Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:72

Onsdagen den

25 aprU 1973 Onsdagen den 25 april

Tj IQ QQ Det Statliga Utveck-

lingsbiståndet

§ 1 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ls propositioner nr 83 tiU kultumtskottet, nr 114 lill konstitutionsutskottet, nr 122 lill utrikesutskollel och nr 124 till försvarsutskottet.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1896-1898 tUl näringsutskottet, nr 1899-1901 till finansutskottet, nr 1902-1912 liU utbildningsutskottet, nr 1913 tUl finansutskottet och nr 1914 tUl juslilieutskotlel.

§ 3 Föredrogs motionen nr 1915.

På hemställan av herr tredje vice talmannen Virgin (m) beslöt kammaren att denna motion fick återtagas.

§ 4 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1916 tiU lagulskortet, nr 1917-1920 lUl trafikutskottet, nr 1921 till socialförsäkringsutskoltet och nr 1922 tiU lagutskottet.

§ 5 Föredrogs, men bordlades åter konstitulionsutskottets betänkande nr 20, finansutskottets betänkande nr 20, skatteutskottets betänkanden nr 19, 24 och 25, lagutskottets betänkande nr 13, försvarsutskottets betänkande nr 13, kulturutskottets betänkanden nr 21-25, utbUdningsutskoltets belänkande nr 24, Irafikulskollets belänkande nr 12, näringsutskoltets betänkanden nr 40 och 42-45 samt inrikesutskotlels betänkanden nr 14—16.

§ 6 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 82.

§ 7 Det statliga utvecklingsbiståndet

Föredrogs utrikesutskottets belänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj;ls i statsverksproposilionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner.

(Redovisning av utskottsbelänkandet intages efler anförandena i ärendet.)

Nr 72 Herr TALMANNEN ytrtade:

Onsdaeen den fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för

25 anril 1973 samUiga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden

-------------------- framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

Det statliga utveck
lingsbiståndet Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Det är förståeligt om ledarna i en del utvecklingsländer ibland uttrycker sig och handlar så, att vi tycker att del märks någol av desperation. Situationen för de flesta utvecklingsländer är djupt oroande. Den ekonomiska klyftan mellan rika och fatliga länder har irnder de 20 år som biståndspolitik drivits inte minskats utan vidgats. I dag är genomsnittsinkomsten per person i de rika länderna ungefär 10 800 kronor, medan den i utvecklingsländerna är 800 kronor. Klyftan är alltså ungefär 10 000 kronor per person. Enligt vissa beräkningar kan man befara att klyftan år 1980 är 50 procent större, dvs. 15 000 kronor. De rika blir allt rikare. Utvecklingens mekanik för åt det hållet.

Den ökning av bruttonationalprodukten per person som åstadkoms i de flesta utvecklingsländer på ett år uppnår man som regel i USA, Sovjet, Japan och Sverige på några dagar eller någon vecka. Världsbankschefen McNamara har påpekat atl de rika länderna år 1975 sannolikt endast kommer upp lill ungefär 0,34 proceni av brutlonalionalprodukten i offentligt bistånd i stället för de 0,7 proceni som FN-slrategin för det andra utvecklingsårtiondet förutsätter. För att uppnå det målet skulle de rika länderna behöva använda 1,5 proceni av sin egen tillväxt. Men tydligen hai- de, som McNamara anmärkt, inle funnit att 98,5 procent av lUlväxten är tillräckUgt för egna behov. Del är sanningen om den internationella ojämhkheten i ett nötskal.

Orn en del av ledarna i utvecklingsländerna visar irritation över denna utveckling är det ingenting all förvåna sig över. Snarare är det förvånande att de fatliga folkens ledare bibehåller det lugn och den fattning som de trots allt visar. De skulle med rätta kunna la till mycket hårdare ord mot oss i de rika länderna.

Vad skall man då göra för att vrida utvecklingen räll? Ulvecklings-länderna ger delvis olika svar. Inte heller experterna världen runt är överens om den rätta politiken.

En del experter säger, atl det över huvud taget är olämpligt att i utvecklingsländerna använda värt brutlonalionalproduktbegrepp som en värdemätare för den egna utvecklingen. Stmnta i BNP, säger man, och se till alt de fattigaste i landet får arbete, mat, kläder, bosläder och utbildning, dvs. livels nödtorft, sedan får del gå hur som helt med BNP.

Andra experter hävdar motsatsen. Utan kraftig ekonomisk tillväxt finns ingen möjlighet att åstadkomma bättre jämlikhet. Kakan måste bli större för att var och en skall fä etl större stycke av den. Ekonomisk förbättring och utjämning för de enskilda, säger man, måste komma som ett resultat av en ökning av bruttonationalprodukten.

När man ser på ett antal utvecklingsländer är del svårt atl undgå

intrycket att en del satsat för mycket på en ensidig tillväxtpolitik och för

lilel på ekonomisk utjämning och bättre sysselsättning. Men från detta

10 aUmänna konstaterande är det långt till att fälla någon generell dom.

Förhållandena är så olika i de skilda utvecklingsländerna atl man bör vara myckel försiktig med belygsällningen.

I debatten om hur de fatliga länderna skall bli mindre faltiga får en
punkt anses vara accepterad: Utvecklingsländerna själva bär det största
ansvaret för utvecklingen. Del är värdefullt att utvecklingsländerna
alltmera markerat uttalar detta. I augusti i fjol träffades utrikesministrar
na från 59 u-länder i Georgetown i Guayana. I deklarationen som antogs
säger man bl. a. så här: "De alliansfria länderna understryker de
utvecklade ländernas fortsatta ansvar för det internationella utvecklings
samarbetet, men fastslår, alt de största utvecklingsanslrängningarna
måste----- göras av u-länderna själva."

Då detta ansvarstagande skall förverkligas kommer det alllid atl innebära en konflikt mellan kortsiktiga och långsiktiga mål. I George-towndeklarationen sägs, atl man avser atl forma sin ekonomiska politik så alt fler arbelslillfällen skapas och den inhemska inkomstfördelningen blir mindre sned. Därvid bör fördelningen av invesleringsmedel vara sådan att sysselsättningen bhr så stor som möjligt. Detta uttalande bör jämföras med vad som sägs i deklarationen strax innan. Där hävdas, alt det är nödvändigt alt mobilisera större inhemskt sparande för investeringar och "därför måste större uppmärksamhet fästas vid behovet alt framkalla ell högre sparande i den statliga och den privata sektorn". Alla vet, atl ett ökat sparande inte kan uppnås om man inle i viss utsträckning dämpar konsumtionen. För utvecklingsländerna blir detta bl. a. en fråga om alt dämpa de enskildas köp av nödvändighetsvaror. 1 annal fall får man inget ökat sparande. U-ländernas investeringar under 1960-talet finansierades till ca 85 procent genom eget sparande, vilket måste ha krävt många smärtsamma beslut. 1 en del fall har u-länder också kritiserats för denna satsning på långsiktiga investeringar. De har det sannerligen inle lätt.

Hur skall vi i de rika länderna då se pä saken? Ja, vår syn på biståndet måste vara realistisk. Det borde erfarenheten ha lärt oss. Det duger inte att tro att man genom bistånd räddar världen från kommunism eller tUl socialism, från kapitalism eller till liberalism. Inte heller kan skälet vara ett hopp om snabbt uppnående av social balans och harmoni i u-länderna eller alt säkra världen för demokratin. Del går heller inle all söka intala sig, atl del alltid blir ell effektivt utnyttjande av biståndet. Då finge vi slå igen butiken. Om man ser nyktert på saken är man bäst beredd på alla de missräkningar av skilda slag som kommer också i fortsättningen.

Det är emellertid — jag vill tillägga det - fullt rimligt att vi i Sverige försöker bedöma vari det bär hän i de utvecklingsländer som vi samarbetar med, om biståndet kan väntas nå de stora grupperna - de fatliga, de försvarslösa. 20 procent av en arbetsmarknad på 1 mihard människor i u-länderna beräknas vara arbetslösa, dvs. 200 miljoner. Så nog är arbetslösheten ell av de stora problem som borde lösas.

Vi vet också hur i en del u-länder tyngdpunkten i ansträngningarna flyttas. Ibland beror det pä en ändrad uppfattning om lämplig strategi för utvecklingsarbelet, ibland på politiska regimskiften. Det vore orimligt om våra biståndsinsatser alltid skulle korrigeras med hänsyn till sädana

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

skiftningar. I de flesta länder spelar den svenska biståndsinsatsen inle någon avgörande roll, men i något fall är den ganska väsentlig. Tag ett sådant land som Tanzania. Om av någon anledning Tanzanias utvecklingspolitik skulle ändras på ett sådant sätt alt vi skulle se på den med skepsis, vore det ganska orimligt om vi därför skulle börja med en konsekvent nedtrappning av våra insatser. Jag förutspår inte någon sådan ändring i Tanzanias politik, men nämner del som etl exempel på nödvändigheten av alt ha en liberalt generös instäUning till de skilda vägar som olika u-länder - precis som de rika länderna — väher från tid tiU annan.

Jag har redan nämnt Georgetowndeklarationen, som i själva verket är en utvidgning av den deklaration som antogs i Lusaka i Zambia för några är sedan. Del är ell i många stycken hoppingivande dokument, tillkommet i en djupt allvarlig situation. Utvecklingsländernas självtiUil är ell honnörsord i deklarationen. Samtidigt ulvisar dokumentet en stark beslutsamhet att samverka med andra u-länder liksom med de rika länderna. Man tar bl. a. upp frågan om handelsförbindelserna sinsemellan och med de rika staterna.

I reservationer lar vi från oppositionens sida upp en del av de förslag som finns i Georgetowndeklarationen. Jag vill begagna tUlfället, herr talman, att nu yrka bifaU tUl de reservationer där mitt namn är antecknat, således reservationerna 1, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 1 1, 12, 14, 15, 17, 18, 19, 20 och 22.

Reservationerna 9 och 10 gäller frågan om utvecklingsländernas exportinkomster och villkoren för finansiellt bistånd. I SIDA.s lidskrift Rapport har Klas Markenslen pekat på den allvarhga utveckhngen. 1980 kan de fattiga ländernas skuldbörda till de rika länderna beräknas vara I 100 mUjarder kronor. Vid samma tidpunkt, säger Markensten, kan de faltiga ländernas aktuella betalningar av räntor och amorteringar till de rika vara 100 mUjarder kronor per år. Om del samlade biståndet i världen mot bakgrunden av vad som nu har skett utvecklas något så när hyggligt, kan det tänkas atl insatserna 1980 uppgår lill 50 miljarder. Detta innebär att de fattiga länderna 1980 netto måste leverera tUlbaka 50 miharder kronor tUl de rika länderna. Kan man tala om en felaktig utveckling så är det verkligen här!

Om utvecklingen skulle gä mindre galet krävs bl. a. atl u-länderna blir mer likaberättigade parter i det internationella handelsutbytet. Eftersom de är ekonomiskt svaga motparter i förhandlingar måste de få ett direkt stöd, få förmåner pä vår bekostnad — inte på några andras. Inte minst är del viktigt vid överenskommelser om del internationella valutasamarbetet att vi i de rika länderna tar hänsyn till det. U-länderna har bara i år förlorat några miljarder i minskade exportinkomster genom förändringarna i valutornas värde.

Vi har i våra reservationer understrukit angelägenheten av alt Sverige tUlsammans med de andra nordiska länderna verkar för etl system som främjar u-ländernas export. Det kan ske bl. a. genom alt man söker få till stånd säkrare råvamavlal, genom skapande av buffertlager och genom etl syslem med supplementär finansiering. De rika länderna måste dessutom öppna sina marknader för u-ländernas produkter. Sverige bör därför i internationella sammanhang verka för atl ytterligare vidga de generella

tullpreferenssyslemen för u-länderna. Ell ökat stöd lill marknadsföringen av u-ländernas produkter är också nödvändigt.

Folkpartiet och centerpartiet kräver också ökad användning av gåvobistånd och långivning utan ränta och en långtgående mildring i efterhand för de lån som redan givits. SIDA har uttalat all bl. a. Indien, Pakistan, Tunisien, Chile och Cuba i dag har skulder av sådan omfattning all del är osannolikt att alla krediter kan återbetalas. Kenya och Tanzania kan komma i samma läge när de skall börja med större återbetalningar av svenska krediter. I en reservation hävdar vi därför alt regeringen skall lägga fram förslag om ytterligare uppmjukning av ■villkoren för de nya u-landskrediter Sverige avtalar om. Sverige bör också undersöka möjligheten all helt eller delvis avskriva amorteringar på gamla u-landslån.

Tyvärr har vi i utskottet fält myckel dålig förståelse för detta. Vi är medvetna om att det inle spelar någon avgörande roll vad Sverige gör på detta område, men psykologiskt kan del länkas ha en stimulerande effekt på andra länder. Därför är del beklagligt alt socialdemokraterna med så pass litet engagemang går in för delta.

De dystra prognoser jag nyss redovisade bör säga oss en väsentlig sak: det räcker inle med brandkårsutryckningar. Vi får inte vänta med skuldkonsolideringsaklioner lUls ell u-land står på ruinens brant. Hur skall annars ett u-land kunna göra långsiktig planering för en framgångsrik social och ekonomisk utveckling?

Herr talman! Biståndspolitiken har blivit en alltmer väsentlig beståndsdel av den svenska utrikespolitiken. Reellt är del så därför atl vårt förhållande till andra länder i myckel stor utsträckning jusl har biståndspolitiken som en avgörande ingrediens. Psykologiskt spelar också vår biståndspolitik stor roll för den allmänna bild man får av Sverige ute i världen. Delta har jag själv haft anledning att konstatera i internationella politiska sammanhang — liksom säkert många andra av kammarens ledamöter - och inom Kyrkornas världsråd, där ledare från u-länderna spelar en avgörande roll. Man följer verkligen med vad Sverige gör och inte gör.

Del blir alltmer nödvändigt atl riksdagen kan påverka den planering som äger ram när det gäller insatser i skilda länder, vilka länder det skall vara fråga om, liksom omfattningen av vårt bistånd. Del handlar här om en långsiktig planering. Riksdagen har både 1971 och 1972 föht ulrikesulskollels uttalande om nödvändigheten av att riksdagen kan delta i denna planering. Även om herr Turesson på den här punkten har en egen reservation, är vi i utskottet i princip helt eniga om denna syn, och del är mycket värdefullt. Utskottet säger att del är önskvärt all det kommer lill ell förfarande som ger utrikesutskottet kvalificerad insyn i länderplaneringen, och detta skall ske på ett tidigt stadium. Del skall inte behöva innebära formella ställningstaganden från riksdagens sida. Utrikesutskottet nämner som exempel på en ordning som man kan länka sig den nyligen beslutade om riksdagens medverkan i försvarsplaneringen. Men det går också atl tänka sig andra modeller.

I det grundlagsarbete som pågått under lång lid understryks all riksdagens inflytande i fråga om förhållandel till andra stater bör

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72 ytterligare befästas. Biståndspolitiken är en av de mest vitala angelägen-

Onsdaeen den heterna på detta område. Del gäUer nu för regeringen att föreslå

95 anril 1073 riksdagen lämphga former för att ge utrikesutskottet insyn i länderplane-

------ .------------- ringen på ett tidigt stadium.

Det statliga utvecK- jjgj -. glädjande all Sverige gör förhållandevis stora insatser i en del av

lingsbiståndet 25 fattigaste länderna i väriden. Till denna grupp hör bl. a. Etiopien.

Kring stödet lill Etiopien har förts en i många stycken beklämmande

debatt. Visst finns det en hel del atl anmärka på i den etiopiska politiken,

men i vilket u-land är situationen sådan alt vi inle har invändningar?

SIDA har föreslagit att vårt bistånd till Etiopien för nästa budgetår skall vara 33 miljoner kronor. Man har klart motiverat att det finns insatser att göra där som skulle ha god utvecklingseffekt - för den summan och för mer ändå. Utrikesministern har tydligen fått rådet att skära ned biståndet lill 30 miljoner, och han har föht detta dåliga råd. I utrikesutskottet kunde inte lämnas någon lUlfredsslällande förklaring varför en sådan nedskärning skulle äga rum. Det skall bli intressant att se om utrikesministern kan redovisa någon bättre.

I mittenparliernas motioner yrkade vi på atl SIDA:s förslag om 33 mihoner kronor lill Etiopien skulle accepteras. Socialdemokraterna i utskottet har dock yrkat avslag på SIDA:s och vårt förslag. Det skall bli intressant alt höra vad ledamoten av SIDA:s styrelse, fru Lewén-Eliasson, i sill inlägg kommer att anföra som försvar för sin ändrade ståndpunkt. Allt som socialdemokraterna i utskottet kunde förmå sig till alt säga var att man inte ser någol fog för nedskärning av biståndet lill Etiopien. Planerna på nedskärning får alltså stoppas undan i biståndsavdelningens lådor, och del är ju alllid ett resultat. Men nog är det ömkligt alt socialdemokraterna både i regeringen och i ulskoltel faller undan för sin vänsterflygels klichéer.

Bland de falliga länder lill vilka Sverige ger bistånd finns Lesolho. Vi har i en reservation understrukit alt del är angeläget att Lesolho blir etl av de svenska programländerna. Detta land, liksom Swaziland, befinner sig i ett myckel utsatt politiskt läge. Ett kraftfullare stöd lill Lesotho, vilket det skulle få om det blir programland, skulle öka förutsältningarna för större självständighet gentemot Sydafrika och dess apartheidpolitik. Del är ganska förvånande atl socialdemokraterna visar så litet intresse för att ge utvecklingen i Lesotho och Swaziland etl kraftfullare stöd. Det är värdefullt alt Botswana får det, men del finns lika starka skäl för de båda andra länderna.

Jag vill också i detta sammanhang rekommendera att man i framtiden
undersöker möjligheterna alt ge större stöd ål Sudan. Under del
inbördeskrig som pågick under många år var del naturiigt atl de svenska
insatserna hölls nere. Men när nu de stridande parterna visat förmåga atl
träffa en fredsöverenskommelse borde del vara angeläget för oss atl
stödja dem i deras strävan alt utjämna motsättningarna mellan nord och
syd i Sudan. Alla vet atl en av förulsättningarna för detta är atl den
ekonomiska utvecklingen i Sudan blir mer lyckosam. Genom milt arbete
i Kyrkornas världsråd har jag haft möjlighet all föha utvecklingen i
Sudan, och jag vel vilka ansträngningar man gör. Sverige har ett ansvar på
14 detta område som jag hoppas alt vi skall visa oss redo all la, och jag vore

tacksam för en kommentar från utrikesministern. Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Så några ord om varubiståndel.

Det har varit värdefullt att det svenska biståndet varit obundet. Sverige har inte krävt atl u-länderna skulle köpa varor av oss, men svenska förelag har ändå kunnat hävda sig väl i den fria konkurrensen. '-' statliga utveck-Stora varuleveranser har ägt rum, men de har inle varit villkor för svenskt Itngsbistandet bistånd. Enligt folkpartiets mening skall det svenska biståndet även i fortsättningen i princip vara obundet.

Regeringen - eller, om man skall tro tidskriften Tiden, rättare finansdepartementet - kom plötsligt i år med ett förslag atl det bundna biståndet, dvs. med leverans av svenska varor som villkor, skulle mångdubblas på ett år. Vi har prövat denna sak mycket ingående i utrikesutskottet, och det som utskottet nu skrivit på denna punkt har vi blivit överens om. Utskottet delar den skepsis SIDA:s styrelse har inför möjligheten av att så snabbi öka varubiståndel ulan alt negativa effekter skall uppslå. Om del kommer att visa sig lämpligt och möjligt atl innefatta en större andel av varubistånd i det totala svenska biståndet är ell ännu inle löst problem. 1 vissa situationer går del säkerligen alt göra insatser som har betydelse även ur synpunkten alt vi skall hålla sysselsättningen uppe i Sverige. Från mittenparliernas sida har vi i arbetslöshetssituationer i vårt land redan tidigare visat pä möjligheterna av konkreta insatser härvidlag, främst lill länder med katastrofsituationer.

Svenska varor är i många fall konkurrenskraftiga med utländska, dvs. vi kan leverera bra varor till etl rimligt pris, men det gäller all finna den lämpliga kombinationen av sysselsällningsbehov i en bransch och etl akut behov i ett mottagarland. Det kärr aldrig bli fråga om att vi skall pracka på u-länderna våra varor. U-länderna skall fritt få väha de varor de behöver. De experiment som hiltilldags skett har inle utfallit särskilt väl. Varken leveranser av papper eller konstgödsel har passat in i sysselsätt-nuigssitualionen i Sverige och samtidigt varit lämpliga för mottagarländerna.

Jag håller inte för uteslutet alt det bör kunna gå att klara av problemen, men det är klokt att vi i utrikesutskottet har enats om att bisländsutredningen måste närmare undersöka dessa saker.

SlDA:s styrelse har fört fram en intressant tanke, som det dock inte gick att vinna gehör för i utskottet - därmed inle sagl att man log avstånd från den. Styrelsen har förklarat att man skulle kunna vid sidan av -de ordinarie länderprogrammen ha en .summa för varubistånd, där u-länderna fritt kunde få köpa svenska varor. Jag rekommenderar verkligen alt biståndsutredningen tar upp denna intressanta tankegång till prövning.

En realistisk syn på vad våra biståndsinsatser kan ge till resultat är
förutsättningen för att del skall gå all arbeta vidare utan psykologiska
bakslag, när misslyckandena fortsätter och klyftan vägrar att minska, som
den säkerligen kommer att göra under ett antal år. Del gäller då att samla
alla goda krafter för atl verkligen skapa opinion för fortsatta ökande
svenska biståndsinsatser. De frivilliga organisationerna i vårt land spelar
därvidlag en stor roll i den nödvändiga opinionspåverkan för större
u-hjälp. Det är i och för sig etl skäl varför de förtjänar ökat statligt stöd. 15

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Till delta skall läggas atl de utför ett myckel fint arbete i en rad u-länder. Kyrkorna, Röda korset och Rädda barnen hör lill dessa organisationer. De har förmåga alt med små medel uträtta stora ting. De svenska trossamfunden har nu tagit etl berömvärt initiativ för att stärka opinionen :för biståndsverksamheten. 1 november kommer de all anordna en u-landsvecka med en rad olika inslag för att föra ut information om hjälpbehov och arbetsmetoder.

I en reservation har vi förordat utvidgat stöd till missionernas verksamhet. Det är egendomligt alt socialdemokraterna alllid så motvilligt går med på nya insatser genom frivilhgorganisationerna. De som under ett antal år har följt den frågan har haft anledning atl konstatera del. Del tar emot på någol sätt. Nu kommer utrikesministern på nytt atl sättas på prov, när frågan om en utvidgning av stödet lill flyktingar och fångar i Sydvietnam, som kan kanaliseras genom "Frikyrkan hjälper", skall behandlas. Utgången kommer all följas med intresse.

Vi har också i en reservation yrkat atl informationsanslagel beträffande u-landsfrågorna ökas, så alt studieförbunden och folkrörelserna får bättre resurser för u-landsinformation. Herr Wirmark kommer att ytterligare beröra den frågan och en rad andra spörsmål, och herr Möller lar också upp en rad andra frågor i anslutning lill del. Jag skall därför nu avsluta med all diskutera frågan om enprocenlsmålet.

Sverige har lovat all enligt den gamla beräkningen uppnå 1 proceni av bmttonalionalprodukten i bistånd budgetåret 1974/75. Redan för flera år sedan påpekade vi från mittenpartierna atl med 25 procents anslagsslegring — som regeringen och moderatema har hållit på — skulle man inte uppnå det målet. Det skuUe då bli nödvändigt alt under periodens sista budgetår göra en myckel stor höjning. AUa vet vilka svårigheter detta kan föra med sig. Vi har från mittenparlierna under årens lopp använt en rad olika metoder för atl söka komma till tals med socialdemokrater och moderater. Vi har föreslagit direkta höjningar, och vi har föreslagit atl partierna skulle sätta sig ned och i förväg komma överens om finansieringen av ytterligare höjningar eller att i efterhand täcka de större utbetalningar som del kan bli fråga om. Men allt har varit förgäves.

Inte heller den här gången har man velat lyssna. Jag vill erinra om att utrikesutskottet 1971 skrev, och riksdagen godkände ullalandet, att en kraftig höjning mot slutet av den period inom vilken vi skall uppnå enprocenlsmålet inte behövde medföra att målet råkade i fara "under förutsättning atl förberedelserna för biståndsinsatser av ifrågavarande omfattning kunde börja omedelbart". Det sades alltså 1971. Vi kan nu, när vi slår inför del näst sista året i perioden, konstatera all SIDA i årets statsverksproposition inle uppmanas planera för en så snabb ökning av biståndet som skulle behövas.

Från mittenparlierna har vi föreslagit att SIDA skall få planera för insatser för nästa budgetår för en nivå som är upp lill 35 procent högre än innevarande budgetår. Regeringen föreslår all man som hittills skall planera för 25 procent mer. Om del visar sig all det behövs större anslag för nästa budgetår, så är vi givetvis frän mittenparliernas sida villiga atl vara med om alt la upp det på tilläggsslal.

Även denna gång har emellertid moderater och socialdemokrater i förening avstyrkt vår hemställan. Vi finner detta ganska förvånande. Alla måste ju inse svåriglielerna alt om ett år föreslå en höjning som nu kan beräknas översliga 800 miljoner kronor. Del skall bli inlressanl atl höra utrikesministern och utrikesutskottets ordförande kommentera detta, mot bakgrund av vad riksdagen själv har sagt under flera år om nödvändigheten av en jämnare slegringslakt i anslagstilldelningen.

Från ansvarigt socialdemokratiskt håll har det tidigare fastslagits atl målet 1 procent i u-landsbistånd budgetåret 1974/75 var ett givet löfte lill u-länderna och inför andra rika länder, liksom del också var etl elappmål och inle etl slutmål. I rapporten "Solidaritet med de faltiga folken" tUl 1967 års socialdemokratiska partikongress heter del t. ex.: "Enprocenlsmålet skall vara en ledstjärna och en stimulans - men är bara ett etappmål. Vårt program innebär, atl det uppställda enprocenlsmålet skall vara uppnått budgetåret 1974/75."

Nå, vad säger direktiven lill den nya bisländsutredningen? De är inte särskilt klara ens om hur det skall bli efter 1974/75. Utrikesministern borde här i dag begagna sig av tUlfället att förklara sig på den här punkten. Vad anser han om utvecklingen efler 1974/75? Det kan också ha sill intresse.

Den socialdemokratiska partikongressen i fjol uttalade sig för alt enprocenlsmålet skulle uppnås i föreskriven tid. Det skedde efler alt utrikesminister Wickman och partistyrelsen lidit nederlag på en mer negativ ståndpunkt. Hur kommer nu de som vann på partikongressen alt rösta? Del kommer alt bli mycket intressant atl pricka av voleringsresul-lalet.

Myckel lyder på alt socialdemokraterna ämnar svika del löfte riksdagen gett de faltiga folken — delta trols förre utrikesministern Torslen Nilssons deklaration på den socialdemokratiska partikongressen 1967: "Låt oss säga 1974/75 och lova all vi skall hålla vårt löfte."

Finansministern instämde då och argumenterade på det här sättet mot dem som krävde alt enprocenlsmålet skulle uppnås tidigare: "Vad blir resultatet om vi misslyckas? Hela vår satsning, hela vår politik blir svikna löften och beskyllningar för misslyckanden." Del ser ul som om herr Strängs olycksprofetia har de största fömtsättningarna att slå in med socialdemokratisk politik. Jag förmodar atl både utrikesutskottets ordförande och utrikesministern håUer med om detta. Del är i så faU djupt beklagligt. Sverige borde ha kunnat göra bättre.

Nr 72

Onsdagen den 25aprn 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Riktlinjerna för den svenska biståndspolitiken är diffusa. Del är i många fall svårt all finna motiveringar för beslut som fattats och åtgärder som vidtagits eller som man underlåtit atl vidtaga. Den utredning som Kungl. Maj t nu tiUsatt och som redan påbörjat sitt arbete är synnerligen välbehövlig. Dagens debatt tillsammans med allt som sagts och skrivits tidigare i utskottsbetänkanden och i reservationer bör kunna ge idéer och riktlinjer för del arbete som skall ske i utredningen. Under utredningsarbetet kan del inte undvikas atl inställningen blir awaktande i väntan på slutförandel av utredningens arbete, och därför har många

Riksdagens protokoll 1973. Nr 71-73

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

problem aktualiserats, som man förväntar sig all utredningen skall behandla i fortsättningen,

U-hjälpen skall dock pågå utan avbrott, och därför har centerpartiet tUlsammans med folkpartiet och i vissa fall moderaterna önskat få ändringar i utskottets förslag. Detta har givits till känna i ett stort antal reservationer.

Den stora frågan om hur mycket Sverige skall ge i u-hjälp, till vem man skall ge den och på vilket sätt den skall ges, är till stor del beroende av poUtiska beslut, som sedan fullföljs av SIDA och de instanser som sköter den fortsatta handläggningen. Av allt atl döma förefaller del som om socialdemokraterna tänker svika sitt löfte om enprocentsmålets uppnående 1974/75, Jag skulle bli mycket glad om detta vederiäggs av utrikesministern, eftersom han finns närvarande.

Förslaget logs upp av Indien i Förenta nationerna för många år sedan att man skuUe sträva efter atl nå fram tUl ett bistånd på I procent av brutlonalionalproduklen. Del framfördes i en centermolion i den svenska riksdagen, men denna motion avslogs. Därefter har centerpartiet och folkpartiet under åtskiUiga år arbetat för att få i princip detta mål fastslaget. Del antogs så småningom i riksdagen. Nästa steg i denna utveckling var atl vi fick en målsättning vilket år vi skuUe uppnå 1 procent av brultonalionalproduklen, och det blev 1974/75,

Nu avvaktar vi med stor oro vad som kommer all ske i fortsättningen. Skulle dagens debatt kunna ge besked på den punkten, skulle mycket vara ■vunnet, och jag avvaktar med stort intresse vad utrikesministern kommer atl säga i det fallet.

Enligt det av riksdagen år 1968 fattade principbeslutet om utbyggnaden av del statliga utvecklingsbiståndet skulle statsmedel tUlhanda-hållas genom budgetanslag för del internationella utvecklingsarbetet budgetåret 1974/75 och uppgå till en sammanlagt anslagsvolym som motsvarar 1 proceni av brutlonalionalproduklen. Där finns alltså målsättningen; så nära i tiden ligger den. Det är därför förvånande att vi i utskottet inle kunnat få några besked från medlemmarna av regeringspartiet, som närmast är ansvarigt för detta,

I betänkandet skriver socialdemokraterna ganska svävande: "Utskottet konstaterar att de av Kungl, Maj:l framlagda förslagen ligger i linje med den av statsmakterna antagna ulbyggnadsplanen, som syftar till enprocentsmålets uppnående under budgetåret 1974/75," Vidare säger man: "Etl nytt uttalande av riksdagen om denna målsättning är under sådana förhållanden inte motiverat,"

Är det då så förfäriigt stora saker som begärts i reservationen? Vi har sagt alt vi vill ha ett klart uttalande om atl målet ligger fast och atl enprocenlsmålet skall uppnås 1974/75, Ell sådant uttalande kunde vi inle få från socialdemokraterna.

När man sedan talar om takten i delta arbete använder man en lika svävande formulering. Man säger där bara: "Utrikesutskoltel utgick i sitt belänkande 1971:2 från att en kraftig höjning mot planperiodens slut inte skuhe sälla det organisatoriska genomförandet av enprocentsplanen i fara, under föralsällning att förberedelserna för biståndsinsatser av ifrågavarande omfattning kunde börja omedelbart."

Det är lika diffust. Man säger alltså atl delta skall kunna gå att genomföra organisatoriskt. Här kan bara konstateras atl utskottet fortfarande finner att det är så som man har sagt tidigare. Men så gör man då beräkningen att vi, om vi skall komma upp tiU enprocenlsmålet, nästa år skulle öka biståndsvolymen med 52 proceni eller 820 mihoner kronor mot 313 i år. Del är onekligen imponerande summor vi får vela när vi börjar jämföra!

Man har åtskilliga gånger använt uttrycket "om det ekonomiska läget medger". Ja, man måste väl reservera sig på det sättet. Men då är frågan: Har regeringen redan klart för sig all det ekonomiska läget 1974/75 blir så lysande all man då kan ta en ökning på 820 miljoner mot 313 i år?

Det ekonomiska läget torde spela en viss roll, men det är intressant om man redan nu kommit så långt all man kan konstatera all del blir sällsynt gott 1974/75. Jag tror inte atl finansministern vUl skriva under atl man så långt i förväg kan föralspå vad som då kommer alt ske.

När vi höjer anslagen i den takt vi nu gjort, med 25 procent, undanhåller vi på sätt och vis u-länderna viss hjälp. Hade vi gått fram i den jämna takt som SIDA föreslagit och som också förordats i riksdagsutlalanden hade u-hjälpen faktiskt varit betydligt större i år, ja, den hade varit större under flera år. Hade man hållit en jämnare takt, hade alltså mera pengar kommit u-hjälpen lUl del. På del här sättet undanhåller man u-länderna en viss del av hjälpen, och därigenom kommer man alt ge mindre totalt sett om man ser det på längre sikt.

Vi är förvånade över alt socialdemokraterna inte klart vUl säga ifrån att enprocenlsmålet skall uppnås utan kommer med svävande uttalanden. 1 dag väntar vi atl få ell besked. Är del så atl vi inle får del, kan vi inte anse del trovärdigt - för att nu använda ett ord som används ofta från del hållet - all man kommer upp till enprocenlsmålet 1974/75.

I direktiven för utredningen framhålls bl. a. föhande: "Det övergripande målet för det svenska utvecklingsbiståndet har varit att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Det svenska biståndet skall stödja u-ländernas egna ansträngningar all åstadkomma en utveckling, präglad av ekonomisk och social utjämning och en samhällsutveckling i demokratisk riktning. Biståndet skall också stödja strävandena mot nationellt och ekonomiskt oberoende i tredje världen."

Detta är uttalanden som jag tycker är fullt korrekta. Däremot kan man undra hur myckel vi egentligen har fullföht denna målsättning. FN:s generalförsamling uppställde 1971 vissa kriterier för vilka u-länder som skall räknas tiU kretsen av minst utvecklade länder. Dessa kriterier innebär atl bmttonalionalprodukten inle överstiger 100 dollar per capita, att industriproduktionens värde inle uppgår till mer än 10 proceni av bmllonalionalproduklen och atl läskunnigheten inte omfattar mer än högst 20 procent av befolkningen. Det blev 25 länder som kom atl räknas dit.

Ser man på den svenska u-hjälpen är det emellertid bara två länder som vi i det fallet har gjort någonling för; det är Tanzania och Etiopien — alla de andra länderna har vi inte med i vår u-hjälp. Det vore någonting atl tänka på, atl om vi skall föha de riktlinjer som FN har angivit, bör vi också observera de verkligt faltiga länderna, dvs. de länder som är ännu fattigare än dem vi nu lämnar hjälp till.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Man kan också fråga sig en annan sak, som utrikesministern inle sagl någonling om. Man får inget besked om eller någon samlad översikt över hur biståndspolitiken förs av olika länder. Det förefaller som om vissa länder i viss mån favoriserades. TUl några u-länder skickar sålunda många länder bistånd, under del atl man helt och hållet glömmer bort andra. Jag tänker på vissa Afrikaländer såsom Central African Republic, Tschad, Övre Volta och en del andra. Del verkar som om ingen egentligen tänkte på atl ge någon hjälp tUl dem. Har man inte denna översikt, blir det svårt för de olika givarländerna atl veta vad de bör ge för att få till stånd någorlunda rättvisa i det bistånd som lämnas.

Det står i utredningsdirektiven en sak som jag tycker det också vore synnerligen önskvärt alt veta vad man kan göra åt, nämligen atl man skall sträva efter att åstadkomma "en samhällsutveckling i demokratisk riktning". Jag vel all det är svårt i många länder, men nog vore del synnerligen önskvärt, och jag undrar vad Sverige gör för att upplysa dessa länder om demokratiska styrelseskick. Det kan väl inte undgås all en del länder som får bistånd från Sverige har sympatier för Sverige och kanske inte bara ser på de pengar och den hjälp de får ulan också lägger märke lUl del styrelseskick Sverige har. Därför vore det lämpligt att man någon gång framhöll detta. När statsministern var och talade på en konferens med enparliel i Tanzania, TANU, har jag inte kunnat finna all han framhöll att styrelseskicket borde vara demokratiskt. Det kanske hade varit inopportunt alt göra det, men det skulle vid många tUlfällen vara önskvärt all vi från vår sida i varje fall mte accepterar diktaturer, eftersom vi anser alt styrelseskicket skaU vara demokratiskt.

Man undrar också över fördelningen av biståndet i vissa fall. Vad beträffar de fattigaste och minst ulvecklade u-länderna räknas del med en brullonationalprodukl av 100 dollar per capita. Om man ser på hur IDA fördelar anslagen, finner man atl del egentligen inte skall utgå några IDA-bidrag till länder som har mer än 300 dollar per capita, men vi lämnar bistånd till exempelvis Chile, där bruttonationalprodukten ligger vid 700 dollar per capita. Det kan naturligtvis finnas andra motiveringar atl lämna detta anslag, och vi har från centerns sida inle motsatt oss alt biståndet skall utgå liU ChUe, men man undrar vilka principer som gäller. Del är nog all anledning alt utredningen sernoggranl över dem.

Jag kan heller inte riktigt förstå all ett sådant land som Indien — som ju är ett av världens fattigaste länder, med oerhörda problem och med 550 mUjoner invånare - från svensk sida inle får mer än 125 mihoner kronor, under del att biståndet till ett land med så relativt liten befolkning som Tanzania ligger vid 1 20 mihoner. Därmed har jag inte hävdat - det har vi inle heller i reservationerna sagt — att Tanzania skall ha mindre, men man tycker det är förvånande atl Sverige inte tänker på ell sådant land som Indien, med de väldiga hjälpbehov som finns där, ett land som dessutom har etl demokratiskt styrelseskick! Det kunde ju vara ytterligare ell skäl för atl i fortsättningen beakta Indiens behov mera än vad man har gjort hittills.

Några länder har vi ägnat speciell uppmärksamhet i våra reservationer, vilket herr Dahlén redan har nämnt. Litet förvånande är att Etiopien i viss mån har klassats ned. Vi undrar varför. Man kan inle trappa ned

biståndet bara för atl Etiopien har en regim som vi inle accepterar. Del är folket i landet som blir lidande. Inte heller kan man göra några hastiga svängningar, ulan ett ständigt arbete måste fortgå. I våra reservationer har vi föreslagit att man skall göra mera för delta land.

Tyvärr är 90 proceni av hjälpen lUl u-länderna bilateral. Man skulle önska att den i större utsträckning kunde utgå multilateralt - jag tror all u-länderna skulle känna sig mera oberoende om de fick multilateral hjälp - men det har inte varit möjligt all åstadkomma.

Jag vill i förbigående nämna vänsterpartiet kommunisternas motion. Kommunisterna kommer alllid med småskurna och beräknande synpunkter, framförda för egna ideologiska syften. De talar om alt det skaU utgå stöd lill länder med progressiva regeringar. Man vill ge hjälp ål länder med kommunistisk regim men inle ål andra länder. Vi känner väl liU den ståndpunkten. Enligt kommunisterna är världen delad i två hälfter; den ena hälften är kommunistisk och har alltså den riktiga ideologin, och den andra hälften utgörs av oss andra. I FN t. ex. får man inle de socialistiska länderna som de kallar sig själva - dvs. de kommunistiska - att gå med på ens alt skriva atl man skall leva i vänskapliga relationer med andra länder. Man kan leva i peaceful cooperalion, dvs. fredligt samarbete, men inte ha vänskapliga relationer. Följaktligen är det svårt all diskutera med den sidan.

Jag vill särskilt framhålla att när vi nu har så litet bilateral hjälp får vi på allt sätt försöka se lill att Världsbanken, IDA och liknande sammanslutningar får så mycket som möjligt. IDA ger stöd lill de falligasle av de fattiga länderna i världen, och därför anser också alla atl vi bör göra så myckel som möjligt för Världsbanken och IDA. Genom dem kan vi åstadkomma multilateral hjälp.

1 fråga om u-landsinvesteringarna har vi betonat önskvärdheten av u-ländernas industrialisering. Del är otvetydigt alt u-länderna för atl bryta sig loss från sin roll som främst råvamproducenter måste satsa på en snabb utveckling av sitt näringsliv, dock ulan all åstadkomma snedbalans i sin ekonomi. Därför blir industrialiseringen av avgörande betydelse.

Genom alt stödja sådana strävanden kan vi effektivt stödja u-ländernas ekonomiska frigörelse och underlätta för dem all bryta gamla band av kolonial karaktär, då de betraktades som huvudsakligen råvaruprodu-center. Jag förutspår att det blir en hård och svår kamp. Samtidigt som u-länderna skall industrialiseras kommer i-länderna att fortsätta sin snabba utveckling och vidga avståndet lill u-länderna. Men del är nödvändigt alt u-länderna åtminstone för sin egen konsumtion kan producera en hel del varor så alt de inte behöver importera allt.

Expertis och kunnande inom näringslivet har i alltför liten utsträckning utnyttjats i biståndsarbetet. Del är desto mer beklagligt som del främst är från förelagen som man skulle kunna rekrytera folk med erfarenhet och kunnande, 1. ex. i fråga om förelagsledning, produktionsmetoder, produktionsplanering, marknadsbedömning och marknadsföring. Inom exportindustrin finns dessutom personalgrupper med värdefull u-landserfarenhel, och det borde legal nära lill hands alt försöka engagera dessa.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Jag vill peka på en annan viktig del av biståndet som vi ständigt har framhåUit, nämligen bidragen lill de frivilliga organisationerna och framför aUt då missionen som bevisligen kunnat utnyttja medlen bättre än praktiskt taget någon annan. Missionen har inte bara gjort humanitära insatser, ulan den har även varit banbrytande i fråga om arbete med språk och kontakter. Ett av de första problem man mött i biståndsverksamheten har varit språksvårigheterna, och där har missionen varit först och gjort ett banbrytande arbete — jag framhöll del även i förra årets u-landsdebatt. Även när det gällt att få kontakt med de folk vi skall hjälpa har missionen varit först. Dessa båda saker räknas nog inte alltid, och värdet av de insatserna kan inte mötas i pengar. Men dessa insatser har haft en mycket stor betydelse för den u-landshjälp vi gett från svensk sida.

Slutligen vill jag ytterligare framhålla två punkter.

Del gäller först och främst kooperation. Centern har i detta avseende väckt motion. Ulskollet har här en god redogörelse där del framhålls alt det görs ganska myckel på detta område, och vi har avstått från all reservera oss tUl förmån för motionerna. Jag vUl emellertid understryka betydelsen av denna del av verksamheten. Del bör dock observeras vilken form av kooperation vi talar om. Utskottet redogör t. ex. för Ujamaa-byarna i Tanzania som är exempel på en produklionskooperation. Vi har aldrig trott på den formen av kooperation. Den har inte gett några resultat, utan den har misslyckats i Zambia och i andra länder. Den har även misslyckats i Sverige i den ringa utsträckning som den har prövats här. En kooperation i produktionsledel har hittUls aldrig kunnat drivas. Men när det gäller förädhng och försäljning av produkter samt konsumentkooperationen är del synnerligen angeläget atl vi försöker göra ytterUgare insatser. Kapilalbristen och brislen på utbUdad ledare är på många håU ett stort hinder för kooperationens utveckhng och gör denna beroende av statliga initiativ och statligt stöd, varigenom kooperationen riskerar att förlora sin karaktär av folkrörelse. Del är inle min uppfattning atl vi skall sälla vår prägel på u-länderna och ge dem etl mönster för verksamheten som hknar vårt, men jag tror att det är av stort värde om vi ytterligare kan uppmuntra kooperationen.

I fråga om varubiståndel som varit omdiskuterat föreslog centern och folkpartiet för några år sedan alt man skulle använda 100 miljoner kronor till varubistånd. Vi blev då vederbörligen avhånade, och det sades atl sådant bistånd fick man absolut inte lämna. Det är glädjande all det skett en förändring; man siktar nu t. o. m. på alt komma upp till 200 mihoner kronor i varubistånd. Del är vackert att Sverige på alla sätt varit ideeUl och gett ell helt obundet bistånd, men vi nödgas nog atl lämna i varje fall någon del i form av varubistånd. Ungefär 40 procent av den hjälp vi ger till u-länderna har kommit tillbaka i form av inköp av svenska varor.

Till sist hoppas jag att utredningen även kommer att beakta en sak som jag tidigare pekat på, nämUgen atl det tycks förekomma en viss dualism i själva arbetet. Det finns för delta arbete en grupp inom utrikesdepartementet, och dessutom har vi alltså SIDA. Jag har aldrig fått någon riktig redogörelse för fördelningen dem emellan. Nu har vi t. o. m.

en biståndsambassadör som lyder under utrikesdepartementet, medan övriga biståndschefer lyder under SIDA. Här förekommer alltså en viss dualism.

Herr talman, jag ber att fä yrka bifall tiU reservationerna 1, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 14, 16, 17, 18, 19, 20 och 22.

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Den internationella diskussionen om de underutvecklade ländernas problem tillförs ständigt nytt sakmaterial i form av statistik och erfarenheter. Detta malerial visar alt klyftan mellan den rika och den falliga delen av mänskligheten växer men också all antalet människor som lever i fattigdom och elände fortsätter atl öka. U-ländernas brullonationalprodukler ökar visserhgen något för varje år, men de framsteg som görs innebär ofta förbättringar bara för mycket starkt begränsade skikt av folken.

70 proceni av u-ländernas befolkning lever på landsbygden. Av allt alt döma får jordbruket under lång lid framåt försörja större delen av u-ländernas kraftigt växande befolkning. Men jordbruksforskningen har kommit fram med nya metoder, som kan öka avkastningen så mycket alt man i framtiden inte längre behöver räkna med omfattande hungersnöd som ell akut problem. Del är emellertid en ödets ironi atl dessa metoder ofta förutsätter maskinell drift och sammanläggning lill stora enheler. 1 stället för de arbetskraftsintensiva jordbruk som skulle behövas för att ge arbete åt många tvingas man aUlså alt gå över till mekaniserade jordbruk, som minskar sysselsättningen inom lantbrukssektorn.

För alt jordbruket i u-länderna skall kunna utveckla sig och livnära den växande befolkningen är del därför nödvändigt att det skapas arbelskraflsintensiva industrier i anslutning liU jordbruket och all jordbrukets produkter i mycket större utsträckning än för närvarande kan exporteras tiU i-länderna. Självfallet kan ell sådant program inte genomföras ulan att i-länderna i betydande grad accepterar en ny syn på frågan om vad som skaU produceras var.

Endast ett fåtal stater beräknas nå del av FN fastställda målet för det offentliga utvecklingsbiståndets tillväxt, som innebär atl varje i-land vid millen av 1970-talel skaU lämna ett bistånd som svarar mot 0,7 procent av bruttonationalprodukten.

1 slalsverksproposilionen påpekas alt inle heller privata transfereringar inneburit något finansiellt nettolillskolt för u-länderna. Utflödet av räntor, amorteringar och utdelningar har under en föhd av år överstigit inflödet av kapital.

Denna beskrivning av den tredje världens problem och av förhållandel mellan i-länder och u-länder kan synas dyster. Man kan emeUertid fråga sig om den kvantitativa framställningen alltid beskriver hela sanningen.

För del första föreligger stora skillnader mellan olika u-länder. Några av dem är onekligen på marsch framåt. De har lösningar pä många av sina egna problem, även om de är beroende av i-länderna för all genomföra dessa lösningar. Vissa u-länder har också redan nu stabila inkomster från försäljningen av råvaror. Andra kan inom en nära framlid få del. Men ändå kan naturligtvis också sådana länder ha stort behov av tekniskt

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

bistånd från industrUänderna. Andra länder är fattiga men besitter inför ulveckUngen en väsentlig tillgång, nämligen en på modern ekonomisk verksamhet inriktad befolkning. Man kan finna sådana förhållanden i ett antal länder med olika samhällsstruktur. Del finns u-länder i vilka flit, sparsamhet och disciplin traditionellt är viktiga inslag i folkels liv, men där yttre omständigheter har salt käppar i hjulet för utveckhngen. Andra länder har en sträng och hård regim som tvingar befolkningen att utföra prestationer som motsvarar de statliga utvecklingsplanerna. Dessutom finns det en lång rad exempel på u-länder som moderniseras så att säga fläckvis. I dessa länder förekommer enklaver av modern ekonomi inom vilka människorna i ökad omfattning söker anpassa sig tUl det levnadsmönster som nu dominerar i-länderna. Majoriteten av u-länderna förefaller emellertid ha svårt atl komma in på en väg som snabbi leder liU större förbättringar av befolkningens levnadsvUlkor.

Statistiken över bislåndsflödet ger ingen bUd av de kvaUlaliva förändringar som sker. Otvivelaktigt beslår utveckhng liU stor del i förändrade attityder som inle kan mätas i siffror. Konfrontationen med modern organisation och moderna produktionsmetoder förändrar människorna på gott och ont. Rätt säkert är alt den stimulerar lUl aktivitet och alt den leder tUl all den bestående samhäUsordningen stäUs under diskussion.

Del är dock etl faktum att det internationella utvecklingsarbetet har råkat in i ell slags kris. Verksamheten har nu pågått i 25 år. Det var 1948 som president Truman skisserade del första biståndsprogrammet för underutvecklade länder. Hans syfte var då all åstadkomma en ekonomisk utveckhng som skulle minska grogranden för den internationeUa kommunismen. 1 dag vinner den uppfattningen aUlmera terräng att utveck-hngsbistånd är en ekonomisk nödvändighet, ell slags ofrånkomlig global regionalpolitik.

Att bislåndsflödet ändå slagnerar är kanske till stor del en föhd av konjunkturutvecklingen. I Förenta staterna, som ju hittills dominerat det internationella utvecklingsbiståndet, förefaller olusten inför stora u-lands-engagemang att växa. Kanske sammanhänger delta med erfarenheterna från Indokinakrigel, som av den egna befolkningen uppfattades som ett offer för att stödja små avlägsna staters frihet och oberoende men som av stora delar av omvärlden fördöms som en supermakts brutala intervention för all stödja fallfärdiga regimer. Del är inte svårt all förslå atl del amerikanska folkel efler detta måste känna en stigande olust inför engagemang i andra delar av världen.

En annan orsak i u-hjälpskrisen är säkerligen den allt klarare insikten om att utvecklingsprocessen är oerhört komplicerad. Många biståndsinsatser åstadkommer abrupta förändringar som får oväntade och ibland inte önskvärda konsekvenser. Till följd av modern hälsovård ökar u-ländernas befolkning i allt snabbare takt. Utbildning och upplysning ökar antalet arbetssökande lill de moderniserade delarna av u-ländernas ekonomi. Befolkningsexplosion och massarbetslöshet leder lill snabb urbanisering, svält och elände, till social och politisk oro. Inkomstskillnaderna tenderar också alt förstoras. 1 vissa faU ser vi exempel på all en ny eUl kommit lill makten i u-länderna, och såvitt vi kan bedöma har den

inte aUtid viljan eller förmågan atl la de krafttag som behövs för all vrida utvecklingen åt räll håU.

Det har i delta läge uppstått ett helt skrå av debattörer, inle minst i de rika länderna, som söker analysera biståndets effekter och som ofta synes koncentrera sig på atl dra fram misslyckanden och spå katastrofer. Från sina skrivbords säkra tillflykt hånar de ansträngningarna som u-länders och i-länders myndigheler gemensamt gör för all efter bästa förmåga komma lill rätta med konkreta problem. Men den sorlens engagemang löser inga problem.

Ibland hängiver sig u-ländernas regeringar i internationella sammanhang ål en aggressiv retorik och åt all framlägga helt orealistiska krav. Resultatet blir atl det uppslår skepsis i de rika länderna inför del fortsatta samarbetet. Del är ett krislecken, när u-landsdebalten inle längre anknyter till objektiva analyser av den rådande situationen och praktiska möjligheter tiU korrektiv utan är dominerad av moraliserande betraktelser och jakt efler syndabockar eller när u-länderna betraktas som plantskolor för ideologier som inle förmått slå rot i debattörernas egna samhällen.

Även kring de svenska utvecklingsinsatserna blåser del stundom hårda vindar. Del är hög lid för den parlamentariska utredning som nu tillsatts och som de borgerliga partierna begärl i många år. Utredningens direktiv pekar på en lång rad frågor som kan behöva granskas. Det är viktigt att utredningen börjar med all förutsättningslöst och med etl öppet sinne granska utvecklingssilualionen i olUca typer av u-länder. Utredningsmännen måste också odogmaliskt söka finna praktiska vägar för Sveriges fortsatta medverkan i utvecklingssamarbetet. Själva målsättningen härför behöver bekräftas. I 1962 års riksdagsbeslut uttalades att de svenska utvecklingsinsatserna skaU syfta tUl alt höja de falliga folkens levnadsnivå och motverka svält och massfattigdom. De skall medverka lill alt begränsa befolkningstillväxten och påskynda den ekonomiska utvecklingen. Del svenska biståndet skall också medverka till social och ekonomisk utjämning och lill en samhällsutveckling i demokratisk riktning. Riksdagen har flera gånger uttalat all dessa mål bör vara möjliga all uppnå i länder med olika politiska och ekonomiska system.

Regeringen har emellertid under de senare åren allt mindre betonat de ekonomiska målen för biståndsarbetet. I stället har de politiska och sociala målen skjulils fram. Del har ibland sagts alt vårt bistånd skall syfta till all hjälpa u-länderna hävda sitt oberoende. Tesen är något kryptisk, om därmed inle menas att våra insatser skall liksom alla andra utvecklingsinsatser syfta till all u-länderna snarast möjligt skall kunna få en sådan ekonomisk styrka att de kan förverkliga sina utvecklingsplaner med egen kraft.

I direktiven för den biståndspoliliska utredningen sägs all det svenska biståndet skall ha utjämning som ledstjärna. "Enligt utredningsdirektiven bör utredningen söka vidareutveckla principerna för Sveriges direkta utvecklingsbistånd. En analys av de faktorer som bidrar lill en utveckling för social och ekonomisk utjämning bör därvid ligga lill grund för utredningens överväganden. Utredningen bör mot denna bakgrund pröva principerna för den framtida ävgränsningen av kretsen av länder som

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

mottagit mera betydande bilateralt svenskt bistånd." Del är naturligt atl del under utvecklingsprocessen i den tredje världen uppslår kraftiga inkomstskillnader i ett och samma land. Olika delar av ekonomin utvecklas med olika hastighet. Detta utesluter dock inte all hela befolkningen gradvis får en bättre standard. Den första förutsättningen för framåtskridande måste emellertid vara alt del finns en sohd ekonomisk bas. Ett klokt och reahsliskt uttalande härom förtjänar atl citeras i delta sammanhang: "Endast en expanderande ekonomi kan skapa förutsättningar för full sysselsättning och möjligheterna lill sysselsättning har en avgörande betydelse för en ökad inkomstutjämning." Dessa ord som är hämtade från årets finansplan gäller inte bara inom Sveriges gränser. De gäUer i hög grad också u-länderna.

Det är klart att takten i de sociala strukturförändringar i u-länderna, som ofta' behövs för all hjulen skaU komma i gång, inte kan dikteras Utifrån. De kan dock indirekt påverkas genom att i utvecklingssamarbetet ingår en kunskapsöverföring som ökar mottagarnas insikter i utvecklingsproblematiken. Erfarenheten visar också alt sociala förändringar sker långsammare i etl fattigt land som har en underutbildad befolkning. Naturligtvis är del viktigt alt landet har en framslegsvänlig regim. Men vilken regim landet än har så förutsätter de önskade strukturförändringarna all del finns arbetstillfällen och alt människorna är utbildade för all kunna gå ut i det moderna arbetslivet. Politisk medvetenhet och strävan till sociala reformer måste växa fram genom samhällets egen styrka. Hjälpen lill de faltiga länderna bidrar tUl att stärka befolkningens ställning, syftar lill alt förbättra människors hälsa, höja deras utbildningsnivå och bereda dem arbetstiUfäUen och försörjningsmöjligheter.

1 statsverkspropositionen framhålles alt den nya teknik för planering av insatser i olika länder som nu tUlämpas, nämligen alt man upprättar långsikliga samarbelsprogram för de större mottagarna av svenskt bistånd, avspeglar målsättningen atl utvecklingsinsatserna skall ske i enlighet med u-landets egna önskningar och värderingar.

Del egentliga motivet för den nya planeringstekniken, som ju även tillämpas av FN, torde vara atl underlätta administrationen och få lill stånd en bättre integration av insatserna med mottagarländernas allmänna utvecklingsplaner. Atl FN-systemel ägnar sig åt en sådan planering förefaller ändamålsenligt, om den genomförs på ett sådant sätt att mottagarländernas egen planeringsverksamhet stimuleras och förbättras. Om länderplaneringen däremot bara blir en länderbudgelering inom FN:s utveckhngsfond, då finns det risk för att FN-systemets utvecklingshjälp så småningom blir mindre effektiv.

En av riskerna med länderplanering i del bilaterala biståndet är att våra insatser inle längre utformas som ett stöd till konkreta och lätt identifierade ändamål ulan all de gradvis övergår lill atl utformas som ell slags allmänt budgetslöd. I den typen av stöd finns inle myckel kvar av den ursprungliga tanken med utvecklingsbiståndet. Om Sverige på det sättet skall "adoptera" vissa mottagarländer, så krävs all vi har full insyn i deras planering inom de sektorer som vårt stöd gäller, liksom i deras biståndssituation i stort. Det säger sig självt alt totalitärt styrda stater inle gärna tillåter någon dylik insyn och all de därför är helt olämpliga

för svenskt bistånd som inle är strängt projektbundel. Vidare är del klart Nr 72

att mänga u-länder under en lång tid framöver kommer att ha behov av Onsdagen den

tekniskt bistånd i traditionell mening. 2S nnril IQ73

Det är emellertid ett positivt drag i utvecklingen att allt flera u-länder--------------

har förmåga och möjligheter all sköta sin utvecklingsplanering utan statliga utveck-bistånd utifrån. Det ligger då nära till hands förmoda att ett större antal migsbiståndet länder i framtiden kominer all presentera väl underbyggda framstäUningar om bistånd inom begränsade sektorer. Det behov som vi helt riktigt hittills känt av en sträng länderkoncenlralion bör därför minska. När FN bygger upp etl maskineri för länderprogrammering får man utgå från alt del också blir FN:s snarare än de bilaterala biståndsgivarnas sak att kontrollera all mottagarländerna gör verkliga utvecklingsansträngningar i FN-strategins anda.

Sverige bör därför i framtiden kunna koncentrera sig på sådana uppgifter för vilka vi har särskild sakkunskap och kapacitet. 1 sektorsvalel skaU vi naturhgtvis också beakta atl det är angeläget att insatserna framför allt görs på de områden där de kommer befolkningens flertal tiU godo.

Den länderkoncenlralion som för närvarande tillämpas kan, särskilt om den kompletteras med en strikt länderprogrammering, tendera atl påverka bislåndsdebatlen på etl sådant sätt att det blir en debatt om de olika u-ländernas regimer. En diskussion av det slaget är i stora stycken ofruktbar och irrelevant. Våra insatser skall göras i samhällen som befinner sig på en utvecklingsnivå som vi för länge sedan har passerat. De regimer som vi där möter kan inte bedömas efter vår måttstock. En viss standard bör man dock aUtid kunna kräva. Alla världens regeringar, även u-ländernas, bör känna del som en moralisk plikt all respektera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Övergrepp mot mänskliga rättigheter förekommer såväl i i-länder som i u-länder. Del är naturligt om vi reagerar särskilt kraftigt när sådana missförhållanden kommer i dagen i länder med vilka vi nära samarbetar. Man får hoppas att våra representanter i sådana länder tack vare biståndsverksamheten kan få nära kontakter med deras styresmän och därvid göra dem förtrogna med svensk opinions fördömande inställning till politiskt förtryck och omänsklig behandling av oliklänkande.

Säkerligen motsvarar det önskemålen hos en bred opinion i vårt land alt biståndsinsatserna koncentreras till konkreta projekt och program, som vi kan se är till behövande människors nytta. Den betygsättning av u-ländernas regimer, som en sträng länderprogrammering medför, riskerar emellertid atl minska del svenska folkets viUighet att göra uppoffringar för u-länderna.

Det är också väldigt svårt alt sälla objektiva betyg och atl utifrån våra
förhållanden bedöma etl annat lands värderingar. Och så fara ju bröderna
vilse ibland! Det kan naturligtvis vara fråga om tillfälliga avsteg från den
av givarlandet förmyndaraktigt godkända politikens väg. Men det kan
också vara så atl man i givarlandel plölshgl blir varse, atl den politiska
ideologin i mottagarlandet inte riktigt är vad man anser alt den borde
vara. Se bara på den kälterska syn på jämlikhelsbegreppel som den
nordvielnamesiska kommunistpartilidningen Nhan Dan i dagarna av- 27

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

slöjal! Att låta medelmåttiga eller lata arbetare åtnjuta samma jämlikhet som de samvetsgranna arbetarna "är en orättfärdighet som slår i strid med socialismens etik", säger tidningen bl. a. Och tidningen fortsätter med att notera, all man på vissa platser kan se "alt duktiga arbetare behandlas på samma sätt som de som låtsas arbeta — detta gagnar bara medelmåttorna".

Kommentarer är överflödiga. Men nog bör del vara en tankeställare för dem här hemma, som så gärna vill styra vårt bistånd mera till sådana länder, vilkas tUlfälliga regimer anses pålilhga från socialistisk synpunkt än dit där biståndet bäst behövs.

Från oppositionens sida har under många år ställts krav på samarbete med näringslivet för att främja investeringar i u-länderna. Frågan synes i viss mån ha fallit framåt genom den utredning av induslribiståndet som gjorts. Utredningens belänkande markerar en enhällig anslutning till uppfattningen all näringslivets investeringar och statliga biståndsinsatser kan ha hkartade utvecklmgseffekter, oberoende av deras syfte.

Del är emellertid beklagligt att utredningen inte har kunnat ena sig om alt föreslå bildandel av ell utvecklingsbolag. Ett sådant bolag skulle kunna främja investeringar i u-länderna och stimulera handeln. Det skulle också kunna bidra till att stärka samarbetet mellan bislåndsmyndigheler och svenskt näringshv. Sveriges biståndspolitik borde därför snarast ersättas med en integrerad u-landspolitik, som möjliggör en mobilisering av alla goda krafter för alt få tUl stånd ändamålsenliga relationer mellan vårt land och u-länderna.

1 delta sammanhang är det av intresse atl citera några rader ur en artikel av utrikesminister Wickman som nyligen pubhcerades i Arbetet:

"U-länderna vel av bitter erfarenhet bl. a. från 1960-talels stagnerande och i förhåUande lill i-ländernas bruttonationalprodukt sjunkande bi-slåndsflöde atl biståndet liksom aUa internationella relationer vilar säkrast på ömsesidiga intressen."

Förnuftiga villkor för handelsutbyte och andra ekonomiska förbindelser mellan i- och u-länder, som bl. a. beaktar u-ländernas särskilda förhåUanden, kommer troligen att alltmera uppskattas av mottagarländerna. De får kanske så småningom t. o. m. större betydelse än de nuvarande resursöverföringarna från de rika länderna.

Det svenska utvecklingsbiståndet domineras nu som bekant av mycket stora offentliga projekt och program. För många fattiga och underutvecklade länder förblir dock också mängden av små utvecklingsprojekt, som innefattar en intensiv kunskapsöverföring eller tekniskt bistånd i traditionell mening, en angelägenhet av allra största vikt.

Här är inle bara de internationella biståndsorganisationerna och de bilaterala statliga biståndsgivarna verksamma. Etl stort antal enskilda organisationer, däribland missionen, gör värdefulla insatser. De utmärker sig genom alt lill låga kostnader uppnå en god utvecklingseffekl. Deras insatser leder till en kontakt och en förståelse mellan grupper av människor i mollagar- och givarland, som stimulerar det egna initiativet i utvecklingslandet. Samtidigt ökar de allmänna kunskaperna om utveck-hngsländernas problem i givarlandel. Del är angelägel att i ökad utsträckning med statliga medel stimulera dessa insatser och ytterligare

öka deras effekt. Man bör också i vidgad omfattning söka finna former för atl ge sådant statligt stöd för verksamhet utanför kretsen av programländer. Bislåndsmyndigheterna bör även kunna ge stöd till särskUl angivna projekt som drivs av utländska enskilda organisationer.

Utvecklingsbiståndet utgör nu en betydande andel av vår budget. Del är viktigt atl de svenska skattebetalarna kan förvissa sig om all bislåndspengarna används för nyttiga ändamål. När de svenska medlen lämnas till konkreta projekt som bevisligen förbättrar mottagarnas levnadsvUlkor är det lättare all inför allmänheten försvara bislåndsansla-gens ökning.

Vidare måste de svenska skattebetalarna alltid kunna förvissas om atl våra myndigheter har full insyn i de svenska bislåndsmedlens användning. Detta gäller givetvis såväl del bUaterala som det multilaterala biståndet. Därför måste riksdagen i första hand ha ett avgörande inflytande över biståndpolilikens utformning. Här är situationen för närvarande inte helt tillfredsställande. Regeringen fastställer treåriga finansiella planeringsramar för vart och ell av våra större mottagarländer. Samtal föres av allt att döma med dessa länder om del framtida biståndet. Riksdagen får emellertid bara vela hur planeringen är tänkt för del närmaste budgetåret. I övrigt anser regeringen alt riksdagen skall godkänna totalsumman för del bilaterala biståndet under tre år framåt.

Riksdagen har nu två år i följd anslutit sig lill enhälliga uttalanden från utrikesutskollel, i vilka regeringens uppmärksamhet fästes på önskemålet om större parlamentarisk insyn i länderplaneringen. I årets utskollsbetänkande upprepas påpekandet i en mera definitiv form. Utskottet anser att riksdagen bör få kvalificerad insyn i länderplaneringen på etl tidigt stadium, innan regeringen utfärdar direktiv som blir avgörande för resursernas fördelning och uppläggningen av samarbetet med mottagarländerna.

När nu regeringen två år i följd har nonchalerat detta riksdagens önskemål, så har man anledning befara alt parlamentarismen inle kommer att fungera den tredje gången heller. I betraktande av dessa de gångna årens erfarenheter har moderata samlingspartiet i utrikesutskottet nu reserverat sig lill förmån för det mera bestämda yrkandet alt den långsiktiga länderprogrammeringen skall formellt underställas riksdagen för prövning. Det är inte godtagbart all riksdagen bUr bunden av omfattande flerårsprogram, över vUkas omfattning den inte har någol inflytande. Riksdagen måste därför ges möjlighet att ta del av och granska biståndsprogram av större räckvidd och med mera långsiktig verkan innan formhga avtal ingås.

Vi anser inom moderata samlingspartiet att riksdagen är förpliktad gentemot väharna att se lUl att dessa frågor, som är vikliga från både utrikespolitisk och finansiell synpunkt, debatteras grundligt. Del är dessutom troligt all en tvingande regel om atl regeringen skall framlägga sina bilaterala långlidsprogram inför riksdagen kommer att göra denna planering mera hållfast gentemot mottagarländerna. Vidare torde en sådan regel komma all verka dämpande på del ulomparlamenlariska inflytande som gör sig gällande i länderplaneringen, all döma av de förslag som framläggs i årets statsverksproposition.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973.

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr talman! Del har många gånger sagts alt del statliga utvecklingsbiståndet är en del av vår utrikespolitik. Jag delar den uppfattningen. Just därför måste biståndspohtiken anpassas lill de aUmänna riktlinjerna för utrikespolitiken. Man kan kalla det en vertikal anpassning. Men även i horisontell led måste en ömsesidig anpassning ske mellan utrikespolitikens olika grenar, till vilka alltså utvecklingsbiståndet hör.

Denna vertikala och horisontella anpassning får inle leda tiU tvära kast och svängningar, föranledda av plötsligt uppdykande företeelser på det allmänna utrikespolitiska området eller på det handelspolitiska fältet - och allra minst på del inrikespolitiska! Om så skulle tillålas ske, minskas effektiviteten i utnyttjandet av de myckel stora anslag som riksdagen årligen beviljar biståndspolitiken. Det krävs i stäUet långsiktighet och stabilitet i riktlinjer och förhållningsregler. Undfallenhel för utrikespolitiska modeflugor och dagsländor får nämligen alltid en destruktiv inverkan på effektiviteten.

Det var bl. a. just för att garantera kontinuitet och sammanhang i biståndspolitiken som del svenska biståndsorganet fick det vanliga ämbetsverkets form för snart tio år sedan. Riktlinjer och förhåUningsreg-ler skulle meddelas i regleringsbrev och andra Kungl. Majts beslut på utrikesministerns föredragning och efler beredning av en enhet inom utrikesdepartementet. Dennas arbete skulle naturligtvis ske i samråd med ämbetsverket. Verkets möjligheter att agera självständigt inom ramen för dessa Kungl. Maj :ts direktiv får anses lämpa sig särdeles väl för biståndels planering och administration på både kort och lång sikt.

En annan fördel med äinbetsverksformen är att den tillåter allmänhetens insyn i förvaltningen av det statliga utvecklingsbiståndet i långt högre grad än vad som är fallet beträffande förvaltningen inom ett departement.

Vi var överens i riksdagen år 1964 om all välja ämbelsverksformen. Det hade naturligtvis varit möjligt att väha en annan modell, nämligen en i utrikesdepartementet inbyggd biståndsförvaltning. En sådan hade kunnat ge ett mera direkt samband med utrikesministern men kanske också kunnat äventyra långsiktighet och stabUilet.

Ulvecklirrgen har inte blivit riktigt vad riksdagen tänkte sig. Sedan 1970 har vi fått en talrikt besatt avdelning för biståndsärenden inom utrikesdepartementet. Denna avdelning handlägger inle bara traditionellt departementala funktioner ulan också utpräglade verksfunktioner, såsom förberedande förhandlingskontakler och inköpsärenden och över huvud laget biståndsärenden på såväl berednings- som verkslällighetssladierna. Samtidigt har vi kvar ell likaledes talrikt besatt och numera väl etablerat och väl fungerande ämbetsverk. Ett sådant dubbelkommando kan aldrig vara av godo.

Man behöver inle spekulera i vare sig politiska motsättningar mellan avdelningen och ämbetsverket eller personliga konflikter mellan tjänstemännen för atl konstatera all utrikesdepartementets biståndsavdelning och ämbetsverkets ledning och en del av dess byråuppsällning dubblerar varandra — och gör del i den bemärkelsen alt de delvis lar ul varandra. Delta konstaterande kräver inga djupgående insikter i de statliga biståndsärendenas gång, bara lilel allmän administrativ erfarenhet och

litet ytlig kunskap om hur avdelningen och verket är organiserade och besatta. Här sker nämligen dubbelarbete!

Ansträngningarna att åstadkomma samordning och arbetsfördelning, om än aldrig så välmenta, utgör i sig en kraftig belastning på berörda tjänstemäns arbetskapacitet, arbetsglädje och goda humör.

Som jag ser det är den nuvarande organisationsformen både opraktisk och i längden ohållbar. En ändring bör därför snarast komma till stånd. Biståndsförvaltningen bör antingen ligga inom eller utom utrikesdepartementet men absolut inte på båda ställena. Om man väljer all behålla ämbetsverket SIDA - och enligt min mening bör man göra det - måste deparlementsfunklionen renodlas från verksfunktionerna. Innan så skett utnyttjas varken de ekonomiska eller de personella resurserna rationellt. Och biståndsverksamheten blir lidande och kommer i vanrykte lill förfång för u-länderna och deras hjälpbehövande folk.

Herr talman! Jag har valt all i detta anförande mera principiellt diskutera biståndsverksamhet och biståndsadministration än all argumentera för detaljer i utrikesutskottets belänkande nr 3 och dess reservationer. 1 detta avseende inskränker jag mig tUl all yrka bifaU lill utskottets hemstäUan utom på de punkter där jag anslutit mig lill avgivna reservationer.

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr MÄBRINK (vpk):

Herr talman! Herr förste vice talmannen Bengtsons nära nog fanatiska anlikommunism kommer inte alt bidra till all lösa de nuvarande problemen i u-länderna. Tvärtom tror jag att om sådana talesmän skall göra sig gällande kommer klyftorna ytterligare att vidgas.

Det finns ingen person som är insatt i tredje världens problem som förnekar att klyftan mellan s. k. rika och fattiga länder vidgas. Så långt är enigheten total. När sedan diskussionen förs om orsakerna till detta tillstånd och om hur problemet skall avhjälpas, visar det sig hur vilt skilda uppfattningar som finns.

1 dag förs deballen om enprocenlsmålet som om detta skulle vara en avgörande faktor — även om naturligtvis biståndet bör ökas. Här slår ju också riksdagens tidigare uttalande om enprocentsmålets uppnående 1974/75 fast, och därmed borde den diskussionen avföras från dagordningen.

Den väsentliga frågan är hur en biståndspolitik som verkligen bidrar lill alt bryta underutvecklingen skall utformas. 1 den diskussionen är del hittills framför allt tre åsikter som har dominerat, åsikter som är helt felaktiga, vilket utvecklingen i u-länderna visat. De tre åsikterna är:

1. Atl underutvecklingen kan botas endast genom alt u-länderna genomgår en likadan kapitalistisk industrialiseringsprocess som länderna i Västeuropa och Nordamerika och alt del rikliga därför är att uppmuntra utvecklingen av kapitalistiska marknadsekonomier i u-länderna.

2. Att utländska kapitalanläggningar är ett verksamt medel för att bryta underutvecklingen och alt det därför i u-länderna bör skapas ell politiskt klimat som är så gynnsamt som möjligt för utländska investeringar samt att de imperialistiska staterna Irols alt de bevisligen handlar i egennylla dock bidrar lill utvecklingen i tredje världens länder genom

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

handel med och investeringar i dessa.

3. Atl de kapitalistiska staternas u-landsbistånd, vare sig det sker bilateralt eller multilateralt genom Världsbanken och med denna sammanknutna institutioner, dock skulle ha en gynnsam utvecklingseffekl i sin nuvarande utformning och att u-länderna därför självklart med största tacksamhet måste motta detta och att uppgiften för den progressiva opinionen i de rika länderna är all oavsett utformningen få tUl stånd en ökning av u-hjälpen först till 1 proceni och därefter till högre belopp av brattonationalprodukten.

U-landspolilik som vägletts av denna syn har inle stimulerat utvecklingen. Tvärtom har den internationella handelspolitiken försämrat u-ländernas slällning. Skuldsättningen för u-länderna har ökat och undergräver ytterligare deras utvecklingsmöjligheter. Utländska kapital-mvesleringar har inle lett lill allmänna ekonomiska framsteg. De gynnar kapitalägarna och en härskande klass i u-länderna.

De avgörande skälen till all utveckling förhindras är de ekonomiska, sociala och politiska strukturer som råder i dessa länder. Underutveck-hngen kan endast hävas genom att en social revolution bryter upp dessa strukturer och befriar folken från imperialistiskt förtryck. Denna frigörelse måste vara folkens eget verk.

Låt mig i det här sammanhanget citera en representativ person för tredje världen, Salvador Allende, som vid världshandelskonferensen i Santiago de Chile förra året yttrade följande: "Del första som bör påminnas om är att vårt samhälle inle är homogent utan delat i folk som har blivit rika och folk som förblivit fattiga. Ännu mera betydelsefullt är det atl erkänna all bland de fattiga nationerna själva finns det, olyckligtvis, de som är ännu fattigare än de övriga och många som existerar under olidliga förhållanden. Deras ekonomi är dominerad av främmande stater, utomstående behärskar hela eller delar av deras territorium, de lider ännu under kolonialismens ok, eller en majoritet av deras befolkning är utsatt för rasfördomarnas och apartheids våld. Ännu värre, i många av våra länder förtrycker djupa sociala skillnader massorna och gynnar ell privilegierat fåtal.

För det andra understödjer de fattigare nationernas möda och liUgångar välmågan hos de folk som lever i överflöd.

Uppenbar är giltigheten av den deklaration som undertecknades i Lima av representanterna för den tredje världen. Mellan 1960 och 1969 föll våra länders andel i världshandeln från 21,3 procent lill 17,6. Under samma period ökade vår årliga inkomst per capita med endast 40 dollar, medan de rika nationernas inkomst per capita ökade med 650 dollar.

Under de senaste tjugo åren har det utländska kapitalets ebb och flod in och ut ur tredje världens länder inneburit en nelloförlust för oss på många hundratal miljoner dollar, förutom atl det lämnat oss i skuld för nära 70 000 miljoner dollar.

Direkta investeringar av utländskt kapital, ofta framställda som ett instrument för framsteg, har nästan alllid visat sig vara negativa i sina verkningar. Mellan 1950 och 1967 mottog Latinamerika sålunda, enligt uppgifter från OAS (De amerikanska staternas organisation) 3 900 miljoner dollar och betalade ul 12 800 mihoner. Vi betalade ut fyra

doUar för varje dollar vi mottog."

Så långt president Allende.

Ett av de brutalaste exemplen på hur imperialismen fungerar är USA. Jag behöver bara nämna Indokina för att visa att alla medel är tillåtna för att tillskansa sig råvaror i andra länder. Del lacksamma är då alt kasta sig över de fatliga och försvarslösa. Detta imperialistiska land, som främst av borgerligheten i vårt land betecknas som en lysande demokrati och värnare om de faltiga nationerna, beräknas via räntor och profiter från u-länderna roffa ål sig I 5 dollar för varje doUar som läggs på u-hjälp.

Låt mig, herr talman, ge några konkreta exempel på hur USA bedriver u-hjälp — aUlså det land sorn borgerlighet och andra hämtar sin inspiration från när det gäUer hur svensk u-hjälp bör fungera. 1 Ghana finns bauxit, som är råvaran för framstäUning av aluminium. Där finns även vattenkraft i stora mängder, som är viktig för framstäUning av aluminium. Detta borde utgöra grunden till en industriell expansion i Ghana, men så är inle fallet. I stället utnyttjar de stora internationeUa aluminiumproducenterna sitt grepp om marknaden tiU atl föra bauxit från sina gruvor på Jamaica lUl ell nyuppfört smälleri i Ghana. Där framställer man råaluminium som sedan skeppas till USA för vidare bearbetning. 1 Karachi i Pakistan kunde man 1967 köpa följande drycker tillverkade av importerat koncentrat: Citra, Coca Cola, Double Cola, Kola Kola, Pepsi Cola, Perri Cola, Fanta, Hoffmans Mission och Seven Up, men samtidigt fanns bara tre försäljningsställen för flaskmjölk.

Jag vill i det här sammanhanget än en gång citera president Allende: "Om de nuvarande förhållandena fortsätter är 15 procent av befolkningen i tredje världen dömda att dö av hunger. 1 Chile ett land med tio mUjoner invånare där nivån för kost, hälsovård och utbildning har varit högre än genomsnittet för u-länderna, finns del 600 000 barn som på grund av proteinbrisl under första åtta månaderna av deras liv aldrig kommer alt uppnå den fulla mentala kraft som de rent genetiskt är rustade för."

Sven Lindqvist har i sin bok Slagskuggan beskrivit hur Bolivias nyaste amerikanskägda tenngruvor plockar ul vinster på meUan 50 och 300 proceni per år, hur Esso i Venezuela hade över 30 proceni vinst, men inle var nöjt, ty Esso i Mellanöstern hade 60 procent. Detta var några exempel på hur boven i u-landsdramat uppträder.

Representanterna för de borgerhga partierna och andra krafter blundar för de grundläggande orsakerna och försöker i stället förklara u-ländernas elände med att de ännu inle är förelagsmedvelna och lillräckligl upplysta osv. Kan man länka sig eländigare hyckleri?

När del gäUer de samlade relationerna mellan Sverige och tredje världens länder är Sverige den lagande parlen, icke den givande. Del kapitalistiska Sverige deltar i en handelspolitik som diskriminerar och utplundrar u-ländernas befolkning. Del gör ränte- och inflalionsvinsler på lån till u-länderna.

Svenska kapitalistiska förelag utsuger direkt arbetare i tredje världens länder genom talrika anläggningar. Hur många miljarder, som den svenska kapitahsmen tjänar varje år, är svårt atl beräkna. Men summan överstiger säkerligen med god råge det statliga utvecklingsbistånd som nu här

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

diskuteras. Relationerna meUan Sverige och tredje världen beror givelvis inte på några tUlfälligheter. De är en föhd av att Sverige ingår i imperialismens system och alt Sverige är en imperiahstisk stat. För att öka sina pr-ofiter jagar de svenska storbolagen efler en större del av världsmarknaden. De exporterar kapital och flyttar fabriker och produktion lill andra länder. Svenskt kapital sammanflätas med kapital från andra imperialistiska stater. Svensk och utländsk storfinans går samman för all gemensamt plundra folken i Östeuropa, Asien, Afrika och Amerika. Värden som svenska arbetare skapar används således för alt utsuga andra folk. Med profiterna av denna utsugning söker den svenska storfinansen i sin tur stärka kapitahsmens slällning i Sverige.

Den svenska staten underslöder storfinansens operationer i utlandet med exportkrediter och investeringsgaranlier. Den inbjuder utländskt kapital att etablera sig i Sverige. Den uppmuntrar och tar själv del i sammanflälningen mellan svensk och utländsk storfinans. Den har slötlat dollarns vacklande positioner. Genom att delta i Världsbanken och hknande sammanslutningar bidrar den till alt stärka imperialismen.

Del nya är nu att ett betydligt högre belopp av del svenska biståndet skall bindas för inköp av svenska varor. Det är ytterligare en eftergift åt främst moderaterna och storfinansen. Del är en löjeväckande argumentering som förs, att detta skulle bidra tiU att minska arbetslösheten i Sverige. Om detta lappkast från regeringens sida har gjorts för all skapa större förståelse för enprocenlsmålet bland den breda allmänheten, så är det lika felaktigt. Det måste i så faU vara värdefuUare alt i stället gå ut med en bred informationskampanj här i landet och tala om all ungefär 40 procent av det nuvarande biståndet stannar kvar i Sverige.

Vpk avvisar den bindning av biståndet, som nu föreslagits. I radion har i dag sagts atl inget riksdagsparti och ingen riksdagsman går emot denna ökade bindning av biståndet. Det är felaktigt. Etl bifall tUl den andra alt-satsen i hemställan i vår motion nr 1104 innebär etl avslag på förslaget om en ökad bindning av biståndet.

Industribrståndsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande framlagt förslag om ett utvidgat syslem för investeringsgaranlier. Det är främst i två avseenden som en omprövning bör ske: modifikationer av lillämpningsbeslämmelserna och en vidgning av länderkretsen. Vi tUl-bakavisar också detta. Svensk storfinans har ett intresse, och det skiher sig inte från andra imperialistiska företags: högsta möjliga vinst på kortaste möjliga tid.

Direktör Robert Zwartkruis i American Foods AB, som ägs av Salénrederierna och Johnsonkoncernen, har sagt följande i en intervju i SlDA:s tidning Rapport: "Vi går inle lUl ell u-land för att vi anser alt vi bör hjälpa del landet. Den som säger all 'vi går lill Etiopien eller Marocko för att vi ska hjälpa dom stackarna', han ljuger." Han fortsätter: "Om man i Sverige begär 10 procents utdelning på sill kapital, så skall den vara 20-25 procent i Afrika."

President Allende påpekade atl u-ländernas skulder utgör ett belopp på 70 000 miljoner doUar. Det är väsentligt att Sverige lämnar lån till u-länderna ulan ränta och går i spetsen för en ökad användning av gåvobistånd. 1 SIDA:s petita konstateras all länder som Indien, Cuba och

Chile i dag har skulder av sådan omfattning att del är osannolikt atl alla krediter kommer alt kunna återbetalas. Sverige bör gå i spetsen för alt i efterhand mildra kredilvUlkoren för de lån som redan utbetalats.

I det s. k. Lima-programmet, som utarbetades före tredje världshandelskonferensen, avböjde de ledande industriländerna med marknadsekonomi samtUga väsentliga krav. På de flesta punkter log Sverige samma slällning. Exempel på dessa krav är: obundet bistånd, räntefria utveck-Ungskrediter, omdefinilion av biståndsmålsättningen att gälla nettobelopp, så alt privata investeringar inte får räknas in i den procent av bruttonationalprodukten som skall gå lUl bistånd och all avdrag skaU göras för ålerflödel äv räntor och amorteringar, hävdandel av rätten atl suveränt disponera över egna naturresurser, raserandet av de s. k. sjöfartsnationernas hinder mot u-ländernas strävanden att bygga upp egna handelsflottor - en stor del av kapitalflödel från u-länder till i-länder består nämligen av betalning för sjöfrakter.

Del viktigaste krav för u-länderna som ställdes vid tredje världshandelskonferensen var all de skulle få inflytande över regleringen av det internationella valutasystemet. Sverige lierade sig med de ledande imperialistiska makterna i avvisandet av detta krav. Del hette från svenskt håll atl UNCTAD-konferensen inte är rätt forum för atl behandla valutafrågor, att man inte vUle göra myndighetsingripande i sjöfartsnäringens kommersieUa verksamhet osv.

Herr talman! Vad jag nu sagt innebär atl u-landsfrågan inte kan lösas med välgörenhet eller sociala reformer inom impei;iahsmens ram. Folken i tredje världen kan endast erövra frihet och jämlikhet genom att besegra imperialismen. Från dessa utgångspunkter anser vi all det svenska u-landsbislåndel i grunden måste förändras. Stödet skall koncentreras lUl utveckhngsbefrämjande regimer och nationella och sociala befrielserörelser. Slödel till befrielserörelserna är verklig u-hjälp, då det underslöder kampen mot imperiahstiskt förtryck och för nationell frigörelse och ekonomisk och social utveckhng.

Låt mig till sist säga några ord lill motion nr 278 om ökat stöd tiU befrielserörelserna i Angola, Mogambique och Guinea Bissau. Att del finns stort behov av ekonomisk hjälp tUl dessa tre koloniers befrielserörelser bör det inte råda något tvivel om. Vi har i motionen vänt oss mot den förmyndarprincip som tillämpas mot befrielserörelserna MPLA, Frelimo och PAIGC. Utskottet har - vilket bör noteras - gått ifrån tidigare argumentation om att det skulle innebära inblandning i annat lands inre angelägenheter. Utskottet har i stället anslutit sig tUl FN, som entydigt har tagit slällning mot förtryck av folk som eftersträvar nationell frihet, och detta kan anses vara fallet med exempelvis de under Portugals Överhöghet stående områdena i Afrika.

Frågan är: När kommer SIDA och utskottet att utbetala en större summa av stödet i rena pengar till befrielserörelserna?

VUka motiveringar har utskottet för att avvisa etl högre anslag lUl de tre nämnda befrielserörelserna?

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifaU tUl föhande motioner från vänsterparflel kommunisterna: nr 72, 278, 414, 628, 1103, 1104 och 1109. Vidare yrkar jag all riksdagen i anledning av motionen

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72 1973:112 måtte besluta atl hos Kungl. Majt hemställa om upphävande

Onsdagen den Kungl. Maj:ts kungörelse 1968:447 om statlig garanti för täckning av

25 aoril 1973 förlust i samband med investering i u-land.

Det statliga utveck- err ARNE GEIJER i Stockholm (s):

lingsbtstanaet jgj. taian! Jag skall främst uppehålla mig vid två principfrågor i

utskottels belänkande, nämligen enprocenlsmålet och varubiståndel. Jag tänker inte la upp delahfrågor — sådana kan möjligen komma upp senare under debatten, men tills vidare viU jag koncentrera mig på dessa huvudfrågor.

Det kanske bör sägas, inte minst för dem som åhör denna debatt, atl det svenska u-landsbislåndel har ökat år efter år och är för innevarande budgetår uppe i en summa av 1,25 miljarder kronor, för atl nästa budgetår, som vi nu behandlar i riksdagen, komma upp i 1 562 mihoner. Detta innebär en ökning från innevarande budgetår med något över 300 mihoner kronor, eller med 25 procent.

De riktlinjer som vi i huvudsak föher fastställdes i 1968 års riksdagsbeslut, då även enprocenlsmålet formulerades. Frågan är nu vad som kommer att hända med enprocenlsmålet. En del talare här, framför allt herrar Dahlén och Bengtson, har varit inne på frågan om enprocenl-niålels fön'erkligande och undrat om regeringen i kommande propositioner ämnar föreslå etl uppräknande av beloppen lill den nivå som 1 procent av bruttonationalprodukten kommer att utgöra. Jag förmodar att regeringen ännu inte har tagit slällning lill den frågan, men kan utrikesministern ge ett svar må del vara hans sak. Låt mig emellertid spekulera litet i frågan om enprocentsmålets uppnående.

Om vi skall uppnå enprocenlsmålet budgetåret 1 975/76 kommer delta alt kräva, som det anges i statsverksproposilionen, etl tUlskott över det belopp som vi då redan är uppe i och som enligt planen skall vara 1 875 miljoner kronor. Det kommer att kräva ett särskilt påslag med inte mmdre än 820 miljoner kronor eller med 52 procent i stället för den 25-procentiga ökning av beloppen som vi haft under de gångna åren.

Har vi råd med detta? Ja, det är självklart all landets ekonomi kan bära en sådan uppräkning. Men det är lika självklart att om vi förverkligar enprocenlsmålet på det sättet måste vi skjuta något eller några andra behov framåt. Vi kan inle göra både-och; vi kan inte genomföra andra angelägna reformer och samtidigt ta på oss en så stark ökning det sista budgetåret för uppnående av enprocenlsmålet.

Del är ell ganska enkelt konstaterande. Hurudan situationen än är i vårt land — som i grunden är ett rikt land, ell av världens rikaste länder -befinner vi oss alltid då det gäller atl genomföra reformer som är myckel kostnadskrävande i den situationen alt vi får ekonomiska svårigheter. Det råder inget tvivel om alt ifall vi budgetåret 1975/76 skall göra ett påslag av den storleksordning som jag nämnt kommer svårigheter alt skapas i vår ekonomi.

Då är frågan: Bedömer vi enprocenlsmålet som sä viktigt alt det skall

uppnås oavsett om vi får skjuta andra viktiga saker på framtiden? Detta

kan svenska folket ha delade uppfattningarom. Jag tror mig dock kunna

3° vittna om all en myckel stor majoritet i landet har den uppfattningen atl

vi skall sköta u-hjälpen på ell sådant sätt atl vi tar på oss aUl större kostnader, så stora kostnader som vi orkar riiéd, men all vi på kort sikt inte kan sträcka oss hur långt som helst, utan atl u-hjälpen skall utvecklas successivt år för år i takt med alt våra ekonomiska förutsättningar ökar.

Efter vad som sagts av herr Dahlén och herr förste vice talmannen Bengtson råder del väl ingen tvekan om deras uppfattning, nämligen att enprocenlsmålet skaU uppnås i enlighet med det beslut som riksdagen fattade 1968. Låt oss göra antagandel alt utgången av valet i september blir sådan all vi får en borgerlig regering, något som den borgerliga pressen och då och då även radio och TV talar om! Om så skulle bli faUet, vilket jag inle hoppas, är då herr Dahlén som vice ordförande i utrikesutskottet och herr Bengtson som ledamot i utrikesutskottet beredda att säga att enprocenlsmålet under aUa förhållanden skall uppnås budgetåret 1975/76 även om del kostar 820 miljoner mer, alltså med 52 procent i påslag, och att man är viUig alt skjuta åt sidan andra reformer som bedöms som aldrig så angelägna i det svenska samhället?

Herr Dahlén och herr Bengtson är alltid mycket aktiva då det gäller all till regeringen stäUa frågor som de vill ha svar på. Jag hoppas att de är lika intresserade av att svara själva. För resten kan man fråga sig om dessa båda kan ge delta besked, eftersom en borgerlig regering ju kommer atl beslå även av en tredje part. Vad händer om man i den regeringen blh oense mellan partierna? SkaU man då skjuta på uppnåendet av enprocenlsmålet av den orsaken och inte av ekonomiska skäl?

Med detta har jag velat säga att det inte är så enkelt som man ofta viU göra det. Detta är etl område i vårt ekonomiska liv som ger utrymme för väldigt mycket tyckande — vi har många i detta land som tycker mycket om u-hjälpen och vårt biståndsarbete. Men jag tror all vi bör besinna oss och försöka slå med båda fötterna på jorden när vi skall la stäUning lill så viktiga faktorer i vårt ekonomiska liv, som vi nu är i färd med alt la StäUning lill och som vi måste ta ställning tUl under de närmaste åren.

Jag vill ulan vidare förklara att jag inte är beredd att skjuta vilka reformer sorn helst inom vårt land på en oviss framlid. Man kan ju säga att de nödlidande i detta land i alla fall lever myckel bättre än befolkningen i u-länderna. Men det är inte den jämförelsen vi skaU göra, för våra egna som lider nöd och har svårigheter jämför sig inte med u-landsbefolkningen utan jämför sig med de andra medborgarna i vårt eget land. Detta gör all del kan vara nödvändigt all genomföra stora reformer, även kostnadskrävande och faslän vi i grund och botten inle har råd med dem. Del är då, menar jag, litet för lättsinnigt all tala om biståndsfrägorna på det sätt som hittiUs har skett i denna debatt.

Jag har lagt märke till att de som hittills talat i debatten sorgfälligt glömt bort den anknytning till den svenska ekonomin som vårt u-landsbistånd har och aUtid kommer atl ha. När vi för del budgetår som nu diskuteras skall besluta om all såsom planeringsramar för biståndsanslaget faststäUa I 562,5 miljoner kronor, rör det sig om belopp som har ett enormt inflytande på den svenska ekonomin.

Antag all utvecklingen skulle bli den atl vi på nytt kom tillbaka till den situation som rådde för några år sedan med en stark utslrömning av valutor. Jusl nu befinner vi oss i en myckel lyckosam utveckling i vårt

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

land med en inströmning av främmande valutor. Vi har en valutabehållning i landet som är rekordartad. Men ingenting säger väl att detta tillstånd kommer att beslå i evighet. Det kan svänga lill motsatsen igen. Detta är en faktor som vi också får ha i åtanke, när vi fastställer planeringsramarna.

Samtidigt med detta läge befinner vi oss i den situationen internationellt sett att aUa länder mmskar sitt utvecklingsbistånd. En målsättning som har fixerats är att alla i-länder tUl mitten av 1970-lalet skaU ha uppnått en effektiv hjälp så lUl vida alt utbetalningarna skall vara uppe i 0,7 procent av bruttonationalprodukten. Del fastslås i utrikesutskottets betänkande - delta är taget från tillgängliga informationer - alt man räknar med alt endast två länder i världen vid millen av 1970-talet kommer art uppnå denna procentsats på 0,7 i utbetalningar. Dessa två länder är Norge och Sverige. Några andra länder inom FN-gruppen kommer inte att uppnå den målsättningen. Tvärtom är tendensen atl alla minskar sina insatser på biståndsområdet.

I denna debatt fäster jag mig vid att herr Bengtson anklagar regeringen för atl dess representanter vid besök i u-länder med regimerna i dessa länder inte har diskuterat frågan om demokrati eller diktatur och talat om för dem alt de skall införa demokrati. Ja, jag skuUe vilja se herr Bengtson som ledamot av en eventueU kommande borgerlig regering resa rant i Afrika och tala om för afrikanerna att de skaU införa demokrati. Och det kommer de naturligtvis all omedelbart göra, om herr Bengtson säger tiU.

Varubiståndel är den nya stora frågeställningen i årets biståndsdebalt. En hel del kritik har riktats mot regeringen och utrikesdepartementet därför atl man har tagit upp varabiståndet på del sätt som skett. Om del är några som tror att vi har haft en väldigt omfattande och uppslitande debatt, så skulle jag vilja säga att visst har vi haft en debatt men inte en omfattande debatt och inte en uppslitande debatt. Kretsen av dem som har dellagii: i den är ändock ganska liten, och den här debatten har gått den stora aUmänheten praktiskt tagel helt förbi. Del är dessa tyckande personer, inte minst på akademikerfältet, vilka är aktiva i vårt samhälle som har talat om hur uppåt väggarna det förslag är som nu har , presenterats. Ja, t. o. m. herr Måbrink tycker alt förslaget är tokigt och att det inte har någon betydelse för sysselsättningen.

Jag tillåter mig ha en annan uppfattning. Jag tror inte atl man kan bryta ut vissa saker och säga att de har ingen eller så liten betydelse då det gäller stimulans av sysselsättningen all vi kan strunta i dem. Jag anser att de har större betydelse än vad kanske flertalet tror.

Principen i fråga om varabislåndet innebär en klar frontförändring från regeringens sida jämfört med vad man tidigare har ansett, men jag viU inle kritisera regeringen så där väldigt hårt för denna förändring. När våra biståndsinsatser kommer upp i sådana belopp som de nu börjar göra, tvingas man nog att också se tiU dessa insatsers effekt på sysselsättningen.

Jag kan försäkra riksdagen och åhörarna att u-landshjälp långtifrån är populär i det här landet. Den är nära nog impopulär, och det kan inte avhjälpas med aldrig så stora anslag för information och propaganda. Jag vel del myckel bra, eftersom jag reser runt om i landet och träffar

människor   på   arbetsplatser av olika slag.   De människorna har sina      Nr 72
bekymmer, som de själva anser vara betydande - och som är betydande     Onsdagen den
- och som vi icke kan bortförklara utan vidare.                              25 april 1973

U-landshjälpen åtnjuter som sagt ingen popularitet. Det skall vi ha-----------------

klart för oss, när riksdagen behandlar denna fråga. Om vi har detta klart statliga utveck-för oss, får vi också något större förståelse för frågan om varabislåndet. imgsbistandet

Utskottet har i denna fråga skrivit ihop sig som det heter, och man förklarar i utskottets skrivning atl varuströmmarna i princip skall vara obundna. Ja, del är rikligt. I princip har vi den uppfattningen. Men ingen skaU tro att del är möjligt att i praktiken hävda den principen samtidigt som vi säger ja till införandet av varubistånd. Atl detta kommer att ha en effekt i den riktning regeringen avsett är helt självklart.

Jag skall säga riksdagen, atl jag själv inte är så lUlfredsställd med del förslag regeringen presenterat i detta avseende. Öppet vill jag säga, att jag personligen skulle ha föredragit alt vi hade sträckt ut perioden något år för enprocentsmålets uppnående i stället för att behöva gå den här vägen. Hade vi fått ett sådant förslag från regeringen, skulle del mött ell ännu större motstånd än förslaget om varubistånd. Men jag tror atl det i längden skulle ha varit minst lika klok politik all framlägga ett sådant förslag som del förslag vi nu är i färd med all genomföra och som jag här tillstyrker.

I utskottets betänkande behandlas en lång rad av vad man kunde kalla detaljfrågor som i grunden dock är ganska stora och betydelsefulla. En sådan fråga är u-ländernas industrialisering, vilken någon av de föregående talarna betecknade som viktig. Självklart är den viktig. Atl kunna få en industrialisering liU stånd i utvecklingsländerna utgör någol av en nyckel till hela deras ekonomiska utveckling. Utan en industrialisering av utvecklingsländerna kommer man heUer inte att lyckas hjälpa dessa länder ekonomiskt lill en annan och bättre situation.

Jag vUl beteckna detta som en av huvudfrågorna i betänkandet. Samtidigt vill jag säga att den är mycket svårlöst. Vi skaU komma ihåg atl vi under flera år haft ett kreditsystem i u-länderna vilket vi gott kan betrakta som etl misslyckande. Det är nu på väg atl förändras, och jag hoppas alt förbättringar och större framgångar skaU nås, men helt övertygad kan man inte vara förrän det nya systemet tillämpats någon lid och vi har sett effekterna av detta.

Herr talman! Jag vill med dessa kommentarer och synpunkter kring framför allt enprocenlsmålet och vamhjälpen yrka bifall lill utrikesul-skollels hemställan på samtliga punkter.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inle la upp någon diskussion med herr Geijer om varubiståndel. Jag hinner inle göra det. Eftersom vi har diskuterat ihop oss i utrikesutskottet, finns heller ingen anledning därtill. Jag vill bara notera, all herr Geijer ansåg det vara en klar frontförändring från regeringens sida på den här punkten.

Herr Geijer sade all han hellre sett all man skjutit upp den period
inom vilken enprocenlsmålet skulle uppnås. På något sätt gjorde väl herr
Geijer detta litet omedvetet genom felsägningar; två gånger talade han om 39

Nr 72 att vi skaU uppnå målet 1975/76. Det gäller ju 1974/75, men det låg

Onsdagen den kanske en undermedveten reaktion bakom hans felsägning.

25 april 1973 " intressant all notera alt herr Geijer inle trodde all regeringen

-------------------- bestämt sig för hur den skall göra med uppfyllandet av enprocenlsmålet,

/ om den får sitta kvar nästa år. Vi får väl höra vad utrikesministern har alt

* säga på den punkten. Men herr Geijers uttalande var intressant.-

Herr Geijer sade alt del kan uppslå sådana krissituationer all det kan bli besvärligt all genomföra detta. Javisst! Han nämnde valulautslröm-ning bl. a. Under årens lopp har vi ofta talat om att det kan uppstå situationer då det blir möjligt. Kommer vi in i det läge som rådde 1969 eUer i ett där man måste förhindra ett sådant har jag full förståelse för alt det kan bli besvärUgl.

Herr Geijer sade all det återstår myckel att göra i Sverige och att detta måste vägas mot vad man kan göra för de falliga länderna. Ja, det är självklart. Del gör vi alltid. Vi måste avväga. Del är vad u-länderna själva måste göra. Jag påpekade alt deras stora investeringar till 85 procent åstadkommits genom eget sparande. Det har då rört sig om mycket smärtsamma beslut. De har fått hindra foUc från att köpa nödvändighels-varor därför att landet måste satsa på längre sikt. Men sådana avvägningar får vi alltid göra, herr Geijer. För oss skulle del inle betyda mera än att vi under några veckor skulle skjuta upp atl höja vår standard för att uppnå enprocenlsmålet. Sedan skulle vi kunna fortsätta som om ingenting hade hänt. Del är inte fråga om mera än att fördröja höjningen av vår standard under några veckor. Men även delta innebär en avvägning mellan olika ändamål.

Om herr Geijer hade röstat med oss 1970, 1971 och 1972 och våra förslag hade genomförts, hade det varit lättare att uppnå detta mål, för då hade vi inte fåll delta väldiga gupp uppåt. Om herr Geijer röstade med oss nu och förordade atl SIDA skulle få planera på en 35 procent högre nivå, skulle det vara lättare att genomföra detta med god verkan. Att herr Geijer över huvud taget ifrågasätter allt detta, lyder på atl herr Geijer för sin del har svarat att det inte går att klara enprocenlsmålet. På herr Geijers direkta fråga vill jag svara att jag viU verka för det. Det är tydligen där vi har delade meningar.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det var med goda förhoppningar man hörde de första orden i herr Geijers tal, då han skulle ägna sig åt enprocenlsmålet. När han slutat sitt anförande, var det fortfarande lika oklart. Om man skulle försöka gissa sig till en sammanfattning av hans anförande var väl den att vi inle skulle uppnå målet 1974/75. Men det kan ju bestyrkas om det var så.

Herr Geijer sade vidare att regeringen förmodligen ännu inte behandlat vad den har för avsikt att göra. Det vore atl dra en märklig slutsats, om man säger att regeringen inte vet vad den vUl. Tidigare har det i alla fall sagts att vi skulle uppnå enprocenlsmålet.

Herr Geijer står för utskottets belänkande i fråga om enprocenlsmålet.

På s. 7 heter det: "Utskottet konstaterar alt de av Kungl. Maj:t framlagda

40 förslagen ligger i linje med den av statsmakterna antagna utbyggnads-

planen, som syftar tUl enprocentsmålets uppnående under budgetåret 1974/75." Har herr Geijer skrivit på och varit med om detta? Vad betyder del egentligen? I fråga om enprocenlsmålet blir del allt oredigare från socialdemokraternas sida.

Jag är helt medveten om atl man kommer all få avslå någonling om man skall komma upp lill enprocenlsmålet. Det får vi göra nu också. Med 1 562 mihoner kronor kunde vi göra mycket i Sverige. Del är hela vägen fråga om att avstå. Det blir del här också.

Det är självfallet att vi kommer all få avstå från vissa saker. Jag viU då uttryckligen säga ifrån i fråga om vad slalsministern sade i Aftonbladet i går. Han sade atl del skulle innebära ett stopp i reformpolitiken om det blir en annan regering. Delta gäller inte för centerns del. Del är en tolkning som är osann och felaktig. Men statsministern har ofta en stor benägenhet att tolka de andra partiernas meningar och tala lilel om vad han själv vill.

Sedan frågade herr Arne Geijer hur del skulle bli med en annan regering. Ja, svenska folkel får i höstens val i demokratisk anda ge sin mening tiU känna. Därefter får vi se vilken regering det blir. Jag hoppas i motsats till herr Geijer atl det blir en annan regering än den nuvarande. Den kommande regeringen får mycket att göra med att klara ul de trassliga affärer som den nuvarande regeringen har ställt lUI med. För närvarande kan naturligtvis ingenting göras, eftersom vi ännu inte har en ny regering. Men här i kammaren sitter en representant för den nuvarande regeringen som bör kunna uttala sig om vad rnan tycker om enprocentsregeln.

När herr Geijer talar om en kommande regerings sammansättning vill jag säga alt del skrivs etl regeringsprogram innan den tillträder. När vi samregerade med er socialdemokrater skrev vi ett sådant program. Programmet skall innehålla riktlinjer för hur man ämnar agera i vissa kontroversiella frågor.

Beträffande demokratin vill jag säga att man, om man är demokrat, vid alla tillfällen bör säga ifrån atl man är anhängare av ett demokratiskt styrelseskick.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig till den här frågan om bundet och obundet bistånd få citera ur tidskriften Tiden, nr 3 1973, där följande sägs: "Regeringens uttalanden anger betalningsbalans och sysselsättning som målområden för den nya politiken. Men om biståndet ska kunna bidra till export och sysselsättning som annars inle kommit lill stånd, måste del inriktas på att stödja produktion som inte är konkurrenskraftig, dvs. all i u-länderna dumpa produktion som annars inle skulle kunna avsättas på världsmarknaden — exempelvis vissa textilier, skor, byggnadsmaterial, enklare papperskvaliteter etc, produkter som u-ländema själva tillverkar billigare än Sverige och som vi därför håller pä alt orientera oss ifrån. Erfarenheten visar, att slödköp lill sådan industriproduktion inle skapar någon särskilt stor eller varaktig sysselsättning, men atl det däremot gör det möjligt för kapitalägarna atl göra ytterligare vinster på maskiner och andra investeringar, innan verksamheten definitivt läggs ned. Det är

Nr 72 därför inget att förvåna sig över, all varubiståndel har sina starkaste

Onsdagen den förespråkare inom de borgerliga partierna."

95 1 1973 ■'' '' ''' " säkerligen sanning. Nu kröp del också fram - det har

-------------------- sagts tidigare - att den breda allmänheten har väldigt liten förståelse för

Det statliga utveck- bistånd lUl u-länderna. Det är klart att det är så när man inle har gått ut
lingsbistaiiaet ordentlig information och fört en ordentlig diskussion i exempelvis

fackföreningsrörelsen, där ändå herr Arne Geijer är högste basen. Hur vore del att gå ut och tala om alt 40 procent, som jag sade i mitt tidigare inlägg, av det nuvarande biståndet stannar inom landet? Nog är det väl ändå ganska uppseendeväckande när man å ena sidan säger all det är en förutsättning för Sverige alt vi ger bistånd tUl u-länderna på deras egna vUlkor och å andra sidan sviker detta. U-ländernas begäran är alt biståndet skall ges helt obundet. Det var exempelvis ell krav från Limakonferensen.

Herr Arne Geijer svarade inte på två frågor som jag ställde. Dessa gällde om man är beredd atl ge en större summa i rena pengar till befrielserörelserna i de portugisiska kolonierna samt anledningen till att man inte har ökat biståndet. Behoven är ju enorma i samtliga dessa tre koloniala länder.

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen till alt jag inle log upp befrielserörelserna, herr Måbrink, är atl dessa senare under deballen skall kommenteras av en annan talesman från utskottet.

Både herr Dahlén och herr Bengtson verkade mycket irriterade över de kritiska synpunkter jag tillät mig anlägga på deras agerande i debatten. Jag har ingen anledning all ändra på vad jag har framhållit. Enprocenlsmålet - som skall vara uppfyllt budgetåret 1974/75, förlåt herr Dahlén -är en fråga som kommer alt presenteras riksdagen i statsverksproposilionen nästa år. Vad regeringen dä kommer att föreslå är i varje fall inte bekant för mig. Om utrikesministern har upplysningar att lämna är det hans sak.

Jag vill pä nytt betona de ekonomiska svårigheterna atl klara detta mål. Herr förste vice talmannen Bengtsons klara uttalande om centerpartiets inställning utgjorde ingen upplysning. Om han skall ge riksdagen ett besked bör han tala om hur de tre koalitionsbröderna ser på denna fråga.

Tillåt mig på nytt framhålla att jag tror att en utlänjning av lidsperioden skuUe ha varit lyckligare ur vår synpunkt. Det skulle ha skapat mindre tveksamhet hos allmänheten mot den biståndsverksamhet som vi bedriver och vill bedriva. Kanhända skulle vi ha gjort biståndspolitiken en tjänst om vi hade gått på den linjen. Men det är ingenting all tala om nu eftersom vi har valt en annan väg. Den kommer såvitt jag förslår att föhas även under kommande år.

Herr Dahlén gjorde en mycket intressant deklaration då han sade, att om vi bara dröjer några veckor med all höja vår egen standard så kan vi fylla alla krav i biståndspolitiken. Så enkel är inte frågan, herr Dahlén.

' Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår inte vad utrikesutskottets ärade ordförande har fått det ifrån alt jag skulle ha varit irriterad över det han sade i

debatten. Han är en sä trivsam figur att det är mycket svårt att bli     Nr 72
hriterad på honom. Jag är del i varje fall inle. Men del är tillåtet att ha en      Qnsdaeen den
annan mening och även att kunna ha del under något så när anständiga     25 anril 1973
former. Det brukar vi ha i den här kammaren.                               --------------------

Del är inle så lätt, sade herr Arne Geijer, att låta bli all höja Det statliga iitveck-
standarden under några veckor. När herr Geijer antydde att det var en S ' o

Omöjlighet att uppfyUa enprocenlsmålet inom den föreskrivna tiden, framhöll jag alt den enda börda del skulle innebära för oss atl uppnå detta mål var atl låta bli alt höja vår standard under några veckor. Del är måttet på del ansvar vi har inför u-länderna, och det kan herr Geijer inte bestrida. Det kan bli ekonomiska svårigheter all uppfylla detta mål, sade herr Geijer. Ja, det kan det bli beträffande aUa saker, låt oss erkänna del. Vi vet ingenting om utvecklingen. Om socialdemokraterna kommer att föra en så dålig konjunklurpohlik som under de senare åren, bhr del givetvis - vUket vi har påpekat i en motion — ett motstånd mot alt öka biståndet till de fattiga folken, särskilt när vi har rekordarbetslöshet i vårt eget land. Det kan också uppstå andra svårigheter, vilket vi under årens lopp gång på gång har betonat. Men det som här i dag skall prövas är vUjan, om vi 'vUl satsa på detta och försöka med alla de medel som slår tUl förfogande. Det är del som kommer all prövas, när vi skall votera om några timmar.

Herr Geijers anförande innebär i stort sett - om han nu är representativ för den socialdemokratiska riksdagsgruppen — en återgång till den mer negativa hållning som den socialdemokratiska partistyrelsen presenterade vid kongressen i höstas och som där led nederlag. Del var ju en mer positiv inriktning som vann. Jag tycker atl herr Geijer försöker leda den socialdemokratiska riksdagsgruppen tillbaka till partistyrelsens mer negativa hållning. Del är omöjligt atl tolka det hela på någol annat sätt.

Del är lilel pinsamt, inte minst inför de fatliga folken, att socialdemokratin på det här sättet vinglar fram och tillbaka. 1 varje fall har herr Geijers anförande inte gett något annal intryck än all han nu är tillbaka vid den ståndpunkt som led nederlag pä den socialdemokratiska kongressen för ett antal månader sedan. Men, som sagl, vi får väl se vid voteringen. Det är mycket möjligt atl herr Geijer har rätt. I så fall beklagar jag del.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! Det är fortfarande mycket oklart först och främst vad regeringen vill men även vad herr Geijer, som tydligen inte har riktigt samma uppfattning som regeringen, vill i fråga om enprocenlsmålet. Herr Geijer sade att regeringens ståndpunkt kommer att presenteras vid uppläggningen av följande budgeter. Enligt beslutet 1968, som var etl principbeslut, skulle vi komma fram till en proceni. Har man ändrat sig? Skall vi fä ett besked i dag? Vi har inte fått det tidigare.

Herr Geijers ståndpunkt var något klarare nu, för han sade atl han
trodde att en utlänjning av perioden hade varit lyckligare. Men då hade
man gett upp enprocenlsmålet till 1974/75. Del kan hända atl det enligt
herr Geijers uppfattning är klokare, men delta är ett besked om herr 43

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Geijers personliga uppfattning. Vilken inställning det socialdemokratiska partiet har vel vi ännu inte; kanske vi får vela det senare i dag.

Jag är helt medveten om att det föreligger stora ekonomiska problem. Dessa problem har emellertid delvis orsakats av alt regeringen inte följt den anvisning som SIDA gett och som vi har strävat efter, nämligen att låta ökningen bh jämnare. 1 stäUet står man helt plötsligt inför alt man skaU skaffa fram 820 miljoner i stället för 313 miljoner, som är årets summa. När man planerar på det sättet, blir det som del nu är.

Sedan gällde det vem som skall ge besked. Herr Geijer nöjde sig med det besked jag gav från centerns sida, men han ville att jag skulle tala för alla tre mittenparlierna. Nej, herr Geijer, jag talar varken för folkpartiet eller för moderaterna. Jag begär inte, fastän den socialdemokratiska regeringen klarar sig med kommunisternas hjälp, all socialdemokraterna skall ge någon deklaration även för kommunisterna. Del får de väl göra var för sig. I reservationerna finns också förklaringar lill var partierna slår i det här fallet, så det behöver man inle tala om ytterligare.

Sedan undrar jag över vad herr Geijer egentligen står. I egenskap av utskotlsordförande står han för följande uttalande i betänkandet: "Utskottet konstaterar atl de av Kungl. Maj:l framlagda förslagen ligger i linje med den av statsmakterna antagna utbyggnadsplanen, sorn syftar lill enprocentsmålets uppnående under budgetåret 1974/75." VUket är riktigt: Herr Geijers uttalande om en ultänjnhig av perioden eller hans uttalande i egenskap av utskotlsordförande? Det kanske finns lid för ännu en replik, där vi kan få besked om huruvida socialdemokratins ståndpunkt är den ena eUer den andra i det här fallet.

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Bengtson vill jag säga att mitt resonemang här kring enprocenlsmålet motsvarar den uppfattning som jag själv har fört till torgs och som jag fört till torgs redan för etl år sedan i debatten. Det som är skrivet i utskotlsbetänkandet är ett återgivande av del principbeslut som fattades av riksdagen 1968, vilket principbeslut regeringen har följt år efte:f år fram till och med den proposition som nu hgger. Märkligare är det inte. Del är etl fastslående från utskottets sida av atl regeringen har föht riksdagsbeslutet 1968. Del finns ingen anledning alt nu göra något särskilt uttalande orn detta.

Att vi kommer atl vara i den situationen all vi det sista budgetåret som det här är fråga om måste anslå mer än 800 miljoner beror inle på alt riksdagsbeslutet 1968 var felaktigt, ulan det beror helt enkelt på all den ekonomiska utvecklingen i landet har sprungit förbi oss och förbi det beslut som riksdagen fattade. Brutlonalionalprodukten har med andra ord vuxit myckel snabbare än vad som förutsattes 1968. Det är denna större summa som skall uppnås 1974/1975. Det är del som skapar problem. Jag anser att man bör tillägga det för att åhörarna inle skall få en felaktig bild.

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Det vore frestande att omedelbart och i ett sammanhang fuUfölja deballen om enprocenlsmålet, men jag skall uppskjuta mina

synpunkter på denna fråga till en något senare del av mitt anförande.

Jag vill inleda milt inlägg i denna biståndsdebalt, som jag betraktar som etl viktigt element i utformningen av svensk biståndspolitik, med alt anlägga vissa principiella synpunkter på vår biståndspolitik. Jag gör det därför atl del är viktigt med den enighet som vi i stor utsträckning har uppnått kring principerna för vår biståndspolitik. Det är viktigt atl denna enighet också blir preciserad och klargjord. Det är viktigt därför alt biståndspolitiken — som flera talare har sagt; både herr Dahlén och herr Turesson var inne på det - är en väsentlig del av vår utrikespolitik. Enigheten kring vår utrikespolitiks grundinriktning är en nationell utrikespolitisk tillgång. Uppslutningen kring den svenska biståndspolitikens huvudprinciper, som är mycket större än vad som ofta framgår av våra debatter här eller av antalet reservationer i utrikesutskottets betänkande, har ett utrikespolitiskt värde. Den har också, menar jag, ell värde för alt även i fortsättningen förankra biståndspolitiken hos en allmän opinion i vårt eget land.

Det är en självklarhet, herr talman, men även självklarheler kan ibland behöva upprepas: utgångspunkten för vår biståndspolitik måste vara vår uppfattning om utvecklingsländernas faktiska situation och utvecklingsprocessens allmänna krav och villkor. Alt analyser härav måste ligga till grund både för utformningen av vår bilaterala utrikespolitik och förvart uppträdande i internationella organisationer har jag understrukit i många debatter, senast i förra årets debatt här i riksdagen. Jag angav det som en väsentlig utgångspunkt också för den nyligen tillsatta biståndsulred-ningens arbete.

1 den analysen har vi alla en mycket god hjälp av u-ländernas egen syn på sina problem. Jag skulle nästan vilja gå så långt atl jag påstår att det med all säkerhet är den bästa startpunkten för vår analys. Vi kan också konstatera i dag att det i diskussionen, såsom den förs i och av u-länderna själva, under senare år har uppställ en allt högre grad av enighet och samstämmighet i synen på vad som är väsenthgt för utvecklingspolitiken. Jag tänker särskilt på det utomordentligt starka understrykande som u-länderna själva gör av rätten för deras del alt självständigt bestämma utformningen av både ekonomi och samhällsutveckling i det egna landet — och att göra delta utan inblandning utifrån. Man har upprepade gånger slagit fast att en utveckling icke är möjlig utan nationell suveränitet. I den mån någon anser sig behöva bevis för alt denna ståndpunkt är riklig, finner han det påtagligaste beviset i situationen i de delar av tredje världen som fortfarande är underkastade koloniall förtryck. Ingenstans är analfabetismen så utbredd som i Portugals kolonier i Afrika — eller för den delen också i Namibia - och ingenstans är sjukvärden sä underdimensionerad och ekonomin så ensidigt utformad för atl tjäna andra inlressen än den egna befolkningens som just i de områdena.

Men krav på reellt oberoende kommer i dag inte bara frän de delar av världen som fortfarande faktiskt befinner sig i ett formellt kolonialt syslem. Del som har konstituerat många, ja flertalet u-länder som sådana är ju atl de har levat under ett drygt århundrade av kolonialt välde. Spåren av den utvecklingen utplånas inte under etl eller ett par årtionden av nationell politisk självständighet. Det är kolonialtidens ekonomiska

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

relationer inom u-länderna och mellan u-länderna och moderlandet som fortfarande präglar mycket av u-ländernas aktuella situation och som har byggt in hinder i de samhällena för en utveckling. Detta betyder alltså atl kolonialismen inte bara är ett historiskt skede som vi kan betrakta som liUhörande del förflutna, ulan verkningarna av kolonialismen upplever vi fortfarande i u-ländernas samhällen i dag. Därför är det en fullt logisk konsekvens av kravet på självständighet och frigörelse när u-länderna i ökad utsträckning kräver kontroll över de egna naturtillgångarna.

Den svaga induslrieUa traditionen i u-länderna, bristen på tekniker och bristen på kunnande skapar likaså — det har flera talare varit inne på här tidigare — ell naturligt intresse för utländska investeringar i u-världen. Detta intresse är naturligt därför att sådana investeringar är en form för överförande av ett kunnande som saknas i dag. Men det är lika naturligt alt kravet också ställs att dessa investeringar utformas så alt de anpassas tiU de nationella utvecklingsmålen, med andra ord att de utländska investeringarna inle tillåts innebära att kontrollen över u-landets egen ekonomi förläggs till eUer tillåts kvarligga i ullandel.

U-ländernas befolkning är inte — det har också framhållits av tidigare talare här - betjänt av en industrialisering som begränsas tUl isolerade enklaver, enklaver för utvinning och export av t. ex. naturtillgångar. De knappa resurserna av både kapital och kunnande behöver inriktas på en aUsidig utveckling av u-ländernas egna samhällen. De behövs för en produktion av billiga masskonsumtionsvaror, för en fortsall industrialisering och då en arbetskraflsinlensiv industrialisering samt inte minst för en effektivisering av jordbruket. Resurserna behövs vidare för ökade insatser för utbUdning och hälsovård.

U-ländernas knappa resurser måste alltså med nödvändighet genom en mycket hård prioritering planeras för en politik som är inriktad på atl tillgodose folkmajoritetens behov.

Men skall en sådan utveckhng bli möjlig kan det bara ske om u-länderna får tillfälle alt planera den egna samhällsutvecklingen efter egna värderingar och efter en mobilisering av de egna resurserna. I hela den tredje världen framstår i dag en sådan mobilisering som etl helt avgörande element i en framgångsrik utvecklingsstrategi. Men samtidigt som den är nödvändig och avgörande, upplever vi också hur den försväras och förhindras av ulvecklingshämmande ekonomiska och sociala strukturer, som bl. a. avspeglar sig i en utomordentligt ojämn inkomst- och ägandefördelning, ofta etl arv från kolonialmaklernas tid.

En social rättvisepolilik i u-länderna är instrumentet för att göra u-ländernas befolkningar beredda till de väldiga uppoffringar som utvecklingsprocessen med nödvändighet ålägger dem. En framgångsrik utvecklingsprocess innebär nämligen all u-länderna måste avslå frän dagens konsumtion för att göra investeringar i morgondagens samhälle. Det är den investeringen som kan föra u-ländernas befolkning framåt, inte uppoffringar för att höja en överflödskonsumtion hos ell privilegierat fåtal i del egna landet och heller självfallet inte uppoffringar som framför allt eller i väsentlig utsträckning innebär inkomstöverföringar från u-landel till utlandet.

Jag tror all det i dag råder en allt större enighet om alt den sociala

rättvisans väg mot utveckhng i u-länderna är den enda väg som kan erhålla aktiv medverkan från det egna folkel. Den representerar den enda möjliga vägen till en positiv utveckling.

Jag har i största korthet velat peka på denna bakgrund för alt visa -om inte i meningen "bevisa" så ändå i meningen "illustrera" - hur målen för det svenska biståndet överensstämmer med de faktorer som u-länderna själva framhåller som särskilt väsentliga för sin egen utveckling. Men det är inte bara så att den svenska biståndspolitiken på delta sätt är förankrad i u-ländernas egna värderingar. Målen för vår biståndspolitik har samtidigt också - och jag menar att det är en väsentlig del av dess styrka - en stark förankring i del svenska samhället.

När vi stöder strävanden efter nationellt och ekonomiskt oberoende i tredje världen är den politiken ell uttryck för de principer som vi allmänt hävdar bör råda i förbindelserna meUan staterna och som vi ju också i hög grad kräver för egen del. När vi lämnar vårt stöd till ansträngningarna att åstadkomma en utveckling präglad av ekonomiskt och socialt framåtskridande i u-länderna svarar detta också mot viktiga mål för vår egen mhemska politik.

Det är, herr talman, u-ländernas erfarenheter som har väglett oss när vi under 1960- och 1970-talen har konkretiserat målen för vårt bistånd och också när vi har sökt vägar och metoder alt främja de uppställda målen. En huvudlinje i den svenska biståndspolitiken är därför atl del är u-ländernas egen utvecklingspolitik, deras egna prioriteringar, som skall avgöra biståndets inriktning och utformning på samma sätt som de självfallet styr användningen av u-landets egna resurser. Jag vill understryka alt en sådan inställning är en konsekvens av vår allmänna anslutning lill den nationella suveräniletsprincipen. Respekt för den principen är u-ländernas liksom också vårt eget lands och andra små staters bästa skydd mot yttre inblandning i den inre politiken.

Den väg som vi har valt — och vi har valt vägen under en mycket bred anslutning i Sveriges riksdag — utgår från övertygelsen om all bara en av u-ländernas regeringar förd utveckhngspolitik med ett starkt folkligt stöd och förankring i u-landet kan åstadkomma de nödvändiga förändringarna i u-ländernas samhällen. Del är vår fasta övertygelse att u-landsrege-ringarnas politiska vilja alt driva en utvecklingspolitik i sin egen folkmajoritets intresse aldrig kan ersättas av den politiska viljan hos biståndsgivarna. Vi kan genom bistånd överföra kunskap, kapital och teknik till u-länderna, men vi kan aldrig, herr talman, överföra politisk vilja.

Lät mig, herr talman, också upprepa vad jag underströk i förra årets biståndsdebalt - och det finns anledning att understryka det mot bakgrund av vissa reservationer och också av vad som har sagts tidigare i debatten, framför allt av herr förste vice talmannen Bengtson och herr Turesson —, nämligen att det politiska och ekonomiska systemets klassificering inte pä någol sätt får påverka länderval och länderfördel-ning i svenskt bistånd. Det avgörande är och måste vara den utvecklingspolitik som faktiskt förs. En noggrann och allsidig analys av den politiken måste ligga till grund för varje ländervalsbeslut.

Herr Turesson talar här, och har också gjort del i sin reservation, på

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utveck-lingsbisiåndet

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

ett som jag uppfattar del nedlåtande sätt om politiska värderingar och ifrågasätter vad de politiska värderingarnas innehåll och fundament egentligen är. Därför vill jag framhålla all de värderingarna finns mycket klart redovisade i de deklarerade målen för vårt bistånd, och kring de målen har det aUtid, dess bättre, rått enighet mellan partierna - såvitt jag förstår måste den enigheten i grunden också omfatta herr Turesson.

De övergripande målen för vår biståndspolitik är de som uttrycker de politiska värderingar som har styrt och styr vårt länderval. Del är de värderingarna — låt mig upprepa dem på nytt: social rättvisa, demokrati, nationellt och ekonomiskt oberoende - som hgger lill grund för en analys och en prövning av den förda utvecklingspolitiken i de u-länder som kommer i fråga som huvudmotlagare av svenskt bistånd.

Herr Turesson har svårigheter all acceptera den här uppläggningen av biståndspolitiken, och man kan fråga sig vad det egentligen beror pä. Han har själv gett en förklaring i sin reservation. Han säger att de politiska värderingarnas styrning av vår politik skulle kunna äventyra en bred uppslutning bakom den svenska u-hjälpen.

Jag har väldigt svårt alt förstå del resonemanget, herr Turesson, för del skulle betyda atl det skulle vara slötande för delar av den svenska opinionen all vi väher, efter måttet av vår förmåga, att bygga ut vårt direkta bistånd lill sådana u-länder vilkas regeringar för en enligt vår uppfattning anständig utveckhngspolitik. Jag kan inte förstå alt uppslutningen bakom vårt bistånd skulle minska av att vi pä detta sätt i första hand söker bistå u-länder där den ekonomiska och sociala politiken utformas i den överväldigande folkmajoritetens intresse. Tvärtom skulle jag kunna se en myckel besvärligare situation - och själv också ha myckel lättare att förslå en häftig reaktion — ifall motsatta riktlinjer skulle leda vår biståndspolitik. Och jag tror att i grunden vill nog inte herr Turesson heller bestrida detta.

Även när det gäller millenparliernas principreservation i utskottsbelänkandet förekommer, tycker jag, litet för mycket diskussion om politiska system och syslemtillhörigheter. Man säger t. ex. där att det ur bislåndssynpunkl är en fördel att få erfarenhet av utvecklingssamarbete med länder som har ohka politiska för-hållanden och olika politiska system. Är det mittenpartiernas mening att vi först bör konstatera den politiska systemlillhörighelen, den politiska etiketteringen av respektive u-lands samhällsskick, och efler en sådan etikeltering göra någon form av jämn fördelning mellan olika systern? Skall vi uppsätta såsom ett särskilt mål för vår politik atl hitta mottagarländer med en liberal regering, med en konservativ, med en socialdemokratisk, med kommunistisk, kanske också för vår inhemska rättvisas skull med centerpartistisk regering — faslän det senare kanske skapar vissa svårigheter?

När man kommer in på sådana tankar - och jag menar alt de är oklart uttryckta av mittenpartierna - hamnar vi i den rätt orimliga konsekvensen all den politiska systemlillhörighelen skulle ligga lill grund för vårt länderval. f)el skulle i sin tur innebära all del inte längre skulle vara en värdering av den faktiska utvecklingspolitiken utan en värdering av det politiska systemet som skulle bestämma vårt länderval.

Om vi skulle glida ål det hållet, skulle det just innebära något som del

finns starka skäl att varna för, nämligen en politisering av vårt bistånd, en politisering som i grunden skuUe utgå inte från.den pohtiska verkligheten i u-länderna ulan från de pohtiska systemens utseende och från värderingar i den utvecklade världen, särskilt i Sverige och i Europa.

Det kan vara skäl att inför sådana här resonemang upprepa och erinra om vad statsutskotlet sade i sill utlåtande redan vid 1970 års riksdag, nämligen atl del är utomordentligt vanskligt alt göra en schematisk uppdelning av u-länderna efter etiketter av detta slag. Jag menar också atl ur bislåndssynpunkl är det i grunden av föga intresse vilket politiskt system ett u-land hänförs till. Det avgörande är och måste vara den förda ulveckhngspolilikens faktiska innehåU.

När jag har sagt detta vUl jag gärna göra det tillägget att det finns myckel i mittenparliernas principmotion kring det här ämnet som jag kan ansluta mig tiU. Att jag tagit upp saken här beror mest på atl jag på denna punkt finner en osäkerhet som jag menar kan bli farlig, om vi inte klargör den och förhoppningsvis sedan gemensamt kan avlägsna den.

Jag tror också att jag får hänvisa — detta innebär ytterligare en komplimang lill mittenparliernas principmolion - herr Turesson och även, förstod jag med en viss förvåning, herr förste vice talmannen Bengtson till att studera miltenpartiernas motion för att förstå varför Cuba och Chile bör ingå som huvudmotlagare av svenskt bistånd. Där har nämligen millenparlierna med en, viU jag gärna säga, glädjande klarhet och fasthet anslutit sig tUl regeringens linje, och det bör väl bh en av de uppgifter — det blir tydligen flera - där mittenpartierna får ta hand om moderaterna. Del kan ju vara en bra förövning för kommande överläggningar, och jag skaU därför inte uppta liden med atl diskutera den frågan med herr Turesson.

Del vore fel alt även i ett aldrig så kort men principiellt anförande om svensk biståndspoUlik gå förbi den betydelse som vi traditionellt har lagt vid och som vi i dag lägger vid vårt aktiva deltagande i FN.s arbete på biståndspolitikens område — ell deltagande som det också är vår ambition atl fuUfölja.

Jag vill här särskilt understryka, det normskapande arbete kring utvecklingsproblemen som pågår i FN och FN:s fackorgan därför atl det har etl så nära samband med de grundläggande riktlinjerna för vår biståndspolitik. Det är sant att vi ibland får höra atl FN:s resolutioner i dessa frågor inte är bindande för medlemsstaterna och att de därför bara skuUe innebära ord och fraser utan någon pohtisk relevans. Mot den bakgmnden skulle det då finnas två reaktioner på FN-gruppens arbete. Den ena slutsatsen skuUe vara all eftersträva att FN:s resolutioner och förslag i fråga om utvecklingspohtiken - och del kan finnas argument för atl föra samma resonemang när det gäller andra delar av FN:s verksamhet — skall bli bindande för medlemsstaterna. Den andra slutsatsen skulle vara atl FN :s arbete, om nu detta icke går atl realisera, saknar värde.

Jag menar atl båda dessa reaktioner är felaktiga. De normer och förslag som utarbetas i FN och även i FN:s fackorgan när del gäller u-ländernas utvecklingsstrategier kan inle göras bindande. De kan inte och skaU inle göras bindande helt enkelt därför atl u-ländernas politiska liv skaU inte och kan inte förläggas till FN. Världsorganisationen kan lika

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

htet som enskilda biståndsgivare eller grupper av biståndsgivare skapa de poUtiska fö:rulsätlningarna för utvecklingen — ansvaret för delta måste aUtid vUa på respektive land självt. Men det hmdrar inte att FN :s arbete har en viktig politisk effekt både på u-länderna själva och på de bidragsgivande i-länderna. Det är ett skäl för oss alt när del gäller biståndspohtiken, liksom när det gällt miljöpolitiken och när det nu snart kommer all gälla befolkningspolitiken, lägga en stor och växande vikt vid FN:s uppgifter och göra allt vad på oss ankommer för atl FN:s roll skall bU så effektiv och vägledande som del över huvud taget är möjligt.

Jag sade, och det är inte alls något originellt, att vår biståndspoUlik måste ses som en viktig del av vår utrikespohlik. Och när vi har valt riktlinjer för biståndspohtiken som är konsislenla med riktlinjerna förvår utrikespolitik i stort, så har detta inte kunnat undgå all leda lill att också vår biståndspolitik ibland blir kontroversiell. Det skall vi inte förvåna oss över. När vi stöder de krafter i tredje världen som verkar för en utveckhng präglad av social och ekonomisk utjämning samt nationellt och ekonomiskt oberoende, så måste den pohtiken med nödvändighet bli kontroversiell. Den blir del därför att vi stöder en utveckling som befinner sig i och måste komma i konflikt med starka intressen.

Detta gäller också den vikliga och, därom är jag övertygad, i framtiden allt viktigare del av vår biståndspolitik som rör stödet till de nationella befrielserörelserna. Vi lämnar humanitärt bistånd lill de rörelserna, och vi gör del i växande omfattning. 1 statsverkspropositionen och i utskottets förevarande betänkande har herr Måbrink i och för sig svaret på sina frågor om i vilken takt vårt bistånd kommer att växa.

Det är ett humanitärt bistånd, och så länge den väpnade befrielsekampen pågår kommer del att förbli etl sådant bistånd. Jag tycker att också herr Måbrink borde förstå alt det inle är möjligt för ett land som Sverige alt ge hjälp i form av direkta penningtransaktioner. Vårt bistånd är ett humanitärt bistånd baserat på FN-resolutioner. Men självfallet är del inle bara ett bistånd liU enskilda människor som lever i utomordentligt svåra förhållanden. Det faktum att vi lämnar humanitärt bistånd lill befrielserörelserna och lill folket som bor i det av befrielserörelserna behärskade områdena — och att vi gör del i en snabbi stigande omfattning - innebär samtidigt ell politiskt ställningstagande, som vi föher upp i diskussioner om dessa frågor i Förenta Nationerna.

Denna pohtiska innebörd av stödet lill befrielserörelserna innebär självfallet också en motsatsställning till i första hand Portugals kolonialvälde men naturligtvis också lill dem som har etl intresse alt detta välde konserveras. Detsamma gäller stödet lUl Zambia, Botswana, ChUe och Nordvietnam. Del stödet är i samtliga fall dels ett direkt humanitärt stöd, etl utvecklingsstöd för de enskUda människorna och för folkmajoriteten i länderna, men samtidigt har det en effekt riktad mot de krafter som vill förhindra den slutliga koloniala frigörelsen i Afrika och de här nämnda ländernas strävan efler nationellt och ekonomiskt oberoende.

Mot den bakgrunden, herr talman, skall vi inte finna det annal än naturligt att inriktningen av den svenska biståndspolitiken blir föremål för angrepp och kritik. Jag menar att vi måste och kan leva med den kritiken, men vi kan inle acceptera och kommer inle atl acceptera

utgångspunkten för den.

Jag anser, herr talman, att del är en styrka alt vi kan möta denna kritik med en total enighet mellan partierna i Sveriges riksdag när del gäller uppslutningen kring målen för den svenska biståndspohtiken. Del föreligger också en mycket bred uppslutning — herr Turesson gör egentligen bara i del totala spektrum marginella avvikelser — bakom det politiska och materiella slödel tUl såväl de nationella befrielserörelserna som u-ländernas strävan över huvud laget efter nationellt och ekonomiskt oberoende.

Hur kommer, herr talman, mot den här bakgrunden de problem in som tagits upp i den föregående debatten, ofta fuUföhda med direkta frågor till mig som regeringsrepresentanl? Jag vill framför aUt kommen-lera två av de frågor som varit uppe, nämligen enprocenlsmålet och varubiståndel. Jag vUl också gärna undanröja eventuella missförstånd, i den mån sådana verkligen finns, om regeringens inställning lUl riksdagens medverkan i biståndspolitiken. Sluthgen skaU jag också beröra något av vad herr Turesson sade om vår biståndsverksamhets administrativa hantering och uppläggning.

För att börja med enprocenlsmålet: Den debatt som förts i dag påminner, av naturliga skäl, rätt myckel om den diskussion vi förde här för ett år sedan. Regeringen har deklarerat sin ståndpunkt i enprocenls-frågan flera gånger under det senaste året. Det finns ett riksdagsbeslut om att målet skall vara att bislåndsanslagen skall öka med 25 procent per år och därmed uppnå I procent av brallonalionalproduklen budgetåret 1974/75. Det är ell beslut som riksdagen anslutit sig till, och den politiska viljan bakom beslutet har varit oförändrad år efler år. Det är också, vUket en del talare här erinrat om, ett beslut som har en utomordentligt stark förankring i mitt eget parli - någol som bekräftades icke minst vid den partikongress som ägde rum i höstas.

Nu vel vi atl enprocentsmålets förverkligande anslagstekniskl för med sig den konsekvensen atl 25-procentiga årliga höjningar, som man tidigare räknade med, inle är tillräckliga. Insikten härom har gradvis blivit allt klarare. Vi kan nu presentera siffror på vilken ökning av anslagen, både i kronor och i procenttal, som skuUe vara erforderlig för atl vi 1974/75 skulle uppnå 1 procent av bruttonationalprodukten. De siffrorna behöver jag inte upprepa. De har nämnts här tidigare.

Men låt mig bara, innan jag nu går in i bedömningen av situationen och regeringens ställningstagande, i pedagogikens intresse förklara hur denna situation har uppstått - dvs. atl den tidigare förutsatta ökningen med 25 procent per år visat sig inte vara tUl fyUest. Del är inte, såsom ibland sägs, beroende på atl vi så snabbi har bhvit så myckel rikare. Det är inte så alt den reella bruttonationalprodukten stigit snabbare än vi väntade 1968. Vad som har hänt är framför aUl — och delta är ett öde som vi delar med alla andra induslrislater - all vi har haft en prisstegring som varit snabbare än vi räknade med 1968; vi har haft en prisstegringsperiod i den internationella ekonomin, i den industriella världens ekonomi och i Sverige. Vi har också — vilket vi inle skall glömma bort i sammanhanget — genomfört omläggningar av vårt skallesystem som inneburit minskningar av den direkta skatten och ökningar av den

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

indirekta skatten, vilket fått en omedelbar effekt på enprocentsmålets anslagsmässiga omfattning.

Regeringen har — i fjol och i år — ansett att den enda ståndpunkt som vi kan inta är att öppet redovisa situationen. Det har sannerligen inle förekommit någon tvetalan, något döhande av avsikter i denna fråga. Vi har sagt precis hur läget är och vilka anspråk del ställer på budgeten, på riksdagens ledamöter och på de svenska skattebetalarna. Vi har redovisat del i fjolårels budget, och vi kommer i början av maj i år i kompletteringspropositionen att mera i detah redovisa vilken innebörden är budgetmässigt av en ökning till 1 procent 1974/75 och 1975/76. Jag tror, herr talman, att det skuUe vara en fördel om vi i denna diskussion gjorde klart för oss all det i granden är dessa två alternativ nästa års riksdag kommer att släUas inför.

Man frågar nu: Men varför har inte regeringen bestämt sig? Vad regeringen har sagt — jag upprepar del — är: Våra ansträngningar är inriktade på att fuUfölja riksdagens beslut att 1974/75 reahsera enprocenlsmålet. Men det är inte möjligt alt med bevarad trovärdighet i dag binda sig för att detta under aUa omständigheter kan genomföras. Vissa inslag i utveckhngen har gjort oss mindre pessimistiska, om vi skall använda den termen, än vi har varit tidigare. Men, som utrikesutskottets ordförande sade, det är icke rimligt för någon regering och icke heller för denna regering alt i dag fastställa vilken budgetawägning som kommer att i januari 1974 framstå som den ur den långsiktiga biståndspolitikens och det svenska folkets inlressen rikliga budgetawägningen.

Det finns ingen i den nuvarande regeringen som är beredd all i dag säga det. Vi har redovisat vUken situationen är. Vi har redovisat vår politiska vilja. Vi vet inle vem del är som lägger fram budgeten för 1974/75. Om den arbetshypotes som det är rimligt att vi arbetar under och som jag hoppas blir verklighet - men det vet jag ingenting om - är riktig och om det alltså är den nuvarande regeringen som lägger fram nästa års budget, så kommer riksdagen alt ha fullständig frihet att la ställning tiU del förslag som då föreligger. Vi binder varken oss själva eller någon opposition med årets beslut när det gäUer att fatta etl alldeles bestämt bes;lul nästa år. Vi vel atl del inte finns några tekniska spärrar för att förverkliga enprocenlsmålet i den budget som läggs fram i januari nästa år. Ingen kommer atl kunna åberopa detta. I den meningen är vår handlingsfrihet icke alls bunden.

Jag vel egentligen inte vUket besked del är som herrar Dahlén och Bengtson väntar sig av regeringen mer än en upprepning av del besked som har lämnats många gånger tidigare. Jag tycker all del är något fariseiskt när de mot bakgrund av sitt eget agerande framställer regermgen såsom den som inle lämnar något besked. Det är framförallt herr Dahlén som har förmåga alt göra det, men herr Bengtson kan ibland vara rätt fra:mstående han också.

På vilken punkt har regeringen uttryckt sig oklart? På vUken punkt försöker vi vilseleda er eller någon annan? Och vilket besked är det ni själva lämnar? Del har herr Arne Geijer efterlyst, och jag finner att herr Geijers fråga fortfarande är helt obesvarad. Det är verkligen ett fikonlöv av ynkligaste slaget när herr Dahlén låtsas all ett beslut om ökning av

planeringsramen för SIDA — detta kommer vi alt få votera om senare — från en 25-procentig höjning tUl en 35-procenlig ökning skuUe på någol sätt förändra denna situation. Det förändrar den inte det minsta!

En viss oro känner man onekligen inför en borgerlig regerings agerande — det är en oro som gäller icke bara denna fråga, det är en oro som genom själva sättet atl resonera smittar av sig också på andra frågor. Herr Dahlén säger, och även herr Gener var inne på detta, att det inte är något stort och allvarligt problem atl höja de här anslagen - i en situation, vUken vi alls icke nu kan överblicka — med 820 miljoner kronor. Del är ju bara, säger herr Dahlén, alt avslå från ell par veckors standardhöjning; sedan är det lyckliga stegel in i enprocentsmålets rike tagel.

Mot bakgrunden av det uttalandet skulle det nästan vara lockande att tiUönska herr Dahlén uppgiften all lägga fram en budget för Sveriges riksdag. Precis samma lättsinniga argument kan på det allmänna planet anföras om vilken statsutgift som helst. Del påminner om ell argument som jag tror någon folkpartist använde häromåret för alt Ulustrera vad uppoffringen för u-hjälpen gällde. VUken uppoffrmg lades därigenom på svenska folket? Jo, del var som all avstå från all äta vispgrädde. Sådant låter bra, men man gör det verkligen aUdeles för enkelt för sig - så mycket för enkelt alt man i grunden motverkar en långsiktig bistånds-pohtiks förankring hos det svenska folket. Vi kommer i budgeten 1974/75 all ställas inför avgörandet om ökningen i bislåndsanslagen -och vi ställs inför det precis lika myckel såsom regeringsparti som ni gör såsom oppositionspartier. Valet innebär inte att äta mer eller mindre vispgrädde eller atl skjuta på standardhöjningen genereUt för svenska folket i tre veckor. Del finns ingen politik som simsalabim kan göra något sådant möjligt, herr Dahlén, utan frågan blir konkret: Vilka utgifter är det vi vill föra fram i budgeten? Som herr Geijer stäUde frågan: Vilka andra angelägna åtaganden är del som vi i del läget är beredda alt skjuta på? Det är en konkret fråga, och den kommer att besvaras i januari 1974. Då får också herr Dahlén - del spelar ingen roll om han sitter på sin nuvarande plats eller i kanslihuset — exakt samma fråga stäUd till sig och hans möjlighet att besvara den är exakt lika stor.

Herr Arne Geijer sade atl det hade varit en fördel all ha en lugnare takt i förverkligandet av enprocenlsmålet. Den lugna takten skulle — det är möjligt att jag missförstod herr Geyer på den punkten - ha onödiggjort ell ökat varubistånd, som har diskuterats mycket och som är regeringens förslag i årets statsverksproposition. Jag tror all del är en felsyn. Jag menar att — och det ansluter sig mera till andra delar av herr Geijers anförande på denna punkt — helt oberoende av om enprocenlsmålet förverkligas 1974/75 eller 1975/76 är biståndsvolymens ökning under alla omständigheter mycket snabb.

Någon talare tyckte all del var väldigt oambitiösl mål för 1970-lalets fortsättning all ligga kvar på 1 proceni av BNP efter målels uppnående. De som tycker alt del är för lilel borde länka på vad del innebär i form av budgetanvisningar under resten av 1970-lalet, alltså fr. o. m. nästa budgetår och framåt. Del innebär all 21 miljarder kronor av medel som las från de svenska skattebetalarna skaU disponeras för vår biståndspolitik. Jag tror att vi kommer att disponera dessa 21 miljarder. Jag nämner

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72 inle siffran för att skrämma fram intresse för en lägre siffra ulan för alt

Onsdagen den framhålla att det är den här volymen som det är fråga om.

25 april 1973 regeringen sagt alt del vore inte en rimlig pohtik och inte heller

—----------------- en klok långsiktig biståndspolitik all i hanterandet av denna snabbt

f växande biståndsvolym inte också beakta dess möjliga verkningar på

* sysselsättningen i Sverige. Det innebär inle någon som helst avvikelse -

och jag är glad att ett enigt utrikesutskott har understrukit det — från den grundläggande principen för svensk biståndspolitik, nämligen att det är mottagarlandels värderingar, behov och prioriteringar som bestämmer utformningen av och innehåUel i svenskt bilateralt bistånd. Men det är sannerligen en väldig underskattning av det svenska samhällets produktionsförmåga och kapacitet att föreställa sig att det i en ekonomi, som hävdar sig väl på världsmarknaden med en export som för närvarande går upp till storleksordningen 50 miljarder kronor, icke skulle vara möjUgl alt, utan att med någon millimeter uppge u-ländernas egna krav och värderingar, finna varasorliment av den omfattning som vi i dagsläget siktar tUl, 200 miljoner kronor.

StäUer vi dessa siffror mot varandra tycker jag att väldigt mycket är obefogat av den krilUc mot ökat varubistånd som framförs från en visserligen begränsad, som herr Arne Geijer sade, men höghudd och i och för sig engagerad grupp.

Jag har inte låst mig lill exakt 200 miljoner kronor 1973/74. Jag har sagl att del är en riktpunkt, vilket också utskottet har understrukit. Själv är jag rätt optimistisk beträffande möjligheterna atl nå upp till den nivån. Men om del går atl genomföra får utvecklingen visa. Jag borde inte behöva säga det särskilt men framhåller ändå: För att nå del mål, som är fixerat i stalsverkspropositionen, funderar vi inte ett enda ögonblick på atl göra några försök all, som del hetat, "pracka på" u-länderna varor som de själva icke är intresserade av.

När herr Måbrink säger atl del ökade varubiståndel skulle vara en eftergift för eUer ge uttryck ät en vilja att gå den svenska storfinansen eller moderata samlingspartiet lill mötes, är detta rent trams. Självfallet är del omsorgen om den svenska sysselsättningen som bestämmer regeringens poUtik. Del är sannerligen inget fel - jag har sagt detta i ett annat sammanhang och herr Turesson har i dag citerat det — atl grunda biståndspolitiken på en intressegemenskap mellan svenska löntagare och u-ländema. Regeringen söker finna en gemenskap i dessa inlressen. På sikt tror jag att detta ökar slabiUtelen i vår biståndspoUlik.

Herr Geijer har erfarenhet av dessa saker, och därför är hans inlägg i denna debatt särskilt välgörande. Vi skall inle bortse från hur inställningen är hos många personer i vårt land när det gäller dessa frågor. Vi skaU inle bortse från det långsikliga värdet för vår biståndspolitiks stabilitet som ligger i att en sådan intressegemenskap etableras.

Det var herr Turesson som tog upp frågan om vår biståndsverksamhets
administralion. Vad han sade anknyter mera till de lösa och lösryckta
påståenden som cirkulerat i debatten än till en på en konkret analys
baserad uppfattning. Del gäller förhåUandet mellan biständsadministra-
lionens olika delar: del centrala ämbetsverket, departementet, regeringen
54 och riksdagen.

Låt mig inledningsvis i den diskussionen säga atl vi skaU vara myckel Nr 72 glada över att vi i del här landet har en väl fungerande bislåndsadminisl- Qnsdaeen den ration. Vi skall vara glada för del delvis därför all det inle är aUa länder 25 nnril 1073

som har det. Vi skall vara glada för det, därför all det är så stora, ■viktiga---------

och alltmer resurskrävande uppgifter som är ålagda vår biståndsadminist- statliga utveck-

ration. Del är viktigt alt aU statlig administralion är effektiv. Men del Itngsbistandet kanske är särskUt viktigt all biståndsadministralionen fungerar effektivt, därför atl misslag och misslyckanden i biståndsadministralionen kan för den verksamhet det gäller få starkare negativa opinionsmässiga återverkningar än vad misslag och administrativa misslyckanden får på andra verksamhetsområden. Man kan säga alt allmänhetens toleransmarginal är ovanligt hten. Den är hka liten som den på vissa håU är - för att återgå tUl gamla minnen - när del gäller statliga företags rätt alt begå misstag.

Nu har denna diskussion om administrationen av vår biståndspolitik inte utgått från - av naturliga skäl, vUl jag säga - några sådana misslyckanden eller misstag, helt enkelt därför att vår biståndsadminislra-tion — och då menar jag SIDA och u-landsavdelningen inom mitt eget departement - fungerar bra. Jag kommer att göra allt vad på mig ankommer för att vi också i fortsättningen skaU kunna leva vidare i detta lyckliga tUlstånd.

Jag har heUer inga invändningar mot — om jag verkligen skaU behöva säga det — att tjänstemän i biståndsadministralionen aktivt deltar i deballen om utformningen av vår biståndspohlik. Jag tycker att det är etl friskhelstecken atl de gör del. Del kan ibland ske, såsom hänt nyligen, med synpunkter som i och för sig är starkt kritiska mot regeringen och mot den inom regeringen för biståndspolitiken ansvarige. Del tycker jag inle gör någonling. Jag tror inle att totalresultatet av verksamheten skadas av detta. Det är tvärtom en stor tillgång att tjänstemän både inom departementet och inom SIDA har ett så starkt engagemang för de frågor som de ägnar sitt arbete ål.

Vad är det egentligen man diskuterar? Det är inle några praktiska eller konkreta svårigheter som har uppstått. Det talas om etl dubbelarbete. Sker ett dubbelarbete? Vi skall ha etl centralt ämbetsverk. Vi skall också ha ett departement och ett kanslihus, som efler riksdagens hörande och med riksdagens godkännande anger rikthnjerna för vår biståndspolitik. Del är ingen större skillnad på förhåUandet meUan departement och ämbetsverk när det gäller biståndsfrågorna än när det gäller arbetsmarknadspolitik och socialpolitik. Del betyder alt initiativ las och skall las av verket, men det betyder också alldeles självfaUet att initiativ las, skall tas och kommer att las även av departementet och Kungl. Maj:t. Atl vi har ett departement och ett ämbetsverk kan inle ändra på var det slutliga ansvaret för biståndspolitiken ligger. Ansvaret för våra förhållanden tiU främmande makter ligger och skall ligga i utrikesdepartementet. Myckel av biståndspolitiken, såsom förhandlingarna, berör direkt vårt förhållande till andra stater, och därför är del ofrånkomligt alt utrikesdepartementet har en aktiv roll all spela vid genomförandel av riksdagens beslut.

Det har talats väldigt mycket om dubbelarbete. Jag vill inte bestrida
atl sådant kan förekomma punktvis eller atl del kan råda olika
uppfattningar hos olika tjänstemän. Men jag tror det kan vara skäl atl 55

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

understryka, alt uppgifterna om detta är i hög grad, såvitt jag kunnat konstalera, överdrivna. Att konkret dubbelarbete i någon avsevärd omfattning kan förekomma har jag väldigt svårt atl rent faktiskt förslå med hänsyn tih att vi har sju åtta handläggande tjänstemän i utrikesdepartementet för det direkta biståndet. Del är faktiskt två färre än vad det var när u-avdelningen inrättades. Del centrala verket har - och det är självklart att det skall ha — etl mångdubbelt större antal, för närvarande 156. Även om ambitionen till dubbelarbete skuUe föreligga, så finns det ju, tycker jag, rätt effektiva spärrar för dess teoretiskt möjliga omfattning. Jag har nämnt detta för atl bidra lill en viss avkylning av den diskussion som ibland blossar upp i de här frågorna.

Låt mig sedan avslutningsvis ta upp frågan om riksdagens insyn i biståndspolitiken. Jag är fuUl medveten om att det har ställts många frågor till mig i de tidigare inläggen och atl det kommer all stäUas frågor i den fortsatta debatten. Att jag icke har tagit upp alla de frågor som ställts beror inte i och för sig på någon ovilja från min sida att besvara dem -jag kanske får tillfäUe alt göra det i senare repliker — utan det har varit av omtanke om tiden för och inriktningen av det här anförandet. Därför skaU jag sluta nu med att i största korthet deklarera min syn på frågan om riksdagens insyn i utrikespolitiken i aUmänhet och biståndspolitiken i synnerhet.

Det är etl värde med en insyn från riksdagens sida. Jag säger inle detta bara som uttryck för en allmän tro på parlamentarismens betydelse och vad en äkta parlamentarism har för praktiska konsekvenser, utan jag menar all en sådan insyn också har ett omedelbart bistånds- och utrikespolitiskt värde som jag flera gånger i mitt anförande här har åberopat. AUa åtgärder som leder tUl uppklarandet av eventueUa missförstånd mellan oss i biståndspoUtiska frågor och utrikespolitiska frågor innebär ett understrykande och ett stabiliserande av den breda uppslutning och den enighet som finns och är av stort värde för det fortsalla hävdandel av våra utrikespolitiska intressen.

Jag ser också ökade kontakter och en ökad insyn från riksdagens sida i planeringen av vår biståndspohlik som etl element att "cementera" den uppslutningen och den enigheten. Det hoppas jag att utrikesutskottets ledamöter håller med mig om. Vi har successivt byggt ul informationen tih utskottet, och liUkomsten av u-avdelningen har bl. a. den effekten alt den utbyggda informationen har blivit lättare alt åstadkomma. Vi kommer för övrigt att rätt systematiskt på hela utrikespolilUcens område - det behöver jag inte närmare beröra i dag - gå igenom frågan om information mellan departementet och riksdagen.

Jag vel uppriktigt sagl inle vad herr Turesson syftar på, när han säger all utrikesministern två gånger har nonchalerat utrikesutskottets hem-ställningar i dessa frågor. Jag känner mig helt främmande för den anklagelsen. Nu föreligger ett genomtänkt krav från utskottets sida som har med den treåriga länderplaneringen atl göra. Jag tar del önskemålet myckel allvarligt, och jag kommer verkligen inte, herr Turesson, att nonchalera del. Vi kommer att tämligen omgående efter denna debatts slut - det får väl dröja någon dag — ta upp en diskussion med utskottet om den teknik som vi skall börja tillämpa redan vid innevarande års

riksdag för all gå igenom den planeringssituation som för närvarande föreligger. Jag tror upprUrtigl sagt alt den lösning vi kan hitta i vår med nödvändighet blh något preliminär och att vi kan finna en bättre och mera normalt och reguljärt löpande lösning vid nästa års riksdag. Men vi är beredda alt börja genomgången nu i maj månad.

Under detta anförande överlog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ell par punkter hmner jag kommentera i utrikesministerns anförande. Utrikesministern var något förvånad över att vi från mittenpartiernas sida talat om önskvärdheten av all få erfarenhet av olika u-länders utveckhngspolitik. Sådana ohkheler bottnar ju ofta i olika syn på den politiska verksamheten eller inriktningen av biståndspolitiken över huvud tagel. Jag trodde att vi var överens om alt det var värdefullt alt verkligen få erfarenhet på olika sätt. Herr utrikesministern vill lägga ul del som någon egendomUghet; all vi skulle vUja peka ul ohka u-länder och säga all del landet för den pohtiken - partipolitiken förmodar jag herr Wickman menade - och därför skall vi jobba där, och det andra landet för en annan politik osv. Nej, herr Wickman, del är inle fråga om del.

Men att representanter för en regering som så har vajat som ett rö för vinden för sina olika flyglars politiska uppfattningar om var vi skall arbeta kommer här och sätter etl frågetecken för det vi har sagt i vår reservation, del är verkligen ganska magstarkl. Jag behöver bara nämna några länder för all göra klart för utrikesministern och för kammaren vad vi menar. Ta frågorna om Etiopien, Kenya, Tanzania och Zambia. Det räcker som kommentar på den punkten. Jag noterar all utrikesministern inte gick in på vad jag sade om dessa spörsmål i mitt anförande.

Sedan sade utrikesministern alt nu har det blivit aUl klarare all de 25-procentiga höjningarna av biståndsanslagen inle räcker. Ja, sanningen kryper fram inom det socialdemokratiska partiet. Det här påpekade vi ju för många år sedan. Det har tagit väldigt lång tid atl få fram del.

Vidare gjorde utrikesministern etl uttalande som jag inle riktigt begrep trots alt jag försökte lyssna ordentligt. Jag skall läsa protokollet sedan. Ulrikesmmislern sade atl vilken regermg som än satt, eller i varje fall om han själv salt med i regeringen i januari 1974, skulle riksdagen vara oförhindrad att ta ställning. Del är väl självklart. Vilken regering kan binda riksdagen på den här punkten? Jag hoppas alt man över huvud tagel inte har funderat på del.

Men vad var det egentligen som regeringen nu ville? Del som socialdemokratiska partikongressens majoritet ville, del vill tydligen i varje faU inte herr Wickman. Det upplever man ju här. Vi får alltså vänta på besked om vad den socialdemokratiska regeringen vill beträffande biståndspolitiken för nästa år. Socialdemokraterna har tidigare sagl atl enprocenlsmålet var ett elappmål. Nu verkar del på herr Wickman som om det skulle vara ell slutmål. Kan vi få en kommentar på den punkten? Det tycker jag skulle vara mycket inlressanl.

Nr 72 Följ vårt förslag, herr Wickman, alt låta SIDA planera för en högre

Onsdaeen den bislåndsnivå. Behövs det pengar för del skaU vi bevilja dem på

75 aoril 1973 tilläggsanslag. Det är inle ord, del är handling.

Det statliga utveck- Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Ungsbiståndet Herr talman! Utrikesministern gav inget besked i fråga orn enprocents-

regeln. Hans anförande innehöll en mängd förklaringar, en hel del utredande moment, upplysningar som i och för sig var värdefuUa, men det mynnade inte ut i någonling, utan svaret blev jaså. Del var, för att tala riksdagsspråk, myckel lång recit, nästan ingen ulskoltsskrivning och del var ingen kläm alls. Det är del intryck man får av de förklaringar som gavs här.

Så begär-de utrikesministern besked från oss: Vad vill ni, har ni sagt någol? I reservationen 1 hemställs om alt riksdagen uttalar att "det statliga anslaget för bistånd till u-länderna i enlighet med tidigare gjorda utfästelser budgetåret 1974/75 skall ha en omfattning motsvarande 1 % av bruttonationalprodukten". Kan utrikesministern ge ett lika klart besked skulle jag vara tacksam. De reflexioner som han anförde om en mängd olika saker liksom insikten all 25 procents anslagshöjning inte skulle räcka, allt detta har vi, som herr Dahlén framhöll, ullalat långt tidigare. Det behövs ingen invecklad matematik för att inse att 25 procents höjning inte kommer alt räcka. Del kunde vi ha insett långt tidigare. Det hade väl också SIDA insett när verket uttalade sig för en jämnare ökningstakt. Del kan alltså inte vara skälet till den stora ökningen 1974/75,

Liksom herr Dahlén vill jag säga atl del självfallet är riksdagen som skall ta slällning i denna fråga. Det är inte regeringen som skall besluta om anslaget, även om regeringen lägger fram förslag i ärendet. Och vi vel ju hurudan regeringsmajoriteten är. Men del var så svävande ord i del avseendet från utrikesministern. Han sade att riksdagen kommer att föreläggas förslag men har full frihet atl bestämma. Ja, men vad kommer regeringen alt föreslå? Del är det som vi vill veta. Del är inte så lång tid kvar tills man skall la itu med detta arbete, och då får man bestämma sig för vad regeringen skaU föreslå. Den kan ju inte bara säga till riksdagen all den tycker att riksdagen skall göra antingen si eller så, utan det måste komma ett förslag från regeringen.

Detta om enprocentsregeln, där vi fortfarande inte fått någon klarhet. Vidare vel jag myckel väl att det föreligger myckel stora behov och atl det då är svårt atl avgöra vilka som skall få stöd. Jag nämnde t, ex, aldrig Cuba i milt anförande, Chile tog jag fram endast därför att delta land har en relativt hög per capita-inkomst, vilket gör att man börjar ställa sig frågor. Centern har nämhgen aUtid strävat efter all vi först och främst skall hjälpa de fattigaste länderna. Del är de som har den lägsta standarden, och det bör vi ta hänsyn till. Jag är tacksam för att utrikesministern sade att mottagarlandets politiska syslem inte får påverka biståndsgivningen. Det tycker jag är etl klart och bra uttalande.

Slutligen vill jag med anledning av ullalandet all stödet skall utformas

i överensstämmelse med folkmajoritetens intresse säga, all del naturligt-

58 vis skall vara så. Men i diktaturer är det mycket svårt att få reda på vad

som är folkmajoritetens intresse, I en diktatur är del ju en liten grupp som bestämmer, och då får vi inte veta någol om folkets mening. Vi ger bistånd tUl åtskiUiga sådana länder. Jag har inle sagl att vi skall upphöra med vårt stöd till dem, men det är svårigheter i detta avseende.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Bara några få ord om vart och ell av de problem som utrikesministern log upp i samband med milt anförande.

Ulrikesmmislern konstaterade en bred uppslutning kring biståndspolitiken, och vi kan vara helt överens om att en sådan råder. Men herr Wickman sade att det förelåg etl undantag. Han betecknade nämligen mina åsikter om de politiska värderingarna som ett margineUt avsteg. Det kan ju hända atl del är en riktig beskrivning, men del vågar jag inle uttala mig om. Däremot är det fel när utrikesministern säger alt jag i nedlåtande ton talat om alt man inte fick låta politiska värderingar ha någon betydelse vid valet av mottagarländer. Jag hade inle alls någon nedlåtande ton ulan jag redogjorde på ett mycket objektivt sätt för vad vi i moderata samlingspartiet tycker. Vi är nämligen överens med herr Wickman om de s. k. övergripande målen - social rättvisa, demokrati, nationellt oberoende osv. — som våra mottagarländer skaU sträva efter. Men inom milt parti anser vi att den första grunden när det gäller val av mottagarland skall vara FN:s s. k. fatligdomskriterium. Och då faller Chile och Cuba bort, eftersom de inle uppfyller detta krav.

Men naturligtvis är del aUra viktigast hur man tillämpar de principer man släUer upp, framför aUt om tillämpningen av dessa får negativa effekter för ett mottagarland. Jag tänker därvid självfallet på Etiopien. Del kan enligt vår åsikt inte vara rimligt att man minskar det svenska biståndet lill etl av jordens fattigaste länder, där vi i årtionden byggt upp en biståndsverksamhet, bara därför atl delta lands regim är misshaglig för en liten men höghudd grupp extremister i vårt land. Och det är orimligt atl regeringen faller undan för sådana åsiktsbildningar.

Ulrikesmmislern sade avslutningsvis i detta avsnitt av sitt anförande att det ur bislåndssynpunkl är av htet intresse vilket politiskt system ell u-land representerar. Ja visst, jag delar helt den uppfattningen. Det är andra synpunkter som skall vara avgörande för valet, nämligen behovet av hjälp. Men del är ytterst angeläget all utrikesministern inle bara säger detta utan också lever som denna stolta deklaration lär.

Jag sade tidigare atl den svenska biståndsadministralionen är bra och att verket fungerar väl. Men jag vidhåller att det förekommer ett dubbelkommando. Vi har många ämbetsverk i vårt land, men jag ■vill påslå att del icke finns någol ämbetsverk som har en så stor motsvarande avdelning i vederbörande departement. Del finns inte någol annat ämbetsverk med ett sådant dubbeUcommando. Om utrikesministern vidhåller sitt förnekande på denna punkt, får jag väl forska vidare och återkomma i frågan.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr MÄBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! 1 fråga om bundet och obundet bistånd är det inget trams atl påstå att regeringen har gjort eftergifter åt moderater och

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

storfinans i del här landet. När de här kraven under många år har förts fram exempelvis från moderat håll har de ju liUbakavisats av regeringen, men nu har man accepterat dem. Därmed är bara att konstatera en eftergift åt storfinans och moderater.

Jag citerade också tidskriften Tiden, som efter vad jag förslår är väldigt representativ för herr Wickman och hans parti. Herr Wickman har inle sagt någonting om del. Är del så som man befarar i den här artikeln? Vi känner ju till lygleveransema till DRV, alltså Nordvietnam - de fick betala mångdubbelt högre priser bara därför all de köpte varorna här när de kunde ha köpt dem myckel biUigare i andra länder. Är det så del skaU gå tiU i fortsättningen med det bundna biståndet? Del är ju del man befarar.

När del sedan gäller de portugisiska kolonierna och vårt krav på all en del av det humanitära stödet skall betalas ut i kontanter är det på det sättet, att de varor som från Sverige skaU transporteras lill exempelvis MPLA i Angola först hamnar i Tanzania. Därifrån skall de sedan transporteras ytterligare 300 mil in till de befriade områdena i Angola. Detta medför naturligtvis lagringskostnader, transportkostnader, lossningskostnader osv., men det kräver även depåer på transportvägen från Tanzania in till de befriade områdena. Detta kostar pengar. Vi ser del så, all både ur Sveriges och ur befrielserörelsernas synpunkt skulle del vara värdefuUt och mera effektivt, om man kunde ge en större del av biståndet i pengar så all varorna kunde las om hand på ell bättre sätt. Och såvitt jag vet har också befrielserörelserna, exempelvis MPLA, begärt att få jusl en större konlanlsunima.

Vad är egentligen anledningen lill den här politiken? Är del hänsynen till den portugisiska fascisldikataturen, är det rädslan för alt de stora monopolförelagen här i landet skulle få svårigheter atl fortsätta att suga ul kolonierna och utnyttja billig arbetskraft, exempelvis i Portugal, som är det avgörande när det skall vara så svårt att avdela htet av det här biståndet i kontanter? Vi har ju aldrig sagt all man skuUe betala ut hela biståndet i kontanter.

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Jag återkommer för dagen en sista gång — men jag är fullt medveten om all del inte är definitivt sista gången — till enprocenlsmålet. De senaste inläggen från herrar Dahlén och Torslen Bengtson förde väl ingenting nytt till deballen. Kvar står den redovisning som jag har gjort för regeringens och regeringspartiels ståndpunkt, en redovisning som inte kan gå längre än till att förklara vårt politiska mål. Jag tar icke i dag ansvaret för utformningen av en budget som skaU föreläggas riksdagen i januari 1974. Jag är också utomordentligt tveksam om man skall uppfatta miltenpartiernas reservationer så, atl det är den ståndpunkten som ni de facto har intagit. Del egendomliga med era återkommande bidrag tiU denna föhetong är atl ni ju aldrig lägger fram ett förslag om ökade anslag, ulan det är diskussion om planeringsramar och uttalanden. Som Arne Geijer var inne på har ni därutöver också en diskussion med moderaterna all klara i den här frågan, i den mån ni verkligen allvarligt intar den ståndpunkt som ni här anför.

Sanningens minut kommer, som sagt var, i januari 1974. Jag tycker att det är egendomligt att jag skaU bli anklagad för oklarhet - som om jag ell ögonblick skulle ha menat att regeringen skulle binda riksdagen konslitutioneUl i anslagsfrågor. Naturligtvis inte — och det tror ni inle heller själva att jag menar. När jag sade atl riksdagen är fri all la ställning när del gäller enprocenlsmålet i sin behandling av budgeten våren 1974, så menade jag naturligtvis inte den konstitutionella friheten utan den faktiska friheten. Del är inte så all vi - del är ju en anklagelse som har förekommit tidigare från miltenpartiernas sida - genom utvecklingen hittills skulle ha gjort del fysiskt, tekniskt, planeringsmässigt omöjligt all uppnå enprocenlsmålet. Del var den frågan jag ville ta upp när jag sade atl del råder en fullständig frihet för både regeringsparti och opposition atl i budgeten 1974 föreslå enprocentsmålets anslagsmässiga förverkligande. Jag tycker det är litet onödigt att ta upp liden med vad som inle rimligen kan vara annat än avsiktliga feltolkningar och därmed sidospår i vår diskussion.

Visst är del värdefullt med erfarenheter, herr Dahlén. Det är erfarenheterna av utvecklingsprocessen i olika u-länder som jag också efterlyser. En analys av de erfarenheterna är viktig för oss aUa som sysslar med de här frågorna och en huvuduppgift för bisländsutredningen. På den punkten är vi helt överens. Vad jag vände mig emot var sättet alt resonera i millenreservalionen. Men efler herr Dahléns uttalande här får jag väl lill min glädje konstatera att jag har missförstått reservationen. Det var inte så atl säga en systemeliketlering som man var ute efler och inle ville låta sig ledas av i den här erfarenhelshänvisningen. Vad man menade var i verkligheten erfarenheter av den faktiska utvecklingspolitiken, och i så faU är vi helt överens, vilket är glädjande.

Herr Dahlén hade någol polemiskt utfall, vars effekt var så stor atl jag inle kunde se den, beträffande Etiopien och Zambia. Etiopien berördes också i herr Turessons inlägg. Man frågar sig hur herrarna själva fungerar som politiker när ni har så förfärligt lätt alt anklaga mig - andra medlemmar av regeringen råkar ut för samma anklagelser, sä jag tar del inte så personligt - för atl vi faUer undan, som det heter, för små, extrema opinioner. Det är underförstått alt vi intar ståndpunkter som vi själva icke delar och att vi opportunistiskt svänger hit och dit.

Men del brukar vara så att när man anklagar någon för ell sådant beleende så måste man stå väldigt nära ell sådant beleende själv, och del är därför som jag blir lilel bekymrad när sådana anklagelser riktas mot regeringen. Vi har inte fallit undan för några åsikter eller påtryckningar som vi inte tror på när det gäller Etiopien. Vi har heUer inte - och del kanske i alla fall är det viktigaste här — föreslagit någon nedskärning av del svenska biståndet lill Etiopien. Den planeringsnivå som gällde för del nu aktuella budgetåret gäller också i fortsättningen.

Jag är medveten om all man kan ha olika uppfattningar om den nivån — om den borde stiga eller om den borde sjunka. För mig har del i del här fallet varit viktigt - och del kommer att gälla också i andra fall som vi skall ha diskussioner om - atl svensk biståndspolitik under inga omständigheter får präglas av några snabba kast. Allt vårt samarbete med u-länderna måste vara ett relativt långsiktigt arbete, och mot den

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

bakgrunden har jag funnit att förslaget, som ju också utskottsmajoriteten har antagit, i sin tolalitet innebär en rimlig avvägning på denna punkt.

Herr Turesson skulle del i och för sig vara roligt all diskutera med. Nästan alla de avsnitt av herr Turessons inlägg som jag tagit upp har jag behandlat polemiskt. Jag viU därför gärna passa på all säga all i herr Turessons första anförande var del väldigt många synpunkter som jag fann utomordentligt intressanta och som jag i långa stycken kan ansluta mig till. Det skulle alltså vara frestande atl diskutera mera med herr Turesson, men det tillåter inte tiden.

Låt mig bara med några ord beröra vad herr Turesson nu senast sade om fattigdomskriteriet som del avgörande. Det skulle i och för sig kunna föra räll långt atl diskutera den frågan. I utskottsbelänkandet och i propositionen ges en ulförUg redovisning av den prioritet som den svenska biståndspolitiken ger åt de fattigaste länderna. Det framgår vid en internationell jämförelse alt när det gäller den totala biståndsgivningen från i-länderna har de falligasle länderna fått 6 procent, medan de i den svenska biståndspolitiken hgger på över 25 procent. Om vi skall vara nöjda med detta kan man ju diskutera, men vi har i detta fall mer än uppfyllt FN:s målsättning och ligger relativt sett fyra gånger så högt som genomsnittet.

Alt jag nämner detta betyder inte att det i och för sig är helt avgörande för frågans bedömning, men del är ändå en viktig information. Jag tror emellertid inte att vi får så bindas — del var detta som herr Turesson var inne på — av fattigdomskriteriet all det så alt säga tar över när det gäller grundinriklningen av vår biståndpohtik. Som vi tillämpar den slår den av sig själv, utan att del har varit utgångspunkten, så att vi har nått denna höga andel för de fattigaste länderna.

Många av våra huvudmottagarländer tillhör nämligen just den kretsen. En del gör det emellertid inle, och nu verkar del som om herr Turesson ville fästa en sådan vikt vid prioriteringen av de falligasle länderna alt han skuhe vilja skära bort Cuba och Chile. Men i så fall måste ju herr Turesson gå etl steg till och ta bort Tunisien, Kenya och Zambia - de faUer också med detta kriterium. Det visar atl konsekvenserna av en sådan linje blir orimliga.

Herr Måbrink log upp frågan om varuleveranserna och åberopade -jag antar att det var ett uttryck för herr Måbrinks skämllynne - tidskriften Tiden som uttolkare av den verkliga innebörden av regeringens beslut i frågan. Jag måste göra herr Måbrink besviken genom att säga all den ledare i tidskriften som herr Måbrink åberopade icke är en auktoritativ uttolkning av utrikesministerns uppfattning i frågan. Jag har utvecklat det utförligt i annat sammanhang, och jag tycker det vore bra om herr Måbrink ville ta del av den argumenteringen. Jag upprepar att herr Måbrinks sätt all tala om eftergifter ål industri och storfinans är en grotesk skildring av motiven bakom regeringens politik. Herr Måbrink kan lika väl säga, atl när vi bidrar lill investeringar i stödområdet, så är vi ute efter att öka kapitalägarnas inkomsler. Del är ungefär lika skarpsinnigt. Vår enkla och väl redovisade utgångspunkt för att lägga ökad vikt vid varubiståndel är intresset alt trygga sysselsättningen. Självfallet bhr den inle avgörande, men den är etl bidrag till all förbättra sysselsätt-

ningsmöjlighelerna. Och del är en ståndpunkt som har starkt stöd i den fackliga rörelsen. Del tycker jag att herr Måbrink också kunde försöka få in i sin politiska analys.

Tygleveransen till Nordvietnam är inte typisk för varubiståndel. Den är — vilket jag skulle kunna utveckla mera i detalj - en av många omständigheter betingad unik transaktion, tillkommen i en alldeles bestämd situation. Att framställa lexlilleveransen som någol typiskt för svenskt varubistånd är och förbhr - i varie fall så länge jag är ansvarig för svensk biståndspolitik — en orimlighet.

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga un'eck-lingsbiståndet

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! För atl förkorta deballen skall jag här inte gå in på frågan om urvalet av länder och länderplaneringen. Herr Wirmark står närmast i lur på talarlistan och kommer att ta upp de frågorna.

UtrUcesminislern sade att vi från mittenpartiernas sida aldrig lägger fram några förslag om höjda anslag. Jo, del gör vi. Vi har använt varie tänkbar metod för atl få socialdemokraterna med oss. Vi har lagt fram förslag om höjda anslag, och vi har även vid vissa tUlfällen redovisat finansieringsmöjligheter. Likaså har vi föreslagit upptagande av resonemang mellan partierna för atl få de höjda anslagen finansierade. Och nu föreslår vi atl SIDA skaU få .bemyndigande att planera för en högre bislåndsnivå, och vi säger att om det visar sig föreligga behov av ytterligare anslag får det las på liUäggsstat, och då skaU vi resonera om del.

Men vilken metod vi än har föreslagit har socialdemokraterna sagt nej. Också när man lyssnade lill utrikesministerns senaste anförande kvarstod intrycket alt den splittring som fanns på den socialdemokratiska partikongressen rörande den svenska biståndspolitiken alltjämt finns kvar och verkar att gå även genom herr Wickmans egen själ - om jag nu skall våga mig på en djuppsykologisk analys. Ibland talar herr Wickman nämhgen som om han är en förkämpe för atl det skall hända någol stort i fortsättningen på detta område, men ibland är han väldigt tveksam.

Sä ofta jag har haft möjlighet alt tala i biståndsfrågor har jag haft anledning markera, att visst kan del inträffa oförutsedda händelser som gör att del är omöjligt för oss atl uppfylla det löfte vi givit. Del har jag sagl, och jag säger del vid vage framträdande i dessa frågor. Även inför de egna partivännerna säger jag att sådana händelser kan inträffa. Del är ofrånkomhgt. Herr Arne Geijer nämnde också en sådan sak, som kan komma all beröra oss alla, nämligen atl vi får en ny valutakris. Men, herr Wickman, del är här fråga om vilken viljeinriktning vi har. Det är det som är det avgörande. Och nu har ni en möjlighet atl visa bättre viha, när vi voterar om en stund!

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! När utrikesministern nu har vikit ifrån svaret om enprocenlsmålet har han sagl alt det dock skall göras tekniskt möjligt all uppnå del målet. Men det är rätt tveksamt det också. 1 sitt belänkande nr 2 år 1971 skrev nämligen utrikesutskottet atl utskottet utgick från att en kraftig höjning mot periodens slut inte skulle sälta det organisatoriska

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

genomförandet av enprocenlsmålet i fara "under förutsättning atl förberedelserna för biståndsinsatser av ifrågavarande omfattning kunde börja omedelbart".

Men vad har skett i det fallet? När vi har motionerat om planläggning för högre anslag har riksdagen avslagit våra krav. Nu slår vi inför en höjning med 52 procent om ■vi skall uppnå målet nästa år, men ulskottsmajoriteten avstyrker ändå förslaget att man skulle planera för 35 procents ökning. Det har vi föreslagit i motion och reservation, men majoriteten har inte ens anslutit sig till det kravet. Man skaU alltså kunna öka med 52 procent ändå, bara man planerar för ökning på 25 proceni! I betänkandet heter det: "Av föredragningar inför utskottet har framgått atl en sådan anslagshöjning kan genomföras" — dvs. 820 miljoner kronor — "ulan atl planerings- och adminislrationsproblemen blir alltför svåra alt bemästra." Del är aUtså inte någon klar skrivning i det fallet. Man befarar nog atl problemen blir räll svåra att bemästra!

Vad sedan gäller att föreslå höjningar har vi gjort det både tidigare och i år. Vi har föreslagit höjningar till Nordvietnam och Bangladesh, men kraven har avslagits i annal sammanhang — så inte heller sådana höjningar vill majoriteten ge på tiUäggsstat.

Utrikesministern säger: Jag tar i dag inte ansvaret för en budget som skaU föreläggas riksdagen i januari 1974. Nej, det kan hända, men tar utrikesministern ansvaret för principbeslutet om all uppnå 1 proceni 1974/75?

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr utrikesministern känner sig tydligen Ula berörd av att jag hade beskyUl regeringen för all falla undan för krav från extrema grupper. Den beskyUningen grundar jag på erfarenheter under många år från vår bedömning av händelseutvecklingen. Men jag viU naturUgtvis inte ett ögonblick, herr utrikesminister, beskylla vare sig utrikesministern eller någon annan medlem av regeringen för opportunism. Del vore väldigt full.

I själva sakfrågan rörande ländervalet är det bara all konstatera all alla mottagarländer får ökade anslag nästa budgetår utom Etiopien, som får sänkt. Och det kallar inte jag en rimlig avvägning, för att använda utrikesministerns egna ord. Behoven i Etiopien är minst lika stora som någonsin tidigare, och det finns inte något sakligt skäl att göra den nedskärning som statsverksproposilionen och ulrikesulskollels majoritet föreslår. Jag menar all falligdomskriteriel skaU vara den första grunden. De s. k. övergripande målen, som vi talat om här i etl par repliker, skall man tiUämpa därnäst.

Vi har inle föreslagit att man skall skära bort anslagen lill Cuba och Chile, men jusl på grund av den bedömning som vi vill göra med hjälp av falligdomskriteriel och de s. k. övergripande målen finner vi inte något skäl till att öka anslagen som föreslås i statsverksproposilionen och av ulskollets majoritet.

Slutligen, herr talman, vill jag bara med anledning av utrikesministerns näst senaste anförande säga alt jag noterar med tillfredsställelse att utrikesministern nu vill hålla riksdagen bättre informerad än hittills om

de långsiktiga avtalen - och göra del innan regeringen binder sig genom atl träffa avtal med andra länder.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Låt mig börja med alt instämma i herr Arne Geijers i Stockholm uttalande att u-ländernas industrialisering är en nyckelfråga för deras utveckling. Om u-länderna skaU bryta sig loss ur sin roll som främst råvamproducenter fordras nämligen en medveten satsning från deras sida på alt åstadkomma en industrialisering. Delta har de flesta u-länder insett. Genom att stödja u-ländernas industrialiseringssträvanden kan vi på ett effektivt sätt bidra till deras ekonomiska frigörelse. Det gäller både deras ansträngningar alt öka sin handlingsfrihet genom att diversifiera exporten och deras försök alt bryta sig loss ur etl gammalt system av koloniala band på det ekonomiska området. Men ändå har våra biståndsinsatser på industriområdet hittills varit mycket begränsade. Orsaken till detta ligger i alt socialdemokratin har haft betänkligheter inför etl närmare samarbete meUan utvecklingsbistånd och näringsliv, speciellt det enskilda näringslivet. Under inflytande av skräckrapporter om hur enskilda förelag utnyttjat sitt inflytande i u-länder har man tydligen ansett att det vore atl besudla den svenska u-hjälpen om ett närmare samarbete på det här sättet upprättades med svensk industri. Därför har man hävdat all biståndsinsatser bör hållas åtskilda från kommersiellt motiverade insatser.

Visst finns det en del — och i en del fall en hel del — atl anmärka på beträffande vissa företags insatser i u-länderna. Sådant skall vi motverka, och det är en sak. Samtidigt är del inom näringslivet som man finner det kunnande och den erfarenhet som behövs för olika induslriprojekl. Del är där man kan finna den teknologi och de företagsledande krafter som u-länderna vill få tillgång tUl. Del är där kunskaper finns som skulle kunna utnyttjas för experiment med för u-länderna avpassade sysselsält-ningsintensiva produktionsprocesser.

Erfarenheten säger oss emellertid att det bara i enstaka fall går alt få loss experter och personal för tjänstgöring under en längre lidsperiod i u-länderna, såvida inle hela företaget kan engageras för en viss, bestämd insats. Del är därför u-landets regering ofta föreslår s. k. joint ventures — utländska företag inbjuds alt gå in med en minoritelsandel av aktiekapitalet och med företagsledande personal under en uppbyggnads- och begynnelseperiod.

Var finns nu konsekvensen när del gäller den poUtik som gäller U-landsinsatserna och den pohtik socialdemokraterna för här hemma? När del gällt att stödja eftersatta områden i Sverige, t. ex. Norrland, har socialdemokratin inle haft några betänkligheter mot att gå in i ett samarbete med svensk industri. Där inser man att både statligt stöd och näringslivsinsalser behövs för att vända utvecklingen. Men i fråga om u-länderna, där del gäller en hknande problemalik, tUlåls gamla ideologiska skygglappar förhindra atl näringslivels erfarenhet och kapacitet fullt ut utnyttjas. Man tUlämpar ell slags ställföreträdande ideologisk renlärighet - den renlärighet man inle tUlämpar här hemma skall gälla för verksamheten i u-länderna.

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

'x 72 Ju mer våra u-hjälpsanslag ökar, desto mer orimlig blir den här

Onsdagen den 25 aprU 1973

politiken. 1 stället är en öppen och förtroendefuU samverkan önskvärd, inle minst därför alt företagens u-landsverksamhet behöver stimuleras. De svenska u-landsinvesteringarna har under senare år minskat relativt

Vet statliga utvecK- gg. ggj ij j . företag som redan etablerat sig i Latinamerika

Itngsbistanaet reinvesterar livligt. U-länderna representerar en marginell marknad. Av

svensk industris totala utlandsinvesteringar har ca 15 procent gjorts i tredje världen. Förelagen bedömer del självfallet som viktigare att försvara sina positioner på den stora Europamarknaden, dit inemot 70 proceni av den svenska exporten går.

Med bättre kontakt mellan biståndsmyndigheterna och industrin skulle också en del av de faktorer som i dag utgör etl hinder för många företags u-landsengagemang kunna undanröjas. Dessutom skulle en fast och kontinuerlig samverkan inte bara förstärka vårt bistånd inom denna mycket vikliga sektor utan också bidra lUl all stärka uppslutningen här hemma kring u-hjälpen.

1 en gemensam treparlireservalion från c, fp och m har — bl. a. i anslutning till det material som framkommit i induslribislåndsutred-ningens betänkande — hemställts om förslag från regeringens sida på en rad punkter för att öka u-landsinsatserna på det induslrieUa området. Vi föreslår att de ändringar i invesleringsgarantisystemet som förordas av induslribiståndsutredningen skaU genomföras snarast möjligt och genom förslag som kan behandlas redan vid årets riksdag. Vi återkommer med vårt tidigare förslag om inrättande av ett utvecklingsbolag och pekar på att del i en bilaga till industribiståndsulredningens betänkande finns en beskrivning på hur ett sådant bolag skulle kunna utformas. Vårt yrkande är också på den punkten att förslag framläggs till höstriksdagen efter ytterligare beredning inom berörda departement och myndigheter. Slutligen föreslår vi att regeringen lägger fram förslag till höstriksdagen om en ökad satsning på förinvesteringsundersökningar i u-länder, med svenskt näringslivs medverkan, och pekar återigen på att detta lämpligen kan ske genom inrättande av en förinvesteringsfond. Självfallet bör insatserna varken på detta eller på något annat område enbart ha bilateral karaktär. Sålunda utgör bidrag lill regionala eUer nationella utvecklingsbanker en mycket värdefuU och ofta effektiv väg att kanahsera biståndet. Därigenom kan Sverige hjälpa till atl möjliggöra större regionala projekt av grundläggande betydelse för utvecklingen i flera näraliggande länder. När biståndsanslagen ökas de närmaste åren bör också aUa möjligheter tillvaratas all stödja FN:s olika biståndsprogram, även om de många nya biståndsformerna gjort uppdelningen i multilateralt och bilateralt bistånd mindre betydelsefull än tidigare. Vi bör aktivt undersöka möjligheterna att öka vårt stöd t. ex. tUl UNDP och IDA, och speciellt viktigt är det att vi är beredda att vid förhandhngarna om den fjärde påfyllnaden av lDA:s resurser utlova betydande bidrag. Av avgörande betydelse blir givetvis atl vi är beredda alt slå fast vid att enprocenlsmålet skall vara uppfyllt under budgetåret 1974/75. Efter de deklarationer som finansminister Sträng vid upprepade tillfällen gjort om att man nog får skjuta del målet något år framåt i liden och den tveksamhet som både herr Arne Geijer och herr

66 Wickman visat i denna debatt är det mer angeläget än någonsin atl

riksdagen på nytt slår fast att u-hjälpen skall år 1974/75 ha en omfattning motsvarande 1 proceni av bruttonationalprodukten. Det faktum atl socialdemokraterna inte velat gå med på etl dylikt uttalande kan väl inte betyda annat än att man förbereder sig atl bryta riksdagens tidigare enhälliga löfte. Att man inte är vUlig att ge SIDA de av oss föreslagna vidare planeringsramarna för nästa budgetår pekar också i samma riktning. Att regeringspartiet motsatte sig det extraanslag på tUläggsstat på 100 miljoner kronor lill Vietnam och Bangladesh, som mittenparlierna föreslagit tidigare i år, var också följdriktigt. Den gamla koahtionen med moderaterna i biståndets anslagsfrågor får tydligen fortsätta atl vara ett av kännetecknen på socialdemokratisk u-hjälpspoli-lik.

Samtidigt har man lämnat ett betydande spelrum ål dem som vUl ideologisera u-hjälpen, åt dem som vUl all vårt bistånd endast skall ges lill s. k. progressiva, underförstått sociaUstiska, regimer - hur man nu i u-landssammanhang skaU kunna få fram en tUlförhtlig definition härpå. 1 den riktningen vUl de mera dogmatiska inom den svenska socialdemokratin driva den svenska u-hjälpspolitiken, påhejade av Aftonbladet och stödda inte bara av några sociahstiska entusiaster på UD.

Men finns då inte riksdagsbeslut som skaU lägga fast färdriktningen? Jo, givelvis, men vi vet aUa atl de besluten var kompromisser och samskrivningar som ingalunda är kristallklara. Erfarenheten visar redan atl vi löper risken att få en teologisk debatt i dessa frågor, där del finns många testamenten att välja mellan - propositionen 100 år 1962, propositionen 101 år 1968 och statsutskottets utlåtande 1970, för atl. nämna några exempel, och där var och en har en tendens all plocka fram sina citat och göra sin tolkning. I stället för det nyanserade beslut som riksdagen fattade blir lätt kvar bara slagordsmässiga teser, som i sig blh missvisande. Låt mig nämna två.

För del första: Vi är för social utjämning medan däremot u-hjälp som syftar till ekonomisk utveckling är något dubiösl. Men går man tUlbaka liU våra grundtexter finner man att målet givetvis är ett både-och och att betoningen av den sociala utvecklingen och utjämningen stärkts med rätta just därför alt den under 1960-talet ofta negligerades i både debatt och verklighet.

För del andra: Vi skaU övergå lill att hjälpa enbart s. k. progressiva stater, och dessa kan bara vila på en socialistisk samhällsordning. Men detta senare strider direkt mot statsutskottets yttrande 1970, som uttryckligen slår fast atl vår målsättning är möjhg att uppnå i länder med olika ekonomiskt och politiskt system. Det strider också mot hänsynen tUl alt biståndet bör bygga på ländernas egna prioriteringar, som utrikesministern här betonade.

Det som kan inge oro är alltså inte våra grundtexter - de kan väl vid behov förbättras, och den nu tillsatta utredningen skall kanske ge impulser i den riktningen - ulan i stället vilken hnje man / praktiken föher i viktiga avvägningsfrågor. Förra året hävdade t. ex. utrikesministern, och han har gjort det i dag igen, alt någon ensidig politisk bedömning av mottagarländernas regimer inle äger rum. Jag sade förra året all utrikesministern i ett av våra mottagarländer, enligt vad han

Nr 72

Onsdagen den 25 april. 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

meddelade del besökande utrikesutskottet, i Stockholm hade fått beskedel alt om hans land vore mera socialistiskt skulle det kunna räkna med att få större u-hjälp från Sverige. Är det möjligen — det vill jag fråga den frånvarande utrikesministern - en liknande bedömning bakom den svenska regeringens beslut att i Angola stödja enbart en av befrielserörelserna? Vi kan förvisso notera alt socialdemokratin värjer sig för insyn och representation från oppositionspartiernas sida i flyktingberedningen. Återigen avslår man i år förslaget alt beredningen skall utvidgas. Eller för att ta ett annal exempel: Spelar den poUtiska bedömningen av regimerna ingen roll i den iver man från UD:s sida visat, när del gäller alt deklarera atl man skall sluta med de bUaterala familjeplaneringsinsalserna i Malaysia och Korea? Varför inte hålla frågan om fortsalla insatser öppen, om programmen är bra och om de ger oss nyttiga erfarenheter, som hjälper oss alt spela en pådrivande roU internationeUt sett på famihepla-neringens område? Famiheplaneringsinsatserna skall ju inte vara bundna av koncentrationsprincipen, enligt riksdagens tidigare uttalanden.

Herr talman! Trots den oro jag uttalat här hoppas jag att ulrikes-minislern skall kunna tygla ansatserna tUl ensidiga politiska bedömningar. Utrikesministerns ord här i dag innebär faktiskt också ett löfte i den vägen. Om man inle förvanskar innebörden i riksdagens beslut borde det finnas goda möjligheter lill en fortsatt bred samling kring biståndels aUmänna inriktning. Men då får man inte ge upp idén om del breda spektrum av mottagarländer som vi hittUls följt. Då skal! man t. ex. inte av politiska skäl tr-appa ned biståndet lill Etiopien. Och då skall man inte heller, herr 'Turesson, strypa insatserna på Cuba eller i Chile. U-hjälpen får inle göras till någol så enkelt som all gilla eller inte gilla regimen i mottagarlandet. Om man hänvisar till atl de här två länderna har en högre per capita-inkomst kvarstår argumentet att hjälpen är etl långsiktigt åtagande och bör fortsättas under avsevärd tid för atl fä önskad effekt. En annan sak är att det vore önskvärt att också i Latinamerika utvidga kretsen av våra mottagarländer, som vi påpekar i vår reservation.

1 fallen ('uba och Chile tillkommer ytterligare ett skäl — det yttre politiska trycket. Vår hjälp är däi-för också ytterst ell bidrag lill att stärka dessa länders oberoende. Samma skäl finns för vårt bistånd till länderna i södra Afrika. Zambia och Botswana tillhör ju våra mottagarländer, insatserna där förutsattes öka. I en reservation har vi från mittenpartiema emellertid gett uttryck åt åsikten att den nu akuta Rhodesia-konflikten och de merkostnader denna och FN-sanktionerna medför för Zambias del borde ha lett till snabbare höjningar av vårt bistånd. Det som herr Palme med rätta kallade anständighetens gräns markeras allt skarpare — med ett ökat hjälpbehov som följd. Vi föreslår därför att Sveriges bistånd till Zambia under de närmaste åren snabbi föres upp pä en tredubblad nivå och alt därtill möjligheten prövas att stödja en sådan utbyggnad av vägsystemel i. Tanzania, att Zambia i framtiden läitare skulle kunna leda sin import och export via Tanzania, t. ex. via djuphamnen Mtwara i södra Tanzania.

De 10 miljoner kronor som regeringen ökat Zambiainsalserna med är alltså alldeles för blygsamma. Den FN-delegation som studerat den aktuella krisen har rekommenderat 100 miljoner dollar i extra inlernalio-

nella insatser för nya behov i transportinfrastrukturen. Av dessa har vi mäktat med 2 procent, medan Canada utlovat ett bidrag på 10 proceni. En stor del av det totala beloppet saknas tyvärr ännu.

Herr talman! I årets utrikesdebatt hävdade jag att krisen i södra Afrika under andra hälften av 1970-talet kan komma att utvecklas till ett nytt Vietnam, allteftersom både apartheidförtrycket och befrielsekampen intensifieras. Därför ökar också behoven av hjälp och av politisk fantasi och framsyn hos dem som vill stödja befrielsekampen. Från mittenparliernas sida har vi också i flera år hävdat alt stödet liU befrielserörelserna i del egentliga södra Afrika borde vidgas, och vi har som exempel på rörelser värda stöd nämnt ANC-Sydafrika, ZAPU och ZANU i Rhodesia, SWAPO i Namibia. Att detta krav varit berättigat har nu också regeringen börjat inse, eftersom socialdemokraterna inte längre hävdar all dessa rörelser inle har kapacitet nog alt la emot hjälp och eftersom man börjar ge bidrag. För vår del anser vi atl de gjorda insatserna inte räcker. Bl, a, med hänsyn liU FN-rekommendalionerna om stöd lill dessa rörelser förordar vi atl Sverige ger bistånd av detta slag i betydligt större omfattning.

Nyligen hade jag tillfälle alt besöka ENEA och vara med om den högtid med vilken man firade frihetskampens början för tolv år sedan. Det är denna rörelse som har frigivit tio portugisiska soldater, tillfångatagna i Ängola, Det är denna rörelse som vid tre egna baser i Zaire årligen utbUdar mer än 2 000 soldater för att sändas in i Angola, som i Angola har över 200 skolor med mer än 12 000 elever, etl 40-lal hälsovårdscenlra med utbildade sköterskor och över 100 andra mindre medicinslationer. Del är om denna verksamhet många besökande journalister berättat, bl. a, svensken Olle Wästberg, Det är om denna rörelse utrikesutskottet säger att behoven av förnödenheter är ringa. Det är också denna rörelse som svenska UD uppger endast har en begränsad verksamhet i Angola,

Om del nu vore så som u-avdelningen säger, varför är det då just denna rörelse som tagit portugisiska soldater lill fånga? Varför har då denna rörelse av Zambia, Tanzania, Brazzaville och Zaire pä OAU:s uppdrag tilldelats ordförandeskapet i del nybildade, för MPLA och ENEA gemensamma politiska rådet?

Nej, den som vill skaffa sig information och som vill se, kommer alt finna alt enligt alla rimliga kriterier svenskt bistånd även borde utgå till FNL,', Att handla annorlunda blir egentligen liktydigt med atl sabotera OAU:s enhetsansträngningar för Angola, Ty med vilken räll kan från svensk sida efler samarbetsavtalel mellan MPLA och ENEA hävdas all bara en av Angolas två stora befrielserörelser bör få hjälp? Del vore bra all fä ell klart svar på den punkten, helst från utrikesministern eller från utrikesutskottets majoritet, om vilka politiska bedömningar som här har spelat in och, ännu viktigare, vilka skäl man i dag har för atl avstå från alt hjälpa FNLA,

Jag har, herr talman, redan understrukit all det sätt på vilket vår u-hjälpspolilik utformas har stor betydelse för den uppslutning vi kan skapa hos det svenska folkel kring u-hjälpen. Häftiga omkastningar i hjälpens inriktning kan få en skadlig effekt liksom också den tendens till

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den. 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

mindre öppenhet i debatten och redovisningen som föher med en allt större departemenlsstyrning av biståndsinsatserna och biståndsbesluten. Det är därför värdefullt atl utrikesutskottet så klart betonar riksdagens krav på insyn och fastslår, när det gäller de bidrag som i år överförs från det bilaterala anslaget tiU det multUalerala anslaget, alt detta nya anslagsarrangemang inte innebär någon inskränkning av SIDA:s beredningsansvar på dessa områden. Inte minst är del värdefullt all därigenom blivit fastslaget atl också i fortsättningen Sveriges insatser på familjeplaneringens område skall beredas av SIDA, som ju är den myndighet som här har sakkunskap.

Vi vel också vikten och värdet av atl information om u-hjälpen och u-hjälpsproblemen når ul lill alla svenska samhällsmedborgare, Millenparlierna har därför velat ge SIDA de medel som man ansett sig behöva för all förverkliga den fyraårsplan för informationsverksamheten som SIDA fåll i uppdrag av riksdagen atl lägga fram. Den planen har väckt stora förväntningar hos folkrörelserna. Det är därför beklagligt att regeringen just skurit ner denna del av SIDA:s äskanden, ty del innebär 2,5 mUjoner kronor mindre lill studieförbundens, löntagarorganisationernas och övriga enskilda organisationers informationsverksamhet än vad SIDA hade föreslagit. Vårt yrkande innebär inalles en uppräkning av informationsanslaget med över 3 mUjoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

Herr talman! Med hänvisning lill vad jag nu sagl vill jag yrka bifall tiU reservationerna med herr Dahlén som första namn.

Herr KORPÅS (c):

Herr talman! Efter den här långa debatten känner jag ett litet behov av atl anknyta tih vad utrikesministern sade om att det råder enighet kring huvudlinjerna i vårt bistånd. Vi har haft uppskattade representanter för våra samarbetsländer på läktaren under dagen, och de kan ha fått uppfattningen atl det rådde motsättningar i grundfrågor, men så är det inte. Del är vårt starka engagemang för denna fråga som gör att vi också engagerar oss i frågor som blott är delar i det stora komplexet omkring vilket vi är ense.

Jag skulle i del sammanhanget också viha säga ett ord av invändning mot herr Arne Geijer, Han sade att biståndet inte är populärt. Vi riskerar alt handla så att del kan bli impopulärt, men hittills har det inte varit del. Jag uppfattar den socialdemokratiska partikongressen som representativ, och där var en satsning på biståndet populär.

När riksdagen 1968 fattade sitt beslut om all senast 1974/75 komma upp lUl ett offentligt bistånd på I procent av bmttonalionalproduklen, bör man redan ha varit på det klara med att biståndet skulle bli en stor samhällsutgift. Det kan inle vara någon överraskning i dag. Trots del log det lång tid innan man vidtog effektiva åtgärder för alt bereda den dock existerande positiva folkslämningen på all vi måste ta vårt ansvar som gynnat folk och på alt det måste komma all kännas.

När så SIDA:s fyraårsplan för information äntligen förelåg, var regeringen och riksdagsmajorileten inte beredda lill en helhjärtad satsning för det nu löpande året. Från mittenparlierna föreslog vi att medel skulle

anslås enligt SIDA:s förslag. För det kommande året är regeringen och ulskotlsmajorileten inle heller beredda att följa upp SIDA:s informationsplan. Och inte heller nu vill vi acceptera detta från mittenparliernas sida i ulskoltel.

Det har ju framgått av debatten i dag all del på många håll kan finnas tveksamhet om huruvida folkmeningen är beredd för de långa steg som vi nu måste la för att fullfölja löftena från 1968. Då är det "viktigt att inte beskära den planerade utbyggnaden av jusl de aktiviteter som kan skapa en starkare folklig förankring för vår biståndsverksamhet", som vi skriver i reservationen 18,

Jag ville börja med detta exempel på hur regeringen inte går fri från ansvaret, om vi nu inte skulle ha balans mellan den allmänna folkmeningen och Sveriges officiella löften lill de fattiga folken. Insatser av den omfattning vi nu är framme vid måste ha ett brett stöd hos del svenska folkel. Jag är också övertygad om atl de får det, om människor också får vara med inte bara genom atl betala skatter utan även genom alt lära känna förhållandena i våra samarbetsländer och genom atl följa våra samarbetsprojekl och de av oss stödda FN-organens verksamhet.

Del är vidare viktigt för ett brett stöd all ovidkommande hänsyn inte får styra våra satsningar. Här har talats en hel del om Etiopien i dag. Det fanns ell gammall svenskt intresse för Etiopien, som vi kunde anknyta tUl när vi från början gjorde detta faltiga kulturland tUl en huvudmotlagare av svenskt bistånd. Det är en utmaning mot en bred folkmening i Sverige men också mot stora grupper i Etiopien, som fått en begynnande utveckling genom vårt stöd, när regeringen nu successivt minskar biståndet lill Etiopien. På de senaste fem åren har anslagsramarna för Etiopien skurils ned från ca 46 miljoner 1969/70 tiU 30 mihoner, regeringens förslag för 1973/74. Etiopien är därmed vid sidan av det avsevärt rikare Tunisien det enda av våra huvudmoltagarländer som får minskal anslag. Utöver all vara ell mål för gammall svenskt intresse är Etiopien ell av världens fattigaste länder - del har omvittnats förut i dag — samtidigt som del är ett av de u-länder som generellt får minst bistånd. I sina petita skriver SIDA, att del svenska biståndet verksamt har bidragit liU atl påskynda utvecklingen inom de områden lill vilka det utgått. SIDA anför också: "I detta land har de svenska insatserna — särskilt de som avser bättre utbildning, hälsovård och födoämnesstandard — kunnat verksamt bidra till att förbättra läget för särskUt fatliga befolkningsskikt; troligen har biståndet inte saknat positiv betydelse för den politiska utvecklingen på sikt."

' Om regeringens minskning av bidragsramarna för Etiopien även i förhållande lill SIDA:s petita är ett av de fall, där UD:s u-avdelning har en annan politisk bedömning än SIDA, är det atl beklaga. Regeringens behandling av Etiopien är till skada för hela den svenska biståndspolitiken.

Utrikesministern har sagt i dag all vi inte lägger värderingar på regimer hos våra mottagarländer. Men vad är det då som har väglett regeringen i Etiopienfallel? Oppositionspartiernas företrädare i utrikesutskottet föreslår en höjning av anslagsramarna för Etiopien från regeringens 30 miljoner lill 35 miljoner. Höjningen är i sig själv inle avgörande, men vi

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

vill marker'a etl avbrytande av den nedåtgående trenden för biståndet till Etiopien och därmed understryka, att Etiopien även i fortsättningen bör vara en av huvudmottagarna av svenskt bistånd.

Nu har vi aUtså kommit in i en diskussion dels om huruvida vi kan hålla vårt löfte från 1968 om atl 1974/75 nå 1 proceni av bruttonationalprodukten i offentligt bistånd, dels om huruvida vi kan hålla fast vid vår i många sammanhang deklarerade ambition att bevara vårt bistånd i huvudsak obundet. För att vi skulle nå enprocenlsmålet utan störningar i vår ekonomi och med stöd i en bred folkopinion har miltenpartierna år efter år krävt en jämnare ökningslakt och en satsning på information. Vi har inte fått detta, och nu sitter vi i en svår situation. Reservationen 1 anvisar - låt mig uttrycka det så - en sista möjlighet att klara krisen. Fälls den reservationen, vet jag inte vad som kommer atl hända i fortsättningen med vårt stolta löfte från 1968. Om inte höjningen kan genomföras utan budget- och valutastörningar, utan en orationell användning av medlen och utan alt folkopinionen får svårt att hänga med, måste man med besvikelse konstatera alt vi får ompröva även enprocenlsmålet.

Det måste i en sådan situation vara bättre att skjuta upp dess genomförande etl år än atl sätta själva biståndsarbetet i vanrykte. Det höga anslaget får ju inte vara ett självändamål. Men jag understryker än en gång: vi inom miltenpartierna har år efler år varnat för att denna situation skuUe uppstå. Ansvaret för atl den nu uppkommit ligger helt hos regeringen.

Det är rikligt, som påpekas i propositionen, att högre bistånd också får starkare samhällsekonomiska konsekvenser här hemma. Del är givetvis ytteriigare ett skäl för långsiktig planering. Del är också ett skäl för att se, hur man skall göra för att u-landsbiståndels effekter på Sveriges ekonomi skall bli så positiva som möjligt. 1 stalsverkspropositionen tas på några rader upp ett resonemang om varubistånd — man har diskuterat detta förut i dag — och man anger 200 miljoner kronor som riktpunkt för bundna inköp i Sverige under 1973/74 mot de ca 60 miljoner kronor som man räknar med under innevarande år.

Vi har diskuterat delta mycket ingående i utskottet. Ulskoltel konstaterar, att beloppet nämns som riktpunkt och inte som definitiv anslagsvolyrn. Utskottet ansluter sig också till ett avsnitt i SIDA:s yttrande beträffande del svenska varubislåndets utformning, där det bl. a. sägs, all det med hänsyn till tekniken i samarbetet med programländerna kan vara svårt att redan under budgetåret 1973/74 nå en varubiståndsvolym på 200 miljoner kronor. Därmed bör vi åter i mera lugn ton kunna diskutera olika biståndstekniker i väntan på att biståndspoliliska utredningen lar itu med de här frågoma.

Jag vill dock någol beröra den säkeriigen välgörande debatt som har förts framför allt om varubiståndel. Om man söker skapa en positiv inställning lill u-landsbistånd genom att förespegla gynnsamma effekter för del egna näringslivet, är man inne på en tvivelaktig väg. Det är u-landets behov och biståndets effekter som måste vara vårt centrala intresse. Annars skall vi inte heller tala om enprocenlsmål. En annan sak är alt vi i det praktiska förverkligandet av våra ambitioner måste arbeta

oss fram till en modell, som bäst ger oss de resurser vi måste ha bl. a. för atl vidare utveckla värt bistånd. När man gör upp nya totalplaner för samarbetet med en u-landspartner, bör det rimligen också vara med i bilden hur svenskt näringsliv och svensk teknik skaU kunna göra sitt för atl få fram en optimal biståndseffekl.

Redan nu med vårt i huvudsak obundna bistånd läggs beställningarna tih omkring 40 proceni av värdet i Sverige. Vi borde på sikt sträva efter atl ytterligare öka värt multilaterala bistånd genom FN-organen. Del kan vi inle gärna binda, men erfarenheten säger atl bidrag från vårt land också leder beställningar hit. Detsamma gäller rimligen vid ett generöst bUateralt bistånd. En starkare bindning av biståndet till leveranser, som inte är av primärt intresse för mottagaren, kan leda till bortfall av andra beställningar och lill att svenska varor över huvud kommer i vanrykte.

För Sverige med dess beroende av utrikeshandel är det etl livsvillkor med en fri världshandel. Bislåndsleveranserna är en del av väridshandeln. Medverkar vi till all ytterligare binda dessa, försvagar vi våra möjligheter alt påverka andra länder till liberalisering av handeln över huvud. Vi försvagar också u-ländernas position genom att inte ställa ell exempel liU förfogande för dem i deras förhandlingar med andra biståndsparlner.

Vi kan inte bortse från behovet av stimulans även för svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad. Vi når emellertid sannolikt den bäst genom atl stödja näringslivels offerering av sina varor och sin teknik inom den fria bislåndssektorn, dit ju också i huvudsak det multilaterala biståndet genom FN-organen hör. Vi bör också ha andra möjligheter än lutlills all vid programplaneringen utan bindning få en genomgång av vad vårt näringsliv skulle kunna göra för all ge det mottagande landet största effekt av biståndet.

Viktigast är stödet lill sysselsättningen i u-länderna. Sysselsättningen är grunden för all utveckling. I det fallet är del ingen skUlnad mellan u-land och i-land. Vår sysselsättning kan emellertid bara skapas i vårt land, deras sysselsättning i deras. Vår sysselsättning får inte la deras sysselsättning från dem.

På en punkt får vi inle kompromissa med vårt samvete. Det är u-landets utveckling del gäller, och den är inte bara materiell. Den är framför allt en utveckling till medvetenhet om den egna kulluren och den egna kraften som grund för utveckling. Omgivna av miljöproblem, energiproblem och resursproblem måste vi inse, att det också måste ges alternativa utvecklingsvägar. Dem finner vi kanske just i utbyte av erfarenheter med u-länderna. Dä kan vi tala om utvecklingssamarbete. Samarbete för gemensam utveckling.

Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall lill de reservationer som centerns företrädare i utskottet står bakom.

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

I detta anförande instämde herrar Carlsson i Vikmanshyttan, Fågelsbo och Eriksson i Ulfsbyn (samtliga c).

Herr tredje vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Nr 72

Onsdagen den .25aprO 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Fru LEWEN-ELIASSON (s):

Herr talman! Debatten har visat hur omfattande och sammansatt fi-ågan om utvecklingsbiståndet är. Intresset för olika delproblem växlar, men enprocenlsmålet behåller sin centrala position i debatten. Jag vill gärna göra några randanmärkningar i anknytning liU del anförande som utrikesutskottets ordförande höll med en stark betoning av svårigheterna atl nå enprocenlsmålet. Jag vill notera att del totala biståndet i dag motsvarar 0,6 procent av bruttonationalprodukten. Det synes trots allt vara angelägel att se den relationen i vår totala ekonomi, liksom del förhällandet att det handlar om att dämpa ökningen av takten i den privata konsumtionen med ungefär 2/10 procent per år för att den interna balansen skall bibehållas. Det är siffror som logs fram av utredningen om biståndets samhällsekonomiska konsekvenser och som framlades förra året. Då kunde man samtidigt konstalera atl samma utrymme kan vinnas om man minskar ökningen av den offentliga konsumtionen med 1 procent per är.

Jag har inte velat förenkla det här problemet om atl nå enprocenlsmålet vid en viss tidpunkt, men jag tycker ändå alt dessa relationer gör problemet något mindre överväldigande.

Dessutom vill jag betona att majoriteten, dvs. socialdemokraterna, i utrikesutskottel helt klart har sagt alt del mål som sattes upp 1968 ligger fast. Vi har konstaterat atl de förslag som Kungl. Maj:t har lagt fram ligger i linje med den utbyggnadsplan som statsmakterna har antagit och som syftar till enprocentsmålets uppnående under budgetåret 1974/75. Därför har vi inte ansett att det behövdes något nytt uttalande vid denna riksdag. Jag har funnit anledning att ta fram detta citat.

I fråga om inställningen till etl ökat varabistånd i bunden form vill jag deklarera alt jag har samma grundinställning som Arne Geijer syntes ha, dvs. egentligen ogiUar delta. Jag vill påslå alt effekterna och konsekvenserna av detta arrangemang inte är tillräckligt belysta. Jag har emellertid anslutit mig till de uttalanden med reservationer och rekommendationer som utrikesutskottet har gjort, inle minst därför att man där har velat föra över problemen tiU biståndsutredningen för allsidigare belysning, och jag hoppas att den skall ha möjlighet atl med förtur ta upp den här frågan.

Vi har gjort en viss uppdelning av ämnena bland socialdemokraterna i utrikesutskottet, och det har på min lott fallit att ta upp befolkningsfrågan, kvinnoulbildningen, länderprogrammen och de svenska insatserna i vissa ländei". Utan tvivel bhr del så att tråden i den här debatten brister ganska lätt när debatlformen är som den är, men jag skall nu i alla fall försöka hålla mig till dessa ämnesområden.

Jag vill börja med länderfrågorna och anknyta lill reservationerna 3, 4 och 5. Det är nog så riktigt atl FN-slrategin för det andra utvecklings-årtiondet särskilt har tagil upp de fattigaste, minst utvecklade länderna och alt FN:s generalförsamling har uttalat sig för särskilda insatser för dessa. Sverige har också utfäst sig atl stödja detta initiativ och regeringen föreslår nu riksdagen att bevilja ell särskilt anslag på 3 miljoner dollar till delta ändamål. Jag vill understryka all del gäller dollar, eftersom det i ulrikesutskollets belänkande felaktigt slår "kronor" på den punkten. 1

grappen programländer har vi för övrigt bland de 25 fattigaste med Botswana, Etiopien och Tanzania. Vi har också biståndssamarbete med Sudan, Afganistan och Lesolho, som återfinns i denna grupp.

Riksdagen har under flera år särskilt behandlat frågan om val av länder med vilka vi skulle utveckla etl omfattande biståndssamarbete. De uttalanden som därvid gjorts har varit utgångspunkten för etl vidsträckt samarbete med ett dussintal mottagarländer. Listan på dem återfinns i utskottsbelänkandet på s. 61. Om man studerar den hstan finner man alt länderna förvisso inte har några enhetliga karakteristika men däremot ganska väl svarar mot det, skulle jag vilja påslå, allsidiga uttalande som utskottet och riksdagen har gjort i fråga om länderval. Dessa länder kan därför knappast tjäna som bevis för de teser som herr Wirmark pläderade för, när han sade atl man gör en ensidig politisk bedömning - de är ju verkligen politiskt sett myckel olika varandra dessa programländer.

Vi vet att moderaterna ■vid flerfaldiga tillfällen rest motstånd mot att Cuba och Chile finns med på listan, även om jag tror att det var den moderate herr Björck i Nässjö som först motionerade om ChUe som mottagare av svenskt bistånd. Men det var ju en annan regim i landet vid det tillfället.

Alltnog: Om man ser till riksdagens egna uttalanden rörande länderval är varken Cuba eller Chile mindre väl ägnade som mottagarländer, som formuleringen lyder i den moderata reservationen. Jag för min del vill helt naturiigt understryka det riktiga i utskottets ställningstagande på denna punkt.

Jag går så över lill de reservationer som pläderar atl man skall öka listan över programländer. Det finns yrkanden som gäller Sri Länka, Lesolho och Swaziland samt något land i Latinamerika.

Vad beträffar de tre förstnämnda länderna torde del vara ändamålsenligt alt fortsätta atl successivt öka volymen av bistånd och vinna ytterligare erfarenhet av ell samarbete. Om det i dagsläget är föga ändamålsenligt alt förklara dessa länder för programländer, så betyder del ju ingalunda att Sverige saknar intresse för ett fortsatt utvidgat biståndssamarbete med desamma. 1 fråga om Lesotho och Swaziland torde det dessutom vara ganska viktigt atl man i ökad utsträckning kopplar in FN-organ — t. ex. UNDP - pä en biständsgivning.

Beträffande Zambia vill jag bara hänvisa lill den kraftiga uppräkning som har skett för detta land under senare år och även just detta budgetår.

När det gäller mitlenreservalionens uttalande om önskvärdheten av något ytterligare mottagarland i Latinamerika, så måste det betraktas som alltför vagt och alltför svagt underbyggt för att riksdagen bland de tre omnämnda länderna skulle kunna utvälja ett ytterligare mottagarland. Riksdagen har tidigare behandlat frågan om hur bislåndskontakler med ett nytl motlagarland skall elableras och därvid slannat för att uttala all ett ställningstagande som betyder en utvidgning av kretsen av mottagarländer inle kan ske utan grundliga utredningar och all dessa utredningar i praktiken måste göras av statliga myndigheter. Del kan knappast vara rimligt atl begära sådana utredningar, för tre länder utan egentlig motivering för något av dem, för att så småningom kunna utvälja ett av dessa till motlagarland. Del kan emellerlid påpekas alt direktiven för

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det ställiga utvecklingsbiståndet

bislåndsulredningen innehåUer ett uppdrag att pröva principerna för den framtida ävgränsningen av kretsen av länder som mottar etl mera betydande bilateralt svenskt bistånd, och då kan ju frågor om ytterligare länder i Latinamerika komma upp till diskussion.

I detta sammanhang vill jag beröra den särskilda fråga som tas upp i reservationen 2 om riksdagens medverkan i länderplaneringen. Frågan har behandlats utförligt av ulskoltel under just den rubriken i belänkandet, och det framgår atl utskottet vill understryka att det är angeläget alt man finner lämpliga former för samverkan och samråd mellan regeringen och riksdagen när det gäller utvecklingen av samarbetet med de olika mottagarländerna. Utskottet har inte närmare gått in pä formerna för samrådet. Det torde dock inle vara alltför svårt att finna lämpliga sådana. Redan nu har ju utrikesutskottet möjligheter all bli väl informerat såväl från utrikesdepartementets företrädare som från SIDA, och man kan nå långt i kontakten med riksdagen via dessa kanaler. Utrikesministerns mycket positiva inställning i dag borgar ju också för framgång i det avseendet.

I detta sammanhang är det på sin plats atl understryka betydelsen av samverkan mellan Sverige och mottagarländerna, så att del samarbetet kan utvecklas på ett för båda parter fruktbart sätt. 1 propositionen förra året och även i år beskrivs formerna för det samarbetet. Syftet med de rullande treåriga samarbetsprogrammen är att ge större fasthet åt den långsiktiga planeringen, samtidigt som man har en viss flexibilitet i förhållande lill dagslägel. SlDA:s länder-program är ett gott komplement med samma syftemål. Dessa länderprograin kommer tUl efter diskussioner mellan ansvariga myndigheter i moltagariandet å ena sidan och SIDA med biståndskontor och respektive ambassad å andra sidan. Mottagarlandets övergripande planering och egna bedömningar och prioriteringar spelar en avgörande roll. Naturiigtvis är landets egen planering beroende av hur långt man har hunnit på utvecklingsstegen, och samarbetet får anpassas härefter.

För fullständighetens skull skall också nämnas den roll som de internationeUa organen i växande grad spelar i planeringsfrågor i de enskilda länderna, t. ex. Världsbanken och UNDP. Det senare organet har av FN särskilt fått uppgiften alt vara samordnare i förhållande till olika biståndsgivare. Det kan emellerlid ses som etl gott tecken alt inle så få motlagariänder själva vill ta på sig samordningsuppgiften, och det måste vara rikligt att det är mottagarlandet som här skall ha ledningen, eftersom det ändå är mottagarlandet självt som satsar de stör'Sta resurserna.

Innan jag lämnar länderfrågorna vill jag i korthet la upp samarbetsfrågorna beträffande Etiopien. Därom handlar reser-vationen 5. Etiopien lUlhör den första gruppen av länder som ■vi samarbetade med. Sverige har introducerat flera projekt i detta land med växlande framgång - och för all del också med klara misslyckanden. Som ett av världens fattigaste och minst utvecklade länder kan Etiopien sägas vara en av de mest svårarbetade marker som vi givit oss in på i svenskt utvecklingsarbete. Alt det i det landet finns ofantliga skillnader mellan den fattiga massan och de få välsiluerade och makthavande har sorn vi väl vet inte stämt

opinionen här hemma till välvilja mot landet. En betydande missräkning Nr 72

för vårt land har det också varit atl man inte har lyckats leva upp till sina Onsdaeen den

föresatser när det gäller reformer som varit föralsalla vid utvecklingen av ->r -i .qt

del s. k. Caduprojeklel, vilket i sin tur ledde till icke önskvärda sociala---------------

konsekvenser av detta annars så framgångsrika projekt. Allt nog, det har statliga utveck-

funnils skäl för Sverige att hålla igen på sitt bistånd till detta land. lingsbiståndet

Man kan naturligtvis fråga om det då inte finns några insatser som har den inriktningen att de verkligen kan sätta i gång utvecklingen i detta falliga land och som kommer folkels flertal lill del. Ell sådant område, som utrikesulskottet särskilt har velat peka på i år, är undervisningsområdet. Skolbyggnadsprojektel har varit en klar framgång. Det har sträckt sig över hela landet och blivit något av'en folkrör-else. Faktiskt har man lyckats att underifrån påverka även den centrala förvaltningen. I landets budget har såväl drift- som kapitalutgifterna för undervisningssektorn ökat i betydande grad under senare år, och från budgetåret 1963/64 tUl innevarande budgetår har del skett en uppgång från totalt 10 tUl 19 procent. Det kan också anmärkas att kostnaderna för försvaret i Etiopien under samma tid har minskat från 19 lill 14 procent i budgeten.

Naturligtvis finns det också andra områden än undervisningsområdet som kan vara ägnade atl stödjas frän svensk sida och som väl kan fylla platsen på ett samarbelsprogram med den omfattning som det för när-varande har. Utskottet har velat uttala all något avgörande inte har träffats som motiverar en minskning av biståndet lill Etiopien. Alltså kan man säga alt vi därmed bör bryta den nedåtgående trend som gällt för Etiopien under senare år.

Familjeplanering behandlas i en reservation av de borgerliga ledamöterna i utskottet. Lät mig påstå att den reservationen knappast tillhör de bäst motiverade. Vad sägs där? Jo, alt familjeplaneringsinsalser skall förbli ett huvudelement i svensk biståndspolitik. Som om någon hade bestritt delta! Vi vet all anslagen lill familjeplanering kraftigt har ökat varje år. Jag lar som exempel alt från 1968/69 lill nu aktuellt budgetår en ökning har skett från 28 mihoner kronor till 95 mihoner kronor. Reservanterna yrkar vidare att högre bidrag skall utgå till FN:s befolkningsfond. Tyvärr får del lov atl sägas att arbetsläget i denna fond är sådant atl fonden inte kan förbruka de medel den disponerar över, och Sverige ger för övrigt stora bidrag lill fonden.

Vidare berörs i reservationen det svenska stödet till insatser i Korea respektive Malaysia. När det gäller Malaysia är det numera klart att stöd skall utgå från Sverige under hela 1974, och i vad gäller Korea kommer Sverige att betala huvuddelen av kostnaderna för byggnaderna för familjeplaneringsinstitutet där och driftkostnaderna t. o. m. budgetåret 1975/76. Reservationen bör avslås.

Frågan om familjeplanering, dvs. en av mänsklighetens ödesfrågor, är
emellertid värd all uppmärksamhet. Sveriges pådrivande roll är förvisso
inte slulspelad, men det måste mobiliseras ytterligare starka krafter för
atl man skall komma till en vändpunkt i den ofantliga befolkningsökning
som äger ram. Denna fråga är fast sammankopplad med de flesta andra
utvecklingsproblem. FN har trots allt aktiverats i denna fråga, och
föiväntningarna är stora på nästa års befolkningskonferens och de 77

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

förberedande mötena till den — och naturligtvis pä de efterföljande aktiviteterna.

Slutligen i denna fråga vill jag gärna understryka behovet av öppenhet i handläggningen inför allmänhet och press när nu de här frågorna övergår från atl vara petilaärenden på SIDA tUl att bli ärenden bland andra multilaterala ärenden inom utrikesdepartementet. Alla har fömtsall ett fortsalt samarbete med SIDA i befolkningsfrågan.

Till sist vill jag i största korthet beröra ett stort ämne, nämligen särskilda aktiviteter för kvinnorna. Jag gör det i anslutning till reservationen 15. Sverige är ell av de få länder som aktualiserat särskilda åtgärder för all med utvecklingsansträngningarna nå kvinnorna. Det har skett genom egna svenska insatser men framför allt i samarbete med FN-organ.

Alla dessa projekt var som experiment intressanta, och en hel del var också framgångsrika. Strategin för ell sådant här arbete måste emellertid bearbetas och finslipas för atl på etl genomgripande sätt kunna förändra förhållandena för kvinnorna i de fatliga länderna. Det gäller deras slällning i familjen, deras rätt och möjligheter all gå i skola, att skaffa utbUdning som ger dem en egen utkomst etc. Vi vet att del är gigantiska problem som finns. I själva verket vet vi atl utvecklingsprocessen ofta betyder en sämre och osäkrare slällning för kvinnorna än de hade tidigare, men problemet har börjat upptäckas. En del studier har gjorts, men mycket mer av rent analys- och utredningsarbete behövs och dessutom, förstås, konkreta åtgärder.

Jag kan med viss liUfredsställelse säga alt inom SIDA jusl i dagarna har slutförts ett utredningsarbete om kvinnan i utvecklingsprocessen. Det läggs nu fram för styrelsen, och jag tror att det kan vara möjligt att arbeta in del i årets petita. Syftet med den här utredningen har varit att framlägga förslag lill riktlinjer för den analys av kvinnans situation som skall ingå i SIDA:s planering och som lar sig uttryck i bl. a. landanalyser, biståndsprogram, sektoranalyser och landrapporter. Utredningens uppgift har inte varit att utarbeta förslag till svenska biståndsinsatser för att förbättra kvinnans ställning. Skall sådana insatser komma lill stånd måste de föreslås av programländerna själva, och jag tror alt delta är mer angeläget i denna fråga än i de flesta andra. Det finns anledning alt hysa förhoppning att vi kan komma bättre rastade till våra samtal med representanterna för mottagarländerna när vi vill väcka deras intresse för kvinnofrågan. Jag vill själv se den som en av de allra viktigaste frågorna, och jag tror att en lösning av den skulle ha stor utvecklingseffekt. Tyvärr måste vi nog se fram mot ett långvarigt arbete om vi skall kunna åstadkomma några som helsl förändringar.

Herr lalman! Jag vill med della yrka bifall lill utskottets hemställan.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Lewén-Eliasson tycktes ha fått intrycket att mina ord om den ensidiga politiska bedömningen avsåg hela den svenska u-hjälpspolitiken. I så fall har jag uttryckt mig oklart. Vad jag ville säga var att det finns grupper inom socialdemokratin som driver en ensidig politisk linje, och den kommer i vissa fall lill ullryck i den politik som förs. Jag anförde som exempel ett besök här i landet av en utrikes-

minister som fått beskedet att hans land kunde få större bistånd, om det Nr 72

förde en mer socialistisk politik, jag nämnde vidare diskrimineringen av Onsdaeen den

FNLA. Jag sade att det därför vore bra om man kunde utvidga den 25 aoril 1973

parlamentariska representationen i flyklingberedningen. Man kan också------------

som exempel la Etiopien. Regeringen anger inte något skäl lill atl man statliga utveck-

vill sänka det nuvarande anslaget till Etiopien. Del måste ändå vara en nngsoistanaet ensidig politisk bedömning, som gör alt man på della sätt vill trappa ned delta anslag.

Fru Lewén-Eliasson nämnde också vår resei-vation om Latinamerika. Om riksdagen bifaller denna reservation, innebär det inte att riksdagen i dag fattar beslutet om vilket av de tre nämnda länderna som skall bli mottagarland, men det innebär ett uppdrag lUl regeringen atl arbeta vidare i syfte all få fram ytterligare ett mottagarland i den kretsen av länder i Latinamerika. Med reservationen har vi velat markera att det är angelägel all stärka biståndet till Latinamerika och att det är lämpligt och värdefullt att göra del genom att lägga till ytlerligar-e ell mottagai'-land i Latinamerika. Verkligheten är mångskiftande och komplicerad på denna kontinent, och det skulle ge etl bättre och allsidigare urval om vi lade till ell land.

Till sist några ord beträffande famiheplaneringsreservalionen. Det viktiga är här att hålla frågan om insatser i Korea och Malaysia öppen, all inle på ett tidigt stadium binda sig för att sluta vid en viss lidpunkt, och del är det vi har velat slå vakt om i reservationen.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först lill de ensidiga politiska bedömningarna. Jag tror nog att herr Wirmark när han gjorde det uttalandel bl. a. avsåg ländervalet. Jag svarade med ett åberopande av hur länderkretsen ser ul; den kan inle vara ett resultat av ensidiga politiska bedömningar av sådan karaktär som herr Wirmark vill göra gällande. Det viktiga är ju de beslut man fattar, och valet av länder är just resultat av sädana beslut.

När del sedan gäller frågan om Etiopien tror jag atl verkligheten är långt mera komplicerad än vi i dag haft tillfälle atl utreda. Jag tror all del bara var ell par år sedan det i riksdagen väcktes en interpellation om de svåra inre förhållandena i Etiopien, som föranledde dåvarande utrikesministern atl förklara alt man inte kunde länka sig ett utbyggt bistånd i ett land där ett sådant tillstånd rådde. Jag kunde inle finna att det vid den tidpunkten fanns någon som ville resa motstånd mot del uttalande som utrikesministern då gjorde.

När det sedan gäller frågorna om famiheplanering i Malaysia och Korea är förutsättningarna, inte atl aktiviteterna skall upphöra eller minska, utan att det svenska biståndet skall ersättas av bistånd från FN. Nu har vi skjutit på den övergången ytterligare, och vi får väl då se, huruvida del finns möjhghet alt tänka sig att FN.s befolkningsfond vid övergångstillfällel kan överta de här aktiviteterna; det har i varje fall jag förutsatt.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord om en punkt, nämligen den påstådda
ensidiga politiska bedömningen och valet av mottagarländer. '

Nr 72 Jag betonade faktiskt mycket klart i mitt första inlägg att del inte är

Onsdagen den något fel på våra grundtexter. De är väl utformade och väl awägda. Jag

25 april 1973 också vid flera tillfäUen - även i dag — betonat all sammansättningen

--------- -_-------- av gruppen mottagarländer har vårt stöd och att vi tycker den

f sammansättningen är i enlighet med synen i de här grunddokumenten.

* Om man däremot vill avlägsna sig från en sådan sammansättning - det

förekommer ju ofta inom socialdemokratin tongångar i debatten i den riktningen - äventyras ju enigheten. Det är risken vid ett större inflytande för en sådan ensidig politisk bedömning som jag har velat varna för.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Förutsättningen för diskussionen i dag är inle vad som möjligen förekommer i debatter på gator och torg och i möteslokaler, utan de beslut som regering och riksdag har fattat. Del är de senare som jag har försvarat.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Frågan om vilka länder som skall komma i fråga för svenska biståndsinsatser har undan för undan fått ökad aktualitet. Detta utgör i och för sig en välkommen utveckling av debatten. Den tidiga svenska ir-hjälpsdiskussionen hade en mycket stark benägenhet atl uteslutande handla om biståndsinsatsernas storlek, inte om deras utform-rUng eller effekt.

I dag står vi inför en utveckling - del har betonats flera gånger här i dag - som innebär alt mer och mer av det svenska biståndet skall kanaliseras till s. k. progressiva länder, dvs. med den terminologi som ogeneral används av länder med ett socialistiskt styrelseskick.

Huvudargumentet för delta anses vara att endast i dessa länder kan den svenska u-hjälpen få en verklig effekt. Endast i länder som Cuba, Tanzania, Chile och Nordvietnam kan hjälpen så alt säga gå på djupet. Bistånd lill länder som tillämpar marknadsekonomiskt system anses tvivelaktigt, för atl inle säga förkastligt.

Ja, detta synsätt har gått exempelvis UD:s biståndsavdelning och regeringen djupt till sinnes. En titt pä utvecklingen av det svenska biståndet de senaste år-en talar sitt tydliga språk. Det går inle att på något sätt bortförklara hur det verkligen förhåller sig.

Låt mig ge några exempel pä utvecklingen!

Cuba fick 1971/72 3,6 miljoner kronor i svenska biståndsinsatser. Budgetåret efter, 1972/73 femdubblades detta belopp, och biståndet till Cuba kom upp i 20 miljoner kronor. För 1973/74 föreslås ytteriigare en kraftig ökning, till 35 miljoner kronor, alltså en tiodubbling på två år.

Låt oss se på Chile: Chile fick 1971/72 2,5 miljoner kronor. 1972/73
liodubblades delta lill 25 mihoner kronor och för 1973/74 föresläs 30
miljoner kronor. Inom parentes kan nämnas att Chile samtidigt köpt
svensk krigsmateriel för ell belopp som ännu inte har offentliggjorts -
det gäller kryssaren Göta Lejon — men som torde uppgå till vad som
hittills har betalats ut i svenska biståndsinsatser lill Chile, en paradox som
80 jag tycker inte skall undgå kammaren.

Lät oss titta på Tanzania. Detta land fick 1971/72 65,1 miljoner kronor och 1972/73 90 mUjoner kronor. 1973/74 får landet 120 mUjoner kronor. Det är alltså i absoluta tal en myckel kraftig utveckling - en fördubbling på två år. Nästan 60 mihoner kronor har här plussals på.

Lät oss också för jämförelsens skull lilla på Etiopien, som har nämnts etl antal gånger i debatten i dag. Där har utvecklingen varit en helt annan. Det landet fick 1971/72 32,8 mihoner kronor och 1972/73 33 mUjoner kronor. 1973/74 får landet 30 mUjoner kronor. Del är alltså en utveckling som pekar kraftigt nedåt, t. o. m. om vi räknar i någoriunda fast penningvärde.

Herr talman! Del märkligaste är dock atl företrädarna för hnjen om bistånd endast till socialistiska stater inle har kunnat presentera några avgörande bevis för sin tes. Utvecklingen i Chile, Tanzania och Cuba, som jag just har berört, visar tvärtom en ekonomisk stagnation. Atl denna inle ensidigt går att skylla på exempelvis USA:s politik i form av embargon och andra åtgärder torde vara obestridligt. En så framstående socialdemokratisk bedömare som Gunnar Adler-Karlsson har klart påvisat detta i sin bok om Cuba. Orsakerna ligger i stället i den doktrinära ekonomiska politik som kännetecknar Caslros Cuba. Motsvarande förhållanden råder också i de andra här uppräknade länderna. Där har vi jusl en av orsakerna lili att moderata samUngspartiet i en av de reservatroner som är fogade vid utrikesutskottets betänkande har intagit en myckel tveksam hållning lUl hjälp ål just dessa länder.

Ett rimligt krav i sammanhanget är all vi får en någorlunda klar bild av vUken effekt våra biståndsinsatser har på utvecklingen. Della är inte lätt alt bedöma, det skall medges. Men man har en stark känsla av atl detta är ett försummat område i den svenska bislåndsdebatlen. Jag har i en motion lill årets riksdag understrukit nödvändigheten av att den tUlsatta u-landsberedningen i sill arbete verkligen gör en utvärdering av de hittUlsvarande svenska biståndsinsatserna. 1 del sammanhanget kommer man inle ifrån atl också la stäUning flll i vilken utsträckning mottagarlandels politiska syslem är ulvecklingsfrämjande eller inte. Atl inle ta med detta i bilden vore att sticka huvudet i sanden. Och del är jusl vad den svenska biståndspolitiken har gjort länge nog nu. Del är förvånansvärt vilka svävande svar man får av biståndsarbetare när man frågar vilka resultat som har kunnat uppvisas med olika projekt. Jag är som sagl medveten om svårigheterna med utvärderingen men tycker att försöken hittills har varit i blygsammaste laget.

När jag nu har sagt delta hgger del förslås nära till hands atl någon påslår att jag vill politisera den svenska u-hjälpen. Det har riktals beskyllningar av det slaget mot mig tidigare, bl. a. av företrädare för UD:s biståndsavdelning. Sådana beskyllningar är i praktiken enbart löjliga. Den svenska u-hjälpen är sedan några år tillbaka redan starkt politiserad, och de siffror som jag har nämnt här torde tala för sig själva. Jag har personligen en motsatt ambition; jag viU låta del svenska biståndet vägledas av andra principer än dem som nu tillämpas då man ger bistånd lill regimer som faller vår socialdemokratiska regering i smaken. Så länge man inte övertygande har kunnat visa alt jusl de länder dit vi nu

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71-73

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

kanaliserar en ökande del av vårt bistånd är bättre skickade atl dra nytta av biståndet, kan den nuvarande trenden i svensk biståndspolitik karakteriseras som etl internationeUt socialistiskt partistöd. Det värsta med denna utveckling är att den hotar att splittra den relativt stora enighet som vuxit fram kring den svenska u-hjälpens storlek. Vi vet att den svenska opinionen kan vara nog så flyktig, och en stark politisering av u-hjälpen kan lätt få konsekvenser i negativ riktning.

Herr talman! Jag tillät mig förra sommaren i Svenska Dagbladet att framföra kritiska synpunkter av ungefär samma slag sorn jag här har anfört. UD:s biståndsavdelning protesterade kraftigt. Jag vUl ytterst ogärna använda någon som ett slagträ i den här debatten, men jag skall bara hänvisa tUl två uppmärksammade anföranden som chefen för SIDA har håUil. Beträffande länderinriktningen anförde han i etl tal i Helsingfors förra året kritiska synpunkter mot vår nuvarande utveckling. När det gäller UD:s biståndsavdelnings sätt all sköta sina åligganden kan jag inle annat än tolka hans anförande vid TCO:s representantskap den 13 april i år som ett allvarligt memento för ledningen för denna avdelning. Även om denna alltid uppträder i den sårade oskuldens skepnad så litar jag nog mera på SIDA :s generaldirektör. Han brukar inte ta lUl orda i olrängl mål, och han kan inte heller beskyllas för atl använda överord. Snarast har man förvånats .över hans tystnad i bislåndsdebatlen; andra generaldirektörer brukar inte vara hka försynta.

Om vi nu framdeles skall ha en styrning av biståndet lUl så kallade progressiva länder, lät oss då la en ordentlig diskussion och ett principbeslut om det. Nu har vi haft en flytande situation som herr Wirmark påpekade och länge nog utnyttjats av dem som velat prioritera socialistiska stater på andra - och ofta fattigare — staters bekostnad. Detta måste rimligen u-landsberedningen ta upp till ett allvarligt övervägande.

Herr talman! Det finns en tendens i de senaste årens u-hjälpsdebatt som jag inte tycker skall få gå spårlöst förbi. Jag tänker på att allt fler u-hjälpsdebaltörer tycks strunta i den demokratiska utvecklingen i u-länderna. Eftersom man menar att det är viktigt atl del i mottagarlandets politik ligger ett incitament till ekonomisk och social utjämning, så tycker jag att del borde spela en viss roll om det i landets politik också ligger incitament lill en demokratisk politisk utveckling.

Men detta tycks som sagt inte spela någon roll. Tvärtom, det har i allt klarare ordalag framhållits all de politiska formerna spelar en mindre roll; det är innehållet i besluten som är del väsentliga. Jag kan definitivt inle hålla med om delta slarkl förenklade resonemang. Vilka incitament för en demokratisk utveckling finns del i länder som Cuba och Nordvietnam? Att så döma ut den västerländska demokratins möjligheter atl verka som styrelseform i utvecklingsländerna - må vara atl det här i vissa faU rör sig om en utveckhng på lång sikt - tycker jag är beklaghgt. Men svensk biståndspolitik av i dag tar inte hänsyn rill vUka möjligheter demokratin har all segra - man föredrar atl peka på de många svårigheter som finns, talar dunkelt om "progressiva" länder etc. Svensk biståndspolitik av i dag är mera intresserad av mottagarlandels socialistiska inställning än av de möjligheter för en demokratisk utveckling som

finns. Icke ett ord av kritik har hörts mot förhållandena i dessa s. k. Nr 72 progressiva länder från exempelvis regeringsledamöter eller UD:s bistånds- Qnsdaeen den avdelning. Här brukar del normalt inte finnas några hämningar när det 25 qnril 1973

gäller atl kritisera andra länders inre förhåUanden. Jag tror alt jusl denna---------

fråga kan komma att spela en betydande roll i de kommande årens Det statliga utveck-
u-hjälpsdebatl. Den har hittUls beklaghgt nog varit i skymundan. lingsbiståndet

Herr lalman! Jag tycker det är mycket tillfredsstäUande att biståndsdebatten - som tidigare var alltför fixerad vid biståndets storlek - nu försöker tränga djupare in i en del av problemen. Men den inriktning som svensk u-hjälp har tagil är på många punkter olycklig. Det skulle inte förvåna mig om vi under de närmaste åren fick uppleva en förlroendekris för u-hjälpen, om den liUåts fortsätta i nuvarande banor.

Under della anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! 1 den svenska s. k. bislåndsbudgelen återkommer i år som fömt anslaget till Väridsbanken via dess organ IDA. Det är en av de osmakligasle posterna i hela statsbudgeten. Via den taxeras pengar ut av hårt pressade svenska arbetare för all distribueras tUl de mest ullrareak-tionära regimer och de mest meningslösa projekt världen över. Hela denna sak är så sjuk, atl t. o. m. utrikesutskottet undviker varje sakdiskussion och i stort sett bara hänvisar lUl atl årets anslag är ell flerårsåtagande.

Vad är Väridsbanken, den bank där IDA ingår och med vUken IDA har gemensam administration? Det är en bank för kreditgivning väsentligen lill projekt, vilka är ägnade alt öka de rika ländernas utplundring av de faltiga. Dess förste chef proklamerade redan 1952 i ell programtal syftet vara att stimulera lill sådana infrastrukturinvesleringär, vUka var ägnade all befästa de kapitalistiska industrimakternas möjligheter alt ur de fattiga länderna utvinna sådana varor som den kapitalistiska storindustrin behövde. Väridsbankens nuvarande chef, lUlika högste chef för IDA, är sedan åtskiUiga år Robert McNamara, f. d. chefstjänstemani Ford Motor Company, f. d. krigsminister och den amerikanska Vietnämpolitikens bombningsexperl. Banken ligger politiskt i händerna på USA och dess närmaste samarbetspartner i den kapitalistiska industrivärlden. De faltiga agrariändernas representerar här bara 35 proceni av rösterna.

Banken är ett redskap för USA:s utrikespolitik. Deni har öppet proklamerat alt den föredrar att stödja länder som vill ståbUisera etl kapitalistiskt syslem. Pearsonkommissionen, som av McNamara 1968 lillsalles för all värdera låneverksamhelen, förebrådde i sin rapport de falliga länderna för all de inle var tUlräckligt aktiva i försöken att framskapa en inhemsk kapitalislklass.

Banken visar en nästan patetisk förkäriek för fascistiska mUitärregi-
mer, och väldiga summor kanaliseras varje är ut tiU dessa regimer. Före
1968 gjorde Väridsbanken i stort sett ingenting i Grekland. Men efler
översiarnas kupp har nåden plötsligt böriat flöda. Och så sent som den 19
september 1972 kunde överstarna glädja sig åt ett nytt lån på 23,5 83

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

miljoner dollar. Brasilien var före militärkuppen 1964 mycket styvmoderligt behandlat. President Goularl var reformvän och patriot och sådana är inle tålda i Världsbanken. Men efler den med CIA:s bistånd genomförda mUilärkuppen har Brasilienlån blivit högsta mode, och Brasilien är i dag den största låntagaren banken över huvud taget har. Indonesien betraktades före 1967 som lämligen intresselöst från bankens sida. Men efter militärkuppen och massmorden på 700 000 nationalister och kommunister har den CIA-stödda officersjuntan kommit att bli en av bankens mest omhuldade kelgrisar, inle helt i del brasilianska förmätet, men ganska nära.

Herr talman! Det är mot denna bakgrund inte märkligt alt utskottet inte går in på sakresonemang. Det finns inte mycket att resonera om när det gäller Världsbanken. Den är en internationell skändlighet. Den som stöder den gör naturligtvis klokt i att dölja det.

När kammaren 1971 och 1972 debatterade denna punkt i budgeten var IDA:s försvarare mycket irriterade. De visste med sig all hela saken var sjuk. Men man hade vissa argument för att trots allt fortsätta del svenska engagemanget. Man hänvisade lill att Världsbanksgruppen skulle komma atl ändra inriktning i låneverksamheten. Kritik hade framförts, bl. a. från .svensk sida, och McNamara själv hade i Köpenhamn givit uttryck för en mer öppen politik. Bl. a. skulle man inle ställa samma typ av politiska villkor som förr. Man skulle kunna tänka sig bistå även ett land som Chile med krediter osv. Etl annat argument som framfördes var att pengarna oavsett regim ändå kommer den långsiktiga utvecklingen till godo. Jag karakteriserade redan då dessa förhoppningar som naiva.

Vad har då i verkligheten hänt sedan dess? Har de skäl för fortsatt svenskt engagemang som anförts visat sig ha något innehåll? Lät oss se. Jag har här fullständiga listor över samtliga krediter som Väridsbanken och dess underorgan beviljat från 1 januari 1972 och fram t. o. m. 30 mars i år. Krediterna är fördelade inte bara på länder utan ända ner pä enskilda projekt.

Ja, det har verkligen inträffat förändringar. Men inte i den riktning som McNamar'a påstod och som vissa ledamöter i denna kammare hade så fromma förhoppningar om. Förändringarna har gått i rakt motsatt riktning.

Låt oss först se på bankens totala kreditgivning, dvs. inklusive IDA och IFC. Närmast föregående år har Indien varit störste låntagare. Det finns åtskilligt att säga om indisk pohtik från bistånds- och framstegssynpunkt, bl. a. regimens hänsynslösa nedslående av jordreformrörelserna. Men i jämförelse med t. ex. Indonesien är insatser i Indien från utvecklingssynpunkl åtminstone relativt rimliga. Del säregna har emellertid inträffat all efler 1 januari 1972 har Indien som långivare distanserats av mililärjuntans BrasiUen, som nu toppar listan, med 439 miljoner dollar totalt sedan januari 1972. Som en av de stora lånlagarna har ett nytt land ryckt upp — Turkiel, där officerskretsarna stärkt sin makt, där re form sträva re av alla schatteringar förföljs och släpas inför domstol, där de stora jordägarna håller landsbygdens massor i etl järngrepp av åldriga bruknings- och rättssystem. Turkiet har fått 243 mihoner dollar. En annan ny stor låntagare har uppträtt under 1972—1973: Franco-Spanren

med totalt 100 miljoner dollar. Överstarnas Grekland har fåll 23,5 miljoner, Sydkorea 99 miljoner, Thailand, där mUitären hunnit nedslå aU legal opposition och jagat bort parlamentet, har fåll 57 miljoner, det feodala Etiopien, ett av de fä länder där gammaldags slaveriliknande förhållanden ännu råder, har fått 40 miljoner dollar osv.

Slutsatsen av en noggrann genomgång projekt för projekt, lån för lån kan endast bli en: den tendens som Världsbankens försvarare här i kammaren fäst sin lil till har inte infunnit sig. Det har blivit tvärtom. Den störste låntagaren är en av världens brutalaste fascisldiklaturer. Världsbanken har mer och mer blivit en finansiellt stödorgan ål den internationeUa fascismen. Det är inte märkligt atl ulskoltel inte vill göra några kommentarer i sak. Det har ju visat sig att utskottets talesmän i kammaren 1971 och 1972 har kommit med felaktiga uppgifter och felaktiga förhoppningar.

Hur ser det då ut när det gäller IDA och dess specifika sektor av långivningen? Störste låntagare är där alltjämt Indien. Men militärens och godsägarnas Turkiel har ryckt fram till 143 miljoner dollar. Indonesien får nära 100 miljoner. MUilärdiklaturens Thailand får 57 miljoner, Sydkorea 51 miljoner och Filippinerna, där del numera också råder öppet krig mellan jordreformrörelsen och regeringen, får 53 mihoner dollar, vilka självklart går direkt i regeringens händer. Bl. a. gav IDA den 15 december 1972, för fyra månader sedan, ett belopp av 13 miljoner dollar till undervisning på Filippinerna. Man torde kunna utgå från all del inle är undervisning rörande jordreformer eller andra reformer som regeringen tänker bedriva, för den händelse någon del av beloppet skulle hamna någon annanslans än i regeringstjänstemännens fickor.

Del finns en regim, som av alla bedömare brukar räknas som den grymmasle och blodigaste t. o. m. efler latinamerikanska mått. Del är general Alfredo Slroessners regim i Paraguay. Generalen kunde den 15 december 1972 glädja sig ål ett lån från IDA. Det skulle användas för undervisning. Svenska arbetare skall alltså få betala pengar inte bara för att understödja generalerna i Indonesien och godsägarna i Turkiel. De skall också få äran att vara med och betala den undervisning general Slroessner beslår sina undersåtar.

Jag vill fråga speciellt de socialdemokratiska ledamöterna: Hur kan ni rösta för ett sådant anslag? Säger inte ert politiska samvete någonling ål er i det ögonblick ni trycker på voleringsknappen för general Suharlo och general Slroessner? Den tendens till förnuftigare länderfördelning som kan iakttas i del bilaterala programmet undergrävs genom den fördelning som sker när det gäller IDA-medlen. Och hur var del med McNamaras löfte atl man skulle bli öppnare och generösare? Sedan januari 1972 har enligt del här materialet inle etl öre av bankens eller IDA:s pengar gått till Chile - del är verkligheten. En relativt progressiv och hederlig regim som den i Tanzania har visserligen fått 28 mihoner dollar under 1972-1973. Men Madagaskar och Malawi - två regimer som hela liden försökt utveckla förbindelser med aparlheidregimens Sydafrika — har fått mer än dubbelt så myckel, därav Madagaskar 45 miljoner. Kamerun, där del råder inbördeskrig mellan den på franska bajonetter vilande regimen och en nationell befrielserörelse, har fått 13 miljoner dollar. Men Zambia,

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

som för en hård kamp mot del sydafrikanska trycket och som ofta understött befrielserörelserna i södra Afrika, har inte fått etl enda öre från IDA - trols alt Zambia just lUlhör de fattigaste bland nationerna, jusl dem som IDA påstår sig skola stödja. Däremot har Zambia fått 1 miljon dollar genom IFC, ett annat världsbanksorgan. Denna miljon går dock inte lUl Zambias egen utveckling. Den går till den beryktade internationella Balakoncernen, som på sin lid köpte och lade ner Oscariafabriken här i Sverige. Hur kan man med della för ögonen påslå, att bankens och IDA:s politik blivit öppnare och rättvisare. Det kan man naturligtvis inle, och det är därför utskottet skäms och tiger.

Ta Förenade arabrepubliken, som energiskt försöker kämpa rned sflgande försörjningssvårigheter och som har en trols allt relativt folklig och framstegsvänlig regim. Den har inle fått etl öre efler januari 1972 vare sig av IDA eller av Världsbankens andra organ. Men överstarnas Grekland har fåll 23 mihoner och Israel har fått 30 miljoner - låt vara genom banken direkt och inte genom IDA.

Man hör ibland att just IDA är etl organ som kan stödja de fattigaste, på goda lånevillkor hjälpa dem till sociala och ekonomiska framsteg. Men var är det för sorls projekt man finner bland dem som under 1972 och 1973 blivit föremål för lDA:s och därigenom Sveriges stöd? Det är bl. a. 8 mUjoner till kommunikationer i Bolivia, beviljade den 4 december 1972. Det sägs därvid uttryckligen all ändamålet är alt underiätta Bolivias export av de råvaror som utgör deras traditionella handelsberoende. Den I maj 1972 fick Guayana 4,5 miljoner dollar för kommunikationer, uttryckligen ägnade sockerdistriklen för atl underlätta transport ur landet av socker, som är Guayanas ekonomiska förbannelse sedan mer än 100 år. Marocko har fått 34 miljoner för all underiätta export av jordbruksprodukter från detta svältande land. Kenya fick den 19 maj 1972 29 mihoner dollar för alt bygga en stor internationell flygplats i Nairobi. Säkert kommer delta kringresande diplomater lill godo, men vad får det för verkan för de utarmade bönderna och arrendalorerna i Kikuyu-land eller barnen i huvudstadens slum? Vad har tjuten från jetplanen för positiv verkan på deras förhållanden? Och är det sådant som svenska skattebetalares pengar skall vältas ul på?

Den 20 mars 1972 gav IDA etl lån pä över 4 mihoner dollar lill Nepal. Pengarna skall användas för atl bygga ett hotell. Är inte della spöklikl? Sverige bidrar lUl holellbyggandel i Nepal, lill lyxturisternas bekvämlighet. Sedan finns del människor som har mage all påslå att detta är till fördel för folket i landet och alt del bidrar lUl ekonomisk och social utveckling. Och de 5 miljonerna av IDA-medel som går till kungaregimen i Jordanien för "undervisning" - vad skall kungaregimen undervisa del jordanska folkel i, sedan dess tjänstemän tagil vederbörliga mulor av beloppet? Inle i framsteg, inte i upplysning, inle i sådant som ger den uppväxande generationen kunskap om världen eller om del arabiska samarbetet. Snarare för all göra dem lill lydiga redskap för feodalherrarna, som lever holelliv i Beirat och på Rivieran. Chile får som nämnts mte ell öre av banken eller IDA. Däremot får Dominikanska republiken, ■där USA-lrupperna jagade ul den progressive Juan Bosch, 13 miljoner.

Zambia får som nämnts inte ell öre. Men Etiopien, detta livegenska-

pens och mörkrets land, har sedan I januari 1972 fått 40 mihoner. Varje ärlig demokrat och socialist måste rimligen skämmas över att stödja sådan verksamhet. Har inte Sverige skandaliserat sig tillräckligt i delta av korrapta och reaktionära feodalhövdingar styrda land? Räcker del inle med atl man hjälpt till atl utbilda flygare, som från luften kan beskjuta befrielserörelsens folk? Räcker det inte all Sverige hjälpt till all uppbygga den kejseriiga polismakten och på så sätt bidragit tUl all oppositionsledaren Menghistu Neway kunde hängas på torget i Addis Abeba? Skall kejsaren och hans oligarki, som lever på de hvegnas arbete dessutom glädja sig ål alt få svenskt stöd via räntefria IDA-lån?

Herr talman! Den 20 mars 1972 utnämnde väridsbanksorganet IFC en speciell representant i Indonesien, mr Ronald K. Jones. 1 samband härmed gav Världsbanken ul ell pressmeddelande. Där heter det:

"----------- utnämningen av mr Jones kommer att möjliggöra ett mer

aktivt engagemang för IFC i avsikt atl stödja och främja inhemska och

utländska investeringar i Indonesien." "Investeringsklimatet i

Indonesien har förbättrats märkbart de senaste åren."

Där har vi Väridsbankens ideologi i ett nötskal. Skjul några hundralusen reformvänner och investeringsklimatet förbättras märkbart. Skaffa er en fascistisk militärregim och bankens och IDA:s nåd skall flöda. Hur kan man inför denna demonstrativa cynism påslå, att IDA och banken säkert skall ändra sin politik? Finns det ett enda faktum som stöder en sådan naiv förhoppning? En genomgång av projekten visar att det inle är så.

Världsbanken och IDA är en internationell skandal. Del svenska stödet till IDA och dess många mystiska projekt är en nationell skandal, som en gång kommer alt bli så pass känd bland lönearbetarna i det här landet, all slalen anständigtvis inle längre kommer alt kunna fortsätta med sin anslagspolitik.

Insikten om bankens och lDA:s verkliga natur döhs inle ens av dem Som haft tillfälle att arbeta inom dess verksamhet. Den pakistanske världsbanksekonomen al Haq hänför en betydande del av misslyckandena just till att bankens långivning alltför mycket lett till en skenbar inkomstökning i form av lyxbyggnader och alt kredilgivningen stärkt den härskande klicken. En annan världsbanksekonom, professor Jacoby, kritiserar skarpt förhållandet att projekten har så litet med folkens ekonomiska och sociala framsteg att göra och mest inriktar sig på investeringar, som saknar sammanhang med den ekonomiska strukturen i stort och bidrar lill att stärka utländska intressens grepp och inhemska oligarkiers makt.

Så låter del bland Världsbankens egna experter, när de lar bladet från munnen. Det är bara här i kammaren, som man med en blandning av naivt skygglappslänkande och cynisk verklighetsförfalskning fortsätter att pungslä svenska arbetare på pengar till flygplatser och hotell, fascistregimers under-visning och sockerbaroners önskan om bättre vägar. Del är bara här i Sverige som man hittills vägrat inse sanningen att Väridsbanken och IDA i allt högre grad blivit etl stöd inle bara för den internationella imperialismen utan alltmer också för den internationella fascismen.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det StatUga utvecklingsbiståndet

Den dag kommer naturligtvis när insikten härom blivit sä spridd, alt skandalen inte längre kan döljas. Då kommer denna post alt försvinna ur budgeten under en lystnad, som är ännu större, djupare och mer generad än den tystnad med vilken ett besvärat utskott i belänkandet nr 3 i år förbigått den.

Jag yrkar bifall till motionen 414, som kräver avslag på pengarna lill IDA, ADB och ADF.

Herr HELLSTRÖM (s);

Herr lalman! Del är nu ganska exakt tre år sedan USA och Sydvietnam invaderade Cambodja — del skedde den 29 april 1970. Cambodja var då ell neutralt land som stått utanför Indokinakriget. I dag, när striderna i stort upphört pä den ursprungliga krigsskådeplatsen i Vietnam och Laos, fortsätter kriget i Cambodja med större intensitet. De amerikanska bombplanen bombar nu byar och städer, med större intensitet än tidigare, i ett land som från början inle var part i den konflikt som Indokinakriget utgör.

Det här visar flera saker. Det illustrerar den amerikanska krigspolitikens cynism, hur man drar in ett land och förstör det i ett pågående krig. Det iUuslrerar inför den debatt vi har i dag också något annal, nämhgen bislåndsbehovens enorma omfattning i Indokina, just därför att Indokinakr-iget alltmer blivit ett totalt krig. Allt fler byar, jordbruksområden, spirande industrier osv. i hela Indokina har förstörts.

Den amerikanske sociologen Frances Fitzgerald har nyligen i en ganska uppmärksammad bok, Fire in Ihe Lake, försökt beskriva hur kriget har påverkat framför allt Sydvielnams struktur och förändrat levnadsbetingelserna för människorna. Om man helt bortser från den enorma materiella förstörelse som bombningarna har förorsakat och som påverkar möjligheterna atl försörja sig i landet - skador på risodlingar, skogar osv. - och om man bortser också från förödandet av människoliv, så har del uppstått också andra skador som inte går att reparera med biståndsinsatser.

Vad som hänt i många u-länder under de senaste 10—15 åren är ju att i takt med alt en viss industri kommit i gång, framför allt sådan som anlagts av utländska företag, har en ytterst kraftig ström av människor rört sig frän byarna in lill städerna. Omkring de stora städerna har del bUdats jättelika slumområden med olika benämningar - favellas i Latinamerika, bidonvilles i de tidigare franska områdena - där människorna bor utan egentligt hopp om försörjning. Denna processs har pågått under etl stort antal år av del skälet atl städerna representerar i varje fall någon form av avlägset hopp om sysselsättning, trols all de industrier som finns oftast har en ytterligt begränsad utvecklingseffekl.

1 Sydvietnam, menar den amerikanske sociologen, har denna process gått oändligt myckel snabbare, helt enkelt därför att de amerikanska trapperna med våld har tvingat befolkningen bort från byarna. Byar har stängts, och befolkningen här på kort tid tvingats in till städerna. Kring Saigon och andra stora städer har det skapats utomordentligt stora slumområden där människorna icke har någon sysselsättning. Skillnaden mellan Sydvielnam och u-världen i övrigt är all man i de stora städerna i

Sydvietnam inle har några som helst sysselsättningsmöjligheter av Nr 72 långsiktig karaktär. Där finns inte ens industrier med begränsad utveck- Qnsdaeen den lingseffekl för landet. Där finns bara en artificiell, uppblåst krigsservice- -)r ypfji 1973

sektor som betjänar den sydvietnamesiska och den amerikanske armén.-------- —

1 del ögonbhck som kriget upphör, de amerikanska trupperna drar sig . *

därifrån och den sydvielnamesiska armén minskar i omfattning finns inte *

längre några sysselsättningsmöjligheter.

Man har både slagit sönder möjligheterna atl utveckla städerna på etl drägligt sätt och gjort det omöjligt för befolkningen att leva kvar i byarna på landsbygden. Man har slitit upp bygemenskapen och i många fall gjort det omöjligt all vända tillbaka. AUa de problem som normalt finns i u-landsvärlden har alltså accentuerats oändligt mycket hårdare i Sydvielnam - särskilt fränt jusl därför att de sysselsättningsmöjligheter som pä sina håll börjar komma fram i andra u-länder helt saknas, förutom den kortsiktiga sysselsättning som vilar på krigskonjunkluren.

Detta ger kanske en liten illustration till vilka problem som biständs-organen kommer atl ställas inför när hjälpinsatsen kan påbörjas i den delen av Vietnam. Kontrasten är myckel kraftig vid jämförelse med områden som behärskas av PRR och i Demokratiska republiken Vietnam, där i stället just byenhelen, som traditionellt varit den grund på vilken människorna byggt sin tillvaro, medvetet har gjorts lill utgångspunkt för den politik som PRR och Demokratiska republiken Vietnams regering drivit och driver.

Den svenska regeringen har hittills givit bistånd lUl befrielse rörelserna i Laos och Cambodja med knappt 1,5 mihoner kronor. Regeringen har meddelat i olika sammanhang alt man nu undersöker vilka kanaler som finns för atl utvidga biståndet till Laos och Cambodja och befrielserörelserna där. PRR har under lång lid fått bistånd från den svenska regeringen. I en motion av bl. a. fru Dahl krävs en snabb ökning av det biståndet. Del har ökat från 3 miljoner förra budgetåret lill ungefär 13,5 miljoner under innevarande budgetår. Utrikesminister Wickman omnämnde ganska nyligen i en interpellationsdebatt atl regeringen är beredd att försöka finna vägar för att öka detta bistånd med betydande resurser. Del motionsyrkande som har framställts om en ökning av del svenska biståndet till PRR och till befrielserörelserna i Laos och Cambodja torde därmed vara tillgodosett.

Men det bistånd som Sverige kan ge till Vietnam är inte bara ett
bistånd av kataslrofkaraktär. Sverige är också mitt uppe i ett långsiktigt
samarbete med Demokratiska republiken Vietnam. Det kan vara skäl att
betona detta med hänsyn till reservationen 3, som moderata samlings
partiet har fogat vid utskoltsbetänkandet och där man kritiserar just
ökningen av biståndet lill Nordvietnam. Riksdagen har ju flera gånger
slagit fast att när vi skall utvidga vårt bistånd till atl omfatta nya länder
bör vi i första hand söka välja länder som i sin politik strävar efter både
en ekonomisk och social utjämning och en allmän ekonomisk utveck
ling. I det sammanhanget kan del vara intressant atl påminna om hur
dåvarande utrikesministern Torslen Nilsson beskrev det nordvietname
siska samhället i utrikesdebatten år 1968, alltså strax före den period
under vilken det svenska biståndet lill Nordvietnam kraftigt har ökats 89

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

och inneburit ett permanent och långsiktigt samarbete.

Utrikesminister NUsson påpekade att regimen i Hanoi för miljoner vietnameser representerar begreppet social rättvisa. Han sade vidare att kolonialtidens korruption och andra avarter försvunnit i del nordvietnamesiska samhället. "I stället har regeringen genom olika åtgärder sakta men säkert sörjt för atl befolkningen numera kan leva under relativt anständiga och människovärdiga levnadsvillkor." Landet har gjort "imponerande framsteg på en rad områden. Inom sjuk- och hälsovård, inom undervisning, inom forskning och produktion är Nordvietnam i dag etl land som går framåt. Det är också ell av alla erkänt faktum atl den nuvarande regeringen i Hanoi åtnjuter befolkningens stöd. Del kan hända att detta i viss mån är etl resultat av de amerikanska bombningarna, men faktum är alt regeringen har folkets stöd. I annat fall hade den inte vågat förse praktiskt tagel hela befolkningen med vapen."

Den nordvielnamesiska regeringen har efler självständigheten "bemödat sig om att skapa bättre levnadsvUlkor för sin befolkning, vilken dessförinnan levde i en utpräglad fattigdom, i sjukdom, svält och okunnighet. Man har gjort försök atl komma till rätta med dessa sociala missförhållanden mitt under pågående krig."

Jag har velat anföra dessa citat därför all jag tycker att de illustrerar hur väl det nordvietnamesiska samhället svarar mot de kriterier som vi i stor enighet här i riksdagen har ställt upp för hur biståndet från Sverige bör inriktas och vilka u-länder som bör komma i fråga i ell långsiktigt utvecklingssamarbete med Sverige.

Nu ligger ju ramarna för biståndet tUl Nordvietnam i statsverksproposilionen på 100 miljoner för nästa år och på 130 miljoner för året därefter. Nordvietnam hör därmed lill de länder som får det allra största biståndet från Sverige.

Ulskoltel har noterat med tUlfredsställelse alt regeringen — vilket också framgått av ett interpellationssvar nyligen — har tillmötesgått motionskrav om alt öka ramarna utöver det belopp som angavs i statsverkspropositionen, med hänsyn till den utomordentligt svåra förstörelse som de amerikanska bombningarna under december åstadkom på landet.

Herr lalman! Jag övergår nu lill atl behandla några andra reservationer. Jag får också anmäla atl jag kommer alt överskrida den tid som jag har antecknat mig för. Del beror på atl en annan av de socialdemokratiska talesmännen tyvärr har insjuknat och jag har fått överta hans föredragningspunkter.

Befrielserörelserna i Afrika har kommit i blickpunkten på ett mera markerat sätt än tidigare, helt naturligt, genom den stora konferens som FN och OAU anordnade i Oslo strax före påsk. Många konkreta och konstruktiva förslag har där lagts fram och diskuterats. Jag tror all del finns mycket i del malerial som denna konferens har efterlämnat som kan ge uppslag lill förbättringar och konstruktiva förstärkningar av de insatser som olika länder kan göra för befrielserörelserna i skilda länder och inom FN och andra internationella organ. Det svenska biståndet till befrielserörelserna höjs nu ganska kraftigt, nämligen med ungefär 30 procent inför nästa budgetår. Del får väl också vara ell svar på herr

Måbrinks htet egendomliga fråga, där han utgick från all det inle skedde någon höjning alls av della bistånd.

1 delta sammanhang nämnde herr Måbrink en förmyndarprincip, som skulle prägla det svenska biståndet. Bistånd från Sverige lUI de nationella och sociala befrielserörelserna utgår för deras civila arbete, för hälso- och sjukvård och för utbildning samt med hjälp tUl redskap, verktyg, transporter, transportmedel och annat. Biståndet görs upp på svenskt håU i samråd med befrielserörelserna själva och med utgångspunkt i prioriteringslistor, som befrielserörelserna själva lämnar in till den svenska biståndsmyndighelen. Det förekommer alltså självfallet ett samråd mellan befrielserörelsen och den svenska biständsmyndrgheten. Det betyder att det är befrielserörelsernas prioriteringar av sina önskemål sorn präglar vad de sedan också faktiskt kommer att få.

Det är den första punkten. Den andra är att jusl den form för samråd som SIDA och UD utvecklar med befrielserörelserna har jusl under Oslokonferensen tvärtemot vad herr Måbrink gjorde gällande hälsats med stor tillfredsställelse från en av de organisationer som får svenskt bistånd, nämligen PAIGC. Denna organisation pekade under Oslokonferensen nyligen på all just den typ av planering som samarbetet med Sverige innebär och del sätt på vilket biståndet gårul till rörelserna i fråga var en god modell för hur bistånd till befrielserörelser skulle se ut. När alltså herr Måbrink talar om att den svenska formen av bistånd till befrielserörelserna skulle vara uttryck för någon form av förmyndarprincip gör han sig också till förmyndare över t. ex. organisationen PAIGC, som han förut i dag ansåg vara utsatt för det svenska förmynderiet, eftersom befrielserörelsen offentligen har uttryckt samma uppfattning som den svenska biståndsmyndighelen i della avseende.

Herr Måbrink har väl också fått fel uppfattning om hur biståndsverksamheten i praktiken går lill. Den beskrivning han gav av hur detta samarbete sker var felaktig. Det är för del första inte så atl alla biståndsförnödenheler kommer från Sverige och lagras pä ett otympligt sätt. Tvärtom finns det goda möjligheter lill lokal upphandling av de varor som befrielserörelserna önskar. Ungefär hälften av de biständsvaror som vi ger lUl befrielserörelserna upphandlas lokall i Afrika. Sedan krävs del självfallet lagerhållning, vare sig biståndsvarorna kommer från Sverige eller upphandlas lokalt i Afrika, eftersom befrielserörelserna ju rimligen inte kan göra inköp i de egna länderna. De lagerhållningsproblem som herr Måbrink tog upp finns självfallet oberoende av var förnödenheterna upphandlas så länge de upphandlas utanför det egna landet. För det andra orsakar lagerhållningen myckel riktigt besvär för befrielserörelserna. Herr Måbrink efteriyste en möjlighet alt låla kontanta medel utgå för alt klara dessa praktiska besväriigheter. Del är bara det all sådana kontanlmedel sedan något år utgår lill befrielserörelserna just för all lösa de praktiska besvärligheter det gäller. Del av herr Måbrink upptagna problemet är alltså redan löst. Det är också just fråga om praktiska besvärligheter och inte uttryck för, som jag tror att herr Måbrink formulerade det, någon sorls eftergivenhet för den portugisiska regeringen. Del var ell ganska fantastiskt uttalande, som i så fall riktar sig lika myckel mot befrielserörelserna som mot den svenska regeringen. Jag

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973,

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

hoppas att det var en ren felsägning av herr Måbrink.

När det gäller befrielserörelsema finns del också en reservation från mittenparlierna. Den reservationen är innehållslös på det sättet alt del där inle krävs någon ökning av biståndet utöver vad regeringen nu presenterar. Det finns en bit av substans i reservationen, nämligen kravet att FNLA, en av de två befrielserörelserna i Angola, skulle få svenskt bistånd, vilket den tidigare inle fått. Herr Wirmark har förut under debatten frågat varför inte utskottet för sin del nu vill föreslå att också FNLA får bistånd från Sverige när MPLA, den andra organisationen i landet, får del. Den tidigare bakgrunden finns det inte mycket anledning att gå in på närmare. Vi har debatterat det här i många år, och del räcker att omnämna att OAU för sin del för några år sedan ändrade sin inställning till FNLA och log bort det erkännande som exUregering vilket FNLA tidigare hade fält. Ett motiv var alt man var mycket osäker om i vilken utsträckning FNLA verkligen hade någon betydande verksarnhet inom landet. Nu har det gjorts ett försök till sammanjämkning mellan den organisation som har etl starkt fotfäste inom landet, MPLA, och FNLA. Man har försökt komma lill ett samarbetsavtal, och etl preliminärt sådant har också undertecknats i december. Vad man just nu sysslar med är att man mellan de två befrielserörelserna diskuterar hur samarbetsavtalet skall kunna implemenleras i praktiken. Där har man ännu icke kommit fram lUl någon uppgörelse. Vad utskottet säger — del framgår klart av betänkandet — är atl så länge etl samarbetsavtal icke fungerar mellan de två befrielserörelsema finns del inget skäl för Sverige att frångå den politik ■vi har haft tidigare i det här fallet.

Något ord också om millenreservalionen om flyklingberedningen. Den är en beredning som är sammansatt för atl ge ett expertstöd ål myndigheler och regering. Därför ingår i den organisationer som genom sin egen erfarenhet, genom alt de själva är biståndsgivare lUl flyktingar eller till befrielserörelser, har kännedom om de lokala problemen. Det är principen. Principen har aldrig varit atl man skulle blanda ihop regeringsfunktioner och riksdagsfunktioner och låta riksdagen få del av en myndighets- och beredningsfunktion. Jag tycker att hela den konstruktion som herr Wirmark har föreslagit stämmer illa med svensk förvaltningspraxis.

Del finns tre andra reservationer som kanske är någol disparata i fråga om sill innehåll men enhelliga på ett annat sätt. Det är reservationerna 6, 9 och 10 som gäller en päfyllnad av bidraget lill IDA, supplementär finansiering, exportbistånd och viUkoren för finansiellt stöd. De här reservationerna har etl gemensamt drag, och det är all de innehåller ingenting konkret utöver det sorn utskottet säger och det som står i statsverkspropositionen. Förslaget om att Sverige skall verka för en fjärde påfyllnad av IDA finns uttryckt lika klart och konkret i utskottsbetän-kandel. Förslaget om alt Sverige skall fortsätta att verka för supplementär finansiering trots att England, som var en av de ursprungliga förslagsställarna tillsammans med Sverige, har fallit ifrån finns lika myckel i utskotlsbetänkandet som i reservationen. Och förslaget om att Sverige skall verka för atl fortsätta atl mjuka upp villkoren för nya lån liksom för alt göra det möjligt alt avskriva gamla räntor och län är heller

ingenting som på något sätt strider mot vad utskottsmajoriteten säger. Nr 72 Tvärtom har regeringen i olika sammanhang - det framgår bl. a. av Oisdaeenden handelsdepartementets skrifter — fastslagit den viheinriktningen all göra 7; anril 107"'

de nya lånen lindrigare när del gäller räntesatser, och i fråga om gamla lån-------

har regeringen av riksdagen fått bemyndigande all i samband med Del statliga utveck-inlernationella aktioner arbeta för skuldkonsolideringar, där man alltså UngSDtstanaet avskriver delar av u-ländernas skulder.

Den borgerliga reservation som har lämnats på den här senare punkten visar också okunnighet, kan man säga, på del sättet alt två av de länder, som reservanterna nämner som exempel på länder som har svåra skuldproblem och där de föreslår atl Sverige skulle gå in, i olika sammanhang redan har varit föremål för avskrivningar av räntor från Sverige, nämhgen Indien och Pakistan. Del är alltså ingenting nytt som reservationen säger, och den för inte pä något sätt längre än utskottsförslaget. Den innehåller helt enkelt ingenting konkret utöver vad som sägs av utskottsmajoriteten. Syftet med den är naturligtvis att ändå kunna göra intryck av atl den borgeriiga oppositionen är aktiv i u-lijälpsfrågor-na, att man på någol sätt driver regeringen framför sig. Så är alltså inle fallet. Man skriver av — men ibland på sämre svenska - det som ulskoll och regering säger.

Den här tekniken är ganska vanlig, framför allt frän miltenpartiernas sida. Vi återfinner den också i enprocenlsdebatten, där mittenpartierna icke befinner sig en krona eller ett öre närmare enprocenlsmålet än den socialdemokratiska utskotlsmajorilelen gör. Man har icke velat anslå en krona utöver vad den socialdemokratiska majoriteten föreslår i detta betänkande men vUl ändå utforma reservationen så, all man i den allmänna debatten kan ge sken av atl man vill ta på sig en större uppoffring än vad majoriteten har gjort - vUket alltså inte heller här är fallet. Delar samma teknik som används.

Jag vill i delta sammanhang inskränka mig till alt ansluta mig fullständigt till del som fru Lewén-Eliasson i sitt anförande nyss sade, när hon kommenterade utskoltsbetänkandet om enprocenlsmålet.

I samband med dessa reservationer kring finansiellt bistånd och
multilateralt bistånd finns också ett motionsyrkande från vänsterpartiet
kommunisterna, vilket har berörts av både herr Måbrink och herr Jörn
Svensson. Det är vpk:s motion 1104 som berör Limaprogrammet och
i vilken man menar att Sverige måste ställa sig bakom detta program fullt
ut för atl vi skall kunna göra anspråk på att föra en soUdaritetspolitik
gentemot u-länderna. SärskUt när del gäller vad Limaprogrammel säger
om biståndspolitikens inriktning har Sverige i mycket hög grad ställt upp
på Limaprogrammets sida. Det görs en uppräkning i vpk-motionen — och
den uppräkningen gjorde herr Måbrink också i silt anförande. Det sägs atl
de stora industriländerna är motståndare till Limaprogrammets samtliga
viktiga slutsatser. Pä de flesta punkter gäller delta också Sverige, säger
man. Sedan gör man en uppräkning av frågor. I flera av de frågorna har
Sverige emellertid i hög grad stött u-ländernas krav - när det gäller
definitionen av bistånd, när det gäller obundet kredilbiständ, synen på
räntefria län och en rad andra frågor sorn tas upp i den kommunistiska
motionen eller i herr Måbrinks anförande som exempel på frågor där 93

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utveck-Ungsbiståndet

Sverige hade gått emot Limaprogrammet.

1 en av de svårlösta frågorna där i-länderna som helhet inte har stött exakt det organisatoriska krav som fördes fram av u-länderna, nämligen att UNCTAD skulle bli forum för valutapolitiskt samarbete, har ju Sverige stött ett annal krav som finns i Limaprogrammet och som håller på att förverkligas — att man inom den internationella valutafondens ram skall utvidga konsultationerna om valutapolitiken från i-ländernas 10-giupp lill den s. k. 20-gruppen, där u-länderna för första gången får komma med i konsultationerna. Det kravet finns alltså i Limaprogrammel fast det där talas om en 1 5-grupp.

Den här kommunistmolionen säger alt kan man inle fullt ut stödja Limaprogrammet - och det finns ju andra frågor där Sverige inte gör det, nämligen vissa handelspolitiska frågor på exempelvis sjöfartens område — så kan man inte göra anspråk på alt föra en solidaritelspolilik. Där går så all säga gränsen mellan imperialismen och den som vill bekämpa den. Men hur är det i så fall med vänsterpartiet kommunisternas egen konsekvens när det gäller att ställa sig på u-ländernas sida? Det är nämligen så att det Limaprogram, som åberopas som ett utomordentligt viktigt solidaritelsdokumenl i den kommunistiska motionen, begär kraftiga höjningar av bidragen till IDA, herr Svensson! När del gäller den debatt som här förs om väridsbanksgruppen och framför allt om IDA - det organ i den här gruppen som ger bistånd - vUl u-länderna själva i bl. a. Limaprogrammel och i många andra sammanhang förändra och kraftigt kritisera bankens politik på olika områden, när del gäller bankgruppens politik i fråga om nationaliseringar, när det gäller inriktningen av projekt, möjligheterna för u-länderna alt nå nationellt oberoende osv. Men den kritiken vUl man föra inom bankgruppen — man vill inte lämna bankgruppen. Exempelvis Tanzania, etl land som för en politik som jag tror all både herr Svensson och jag sympatiserar med, vill icke lämna gruppen men vill att gruppen skall förändra sin politik.

Det väsentliga är alt just de u-länder som känner sig utsatta, de svaga u-länderna, kanske u-länder som inle får särskilt mycket av bankens resurser - och Tanzania kan tas som ett sådant exempel - och länder som bojkollas genom en enligt min uppfattning grotesk politik från bankens sida, såsom i fallet Chile, har ett intresse av atl del också finns i-länder i bankgrappen som där kan hävda den typ av kritik som de själva hävdar. Det är precis vad Sverige har gjort. Sverige har i FN i höstas inom ECOSOC bl. a. kritiserat Världsbanksgruppen för dess politik vid nationaliseringar.

Det är alltså den ena linjen i diskussionen om Världsbanken. Så länge Väridsbanksgruppen är det enda multilaterala forum för kapitalbistånd som finns vill u-länderna själva vara kvar i bankgruppen. Man är missnöjd med myckel av politiken men önskar, både för sin egen del och för de industr'islalers del som ofta företräder u-landssynpunkter, fortsatt medverkan i gruppens arbete, så all man kan arbeta för förändringar.

Då är frågan: Kommer sådana förändringar till stånd? Jörn Svensson gjorde genom en uppräkning av länder som får bistånd gällande atl någon sådan förändring inte sker. Jag tror atl man med en uppräkning som gäller 1960-lalet som helhet kan visa att banken varken blivit mer eller

mindre reaktionär i sin ländervalspolilik. Prioriteringen av länder och mUitärdiktalurer av den typ Jörn Svensson räknade upp har funnits under myckel lång tid, och länder med socialistiskt arbetssätt har haft mycket svårt att hävda sig - och det gäller fortfarande.

På en viktig punkt får jag också be Jörn Svensson läsa litet bättre i utskottsbelänkandet. Det är inte så all utskottet har gömt den här frågan - del är bara på del sättet alt herr Svensson har läst på fel sida! Av tekniska skäl uppdelas nämligen yrkandena i två avsnitt, och på s. 29 förs ett resonemang av vanlig karaktär, där vi från utskottets sida redovisar vad vi anser vara värt att kritisera i bankens politik men också de förändringar som förekommit. Och en punkt där vissa förändringar faktiskt kan noteras - jag tror inte man skall överdriva dem, men man skall klart se dem i samband med den kritik av bankens inriktning av projekten som de nordiska länderna och många progressiva u-länder har drivit — gäller förskjutningen i fördelningspolitiskt hänseende. Andelen utbildningsprojekt och jordbruksprojekt ökar — den låg under 1960-talel på 24 procent och ligger nu på 40 procent. Men det säger ganska litet om man på detta sätt anger siffrorna för olika sektorer — del väsentliga är innehållet i projekten. Då finns det siffror som jag tycker är intressantare all notera. Inom jordbruksområdet, som har expanderat totalt sett, har stödet till småbrukarna kraftigt ökat på storjordbrukarnas bekostnad. Småbrukare som hade mindre än 5 hektar jord fick 1969 17 proceni av det jordbruksstöd som utgick, och 1972 hade siffran stigit lill 50 proceni av hela jordbruksprogrammet.

Jag tror inte att detta är tecken som skall överdrivas. Jag tror atl det kommer atl ta myckel lång tid och bli myckel svårt atl förverkliga de deklarationer som har gjorts i FN om en förändrad politik från Världsbanksgruppens sida, där man skall la större hänsyn till sociala faktorer och försöka befrämja social och ekonomisk utjämning. Jag tror all det kommer all bli utomordentligt svårt att bedriva den politiken och att det kommer all ta myckel lång lid — vi kommer alt få fortsätta all driva politiken i motvind. Men här finns i vart fall exempel på att utvecklingen i del fallet inle går i fel riktning utan — om än sakta — i rätt riktning.

Sedan är ju hela uppläggningen av Jörn Svenssons anförande omöjlig, i varje fall om man har några krav på integritet för sitt eget partis del. Jörn Svensson hävdar att det är en nationell skandal att de här anslagen får fortsätta att utgå. Samtidigt vet han lika väl som jag - vi har fört den här debatten tidigare - alt vänsterpartiet kommunisterna år 1967 motionerade om 100 mihoner kronor mer i anslag till denna reaktionens högborg IDA. Vi har under flera debatter försökt få Jörn Svensson att svara på frågan: Var det bara ett misslag från kommunistpartiets sida eller är det en ny politik? Men hur många engagerade anföranden om vart Världsbanksgrappens pengar går som Jörn Svensson än håller, så besvarar han aldrig den frågan. Hur ser Jörn Svensson själv på kommunistpartiets inte bara instämmande i anslagen till IDA utan krav på ytteriigare 100 mUjoner kronor till IDA? Det kravet stäUdes 1967. Världsbanksgruppens politik har bedrivits sedan 1940-talels slut, lDA:s politik har bedrivits under hela 1960-talel, och karaktären av politiken har inle förändrats på

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det StatUga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

det sättet att 1967 skulle vara en vallendelare och atl del är därefter som del reaktionära elementet i politiken har kommit in. Det är snarare tvärtom. Hela del synsätt som Jöm Svensson bygger upp menar jag därför faller ihop och blir lill ingenting, när den här "nationella skandalen" kopplas med att hans eget parti för bara några år sedan var berett alt backa upp organisationen med ännu mer pengar. Del gör hela herr Svenssons resonemang ihåligt.

Slutsatsen måste bli alt vi inle bör och inte kan skärma av oss från verkligheten och lämna de multinationella biståndsorganen ål sidan och underlåta atl delta i diskussioner där vi kan hävda u-ländernas inlressen, dvs. i lägen där u-länderna själva är intresserade av att industriländer som Sverige finns med i organisationerna och när vi där kan driva kritiken samt ställa krav på u-ländernas nationella oberoende i biståndspolitiken. Vi skall driva krav på en social och ekonomisk utjämning i u-länderna och kräva förbättrade levnadsvillkor för folkflertalet. Dessa mål pr-äglar Sveriges bilaterala bistånd, och de präglar också Sveriges uppträdande i FN och i internationella organ. Del finns alltså en konsekvent linje i den svenska biståndspolitiken för en utjämning och en förbättring av folkflertalets levnadsvillkor.

Herr lalman! Med det anförda ber jag alt få yrka bifall till punkterna 4, 5, 8, 9 och 13 i ulrikesulskollels belänkande nr 3.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hellström sade alt jag talar som om jag inte skulle vara medveten om alt det har skett en ökning av biståndet lill de tre befrielserörelserna. Jo, del är jag naturligtvis medveten om. Men jag anser att biståndet inle är tillräckligt. Och vi har i vår motion begärt atl riksdagen skall ge 20 mihoner kronor lill vardera befrielserörelsen. Det är där behoven finns. Jag anser inle alt 20 miljoner är lillräckligl, men det är ändå en bättre påspädning än vad som nu sker.

Vidare sade herr Hellström alt del humanitära biståndet görs upp i samråd med befrielserörelserna. Ja, naturligtvis. Varför skulle det inte göra det, när det inte finns något annal alternativ? Del skulle vara ganska märkligt orn de då inte skulle få vara med och tala om vad de vill ha, när bestämmelserna är sådana all befrielserörelserna kan få varor.

Herr Hellström sade också all man är väldigt nöjd i PAIGC. Ja, men det finns ju två befrielserörelser till, nämligen FRELIMO och MPLA. Dem nämnde inle herr Hellström. Och båda dessa befrielserörelser har begärl all få en större summa kontanter. Jag kan citera vad informationschefen i FRELIMO säger i det fallet, nämligen föhande:

"Den humanitära hjälpen från SIDA innebär t. ex. atl SIDA ger mediciner för att behandla sårade. Det är naturligtvis ett sätt all hjälpa, men det voie myckel effektivare atl ge sådan hjälp alt vi kunde se till alt inga blev sårade. Om vi fick luftvärn, kunde vi stoppa bombningarna. Nu begär vi inle speciellt atl SIDA ska ge oss de vapnen — även om det skulle vara en fullt naturlig sak — men vi vill att den hjälp vi får fritt ska kunna användas i alla situationer, som kan uppslå i vårt befrielsekrig."

Slutligen är det riktigt som herr Hellström säger, att man redan nu får en viss kontantsumma, men om jag inle är fel informerad är del bara 5

proceni av biståndet från Sverige. Och del är inle tillräckligt, har MPLA och FRELIMO hävdat. De vill ha en större procentsumma i kontanter.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hellström bevisade alldeles för mycket. I fråga om en del av våra reservationer förklarade han all de inte innehöll någonling konkret som awiker i förhållande tUl utskottets betänkande. Låt mig som exempel ta reservationerna 9 och 10.

1 den första av dessa kräver vi att regeringen i samarbete med andra nordiska länder skall fortsätta ansträngningarna atl få lUl stånd ell system med supplementär finansiering. I utskottets betänkande redogörs enbart för de ansträngningar som hittills har gjorts. Del sägs inle ell enda ord om framliden och om viheinriktningen på den punkten.

När del gäller den andra reservationen, som behandlar villkoren för del finansiella biståndet, tycks herr Hellström inte ha uppmärksammat atl SIDA förra året hade lagt fram just det här förslaget om etl bemyndigande, som skulle ge SIDA möjlighet atl ytterligare mjuka upp villkoren utan atl gå lill Kungl. Maj:l. Det gick inte regeringen med på, och jag förde själv en debatt här i kammaren med handelsminister Feldl om det förslaget. Vi går på den här linjen i reservationen, och vår ståndpunkt är klart angiven i vår motion, som reservationen tillstyrker bifall tUl.

Beträffande befrielserörelserna och flyklingberedningen skulle jag bara vUja fråga herr Hellström: Vad är del för fel med atl utvidga flyklingberedningen med parlamentarisk representation? Skulle det inle vara av ytterligare värde all få in de här pohtiska bedömningarna från olika partier? Att del skuUe strida mot svensk förvallningspraxis stämmer inte. Vi har parlamentarisk representation i SIDÄ:s styrelse och i många andra styrelser som behandlar vissa ärendegrapper.

Vad sedan gäller ställningstagandet att inle ge stöd tUl FNLA anger herr Hellström inget skäl till den nuvarande ståndpunkten. Han bestrider inte de fakta som jag har redovisat ulan han bara hävdar att det inte finns något skäl alt ge bidrag. Är del inte en väl mager argumentering när det ändå finns så uppenbara skäl för atl ge stöd till FNLA?

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hellström ställer en fråga som han påstår att jag inle har svarat på och som gäller kommunisternas tidigare ställningstagande till IDA-anslaget. Hans påslående därvidlag är felaktigt. Den frågan svarade jag på, och det svaret finns i protokoUet från förra årets IDA-deball. Jag sade där precis som del var. Partiet Ulade på de lögnaktiga officiella informationer om Världsbanken och dess verksamhet som vi på grund av fattigdom, ringa informationsresurser och svaga konlaktkanaler tyvärr var nödsakade att lita lill. Sedan dess har vi lärt oss bättre! Vi gjorde ett missgrepp. Det tråkiga med det är att ni fortsätter all göra missgreppet sedan ni fått reda på alt det är etl missgrepp. Ni har gjort det missgreppet hela liden trols all ni har varit medvetna om hur det verkligen har förhållit sig. Ni har inte den ursäkten, herr Hellström.

Sedan kommer herr Hellström med en annan gammal skröna som

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 71- 73

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

alltid brukar komma upp i den här debatten - som herr Möller i Gävle, fra Thorsson och herr Dahlén under tidigare debatter har tagil upp - nämligen att u-länderna själva vill ha IDA. Jag tvivlar inte på att det finns u-länder som vUl ha IDA, därför att de förtjänar på det. De indonesiska generalerna och hoteUägarna i Nepal är naturligtvis glada åt IDA. Men det är klart att det också finns vettiga och progressiva regimer som inte ser något alternativ - därför att det inte skulle bli någonting om inte IDA funnits. Det som är dåligt är trots allt bättre än ingenting.

Vid Limakonferensen utnyttjade vissa krafter den situation som rådde. Man försökte från olika u-länders sida alt uppnå en enighet i uttalandel, som skulle ge eftertryck åt de fatliga ländernas krav. Som etl villkor för denna enighet var det vissa USA-slödda satellitregimer som ställde krav på att man i uttalandet också skulle föra in positiva satser rörande IDA. Följden blev alltså en korridorpolilisk kompromiss, där IDA på det sättet kom med. Den förhistorien skall man också nämna innan man tillgriper della som ett slagträ, i all synnerhet gentemot oss och dem som i övrigt bekämpar IDA:s inriktning.

Hellström påstår att inriktningen blivit bättre när del gäller jordbruksstödet. Del är då märkhgt. Professor Jacoby kritiserar i en kommentar till årsrapporten 1972 just det förhållandel att jordbruksstödet det senaste året minskat jämfört med föregående år. Hur går det ihop? Varifrån har herr Hellström sådana uppgifter?

Det är väl ändå etl bevis på alt inriktningen förändrats i reaktionär riktning, om man säger all den ledande låntagaren i Väridsbanken tidigare har varit Indien men nu är det fascistiska Brasilien. Det är väl ändå en förskjutning som är högst påtaglig, en förskjutning som märks också i IDä:s långivning, där exempelvis Turkiel har ryckt upp och blivit en av de stora kunderna. Tycker inte Hellström, om han skall vara ärlig, alt det bör bli ell slut på detta stöd till den internationella fascismen? Är det inte i så fall bättre att kanalisera pengarna pä ett annat sätt, exempelvis genom det bilaterala biståndsprogrammet, där man ju har litet större kontroll från svensk sida än man har över herr McNamara och hans mystiska förehavanden i olika delar av världen.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Måbrink sade att FRELIMO och MPLA hade andra uppfattningar än PAIGC om formerna för biståndet och värdet av den typ av bistånd som de får. Det sker fortgående diskussioner mellan biståndsmyndighelen och befrielserörelserna för atl man skall komma fram lill den bästa formen för biståndet, Jusl FRELIMO och MPLA har pekat på lagringsproblem och lokala hanteringskostnader. Som ett svar på befrielserörelsernas önskan medger man sedan någol år tillbaka all 5 procent av biståndet till befrielserörelserna får utgöra kontanter för all möta dessa lokala kostnader, Della är ju etl exempel på all samarbetet mellan de svenska myndighelerna och befrielserörelserna fungerar bra -och inte tvärtom. De svenska myndigheterna tillmötesgår alltså de krav på lösning av praktiska problem som befrielserörelserna reser.

Varken under den här bislåndsdebatlen eller under någon tidigare har det såvitt jag vel föreslagits, inle heller från vpk:s sida, alt Sverige i sin

biståndspolitik skuhe gå ul med stöd lill mUilära operationer. Det är Nr 72 självfallet helt omöjligt för Sverige som neutralt land atl ge mUitärt r)„o(ia p„ jp bistånd, så det skulle vi kunna avföra från debatten. Vill man på den 9<;onr'l 1Q73

grunden kalla vårt bistånd tUl befrielserörelserna för förmynderi får man--- ■-- —

låla den kritiken gälla aUl bistånd. Vi ger inte mihtärt bistånd heller tiU Det statliga iitveck-
några regeringar, lingsbiståndet

Några ord om herr Wirmak och FNLA, Herr Wirmark sade alt del inte fanns några argument. Men del finns en klar skillnad mellan herr Wirmark och mig, och skUlnaden är alt herr Wirmark vill göra gällande atl det har upprättats etl fungerande samarbete mellan FNLA och MPLA, Han nämnde att FNLA var ordförande i del politiska rådet — han nämnde inle all MPLA då samtidigt är ordförande i det mUitära kommandot. Men det väsentliga är all samarbetsavtalel, som ingicks i december, icke fungerar. Dessa befrielserörelser befinner sig i etl utomordentligt känsligt förhandlingsläge och söker finna möjligheter för att få avtalet att fungera. Det gör det inte i dag, MPLA har icke möjlighet alt arbeta i Zaire, såsom det var tänkt i avtalet. Del är väl en väsentlig skillnad.

Om del finansiella biståndet säger herr Wirmark all SIDA :s framställning om uppmjukning av krediterna inle bifölls av regeringen. Men del väsentliga är ju att regeringen som regering tar ett ansvar för en ytterligare uppmjukning av de svenska kreditvillkoren och skuldkonsolidering, I en skrift som handelsdepartementet nyligen utgivit sägs del bl. a. all en ytterligare uppmjukning av de svenska villkoren kan förväntas komma lill stånd genom ökad andel gåvor och större användning av IDA-vUlkoren vid kredilgivningen. Här är alltså återigen yrkandet tillgodosett av regeringen.

Jag skall falla mig kort när del gäller Världsbanken, eftersom min tid är ute. Så okunnig som herr Svensson gjorde gällande kan man inom vänsterpartiet kommunisterna inle ha varit om t. ex. oljekrisen i Iran med Mossadeqs fall och krisen omkring Assuandammen och Världsbankens komprometterande roll där. Att detta skulle ha förbigått vänsterpartiet kommunisterna, del är en omöjlighet.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! 1 fråga om vår reservation beträffande befrielserörelserna i södra Afrika sade herr Hellström atl den inte innehöll någonling utom kravet på stöd lill FNLA. Jag vill erinra kammaren om alt vi i flera år har haft reservationer på denna punkt, med krav på att stöd skulle utgå också lUl befrielserörelsema i det egentliga södra Afrika och all vi vid tidigare tillfällen har mött samma argument från herr Hellström som nu. Vi har krävt direkt bistånd lill ANC, ZAPU, ZANU och SWAPO. Den första gången hävdade herr Hellström alt det inte fanns något sådant behov alt utvidga hjälpen på detta sätt och avstyrkte därför att sådant bistånd lämnas. I dag är inställningen en annan - reservationerna har tydligen haft verkan. 1 dag går regeringen med på att ge bidrag direkt lUl de här rörelserna.

Beträffande FNLA var mitt enda argument inle atl här föreligger ett
samarbete mellan FNLA och MPLA. Jag hänvisade till uppgifter om
FNLA:s aktivitet i Angola och utanför Angola, och som bevis på 99

Nr 72

Onsdagen den 25aprn 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

100

aktiviteterna anförde jag att portugisiska soldater hade tillfångatagits, att över 2 000 soldater per år skickats in i Angola och all det i Angola fanns över 12 000 elever i skolor. Utskottsmajoriteten och regeringen måste väl ändå bevisa att sådana uppgifter som jag lämnat är felaktiga och att del finns grund för utskottets påstående all behovet av förnödenheter är ringa samt att FNLA bara har en begränsad verksamhet i Angola. Vem som helst kan la sig till sjukhuset i Franketti, där jag var för två veckor sedan, och se all dit kommer sjuklingarna och de krigsskadade för atl läggas på operationsbordet ulan alt det finns tUlgång till elementär operationsmateriel eller lämpliga bedövningsmöjligheter.

Del är, herr lalman, en felaktig beskrivning av verkligheten som utskottsmajoritelen stöder sig på.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wirmark minns fel om vår diskussion tidigare år om befrielserörelserna i Sydafrika och Rhodesia. Tvärtom hävdade jag i en tidigare debatt med herr Wirmark att det fanns utrymme för den typ av exempelvis administrativt bistånd som de rörelserna kunde behöva. — Men della kan vi lämna därhän.

När det gäller FNLA är det en uppfattning som är väl förankrad - och har varit del i den afrikanska enhetsorganisalionen - alt denna rörelse icke har haft det stöd av befolkningen i Angola som herr Wirmark vill göra gällande. Delta var ett av skälen till alt man tidigare har dragit undan erkännandet av rörelsen som exilregering.

Däremot fungerar rörelsen utan tvivel i Zaire och hjälper flyktingar, och den har också tidigare kommit i åtnjutande av svenskt bistånd i jusl det hänseendet. Del finns därför skäl alt göra en klar åtskillnad mellan den verksamhet som FNLA bedriver i Zaire — där man också har haft möjlighet atl få del av svenskt bistånd via flyklinghjälp tidigare — och vad en befrielserörelse uträttar på sill eget territorium, där FNLA tUl dags dato har haft ytterligt blygsamma insatser atl göra. Del är därför som huvuddelen av del svenska slödel har gått till MPLA.

Jag hann inle med Jörn Svenssons replik i milt förra inlägg. Jag vill nu bara säga all del jusl nu sker en kraftig nedtrappning av den kommunistiska argumentationen. I den motion man avlämnade i januari — motionen 1104 — gör man Limaprogrammel lill det stora väsentliga dokumentet, som bhr så atl säga valtendelaren mellan vad som är solidaritelspolilik med u-länderna och vad som är imperialism. I dag har della samma Limaprogram, som sålunda upphöjdes i kommunisternas januaridokument, blivit vad Jörn Svensson nyss kallade en korridorpolilisk kompromiss. Det är en nedtrappning av ambitionerna i den kommunistiska argumentationen, som jag tycker över huvud taget är ganska typisk för deballen såsom den har drivits här i dag.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nej då, herr Hellström, del är inte alls så att Limaprogrammel är en korridorpolilisk kompromiss, och del har jag heller inte sagt. Vad jag har sagt är atl i del speciella avseende som ni varje år åberopar när det gäller inställningen till IDA var det fråga om en

kompromiss. Den huvudsakliga inriktningen av programmet uttrycker uppenbarligen det övervägande antalet u-länders faktiska viha, men det är väl känt att den positiva satsen om IDA, som smugits in i texten, strider mot vad väldigt många u-länder, i all synnerhet de politiskt mest progressiva, i verkligheten anser. Del trodde jag alt Ni visste, och därför väntade jag mig att Ni skulle avstå från atl använda denna gamla "skröna" som etl slagträ i denna debatt.

Sedan tycker jag del är på liden all Ni svarar på de frågor som jag har ställt. Tycker Ni all den långivning som IDA sysslar med och de regimer som åtnjuter stöd från IDA är någonting all salsa svenska skattebetalares, svenska arbetares, pengar på eller tycker Ni det inle? Om Ni inle tycker del, varför stöder Ni då detta, trots att del inte har visat sig någon som helst förbättring i länderinriktning och projeklinriktning år från år och trots att man hela tiden har påstått att en sådan förbättring kommer utan att den har infunnit sig? Ändå fortsätter aUlså ni socialdemokrater all stödja detta. Är inte liden snart inne atl lägga av denna slödpolitik lUl de fascistiska generalerna i alla världens hörn och i stället välja andra typer av biståndsformer, där man har en bättre kontroU och där del finns möjligheter att påverka länder- och projeklfördelning på ett sätt som åtminstone slår i överensstämmelse med den officieUa målsättning som ni socialdemokrater ändå här i kammaren säger er ha, nämligen att medlen skall bidra till en social och ekonomisk utveckling och atl de också skaU bidra lill åtminstone en viss form av klassutjämning.

Jag tycker all ni skall göra en programförklaring och tala om hur ert parti ställer sig, hur ert politiska samvete upplever den situationen att gruppen i kraft av parlidisciplinen år efler år tvingas rösta på de här bisarra anslagen. För ni måste ju vela nu hur del verkligen förhåUer sig. Ni kan inte skylla från er med atl ni är ell litet parli som saknar möjlighet tUl information. Ni vel myckel väl vad del är förprojekt. Det är lätt alt ta reda på. Hur är er principiella inställning lill stödet åt de fascistiska regimerna i Indonesien, BrasUien,Etiopien, Thailand och hela den rad av korrumperade regimer och obskyra projekt som stöds via IDA.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr förste vice talmannen anmälde alt herrar Wirmark och Hellström anhållit atl lill protokollet få antecknat alt de inle ägde räll liU ytterligare repliker.

Fra NILSSON i Kristianstad (c):

Herr talman! Jag instämmer i de mera aUmänna synpunkter pä det svenska utvecklingsbiståndet som framförts i anföranden av herr förste vice talmannen Bengtson och herr Sture Korpås.

1 det betänkande som vi nu diskuterar behandlas vid punkten 16 motionen 1111, i vilken vi motionärer anhåller om en undersökning av möjligheterna alt inom SIDA inrätta en fond för all stödja u-ländernas köp av massmediainformalion i Sverige. I motionen har vi påpekat den avgörande betydelse för samhällets utveckling som informationsflödet har. Genom att kontrollera delta kan ett reellt maktulövande ske. Denna kontroll kan också innebära en styrning av människors åsikter och värderingar och av samhällets kulturmönster. Därför är del väsentligt alt

101

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973 .

Det statliga utvecklingsbiståndet

102

den industriellt och tekniskt ulvecklade delen av världen inle utnyttjar sitt informationsövertag lUl att påtvinga andra länder och kulturer ett livsmönster som inle passar dem.

Vi kan konstalera atl massmediainstilulionerna har vuxit ut till stora industrier, vilkas produkter distribueras tiU olika grupper av människor. Produktion och konsumtion är emellertid inte alls jämlikt fördelade mellan länderna. Koncentrationen till västvärlden är oerhört stark. U-länderna vet om denna snedvridna fördelning och likaså det ensidiga innehållet i massmediautbudel. De reagerar också, men prostesterna blir tyvärr oftast obeaktade av industrUänderna. Inle minst har detta kommit tUl synes inom UNESCO, som är det forum som står u-länderna lill buds i del här avseendet. Vid UNESCO :s generalförsamhng i oktober 1971 togs problemet upp, och på informationsflödets område riktades då stark kritik från u-länderna mot i-länderna. Ca 65 u-länder påpekade i en resolution atl UNESCO inle endast bör ägna sig åt kommunikationstekniken ulan också måste la sig an kommunikationsinnehållel.

De media som torde vara lämpligast för informationsspridning i u-länderna iir radio och i förekommande fall TV.

Utlandsprogrammel vid Sveriges Radio har i första hand all förmedla information om Sverige. Om denna information skall kunna nå lyssnarna, måste den emellertid vara av sådan art all den är av värde för dem. Utlandsprogrammel har tre verksamhetsgrenar: För det första finns kortvågssändningar, där framför allt de på engelska, spanska, portugisiska och franska är av betydelse för u-världen och kan avlyssnas i de länderna. För del andra har vi programexporl för radio, dvs. band som spelas in i Sverige och skickas lill utländska stationer för utsändning lokalt. Slutligen för det tredje finns del programexporl av film. Det är filmer avsedda för TV, som sänds av utländska stationer på samma sätt som radioprogramexporten. Såvitt jag har kunnat bedöma finns intresse från u-ländernas sida för hela området av TV-program, inte endast för dokumentärer om Sverige utan även för andra program. Det är där problemen blir stora både kostnadsmässigt och administrativt.

Alt utan vidare kopiera inslag från våra program kan givetvis inle göras, utan produktionerna måste redigeras och kanske textas eller förses med översättningar.

Enhgt vad jag erfarit har försök från utlandsprogrammet här i Sverige gjorts för atl få stöd från SIDA för särskilda projekt. SIDA har då svarat all framställning måste komma från etl mottagarland. Så har hittiUs icke skett, och på bl. a. della förhållande grundar utskottets majoritet sitt avslagsyrkande på motionen.

Trots att jag har full förståelse för den inställningen, som bottnar i övertygelsen alt man inte bör tvinga på någol land en "hjälp" som det inle önskar, finner jag del beklagligt atl man rycker undan möjligheten alt ta initiativ och erbjuda en service som kunde vara till glädje för radio-och TV-slalioner'och deras lyssnare i utlandet. Stöd till u-länderna för bättre informationsservice är emellerlid en väsentlig fråga, och förslaget i motionen om en fond hos SIDA för della ändamål skulle enligt min mening innebära att icke-kommersiella massmedier, som verkar i och styrs av u-länderna själva och i övrigt uppfyller de krav som ställs på

mottagare av svensk u-hjälp, skall kunna välja ut inslag i Sveriges Radios produktion eller andra massmediaprodukter ulan eller med reducerad kostnad. Med tanke på språkförhållanden torde det endast vara ur utlandsprogrammel vid Sveriges Radio som man kan väha men då under förutsättning att kostnaderna därför möts på något sätt. Jag tänker då närmast på en distribution av radioutsändningar på engelska vidgad till att omfatta länder i Asien som på grund av utlandsprogrammels trånga budget inte kunnat erbjudas redan existerande program. Likaså är produktion och distribution på franska tUl både Asien och Afrika hämmade av samma skäl. Vad beträffar TV-fUmverksamheten är såväl produktion och framställande av olika språkversioner och kopior av filmer så kostsamma all bara en ringa del av u-världen nu kan täckas.

Informationsservicen till u-länderna har alltså enligt min mening stort behov av ökade medel för att bli fullt effektiv och ändamålsenlig.

Herr lalman! Med hänvisning till de synpunkter jag här lagt fram ber jag fä yrka bifall lill reservationen 16 'vid punkten 16 i utrikesutskottets betänkande nr 3.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr MÖLLER (fp):

Herr talman! Jag skall i detta anförande ta upp dels kvinnornas situation i u-länderna, dels inlevelsen i Sverige i u-ländernas problem — och i anslutning lill delta senare det upplysningsarbete, eller snarare den brist på upplysningsarbete, som ledande socialdemokrater ägnar sig åt genom alt försöka underminera enprocentsmålets snara förverkligande, medan i gengäld de enskilda organisationernas insatser har varit och är beundransvärda.

"Hvad är en dotter atl likna med en son?" Så lyder en passus om skolpojksulruslning, införd i Inga Wintzells bok Så var barnen klädda. Denna passus kan stå som en symbol för Sverige under förra århundradet och citatet som sådant är avslöjande för könsdiskriminering i dess djupaste grundvalar:

"Hans föräldrar, etl hederligt, välmående inspektorsfolk, sågo med ledsnad stunden nalkas, då de pä 11 — 12 veckor skulle skiljas frän den enda sonen. De hade visserligen döttrar, men hvad är en dotter att hkna med en son, helst som föräldrar i hoppets perspektiv så gerna vill se pillen i en framtid såsom Presl?"

Men, herr lalman, denna attityd som vi i Sverige för länge sedan avlägsnat oss från, framför aUl på det principiella planet, kännetecknar vad som i dag är bister verklighet i en rad u-länder. Del är därför som vi i folkpartiet stäUer del oavvisliga kravet, alt riksdagen begär alt del svenska biståndet för utbildning och yrkesutbildning skall vidgas och alt man därvid ger goda möjligheter för kvinnor all della. Fler kvinnor som utbildas i u-länder, både i skola och för praktiska yrken, är helt i hnje med parollen Rättvisa ål kvinnorna. Den behöver ges ett fullödigt innehåll både i Sverige och i den tredje världen, där större delen av jordens befolkning bor. Partimotionen 850 lar upp frågan, och i motionen 1110 har jag tiUsammans med Ingegärd Fraenkel, Cecilia Nettelbrandt, Gabriel Romanus och Per Ahlmark mer ulförhgl redovisat skälen.

103

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

104

Varför har då bl. a. socialdemokraterna i utskottet gått emot denna beställning av en satsning på kvinnorna? Jag viU rikta den frågan direkt liU den av era talesmän som yttrade sig på denna punkt för ett tag sedan, fru Lewén-Eliasson, som emellertid inle gav ett svar på den konkreta frågan. Varför vill ni inte göra en kraftinsats på detta fält? 1 sak nöjer ni ju er i ulskoltel med att notera, all vissa projekt är under beredning, men skriver bleksiktigt i principfrågan om en långsiktig ökad satsning på kvin-noutbUdning, all arbetet på atl stärka kvinnans roU "torde ingå bland de frågor som kommer all tas upp av den biståndspolitiska utredningen". Observera ordel "torde", som inle lovar något, och att förhoppningen gäUer en utredning som kommer att bli klar först om flera år. Och observera framför aUl att reservationen från vårt håll på denna punkt gäUer satsningar på kvinnoutbildning, dvs. inle ett helt nytt område för kvinnoinsatser över lag utan ett specialfält, nämligen utbildning, där Sverige redan har vunnit erfarenheter. Varför della skrala intresse?

Verkligheten, som gäUer för alt vara en stor fiende, talar emellertid etl tydligt språk. 1 u-länderna börjar i genomsnitt dubbelt så många pojkar som flickor i skolan. Majoriteten av de flickor som börjar skolan slutar redan efler ell par år — ofta för att gifta sig. Bara en mycket liten del av flickorna får någon form av högre utbildning. Av kvinnorna är 86 procent illiterata jämfört med 51 procent av männen. 1 u-länderna ökar den moderna sektorn, där nya metoder och förändrad teknik lärs ut, men det är nästan enbart männen som lär sig de nya färdigheterna.

Delta sista skäl som jag angav är inte minst viktigt. Kvinnorna har inte bara sämre chanser än männen, utan de har i själva verket ofta fått en sämre ställning på sistone än tidigare. I många länder och områden har del nämligen lUl stor del varit kvinnorna som skött del traditionella jordbruket, del har varit de som skött torghandeln, och de har gjort betydande insatser inom hantverket. Men det är nästan bara män som i praktiken får lära sig de moderna jordbruksmetoderna, män som får anställning i och leder moderna handelscentra, och män som lär sig den nya industritekniken. Kvinnorna pressas undan när "moderniseringen" inträder.

Skall vi inle begå liknande orättvisor som i Sverige fordras därför en kraftfull, ja våldsam satsning på all stärka kvinnans position i u-länderna. Det är då Ula atl Sveriges nuvarande specialstöd med särskild inrUctning på kvinnoulbUdning bara avser tre länder, alla i Afrika: sekreterarskolor i Tabora i Tanzania samt i Nairobi och Mombasa i Kenya och ell kvinnoutbildningscentrum i Tunis i Tunisien. Projekt gäUande sekundärskola i Tanzania och småskoleseminarium i Sierra Leone är.för svensk del avslutade.

Lyckligtvis är opinionen i denna fråga mera vaken på andra håll än hos regeringspartiet. Jag kan påminna om SlDA:s tidskrift Rapport nr 10 år 1971 och nr 5 1972, vilka hksom Herlha nr 6, 1971, utgör specialnummer om kvinnornas svåra situation i u-länderna. Lev upp lill den ulmaning som tecknas där! Sker inte del, riskerar vi att få mer i u-ländema av den surdeg orättvisor mellan könen som Sverige haft och fortfarande lUl stor del i praktiken har.

Herr lalman! Låt mig som nämnt också la upp enprocenlsmålet. Vi

har gång på gång sett hur ledande socialdemokrater har klickat där, klickat betänkligt. Jag tänker främst på Gunnar Sträng och Arne Geijer. VUka kan del för övrigt ha varit Staffan Linden avser i sin kusliga, ironiska teckning med den okänslige mannen i talarstolen som säger: "Då vi icke kan nå vårt mål föreslår jag all vi i släUel kostar på oss ett fyrfaldigt leve för u-länderna."

Vägen är kantad av besvikelser från u-landsopinionens sida när del gäller ledande socialdemokraters insatser på denna punkt under de senaste sex åren. Detta får aldrig glömmas när ansvaret inför u-länderna och eftervärlden skaU utkrävas. Låt mig i korthet påminna om följande.

I 1962 års proposition utsädes all biståndet borde öka så att det "uppnår en nivå som motsvarar 1 proceni av brutlonalionalproduklen. Stödet tiU de fattiga länderna kommer därmed alt utgöra etl av de viktigaste inslagen i 1960-talels politik." Men man började 1967/68 atl skära ner SlDA:s äskanden; vissa tilltänkta projekt måste inställas.

Etl statsråd, Ulla Lindström, kände sig behöva avgå på u-hjälpsfrågan.

En arbetsgrupp inom socialdemokratin med många ledande namn lade till partikongressen hösten 1967 fram ett förslagom alt enprocenlsmålet skuUe uppfyUas 1972/73 - en klar reträtt från alt göra u-hjälpen liU "ett av de viktigaste inslagen i 1960-talets politik".

Men inte ens det förslaget accepterades av kongressen, ulan 1974/75 fick räcka.

Nu vet vi att inle ens den förhalningen accepteras som tillräcklig av alla, allra minst av herr Arne Geijer enligt vad han nyss anfört. På den senaste liden har ni socialdemokrater varit ovilliga att ens slå fast och betona att etappmålel för 1974/75 obelmgat kvarstår. Det framgår av utskottsbetänkanden och av debatten i dag.

Oviljan all bUda och stödja opinionen för u-ländernas sak är klar, osakligheten dessvärre likaså. Jag skall ge några exempel också på detta senare.

Finansminister Sträng deklarerade i januari 1967 att u-hjälpen får betalas "lill sista öret" i utländsk valuta. Det är fel, eftersom en stor del av våra och andra u-hjälpspengar används för inköp i Sverige.

1 riksdagsdebatten samma år om biståndet fäUde herr Sträng del cyniska uttrycket "nöden har ingen lag", då beskärningar gjordes. Del var inle u-ländernas nöd han tänkte på.

Mittenparliernas förslag om ytterligare 100 mihoner kronor till u-länderna för budgetåret 1968/69 avslogs prompt. Såsom tUlräckligt stor betraktade man alltså den dåvarande u-hjälpen - 37 öre för varje 100 kronor som Sverige producerade.

De senaste åren har finansministern gång på gång betonat alt det blir svårt alt nå enprocenlsmålet 1974/75, medan en person medveten om opinionspåverkan i stället borde lägga på extra kol för all förverkliga målet och hålla opinionen solid och positiv.

Vi vet också atl LO-ordföranden Arne Geijer i fjol ville göra del extra svårt för u-hjälpen genom all hota med en extra skatt just för den.

Della är en kort men viktig förteckning, som vi inle får glömma. Slutsatsen är klar och blir förödande: ett studium av socialdemokraternas u-hjälpspolilik de senaste sex åren visar tydligt reträtt efter reträtt frän

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

105

Nr 72 deklarationer, mål, självklart patos och från en intensiv vilja tiU arbete

Onsdaeen den °' prioritering till u-hjälpens fromma och vilja att bilda opinion för den.

25 aprU 1973 Anslagen har visserligen höjts - den saken har också varh ostridig mellan

--------- ;------- -— partierna och självklar med tanke på de nästan obefintliga anslag som

Det statliga utveck- j utgångsläget i 1960-lalets början. Men takten har förhalats, och
ingsöistan e negativa opinioner har i praktiken underblåsts. Det är detta som är det

allvarliga.

Del är inle några personer bland socialdemokraternas fotfolk som stått för dessa i praktiken hårda attacker mot att snarast uppfylla enprocenlsmålet för u-hjälpen. Del är i släUet namn ur den högsta ledningen som här har ansvaret, främst Gunnar Sträng och under senare år även Arne Geijer. Och statsminister Palme har varit tigaren.

Opinion i de viktigaste frågor som gäller världens framtid kan drivas på olika sätt. Äv politiker måste begäras all de inle av dumhet, okunnighet eller okänslighet missköter sådana frågor och inte är vuxna del ansvar förhållandena fordrar.

Herr Arne Geijer har i dag anfört nya synpunkter, och hela tiden var tveksamhet det genomgående temat. "Om enprocenlsmålet skaU förverkligas", sade han, behövs olika budgettUlskott. "Om man skall uppnå enprocenlsmålet" måste man göra si och så med andra krav. "Då är

frågan den: Skall vi uppnå della mål", så------------------------ osv. Della var tonfallen.

Det var ell beklämmande tal, därför atl del staplade negativismer på varandra. Man frågar sig: Var är 1960-lalets Arne Geijer, som sköt på och hjälpte till i opinionsbildningen för u-landsfrågan?

Solidaritet och jämlikhet talas del om ibland. Det gäller att kunna leva upp lill dessa krav konsekvent.

Ibland hjälper det i u-landsdeballen atl gruppera problemet för sig själv så att del blir litet enklare alt fatta. I u-länderna bor ungefär tre gånger så många människor som i de rika länderna. Det är som om varje i-land, om det tog pä sig sin andel av bislåndsbördan, skulle "ansvara" för tre gånger så många människor i u-länder. För Sverige med 8 miljoner människor skulle det bli ca 25 miljoner människor i u-länderna. Om vi tänker oss saken på del sättet, är det mycket lättare atl få grepp om problemet.

Jag har ibland lekt med tanken all dessa 25 miljoner människor var invånare i och hörde ihop med de nuvarande 8 mihonerna i Sverige och hade rösträtt här! Då skulle minsann politikerna frän alla kanter visa atl de ställde andra krav och skulle anslå andra tonfall än vad en del gör i dag.

Jag vill också säga mot framför allt Arne Geijer, som förde
passivitetens talan i dag, atl den ökning som för näslföljande budgetår
blir betydande hade kunnat undvikas, om ni hade velat ha en jämnare
ökningslakt och hade fattat tag i den hand som vi år efler år sträckt ut
mot er till förmån för en snabbare ökningstakt i u-landshjälpen. Den
mycket stora ökningen kan fortfarande delvis undvikas om herr Geijer
och andra röstar för reservationen I, så atl SIDA kan få planera för en
35-procentig ökning redan nästa budgetår i stället för en 25-procenlig. Då
blir del lättare atl det föhande budgetåret fylla ut det som då fallas.
'06 Herr talman! Låt mig i fråga om upplysning och opinionsbUdning i

stället få ge en eloge åt det uppoffrande och effektiva arbete som de frivUliga organisationerna bedriver. De och människorna bakom dem ger årligen stora bidrag åt u-länderna. Deras insatser sker till låga kostnader i förhållande till uppnådd utvecklingseffekl. Jag vUl betona, såsom framhålles i reservationen 14, att stöd också bör ges lill missionens och andra friviUiga organisationers verksamhet i Rhodesia och Sydafrika när syftet med insatserna är social utveckling och befrielse. Dessutom bör bidrag kunna utgå inte bara tUl igångsättning av helt nya projekt, för hka viktigt kan det vara med en utvidgning av projekt, som redan finns, liksom all övergångsvis bevilja tilläggsanslag för driftkostnader när utvecklingseffeklen av del totala projektet i så faU skulle ökas avsevärt.

Den andra viktiga sidan av organisationernas verksamhet är atl själva insamlandet av pengar ger upplysning i Sverige och skapar mycket av den goodwill som u-landsinsatserna har i Sverige i dag. Frivilligorganisationernas arbete fyUer på så sätt en dubbelt viktig uppgift och gör det med den äran.

Herr lalman! Vad u-landsförhållanden beträffar har också författarna bidragit lUl att ge oss inlevelse — en inlevelse utan vilken varje engagemang för u-ländernas sak riskerar all bU alltför grant förankrat och aUlför kortsiktigt vidmakthållet.

Då jag nämner författarna syftar jag inle främst på dem som i dag skriver om u-länderna ulan på den svenska litteraturens stora namn, som beskrivit fattigdomen i Sverige på t. ex. 1800-talet eller i början av 1900-lalel. För om dagens människor bara kunde dra parallellen, säga sig vid upplevelsen av dessa verk: "Jaha, så illa var lägel för de flesta i Sverige för inte så länge sedan, och del var nödvändigt atl det blev ändrat; men precis så illa är läget för u-ländernas folk i dag" — då har de också fått en djupare inlevelse i vad u-landsmisären innebär. Den har flyttals närmare oss, blivit påtagligare och därmed mer påfordrande.

För vad är Ivar Lo-Johanssons skildringar av Slalarsverige annat än också en skildring av dagens u-landsförhållanden? Beroendet av storbonden, ockerräntorna, vräkningarna, de undernärda barnen som far illa i skola, i hem och i alltför tidigt arbete — allt detta är en nutida verklighet även om den råder på andra håU i världen än i Sverige. Vad är Harry Martinsons skildringar i Nässlorna blomma eller Vägen ut om inte detsamma, trols den varma människoteckningen och det lyriska språket? Och vad är inle Vilhelm Mobergs verk? Det är värt all kanske särskilt påminna om filmen Utvandrarna, som gick över landet härom året. Tänker vi efter, ser vi alt den fUmen handlar liksom om väriden av i dag. Där lever människorna liksom Kristina och Karl Oskar med ont om jord, de drabbas av missväxt, de fastnar i penningskulder. Barn sväller och dör. Naturkatastrofer, som när blixten slår ner i en ängsstuga, stjälper tidvis över ända de små utkomstmöjligheter som man dessförinnan haft.

Låt oss politiker inle vara sämre i viljan än dessa författare, ulan verka för alt levandegöra och positivt och ulan tvekan uttrycka de minimikrav som de svåra dagliga förhållandena för större delen av mänskligheten måste ställa på oss själva!

Herr lalman! 1 annat sammanhang skall jag la upp frågan om alt göra Sri Länka — alltså f. d. Ceylon — lill ett svenskt programland, vUket

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

107

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

påyrkas i reservationen 4. Jag ber atl få yrka bifall lUl samtliga reservationer i ulrikesutskollets betänkande nr 3 som bär folkpartUeda-möternas namn, då inle minst liU reservationerna nr 15 om insatser för kvinnorna, nr 14 om bidrag lUl enskilda organisationers hjälpverksamhet och nr 18 om informationsinsatser i Sverige om u-landsproblemen.

I detta anförande instämde fru Fraenkel (fp).

Fru LEV/ÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag apostroferades av herr Möller med anledning av frågan om kvinnoutbildning, men jag kan inte låta bU att passa på all protestera mot del mångordiga anklagelselal han höll om socialdemokraternas reträtt i fråga om anslagen till biståndspolitiken. Jag kan inte känna igen mig i del avseendet. Såvitt jag vel har man planenligl höjt de här anslagen hela liden, och det finns ännu inle något bevis för att man inte kommer alt nå del bislåndsmål som man har satt ul.

På tal om den utsträckta handen tror jag nog att vi hade tagit den många gånger, om den hade innehållit något konkret och det inte bara hade varit ett allmänt ordande om att man bör göra det och del, om det någon gång hade funnits konkreta förslag om hur man skulle skaffa de ökade resurser som man vid varje tillfälle har vinkat med. — Nog om det.

När det gäller kvinnorna kan jag till stora delar instämma i den beskrivning av förhållandena som herr Möller ger. Han har också talat om de projekt som Sverige tidigare har drivit. Vi har ju haft ett 20-lal projekt som framför allt har syftat till kvinnoutbildning i olika länder. Att flera av dem nu har överlagils av vederbörande land kan inte vara någol fel. Men jag vill också påstå alt vi gjorde vissa erfarenheter, nämligen att sådana projekt för särskilt långt och lyckas inle särskilt väl om inte initiativet kommer från landet självt. En sådan insikt atl la falt på kvinnornas problem är inle så utbredd ännu.

Dessutom har det visats att om man ordnar yrkesutbildning för kvinnor möter svårigheter. När de väl är yrkesutbildade finns del ingen arbetsmarknad för dem. Det är aUtså en lång rad problem som reses i detta sammanhang. Och del är för att få en bättre utgångspunkt för agerande i de här frågorna som vi har låtit göra den här utredningen på SIDA. Jag är myckel glad för min egen del över alt den finns, och jag tror all herr Möller med stort intresse kommer att la del av den och finna alt man med utgångspunkt i den kan göra flera och bättre insatser för kvinnornas utbildning än man har kunnat göra hittiUs. Låt oss alltså studera den och se vad del kan komma ut av den! Under liden är del ju ingenting som hindrar atl vi i del arbete vi allmänt driver i utbildningsfrågor i olika länder skall observera de här frågorna. Men vi skall inle la del som en självklarhet att u-länderna anser alt jusl kvinnornas utbildning är del väsentliga som de vill satsa på.

108

Herr MÖLLER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del är klart all del alltid är svårt all själv upptäcka reträtterna eller gärna vilja göra det. Men när Tage Erlander gjorde det ovanliga att han personligen signerade bislåndspropositionen nr 100 år

1962, där man talade om enprocenlsmålet och omedelbart i anslutning därtill sade all hjälpen lUl de fattiga länderna kommer all framstå som ett av de viktigaste inslagen i 1960-talets politik, så gav man ett intryck av att del var under 1960-lalet som man skuUe försöka all nå upp till detta måls fön-erkligande. Vi är nu redan fem år efter den tiden.

Del finns emellertid fler och än mer konkreta bevis. Ulla Lindström avgick ju inte ur regeringen därför all hon skulle få någon trevlig annan uppgift eller därför alt hon var så enig med regeringen. Ulan hon accepterade tvärtom inte att man när det fanns färdiga projekt - och sådana hade efterlysts — inte kunde ge anslag från regeringens och socialdemokraternas sida tiU dessa projekt.

Det var då förslaget kom från vår sida om 50 mihoner kronor i ökning, vilket utgjorde en stor andel av biståndspengarna vid den tiden. Vi krävde ett annat budgetår en ökning på 100 mihoner kronor. Socialdemokraterna påstod då all vi försökte låsa u-hjälpsdebatlen genom all alltid komma med överbud. Jusl för all nå resultat sade vi därför från bl. a. folkpartihåU inför följande års riksdagar all vi önskade öka u-hjälpen snabbare och var villiga att i samråd med andra partier överlägga om finansieringsformer för detta.

Del är den hand som nu sträckts ul flera år och som aldrig tagils mot av er. Slutligen hade vi i riksdagen nyss en omröstning om 100 miljoner kronor i omedelbart tilläggsanslag lill Vietnam och Bangladesh, två krigshärjade länder, och där ni röstade emot. Visst finns del bevis för våra konkreta försök atl öka och era idoga bromsningar.

När det gäller kvinnor i u-land har bl. a. Ester Boserup i sin bok med denna lilel övertygande tecknat den allvarliga situationen. Jag är övertygad om all fru Lewén-Eliasson personligen har samma positiva känslor för detta problem som vad jag har. Men även om det fordras ell initiativ från u-landet för att det skall mötas av SIDA och den svenska regeringen så är det ju på det sättet, alt om man har en uttalad policy från svenskt håll atl man prioriterar etl 'visst område - såsom kvinnoulbUdning - så blir del från u-ländernas håU lättare förfrågningar på detta område.

Jag är glad över atl en utredning nyUgen blivit klar inom SIDA. Men den gäller bara hur man skall analysera detta problem för all lotalbe-döma situationen i varie land. Vad som fordras och vad vi kräver är emellerlid att della leder fram lill atl olika projekt framskapas som hjälper kvinnorna i många, många u-länder.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Jag vill använda mmulerna till att kommentera del s. k. enprocenlsmålet. Det kan kanske vara lämpligt atl någon också från vårt håll lar till orda jusl i det ämnet, eftersom de båda folkpartistiska talarna herrar Dahlén och Wirmark inte har försummat någol tillfäUe att ange hur moderata samligspartiel gör gemensam sak med regeringspartiet i dessa stycken jämt och samt. Del är nu inle hela sanningen, herr Wirmark. Det finns tre motioner i denna del som yrkar på att man står fast vid enprocenlsmålet, och två av de tre motionerna är moderata. Den första motion som reservanterna sluter upp kring i reservationen 1 aren moderat motion, och det är jag tacksam och glad för.

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

109

Nr 72

Onsdagen den 25 aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

110

Det har blåst många vindar sedan riksdagen med stor emfas tog enprocenlsmålet 1968; vi som var med den gången upplevde hur de båda kamrarna var etl hjärta och en själ. Regeringens planeringsförslag bidrog också verksamt till att partierna kunde samlas kring en gemensam biståndspolitik, och påföhande budget blev det en ökning med 25 procent. En sådan årlig ökning skulle, menade man då helt korrekt, göra det möjligt atl infria målsättningen 1 procent av bruttonationalprodukten budgetåret 1974/75.

Men del har som sagt blåst många vindar sedan dess, och vi har aUlfort delta beklagliga läge alt det samlade biståndet från de rika länderna -OECD-länderna t. ex. — snarare minskal än ökat. Och definitivt är det en minskning om man i biståndsvolymen väger in de avbränningar som räntor, amorteringar och prisökningar utgör. För många u-länder har läget bhvit värre än tidigare, beroende på stark folkökning, svåra naturkatastrofer och sådant. Indien av i dag är ju ett talande exempel. På grund av den årslånga torkan har det blivit katastrofala förhållanden på försörjningsfronten i nästan alla provinser, och samtidigt har landet fått vidkännas den vanliga årliga folkökningen på 1 2 mihoner människor.

I detta läge börjar också gamla humanitära nationer som Sverige atl sväva på målet när del gäller att slå fast vid givna löften tiU falliga folk. Utskotlsbetänkandet i den delen är en beklämmande läsning med sina undanglidningar, och jag tvekar inte alt på vissa punkter kaUa del hyckleri, för man talar uppenbarligen mot bättre velande. 1 fjol försökte utskottet i varje fall slå på sig och ställa sig bakom målsättningen från 1968. Nu blandar man bort korten och talar om FN-strategins målsättning på 0,7 procent av bruttonationalprodukten vid mitten av 1970-talet och kryper i den vevan bakom McNamaras förmodan på UNCTAD-konferensen i Santiago att bara Sverige och Norge skulle kunna nå det målet. När departementschefen förde denna del av FN-slrategin på tal i sin fjolårsproposition och erinrade om atl också Sverige accepterat 0,7-pro-centsmålet skyndade han sig att tillägga, att det bör påpekas att 0,7-procentsmålet hänför sig till faktiska utbetalningar, medan del svenska enprocenlsmålet avser budgetanslag. Och det var ju en klok förklaring.

Nu är det väl ändå beklämmande, herr lalman, atl man skuUe kunna ha råd med 1 proceni av bruttonationalprodukten, när denna låg på 1968/69 års nivå, men när den vuxit mer än man från början anade skulle man inle ha råd all klara den procentsatsen. Herr Arne Geijer i Stockholm sade med kuslig uppriktighet i dag all problemet är all bruttonationalprodukten vuxit mycket snabbare än vad vi räknade med. Del skulle alltså göra all man inte hade råd! Detta alt vi i vårt land har ökat vår produktion av varor och tjänster skulle göra det svårare för oss alt stå fast vid vårt år 1968 avgivna löfte till fatliga folk.

Vi har beskaltningsprogression här i landet, och del tycker vi ju alla är korrekt. Progressionen är väl lika motiverad när det gäller rikare stater som när det gäller rikare individer. Då finansministern i statsverksproposilionen talar om en ökning av bruttonationalprodukten med 4 proceni för innevarande budgetår vore det ju rätt märkligt om man inte skulle kunna hushålla så att man avstod från något av den ökningen för alt nästa år infria enprocenlsmålet.

Utskottet gör etl något skenheligt konstaterande, när utskottet anför all de av Kungl. Maj:t framlagda förslagen ligger i linje med den av statsmakterna antagna utbyggnadsplanen, som syftar till enprocentsmålets uppnående under budgetåret 1974/75. Kan utskottet där verkligen göra anspråk på trovärdighet, när utskottet vet hur avlägsen målsättningen på 820 miljoner kronor är? Man visste ju ganska snart efler 1968/69 all ökningstakten inte räckte lill för atl vi skulle nå målet 1974/75. Nu kommer räkenskapens dag redan nästa år, och den enda räddningen för regeringen är väl då atl den inte längre regerar.

En annan praktfuU undanglidningsmanöver gör utskottet, när utskot
tet konstaterar atl infriandet av enprocenlsmålet 1974/75 fordrar en
anslagsökning på 52 proceni eller 820 miljoner kronor, och där utskottet
sedan säger: ;

"Av föredragningar inför utskottet har framgått alt en sådan anslagshöjning kan genomföras utan atl planerings- och adminislrationsproblemen blir alltför svåra all bemästra." Man väljer aUtså där alt tala om biståndsorganets möjlighet atl konsumera 820 miljoner, i stället för atl tala om hur vi skall kunna släUa dessa miljoner till förfogande nästa år. Det är ju ändå det primära problemet. Man förslår förvisso utskottets skrivning på s. 9, där ulskoltel talar om all den årliga anslagsvolymen för biståndsändamål skall uppgå liU 1 procent av bruttonationalprodukten. Man menar tydligen "hit men icke längre". Men det menade man bevisligen inte 1968, då man talade om minimimålsältning.

Redan i fjolårsdebatlen började finansministern och Arne Geijer all förbereda kammarens ledamöter på att del måhända fick anslå med alt uppnå målet. Den saken har andra talare redan erinrat om, Arne Geijer hotade i så fall med någol slags extra beskattning. Det förslaget har han inle framfört i år, utan i släUet har han sagl atl i så fall får vi skjuta på andra angelägna reformer. Det är mycket bestickande men mycket demagogiskt sagl. Vad vi diskuterar nu är ju ingen reform. Det är ingen nyhet. Det är något som vi har velat om i fem år. Och därför borde vi ha kunnat planera in det bland angelägna reformer. Vi har ingen anledning atl spela ut det ena mot det andra i detta sammanhang.

Del är ganska underligt all människor som menar sig representera internationell solidaritet ändå är beredda att i praktisk handling ge den solidariteten så låg angelägenhetsgrad. Vi skaU i vår anta en tandvårdsförsäkring som kommer alt kosta 650 miljoner kronor. Hur kan man svälja den utan att hota med någon extra utdebitering? Jo, se den försäkringen gäller våra egna. Men vem gäller u-landsslödet? Gäller inle del också våra egna? 1 annal fall är det ju bara trams vad man står och säger på högtidliga kongresser, att vi måste visa solidaritet med svällande folk. Då menar man ingenting med del.

Ett annat argument som har framförts från skilda håll i dag är atl det inle finns någol stöd hos folkel för ytterligare bistånd.

Bistånd lill u-länderna är inte populärt, sade herr Geijer, och det är nog i viss mån sant, men det är säkert politikerna skuld lill i avsevärd grad. Hade politikerna samfält visat fasthet hade det varit en opinionsbildande faktor för vårt folk. Men visst finns det opinion, och jag vill erinra om alt de kristna grupperna i vårt land, som förvisso inte är små, har en myckel samfälld inställning i dessa frågor. De har vädjat lill

Nr 72

Onsdagen den 25 april 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 72

Onsdagen den 25aprU 1973

Det statliga utvecklingsbiståndet

riksdagsmännen gång på gång att de skaU slå fast vid del ulfäsla målet.

1 fjol gjorde man ell uttalande vid riksmötet för Lutherska världsförbundets svenska sektion. 1 den ingår representanter för alla stift och alla kyrkliga och centrala organ. Frikyrkorna har gjort liknande deklarationer, och det stora ekumeniska mötet i Göteborg 1972 riktade också en vädjan tiU politikerna alt de inte skulle svika. - Jag tror nog all delta gäller mer än u-landsslödel. Del gäUer poUtikernas trovärdighet. Kan man från det ena året lill det andra lita på vad de lovar?

Tydligen går det bra, herr talman, att låta våra egna tugga bättre för 650 miljoner kronor i en lid då oerhört många miljoner människor inte har någol att tugga alls. Jag är, herr talman, djupt besviken på dem som inte i klara verba kan stödja ett uttalande om att stå fast vid enprocenlsmålet. Jag yrkar därför-bifaU till reservationen 1. Jag vill också yrka bifall till reservationen 11 samt tiU de reservationer som stötts av moderata samUngspartiets representant i utskottet.

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsalla överläggningen rörande della belänkande samt behandhngen av återstående på dagens föredragningslista upptagna ärenden till kl. 19.30.

§ 8 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ls propositioner:

Nr 121 angående medel för den svenska andelen av kostnaderna för del nordiska minislerrådssekrelarialet i Oslo

Nr 126 med förslag om särskUt forskningsavdrag och exportkreditstöd för industrin

§ 9 Anmäldes och bordlades föhande motioner

Nr 1923 av herr Stålhammar m. fl. i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:84 angående särskild studiegång för gmndutbildning till sjuksköterska/sjukskötare m. m.

Nr 1924 av herr Eriksson i Arvika i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:94 om ändringar i väglrafikbeskattningen m. m.

Nr 1925 av herr Pettersson i Kvänum i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:107 med förslag om inrättande av en fältslation i Skara

§ 10 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades alt följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 192 Herr Henmark (fp) till herr socialministern om åtgärder mot bristen på barnmorskor:

Kan statsrådet vidtaga snabba åtgärder för all minska eller

eliminera den allvarliga brist på utbildade barnmorskor som föreligger,

och vilka åtgärder kan tänkas ifrågakomma?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 17.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1973:72 Onsdagen den 25 april

Riksdagens protokoll 1973:72