Efler de uppgifter som jag har fåll från rikspolisstyrelsen kan jag inle finna alt säkerhetspolisen, när den ställer sig till förfogande vid dessa konferenser, överskrider gränserna för sina befogenheter. Jag menar med andra ord all den service som säkerhetspolisen ger vid dessa konferenser och i andra sammanhang ligger inom ramen för rent tekniska upplysningar och teknisk hjälp. Därmed kan jag alltså säga atl det inle finns någonling all anmärka på beträffande säkerhetspolisens medverkan.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Uppgifterna finns i en artikel i Aftonbladet den 6 aprU i år. Vad jag tycker är uppseendeväckande i den artikeln är att Arbetsgivareföreningen i den kamp som dagligen förs på arbetsplatserna tycks kunna mobilisera den svenska säkerhetspolisen, när föreningen går ul i kampanjer av olika slag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. det av skogspolitiska utredningen föreslagna avgiftssystemet Nr 74

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Stjernströms (c) i kammarens protokoll för den 4 aprU intagna fråga, nr 167, och anförde:

Herr talman! Herr Stjernström har frågat om jag är beredd att ta avstånd från det av skogspohtiska utredningen föreslagna avgiftssystemet som bl. a. kan leda liU en orimlig kalhuggning.

Regeringen meddelade för några veckor sedan att skogspohtiska utredningens förslag inte kan ligga tiU grund för en proposition om den framtida skogspolitikens utformning. Samtidigt ifrågasatte regeringen om det finns något behov av styrmedel av den typ som utredningen föreslagit. Som framgick av meddelandet kommer vissa frågor som hör samman med skogspolitiken att ytterligare utredas. Först när dessa utredningar är färdiga kommer regeringen att lägga fram förslag om den framtida skogspolitiken.

Herr STJERNSTRÖM (c);

Herr talman! Jag ber alt få tacka statsrådet för svaret på min enkla fråga. Jag tycker dock inte atl svaret gav ett klart besked om huruvida regeringen lar avstånd från skogspolitiska utredningens majoritets förslag om att pålägga skogsägarna avgifter på växande skog eUer om man inte tar avstånd från förslaget. Statsrådet lämnar med detta svar, som jag ser det, alla dörrar öppna. Det måste — om inte något ytterUgare klarläggande görs — utläsas som atl en socialdemokratisk regering kan komma att genomföra förslaget. Redan när utredningen avgav sitt betänkande stod det klart all del var ett principbetänkande som tarvade ytterligare utredningar. Det finns emeUertid tillräckligt många skäl för atl ta avstånd från detta avgiftssystem. Det är oacceptabelt ur en rad synvinklar, från rättvisesynpunkt meUan olika skogsägare eftersom de som har skött sin skog och har ungskog drabbas särskUt hårt, medan de som skött sin skog sämre drabbas mindre hårt. Framför aUt blir det mindre skogsägare som kommer mest i kläm.

Prismekanismen sätts vidare ur funktion, och storindustrin kommer all gynnas. Avgiftssystemet skapar en administrativ apparat vars omfång är svåröverskådlig.

Förslaget innebär vidare en premiering av slutawerkning som leder lill stora kalhyggen. Gallringsskogsbruket missgynnas och det leder till en totalt lägre skogsskörd kvantitativt och kvalitativt och givetvis också lägre sysselsättning.

Företrädarna för avgiftssystemet vUl uppnå en awerkningsnivå genom systemet som leder tUl stora kalhuggningar. Man är beredd att nära nog avskaffa etl ulhålligt skogsbruk. Inget skäl talar heller för ett genereUt styrmedel som detta. Virkesutbudel har hittills anpassats på etl smidigt sätt lill förädlingsindustrins växande efterfrågan.

Det här förslaget har rönt stark kritik bland både skogsexperter och skogsnäringens företrädare, och det har skapat oro bland många människor. Det är beklagligt att jordbraksministern inte är beredd att ta ett klart avstånd frän detta besynnerliga förslag. Den opinion som finns i

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. det av skogspolitiska utredningen föreslagna avgiftssystemet

17

Riksdagens protokoU 1973. Nr 74- 76

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. det av skogspolitiska utredningen föreslagna avgiftssystemet

breda lager mot detta förslag kommer inte atl bli lugnad förrän jordbruksministern i klartext säger ifrån all regeringen inte har för avsikt alt förverkliga detta avgiftssystem.

Det räcker inle alt genom nya utredningar gömma undan förslaget' över valet och samtidigt lämna alla möjligheter öppna för systemets genomförande.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Det hör väl till sällsynlhelerna att man avrättar etl förslag innan det över huvud taget varit uppe lUl allvarlig prövning. Herr Stjernström säger att regeringen kommer atl genomföra förslaget. Jag hade för mig att regeringen föreslår och riksdagen beslutar i sådana här ärenden. Någon ändring på den punkten är väl inte avsedd atl genomföras.

Även om man som jag har den uppfattningen att man inte kan lägga delta förslag till grund för en proposition till riksdagen, så skaU man ändå: beskriva utredningens förslag rättvisande. Det är viktigt atl framhålla all både minoriteten och majoriteten i utredningen är överens om alt skogsnäringen kan fortsätta att utvecklas. Man är överens om att skogsindustrin även med den planerade kapacitelsulbyggnaden kan få silt behov av virke tillgodosett utan några styrmedel under hela 1970-lalet. Utredningen har räknat med atl man år 1980 är framme vid en slulawerkningsareal på 354 000 hektar. Det innebär en ökning med 60 000 hektar jämfört med år 1970. Sedan har man inte tänkt sig någon ytterligare ökning efler 1980.

Både minoriteten och majoriteten inom utredningen är således överens om all man kan tillgodose skogsindustrins behov ulan särskilda styrmedel under hela 1970-talet. Detta innebär aUtså att del här avgiftssystemet på intet sätt är skuld till någon ökad kalawerkning utan hela utredningen har räknat med ett ökat skogsutlag. Jag tror inte atl det utan vidare är klart att vi kan ta ut så myckel av skogen som utredningen räknat med. Detta är en av orsakerna lUl att jag vUl göra en undersökning, innan vi besvärar en mängd remissmyndigheter med utredningsförslaget.

Jag är utomordentligt tveksam i fråga om avgiftssystemet. Nu måste man emellertid göra klart för sig, atl del inte finns något avgiftssystem utformat. Herr Stjernström talar om atl ett ifrågasatt system skulle vara orättvist. Hur kan man veta det? Det finns ju inget förslag utformat. Majoriteten hade föreslagit atl man i princip skulle ha ett avgiftssystem, som sedan skulle utformas i detalj. Jag ställer mig myckel tveksam till den formen av styrmedel. Därför intar jag den ståndpunkten, herr talman, att jag knappast tror alt det kommer alt framläggas någol sådant förslag från denna regering.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Del börjar gå i rätt riktning. Nu ger jordbruksministern beskedet att han knappast tror att något sådant förslag kommer atl framläggas frän den sittande regeringen. Jag är tacksam för den eftergiften. Nu väntar jag på jordbraksministerns nästa inlägg och att han där skall säga: "Från denna regering kommer inte något förslag om ett

avgiftssystem att framläggas!"

Statsrådet säger, att både majoriteten och minoriteten i utredningen är överens om att uttaget räcker. Om dä även statsrådet ansluter sig tiU den uppfattningen eller kanske snarare anser att det las ut för mycket skog, måste det finnas ytterligare ett skäl för jordbruksministern alt klart och entydigt ge besked om att regeringen tar avstånd från det föreslagna avgiftssystemet. Del kanske inte hör till vanligheten att man mördar ett förslag innan det ens har prövats, men när förslaget är av sådan art som det framlagda finns skäl därtill.

Statsrådet säger nu att det inle finns något utformat förslag tiU etl avgiftssystem. Men tar man på s. 183 i utredningen del av de punktvis gjorda sammanstäUningarna över hur ett sådant förslag borde se ut, ligger det väl ändå nära till hands att anse dessa utgöra ett förslag. Om de inle hade betraktats som etl förslag, varför skuUe då bl. a. expertisen inom utredningen i särskilda yttranden ha anfört a-wikande mening till majoritetens förslag?

Nej, herr statsråd, det finns etl förslag om ett avgiftssystem, men statsrådet har sagl att denna regering knappast kommer atl framlägga ett sådant förslag. Jag hoppas all vi i statsrådets nästa inlägg får det klara och entydiga beskedet att denna regering inte kommer atl framlägga förslag om ett avgiftssystem av denna karaktär.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Äng. det av skogspolitiska utredningen föreslagna

avgiftssystemet

Herr jordbruksmmistern BENGTSSON:

Herr talman! Jag hade tänkt att denna fråga skulle behandlas som aUa andra. I lugn och ro skulle vi få pröva alla tänkbara uppslag för att så småningom kunna skicka ut på remiss resultaten av de kompletterande utredningar som skall göras. Det framgick alldeles klart av milt första anförande att både majoriteten och minoriteten inom utredningen har den uppfattningen att det under hela 1970-talet inte tarvas några som helst styrmedel.

Det är myckel möjligt atl den utredning vi kommer att göra leder tiU att inte heller under 1980- eller 1990-talen några andra styrmedel behövs än de som ligger i en lagstiftning. Då finns det enligt min mening inte någon anledning atl föreslå riksdagen etl avgiftssystem av den här typen.

Men jag håller fast vid att del inle finns någol utarbetat förslag, och därför kan man inte heller påstå atl del innehåller några orättvisor. Ingen nu levande människa har sett det förslag som skulle utarbetas av särskilda utredningsmän.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Bl. a. de experter som suttit i utredningen har funnit atl detta kan leda tUl väsenthga orättvisor. Därför har man skrivit särskilda yttranden, som statsrådet återfinner i utredningen. Det är ingen tvekan om della, det kan inle uppfattas på annal sätt.

Sedan säger statsrådet att aUa förslag skaU prövas innan man lar definitiv slällning, således även avgiftssystemet. Del beklagar jag. Jag tycker att när statsrådet själv anför all det inle finns några behov av en styrning, åtminstone inte under 1970-talel, skulle det vara tillräckligt skäl för att i dag deklarera att regeringen lar avstånd ifrån det här förslaget.

19

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Om åtgärder mot allergiframkallande tillsatser i livsmedel

Nu har jag fått ett halvt besked, atl man knappast kommer all framlägga något förslag i den här riktningen, men jag vill ha ett klart och entydigt besked att regeringen tänker ta avstånd ifrån förslaget. Säg det, herr jordbruksminister!

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag skaU göra herr Stjernström rikligt ledsen och inte ge honom några möjligheter atl i valrörelsen utnyttja denna fråga: Jag kommer inle alt lägga fram etl sådant förslag som utredningen förordat.

Det är klart att experterna kan säga att ell avgiftsförslag kan leda tiU orättvisor. Det kan alla förslag. Del beror på hur man utformar dem.

Jag hade inte tänkt utforma någol förslag som leder liU orättvisor.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Då ber jag att få tacka statsrådet för den här sista bilen av svaret, nämhgen beskedel alt statsrådet Bengtsson inte kommer atl lägga fram etl förslag med etl avgiftssystem. Det var den förändring jag önskade, och den här debatten har lett tiU detta klarläggande.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Den som har följt med pressen och läst mina uttalanden sedan delta betänkande lämnades hade egentligen inte behövt besvära kammaren med att ställa den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder mot allergiframkallande tillsatser i livsmedel

20

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för atl besvara fru Anérs (fp) i kammarens protokoll för den 5 april intagna fråga, nr 174, och anförde:

Herr talman! Fru Anér har frågat vUka omedelbara åtgärder jag avser atl vidta med anledning av de senaste forskningsrönen om den oväntal omfattande förekomsten av allergiframkallande tillsatser i hvsmedel.

Jag antar att fru Anér främst syftar på nyligen framlagda undersökningsresultat beträffande överkänslighet för konserveringsmedel och färglUIsatser i livsmedel m. m. Fråga om godkännande av tillsatser i livsmedel prövas av statens livsmedelsverk. Hos verket finns vetenskapsmän anställda som följer forskningen inom och utom landet i frågor om livsmedelstillsatser och deras verkningar. Vidare är till verket knutet etl vetenskapligt råd, i vilket finns sakkunskap på bl. a. allergiområdet. Det åligger rådets ledamöter att rikta verkets uppmärksamhet på förhållanden .som är av särskild betydelse för verkets arbete. Vid prövningen av frågor om bl. a. livsmedelstillsatser har verket sålunda på olika sätt kännedom om de senaste forskningsrönen.

Livsmedelsverket ger varje år ut en förteckning över godkända hvsmedelslUlsatser. Enligt vad jag inhämtat från verket beräknas frågan om användningen av färgämnen i hvsmedel på nytt bli behandlad av

verkets styrelse under maj månad i år. Därvid kommer självfallet hänsyn att tas tUI de senaste forskningsrönen på området. Mot denna bakgrund anser jag att någon ytterligare åtgärd från min sida för närvarande inte är påkallad.

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Jag ber atl få lacka herr statsrådet för de här uppgifterna om det oavlönade rådet som livsmedelsverket har. Jag har faktiskt kontroUeral vad rådet haft för sig, och del visar sig att sedan del tUlsattes har del icke en enda gång tagit något eget initiativ för att fästa verkets uppmärksamhet på någonting som helst.

Anledningen liU min fråga var rapporterna som stått i Läkartidningen om hur de 12 procent av svenska folket som är allergiker i oväntal hög grad blir hotade av de stora andelar aUergiframkaUande färgämnen som faktiskt finns i livsmedlen.

Jag har blivit kontaktad av allergisjuka människor och deras organisation, som framfört stora bekymmer för detta.

Del är alldeles uppenbart alt del måste skapas ökade möjhgheter för människorna att få tillgång lill ofarliga livsmedel. För min del anser jag naturligtvis att dessa allergiker står i främsta ledet bland de medborgare som borde ha rätt atl överklaga livsmedelsverkets beslut att frisläppa vissa ämnen. Jag är övertygad om att om en sådan laglig rätt fanns, skulle det redan efter ett par, tre faU ha en ytterst hälsosam inverkan på tUlverkare och importörer och leda tiU myckel större försiktighet på den sidan.

Inte bara aUergikerna är i farozonen. Professor Juhlin påpekar atl en av de värsta farorna beträffande livsmedel förmodligen är färgämnena i sötsaker. Barn äter inte sällan stora kvantiteter härav, och då kan de få i sig långt över den tUlåtna dosen av färgämnen.

Vad som i dag omedelbart behöver tUlses — jag hoppas verkligen och utgår från atl hvsmedelsverket kommer atl göra det — är atl Världshälsoorganisationens minimivärden för dagligt bruk av sådana här tUlsatser inte överskrids. Någon sådan tillsyn sker för närvarande i Sverige inte ens beträffande färgämnet Amarant, trots alt Världshälsoorganisationen efter ryska rapporter om fosterskador på möss orsakade av detta ämne utfärdade sådana dagliga minimivärden. Såvitt jag vet har hvsmedelsverket inte gjort någonting åt detta.

Läkartidningen drar den slutsatsen att antalet tillåtna färgämnen i svensk mal måste skäras ned. Det är en slutsals som även jag gärna vill dra, och jag skuUe vara förvånad om inte också herr jordbruksministern har den åsikten.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Om åtgärder mot allergiframkallande tillsatser i livsmedel

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag delar naturligtvis fru .Anérs mening att man måste göra allt för all allergikerna skaU slippa dessa problem. Min utgångspunkt i svaret är att livsmedelsverket, som inte bara litar tUl delta vetenskapliga råd utan har egna vetenskapsmän på detta område, mycket noga följer - även jag försöker göra det — dessa utredningar och noterar vUka problem som uppstår.

Jag StäUer mig då alltid två frågor. Den ena är: Räcker den lagstiftning

21

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Ang. planerade nedskärningar av vägbyggandet i Örebro län

och de författningar vi utfärdat, och kan verket med stöd av dem vidta nödvändiga åtgärder? Jag har kommit fram tUl att verket omedelbart kan vidta åtgärder med stöd av gällande lagar och författningar.

Den andra frågan är: Har verket erforderliga resurser härför? Jag har kommit fram lill alt så är fallet. Därför anser jag att det inte behövs någon annan åtgärd från min sida just nu. Jag utgår från att verket fortsätter på den inslagna vägen, nämligen att minska antalet färgämnen och tUlsalsämnen.

Tyvärr kommer man naturligtvis aldrig helt ifrån detta problem. Även livsmedel utan några som helst tillsatser kan vara ett problem för människor med vissa åkommor.

Överläggningen var härmed slutad.

§  10 Ang. planerade nedskärningar av vägbyggandet i Örebro län

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Örebro (fp) i kammarens protokoll för den 6 aprU intagna fråga, nr 177, och anförde:

Herr lalman! Herr Andersson i Örebro har frågar mig om de planerade nedskärningarna av vägbyggandet i Örebro län är förenliga med situationen på arbetsmarknaden och för vägväsendet inom länet.

Enhgt de vid årsskiftet fastställda flerårsplanerna för vägbyggandet under perioden 1973 — 1977 är den beräknade medelstilldelningen för byggande av riksvägar i Örebro län relativt sett lägre i mitten av femårsperioden än i början och i slutet av den. Anledningen tUl detta är att i början av perioden kommer det stora vägprojektet på väg E 3 — förbifarten vid Örebro — att färdigställas. Den fortsatta utbyggnaden av väg E 3 meUan Örebro och Hallsberg, vilken också är mycket kostnadskrävande, beräknas påbörjas i slutet av perioden. I mitten av perioden — åren 1974 och 1975 — beräknas emellertid några stora riksvägsombyggnader inle pågå i länet. Med hänsyn härtiU blir den beräknade medelstilldel- ningen under des.sa år förhållandevis lägre.

Vid utbyggnaden av de stora, kostnadskrävande riksvägsprojekten måste man ta hänsyn tiU trafikstandarden, trafiksäkerheten och trafikmängderna längs vägens hela sträckning oberoende av länsgränserna. Detta innebär alt medlen för riksvägsbyggande kan och måste variera -såväl uppåt som nedåt — mellan länen från etl år till ett annal.

Jag vill i sammanhanget konstatera, att för Örebro län planeras en medelstiUdelning för byggande av länsvägar under kommande tre år som är dubbelt så stor som den faktiska investeringsnivån under de senaste tre åren.

22

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Norling för svaret.

Det är alldeles riktigt som statsrådet Norling säger i sitt svar tUl mig, att när vägsträckan Änsla—Norrplan på E 3 bhr färdig - den skaU vara färdig i höst — kommer arbetet på riksvägarna i länet över huvud taget alt

upphöra. Statsrådet anför vidare alt länsvägarna kommer att få ungefär tre gånger så myckel pengar som tidigare, men det beror på all 7,7 mUjoner kronor går lUl väg 204 Fjugesla—Lanna.

Av den flerårsplan som statens vägverk upprättat för byggande av riks-och länsvägar för åren 1973-1977 framgår klart att nordvästra byggnadsdistriktet får en minskning redan första året med ungefär 25 procent. För Örebro län blir minskningen betydligt större. Om vägnätet i länet nu var av god standard, kunde man förstå denna drastiska nedskärning - jag anser det faktiskt vara en drastisk nedskärning — men alltför många vägar måste under viss tid avlysas för tung trafik. Näringshvet har vid upprepade tillfällen klagat på alt man inte kan utnyttja vägarna för den lunga trafik med varor som går från förelagen.

Många exempel finns på sådana vägar som man velat ta med i flerårsplanen. Jag kan nämna väg 50 förbi Askersund, väg 50 förbi vägporten i Lerbäck - ett verkligt nålsöga - väg 243 Karlskoga-Gyttorp, delen Älvslången-Gytlorp samt vägen Lindesberg—Fagersta, delen Lindesberg—Morskoga.

Om nu medelstUldelningen inte blir större än vad som framgår av vägverkets planfördelning, kommer ju arbetena med dessa vägsträckor att få skjutas på framliden. Ingenting kommer atl ske förrän efter 1970-lalels utgång, vilket är klart otillfredsställande. Man hade gärna sett alt arbetet på vägsträckan förbi Örebro hade kunnat fortsättas, framför aUt fram lUl Kumla. Det finns en kraftig randbebyggelse utefter denna väg, och problem förekommer eftersom många uppfarter inte är tUlfredsställande ordnade. Vägens framkomlighet och trafiksäkerhet är inle vad som borde vara fallet.

Med tanke på sysselsättningen i länet hade det varit angeläget med en sådan planering att man kunnat behålla den personal man har, bl. a. anläggningsarbetarna och personalen på planeringsavdelningen hos vägförvaltningen i Örebro. Jag vill då fråga statsrådet Norling om det finns möjligheter alt göra en omfördelning av medlen så att en förstärkning kan erhållas just beträffande Örebro läns väganslag?

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. planerade nedskärningar av vägbyggandet i Örebro län

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skall inte gå in på den av herr Andersson i Örebro påtalade brislen på medel rent aUmänl för väguppruslningar. Det är ingen nyhet för kammarens ledamöter att vi skulle kunna lägga ut mycket mera pengar på vårt vägnät.

Jag upprepar - för vilken gång i ordningen vet jag nu inle, men jag gör del ändå - alt av hela kommunikationsdepartementets budget för nästa budgetår går i runt tal 50 procent tiU vägbyggandet i landet. Sedan skaU den andra hälften av de medel jag disponerar räcka tiU järnvägar, postverk, televerk, luftfartsverk, sjöfartsverk och andra delar av kommunikationsväsendet. Dessutom har vi genom den besvärliga arbetslösheten under det senaste budgetåret kunnat lägga mellan 700 och 800 mihoner kronor på vårt vägnät utöver ordinarie vägpengar. Här finns alltså anledning att observera att vårt i och för sig i mil räknat stora vägnät minsann är utsatt för en ständig upprustning och ett nybyggande.

Vad jag däremot gärna vill kommentera är det sista i herr Anderssons

23

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. planerade nedskärningar av vägbyggandet i Örebro län

inlägg, när han säger att en bättre planering borde göra del möjligt att hålla den arbetsstyrka som finns inom det aktuella länet mera kontinuerligt sysselsatt. Någon sådan lolalplanering kan jag inle utlova av det enkla skälet all, som jag sade i milt svar, vägbyggandet ju hela tiden sker efler arbetsplaner, vilket innebär alt man under vissa år gör mycket stora arbeten inom ett län och sedan fortsätter in i etl annat län. Man kan således inte år efter år behåUa samma arbetsstyrka i ett län, just beroende på vägbyggandets karaktär. Vägbyggarna måste med naturnödvändighet vara beredda på förflyttningar tiU nya arbetsplatser, ibland kortare och ibland längre förflyttningar, och jag tror att de som sysslar med den verksamheten, såväl vägarbelare som planerare, vet om delta och inte lar del som någon överraskning när de måste flytta på sig.

Det går aUtså inle all garantera en viss arbetsstyrka i ett visst län sysselsättning år efter år. Det var kanske inle heller delta herr Andersson i Örebro tänkte sig, men om tanken var den, så vill jag gärna säga alt det är helt omöjligt.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Jag hade självklart inte tänkt alt man i fortsättningen skulle kunna behålla hela den arbetsstyrka som sysselsätts på en riksväg. Vad jag menar är att det borde finnas en planering som gör det möjligt att sysselsätta bl. a. den personal som arbetar på projekteringsavdelningen.

Jag vill säga som en randanmärkning atl del är rätt märkligt atl Örebro län inte har tilldelals medel för smärre arbeten under 1973 och 1975, vilket också länsstyrelsen har påtalat. Länet får inga medel liU förbättringar som är myckat angelägna.

Jag förstår all statsrådet har en viss summa atl röra sig med, när slantar skaU fördelas, men den här abrupta ävgränsningen av arbeten på vägar i Örebro län medför ju problem både för den personal som arbetar pä riksvägen och för exempelvis äkerinäringen. Därför hade det varit angeläget — jag fick inget svar av statsrådet om vilka möjligheter som finns därvidlag — atl lUlfälligtvis föra över medel från andra områden för att hålla vissa smärre arbeten i gång.

24

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Normalt faststäUs flerårsplanerna av vägverket. Om länsstyrelsen i ett län inte är överens med vägförvaltningen om den tUltänkta flerårsplanen, så kan länsstyrelsen emellerlid överklaga lill Kungl. Maj:t, och i sådana faU blir del regeringen som slutligt fastställer planen. I det aklueUa fallet, herr Andersson i Örebro, har jag del bestämda minnet all något överklagande inle har skett från länsstyrelsen. Ärendet rörande flerårsplanens utseende för Örebro län har alltså inte understäUts Kungl. Majt, och därför har vi inte haft vare sig anledning eller möjlighet att gå in på saken. Planen har alltså fastlagts i samstämmighet mellan länsstyrelse och vägverk.

Jag tror att det var ett par tre län där man inte var överens, och de fallen har Kungl. Majt fått avgöra. I fråga om Örebro län har möjligheten för Kungl. Maj:t alt ta upp ärendet tUl bedömning varit inle bara minimal

ulan helt obefintlig. Kungl. Maj:t skall som jag nyss sade, inle gå in på någon prövning när man har blivit överens på länsplanel.

Överläggningen var härmed slutad.

§  11  Ang. beräkningen av hyror för bostadslägenheter

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. beräkningen av hyror för bostadslägenheter

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Hörbergs (fp) i karnmarens protokoll för den 5 aprU intagna fråga, nr 175, liU herr inrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hörberg har frågat inrikesministern vilka åtgärder han avser att föreslå i syfte att uppnå att hyrorna i ett hus faststäUes med hänsyn lUl bostadslägenheternas standard och ej med hänsyn tUl medlemskap i hyresgästorganisation. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Bestämmelser om faststäUande av hyra för bostadslägenhet finns främst i 48 § hyreslagen. Bestämmelserna innebär i huvudsak all hyran skaU utgå med skäligt belopp och alt hyra är all anse som oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn lUl bruksvärdet är Ukvärdiga.

Inom den sektor av bostadshyresmarknaden där hyresregleringen alltjämt tillämpas gäUer andra grunder för fastställande av hyra. Hyran för en bostadslägenhet som omfattas av hyresregleringen får i princip ej översliga den för lägenheten gäUande bashyran. Höjning av bashyran på grund av ökade fastighetsomkostnader kan komma till stånd genom överenskommelse mellan organisationerna på hyresmarknaden. Godtar inle hyresgästen en överenskommelse om ändring av bashyra, har han rätt alt få överenskommelsen prövad av hyresnämnden. Även inom hyresregleringen har lägenhetens bruksvärde betydelse för hyressätlningen. Hyran får ej i något faU sättas högre än som är skäligt med hänsyn liU lägenhetens bruksvärde.

Som framgår av det anförda lämnar varken de enligt hyreslagen eller de inom hyresregleringen gällande bestämmelserna något utrymme för att fastställa hyrorna i ett hus med hänsyn till medlemskap i hyresgästorganisation. Något behov av åtgärder från statsmakternas sida finns därför mte.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr lalman! Jag ber all få lacka statsrådet för svaret på min fråga. Det är en mening i svaret som jag särskilt fäster mig vid: "Höjning av bashyran på grund av ökade faslighetsomkoslnader kan komma tiU stånd genom överenskommelse mellan organisationerna på hyresmarknaden." Den meningen är ju riktig — överenskommelse mellan organisationerna är det som skall hgga tiU grund för höjning av hyran. Vilka organisationer det gäller finns ganska väl specificerat i lag.

Men hyresgästföreningar på många orter har endast förhandlat för sina medlemmar, faslän lagen förutsätter all förhandlingar skall ske för samtliga hyresgäster. Del finns många bevis för detta. Det finns exempel

25

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Ang. beräkningen av hyror för bostadslägenheter

på alt lägenheter i samma hus med exakt samma standard har åsalls helt olika bashyror. Hyresgästföreningarna erkänner själva att det förhåller sig så. De säger direkt alt förhandlingar helt enkelt inte ägt rum för andra än medlemmar. Hyresgästföreningarna har saknat personella och ekonomiska resurser för detta.

Orsaken till min fråga är den atl della inle kan anses tillfredsställande för framtiden. Det gäller ju för oss här som stiftar lagar atl försöka finna ytterligare vägar atl förstärka den svagare parlens förhandlingsmöjlighe-ler. Annars blh följden för framtiden att många lägenheter inle åsälts en hyra efter lägenhetens standard utan efter det förhållandet om Vederbörande hyresgäst är medlem eller inte i hyresgästföreningen. Tyvän måste jag säga att när jag tackar för svaret kan jag inte finna det särskilt tillfredsställande alt statsrådet inle är beredd alt försöka medverka till förbättringar i delta avseende.

Överläggningen var härmed slutad.

§   12                             Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner

nr                                  121 lill utrikesutskottet och

nr                                  126 tUl skalteulskoltel.

§   13                             Föredrogs och hänvisades motionerna

nr                                  1923 lUl utbUdningsutskottet,

nr                                  1924 tiU skatteutskottet och

nr                                  1925 lill jordbruksutskottet.

26

§   14  Förlängning av vårsessionen

Herr TALMANNEN yttrade:

I samband med övergången tiU enkammarsystemet skapades i författningen en möjlighet tUl viss förlängning av vårsessionen. I riksdagsordningen § 2 stycket 2 stadgas sålunda:

"Riksdagens vårsession avslutas senast den 31 maj. Riksdagen äger dock, om synnerliga skäl föreligga, efter hörande av den i 50 § omförmälda talmanskonferensen, besluta atl sessionen skall pågå längst till och med den 1 5 juni."

Talmanskonferensen har vid sammanträde i dag funnit synnerliga skäl föreligga för en förlängning av vårsessionen, då ett stort antal propositioner, som föranleder tidskrävande utskollsberedning och långa kammar-, debatter, har avlämnats så sent alt ärendena trots forcering av arbelel i utskotten inte kan behandlas i kammaren förrän i slutet av maj.

Talmanskonferensen har därför tillstyrkt atl vårsessionen vid 1973 års riksdag pågår längst t. o. m. onsdagen den 6 juni.

Kammaren beslöt att vårsessionen vid 1973 års riksdag skulle pågå längst lill och med den 6 juni.

§ 15 Reviderad tidplan för återstoden av vårsessionen, m. m.

Herr TALMANNEN anförde:

Till kammarens ledamöter kommer att utdelas dels en reviderad preliminär plan för kammarens sammanträden under återstoden av vårsessionen 1973, dels utdrag ur talmanskonferensens protokoll denna dag ulvisande konferensens beslut om förlängning av vårsessionen.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

§ 16 Granskning av stadsrådens ämbetsutövning m, m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 20 med anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning.

1 detta betänkande hade utskottet beträffande uppläggningen av arbetet med granskning av de protokoll som förts i statsrådet under år 1972 anfört föhande:

"En huvudlinje i de senaste årens granskningsbelänkanden har gällt statsrådsprotokollens offentliggörande och vissa därmed sammanhängande spörsmål, bl. a. behovet av ökad information öm Kungl. Maj:ts praxis på olika områden. Ulskoltel har även i samband med årets granskning behandlat dessa frågor. Det fortsatta arbetet inom statsrådsberedningen med decentralisering av vissa ärendegrupper har vidare studerats.

Utskottet har granskat ordningen beträffande diarieföringen av ärenden om befrielse från aktievinslbeskallning i samband med strukturrationalisering. Dessa ärenden har även studerats såvitt gäller Kungl. Maj:ts praxis. Beträffande administrativ praxis har vidare företagits en större undersökning beträffande Kungl. Maj:ts handläggning av naturalisations-ärenden. 1 likhet med föregående år har granskningen även i är avsett författningarnas utgivning och behandlingen av riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t. Såsom förra året har ulskoltel ägnat uppmärksamhet åt vissa frågor rörande regeringsärendenas beredning. Delta har i år gällt remisser tUl lagrådet, redovisning av remissyttranden i propositioner samt vissa företagsdemokralifrågor vid organisationsförändringar inom statsförvaltningen.

Regeringens handlande i samband med den uppmärksammade flygplanskapningen i september förra året har granskats av utskottet. Vidare har vissa frågor i anslutning till Kungl. Maj:ls handläggning av arbetsplan för utbyggnad av Nynäsvägen vid Trängsund (Fällan) varit föremål för utskottets uppmärksamhet. Härutöver har utskottet granskat Kungl. Maj:ts handläggning av ett antal andra frågor av principiellt intresse, vUka redovisas under rubriken "Övriga frågor" sist i belänkandet.

Utskottet vill erinra om atl i samband med 1967 års granskningsarbete gjordes en undersökning av vissa administrativa förhåUanden inom stalsdepartementen. Denna gällde bl. a. ärendefördelningen mellan olika departement, personalutvecklingen inom departementen och decenlrali-seringsåtgärder.   Under   årets   granskning  har   vissa   frågor   om   dessa

27

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

förhållanden åter aktualiserats, såvitt gäller personalorganisationen bl. a. omfattningen av politiska rådgivare tUl regeringen.

Utskottet avser atl återkomma till hithörande spörsmål i samband med nästa års granskning."

Ulskollet hade för riksdagen anmält den granskning som utförts samt resultatet därav.

Vid betänkandet hade avgivits föhande reservationer och särskilda yttranden:

A.                                Reservation av herrar Hernelius (m), Werner i Malmö (m). Norrby i
Åkersberga (fp) och Molin (fp), vilka ansett alt utskottels yttr-ande under
punkten 3. Fråga om diarieföring av vissa skatteärenden skulle ha av
reservanterna angiven lydelse.

B.                                Särskilt yttrande beträffande punkten 3. Fråga om diarieföring av
vissa skatteärenden av herr Fiskesjö (c).

C.                               Reservation av herrar Hernelius (m), Werner i Malmö (m). Norrby i
Åkersberga (fp) och Molin (fp), vilka ansett atl sista stycket av utskottets
yttrande under punkten 4. Befrielse från aktievinslbeskallning skulle ha
av reservanterna angiven lydelse.

D.                               SärskUt yttrande beträffande punkten 5. Kungl. Maj:ls praxis i
naluralisationsärenden av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp),
Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Molin (fp) och Wijkman (m).

E.                                Särskilt yttrande beträffande punkten 6. Remisser lUl lagrådet av
herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Boo (c), Werner i Malmö (m).
Fiskesjö (c). Norrby i Åkersberga (fp) och Schött (m).

F.                                SärskUt yttrande beträffande punkten 9. Utgivningen av Svensk
författningssamling av herrar Nelander (fp), Hernelius (m), Werner i
Malmö (m) och Norrby i Åkersberga (fp).

G.                               Reservation av herrar Larsson i Luttra (c), Boo (c). Fiskesjö (c).
Norrby i Åkersberga (fp), Schött (m), Molin (fp) och Wijkman (m), vilka
beträffande punkten 10. Riksdagens skrivelser lill Kungl. Maj:l ansett

1.    att utskottets yttrande avseende länsberedningens uppdrag skulle ha av reservantema angiven lydelse,

2.    att ulskollet såvitt avsåg tillsynen av aulomat- och roulellspel bort göra visst av reservanterna angivet uttalande.

28

H. Reservation av herrar Schött (m) och Wijkman (m), vilka ansett att utskottet beträffande punkten 10. Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj :l såvitt avsåg Kungl. Majts åtgärder i anledning av riksdagens tillkännagivande ang. vissa spärrade utbildningsUnjer bort göra visst av reservanterna angivet uttalande.

1. Reservation av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Boo (c), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c). Norrby i Åkersberga (fp) och Schött (m), vilka ansett all sista meningen i utskottets yttrande underpunkten 12. Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan, skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

J. Reservation av herrar Hernelius (m) och Werner i Malmö (m), vUka ansett atl utskottet vid behandlingen av frågan om tUlämpning av allmänna prisregleringslagen bort göra visst av reservanterna angivet uttalande.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

K. Reseivation av herrar Hernelius (m) och Werner i Malmö (m), vilka ansett atl utskottet i anslutning tUl granskningen av exportkredilgarantier tUl ChUe bort göra visst av reservanterna angivet uttalande.

L. Reservation av herrar Werner i Malmö (m) och Wijkman (m), vilka ansett all utskottet i anslutning till granskningen av fråga rörande prägling av guldmynt bort göra visst av reservanterna angivet uttalande.

M. Särskilt yttrande rörande fråga om befrielse från religionsundervisning av herrar Nelander (fp), Werner i Malmö (m) och Schött (m).

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr lalman! Det uppstår sällan någon pohtisk dramatik kring de granskningar av del administrativa förfarandet som konstilulionsul-skoltel företar, och jag har svårt att se all denna debatt skall komma att kännetecknas av någon större politisk dramatik. Ändå tror jag atl det är nyttigt att dessa granskningar genomförs. Det är också betydelsefullt att utskottet utförligt redovisar praxis.

I år har man ägnat huvuduppmärksamheten åt Kungl. Maj :ts handläggning av naturalisalionsärendena. I stort sett får de ohka dokumenten tala för sig själva. En kort kommentar har emeUertid konstitutionsutskottet gjort. Andra talare kommer närmare all behandla dessa ärenden.

Ett ärende som konstitutionsutskottet behandlat rymmer stor dramatik, men del har inle ullöst någon politisk dramatik inom utskottet. Ärendet redovisas under den föga dramatiska titeln "Regeringens handlande i viss nödsituation". Bakom detta döljer sig kapningen av det svenska passagerarflygplanel den 15 september i fjol. Även här får dokumentet tala for sig självt, för, såvitt jag har mig bekant, är konstitulionsutskoltels redogörelse den mest utförUga som lämnats i della ärende. Konslilutionsutskollet konstaterar, alt del konstitutionella regelsystemet på vissa punkter inte iakttogs av regeringen på grund av de speciella förhållandena, men utskottet delar regeringens uppfattning alt det förelåg en uppenbar nödsituation. Därför har utskottet kommit fram till följande slutsats, som jag ber all få läsa in i kammarens protokoll:

"Utskottet har mot denna bakgrund inle funnit anledning till anmärkning mot regeringens handlande i samband med flygplanskapningen."

För min  egen  del  skuUe jag gärna vilja tiUägga, att jag anser att

29

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

30

regeringen handlade med det omdöme och den kraft som situationen fordrade.

1 den offentliga deballen har del trätt fram personer som från juridiska utgångspunkter har kritiserat regeringens åtgärder den 15 september. De har varit få.

Enligt min mening hade del varit kusligt, om regeringen på kväUen den 15 september inte hade använt liden Ull all söka rädda människoliv ulan lUl atl finna fuU konstitutionell täckning för sitt handlande. Del svenska folkel skulle säkert ha blivit mycket häpet om radio och TV meddelat, alt regeringen ingenting kunde göra, men atl den var sysselsatt med att undersöka de konstitutionella förutsättningarna för eventuella framtida åtgärder och atl den måste förhålla sig passiv innan dessa förutsättningar var helt uppfyUda, Med rätta kunde man ha kritiserat etl sådant handlande från regeringens sida. Nu valde regeringen inte en sådan väg, och det har vi anledning att vara tacksamma för. Jag tror, att en övervägande majoritet av det svenska folket står bakom min bedömning på denna punkt. Vi får sedan i konslilutionsutskollet närmare diskutera om det går att skapa grundlagsregler för extraordinära situationer i fredslid. Det bör lämpligen ske i samband med behandling av övriga grandlagsfrågor.

När det gäller de praktiska frågorna vel vi, all de är föremål för uppmärksamhet inom justitiedepartementet. Men från utskottets sida vill vi gärna understryka alt de blir föremål för ylterhgare överväganden i syfte att åstadkomma en ordning som underlättar för regeringen atl snabbi och effektivt agera i en nödsituation.

Liksom tidigare är har utskottet granskat det administrativa förfaran-del med hänsyn till sådana krav som offentlighet, kommunikation med de berörda, molveringen för besluten och information om konseljärenden. Med tiUfredsställelse konstaterar ulskoltel att regeringen förordnal atl samtliga s. k. tvåårsprotokoll .skall offentliggöras. Det innebär att de flesta av de inemot 27 000 konsehärendena omedelbart blir offentliga. Utskottet anser alt man bör kunna gå på denna väg. En del ärenden som rör rikets förhållande tiU främmande makter och som traditionellt förs in i s. k. 50-årsprotokollet skulle i vissa fall ges omedelbar offentlighet. Som regel bör detta gälla exempelvis erkännande av främmande makter och undertecknande av konventioner. Utskottet förutsätter alt regeringen ägnar dessa sekretessfrågor ytterUgare uppmärksamhet.

Utskottet har i år studerat en speciell sekretessfråga, nämligen diarieföringen av ärenden om befrielse från aktievinstbeskattning i samband med strukturrationalisering. Ändra talare kommer senare alt närmare uppehålla sig vid della ärende.

I hkhet med föregående år har utskottet granskat författningars utgivning och behandling av riksdagens skrivelser tUl Kungl. Maj:l. Bl. a. har utskottet studerat de åtgärder Kungl. Maj:l vidtagit i anledning ay lUlkännagivanden som riksdagen gjort i ärenden som beretls av utbUdningsutskottet under åren 1971 och 1972. Del finns i betänkandet en sammanställning där man kort kan läsa ut vad som skett. 1 vänslerkolum-nen lämnas uppgift om riksdagens beslut, och i högerkolumnen redovisas de vidtagna åtgärderna.

I utskottets uppgifter ingår även atl företa granskning på områden där materialet är sekret. Så har skett även i år på vissa områden.

Med vissa års mellanrum begär utskottet redogörelse för den svenska krigsmaterielexporlen. Så har skett i år, och del bör kanske nämnas alt utskottet har gått igenom vissa frågor angående upphandlingen av datorer för försvaret.

I övrigt har ledamöter tagit upp vissa ärenden som kommer atl diskuteras i fortsättningen.

Herr talman! Jag ber atl få yrka alt utskottets anmälan lägges tUl handhngarna i dess helhet.

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! Konstitutionsutskottets betänkande nr 20 som nu ligger på riksdagens bord är ju en ganska diger lunta. Den litet högtidliga rubriken ger vid handen att betänkandet innehåller resultatet av utskottets granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärende-iias handläggning. Ärendets omfattning och den stora trängseln av frågor på riksdagens bord just nu ger väl anledning till misstanken alt kammarens ledamöter inte haft möjlighet till noggrann genomläsning av betänkandet. Det finns emellertid möjlighet atl la skadan igen då tiden senare kan medge detta. Den redovisning av vissa ärendens och ärendegruppers handläggning i Kungl. Maj:ts kansh och den praxis som utvecklats bör vara en intressant läsning och information för riksdagens ledamöter och andra också efter det alt ärendet har passerat riksdagen. Aktstycket har faktiskt etl myckel betydande informationsvärde.

Samhällsapparaten blir alltmer komplicerad och kräver en fortgående utbyggnad av lagstiftningen på aUa områden. Denna utveckling ställer allt större krav på alt förändringar i lagstiftningen snabbi kommer till allmänhetens kännedom. Informationsverksamheten är sålunda en viktig uppgift. Den tidigare publUcationen Från departement och nämnder har numera bytts ut emot Departementsnytl med underrubriken Faktasamhng i samhällsfrågor. Den nya publikationen innebär ell klart framsteg i informationsverksamheten. Det finns därför anledning önska alt den går ut till informationsförmedlare inom ohka områden.

Utskottet har även i år uppmärksammat frågan om statsrådsprotokollens offentliggörande. Ulskollet fastslår att offentlighetsprincipen så långt möjligt bör tillämpas även i fråga om protokoUen i statsrådet. På förekommen anledning har utskottet också påpekat att del är av största vikt atl statsrådsprotokollen färdigställs utan dröjsmål, så alt de blir tillgängliga snarast möjligt.

Decentraliseringen av beslutanderätten från Kungl. Majt till andra organ har varit föremål för utskottets uppmärksamhet såväl i år som tidigare. Utskottet uttalar atl del är av värde all ytterligare decentralise-ringsåtgärder kan leda tUl en minskning av antalet ärenden hos Kungl. Maj:t. Det kan erinras om att en kraftig minskning av antalet konseljärenden skedde från  1969, då antalet var 32 000, lill 1970 då nivån låg vid

25   000 ärenden. De två senaste åren har ärendemängden ånyo ökat till

26   000 år 1971 och 27 000 år 1972. Vad som ligger bakom denna utveckling är ovisst. Statsverksamhetens ökade omfattning är väl en förklaring.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arets granskningsarbete

31

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arets granskningsarbete

32

Kungl. Majts handläggning av ansökningar om realisationsvinstbeskattning vid försäljning av aktier i samband med strukturrationalisering har varit föremål för utskottets uppmärksamhet hksom diarieföringen av sådana ärenden. Sekretesskäl motiverar nu att dessa ärenden införes i ett hemhgt diarium. Handhngarna i dessa skatteärenden får inle ulan sökandens samtycke utlämnas tidigare än 20 år från handhngens datum, men viss tveksamhet råder om sekretessen nödvändigtvis måste omfatta även diarier.

I vilken omfattning Kungl. Maj:l remitterar sina lagförslag liU lagrådet för granskning har även i år observerats av ulskoltel. Allt färre lagförslag kommer under lagrådels granskning. På grund av den pågående riksdagsbehandlingen av författningsfrågan föranleder granskningen på denna punkt inget uttalande från utskottet.

Utgivningen av Svensk författningssamling får även i år kritik från utskottet. Det händer fortfarande att författningarna kommer ul efler det atl de har trätt i kraft. Utskottet säger också ifrån att den nu i vissa fall använda formuleringen att författningen träder i kraft dagen efter det att den utkommit från trycket inle bör användas.

Som utskottets ordförande redan har nämnt har medborgarskapsärendena i år varit föremål för en undersökning i utskottet. Dessa ärenden är många. Under den senaste tioårsperioden har i genomsnitt 10 000 utlänningar per år blivit svenska medborgare. Beslutsfattandet i medborgarskapsärenden hgger nu hos statens invandrarverk. Besvärsvägen kan ärendena komma tiU Kungl. Majt. Vissa ärenden kan dessutom av myndigheten överlämnas till Kungl. Maj:l för avgörande. Utskottet redovisar i en bilaga en av utskottet gjord undersökning av handläggningen av sådana ärenden hos Kungl. Majt för tiden efter decentraliseringen lill invandrarverket, dvs. från den 1 juU 1969.

Innan jag slutar den här lilla genomgången av exempel från granskningsarbelet skall jag kanske nämna del ärende som herr ordföranden ägnade en del uppmärksamhet och som är alldeles unikt. Del gäller regeringens handlande med anledning av flygkapningen den 15 september 1972 och vad som utspelades i samband därmed.

Utskottet konstaterar atl del från strikt konstitutionella synpunkter förhåller sig på det sättet att det konstitutionella regelsystemet tiU föhd av de specieUa förhållandena icke iakttogs av regeringen på en rad punkter i samband med kapningen, men utskottet anser att regeringens bedömning atl en uppenbar nödsitiiarion förelåg var riktig och att det därför inle finns någon anledning lill anmärkning mot regeringens handlande. Händelsen har dock aktuahseral frågan, om särskilda grundlagsregler för extraordinära situationer i fredstid kan behövas.

Herr lalman! På ett antal punkter i betänkandet föreligger särme-ningar i form av reservationer och i vissa fall särskilda yttranden. Om dessa får kammaren höra mer under respektive rubriker. Jag ber, herr talman, atl få hemställa atl utskottets betänkande lägges lUl handlingarna.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr lalman! Konslitutionsutskotlets granskning av, som del heter, statsrådens   ämbetsutövning   och   regeringsärendenas handläggning  har

under senare år i första hand inriktats på administrativ praxis. Den politiska prickningen av statsråd, som förr var ett väsentligt inslag i dechargegranskningen, kan ju numera ske genom misstroendeförklaring och har därför förlorat i betydelse i granskningsarbetet.

Atl granska administrativ praxis kan ju, som utskottets ordförande framhöll, förefalla föga dramatiskt, men med hänsyn liU alt vi här rör oss i områden som dels i betydande omfattning är okända för de flesta, dels i stor utsträckning inte är formeUl reglerade blh det ändå lilel grand av upptäckarglädje över de ganska slumpmässiga exkursioner som man själv kan göra i statsrådsprotokollen. 26 883 konseljärenden måste systematiseras vid granskningen, och det har utskottet naturhgtvis gjort.

Det mest dramatiska ärende som konstitutionsutskoltel har granskat i år är egentligen inget ärende, dvs. det har inte i sig varit föremål för något formellt konseljbeslul. Flygkapningen i september förra året och dess handläggning i kanslihuset en hektisk natt visar sig rymma intressanta konstitutionella perspektiv. Våra grundlagar har inte tagit hänsyn till sådana här exceptionella situationer. Regeringens handlande har inte följt del konstitutionella regelsystemet, och det var tUl vissa delar inte lagligen grundat. Ja, den iakttagelsen gör utskottet. Sålunda beslutade en icke beslutmässig regering, utan atl senare bekräfta det genom ett formeUl riktigt konseljbeslut, att frige fångar och sända dem tiU Spanien saml atl tiU utpressare betala nära en halv miljon kronor. Men utskottet har i enighet inle funnit anledning till anmärkning mot regeringens handlande i samband med flygkapningen. En uppenbar nödsituation förelåg. Den slutsats som kan dras är att formeUa och reella möjligheter måste skapas för en högre handhngsberedskap. Jag delar alltså den uppfattning som utskottels ordförande nyss redovisade.

Konstitutionsutskottels sätt att kritisera kan i år karakteriseras som försynt men skarpt. Ett valår skall man väl inte vänta sig att regeringspartiets representanter i utskottet tar i alltför hårt. Därför är utskottets enighet i sin kritik på en rad punkter värd att notera. Visserligen skjuts bl. a. den känsliga granskningen av personalorganisationens utveckling i kanslihuset upp till nästa år. Det är en fråga som jag hade anledning att studera vid utskottets granskning redan 1967, och jag fann den då vara mycket intressant. Nästa år kan ju den intressanta frågan om förekomsten av politiska rådgivare i kanslihuset komma att granskas med omvända förtecken så alt säga. I och för sig är det en självklarhet atl regeringen engagerar vissa rådgivare på politiska grunder, men socialdemokraterna i utskottet blev så oroade av den här gransk-ningsfrågan att de sköt upp den lill nästa år. Är det någol man vill dölja? Är del något som inte tål alt belysas offentligt under ett valår?

Låt mig också säga några ord om lagrådsremisserna under 1972. Av 15 remitterade lagförslag har lagrådets behandling föranlett ändringar i 14. För mig framstår det som sannolikt alt lagrådet skulle ha kunnat ge synpunkter som föranlett viktiga ändringar även i andra propositionsförslag. Slutsatsen är då given: Någon form av obligatorisk lagrådsremiss bör återinföras.

Utskottets granskning har som vanligt varit starkt inriktad på två frågeställningar   -   dels   information  och  offenlhghel,  dels samspelet

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

33

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74- 76

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m:

Årets granskningsarbete

34

riksdag-regering.

När det gäller information och offentlighet kan utskottet i år lägga nya exempel på allvarliga brister till den långa raden från tidigare år. När det gäller naluralisationsärenden som behandlats i konselj har utskottet t. o. m. tagil på sig uppgiften att informera om Kungl. Maj:ts praxis. Statsrådsprotokollens offentliggörande kommer utskottet tUlbaka liU -: för vUken gång i ordningen vet jag inte. En föralsällning för offentlighet är att statsrådsprotokollen över huvud tagel existerar, och de har ofta visat sig kunna dröja åtskilliga månader efler de beslut som skall protokollföras. Tänk om en enskild människa skulle sköta sina skyldigheter lika illa, t. ex. dröja några månader över tiden med alt lämna sin deklaration eller ell av myndighet infordrat yttrande! Då blir det straffavgift eller annan påföljd. Men regeringen kan tydUgen söla hur som helst med sina protokoU.

Det är givetvis av utomordentligt stor betydelse från både formella och praktiska utgångspunkter atl statsrådsprotokollen levereras inom rimlig tid tiU konstitutionsutskottet. Så har i betydande utsträckning inte skett i år, och det har föranlett utskottet att rikta skarp kritik mot regeringen. Del är inle bara så att della förhållande försvårar granskningsarbetet. Hade de sista protokollen dröjt bara några dagar ytterligare, så hade vi kanske fåll överväga att skjuta på den slutliga dechargebehand-hngen.

Den viktigaste synpunkten på delta mycket svåra missförhållande har uttryckts så här i betänkandet: "Enligt utskottet är det av största vikt atl statsrådsprotokollen färdigstäUs ulan dröjsmål så att dessa blir tillgängliga snarast möjligt. Utskottet har uppmärksammat all protokollen i ett flertal fall inte förelegat i fullständigt skick förrän åtskilliga månader, efter vederbörande konseh. Detta förhåUande är enligt utskottets mening otillfredsställande. Utskottet hänvisar härvid till sina uttalanden i 1971;

års granskningsbetänkande- och avser atl ägna även denna fråga

fortsatt uppmärksamhet." Och 1971 påpekade man all protokollen då inkommit ännu senare än 1965, då frågan också behandlades. Kritik från' konstitutionsutskottet 1965, 1971 och 1973 aUlså. Bhr del bättre i fortsättningen?

Vad kan då vara orsaken tUl dessa sena protokoll? Ja, det kanske vi får veta nästa år då den här granskningen kommer atl upprepas. I år får vi nöja oss med funderingar. I kommunala sammanhang är ju prolokoll-föring och färdigställande av protokoll lagreglerade. Där är man mycket noga med dessa viktiga frågor. Protokollen har ju avgörande betydelse för verkställighet, information osv. Men är det inte så också med slalsråds-protokoUen? Givetvis. Det är otroligt att regeringen inte kan klara färdigställande av sina protokoU. Vad gör man med dem i kanslihuset under den ofta långa tid då de ligger halvfärdiga? Ändrar man i beslutsunderlaget eller kanske i själva besluten? Frågorna kan ställas men inte besvaras. Låt oss verkligen hoppas alt de är obefogade.

Naturligtvis räcker det inte med alt offentliggöra protokollen om kännedomen skall spridas om Kungl. Maj:ls praxis på olika områden. Aktiva informationsåtgärder måste till i helt annan omfattning än hittills. Konseljbesluten och deras motiveringar är ju många gånger normbildande

35

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arets granskningsarbete

för  rättstillämpning  och administrativ praxis i den offentliga förvalt-     Nr 74 ningen.

En minskning av ärendemängden hos Kungl, Maj:t genom decentralisering av beslutsfattandet ser utskottet positivt på. Jag vill här bara peka på risken för en faktisk centrahsering av beslutsfattandet tiU kanslihuset som en föhd av ullokaliseringen av statliga verk, 1 detta sammanhang kan jag inte underlåta att antyda en känsla av att tendensen ökar till centralisering och centralstyrning av upphandlingen av materiel och tjänster för försvaret.

Utskottet har under senare år ägnat stort intresse åt frågan om offentlighet och information beträffande konsehärenden. Tack vare den kritiken har stora förbättringar kommit tUl. Men fortfarande fmns det ett nästan löjeväckande hemlighetsmakeri kring vissa statsrådsprotokoll. Om riksdagen under full offentlighet har godkänt en internationell konvention, så kan det hända att konsehbeslul om undertecknandet av konventionen hamnar i ett s. k. femlioårsprotokoU och där blir hemligt. Detta enligt utrikesdepartementets praxis. Men om t. ex. jordbruksdepartementet berett ärendet — gemensamt med utrikesdepartementel kanske — blir det offentligt omedelbart enligt jordbruksdepartementets praxis. Här tillämpar alltså departementen olika principer. Så får det naturUgtvis inle vara. "Utskottet förutsätter att Kungl. Maj;l ägnar de nämnda sekretessfrågorna fortsatt uppmärksamhet", lyder den stUlsamma kommentaren från utskottet.

Genom Svensk författningssamling informeras allmänheten om nya lagar och förordningar. Lag och ordning är ju ett uttryck som har slagit rot även i regeringen under senare tid. SkaU enskilda människor kunna iaktta lagar och förordningar måste de ju kunna ta del av dem innan de träder i kraft. Nu distribueras SFS så atl författningarna kan vara mottagaren liU hända inom två dagar efter utsändningen från tryckeriet. Ändå har under 1972 nära 200 författningar salts i kraft dagen efter det atl de utkommit från trycket. Det är en kraftig ökning från 1971 av de här tidiga ikraftträdandena trols all utskottet även förra året kritiserade den sena utgivningen. Det händer t. o. m. att författningar ges ut först sedan de trätt i kraft. AUdeles självklart skall allmänheten ha rimlig lid på sig att ta del av nya författningar. Men det rycker regeringen på axlarna ål. Hur nonchalant får man vara när del gäller information till allmänheten?

1 dechargebetänkandet finns en intressant redovisning av vad regeringen gjort med anledning av de tillkännagivanden som rUcsdagen gjort på basis av betänkanden från ulbUdningsutskottet. Den här sammanställningen visar vad som händer med en under svett och möda utarbetad och hopkompromissad utskotlsskrivning och är därigenom en mycket intressant läsning för riksdagens ledamöter. 1 aUl väsentligt har regeringen på de flesta punkter när det gäller just den här gruppen av ärenden föht riksdagens viheyttringar — ibland dock sent och htet ofuUständigt.

I en fråga kan regeringen förväntas omedelbart ändra sin praxis på grand av ulskollets påpekande, nämligen vid tUlämpningen av företagsdemokratiska principer i samband med organisationsförändringar i statsförvaltningen.   Av   utskottets  granskning   framgår   att   regeringen

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

uppenbarligen inle brytt sig om alt se tiU att samråd meUan myndighet och anställda ingått i beredningen av Kungl. Maj ts beslut i sådana ärenden. I en del ärenden bland de granskade har samråd förekommit, i andra inle. Någon klar linje finns inle.

Anledningen till att detta granskningsärende logs upp från folkpartihåll var ett mycket anmärkningsvärt företagsnämndsprotokoll från arbetarskyddsstyrelsen där en enig nämnd anförde frän kritik mot brist på samråd. Givetvis hade vi också omlokaliseringen av statlig verksamhet i åtanke, detta gigantiska hän mot allt vad företagsdemokrati heter.

Del räcker inle med alt tala om förelagsdemokrati, man måste följa upp sina ord i handling också om man gör anspråk på trovärdighet, något som socialdemokraterna i regeringen bör tänka på — särskilt efler det klara uttalandet av etl enigt konstitulionsutskolt. Jag skulle här viha släUa frågan lUl ansvariga statsrådet: Kommer regeringen i fortsättningen alt se tiU atl företagsnämndskungörelsen följs och företagsdemokratiska principer tillämpas även i statsförvaltningen? Men någol ansvarigt statsråd för förelagsdemokraliska frågor tycks inle finnas, åtminstone inte här i kammaren, trots att jag skrifthgen har bett regeringen att låta sig representeras i debatten här i dag.

Herr lalman! Mitt aUmänna intryck av regeringsärendenas handläggning är att den ger uttryck för ell institutionahserat maktinnehav. Maktfullkomligheten tar sig uttryck i bristande känsla för samråd och informationsbehov, okänslighet för opinioner, brister i grandläggande administrativa rutiner och inslag av nonchalans mot riksdagen.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

36

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Som herr Norrby i Åkersberga framhöll är den granskning av statsrådens ämbetsutövning som sker enligt regeringsformen numera icke längre en politisk granskning. För del ändamålet finns sedan några år ett annat instmment, nämligen misstroendevotum - ett instrument som inom parentes sagt är föga användbart ett valår, eftersom nyval icke åtföljs av en ny treårsperiod utan enbart av en period fram lill och över ordinarie val.

Detta är emellertid inte den enda orsaken till alt de politiska ärendena i stort sett är borta från dechargebetänkandet — som det kanske fortfarande kallas, ehuru en smula oegentligt nu för tiden. Del finns också andra orsaker. En del företeelser är ju tämligen ogripbara för konstitutionsutskottet. Bland det mest inkonslilulionella som förekommit under senare tid har varit missbruket av utskottens initiativrätt, som regeringen igångsatte vid två tillfällen under fjolåret. I båda fallen gällde det skattefrågor, och i båda fallen var del också skalleulskotlel som tjänstgjorde som regeringens hjälpare. Men i författningen slår det klart utskrivet att här är det fråga om en utskottens initiativrätt - som därtill skall användas sparsamt — inte om någon sorts en nödställd regerings åtgärder för att möjliggöra för den att hoppa från tuva tUl tuva i olika spörsmål. På den punkten går det väl inle att i detta sammanhang rikta

någon anmärkning, och det enda man kan hoppas på - jag medger alt det är en mycket vag förhoppning — är att påpekandet eUer påpekandena, ty det har gjorts många sådana i sammanhanget, skall leda tUl etl visst mått av självprövning från regeringens sida och från den ansvariga majoriteten inom respektive utskott.

En annan fråga, som inle heUer är gripbar, är förslaget om AP-fonderna och deras användning. Den är inle gripbar därför atl där är del fråga om något helt annat, nämligen om en regering som går ifrån utfästelser gjorda av regeringens föregångare, regeringen Erlander. När AP-fonderna kom tUl försäkrades det upprepade gånger att de icke skulle leda till någon ökning av samhällets maktpositioner. Fonderna skulle inle användas för del ändamålet. Men det är just den motiveringen som ligger bakom ell förslag liU riksdagen om ändrade regler. Nu kan emellertid ingen konstitution i världen hmdra ett regeringsparti att gå ifrån sina utfästelser, inle ens om utfästelserna har gjorts inför extraval eller inför folkomröstning, och därför går del inte att ta upp den frågan heller i detta sammanhang. Men man kan ju ändå göra ell påpekande.

Jusl nu har vi anledning erinra oss en annan sak. För några minuter sedan beslöt kammaren under åberopande av synnerliga skäl att förlänga arbetsperioden in i juni månad. Vad var anledningen till det? Jo, anledningen är atl regeringen har lämnat propositionerna så sent. Del är en fråga som konstitutionsutskottet log upp också 1971 och då fann otillfredsställande. Utskottet skrev då att det är av stor vikt alt understryka vilka möjligheter som står till buds för atl åstadkomma en jämnare belastning i riksdagsarbetet. Det torde enligt utskottet kunna förutsättas att grundlagberedningen kommer att ägna hithörande spörsmål erforderlig uppmärksamhet under sill fortsalla arbete. Ja, del gjorde också grundlagberedningen. Men vad finner vi nu i Kungl. Maj:ls proposition? Jo, vi finner atl regeringen på den punkten har gått emot vad en enhällig grundlagberedning har föreslagit. Men även del är en fråga som inte kan bli föremål för behandling i detta sammanhang, därför att den stora proposilionsanhopningen skedde efter det att konstitutionsutskottet hade avslutat silt arbete. Annars hade frågan säkerligen varit med på "matsedeln", om jag så får kalla del, också i är Uksom den var 1971.

Sedan har utskottets arbete naturligtvis också påverkats av det som herr Norrby i Åkersberga så ulförhgl talade om, nämligen förseningen av statsrådsprotokollen. När det inte finns protokoU finns inget att granska, och faktum är all åtskillig del av protokoUen har inkommit efler det atl ulskoltel avslutat sin reella granskning. Jag ber atl få hänvisa till den mycket läsvärda tabeUen på s. 30 i utskottsbelänkandet på den punkten.

I övrigt kan jag i stort sett instämma med vad herr Norrby sade om Svensk författningssamling och om diverse påpekanden som utskottet gör.

Jag skulle vilja gå in något utförligare på flygkapningen, bakom vilken skrivning slår ett enhälligt utskott. Utskottels ordförande, herr Johansson i Trollhättan, gav som den noggranne man han är såvitt jag förstår en helt korrekt skUdring av vad som står i utskottsbetänkandet, men han fogade tiU den redogörelsen också några personliga synpunkter — som

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

37

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

han deklarerade var personliga - och de utmynnade i den icke oväntade, icke på något sätt överraskande, slutsatsen att han känner tacksamhet mot regeringen.

Delta utlåtande om flygkapningen är märkligt i många avseenden. Det har avgivils ovanpå en dramatik som svenska folket kunde följa i sina hem under en spännande natt och en förmiddag, en dramatisk period då regeringsutövningen försiggick på två håll - dels i flyglornet på BuUlofta, dels i kanslihuset. Utskottet är enigt om att en nödsituation förelåg, men utskottet har därmed inte sanktionerat aUa handlingarna även om utskottet inte funnit all anledning lUl anmärkning föreligger. Jag tror del är värdefullt atl denna fråga kom upp. En av riksdagens ombudsmän har t. ex. i ett yttrande anfört att han antar att de onekhgen mycket intressanta juridiska frågorna kommer att behandlas i annal sammanhang. Delta konstaterande gör han sedan han noterat - och en kollega lill honom har tidigare gjort samma konstaterande - att ingen tjänsteman som står under deras tUlsyn, jag fäster uppmärksamheten på uttrycket "står under deras tiUsyn", åsidosatt gällande regler på ell sådant sätt att han därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel.

Det var onekligen svåra avgöranden regeringen stäUdes inför, och det skulle ulan tvivel innebära ett visst mått av efterklokhel om man gick in och närmare granskade själva del reeUa innehållet i åtgärderna. Nu blev slutet gott, och belåtenheten därmed är stor, men detta kan inte hindra atl man i alla fall måste fundera över vilken risktagning som ägde rum, vilken risk som togs med andras liv; jag tänker på internernas liv och de risker som följde med att flygplanet över huvud taget fick lyfta från BuUlofta.

Men, som sagl, det gick bra, och jag tror att herr Johansson i sammanhanget borde ägna en tacksamhetens tanke också åt de spanska myndigheterna utan vilkas resoluta ingripande och effektiva handläggning av frågan på flygplatsen i Madrid upplösningen kanske inte hade blivit så lyckosam. Den svenska regeringen lär för övrigt ha på diplomatisk väg uttryckt sin tacksamhet liU berörda myndigheter, en åtgärd som - såvitt jag vet — inte blivit föremål för någon publicitet här hemma, men som onekligen är värd alt brmgas liU kännedom.

Herr talman! Vi har anledning alt på särskilda punkter återkomma till specialyrkanden, om jag så får kalla det, och därför skall jag inle i detta inledande skede ta upp tiden ytterligare, utan jag vill instämma i yrkandet om att utskottets anmälan skaU läggas tUl handlingarna.

38

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s);

Herr talman! Herr Hernelius rörde sig över vida fäll. Jag antar atl han inle känner sig alltför kritisk mot mig om jag inle gå in på alla de' punkter han log upp, t. ex. AP-fonderna. Det rörde sig i betydande utsträckning om ärenden som kammaren senare får tillfälle all diskutera. Jag uppfattade herr Hernelius' inlägg på det sättet, alt han redan nu viUe ge tUl känna sin ståndpunkt för att därmed kunna minska de debatter som föher i fortsättningen.

Tyvärr måste jag göra herr Norrby i Åkersberga ledsen. Jag har mycket svårt att förstå vad han läste för någonting. Han talade om "den hårda

krilUcen", "den skarpa kritiken", osv. De påståendena får helt stå för herr Norrbys egen räkning. Om herr Norrby i del ullryck som använts lägger in en hård kritik, så måste det väl bero på att hans eget språkbruk är sådant att de formuleringar som finns i utskottets betänkande framstår som hårda ord. Då får vi väl i fortsättningen räkna med atl herr Norrby kommer att vara ytterst stillsam och modest i sina pläderingar här i kammaren.

Jag skaU ta ut några enskilda punkter, och jag börjar då med statsrådsprotokollen. Herr Norrby hänvisade tUl de kommunala bestämmelserna. Som herr Norrby säkert är medveten om gäller de inte här. Här finns inga bestämmelser över huvud taget.

Jag har ingen anledning alt gå ifrån utskottets påpekande på denna punkt. Ur informationssynpunkt och offentlighetssynpunkl är det naturligtvis önskvärt att dröjsmålet med iordningsställandet av protokollen blir så kort som möjligt. Utskottet skriver — som herr Norrby redan erinrat om - att de fördröjningar som uppstått är otillfredsställande. Å andra sidan är man säkert också inom kanslihuset medveten om detta och försöker vidta åtgärder för att ta fram protokoUen tidigare. Men låt mig, eftersom herr Norrby gick in på denna sak, fästa uppmärksamheten på några faktorer; de är i många fall ulomordenthgl triviala.

En sådan omständighet är exempelvis att hela protokollet för en konseljdag bhr försenat om etl enda ärende råkar ul för försening. En annan sådan omständighet är alt man ibland har svårt all hitta den som skaU skriva under, på grund av all vederbörande befinner sig på utlandsresa. Tyvärr spelar också sjukdom och personalombylen sin roll i detta sammanhang. Vidare är det självfallet på del sättet all ell ärende innan det avgörs här föregåtts av beredningar. Men den formella utformningen, tryckningen och underskrivandet återstår, och i vissa fall kan detta vara tidsödande atl åstadkomma.

Får också jag göra en jämförelse med de kommunala protokollen så viU jag säga att det i allmänhet är så att de inte finns upprättade innan besluten fattas i de kommunala församlingarna, utan de upprättas sedan besluten kommit tiU stånd.

Det har kanske sin betydelse att tala om att om expeditionen av ell beslut blir försenad, så betyder del inte att den som berörs inte kan få besked. På förfrågan lämnas muntligt meddelande till vederbörande om vad som har beslutats.

Till detta kommer den grupp av ärenden som skall gå tUl lagrådet, lagrådsremisserna. Om dem gäller atl tryckningen tar sin tid, och del kan vara besvärligt atl räkna ut exakt när tryckningen är avklarad. Här kommer också i vissa fall flera departement in, och även del skapar sina svårigheter.

Trots att man på detta sätt får förklaringar till all protokoU försenas är det naturligtvis önskvärt alt de blir färdiga så tidigt som möjligt.

1 vad sedan gäller Svensk författningssamling använde herr Norrby i Åkersberga ett uttryck som han säkert inle kan belägga. Han talade om alt man i kanslihuset "rycker på axlarna". Jag skall inle vara så oförsynt att jag frågar herr Norrby: Har herr Norrby sett detta? Det är säkert så att man ägnar den här frågan utomordentligt stor uppmärksamhet inom

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning'av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

39

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arets granskningsarbete

40

kanslihuset i syfte att få fram författningarna så tidigt som möjligt, och såvitt jag förstår kommer konstilulionsulskottets påpekande alt leda till att man ägnar ytterligare uppmärksamhet ål denna fråga i fortsättningen. Men jag vill påpeka att del i det stora hela rör sig om författningar som är antingen en konsekvens av internationeUa avtal eller avhängiga av internationella avtal. Det uppslår därigenom vissa svårigheter. Den svenska aUmänheten är här inte alllid i samma behov av information som i andra fall, och i den mån allmänheten är det försöker man på andra sätt lämna denna information.

Låt mig sedan helt kort om lagrådets ställning konstatera att vi får tUlfälle atl diskutera den frågan i annat sammanhang.

Det är intressant all notera all del inle var herr Fiskesjö och inte herr Larsson i Luttra, utan herr Norrby, som drog in frågan om de politiska rådgivarna i debatten och försökte göra gällande alt ulskotlsmajorileten inte velat ta upp denna fråga därför alt det eventuellt kunde finnas något atl dölja. Nu vel herr Norrby att konslilulionsutskoltel är hårt arbetslyngl i år — det kan väl ändå inte ha undgått herr Norrby att konstitutionsutskottet har atl syssla med grundlagsfrågorna - och vi var alla överens om atl arbeta på etl sådant sätt med granskningsuppgiflerna all vi kunde ägna liden efler påsk åt grundlagsfrågorna. Mot delta har inte herr Norrby vänt sig, och då får man väl också dra den konsekvensen atl det inte har funnits utrymme för hur vidlyftiga utredningar som helst. I del här fallet kan vi konstalera all del skulle ha krävts vetenskapliga undersökningar av stor utförlighet och av hög kvahtet för att det skulle vara någon mening i sådana undersökningar. Det har ju t. o. m. visat sig vara svårt att få en definition på begreppet "politisk rådgivare"!

Det kan naturligtvis från ulskollets sida aldrig vara fråga om alt gå in i kanslihuset och undersöka vilken uppfattning i politiska stycken den ena eller den andra befattningshavaren har. Jag skulle reagera, om konstitutionsutskottet skulle skicka en enkälskrivelse lUl tjänstemännen i kanslihuset och be dem ange vilket poUliskl parti de tUlhör eller sympatiserar med. Mig veteriigt har heller inle den tanken förts fram. 1 vetenskapliga undersökningar kan man göra della, med den reservationen att vederbörande inte behöver fylla i uppgifterna, men jag har svårt all tänka mig atl ett riksdagsutskott skuUe kunna använda sig av en sådan metod. Det går inle för ett riksdagsutskott atl söka öronmärka ämbetsmän och tjänstemän i kanslihuset.

Såvitt jag förslår har man här också önskat en karlläggning av den sysselsättning som de s. k. pohtiska rådgivarna skulle ha. Det skulle ju betyda att man gjorde detaljstudier av deras arbetsdag. Arbetsundersök-ningar har förekommit, men ett riksdagsutskott kan inte sända representanter tUl kanslihuset för att utföra sådana undersökningar eller tvinga vederbörande befattningshavare där - om man nu hade lyckats alt identifiera dem — att fylla i blanketter, där de talar om hur deras dag har förflutit.

Ännu har ingen kunnat presentera en sådan beskrivning av begreppet politisk rådgivare att den skuUe kunna ligga till grand för en vederhäftig undersökning.

Låt   mig   slutligen,   herr  talman,  ta  upp  flygplanskapningen.  Herr

Hernelius kunde inle tro annat än alt jag kände tacksamhet mot regeringen. I själva verket gick jag ett steg längre; jag menade att det svenska folkets stora majoritet upplevde en sådan tacksamhet mot regeringen. Sedan förstår jag alt herr Hernelius har myckel svårt atl dela denna tacksamhet, inte på grund av vad som hände utan på grund av regeringens politiska sammansättning.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande flygplanskapningen målade herr Johansson i Trollhättan i sill första anförande bilden av ett alternativ lill vad som skedde, nämligen en regering som salt helt passiv och slog i grundlagar och dokument för atl se vad den göra kunde. Det finns faktiskt andra alternativ, herr Johansson, och jag trodde att vi var överens om det när vi enades om en skrivning som gäUde möjligheterna för framtiden alt genom införande av specialbestämmelser av någol slag förhindra att regelsystemet åsidosätts så flagrant som skedde här. Nu har detta överlåtits åt konstilulionsutskottet vid dess behandling av propositionen om grundlagarna, och vi får om några veckor se resultatet av utskottets möda på den punkten.

Det måste vara uppenbart otillfredsställande atl en rad sådana åtgärder som vidtogs under en natt och en dag i september inte har efterlämnat spår i form av någon anteckning, något beslut, någon promemoria som varh tUlgänglig för konstilulionsutskottet. Det kan inle vara rimligt atl så är förhållandet. Om herr Johansson i Trollhättan känner tacksamhet mot regeringen - han är van vid del - hoppas jag alt han inte låter sin tacksamhet omfatta även denna brist på dokument efter så genomgripande åtgärder.

I övrigt tyckte jag all herr Johansson svingade sig upp tih höga kritiska höjder när han som konstilulionsulskottets ordförande uttalade, att det naturligtvis var önskvärt alt statsrådsprotokollen blir färdiga så snart som möjligt. Ja, det är det verkligen. Den bilaga som jag åberopade visar vilka brister som för närvarande föreligger. Det allvarligaste är kanske atl det bortsett från de skäl som herr Johansson anför som är naturhga — sjukdom, frånvaro osv. — också kan finnas andra skäl för förseningarna, skäl som något framgår av förteckningen beträffande Svensk författningssamling, nämligen alt besluten när de fattas inle är så koncist utformade, så pregnant formulerade som borde vara självklart i fråga om regeringsåtgärder av detta slag.

Jag skall, herr talman, i denna replik bara säga några ord också om lagrådet. Den statistik som finns i betänkandet visar alt regeringens anlitande av lagrådet har gått ned enormt. Jag tror all riksdagen om några timmar kommer att behandla en proposition som visar konsekvenserna av att lagrådet icke hörts — en dålig lagskrivning helt enkelt.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhällan menade alt man inte kan jämföra statsrådsprotokollen med de kommunala protokollen. Nej, jag relaterade bara den praxis och de lagregler som finns för de kommunala protokoUen.   Därmed   sade  jag inte  atl  del   finns  regler  beträffande

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

41

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

slatsrådsprolokoUen - i fråga om dem måste man falla tiUbaka på den praxis som utvecklats och som jag tycker är otillfredsställande. Det tycker för övrigt även utskottet.

Eftersom herr Johansson i Trollhättan diskuterade mitt språkbruk vill jag bara citera vad herr Johansson sade: Del är önskvärt att statsrådsprotokollen kommer fram i tid. Vi kan jämföra den formuleringen med utskottets: Delta förhåUande är enligt ulskollets mening otiUfredsställande. Bara de här två orden "önskvärt" och "otiUfredsstäUande" visar ju att del finns en betydande skärpa i det språkbruk utskottet använder, i synnerhet om man lyssnar på hur utskottets ordförande uttolkar det. Det är naturUgtvis helt otillfredsställande att den som berörs av ett konseljbeslut skaU få nöja sig med ett muntligt besked därför att protokollet av någon anledning inte är framadminislreral.

Sedan fastnar herr Johansson i 'rroUhältan för min formulering alt man i kanslihuset rycker på axlarna åt den sena utgivningen av SFS. Han frågade om jag sett della. Jag använde nu inle ullrycket bokstavligt utan bildligt och jag har tyvärr inte haft tiUfälle att studera kanslUiusel frän insidan. Jag kan därför inte svara på om man går där och rycker på axlarna. I så fall gör man del definitivt inle bokstavligt. Men man ställer inte ens upp i dechargedeballen. Då rycker man bildligt talat på axlarna ål riksdagens dechargedebatt.

Sedan gav herr Johansson i TroUhättan en utmärkt beskrivning av den undersökning vi kan förvänta oss av del svåra ämnesområdet "politiska rådgivare" vid nästa års dechargegranskning. Det skall bli intressant att följa den och se vad den leder fram tiU. Jag tycker att det är viktigt att en så väsentlig del av kanslihusets arbete kartläggs förutsättningslöst, även om man accepterar principen pohtiska rådgivare. Den är helt nödvändig. Men man skaU då också följa upp detta genom att studera hur systemet fungerar i praktiken.

Del finns ingen anledning att ha en närmare diskussion om det här i dag eftersom vi saknar sakunderlag för en sådan debatt. Debatten nästa år kan dock bli så mycket intressantare.

42

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Vad som föranledde mig att begära ordet var det som herr Norrby i Åkersberga sade om ulskollets uttalande i anledning av vissa förelagsdemokratiska frågor vid organisationsförändringar i statsförvaltningen.

De statliga företagsnämndernas verksamhet regleras för närvarande genom Kungl. Maj:ls kungörelse 1968:104 om företagsnämnder m.m. inom statsförvaltningen.

Bestämmelserna i kungörelsen reglerar förhållandel mellan en statlig myndighet och dess anställda i fråga om bl. a. samråd och information. Bestämmelserna ålägger myndigheten skyldighet att i förelagsnämnden sam råda och informera i frågor som är väsentliga för myndigheten eller dess anställda.

Myndigheten har att lämna information i företagsnämnden i frågor där myndigheten lagt fram förslag tiU viktigare förändringar i förhållandena vid myndigheten.

Företagsnämndskungörelsen reglerar skyldigheten för myndigheten i fråga om samråd och information i förhållande liU sina anställda. Däremot behandlar kungörelsen inle förhållandet mellan annan myndighet eller Kungl. Maj:t och de anstäUda vid viss myndighet.

Någon skyldighet för Kungl. Maj:l eller myndighet atl samråda med eller informera de anstäUda vid viss annan myndighet kan således inle härledas ur kungörelsens regler. Delta framgår också av del förhåUandet att samråd och information skall lämnas myndighets företagsnämnd. I denna sitter representanter för viss myndighet och dess anställda. Däremot inte representanter för andra myndigheler eller för Kungl. Majt.

I frågor som skall behandlas av riksdagen måste informationen gå andra vägar, och där har enhgt vad jag kan förstå tillämpats det förfarandet alt respektive fackdeparlement informerat huvudorganisationerna — ofta i flera omgångar - och då gett dessa möjligheter atl lämna synpunkter på den förestående organisationsförändringen.

Inle minst från socialdemokratiskt håll är vi angelägna om att det finns en väl fungerande företagsdemokrati på alla områden, och då är det även angelägel all så är faUel även inom den statliga sektorn. Samtidigt viU jag framhålla att jag anser det naturligt och angeläget alt man där följer de överenskommelser sorri finns på området, dels beträffande förfallningskungörelser, dels beträffande träffade avtal mellan parterna eUer i förefintliga fall andra överenskommelser.

Av utskottets skrivning framgår att del är förelagsnämndskungörelsen som ligger i botten. Utskottet anför också vissa synpunkter och uttalar en förhoppning om att företagsnämndsfrågorna alllid skall skötas på ett sä bra sätt som möjligt. Vi har varit överens om detta men jag har här velat göra ett liUägg tUl det som finns skrivet i betänkandet.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Karlsson i Malung redovisar alt Kungl. Maj:t inle har någon skyldighet att samråda med de anställda vid en myndighet. Nej, det är inte detta frågan gäller. Det är inte det som diskussionen rör. Vad del gäller är om Kungl. Maj:t skall se lUl all samråd mellan myndighet och anställda har ingått i beredning av ärende som Kungl. Majt skall avgöra. Om, som herr Karlsson i Malung säger, socialdemokra terna är angelägna om en väl fungerande företagsdemokrati även inom den statliga sektorn, är det självklart att man inte företar etl ärende tUl avgörande i konselj, förrän man har förvissat sig om att författningsenligt samråd har förekommit. Utskottet säger: Även om hittiUsvarande praxis i della avseende inle varit enhetlig, torde en dyhk ordning i flerlalel fall redan tillämpas i Kungl. Maj:ts kansU. "Redan tillämpas" - fem år efler det att förelagskungörelsen trädde i kraft!

Skrivningen här markerar mycket klart atl detta icke förekommer i samtliga fall. I annal fall skulle utskottet inle formulerat sig på della sätt. Dessutom fäster utskottet stort avseende vid denna fråga. "Den företagna granskningen har givit utskottet anledning att framhålla alt tUlämpningen av förelagsdemokraliska principer utgör en väsentlig del av beredningen av ifrågavarande ärenden. Innan beslut fattas av Kungl. Maj:l bör därför

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av stats rådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

43

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arets granskningsarbete

erforderligt samråd ha förekommit mellan vederbörande myndighet och anställda."

Det framgår alltså helt klart all detta icke har skötts på ett tillfredsställande sätt, vilket utskottet påpekar. Del finns anledning atl förmoda att regeringen i fortsättningen kommer alt skärpa sig för alt undgå en så frän kritik som utskottet på denna punkt har riktat mot regeringspartiet, som säger sig viha slå vakt om förelagsdemokratiska principer även i statsförvaltningen.

Herr KÄRLSSON i Malung (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inle förslå att det anses atl ulskollet här har riktat frän kritik mot regeringen. Vad vi har sagl är alt företagsnämndskungörelsen skall gälla och all författningen skall ligga i bollen för de överväganden som görs. Delta är vi också överens om enligt milt sätt atl tolka den utskotlsskrivning som föreligger. Jag tycker då inte atl del finns anledning att hävda alt frän kritik har riktals mot regeringen, knappast ens kritik.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill då ställa frågan tUl herr Karlsson i Malung — något ansvarigt statsråd finns ju inte närvarande: Har förelagsnämndskungörelsen tillämpats i beredningsprocessen i de ärenden som Kungl. Majt haft alt avgöra?

Herr KARLSSON i Malung (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan bara svara för min personliga uppfattning, men såvitt jag förstår har företagsnämndskungörelsen klart föhts i de ärenden det är fråga om, och även i andra sammanhang när organisationsförändringar skett har överläggningar skett mellan berörda parter.

44

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Inom konstilulionsutskottet kom vi överens om alt endast en från varje parti skulle delta i den inledande debatten som närmast är av rent informativ karaktär. Men eftersom jag har blivit direkt apostroferad tidigare av herr Johansson med anledning av en fråga som jag väckt i utskottet, vill jag säga några få ord.

Det är naturligtvis nödvändigt för konstitulionsulskottets granskning, atl utskottet har ingående kännedom om arbetsformerna inom regeringen. Jag tog i etl granskningsärende - som jag för övrigt anmälde redan i december 1972 — upp frågan om de politiska rådgivarna i departementen, eftersom jag själv inte visste något närmare om vad de har för funktioner. Del visade sig att man inle heller inom ulskoltel i övrigt kunde ge några klara besked.

Del är, tycker jag, onekligen någol besvärande all del granskande utskottet inle vel hur del organ arbetar som utskottet skall granska.

Den socialdemokratiska majoriteten ville dock inte vara med om att förbättra utskottets kunskaper på del här området, vUkel jag beklagar. Man valde all vidga uppgiften och skjuta den tUl nästa år. Jag får därför nöja mig med  alt nästa års konstitulionsulskoll förhoppningsvis som

underlag för sin granskning skall ha bättre insikter om regeringsmaskineriet.

Avslutningsvis viU jag dock konstatera att herr Johanssons invändningar mot granskningsuppgiften som sådan väl också riktar sig mot den vidgade granskningsuppgift som utskottet besläUt åt sig självt för nästa är. Del står nämhgen på s. 2 i utskotlsbetänkandet:

"Utskottet vill erinra om atl i samband med 1967 års granskningsarbete gjordes en undersökning av vissa administrativa förhållanden inom stalsdepartementen. Denna gäUde bl. a. ärendefördelningen mellan olika departement, personalutvecklingen inom departementen och decentraliseringsåtgärder. Under årets granskning har vissa frågor om dessa förhållanden åter aktualiserats, såvitt gäller personalorganisationen bl. a. omfattningen av politiska rådgivare till regeringen.

Utskottet avser atl återkomma tUl hithörande spörsmål i samband med nästa års granskning."

Som jag ser det borde väl det som verkar möjligt nästa år ändå åtminstone i princip ha varit möjligt även i år.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Får jag först la upp två saker i herr Norrbys anförande. Det verkar på något sätt egendomligt atl lyssna på herr Norrby i den här debatten. Han återkommer ständigt tUl all delta är en hård och frän kritik osv. Jag betvivlar inle att herr Norrby upplever det så, men del blir svårt i fortsättningen att få tiU stånd enighet inom utskottet, när herr Norrby utnyttjar skrivningar på del sättet i kammaren.

Det andra är vad herr Norrby ständigt återkommer till och väl kommer atl fortsätta etl par limmar till all tala om, nämligen atl det inte finns statsråd närvarande här. Jag förslår att herr Norrby inte tycker del är särskilt intressant atl diskutera med oss inom konstitutionsutskottet. När han skall in här, då skall det sitta statsråd som han skall tala lill.

Javäl, var och en kan ju ha sådana pretentioner och sätta sig själv i denna nivå. Men nu är det konstitutionsutskottet, herr talman, som gör den här granskningen, och då måste nog herr Norrby finna sig i all han även får diskutera med personer som inte sitter på slatsrådsbänkarna.

När del sedan gäller herr Fiskesjös inlägg vill jag erinra om att del gjordes en utredning 1967 om de administrativa förhållandena inom statsdepartementen. I den finns en förteckning över de befattningshavare som då fanns, och jag förestäUer mig atl om utskottet formellt beslutar om en sådan utredning på nytt kommer det att publiceras liknande förteckningar. Men herr Fiskesjö får ursäkta mig om jag tycker att han inte har lämnat myckel bidrag tiU belysning av frågan om vad som avses med politisk rådgivare. Ju mer jag lyssnar på vännen Bertil Fiskesjö desto mer framträder denna brist att han inte ens presenterar en operativ definition för della. Sedan får vi emellertid resonera om denna fråga. Jag är beredd alt återkomma tUl den. Jag vill dock fästa uppmärksamheten pä att redan innan konstitulionsutskottets betänkande förelåg, togs frågan upp i den tidning i Stockholm i vilken ledarna signeras och där ledarskribenten, märket BL, behandlade denna fråga från ett annat perspektiv.  Jag har nämligen  fattat herr Fiskesjös perspektiv vara den

45

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av stats rådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

vetenskapliga vetgirighetens, men denna skribent skriver: "En ny regering behöver egna rådgivare, personer med samma grundvärderingar som dem som den själv har."

Längre fram i artikeln kommenteras riksdagsmannen Bertil Fiskesjös initiativ på följande sätt: "Del vore värdefullt om Fiskesjös krav bifölls. Därigenom skulle oklarheten skingras om vUka befattningar i kanslihuset som är politiska och som därför bör nybesättas vid etl regimskifte."

I fortsättningen hänvisas till regeln i amerikansk politik att bytet tillhör segraren. Jag skall inte gå närmare in på amerikansk praxis här, men den princip som president Jackson fastslog 1829 har senare inte helt följts. Det har riktats stark kritik mot den. De s. k. Pendletonlagarna innebar en inskränkning av denna princip, och det är nu etl mycket begränsat antal befattningar som utgör detta byte.

Om det mot förmodan och mot min vilja skulle bli ett regimskifte, får vi väl se om man kommer all tillämpa den amerikanske presidenten Jacksons principer eller följa vanlig svensk ordning.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Den direkta impulsen tUl den nu diskuterade granskningsuppgiften var etl organisationsschema som jag tror industridepartementet hade vänligheten att distribuera till riksdagens ledamöter. I detta schema fanns del förutom de sedvanliga enheterna inom departementet också en rata där del upptogs två personer som helt enkelt kallades rådgivare. Delta tyckte jag naturligtvis var utomordentligt intressant. Andra departement har inte haft samma ambitioner atl upplysa riksdagens ledamöter om organisationen, men jag förestäUer mig att liknande företeelser kan finnas även inom andra departement.

Jag tycker atl del helt enkelt är konslitutionsutskotlets skyldighet att känna tUl hur departementen är organiserade och hur de arbetar. Del var ambitionen alt öka utskottets — och riksdagens - kunskaper pä detta område som låg bakom den granskningsuppgift som jag aktualiserade. HUding Johansson har alltså tolkat mina intentioner riktigt i det avseendet, och jag anser atl det var onödigt och billigt av honom alt försöka vända en tidningsledare mot mig, en tidningsledare som jag inte har inspirerat pä något sätt och som jag självfallet inte tar någol som helst ansvar för.

HUding Johansson och jag borde vara överens om, tycker jag, all det är ganska skönt, atl vi båda slipper alt ta ansvaret för vad som skrivs i tidningarna i olika sammanhang och endast behöver slå till svars för vad vi själva verkligen har uttryckt.

Jag omfattar naturligtvis inte del ideal som president Jackson för länge sedan introducerade i det amerikanska samhället. Det är givet att större delen av de tjänstemän som finns i departementen har funktioner som de kan fullgöra, vilken regering som än är vid makten.

46

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! För atl förebygga alla missförstånd vill jag säga, alt jag inte gör BerlU Fiskesjö ansvarig för ledaren i fråga. Del är signaturen BL som enligt min mening ensam har ansvaret för ledaren. Men jag citerar

den för att visa hur man kan tolka en sådan här sak på ett annat sätt än vad Bertil Fiskesjö själv har avsett.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN anförde:

Sedan samtliga under det allmänna avsnittet i detta betänkande anmälda talare nu haft ordel, övergår kammaren lUl att debattera "Diarieföring av vissa skalleärenden" och "Befrielse från aktievinslbeskallning".

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Behovet av en öppnare beslutsprocess erkänns nu mera allmänt. När vi i konstitutionsutskottet - efter ell uttalande av JO — fick anledning att se på etl hemligstämplat diarium i finansdepartementet, kände vi därför redan från början en viss skepsis. Varför skulle ell helt diarium hållas hemhgt?

Finansminislern motiverar sitt ställningstagande med en hänvisning liU sekretesslagens 17 § som säger, all ansökningar av detta slag skall hållas hemhga, om icke den sökande samtyckt till att göra dem offentliga. Men finansministern går en annan väg än den som anges i sekretesslagen. Han bryr sig inte om all la reda på vad de enskilda sökande tycker om hemhghållandel. Han bestämmer redan från början och helt på egen hand, atl både alla handlingar av detta slag och dessutom diariet över handlingarna skall hållas hemhga. Om della säger JO, att förandet av dessa ärenden i etl hemligt diarium inte är tillräckligt motiverat av sekretesslagens bestämmelser, och JO beklagar att han icke kunnat övertyga finansministern. Men JO har av naturliga skäl ingen möjlighet alt tvinga finansministern att följa sekretesslagen.

Socialdemokraterna har i utskottet tagit ställning för finansministern och mot JO. De argumenterar efter linjen att det gäller all skydda enskilda intressen, och då måste både handlingarna och diariet vara hemliga. Vi reservanter genmäler alt ju fördenskull icke aUa handlingar behöver vara hemliga och därför heller icke aUa handlingar behöver föras i hemhgt diarium. Detta kan såvitt jag förslår svårligen bestridas. Vi viU därför anmäla för riksdagen att finansministern enligt vår mening icke har något lagligt stöd för ell generellt hemlighållande av delta diarium.

Herr lalman! Av naturliga skäl väcktes inom utskottet intresset för sakförhållandena i dessa ärenden. Med andra ord: Vad var det som fanns i del hemliga diariet? Del rör sig här om rätt för regeringen alt befria vissa aktieägare från skattskyldighet för realisationsvinst som uppkommer vid försähning av aktier i samband med företagssammanslagningar. Är 1971 fick Kungl. Maj:t 59 sådana ansökningar, varav 32 bifölls. 1972 kom 63 ansökningar och 22 av dem bifölls, vilket kan tyda på en ändrad praxis från 1971 tiU 1972. Det har här i flera fall rört sig om mycket stora försähningsbelopp - 1972 fanns två ärenden som vartdera handlade om 25 miljoner. Båda dessa ansökningar bifölls, och det betydde ansenliga skallelättnader för de aktieägare som innehaft sina aktier mer än fem år.

Vi har då stäUt oss frågan; När får man skattebefrielse och när får man den inle? Det visar sig att den här frågan är myckel svårbesvarad, bl. a. därför att varken kommunalskattelagen, och kommentarerna tUl den.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Diarieföring av vissa skatteärenden och befrielse från aktievinstbeskattning

47

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Diarieföring av vissa skatteärenden och befrielse från aktievinstbeskattning

eller de uppgifter som finansdepartementet har lämnat tUl utskottet ger någon större vägledning härvidlag. Del finns några regler. En av dem har samband med köpeskillingarnas sloriek och innebär att ju större beloppet är, ju större är chansen till skattebefrielse. Dessutom nämns bland skälen för en gynnsam behandling möjligheten av alt företagssammanläggningen har en strakturralionaliseringseffekl. Tanken är här alt man genom atl ge skallebefrielse skall stimulera lill för samhället önskvärda strukturrationaliseringar.

Men enligt vår mening medger inte aktmaterialet någon bedömning av huruvida särskilda skäl av strukturralionaliseringskaraktär förelegat eller inle. Antingen har här funnits ytterligare material som underlag för finansministerns bedömning, vUket konstitutionsutskottet inle har fåll la del av, eller också har finansministern gjort sill ställningstagande på relativt lösa grunder utan alt kunna överblicka alla de särskilda skäl som kan föreligga.

Frågan om principerna för bifall eller avslag kvarstår i huvudsak obesvarad. Vad är det som gör att vissa ansökningar bifalls och andra avslås? Muntliga uppvaktningar och kontakter föregår ofta besluten, säger utskottet. Vad innehåller dessa munfliga uppvaktningar? VUken betydelse har de för finansministerns avgöranden? Är de ett reguhärt inslag i beredningen av ärenden av det här slaget? Kommer herr Sträng all ge den svenska riksdagen svar på de frågorna i dag? Del rör sig ändå här om avgöranden som har den största betydelse för de enskilda människornas personliga ekonomi, och därför måste enligt vår mening kraven på noggrannhet och enhetlig praxis ställas speciellt högt.

Med delta vUl jag, herr lalman, yrka atl utskottets betänkande lägges lUl handlingarna med gUlande av vad som anförts i reservationerna Ä och C.

48

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag tror att det var konstitutionsutskottets ordförande som sade här inledningsvis att några av oss — del var väl närmast herr Molin och jag - skulle kunna föra ell samtal kring de här frågorna. Jag tror inte heller att ämnet inbjuder tUl någol höjt tonläge. SkUlnaderna är relativt små.

För att ge det rätta perspektivet ät den här frågan skulle jag ändå viha säga att denna debatt berör finansministerns tillämpning av den begränsning i offentligheten .som riksdagen har varit med om att faststäUa genom atl ge sin anslutning lill den här bestämmelsen i sekretesslagen. Men det bör inte skymma bort vad som från flera håll anfördes i inledningsronden under dessa diskussioner, nämligen att konslitulionsulskottel i det här betänkandet har kunnat notera framgångar i sina bemödanden från tidigare år atl verka för principen om allmänna handlingars offentlighet. Vi har med tUlfredsstäUelse kunnat konstatera - och gör det enhälligt — all Kungl. Maj:t under år 1972 förordnal om offentliggörande av samtliga s. k. tvåårspiotokoU. Härigenom har ju de flesta av de intemot 27 000 konseljärendena blivit omedelbart offentliga. Jag viU erinra om detta för all inte del här lilla meningsutbytet skulle kunna efterlämna intrycket att det skulle vara regel alt rullgardinen dras ned över regeringsverksamheten såsom den kan avläsas i statsrådsprotokollen.

Men granskningen under punkten 3 gäller alltså tUlämpningen av den inskränkning av offentlighetsprincipen som återfinns i sekretesslagens 17 §. Beträffande de här skaltebefrielseärendena föreligger sekretesskydd tUl förmån för enskilda intressen. Jag vill gärna understryka atl hos stats-eller kommunalmyndighet upprättat diarium är en aUmän handling, som i princip är offentlig så fort den färdigställts för anteckning eller införing — det framgår klart av tryckfrihetsförordningens 2 kap. 5 §. 1 fråga om sekretessbeläggning av diarier gäller samma regler som för andra allmänna handlingar. Enligt vad offentlighetskommitlén framhåUit beror emellerlid diariets karaktär av offentlig eUer hemlig handling på dess eget innehåll. Den omständigheten att där finns uppgift om atl handling, som skall hållas hemlig, inkommit utgör, som även justitieombudsmannen understrakit, i och för sig inte grund för alt hemlighålla diariet. Men av de angivna riktlinjerna synes framgå atl endast om redan en offentlig registrering av vissa ärenden kan anses skada det sekretesskydd ade intresset skall och får sekretessbeläggning av diarieanleckningen tUlgripas. Sådana ärenden synes därvid böra registreras i etl särskilt diarium.

Både reservanter och ulskottsmajorilet är överens om alt skyddet för enskildas intresse kan kräva alt diariet hålls hemligt. Jag viU påpeka det därför alt herr Molin här sade alt JO inte liar kunnat övertyga finansminislern och KU:s socialdemokrater — och han kunde ha tillagt centern — om atl införandet av ifrågavarande typ av ärenden i hemhgt diarium inle kan anses tUlräckligt motiverat. Jag vUl liUägga att han inte heller har kunnat övertyga reservanterna om den saken, eftersom de ju uttryckhgen här säger: "Detta kan i vissa fall leda tiU att offentliggörande av att visst företag gjort ansökan om ifrågavarande skattebefrielse inte bör ske. För sådana fall kan finnas ett särskilt hemhgt diarium."

Majoriteten har godtagit finansministerns bedömning att redan offentliggörande av atl visst namngivet företag har gjort ansökan om skattebefrielse i samband med samgående med etl annat företag — vi kan la Facit-Electroluxaffären som ett aktuellt exempel — kan leda till sådana negativa följder för enskilda intressen som regeringen enligt här aktuellt lagrum har alt skydda. Av den anledningen finns det skäl att inte ha diariet öppet.

Som herr Molin nu säger godtar reservanterna atl det i vissa fall kan finnas skäl för hemlighållandet av diariet, men reservanterna anser inte all sekretesslagen ger stöd för en generell sekretessbeläggning av diariet. Finansministern bör enligt reservanternas uppfattning — del är del argument man anför - rätta sig efter de sökandes synpunkter.

TUl det bör väl sägas att statsrådet inte genom en hänvisning lill meningar, framförda under samtal vid beredningen av ärendet, kan undandra sig ansvaret för att av riksdagen påbjuden sekretess till skydd för enskilt intresse iakttas. Och i allmänhet kan man väl anta att de sökande är för sekrelessbeläggning. Skulle de ha en annan uppfattning föreligger del heller inga svårigheter för dem att genom egna åtgärder initiera en publicitet.

Under punkten 4 tUlgodoses behovet av en ökad information om Kungl. Majts praxis — della har ju herr Molin redogjort för - inom etl område där Kungl. Majt fått en vidsträckt dispensbefogenhel. Majorite-

Nr74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Diarieföring av vissa skatteärenden och befrielse från aktievinstbeskattning

49

4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74-76

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Diarieföring av vissa skatteärenden och befrielse frän aktievinstbeskattning

ten anser att själva redovisningen är talande nog och avstår från att uttrycka någon vidare mening. Redovisningen lämnas alltså lUl allmänhet och tUl riksdagsmän för bedömning, och vi tycker del är mycket värdefullt att man på det här sättet kunnat göra denna redovisning både i referat och i en räll utförlig bilaga.

Jag tror jag vågar säga att ingen i utskottet heUer har hävdat atl regeringen vid handläggningen av de här ärendena om befrielse från aktievinslbeskallning skulle ha överträtt den ganska omfattande dispensbefogenhet som tillades Kungl. Maj:ts 1966. Men del är givetvis värdefullt atl praxis kunnat redovisas på det här området.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det är rikligt som herr Svensson i Eskilstuna säger, att vi reservanter icke helt ansluter oss tiU JO:s bedömning. Vi accepterar en ordning som innebär all man har handlingar av del här slaget dels i ett hemhgt diarium, dels i det vanliga offentliga diariet och att detta får bli beroende på sökandens egna önskemål, eftersom syftet med sekretessbeläggningen här är skyddet för enskilda inlressen. Jag kan alltså inte se några praktiska svårigheter, och jag kunde inte heUer i herr Svenssons anförande finna några egentliga argument mot en ordning där man för en del av handlingarna i ell hemligt diarium och en annan del i det vanliga diariet.

Sedan gick herr Svensson inte in på granderna för finansministerns bedömning när det gäller bifall respektive avslag på de här ansökningarna. Det verkar då som om vi i denna debatt även fortsättningsvis kommer atl få sväva i okunnighet om en del av principerna för finansministerns praxis härvidlag.

50

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av det sista som herr Molin anförde vill jag säga att vi i utskottet har fått en fullständigt öppen redovisning från finansdepartementet i dessa frågor. Jag har velat säga det därför alt herr Molin i sitt första anförande sade alt han ansåg del vara av behovet påkallat med en extra deklaration från finansministern i samband med dechargen. Del tycker jag är en ganska obekväm metod. När riksdagen nu ger finansministern omfattande dispensbefogenheler är det väl rimligt att vi tillgodoser kravet på information och praxis på det sättet att vi får en utförlig redovisning i en bilaga. Del anser jag vara ell rimligt sätt alt handlägga den här frågan på.

Vad sedan frågan om diariet angår vUl jag säga all jag som tidningsman och publicist skulle kunna inta samma ståndpunkt som redaktör Michanek, som kräver fullständig offentlighet i dessa frågor. Därför är det också intressant och värdefullt att nu konstatera atl både majoriteten och reservanterna är övertygade om atl någon sådan offentlighet inte är möjlig, så länge vi har kvar sekretesslagstiftningen. Om man alltså viU sträva lill en sådan offentlighet, då bör man avskaffa sekretesslagstiftningen i denna del.

Herr TAUBE (fp):

Herr talman! I motionen 1972:77 fäste jag skatleutskoltets och riksdagens uppmärksamhet på det faktum att befrielse från realisationsvinstbeskattning vid aktieförsäljning i samband med struklurrationalise-rmgar med stöd av kommunalskattelagens 35 § 3 mom. ibland liUäm-pades väl generöst och alt man inle kunde spåra någon klar princip. Då handlingarna i ärenden som berör dessa saker är sekrelessbelagda är det svårt för dem som inte är myckel initierade att bedöma skäligheten i de olika fallen.

Skälet till atl ärenden av detta slag förs i hemligt diarium har uppgivits vara angelägenheten alt förekomma börsspekulationer. Denna motivering är synnerligen svag, om man bara ser tUl kommunalskaltelagens 35 § 3 mom. Där står ju i klarskrift att här gäller det aktier som innehafts i över fem år. Vid de börsspekulationer som eventuellt skulle bli följden av att sekretessen slopades måste säharen räkna med atl betala skatt, även om vederbörande innehaft aktierna över fem år. Detta torde vara tämhgen hämmande vid försähningebeslulel. Också köparen måste räkna med skattefaktorn. Han kan ju inte räkna med att behålla aktierna i fem år. Om vederbörande innehar aktierna mindre än två år — vilket i dessa fall är del troligaste - skulle vinsten vid försäljningen enligt gällande lagstiftning bli helt skattephktig. Med tanke på progressiviteten i skatteskalorna — här rör det sig dessutom om B-inkomst, som alltså sam taxeras — torde inte alltför många vilja spekulera på detta sätt. Detta om gällande skattelagstiftning icke medgav ett viktigt undantag. Och här vUl jag upplysa herr Molin och hans utskottskamraler om en intressant sak, som kanske inte samtliga har observerat.

Kommunalskaltelagens 35 § 3 mom. följs upp i 4 mom. som säger att vid fall av tvångsinlösen av aktier som inte innehafts i fem år skall reahsalionsvinslskallen beräknas på samma sätt som om aktierna hade innehafts i fem år, dvs. 10 proceni av försäljningssumman blir skattepliktig inkomst. Jag bortser i della sammanhang från schablonregeln.

Det är denna följdbestämmelse som kan skapa och i vissa fall skapar börsspekulationer. Varför inte ändra på detta följdmoment t. ex. så att aktierna skall ha innehafts i minst ell år? Då undviks säkerligen spekulation.

Märk väl all jag i hela mitt resonemang talat om skatt. En börsspekulalion som rör etl företag som räknar med att erhålla befrielse från realisationsvinstbeskattning för sina aktieägare tUlför stat, landsting, kommun och kyrka skattepengar. Jag tycker alt det är totalt likgUtigt om det är den ena eller den andra av dessa börsspekulanter, säharen eller köparen, som slår för merparten av de skattepengar som kommer samhället till godo i olika former.

Jag förstår att redaktör K. G. Michanek länge har försökt få del av dessa sekrelessbelagda handlingar eller åtminstone en del av dem. Trots atl såväl föratvarande justitieombudsmannen BexeUus som justitieombudsmannen Wennergren ansett all införandet av ifrågavarande typ av ärenden i etl hemligt diarium inle kan anses tillräckligt motiverat, får såväl herr Michanek som jag vänta tUl år 1991 innan vi får svar på en del intressanta frågor - som vid den lidpunkten dock torde ha förlorat en

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Diarieföring av vissa skatteärenden och befrielse från aktievinstbeskattning

51

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Diarieföring av vissa skatteärenden och befrielse från aktievinstbeskattning

del av sin fräschör och aktuahtet.

Ulan att gå in på sakfrågan vUl jag avslutningsvis diskutera en frågeställning som jag tror alt jag inte kan få någol svar på då handlingarna är sekrelessbelagda. Men man kan väl trots det fråga och vänta på svaret, som väl kommer någon gång 1991.

I början av 1960-talel byggdes kvarnen A i Skåne. Den såldes på "rätt sida" om femårsstrecket för ca 14 gånger aktiekapitalet — jag vel inte den absolut exakta siffran, eftersom handlingarna är hemliga. Total skattebefrielse bevihades trots atl del rörde sig om kontanllikvid. Skälet var strukturrationalisering. Köpare var kvarngrupperna B och C.

År 1971 köpte grupp B grupp C för en kontant likvid som var lika med fem gånger aktiekapitalet - det har stått i pressen, så det kan inte betraktas som hemligt. Trots att det även här rörde sig om kontant hkvid beviljades total skattebefrielse. Skälet angavs vara strukturrationalisering. "

Men nu kommer det intressanta: Det här samgåendet förde bl. a. med sig all kvarnen D byggdes, och sedan någol år är den i verksamhet i Skåne. Snart lär, om planerna går i lås, kvarnen E bli byggd. Allt detta har, märk väl, skett i Skåne.

Kan detta anses vara en strukturrationalisering som gagnar samhället i stort då vi redan nu har överkapacitet inom landet på detta område?

Om nu kvarnarna D och E bhr till salu då aktieägarna innehaft aktierna i fem ar kommer naturligtvis frågan om skattebefrielse upp. Med samma motivering som gällt i de andra här relaterade fallen kan den finansminister vi då har beviha total skattebefrielse och sekretssbelägga ärendet. Dä blir det i alla faU en klar linje, men är detta rimligt?

Jag har i motionen 1973:398 yrkat att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj:t att en utredning tillsätts med uppgift att granska de fall då total befrielse från inkomstskatt för realisationsvinst vid avyttring av aktier beviljats under åren 1967 — 1971, särskilt med avseende på om ifrågavarande fusion varit lill gagn för samhället i stort. Denna molion har konstitutionsutskottet naturiigtvis icke haft någon anledning alt befatta sig med, men utskottet har trots detta - i den mån det varit möjligt med hänsyn till bestämmelserna i 17 § fjärde stycket lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma handlingar — företagit en seriös bedömning av de ärenden som avgjorts under 1971 och 1972. Jag är tacksam för detta, men skulle vara ännu mer tacksam om hemhgslämpeln logs bort — åtminstone då ärendet är avgjort och affären slutförd. Då kan det ju icke rimligtvis bli tal om börsspekulalion, och därmed faller huvudargumentet mot ett borttagande av hemligstämpeln.

Varför detta hemlighetsmakeri i dessa för samhäUel så vitala frågor?

52

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Låt mig bara säga att vad herr Taube nu anfört styrker kraven på etl klarläggande av finansministerns praxis i sådana här fall, särskilt som dessa beslut i vissa fall leder tiU stora skattefria inkomster och i andra fall inle gör del.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Vad herr Taube och herr Molin sagl i delta stycke kan inte uppfattas som någon kritik mot vare sig reservanterna eller majoriteten i konstitutionsutskottet. Del rör sig här möjligen om kritik mot utformningen av lagstiftningen på detta område, vilken utan tvivel ger finansministern ett betydande handlingsutrymme inom ramen för den dispens som riksdagen tilldelat honom. Jag tycker då alt konstitulionsutskollet har fullföljt sitt syfte genom redovisningen av administrativ praxis. Ingen i utskottet har riklat kritik mot finansministern eller finansdepartementet för att ha varit hemlighetsfuUa gentemot konstitutionsutskottet då del gäUt att lämna underlag för en bedömning av administrativ praxis på detta område.

Jag vidhåUer atl det inte kan vara konstitutionsutskottels uppgift att dra slutsatserna, utan konstitutionsutskottets uppgift är att inför offenthgheten redovisa dessa fakta. Sedan får allmänheten debattera dem och riksdagsmännen har möjlighet atl motionera och föreslå förändringar, åtstramningar osv. Redovisningen är det centrala från konstitutionell synpunkt.

Men vi skall, apropå sekretesslagstiftningen, komma ihåg alt det i allmänhet inle rör sig om någon längre lids hemhghåUande. Det gäller bara den känsliga förhandlingsperioden i samband med en fusion meUan företag. Sedan överenskommelse om fusion träffats brukar parterna på eget initiativ ge offentlighet åt denna.

Förfarandet med hemligt diarium hindrar givetvis inte en omfattande publicitet i det sammanhanget. Men skulle diariet hållas öppet som en genereU företeelse, bleve delta offentligt så fort del färdigställts. Då viU jag fråga herr Molin: Tror verkligen herr Mohn all enskUt sökande i jusl det känshga förhandlingsläget utgör någol stöd för massmediemas önskemål alt skapa offentlighet, innan överenskommelsen förts i hamn och beslut om skattebefrielse träffals?

Alt här söka konstruera fram någon motsättning mellan utskottets majoritet och minoritet i synen på hur sekretessen tUl skydd för enskUda intressen skall kunna upprätthällas är verkligen att söka strid om påvens skägg.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Diarieföring av vissa skatteärenden och befrielse från aktievinstbeskattning

Herr TAUBE (fp):

Herr talman! Jag vill inte söka strid, vare sig med majoriteten eller med minoriteten. Jag tycker all de har behandlat detta ämne bra från sina olika utgångspunkter.

Jag vill säga tUl herr Svensson i Eskilstuna att man i vissa fall - t. ex. fallet Facil-Electrolux — givelvis måste vara synnerligen försiktig då affärsförhandlingarna pågår. Alt sedan vederbörande parter ger offentlighet ål affären är fuUl riktigt. I detta speciella faU tycker jag, att beslutet om skattebefrielse var rätt om det nu finns någon som har vunnit på sina Facitaktier - många lär det icke vara. I de flesta fall är det klart att beslutet så småningom bhr offentligt, rnen vad jag vUl ha reda på är de motiv som finansminislern i olika lägen har haft, då han ibland har sagt ja och ibland har sagl nej, och vilka handlingar som ligger lUl grand för detta egendomliga struklurrationaliseringsbegrepp som kommer fram i

53

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl. Maj.ts praxis i naluralisationsärenden

olika sammanhang. Ibland kan man tro atl det skall centraliseras så mycket som möjligt i samhället, och då vill finansministern hjälpa till med detta.

Den här skatten är egentligen inte mycket att tala om, eftersom bara 10 proceni av försähningssumman är skattepliktig, även om skattebefrielse icke beviljas och aktierna innehafts i fem är. Om finansministern skuUe säga nej, tror jag att köparen i de flesta fall skulle ha betalat mera för aktierna och på så sätt kompenserat säharna, vilka pengar sedan skulle ha kommit framför allt landsting och kommuner tih godo i form av skall. Del är främst kommunen jag tänker på. Då det gäller en relativt stor industri i en relativt liten kommun är det ganska kännbart, om dessa pengar inle kommer in. Del händer ofta alt utdelningen under en följd av år hålls nere, vUket bl. a. medför lägre kurs på aktierna, vilket ju kan vara till fördel för vissa aktieägare. Genom den ibland orimligt låga utdelningen försvinner skalleinkomster från kommunen — sedan ser finansministern tUl alt även realisationsvinstskatten försvinner.

Herr LARSSON t Luttra (c):

Herr lalman! Herr Taubes kritik gäller den lagstiftning som vi nu har. Kritiken drabbar därför egentligen riksdagen, som har stiftat denna lag. Konstitutionsutskottets granskning gäller ju hur regeringen tillämpar lagstiftningen, där det alltså finns möjlighet att medge befrielse från en skall som normalt skall betalas.

Handlingarna i sådana ärenden skall vara hemliga enligt 17 § sekretesslagen, såvida inte sökanden säger ifrån all de inle behöver vara hemliga.

När det gäUer diarierna finns det en liten skymt av tveksamhet, men det förefaller som om della skulle vara en sekundär fråga i del här sammanhanget.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr lalman! Jag skall nöja mig med atl instämma med herr Larsson i Luttra om det han senast sade. Det som herr Taube är ute efler måste vara att förändra lagstiftningen.

Jag vill bara citera vad som sades i samband med riksdagsbeslutet. Där sades all del inte är möjligt all i lagtext närmare ange de fall då en försäljning skall fritas från beskattning enligt schablon. Denna beskattning kan anses hindra en från allmänna synpunkter önskvärd strukturrationalisering. Möjlighet bör därför finnas all befrias från vinstbeskatl-ning i sådana fall. Dispens skall givetvis inle medges i alla de fall då försäljning leder lill att två förelag sammanslås. Det måste bli en bedömning från fall till fall.

Den bedömningen har riksdagen överlåtit åt finansministern att göra. Konstitutionsutskottet har lagt fram ett dokument som belyser praxis när del gäller tillämpningen av lagen.

54

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yrtrade:

Sedan samtliga under punkten "Diarieföring av vissa skatteärenden" och "Befrielse från aktievinstbeskattning" anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren liU atl debattera "Kungl. Maj:ts praxis i naluralisationsärenden".

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Vid den omfattande granskning av regeringens handläggning av de medborgarskapsärenden som förts upp liU dess prövning, som konstilulionsutskottet genomfört i år, har några av ledamöterna uppmärksammat en tolkning av medborgarskapslagen från regeringens sida som vi anser har principiellt intresse, eftersom den berör förhällandet mellan män och kvinnor. Regeringen har nämhgen i princip tolkat de försörjningsvillkor som ställs upp i medborgarskapslagen för erhållande av svenskt medborgarskap så, all hemmafraar i allmänhet utesluts från medborgarskap. I några fall har regeringen givit dispens från detta krav, men den har samtidigt hävdat atl besluten inle kan ges en så viltgående tolkning att hemmafraar med hemmavarande minderåriga barn anses uppfylla försörjningsvillkoren.

Detta är, herr lalman, verkligen etl sensationellt synsätt i 1970-lalets Sverige. Det är, menar man tydligen, förvärvsarbetet — och då givelvis i de flesta fall makens förvärvsarbete — som grundar rätten till medborgarskap. Om maken inle viU söka svenskt medborgarskap får också hustrun förbli utlänning tills hon lämnar hemmet och erhåller förvärvsarbete. Del rör sig här ingalunda om några margineUa fall — del rör sig tvärtom i flera fall om kvinnor som i tio år eller längre har skött tre, kanske fyra, kanske fem barn utan någon som helsl anmärkning.

En av de kvinnor som fick sin ansökan om medborgarskap avslagen skriver, atl hon har bott 21 av sina 42 levnadsår i Sverige och där föll upp fyra barn. Hon fann del djupt kränkande all rätten atl få bli svensk medborgare på sätt som skett kopplats samman med penninginkomsten och all den kvinna som bidrog lill familjens försörjning genom all uppfostra barn och arbeta i hemmet dömdes alt oberoende av sin egen önskan ha det medborgarskap som maken bestämde sig för. Hon kunde inte heller finna att den omständigheten atl hon var hemmafru och därmed för närvarande inle bidrog liU famUjens försörjning med penningmedel berättigade lill påståendet atl hon saknade möjlighet alt genom yrkesarbete försörja famihen. Det är alltså här just verksamheten som hemmavarande barnauppfostrare som leder till stämpeln att vara försörjningsoförmögen och därmed diskvalificerar från rätlen att bli medborgare.

Herr lalman! Jag tycker atl delta är förbluffande. Jag hoppas alt fru Odhnoff, som har varit föredragande i regeringen i dessa ärenden, lyssnar lill vad som här har sagts och atl hon kan svara på om hon nu har ändrat sin generella inställning i denna fråga eller om delta är ytteriigare etl uttryck för socialdemokratins nygamla kvinnosyn.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl. Maj:ts praxis i naluralisationsärenden

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag kan helt instämma i vad herr Molin här har sagt om försörjningsvUlkoren när del gäller hemmafruar med minderåriga barn. Del har ju framgått atl invandrarverket driver en ur medborgarskapssynpunkt mera korrekt och neutral praxis, nämligen den all del arbete som en hemmafru nedlägger på sitt hem och sin familj är ur försörjningssynpunkt likvärdigt med förvärvsarbete utanför hemmet. Här har alltså drivits en annan Unje, medan Kungl. Maj:l, som herr Molin har sagt, gör

55

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl. Maj:ts praxis i natura-lisationsärenden

56

sig skyldig lill en könsskUlnad som inte kan motiveras utifrån medborgarskapslagen.

Om kategorierna unga studerande med normal studieprestation, ålderspensionärer, förtidspensionärer, änka i arbetsför ålder med pensionsförmåner tUlräckliga för hennes och barnens försörjning och personer som blivit permitterade på grund av arbetsbrist anses uppfylla försörjningskravet, så måste naturligtvis hemmafmn behandlas enligt samma praxis.

Kungl. Maj:t har i några fall, när del gäller ensamstående med minderåriga barn, dispenseral från försörjningskravet och därvid hänvisat lUl s. k. särskilda skäl. Men della synes också vara en onödig och inte helt lyckad omväg. Del vittnar, som herr Molin sade, om en förlegad syn på de vikliga funktioner en kvinna har i hemmet.

Låt mig sedan, herr talman, gå ell stycke vidare och knyta några reflexioner vid den utförliga och utmärkta redovisning av naturalisalions-procedur och medborgarskapsärenden som ulskollets sekretariat har utarbetet och som återfinns i bilaga 5. Lagen om svenskt medborgarskap har ju varit och är en väsentlig lag för många invandrare som sökt sig hit tUl vårt land. I genomsnitt är del 10 000 utlänningar som varje år får svenskt medborgarskap. Del skall gärna erkännas all det måste ställa sig ytterligt svårt atl tillämpa en fullt enhetlig praxis när del gäller alt la slällning lill de många olika livssituationer som de olika sökandena representerar. Det ena fallet är aldrig likt del andra. De olika villkoren för svenskt medborgarskap skaU tUlsammantagna inte utgöra något stelbent system utan ett smidigt sådant som kan tillåta befogade deldispenser.

När del gäller Kungl. Maj:ls dispensrätt från de fyra naturalisations-grundema finns möjligheten all anföra all vederbörande på någol sätt är lUl "gagn för riket" — en något dubiös kvalifikationsgrund som man har försökt anföra i vissa fall när t. ex. prominenta fotbollsspelare och andra idrottsutövare har behövts här i landet för sin funktion.

Nåväl, man har inte lUlämpat den här möjligheten. Regeringen har inle gjort det under de senare åren ulan i förekommande fall i stället utnyttjat möjligheten atl anföra all s. k. särskilda skäl förelegat — nu tänker jag ingalunda på idrottsutövare. Utskottet har nämhgen konstaterat atl i stort sett samtliga Kungl. Majts dispenser motiverats av dylika "särskilda skäl".

Del är klart atl en sådan bedömningsgrund saknar konkretion. Fördenskull kan den också komma atl inrymma etl mycket heterogent klientel. Den intresserade läsaren hänvisas till bilaga 5. Där kan man finna exempel på myckel olikartade bedömningar. Jag kan hänvisa speciellt till s. 103 och inte uppta liden med något referat. Man kan som sagt finna mycket olikartade bedömningar, där de "särskilda skälen" i några bifallsärenden varit svåra att finna och i andra ärenden varit uppenbara nog men ändå inle kunnat beveka Kungl. Maj:t. Det har emellertid upplysts om all departementet uppmärksammat de mest remarkabla fallen och i efterhand åstadkommit rättelse, vilket är gott och väl. Alt väga de särskilda skälen så atl man i någon mån kan tala om en enhetlig praxis får förbli Kungl. Maj:ts svåra prövning i dubbel bemärkelse.

Etl ohägn som Kungl. Maj:t fortfarande envisas med är alt i dessa

sammanhang sällan eller aldrig motivera avslagsbeslut. Nu menar man all den som besvärar sig hos Kungl. Maj:t redan fått mottaga etl motiverat avslagsbeslut frän invandrarverket. Han kan därför pä goda grunder också tolka Kungl. Maj:ts beslut. Men under mellantiden kan nya argument ha tUlkommit, ■vilka den klagande kan ha anfört hos Kungl. Maj:t och dessa borde kunna ge anledning till en motivering. Det är att hoppas atl inrikesdepartementet i likhet med vad som börjat ske i andra departement fhiner för gott att motivera de beslut som för den enskilde många gånger berör mycket känshga och kanske tUl och med livsavgörande frågor. Vi har haft jusl denna del av ärendet - Kungl. Maj:ts beslutsmotivering — uppe i fjolårsgranskningen. Jag vill med dessa ord sätta punkt, herr talman!

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl. Maj:ts praxis i natura-lisationsärenden

Fru THUNVALL (s):

Herr lalman! Herrar Molin och Werner i Malmö har här tagit upp några punkter i det mer än 100 sidor omfångsrika material som utskottet här lägger fram. Jag ber atl få kommentera dem i sitt sammanhang i det ärende jag viU redovisa inför kammaren.

Vid sin årliga genomgång av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning har konstitutionsutskottet på senare år vid sidan av speciellt uppkomna frågor också tagit upp vissa områden av Kungl. Maj:ts praxis i förvaltningsärenden för närmare studium, såsom här tidigare har anförts. I år har utskottet ägnat sig ål en omfattande och systematisk genomgång av utvecklingen av praxis i s. k. naluralisationsärenden. Sådan praxis har även tidigare studerats av utskottet, t. ex. 1967 och 1968.

Årets granskning har skett mot bakgrund av den decentralisering som genomförts från och med 1 juh 1969 dä invandrarverket inrättades och avser ärenden från och med denna tid. Decentraliseringen av vissa medborgarskapsärenden har kunnat minska konseljärendenas antal med meUan 5 000 och 6 000 per år eller ungefär 20 procent av det totala antalet konsehärenden. Herr Larsson i Luttra nämnde i sitt anförande något om den minskning som hade skett under 1969/70, vUket till stor del får skrivas jusl på decentraliseringen.

Numera avgöres av Kungl. Majt i statsrådet endast två slag av naluralisationsärenden, nämligen dels besvär som anförts mot invandrarverkels beslut, dels ärenden av större principiell eller särskilt grannlaga natur, vilka invandrarverket överlämnar lill Kungl. Maj:t för avgörande. Vid genomförandet av förändringen infördes § 9 a i medborgarskapslagen med räll för invandrarverket all hänskjuta ärenden tUl Kungl. Maj:l när särskilda skäl föreligger, varvid också förutsattes att utlänningsmyndigheten skulle undantagslöst utnyttja möjligheten i de ärenden, för vUka förfarandet i första hand är avsett. Trols atl de naturalisationsärenden som numera avgöres av Kungl. Maj:t endast utgör ca 2 procent av samfliga dylika ärenden, synes det utskottet som om detta ger Kungl. Maj:t tUlräckliga möjligheter att på förutsatt sätt följa och även styra utvecklingen av praxis.

1 sina huvuddrag tycks Kungl. Maj:ts praxis i naluralisationsärenden vara oförändrad sedan 1968 (enligt propositionen 1968:158) men etl par

57

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl Maj:ts praxis i naturalisationsärenden

58

förändringar bör noteras. Nämnas kan exempelvis, all personer som naluraliseras med villkor att de får befrielse frän tidigare medborgarskap numera i fall, då det tar relativt lång tid att erhåUa sådan befrielse, kan få viss dispens från kravet på sju års hemvisttid i Sverige. Likaså har den stipulerade villkorstiden förlängts från ett tiU två år för att undvika en onödig omgång vid behandlingen av sådana ärenden. Utlänning som bosatt sig här i riket har enligt gammal hävd haft möjlighet all vinna erkännande som svensk medborgare, men först år 1858 infördes regler härom i vår grundlag. De senaste ändringarna har genomförts från den 1 juli 1969 med decentralisering till invandrarverket och den I januari 1972 då länsstyrelsernas befallning med vissa hithörande ärenden upphörde. Kungl. Maj:t beslutar i ärenden av natur som jag tidigare anfört.

I utskottets betänkande redovisas vissa uppgifter om antalet utlänningar som under de senaste tio åren erhållit svenskt medborgarskap. Utan alt gå närmare in på denna statistik vill jag nämna atl i genomsnitt 10 000 utlänningar om året blivit svenska medborgare under denna tid.

Beträffande fördelningen på länder konstateras alt andelen nordiska medborgare utgör den slörsla gruppen och uppnådde sin största andel eher 70 procent år 1969.

Kungl. Maj:l beslutar i ärenden som tidigare här anförts.

Vid sin granskning har utskottet funnit all i stort sett samtliga Kungl. Maj:ls dispenser ges med hänvisning till föreliggande "särskilda skäl", och det har även anförts här av herr Werner. I många av de fall där beslutsmotivering ej lämnats och där "särskUda skäl" anförts, möter inga svårigheter att av handlingarna utläsa vilka grunder som varit vägledande för Kungl. Maj:ls bedömning. Men naluralisalionsärendenas mångskiftande natur med betydande individuella variationer gör det ändå angeläget all Kungl. Maj:t som praxisstyrande myndighet lämnar så utförlig motivering i sina beslut som del är möjligt. Det bör dock observeras — som utskottet också anför - all av hänsyn lill såväl enskilda som allmänna intressen motivering av besluten i vissa fall e/ bör lämnas.

Den omfattande exempelsamlingen som redovisas i bilaga 5 visar på svårigheter med bedömningarna.

Som inledningsvis anförts kan enligt 12 § medborgarskapslagen talan föras mot den centrala utlänningsmyndighetens - dvs. statens invandrarverk - beslut genom besvär hos Kungl. Maj:l i statsrådet. Under den aktuella undersökningsperioden har Kungl. Maj:l avgjort sammanlagt 281 dylika ärenden, avseende 303 personer. Dessa ärenden kan fördelas efter ifrågasatta brister vad gäller hemvist-, vandels- och försörjningsvillkor enligt medborgarskapslagens 6 §.

Ungefär 70 procent av dessa besvärsärenden har gällt kravet på hemvist här i riket, knappt 15 procent har gällt vandelsvillkoret (att ha fört en hederiig vandel) och drygt 15 procent försörjningsvillkoret (alt ha möjlighet att försörja sig och sin famih).

Endast i två fall, avseende tre personer, har dispenserats från kravet på fyllda 18 är. Eljest är åldersgränsen för självständig naturalisation 18 är och någon övre åldersgräns tillämpas inle. För all undvika dubbelt medborgarskap  tas hänsyn  lill myndighetsåldern i hemlandet om den

sökande är mellan 18 och 21 år. Som regel upptas barn under 18 år lill svenska medborgare tUlsammans med utländsk vårdnadshavare. Adoptivbarn liU svenska medborgare kan erhålla självständig naturalisation, och barn som bor i Sverige och är födda i beslående äktenskap mellan svensk mor och utländsk far brukar erhålla självständig naturalisation, om föräldrarna gemensamt ansöker därom.

Jag har velat nämna detta litet utförligt, herr lalman, då jag vel all det är aktuella frågor för många människor. Jag hänvisar också lUl den informationsverksamhet som invandrarverket bedriver i bl. a. hithörande frågor.

För naturalisation krävs enligt medborgarskapslagen atl vederbörande "sedan sju år har hemvist i Sverige". Jag kan här skjuta in all för nordiska medborgare gäller avsevärt kortare hemvistlid, i praktiken tre år. Såvida övriga föratsätlningar föreligger bör sålunda naturalisation beviljas så snart sökanden haft hemvist i Sverige under sju år, och då föratsättes att hemvislliden skall ha varat oavbrutet fram till naluralisalionen. Dock kan dispens medges t. ex. vid avbrott för ulomlandsvistelse, när omständigheterna kunnat visa atl sökanden haft för avsikt att återvända till Sverige. 1 vissa fall kan sökanden tUlgodoräkna sig någon del av den tidigare vistelseliden. Jag kan endast nämna ell par av sådana dispensskäl som omnämns i föreliggande betänkande.

Personer som vistas i Sverige med diplomarisk immunitet anses ej äga hemvist här, ej heller deras familjer.

I 1971 års förvaltningslag fastslås kommunikalionsprincipen mellan myndigliet och part i ett ärende — dock med undantag i vissa fall, t. ex. om åtgärderna är uppenbart obehövliga eUer om ärendets avgörande inte kan uppskjutas.

Förvaltningslagen är inte direkt tUlämplig på ärenden hos Kungl. Maj :l. Enligt anvisningar från statsrådsberedningen utfärdade i januari 1972 anses dock alt förvaltningslagen i möjligaste mån bör följas beträffande förvaltningsärenden hos Kungl. Majt. Detta bl. a. för alt få så likartad behandling som möjligt inom de olika departementen.

Som en dispensgrand angives i 6 § medborgarskapslagen "gift med svensk medborgare" då kravet på hemvisltid ofta kan reduceras. Härvid krävs dock atl även äktenskapet har haft viss varaktighet. Enligt praxis krävs i dylika fall hemvist sedan minst fyra år och äktenskap sedan minst tre år. För nordiska medborgare är praxis mUdare och i dylika fall krävs endast två års hemvist och ett års äktenskap för naturalisation jämlikt 6§.

I en del fall kan naturalisation ske ulan krav på hemvist i Sverige. Av tidsskäl kan jag inle gå in på dem närmare ulan hänvisar till utskottets belänkande nr 20, varav även framgår att ytterligare uppmjukning av kravet på viss remisstid torde vara atl förvänta.

Ett av kraven för naturalisation är vandelsvillkoret. Dispens från della villkor kan förekomma men bör meddelas mera restriktivt än dispens från andra naturalisationsvillkor — enligt departementschefen och första lagutskottet år 1950.

I propositionen 158 är 1968 fanns en redovisning av Kungl. Maj:ts praxis   i   naluralisationsärenden,  där även   del  då  aktuella  kravet  på

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl. Maj.ts praxis i naturalisationsärenden

59

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl. Maj:ts praxis i naturalisationsärenden

60

hederlig vandel redovisades, och dessa synpunkter äger alltjämt gUtighet. Dispens från vandelsvillkoret förekommer i praxis främst då vederbörande vistats mycket längre tid i Sverige än den i lagen stipulerade hemvisttiden liksom i några andra fall.

1 sammanhanget bör uppmärksammas att även i vissa av de fall då invandrarverket jämUkl 9 a § medborgarskapslagen överlämnat ansökningar om medborgarskap tiU Kungl. Majt för avgörande har del varit vandelsvillkoret som ifrågasatts.

Dispens från försörjningsvUlkoret som krav för naturalisation har från början lämnats synnerligen restriktivt, men tUl följd av den allmänna samhällsutvecklingen har kravet i del avseendet blivit alltmera nyanserat och i propositionen 1968:158 angavs olika grapper som kunde få anses fylla kravet.

Under den aktuella undersökningsperioden har Kungl. Maj:t avgjort sammanlagt 48 ärenden där besvär anförts över invandrarverkels beslut alt med hänvisning till bristande försörjningsvillkor avslå ansökan om medborgarskap jämlikt 6 § medborgarskapslagen. Avslagen har i några fall grundals på alt inte heller hemvist- eller vandelsviUkoret varit uppfyllt. I den exempelsamling som bilagls utskottets betänkande har ett par ärenden uppmärksammats i ell särskilt yttrande tUl delta betänkande, och herr Molin har här utvecklat några av de synpunkter som framförts i yttrandet.

Utskottet har i den undersökning som nu förelagils inte funnit anledning att gå närmare in på redovisade sakfrågor eller några enskilda fall, bl. a. för alt ej komma in på inrikesutskottets ämnesområde. Jag viU dock något kommentera vad som sägs i det särskUda yttrandet.

Exemplen som åberopas avser hemmafruar med minderåriga barn, och det anses att Kungl. Maj:l gör en enligt medborgarskapslagen inle avsedd könsskillnad härvidlag. Herr Molin nämnde att det gällde förhåUandet mellan män och kvinnor. Ulan att gå in i ärendena, av anledning som jag tidigare nämnt, viU jag förneka all det har med kön eller jämlikhet atl göra. Del skuUe bedömas precis likadant om det hade gällt en hemmaman.

Här har det ju gällt atl i stort föha den praxis som rått och lagar som gäller — och som faller under annat utskotts verksamhetsområde. Det har inle med någon annorlunda socialdemokratisk kvinnosyn all göra.

1 medborgarskapslagen föreskrivs ej kunskaper i svenska som viUkor för naturalisation, men vid prövning av naturalisationsansökan beaktas om sökande behärskar svenska språket. Bristande kunskaper i delta avseende synes ej ha hindrat vederbörandes naturalisation i något fall.

En ledande princip inom svensk medborgarrätt har alllid varit all undvika dubbelt eller flerfaldigl medborgarskap — liksom statslöshel, som också berörs i undersökningen — eftersom sådana förhållanden kan medföra olägenheter för såväl stater som enskUda.

Tidigare har länsstyrelsen handlagt dessa villkorliga naluralisationsärenden, men genom lag med verkan fr. o. m. den I januari 1972 har de överflyttats lill invandrarverket. Samtidigt förlängdes villkorstiden lill två år från tidigare ett, för alt undvika onödig omgång — men även en längre lid än  två år borde enligt departementschefen  kunna föreskrivas, om

detta i särskilda fall var nödvändigt enhgt invandrarverkets erfarenhet.

Bevis om svenskt medborgarskap borde inle slutligt utfärdas förrän villkoret uppfyUls eller undanröjts.

Vilken typ av ärenden som överlämnas till Kungl. Majt för avgörande har tidigare redovisats, och jag vill däratöver hänvisa tUl det utdrag ur propositionen 158 år 1968 som återges i utskottets belänkande på s. 61, då det skulle ta för lång tid att här upprepa det. Betänkandet och den bifogade exempelsamlingen ger en bild av praxis, men exemplen visar också svårigheten vid bedömningarna då nästan icke något av fallen är likt de andra.

Den undersökning som utskottet utfört — säkert den mest omfattande hittills — har väl, herr talman, ej fåll en rättvis behandling genom den komprimerade redovisning jag här försökt att ge, men det tycks finnas ett stort intresse för dessa frågor, och konstitutionsutskottet vill gäma medverka tiU information som kan vara av vikt såväl för enskilda som för kommunala förtroendemän och myndigheter. Herr Larsson i Luttra underströk ju i sill anförande informationen som en myckel viktig uppgift, som givelvis är av intresse också för kammarens ledamöter.

Även beträffande handläggningen inom Kungl. Maj:ts kansli är det av värde atl kännedom sprids om Kungl. Maj;ls beslut i dessa ärenden — i varje fall då de avser väsentligare ändringar av praxis.

En ytterligare uppföljning av och spridd kännedom om vissa av Kungl. Maj:ls beslut av vidare allmänt intresse torde även vara alt förvänta. Jag viU lill sist också nämna all invandrarverket i skriften Ny i Sverige givit en överskådlig redovisning av hur det går tih att bli svensk medborgare.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning rn. m.

Kungl. Maj.ts praxis i naturalisationsärenden

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Fru Thunvall har nu hållit en lång lektion för oss i hur det går tiU att vinna svenskt medborgarskap, och del har väl i och för sig varit värdefullt, men del är kanske inte riktigt det som avses med denna debatt.

Fra Thunvall menade att del som framhåUits i det särskilda yttrandet var missvisande. Del skulle inte föreligga någon könsskillnad vid behandlingen av en hemmafru med minderåriga barn utan samma förhållande kunde lika väl gälla för en hemmaman. Det är gott och väl, men i så fall är del hemmalillvaron och hemarbetet som underskattas i detta sammanhang, och det är ju lika Ula.

De kategorier som jag tidigare räknat upp och som återfinns överst på s. 55 i betänkandet, nämligen "unga studerande med normal sludiepres-tation, person som blir berättigad lill ålderspension eller förtidspension som svensk medborgare, änka i arbetsför ålder med pensionsförmåner tillräckliga för hennes och hennes barns försörjning och person som på grand av arbetsbrist blivit permillerad", anses ju ha en tillfredsställande försörjningssituation. Fru Thunvall får väl ändå hålla med om all man mot denna bakgrund inle bör behandla den hemarbetande annorlunda.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman!   Kungl. Maj:ts uppfattning redovisas med uttrycket atl man inle anser att besluten för närvarande  kan ges en så vittgående

61

Nr 74

Torsdagen den 26aprn 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Kungl. Maj:ts praxis i naturalisationsärenden

62

tolkning atl hemmafruar med minderåriga barn anses uppfylla försörj-ningsviUkoret. Vi som har skrivit ett särskilt yttrande har reagerat mot det. Vi tycker alt det är absurt att en hemmafru med minderåriga barn är diskvalificerad atl bli svensk medborgare under åberopande av att hon är försörjningsoförmögen.

Nu log fra Thunvall upp det här och sade: "Del är inte något uttryck för en socialdemokratisk kvinnosyn, utan vi diskriminerar hemmavarande män också." Det gjorde ju inte saken bättre på något sätt och det var del enda fru Thunvall sade. Min fråga blir naturligtvis då: Var står fru Thunvall, var står socialdemokraterna och de socialdemokratiska kvinnorna i sakfrågan? Och om nu fru ThunvaU här skall uppträda som advokat för fru Odhnoff, tycker fru ThunvaU alltså att det är riktigt att hemmafruarna just i denna sin egenskap skall vara diskvalificerade för svenskt medborgarskap?

Herr LÄRSSON i Luttra (c):

Herr talman! I det här fallet är ju utskottet i sak enigt. Det föreligger bara ett särskilt yttrande, där man vill peka på alt det kan vara fråga om en ■viss diskriminering i ett särskilt fall.

1 övrigt är det ju väldigt väsentligt atl man uppmärksammar den praxis som råder och också den förändring i praxis som inträffar då och då. Om man går lUl exempel 80 i exempelsamlingen, ser man all invandrarverket i etl fall har avslagit ansökan om medborgarskap. Sedan blev del besvär, och då tillstyrkte invandrarverket bifall tUl besvären med orden - erUigt utskottels referat — att "del enligt tidigare gällande praxis ansetts tveksamt om hemmafru i fall som della uppfyllde försörjningsvillkoret enligt 6 § MbL. Efter beslut av Kungl. Maj:t i etl hkartat ärende -meddelat efter invandrarverkels avslagsbeslul i förevarande ärende — hade del emellertid, enligt verket, kommit att slå klart all det arbete hemmafrun nedlade pä sitt hem och sin famUj frän försörjningssynpunkt var likvärdigt med förvärvsarbete utom hemmet i vart fall när minderåriga barn fanns i hemmet."

Där har alltså uppenbarligen skett en förändring i Kungl. Maj:ts bedömning, en förändring som invandrarverket har tagit ad notam ■vid sin behandling av ärendena i fortsättningen.

Fra THUNVALL (s):

Herr talman! Som jag sade förut är det inte många av de här ärendena som är alldeles lika varandra. I de fall som nämnts har del blivit lUlslyrkan, i något fall "av särskilda skäl", trots att invandrarverket vid något tillfälle från första början avslog ansökan. Herr Werner i Malmö och jag har ju talat om alt vi önskar så ofta som möjligt få en utförligare motivering. Vid sill beslut i dessa fall har Kungl. Maj:l dock erinrat om innehållet i 6 § tredje stycket medborgarskapslagen. Del är inrikesulskoltet som har lagfrågorna om hand, och skall bestämmelserna ändras så får det ske där. Men praxis har ju förut varit ännu strängare, som framgår av den redovisning jag gav tidigare. Det är på senare tid som den har blivit generösare när det gällt försörjningsvUlkoret. Jag tror att varken fru Odhnoff eller jag har någon som helst önskan att diskriminera vare sig

hemmafruar  eller hemmamän eller kvinnor över huvud tagel.  Frågan ligger inte riktigt på det planet.

Herr Werner i Malmö nämnde atl jag hade givit en redogörelse för detta. Jag gjorde det mot bakgrunden av hur vi diskuterade i utskottet, att vi hade sysselsatt oss så länge — jag tror för resten det var herr Werner som sade del — med just detta ärende och att det hade skett en så omfattande och innehållsrik utredning. Eftersom jag vet alt det är mänga människor utanför det här huset som kan ha intresse av delta och som också prenumererar på vårt snabbprotokoll, har jag ansett det värdefullt atl i en sådan här viktig informationsfråga — med tanke på del stora antalet invandrare i landet och kommuner som ibland också kan ha anledning all ta upp detta — lämna en redovisning av vad som finns i det material som kanske för många är för stort all komma igenom. Med de hänvisningar jag här har gjort kan man kanske få intresse av att gå tiUbaka och titta i dessa handlingar.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser tiU Kungl. Maj:t

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag förstår fortfarande inte riktigt om fru Thunvall står på statsrådet Odhnoffs sida eller på vår sida i den här frågan. Det var nämligen så all invandrarverket ville atl man skulle göra en generell ändring av praxis, så atl invandrarverket kunde få bifalla ansökningar från hemmafruar utan alt behöva avvisa dem med hänsyn lUl försörjningsvUlkoret. Men när Kungl. Maj:t gav dispens i ett specifikt ärende, ville Kungl. Majt inte gå med på en sådan viltgående och generös tolkning Fru Odhnoff, som var föredragande, sade då att man inle utan vidare kunde anse all hemmafru med minderåriga barn uppfyllde försörjningsvillkoret. Della är såvitt jag förslår i varje fall en diskriminering av hemmavarande, som karakteriseras som försörjningsoförmögna.

Man kan säga atl det här gäller ett htet antal fall och alt det inte är någon stor fråga. Men del är när vi ställer samman ett antal av regeringens avgöranden som vi får en uppfattning om, låt mig säga spännvidden i åsikterna inom regeringen. Ena dagen kan man ge skattebefrielse åt aktieägare för mihonbelopp i vinst, och andra dagen kan man vägra en ullandsfödd hemmafru med fyra barn att bli medborgare under hänvisning till att hon inte kan försörja sig.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag vUl bara ge fru Thunvall en eloge för hennes lektion; jag tycker den var bra. Den var kanske htet hastig, som Hasse Alfredson säger, men den kan säkert bidra lUl informationen utåt i dessa väsentliga frågor.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN anförde:

Sedan de under punkten "Kungl. Maj:ls praxis i naturalisationsärenden" anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera "Riksdagens skrivelser lUl Kungl. Maj:t".

Herr FISKESJÖ (c):

Herr lalman!   Konstilulionsutskottet har, som vi hört några gånger i dag,   att   granska   statsrådens   ämbetsutövning   och  regeringsärendenas

63

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t

64

handläggning. En viktig del av denna granskningsuppgifl är, som jag ser del, alt undersöka hur beslut som riksdagen fattat efterkommes av regeringen.

KU har också i år ägnat dessa frågor viss uppmärksamhet. I ett par fall, som anges under punkten 10 och vid reservationen G i utskottsbetänkandet, har meningarna gått isär inom utskottet vad gäller frågan om regeringen på etl tillbörligt sätt beaktat riksdagens beslut eller ej. Jag skall uppehålla mig något vid det första där angivna fallet som gäUer riksdagens beslut i mars 1972 om inriktningen av länsberedningens arbete.

Samhällsplaneringen på olika nivåer har kommit alt bli alltmer betydelsefull. Del gäller planeringen i kommunerna, det gäller riksplaneringen och det gäller även den planering som sker på länsplanet. Dessa frågor har också i allt högre grad kommit att engagera breda grupper av medborgare, vilket är naturligt med hänsyn tUl den direkta betydelse som dessa frågor har för levnadsförhållandena i olika delar av vårt land.

Del är således av olika skäl mycket viktigt atl dessa frågor handläggs på ett sätt som så långt det går möjliggör inflytande från medborgarnas sida och ett politiskt ansvarsutkrävande. På del primärkommunala planet och på riksplanet ligger också huvudansvaret för dessa viktiga frågor hos politiskt valda organ, kommunfullmäktige och riksdag. Ingen ifrågasätter denna ordning. Det är självklart all del skall vara så. Del borde, tycker man, vara självklart all huvudansvaret för den övergripande planeringen på det regionala planet låg hos ell folkvall organ. Men så är det inle. Det är ett statligt förvaltningsorgan, länsstyrelsen, som har ansvaret på det regionala planet.

Från vårt håll har vi sedan länge arbetat för en annan ordning. Huvudansvaret för den regionala planeringen och för en rad med denna sammanhängande frågor skall enligt vår mening ligga hos det folkvalda organet i länen, landstinget. Därmed skulle man uppnå en vidgad folklig självstyrelse, ett ökat medborgarinflytande och en ordning som helt allmänt innebär atl handhavandet av väsentliga samhällsuppgifter sker under demokratisk kontroll och direkt ansvar inför medborgarna i val.

Vi har också haft glädjen all uppleva alt våra förslag om en vidgad länsdemokrati undan för undan fått allt bredare stöd. Det har varit lätt att få uppslutning kring länsdemokratilanken ute bland medborgarna, delsamma gäller politiker av olika schatteringar inom kommuner och landsting, och här i riksdagen är det numera endast socialdemokraterna som av för mig svårförståeliga skäl ständigt spjärnar emot. Man har på den kanten försökt komma undan frågan bl. a. genom länsstyrelsereformen 1970 och genom ell samma år igångsatt långsiktigt och tämhgen opreciserat utredningsarbete. Men vi har från vårt håll inte förtrollats utan ständigt på nytl i olika sammanhang aktualiserat länsdemokratifrågan här i riksdagen. Och i mars 1972 uppnådde vi en som jag betraktar det myckel betydelsefull framgång. Riksdagen beslöt då som bekant atl länsberedningens arbete skulle inriktas på en utbyggnad av landstingen tUl regionala självslyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala planeringen.

Efler   detta   förväntade   vi   oss   naturiigtvis  alt   regeringen   skulle

efterkomma beslutet och ge länsberedningen i uppdrag att ta fram det utredningsunderlag som behövs för alt förverkliga länsdemokratilanken. Så liar inte skett. Länsberedningens uppdrag kvarstår oförändrat, och civilminister Lundkvist har tUl yttermera visso i en frågedebatt här i riksdagen understrukit att regeringen inle tänker ändra sig på den punkten. Det innebär således atl regeringen inle bryr sig om del beslut som riksdagen fattat i en mycket ■viktig fråga.

1 en reservation lill konstitutionsulskollels belänkande har oppositionens representanter i utskottet påtalat detta och samtidigt framhållit atl det ur principiella parlamentariska synpunkter bör vara så all regeringen alltid söker handla på ett sådant sätt att folkrepresentationens önskemål förverkligas.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationen G av herr Larsson i Luttra m. fl.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj.t

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! De senaste årens dechargearbete har i hög grad inriktats på frågan hur regeringen har följt rUcsdagens beslut och meningsyttrmgar. Flera gånger har man hos regeringen kunnat påvisa en ganska hten lyhördhet för folkrepresentationens vUjeyttrmgar och en betydande maklmedvetenhet. Mot de stigande kraven på medinflytande, decentralisering och närdemokrati har denna regeringens maktfullkomlighet starkt kontrasterat.

Förra året - 1972 - antog riksdagen följande uttalande: "1 dessa båda faU "— det gällde socionomutbildningen och vuxenutbildningen —" har sålunda riksdagsbesluten inneburit modifikationer av regeringens förslag i propositionerna, medan regeringens sedermera fattade beslut innebar en återgång tiU propositionernas förslag. På grund härav har riksdagens uppfattning inte i sin helhet kommit all förverkligas."

Detta är alltså ett uttalande av utomordentligt allvarlig art, som föregående år vann riksdagens gUlande.

Också i år har konstitutionsutskottet uppmärksammat flera faU där regeringen nonchalerat riksdagens mening och valt att driva sin egen linje, trots riksdagens meningsyttring. Det i den allmänna debatten mest uppmärksammade faUet — länsdemokralin - har just berörts av herr Fiskesjö. Innan jag säger några ord därom skall jag i aU korthet peka på den andra punkten i reservationen G.

Riksdagen begärde 1971 enhälligt efter förslag av ett enigt näringsutskott att få förslag om beskattningsregler och tiUståndslvång i fråga om automat- och roulellspel våren 1972, så att reglerna skulle kunna träda i kraft senast den 1 juh 1972. Detta är rUcsdagens form för att besluta, då ju riksdagen oftast själv inle utformar lagtext. Så blev det inle, och handelsminister Feldl försvarade det uteblivna förslaget med formuleringen att "då riksdagens näringsutskott utfärdade beställningen om skärpt kontroll över den här sortens spel borde utskottet ha varit medvetet om att det satt en utredning med direktiv att undersöka huravida en beskattning kunde införas för vissa slag av sådant spel". En reprimand åt riksdagen aUlså från en regeringsledamot som visste bättre.

Herr  talman!   CivUmmister Lundkvists handlande har flera gånger

65

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74- 76

Nr 74

Torsdagen den 26apriri973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj.t

66

uppmärksammats vid dechargegranskningen med hänsyn till hans bristande lyhördhet för folkviljan sådan den kommer tUl uttryck här i riksdagen. Ar 1971 diskuterade vi herr Lundkvists principer för att utnämna lekmannaledamöter i de nya länsstyrelserna. Statsrådets utnämningsprinciper hade lett tUl en stark snedfördelning av de partipolitiska sympatierna i länsstyrelserna. Mer än 60 procent av de utsedda var politiskt aktiva socialdemokrater. Särskilt påfaUande var detta i län där befolkningen hade en icke-sociahstisk majoritet och där regeringen efter del att landstingen hade utnämnt sina ledamöter genom Svante Lundkvist såg lill att det blev socialdemokratisk majoritet också i de länsstyrelserna. I den dechargedeballen karakteriserade jag detta som en "kuriös form av länsdemokrati".

Herr talman! Länsberedningens arbete skulle inriktas på en utbyggnad av landslingen lill regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen. Detta var riksdagens mening förra året. Har det bhvit så? Nej! Riksdagen väntade sig förslag från länsberedningen om hur länsdemokratin konkret skulle genomföras. Får riksdagen något sådant förslag? Nej!

Vi vel aUlså nu hur mycket riksdagsutlalanden av det här slaget är värda så länge vi har den nuvarande regeringen. Den föher riksdagen och dess meningsyttringar så länge rUcsdagens beslut passar regeringen. När riksdagen går emot regeringen söker de olika statsråden antingen genom finurligheter i formuleringar slingra sig undan riksdagsbesluten, som herr Moberg i fjol, eller öppet nonchalera riksdagens vilja, som statsrådet Lundkvist i år.

Även om jag i och för sig tycker att både statsrådet Mobergs agerande i samband med socionom- och vuxenutbUdningen 1971 och statsrådet Feldis agerande i samband med rUcsdagens begäran om förslag lill regler för tillstånd i fråga om spel är klandervärda, tycker jag ändå att Svante Lundkvists agerande är mer stötande jusl därför alt han inle söker dölja att han nonchalerar riksdagen. Händelserna i samband med kommunsammanslagningarna nyligen har inte precis förstärkt bUden av statsrådet Lundkvists demokratiska sinnelag i detta avseende. Jag passar nu på tiUfället alt ställa föhande fråga till Svante Lundkvist här i riksdagen:

Är herr Lundkvist beredd atl medverka tiU alt riksdagen på sill bord får ett förslag om vidgad länsdemokrati genom överföring av statliga förvaltningsenheter till landstingen, i huvudsak enligt riksdagsbeslutet 1972?

Herr talman! Sedan skall jag gä över lill frågan om utskottsskrivningen, på den här punkten. Utskottsmajoriteten söker nu rädda civilministern genom alt hävda att regeringen aUtid måste ha rätt att låta utredningar pröva alla de synpunkter som regeringen själv bedömer som viktiga för sitt arbete för förberedelser av propositioner till riksdagen. Detta är obestridligt och tjänar bara som ett försök att ghda undan det grundläggande demokratiska problem som här är aktuellt. Vad del gäller är huruvida riksdagens eller regeringens utredningsönskemål skall förverkUgas i de faU önskemålen slår i strid med varandra. Och på den frågan svarar vi reservanter klart och entydigt: Då skall riksdagens vilja ta över regeringens önskemål. Min fråga till ulskotlsmajorileten är: Har ni en annan mening på den punkten?

Redan i 1971 års dechargedebatt framhöll jag att eftersom riksdagens meningsyttringar i aUmänhet måste få formen av ulredningsönskemål är det ett rimhgt krav på god administrativ praxis inom regeringen att riksdagens utredningsönskemål också tillgodoses av regeringen. Jag har uppfattal och uppfattar det alltjämt som en huvuduppgift för konstitutionsutskottet att vid sin granskning beivra en sådan administrativ praxis inom kanslihuset som missgynnar riksdagen. Folkviljan kommer till uttryck i riksdagen, och den kan inte få retuscheras av en maktlysten regering, som förlorat sin majorilelssläUning i riksdagen.

Med det anförda vUl jag instämma i herr Fiskesjös yrkande om att anmälan på denna punkt läggs till handlmgarna med gillande av reservationen G.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till Kungl Maj:t

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr talman! Jag avser att väsenthgen begränsa mig tUl frågan om dhektiven för länsberedningen. Fru ThunvaU kommer senare att tala om kontroUerna av roulellspel etc.

Men helt allmänt vUl jag göra två reflexioner. Herr Molin talade om flera faU. När man går till reservationerna finner man all de borgerliga tillsammans har tagit upp två faU som de fäst uppmärksamhet på. Häratöver har de moderata ledamöterna ensamma tagit upp ett tredje faU. Tre fall är för mig inte "flera fall".

Vidare konstaterar jag att folkpartisterna i dag tydhgen vall taktiken att de skall resonera med statsråd; de anser sig rent principieUt inte behöva gå in i något resonemang med sina utskottskamraler, men de gör det ändå.

När del sedan gäller länsberedningens direktiv vUl jag helt lämna därhän frågorna om länsdemokratin. Dem har vi haft tUlfälle att diskutera tidigare, och vi får säkert ytterligare tillfällen tUl det. Låt mig därför hålla mig liU frågan om utredningen på detta område.

Får jag då påpeka att utredningarna inom en kommitté traditionellt uppfattas som etl led i propositionsarbetet. Inför behandlingen av ärendet har jag gått igenom htteratur på detta område, och jag har inte. kunnat finna att någon hävdat annat än att kommittéarbetet är att betrakta som ett första led i propositionsarbetet. Bl. a. har jag färskat upp mitt minne med två doktorsavhandlingar om det svenska kommittéväsendet, Gunnar Hessléns och Hans Meijers. Såvitt jag förstår uttrycker de samma mening som den jag har, nämligen att utredningarna är ett led i propositionsarbetet.

De två föregående talarna hävdade alt riksdagen genom uttalanden skulle kunna förbjuda regeringen atl utreda vissa sidor av ett problem eller all man skulle kunna inrikta utredningen på speciella lösningar. Det för med sig vissa praktiska olägenheter som jag vill fästa uppmärksamheten på. Det skulle kunna leda tiU att regeringen parallellt med kommittéutredningarna bedrev ett utredningsarbete inom respektive departement. Det har både inom och utom rUcsdagen klagats över att utredningarna blir dyra. Självfallet betyder ett sådant förfarande en fördyring av utredningsverksamheten och gör den också onödigt betungande. Pä längre sikt kan resultatet av sådana uttalanden bli att regeringen.

67

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t

vUken parlifärg den än har, tvingas lägga betydande delar av förberedelsearbetet för propositionerna inom departementet.

Ur oppositionspartiernas synpunkt kan detta kappast innebära någon fördel. Men inte heller gör del del ur riksdagens synpunkt. Vi får ell sämre underlag vid bedömningen av frågorna, men framför allt tvingar det riksdagen att ta ställning på ett tidigare stadium. Man söker ju här binda utredningsarbetet redan på ett mycket tidigt stadium, kanske rent av när riksdagen begär utredningarna. 1 andra faU bryter man in under utredningsarbetets gång och beslutar om en bestämd inriktning av det. Del betyder att riksdagen reellt sett kommer atl la stäUning på etl tidigt stadium, innan den haft möjlighet att få del av utredningarna och det material de presenterar. Ledamöterna lar ställning på grundval av utredningar inom de egna partierna. Jag underskattar på intet sätt dessa utredningar. Det arbete som utredningsgrapper utför inom olika partier är värdefullt. Men jag har svårt atl tänka mig att riksdagen skall bygga sitt ställningstagande på detta.

Jag har märkt att det är en speciell, foUcpartistisk taklik att köra fram ärenden som man behandlat i egna utredningsgrapper, ledda av Björn Molin och andra. När en sådan utredningsgrupp nått fram tUl vissa ståndpunkter anser man tydligen saken vara klar; riksdagen skaU godta denna uppfattning och sedan skall de statliga utredningarna styras mycket hårt med utgångspunkt i dessa ståndpunkter och möjligen göra tekniska utredningar. Nu är ju inte folkpartiet del enda politiska partiet i Sverige och det har inte heller en sådan styrka atl man alllid kan utgå ifrån atl de uppfattningar dess arbetsgrupper når fram tUl blir riksdagens beslut. Men det är den här tekniken man vUl tvinga på den svenska riksdagen, och av olUca anledningar har tyvärr de båda andra borgerliga partierna i del här fallet godtagit den folkpartistiska strategin.

För utredningarnas del innebär det betydande svårigheter. De får svårt att fullfölja sin egen planering, deras arbete förrycks — ibland kan det bli mycket stor ryckighel. Detta belyses på ett utomordentligt intressant sätt av det material som KU redovisar i detta ärende.

Både herr Fiskesjö och herr Molin har hänvisat tUl det beslut om länsdemokratin som riksdagen fattade på våren 1972. Låt mig då få erinra om alt frågan var uppe även under hösten 1972. Frågan om länsdemokratin aktualiserades nämligen vid behandlingen av propositionen om regional utveckling och hushållning med mark och vatten. Del skedde i en molion av herr Fälldin m. fl. Motionen gick ut på atl riksdagen vid behandlingen av propositionen skulle uttala att den regionala ulvecklingsplaneringen skall handhas av länskommunalt organ saml hos Kungl. Maj:t hemställa om alt i bl. a. della syfte förslag till länsdemokra-tireform snarast möjligt förelägges riksdagen. Ärendet behandlades i civilutskollet, där majoriteten avstyrkte motionen. Vid behandlingen i kammaren bifölls utskottets förslag.

Drar man ut konsekvenserna av detta kommer man fram lUl följande; Först skuUe civilministern efter beslutet på våren ha utfärdat nya direktiv för utredningen, vUka innebar att den skulle begränsa sitt arbete efter vissa linjer. När sedan riksdagen på hösten hade faltal nytt beslut skulle civUministern ha kommit med nya direktiv lill kommittén, där han skulle

ha sagt att den begränsning som de tidigare direktiven innebar för utredningen nu skulle upphävas. - Del är omöjligt atl i en statlig utredning arbeta under sådana villkor.

Nu blh den principiellt viktiga frågan, humvida en regering är skyldig alt under ett parlamentariskt system utfärda ändrmgar i direktiven av det slag som herr Fiskesjö och herr Molin har talat om, dvs. om man skall mrikta utredningsarbetet på ett av de alternativ som presenterats i debatten.

Vi är medvetna om all det inte finns någon allmänt godtagen definition av begreppet parlamentarism, men i allmänhet uppfattar man väl ändå parlamentarismen i dess ideala form som en harmoni, en aUmän överensstämmelse mellan representationen och regeringen. Under aUa förhållanden utgår man från att regeringen godtas av representationen. Detta godtagande kan sedan variera från ett grundmurat förtroende tiU en tillfällig tolerans.

Med utgångspunkt i detta har parlamentarismens teoretiker och historiker väsentligen sysslat med två frågor, nämUgen när en ministär skaU avgå och hur en ny ministär skall bUdas. På dessa punkter har vi nått fram tUl en mycket stor enighet, och även om det förslag som konslilutionsutskollet kommer atl framlägga kanske inte blir enhäUigt, kommer det dock att i det stora hela vara samstämmigt.

De här reglerna, som vi aUmänl godtar, betyder att en majoritet i riksdagen när som helst kan fälla en minislär och att en regering i denna situation har att välja mellan att avgå och att utlysa nyval. En regering kan också ställa sina platser till förfogande — del finns regler för hur delta skaU gä liU och hur en ny minislär då skaU bildas.

Nu viU man tydligen på borgerhgt håll föra in ytterligare en regel, litet vagt formulerad men innebärande att när riksdagen gör ett uttalande i en utredningsfråga är regeringen skyldig all skjuta andra alternativ åt sidan i sitt utredningsarbete.

Konstilulionsutskottet erinrar om att utskottet "i flera sammanhang framhållit vikten av alt Kungl. Maj :l respekterar rUcsdagens viljeyttringar och i möjligaste mån effektuerar utredningsönskemål från riksdagen". Del framgår av handlingarna alt riksdagens skrivelse har lämnats över till länsberedningen. Enligt sina direktiv har den att pröva de principförslag som länsdemokraliutredningen på sin lid lade fram. Av detta drar vi inom utskottsmajoritelen slutsatsen all den av riksdagen aktualiserade frågan blir förutsättningslöst prövad. Det material som herr Fiskesjö talade om kommer på riksdagens bord på grund härav.

Jag kan inte finna att del föreligger något stöd i den parlamentariska doktrinen för uppfattningen att en regering skaU vara skyldig att avgränsa eUer inrikta utredningsarbetet enligt de krav som förs fram i riksdagsskrivelsen. Det kan efter herr Molins anförande vara intressant att ta del av de synpunkter som Karl Slaaff på sin lid anförde i denna fråga. I sin kända bok Det demokratiska statsskicket skriver han:

"Det faUer av sig självt på grund av den allmänna överensstämmelsen meUan en parlamentarisk regering och en representationsmajorilet, att den förra i de aUra flesta faU skall finna sig både kunna och böra bringa tUl utförande de skrivelsevis uttalade önskemålen. Men del är en alldeles

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till KungL Maj:t

69

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser tiU Kungl. Maj.t

oriktig uppfattning av parlamentarismens väsen, då man säger, att när en representation har uttalat det eller det så är det klart alt en parlamentarisk regering är pliktig att stäUa sig detta till efterrättelse."

Såvitt jag förslår stämmer detta väl med Karl Staaffs hela syn på parlamentarismen. Regeringen skaU spela en ledande roll, den skall ta ansvaret. Har jag fattat Staaff rätt vUle han awärja en utveckling mot ett utpräglat riksdagsvälde. Man kan bortse från Karl Staaffs bedömningar — man kan dela dem eller ogilla dem — men man kan inte frånkänna en regering rätten att ta egna initiativ. Godtar man en regering måste man också ge den rätt tiU självständiga initiativ. Sådana initiativ lar regeringen genom propositionerna. I Sverige förankras denna initiativrätt i grundlagarna. Det är en parodi på parlamentarism om en regering endast får lägga fram de propositioner som oppositionspartierna har begärt.

För att en regering skall kunna lägga fram propositioner fordras all den bereder ärendena genom ohka typer av utredningar. Den måste då få möjlighet att själv bedöma vilka utredningsuppgifter som är nödvändiga för propositionsarbetet. Riksdagsuttalanden om inriktning av arbete inom en pågående utredning skaU givetvis uppmärksammas, men de kan inte hindra en regering från att pröva de frågor och utreda de sammanhang som den anser nödvändiga för proposilionsarbetet.

Håller man inte på denna rätt tiU utredningar från regeringens sida blir det omöjligt för en regering att ta de initiativ som den har rätt att ta enligt våra grundlagar och som den bör la enligt parlamentarisk praxis. I dag gäller det rätten alt aUsidigt få belyst ett frägekomplex som behandlas av en utredningskommitté. I morgon kan det gälla rätlen att inom ett departement få pröva olUca alternativ innan en proposition läggs fram. En regering kan inte, oberoende av partifärgen, vara en expedilör åt oppositionspartierna i riksdagen. Ingen parlamentarisk doktrin säger att regeringens uppgifter skall begränsas till att ordna tekniska utredningar av de uppslag som oppositionspartierna för fram, även om de skulle utgöra en majoritet i riksdagen.

Den parlamentariska prövningen kommer in när propositionen föreläggs riksdagen. Då är del riksdagen som bestämmer. Dess majoritet kan anta propositionen, förkasta den eller radikalt ändra den. Här kommer också den parlamentariska ansvarigheten in. En regering kan avgå på grund av att dess proposition har blivit underkänd av riksdagen, och rUcsdagen kan begära regeringens avgång på grund av missnöje med propositionen. Men en regering har initiativrätt. Denna förankras i både grundlag och parlamentarisk praxis. Detta ger regeringen även rätt att företa de utredningar den anser behövliga som ett led i propositionsarbetet.

Herr  förste   vice   talmannen   tillkännagav  alt  anslag  utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

70

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Var länsberedningen kommer att hamna när den någon gång slutför sitt utredningsuppdrag är ju omöjligt atl förutse. Det är möjligt, att man kommer alt föreslå att landstingen helt och hållet skaU

avskaffas. Det har ju inte saknats propåer om detta i den allmänna debatten. Beslutet i mars 1972 får ses mot bakgrunden av farhågorna för vad som kan bli resultatet av länsberedningens arbete. Delta beslut innebar en klar precisering av vad riksdagen önskade all länsberedningen skulle inrikta sitt arbete på, dvs. på atl förbereda förverkligandet av den länsdemokraliska hnjen.

Herr Johanssons inlägg kan, såvitt jag förstår, tolkas på del viset att han anser atl en mycket stor del av de förslag som läggs fram här i riksdagen och de debatter som förs med anledning av dessa förslag är ulan all rimlig mening. Väldigt många förslag mynnar ju ul i krav på utredning eller i krav på ändrad inriktning av en sittande utrednings arbete. Del är ganska naturligt att det är så, dels därför att varken oppositionspartierna som sådana eUer enskilda riksdagsledamöter har resurser att företa de utredningar som krävs för alt konkreta lagförslag skall kunna läggas fram i komphcerade frågor, dels därför all arbetande utredningar läcker in stora delar av samhällslivet. Del är naturhgtvis förslagsställarnas förhoppning atl riksdagen skaU biträda de krav som förslagen innehåller. Vi vet att dessa förhoppningar ofta grusas genom att riksdagen avslår förslagen. Då och då händer det emellertid all riksdagen bifaller förslagen. När så sker är det enligt min mening rimligt alt regeringen rättar sig efter riksdagens beslut. Det gäller ju inte för regeringen att rätta sig efter oppositionspartiernas beslut utan efter riksdagsmajoritetens beslut, och om riksdagen inte skaU göra del, herr Johansson, vad tjänar det då tUl att regeringen över huvud tagel fattar beslut? Senast i går kväU när riksdagen behandlade u-hjälpens inriktning fattades ett beslut som gick regeringen emot. Det innebar att rUcsdagen begärde förslag med angivet innehåU från regeringen. Anser herr Johansson att regeringen skall bortse även från detta riksdagens beslut?

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t

Herr MOLIN (fp) kort genmäle: ■ Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan började med all tala om folkpartiets utredningsstrategi som han med jämna mellanrum ondgör sig över här i kammaren. På den punkten lär vi inte kunna övertyga varandra. Herr Johansson sade att denna utredningsstrategi tyvärr har anammats av andra partier. Ja, det var hksom utgångspunkten för debatten! Om vi hade varit ensamma om vår strategi hade vi inte fält någon majoritet i riksdagen. Sådant är lägel dess värre. Då hade den här debatten inte behövt föras. I själva verket var det så, all denna folkparlislrategi som herr Johansson ogillade vann så bred anslutning att riksdagen för ett år sedan anslöt sig till denna linje. Jag menar alt det är först i den här situationen som det blir principieUt betänkligt att säga, atl regeringen får sälta sig över riksdagen med motivet all regeringen anser att riksdagens beslut inle var tUlräckligt väl underbyggt, all det krävs en vidare utredning och att riksdagen därför får finna sig i atl regeringen inte nu kan effektuera vad riksdagen begärl. Della är betänkligt i ell läge där riksdagens beslut rätt ofta måste ta formen av begäran om utredning eller lUlkännagivanden av olika slag. Herr Fiskesjö har just givit etl exempel på sådana.

Herr   Johansson   i   Trollhättan   hade   en   hel   del  rätt  intressanta

71

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser tiU KungL Maj:t

synpunkter om tolkningen av parlamentarismen, som det väl kanske inte är möjligt att gå in på i en replik. I och för sig är det väl riktigt atl alla som resonerat kring parlamentarismen har hävdat att det inte kan krävas att regeringen skaU föha riksdagen i den meningen all regeringen skall vara förhindrad atl lägga fram förslag som man fruktar att riksdagen inte kommer alt anta. Det är inle detta det är fråga om. Det är inte fråga om att vi viU begära av regeringen alt den bara skall lägga fram av oppositionspartierna begärda utredningar eller att vi vill begära att oppositionen, även när den är i majoritet i kammaren, skaU få styra departementens arbetsuppgifter. Det är inte detta del gäller. Det gäller alt uppnå den harmoni, som herr Johansson i Trollhättan talade om, den som skall råda mellan exekutiven och legislaturen. Den skall åstadkom mas genom att regeringens handlande anpassas tUl riksdagens viljeyttringar. En harmoni som uppstår på motsatt sätt är svår att förena med ett parlamentariskt synsätt.

Får jag tiU sist bara säga att vi vill resonera med statsråden. I och för sig är det väl inte så konstigt, herr Johansson i Trollhättan, om oppositionens företrädare vUl att det skall föras en debatt med regeringen om den granskning som gjorts av regeringens handlande. Jag tycker nog att det är mera rimligt än att i debatten ta in vad olika journalister har begärt, eftersom de inte kan delta i debatten från kammarens talarstol.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr talman! Den centrala frågan är denna: Skall riksdagen kunna hindra regeringen alt utreda vissa sidor av ett problem? Den frågan går man här förbi. Vad man önskar är att regeringen inte skaU få pröva annat än de tankegångar som länsdemokraliutredningen har lagt fram. Jag går helt förbi om dessa är riktiga eller orUctiga eller om del beslut riksdagen tidigare fattal varit väl underbyggt eller inte. Man kan vilja pröva olika alternativ innan en proposition skrives. Skulle herrarnas mening bil allmänt accepterad, då får man inte göra detta, utan då blir det bara de alternativ, som framföres från riksdagens sida, som får prövas.

Jag skaU svara på herr Fiskesjös frågor. Jag gör det i två satser. För det första anser jag det vara riktigt atl om riksdagen gör ett uttalande lämnas detta över om ärendet behandlas av en sittande utredning. Det har skett i detta fall. För det andra är det naturligt alt man på del ena eller andra sättet utreder de frågor som riksdagen begär en utredning om.

När del talas om detta, går både herr Molin och herr Fiskesjö förbi det beslut som höstriksdagen 1972 fattade. Della beslut kan inte heller nonchaleras. De som nu talar om all regeringen är nonchalant mot riksdagen, borde ha aUdeles särskild anledning att stryka under även det beslut som riksdagen fattal på hösten 1972. Drar man ut konsekvenserna av herrarnas resonemang kommer man fram till att vi skuUe pröva, precis så som länsberedningen gör, olika alternativ.

72

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall la upp vad herr Johansson i TroUhättan sade sist. Hösten 1972 behandlades regionalpolitiken som helhel, och då ingick som ett moment i den linje som vi drev alt besluten på den regionala

nivån i vad gällde lokaliseringsfrågor i betydande utsträckning skulle läggas hos landstinget. Men det stora principiella beslutet i vad gällerlänsdemo-kratifrågan som heUiet fattades av riksdagen den 8 mars 1972. Det kan man inle komma ifrån. Sedan säger herr Johansson i Trollhättan att regeringen verkställer riksdagens beslut genom atl man överlämnar det tiU sittande utredningar. Ja, det må så vara, om detta överlämnande ålföhs av uislruktioner för utredningen alt föha det beslut som framgår av riksdagens skrivelse. Men så har inte skett i del här fallet. Tvärtom har civUmmistern i olUca sammanhang och även här i riksdagen understrukit att avsikten icke har varit att länsberedningen skulle rätta sig efter det beslut som framgår av denna skrivelse.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till KungL Maj:t

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Får jag först säga atl det ulredningsönskemål som riksdagen framförde i mars 1973 kvarstår oberoende av beslutet om regionalpolitiken förra hösten. Jag vill återigen understryka atl det inte är fråga om att vi vUl hindra regeringen att utreda vissa saker och ta fram visst material eUer framföra vissa propositioner. Men om riksdagens utredningsönskemål mte kan förverkligas därför att det kommer i konflikt med regeringens utredningsönskemål, då säger vi att man måste prioritera riksdagens ulredningsönskemål.

Till sist, herr lalman, eftersom jag inte i min förra replik hann fullfölja resonemanget om statsrådens deltagande i dechargedeballen, viU jag nu säga att jag tycker del vore rimligt att statsråd som i konstitulionsulskottets dechargegranskning blivit föremål för kritik av hur de har handlagt ärenden avlyssnade och tog del i dessa debatter. Vi vel nu att de inle gör della, och jag lar det som ett ytterligare exempel på den nonchalans mot folkrepresentationen som är en följd av ett alltför långt maktinnehav.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr Fiskesjö har säkert räll i alt man från cenlerparlihållet drev en linje i de regionalpohtiska frågorna i höstas, men på denna punkt — Uksom på en rad andra punkter — vann denna linje inte riksdagens majoritet. Då menar herr Fiskesjö att man kan se bort ifrån delta och gå tillbaka till vårbeslulel i stället. Hur går del ihop?

Herr Molin säger att man inte vill hindra regeringen all företaga vissa utredningar. Del noterar jag med tillfredsställelse. Men beslutet på våren 1972 innebär en begränsning av del arbete som länsberedningen skulle utföra, och det betyder följaktligen i sak ell hinder för regeringen alt få pröva andra alternativ.

Nu fuUföljer herr Molin detta genom att säga att riksdagens önskemål alllid skaU gå före regeringens önskemål.

Men riksdagens önskemål skjules inle ål sidan. Riksdagen får prövat det som en majoritet nått fram tUl, genom all en del ledamöter lade ned sina röster. Samtidigt får man pröva andra alternativ, och slutprodukten blir alt man får möjligheter att bedöma olika alternativ mot varandra. Ingen har ju bundit sig i det här stycket ännu.

73

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser tiU KungL Maj:t

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Jag skall i denna del endast la upp någol av del som förekommer i den reservation som behandlas. Reservanterna anser att riksdagens viljeyttring beträffande lillståndstvång för vissa typer av spel — vad man kallar automat- och roulellspel - tidsmässigt inte blivit vederbörligen beaktad.

Jag hade förstått kritiken bättre om regeringen hade underlåtit all framlägga någol förslag eUer om man hade varit missnöjd med förslagels utformning. I stället gäller kritiken all regeringen har velat framlägga ett så bra förslag som möjligt.

Det är sant att näringsutskottel ansåg att förslag till författningsbestämmelser i ämnet borde föreläggas riksdagen, så all bestämmelserna kunde träda i kraft senast den 1 juli 1972. Men ulskoltel åberopar också punktskatteulredningen, som hade fått i uppdrag att behandla hithörande frågor. Denna utredning kommer inom kort att avge betänkande i detta ämne, sade utskottet för sin del. Utskottets betänkande kan tolkas så, att utredningens förslag borde inväntas. Utredningen avlämnades sedan i april och skuUe då ut på remiss.

I svaret på en fråga i riksdagen i mars 1972 meddelade handelsministern, att propositionen i väntan på utredningen inte kunde avlämnas förrän under hösten 1972. Då kom den också och antogs av riksdagen. Av svaret framgick även alt då gällande lagar var mycket stränga men att lagen överträddes och var svår alt kontroUera.

Vad som måste vara avgörande var en beskattning, varigenom kontrollen skulle kunna skärpas.

Utöver det citat som herr Molin nyss gav kammaren sade handelsministern också, om vi skall fortsätta att citera: "Det har över huvud laget inte varit möjligt för oss i handelsdepartementet att konstraera kontroll- och lUlsynsföreskrifter för de här spelformerna innan vi vet om en beskattning skaU införas och i så faU hur den kommer atl se ut."

Jag har själv varit mycket intresserad av att få en mera skärpt kontroU på detta område. Det viktigaste för mig har varit alt få en lag, som ger möjlighet just tUl en skärpt kontroll och tillsyn. Att först gå ut med en lag med lika liten effekt som den redan gäUande och omedelbart därefter komma igen med beskattningsregler ter sig för mig - och, tror jag, för utskottsmajoritelen — som en krånglig omgång, besvärlig för dem som skall efterleva lagarna. Tidningarnas reaktion när beslutet trädde i kraft bevisar ju all del nu verkligen innebar skärpning och restriktivitet.

Som jag tidigare sade kom sedan under hösten den utlovade propositionen, som alltså verkligen, får vi hoppas, skaU ge den skärpta kontrollen och rätta liU etl förhållande som vi alla gärna skulle se förbättrat. Jag tror alltså att kritiken kunde ha framförts från reservanterna även om regeringen lagt fram detta förslag utan all invänta en utredning, som låg så nära i tiden.

74

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Ehuru milt namn återfinns under avsevärt fler av de vid konstilutionsutskotlets belänkande fogade reservationerna och särskilda yttrandena, skall jag begränsa mig lUl atl med några ord kommentera reservationerna G och H.

Tidigare talare har uppehållit sig vid reservationen G, i vilken påtalas regeringens underlätenhet alt efterkomma rUcsdagens hemstäUan att länsberedningens arbete skulle inriktas på "en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen".

Även om jag kan ha viss förståelse för socialdemokraternas uppfattning i sakfrågan, måste jag helhjärtat ansluta mig tUl reservanternas kritik mot regeringen, då denna så uppenbart nonchalerat riksdagens klart uttalade viha. Utskottsmajoriletens uttalande, att ulskoltel finner att riksdagens önskemål blivit tillbörligen beaktade genom de åtgärder som vidtagits av regeringen, måste, såvitt jag förstår, för varje objektiv bedömare framstå som ofattbart.

Konstitutionsutskottets ordförandes utläggning här nyss var onekligen intressant men kan inte rubba vårt krav att regeringen skaU respektera riksdagens beslut. Jag rnåste i likhet med övriga reservanter understryka det principieUt betydelsefuUa i att regeringen i en demokratisk och parlamentarisk stat alltid söker handla så att folkrepresentalionens önskemål förverkligas.

I reservationen H berörs ett av skolledare, elever, målsmän m. fl. såsom absurt betecknat förhållande på skolområdet, som påtalats av moderata samlingspartiet i motioner åren 1971 1972 och 1973. Det gäller det ytterligt OtiUfredsstäUande förhållandet alt den som söker in på en spärrad utbildningshnje måste åberopa sitt senaste avgångsbetyg och ej får utnyttja sitt mest konkurrenskraftiga betyg. Jag skall här inte gå närmare in på de olyckliga könsekvenser som denna ordning innebär, konstitutionsutskottet har ju ej att behandla sakfrågan utan frågan om hur regeringen beaktat riksdagens skrivelser.

Det är då att notera att riksdagen redan 1971 enhälligt godtog ulbildningsutskottets betänkande, i vUkel utskottet förutsatte att allvarliga ansträngningar skulle göras för att rätta till icke önskvärda effekter av gäUande bestämmelser utan att riksdagen gjorde någon särskild anhållan därom.

1972 års riksdag biföll likaså enhälligt och på förslag av ett enhälligt utbildningsutskott moderaternas förnyade motion i ärendet. Utskottet erinrade om sill fjolårsuttalande och föreslog nu att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t lUl känna att allvarliga ansträngningar måste göras för att rätta till icke önskvärda effekter av intagningsnormerna.

Trots detta har såvitt känt Kungl. Maj t icke vidtagit någon åtgärd som tUlgodoser riksdagens klart uttalade krav. Moderaterna har därför nödgats att i januari 1973 åter motionsledes återkomma i ärendet.

Statsrådet Ingvar Carlsson har i febraari 1973 tUlsatt en betygsutredning, som har att behandla belygsfrågan i dess helhet. TiU denna utredning har nu hänskjutils den av moderaterna tre år i följd fraihförda speciella frågan om rätt för elev atl vid ansökan till spärrad utbUdnings-hnje utnyttja sitt mest konkurrenskraftiga betyg. Denna regeringens åtgärd kan enligt moderata samlingspartiet inte anses tiUfredsstäUande. Den tillgodoser icke riksdagens tydligt uttalade vilja. 1 stället för att äntligen snabbt undanröja ett absurt förhållande hänskjuter man denna SpecieUa fråga riU en stor utredning vars resultat kan låla vänta på sig.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till KungL Maj:t

15

Nr 74

Torsdagen den 26aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till KungL Maj:t

76

kanske i flera år. 1 sakfrågan är delta helt otUlfredsställande, och i den formella frågan som konstilulionsutskottet har att ta slällning till är åtgärden lika otillfredsställande.

Herr talman! Även om den allmänna debatten är slut kan jag inte underlåta atl uttala min förvåning över den tillfredsställelse som konstilutionsutskotlets ärade ordförande här i dag uttalat med all inget statsråd behagat hedra denna dechargedebatt med sin närvaro. För min del finner jag denna nonchalans från regeringens sida stötande och hade väntal all konstitutionsutskottets ordförande i omtanke om utskottets och riksdagens anseende i varje faU ej så demonstrativt accepterat denna slötande nonchalans.

Herr talman! Jag får hemstäUa att kammaren behagade lägga utskottets anmälan i förevarande del tUl handlingarna med gUlande av vad som anförts i reservationerna G och H.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Jag skall inle närmare gå in på de synpunkter som herr Schött anfört i anslutning till reservationen G om länsberedningens uppdrag, ulan där hänvisar jag bara till vad som tidigare sagts av utskottels ordförande, herr Johansson i TroUhättan. Också statsråds närvaro har diskuterats tidigare i dag, men jag kan ju förstå att herr Schött är besviken över att han skaU diskutera den här frågan med mig och inte med ett statsråd.

Jag skall för min del närmare beröra endast vad som framförts i reservationen H. Konstitulionsutskollet har ju all granska statsrådens ämbetsutövning och inte att bedöma de skolpoliliska frågorna. Som jag ser det har vi inte någon som helst anledning atl nu föra en skolpolitisk debatt. Den måste föras när vi har ärenden från ulbildningsulskottet uppe Ull behandling. Vad del här gäller är ju om en viljeyttring från riksdagen i ett ärende som beretts av utbildningsutskottet har av Kungl. Maj:t tillbörligen beaktats.

I reservationen H behandlas frågan huruvida Kungl. Maj;t beaktat riksdagens tillkännagivande angående vissa spärrade utbildningslinjer och kvotbestämmelserna i kungörelsen om grundskolans kompetensvärde. Om en omedelbar förändring hade skett här, skulle den säkert ha stött på svåra tekniska problem av rättvisenatur. Kungl. Maj:t har också bedömt frågan vara så komplicerad all sakkunniga med uppdrag alt pröva frågan om betygsättningen i grundskolan och gymnasieskolan, 1973 års betygsulredning, har fått la hand om ärendet som en del av silt arbete.

I direktiven till betygsutredningen sägs att de sakkunniga bör beakta utbildningsutskottets uttalande i belänkandet 1972:31 om atl man bör söka rätta tiU icke önskvärda effekter av nu gällande kvotbestämmelser. En sådan förändring bör dock ske med bibehåUande av grundläggande syften med nuvarande kompetensregler. Frågan om urval av sökande till spärrade utbildningslinjer är inte så enkel att den kan särbehandlas, utan den bör ses i ett större sammanhang. I och med att betygsutredningen nu skall överväga frågan har Kungl. Maj:l, som jag ser del, åtgärdat saken på ett tiUfredsstäUande sätt och således beaktat vad riksdagen har anfört. Åtgärder har vidtagits i den utsträckning som kan anses nödvändig, och

då kan det ju också sägas alt man på ett tUlbörhgt sätt beaktat de krav som riksdagen framfört.

Herr talman! Jag hemställer att riksdagen vad beträffar denna del av betänkandet lägger utskottets anmälan liU handlingarna med vad utskottet anfört.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag konstaterar att herr Karlsson i Malung inte har så stora anspråk på regeringen. För min del finner jag del anmärkningsvärt att regeringen i den här frågan, där riksdagen klart uttalat sig både 197'1 och 1972, inte vidtagit någon åtgärd utan att man från moderata samhngspartiet var nödsakad att återkomma med molion i januari 1973. I februari 1973 överlämnade statsrådet det här ärendet tiU en utredning som egentligen skaU syssla med något helt annat.

Herr Karlsson trodde att jag var besviken över atl inle i dag få debattera med några statsråd. Jag viU då erinra om att jag under de senaste veckorna haft möjlighet att två gånger i interpeUationsdebatter diskutera sakfrågan med vederbörande statsråd. Men jag kan inte underlåta att än en gång uttala min förvåning över all regeringsbänken slår tom. Det är inte bara vi i riksdagen som finner detta anmärkningsvärt, utan det gör också den stora aUmänheten. Den är förvånad över denna nonchalans frän regermgens sida. Måhända var det för flera av statsråden sista chansen att visa riksdagen tUlbörlig respekt genom att övervara en dechargedebatt.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t

Herr KÄRLSSON i Malung (s):

Herr talman! Jag tycker att herr Schött borde vara glad åt att regeringen sett så seriöst på den här frågan att den beslutat att överlämna ärendet tUl betygsulredningen, som ju har i uppdrag att snabbi behandla de frågor som hänskjutils dit. Jag tycker således att man också från moderata samlingspartiet borde vara i högsta grad nöjd med handläggningen av det här ärendet.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Det är orimligt alt jag skulle kunna vara glad och tiUfredsstäUd med denna ordning. Här är ett förhållande som av skoUedare betraktas som absurt. Det går ut över många ungdomar som finner den nuvarande ordningen grym och orättvis. Jag tycker det är närmast ofattbart atl man inle rättar lUl detta snabbi.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Men det gäller ju också att på ell tUlfredsställande sätt se lill atl de rättvisekrav tUlgodoses, som man har räll att stäUa i en så komplicerad fråga.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman!   Det har från vår sida aldrig varit fråga om atl här skulle införas några regler, som skulle innebära någon orättvisa.

77

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

78

Herr FÖRSTE VICE TALMÄNNEN yttrade:

Sedan samtliga under punkten "Riksdagens skrivelser tiU Kungl. Majt" anmälda talare nu haft ordel, övergår kammaren lUl all debattera "Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan".

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr lalman! Vid sin granskning av regeringens handläggning av arbetsplanen för Nynäsvägens utbyggnad vid Trångsund och FåUan har utskottet inte funnit något formellt fel. Ändå är del något fel när det uppstår sådana konflikter meUan myndigheter och grupper av enskilda som skett i både det här fallet och en rad liknande under senare år. Felet finns delvis inbyggt i lagstiftningen, både den som gällde när det nu aktueUa ärendet behandlades och den nya väglagen; delvis är det fråga om hur lagen tillämpas.

Om miljöskyddslagens bestämmelser så som folkpartiet krävt i riksdagen skuUe tillämpas även för sådan miljöstörande verksamhet som en stor väg, skulle sannohkt bättre möjligheter finnas atl aUsidigt tillgodose miljökraven. Kritiken mot Nynäsvägen inriktas ju jusl på buller för närliggande bebyggelse och ingrepp i ell naturskönt område. Här tillgodoser inte arbetsplanen den aktueUa, brett förankrade mihöopinio-nen. Vidare hävdas att vägen är dimensionerad för en trafikvolym som sannolikt aldrig kommer att bli aktuell. Vi reservanter avvisar därför utskotlsmajoritetens kategoriska påstående att väglagens krav på aktualitet hos arbetsplanen är tUlgodosett.

Även om väglagens bestämmelser och inle miljöskyddslagens tillämpas vid fastställelse av en arbetsplan kan mycket mer göras för information och samråd. Informationen måste tillgodose aUmänhetens behov, inle bara experternas. Samråd måste ske i sådana former atl kommuner, organisationer, berörda sakägare osv. får verkliga möjligheter alt behandla förslaget till arbetsplan. I utskottet har Huddinge kommuns handläggning av arbetsplanen för Nynäsvägen diskuterats och tillmätts stor betydelse. Jag vill därför uppehålla mig litet vid just den delen av beredningen av ett sådant ärende.

Utställningen av förslaget tUl arbetsplan skedde den 25 maj—28 juni 1964, dvs. för snart nio år sedan. Vägens utbyggnad är ju jusl inledd. UlstäUningsliden var så kort att den inle medgav behandling i kommunal-fuUmäktige av ärendet. Kommunens yttrande skedde i form av två ordförandeskrivelser ulan redovisad behandling i kommunalnämnden. Två år senare har även byggnadsnämnden yttrat sig - i själva arbelsplane-ärendet. En allsidig belysning i kommunfuUmäktige skedde först i september 1972 efler ett foUcparliiniliativ. Och då var del för sent att få tiU stånd en omprövning i sak även om man skulle ha önskat det. Ett krav framställdes dock, nämligen om buUerskydd för bebyggelsen i Trångsund, men inte ens det tycks vägverket kunna tillgodose. Skulle hela det här ärendet tas upp föralsältningslösl som etl helt nytl ärende i dag blev resultatet förmodligen någol helt annat än del projekt som nu kommer tUl utförande.

Men hur behandlas en arbetsplan i dag? Ges en kommun bättre möjlighet tiU en bred behandling nu? Utställningen av en omfattande

arbetsplan för en väg i min egen hemkommun Österåker kungjordes den 27 mars 1973. Den 30 mars fick kommunen delgivningen. Den 24 april var första tUlfälle för kommunstyrelsen att behandla ärendet. Den 25 april gick utställningstiden ut. Ingen möjlighet aUtså lill bredare behandling eher ordentliga diskussioner. På förslag från folkpartihåll beslutade då kommunstyrelsen atl begära förlängd tid för yttrandet så atl kommunfullmäktige skall få tiUfälle alt ta ställning i ärendet.

Fortfarande finns det allså stora brister i informations- och samrådsförfarandet, som lätt kan avhjälpas inom ramen för gällande lagstiftning. , Tydligen saknas viljan hos regeringen atl avhjälpa sådana brister. Viljan att låta åsikter komma fram och alt lyssna tiU dem innan de prestigemässigt bindande besluten las. Det finns många exempel på den här okänsligheten från regeringen: kommunsammanläggningar, vägarbets-planer, brislen på samråd vid organisationsförändringar inom den statliga sektorn. Bilden av en maktfuUkomlig regering tonar fram.

Konstitutionsutskottets granskning av ett ärende avser ju endast den formella handläggningen på regeringsnivå, och då även beredningen av beslutet i ärendet, och kan aldrig avse en omprövning i sak. Däremot kan utskottet genom sina uttalanden påverka handläggningen av kommande ärenden av hknande slag. Den möjhghelen försitter utskottets socialdemokratiska majoritet genom atl inte dra några slutsatser av del inträffade, inle lyssna på den opinion som gör sig hörd. Vi reservanter kan inte acceptera handgripliga metoder som syftar tiU att förhindra verkställighet av beslut som tUlkommit i laga ordning och prövats i högsta instans. Men vi är beredda alt utveckla och förbättra lagstiftningen och dess tUlämpning, så att den står i bättre samklang med den breda och engagerade miljöopinion som har växt fram. Personligen upplever jag allmänhetens stora miljöintresse som mycket stimulerande. Det utgör ett oumbärligt stöd för oss miljöpolitiker när vi kräver att miljöfrågorna skall ges förtur, alt det hot mot mänsklighetens framlid, som miljöförstöringen utgör, skall avvärjas.

Herr talman! Jag yrkar bifaU liU reservationen I som är fogad vid punkten 12 i utskottets betänkande.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

Under delta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Det ärende som nu behandlas aktuahserar utan tvivel många ur principiell synpunkt viktiga frågor. Jag skall inte försöka göra någon allmän genomgång men viU säga några ord, eftersom jag något sysslat med ell Ukarlat faU, nämligen frågan om sträckningen av väg nr 816 meUan Holmeja och Sturup i Skåne.

Del är ju så alt sträckningen av nya vägar och även omläggningen och breddningen av gamla ofta innebär djupgående ingrepp i såväl natur-mUjön som boendemiljön. Det är också så, atl allmänheten numera på ell helt annal sätt än förr fått upp ögonen för detta och kräver insyn i vägbesluten och möjlighet att påverka dem. Detta är krav som man enligt min mening på aUt sätt måste försöka att tillmötesgå. Myndigheterna

79

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

ställs härvidlag inför ett informationsproblem som visserligen är besvärligt men som man fördenskull inte får nonchalera. Del är ytterligt viktigt att myndigheterna på ell tidigt stadium i beslutsprocessen går ut med en fyllig och allsidig information. Alltför ofta inträffar det — och det var det som skedde vid byggandet av väg nr 816 — att de berörda först på ett sent stadium får upp ögonen för vad som håller på att hända, och när ingenting annat hjälper frestas de lätt att i sista stund gripa Ull desperata metoder för atl stoppa redan beslutade projekt, som de ogillar. En sådan utveckling är naturligtvis i sig olycklig. Den leder Ull en beklaglig motsättning meUan myndigheter och aUmänhet, vilket man i aUa sammanhang bör försöka undanröja grunderna för.

När det gäller vägärenden tiUkommer en ytterligare komphkation, som herr Norrby i Åkersberga var inne på och som stridigheterna kring skilda vägprojekt under senare år i rikhaltig mängd Uluslreral. Del förflyter ofta mycket lång tid meUan den tidpunkt dä de grundläggande besluten fallas och den tidpunkt då vägprojekten skall förverkligas. Under meUantiden kan aUmänhetens instäUning tUl ell planerat vägprojekt ha förändrats radikalt. Vi har ju under senare år fått något av en glädjande väckelse i vad gäUer synen på miljöfrågorna. Detta har medfört att man ser med andra ögon på många vägbyggen än vad man gjort för bara några få år sedan. Det är inte längre enbart, eller ens framför allt, kommunikationstekniska aspekter som bör få avgöra vägsträckningarna. Miljöaspekterna är minst hka viktiga.

Del är således enligt min mening viktigt att myndigheter och pohtUcer inte känner sig så hårt bundna av tidigare — kanske långt tiUbaka i tiden — fattade beslut, att de inte är beredda att ånyo pröva besluten när nya relevanta fakta kommer fram. En öppnare och mindre prestigebunden attityd i sådana här frågor kan endast vara till fördel för aUa.

80

Herr WICTORSSON (s):

Herr talman! Mina företrädare här i talarstolen har tagit upp flera vägprojekt, t. ex. väg 816 och ett vägbygge i Österåker. Det ärende vi har haft anledning alt studera i konslilutionsutskollet på framställning av de borgerliga partierna har varit Nynäsvägens utbyggnad och Fållan, och jag kommer i fortsättningen atl hålla mig lill del vägprojektet. Där förehgger, som mina företrädare också sagl, en reservation i konstitutionsulskottets belänkande. Den reservationen är vagt skriven och utmynnar inte i något konkret yrkande. Några synpunkter som har etl dhekl samband med konslitutionsutskotlets dechargegranskning framför man inle.

Jag viU i anslutning lill utskottsmajoriletens ställningstagande och skrivning i betänkandet inledningsvis precisera några utgångspunkter för hur utskotlsmajoriteten ser på jusl de mera principiella frågor som aktuaUseras i samband med del här ärendet.

Vi viU ha en folklig förankring av samhällets planermgsarbete på olika nivåer. Del innebär krav på information och samråd men också krav på delaktighet i beslutsfattande och ansvarstagande för beslut, fattade i de former den representativa demokratin anvisar. Det innebär också att vi reser krav på att i planeringssituationer skall man ta hänsyn till alla föreliggande omständigheter, inte enbart till någon speciell som en grupp av

medborgare bryter ut och gör tiU huvudsak, exempelvis miljöaspekterna. När besluten en gång fattats kräver vi respekt för dem tUl dess att man eventueUt i annan ordning med demokratiska metoder ändrar besluten. Vi kan inte och kommer aldrig atl acceptera alt tillfälliga opinioner, uppblåsta av kraftiga kampanjer i massmedia och manifesterade genom åtgärder som slår våldet nära, får hindra genomförandet av i laga ordning fattade beslut. Vi värnar om demokratin och dess folkliga förankring, men det kräver också av oss atl vi är beredda alt slå vakt om demokratin vid de liUfällen då del blåser snålt. Demokratin kan bara utvecklas med demokratins metoder.

Arbetarrörelsens pionjärer arbetade i ett samhäUe som var vrängt och djupt orättfärdigt på många sätt. För den lidens människor var mUjöfrågan en fråga om mat för dagen och bostad för natten. Ohälsa, olycksfall, undernäring och sjukdom var ofta deras lott. Demokratin var i det samhället dåligt utvecklad. Ofta hade de här människorna inte ens rösträtt. Ändå valde pionjärerna "atl förändra del samhället med demokratiska metoder och avvisade tankarna på att genom våldsamma förändringar få snabba förbättringar. De slöt sig samman i folkrörelser för atl med enade krafter verka för sina mål. Vi hälsar med glädje de nya folkrörelser som i dag startar med miljöfrågorna som utgångspunkt — i den utsträckning som de verkligen är folkrörelser. Av dessa organisationer fordrar vi dock respekt för demokratins arbetsformer och förståelse för att även andra synpunkter än exempelvis skydd för vackra träd och områden måste komma in i samhällsplanering, samhällsbyggande och därmed också i vägbyggande. Vi accepterar inle atl enskilda personer eller grapper gör anspråk på atl företräda någon högre moral på detta område. Svarvare Karlssons i Haninge röst och åsikt är här hka mycket värd som Evert Taubes. Vare sig vi möter grupper som går tUl storms mot demokratin under svarta fanor eller till synes röda eller gröna, kommer vi att mot dessa grapper värna om demokratin.

Vi ställer oss inte bara bakom mihökraven. I folkrörelserna formar vi själva kraven och för fram dem på nya områden som gäller de många människorna i vårt samhälle — hushållningen med mark och vatten, arbetsplatsernas mihö, tätorternas bostadsmiljö etc. Men våra miljökrav omfattar också en god IrafUcmihö, ökad trafiksäkerhet och förbättrade kommunikationer. Dessa krav måste i samhällsplaneringen läggas samman tUl en helhet. Del är fel, som herr Fiskesjö påstod, att den nuvarande vägplaneringen bygger på förutsättningen att inte mihösynpunkterna skall komma med i sammanräkningen. Tvärtom är det ju en av huvudpunkterna i planeringen atl man skall ta hänsyn till miljöfrågorna.

Mycket återstår all göra på dessa områden innan man fått tUlfredsställande insyn och inflytande för den breda aUmänheten. Därför vilar del ett stort ansvar på oss aUa för att fördjupa och utveckla en debatt om samhällsplaneringen.

Låt mig efter dessa konstateranden gå in på det aktuella ärendet. FåUanområdel är utan tvivel naturskönt. Det omfattar 17 hektar och är beläget vid Trångsund sydost om Stockholm. Av den aUmänna deballen har man kunnat få det intrycket alt det varit möjligt atl undvika att bygga en väg genom Fållan; herr Norrby i Åkersberga antydde något

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74-76

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m.m.

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

82

sådant. Så har inle varit fallet. En väg måste under aUa förhållanden gå genom området, och Fållan har inte kunnat räddas från denna vägdrag-ning. Vad diskussionen gällt har varit hur dragningen och utförandet av vägen skuhe ske.

På del aktuella vägavsnittet uppgår motortrafiken till ca 30 000 fordon per dygn. Utomlands anser man all del behövs en motorväg då trafiken uppgår tiU ca 9 000 fordon per årsmedeldygn; här i Sverige talar vi om ca 12 000 fordon. Nynäsvägen är således mycket hårt belastad. Antalet olyckor uppgår tUl ca 40 per år på det aktueUa avsnittet. 1 Haninge, som ligger söder om Fållan, bor nu ca 50 000 människor och antalet växer. Nu pendlar ca 17 000 varje dag liU Stockholm och tiUbaka.

Diskussionen om vägens planering påbörjades redan 1955. Planeringen har skett i nära samarbete med samhällsplaneringen i Huddinge kommun. Är 1960 överlämnade vägförvaltningen lUl Huddinge kommun förslag liU sträckning av vägen. Under 1960 pågick diskussioner mellan Huddinge kommun och regionplanekontorel, och regionplanekontorel upprättade ell förslag till sträckning av Nynäsvägen inom det aktuella området. Detta förslag godkändes i december 1960 av Stockholmstraktens regionplanenämnd och byggnadsnämnden i Huddinge. I januari 1961 begärde regionplanekontorel hos vägförvaltningen atl det av regionplane-nämnden och Huddinge kommun godkända förslaget skulle läggas tiU grund för fortsatt utredningsarbete.

1 februari 1961 godkände Huddinge kommunalmän förslaget. I maj 1962 hölls markägarsammanträde, då ett vägförslag framlades som utarbetats i samråd mellan regionplanekontorel, Huddinge kommun, Stockholms stad och vägförvaltningen. I juli 1963 hölls nytl markägarsammanträde. Planen hade då justerats för all bevara Fållans gård. Vägverket hade därmed i denna planering penetrerat ca 18 olika förslag lUl vägslräckningar. Arbetsplanen blev klar 1964 och utställdes av länsstyrelsen. Senare kom under själva utställningstiden och därefter in. ytterligare förslag tUl ohka vägslräckningar, bl. a. två förslag av major Uhlén som lämnades in på våren 1972.

Striden i år har framför allt gällt en sträckning enligt vägverkels arbetsplan eller enligt ett av major Uhléns förslag. På begäran av Huddinge kommun i juni 1972 har vägförvaltningen undersökt även dessa förslag. Därmed har vägförvaltningen penetrerat ca 20 olika varianter. 1 september 1972 beslutade Huddinge kommunfullmäktige all inle begära ändring i den fastställda arbetsplanen.

Den år 1964 ulstäUda arbetsplanen berörde vissa byggnads- och avslyckningsplaner som hindrade all arbetsplanen omedelbart kunde fastställas. Genom ohka beslut under perioden 1964-1969 upphävde länsstyrelsen dessa byggnads- och avslyckningsplaner. Arbetsplanen kunde senare fastställas av vägverket i juli 1969. Besvär över länsstyrelsens beslut om planupphävande lämnades utan bifall av Kungl. Maj:l 1968 och 1970. Besvär över vägverkels fastställelse av vägplanen lämnades ulan bifaU av Kungl. Majt i april 1971.

Under den lid som det tagit alt upprätta arbelsrilningarna och entreprenadhandlingarna har ytterligare framställningar tih Kungl. Maj:l gjorts av organisationer och enskUda, bl. a. av Alternativ stad och Evert

Taube. Kungl. Maj:l har avslagit samtliga. Vägförvaltningen JO-anmäldes i september 1972. Anmälningen avvisades av JO den 18 januari 1973. Högsta domstolen prövade ärendet och awisade det från sin handläggning den 18 januari 1973. Ägaren tUl Fållans gård begärde hos länsstyrelsen den 8 januari 1973 att Fållan skuUe göras till naturreservat. Länsstyrelsen avslog framställningen den 22 januari 1973.

Vid en jämförelse mellan de två vägalternativ som diskuterats under senare tid kan man konstatera att det alternativa förslaget tiU vägsträckningen i förhållande till vägförvaltningens förslag innebär en sämre Irafiklösning. Man får två traflkplatser i stället för en. Bullret skulle komma att öka, förslaget skuUe spoliera Forsåns dalgång, medföra en kostnadsökning på 20 till 25 miljoner kronor och innebära alt den nya Nynäsvägen blir färdig först.under år 1981 i stället för i slutet av 1975. Förslaget skuUe hindra en förbättring av trafUcsäkerheten under dessa år och hämma utvecklingen av de kommuner som berörs av vägen.

Fållan har tidigare varit ell inhägnat område där allmänheten inte fått tillträde. Det är således ganska sent som området upphört atl vara ett privilegium för ett fåtal.

En sammanvägning av de olika fördelarna och nackdelarna med de förslag tUl vägdragning som varit föremål för debatt visar att deri fastställda arbetsplanen är överlägsen det alternativ som presenterats. Handläggningen visar vidare alt det system som finns för planering av vägfrågor i detta faU har fungerat, inte så atl alla har blivit nöjda - det är sannolikt omöjligt — men ändå så att man på ett hyggligt sätt sökt bereda utrymme för aUa olika uppfattningar.

Därmed vUl jag inte påstå all vi från utskottsmajoriletens sida är beredda att säga atl systemet med utarbetande av arbetsplaner för vägbyggnader i alla situationer fungerar på ett tillfredsstäUande sätt. AUmänhetens krav på medinflytande är inte särskilt väl tillgodosett i det regelsystem som nu gäUer. Vägbyggnadernas alltmer kompUcerade natur gör att det kan dröja lång tid mellan en arbetsplans antagande och vägbyggets utförande, vUket kan medföra risker för lösningar som på ett eUer annat sätt är mindre aktuella vid utförandet. Systemet med utställning av arbetsplaner ger föga möjligheter för allmänheten lill direkt insyn i planeringsarbetet.

Däremot är inflytandet för kommunerna bättre, vilket ger ett meransvar för förtroendemännen i kommunerna atl medverka i etl dhekl samråd med aUmänheten, vilket inte alla gånger fungerar. I del ärende som här har varit aktuellt kan dock inle dessa skäl hävdas. Här har det, delvis genom opinionsbildning utanför beslulfaltarnas krets verkligen funnits möjligheter tih diskussion av alternativa lösningar och en insyn från aUmänhetens sida i slutskedet som har få motsvarigheter. De här anförda synpunkterna bör därför beaktas i andra sammanhang.

Del kan tilläggas att både bygglagutredningen och utredningen om den kommunala demokratin har i uppdrag atl se över dessa frågor. Det är aUtså inte så, som herr Norrby i Åkersberga försökte göra gällande, att ett nytt behov här har dykt upp som inle har beaktats. Tvärtom ingår del i de utredningsuppdrag som dessa utredningar har fått.

I detta ärende finns det också en annan aspekt, som kanske förtjänar

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

83

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

någon ylterhgare kommentar. Det gäller massmediernas roU och ansvar. I tidningar, radio och TV spelades i januari den stora ödesmatchen upp mellan miljöaktivisterna och del otäcka polissamhällel, när vägbyggandel skulle börja inom området. På helsida efter helsida speglades samhällets brutalitet mot aktivisterna. 15-åringar som klättrade upp i granar för alt hindra vägjobbel gjordes lill helsideshjältar när de skolkade från skolan och sökte förhindra förverkligandet av samhällets i demokratisk ordning fattade beslut. Radions Stockholmskvarl gav utomordentligt stort företräde för aktivisternas synpunkter. Miljöaktivisterna förvandlades till hjältar, som kämpade mot ett brutalt och hårt samhäUe. En m.ycket liten del av spaltutrymmet ägnades åt atl verkligen ge utrymme för synpunkter från befolkningen i det aktuella området, eftersom en stor del av aktivisterna kom från andra områden än det där vägen skulle byggas.

Nyhetsjakten i vårt samhäUe leder lätt tiU denna form av snedbalans. Della är olyckligt, och det är önskvärt med en bättre tingens ordning. Men det skall självfallet inte utesluta en allsidig information och en levande samhäUskritik. Massmedierna har en stor uppgift när del gäller att granska och noggrant föha vad olika makthavare har för sig, men vi måste även från massmediernas sida kräva respekt av demokratins arbetsformer. På samma sätt som vi konstaterar att samhällets planeringsarbete liksom folkrörelsernas verksamhet i ohka former behöver förbättras och utvecklas för att ge ett verkligt folkligt inflytande måste vi också kräva av massmedierna att de förändrar och förbättrar sin verksamhet och undviker att med hjälp av en vinklad nyhetsinformation hetsa Ull angrepp mot samhällets verksamhetsformer. Dagens brister i massmediernas verksamhet kan bli ett hot mot vår representativa demokrati. Orsaken härtiU är en nyhetsvärdering, där man framför allt tar hänsyn lill de nyheter som slår. Men man måste i det sammanhanget också kräva att massmedierna ger medborgarna kompletterande information, så att människorna har möjligheter att sälta in händelserna i deras riktiga sammanhang.

Herr talman! Med detta ber jag atl få yrka bifaU Ull konstitutionsulskottets hemstäUan.

84

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Jag delar ovanligt många av de synpunkter som herr Wictorsson anförde. Det enda jag saknade i hans anförande var en anslutning till de synpunkter som anförs i reservationen, för reservationen är en aUdeles utmärkt sammanfattning av vad herr Wictorsson i väsentliga delar sade i sill inlägg.

Det finns anledning atl instämma i herr Wictorssons synpunkter på respekt för i demokratisk ordning fattade beslut. Det framgår också av reservationen all vi har den uppfattningen atl man skall visa sådan respekt. Herr Wictorsson berörde kanske inte riktigt så myckel som jag skuUe önska behovet av nya former och ytterligare resurser för information och samråd. Även det las upp i reservationen men inte i majoritetens skrivning. Också önskemålet atl man skall ta större hänsyn lill mUjökrav fanns med i herr Wictorssons anförande, och det finns även i reservationen.

Vad utskotlsmajoriteten avstår ifrån är att dra de slutsatser i betänkandet som herr Wictorsson har dragit i silt anförande. Vi reservanter drar dessa slutsatser.

Jag skulle htet närmare vUja kommentera några detaljer i herr Wictorssons anförande. Han sade bl. a. att kommunernas insynsmöjligheter i sådana här ärenden är bättre än allmänhetens, och därför har kommunerna större ansvar. Jag viU då ställa frågan: Varför får kommunerna så kort lid för sina yttranden eller förslag tiU arbetsplaner alt de helt enkelt inte hinner föra ut de slutliga förslagen tUl arbetsplan för en vidare debatt? Varför skall remisstiden vara så kort som meUan tre och fyra veckor när det kanske behövts etl par månader för att man skall kunna få fram den information som behövs, för att man skall kunna uppnå det breda samråd och tUlämpa den närdemokrati som herr Wictorsson anser att del är kommunernas skyldighet att ta med i bilden i sådana här fall?

Herr Wictorsson beskrev vidare mycket utförligt hur del här ärendet har handlagts, och det intressanta var att man, genom en rad enskilda människors och organisationers initiativ, i den här frågan har fåll en aUsidig debatt. Men de initiativen från enskilda människor och grupper har inte påverkat myndigheternas stäUningstaganden!

Del vi har alt göra är alltså ingen omprövning i sak av den aktuella arbetsplanen, ulan att ur våra iakttagelser i anslutning tiU det här granskningsärendet dra slutsatser för framliden, se vad vi kan lära av de misstag som har begåtts, se vad det är som är bra i det nuvarande systemet för fastställande av arbetsplan för väg som kan utvecklas och förbättras. Och då måste vi komma liU någon slutsats. Varken utskotlsmajorilelen eher reservanterna har i framläggandet av sina synpunkter helt avgränsat sig tih arbetsplanen för Nynäsvägen utan tagit in mer generella tankegångar i sina skrivningar. Del gör att det här ärendet får en principieU innebörd.

Vi kan aUtså konstalera att del inte är bra är' som det är - det är tydligen alla överens om. Vad som skiljer oss åt är om vi vill markera i skrift riktningen inför framtiden, och det är på den punkten som reservanterna går etl steg längre än utskottsmajoritelen.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Tillämpning av allmänna prisregleringslagen

Herr TALMANNEN anförde:

Sedan de under punkten "Arbetsplan för Nynäsvägen, FäUan" anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren tiU att debattera "TUlämpning av aUmänna prisregleringslagen".

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Del finns ett försonande drag i delta ärende, och det försonande draget är den öppenhet med vUken finansminister Sträng deklarerar att han efter eget skön satt sig över vad regeringen, han själv och riksdagen uttalat. Del förekom i denna kammare den 28 februari i år en debatt mellan herrar Bohman och Sträng — den finns refererad på s. 190 i betänkandet. Herr Bohman erinrade om att herr Sträng, när prisregleringslagen tillkom 1956, framhöU att prisreglering självfallet inte fick tillgripas i onödan utan bara då det befanns oundgängligen nödvändigt. Enbart en stegring av jordbrukspriserna i producentledet.

85

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Tillämpning av allmänna prisregleringslagen

86

hade han framhåUit, "som håller sig inom de gränser vilka dragits upp av statsmakterna i samband med jordbruksregleringen kan givetvis icke åberopas som grund för en tillämpning av prisregleringslagen". Men i december i fjol var det just detta herr Sträng åberopade.

Herr Sträng svarade denna dag all del hade runnit mycket vatten under broarna sedan han skrev under den proposition som åberopades, att man hade sett sakfrågan som den väsentliga och atl man inte tyckte att botaniserandet i kriterier från 1956 som hade sin naturliga bakgrund lönade sig så mycket när del gäUde ställningstaganden i dag.

Herr Bohman återkom och sade att han tyckte atl detta var en allvarlig sak. Herr Sträng återkom också och sade att han från sina praktiska utgångspunkter hade den uppfattningen att det var rimligt alt här tUlämpa prisregleringslagen.

Detta var aUtså ett klart och upprUctigt erkännande. Delta erkännande gjordes av herr Sträng, som i en berömd debatt i gamla första kammaren den 27 maj 1970 kraftigt deklarerade - det finns på s. 138 i protokollet - att det var lagens anda och mening som skuUe vara rättesnöret för handlingarna. Själv satte han sig enligt mångas mening över denna lags anda och mening några månader senare, då det första prissloppet infördes. Nu har han än mer flagrant satt sig över vad som uttalades i motiven.

Inom parentes sagl tycks det, herr talman, vara så att ett prisstopp hör valåren tUl. Någon har rent av föreslagit atl prisstoppet skaU inskrivas i vallagen. Det kanske är något att fundera på för framtida bruk.

Men saken blir värre än så. Den 6 april i år sade statsrådet Lidbom — s. 38 i protokollet — i denna kammare följande: "Det är dock tradition i svensk lagstiftning att lagen skaU tolkas med ledning av vad regering och riksdag har sagt om hur den skall toUcas. Det återfinner man, när det gäUer regermgens uttalanden, i propositionen under rubriken Föredragande statsrådet. Del återfinner man, när det gäller riksdagen, i utskottets belänkande under rubriken Utskottet."

Delta kraftiga uttalande om traditionen i svensk lagstiftning hade inte hindrat att herr Lrdbom några månader dessförinnan, den 21 december, var etl av de fyra statsråd som deltog i den konseh som utfärdade prisstoppet. Hade herr Lidboms uttalande av den 6 april av mig kunnat förutses under mars månad, hade jag säUat herr Lidbom till de statsråd, mot vUka anmärkning riktats. Han har nämligen uppenbarligen mot bättre vetande varit med om att sätta denna lag i kraft i ett läge då den inte skuUe ha satts i kraft.

Herr Bohman fann denna situation allvarlig. Jag skulle vilja säga alt det är djupt beklämmande att regeringsledamöter, vilkas uppriktiga vilja att följa lag och förordning ingen ifrågasätter, med sådan cynism öppet sätter sig över vad som är klart uttalat och stadgat. Det är djupt beklämmande. Det enda motiv som åberopas är egentligen alt det passar. Det är knappast i enlighet med lagens anda och mening, för alt citera 1970 års debatt. Det är knappast all följa traditionen i svensk lagstiftning, för atl citera statsrådet Lidbom i april.

Herr talman! Jag ber att få yrka att utskottets anmälan i förevarande del läggs tUl handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen J av herr Werner i Malmö och mig.

Herr WICTORSSON (s):

Herr talman! Under punkten J i detta betänkande framför moderata samlingspartiets företrädare i konstitutionsutskottet såsom herr Hernelius nyss har framhålht yrkande om anmärkning mot två av statsråden — finansmmistern och handelsministern. Motivet för delta är införandet av det partiella prissloppet från den 1 januari 1973.

Regeringens beslut om mförande av det partiella prisstoppet på hvsmedel godkändes av riksdagen den 2 februari i år med övervägande majoritet; 262 röster mot 37. Moderaterna vUl nu av konstitutionella skäl rikta anmärkning mot regeringen för ell beslut som redan godkänts av riksdagen. De 37 nejröslerna i februari gavs lUl förmån för en moderalreservalion, där del sades att det var tveksamt om ett fuUföljande av jordbruksavtalet, med en prishöjning med drygt 1 proceni på priserna inom dagligvaruhandehr som följd, kunde anses fylla de krav som i prisregleringslagen uppställts för dess tillämpning, nämligen all fara hade uppkommit för en aUmän stegring av det aUmänna prisläget inom riket.

Mot denna bakgrund ansågs kungörelsen om del partiella prisstoppet utfärdad på juridiskt och politiskt bräcklig grund. Moderatreservanlerna ville dock, trols den redovisade tveksamheten, inle motsätta sig Kungl. Majts förordnande om tillämpning av den allmänna prisregleringslagen ulan biträdde delta tUl en del. Prisreglerande åtgärder av tillfällig karaktär kunde nämligen i vissa lägen ge rådrum för atl överväga andra åtgärder som kunde komma i fråga för att hålla tiUbaka prisstegringar.

Det som i febraari varit tveksamt och vilade på bräcklig grund men som moderaterna ändå till en del biträdde förvandlas nu i april lUl en stor konstitutioneU fråga, där man anser sig kunna komma med krav på anmärkning mot sittande statsråd. Jag har funderat på vad som kan ha åstadkommit denna sinnesförändring under de här tre månaderna. Är det de förbättrade opinionssiffrorna som gett er råg i ryggen för att ytterligare söka profUera er politUc, eller vad är del som har hänt?

Man får lätt känslan av att ni drivs av ell behov av ytterligare profilering, om man sätter den aktuella reservationen i samband med det ärende som vi har att behandla senare i dag, nämligen förslaget om utvidgning av möjligheterna att använda prisreglering som ett instramenl i stabiliseringspohtiken. Även delta förslag går ni emot i finansulskotlet. Den logiska slutsatsen av dessa ställningstaganden måste bU alt vid en eventuell seger för de borgerliga partierna i valet i september kommer ni i moderata samlingspartiet såsom en förutsättning för ert deltagande i en borgerhg regering att uppställa krav på slopande av prisstopp pä vissa hvsmedel. Det är ett värdefullt besked som vi på del viset i dag får från moderata samhngsparliet: med en borgerlig regering kommer prissloppet på vissa baslivsmedel att slopas.

KU:s majoritet har konstaterat, på samma sätt som riksdagen gjort i februari, all del partieUa prisstoppet på livsmedel faUer inom ramen för den gällande prisregleringslagen. Skälen för prisstoppet är ju inte, såsom moderaterna påstår i sin reservation, höjningarna tUl följd av jordbruksavtalets kompensation till lantbrukarna, eftersom dessa höjningar samtidigt kompenserats av skattemedel via budgeten. I stället har skälet varit risken för de prisstegringar som förelåg i övrigt, särskilt från mellanleden. ViU

Nr 74

Torsdagen den 26aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Tillämpning av allmänna prisregle-. ringslagen

87

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Exportkreditgarantier tiU Chile

man — som regeringen och större delen av riksdagen — garantera att skaltesubventionerna på livsmedel verkligen kommer konsumenterna, barnfamiljerna och låginkomsttagarna oförändrat till godo, är del tämligen naturligt atl man viU se till alt en sådan åtgärd inle utnyttjas för prishöjningar av andra orsaker. Så handlar en klok regering och en klok riksdag. Åtgärderna har utan tvivel haft effekt. Under tiden januari—mars i år har prisökningarna på dagligvaror varit 1,7 procentenheter lägre än för motsvarande tid föregående år. Detta har bl. a. lett tiU alt prisökningarna i vårt land legat under genomsnittet i andra västeuropeiska länder.

Herr talman!   Jag ber att få yrka bifall lUl konstilutionsulskottets betänkande.

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Jag tycker nog alt några av de socialdemokratiska talarna i dagens debatt har börjat få alldeles onödiga skräckvisioner. Det är faktiskt så all etl val avgörs valdagen,-och det finns inga profetior som är gångbara i dag. Jag säger det med anledning av herr Johanssons i TroUhättan försök att insinuera att det amerikanska systemet i fråga om ämbeten skulle tillämpas i händelse av att det blir en borgerhg regering. Det har såvitt jag vet ingen ansvarig politiker, ingen ansvarig debattör någonsin yrkat på eller ens ifrågasatt. Jag säger det med anledning av att herr Wictorsson nu börjar få skräckvisioner av hur det skaU bli med priserna om en borgerlig regering träder tUl — skräckvisioner som förefaUer mig mer höra hemma under den regim som vi har för ögonblicket.

Sedan måste jag faktiskt upplysa herr Wictorsson om att en sak är all införa ett prisstopp, en annan sak är atl upphäva detsamma när del väl har införts. Vad voteringen gällde i det av herr Wictorsson åberopade fallet var att upphäva ett prisstopp när det väl hade införts, när hela den administrativa apparaten hade satts i gång, när dispositioner var vidtagna i olika led inom produktion och handel etc. Det går inte att jämföra de två sakerna.

Vad vår anmärkning nu gäUer är att regeringen fattade sill beslut den 21 december utan lagligt underlag. Och man åberopade därvid stegringen av jordbrukspriserna i producentledet, trots att del i propositionen står att detta skäl icke kan åberopas som grund för en tillämpning av prisregleringslagen.

Herr TALMANNEN yttrade:

Sedan samtliga under punkten "TUlämpning av allmänna prisregleringslagen" anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till att debattera "ExportkredUgarantier tiU ChUe".

88

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Den 23 november ägde i denna kammare rum en mterpeUationsdebatt. En ledamot av kammaren, herr Takman, hade frågat om importen tUl Sverige av koppar från Chile och om regeringens håUning i det sammanhanget. Herr Wickman meddelade i silt svar alt

svenska staten inle kunde träda in som köpare av denna koppar och atl del inle heUer fanns några civil- eller folkrällsliga möjligheter för regeringen alt blanda sig i frågan. Men, tillade herr Wickman i etl senare debattinlägg, man skulle överväga exportkredilgarantier lUl Chile. Nu var dessa konsumerade för ChUes del — detta återges på s. 26 i betänkandet - och därför krävdes speciella insatser. De skulle tekniskt ha den formen att de risker som är förknippade med fortsatt garantigivning belastar biståndsanslaget. Herr Wickman sade vidare: "Del är på den granden som jag i dag på regeringens vägnar kan ulfäsla ett stöd lUl ChUe för en import av storleksordningen 100 mUjoner kronor." Observera det magistrala tonfallet — det är "jag" som ullovar. Regeringen konfirmerade den 8 december löftet från denna talarstol.

Ja, man gör ju den reflexionen att Sverige måtte vara etl myckel rikt land, eftersom 100 mUjoner kronor ullovas så att säga direkt. Man frågar sig också vad gmnden var för detta löfte. Vad var anledningen lUl alt herr Wickman åberopade biståndsanslaget? Det märkliga är atl i bislåndspropositionen för i år fanns det inte ell ord om ChUe. Det fanris inte heller någonting i ulskoltsbetänkandel. Vad som fanns var en summa på etl bidrag på ca 25 miljoner i fjol och 30 mihoner i år, s. k. indikativa belopp. I övrigt står ingenting omnämnt om denna kredit pä 100 mUjoner. Var kommer dessa pengar ifrån? Om de skall belasta biståndsanslaget, är de då inte ens värda atl omnämnas i en proposition eUer i ell utskottsbetänkande som gäller biståndet? Skall man spara ett omnämnande till den dag när garantin måste tas i anspråk? Det är i så fall en ganska dålig bokföring. Trots atl ChUes ekonomi är som den är, och Chiles valuta är i etl myckel bekymmersamt läge, är dock Chile som det framhölls i går knappast berättigat liU att vara ell bislåndsland i egentlig mening, eftersom landets lUlgångar i övrigt är så stora. Det är inte meningen alt bistånd skaU ges till föhd av direkt vanskötsel av ekonomin. Men del är en annan sak som jag inle skall gå in på här.

Del är här fråga om en anmärkning mot chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Wickman, och chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldl. Jag yrkar på all utskottets anmälan i denna del läggs till handlingarna med tillägg av innehållet i reservationen K.

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Den här reservationen bygger på uppfattningen alt regeringen har gjort ett avsteg från de principer som fastlagts i riksdagen när det gäller exportkrediter. Dessa principer innebär atl vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling kan exportkrediter lämnas på särskilt gynnsamma viUkor. Om exporlkredilnämnden hade bifallit alla ansökningar som förelåg vid tUlfället skulle det ha blivit en viss anhopning av kreditgarantier lill Chile jämfört med lill andra länder. Det kunde kanske inbjuda till en viss tveksamhet hos nämnden, men den gick inle på direkt avslag. Hade gällande principer givit ell klart utslag i negaliv riktning, hade del inte funnits någol skäl till atl avvakta med beslutet. Då hade del inle funnits skäl atl först underställa regeringen det hela. Om man läser reservationen, finner man atl det är agerandet hos exportkreditnämnden som reservanterna åberopar som skäl

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning rn. m.

Exportkreditgarantier tiU Chile

89

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Exportkreditgarantier tiU Chile

för all regeringens beslut skuhe slå i strid med de principer som fastlagts i riksdagen. Några andra försök all dokumentera att beslutet inte överensstämmer med riktlinjerna görs inte.

Jag fann atl herr Hernelius föredragning bara var — ursäkta uttrycket - löst prat. Han ondgjorde sig över att herr Wickman uttryckt sig"i magistrala tonfall och filosoferade litet allmänt kring det. Föhaktligen kan man förslå, alt moderaterna kom atl stå helt isolerade i sin uppfattning i utskottet.

Jag hemställer att reservationen K läggs med ogUlande tiU handlingarna.

90

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Herr Bergqvist kallade min argumentering för löst prat. Det kan han naturligtvis göra. Del är han i sin fulla rätt alt göra: Jag känner mig inte heller träffad, eftersom min argumentering bygger på herr Krister Wickmans anförande. Det lösa pratet är i så fall hans och inte milt. Del som jag anförde är faktiskt kärnpunkten i anmärkningen. Det hade varit intressant om herr Ber-gqvist med ett enda ord hade motiverat varför denna exportkreditgaranti icke fanns med i bislåndspropositionen när bislåndsanslagen åberopas i herr Wickmans anförande.

Herr BERGQVIST (s):

Herr lalman! 1 debatten i riksdagen den 23 november talade herr Wickman om atl regeringen avsåg att göra vissa saker för att stödja Chile. ■Jag tolkar detta som om det hade föregått aUmän beredning och all konseljbeslutel skulle komma senare. I ett senare inlägg klargör herr Wickman ytterligare all regeringen har för avsikt atl fastlägga etl visst konsehbeslul. Det är väl inte någol märkligt alt regermgens talesman på detta sätt talar om vad som kan komma att ske i ett konseljbeslut.

Herr Hernelius talade enligt min uppfattning löst, därför att han inte hade någon klar distinktion i sin framstäUning. Han talade om krediter som skulle gå förlorade. Han talade om de 100 miljonerna som om del vore svenska slalen som lånade ul dem. Men det är fråga om garantiutfästelser. I den mån det skulle bli fråga omförluster kommer det att bli aktueUl alt redovisa dessa för riksdagen. Men det är inte säkert atl delta över huvud taget kommer att innebära några förluster eUer någon belastning pä biståndsanslagen. I så fall kommer det inle heller alt behövas någon redovisning.

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Får jag säga herr Bergqvist all borgensåtaganden av detta slag brakar redovisas. Det vore märkligt annars och del vore en mycket dålig bokföring. Jag upprepar detta. Av den riksdagsdebatt som åberopades framgår del alldeles klart alt regeringen icke med avsteg från gängse civilrältsliga och folkrättsliga principer kunde räcka ut en hjälpande hand i Västerås i fråga om kopparlasten. Men man ville ordna på annat sätt och lovade då ståtligt och snabbi i svenska folkets namn etl borgensåtagande på 100 mihoner kronor. Det är de höga talens politik.

Herr BERGQVIST (s);

Herr talman! Jag vUl konstalera all man med en moderat politik inte säger atl det skulle vara omöjligt atl göra sådana här utfästelser. Tvärtom tar man etl konkret exempel och säger atl om det varit fråga om naturkatastrof av typ Bangladesh, skulle man mycket väl kunna tänka sig alt del vore ett ömmande fall som kunde motivera en handling av detta slaget. Del skulle inle ha föranlett någon anmärkning.

Men vad är del som säger atl inte Chile är ett ömmande fall, etl land som utsätts för ekonomisk krigföring av mycket starka makter. Om man lyckas med denna krigföring leder det lUl svårigheter och social nöd för människorna. Om man kan säga all del ena gången är ett ömmande fall men inle när det gäller ChUe, är detta snarast ell uttryck för alt moderatema hat en betydande okänslighet för social nöd i u-länderna och inför dessa länders sociala och nationella frigörelsekamp.

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m, m.

Exportkreditgarantier tiU Chile

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Jag kan lugna herr Bergqvist med att vi känner varmt för nödsituationer och för nödställda rnähniskor i världen. Vi känner varmt för alla som drabbas av nalurkäläslfcsfer och tvekar inte att vara med om bidrag till dem. Det skulle bara fättaé annal.

Däremot kanske vi - här ligger eh skillnad mellan moderaterna och herr Bergqvists parli - känner iriiridre starkt när det gäller att vara med och hela vad som kan uppfattas Vara följder av en sociahstisk ekonomi. Vi tror all Sverige förlyfler sig på Uppgiften, om man inle bara skall klara socialismen i Sverige utan också kiära socialismen utomlands.

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Del var ett klargörande inlägg. Det är klart atl om herr Hernelius anser atl regimen Allende är en olycka för landet, kan han komma lUl den uppfattningen ätt den här kreditgarantigivningen inle är av betydelse för framåtskridandet i ChUe. Enhgt de riktlinjer som utfärdats gäller för garanligivningen alt exporten skall vara av betydelse för u-landets ekonomiska och sociala framåtskridande.

I så fall är det mera fråga om moderaternas aUmänl konservativa syn på u-ländernas nationella och sociala frigörelse än en konstitutionell fråga.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag har ju aldrig förat mött någon som jämfört naturkatastrofer med en politisk händelseutveckling. Har herr Bergqvist mte Udigare, i utskottet, förstått atl jag inle är beredd att dra den parallellen, så förslår han väl inte det nu heller, men jag vill ändå lill kammaren i övrigt säga all så är förhållandet.

Här är det Sverige som riskerar ett stort åtagande. Del sker i del nit som uppstått när man inte kunde göra vad som begärdes av interpellanten herr Takman. Då valde man i stället en annan väg, den nu beträdda.

91

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Prägling av guldmynt

Befrielse från religionsundervisning

Herr TALMANNEN anförde;

Sedan de under punkten "Exportkreditgarantier till ChUe" anmälda talarna nu haft ordel övergår kammaren tUl all debattera "Prägling av guldmynt".

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Om della ärende skall jag fatta mig mycket kort. Jag rekommenderar kammaren alt studera handlingarna. 1 dem kan man konstatera att detta visserligen är en liten fråga, men det är dock en fråga om en försummelse, en underlåtenhet atl anpassa lagstiftningen efler en situation som inträtt genom annan lagstiftning.

Jag ber rent allmänt under hänvisning tUl vad som anförts i reservationen all få yrka att utskottet lägger anmälan tUl handlingarna med gUlande av vad som anförts i reservationen L av herrar Werner i Malmö och Wijkman.

Herr GUSTAVSSON i Ängelholm (s):

Herr talman! Under punkten L i konstitutionsutskottets belänkande nr 20 finns en reservation av utskottets moderata ledamöter, herrar Werner och Wijkman. Reservationen är föranledd av atl ett bolag i Stockholm, som tiU mynt- och justeringsverkel inlämnat ett parti guld med anhållan om att få prägla detta tUl guldmynt, har förvägrats della. Denna anhållan inlämnades den 27 december 1971 med stöd av 1873 års mynllag.

Mynt- och justeringsverket har därefter den 31 december 1971 hos Kungl. Maj:t begärl instruktion i ärendet.

1873 års lag ersattes den 1 januari 1972 av en ny lag varigenom 1873 års lag upphävdes. Någon motsvarighet till 9 § i 1873 års lag om rätt för enskild alt hos rikets myntverk inlämna guld för myntning återfinnes inte i den nya lagen.

Den 28 januari 1972 meddelade Kungl. Maj:l beslut i ärendet och lämnade framställningen utan åtgärd.

När guldpartiet inlämnades tiU myntverket gällde alltså 1873 års lag, men när Kungl. Maj:l avgjorde ärendet gällde den nya lagen. Beslutet överklagades, men besvären lämnades ulan bifall.

Nu menar reservanterna att framställningen bort behandlas efter den gamla lagens bestämmelser, och därför har man ansett sig böra rikta en principiell invändning mot ifrågavarande beslut.

Konslitutionsutskoltel har. för sin del inte funnit anledning att göra något särskilt uttalande i frågan och, herr talman, jag ber all få yrka bifall tUl utskottets skrivning.

Hert TALMANNEN yttrade:

Sedan samtliga under punkten "Prägling av guldmynt" anmälda talare nu haft ordel övergår kammaren till all debattera "Befrielse från religionsundervisning".

92

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr lalman!   Frågan om befrielse från grandskolans religionsunder-

■visning aktualiserades i fjol. Den gången hade det nämUgen väckt stor uppmärksamhet atl en svensk luthersk församhng, S:t Martin i Stockholm, hade känt sig nödsakad atl hänvända sig till Europarådels kommission för de mänskliga rättigheterna för att få sin sak prövad eftersom regeringen avslagit församlingens ansökan om alt själv få svara för undervisningen i religionskunskap. Ärendet upptogs också till behandling och kommissionen infordrade yttrande av den svenska regeringen. Församlingen hänvisade bl. a. lill lUläggsprolokollel av den 20 mars 1952 beträffande konventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 2, som ratificerades av Sverige påföljande år. Där heter det bl. a. atl staten skall respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en undervisning som slår i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och fUosofiska övertygelse.

I en reservation lUl artikeln har Sverige förklarat, med hänsyn lill den objektiva undervisning som vi menar oss bedriva, atl befrielse endast kan bevihas barn som lUlhör samfund med annan trosbekännelse än svenska kyrkans. 1 den andan tolkas också skollagens 27 §.

Utöver de möjligheter till befrielse från religionsundervisning som 27 § skoUagen ger har regeringen också bevihal befrielse i s. k. administrativ ordning för enskUda elever.

I fjol var utskottsmajoriteten rörande enig om att S;t Martins församhng inte själv kunde få svara för religionsundervisning av sina barn eftersom församlingen inte hade en från svenska kyrkan avvikande trosbekännelse.

Några av oss i utskottet tyckte all religionsfriheten, som vi sätter så högl och som i en senare utredning — beträffande kyrka och stal — har fått en sådan framträdande plats, den borde man kunna slå mera vakt om i de här frågoma. Religionsfriheten borde bättre kunna komma lill uttryck så att befrielse jusl i s. k. administrativ ordning hade kunnat medges i delta fall. Vi fick inte gehör hos utskottsmajoritelen. Den slöt enigt upp kring regeringens avslag och menade att Kungl. Maj:t handlat helt korrekt.

Innan Europarådels kommission avgjort ärendet vände emellertid regeringen och biföll församlingens anhållan. Jag vill betona atl församlingen inte förnyade sin anhållan utan det var den ursprungliga som regeringen biföll. Den gav alltså befrielse jusl i administrativ ordning, som vi hade förespråkat i fjol.

Nu tycker utskottsmajoriteten att regeringen handlat korrekt igen trots att den gått stick i stäv mot tidigare beundrade beslut. Ett fÖhsammare konstitulionsutskolt, herr talman, får man verkhgen söka efter.

Det borde väl vara någon ordning på Kungl. Maj:ts praxis i dessa frågor. All ändra praxis lid efter annan kan vara motiverat men att ändra praxis mitt i behandlingen av etl och samma ärende måste ge ett högst förvirrande intryck.

Herr lalman! Med hänsyn lUl atl regeringen nu börjat tUlämpa den pra,xis som vi förordade i fjol har vi inte funnit anledning rill någol yrkande, men vi tycker ändå att det är värt atl påtala regeringens virrighet i ell särskUl yttrande.

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

93

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

94

Herr NELANDER (fp):

Herr lalman! Som herr Werner i Malmö framhållit har det- sedan fjolårets dechargegranskning i konstitutionsutskottet, då detta ärende också var uppe till behandling, inträtt en ny situation. Regeringen tog med sitt beslut av den 28 december 1972 ny slällning lill frågan om befrielse från religionskunskapsundervisning för elever som lUlhör S:l Martins församhng av den luthersk-evangeliska kyrkan. Beslutet innebar atl eleverna efler begäran från föräldrarna finge befrias från att della i undervisningen i religionskunskap. Regeringens beslut var enligt min mening helt riktigt och borde ha fattats redan ett år tidigare.

Sverige har för det första undertecknat konventionen om skydd för de mänskhga rättigheterna och de grundläggande friheterna, där artikel 2 har följande lydelse:

"Ingen må förvägras rätten tUl undervisning. Vid utövande av den verksamhet som staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall slalen respektera föräldrarnas räll atl tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som slår i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och fUosofiska övertygelse."

I en reservation härliU har Sverige såvitt avser religionskunskapen förklarat att befrielse från skyldigheten att deltaga i de allmänna skolornas kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tiUfredsställande reUgionsundervisning är anordnad.

För det andra har Sverige undertecknat UNESCO-konvenlionen av 1960, där man framhåller som väsentligt all föräldrarnas frihet att tUlförsäkra sina barn en religiös och moralisk uppfostran i överensstäm melse med föräldrarnas egen övertygelse respekteras.

För del tredje heter det i vår skollags 27 § bl. a. alt elev på föräldrarnas begäran skall befrias från deltagande i undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör trossamfund som fått Konungens tillstånd all i skolans släUe ombesörja religionsundervisning.

Detta är förvisso en grannlaga och ömtålig fråga. Del gäller en avvägning meUan å ena sidan föräldrarnas räll atl bestämma över den religiösa och moraliska uppfostran som deras barn skall erhålla - en rätt som jag menar i möjligaste mån måste tUlgodoses — och å andra sidan den undervisning som skall lämnas enligt lgr 69, vUken undervisning skall vara objektiv, dvs. saklig och allsidig. Vad som särskUl komplicerar frågan är den integrerade undervisning som införts i de olika orienteringsämnena, som gör del svårare alt bryta ut religionskunskapen. Själv anser jag atl krislendomskunskapen skaU vara så saklig och byggd på kristendomens urkund. Bibeln, att alla elever kan ta del av densamma.

Jag har flera gånger betonat atl jag tro]- det vore olyckligt, om man i större utsträckning' log bort elever från detta ämne för atl upprätta alternativa skolor. Konsekvensen härav skulle kanske - som utbildningsministern nyligen framhöll — bli den 9tt religionskunskapen bleve kvar som inslag i undervisningen i ämnen som historia och samhällskunskap. Jag håller med om att detta vore en stor förlust för den enskUde, för skolan, för de kristna samfunden och för samhället som helhel.

Det bör vara angelägel för skolöverslyrelsen och för utbildningsdepar-

lementet all de beslut vi faltal i riksdagen om skolans målsättning och läroplaner föhs upp både vad gäller läramas undervisning och beträffande de läroböcker och hjälpmedel som används i denna. Det är i allas intresse - framför allt de ungas - all så sker. Alla som från skolan går ut i livet skaU medföra en fond av kunskap just på delta område.

Jag har, herr lalman, i anslutning till denna fråga velat göra dessa reflexioner men har inget yrkande.

I detta anförande instämde herr Larsson i Luttra (c).

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Det är klart att man skulle kunna tala ganska länge om den här frågan, men jag skall bemöda mig att fatta mig kort i den här limman strax före votering och paus.

Grundvalen för undervisningen i religionskunskap i grundskolan och även i gymnasieskolan är att den skaU vara objektiv, dvs. aUsidig och saklig, vilket också herr Nelander har berört. Det skall därigenom vara möjligt för alla barn och ungdomar, oavsett vilken trosuppfattning som kan finnas i deras hem, atl delta i denna undervisning. De närmaste principerna framgår av utbUdningsministerns svar på herr Zachrissons interpellation i det ämnet den 20 mars detta år.

Antalet ansökningar om befrielse från deltagande .i religionskunskapsundervisning har varit granska begränsat. När ansökan från S:l Martins församhng kom in bedömdes den därför på vanligt sätt av regeringen, och det blev avslag. Det visade sig emellerUd att församlingen fäste myckel stort avseende vid möjligheterna lill befrielse, och från regeringens sida har man inte ansett att frågan om utformningen av religionskunskapsämnet eller reglerna för befrielse skall tolkas av en internationell domstol. Av den anledningen ändrade man, som herr Werner i Malmö berörde, sin inställning och gav bifall till församlingens framställning.

Nu tyckte herr Werner all del här gick stick i stäv mot det tidigare beslutet. Ja, del gör det naturligtvis. Man har återtagit ett beslut som man har fattat Udigare. Men det är väl ganska förmätet att överlämna avgörandet av en sådan här fråga lill ett internationellt forum. Och eftersom del var en så liten församling - del finns ju en enda församling i Sverige, nämUgen här i Stockholm, och den består, om jag är räll underrättad, av 13-15 medlemmar och ärendet berör 4 å 5 barn - frågar jag: Är det angelägel att låta en internationell domstol pröva och avgöra ett sådant ärende? Del tycker jag inte. Herr Werner menade all regeringens handlande har gjort ett förvirrat intryck. Jag anser alt den har handlat rätt.

Jag hoppas att jag är siste talare i den här dechargedeballen, och jag hemställer, herr talman, all kammaren med gillande lill alla delar måtte lägga konstilulionsulskottets betänkande nr 20 till handlingarna.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Herr Mossberg säger alt regeringen inle ville alt det här ärendet skulle avgöras av Europarådels kommission för de mänskliga rälUgheterna, men det är just jämnt vad den ville. Den anför nämligen att

Nr 74

Torsdagen den 26 aprU 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

95

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

"del är - i beaktande av hur komplext ärendet är - skäligt alt Kommissionen grundar sina slutsatser på en ingående undersökning av vad som talar för och emot i fallet". Det var förvisso regeringens mening — ända tills den ändrade mening.

Jag tycker inte att man skall ta in ett resonemang om huravida vår undervisning bedrives objektivt eller ej, ulan här är del fråga om Kungl. Maj:ls praxis. Klart och tydligt är all i fjor log regeringen en ställning som konslitulionsulskotlel uppskattade - i synnerhet dess ordförande, som då sade att regeringen här har följt de hnjer som har dragits upp av riksdagsmajorileten. Han tillade: "Därmed faller alla konstitutionella anmärkningar." Han fortsatte sedan med alt säga atl "för min del anser jag atl det beslut som har fatlats" — alltså regeringens avslag på församUngens ansökan ~ "står i överensstämmelse även med de konventioner som vi har undertecknat".

Nu har alltså regeringen tagit en helt annan slällning. Slår då den ställningen också i överensstämmelse med utskottsmajoriletens beslut och de internationella konventionerna? Jag menar atl någon ordning och reda får del väl vara. Vi diskuterar huruvida regeringen här har haft en enhetlig praxis, och del kan jag då inte finna. Det är inte särskilt tUlfredsställande att konslitulionsulskottel sluter upp ena året på den ena sidan och andra året på den andra; ulskollet skall ju vara en kontrolhnstans.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN anförde: Propositioner stäUs först beträffande envar av de frågor som berörs i de reservationer, till vilka bifall yrkats. Därefter ställs proposition gemensamt på övriga i betänkandet upptagna spörsmål.

Fråga om diarieföring av vissa skatteärenden

Propositioner gavs på dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades lUl handlingarna ulan särskilt uttalande, dels atl utskottets anmälan lades tUl handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen A av herr Hernelius m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Befrielse från aktievinstbeskattning

Propositioner gavs på dels all utskottets anmälan i förevarande del lades tiU handlingarna ulan särskUt uttalande, dels att utskottets anmälan lades tUl handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen C av herr Hernelius m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

96

Riksdagens skrivelser till KungL Maj:t

Länsberedningens uppdrag

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lUl handlingarna ulan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades Ull handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen G

av herr Larsson i Luttra m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fiskesjö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vih att kammaren ulan särskUt uttalande lägger lUl handlingarna konstitulionsutskottets i betänkandet nr 20 gjorda anmälan beträffande avsnillet  Riksdagens skrivelser liU Kungl. Maj:l, länsberedningens uppdrag, röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gUlande av vad som anförts i reservationen G av herr Larsson i Luttra m. fl. i motsvarande del.

Nr 74

Torsdagen den 26apri]1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vid omröstning genom uppresningjförklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fiskesjö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resiUlal:

Ja -  147 Nej  -   130

Tillsynen av automat- och roulellspel Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lUl handlingarna utan särskUt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades tUl handlingarna med gUlande av vad som anförts i reservationen G av herr Larsson i Luttra m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Tillkännagivande ang. vissa spärrade utbildningslinjer

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottels anmälan lades tUl handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen H av herrar Schött och Wijkman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Schött begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskUt uttalande lägger lUl handlingarna konslitutionsutskoltets i betänkandet nr 20 gjorda anmälan beträffande avsnittet  Riksdagens skrivelser tUl Kungl.  Maj:l, tiUkännagivande ang. vissa Spärrade utbildningslinjer, röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej lägges ulskollets anmälan i förevarande del tUl handlingarna med giUande av vad som anförts i reservationen H av herrar Schött och Wykman.

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 74-76

97

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973   ..

Granskning av stats-radens ämbetsutövning m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja  - 240

Nej  -    35

Avstår -       2

Arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan

Propositioner gavs på dels all utskottets anmälan i förevarande del lades tUl handlingarna ulan särskilt uttalande, dels alt ulskollets anmälan lades tUl handlingarna med gillande av yad som anförts i reservationen I av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren ulan särskUl uttalande lägger tUl handlingarna

konstitulionsulskollets i betänkandet nr 20 gjorda anmälan beträffande

arbetsplan för Nynäsvägen, Fållan, röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del tU) handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen 1 av herr Larsson i Luttra

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Norrby i Åkersberga

begärde   rösträkning   verkställdes   votering Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   132

Nej   -   127 Avstår. -     17

med   omröstningsapparal.

98

Tillämpning av allmänna prisregleringslagen

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lUl handlingarna utan särskilt uttalande, dels atl utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen J av herrar Hernelius och Werner i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som ■vill all kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konstitutionsutskottets i betänkandet nr 20 gjorda anmälan beträffande tiUämpning av allmänna prisregleringslagen röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges ulskollets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen J av herrar Hernelius och Werner i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 239

Nej  -    35

Avstår —       1

Nr 74

Torsdagen den 26 april 1973

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Exportkreditgarantier till Chile

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades tUl handlingarna utan särskUt uttalande, dels atl utskottets anmälan lades tUl handlingarna med gUlande av vad som anförts i reservationen K av herrar Hernelius och Werner i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren utan särskilt uttalande lägger tUl handhngarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 20 gjorda anmälan beträffande

exportkredilgarantier lUI ChUe röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lUl handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen K av herrar Hernelius och

Werner i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240 Nej  -    35

Herr Claeson (vpk) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Prägling av guldmynt

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades tUl handlingarna ulan särskUl uttalande, dels alt utskottets anmälan lades tUl handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen L av herrar Werner i Malmö och Wijkman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Övriga i betänkandet upptagna frågor Utskottets anmälan lades lill handlingarna.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående på dagens föredragningslista upptagna ärenden lUl kl. 19.30.

99

Nr 74 §  17 Meddelande ang. omkastning på föredragningslistan

Torsdagen den

26 aprU 1973            '"'" TALMANNEN yttrade:

--------------------     Efter vederböriigt samråd får jag meddela atl vid kvällens samman
träde kommer lagutskottets belänkande nr 13 angående ändring i
jordabalken, m.m. all företas tUl avgörande omedelbart efler justitie
utskoltets belänkande nr 15.

§  18  Anmäldes och bordlades Kungl.  Maj:ts proposition nr 123 med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen.

§   19 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr  1926 av herr Tofcé m./T.

Nr  1927 av herr Wennerfors m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Majts proposition 1973:22 med förslag till bostadssaneringslag m. m.

Nr  1928 av herr Johansson i Skärstad m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:78 om utformning av praktiken för studerande vid lärarhögskolas lågstadie-, mellanstadie-och ämneslärarlinje m. m.

Nr  1929 av fru Berglund m. fl.

Nr  1930 av fru Marklund m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition  1973:84 angående särskUd   studiegång   för grundutbildning  till  sjuksköterska/sjukskötare

Nr  1931 av herr Winberg m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:87 med förslag tUl lag om rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Nr  1932 av herr Bohman m. fl.

Nr  1933 av herr Helén m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:93 med förslag liU lag om konvertibla skuldebrev m. m.

Nr  1934 av herr Levin

Nr  1935 av herrar 7,evm och Taube

Nr  1936 av herrar Lothigius och Dahlgren

Nr  1937 av herr Wirtén m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj :ts proposiUon 1973 :94 om ändringar i väglrafikbeskattningen m. m.

Nr  1938 av herr Kristiansson i Harplinge
Nr  1939 av herr Takman m. fl.
Nr  1940 av herr Taube
avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition  1973:96 angående
100                         reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Nr  1941 av herr Bohman m. fl.                                                      Nr 74

Nr  1942 av herr//eZé«/«.//.                                                          Torsdagen den

Nr  1943 av herr Hermansson m. fl.                                               26 anril 1973

Nr  1944 av herr Magnusson i Borås m. fl.                                     ---------------

avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:97 med förslag lUl lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m.

Nr  1945 av fröken Ljungberg m. fl.

Nr  1946 av herr Ullsten m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973 :101 med förslag tUl lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), m. m.

Nr  1941 av herr Hermansson m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposition  1973:112 angående vissa åtgärder på olje- och nalurgasområdet

Nr  1948 avherrAfo/m

Nr  1949 av herr Norrby i Gunnarskog m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973 :l 13 med förslag tUl riktlinjer för totalisatorverksamhelen vid trav- och galopplävhngar, m. m.

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 17.46.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert