Riksdagens protokoll 1973:73 Onsdagen den 25 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:73

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:73

Onsdagen den 25 april

Kl, 19,30

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

§   1  Det statliga utvecklingsbiståndet (forts)

Fortsattes överläggningen angående utrikesutskottets betänkande nr 3,

Fru THORSSON (s):

Herr lalman! Med den debattform som tillämpas i det här ärendet har jag kommit att få en plals långt ner på talarlistan. Debatten har varit lång, och jag kan förstå att många av mina kolleger skulle vilja gä lUl votering ganska snart. Jag har emellertid förberett ett inlägg med principiella synpunkter på den internationella utvecklingsdebatl som jag föhl och deltagit i under en rad är, och eftersom en svensk biståndsdebatt har ett naturligt och nära samband med denna internationella debatt, hoppas jag pä mina kollegers överseende med att jag trots de många timmar som föregått den här tidpunkten kommer att hålla det inlägg som förberetts.

Herr lalman! Det lUlhör det genuint mänskliga - och del är troligen ell positivt, men ibland litet lättsinnigt drag - atl inför nya förelag ge uttryck ål förhoppningar och optimism om framgång och goda resultat. Lika ofrånkomhgt verkar den insikt om del faktiska lägets allvar och uppgiftens svårighetsgrad så småningom infinna sig som klarseende realister tidigt gav ullryck ål.

Förenta nationerna står nu färdiga all om knappt fyra veckor och genom en speciellt tillskapad kommitté under deras Ekonomiska och sociala råd börja den första av en serie granskningar under 1970-talet av delta årtiondes prestationer på utvecklingsområdet, i u-länder och i i-länder. För oss som var med när generalförsamlingen hösten 1970 proklamerade del andra ulvecklingsårtiondets start och som upplevde den förhoppningarnas atmosfär i vilken detta skedde, trots vissa illavarslande tecken, är det nyttigt att erinra sig de tidiga realisterna. En sådan är Barbara Ward, känd hos oss inte minst sedan sill framträdande här under fjolårets mihökonferens med boken "En enda värld",

I en serie uppsatser, som publicerades just vid 1970-talets ingång, framhävde hon med skärpa, att världen under della årtionde är på väg mot en kris på grund av alt krafter som har släppts lösa genom ekonomiska och sociala förändringar tenderar att motverka varandra och åstadkomma en serie av onda cirklar och nedåtgående spiraler i stället för jämn expansion och utveckling. Dessa krafter leder lill befolkningsökning, rekordartad tillväxt av storstäderna, stagnation och avtappning av landsbygdens resurser samtidigt med en svag och långsam ökning av industrisektorn, della därför alt de har släppts lösa när u-länderna befinner sig i en helt annan historisk och politisk situation än under den lid, 1800-lalel och det begynnande 1900-lalet, då samma krafter skapade ekonomisk utveckling i den värid  som  nu är industrialiserad och rik.

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

113

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

114

Genom alt dramat utspelas på de väldiga kontinenter som rymmer världens underutvecklade nationer med 75 procent av jordens befolkning har det — detta är typiskt för vår tidsålder — globala dimensioner.

Delta förtjänar att erinras om, som en bakgrund till några mer principiella reflexioner om u-ländernas situation och vår biståndspolitik och med tanke på vår egen roll i detta internationella spel inför FN:s första översyn och avstämning av det andra ulvecklingsårtiondets balansräkning. Dessa reflexioner är genomgående tämligen pessimistiska, bl. a. därför att förändringskrafternas natur och samspel ännu är sä OtUlräckligt analyserade och därför att inget genombrott av u-världens onda cirklar ännu är i sikte.

Herr talman! 1 utrikesutskottets belänkande citeras inledningsvis och i koncentrerad form en del uppgifter ur propositionen om u-ländernas allmänna situation och biståndsflödets inriktning. Det har alltid sina risker att göra sådana bedömningar alltför översiktliga. De superaggrege-rade sifferuppgifter som de hängs upp på döljer de mycket betydande skillnaderna mellan olika länder och grupper av länder. Del skapar också alltför lätt ett begrepp om "u-länderna" som en enhetlig, grå och nebulös massa, när della begrepp i stället inrymmer ca 95 av jordens länder, på de mest växlande utvecklingsnivåer och med de mest växlande resultat av sina utvecklingsanslrängningar. Vad utskottet citerar ur propositionen om att "i många fall är det t. o. m. troligt alt utvecklingen medfört en försämring för stora grupper" är sant men ytterligt försiktigt uttryckt. Jag skulle vilja skärpa uttalandet därhän, all om vi ser bakom statistiska genomsnittssiffror för ekonomisk tillväxt, ser därbakom de individuella mänskliga existenserna, visar all erfarenhet att myckel betydande grupper människor i näajoriteten u-länder har måst utstå en försämring i sina levnadsvillkor under de senaste åren.

Vad är nu atl säga om en värld, där hundratals miljoner människor inte endast är fattiga enligt vanliga statistiska begrepp utan har att dagligen acceptera försakelser och prövningar som förnedrar deras mänskliga värdighet lill en nivå som inga siffror kan träffande beskriva? Det frågade Världsbankschefen Robert McNamara inför FN:s Ekonomiska och sociala råd för ett halvår sedan.

Krisen är u-ländernas. Och de står, som så ofta är noterat, för 85 proceni av de starkt otillräckliga insatserna för alt söka överkomma krisen. Men den förstärks, i betydande grad, av i-ländernas genomsjälviska - och kortsynta - attityder och handlande. Det har också sagts många gånger all de rika länderna blir allt rikare mycket snabbare än de fatliga länderna besegrar sin fattigdom. Men en sifferbelysning, återigen given av McNamara, kan ändå vara nyttig. Världens totala bruttonationalprodukt ökade under 1960-lalel med 5 000 miljarder kronor, en ökning av en storleksordning som vi har svårt alt föreställa oss. Men 80 procent av ökningen, 4 000 miljarder kronor, ägde rum i länder med 25 procent av jordens folkmängd och över 5 000 kronor i bruttonationalprodukt per invånare, medan 6 procent av ökningen ägde rum i länder med 60 procent av jordens folkmängd och högst 1 000 kronor i bruttonationalprodukt per invånare.

Genomsjälviskheten hos jordens rika får sitt uttryck i en demonstrerad

kallsinnighet inför den ständigt vidgade klyftan mellan i-land och u-land, inför massfattigdomen i u-landsvärlden och inför utvecklingsstrategins krav atl den officiella resursöverföringen från rika lill falliga länder, mätt i faktiska utbetalningar, vid årtiondets mitt skall uppgå till 0,7 proceni av bruttonationalprodukten. - Inom parentes bör det väl i ärlighetens namn sägas att flertalet i-länder redan vid strategins antagande 1970 skriftligen reserverade sig, antingen mot beloppet eher mot tidpunkten eUer bådadera. Sverige var då etl av de myckel få länder — de två andra som jag kan erinra mig är Norge och Nederländerna - som inle avlämnade en sådan reservation, och det är därför inte helt adekvat atl som utskottet gör på s. 6 tala i kollekliva ordalag om gjorda åtaganden av i-länderna.

Våren 1973 uppgår del officiella biståndsflödet - del har sagts tidigare här i dag — till 0,35 procent av brutlonalionalprodukten. Att man registrerar en skUlnad mellan siffran för 1970 - 0,34 procent — och siffran för 1971 - 0,35 procent - på en hundradels procentenhet motiverar inom parentes sagt knappast propositionens välvilligt eufemistiska ordval: biståndet steg. Sanningen är att ingenting talar för atl siffran 0,35 procent kommer atl höjas med mer än ytterligare möjhgen en eller kanske två hundradels procentenheter, vare sig lill 1975 eller till 1980. Därmed blir situationen, med vad den återspeglar av de rikas cyniska själviskhet, till en fråga om ett allvarligt förfall för den internationella moralen, till en fråga om ett allvarligt problem för de rika länderna med koncentration i världens rika supermakter som står för de sämsta insatserna i detta avseende.

Kortsyntheten hos de rika länderna kommer lill ullryck i en oförmåga all inse alt om den nuvarande situationen består och konserveras, drabbar detta på sikt — och kanske inte särskilt lång sikt - de rika länderna själva, och delta inle bara i form av ökad risk för skärpta politiska motsättningar och spänningar världen över. Redan i dagsläget spelar i-ländernas export lill u-länderna en långt ifrån betydelselös roll i deras totala handel med omvärlden. 1 en inle så avlägsen framtid kan man urskiha två trender. Dels kan man förutse en stark ökning av u-landsvärl-dens inköp i den rika väriden, framför allt av maskinutrustning, verktyg och en rad mellanledsprodukter. Dels kommer den rika världens industrier atl med en alltmer mättad hemmamarknad behöva de potentiella marknaderna i u-länderna för all avsätta sina produkter. Men dessa två trender kan bli verklighet endast som etl resultat av en stabil och beslående ekonomisk utveckling i de fatliga länderna. Den rika världen borde ha mycket atl vinna på alt främja en sådan utveckling. Men så sker inte.

Ätt man så envist hängt sig fast i denna kortsynta själviskhet inför underutvecklingen och den tilllagande massfaltigdomen i majoriteten av jordens länder, måste väl som så ofta lUlskrivas den ringa grad av vishet med vilken världen lär styras. Men detta förhållande kan beslå framför allt på grund av att, den politiska självständighet lUl trols som flertalet områden i den faltiga väriden har lUlkämpal sig, praktiskt taget alla u-länder fortfarande existerar i ett teknologiskt, ekonomiskt och därmed också reellt politiskt beroendeskap lUl den rika världen, ell beroendeskap som gör termen neokolonialism till en realitet. Och vad vi kan iaktta av

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

115

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

;i6

utvecklingen i den rika världen innebär en koncentration därinom av den tekniska och den ekonomiska maklen på etl fåtal stater, samma stater som nu ståi för de sämsta biståndsinsatserna.

Herr talman! Mot bakgrunden av denna ganska pessimistiska bild av situationen i dag och mot bakgrunden av del faktum atl Sverige tillhör det lilla fåtal i-länder som hösten 1970 i FN :s generalförsamhng icke lade in någon reservation mot utvecklingsstrategins föreskrifter och åtaganden blir det desto viktigare att vi ålägger oss att skrupulöst uppfylla de förpliktelser som vi därmed påtagit oss. De förpliktelserna innebär, i kvantitativa termer och i det större sammanhanget, naturligtvis bara obetydliga bidrag tUl en nödvändig jätteinsats. Men deras uppfyllande har kommit att fä betydelse som en politisk trovärdighetsfråga, av större dimensioner än vad del hlla Sverige i och för sig skulle kunna ge upphov tUl. Del är - jag har sagt del också tidigare från denna talarstol - i det huset som man framför allt måste betrakta 1968 års riksdagsbeslut om enprocentsmålets uppfyllande, i form av anslag över budgeten, året 1974/75.

De direkta resursöverföringarna frän de rika till de fattiga länderna kommer helt naturligt att vara en av förgrundsfrågorna vid den snart stundande översynen i Förenta nationerna av 1970-talets utvecklingspres-talroner hiltUls, della bl. a. därför atl de har kommit all få en så stor psykologisk-politisk betydelse. Därmed är inte sagt att de skulle sakna eller ha fått en minskad praktisk betydelse. Många grundläggande uppgifter på utvecklingsområdet skulle kunna genomföras, om de rika länderna kunde fås alt fullgöra den elementära anständighetsålgärd som uppfyllandet av enprocenlsmålet — 0,7-procenlsmålel i form av officellt utvecklingsbistånd - utgör. Trots all detta - fortfarande enligt McNamaras uppgifter, tidigare citerade här i dag - skulle innebära att de rika ländernas folk avstod 1,5 procent av sin projekterade BNP-öA-w»;.? under 1970-talet, talar som sagt ingenting för alt det blir möjligt. Och de som drabbas hårdast av detta är de fattigare u-länderna, med en bruttonationalprodukt per invånare under 1 000 kronor, för vilka få andra bislåndsvägar än den officiella slår öppna.

Men, herr lalman, med all räll har den internationella debatten under senare tid i ökande grad behandlat andra problem i relationerna mellan fattiga och rika länder än de kvantitativt otillräckliga och alltför ofta med oacceptabla villkor försedda resursöverföringarna. Man behöver granska - på ett annat sätt än tidigare — inriktningen av, innehållet i och formerna för biståndsgivningen. Men man måste också diskutera radikalt andra vägar att förbättra u-ländernas kapitalförsörjning, där möjligheten alt skapa en länk mellan kapitalförsörjningen i u-länderna och Internationella valutafondens speciella dragningsrätter - som vi hoppas atl en kommande internationell valutareform skall upphöja tiU världens nya reservvaluta - i varje fall hittills har gått förstärkt ur de senaste omgångarna i den internationella debatten. Man måste söka lika radikala lösningar på u-landsvärldens snabbt ökande skuldproblem, där del faktum all ränte- och amorteringsbördorna ökar snabbare än de totala skuldbördorna belyser en beklämmande omständighet, nämligen att av del otillräckliga officiella biståndet utgör lån och krediter en ökande andel

samtidigt som lånevillkoren har skärpts. Vidare måste man fortsätta på     Nr 73

vägen mot en liberalisering av världshandeln, under former som direkt      Onsdaeen den

gynnar och stärker u-ländernas ställning på världsmarknaden, i stället för     25 anril 1973

att  försvaga   den.   Della måste  bl. a. leda  tUl åtgärder för struklureU-----------

anpassning av i-ländernas eget näringsliv. ,' statliga titveck-

Alll della reflekterar den nu existerande väridsordningen, med dess *    ' tai aet

ekonomiska relationer mellan världens besuttna och icke besuttna: de förra utnyttjar för sin egen vinning de icke besuttnas svaghetssitualion och gör därmed sig själva ännu rikare. Och tendensen förstärks alltmer genom den praktiskt tagel totala dominans som de besuttna utövar på vetenskapens och teknikens område. Detta är en världsordning som naturligtvis på lilel sikt inte kan beslå. Den är utformad alt fungera för att gynna de rika på de fattigas bekostnad. Kan någon av oss bli förvånad, om stämningen vid Förenta nationernas DD2-kommitlés möte i slutet av maj visar sig spänd och bitter, om motsättningarna tar sig uttryck i hårda ord och anklagelser mot världens privilegierade?

Men vad som är lika viktigt atl förbereda sig på är vad jag kan förutse

-   utöver den politiska spänningen mellan fattig och rik - som två nya
tendenser i u-ländernas agerande.

För det första ell klarare ullryck än tidigare - och del är välkommet

— för den fundamentala tesen att utvecklingens naturliga mål är en
förbättring i de enskilda människornas levnadsförhållanden. Målet är med
andra ord socialt. Därför kommer de gigantiska sociala problemen i
u-länderna att få en förgrundsplats som aldrig förr: uppmärksamheten
kommer atl riktas mot de vidgade inkomstklyftorna, massarbetslösheten,
massfaltigdomen, de marginella befolkningsgrupperna, storstädernas
slumområden. Den kommer också atl riktas mot den jämte fattigdomen
själv kanske viktigaste bakgrunden lill dessa sociala problem: föråldrade
sociala strukturer i kombination med förändringskrafter för vilka man
inte varit förberedd och färdig. AUt detta blixtbelyser utvecklingsproces
sens politiska karaktär och konsekvens, någol som del ena u-landet efter
del andra i dag blir akut medvetet om.

En andra tendens kan beskrivas som — i reaktion mot den tvångssituation som man känner sig placerad i — en ny vilja tUl politisk självhävdelse, och delta borde vara lika välkommet. Den tar sig sådana uttryck som en rad nalionaliseringsålgärder i näringslivet, en alltmer intensiv debatt om utvecklingsprocessens syfte, innehåll och utformning, krav på omprövning av doktriner och utvecklingsmodeller som har importerats från i-ländema, en markerad misstänksamhet mot i-landsini-liativ och i-landsagerande i fråga om sädana skilda globala problem som del monetära systemet, miljövård och befolkningsökning, för alt la några exempel. Kanske pekar dessa reaktioner hän mot en ny, mer självskapad och därför mer bärkraftig ulvecklingsfilosofi än tidigare; en jusl nu i Sverige gångbar företrädare för sådana tankegångar i u-landsvärlden är den här i eftermiddags åberopade pakistanske Världsbanksrådgivaren Mahbub ul Haq.

En av de många slutsatser som bör dras av delta resonemang om det är
riktigt - och min erfarenhet av del internationella utvecklingssamarbetet
gör att jag tror det - är alt de tendenser som man just nu kan iaktta                '' '

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

18

förstärker betydelsen och vikten av de internationella organisationernas — främst Förenta nationernas — roll i detta arbete. Men innan jag som avslutning knyter några reflexioner till en sådan slutsats, skulle jag vilja praktiskt applicera en del av mina mer principiella resonemang kring den internationella situationen på området på de beslut rörande den svenska biståndspolitiken som vi i dag står i begrepp atl fatta. Jag har redan talat länge och skall försöka göra detta ytterst koncentrerat.

Om svenskt utvecklingssamarbete skaU fylla det syfte som preciserades i de grundläggande propositionerna åren 1962 och 1968, skulle jag vilja anlägga fyra synpunkter på detta samarbete i nuläget.

För del första: Av de samlade anslagen skaU andelen bidrag till multilaterala utvecklingsprogram ha fortsatt hög prioritet. Tidigare propositioner har klart och kraftfullt angett skälen för att så bör vara fallet, och erfarenheten under den rid som gått sedan dess har förstärkt dessa skäl. Jag vUl i della sammanhang uttala min fulla anslutning lill ett uttalande nyligen av chefen för det kanadensiska CIDA: "Om ell grundläggande syfte för det internationella utvecklingssamarbetet är alt ge världssamfundet en ny struktur och att medverka till alt u-ländernas utvecklingsplaner förverkligas i enlighet med deras egna nationella aspirationer, då tiUgodoses del bäst genom del mest aktiva stöd åt de internationella organisationerna." Del finns därför anledning alt noggrant följa utvecklingen i detta avseende; den högre ökningstakten för de bilaterala anslagen i de treåriga planeringsramarna och de multilaterala anslagens nedgång tUl en tredjedel av lotalanslagen inger oro. Formuleringen i propositionens resonemang, som är återgivet i utskoltsbetänkandet, om möjliga förskjutningar mellan andelarna multUateralt respektive bilateralt bistånd: det multUalerala anslagets storlek "kan komma att behöva ökas", kunde ha gjorts mer positiv.

Av de multilaterala anslagen förtjänar UNDP-anslagen särskilt beaktande. I de behöriga FN-organen har den svenska delegationen deltagit i kritiken av den projekterade taklen i anslagsökningen för UNDP med 9,6 proceni åriigen som alltför låg. Vad som föreslås för budgetåren 1974/75, respektive 1975/76, innebär ökning med 8 respektive 8,8 procent, inklusive det speciella bidraget lill de minst utvecklade länderna. Jag hoppas all., i syfte alt åstadkomma kongruens mellan ord och handling, regeringen gör bruk av möjligheten att för dessa år ulfäsla högre belopp än de här nämnda, med det sedvanliga förbehållet för riksdagens godkännande.

För det andra: 1 fråga om finansiell resursöverföring pä för u-länderna acceptabla villkor finns inget organ, bUateralt eller multilateralt, som i fråga om kombinationen av resursernas sloriek, villkoren för bistånd och inriktningen av biståndet kan mäta, sig med Internationella utvecklingsfonden, ID,\. Därför har också fonden u-ländernas starka stöd.

Jag vill, herr lalman, i del här sammanhanget inte kommentera herr Svenssons i Malmö säregna inlägg om IDA i debatten tidigare i eftermiddag på annat sätt än alt efterlysa grunden för hans påstående orn den "väl kända" korridorkompromissén vid Limamötel hösten 1971, där enligt hans utsago progressiva regimer i u-landsvärlden lubbades alt uttala sitt stöd  för IDA i en resolution. Jag råkade nämligen vara i Förenta

nationerna den hösten, och jag hade långa samtal just om IDA just med direkt från Limamötel återvändande representanter för regimer, som t. o. m. herr Svensson kallar progressiva. Jag känner därför deras bedömning - utan någon lubbning — av IDA, och jag känner deras kraftigt uttalade stöd ål IDA, som sedan har kommit lill uttryck både i resolutioner i FN och vid del tredje UNCTAD-mötet i Santiago för ett år sedan.

Mot bakgrunden av mina direktinformationer i ämnet kan jag därför säga att IDA har inte minst de radikala u-ländernas starka stöd. Varför? Jo, helt enkelt därför att fonden med sina enligt herr Svenssons uppfattning meningslösa projekt gagnar och stöder dessa länders ulveck-lingsintressen. Inte minst från de radikala u-länderna kommer kraven på ytteriigare utbyggnad av och ökade resurser ål IDA. Del finns därför anledning atl med kraft stryka under vad som sägs i propositionen och utskottsbelänkandet om starkt aktivt svenskt dellagande i förhandlingarna om den fjärde påfyllnaden av lDA:s resurser.

För det tredje: Det bilaterala utvecklingsbiståndet får inte innebära eller innehålla några för våra samarbetspartner oacceptabla bindningar. Jag tolkar skrivningen på s, 41 i utskoltsbetänkandet så, alt della är utskottets bestämda mening.

För det fjärde: Sverige har, även för sitt växande bUaterala bistånd, deklarerat sin avsikt alt ägna de 25 enligt FN:s definition år 1971 minst utvecklade u-länderna speciell uppmärksamhet, även om, som propositionen och utskoltsbelänkandet myckel riktigt anmärker, en mer väsentlig ökning av biståndet till dessa länder främst kan tänkas ske genom de mellanstatliga organisationerna — naturligtvis ännu etl skäl för en hög andel multilateral biständsgivning, UNDP har här aUdeles speciella möjligheter atl spela en ledande och samordnande roll för biståndet tiU en grupp u-länder, som måste lila lill en alldeles speciell solidaritelsytt-ring av det internationella samfundet.

Till gruppen minst utvecklade länder hör som bekant bl. a. Etiopien. Det har diskuterats flitigt här i eftermiddags. Men jag vill ändå foga min egen kommentar till den debatten. Med anledning av den debatt som förts i dag och som sedan en del år pågått inom och kanske framför allt utom riksdagen kring del svenska biståndet lUl Etiopien vill jag deklarera som min personliga mening, baserad på min, del medger jag dock, ännu otillräckliga kunskap om utvecklingsprocessens natur och sammanhang, att en gradvis avveckling av detta bistånd vore olycklig och stridande mot elementära grandsatser för ett konstraktivt utvecklingsbistånd. Med den utskottsskrivning i ärendet som finns på s, 18 förutsätter jag atl en sådan avveckling inte kan ske.

Herr talman! Med tanke på mina nuvarande engagemang inom den internationella befolkningspolitiken med sikte på FN:s världsbefolknings-konferens 1974 skulle jag i och för sig ha åtskilligt att säga om den aktuella situationen på della område, något som diskuteras både i propositionen och i utskoltsbetänkandet. Detta skulle emellertid kunna föra för långt. Jag önskar endast i all korthet uttala min anslutning lill propositionens av utskottet tillstyrkta förslag att anslaget lill FN:s befolkningsfond för budgetåret 1973/74 utgår med tills vidare oförändrat

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

119

Nr 73                     belopp i avvaktan på erfarenheten av den omorganisation av fondens

Onsdagen den       verksamhet som jusl nu håller på alt genomföras i praktiken,

25 april 1973             Avslutnirrgsvis, herr lalman, skulle jag nu vilja anknyta några ytterli-

Det statliga utvecklingsbiståndet

gare reflexioner tiU de nya tendenserna i den internationella utvecklings-debatt som i så hög grad berör allas, också vår egen, framtid,

Sverige har spelat och spelar en glädjande positiv och framträdande roll i de internationella organisationerna när det gäller att introducera och få accepterat etl nytt synsätt på utvecklingen i motsats tUl tidigare dominerande, ensidigt kvantitativt ekonomiska betraktelsesätt. Två av Förenta nationerna organiserade expertmöten har ägt rum i Stockholm, finansierade av svenska regeringen, 1969 och 1972, kring detta nya grepp på utvecklingsplaneringen som syftar tUl atl foga samman till en helhetsbild alla de element som tillsammans bygger upp vår sammankrympande och därmed mänskligt, ekonomiskt och politiskt alltmer beroende värld, 1 denna helhetsbild ingår strävandena efter ekonomisk utveckling och social utjämning och rättvisa, förnuftig hushållning med och rättvis fördelning av knappa naturresurser, skyddande och bevarande av den mänskliga miljön och kontroll av den globala befolkningsökningen. Att åstadkomma detta är naturligtvis endast möjligt inom ramen av en internationell planering, byggd på en sådan helhetssyn som i verklig mening gagnar allas intressen. Men som underlag och politisk förutsättning för en sådan typ av planering krävs det, tror jag, sådana fundamentalt nya värderingar och attityder lill den mänskliga tillvaron att del har karakteriserats som ett kopernikanskt språng i vår tanke- och idévärld.

Jag tror att detta är vad som krävs av oss människor i 1970-tiUets värld. Därför tror jag atl 1970-talels bidrag till väridens fortsatta utveckling, med ständigt speciellt aklgivande på de fatliga folkens intressen, kommer alt bestå mera i internationellt normbyggande, någol som endast kan ske genom de internationeUa organisationerna, i första hand Förenta nationerna, än i avgörande praktiska resultat i del internationella samarbetet, någonting för vUkel tiden tyvärr ännu inle tycks vara mogen. Kanske får de verkliga praktiska resultaten vänta lill 1980-talel, till en lid för vilken vi emellerlid borde börja våra förberedelser snarast möjligt och för vilken bl, a, dagens normsökande och idébygge borde tjäna som sådana förberedelser. Här har FN-systemet och i första hand FN självt en av sina mest betydande uppgifter.

En effektiv, framåtblickande och konstruktiv svensk biståndspolitik är ell av leden i en sådan förberedelseprocess för vår del, tillsammans med de insatser som vi söker prestera på sådana andra internationella samarbelsområden som mihö-, resurs- och befolkningspolitik. Tillsammans manifesterar de en politisk vilja tUl konstruktiv handling som bör vara den lilla, rika och gynnade statens kännetecken.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman!   Jag ber om ursäkt, men fru Thorssons direkta angrepp

uppkallade   mig   lUl   en   replik.   Vi   tyckte   också   att   det  var  något

egendomligt när vi läste uttalandet från Lima, och vi förhörde oss därför

120                        beträffande ett par av de länder som var inblandade där om motiven för

deras   ställningstagande.   Vi   lät   förhöra   oss   hos   deras   diplomatiska     Nr 73
representationer, och vi fick därvid den förklaring som jag här har angivit     Onsdaeen den
och som vi icke har någon anledning att i sak betvivla,                 25 2pi,j| 1973

När det sedan gäller de falliga ländernas inställning till IDA så får man-------------

ju  skilja  på   tvä  saker.   Ingen  människa,  hur  kritisk man än är mot       .        .    *       

Världsbanken, har något emot den  praktiserade låneformen såsom en        *

form   för  bistånd.   Det  är  i och  för sig en mycket vettig och riklig

låneform och den gynnsammaste som går atl uppleta. Men del är ju inte

detta del handlar om, utan del hela handlar om sättet på vilket medlen

har kanaliserats - på länder och på projekt - hur de har använts och.

Om man sä vill, hur de har missbrukats. Det är vad frågan rör sig om, och

del är där man har anledning all rikta den skarpa kritiken.

Den kritik man kan rikta mot IDA-medlen är ju att de i så hög grad har använts för alt stötta under tvivelaktiga strävanden från direkta fascistiska regimer och atl de ingår i ell mönster som Världsbanken i allt högre grad har följt. Dessa medel har därmed blivit ett slags stöd åt den amerikanska utrikespolitiken.

Stödet till denna typ av regimer måste också — och det framgår av vissa av projektens natur — i mycket hög grad ha undanröjt den faktiska effekt som dessa pengar skulle ha kunnat få under andra betingelser och givna till andra regimer som vore politiskt mindre obskyra och allmänt Sett mera hederliga.

Vad vi kritiserar är just den politiska princip som hela tiden ligger i botlen för Väridsbankens verksamhet, atl vara ett stödorgan ål den internationella fascismen och ål den amerikanska utrikespolitiken. Den gången Världsbanken skulle kunna tänkas — vilket är högst hypotetiskt — frigjord från del sammanhanget är det självklart all man även från socialistisk synpunkt hade anledning alt se på ett annat sätt på det hela.

Men jag tycker inle att fru Thorsson, när hon nu har tagit upp en dispyt med mig, skall komma ifrån så lätt. Även hon skulle kunna tänkas svara pä den direkta frågan: Tycker fru Thorsson atl del är politiskt Smakligt och tror fru Thorsson att del kommer att gagna de fatliga ländernas folkmajoriteter all man bedriver denna kanalisering av stora belopp med den speciella inriktning de har fått till den turkiska fascislregimen, till den indonesiska generalsjuntan och lill alla de andra politiskt och på annal sätt obskyra mottagare, som åtnjuter dessa förmånliga låneformer, när det finns regimer som är både politiskt effektiva och hederliga och som skulle kunna använda dessa pengar bättre?

Fru THORSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, jag tycker all det är politiskt smakligt. Det är den politiskt mest acceptabla form för finansiell resursöverföring till de fatliga länderna som jag över huvud taget har funnit i denna värld.

Jag bestrider herr Svenssons påslående om alt pengarna kanaliseras för
atl gynna fascistiska regimer. Del är ell ordval som jag icke accepterar
och som jag anser vara klart felaktigt. Jag skall också avhålla mig från alt
- som herr Svensson har gjort tidigare i debatten i eftermiddag -
systematiskt blanda ihop banklån och IDA-krediter. 40 procent av IDA:s           121

Nr 73                     resurser går till Indien, över 60 proceni går till de fattigaste länderna, som

Onsdagen den       '' under 120 dollars i bruttonationalprodukt per capita.

Tj apj-jj J973              Av de falliga länderna kan jag räkna upp ett antal IDA-kreditmotta-

-------------------- gare, som jag tror atl inle ens herr Svensson kan beteckna som fascistiska

°                            regimer.   Vad  sägs om   länder sådana som Mali,  Mauretanien,  Sudan,

*                            Tanzania, Folkrepubliken Kongo, Guayana, Somalia, Syrien, Demokra-

tiska Republiken Jemen, Sri Länka? Jag tror knappast all herr Svensson skulle kunna kalla dessa regimer för fascistiska.

Vidare beträffande inriktningen av IDA-krediterna: TUl vilka områden går de? Herr Svensson sade på eftermiddagen om jag minns rätt att andelen IDA-krediter lill jordbruksutveckling har minskat. Del är faktiskt, herr lalman, precis tvärtom. IDA-anslagen till jordbruksutvecklingen har ökat från sammanlagt 27 miljoner dollar år 1968 lill 91 miljoner dollar år 1969, 238 miljoner dollar år 1970, 228 miljoner dollar år 1971 och 312 miljoner dollar år 1972. Därmed går över 50 procent av den totala kredilgivningen från IDA till jordbruket.

Utöver detta kommer biständsgivning lill undervisning och utbildning lill de fattigaste länderna. Detta bistånd har ökat från 13,6 miljoner år 1968 liU 46,8 miljoner år 1972.

Jag kallar icke della för kreditgivning inriktad på all kanalisera bistånd till fascistiska regimer och befästa deras maktställning. Jag sparar sådana politiska invektiv och lillmälen lill den som ursprungligen introducerade dem i den här deballen.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fru Thorsson är en skicklig demagog när hon räknar upp alla förment progressiva regimer, av vilka en del i mycket ringa grad är det. Fru Thorsson räknar upp de länder som fått de allra minsta och obetydligaste beloppen, Sudan möjligen undantaget.

Vad fru Thorsson däremot glömmer att tala om är att de utpräglat fascistiska regimerna i Indonesien, Turkiel, Filippinerna, Thailand plus ett par andra myckel utpräglat fascistiska regimer tillsammans sedan den 1 januari 1972 har erhållit lånebelopp som icke oväsentligt överstiger de lånebelopp som har kanaliserats till Indien. Del är högst väsentligt att hälften av de 185 mihoner som pressas ut huvudsakligen av de svenska lönearbelarna kanaliseras till sådana regimer.

Fru Thorsson vill väl inle, alla stolta siffror till trots, göra gällande alt det är i siffrornas storlek som det hela ligger? Detta har ju också en kvalitativ aspekt. Fru Thorsson är väl inle så naiv att hon tror atl när man lägger pengar i händerna på den indonesiska generalsjuntan eller på general Slroessner i Paraguay skulle della komma folkel lill godo, skiUle detta ha någon verklig utvecklingseffekt? Löskopplar man så fullständigt biståndspolitiken från allt politiskt länkande och likställer fascistregimer med progressiva regimer hur som helsl, tror man all 50 miljoner hit och 50 miljoner dit gör detsamma, bara 50 miljoner betalas ut lill någon, likgiltigt vem — då har man verkligen förpassat sig till teorins värid från den hårda maktpolitiska verklighet som råder här.

Vi har motsatt oss della flöde av pengar till regimer som är politiskt
122                        obskyra och som på grund därav icke hårde politiska målsättningar som

är förutsättningen för att de skall kunna göra någon insats som är socialt progressiv och föra utvecklingen framåt i de länder som de har under sill järnhårda herravälde.

Fru THORSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag överlåter ål herr Svensson i Malmö alt också i fortsättningen föra debatten i de här ordalagen och avslår från atl bemöta alla hans invektiv och hans belygsätlning av politiska regimer mnt jorden. Inle heller behöver jag komma med enbart några, som han säger, stolta siffror Jag skulle kunna i sak redovisa inför kammaren de projekt i de här länderna som finansieras med IDA-krediter och som sanneriigen är inriktade på ett sådant sätt att de kanaliseras direkt lill folkens verkliga bästa, men jag skall inle trötta kammaren med det.

Jag skall bara ta upp etl par exempel, hämtade från de länder som herr Svensson gjorde sig lustig över på eftermiddagen. Det här holellbyggel i Nepal var del ju så märkligt att man skulle spilla pengar på. Vad innebär del projektet för vilket IDA ger en kredit på 4,2 mUjoner dollar? Del betyder all detta lilla bergland uppe i Himalaya kommer att kunna fördubbla sin utländska valutareserv genom de inkomster som den ökade turismen kommer atl ge. Del kommer atl innebära 500 nya arbelslillfällen i ell litet land, som är lika dominerat av arbetslöshet som praktiskt tagel alla andra u-länder. Och denna nya verksamhet kommer också all i betydande omfattning stimulera en indirekt sysselsättning.

Ell annal land över vUkel herr Svensson gjutit sina invektiv i form av betyget "fascistisk regim" är Indonesien. Vad betyder del för ett land som Indonesien med 120 mUjoner människor utspridda i en ö-värld som vi alla kan studera på kartan, om man får förbättringar på några av de avlägsna öarna av sina utkomstmöjligheter i jordbruk och olika slag av odlingar, om man får ett famiheplaneringsprogram introducerat, om man får sina kommunikationer sjöledes mellan öarna förbättrade? Detta är IDA-projekt. Kommer de alt gå lill folket eller till alt befästa den fascistiska regim, som sitter någonstans i huvudstaden Djakarta? Jag besttider alt herr Svensson har räll i sin karakteristik och vidhåller min Jppgift att detta är den mest betydelsefulla, mest värdefulla kreditöverföring som sker till den fattiga väriden från den rika. Vi har allt skäl att också i fortsättningen stödja den.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Vi har från vpk:s sida hemställt om väsentligt större bistånd lill Demokratiska republiken Vietnam, lill Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering, till Laos patriotiska front och lill FUNK i Cambodja. Jag skall här begränsa mig till all tala för en av de motioner som vänsterpartiet kommunisterna har väckt, nr 72 om en forskningsfond för Vietnam. Först skall jag i korthet ange den yttre ramen för denna idé, som redan visat sig vara mycket fruktbar.

Överallt i Indokina där befrielserörelsen har verkat, även när det skett under historiens mest förödande bombningar, har den visat en fantastisk förmåga att genomföra reformer. Och della är naturiigtvis en av de allra 'viktigaste orsakerna till att den inom loppet av ett tredjedels sekel har

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

123

Nr 73                     kunnat besegra tre av de mest utvecklade industrislaternas militärmakter.

Onsdagen den      Först genom auguslirevolutionen  1945 då hela landet, både nuvarande

75 aoril 1973        Sydvietnam och nuvarande Nordvietnam, frigjorde sig ur den japanska

—------------------    ockupationen och Demokratiska republiken Vietnam utropades, sedan

Det statliga utveck-     „             ••           f      i    i   i    • i     i f       ft         --     •   •

*                            genom segern över den Iranska kolonialmakten etter ell närmare mo ar

*                            långt krig, och nu genom segern över USA-imperialismen.

Över 90 procent av befolkningen i Vietnam utgjordes av bönder. "Att befria nationen betyder först och främst och i allt väsentligt att befria bönderna", skrev Lao Dongs - arbetarpartiets - generalsekreterare Le Duan i en bok. Den vietnamesiska revolutionen, 1970. Han fortsatte: "Demokrati här betyder först och främst och i allt väsentligt demokrafi för bönderna. Böndernas intensiva önskan är all nationen ska bli oberoende och atl odlarna ska ha jorden och alt de ska vara befriade från del tvåfaldiga förtrycket av imperialismen och feodalismen. De kan endast undkomma förtrycket och exploateringen under de stora jordägarnas händer om imperialismen, som försvarar och skyddar feodalismen och samtidigt är vår nations och böndernas värsta fiende, störtas över ända. Alt frigöra bönderna från del ok som påtvingats dem av de feodala godsägarna, atl ge dem jord, detta är det centrala innehållet i den-demokratiska revolutionen. Atl göra della är samtidigt alt tillgodose de krav som den nationella befrielsens sak ställer, därför atl 'det nationella problemet i de koloniala länderna är i huvudsak etl bondeproblem'."

Redan under befrielserörelsen mot del fascistiska Japans ockupations-regim i början av 1940-lalel genomfördes en försiktig jordreform i de befriade områdena. Jag säger "försiktig" därför att man gick fram mycket taktiskt för att få en så bred samling som möjligt och också få med en hel del av de större jordägarna i befrielsekampen. Samtidigt inleddes utbildningen av kadrer för militära och civila uppgifter. Det gick självfallet långsamt i början, då landet efler ett 80-årigl kolonialvälde var utomordentligt efterblivet och de inom befrielserörelsen som hade någon form av utbildning var mycket få och helt naturiigt skulle räcka lill för allt. Hur efterblivet landet var framgår av några sifferuppgifter som jag hämtat från sjukvårdsområdet.

Vid tiden för augustirevolutionen 1945 fanns i hela Vietnam 51 infödda läkare, 152 läkarassislenter, som väl närmast hade en utbildning motsvarande våra fällskärers i gamla tider, 21 apotekare, 1 227 sjuksköterskor och 215 barnmorskor. Bara etl fätal av dem hade utbildning i nivå med moderna krav. För hela Indokina, alltså för både Vietnam, Laos och Cambodja, fanns det en enda högre medicinsk undervisningsanstalt med franska lärare och med en mycket liten utbildningskapacitet. Undervisningen skedde på franska. Bara en handfull läkare och apotekare utexaminerades varie år. Nästan undantagslöst - kanske t. o. m. ulan undantag — slog de sig ned i storstäderna. För bönderna — den stora massan av befolkningen - fanns ingen sjukvård eller hälsovård alls.

Sedan kom del nioåriga djungel kriget. Den mest kände av Vietnams
läkare då, professor Pham Ngoc Thach, som ett tiotal år, till sin död
1968, var hälsovårdsminisler i Demokratiska republiken Vietnam, redo
gjorde i en intervju 1965 för det dilemma och de gigantiska uppgifter
'-                             man stod inför efler segern över den franska kolonialmakten. Jag tror alt

hans berättelse skulle kunna ge vägledning för många av de folk som fått eller erövrat sill nationella oberoende på senare år och haft en likartad situation men ofta gjort mycket små framsteg trots åtskilligt av vad som i deballen här har kallals bistånd. Jag tror också att Vietnam är ett alldeles utomordentligt exempel på hur biståndet kommer till nytta när de sociala och politiska förhållandena är gynnsamma.

"Vårt land var 1955 inte endast fattigt", sade dr Thach i intervjun. "Till den urgamla misären kom de kaotiska förhållanden som åstadkommits av många år av krig. Folkel hotades av hungersnöd. Dessutom — och vi skall inte vara rädda  för att använda  rätta ordet - var vi etl

efterblivet land.----- Folk drack  fortfarande vatten ur stillastående

dammar och åkallade andarna när de blev sjuka, Miljoner män
niskor led av malaria och trachom, hundratusentals av tuberkulos,
könssjukdom och spetälska, samtidigt som praktiskt taget hela befolk
ningen led av tarmparasitsjukdomar,"

"Del blev verkligen ell krig mot sjukdom", fortsatte dr Thach, "1 första hand måste vi bestämma oss för en strategi som var anpassad till förhållandena i vårt land. Om vi helt enkelt hade byggt sjukhus, hur många skulle vi ha behövt bygga för all la emot och behandla dessa miljoner sjuka människor? Hur många läkare, hur mycket medicin skulle ha krävts? Man ger behandling lill en patient medan hundratals står i kö vid dörren till ens institution. Vi skulle ha försatt oss i en ohållbar defensiv position. Och vad värre är, en patient som botats skulle snart sjukna i samma eller någon annan sjukdom. Vi beslutade oss oreserverat för en offensiv strategi: atl angripa sjukdomarna vid deras ursprung innan de bryter ul. Med andra ord: Det är bättre atl förebygga än alt bota."

Jag har här hela tiden citerat direkt ur intervjun med dr Thach.

Jag tror all alla som rest i Demokratiska republiken Vietnam de senaste åtta tio åren, även under de år när bombningarna hade förstört nästan alla städer, har - med eller mot sin vilja — gripits av den djupaste beundran för resultaten av den offensiva strategi som dr Thach berättade om. Varje år från befrielsen 1954 vaccinerades miljoner människor mot smittkoppor, kolera, tyfoidfeber och polio. Under ledning av experter frän Sovjetunionen genomfördes systematiska kampanjer mot två av de mest förhäriande folksjukdomarna, malaria och ögonsjukdomen trachom. Av Demokratiska republiken Vietnams 13 miljoner invånare är 1954 var 8 mihoner Irachomsjuka, och inle mindre än 100 000 hade blivit blinda av denna sjukdom.

Två enkla hygieniska anordningar hade man börjat införa redan under djungelkrigel 1945—1954, "dubbla septic tanks" och djupa brunnar med belongrör och lälslulande lock. De förra ersatte allsköns primitiva avträden. De senare blev dricksvaltensreservoarer i stället för de oftast starkt förorenade dammarna. Samtidigt drevs och drivs alltjämt en landsomfattande hygienisk upplysningskampanj. Närjagreslei Nordvietnam första gängen - 1958 - fanns det fortfarande stora avskrädeshögar i många byar. När jag reste där under bombningarna 1967 var del överallt komposthögar i stället för avskrädeshögarna, och så långt jag kunde finna fanns det "dubbla septic tanks" och djupa brunnar med rent vatten till varje enskild gård eller i varje fall inom kort avstånd från varje hus i vae

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

125

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

126

by vi besökte.

Under en av resorna i provinserna var Pham Ngoc Thach i vårt sällskap och demonstrerade dessa enkla hygieniska anordningar, som han själv hade varit med om att driva kampanj för från början.

Pham Ngoc Thach hade ell föregående som jag först senare fick reda på. Han tillhörde från början del kejserliga hovet i Hué. Han var en av prinsarna där, för övrigt kusin till naltklubbskejsaren Bao Dal. Men han kom redan tidigt med i befrielserörelsen och blev ledare för Viet Minhs, den dåvarande befrielserörelsens, organisation i Saigonområdet under hela kriget mot de franska kolonialisterna. Han satsade sig helt för sitt folk och levde vid den tiden då jag personligen blev bekant med honom i en myckel anspråkslös våning i ett av Hanois folkrikaste kvarter. Han dog på sin post - under en resa till sin hembygd i de befriade områdena av Sydvielnam. Men numera finns det många högl kvalificerade läkare och medicinska vetenskapsmän som fortsätter med dr Thachs exempel för ögonen, bland dem dr Ton Thal Tung som är en internationellt känd kirurg och som har personlig kontakt med den svenska forskargrupp som går under namnet "Forskning för Viel Nam i Lund".

Del var detta forskningsprojekt i Lund som gav oss uppslaget lill vår molion om en forskningsfond för Vietnam. Jag är övertygad om alt om vi hade haft molionsulkastet klart på etl tidigt stadium, så skulle del inle ha blivit bara en partimotion, ulan då kunde det ha blivit räll stor uppslutning kring det projektet här i riksdagen.

Utrikesutskottet har avvisat motionen med motiveringen alt "tanken på en dylik insats inte ingår bland de projekt som lagils upp frän Demokratiska republiken Vietnams sida i förhandlingar med de svenska myndigheterna". Della är säkerligen riktigt, och del kan finnas flera skäl. Dels var projektet ganska ungt vid senaste årsskiftet, dels måste man i Vietnam självfallet göra prioriteringar, och del är ju mängder med önskemål som är mycket trängande och som man i första hand vill tillgodose. Jag har själv erfarenhet av hur även mycket angelägna saker som Pham Ngoc Thach föreslog inte kunde sällas upp på de listor som regeringen lade fram, trots att han själv var en av de ledande ministrarna i regeringen. Jag tror alt det är ungefär som under budgetarbetet i kanslihuset eller i stadshuset i Stockholm, alltså att det är många myckel angelägna projekt som inte kommer med därför att det finns andra som är ännu mera trängande.

Det var vid Världskonferensen för de indokinesiska folkens fred och oberoende i Versailles i februari 1972 som representanter för Lunds studentkår diskuterade denna form av bistånd med andra forskningsgrupper och med representanter för Vietnam. Som följd av denna kontakt inleddes våren 1972 den s. k. Hanoiaktionen, som inbringade omkring 80 000 kronor till Hanois universitet. 1 samband med detta bildades arbetsgrupper av forskare vid bl. a. Kemicentrum i Lund. Numera finns del en mängd svenska forskare knutna till olika projekt; där finns medicinska kemister, organiska kemister, biokemister, livsme-delsleknologer, växlfysiologer, genetiker, ekologer, marinbiologer, farma-kologer, fysiologer och åtskilliga forskare inom praktisk medicin. Både universitetet och tekniska högskolan i Lund är engagerade. Arkitekter,

jurister och andra har visat sitt intresse för delta forskarsamarbete.

Jag skall här bara med några få ord nämna hur forskningssamarbetet går till. Från medicinska högskolan i Hanoi, från DRV:s vetenskapsakademi eller från andra forskningsinstitutioner förklarar man vissa problem, som man inte kan eller inte för ögonblicket har personal eller litteratur alt lösa. Motsvarande experter i Lund söker lösningen och skaffar fram och sänder all vetenskaplig litteratur på detta, speciella område. Det händer också att man från Hanoi sänder melodbeskrivningar och alt motsvarande experter här sänder sina kommentarer tUl dessa beskrivningar. Ett annat exempel: I Hanoi har man använt en mikroorganism som heter micrococcus glutamicus för framställning av glutaminsyra, men sedan kom en bakteriofag - en annan mikroorganism - med i spelet. I Lund håller forskare nu på att söka lösa problemet med att få bort detta störande element.

I vissa fall har man 'vid forskningsinstitutioner i Hanoi initierat ett projekt som forskarna i Lund fortsätter att utveckla. Som exempel kan nämnas att några medlemmar i kemistgruppen sökt framställa malerial ur bivax, som kan spridas i en tunn film över vattnet i de miljontals kratrar som de amerikanska bomberna åstadkommil. Om man får fram en sådan film av delta eller annat malerial —jag upptäckte i en engelsk tidskrift alt man där arbetar med lipoider för atl göra denna film - kan man hindra atl dessa dammar blir kläckningsanstalter för malariamyggor. Den film som krävs bör vara förgänglig inom rimlig lid så atl den inte i likhet med DDT kommer all utgöra en ny fara för människor och djur.

Man skulle behöva en hel del pengar tUl inbjudningar för vietnamesiska forskare alt under några månader vistas här och samarbeta personligen om dessa olika projekt och samtidigt också fortsätta sin vetenskapliga utbildning.

Del krävs en hel del pengar också för att snabbt skaffa fram alla de särtryck och vetenskapliga arbeten som blir aktuella. Man använder här datasökning, och det kan bli ganska myckel material om varje forskningsprojekt — mycket dyrbart malerial, som man gärna vill sända snabbt. Från Svenska kommittén för Vietnam och Vietnamhjälpen har vi stött delta projekt med mindre belopp till flygtransporter tUl Hanoi. Men enbart litteraturen för en enda forskningsuppgift kan gå på ganska många tusen kronor, och en del av den apparatur som behövs och som de svenskar som arbetar med detta gärna vill sända till Hanoi är oöverkomlig med de resurser som nu finns.

Redan när vår motion skrevs var ett 60-lal forskare i Lund, huvudsakligen doktorander och forskare på docentnivå, engagerade i della forskningssamarbete. Också i Stockholm och i andra universitetsstäder finns ett stigande intresse för denna praktiska form av solidaritets-arbete, och del kan självfallet utvecklas på alla länkbara områden.

Jag föreställer mig exempelvis alt del - när slutgiltig fred nåtts i Indokina - blir en enorm uppgift att söka konservera och ta vara på vad som kan finnas kvar av arkeologiska och historiska minnesmärken från dessa folks mångtusenåriga civilisation. Där skulle kanske svenska arkeologer och med dem närbesläktade forskare kunna bidra med ett avsevärt  och  värdefullt  arbete.   Jag tror också atl man skulle kunna

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

127

Nr 73                      utvidga arbetet till tekniker och andra - kort sagl till många områden.

Onsdagen den           ' ' ° '8 är detta ett ganska bUhgl projekt jämfört med mycket

25 anril 1973          annat.   Samtidigt  är  det  en  utomordentlig  metod   alt   dra   in  många

-------------------- människor i ett oegennyttigt och utomordentligt värdefullt bislåndsar-

Det statliga Utveck-      vilket visas av erfarenheterna från Lund. Därmed underlättar man
Itngsbistandet       också skapandet av opinion för vidgat bistånd.

Jag beklagar all utrikesutskotlet inte uppfattat hur väsentlig vår motion var. Därför måste jag yrka bifall till klämmarna i motionen. Dessa återfinns pä s. 14-15 i betänkandet, men jag kan här återge dem direkt ur motionen:

Mot bakgrund av det anförda föreslås att riksdagen beslutar inrätta en statlig forskningsfond för Vietnam, varvid fondens medel skall användas i samarbete med myndigheterna i Demokratiska republiken Vietnam dels för finansiering av uppbyggnaden av basresurser för vetenskaplig forsk-rung och teknisk utveckling i DRV, i synnerhet av sådana institutioner, bibliotek och andra vetenskapliga inrättningar, som skadats eller förstörts av USA:s bombningar, dels för inköp av vetenskapliga instrument och annan utrustning, dels för forskning och teknisk utveckling i Vietnam, utförd av vietnamesiska vetenskapsmän och tekniker, och dels som stöd tUl de svenska forskare och tekniker, som i samarbete med vietnamesiska kolleger själva bedriver forskning för Vietnam, eller på annat sätt, exempelvis genom sammanställningar ur vetenskapliga rapporter, stöder den vietnamesiska forskningen, samt att riksdagen för budgetåret 1973/74 till denna forskningsfond för Vietnam anvisar 25 mihoner kronor.

Herr PALM (s):

Herr talman! Herr Taknians inlägg är karekterisliskt för debatten. Det har förts fram många synpunkter under dagens överläggningar och långtgående krav, och hans förslag är enligt vad jag förstår ett av de krav som rimligtvis en gång bör hamna för behandling hos den nyligen tillsatta bislåndsulredningen. Därför kan jag i all korthet yrka bifall till vad utskottet har att säga i det här avseendet.

Kammarens ledamöter känner säkert vid denna lidpunkt en övermannad av såväl synpunkter som argument och många upprepningar i denna debatt. Därför skall jag falla mig myckel kort i anslutning lill punkterna 14, 16 och 19 och med några ord utveckla vad som sägs i utskottets belänkande.

Punkten 14 behandlar frågan om bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet. Moderaterna har i motionen 625 yrkat att riksdagen inom ramen för godkända anslag beviljar 25 miljoner kronor till missionen och andra humanitära organisationers hjälpverksamhet, '»'rkan-del följs upp av herr Turesson i reservationen 13 ulan atl särskilda skäl anföres utöver vad som sägs i motionens text.

I   moderaternas   motion   föreslås   också   att   en   minimiram   skall

fastställas för bidragen till dessa organisationer. Ulskoltel erinrar om att

ett liknande motionsyrkande tidigare behandlats av riksdagen. Riksdagen

har då avvisat en sådan tanke och inga nya argument har framförts till

128                       stöd för delta förslag. Utskottet avstyrker därför också detta yrkande.

Mittenparliernas molion nr 1101 har resulterat i reservationen 14, där del föreslås alt riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anföres rörande enskilda organisationers - särskilt missionens — roll i biståndsarbetet. Av en del inlägg här i dag kan man få intrycket alt organisationerna över huvud laget skulle ha varit mycket styvmoderligt behandlade, men statsverksproposilionen talar ett annal språk.

Utskottsmajoritelen yrkar avslag även på denna molion och framhåller alt bidragsgivningen lill dessa organisationer ökat år efter år. För nästa budgetår föratses en ökning med 25 procent i förhållande lill innevarande budgetår.

I samma molion uttalas farhågor för alt del inom anslaget inle finns utrymme för, som man säger, välmotiverade bidragsansökningar. Utskottet som inliämtat närmare uppgifter framhåller att det finns möjligheter "atl inom gällande anslag tUlmötesgå de bidragsansökningar från organisationerna som bislåndsmyndigheterna kan bifalla i enlighet med gällande riktlinjer".

Utskottet understryker - och det framgår med stor tydlighet av direktiven - att frågan om statligt stöd lUl enskilda organisationers biståndsverksamhet kommer. atl behandlas av den nyligen tUlsatta biståndsutredningen. Med den motiveringen avstyrker utskottsmajoriteten motionen 1 lOl.

Samma skäl kan anföras i anslutning lUl motionen 1109 av herr Måbrink, i vilken han lar upp principerna för anslag av liknande slag, varför utskottet föreslår atl även denna motion avslås. Herr Måbrink har dessutom fått det stora förtroendet att ingå som ledamot i denna biständsutredning, där han kan bli närmare bekant med problematiken.

I reservationen 16 hemställer utskottets centerpartister — fru NUsson i Kristianstad har för en stund sedan talat för reservationen — all en fond inrättas som stöd för köp av massmediainformalion i Sverige. I anslutning till detta yrkande vill jag hänvisa lill alt dessa frågor uppmärksammas av UNESCO som har delta som en av sina stora arbetsuppgifter. Utskottet säger klart ifrån atl några önskemål om speciella svenska insatser inle har framförts från u-landshåll, varför utskottet yrkar avslag också på den här motionen.

Vad slutligen gäller reservationen 18 vid punkten 19 - en mitten-produkt från centerpartiet och folkpartiet — angående information i Sverige om u-landsproblem, där man hemställeratt riksdagen höjer detta anslag med drygt 3 miljoner kronor utöver regeringens förslag, vill jag hänvisa till stalsverkspropositionens förslag om etl anslag på 8 mihoner kronor för informationsverksamheten nästa budgetår. Det innebär nästan en fördubbling eller en ökning med 3,75 mUjoner kronor i förhållande lill innevarande budgetår. Inom ramen för beräknade medel föreslås 4 mihoner kronor utgå lill enskilda organisationers informationsverksamhet, också här en fördubbling eller en ökning med 2,1 miljoner kronor i förhållande tiU innevarande budgetår.

Utskottet understryker alt en avsevärd ökning skett av medelsanvisningen till dessa ändamål. Vi som tillhör utskottet vet också att överläggningar hållits med representanter för folkrörelserna och atl anslagets storlek anpassats ganska generöst med hänsyn till de anspråk

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71- 73

Nr 73

Onsdagen den 25aprn 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

129

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

130

som kan anmäla sig under året. Det finns skäl att uttala stark tillfredsställelse över den mycket positiva syn på folkrörelsernas stora roll i det fortsatta upplysningsarbetet kring u-hjälpsfrågorna, som karakteriserar såväl årets stalsverksproposition som uttalanden som har gjorts av generaldirektören för SIDA. Detta är specieUt värdefullt mot bakgrunden av den något negativa syn och den debatt som ibland förekommit beträffande informationsfrågorna i anslutning tUl den svenska u-hjälpen.

De allra flesta av kammarens ledamöter har själva erfarenheter av den betydande roll som folkrörelsemas stora kadrer av aktiva medlemmar kan utöva när del gäller att della i sådant upplysningsarbete, ett arbete som kan bli mera arbetskrävande, betydligt kärvare och hårdare än tidigare.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall liU utskottets betänkande under punkterna 14, 16 och 19 samt avslag på reservationerna i anslutning till dessa punkter.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Hur skaU den svenska u-hjälpen bli en hela folkets hjärleangelägenhet? Jag skaU aUtså säga några ord om informationen.

Dagens svenskar är väl informerade om vad som händer i de mest avlägsna delar av världen. Den svenska pressen återgav för ett par dagar sedan de protester som i första hand Australien och Nya Zeeland framfört mot franska kärnvapenprov i södra StUlahavsområdet. Proven utgör en fara för befolkningen. Regeringarna i de näraliggande länderna hotar att dra frågan inför den internationeUa domstolen i Haag.

En intressant paralleU är att vi i Sverige redan i maj 1 845 kunde läsa om fransk kolonialpohtik ljust dessa trakter, de s. k. Söderhavsöarna. Jag citerar ur Missionstidningen, EFS:s gamla organ: "Del sätt, varpå Frankrike gått till väga för atl taga denna ö i besittning, måste med en evig skam brännmärka det franska namnet."

Del var deras uppfattning jusl då. Det fanns alltså kunskap om vad som hände i dessa avlägsna delar av världen. Missionärerna, som man i dag talar om med ell överseende leende, visste redan tidigt vad som hände.

Det fanns alltså redan vid denna tid en information om vad som skedde i u-länderna, både i storpolitiken och i den begynnande missionsverksamheten, en information som nådde ända tUl oss här uppe i norr och som ivrigt engagerade människorna för insatser, väckte deras intresse för den bislåndsgärning som begynt bl. a. i Oceaniens övärld.

I Gefle Dagblad finns del i dag en artikel om tidig u-hjälp i Gävletraklen. Från redaktör NUs-Gunnar Andersson, EFS, har man fått uppgifter om insamlingar i Gävletraklen på 1840-lalet. Tidningen skriver: "37 rUcsdaler och 16 skilling har samlats in av 18 fattiga barn i Falun till grifflar och griffellavlor åt hedningabarnen på Söderhavsöarna." - Della gällde alltså inle just Gävle, men tidningen nämner tidigare Gävle. - Man frågar sig då: Fanns det skolor där ute redan 1842? Ja, det fanns del. ÖveraUt där missionen gick fram uppstod det skolor. 1 Missionslidningen nr 9, 1846, talas del både om förskolor och skolor ute i Oceanien och om den hänförelse med vilken de omfattas. Man var aUlså verkligen intresserad av all undervisa människorna.

Ett  studium  av   den  press  som   fanns  då för tiden har gjort mig

övertygad om alt de som då ledde svenska insatser i u-länderna bättre än vi i dag lyckades informera och entusiasmera. Det är klart att de inle fick alla svenskar med sig, men del är intressant att se hur långt de nådde.

Jag har i riksdagen upprepade gånger framfört uppfattningen att SIDA pä ett helt- annat sätt än man gjort hitlUls måste sprida upplysning och ge kunskap om den svenska hjälpen, om vi skaU kunna hindra all intresset och viUigheten viker. Därvid är det viktigt att SIDA också informerar om bakgrunden tUl dagens u-landsarbete och lär av vad som tidigare ulförts.

Som svar på en interpellation som jag framstäUde hösten 1970 angående forskning om den svenska u-hjälpens historiska bakgrund sade dåvarande utrikesministern bl. a.: "SIDA lämnar i olika former stöd tUl forskning med u-Iandsanknytning", och det är aUdeles riktigt. Han sade också att del finns goda möjUgheter för missionens organisationer lUcsom för andra folkrörelser atl med SIDA:s hjälp studera dessa frågor. Man kan ju säga att svaret var positivt, men enligt min mening har trols allt föga gjorts för att belysa den svenska u-hjälpens historiska bakgrund. Inle minst den ungdom som vill sätta sig in i saken måste få ökade möjligheter alt jämföra med tidigare skeden och se del som sker i dag i perspektiv bakåt. Det förefaUer som om SIDA i huvudsak har intresse för den epok som SIDA själv är delaktig av; del kan på sätt och vis vara naturligt. De riktlinjer som utskottet talar om på s. 56 i betänkandet vid avvisandet av motionen 415 angående informationsverksamheten kunde nog behöva överses.

I en trepartimotion — nr 678 år 1971 — framfördes om u-hjälpen bl. a. åsikten: "Om detta arbete, dess begynnelse, utformning och delresultat finns dock endast htet känt av aUmänheten eller redovisat i offentliga källor." Det påslåendet gäller också i dag.

Herr lalman! Jag är ledsen över atl den gärning missionen utfört och alltfort utför så föga beaktas av de flesta. Jag finner det också beklaghgt att man inle genom forskning lar reda på anledningen lill dess framgång och till atl dess arbete omfattades med så livligt intresse och sådan hänförelse. Här finns myckel att lära för den som vill atl svensk u-hjälp skall bli hela folkets sak.

Låt mig sluta med en liten glimt från 1842, det år folkskolestadgan kom lill. I Svenska missionssällskapets redovisning av gåvomedel det året, som sammanlagt omfattar 16 spaltmeter, står följande atl läsa: "Med poslen från Gefle: TUl Hedningarne från en Man och Huslra, som hwarje

Söndag härtiU aflägga 1 skilling Banco hwardera        " — summan var

fem riksdaler - "och från deras 5 små Barn 40 skillingar-- ". På

samma sida står det att från biskopen F. M. Franzén i Hernösand inkommit ur en sparbössa 4,16 riksdaler. Här var alltså låg och hög, gammal och ung med. Det var en annan lid, och det fanns kanske inte myckel all intressera sig för, kan man invända. Men när får vi denna entusiasm för SlDA:s arbete? SkaU det någonsin ske, måste del lUl mformation.

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det StatUga utvecklingsbiståndet

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Det ur principiell synpunkt nya i årets statsverksproposition är mångdubblingen av varubiståndel. Del kan knappast bestridas atl den ökande bindning av biståndet som detta innebär medför både

131

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

132

kvalitativa och kvantitativa förändringar i det svenska biståndet. Vore så inte fallet, skulle det inte finnas anledning till att i ökad utsträckning binda det bilaterala biståndet. Förändringar av detta slag brukar för u-ländernas del inte vara förändringar liU det bättre.

Det har hävdats alt varubistånd i sig kan vara en myckel värdefull hjälp till u-länderna. Jag vill inte förneka att så kan vara faUet, och då i synnerhet i katastrofsituationer. Men både uttryckliga önskemål från u-länderna själva och erfarenheterna hittills från varubislåndsverksamhel — och det gäller även svenska leveranser av konstgödsel och papper — pekar på atl bundet bistånd i allmänhet ställer sig mindre förmånligt för u-länderna än obundet bistånd. Till detta kommer att man också har kunnat konstatera negativa biverkningar på handelsstrukturen och exempelvis u-landsinduslriernas förutsättningar. Det bör därför vara en självklar strävan att låta varubiståndel utgöra en, om än väsentlig, så dock kvanlitetsmässigl begränsad del av del totala biståndet.

Utrikesutskottet har i sitt betänkande uppehåUit sig vid hur varubiståndel skall utformas för att icke önskvärda effekter för u-ländernas del av den föreslagna ökade bindningen så långt möjligt skall kunna undvikas. Det är att hälsa med tUlfredsställelse. Däremot har utskottet inle funnit anledning att närmare gå in på varubislåndets storlek i förhållande tUl det bilaterala biståndet i övrigt och den totala biståndsvolymen. Frågan om varubislåndets storlek torde inte vara mindre väsentlig atl ingående beröra i della sammanhang.

Från två synpunkter fmns det särskild anledning atl kommentera den ökande bindning som nu föreslås. För det första har den biståndspoliliska utredning som tillsatts efter det att stalsverkspropositionen avlämnats i sina direktiv fåll som uppgift att utforma riktlinjer för biståndsverksamheten med beaktande av biståndsleveransernas betydelse för den svenska sysselsättningen, och det framhålls all det inte skall uteslutas atl en väsentlig del av biståndet skall utgöras av varor och tjänster. Detta kan knappast tolkas på annat sätt än att direktiven öppnar vägen för en biståndspolitik som i ökad utsträckning kan komma att utformas mera med hänsyn tUl svenska sysselsättningsmöjligheter och - får man förutsätta mot bakgrund av våra erfarenheter - därmed mindre med hänsyn till u-ländernas önskemål.

För det andra har också departementschefen i propositionen uttryck-Ugen uttalat atl varubiståndel även fortsättningsvis bör kunna ökas väsentUgt utöver den mångdubbling som sätts som riktpunkt för budgetåret 1973/74.

Det kan diskuteras huruvida en höjning av varubiståndel lUl 200 mihoner kronor kan anses innebära förändringar av sådant slag att det är berättigat att tala om en omläggning av den svenska biståndspolitiken. Departementschefens uttalande om den forisatta anslagsutvecklingen kan däremot knappast läsas på annal sätt än atl det öppnas möjligheter all vidta förändringar, som i och för sig kan sägas rymmas inom ramen för etl i princip obundet bistånd men som ändå innebär förändringar av genomgripande slag. Utrikesutskottet har i sitt betänkande inte gått in på frågan om varabiständets fortsatta utveckling. Detta får kanske tolkas så, att  man inle nu vill ta slällning till viUcen omfattning varubiståndel i

fortsättningen bör kunna få och i vilken mån man kan acceptera all vårt i princip obundna bistånd utvecklas lill ett bistånd där inslaget av bundenhet blir mer markant.

Del finns enhgt min mening skäl atl redan nu varna för en bislåndspolilisk utveckling där vi lägger ökad vikt vid biståndels förmänlighel ur givarlandets synpunkt. Sysselsättningsskäl kan givetvis anföras för den förändring som nu föreslås, men sådana motiv bör inte få spela någon mer framträdande roll i en politik som rimligtvis såsom sin främsta utgångspunkt bör ha att främja mottagarlandets utveckling. Del kan också ifrågasättas om varubiståndel, med den inriktning vi avser, kommer att få sysselsättningseffekter av påtagligt slag. Och även om våra egna sysselsättningsproblem i nuläget slår i förgrunden kan det ifrågasättas, om de kommer att ha samma relevans i debatten kring vår u-landspolitik också i framtiden. Sett i ett inlernalionellt perspektiv, och framför allt i förhållande till situationen i de flesta u-länderna, måste vi väl också konstatera atl våra sysselsättningsproblem inte är de som inger mest oro. Därmed vill jag på intet sätt förringa del angelägna i atl vi lägger stor vikt vid adekvata åtgärder för atl lösa våra sysselsättningsproblem, men i vår biståndspolitik måste vi prioritera andra ting. Vår strävan liU internationell solidaritet måste innebära att den bråkdel vi ulfäsler oss atl avsätta som bidrag lill en utjämning av de ökande klyftorna mellan rika och falliga länder också inriktas på att så långt möjligt verka i detta syfte.

Överläggningen, som omfattat samtliga punkter i utskottets betänkande, var härmed slutad.

Punkten 1

Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till enprocenlsmålet

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1973:1 bilaga 5 (lill. C i utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 3 januari 1973) föreslagit atl anslagen för internationellt utvecklingssamarbete skulle budgetåret 1973/74 uppgå lill 1 562,5 miljoner kronor, vUkel innebar en ökning med 312,5 miljoner kronor eller 25 procent från innevarande budgetår. Häri ingick en beräknad utgiftsökning på ca 0,7 miljoner kronor för utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete och för viss personal via beskickningar i mottagarländerna. Dessa kostnader var direkt hänförliga till utvecklingssamarbetet men redovisades även fortsättningsvis på anslaget A 1, Utrikesförvaltningen, Härmed skulle de samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete uppgå till I 562,5 miljoner kronor för budgetåret 1973/74. Anslagsökningen skedde i enlighet med den metodik som riksdagen fastställt för den långsiktiga utvecklingen av anslagen för internationellt utvecklingssamarbete. Planeringsramarna kunde, i enlighet med riksdagens beslut om atl den fortsatta årliga anslagsökningen i absoluta tal skulle bli minst lika stor som underdel löpande budgetåret, beräknas till 1 875,0 miljoner kronor för budgetåret 1974/75 och 2 187,5 miljoner kronor för budgetåret 1975/76.

133

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

1 denna punkt hade behandlats motionerna

1973:20 av herr Werner i Malmö (m) vari hemställts alt riksdagen som sin mening skulle uttala att principbeslutet om en procent av bruttonationalprodukten till u-landsbistånd budgetåret 1974/75 skulle fullföljas,

1973:633 av herr Åkerlind (m),

1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen begärde alt Kungl. Maj:t bemyndigade SIDA all för budgetåret 1973/74 planera för en anslagsnivå som var upp till 35 procent större än innevarande budgetårs i stället för de 25 procent regeringen föreslagit (punkt 1) samt atl, om det under punkt 1 angivna bemyndigandet ledde till behov av ökad anslagstilldelning för budgetåret 1973/74, framställning härom skedde på tUläggsstat (punkt 2) samt

1973:1107 av fru Mogård (rn) och herr Wijkman (m) vari hemställts alt riksdagen beslutade 1. atl anslaget för det statliga utvecklingsbiståndet för budgetåret 1973/74 uppräknades med ytterligare 250 miljoner kronor utöver det i statsverkspropositionen föreslagna beloppet, 2. att erforderliga medel härför skulle ställas till förfogande genom att i princip alla övriga statsutgifter nedskärs med 0,4 procent.

Utskottet hemställde

1.                                   att riksdagen skulle avslå motionen 1973:20,

2,                                   att riksdagen skulle avslå motionen 1973:633,

3.                               alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101, i vad avsåg frågan
om SIDA:s planering för budgetåret 1973/74 och därav eventuellt
föranledda anslagsäskanden på tilläggsslal,

4,                                   atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1107,

Reservation hade avgivits

1, av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp) och Korpås (c) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett atl utskottet bort hemstäUa,

1,    att riksdagen i anledning av motionen 1973:20 och motionen 1973:1101, såvitt nu var i fråga, uttalade att det statliga anslaget för bistånd lill u-länderna i enlighet med tidigare gjorda utfästelser budgetåret 1974/75 skulle ha en omfattning motsvarande 1 proceni av bruttonationalprodukten,

2,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:633,

3,    alt riksdagen med bifall till motionen 1973:1101, i vad avsåg vidgat, planeringsbemyndigande för SIDA och eventuellt ytterligare anslag till u-landsbistånd på tilläggsslal för budgetåret 1973/74, som sin mening gav Kungl. Majt till känna vad reservanterna anfört,

4,    alt riksdagen ansåg motionen 1973:1107 besvarad med vad reservanterna anfört.

134

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Dahlén m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   174

Nej  -   112

Avstår -     16

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Punkten 2

Biståndspolitikens inriktning och utformning

I del till propositionen 1973:1 bilaga 5 fogade statsrådsprotokollet anfördes att Kungl. Maj:t bemyndigat departementschefen alt tillsätta en parlamentarisk utredning för atl göra en allmän översyn som berörde hela fältet av frågor rörande Sveriges dellagande i det internationella utvecklingssamarbetet.

1 denna punkt hade behandlats motionerna

1973:1098 av herr Björck i Nässjö (m) samt

1973:1104 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan alt riksdagen hos regeringen begärde alt den svenska politiken gentemot u-länderna utformades med beaktande av att biståndet skulle omfördelas så att stödet till reaktionära regimer helt upphörde och atl de resurser som därigenom frigjordes användes lill stöd åt nationella befrielserörelser och progressiva stater (första all-satsen), att biståndets utformning skulle ändras så att de dominerande biståndsformerna kom alt utgöras av gåvor som ej fick kringgärdas av villkor och av projekt som hade ekonomisk tillväxt som riktmärke, typ "industrialiserande industrier" (andra att-satsen).

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1098,

2.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1104, såvitt avsåg omfördelning och ändrad utformning av det svenska biståndet.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1104 av herr Hermansson m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

135

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 2 mom, 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej,

Virvner nej har kammaren bifaUit motionen nr 1104 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  287 Nej  -     15

Punkten 3

Riksdagens medverkan i länderplaneringen

1 denna punkt hade behandlats motionen 197 3:625 av herr Bohman m, fl, (m) vari såvitt nu var i fråga föreslagits att riksdagen hos Kungl, Maj:t hemställde att SIDA:s långsiktiga länderprogrammering underställdes riksdagen för prövning (punkt 4),

Utskottet hemställde

alt riksdagen med avslag på motionen 1973:625 gav Kungl, Maj:l till känna vad riksdagen anfört i fråga om riksdagens medverkan i länderplaneringen.

Reservation hade avgivits

2, av herr Turesson (m) som ansett att utskottet bort hemställa, all riksdagen med bifaU Ull motionen 1973:625, såvitt nu var i fråga, hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att SlDA:s långsikliga länderprogrammering underställdes riksdagen för prövning,

Pi-opositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 3 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Turesson,

136

Vi omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  264

Nej  -    38

Avslår -       1

Punkten 4

Svenska insatser i enskilda mottagarländer

I denna punkt hade behandlats motionerna

1973:72 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts

atl riksdagen beslutade inrätta en statlig Forskningsfond för Vietnam, varvid fondens medel skulle användas i samarbete med myndigheterna i Demokratiska Repubhken Vietnam

dels för finansiering av uppbyggnaden av basresurser för vetenskaplig forskning och teknisk utveckling i DRV, i synnerhet av sådana institutioner, bibliotek och andra vetenskapliga inrättningar, som skadats eller förstörts av USÄ:s bombningar,

dels för inköp av vetenskapliga instrument och annan utrustning,

dels för forskning och teknisk utveckling i Vietnam, utförd av vietnamesiska vetenskapsmän och tekniker, och

dels som stöd lill de svenska forskare och tekniker som i samarbete rned vietnamesiska kolleger själva bedrev forskning för Vietnam eller på annal sätt, exempelvis genom sammanställningar av vetenskapliga rapporter, stödde den vietnamesiska forskningen (första alt-satsen), samt

atl riksdagen för budgetåret 1973/74 till denna Forskningsfond för Vietnam anvisade 25 mihoner kronor (andra att-satsen).

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

1973:275 av herrar Ahlmark (fp) och Olsson i Kil (fp) vari föreslagils alt riksdagen uttalade att den planerade utbyggnaden av det svenska biståndet till Zambia snabbt borde uppnå en biståndsvolym av minst 60 miljoner kronor,

1973:413 av herr Hellström (s) och fru Lewén-Eliasson (s) vari hemställts att riksdagen uttalade all de närmaste årens planeringsramar för åleruppbyggnadsbistånd lill Demokratiska Republiken Vietnam borde höjas utöver tidigare avsedda nivåer, med hänsyn till de kraftigt ökade återuppbyggnadsbehov som uppstått lill föhd av den ödeläggelse som orsakals av 1972 års bombningar,

1973:624 av herr Adolfsson (m),

1973:625 av herr Bohman m, fl, (rn) i vad avsåg hemställan atl riksdagen hos Kungl, Maj:t uttalade att svenskt biståndsarbete framför allt borde inrikta sig på de fattigaste länderna (punkt I), alt riksdagen hos Kungl, Maj:t uttalade att anslaget till Cuba och Chile snarast överfördes lill verkligt behövande länder (punkt 2), att riksdagen hos Kungl, Maj:t hemställde att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 40 miljoner kronor skulle utgå till Etiopien budgetåret I 973/74 och alt SIDA fick i uppdrag atl planera för vidgade biståndsinsatser i landet (punkt 3), all riksdagen hos Kungl, Maj:l uttalade atl det humanitära biståndet skulle ges till hela Vietnams folk (punkt 9),

1973:628 av herr Hermansson m. fl, (vpk).

137

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

1973:1100 av fru Dahl m, fl, (s),

1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan alt riksdagen begärde att Sri Länka (Ceylon) i fortsättningen kom atl ingå bland programländerna för svenskt bistånd (punkt 6), att riksdagen beslutade om en sådan omdisponering av medlen under "Bilateralt utvecklingssamarbete" att Etiopien budgetåret 1973/74 fick en i förhållande till Kungl, Maj:ts förslag med 3 miljoner kronor förhöjd anslagsram på 33 miljoner kronor (punkt 7), att riksdagen gav Kungl, Maj:l till känna vad i övrigt anförts i motionen under avsnittet Biståndets länderinriktning (punkt 8), alt riksdagen uttalade sig för alt biståndet till Zambia de närmaste åren ökade till i motionen angiven nivå (punkt 9), att riksdagen begärde atl länderprogram utarbetades för det svenska biståndet lill Lesotho och Swaziland (punkt 10) samt

1973:1 103 av herr Hermansson m, fl, (vpk).

Utskottet hemställde

1,    atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:72 i vad avsåg principbeslut om inrättande av en forskningsfond för Vietnam,

2,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:275 och motionen 1973:1101 i vad avsåg bistånd till Zambia,

3,    att riksdagen ansåg motionen 1973:413 besvarad med vad utskottet anfört,

4,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:624,

5,    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:625 i vad avsåg dels det svenska biståndsarbetets inriktning, dels bistånd lill Cuba, Chile och Vietnam,

6,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1 100,

7,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101 i vad avsåg dels bistånd till Sri Länka, dels allmänna synpunkter på biståndets länderinriktning, dels bistånd till Lesotho och Swaziland,

Reservationer hade avgivits

3. av herr Turesson (m) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:625, såvitt nu var i fråga, gav Kungl, Maj:t lill känna vad reservanten anfört beträffande bistånd till Cuba, Chile och Vietnam,

138

4. av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp) och Korpås (c) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett atl utskottet under 2 och 7 bort hemställa,

2, att riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, i vad avsåg bistånd till Zambia, och motionen 1973:275 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

7. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1101, i vad avsåg dels bistånd lill Sri Länka, dels allmänna synpunkter på biståndets länderinriktning, dels bistånd lill Lesolho och Swaziland, dels bistånd till Pakistan, gav Kungl, Maj:t tillkänna vad reservanterna anfört,

5, av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (m) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering såvitt avser biståndet lill Etiopien, Därefter företages utskottets hemställan och motiveringen i övrigt lill avgörande momentvis.

Biståndet till Etiopien

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 5 av herr Dahlén m, fl, .anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren godkänner utrikesutskottets motivering i betänkandet nr 3 punkten 4 såvitt avser biståndet rill Etiopien röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 5 av herr Dahlén m, fl, anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   156

Nej  -   145

Avslår -       1

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 72 av herr Hermansson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 4 mom, I röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 72 i motsvarande del.

Nr 73

Onsdagen den 25aprn 1973

Det StatUga utvecklingsbiståndet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  289 Nej  -     14

139

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 2

Pr-opositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Dahlén m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 4 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Dahlén m. fl,

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppr-esning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   191

Nej  -   111

Avstår -       1

Mom. 3 och 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 3 punkten 4 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Turesson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter   ha   röstat   för  ja-proposilionen.   Då   herr  Turesson  begärde rösträkning verkställdes votering med  omröslningsapparat.   Denna omröstning gav följande resultat-Ja  -  264 Nej  -     39

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

140

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Dahlén m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

141

Sedan  herr Dahlén begärl  votering upplästes och  godkändes följande     Nr 73

voteringsproposition:                                                                    Onsdagen den

Det statliga utvecklingsbiståndet

25 april 1973 Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 3 punkten 4 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Dahlén rn. fl.

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   193

Nej  -   108

Avstår -       I

Punkten 5

Sveriges dellagande i utvecklingssamarbete inom ramen för internationella biståndsprogram

I denna punkt hade behandlats motionerna

1973:414 av herr Hermansson m, fl, (vpk),

1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen gav Kungl, Maj:t till känna vad som i övrigt anförts i motionen under avsnittet Multilateralt bistånd (punkt 5), att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna alt Svei'ige borde vara berett atl utlova betydande bidrag vid förhandlingarna om en fjärde påfyllnad av Internationella Utvecklingsfondens (IDA) resurser (punkt 19) samt

1973:1 104 av herr Hermansson rn. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan all riksdagen hos regeringen begärde att den svenska politiken gentemot u-länderna utformades med beaktande av att Sverige skulle utträda ur Världsbanken, Internationella finansieringsbolaget. Internationella utvecklingsfonden och andra organ som hade sin udd riktad mot u-ländema (tredje all-satsen).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101, i vad avsåg
multilateralt bistånd och bidragen till IDA,

2, att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1 104, i vad avsäg Sveriges
medlemskap i Världsbanksgruppen m, fl. organ.

Reservation hade avgivits

6. av herrar Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (m) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, i vad avsåg multilateralt bistånd och bidragen lill IDA, som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört.

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Dahlén rn. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 5 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   154

Nej  -   146

Avstår  -       1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1104 av herr Hermansson m.fl, i motsvarande del, och förklarades den förra pi'opositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 5 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1 104 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  287

Nej  -     14

Avstår  -       1

Punkten 6

U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbildning i u-länderna rn. m.

142

I denna punkt hade behandlats motionerna

1973:1 12 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen beslutade all upphäva systemet med statliga investeringsgaranlier för investeringar i vissa u-länder,

1973:625 av herr Bohman m.fl. (m) i vad avsåg hemställan alt riksdagen hos Kungl. Maj:l uttalade all ett utvecklingsbolag tillskapades

för investeringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten och näringslivet (punkten 7), samt

1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag redan lill årets riksdag om ett vidgat investeringsgarantisystem för svenska förelags u-landsinvesle-ringar, i enlighet med vad som anförts i motionen (punkten 22), atl riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde förslag lill 1973 års höslriksdag om inrättande av etl utvecklingsbolag med uppgift att stödja investeringar i u-länder och underiätta svenska företags medverkan i utvecklingsfrämjande projekt i u-länder (punkten 23), att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag till höslriksdagen om ökad satsning på förinvesteringsundersökningar i u-länder med svenskt näringslivs medverkan (punkten 24).

Ulskollet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:112,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:625 i vad avsåg frågan om utvecklingsbolag och motionen 1973:1 101, såvitt den avsåg frågorna om investeringsgarantisystem, utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar.

Reservation hade avgivits

7. av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (ni) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1973:625 och 1973:1101 i berörda delar hos Kungl. Maj:l begärde förslag till årets riksdag om ett vidgat system för investeringsgaranlier, om inrättande av ett utvecklingsbolag och om okad satsning på förinvesteringsundersökningar i u-länder med svenskt näringslivs medverkan.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av herr Måbrink under överläggningen i anslutning till motionen nr 112 av herr Hermansson m. fl. framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i betänkandet nr 3 punkten 6 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Måbrink under överläggningen i anslutning till motionen nr 1 12 framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   286

Nej  -     14

Avstår  -       2

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

143

Nr 73 Mom. 2

Onsdaeen den          Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels

25 april 1973         reservationen   nr  7   av  herr  Dahlén  m, fl., och förklarades den  förra

Det statliga utveck lingsbiståndet

propositionen   vara  rned   övervägande ja  besvarad.  Sedan herr Korpås begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   utrikesulskollels   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 6 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   155

Nej  -   146

Avslår —       1

Punkten 7 Familjeplanering

I denna punkt hade behandlats motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade om en sådan omdisponering av medlen under "Övriga multilaterala bidrag" all FN:s befolkningsfond fick ett i förhållande till Kungl. Maj:ls förslag med 5 miljoner kronor höjt anslag på 20 miljoner kronor för budgetåret 1973/74 (punkt 4), atl riksdagen begärde hos Kungl. Maj:t att de svenska familjeplaneringsinsatserna i Malaysia fortsatte även under de närmast följande budgetåren (punkt 13), att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt anförts i motionen under avsnittet "Familjeplanering" (punkt 14).

Ulskoltel hemställde

att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1 101 i vad avsåg famihepla-neringsinsatser i Malaysia och vad i övrigt anförts i motionen under avsnittet "Familjeplanering".

Reservation hade avgivits

8, av heir Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Tuiesson (rn) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av rnotionen 1973:1 101, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört rörande svenska familjeplaneringsinsatser.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   ulrikesutskollets   hemställan   i

belänkandet nr 3 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   155

Nej  -   146

Avslår -       1

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Punkten 8

U-Iändernas exporrinkomsfer m. m.

I denna punkt hade behandlats motionerna

1973:625 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsäg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade att Sverige verkade för internationella överenskommelser, som stödde u-ländernas exportanslrängningar (punkten 6),

1973:1101 av herrar Helén (fp) och FäUdin (c) i vad avsåg hemställan alt riksdagen uppmanade regeringen alt tillsammans med övriga nordiska länder med kraft verka för att etl system med supplementär finansiering kom till stånd (punkten 20), att riksdagen gav Kungl. Maj:l till känna vad som i överigt anförts i motionen om världshandeln och åtgärder för atl främja u-ländernas export (punkten 21) saml

1973:1104 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos regeringen begärde att den svenska politiken gentemot u-länderna utformades med beaktande av att Sverige upphörde med stödet till den amerikanska dollarn och vid förhandlingarna om en reglering av den internationella valutapolitiken verkade för de krav som u-länderna enats om i denna fråga i Lima-programmet (fjärde att-satsen), att Sverige verkade för att Lima-programmets krav på den internationella handels- och tullpolitikens område uppfylldes vid de föreslående GATT-föriiandlingarna (femte att-satsen).

Utskottet hemställde

1.    att rik.sdagen skulle avslå motionen 1973:1101 i vad avsåg supplementär finansiering och åtgärder för att främja u-ländernas export m. m.,

2.    art riksdagen skulle avslå motionen 1973:625 i vad avsåg internationella överenskommelser som stödde u-ländernas exportanslrängningar,

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1104 i vad avsåg u-ländernas krav i fråga om valuta- och handelspolitik.

Reservation hade avgivits

9. av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

145

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Wirmark   (fp),   Korpås   (c)   och   Turesson   (m)   samt   fru   Nilsson   i Kristianstad (c) som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemställa,

1.    att riksdagen skulle uppmana regeringen alt i första hand tillsammans med övriga nordiska länder verka för alt etl system med supplementär finansiering kom tUl stånd samt alt som sin mening ge Kungl. Maj:t lill känna vad i motionen 1973:1101 i övrigt anförts om världshandeln och åtgärder för att främja u-ländernas export,

2.    atl riksdagen med bifall till motionen 1973:625 uttalade att Sverige borde verka för internationella överenskommelser som stödde u-länderna i deras exportanslrängningar.

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 8 mom. 1 och 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Dahlén m. fl.

146

• Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   147

Nej  -   145

Avstår  -       9

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1104 av herr Hermansson m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 3 punkten 8 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1104 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.

Punkten 9

Villkor för finansiellt bistånd

1 denna punkt hade behandlats motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) vari såvitt här var i fråga hemställts alt riksdagen hos

Kungl. Maj:l begärde förslag om ytteriigare uppmjukningar av viUkoren för de nya u-landskrediter Sverige avtalade saml möjlighet alt efter prövning helt eUer delvis avskriva amorteringarna på gamla ulveckhngslån (punkten 18).

101

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1973: vad avsåg uppmjukning av bislåndsvillkoren.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Reservation hade avgivits

10. av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (m) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett alt ulskoltel bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1101 hos Kungl. Maj:l begärde förslag om ytterligare uppmjukning av villkoren för de nya u4andskrediter Sverige avtalade samt möjhghet alt efler prövning helt eller delvis avskriva amorteringarna på gamla ulveckhngslån.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller  utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 3 punkten 9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Dahlén

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja  -   140

Nej  -   160

Avstår —       1

Punkterna 10 - 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 13

Humanitärt stöd och utbildningsstöd till afrikanska befrielserörelser

1 denna punkt hade behandlats motionerna

1973:278 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari föreslagils alt riksdagen anvisade 20 miljoner kronor till FRELIMO, 20 miljoner kronor lUl PAIGC och 20 miljoner kronor liU MPLA (punkt I), atl riksdagen uttalade sig för etl upphävande av förmyndarprincipen rörande humanitärt bistånd lUl förmån för en princip om vUlkorslöst stöd lUl befrielserörelserna (punkt 2), att riksdagen hos regeringen hemställde om

147

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

atl den hos SIDA skuUe föreslå att avskaffa systemet med stipendier lill befrielserörelsernas representanter lill förmån för atl låta rörelserna använda en del av de anslagna medlen atl finansiera sin representationsverksamhet (punkt 3) samt

1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen gav Kungl, Maj:l till känna vad i motionen anförts om stöd till befrielserörelser i södra Afrika (punkt 11), att riksdagen begärde hos Kungl, Majt atl den s, k, flyktingberedningen gavs parlamentarisk representation (punkt 12),

Utskottet hemställde

1,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:278 i vad avsåg villkoren för stöd lill befrielserörelser saml stöd till dessa rörelsers representanter i Sverige,

2,    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101 i vad avsåg stödet lill befrielserörelser i södra Afrika,

3,    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101 i vad avsåg flyktingberedningens sammansättning.

Reservationer hade avgivils

1 1, av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp) och Korpås (c) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1101 som sin mening gav Kungl, Majt till känna vad reservanterna anfört om det humanitära stödet lill befrielserörelserna i södra Afrika,

12, av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (m) saml fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, i vad avsäg parlamentarisk representation i flyktingberedningen, som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Vid denna punkt hade avgivils ell särskilt yttrande av herr Turesson

(m).

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 278 av herr Hermansson m,fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

148

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 13 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 278 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  287 Nej  -     14

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 I av herr Dahlén m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   ulrikesulskollels   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 13 mom, 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren  bifallit  reservationen nr II  av herr Dahlén

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   188

Nej  -   111

Avstår  -       4

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Dahlén m, fl:, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 1 3 mom, 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej,                        '

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Dahlén

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   156

Nej  -   145

Avstår —       2

149

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Punkten 14

Bidrag tUl enskilda organisationers hjälpverksamhet

I denna punkt hade behandlats motionerna 1973:625 av herr Bohman m, fl, (m), såvitt nu var i fråga, 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen gav Kungl, Maj:t lill känna vad som anförts i motionen rörande enskUda organisationers — särskilt missionens — roll i biståndsarbetet (punkten 16) samt

1973:1109 av herr Måbrink (vpk) vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om alt en översyn företogs av givna instruktioner lill anslagsbevUjande organ angående deras prövning av anslagsansökningar från organisationer av WAY:s typ.

Utskottet hemställde

1,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1109,

2,    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101 beträffande enskilda organisationers roU i biståndsarbetet.

Reservationer hade avgivits

13,    av herr Turesson (m) som ansett all ulskollets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse,

14,    av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp) och Korpås (c) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa,

alt riksdagen gav Kungl, Maj:t lill känna vad som i motionen 1973:1101 anförts rörande enskUda organisationers — särskUl missionens — roll i biståndsarbetet.

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering såvitt avser bidrag lill missionens och andra humanitära organisationers hjälpverksamhet. Därefter förelages utskottets hemställan och motiveringen i övrigt lill avgörande momenlvis.

150

Bidrag till missionens och andra humanitära organisationers hjälpverksamhet

Propositioner gavs på godkännande av dels ulskotlels motivering, dels den i reservationen nr 13 av herr Turesson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren godkänner ulrikesutskollets motivering i

betänkandet nr 3 punkten 14 såvitt avser bidrag till missionens och andra

humanitära organisationers hjälpverksamhet röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr  13 av herr

Turesson anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 248

Nej -    48

Avslår  —       5

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1109 av herr Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   ulrikesutskollets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 14 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1109.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Mom 2.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nilsson i Kristianstad begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   ulrikesulskollels   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 14 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren  bifallit  reservationen  nr  14 av herr Dahlén

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Nilsson i Kristianstad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja  -   175

Nej  -   120

Avstår —       6

Punkten 15 Kvinnoutbildning

I denna punkt hade behandlats motionen 1973:1110 av herr Möller m.fl. (fp) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Majt begärde alt svenskt bistånd planerades för utbildnings- och yrkesutbildningsinsatser i

151

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Det StatUga utvecklingsbiståndet

väsentlig utsträckning även för andra mottagarländer än de afrikanska och atl därvid största vikt skulle fästas vid all goda möjligheter för deltagande öppnades för kvinnor.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1110.

Reservation hade avgivils

15. av herrar Dahlén (fp) och Wirmark (fp) som ansett atl utskottet bort hemställa,

all riksdagen med bifall liU motionen 1973:1110 som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört om svenska utvecklingsinsatser på kvinnoulbildningens område.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr. 15 av herrar Dahlén och Wirmark, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 15 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 5 av herrar Dahlén

och Wirmark.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  243

Nej  -     55

Avstår  —       3

Punkten 16

Stöd ål u-ländernas massmedia

1 denna punkt hade behandlats motionen 1973:1 11 1 av fru Söder (c) och fru Nilsson i Kristianstad (c) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om undersökning av möjligheterna att inom SIDA inrätta en fond för all stödja u-ländernas köp av massmediainformalion i Sverige på sätt som angetts i motionen.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1 111.

152

Reservation hade avgivits

16. av fru Nilsson i Kristianstad, herr förste vice talmannen Bengtson och herr Korpås (samtliga c) som ansett atl utskottet bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1973:1111 som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vad reservanterna anfört i fråga om upprättande

av en fond som stöd lill u-länderna för köp av massmediainformation i     Nr 73

'''S-                                                                                                Onsdagen den

25 aprU 1973

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels
reservationen nr 16 av fru NUsson i Kristianstad m. fl., och förklarades     Det statliga utveck-
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru        *    ' '"

Nilsson i Kristianstad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   ulrikesutskollets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 16 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av fru Nilsson i

Kristianstad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Nilsson i Kristianstad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  236

Nej  -    61

Avstår -       3

Punkten 17 SIDA:s funktioner

1 denna punkt hade behandlats motionen 1973:1 101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan alt riksdagen begärde all SIDA i vanlig ordning skulle bereda frågor rörande Sveriges medverkan i FN:s befolkningsfond och Världshälsoorganisationens forskningsinsatser pä familjeplaneringens område samt UNCTÄD/GATT:s Internationella han-delscenlrum för u4ändernas exporlfrämjande verksamhet (punkten 3), att riksdagen beslutade ge SIDA bemyndigande all besluta och avtala om sådan insats som inle omfattades av samarbelsavtal intill en gräns av 5 miljoner kronor (punkten 25).

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101 i vad avsåg SIDA.s beredningsansvar,

2.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1101 i vad avsåg bemyndigande för SIDA all besluta och avtala om vissa insatser.

Reservation hade avgivits

17. av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (m) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som ansett att ulskoltel under 2 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, i vad avsåg
bemyndigande för SIDA att besluta och avtala om vissa insatser, som sin
mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört.                             153

Nr 73 Mom. 1

Onsdaeen den           Utskottets hemställan bifölls.

25 aprU 1973

--------- ;---------- Mom. 2

Det statliga utveck-   Propositioner  gavs   på   bifaU   till   dels   ulskollets   hemställan,  dels

lingsbiståndet        reservationen  nr  17 av herr Dahlén m.fl., och förklarades den  förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nilsson i Kristianstad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   all   kammaren   bifaller   ulrikesutskollets   hemställan   i

belänkandet nr 3 punkten 17 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren  bifallit reservationen nr 17 av herr Dahlén

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Nilsson i Kristianstad begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   153

Nej -   145

Avstår -      2

Punkten 18

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 19

Information i Sverige om u-landsproblem

Under denna punkt hade redovisats utskottels motivering för den medelsanvisning som utskottet tillstyrkt under punkten 22.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1973:415 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, c, fp) vari hemställts atl riksdagen skulle föreslå att som ell led i SIDÄ:s information skulle ingå stöd ål DX~klubbar och andra kortvågslyssnare i enlighet med vad i motionen anförts och all SIDA informerade skolorna om möjligheten alt låla kortvågslyssning ingå i "Fritt vall arbete" saml

1973:1101 av herrar Helén (fp) och FäUdin (c) såvitt nu var i fråga.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1973:415.

Reservation hade avgivils

18.  av herr Dahlén (fp), herr förste vice  talmannen, Bengtson (c),
herrar Wirmark (fp) och Korpås (c) saml fru Nilsson i Kristianstad (c)
som ansett atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna
154                        angiven lydelse.

Vid denna punkt hade avgivits etl särskilt yttrande av herr Turesson     Nr 73

(m).

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föranleddes av bifall till reservationen nr 18 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nilsson i Kristianstad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 19 med godkännande av utskottets motivering

röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i

motiveringen som föranleddes av bifall till reservationen nr 18 av herr

Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Nilsson i Kristianstad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   192

Nej  -   105

Avstår -      5

Punkten 20

Bidrag till internationella biståndsprogram

Kungl. Maj:t hade (punkten C 1 s. 21-30) föreslagit riksdagen all

1.    godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2.    medge att Kungl. Maj:t gjorde utfästelser för budgetåren 1974/75 och 1975/76 i enlighet med vad som förordals i propositionen,

3.    godkänna Sveriges anslutning lill Afrikanska utvecklingsfonden,

4.    lill Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1973/74 anvisa etl reservationsanslag av 550 000 000 kronor.

Tidigare hade utskottet behandlat

dels under punkten 5 motionen 1973:414 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkats all riksdagen skulle avslå regeringens äskanden under punkt C 1 i stalsverkspropositionens bilaga 5, i vad avsåg anslag till IDA, ADB och ADF med sammanlagt 185,1 miljoner kronor,

dels under punkten 7 motionen 1973:1 101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan atl riksdagen beslutade om en sådan omdisponering av medlen under "Övriga multilaterala bidrag" all FN:s befolkningsfond fick ett i förhåUande till Kungl. Maj:ls förslag rned 5 miljoner kronor höjt anslag på 20 miljoner kronor för budgetåret 1973/74 (punkten 4).

155

Nr 73                                                                                       Utskottet hemställde

Onsdaeen den '■ ''"  riksdagen godkände de i  propositionen  1973:1 angivna rikl-

25 anril 1973                                  linjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

-------------------- 2. atl   riksdagen   skulle   avslå   motionen    1973:1101,   såvitt   avsåg

Det statliga utveck-    j-         -            n       j    c-          j        ■

"                             omdrsponermg av medlen under torevarande anslag,

*                                3, atl   riksdagen   megav  all   Kungl,   Maj:l   i  enlighet  med  angivna

riktlinjer gjorde utfästelser för budgetåren 1974/75 och 1975/76,

4,    att riksdagen godkände Sveriges anslutning till Afrikanska utvecklingsfonden,

5,    alt riksdagen med bifall lill propositionen 1973:1 och med avslag på motionen 1973:414 lill Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 550 000 000 kronor.

Reservation hade avgivils

19, av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (m) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som — vid bifall lill reservationen nr 8 - ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1973:1101 beslutade om en sådan omdisponering av medlen under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag all FN:s befolkningsfond fick etl i förhållande till Kungl, Maj:ls förslag med 5 miljoner kronor höjt anslag på 20 miljoner kronor för budgetåret 1973/74,

Mom. 1-4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 414 av herr Hermansson m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 20 mom, 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ulskotlels hemställan med den ändring

däri som föranledes av bifall lill motionen nr 414,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   287
156                                                                  Nej  -     14

Punkten 21

Bilateralt utvecklingssamarbete

Kungl, Maj:l hade (punkten C 2, s, 30-45) föreslagit riksdagen alt

1, godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för bilateralt
utvecklingssamarbete,

2. lill Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1973/74 anvisa
ell reservationsanslag av 959 956 000 kronor.

Nr 73

Onsdagen den 25aprn 1973

Det statliga iitveck-lingsbiståndet

Tidigare hade utskottet behandlat

dels under punkten 4 motionen 1973:72 av herr Hermansson m. fl, (vpk),

dels under punkten 13 motionen 1973:278 av herr Hermansson m, fl, (vpk) i vad avsåg hemställan atl riksdagen anvisade 20 mihoner kronor till FRELIMO, 20 mUjoner kronor tUl PAIGC och 20 miljoner kronor lill MPLA (punkten 1),

dels under punkten 4 respektive punkten 14 motionen 1973:625 av herr Bohman rn, fl, (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla atl inom ramen för beviljade anslag etl belopp om 40 miljoner kronor skulle utgå till Etiopien under budgetåret 1973/74 och att SIDA fick i uppdrag att planera för vidgade biståndsinsatser i landet (punkten 3), att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att inom ramen för beviljade anslag ell belopp om 25 miljoner kronor skulle utgå lill missionens och andra humanitära organisationers biståndsverksamhet (punkten 10),

dels under punkten 4 motionen 1973:628 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslagits att riksdagen under tredje huvudtiteln punkten C 2 anvisade 300 000 kronor lill Demokratiska republiken Vietnam och 150 000 000 kronor lill Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering,

dels under punkten 4 motionen 1973:1103 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemslällts att riksdagen under tredje huvudtiteln C 2 (prop. 1973:1, bilaga 5) anvisade 50 mihoner kronor till FUNK i Cambodja samt 50 miljoner kronor till Laos' patriotiska front,

dels under punkten 4 motionen 1973:1 101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade om en sådan omdisponering av medlen under "Bilateralt utvecklingssamarbete" atl Etiopien budgetåret 1973/74 fick en i förhällande till Kungl. Maj:ls förslag med 3 miljoner kronor förhöjd anslagsram på 33 miljoner kronor (punkten 7).

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:625 och 1973:1101 i vad avsåg beräkning av medelsbehovel för bistånd lill Etiopien,

2.    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:625 i vad avsåg beräkning av medelsbehovel för missionen och andra humanitära organisationers hjälpverksamhet,

3.    all riksdagen godkände de i propositionen 1973:1 föreslagna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete.

157

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

4. alt riksdagen med bifall lill propositionen 1973:1 och med avslag på motionerna 197372, 1973:278, 1973:628, 1973:1103 tUl Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 959 956 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

20. av herr Dahlén (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar Wirmark (fp), Korpås (c) och Turesson (m) saml fru Nilsson i Kristianstad (c) som — vid bifall lill reservationen nr 5 — ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionerna 1973:625 och 1973:1101, i vad avsåg beräkning av medelsbehovet för bistånd till Etiopien under budgetåret 1973/74, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört i reservationen nr 5 vid punkten 4,

21. av herr Turesson (m) som - vid bifall lill reservationen nr 13 -ansett atl utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:625, i vad avsåg beräkning av medelsbehovet för missionens och andra humanitära organisationers hjälpverksamhet, gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört i reservationen nr 13 vid punkten 14.

Mom.1-3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4 såvitt avsåg anslag till forskningsfond för Vietnam Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4 såvitt avsåg anslag till FRELIMO, PAIGC och MPLA Propositioner   gavs   på   bifall   lill   dels   utskottets   hemställan,  dels

motionen  nr  278   av herr Hermansson m.fl. i motsvarande del, och

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande

voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 21 mom. 4 såvitt avser anslag lill FRELIMO,

PAIGC och MPLA röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 278 i motsvarande del.

158

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  285 Nej  -     15

Mom. 4 såvitt avsåg anslag till Demokratiska republiken Vietnam och Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels

motionen nr 628 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i betänkandet nr 3 punkten 21 mom. 4 såvitt avser anslag till Demokratiska   repbuliken   Vietnam   och   Republiken   Sydvietnams  provisoriska revolutionära regering röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 628.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285 Nej  -     14

Mom. 4 såvitt avsåg anslag till FUNK i Cambodja och till Laos' patriotiska front

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1103 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sorn   vill   alt   kammaren   bifaller   utrikesulskollels   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 21  mom. 4 såvitt avser anslag lill FUNK i

Cambodja och till Laos' patriotiska front röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1103.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter   ha   röstat   för ja-propositionen.  Då  herr  Måbrink   begärde rösträkning verkställdes votering med  omröstningsapparal.  Denna omröstning gav följande resultat-Ja  -  285 Nej  -   14

Mom. 4 i övrigt

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 22 och 23

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Företagsbeskatt-nitigen

§ 2 Företagsbeskattningen

Föredrogs skatteutskottets belänkande nr 20 i anledning av motioner angående företagsbeskattningen.

159

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Företagsbeskattningen

I detta belänkande behandlades motionerna

1973:402 av herr Wååg m, fl, (s),

1973:562 av herr Bohman m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla alt företagsskalleberedningen erhöll i uppdrag all snabbutreda frågan om extra skattelättnader för nystartade förelag i enlighet med vad som förekom i andra länder,

1973:1008 av herr Brundin m, fl, (m) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla all förelagsskatleberedningen fick i uppdrag all utreda frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags och svenska ekonomiska föreningars vinster efter de riktlinjer som framförts i motionen,

1973:1026 av herr Hovhammar m, fl, (m, c, fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:l skulle anhålla om införande av särskilda skatteregler lill stöd åt nyföretagande i enlighet med vad som anförts i motionen,

1973:1041 av herrar Levin (fp) och Annerås (fp) saml

1973:1074 av herr Wijkman m, fl, (m, c, fp).

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå

motionen 1973:402 motionen 1973:562 motionen 1973:1008 motionen 1973:1026 motionen 1973:1041 motionen 1973:1074,

Reservation hade avgivits av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m) vilka ansett all utskottet under 2-4 bort hemställa,

att riksdagen hos Kungl, Maj:l begärde, alt motionerna 1973:562, 1973:1008 och 1973:1026 överlämnades lill företagsskalleberedningen (Fi 1970:77) för övervägande.

Till betänkandet hade fogals särskilda yttranden

1,    av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c). Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) saml

2,    av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m).

160

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! Till skatteutskottets belänkande nr 20 är fogad en reservation av herr Söderström och mig. Reservationen är grundad bl, a, på motionen 562 av herr Bohman m, fl,, i vilken las upp frågan om skattelättnader för nystartade förelag. Tyvärr har de senaste åren kännetecknats av en nedgång av nyföretagandet. Del är en allvarlig utveckhng, eftersom nyföretagandet är av central betydelse för ett dynamiskt näringsliv. Man kan knappast överskatta näringslivels roll. Näringslivet har en stor betydelse för utvecklandet av nya uppfinningar.

Från konkurrenssynpunkt är det också viktigt med nyetablering. Därför är del önskvärt med näringspolitisk stimulans liU nyföretagande och medverkan till att undanröja hinder mot nyetableringar. Möjligheterna till skattelättnader för nyetablerade företag bör således utredas, och åtgärder bör vidtagas för all kombinera ell sparande för nyförelagen med statliga kreditgarantier,

I motionen 1026 framhåUer herr Hovhammar m, fl, att det är nödvändigt att få ell nylillskotl för företagen och föreslår ett särskilt system med skattebefrielse eller nedsatt skall för nystartade företag som borde gälla under en femårsperiod med successivt ökande skatt. Skattebefrielsen skulle då avse såväl förelagsvinst som arbetsgivaravgiften. Herr Brundin m. fl, hemställer i motionen 1008, att förelagsskatteut-redningen måtte få i uppdrag atl utreda frågan om avveckling av dubbelbeskattningen för svenska aktiebolags och svenska ekonomiska föreningars vinster,

1970 års långtidsutredning diskuterar i vad mån del finns möjlighet för ökat tillskott av riskvUligt kapital som kan stå öppet för företagen och kommer fram till all en utväg skulle vara alt avveckla dubbelbeskattningen för svenska aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomsler. Härigenom skulle företagen, menar man, i ökad utsträckning vara viUiga alt finansiera investeringarna via aktiemarknaden. Motionärerna framhåller också atl ett system för en mer eller mindre fuUständig enhetsbeskaltning existerar redan i en del stater och alt denna utveckling har skett efter två system, ett som utbildats i Frankrike och ett som utbildats i Tyskland, Motionärerna menar alt dessa är värda alt undersöka.

Fru lalman! Vi reservanter anser att de synpunkter som framförts i dessa motioner är så värdefuUa, atl de bör prövas av företagsskalleutred-ningen. Jag ber att få yrka bifaU till reservationen.

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Företagsbeskattningen

I detta anförande, under vilket fru andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Hovhammar (m) och Söderström (m).

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Fru lalman! 1 skatteutskottets betänkande föreligger ett särskilt yttrande från folkpartiets och centerpartiets ledamöter i utskottet. Vi har gjort detta i anledning av utskottets skrivning, där det heter: "Utskottet vidhåller sin tidigare i olika sammanhang uttalade uppfattning atl erforderligt stöd till allmännyttiga ändamål bör lämnas i form av direkta bidrag av aUmänna medel och inle genom lättnader vid beskattningen," Med hänvisning härliU avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Vi böjer oss för all motionerna blir avstyrkta. Vad som las upp i dem kommer att behandlas av en sittande utredning. Vi har därför ansett det vara riktigt atl nu inte göra något ål motionerna.

Vi kan emellertid inte biträda utskottets stäUningstagande till frågan om att stöd till allmännyttiga ändamål inle skaU kunna ges i form av skallelättnader, särskilt som vi från båda partierna för kort tid sedan i

11  Riksdagens protokoU 1973. Nr 71- 73

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Företagsbeskattningen

riksdagen redovisat vår ståndpunkt lill ett annat ärende, som gällde stöd tiU religiösa och allmännyttiga ändamål. Vi ansåg att man mycket väl skuUe kunna använda skattelättnader för atl stimulera sådana gåvor.

Med dessa ord, fru lalman, har vi velat notera att vi går med på utskottets hemställan utom skrivningen om stödet tiU allmännyttiga ändamål. Jag har velat anföra detta tiU protokollet, så att inget missförstånd i fråga om vårt ställningstagande skaU behöva uppstå jusl i fråga om användningen av skatteinstrumenlet för stödjande av viss verksamhet.

Herr WÄRNBERG (s):

Fru talman! Alla de frågor som är upptagna i de motioner som föranlett reservationer lill skalteutskoltets betänkande nr 20 måste med nödvändighet bli föremål för överväganden inom företagsskatteberedningen. Enligt gammal god tradition i skatteutskottet har utskottet därför funnit det rikligt att inle ingå i prövning i sak av motionärernas krav. Likaså har man ansett det helt onödigt alt via Kungl. Maj:l överlämna motionerna lill utredningen, när del står klart all frågorna ändå kommer under övervägande.

Mot denna bakgrund ber jag, fru talman, att få yrka bifall tiU skalteutskoltets betänkande i denna del liksom även i de delar där det bara föreligger etl enda yrkande.

Beträffande kraven i motionen 1074, som inte kommer upp till behandling i företagsskatteberedningen, lar dock utskottet stäUning i sakfrågan och vidhåller, som herr Larsson i Umeå har sagt, sill tidigare ställningstagande alt stöd till aUmännyttiga ändamål bör lämnas i form av direkta bidrag av allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen.

Motionärerna kräver skattelättnader för bidrag tiU Tekniska museet, men i och med att en tioprocentig uppräkning har skett i årets budget anser ulskollet att motionärernas krav har blivit tillgodosedda.

Jag ber alltså, fru lalman, att få yrka bifaU till skatteutskottets belänkande.

Herr NILSSON i Trobro (m) kort genmäle:

Fra talman! När det gäUer motionen 1074 vill jag erinra om alt moderata samlingspartiet i andra sammanhang har krävt skattefrihet för religiösa och ideella organisationer varför vi inte har avgivit någon reservation här. Vi vill ändå poänglera att det stöd som skall lämnas inte enbart bör bestå av direkta bidrag utan också av skatteavdrag.

Då herr Wärnberg säger atl del är kutym att man inte överlämnar motionerna till en sittande skalteutredning och alt denna utredning har så vittomfall ande uppgifter enligt direktiven atl den ändå kommer alt syssla med dessa problem, vUl jag endast invända att de problem som las upp i dessa motioner är så viktiga atl det inle skadar att de överlämnas till en sittande utredning.

162

Herr LEVIN (fp):

Fra talman!   Av många olika skäl som det i och för sig skulle vara frestande alt ta upp lUl debatt - vilket jag dock lovar att avstå från i dag

- minskar antalet famiheföretag mycket snabbt i vårt land. Det är beklagligt och betänkligt, eftersom fenomenet nog måste betraktas som ett uttryck för en alltmer ökande misstro mot möjligheterna alt i Sverige försörja sig som enskild företagare med en rimlig arbetsinsats och ulan ett onormalt risklagande. Svårigheten atl skaffa både i egentlig mening riskviUigt kapital och sekundärt riskbärande, dvs. upplånal kapital, spelar dock också en stor roll för den negativa trenden.

1 syfte alt råda bot på finansieringsproblemel för de mindre förelagen eller åtminstone underlätta anskaffandet av riskvilUgl kapital har jag tillsammans med herr Ännerås i motionen 1041 föreslagit riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till progressiv företagsbeskattning av den typ som bl. a. förekommer i USA. Ett enhäUigt utskott avstyrker dock motionsförslagel under hänvisning lill att företagsskatteberedningen, som enligt utskottets mening eljest inle saknar arbetsuppgifter, såvitt ulskoltel kunnat finna kommer alt överväga också möjhgheterna alt införa en progressiv bolagsskall. Emellerlid antyder utskottet att utredningsuppdraget är så omfattande, alt man får vara insläUd på all resultatet låter vänta på sig.

1 och för sig är vi motionärer naturhgtvis lacksamma för det löfte om en prövning av vårt förslag, som utskottet anser sig kunna ge å utredningens vägnar. All vi likväl inte är nöjda beror på att vi bedömer utveckhngen för de mindre företagens och speciellt familjeföretagens del som så bekymmersam, att åtgärder för alt förbättra deras situation måste vidtagas nu — eller i vart faU mycket snart - och all man inle ulan ytterligare, smärtsam utslagning av sådana förelag kan avvakta ell utredningsförslag, som kanske ligger åtskilliga år framåt i tiden.

Då nu regeringen går så långt som till etl utnyttjande av AP-fonderna för all enligt uppgift tillföra näringslivet riskviUigt kapital, är del - om jag förstått saken rätt - inte främst eller inle alls de mindre förelagen som man tänkt sig som kompanjoner. Deras problem tror man sig lösa genom alt ställa ett antal mihoner lUl särskilda emissionsinslituts förfogande. Delta torde vara en felbedömning, ty i de flesta fall vill inte den här typen av företagare ha någon meddelägare över huvud taget. Del är för övrigt inte så säkert atl de stora koncernerna vill ha AP-fonderna som kompanjoner heller - men del är väl inget problem, eftersom man med utgångspunkt från socialistiska värderingar alllid kan tvinga dem som inle själva inser sill eget, av staten bestämda, bästa. Men för de minre förelagen saknar samhället intresse, i varje fall då det gäller deras finansiering — del har kredilpolitik och konjunklurpohlik under de senaste åren eftertryckligt visat. Därför borde del ju vara ell regeringsintresse atl försöka finna en eller annan utväg så atl man för framliden kunde sUppa del ständiga talet om de mindre företagens många problem.

En sådan utväg vore ulan tvivel införandet av en progressiv företagsbeskattning för de mindre företagen, såsom vi föreslagit. En sådan särbehandling av mindre familjeförelag skulle som bekant inle innebära någol principieUt avsteg från den linje, som man redan slagit in på i förmögenhelsskallelagsliflningen — det vill jag särskilt betona.

När del gäller utformningen skulle man exempelvis kunna la ul 10 proceni för de första 200 000 kronorna, 15 procent för nästa 100 000

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Företagsbeskattningen

163

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Företagsbeskattningen

kronor osv. Företagen skulle då, inte minst ur likviditetssynpunkt, få råd att ta fram vinster tiU beskattning och därmed konsolidera sig. När på så sätt det egna riskkapitalet skulle öka, vore det ulan tvivel lättare atl också få tillgång till lån både för investeringar och för andra ändamål. För egen del är jag dessutom övertygad om atl den sortens beskattning skulle leda lUl ökade intäkter för finansministern, och det kan väl inle vara någon nackdel.

Att inte herr Annerås och jag har lagt fram ett konkret förslag beror på att vi är medvetna om att vissa problem skulle uppstå vid en övergång tiU progressiv skatt. Bl. a. måste den få konsekvenser för de nuvarande avskrivningsreglerna. Vår rimliga önskan var all Kungl, Maj:ls kansli, med sina stora resurser, skulle göra en av den föreslagna principen betingad utredning och sedan understäUa riksdagen ett praktiskt genomförbart förslag inom exempelvis några månader.

Som saken nu ligger tiU, skaU jag avstå från yrkanden. Jag hoppas tUls vidare att utredningen skaU överväga vårt förslag inom den närmaste framtiden, eftersom ärendet är av brådskande natur med hänsyn tUl de mindre företagens belägenhet. Skulle dessa förhoppningar, fru lalman, komma på skam, förbehåller vi oss rätten att återkomma i ärendet.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2-4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Nilsson i Trobro och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Trobro begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 20 punkterna 2-4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Nilsson i Trobro

och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej  -    42

Avstår —       2

164

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa punkter hemställt.

§ 3 Sparstimulerande åtgärder vid beskattningen

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 23 i anledning av motioner om sparslimulerande åtgärder vid beskattningen.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:559 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skuUe

1.     hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag syftande tUI

a.  alt ell syslem för generös premiering av det frivilliga hushållsspa
randel infördes, som log särskild hänsyn lill de lägre inkomsttagarnas och
barnfamUjernas situation,

b.  alt skallereglerna så utformades att arbetsmarknadens parter fann
det förmånligt alt sluta avtal, som innebar atl en del av löneökningen för
dem som sä önskade kunde utgå i form av sparande, s. k. sparlön,

c.  atl beskattningsreglerna så utformades atl de möjliggjorde för
förelag atl utge ägarandelar lill sina anställda på gynnsamma villkor, allt i
enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen 1973:241,

2. besluta alt del extra avdraget för intäkt av kapital höjdes tiU 600
kronor för ensamslående och till 1 200 kronor för äkta makar,

1973:587 av herrar Schött (m) och Magnusson i Borås (m) vari hemställts alt riksdagen skulle anhålla atl Kungl. Majt förelade riksdagen förslag om sparslimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen sagts om banksparande, bostadssparande, ulbildningssparande, amorterings-sparande, förelagssparande, egenförelagares rätt till kapilalavdrag och höjt exlraavdrag vid kapitalbeskattningen,

1973:1028 av herrar Hylländer (fp) och Richardson (fp) vari hemställts att riksdagen uppdrog åt Kungl. Maj:t att skyndsamt framlägga förslag till höjning och värdesäkring av sparavdraget vid inkomsttaxeringen enlighet med vad som framförts i motionen samt

1973:1075 av herrar Wirmark (fp) och Ängström (fp) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Majt begärde att de i motionen framförda förslagen, syftande liU alt främja hushållssparandel, belystes och beaktades av 1972 års skalteutredning.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1973:559

2.    motionen 1973:587

3.    motionen 1973:1028

4.    motionen 1973:1075.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Sparstimulerande åtgärder vid beskattningen

Reservation   hade   avgivits   av   herrar   Nilsson   i   Trobro   (m)   och Söderström (m) vilka ansett atl utskottet bort hemställa, att riksdagen skulle

165

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Sparstimu lerande åtgärder vid beskattningen

1. med bifall till utredningsyrkandel i motionen 1973:559 hos Kungl.
Maj:l anhålla om utredning och förslag syftande lill

a. att ett system för generös premiering av del frivilliga hushålls
sparandet infördes som tog särskUd hänsyn tUl de lägre inkomsttagarnas
och barnfamiljernas situation,

b. alt skallereglerna så utformades atl arbetsmarknadens parter fann
del förmånligt all sluta avtal, som innebar att en del av löneökningen för
dem som så önskade kunde utgå i form av sparande, s. k. sparlön,

c.  all beskattningsreglerna så utformades atl de möjliggjorde för
förelag alt utge ägarandelar lill sina anställda på gynnsamma villkor, allt i
enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen 1973:241,

2.    med bifall till motionen 1973:559 och med anledning av motionerna 1973:587, 1973:1028 och 1973:1075 anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i kommunalskallelagen,

3.    med bifall till motionen 1973:587 i vad avsåg banksparande, bostadssparande, ulbildningssparande, amorleringssparande, förelagssparande och egenförelagares rätt till kapilalavdrag samt i anledning av motionen 1973:1075 anhålla all Kungl. Maj:l förelade riksdagen förslag om sparslimulerande åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen 1973:587,

4.    avslå motionerna 1973:1028 och 1973:1075 i den mån de inle kunde anses besvarade genom vad reservanterna hemställt.

166

Till betänkandet hade fogats ell särskilt yttrande av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c). Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c).

Herr SÖDERSTRÖM (m);

Fru talman! Sparbegreppel synes för socialdemokrater vara någol ganska diffust. Man gillar principen all kollektivet skall svara för sparandel, medan den enskilde individen-inle tilltros någon förmåga att själv handskas med sina tillgångar. Helst vill man ta ul så myckel i skatter och avgifter alt man via bidrag av olika slag kan reglera människornas existensmöjligheter.

När man någon gäng gör ett undantag från den regeln, är det märkligt all kunna konstalera dubbelmoralen i handlandet. Generellt skall alla inkomster vara skattepliktiga, men trots detta generar sig herr Sträng & Co inte för alt i braskande annonser försöka locka folk att delta i olUca former av lotterier m. m. Lockbetet är "skattefria inkomster". Samtidigt avstyrks med indignation alla förslag om sparslimulerande åtgärder som kommer från borgerligt håll. Moderata samlingspartiet — och tidigare högerpartiet — har alltid ansett att vi måste lära de enskilda människorna olUca former av sparsamhel för all vi skaU få en verklig ägardemokrati i vårt land. Vi tror nämligen att detta är tUl gagn både för samhället och för de enskilda människorna, och många exempel från år som gått kan bevisa riktigheten i värt resonemang. I vår partimotion 559 upprepar vi en del av våra krav samtidigt som vi i motionen 587 ger exempel på hur banksparande, bostadssparande, ulbUdningssparande, amorteringssparande, förelagssparande, delägarsparande m. m. kan genomföras.

Gemensamt för aUa våra förslag är all vi viU minska de enskilda människornas aUlmer växande beroende av stat och kommun, vilket bl. a. gagnar en levande demokrati. Dessutom kommer del enskilda sparandel alt öka den personliga friheten och bevara människornas integritet. Vi kan i dag se exempel på vart den ökande kollektivismen fört vårt samhäUe - bilden är inte vacker och vi måste ta liU kraftåtgärder för att komma ur den tvångssituation som råder i dag.

Jag ber, fru talman, alt med del sagda få yrka bifaU lill den reservation som är fogad vid skatteutskottets belänkande nr 23.

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Sparstimulerande åtgärder vid beskattningen

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Fru lalman! Vid skatteutskottets betänkande nr 23 har fogats etl särskilt yttrande från folkpartiets och centerpartiets ledamöter i skalteulskoltel. Vi har bilrätt vad utskotlsmajorilelen har sagt. Det innebär all samtliga sparmolioner — det är ell helt knippe sådana - kommer all behandlas av 1972 års skatteutredning.

Med vårt särskilda yttrande har vi bara velat anföra en del synpunkter. Vi säger där all del personliga sparandet är av avsevärd betydelse för kapitalförsörjningen men att spararna trots detta många gånger förlorar på sill sparande. De kan få vidkännas förluster via inflationens och skattens verkningar. Många gånger uppstår rent negativa effekter; de pengar som satts in har minskat i värde på gmnd av inflation och beskattning. Detta är inte bra. Vi viU ha en värdesäkring av sparandet, så atl spararna inte kommer i kläm. De är samhäUsnylliga, och vi vUl skapa rättvisa åt denna grupp människor.

Skatleulredningen skall behandla dessa frågor, och vi hoppas att utredningen särskilt uppmärksammar dessa problem och lägger fram förslag som kan medföra en rättvisare behandling av spararna och en stimulans lill fortsatt sparande. I stället för det negativa sparandet bör vi få ell positivt sparande, dvs. det bör bli meningsfullt att spara.

Herr BRANDT (s):

Fru talman! Då del inte finns någol nytl i della belänkande ber jag bara alt få yrka bifaU lill utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Nilsson i Trobro och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 23 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen av herrar Nilsson i Trobro

och Söderström.

167

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Samhällelig kontroU av prostitutionen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  249

Nej  -     38

Avstår -      6

§ 4 Föredrogs lagutskottets betänkande nr 14 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:62 med förslag till lag om ändring i lagen (1929:77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Utskottels hemställan bifölls.

168

§ 5 Samhällelig kontroll av prostitutionen

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 9 i anledning av molion om samhällelig kontroll av prostitutionen.

Herr SJÖHOLM (fp):

Fru lalman! Jag ämnar verkligen inle dra upp någon stor debatt i det här ämnet; den vi hade i fjol manar inte tiU eflerföhd. Jag har begärt ordet av del enda skälet alt del har hänt en del på detta område sedan sist.

Den plötsligt tillsatta brollskommissionen, som med föredömlig snabbhet lagt fram ett belänkande med en hel del goda uppslag, har som bekant föreslagit alt den form av prostitution som förekommer i poseringsaleljéer och sexklubbar skall bli föremål för samhällelig kontroll. Kommissionen har enhälligt kommit lill den meningen alt samhället inte längre passivt skaU acceptera de mänskligt förnedrande former under vilka prostitutionen förekommer i vårt land.

Kommissionen föreslår atl man skaU sanera denna verksamhet genom alt polismyndigheten skall ge tiUslånd till sådan verksamhet eher med andra ord godkänna den.

Det må tillåtas mig, fru talman, att känna en viss tillfredsställelse. De syften jag velat tillgodose med den motion jag väckte i fjol och med den motion jag väckt i år kommer aUlså att bli förverkligade genom brottskommissionens förslag. Samtidigt hyser jag givetvis en viss oro för hur särskilt socialutskottet men kanske egentligen hela riksdagen skall ställa sig till delta förslag från brottskommissionen.

1 fjol formulerade socialutskottet och godtog riksdagen uttalandet att "upprättandet av bordeller, som drivs eller godkänns" - märk väl, godkänns - "av samhället, skulle innebära alt samhället aktivt medverkade lUl att ett antal människor utnyttjades för en verksamhet som erfarenhetsmässigt ofta leder lill både allvarliga psykiska skador och till livsvarig social missanpassning för dem".

Nu kan man undra om samma salvelsefuUa moralpredikningar och samma  indignerade  fördömanden  som  kom  mig  lill  del  från  denna

talarstol i fjol kommer att möta brotlskommissionens förslag. Om det finns någon konsekvens i mina ärade kollegers länkande och röstande — del senare bör i regel vara en följd av det förra - måste riksdagen såsom en man eller, varför inte, som en kvinna uppresa sig mot den eniga brotlskommissionens förslag, som ju tUl råga på eländet vunnit justitieministerns och därmed regeringens gillande och som ingår i propositionen 115, vilken vi får i dagarna.

Jag har alltså, fru lalman, hastigt och lustigt kommit i fint säUskap. Jag vel sedan gammalt genom erfarenheter från riksdagsarbetet att sällskapet betyder mera för framgången för en viss idé än själva idén som sådan.

Jag avvaktar med myckel stort intresse behandhngen av brotlskommissionens förslag på denna punkt.

Då mitt yrkande om en samhällelig kontroll av prostitutionen numera övertagits av brottskommissionen och av regeringen och i den tappningen naturligtvis har större förutsättningar atl vinna framgång vid en votering, har jag av naturliga skäl för dagen intet yrkande alt ställa.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Eftersom herr Sjöholm inle hade någol yrkande, skulle jag helt enkelt kunna avstå från all säga någonting. Men jag tycker att herr Sjöholm var ovanligt anspråksfull, när han ville göra gäUande all brotlskommissionens betänkande skulle uppfylla vad herr Sjöholm är ute efler. Brollskommissionen har dock inle talat om någon bordellverksamhet, och det är ju den som herr Sjöholm velat ha förstatligad. Jag tycker att herr Sjöholm kan lugna ner sig litet, när han gör sina jämförelser meUan sin egen egendomliga motion och brotlskommissionens förslag. Del är två helt skilda saker.

Fru talman! Jag ber atl få yrka bifall liU utskottets hemställan.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag behöver inte lugna ner mig, herr Karlsson i Huskvarna. Jag är fuUständigt lugn. Herr Karlsson kan inte rubba pä det förhållandel. Men del är ganska egendomligt, herr Karlsson, all socialutskottet i fjol sade atl i dessa poseringsaleljéer och sexklubbar förekommer bordellverksamhel. Det står ordagrant så, och det kan jag visa herr Karlsson. Även brollskommissionen säger i sitt betänkande nu att bordellverksamhet förekommer i poseringsatehéer och sexklubbar. Del råder inget tvivel härom. Så är det.

Denna verksamhet vill man nu göra till föremål för samhällelig kontroll, vilket är exakt vad jag föreslagit både i fjol och i är, herr Karlsson. Del är precis vad jag velat ha, nämligen en sanering. Man skall ge tillstånd till och godkänna vissa av dessa institut, som är snygga och ordentliga, och förbjuda andra. Det är exakt vad jag velat.

Herr Karlsson måste väl ändå tillstå all jag själv vel bättre vad jag vill än herr Karisson vet. Jag är till freds om herr Karlsson vel vad han själv vill. Det kanske är mycket atl begära del ibland.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle: Fru  talman!   Det  lönar sig  tämligen  lilel  alt diskutera med herr Sjöholm. Han försöker göra gällande att hans motion om bordellverksam-

Nr73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Samhällelig kontroU av prostitutionen

169

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Samhällelig kontroU av prostitutionen

het kan järnstäUas med den inställning som brollskommissionen har. Del är två helt skilda saker, och det bör herr Sjöholm inse. Om inte annat, så ta och läs kommissionens betänkande, sä måste herr Sjöholm inse att han nu försöker förvränga det hela.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru lalman! Trols att herr Karlsson i Huskvarna redan har sagl det så känner även jag ett behov av atl framhålla all herr Sjöholm nu far med falskeligl tal. Vad herr Sjöholm har motionerat om och förra året talade om är en samhällelig kontroll av prostitutionen. Vad brollskommissionen föreslår är alt pohsen skall kontrollera att prostitution icke förekommer. Ett villkor för att polisen skaU kunna lämna tillstånd tiU s. k. sexklubbar och vad det är för någonling är alt det icke förekommer prostitution. Det är den stora skillnaden.

Alltjämt gäller vad vi sade för ell år sedan, nämligen att trols alla de sociala olägenheter och alla de tragedier som vi är medvetna om så finns det ting, herr Sjöholm, som samhället helt enkelt icke kan befatta sig med. Vi kan befatta oss med atl förbjuda, att försöka avskaffa och att undanröja. Det gör vi, om vi som brollskommissionen föreslår ålägger polisen att se tiU att om de här klubbarna över huvud taget skaU få verka så skall del vara med garanti för att där icke förekommer prostitution. Men, herr Sjöholm, det är etl svalg befäst meUan det och tanken att det skuUe få förekomma en av samhället kontroUerad prostitution.

Herr SJÖHOLM (fp):

Fru talman! Herr Carlshamre höll ett av de få vettiga anförandena i den debatt vi hade i fjol, men i år har han nog missuppfattat saken. Det framgår icke av brottskommissionens belänkande all det skulle vara så som herr Carlshamre säger. Man kan snarare utläsa all brollskommissionen är väl medveten om att prostitution förekommer i dessa klubbar. Del framgår inte alt en förutsättning för all verksamheten skall kunna godkännas är alt det inte förekommer någon prostitution. Där har både herr Karlsson i Huskvarna och herr Carlshamre läst fel.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Min gamla mamma brukar säga alt en halv sanning är alllid lögn. Herr Sjöholm talar till hälften sanning. Det är riktigt atl brottskommissionen är medveten om atl det förekommer prostitution i poseringsaleljéer och sexklubbar. Del är den halva av uttalandet som är sann. Men brollskommissionen föreslår icke alt denna prostitution skall få lov alt fortgå under samhällelig kontroll ulan föreslår att polisen skall kontroUera klubbarna, bl. a. i syfte alt tillse all del icke förekommer prostitution. Del är det som är skillnaden.

170

Herr SJÖHOLM (fp):

Fru talman! Jag är ledsen att jag måste ha en replik lill, men del är så, herr Carlshamre, all brollskommissionen har varit realistisk nog att förstå all man aldrig kan förhindra att prostitution förekommer. Del framgår av betänkandet, och så är del helt enkelt. Vad vi slogs rätt mycket om i fjol

var jusl om del verkligen går att förbjuda den. Vi som ser realistiskt på frågan är medvetna om alt det kan man icke. Brollskommissionen är väl medveten om att det förekommer prostitution och att den icke går alt förhindra, men man vUl ha vettiga, snygga och rimliga förhållanden i poseringsatehér och sexklubbar.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru lalman! Vi får om några veckor tillfäUe att diskutera brotlskommissionens förslag och den därpå byggda propositionen. Jag hoppas alt herr Sjöholm tiU dess hinner läsa brotlskommissionens förslag.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Vissa medicinska specialiteter m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Vissa medicinska specialiteter m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 11 i anledning av motioner angående vissa medicinska specialiteter m. m.

I detta belänkande behandlades motionerna

1973:284 av herr Börjesson i Falköping (c) och fröken Pehrsson (c),

1973:286 av herr Enskog (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade att åtgärder snarast vidtogs för alt öka såväl specialist- som randutbildningen av läkare i reumalologi samt

1973:901 av fru Hansson m.fl. (s) vari hemslällts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om initiativ till en översyn av familjevärden inom det psykiatriska vårdområdet i enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet hemställde

A.  atl riksdagen beträffande vissa åtgärder inom ögonsjukvården
skulle avslå motionen 1973:284,

B.  alt riksdagen beträffande specialist- och sidoutbildningen i reuma
lologi skulle avslå motionen 1973:286,

C.  att riksdagen beträffande översyn av familjevården inom den
psykiatriska vården i anledning av motionen 1973:901 gav Kungl. Maj:l
till känna vad ulskollet anfört.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande specialist- och sidoutbildningen i reumalologi av herrar Hamrin (fp) och Hylländer (fp) som ansett atl utskottet under B bort hemställa,

all riksdagen beträffande specialist- och sidoutbildningen i reumalologi i anledning av motionen 1973:286 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla all åtgärder snarast vidtogs för all öka såväl specialist- som sidoutbildningen av läkare i reumalologi i enlighet med vad reservanterna anfört.

171

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Vissa medicinska specialiteter m. m.

2. beträffande översyn av familjevården inom den psykiatriska vården av herr Åkerlind (m) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse.

Herr ENSKOG (fp):

Fru lalman! De reumatiska sjukdomarna är mycket utbredda i vårt land. För sina besvär gör reumatikerna minst en miljon läkarbesök om året. Mer än 50 000 personer är invaUdiserade i olUca grader på grund av reumatisk sjukdom. Många av dessa är svårt rörelsehämmade och en del är helt oförmögna atl sköta ens sina intima behov ulan hjälp. Tusentals svårt handikappade kommer aldrig under läkarvård - i varje faU inle under vård av läkare med specialistutbildning.

Hur kominer det sig att vi har så få läkare som ägnar sig ål denna verkliga folksjukdom? Det kan nämnas att av 3 000 läkare som utbildats under en fyraårsperiod endast några få ägnat sig ål reumalologi. Specialiteten är inte attraktiv. Kan det möjligen bero på alt det forskas relativt litet inom den specialiteten i Sverige? Det är mer sannolikt all del beror på atl del saknas reumalologiska undervisningskliniker i Uppsala, Göteborg och Linköping, där en stor del av våra läkare får sin utbildning. Del är klart atl denna brist medför all många läkarkandidater mte anser det lönt att utbilda sig inom den reumalologiska specialiteten.

I fråga om Akademiska sjukhuset i Uppsala bör åtgärder snarast vidtas för att få tiU stånd en reumalologisk undervisningsenhel. Lokalfrågan bör kunna lösas provisoriskt i avvaktan på alt planerade byggnadsåtgärder för en dylik enhet kommer tih stånd. För alt ordna förhållandena vid sjukhusen i Göteborg och Linköping bör överläggningar las upp med vederbörande sjukvårdshuvudmän, så all även där undervisningsenheter kommer liU stånd med del snaraste på de mindre reumatikerkliniker som nyligen har inrättats.

Om etl större antal läkare finge åtminstone sidoutbildning i reumalologi, skuUe man på sikt kunna tUlsätta i varje fall någon av medicinläkarljänslerna vid de olika lasaretten med läkare med sådan sidoutbildning. Detta skulle vara till stor hjälp för alla de tusentals reumatikersjuka, som nu inle kan komma i kontakt med någon läkare som har specialkunskaper om just den sjukdomen.

1 anledning av vad jag anfört och med hänvisning till den motion nr 286 som jag väckte vid riksdagens början i detta ämne ber jag att få yrka bifall till reservationen 1 av herrar Hamrin och Hylländer. I reservationen föreslås att åtgärder snarast skall vidtas för att öka såväl specialist- som sidoutbildningen av läkare i reumalologi under AT-tjänstgöringen.

172

Herr ÅKERLIND (m):

Fru lalman! I socialutskottets belänkande nr 11 behandlas bl, a. en molion som begär en översyn av familjevården inom del psykiatriska vårdområdet. I motionen begärs att utbildningen av vårdnadshavarna inom famihevården och ersättningen för vården skall göras enhetlig.

Motionen har remitterats lill socialstyrelsen och Landstingsförbundet för yttranden. Båda remissinstanserna ställer sig positiva till den begärda översynen men med olika motiveringar.

Socialstyrelsen menar alt det är just de frågor som har tagits upp i motionen angående normer för vårdnadshavarnas utbUdning och ersättning som är det viktigaste att se över. Utskottets majoritet har instämt i det synsättet.

Landstingsförbundet menar däremot i sill remissyttrande, alt de i motionen upptagna frågorna visserligen bör komma med i en sådan här översyn men att de inle är de viktigaste. Man framhåller, alt del råder osäkerhet beträffande famihevårdens framtida roll i del totala vårdsam-manhangel och atl därför en översyn bör komma tUl stånd, men med huvudsyfte att ta fram förslag tiU alternativa organisationsmodeller för familjevårdens inordning i ett med den slutna psykiatriska vården, arbetsvärden och den primärkommunala socialvården integrerat vårdsystem.

Anledningen tih min reservation är alt jag tycker att riksdagen borde instämma i vad Landstingsförbundet har sagt. För många kanske det förefaUer vara en mycket liten fråga. Men jag tror att del är fel. Det finns alltför många psykiskt sjuka som hospitaliseras och förstörs både fysiskt och psykiskt på ohka vårdinrättningar för närvarande. Orsaken är ofta att det inte finns lämplig vård för dem. Olika människor kan också kräva helt olika behandling för all liUfriskna. Man löser inle sådana problem genom enhetliga ersättningar tih dem som lar emot folk i familjevård. Del är ju också, som Landstingsförbundet framhåller, så olUca vårdtyngd inom famUjevården. Men man kan kanske lösa en hel del av problemen genom atl i första hand försöka få fram alternativa former av vård.

Jag delar alltså helt Landstingsförbundets synsätt i de här frågorna, och del är anledningen tih min reservation.

Jag instämmer också med Landstingsförbundet i alt översynsarbetet bör kunna göras av sjukvårdens och socialvårdens planerings- och ralionaliseringsinstitut, SPRI, på gemensamt uppdrag av dess huvudmän.

Fru lalman! Jag yrkar bifaU lill reservationen 2.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Vissa medicinska specialiteter m. m.

Herr NILSSON i Växjö (s):

Fm talman! Vid socialutskottets belänkande nr 11 har fogats två reservationer. 1 reservationen 1 framförs krav på alt reumalologiska undervisningskliniker skall inrättas i Uppsala, Göteborg och Linköping. 1972 års riksdag hade all behandla en liknande molion. UtbUdningsutskottet, vilket motionerna hänvisades tiU vid 1972 års riksdag, infordrade remissyttranden från Svenska landstingsförbundet, från socialstyrelsen och från universitelskanslersämbetet. Dessa framhöll alt reumatologins behov ej fick ses isolerat ulan borde infogas i etl prioriteringssammanhang, som medgav en överblick av den totala medicinska, personella och ekonomiska utvecklingen.

Universitelskanslersämbetet framhöll all med de resurser som stod tUl förfogande kunde såväl grundutbildningen som forskar- och vidareutbildningens behov tillgodoses på ell acceptabelt sätt. Reumalologin ägnas alltså stor uppmärksamhet vid utbyggnaden av sjukvårdsresurserna.

Mot bakgrund härav avstyrkte utbildningsutskottet molionsyrkandel, och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Någon omständighet som kan föranleda ell ändrat ställningstagande

173

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Vissa medicinska speciaUte ter m. m.

här i dag har ej inträffat, och socialutskottet avstyrker motionen 286.

Herr Åkerlind står bakom reservationen 2, vars tillkomst är en överloppsgärning. Del är mycket svårt atl se någon skillnad meUan utskottets betänkande och herr Åkerlinds reservation, och jag finner därför inte någon anledning atl ytterligare bemöta den. Utskottet biträder förslaget i motionen 901 om en översyn av familjevården.

Fru talman! Jag yrkar bifaU tiU socialutskottets hemstäUan i betänkande nr 11.

Herr ENSKOG (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Nilsson i Växjö citerar remissyttranden och säger alt UtbUdningen har ordnats på ett acceptabelt sätt. Jag skulle bara vilja fråga: Hur kan man anse att det är acceptabelt ordnat exempelvis i Uppsala, där det över huvud taget inte finns någon reumalologisk klinik? Och hur skall del kunna vara acceptabelt i Göteborg och i Linköping, där det också saknas ulbUdningskliniker?

Del finns alla skäl all se lill atl utbildningen kommer i gång i denna vikliga specialitet vid undervisningssjukhusen.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Fru talman! Herr Nilsson i Växjö säger att det är svårt att se någon skiUnad på utskottets skrivning och den skrivning som finns i min reservation, men då har nog herr NUsson läst handlingarna väldigt iUa. 1 utskottets skrivning lägger man nämligen tyngdpunkten i dén översyn man vill ha på utbildningen av och ersättningen lill vårdnadshavarna, medan jag i reservationen i enlighet med Landstingsförbundets yttrande viU atl tyngdpunkten skall läggas på alternativa vårdformer. Det är ändå en rätt stor skillnad.

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Fru lalman! Vid fjolårets behandling framhöll utbildningsutskottet alt man inte fick se reumatologins tjänster såsom fristående, utan man var tvungen alt ta in dem i del prioriteringssammanhang som finns när det gäUer utbildning av läkare. Och vi kan inte i riksdagen sitta och besluta vilka åtgärder landstingen, som är huvudmän för Göteborgs- och Linköpingskhnikerna, skaU vidtaga; vi kan möjligen uttala en önskan.

Jag tycker del ligger myckel i vad Landstingsförbundet och socialstyrelsen sade i fjol, nämligen att vi måste la hänsyn också liU andra priorUeringsfrågor när vi skall besluta om utbildning av läkare i reumalologi.

174

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru lalman! Låt mig i anslutning tUl socialutskottets belänkande nr 11 göra några kommentarer lill behandlingen av molion nr 284 av mig och fröken Pehrsson, där vi hemstäUt om skyndsamma åtgärder i syfte att nedbringa väntetiderna på landels ögonkliniker.

Tyvärr kan del konstaleras atl väntetiderna inom denna vårdseklor är långt ifrån tillfredsställande. Väntetider på ett år och längre förekommer, vilket ej i längden kan accepteras. Tyvärr kan man räkna med atl dessa

Onsdagen den 25aprU 1973

Vissa medicinska specialiteter m. m.

väntetider i många fall går ul över del uppväxande släktet - barnen och     Nr 73 ungdomen.

Någon direkt statistik över väntetiderna vid ögonklinikerna i de olika sjukhusområdena finns inle. Emellertid kan för belysande av kösituationen återges uppgifter som jag hämtat från socialstyrelsens vårdplanerings-hsta för perioden oktober-december 1972. Av totaU 4 237 under perioden behandlade patienter fick 422 utan förtur, 418 med enkel förtur och 224 med dubbel förtur vård efler den s. k. rekommenderade liden. Med rekommenderad tid avses för patienter ulan förtur behandling inom tre månader, för patienter med enkel förtur vård inom sex veckor samt för patienter med dubbel förtur vård inom en vecka. Av det sagda framgår att av de 4 237 behandlade patienterna hade inte mindre än 3 173 en väntelid på över tre månader.

Orsaken liU de långa väntetiderna är framför allt brislen på ögonläkare. Antalet läkartjänster vid landets ögonkliniker uppgick enligt socialstyrelsens rapport Läkarsituationen hösten 1972 till 182. Våren 1972 var siffran 171,5. Därav var under hösten 27 tjänster och under våren 21,5 vakanta ulan vikarier, medan 12 respektive 6 uppehöUs av medicine kandidater eller av utländska läkare med begränsad behörighet.

De anförda siffrorna visar med aU önskvärd tydlighet all förhållandena är långt ifrån tUlfredsställande. Åtgärder måste därför vidtas för att nedbringa väntetiderna vid landets ögonkliniker.

Av föreliggande utskottsbetänkande framgår att de ansvariga myndigheterna har uppmärksammat att rådande förhållanden inom svensk ögonsjukvård inte är vad de borde vara. Sålunda har socialstyrelsen en tillsall arbetsgrupp utfärdat cirkulär med råd och anvisningar lill sjukvårdens huvudmän om bättre utnyttjande av personalen inom den öppna ögonsjukvården. Vidare har denna arbetsgrupp rekommenderat en systematisk arbetsfördelning mellan de olika personalgrapperna inom ögonsjukvården, innebärande bl. a. att de specialistulbildade ögonlä-karnas insatser i första hand inriktas på fall med ögonsjukdom eller synrubbningar som för en adekvat behandhng inte kan las om hand av allmänläkare eller legitimerad glasögonoptiker. Della är bara bra — därmed kan de begränsade resurser som står lill förfogande bättre utnyttjas.

Men jag tror inte alt det räcker bara med ett bättre tillvaratagande av våra resurser. Det måste till resursförstärkningar genom bl. a. ökad utbildning av ögonläkare och ortoptister. Jag är medveten om att det är en fråga på längre sikt och alt den inte kan lösas kortsiktigt, men jag vill uttala min tillfredsställelse över de åtgärder som vidtagits och som håller på atl vidtas för all komma till rätta med de alltför långa väntetiderna på landets ögonkliniker. Del är dock min förhoppning all snara resultat kan uppnås i syfte alt lösa de problem som jag här berört.

Fru talman! Jag har inget yrkande.

överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Utskottets hemställan bifölls.

175

Nr 73

Onsdagen den 25apfU 1973

Anslag till regionmusiken, m. m.

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Enskog begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottels  hemställan   i

betänkandet nr 1 1 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Hamrin och

Hylländer.

Vid omi'östning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Enskog begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 244

Nej  -     57

Avstår  -       3

Punkten C

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 2 av herr Åkerlind föreslagna motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 7 Anslag till regionmusiken, m. m.

Föredrogs kulturutskottels belänkande nr 18 i anledning av propositionen 1973:65 angående anslag till regionmusiken för budgetåret 1973/74, m. m. jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1973:1 bilaga 10 under punkten B 12 (s. 46) beräknat medel för nedannämnda ändamål hade Kungl. Maj:t i propositionen 1973:65, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 23 februari 1973, föreslagit riksdagen atl

1)   godkänna de riktlinjer rörande centralt ledningsorgan för regionmusiken sorn förordats i propositionen,

2)   bemyndiga Kungl. Maj:l alt vid regionmusiken inrätta en ordinarie tjänst för direktören med beteckningen p,

3)   lill Regionmusiken för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 23 598 000 kronor.

176

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1973:1660 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m) vari hemställts atl riksdagen skulle avslå propositionen 1973:65 samt

1973:1661 av herr Eriksson i Ulfsbyn (c) och fröken Eliasson (c) vari hemställts att riksdagen beslutade att de centrala ledningsfunktionerna tills vidare borde utövas av organisationskommittén för regionmusiken på sätt som nu förekommit.

Ulskoltel hemställde

1.    att riksdagen med bifall lill propositionen 1973:65 och med avslag på motionerna 1973:1660 och 1973:1661, båda motionerna i denna del, godkände de riktlinjer rörande centralt ledningsorgan för regionmusiken som förordats i propositionen,

2.    att riksdagen med bifall till propositionen 1973:65 och med avslag pä motionerna 1973:1660 och 1973:1661, båda motionerna i denna del, bemyndigade Kungl. Maj:t alt vid regionmusiken inrätta en ordinarie tjänst för direktören med beteckningen p,

3.    att riksdagen med bifall till propositionen 1973:65 och med avslag på motionen 1973:1660 i denna del lill Regionmusiken för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 23 598 000 kronor.

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Anslag till regionmusiken, m. m.

Reservation hade avgivits av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Källstad (fp), Nilsson i Agnas (m) och Sundman (c), fru Fra5nkel (fp) och fröken Eliasson (c) saml herr Nisser (m) som ansett all ulskollet bort hemställa,

1.    att riksdagen med bifall till motionerna 1973:1660 och 1973:1661, båda motionerna i denna del, skulle avslå förslaget i propositionen 1973:65 om riktlinjer rörande ett centralt ledningsorgan för regionmusiken,

2.    att riksdagen med bifall tUl motionerna 1973:1660 och 1973:1661, båda motionerna i denna del, skulle avslå förslaget i propositionen 1973:65 om bemyndigande för Kungl. Maj:t atl vid regionmusiken inrätta en ordinarie tjänst som direktör,

3.    att riksdagen i anledning av propositionen 1973:65 och med avslag på motionen 1973:1660 i denna del till Regionmusiken för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisade etl förslagsanslag av 23 460 000 kronor.

Herr ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Fru talman! Organisationskommittén för regionmusiken har under knappt två års tid fungerat som centralt ledningsorgan för regionmusiken, och den stora arbetsuppgiften har för denna varit all omorganisera och ombilda förutvarande mililärmusiken till den nuvarande regionmusiken. Det har varit en omfattande uppgift, som organisationskommittén klarat myckel bra. Nu vUl organisationskommittén skihas från sina arbetsuppgifter, och med hänvisning till kulturrådets förslag vill man att en permanent styrelse tar över fr. o. m. juli 1973. Della föreslår departementschefen i propositionen 65. Vidare föreslås alt regionmusiken under styrelsen ledes av en direktör, för vilken en ordinarie tjänst bör inrättas.

Till kullurutskottels belänkande nr 18 har fogats en reservation, där reservanterna bl. a. hemställer att de centrala ledningsfunktionerna tUls

177

12 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Anslag tiU regionmusiken, m. m.

vidare skaU utövas av organisationskommittén för regionmusiken på sätt som nu förekommer. Detta stäUningstagande är i linje med de två remissyttranden som avgetts av dels överbefälhavaren, dels teater- och musikrådet. Kort uttryckt är överbefälhavarens avstyrkande ekonomiskt betingat, medan teater- och musikrådet anser att ytterligare något års erfarenhet behövs innan ledningsorganisationen kan ges permanent form.

Utöver detta kan vi peka på vikten av att avvakta alla de remissvar som kommer alt avges med anledning av kulturrådets belänkande. 1 kulturutskottet har vi tidigare i år haft många motioner atl behandla, vilkas innehåll och hemställan har legal i linje med vad kulturrådet har föreslagit i sill belänkande. Dessa motioner har utskottet avstyrkt, bl. a. med hänvisning tiU alt man bör avvakta alla remissvar på kulturrådels betänkande. Även i denna fråga tror jag det vore värdefullt atl avvakta remissvaren.

Fru lalman! Med detta viU jag yrka bifall lill den reservation som är fogad tiU kulturatskottets betänkande nr 18.

I della anförande mslämde herrar Andersson i Ljung (m) och Börjesson i Falköping (c).

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Fru talman! När vi har behandlat detta ärende i kulturutskottet har vi funnit det angeläget att föha propositionen. Jag vUl emellerlid gärna understryka vad herr Eriksson i Ulfsbyn sade, att det har skett en kraftig utveckhng på regionmusikens område, som efter omorganisationen har fått sina arbetsuppgifter betydligt utvidgade. Detta har gjort att organisationskommittén, som herr Eriksson framhöll, nu inle längre anser sig kunna fullgöra sitt uppdrag på ett tUlfredsställande sätt. Vi skall komma ihåg att regionmusiken tidigare var militärmusik, som sorterade direkt under militären vid de olika regementena. Efter omorganisationen har den nu blivit civil, och utöver de uppgifter musikkåren har för den mUilära verksamheten skaU den nu också betjäna organisationslivet och tUlgodose den aUmänna efterfrågan på musikinslag.

Den omfattning som regionmusiken har fått i den nya organisationen är som sagt betydligt större än tidigare, och regeringen har därför ansett det erforderligt atl nu lägga fram förslag om en permanent styrelse med uppgift atl leda organisationsarbetet och all dra upp riktlinjerna för framliden. Del är nämligen angeläget alt regionmusiken utvecklas efler de nya rikthnjer som riksdagen tidigare har dragit upp.

Herr Eriksson hänvisar här till remissyttrandena, och för min del förstår jag all överbefälhavaren, som tidigare har haft denna musik direkt under sin ledning, anser all man nu inle bör göra några ändringar. Vi har emellertid inle kunnat dela överbefälhavarens uppfattning, utan utskottet har givit sin anslutning till propositionen.

Fru talman! Med delta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

178

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Ulfsbyn begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   kulturatskottets   hemställan   i

betänkandet nr 18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har   kammaren  bifaUit  reservationen  av herr  Maltsson   i

Lane-Herrestad m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Ulfsbyn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -     152

Nej  -   144

Avstår  -       2

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

§  8 Föredrogs

Kulturulskoltets betänkanden

Nr 19 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tilläggsslal III lill riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser ugifler inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde till kyrkliga ändamål samt till radio- och lelevisionshus

Nr 20 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tilläggsstat III till riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser utgifter inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde lill bidrag till projekteringskostnader för Äreprojektet

Utbildningsutskottets betänkande

Nr 23 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 19 i anledning av propositionen 1973:17 med förslag lill lag om hälso- och miljöfarliga varor, rn. m. jämte motioner.

1 propositionen 1973:17 hade Kungl. Maj:l, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUel över jordbruksärenden för den 9 februari 1973,

dels föreslagit riksdagen all anta vid propositionen fogade förslag lill 1. lag om hälso- och miljöfarliga varor.

179

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

2.    lag om ändring i förordningen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,

3.    lag om ändring i lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften,

4.    lag   om   ändring  i   förordningen  (1930:247)  om   utrotande  av nötbromsen,

dels föreslagit riksdagen all

5.    godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för organisation av kontroll av hälso- och miljöfarliga varor,

6.    besluta  att ett produktkonlrollorgan knutet till statens naturvårdsverk skulle inrättas den 1 juli 1973,

7.    besluta att giftnämnden  skulle upphöra  med  utgången  av juni 1973,

8.    bemyndiga Kungl.  Maj:l atl vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

9.    bemyndiga Kungl. Maj:t atl vid statens naturvårdsverk inrätta en tjänst som byråchef i Ce 1,

10. till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 25 984 000 kronor.

180

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen läggs fram förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen innebär en skärpt produklkontroll över varor sorn med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Lagen skall efter Kungl. Maj:ts föreskrift kunna tillämpas även på annan vara, om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Den nya lagstiftningen föreslås ersätta bl. a. giftförordningen (1962:702), bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) och PCB-lagen (1971:385), vilka författningar medger ingrepp endast mot enstaka ämnen och produkter.

Lagförslaget har fått formen av en central ramförfattning, som innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och mihöfarliga varor, dels bemyndigande för Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor. Enligt förslaget får det allmänna möjhghet atl utöva en effektiv kontroll och att aktivt medverka till att skadeverkningar förebyggs. Så t. ex. får Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer bemyndigande atl föreskriva atl visst slag av hälso- och miljöfarlig vara får hanleras eller importeras endast efler särskilt tillstånd eller att för hantering eller import skall gälla annat särskilt villkor. Totalförbud mot hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara kan också meddelas.

Förslaget går ul på alt skadeverkningar skall förebyggas så långt det är möjligt. En grundregel är all den som hanterar hälso- och miljöfariiga varor skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmätl som behövs för all hindra eller motverka atl varorna får skadliga verkningar. Detta förutsätter en långtgående undersökningsskyldighel. Bl. a. krävs av tillverkare och importörer all de vidtar aktiva åtgärder för att förvissa sig

om  sammansättningen av sina varor och all de klarlägger riskerna för eventuell skada på människor eller i miljön.

För prövning av frågor om hälso- och miljöfarliga varor enligt den nya lagsliflnmgen föreslås att etl särskilt produktkontrollorgan i form av en nämnd inrättas. Produktkontrollorganet blir självständigt beslutande i fråga om tillämpningen av lagstiftningen men knyts administrativt lill statens naturvårdsverk. Giftnämnden föreslås upphöra. Den löpande tillsynen över efterlevnaden av lagsliflningen föreslås centralt åvila naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Den regionala och lokala tillsynen skall utövas av länsstyrelsen och yrkesinspektionen resp. hälsovårdsnämnden."

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

I della sammanhang hade behandlats

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1.     1973:91 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t begärde förslag om förbud mot tillverkning och försäljning av öl och läskedrycker i engångsförpackningar av glas, plast och metall inom läskedrycks- och bryggeribranschen,

2.     1973:92 av fru Nordlander m, fl, (vpk) vari föreslagils alt riksdagen hos regeringen hemställde om atl förslag framlades i syfte atl åstadkomma förbud mot tillverkning och försäljning av tvättmedel innehållande fosfat och optiska vilmedel,

3.     1973:318 av fru Anér (fp) och herr Strömberg (fp) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde all naturvårdsverket fick i uppgift all fortsättningsvis noggrant undersöka vilka tvättmedel som arbetade med minsta miljöförstörande effekt och verka för alt sådana tvättmedel ställdes lill konsumenternas förfogande saml all alla tvättmedel försågs med upplysningar om innehållet,

4.     I 973:331 av herrar Möller (fp) och Ahlmark (fp),

5.     1973 777 av fru Frsnkel m. fl. (fp) vari hemställts all Kungl. Majt dels gav socialstyrelsen i uppdrag alt informera allmänheten om apotekens skyldigheter, dels utfärdade regler för hantering och destruktion av medicin och biologiska preparat,

6.     1973:778 av herr Fransson m. fl. (c) vari hemställts atl riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag om förbud mot försäljning av öl och läskedrycker i engångsförpackningar,

7.     1973:1039 av herr Larsson i Umeå (fp),

8.     1973:1386 av herr Brundin m. fl. (m),

9.     1973:1395 av herrar Hylländer (fp) och Richardson (fp),

10.     1973:1405 av fru Jonäng (c) och fru Olsson i Hölö (c) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde 1. atl sådana bestämmelser utfärdades att importörer och tillverkare av tvätt-och rengöringsmedel ålades atl uppge fullständig varudeklaration på varuförpack-ningarna, 2. alt åtgärder vidtogs för att få lill stånd en kontinuerlig statlig kontroll av innehållet i tvätt- och rengöringsmedel, saml 3. att initiativ togs till en upplysningskampanj om tvätt- och rengöringsmedels effekter från miljösynpunkt,

11.     1973:1429 av herr Sellgren (fp) vari hemställts 1.  alt riksdagen

181

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

hos Kungl. Maj:l begärde all en kartläggning gjordes av tvätt-, disk- och rengöringsmedels hälsofarlighet, 2. atl föreskrifter fastställdes om angivande av dessa medels kemiska innehåll, 3. alt det dalasystem över miljöfarliga varor som var under upprättande även innefattade rapporter om förgiftnings- och allergirisker samt alt dessa uppgifter utan onödig försening ställdes lill skyddsombudens förfogande när de så begärde del, 12.   1973:1502 av herr Olsson i Kil (fp).

182

dels de i anledning av propositionen 1973:17 väckta motionerna

1.     1973:1597 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c) vari hemslällts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:17 beslutade att i skrivelse till Kungl. Maj:l 1. uttala all del föreslagna produktkonlroll-organel borde ha parlamentariskt inslag, 2. uttala atl näringslivets representation i produktkontrollorganet borde omfatta representanter för både industrin, jordbruket och skogsbruket, 3. anhålla om förnyad utredning beträffande utbyggnaden av de för produklkonlrollen nödvändiga laboratorieresurserna, saml 4. anhålla om utredning beträffande kostnadslättnader för mindre företag vid utnyttjande av de statliga laboratorieresurserna för produktprovning,

2.     1973:1598 av herrar Henmark (fp) och Taube (fp),

3.     1973:1599 av herr Israelsson m.fl. (vpk) vari föreslagits 1. att riksdagen skulle uttala sig för en sådan tolkning och tillämpning av 1 § i lagen om hälso- och mihöfarliga varor, att en vara kunde stoppas eller utsättas för åtgärd redan på grund även vetenskapligt fastlagd misstanke om dess mUjöfarlighel, varvid skuUe gäUa omvänd bevisföring, innebärande skyldighet för den som ville hanlera varan all bevisa dess ofarlighet för människor och mUjö, 2. all riksdagen beslutade om ändrad lydelse av 19 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor, innebärande atl talan mot beslut enligt denna lag även skulle kunna föras av enskild svensk medborgare, 3. att riksdagen uttalade sig för inrättande av etl register över de ämnen som omfattades av lagen om hälso- och miljöfarliga varor, vilket fortlöpande tillfördes all den information som en pågående forskning inom och utom landet kunde ge, samt 4. att riksdagen beträffande utformningen av bestämmelser och anvisningar rörande skyddsföreskrifter vid transporter av hälso- och miljöfarliga varor gav Kungl. Maj:t tUl känna vad i motionen anförts härom,

4.     1973:1600 av herr Krönmark m.fl. (m) vari hemställts all riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:17 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om dels all den blivande produktkontrollnämnden i första hand blev etl expertorgan, dels all naturvårdsverket flck huvudmannaskapet för produklkonlrollen, dels all laboratorieverksamheten organiserades i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

5.     1973:1601 av herr Strömberg m.fl. (fp) vari hemställts A. all riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde 1. att en angelägenhetsgradering gjordes upp som angav vUka ämnesgrupper som i första hand borde kontroUeras med avseende på hälso- och miljöfarlighet, 2. att föreskrifter utfärdades om vilka krav som borde ställas på testmetoder etc. vid kontroll som utfördes utomlands, 3. atl miljökonlrollulredningen skulle få i uppdrag alt framlägga förslag lill organisation av etl dalorbaseral

litleratursökningssyslem inom området för hälso- och mUjöfarliga ämnen, 4. att mihökontrollmyndigheten fick tillräckliga ekonomiska och personella resurser för alt följa den vetenskapliga litteraturen inom ansvarsområdet, 5, all förslag om inrättandet av ett centralt undersökningslaboratorium med förslagsvis den i motionen angivna inriktningen snarast förelades riksdagen. B, att riksdagen lill Kungl, Maj:t som sin mening gav till känna vad i motionen sagts angående redovisning av mihökontroll-myndighetens beslut, saml C, atl riksdagen hos Kungl, Maj:l skulle anhålla om förslag lill ändring i § 19 i den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga varor, i syfte att vidga kretsen av besvärsberältigade i enlighet med vad i motionen anförts.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.    lämna motionen 1973:1601, såvitt avsåg yrkande A 1, ulan åtgärd,

2.    med förklaring alt motionen 1973:1599, såvitt avsäg yrkande 1, fick anses besvarad genom vad utskottet anfört anta 1 § i förslaget till lag om hälso- och mihöfarliga varor,

3.    med förklaring alt motionerna 1973:318, såvitt avsåg yrkandet i andra all-satsen, 1973:1405, såvitt avsåg yrkande I, 1973:1429, såvitt avsåg yrkande 2, och 1973:1601, såvitt avsåg yrkande A 2, fick anses besvarade genom vad utskottet anfört anta 5 § i förslaget lill lag om hälso- och miljöfarliga varor,

4.    lämna motionen 1973:1502 utan åtgärd,

5.    med förklaring atl motionen 1973:1599, såvitt avsåg yrkande 4, fick anses besvarad genom vad ulskoltel anfört anta 6 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor,

6.    anse motionen 1973:777 besvarad med vad utskottet anfört,

7.    lämna motionerna 1973:331, 1973:1039 och 1973:1395 ulan åtgärd,

8.    lämna motionen 1973:1386 utan åtgärd,

9.    med avslag på motionerna  1973:91,  1973:92 och 1973:778 anta

7 § i förslaget till lag om hälso- och mihöfarliga varor,

10.     med avslag pä motionen 1973:1405, såvitt avsåg yrkande 2, anta

8 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor,

11.    lämna utan åtgärd motionerna 1973:1429, såvitt avsåg yrkande 3, 1973:1599, såvitt avsåg yrkande 3, och 1973:1601, såvitt avsåg yrkande A 3,

12.    med avslag på motionen 1973:1598, såvitt avsåg yrkandet i första alt-satsen, anta 10 § i förslaget till lag om hälso- och miljöfariiga varor,

13.    med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:1600, såvitt avsåg yrkandet i andra dels-satsen, godkänna vad utskottet förordat angående huvudmannaskapet för produktkontrollen,

14.    med bifall lill Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionerna 1973:1597, såvitt avsåg yrkandena 1 och 2, och 1973:1600, såvitt avsåg yrkandet i första dels-satsen, godkänna vad utskottet förordat angående produklkonlrollorganets uppgifter och sammansättning,

15.    avslå motionen 1973:1601, såvitt avsåg yrkande B,

16.    anse motionerna  1973:1405, såvitt avsåg yrkande 3, och  1973:

183

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

1429, såvitt avsåg yrkande 1, besvarade med vad utskottet anfört,

17.    med avslag på motionen 1973:1 598, såvitt avsåg yrkandet i andra alt-satsen, anta 1 I § i förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor,

18.    med avslag på motionerna 1 973:1 599, såvitt avsåg yrkande 2, och 1973:1601, såvitt avsåg yrkande C, anta 19 § i förslaget till lag om hälso-och miljöfarliga varor,

19.    godkänna vad i propositionen anförts angående laboratorieverksamheten,

20.    avslå motionerna 1973:1597, såvitt avsåg yrkande 3, 1973:1600, såvitt avsåg yrkandet i tredje dels-satsen, och 1973:1601, såvitt avsåg yrkande A 5,

2 1. avslå motionen 1973:1 597, såvitt avsåg yrkande 4,

22.     lämna motionen 1973:1601, såvitt avsåg yrkande A 4, ulan åtgärd,

23.     avslå motionen 1973:3 18, såvitt avsåg yrkandet i första alt-satsen,

24.     anta förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor i de delar som inte berörts i utskottets hemställan i det föregående,

25.     anta förslaget lill lag om ändring i förordningen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m..

26.     anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften,

27.     anta förslaget till lag om ändring i förordningen (1930:247) om utrotande av nötbromsen,

28.     godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för organisation av kontroll av hälso- och mUjöfarliga varor i de delar som inle berörts i utskottets hemställan i del föregående,

29.     besluta all etl produktkonlrollorgan knutet till statens naturvårdsverk skulle inrättas den 1 juli 1973,

30.     besluta alt giftnämnden skulle upphöra med utgången av juni 1973,

31.     bemyndiga Kungl. Maj:l att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

32.     bemyndiga Kungl. Maj:l atl vid statens naturvärdsverk inrätta en tjänst sorn byråchef i Ce 1,

33.     till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1973/74 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 25 984 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

1. angående tillämpningsområdet för lagen om hälso-och miljöfarliga varor av herrar Hedin (m), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c). Krönmark (m) och Johansson i Holmgården (c) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

184

2. angående förbud mot tillverkning och försäljning av vissa varor av herr Takman (vpk) som ansett all utskottet under 9 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1973:91 och 1973:92 samt i anledning av motionen 1973:778 i skrivelse lill Kungl. Maj:l begärde

a. förslag om förbud mot tillverkning och försäljning av öl och läskedrycker i engångsförpackningar av glas, plast och metall samt

b. förslag om förbud mot tillverknmg och försäljning av tvättmedel innehållande fosfat och optiska vitmedel,

3. angående informationen på miljövårdsområdet av fru Anér (fp)
samt herrar Takman (vpk) och Strömberg (fp) som ansett alt utskottet
under 1 I bort hemställa,

all riksdagen i anledning av motionerna 1973:1429, såvitt avsåg yrkande 3, 1973:1599, såvUl avsåg yrkande 3, och 1973:1601, såvitt avsåg yrkande A 3, som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört beträffande behovet av ett effektivt miljödatasy-stem, tillgängligt även för förelag och allmänhet,

4. angående huvudmannaskapet för produklkonlrollen av herrar
Hedin och Krönmark (båda m) som ansett atl utskottet under 13 och 14
bort hemställa,

att riksdagen

13.    i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall lill rnotionen 1973:1600, såvitt avsåg yrkandet i andra dels-satsen, godkände att statens naturvårdsverk fick huvudmannaskapet för produklkonlrollen,

14.    i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973:1597, såvitt avsåg yrkandena 1 och 2, samt med bifall lill motionen 1973:1600, såvitt avsåg yrkandet i första dels-satsen, godkände vad reservanterna förordat angående produklkonlrollorganets uppgifter och sammansättning,

5. angående redovisning av mUjökontrollmyndighetens beslut av fru
Anér (fp) och herr Strömberg (fp) som ansett atl utskottet under 15 bort
hemställa,

atl riksdagen med bifall lill motionen 1973:1601, såvitt avsåg yrkande'

B, som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört
beträffande redovisning av mUjökontrollmyndighetens beslut,

6. angående rätten att anföra besvär mot beslut enligt lagen om hälso-
och miljöfarliga varor

a.  av fru Anér (fp) och herr Strömberjg (fp) som ansett atl utskottet under 18 bort hemställa, alt riksdagen skulle

a.     anta 19 § i förslaget till lagom hälso-och miljöfarliga varor,

b. med bifall lill motionen 1973:1601, såvitt avsåg yrkande C, och i
anledning av motionen 1973:1599, såvitt avsåg yrkande 2, som sin
mening ge Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört om utvidgad
besvärsrätl enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor,

b, av herr Takman (vpk) som ansett all utskottet under 18 bort hemställa,

att riksdagen - med förklaring atl propositionen 1973:17 inte kunnat oförändrad antas — med bifall till motionen 1973:1599, såvitt avsåg yrkande 2, och i anledning av motionen 1973:1 601, såvitt avsåg yrkande

C, för sin  del skulle  anta av reservanten föreslagen  lydelse av  19 § i
förslaget lill lag om hälso- och mihöfarliga varor.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

185

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m m.

1. angående laboratorieverksamheten av herrar Hedin (m) och Jonasson (c), fru Anér (fp), herrar Larsson i Borrby (c) och Krönmark (m), fru Olsson i Helsingborg (c) saml herr Strömberg (fp) som ansett atl utskottet under 20 bort hemställa,

all riksdagen i anledning av motionerna 1973:1597, såvitt avsåg yrkande 3, 1973:1600, såvitt avsåg yrkandet i tredje dels-satsen, och 1973:1601, såvitt avsåg yrkande A 5, som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört om tillsättande av en utredning rörande laboratorieverksamhetens slutliga "organisation.

8, angående kostnaderna för ianspråklagandel av de statliga laboratorieresurserna av herrar Jonasson och Larsson i Borrby samt fru Olsson i Helsingborg (samtliga c) som ansett atl utskottet under 21 bort hemställa,

all riksdagen med bifall lill motionen 1973:1 597, såvitt avsåg yrkande 4, som sin mening gav Kungl, Maj:l till känna vad reservanterna anfört angående prissättningen vid utnyttjande av statliga laboratorieresurser.

Till betänkandet hade fogals särskilda yttranden

1.    angående engångsförpackningar av fru Anér (fp) och herr Strömberg (fp),

2.    angående produklkonlrollorganets sammansättning av herrar Jonasson och Larsson i Borrby saml fru Olsson i Helsingborg (samtliga c).

186

Fru ANER (fp):

Fru lalman! Mihökonlrollulredningen helte den utredning som gjorde förarbetet till den lag vi nu skaU diskutera — lagen om hälso- och mihöfarliga varor. MihökontroU är etl stort ord. Kunde ell samhälle verkligen leva upp tiU vad det ordet innebär vore det etl samhäUe myckel olikt del som vi har i dag. Det vore ett samhälle där vi visste vad vi gjorde när vi släppte ut varje särskUt kemiskt ämne eller blandning i hemmen, i fabrikerna, på gatorna, i luft och vatten, i jord och växter; ett samhäUe där vi hade fullständig kontroll över varje ämne som kunde vara farligt och där vi visste precis var del fanns, i vilken koncentration och hur långt under riskgränsen del befann sig; ell samhälle där man kunde andas, kort sagl.

Men del samhället har vi inte, och vi får det inte heller med den nya lagen om hälso- och mihöfarliga varor. Vad vi får är en paraplylag som ger myndighelerna formell rätt att ingripa där det behövs men som inle garanterar alt de rätta eller de tiUräckliga ingripandena görs.

Nu är det vackert så, om man jämför med vad vi har i dag och hur det ser ut på de flesta ställen i världen. Vi behöver inle skämmas för den här lagen - som en början. Det viktiga i dag är all lägga fast kursen, efler vilken den nya mihökonlroUagen skall styra vidare, och den riktning i vilken den skall utvecklas.

1 det miljöprogram som folkpartiet antog 1968 stod del bl. a.: "Ansvaret all påvisa atl en ny produkt, eller ett avfallsulsläpp är ofarligt ur hälso- och miljövårdssynpunkt tillkommer den som tillverkar, respek-

tive gör utsläppet."

Vårt i fjol antagna partiprogram konstaterar: "Kontrollen av kemiska produkter måste skärpas. Den skall i första hand koncentreras kring ämnen som kan misstänkas orsaka genetiska skador eller andra allvarliga sjukdomstiUstånd. Målet bör vara, atl användning av nya kemiska produkter inle tillåts, förrän den som producerar eller importerar produkten visar alt den inte har skadliga verkningar, och att den efter användning kan omhändertas på ett godtagbart sätt."

Dessa krav finns i viss mån tillgodosedda i del utskottets förslag lill lag som vi nu talar om men som en målsättning, inle som etl uppnått mål.

Jag vill nu koncentrera mig kring vissa medel, som vi anser borde finnas inbyggda i lagen, för att styra dess tillämpning åt rätt håll. Dessa medel är medborgarnas möjlighet att få insyn i myndigheternas sätt atl hantera miljön och i förelagens påverkan på den saml deras rätt all överklaga beslut som kan länkas skada miljön. Alltså det som man kunde kalla kontrollen underifrån.

Jag vUl emellertid börja med atl understryka alt inte heller kontrollen uppifrån, dvs. myndigheternas egna möjligheter atl hålla reda på vilka fariiga ämnen som finns i miljön, är helt tillfredsställande ordnad enligt utskottets och propositionens förslag. Provisoriskt kan man låta det gå så som del är föreslaget, men i längden kan inle laboratorieresurserna få vara så små som här förutses, och inte heller är den föreslagna organisationen idealisk till sin utformning. Uppenbarligen kan den inte få utformas ulan nära samarbete med arbelsmiljöulredningen. Jag yrkar därför, fru lalman, bifaU lill reservationen 7, där samtliga borgerliga ledamöter i utskottet kräver all laboratorieverksamhetens slutliga organisation ytterligare utreds, med hänsyn bl. a. lill vad som finns anfört i folkpartimotionen 1601.

Men om kontrollen över miljön skall kunna närma sig de krav som vi alla gärna viU ställa på den, så kan inle enbart våra egna laboratorier klara del, hur välutrustade de än vore. Mycket arbete måste också läggas ner på htleratursökning och litteraturläsning, om företagsledare eller myndigheter skall kunna hålla sig på vad som kallas vetenskapens aktuella nivå och veta vad som går atl vela om alla de tiotusentals kemiska föreningarnas mer eUer mindre hotande egenskaper. Bara all läsa den ständigt utkommande floden av vetenskapliga artiklar inom ett begränsat område, t. ex. Ivätlmedelskemi, är heltidsarbete, och inte bara för en människa.

Kravet all förelagarna, importörer eller producenter, är skyldiga atl hålla sig ä jour med vetenskapens senaste rön angående de produkter de saluför är alltså etl tomt ord ulan innehåll så länge man inte gör del fysiskt möjligt för dem att förverkliga del. Del behövs därför etl välutvecklat databaseral litleratursökningssyslem, inkopplat med motsvarande internationella syslem och som kan ställas lill företagarnas förfogande på snabbaste och billigaste möjliga sätt. Del behövs vidare atl allmänheten eller föreningar av olika slag som vill hålla sig underrättade om olika förändringar i miljön och om följderna av olika utsläpp eller hindrade utsläpp får tillgång till sådana uppgifter.

Det miljödalasystern som är under utredning och uppbyggnad i dag

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m m.

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. nt

188

tycks endast vara avsett för myndigheter och forskare, men där måste också andra krav byggas in och andra frågor kunna få chansen all besvaras. Ett datasystem är dyrt och besvärligt att skapa, och när det väl står där är del inle lätt alt få del ändrat och få det att utföra uppgifter som inte var tänkta frän början. Därför kräver vi i reservationen 3 alt miljödalasyslemet utformas på sådant sätt alt del kan användas inle bara uppifrån och från centrum utan också från periferin, av de många oroliga miljökonsunrenterna.

Särskilda exempel på det slag av frågor som kan och bör ställas är de som skyddsombuden på arbetsplatserna kan vilja ställa om olika ämnens allergiframkaUande egenskaper - frågor som för övrigt också kan tänkas komma från husmodersföreningar, föräldraföreningar eller sammanslutningar av människor med speciella sjukdomar. Om datasystemet inte är uppbyggt för atl lUlfredsställa deras behov av upplysningar är det fel uppbyggt.

Jag noterar vidare med tiUfredsställelse att både departementschefen och utskottet har tagil hänsyn till den här sorlens krav på en specieU punkt, nämligen när del gäller den s. k. responsaskyldigheten. Giftnämnden hade som bekant denna skyldighet, dvs. den skulle på begäran avlämna svar om en vara skuUe anses som giftig eller inle. Den nya produklkontrollmyndighelen blir i vissa fall, som Kungl. Maj:l meddelar, skyldig atl lämna besked om ett ämne eUer en vara är att anse som hälso-eller mihöfarlig. Det är ett steg ål rätt håll som öppnar dörren till en möjlighet för medborgarna alt kontrollera vad som finns i mihön liksom för företagarna, som önskar vela hur de skall bära sig ål för alt vara laglydiga.

På en annan punkt har däremot folkpartiets krav inle blivit tillgodosedda i den grad vi anser skäligt. Vi kräver nämligen — liksom vi gjorde i samband med livsmedelslagen — atl de som har anledning misslänka alt något ämne blivit frisläppt i miljön som inte borde få finnas där skall ha möjlighet alt överklaga delta beslut. Eftersom den som tillverkar ämnet har rätt all överklaga om han blir förbjuden alt använda del, sä bör den motsatta rätlen också finnas. Det är en rätt som av juridiskl-tekniska skäl inle kan utsträckas till varje enskild medborgare, men det kan ingalunda översliga de lagkunnigas formuleringsförmåga att så definiera en vid krets av organisationer med inlressen på della område all medborgarna alllid skall ha möjlighet atl hitta någon kanal för atl bevaka sina inlressen.

Del finns visserligen i den nya lagen en bestämmelse om atl sådan besvärsrätl tillkommer arbetsmarknadens parter, dvs. LO, TCO och SAF. Men som jag påpekade här i kammaren när vi diskuterade samma fråga beträffande livsmedelslagen, är dessa organisationer inte beredda eller i stånd all la upp klagomål av denna art från konsumenterna, och lagbestämmelsen kommer atl bli etl slag i luften. Men de som av eget initiativ, ofta drivna av en stark och ångestfull känsla atl tiden är kort och vår allmänna förgiftning snart ett faktum, försöker varna och värna mot rniljögiflerna. dessa människor måste accepteras, ges sin naturliga plats och få goda kanaler till de ansvariga myndigheterna. Ingel samhälle är betjänt av atl dess mest mihövårdsinlresserade medborgare känner sig ovälkomna och borlviftade av dem som har del officiella ansvaret. Jag

yrkar därför, fru talman, bifall lill reservationen 6 a.

Del är av samma skäl som vi också driver vårt tredje krav i reservationen 5, nämligen atl miljöargumenten i de beslut som den nya mUjökonlroUmyndighelen skall fatta blir särredovisade och tydligt framlagda. Vi skulle helst se alt detta land hade etl miljöministerium med ingen annan uppgift än att tala för mihöns intressen, dvs. för allas våra möjligheter all överleva. Vi anser att det egentligen vore klarare och effektivare med ett partsförfarande, där de ekologiska värdena försvarades av sina företrädare och de ekonomiska av sina - vare sig del nu är samhällsekonomiska inlressen eller vissa gruppers inlressen som del blir fråga om. Del vore bättre än del sätt vi har i dag och kommer all få med den nya lagen, nämligen ett system där de olika intressena möts i samma styrelse och kompromisserna görs över bordet.

Kompromisser måste visserligen alllid till, vi lever inte i en fullkomlig värld. Men det bör klart och offentligt redovisas vilka risker för mihön som avvägs mot vilka risker för näringslivet, för samhällsekonomin eller för vissa befolkningsgruppers krav på försörjning och arbetstUlfällen. Först efter etl sådant klargörande kan allmänheten och intresserade organ veta hur miljövården i della land egentligen sköts och vilka värderingar som styr de styrande. Det är en kunskap som är nödvändig för en demokrati.

För mindre än en månad sedan framfördes i Europarådet från Förbundsrepubliken Tyskland ett förslag - på liberalt initiativ - som gick ut på alt lagfästa den enskilde medborgarens rätt lill en oskadad mihö, antingen genom att denna rätt inskrevs i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller genom att varje parlament uppmanades inskriva rätlen i silt lands grundlag. Frågan hänsköts lill en kommission som, om jag är rätt underrättad, snart skall börja sill arbete med alt förbereda ett sådant förslag alt framläggas för Europarådets ministerkommitté. Ett sådant initiativ pekar i rätt riktning. Myndigheternas plikter atl övervaka mihön måste alltid kompletteras med den enskilde medborgarens rätt atl kräva dessa plikters skydd. Att den enskilde sedan också har plikter mot mihön är självklart. Men i det här sammanhanget är det rätten till kontroll underifrån som behöver understrykas, och det är den rätten jag hoppas kommer att tillvaratagas när denna lag tillämpas och vidareutvecklas.

Med delta, fru talman, ber jag all få yrka bifall lill reservationerna 3, 5, 6 a och 7 och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

Herr KRÖNMARK (m):

Fru talman! Först ■vill jag uttala min tUlfredsstäUelse över all riksdagen nu på sitt bord har etl förslag till lag om miljö- och hälsofarliga varor. Därmed har man så atl säga avhjälpt den brist som fanns i fråga om de formella möjligheterna till effektivisering av mihöskyddet. Tekniken är i della fall en ramlagstiftning. Det kan finnas skäl all vara kritisk mot ramlagstiftning som sådan, men jag har för min del redan i miljökontroll-utredningen accepterat den modeUen såsom varande den enda praktiskt framkomhga vägen. Men jag vill poänglera alt det ställer utomordentligt stora krav på liUsynsmyndigheten.  Del kräver dels ett utomordentligt

Nr 73                      gott   omdöme   från   myndighetens   sida,   dels   åtskUliga   portioner   av

Onsdagen den       civilkurage; man kan förutse att tUlsynsmyndighelen i vissa fall kommer

25 april 1973          * under myckel stark press, och del kommer sanneriigen att bli en

Hälso- och miljö-

mycket grannlaga uppgift  för dem som skall handha tillämpningen av lagstiftningen att göra det på ett tUlfredsställande sätt.

farliga varor, m. m.     ,          ,.        ,          ..„        .     .        ,               .        .   •.

°                                 I reservationen 1, som gaUer motiveringen, har reservanterna tagit upp

en skrivning i departementschefens yttrande i propositionen. Det gäller så

alt   säga   lagens   tillämpningsområde,   Enhgt  departementschefens  och

ulskotlels skrivning skulle del gälla för en tillverkare eUer distributör att

bevisa atl en vara icke är vare sig hälso- eller mihöfariig. Det är klart all

del vore tacknämhgt om man kunde ha en så hög ambitionsnivå. Men vi

vet atl man egentligen aldrig kan bevisa mihöofariighet; del kan komma

okända   faktorer  in  i  bilden, vetenskapen  kan ge nya informationer.

Därför har vi föreslagit att riksdagen i stället skall bifalla utredningens

motivering, nämligen alt tillverkaren-distributören har att belysa en varas

miljö-   eller   hälsofarlighet.   Sedan   har   tillsynsmyndigheten   atl   med

utgångspunkt   i   det   material   som   ställs till  myndighetens förfogande

göra sina bedömningar. Vi anser atl ett sådant språkbruk är betydligt mer

logiskt. Jag vill å andra sidan betona att detta inte är någon stor fråga,

Della blir i alla lägen i högsta grad en omdömesfråga,

I reservationen 4 har representanterna för moderata samlingspartiet i princip fullföljt den uppfattning mihökonlrollulredningen på sin lid redovisade angående huvudmannaskapet. Vi menar atl huvudmannaskapet för den nya lagen bör ligga hos naturvårdsverket. Jag skulle viha säga att de lagar som vi har på miljöområdet - jag vUl då inskränka mig till å ena sidan miljöskyddslagen och den här lagen vi nu får om produklkontroll och å andra sidan den arbelarskyddslagstiftning som nu skall moderniseras — är lagar som så all säga överlappar varandra helt naturligt. Det kommer alllid atl finnas vissa samordningsproblem, men det råder väl inget tvivel om att del i många fall kommer att finnas vissa beröringspunkter mellan miljöskyddslagen och den nya produktkontrollen. Därför anser vi all det ur administriv och praktisk synpunkt vore effektivast med ett gemensamt huvudmannaskap, och detta huvudmannaskap skall alltså redan i dag fastläggas hos naturvårdsverket. Vad som talar för della är atl länsstyrelserna har ansvaret för den regionala tillsynen och för lUlämpningen av båda lagarna. Även i del fallet får man så all säga bara en orderväg.

När del sedan gäller sammansättningen av produktkontrollnämnden hävdar vi i moderata samhngspartiet att den i största möjliga utsträckning bör vara ett expertorgan. Enhgt propositionen skall den bestå av ledamöter som är verkschefer i de andra statliga verk som har naturlig anknytning lUl miljöområdet. Jag skall erkänna alt del finns skäl som talar för detta, men å andra sidan vel vi atl dessa personer har en utomordentligt tung och besvärlig arbetsbörda. Jag vill faktiskt yppa vissa tvivel på all dessa i och för sig högst förträffliga personer verkligen har tid och möjlighet att föha den här verksamheten med det intresse som krävs, och därför tror jag alt det ur effektivitetssynpunkt skulle vara lyckligare med etl expertorgan, i och för sig gärna med en parlamentarisk representation därutöver.

190

Fru Anér har redan tidigare talat för reservationen 4 angående laboratorieverksamheten. Del råder väl inget tvivel om att det är jusl laboraloriesidan som så all säga bhr flaskhalsen, så myckel mera som jag med tUlfredsställelse kan konstatera att jordbraksministern i viss mån har tillmötesgått den reservation som jag tiUsammans med en annan utredningsledamot avgivit i mihökonlrollulredningen angående responsa-verksamheten. Jag ser del som mycket angelägel atl man får en någorlunda väl fungerande responsaverksamhet redan från begynnelsen; i annat fall uppstår vissa rabbningar i konkurrensen olika företag emellan. Är det etablerade världsföretag, vet vi att de har stora och mycket väl kvalificerade laboratorieresurser - och i många fall säkerligen möjligheter alt lägga fram material för all påvisa huruvida en ny produkt har hälso-eller mihöfarhghet. När det däremot gäUer mindre företag - della kommer i synnerhet att gälla svenska företag — vel vi att dessa inle har samma resurser, och då är del faktiskt samhällets uppgift atl balansera del underläget. Därför är del angeläget atl den utökade laboratorieverksamheten får stadga och organisation så snabbi som möjligt. Av den anledningen anser jag att det finns starka skäl för atl det, såsom vi i reservationen förordar, tillsätts en speciell utredning för all klara ut dessa spörsmål och atl detta sker så snabbi som möjligt.

Med detta, fru talman, ber jag all få yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 7 samt i övrigt tUl utskottets hemstäUan.

Nr 73

Onsdagen den 25aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Fru talman! 1 vpk-motionen 91 yrkar vi på införande av förbud mot försähning av öl och läskedrycker i engångsförpackningar. Denna motion har blivit behandlad och besvarad av jordbruksutskottet i samband med dess behandling av propositionen 17.

Som motivering för vårt yrkande har vi i korthet anfört föhande skäl vilka talar för det förbud som vi kräver.

Alla seriösa bedömare av den framtida utvecklingen i fråga om tillgång på råvaror och energi har en ensartad mening: Vi måste spara på och återanvända råvaror så långt detta är möjligt, och vi måste eftersträva så låg energiförbrukning som möjligt per producerad enhet. Alt använda sig av engångsförpackningar strider direkt mot dessa förnuftiga och nödvändiga krav och utgör ell steg i fel riktning, dvs. ett steg tillbaka och emot människornas långsikliga intressen.

Produktionen av engångsförpackningar har inte drivits fram av krav från konsumenterna utan har ensidigt tUlkommit genom reklamkampanjer från tillverkarens sida för all denne skall kunna tillskansa sig högre profil. Syftet har också varit alt genom granna engångsförpackningar leda bort intresset från priset på varan och i stället koncentrera konsumenternas intresse lill vissa varumärken och till atl öka konsumtionen av öl, vilket inte är vare sig ett konsumentintresse eller ell samhällsintresse.

Engångsförpackningarna ökar kraftigt avfallsmängden, vilken redan förut är stor och i fortgående tUlväxt. Som avfall leder engångsförpackningarna till ökade kostnader för både fastighetsskötseln och kommunernas renhållning. En betydande del av engångsförpackningarna förs också med utanför bostäderna och hamnar ofta, sedan de tömts på sill innehåll.

191

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

192

som en besvärande nedskräpning ute i naturen där de kan skada både människor och djur.

1 vår molion har vi begränsat oss till all begära förbud mot engångsförpackningar för öl och läskedrycker. Denna begränsning har gjorts därför att etl förbud inom della väl avgränsade område borde kunna genomföras inom en nära framtid. Vi anser emellertid all en utvidgning på sikt bör ske till i princip alla engångsförpackningar där inte materialet på ett enkelt och föga energikrävande sätt kan återvinnas.

1 utskottets skrivning har motionen fåll en knapphändig behandling. Med hänvisning till 6 § i lagförslaget om hälso- och mihöfarliga varor finner utskottet det motiverat all riksdagen lämnar motionen utan åtgärd.

Vi motionärer delar inte den meningen. Vi tycker all riksdagen skall göra ell klart ställningstagande i denna fråga och hemställa hos regeringen om att de här nämnda typerna av engångsförpackningar skall försvinna.

Jag yrkar därför, fru talman, bifall lill reservationen 2.

Jag övergår nu till plädering för vpk-motionen 1599, som väckts i anledning av propositionen 17 med förslag lUI lag om hälso- och mihöfarliga varor, m. m.   .

Under punkten 1 yrkar vi atl riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 17 ullalar sig för en sådan tolkning och tillämpning av 1 § lagen om hälso- och miljöfarliga varor alt en vara kan stoppas eller utsättas för åtgärd redan på grund av en vetenskapligt fastlagd misstanke om dess mUjöfarlighel och att härvid en omvänd bevisföring skall gälla, innebärande skyldighet för den som vUl hantera varan alt bevisa dess ofarlighet för människor och mihö.

Detta yrkande har stöd i mihökonlrollulredningens yttrande men har inte lika klart kommit till ullryck i propositionen. 1 utskottets skrivning på s. 16 och 17 i betänkandet har utskottet uttalat sig klart för samma tolkning av 1 § som vi har anfört i motionen. Den har alltså pä denna punkt blivit tillgodosedd, varför vi nu inte yrkar någol utöver vad utskottet hemställt.

1 19 § av förslaget till lag om hälso- och miljöfariiga varor behandlas den ordning i vilken talan kan föras mot beslut enligt den föreslagna lagen. Lagförslaget i propositionen innebär all besvärsrätt ges för fackliga huvudorganisationer. Skälet anges vara all dessa huvudorganisationer har att tillgodose konsumentintressen och atl denna besvärsrällskonstruktion blir analog med den som gäller vid beslut enligt hvsmedelslagen. Utskottets majoritet stöder propositionen i denna del.

1 motionen 1599 yrkar ■vi på en, i förhållande till utskottets hemställan, utvidgad besvärsrätl. Vi menar alt varje enskUd medborgare som berörs av besluten enligt lagen skall kunna besvära sig över dessa. Vi vill i detta sammanhang påminna om alt del också fanns de som förordade en vidgad besvärsrätl, då besvärsordningen vid beslut enligt livsmedelslagen antogs. Under senare år har det här i landet utvecklats en bred opinion i miljöfrågor. Vi anser del betydelsefuUt atl denna kan få tillfälle ge sin mening lill känna också på det sättet att beslut enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor kan överklagas.

Jag  yrkar  därför, fru  lalman, bifall  lill  reservationen  6  b av herr

Takman.

Del tredje yrkandet i vår motion 1 599 gäller inrättandet av ell register över ämnen som omfattas av lagen om hälso- och miljöfarliga varor, vilket fortlöpande skulle tillföras all den information som en pågående forskning inom och utom landet kan ge. Användande av modern ADB-teknik bör medge att ett omfattande och aktuellt sådant register upprättas och bringas all fungera tiU överkomliga kostnader.

Utskottet anför i anledning av delta yrkande all av mihökontrollutred-ningens uppgifter kvarstår alt i ell särskUt belänkande redovisa etl samlat förslag om mUjövårdens informationssystem. Utvecklingsarbetet för ell dylikt informationssystem skall enligt utskottet vara slutfört med utgången av juni månad i år. Mot bakgrund av delta anser utskottet atl någon åtgärd av riksdagen i anlednmg av motionen inle är påkaUad.

Men som anförs i reservationen 3 har molionsyrkandel en vidare syftning än vad utredningen enhgt direktiven har atl behandla. Informationssystemet måste enligt vår mening tillgodose bl. a. också de organ som upprättas enligt den kommande arbelsmihölagen. Företagen bör även ges möjlighet till dokumentation denna väg, vilket kan ha särskilt stor betydelse för småföretagare. Organisationer med intresse för mihöfrågor bör likaledes ges möjlighet all få del av informationen från delta dataregister liksom envar som är intresserad av dessa frågor.

AnstäUda som kommer i beröring med här ifrågavarande typ av varor har särskUl intresse av atl oförmedlat få la del av all tillgänglig kunskap om dessa varors kända eller befarade verkningar på människor och mihö. SärskUl vikrigl är det alt arbetstagarnas valda fritidsombud får tillgång lill dyhk information direkt och inle, som nu oftast är fallet, via sina arbetsgivare.

Jag yrkar därför bifall lill reservationen 3.

Del fjärde yrkandet i motionen 1599, där vi hemställer atl transporter av hälso- och mUjöfarliga varor skall ägnas särskUd uppmärksamhet, har fått en myckel välvillig behandhng i utskottet. I motionen har vi pekat på hur t. ex. fenololyckorna i Danmark och i Göteborgs hamn riktat allmänhetens uppmärksamhet på de faror som finns vid transport av dylika varor.

Utskottet säger i sin skrivning på s. 19:

"Enligt utskottets mening är de i motionen anförda synpunkterna på behovet av skärpta regler för att minska skaderiskerna vid transporter av hälso- och miljöfarliga varor värda atl allvarligt beaktas. Utskottet utgår emellerlid från alt Kungl. Maj:t och tillämpande myndigheter kommer alt ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och inom ramen för det föreslagna bemyndigandet kommer atl vidtaga de åtgärder som kan befinnas påkallade."

Utskottet säger också i sin skrivning, alt utredningen angående befordran av fariigt gods på väg m. m. i juni 1972 framlade förslag lill bestämmelser. Ärendet är för närvarande föremål för prövning inom kommunikationsdepartementet.

Ulskollet anför vidare:

"Oavsett hur gränsdragningen i lagstiflningshänseende kommer atl göras i avseende pä kontrollen av föievarande transporter torde kunna

Nr 73

Onsdagen den » 25aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

193

13 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, rn. m.

förutsättas alt åtgärder i enlighet med syftet med motionen 1973:1599, såvitt nu är i fråga, kommer att vidtagas utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida."

Med detta klara uttalande från utskottet är vi motionärer nöjda och har därför, fru talman, på denna punkt inle något annal yrkande än om bifall tUl utskottets hemställan.

194

Herr LARSSON i Borrby (c):

Fru talman! Låt mig först säga atl det finns anledning att välkomna detta förslag lill lag beträffande kontrollen av produkterna i vår mihö. Det finns också anledning att med mycket stor tillfredsställelse hälsa de i stora drag gemensamma ambitioner som varit möjliga atl erfara dels i mUjökonlrollutredningens arbete, dels i utskottsarbelet. Jag viU därmed ha sagt all de olika alternativ som finns på ett par punkter enligt min bedömning är att betrakta såsom små alternativ i marginalen lill ell stort och principiellt väsentligt lagförslag.

Låt mig för det andra säga att det visat sig ganska svårt att i detalj precisera exakta bestämmelser, vilket även har fått till resultat alt lagen är en ganska långt gående fullmaklslag.

Jag vill för det tredje framhålla att departementschefen i sitt yttrande gjort en sammanvägning av olika intressen som har dykt upp i utredningssammanhangel. Jag vill också påstå all stor hänsyn har tagils tUl de faktorer som måste beaktas här. När vi fått vidare erfarenhet av hur lagen fungerar bör det finnas möjlighet alt göra justeringar. Det är myckel svårt atl i del här skedet bestämt förutsäga vilka lösningar som är de bästa i fråga om små detaljer.

Så ett par synpunkter, fru lalman, som inte avser detaljer. Del gäller först del resonemang som förs i reservationen I rörande tillämpningsområdet. Jag vill på den punkten instämma i det som har sagts här av herr Krönmark. Del handlar enligt min bedömning om en lag som är så formulerad alt man kan hantera den i praktiken. Liksom den helt enhälliga miljökonlrollulredningen anser jag all en formulering, där det talas om kravet all med all nu känd vetenskap som grand belysa och visa en varas innehåll och eventuella farlighet, är sådan att den går all hanlera praktiskt. Del är kanske inte nödvändigt alt använda ordet bevisa, som kan bli svårt all lUl fullo efterleva. 1 det stycket ber jag alltså att få instämmai yrkandet om bifall till reservationen 1.

Beträffande kontrollorganets sammansättning vill jag nämna atl det inle var så lätt alt utläsa hur detta skulle se ul och hur det skulle fungera. Atl del fanns delade meningar framgår av de reservationer som avgavs till utredningsbelänkandel. Departementschefen har valt något av en kompromiss mellan olika inlressen som redovisats i utredningssammanhangel, och jag vill säga alt det inte finns anledning all invända mot della. Jag tror att man bör acceptera kompromissförslaget och låla erfarenheten visa hur kontrollorganet kan fungera. Jag vill endast understryka vad departementschefen sagl om all han syftar till en allsidig sammansättning av produktkontrollorganel. Jag skulle gärna se atl den allsidiga sammansättningen också kan innebära etl inslag av politiskt ansvar.

Jag vågar säga detta mot bakgrunden av erfarenheter i giftnämnden.

Den har inte ett fuUständigt parlamentariskt inslag, men på senare år har det visat sig att del i myckel svåra ställningstaganden är nödvändigt all avkräva del parlamentariska inslaget ansvar för avgörandet. Del var faUet exempelvis när det gällde del myckel uppmärksammade beslutet om fenoxisyrorna. Jag tror att del i framliden kommer alt visa sig nödvändigt all också det nya produklkontroUorganel i vissa frågor-kan falla tiUbaka på ett pohtiskt ansvar för ställningstagandet.

Jag viU alltså med delta understryka förhoppningen alt sammansättningen verkligen blir allsidig vad gäller de olika expertorganen och de olika dntressena i det sammanhanget men också vad gäller det poUtiska inslaget.

Vidare är del helt naturligt atl nuvarande laboratorieresurser inte motsvarar de högl ställda ambitionerna i lagförslaget. Därför viU jag understryka kravet i reservationen 7 alt man snarast bör se lUl all utreda behovet av laboratorieresurser.

Likaså vill jag, fru talman, yrka bifall till reservationen 8, som gäUer en differentierad prissättning på utförda laboratoriearbeten med hänsyn liU producenternas, fabrikörernas och importörernas olika ekonomiska möjligheter alt klara dessa saker. Del allt överskuggande och väsentliga är trots allt atl man får lill stånd produkter, som man tryggt kan släppa ut i vår mUjö.

En enda liten kommentar, fru talman, beträffande engångsförpackningarna. Mot bakgrund av den kompromiss, som är mer skattepolitiskt än miljöpolitiskt betonad, har vi från centern inte stäUl någol yrkande när del gäUer engångsförpackningar i samband med detta utskotlsbelän-kande. Jag vill emellerlid i denna debatt ha sagt, att vår förhoppning är all den frågan inle har nått sin slutliga lösning i och med årets kompromissförslag när del gäller skattefrågan, utan att man enligt vad som sägs på s. 21 i ulskollets belänkande i framliden skaU fä laglig möjlighet all ingripa mot vad jag ■vill kalla förpackningsraseriet.

Med det, fru talman, ber jag alltså att få yrka bifall lill reservationerna 1,7 och 8.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m m.

Fru THEORIN (s):

Fru talman! På mindre än ell århundrade har människan fått oanade möjligheter att bruka naturens krafter och förfoga över dess tillgångar. Den materiella standarden har ökat kraftigt, men samtidigt har miljön förstörts, miljön på arbetsplatsen, i bostaden och i naturen. En god miljö är en allt väsentligare del av vår totala levnadsstandard. Framstegen får inle åstadkommas genom misshushållning med våra naturresurser eller betalas med ohälsa, vantrivsel i arbetslivet eller förstörelse av den yttre miljön. Produktionsutvecklingen får inte styras enbart av kortsiktiga ekonomiska inlressen.

Målet för miljöpolitiken bör vara atl skapa ett samhälle där människors berättigade krav på en livsvänlig miljö tillgodoses. En lång rad lagar och författningar har under de senaste åren tillkommit som ett led i vår mihöpolitik, bl. a. naturvårdslagen, mihöskyddslagen, den kommunala renhållningslagen, PCB-lagen och andra.

Fortfarande återstår många miljöproblem'atl lösa.  Den lag som vi

195

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

196

diskuterar i dag ingår som en väsentlig del i socialdemokratisk miljöpolitik och gäller reformeringen av lagstiftningen angående användningen av hälso- och mihöfarliga varor. Syftet med den utvidgade lagstiftningen är alt få etl effektivt förebyggande skydd mot alla de ämnen, som kan medföra risk för människan både på hennes arbetsplats och i den yttre mihön, men ofta har riskerna först upptäckts på arbetsplatser, där de som har arbetat under långa lider av naturliga skäl utsatts för höga halter av hälso- och miljöfarliga ämnen. Historiskt sett har del i övervägande antalet fall visat sig alt de ämnen som skadar den yttre miljön samtidigt har varit och fortfarande ofta är arbelarskadande. Del gäller PCB, kvicksilver, kadmium, dieldrin och många andra ämnen. Enligt vissa experter har upp tUl 80 procent av alla de skador som en kemisk produkt kan åsamka människorna drabbat dem i första hand i deras arbete. Att effekterna blir så påtagliga i arbetsmihön beror naturligtvis på alt arbetstagarna kommer i direkt beröring med de farliga ämnena, vilka då nästan alltid har en väsentligt högre koncentration än när de påträffas i naturen. Del primära syftet med lagen om hälso- och miljöfarliga varor bör rimligen, enligt min mening, vara atl skydda människorna från de kemiska skaderisker som föreligger i deras arbete.

Så tUl reservationerna. Till betänkandet är fogade nio olika reservationer, varav en gemensam borgerlig. I reservationen 1, som behandlar lUlämpningsområdet, har moderater och centerpartister enats mot kravet i propositionen alt producenten skall bevisa att misstanken är ogrundad. Större krav på en tillverkare eller en säljare av en vara skall inte resas, enligt reservationen, än atl de skall åläggas att belysa en varas egenskaper från hälso- och mUjöskyddssynpunkt. Samma mening har framförts av Kemikontorel i en föredragning inför jordbruksutskottet.

Det som framför allt föranledde Kemikontorel atl med en manstark delegation framföra sin uppfattning inför utskottet var vad departementschefen har anfört i propositionen på s. 97. Där sägs det: "Redan en på goda grunder uppkommen misstanke om skaderisker utgör som jag nyss framhålht tillräcklig grund för ingripanden. För att i ett sådant läge undgå förbud eller restriktioner måste producenten så långt det på vetenskapens nuvarande ståndpunkt är möjligt bevisa att misstanken är ogrundad. Annars får han finna sig i all myndighelerna behandlar varan som hälso- och miljöfarlig. Den osäkerhet som i ett sådant fall kan råda rörande ell ämnes farlighet går alltså inte ul över allmänheten ulan drabbar den som viU marknadsföra varan i fråga."

Kemikontorel anförde inför ulskollet att ett sådant beviskrav vore ogörligt alt uppfylla. Reservanterna säger all kravet att bevisa att misstanken är ogrundad innebär en reell omöjlighet.

Ulskoltel anser det vara av största betydelse alt redan en på goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om skaderisker bör vara en tUlräcklig orsak för ingripande enligt den nya lagen. Della innebär, som också har påpekats i propositionen, alt en producent som vill marknadsföra en otillräckligt känd vara som man har anledning anta är farlig från hälso- och mihöskyddssynpunkt, vare sig del finns vetenskapliga eller eljest godtagbara indikationer för risken, måste beakta denna risk vid bedömningen om man skall marknadsföra varan eller inle. Grundsatsen

mnebär då, sett från myndigheternas synpunkt, att dessa inle behöver     Nr 73

vänta med ett ingripande lUl dess skador har inträffat. För alt undgå      Onsdaeen den

förbud eller restriktioner måste producenten, enligt propositionen, så     25aDrU1973

långt  del  på  vetenskapens  nuvarande  stadium  är möjligt,   bevisa att---------

•   t    1 j   . Hälso- och miljö-

misstanken ar ogrundad. . '

Utskottet finner för sin del departementschefens ståndpunkt välgrun-     ■'     *        ,    .     .

dad och kan helt ansluta sig lUl de synpunkter som har framförts i propositionen. Det finns anledning påpeka atl utskottet i sammanhanget erinrar om all större krav på undersökningsskyldighet rörande en varas hälso- och miljöfarlighet än den aktueUa vetenskapliga kunskapsnivån medger inte har föraisatts i propositionen.

Om tUlverkare och importörer åläggs att bevisa att misstanken är ogrundad innebär detta all aUlmer skärpta krav ställs på arten av och kvaliteten hos de varor och förpackningar som produceras och därmed påverkas produktionens inriktning.

Centerpartiet, som i andra sammanhang säger sig värna om miljön, när del gäller risken för skada på människan - och då framför allt arbetstagaren i hans arbetsmUjö — hamnar här på samma sida som moderaterna och Kemikontoret, Del kan för arbetstagarna vara intressant alt notera alt även i den här frågan har centerpartiet bekant färg och visat vems inlressen man företräder,

I reservationen 2 krävs förbud mot tillverkning och försähning av öl och läskedrycker i engångsförpackningar och förbud mot tillverkning och försäljning av tvättmedel innehållande fosfat och optiska vilmedel. När det gäller engångsemballage har ulskollet vid tidigare behandling av ifrågavarande krav starkt understrakit vikten av all verksamma åtgärder vidtas för att få bukt med de svårartade och allt snabbare växande olägenheter för miljön som begagnande av engångsemballage medför. Utskottet har inle funnit anledning att ändra ståndpunkt. Av det framlagda lagförslaget framgår emellertid all Kungl, Maj:t eller den myndigliet som kungen bestämmer får möjlighet atl, om del är av särskild betydelse från hälso- och mUjöskyddssynpunkt, ingripa med olika åtgärder.

Delsamma gäller frågan om förbud mot tillverkning och försähning av tvättmedel som innehåller fosfat och optiska vitmedel. Motionen rör en viktig fråga, och utskottet har tidigare framhåUit angelägenheten av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att komma tiU rätta med aktualiserade problem. Enligt lagförslaget ges Kungl, Maj:t eller den myndighet som Kungl, Maj:l bestämmer befogenhet att omedelbart ingripa med generellt förbud mot hantering eller import av varor som kan medföra betydande risk för människors hälsa eller för allvarlig miljöskada,

I resevalion 3 krävs ell effektivt mihödatasyslem, tillgängligt även
för företag och allmänhet, I mUjökonlrollutredningens uppgifter kvarstår
atl i ell särskUt betänkande redovisa ell samlat förslag beträffande
utformningen i stort och finansieringen av de undersökningsverksamheter
som anses böra ligga till grund för ett mihövårdens informationssystem.
De krav som framförs i reservationen berör samtliga frågor som faller
inom ramen för vad utredningen har att behandla, Arbelel beräknas bli
slutfört under 1973. Ulskoltel finner därför inle anledning all nu fordra              197

14 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

Nr 73                      någon särskild åtgärd av riksdagen.

Onsdagen den           Reservation 4 lar upp huvudmannaskapet för produktkontrollen, I

25 aoril 1973          reservationen anförs all produktkontrollnämnden bör vara ett experl-

—----------- ------      organ med representanter för de olika statliga myndighelerna men med

 '                             en viss pariamentarisk representation. Själva organisationsförslagel från

/ iga äror, m. m. utredningen har fått etl rätt kritiskt mottagande vid remissbehandlingen. Framför allt har flera lunga remissinstanser, exempelvis Landsorganisationen, haft farhågor för alt arbelarskyddsfrågorna inte skulle komma alt bli tUlräckligt beaktade inom naturvårdsverket. Den nya lagen skall omfatta effekterna såväl på människans hälsa som på hennes miljö, och detta bör komma till uttryck vid utformningen av den organisation som fordras för lagstiftningens tiUämpning, Såväl naturvårdens som mihö-skyddets och arbetarskyddets inlressen skall kunna tillgodoses, I propositionen föreslås att del särskilda produktkontrollorganet skall bli en självständigt beslutande nämnd som gör de centrala bedömningar som är aktuella i fråga om hälso- och miljöfarliga varor. Den skall dessutom överta giftnämndens arbetsuppgifter, Produktkontrollnämnden knyts administrativt tiU naturvårdsverket.

Självskrivna ledamöter skall vara cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsslyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket och konsumentverket. Representanter för arbetstagarna och näringslivet bör vidare ingå, och del ankommer pä Kungl, Maj:t alt besluta om sammansättning och benämning av produktkontrollorganel.

Utskottet har anslutit sig lUl förslaget och tillstyrker de förordade riktUnjerna, men påpekar att del finns anledning all se över organisationsfrågorna i deras helhet när resultatet av arbetsmiljöutredningen och av mihökonlrollulredningens fortsatta arbete föreligger. Därför bör organisationen betraktas som ett provisorium.

När det gäller övrig representation har utskottet räknat med atl Kungl, Maj:t skall finna det möjligt att tillgodose önskemål om en bred representation av olika berörda inlressen.

Reservation 5 tar upp redovisning av produktkontrollorganets beslut och anför atl de olika argumenten bör särredovisas. Utskottet finner för sin del inte alt tUlräckliga skäl talar för all förorda en annan ordning än vad som genom förvaltningslagen gäller beslutsfattandet vid statliga myndigheler och avstyrker molionsyrkandel.

I reservationerna 6 a och 6 b tas frågan om besvärsrätten upp. Folkpartireservationen 6 a förordar en generell rätt för konsumenterna alt anföra besvär mot fattade beslut. Äv praktiska skäl anser reservanterna det dock nödvändigt all göra en viss avgränsning, men en generöst bestämd krets av organisationer bör ges besvärsrätl.

Reservation 6 b, kommunistreservationen, kräver atl varje medborgare i princip bör ha rätt alt föra talan gentemot fattade beslut och föreslår en lagändring som skall ge jämväl enskild medborgare vars inlressen berörs av beslut rätt att föra talan däremot.

Som några av de  tidigare talarna anfört har riksdagen förra året i

samband   med   att   riktlinjerna   för  konsumentpolitiken  antogs  också

beslutat om en utvidgad besvärsrätl för konsumenter i fråga om beslut

198                        enligt livsmedelslagen. Del nu framlagda lagförslaget överensstämmer till

sm konstruktion med lagändringen på livsmedelslagsliftningens område.      Nr 73

och skäl talar för att samma lösning skall vähas för ifrågavarande båda        Onsdagen den

lagstiftningsomräden.                                                                   25 april 1973

I reservationen 7, som är den enda gemensamma borgerliga reserva--------------

.    t ' lut- 1, j 11   -    j"    tf Hälso- och miljö-

tionen, las frågan om laboratorieresurserna upp, och del kravs dar att en      -*

utredning med uppgift att allsidigt överväga frågan tiUsälts omedelbart.     J     S      ,    .     ,

1 propositionen förordas, i avvaktan på de förslag som kan komma att framläggas av arbetsmUjöutredningen och de förslag som kan komma genom uppbyggandet av ett mihövårdens informationssystem, en tillfällig lösning av laboratoriefrågan. Enligt propositionen bör en sådan tUlfällig lösning innebära en förstärkning av såväl naturvårdsverkets nuvarande undersökningslaboratorium som arbetarskyddsslyrelsens arbelsmedi-cinska avdelning. Särskilda medel skaU. ställas liU kontrollorganels förfogande för vissa undersökningar. Möjligheter finns atl utnyttja resurserna hos de veterinärmedicinska laboratorier som drivs av det halvslatliga aktiebolaget Laboratorietjänsl, Utskottet finner för sin del all övertygande skäl har framförts för en temporär lösning och atl det finns anledning all avvakta de förslag som bl, a, mihöforskningsutred-ningen kommer alt avge, innan slällning tas till frågan om hur en mer definitiv organisation av laboratorieverksamheten både centralt och regionall skall utformas,

I reservationen 8 tas upp frågan om uttalande från riksdagen om en utredning angående prisdifferentiering vid utnyttjandet av de statliga laboratorieresurserna. Det kan ställa sig myckel kostsamt, särskilt för mindre företag, med den erforderliga provtagningen, och dessa mindre företag bör enligt motionärerna kunna medges kostnadslällnader när de utnyttjar de statliga laboratorieresurserna. En differentiering av prissättningen, enligt motionärernas förslag, kan bli förknippad med åtskilliga gränsdragningsproblem av en svårbedömd natur. Enligt utskottet hör frågan emellertid lUI de spörsmål om vilka del bör åvUa Kungl. Maj:t all närmare bestämma.

Fru lalman! Fortfarande återstår många mUjöproblem all lösa. Nya forskningsrön kommer alt klarlägga nya mihörisker. Samtidigt växer människornas krav på mUjön, och därför måste reformarbetet i fråga om miljövården fortsätta. Ell viktigt område regleras i förslaget lill lagstiftning angående hälso- och miljöfarhga varor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Fru lalman! Fru Theorin har ju här haft en ganska bred redovisning och föredragning av dels lagens innehåll och dels hur de utredningar som pågår är planerade och hur de som nu är färdiga har arbetat. Jag har ingenting att invända mot vad hon har sagl om detta.

Däremot vill jag framhålla all del i dessa sammanhang är en intressant
och spridd missuppfattning att del skulle vara väldigt käckt atl i alla
lägen kunna kräva bevis för frånvaron av skada, farlighet och allt ont. Del
är en högt ställd ambition. Jag har tillåtit mig all försöka vara mer
realistisk och menar all om man i ett lagförslag ger medborgarna den              199

Nr 73                      föreställningen all en sådan bevisföring skuUe vara möjlig, så har man

   j          j               vUselett människorna. Det är i den ambitionen som jag här har valt att la

Onsdagen den

1      "1 1Q73         ' Ställningen att man på vetenskapens nu kända grunder skall belysa

-------------------- och visa en varas ofarlighet i mihön. Det finner fru Theorin särskUt

nalso- och miljo-        intressant, och del må hon göra. För min del är del inle mer inlressanl än

farliga varor, m. m.      tt jag har tillåtit mig att följa den helt enhäUiga mihökontrollutred-

ningen, där så pass erfarna och kloka herrar som ordföranden Ekström

och herr Henningsson, båda inte helt främmande för mihövårdsfrågor,

har tagit samma ställning som jag gjort. Om någon mer har gjort det, får

väl fru Theorin bedöma intresset därav.

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Fra talman! Det var med intresse jag lyssnade tUl fm Theorin. 1 en passus av sill anförande sade hon alt det föreliggande lagförslaget var "en betydande del av den socialdemokratiska miljöpolitiken". Sveriges riksdag känner sig givelvis mycket hedrad av att på del här viset få delta i utformningen av den socialdemokratiska miljöpolitiken. Jag vill bara säga att det har varit en utredning där samtliga demokratiska partier varit företrädda. Visserligen är del väl hedervärt all stå för föräldraskapet, men della är kanske htet delat.

När del gäller fru Theorins argumentering i fråga om reservationen 1, där hon försöker göra moderata samlingspartiet och centerpartiet till något slags inlresseorgan för Kemikontorel, så tycker jag ändå alt del är alt dra ner en seriös debatt till del partipolitiska planet på ell sätt som vi mte skulle behöva göra så här långt före den verkliga valrörelsen.

Jag kan i stort sett instämma i vad herr Larsson i Borrby har sagt. Fru Theorin försöker göra del här tiU en fråga om effektiviteten i den föreslagna lagstiftningen. Det är ju inte alls detta det gäller. Del är, som jag sade i milt anförande, en ramlagstiftning som ställer utomordentliga krav på liUsynsmyndigheten, och då bör man ha realistiska skrivningar. Della alt man kan belysa huravida en vara är mihöfarlig eller ej är en fråga om vad man lägger in i begreppet. Jag lägger in en väldigt hög ambition i della begrepp. Man kan bevisa en varas miljöofarlighel på sannolika grunder — man kan ju aldrig vara rikligt säker.

Sedan är det som herr Larsson i Borrby sade inle bara moderater och centerpartister som företräder näringslivets inlressen här, ulan del är också myckel prominenta socialdemokrater. Vi är alltså i gott sällskap, och det gör kanske inle så mycket alt vi inte har fru Theorin på vår sida i delta fall.

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vet inle, herr Larsson i Borrby, om man kan beteckna departementschefens proposition som en käck ambition. Jag är inte benägen atl göra det, och jag är inte heller benägen att klassificera jordbruksministern som inte sakkunnig i de här frågorna, när han lägger fram etl förslag.

Vad man lagt in i departementschefens anförande är alt del skall

åhgga en producent att beakta misstanken och bevisa all misstanken är

200                        oberättigad -- i annat fall får han finna sig i atl myndigheten behandlar

varan som hälso- och mihöfariig. Det sägs också myckel klart i departementschefens uttalande all den osäkerhet som i ell sådant fall kan råda rörande ett ämnes farlighet går inte ut över aUmänheten utan drabbar den som viU marknadsföra varan i fråga.

Del är inle ulan anledning som Kemikontoret har begärt företräde inför jordbruksutskottet, då man har ansett att det varit omöjligt att nå upp tiU de ambitioner som den socialdemokratiske jordbruksministern vill lägga på producenterna. Det är alltså inle utan skäl som man har velat uppmana jordbruksutskoltel all använda ordet "belysa", precis som herrar Larsson i Borrby och Krönmark har gjort här.

Det finns naturhgtvis skäl, herr Krönmark, att som jag gjorde tala om en socialdemokratisk mihöpolitik. Visst är det en parlamentarisk utredning som har arbetat, men den har föregåtts av direktiv, skrivna av en socialdemokratisk jordbruksminister, som i sin lur har ell socialdemokratiskt miljövårdsprogram, antaget av en partikongress, bakom sig. Det finns alltså anledning atl säga alt del här är ett socialdemokratiskt miljöförslag som ingår i de övriga miljöförslag som har lagts fram av en socialdemokratisk regering.

Jag vet inle om vi har samma uppfattning om på vilket plan man driver partipolitik. För mig är inte partipohlik något som drivs på särskilt låg nivå. Jag tycker det är rimligt all man redovisar vilka ståndpunkter man har inför väharna och vilka inlressen man företräder. Det innebär alltså inte för mig atl man drar ner frågan på ett partipolitiskt plan, när man klarlägger all här finns del meningskihakligheler mellan å ena sidan majoriteten i utskottet och å andra sidan centerpartisterna och moderaterna som i della fall har använt exakt samma ordalag som Kemikontoret inför ulskoltel har använt.

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill säga några ord bara för alt kammaren inle skall få en totalt felaktig bild av Kemikontorels uppvaktning inför jordbruksutskottet. Kammaren skulle ju kunna tro all delta var en ren påtryckning från näringslivels sida, men så var det inte. Del var inle bara herrar från Kemikontorel, ulan de hade faktiskt med sig vetenskapsmän utan direkt anknytning liU näringslivet, och dessa ansåg utifrån sina vetenskapliga synpunkter att jordbruksministerns skrivning inle var logisk. Därför ville de ha en ändring.

Det är således att göra det litet för enkelt för sig, fru Theorin, att försöka bunta in denna fråga i någol slags näringslivsintresse. Det hela är betydligt mera komplicerat än så.

Vad sedan beträffar frågan huruvida detta är socialdemokratisk miljöpolitik eller inle - del är visserligen ingen stor sak - vill jag säga alt visst har jordbruksministern skrivit direktiven osv., men efter all ha deltagit i utvecklingsarbetet måste jag ändå reagera mot alt av fru Theorin bli betraktad som något slags medlem i ell herr Ingemund Bengtssons Iransportkompani, som han sätter upp på order av ell socialdemokratiskt partiorgan. Jag vill protestera mot det, ty del är inte under de föralsätlningarna jag arbetar politiskt. Och jag tror faktiskt inte heller atl Ingemund Bengtsson uppfattar saken på det sättet. 1 så fall skuUe jag känna honom dåligt.

201

Nr 73                                                        Herr LÄRSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Onsdagen den-- ™ lalman! Fra Theorin säger all hon inle vUl bedöma departmenls-
25 april 1973---- chefens ambition som käck, men då vill jag säga att redan i mitt
-------------------- inledningsanförande bedömde jag hans ambition som myckel god och

Hälso-och miljö-       ..„   ,.      ,       .     , „ ,

'                             vällovlig och rent av käck,

■IS       or,    ■    ■       Beträffande den andra delen av fru Theorins senaste anförande vill jag

instämma i vad  hon sade  om  att  det var inle utan anledning som

vetenskapsmännen uppvaktade jordbraksulskollet.

Fra THEORIN (s) kort genmäle:

Fra talman! Bara ett litet klarläggande. Del var sex direktörer och en professor som var närvarande vid uppvaktningen, och när professorn framförde sina synpunkter inför utskottet sade han atl han var där som enskild person, inte som anknuten lill Kemikontorel på något sätt. Detta föranledde naturligtvis en fråga av en utskottsledamot, i vUken egenskap han egentligen hade kommit till utskottet. Men denne vetenskapsman hade samma synpunkter som de övriga sex direktörerna från Kemikontoret,

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Fru lalman! Jag skall inle bli mångordig utan jag skall bara helt kort beröra reservationen 1,

Först vUl jag emellerlid uttrycka min glädje över atl så många i denna diskussion yill vara pappa lill milt förslag. Del tyder på att det är en utomordentligt fin proposition jag har lämnat tUl riksdagen, eftersom man här nära nog slåss om att vara fader lill den. Men jag viU ändå betrakta mig som den egentlige fadern tUl propositionen, det får herr Krönmark föriåta mig.

Vad beli-äffar reservationen 1 har det varit en besvärlig fråga atl la slällning lill hur mycket man skall kunna bevisa. Men många människor är väldigt bekymrade och rädda för alla de kemikalier vi i dag handskas med. Och hur skaU vi då kunna komma fram tUl ett förbud mot en produkt eller en vara, och hur skall vi lagstiftningsvägen kunna fastställa hur man skall handskas med varan i fråga?

Jag menar all det inte skall vara nödvändigt att först konstatera ett dödsfall för att en vara skaU kunna förbjudas. Om det på goda grunder kan misstänkas alt varan är farlig för människor eller för miljön, så anser jag att myndigheterna skall kunna ingripa och förbjuda varan. Där är del en väldigt viktig skillnad meUan propositionen och reservationen. Jag menar att myndighelerna skall kunna förbjuda varan i fråga, även om det inte är vetenskapligt bevisat alt den är farlig men del kan misslänkas att den är del - och misstanken skall självfallet vara väl grundad.

Där är det som sagt en viktig principiell skillnad, och jag vill därför rekommendera kammaren atl stödja utskottet, inle reservationen.

Fru NORDLANDER (vpk):

Fru talman!  1 jordbruksutskottets betänkande nr 19 behandlas en rad
/                             motioner   av   skilda   slag,   däribland   motionen   92   om   förbud   mot

202                         tUlverkning och försäljning av tvättmedel innehållande fosfat och optiska

vitmedel. Jag skall beröra enbart den motionen.

Motionen har väckts bl, a, med anledning av den osäkerhet konsumenter känner för hur olika tvättmedel med tiUsalser av fosfaler och vitmedel påverkar vår mUjö genom utsläpp i våra sjöar. En annan anledning lUl motionen är ovissheten om hur stor del av det ökade antalet hudirritationer och hudallergier som skall tillskrivas tvätt- och rengöringsmedel.

Den forskning som hitlUls bedrivits och de forskningsresultat som presenterats har inte gett oss ell tiUfredsställande svar på dessa frågor. Ätt användningen av syntetiska tvättmedel med deras betydande haller av fosfaler medverkat lill alt våra sjöar håller på att växa igen på grund av övergödning är ganska klart. Men trots delta avstannade den intensiva kampanj som bedrevs under mitten av 1960-talel mot användandet av tvättmedel med fosfaler och vilmedel. Kooperativa förbundet försökte då lansera nya tvättmedel utan fosfaler, som man efter ingående undersökningar kommit fram lill. Man kunde ersätta fosfaler med NTA, som inte i samma grad skulle förstöra våra sjöar.

Ansvariga myndigheler dellog då i kampanjen, och förutsättningarna för etl förbud syntes ligga inom räckhåll. Men av någon anledning backade ansvariga myndigheler ul och sökte andra vägar, bl, a, en frivillig minskning av fosfaltillsalser och utbyggnad av reningsverken. Utbyggnaden av våra reningsverk hälsar vi med tUlfredsställelse, men vi är samtidigt medvetna om atl delta är en lösning på lång sikt. Under lång tid framåt torde större delen av befolkningen inte vara ansluten till den höggradiga rening som är nödvändig för bevarandet av våra vattendrag.

Vetskapen om de stora vinster som finns alt hämta för fabrikanter av tvättmedel gör att vi ser med misstänksamhet på vissa motsägande forskningsresultat. Hushållslvältmedel är en stor artikel ur försäljnings-synpunkt, i första hand för de multinationella förelagen Unilever, Sunlight och Procter & Gamble, Endast en mindre del av våra tvättmedel är svensktillverkade. Genom den stora vinst som tvättmedel ger motarbetas nya förelag och nya produkter på alla sätt.

Då kommer osökt frågan: Var det dessa stora kapilalinlressen som gjorde atl KF inte lyckades lansera silt mer mihövänliga tvättmedel, och kan vi lita pä att samma intressen inle påverkar den forskning som bedrivs på della område? I den förvirrade tvätlmedelsdeballen har buden för och emot fosfaler varit många, vilket ökar misstanken om alt andra än miljöintressen ligger bakom,

Reningsresullaten får inle heller ge anledning till all fabrikanterna släpps fram fritt i fråga om Ivältmedelslillsatser, Det finns andra problem som ännu inle lösts, Enzymproblemel på lillverkningsplatserna har inle klarals. Vi vel inte hur enzymerna påverkar dem som arbetar med tillverkningen. Det främsta intresset borde vara alt ingen arbetare skadas i produktionsledel. Löser man den frågan torde väl också, som fru Theorin sagl, miljön gå fri från förstörelse. De optiska vitmedlen, som del finns ca 200 av i marknaden, har konstaterats vara helt onödiga, eftersom de inle har den rengörande effekt som görs gällande i reklamen. De har tvärtom en smutsdöljande effekt.

Det är ett onödigt stort utbud av tvättmedelssorter. Det pågår ständigt intensiva reklamkampanjer - här skys inga kostnader när det gäller att överträffa varandra i fråga om "vitare än vitt" - och del är denna reklam som i stort styr våra inköp av tvättmedel.

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

203

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

Men i reklamen ges ingen garanti för de skadeverkningar som vi med vår motion vUl förhindra. Så länge denna garanti inte kan ges och del, som i det här fallet, inte heller är för produktens användbarhet nödvändiga tillsatser, då är ett förbud mot tUlverkning och försäljning del enda effektiva medlet mot skadeverkningar.

Nu kan del från ulskollet sägas att lagförslaget om hälso- och mihöfarliga varor är ett första led, som sedan får följas upp av kontroll av varor som kan befaras medföra hälsofara eller skadlig verkan i mihön. Det kan vara helt riktigt all utskottet uttalat sig i motionens riktning, men vi tror att just kontrollen av varor av detta slag blir svår, vilket framgår av de motstridiga uppgifter som framlagts om forskningsresultat under de senaste tio åren, och inle minst med tanke på de starka ekonomiska krafter som ligger bakom försäljningen av tvättmedel.

Därför vUl vi gå ett steg längre än propositionen.

Med delta yrkar jag, fru talman; bifall liU reservationen 2 b av herr Takman lUI delta betänkande.

204

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr I av herr Hedin m. fl. föreslagna motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med Övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandet nr 19 punkten 2 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 1 av herr Hedin m.fl. föreslagna motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  208

Nej  -     94

Avslår -       1

Punkterna 3-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

ProposUioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels ulskollets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservationen nr 2 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m. m.

Den  som   vill  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 9 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit utskottets hemstäUan med den ändring

däri som föranledes av bifall lill reservationen nr 2 av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279

Nej  -     14

Avstår -     10

Punkten 10

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten II

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Anér m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Anér begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vill  alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandet nr 19 punkten 1 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fru Anér m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Anér begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  235

Nej  -     67

Avslår -       1

Punkten 12

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 13 och 14

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels reservationen nr 4 av herrar Hedin och Krönmark, och förklarades den

205

Nr 73                      förra   propositionen   vara   med   övervägande   ja  besvarad.   Sedan  herr

Onsdaeen den       Krönmark  begärl votering upplästes och godkändes följande volerings-

25 aprU 1973         proposition:

Halso-och miljö-            kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

farliga varor, m. m      betänkandet nr 19 punkterna 13 och 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Hedin och

Krönmark.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  263

Nej  -     39

Avslår —       1

Punkten 15

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Anér och herr Strömberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Anér begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som   vill  alt kammaren  bifaller jordbraksutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 15 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av fru Anér och herr

Strömberg,

Vid omröstning genom lippresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Anér begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  253

Nej  -     48

Avslår  -       2

Punkterna 16 och 17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 18

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottels hemställan, 2:o)
reservationen nr 6a av fru Anér och herr Strömberg samt 3:o)
reservationen nr 6 b av herr Takman, och förklarades den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Anér begärde
votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda
återstående propositionerna, av vilka den under 2 .o) angivna förklarades
206                         ha   flertalets   mening   för   sig.   Sedan   herr  Israelsson   begärl   votering

beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vill att kammaren  till kontraproposition  i huvudvoteringen angående jordbraksutskottets hemställan i betänkandet nr 19 punkten 18 antar reservationen nr 6 a av fru Anér och herr Strömberg röstar ja, den del ej vih röstar nej.

Vinner   nej   har  kammaren  lill  kontraproposition   i  nämnda  votering antagit reservationen nr 6 b av herr Takman,

Nr 73

Onsdagen den 25 april 1973

Hälso- och miljöfarliga varor, m m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -     56

Nej  -     29

Avstår -  218

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den  som  vill  att kammaren bifaller jordbruksulskollels hemställan i

belänkandet nr 19 punkten 18 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen nr 6 a av fru Anér och

herr Strömberg,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Anér begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  241

Nej  -     61

Avstår —       I

Punkten 19

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hedin m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som   vill  att kammaren  bifaller jordbruksutskottets hemställan  i

betänkandet nr 19 punkten 20 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Hedin m, fl.

207

Nr 73                          Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdaeen den       ledamöter  ha  röstat  för ja-propositionen.   Då  herr   Larsson i  Borrby

25 anril 1973          begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal, Den-

--------------------     na omröstning gav följande resultat:

Hälso-och miljö- j   _  ..n

farliga varor, m. m.                                          j. _  j

Avslår -       1

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Jonasson m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vill  all  kammaren  bifaller jordbruksutskottels hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 21 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Jonasson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  240

Nej  -    62

Avslår  -       1

Punkterna 22 - 33

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§   10 Föredrogs jordbruksutskottets betänkanden:

nr 21   i anledning av propositionen 1973:67 angående stödåtgärder på

fiskels område, m. m. och

nr 23  i  anledning  av propositionen   1973:85 angående utgifter på

tilläggsstat 111 till riksstalen för budgetåret  1972/73 i vad avser anslag

inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 11 Föredrogs näringsutskoltets betänkande nr 36 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter pä tilläggsstat III till riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde järnte motion.

Punkten 1

Ulskotlels hemställan bifölls.

208

Punkten 2

Lån till Norrbottens järnverk AB

Herr REGNÉLL (m):

Fra lalman! Alt ell koksverk bör komplettera de anläggningar som redan finns vid Norrbottens järnverk är säkert en riktig tanke. För egen del hade jag i en kammardebatl tillfälle att säga detta redan innan förslag lagts fram om alt satsningen skulle komma till stånd. Vad jag nu har atl säga riktar sig alltså inle inol projektet såsom sådant; del har man all anledning atl önska lycka tUl.

Vad det gäller är en ordningsfråga. Nästan en tredjedel av finansieringen av det föreslagna koksverkel har man tänkt sig all ordna med lokaliseringslån. För alt inle den stora summan, 100 miljoner kronor, skulle tränga ut andra lånesökande förutsatte man i höstas atl särskilda medel skulle anvisas från fonden för låneunderstöd. Det är vad som nu föreslås av Kungl. Maj:t, och så långt är alltså allt i ordning. Men det är otillfredsställande all propositionen inle ger besked om tidsperioden för räntebefrielse. Utskottet har i efterhand som resultat av motionen fåll skaffa in besked. Först nu vet vi atl räntebefrielsen är avsedd all vara treårig.

Om den awägningen är riktig kan naturligtvis diskuteras. I många fall får de som får lokaliseringslån räkna med ettårig räntebefrielse. Beträffande Norrbollens järnverk anser vi oss ha skäl förmoda atl järnverket genom förbättrade stålkonjunkturer och som resultat av investeringar och rationaliseringar under de senaste åren skall kunna räkna med hyggliga resultat under de år som närmast föreslår. Del är ingalunda säkert all del inle finns behov i Norrbotten där riksdagen kunde ha minst lika stor anledning all satsa generöst.

För min del har jag uppnått det syfte som jag hade, nämligen all få fram de upplysningar som saknades i propositionen. I sak är antalet räntefria år ganska ointressant, eftersom staten i sista hand är hundraprocentig ägare till Norrbollens järnverk, och avräkning mellan staten och Norrbottens järnverk är därför som all flytta pengar från den ena fickan till den andra.

Fru talman! Eftersom jag har uppnått milt syfte och eftersom vi onekligen har haft långa förhandlingar i dag skall jag inle besvära de ledamöter som inle är närvarande i kammaren med all möta upp till omröstning. För min del ställer jag därför inle någol yrkande.

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Lån tiU Norrbottensjärnverk AB

Herr SVANBERG (s):

Fra lalman! Jag skall garna följa utskottets vice ordförandes exempel och inle förlänga debatten.

Låt mig bara säga atl vad det här gäller är ell lokaliseringsbidrag lill ell statligt företag i Norrbotten. Ell privat förelag som etablerar sig där har alt räkna med lokaliseringsstöd i form av lån och bidrag. NJA får också detta stöd, och vi har i utskottet tyckt att det är helt rimligt - man skall inte behandla ett statligt förelag på annal sätt än ett privat. Vi talar ofta om atl vi skall ha konkurrens på lika villkor. Låt oss ha del då! Vad som

209

Nr 73

Onsdagen den 25 aprU 1973

Lån till Norrbottens järnverk AB

här händer är bara att NJA behandlas på det sätt som en privat industri skulle ha behandlats.

Med detta, fru lalman, yrkar jag bifaU lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottels hemställan bifölls.

210

§   12  Föredrogs

Näringsutskottets betänkanden

Nr 37 i anledning av propositionen 1973:57 angående åtgärder för gjuteriindustrin jämte molion

Nr 38 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom industridepartementets verksamhetsområde avseende strukturgarantier till förelag inom vissa industribranscher m.m. jämte motion

Nr 39 i anledning av motion om förbud mot försähning av slrålkaminer ulan överheltningsskydd

Civilutskottels betänkande

Nr 17 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tilläggsslal III lill riksstaten för budgetåret 1972/73 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Pä förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärende på dagens föredragningslista till morgondagens sammanträde.

§ 13 Fru andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle bland två gånger bordlagda ärenden konstitutionsutskollels betänkande nr 20 och justitieutskoltels betänkande nr 15 uppföras främst, näringsutskotlets belänkande nr 40 sättas näst efler finansutskottets betänkande nr 20 samt inrikesutskotlels belänkande nr 15 närmast före utbUdningsutskoltets belänkande nr 24.

§  14  Kammaren åtskildes kl. 0.50.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert