Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:70

Fredagen den 13 april

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokoUen för den 5 innevarande månad..

Nr 70

Fredagen den 13aprn 1973

Ang. ifrågasatt utbyggnad av Vindelälven

§ 2 Ang. ifrågasatt utbyggnad av Vindelälven

Herr statsministern PALME erhöll ordet för all i ell sammanhang besvara dels fru Erikssons i Stockholm (s), dels herr Ahlmarks (fp) i kammarens protokoll för den 10 aprU intagna frågor, nr 179 respektive 180, och anförde:

Herr talman! Fru Eriksson i Stockholm har frågat mig vilka planer regeringen har på att bygga kraftverk vid Vindelälven. Herr Ahlmark har frågat mig om regeringen kommer all respektera riksdagens beslut att rädda Vindelälven och hur många i regeringen som delar finansministerns uppfattning att Vindelälven bör byggas ut.

Jag vUI hänvisa tiU milt redan offentliggjorda uttalande innebärande atl någon omprövning ej kommer att ske av regeringens beslut alt inte bygga ut Vindelälven.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Jag ber all få lacka för svaret. Bra svar - jag höll på all säga bra karl denna vecka.

Om jag skall avslöja det, så har jag aldrig ett ögonbhck tvivlat på atl regeringen skulle hålla fast vid detta beslut. Del var en så lång pinans tid innan del fattades, och kunde statsministern hålla fast vid att driva igenom det under denna långa lid har jag helt hlat på alt det skulle hålla.

Att herr Sträng går ul med någonting annat är också typiskt för honom. Han är också att lita på i de ståndpunkter han har.

Jag lackar för svaret och känner mig helt lugn. Jag hoppas att alla som har fäst sä mycket avseende vid denna fråga tror mig när jag säger att jag inle ell ögonblick har tvivlat på alt regeringen skulle hålla fast vid beslutet.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! I flera år rasade striden om Vindelälven. Den handlade om all oersättliga naturvärden inle fick förstöras för kortsiktiga ekonomiska intressen. Den visade atl miljövännerna äntligen rådde på dem som alllid vill sätta miljön i sista hand. Vindelälven är den sista outbyggda älven söder om Norrbollen. Den skall sparas — för sin naturskönhet, för turismen, för forskningen, för fisket. Striden om Vindelälven visade hur miljöopinionen väckt sig allt starkare i Sverige.

Men det var somliga som sökte bromsa den utvecklingen. När riksdagen voterade i saken år 1967 var det bara 24 socialdemokrater som röstade mot en utbyggnad av Vindelälven; 138 socialdemokrater stod på

165

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Ang. ifrågasatt utbyggnad av Vindelälven

den andra sidan. Men utskottet vann, därför att oppositionen höll samman för att rädda Vindelälven.

1 aprU 1969 gjorde den socialdemokratiska riksdagsgruppen en rådgivande omröstning om Vindelälvens framlid. Av de 184 riksdagsledamöter som deltog i omröstningen rådde 146 regeringen atl föreslå en utbyggnad. Bara 37 avrådde. Men dessa 37 med Nancy Eriksson i spetsen var lillsamrnans med en enig opposition en majoritet i riksdagen.

Så fick dä regeringen ge vika och meddelade atl man inle tänkte föreslå en utbyggnad, I riksplanebeslutet i höstas slog riksdagen fast alt Vindelälven skulle sparas, liksom de tre övriga outbyggda älvarna i norr.

Men många hoppas på revansch och på ett nytt beslut, I söndags fick vi veta atl finansminister Sträng ansåg att vi haft "överspel i miljödebatten". Han sade alt beslutet att vägra bygga ul Vindelälven "inte var klokt och riktigt". Statsministern har tagit avstånd från finansminislern, och jag tackar herr Palme för svaret på min fråga.

Jag bortser nu från det unika i atl ett statsråd går ut och offentligt kritiserar ett beslut av regeringen. En regering brukar ju vara kollektivt ansvarig för sina handhngar. Därför skaU jag inte pressa herr Palme på ett svar på frågan hur- många statsråd som delar herr Strängs uppfattning. Men nog skulle del kännas oroande om vi mot förmodan fick en socialdemokratisk majoritet i riksdagen efter valet. Om Olof Palme kan köra över Gunnar Sträng då det gäller Vindelälven - vem kan garantera att inte efter valet Sträng kan köra över Palme? Del är ju ändå finansminislern som haft flest anhängare när de socialdemokratiska riksdagsmännen röstat om Vindelälven.

Nu hoppas jag självfallet atl herr Palmes besked står sig. Men, som någon sagt, "även om Vindelälvsbeslutet slår fast, är herr Strängs funderingar oroande. Det är tydligt atl del fortfarande finns folk som anser att vi bör barskrapa naturresurserna i landet för att lösa kortsiktiga energiproblem." Jag hoppas att de aldrig får bestämma politiken här i Sverige.

166

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Herr Ählmark kommer som en blek avbUd av en Nancy Eriksson, som verkligen haft etl oerhört starkt personligt engagemang i den här frågan.

Jag kan lugna herr Ahlmark med alt del inom regeringen fanns en myckel stor majoritet för att bevara den här älven. Gunnar Sträng, som jag har utomordentlig respekt för bl. a. för hans förmåga all stå för sin uppfattning, har alltid haft den personhga uppfattningen att älven borde byggas ul, och den har han hållit fast vid.

Det blh alltså ingen utbyggnad av Vindelälven. Jag tror dock atl del var viktigt att finansministern påpekade en annan sak, som vi kommer att få diskutera mycket i riksdagen, nämligen det man internationeUt sett kallar energikrisen, svårigheten alt få våra energiresurser alt räcka tiU. Men det är en sak för sig.

Det här beslutet fattade vi, det står vi fast vid. Vi står också fast vid atl vi bör försöka göra specieUa insatser i Vindelälvsområdet. Det har lyckats rätt bra. Jag vUl påpeka att 630 arbetstillfällen och 1 000

beredskapsjobb har tUlkommit sedan 1967. Nu fattade beslut kommer Nr 70

alt ge 600 permanenta arbetstillfällen och 360 under fem år i samband Fredaeen den

med utbyggnad av Juktans kraftstation. Vi satsar pengar på vägar och vi J3 \<)13

satsar pengar på malmprospeklering. Vi kommer all fortsätta att ägna stor-------- ;—;

uppmärksamhet åt sysselsättningen för människorna i Vindelälvsområdet. &■ J S

byggnad av Vindel-

Herr AHLMARK (fp): '"

Herr talman! Det är bara beklagligt all man satt i gång så sent med åtgärder för sysselsättningen i Vindelälvsdalen. Vi har från vårt håll flera gånger motionerat bl. a. om att bygga ut vägen vid Vindelälven, väg 363. Det kravet har man tidigare avslagit från socialdemokratisk sida.

Herr Palme kräver att man skaU hta på hans ord, och det är klart att jag tror att herr Palme numera menar alt Vindelälven skaU vara kvar. Men tänk på regeringens förflutna i de här ulbyggnadsfrågorna! Tänk på hur länge man haltade omkring i Vindelälvsfrågan ulan alt ge besked tUl befolkningen däruppe. Tänk på hur länge man höll möjligheten öppen atl gå in med grävskopor och sprängsalvor i Kalium, detta orörda och oersättliga fågelområde! Vi minns hur ivrig herr Palme var när det gällde att bygga ut Ritsem. Glöm inte att det var oppositionen som i höstas drev igenom beslutet atl Kalix älv inle skall byggas ut.

Då säger herr Palme att det är bra atl herr Sträng påpekade bristen på energi i framtiden. Javisst, men det värsta är atl Vindelälvens bidrag skulle vara obetydligt vid en eventueU framtida energikris. Vissa prognoser talar om atl vi i Sverige 1985 kan behöva omkring 200 mUjarder kUowatrimmar. SkuUe man bygga ul hela Vindelälven ger del ungefär 1 procent av den energimängden. Därför är det nonsens atl säga all vi bör förstöra Vindelälven för all vi behöver mer energi.

Energikrisen kan bh verklighet ganska snart. Men den klarar man inte genom all bygga ut de återstående älvarna här i landet. Vattenfall skaU finnas kvar i Sverige i verkligheten och inle bara i namnet på del verk som byggde ut dem.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! När jag stäUde min fråga var del inle för all diskutera vad som hade gjorts beträffande Vindelådalen efteråt. Tyvärr har det kanske lagU lite tid men å andra sidan har ju ovanligt myckel hänt jusl där. Jag är nöjd nu. Jag tycker all herr Ahlmark också skall vara nöjd, så bråkar vi på nya håll i stäUel. Vindelälvsdeballen har enligt min uppfattning slutat lyckhgl.

Jag får kanske rätta herr Ahlmark lilel när han säger all regeringen
skulle ha hattat. Om de bara hallal hade gått an, men de var fasta i tron,
på olika sätt. Somliga menade alt man inte skulle bygga ul, andra vUle att
man skulle bygga ul Vindelälven. Det var väl detta som gjorde all det log
tid innan man så småningom kunde bli överens om all en av
uppfattningarna skulle gäUa. Jag har alltså inle märkt all de som var fasta
i tron har hattal fram och tiUbaka, och jag anser mig vara vittnesgiU i
denna fråga. Jag är inte heller van all skona regeringen från kritik om
sådan behövs. Här har varit ohka uppfattningar, och enligt min åsikt fick
den rikliga inställningen diktera det slutliga beslutet. 167

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om bättre fömlsättningar för cykeltrafiken

Det vore bäst att inte ta upp denna fråga igen utan i stället koncentrera sig på andra ting om man vill föra en nalurvårdsdebatt.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag vill åter tacka Nancy Eriksson för ett balanserat inlägg; för sanningen är ju atl delta var ett myckel svårt beslut, där man fick noga väga olika synpunkter mot varandra. I politiken förekommer det svåra beslut. Det finns fullt legitima delade meningar på denna punkt. Vi kom fram tiU att man inte borde bygga ut Vindelälven, och det beslutet ståi' sig.

Herr Ahlmark hävdade väl sin roll som något av riksdagens Falsella-rius, för vad han talade om var ju inle så mycket miljösynpunkterna som folkpartiets försök atl dra något slags partipohtisk fördel av den här situationen och lUI ett allmänt misstänkliggörande. Jag tror all del är myckel dumt av honom. Balanserade människor som är för en utbyggnad eUer mot en utbyggnad inser på båda sidor all beslut av den här typen är svåra. Man får väga synpunkterna mot varandra. Till slut kommer man fram tUl en ståndpunkt. Det har jag gjort och det har regeringen och riksdagen £Jort i denna fråga. Sedan slår vi fast vid detta. Då kan vi också hysa respekt för de människor som haft en annan uppfattning än den som blivit gällande, den som blev majoritetens.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Fru Eriksson i Stockholm säger atl regeringen inte har hattat omkring, det är bara det att de har varit fasta i tron pä olika sätt! Jusl det. De har haft olUca övertygelser. Därför har regeringen kollektivt sett hattat. Men all regeringen inle uppträder som ett kollektiv i denna fråga, det fick vi se i söndags när herr Sträng på ett helt unikt sätt gick ut och bildade opinion mot regeringens och riksdagens beslut.

Jag har i dag talat om mihön och jag har nämnt en hel rad olika mUjöfrågor, även om herr Palme inte kommenterar dem. Alt lita på regeringens :goda miljöviha del är atl kräva ganska mycket. Möjligen kan man lita på att regeringen förstår atl opinionen inte kommer all godta en ändrad hållning i fråga om Vindelälven. Men då gäUer det också atl mUjövännerna ständigt är beredda alt bemöta sådana attacker som finansministern riktade mot dem i söndags.

Överläggrdngen var härmed slutad.

§ 3 Om bättre förutsättningar för cykeltrafiken

168

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för all i ett sammanhang besvara dels herr Gustafsons i Göteborg (fp), dels herr Clarksons (m) i kammarens protokoU för den 30 mars intagna frågor, nr 162 respekti'/e 164, och anförde:

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för atl skapa bättre förutsättningar för cykeltrafiken.

Herr Clarkson har frågat mig vUka överväganden som har legal tUl

grund för de nya trafUcreglerna, som drastiskt förändrar cyklisternas trafiksituation.

Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.

I anledning av herr Gustafsons fråga kan jag upplysa, all regeringen - i anslutning tiU av riksdagen uttalat önskemål - i januari i år uppdragit åt statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk att gemensamt och i samråd med statens planverk utreda frågan samt alt till regeringen redovisa härav betingade förslag.

Den regel som herr Clarkson torde avse med sin fråga finns i 33 § i den nya vägtrafikkungörelsen. Enligt denna bestämmelse skall cyklande eller mopedförare, som i vägkorsning ämnar färdas rakt fram eUer svänga till vänster, håUa tUl höger på vägen. I bestämmelsen sägs vidare atl cyklande eller mopedförare, som skaU svänga tUl vänster, skaU fortsätta genom korsningen tiU dess motsatta sida och svänga först när så kan ske utan hinder för den övriga trafUcen.

Cyklisterna utgör en oskyddad trafikantkategori. Särskilt i vägkorsningar med flera körfält befinner sig cyklisterna i en utsatt position, när de skall färdas meUan rader av bUar, som svänger åt olika håll. För atl inte cyklisterna skaU tvingas ut i biltrafiken har trafiksäkerhetsverket sedan flera år rekommenderat den osäkre cyklisten att i en vägkorsning hålla längst liU höger på vägen, färdas rakt fram över korsningen och, om han skall svänga lUl vänster, vänta på andra sidan korsningen tiUs körbanan blir fri.

Denna rekommendation tillkom ursprungligen i samarbete mellan högertrafikkornmissionen, vägverket, rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen, Nationalför-eningen för trafiksäkerhetens främjande, dvs. NTF, samt Cykel- och mopedfrämjandet. Syftet med rekommendationen är alt minska farorna för cyklisterna. Bestämmelsen i 33 § vägtrafikkungörelsen motsvarar denna rekommendation.

Bestämmelsen går tillbaka på ett förslag av nordiska vägtrafik-kommittén. Jag viU erinra om all man i Danmark, som redan tidigare infört en sådan bestämmelse, har en mycket betydande cykeltrafik och därmed också större erfarenhet än i Sverige av riskerna för cyklisterna i lät trafik. Man har emellertid från svensk sida varit medveten om all bestämmelsen inle under aUa förhållanden utgör en idealisk lösning, åtminstone inte om den ges en generell tUlämpning. Med hänsyn härtUI beslöts all 33 § vägtrafikkungörelsen inte skall träda i kraft förrän den 1 maj 1974. Avsikten har därvid varit, all under tiden fram till ikraftträdandet undersöka trafikförhållandena i olika slag av korsningar och vilka möjligheter del finns atl genom vägmärke, vägmarkering och andra liknande anordningar styra cykel- och mopedtrafiken på ell lämpligt sätt med hänsyn tiU förhållandena i de enskilda faUen. I den mån dessa undersökningar och de vidare erfarenheterna från Danmark, där motsvarande bestämmelse gällt under en längre lid, ger anledning tUl det kommer jag givetvis alt föreslå de modifieringar av föreskriften i 33 § vägtrafikkungörelsen som kan anses påkallade.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga, först och främst i vad avser beskedel att del nu kommit

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om bättre fömt-sättningar för cykeltrafiken

169

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om bättre fömlsättningar för cykeltrafiken

till stånd en utredning om möjligheterna atl förbättra förutsättningarna för cykellrafiken. Jag hoppas att den kommer all arbeta snabbt och i nära samarbete med Cykelfrämjandet, som ju har den verkliga sakkunskapen på delta område.

Jag viU sedan gä över till det som egentligen motiverade min fråga. Det var de nya bestämmelser som skall träda i kraft och som avser cyklisters uppträdande i körfiler. Det kan synas vara en liten fråga, men i själva verket är den av avgörande betydelse, eftersom den faktiskt gör att cyklisten blir betraktad som en andrarangstrafikant. Det kan inte vara riktigt med hänsyn lill att del väl är angelägel att vi skaU befria städernas cénlralkärnor från biltrafik. Där finns del aU anledning atl uppmuntra liU cykellrafik.

Nu åberopar kommunikationsministern en rekommendation om hur den osäkre cyklisten skall uppträda. Men den nu tillkomna bestämmelsen är ju tvingande för cyklisterna. 1 detta avseende kan statsrådet inte åberopa t. ex. Cykel- och mopedfrämjandet, som i en skrivelse lill statsrådet av den 28 mars har sagt atl delta är den troligen mest cykelfienlliga regeln i svensk trafikhisloria. Cykel- och moped främjandet hemstäUde redan den 30 juni förra året i en skrivelse all organisationen skulle få möjligheter att framföra konkreta synpunkter på denna fråga. Någon sådan möjlighet har tyvärr mte beretls.

Nu åberopas också förhållandena i Danmark. Jag har här framför mig en skrivelse från Dansk Cyklist Förbund lUl Cykel- och mopedfrämjandet som säger alt denna lagstiftning har skapat enorma problem för cyklisterna och i många fall gjort det farUgare för dem än tidigare. Det beror på den Irafikseparering som vi har i stor utsträckning i städerna. Jag cyklar själv myckel i Göteborg. Där finns t. ex. IrafUcseparering med tre olika filer <;om leder i olika riktningar, och enligt de nya reglerna skall man vara tvungen alt hålla sig på högerkanten i den innersta högerfilen. Hur skall en cyklist under sådana förhållanden kunna delta i trafiken? Del blir myckel svårt.

Jag viU uttrycka den förhoppningen med anledning av vad statsrådet sade sist i svaret, all statsrådet innan bestämmelsen fastställs inbjuder lill en konferens med Cykel- och mopedfrämjandet och övriga experter. En sådan konferens bör få tiUfälle att dryfta de här frågorna, framföra sina synpunkter och se lill att cykeln betraktas som ell med andra jämbördigt Irafikmedel.

170

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Norling för svaret på min enkla fråga angående cyklisternas trafiksituation. Jag delar i aUa stycken de synpunkter som herr Gustafson i Göteborg har framfört, och jag är rädd för all man i denna 33 § i väglrafikkungörelsen har skapat förutsättningar för all bilisterna skall bli mera nonchalanta mot övriga trafikanter än vad de är i dag — dvs. att särskilt cyklisterna kommer att bli andra klassens trafikanter som finner sin säkerhetssituation betydligt försämrad i fortsättningen.

Statsrådet Norling säger att man har "rekommenderat den osäkre cyklisten ati: i en vägkorsning hålla längst liU höger på vägen, färdas rakt

fram över korsningen" osv. Risken med den bestämmelsen är ju alt vi i framtiden gör alla cyklister lill osäkra cyklister och etl lätt mål för den hårdnande bilismen.

Såsom helsingborgare och gränsbo har jag stor erfarenhet av trafikförhållandena i Danmark, och jag upplever cyklisternas situation där som i praktiken myckel försämrad; det bar ju också herr Gustafson i Göteborg vittne om. Jag vill här nämna vUka åtgärder man i Danmark har måst vidta, sedan man prövat de nya bestämmelserna under någon lid. Man har nämligen kommit med en tUläggskungörelse som säger;

"Hvor faerdselforholdene for cyklister i et kryds ikke på anden made kan löses tUfredsstillende kan del ved anbringelse af ordel 'Cyklist' på korebanen tilkendegives, hvilken del af korebanen cyklisterna kan benytte."

Man kan bedöma hela denna tilläggskungörelse som så, all den mdirekt är ell erkännande av misstaget med den nya regeln. Den innebär ju i princip ett undanröjande av cyklisternas placering längst liU höger. Jag hoppas atl statsrådet Norling verkligen ser allvarligt på delta och alt den förhoppning som slutet av hans svar ingav kommer atl infrias.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! En kommunikationsminister kan lika htet som någon annan i detta land sitta inne med hela sanningen i alla frågor aUdeles ensam. Därför måste han liksom andra söka råd hos dem som sysslar med saker och ting så atl säga mera på heltid.

Jag respekterar organ av typen statens vägverk, rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen, NTF och Cykel- och mopedfrämjandel - för atl inle liUägga högertrafikkommissionen, som arbetade i samband med högertrafikens införande. Skulle del vara så all jag och därmed regeringen ensidigt skulle fastlägga regler som dessa organ samstämmigt eller i någol enskilt faU klart förklarar vara felaktiga, då skulle jag kanske litet lättare förslå den kritik som framförs här. Del vore naturligtvis i det sammanhanget intressant atl få klargjort från frågeställarna om de delar min uppfattning all man skaU ta hänsyn när dessa statliga myndigheler och även enskilda — jag påminner om Cykel- och mopedfrämjandet — uppträder samfällt, ,med samma uppfattning, i en bestämd fråga.

All sedan Cykel- och mopedfrämjandel i en skrivelse som är dalerad för bara några dagar sedan återkommer i frågan och har en diametralt motsatt uppfattning i anledning av att kritik har riklats — av naturliga skäl, må jag val säga — från en rad cyklister, det är en annan sak. Då får man bestämma sig. Man kan inte acceptera två uppfattningar i samma fråga hos någon hur länge som helst, ulan man får klara ul vilken uppfattning man skaU stå för, och det gäller i den här frågan. Jag vill säga detta i anledning av att det här kan verka som om regeringen ensam skulle ha fastlagt denna regel.

Vi skaU se på den i alla faU — det har vi sagt - fram till mitten av nästa år. Då tidigast kan denna regel träda i kraft. Fram lill dess skall vi överarbeta den på allt sätt. Vi skall ta ytterligare intryck från våra danska vänner. Del är fel, som herr Gustafson i Göteborg säger, alt del i Danmark skulle ha inträffat mera besvärliga situationer för cyklisterna.

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om bättre fömlsättningar för cykeltrafiken

171

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om bättre fömlsättningar för cykeltrafiken

172

Jag viU s;lula, herr talman, med all säga alt cyklisterna är om något en oskyddad IrafUcanlkategori, hksom gånglrafUcanlerna. Vi måste la större hänsyn lill dem än vi kanske tvingas göra - och .skall göra - till bilisterna, som ändå sitter något skyddade. Jag påtar mig gärna ansvaret all även lill cyklisterna säga atl vi i egenskap av cyklister också kanske får finna oss i all påta oss en eller annan för ögonbhcket besvärande uppgift i trafiken, om vi samtidigt kan säga detsamma lill bilisterna, lill gånglrafi-kanlerna och andra. Detta all vistas i trafiken är etl lagarbete.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Cykel- och mopedfrämjandel gjorde sin framställning den 30 juni 1972 och hemställde där om atl få överläggningar med konimunikalionsdeparlemenlel innan den här bestämmelsen trädde i kraft. Något sådant tillfälle har inle beretls Cykel- och mopedfrämjandel.

Statsrådet talar här om en rekommendation som gjordes för flera år sedan om hur en osäker cyklist skall uppträda. Sedan dess har väldigt mycket hänt, herr statsråd. Vad som framför aUt har hänt är all man har fått en ökad Irafikseparering i städerna. Det är inte längre bara fråga om enkla gatukorsningar. Del är fråga om uppdelning på olika körfiler, och om man skall följa denna regel strängt så kan, såvitt jag förstår, en cyklist över huvud taget icke färdas på gator där man har uppdelning på olika körfiler.

När det gäller Danmark citerade jag bara vad del danska cyklist-förbundet har sagt i skrivelse, ställd till Cykel- och mopedfrämjandel. Men jag tycker att vi skall la praktiskt på den här frågan, herr statsrådet. Statsrådet säger alt frågan skall överarbetas. Kan vi då inte komma överens om att inle nu låsa oss i några positioner utan i stället säga alt statsrådet ordnar en liten konferens dit han inbjuder de myndigheter som deltagit i den ursprungliga rekommendationen och Cykel- och mopedfrämjandel? Då kommer statsrådet t. ex. alt få höra att man inom statens trafiksäkerhelsverk är mycket tveksam till lämpligheten av denna regel.

Men, som sagt, låt oss inte binda oss. Låt oss i stället, i den anda som fanns i avslutningen på statsrådets svar, söka oss fram till en praktisk och riktig lösninii på det här problemet.

Herr CLARKSON (m):

Herr talnran! Jag vill gärna vidimera för statsrådet Norling atl jag är fullt på det klara med atl beslutet om denna Irafikkungörelse har fattats efter noggrant övervägande och noggrann bedömning av svaren från de remissinstanser som har hörts och alt det därvidlag inle finns någon anledning lill kritik. Om nu Cykel- och mopedfrämjandel har ändrat uppfattning, så är del kanske i och för sig inget all säga om. Jag kommer nämligen tillbaka till delta, atl jag är rädd att den bestämmelse som vi har fått kommer alt på lång sikt skapa ell överläge för bilisterna gentemot de oskyddade och osäkra cyklisterna. Det är en ytterst allvarlig situation, och jag hoppas all vi skall kunna finna en riktig lösning.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! I del sista som herr Clarkson sade fanns det en passus som kan göra att den fortsalla debatten inle kan föras på det sätt som jag

hoppas att vi båda avser. Herr Clarkson talade nämligen om "den bestämmelse som vi har fått". Men vi - har inle fåll några nya bestämmelser, herr Clarkson - jag tycker del är viktigt atl detta sägs. I bästa fall, sade jag i mitt förra inlägg, kommer denna regel - om vi under överarbetningen finner alt den har fog för sig - i tillämpning i mitten av 1974. Dit är del mer än ett år, och man kan väl då knappast anklaga oss för atl vi rusar åstad med någonting utan atl ge möjligheter för dem som har haft en bestämd uppfattning - jag skall inte upprepa vilka myndigheler och organisationer det är som har haft det — alt komma tiUbaka till oss och tala om huruvida de har ändrat uppfattning. Har nu Cykel- och mopedfrämjandet ändrat uppfattning är del tänkbart atl ytterligare någon av dem som haft en klar uppfattning tidigare också ändrar sig. Men det må vara deras sak atl komma och säga delta till Kungl. Maj:t, och i så faU bör ju drygt ett år vara tillräcklig lid, tycker jag, för atl sända i väg några rader till regeringen och säga del. Del kan inte vara svårare för oss atl kommunicera med varandra i en sådan här fråga.

När del gäller den debatt som har kommit i gång om de här nya tänkta reglerna för cykeltrafiken kan jag därför håUa med herr Gustafson i Göteborg om att vi skaU la seriöst pä detta och hjälpas ål alt försöka vrida det dithän att det bhr en fråga om all pröva sig fram till det bästa möjliga för cyklisterna. Det är inte säkert atl det som har gällt och gäller för cyklisterna är det rikliga för aU framlid. Vi ändrar för bilisterna, vi ändrar för gånglrafUcanlerna osv. Varför skulle då just cykUsternas trafikregler för alllid vara givna?

Del är i den andan jag menar alt vi skall pröva det här. Och jag har sagt och jag säger del igen: Jag — och därmed regeringen — är öppen för en diskussion som har syftet atl rädda liv i trafiken.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag är tacksam för det som statsrådet nu säger. Jag vill bara nämna, för alt del inte skall råda något missförstånd, atl Cykel- och mopedfrämjandet inte ändrat uppfattning i denna fråga. Så fort frågan kom upp skrev nämligen Cykel- och mopedfrämjandel liU departementet och pekade på de svårigheter som skulle kunna uppslå. Del som Cykel-och mopedfrämjandel tydligen varit med om tidigare har varit en rekommendation på den gamla högerlrafikkommissionens tid hur den cyklist som känner sig osäker bör uppträda i trafiken. När det gäller denna tvingande lagbestämmelse som kan komma har Cykel- och mopedfrämjandel alltså bett om överläggningar och pekat på svårigheterna. Därför kan man inle säga all Cykel- och mopedfrämjandet har ändrat uppfattning.

Men detta är ju nu av mindre betydelse. Jag lar framför allt fasta på statsrådets besked alt det kommer all bli tillfäUe för de olika organen atl framföra sina synpunkter. Och jag undrar ifaU del inte vore trevligt om statsrådet inbjöd organisationerna lill en konferens, där man kunde få diskutera dessa saker, för det har hänt så myckel sedan den ursprungliga rekommendationen gavs. Jag nämnde de nya trafiksepareringsålgärder som vidtagits och som, tror jag, inte har varit riktigt aktuella för dem som kommit med delta nya förslag lill bestämmelser.

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om bättre fömlsättningar för cykeltrafiken

113

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

A ng. behovet av nautisk sakkunskap i sjöfartsverkets ledning

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Vägtrafikkungörelsen har vi ju fått. Ätt den sedan i denna del träder i kraft först senare är jag fullt medveten om. Men den publicitet som förekommit och de uttalanden som gjorts från olika håll — inte minst från polis- och skolmyndigheter - har lett tiU all denna stora trafikantgrupp redan börjat känna sig osäker, och den kan komma alt bli mera brutalt behandlad framdeles än vad som hitliUs varit fallet.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Man kan tydligen aldrig bli tillräckligt klar i sin formulering. Herr Gustafson i Göteborg tillät sig påminna om vad som sagts i tidigare uttalanden som avsåg en rekommendation. Där gällde det osäkra cykhsler, sade herr Gustafson. Men då vill jag i klarhetens namn säga att vi måste ha samma regler i cykellrafiken för osäkra som för säkra cykhsler. Vi kan inte börja att införa en sorts regler för den ena kategorin och andra regler för den andra. Antingen är man cyklist eller också är man något annal.

Jag vill inte vara med om att dela in Sveriges cyklister i osäkra och säkra.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Skillnaden ligger inte där, herr statsråd, utan mellan å ena sidan en rekommendation till en cykhst som känner sig osäker, och å andra sidan en tvingande bestämmelse.

Men, som sagt, jag hoppas atl vi skall komma överens så småningom.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Till det sista som statsrådet sade om kategorierna säkra och osäkra cyklister vill jag säga alt vi har i dag säkra och osäkra cyklister, och risken är stor alt vi i framtiden bara får osäkra cyklister — och det är väl inte bra!

Överläggningen var härmed slutad.

174

§ 4 Ang. behovet av nautisk sakkunskap i sjöfartsverkets ledning

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Norrbys i Åkersberga (fp) i kammarens protokoll för den 6 april intagna fråga, nr 178, och anförde;

Herr talman! Herr Norrby i Åkersberga har frågat mig hur jag anser att behovet av nautisk sakkunskap i sjöfartsverkets ledning skaU tillgodoses.

1 propositionen till riksdagen år 1969 angående ny organisation av sjöfartsverket föreslogs alt verket i fortsättningen skuUe slå under ledning av en kollegialt beslutande lekmannastyrelse med generaldirektören som ordförande. Med anledning av förslaget och en motion i frågan uttalade statsulskollet atl det för sin del tillstyrkte Kungl. Majts förslag och underströk i anslutning härtill departementschefens uttalande att styi-el-

sen bör bestå av personer med bred erfarenhet av näringsliv och förvaltning ulan särskUd anknytning liU vissa intressen eller organisationer. Någol särskilt krav på atl nautisk sakkunskap skulle vara företrädd i ledningen ansågs således inte behöva uppställas. Riksdagen beslutade sedermera i enlighet härmed.

Även om således den nautiska sakkunskapen inle är företrädd inom verkels ledning är det självfallet nödvändigt atl sjöfartsverket inom sig har sakkunskap på detta och på en rad andra områden. Sådan sakkunskap finns också inom verket. Det väsentligaste när det gäller de ärenden som avgörs av sjöfartsverket är all dessa är väl beredda och att alla synpunkter - såväl nautiska som andra — blir tillfredsstäUande belysta.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Norling för svaret.

Min fråga är motiverad av flera faktorer. En av dem är alt det i sjöfartsstyrelsen eller i sjöfartsverkets direktion inle finns någon med nautisk utbildning. Detta är anmärkningsvärt, eftersom verkels arbete nästan helt är inriktat på aktiviteter av nautisk karaktär eller där nautisk sakkunskap är av yttersta betydelse.

En annan faktor är alt inemot hälften av de anställda inom sjöfartsverket och dess distriklsorganisationer är nautiskt utbildad personal eUer personal med nautiskt arbete. Från den personalens sida kan det då föreligga risk för bristande förtroende för verksledningen, om man inle har gehör för de mera tekniska synpunkter som den nautiska verksamheten kan motivera.

En tredje faktor, som jag personligen tUlmäter stor betydelse, är atl affärsverksprincipen tiUämpas på sjöfartsverket, och om den principen tillämpas i t. ex. sjösäkerhetsfrågor, så kan del leda till en dominans för ekonomiska och administrativa aspekter. Man lägger då kort sagt ekonomiska lönsamhelskrav på sjösäkerheten. Del är väl inle avsikten, och det kan undvikas om man har den nautiska sakkunskapen lätt tillgänglig. Del svar som statsrådet här givit innebär ell konstaterande av att nautisk sakkunskap inle är företrädd inom verkets ledning, och i den räknar jag då in såväl verkels styrelse som direktion.

Statsrådet gör etl uttalande som i och för sig är självklart men som när det gäller sjöfartsverket i dagens läge är utomordentligt klargörande: "Det väsentligaste när det gäller de ärenden som avgörs av sjöfartsverket är all dessa är väl beredda och att alla synpunkter — såväl nautiska som andra — blir tillfredsställande belysta."

Innebörden av delta kom i en märklig dager när en uppvaktning skedde inför inrUcesutskottet av sjöfartsverkels personal i anslutning till beslutet om utflyttning lill Norrköping. Det leder mig lill frågan om statsrådet anser atl nautiskt utbildad personal regelmässigt skall ges tillfälle atl delta i arbetet i sjöfartsverkets direktion och om statsrådet anser atl personalen bör vara representerad i sjöfartsverkets styrelse.

Nr 70

Fredagen den 13aprn 1973

Ang. behovet av nautisk sakkunskap i sjöfartsverkets ledning

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det är riktigt som herr Norrby i Åkersberga påpekar atl del i sjöfartsverkels direktion inle ingår någon nauliker. Sedan tar herr

175

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Ang. behovet av nautisk sakkunskap i sjöfartsverkets ledning

176

Norrby med utgångspunkt häri upp etl resonemang om alt ekonomiska synpunkter möjligtvis skulle läggas på sjösäkerheten. Ett sådant påslående vUl jag kraftigt liUbakavisa. Herr Norrby i Åkersberga måste leda i bevis vad han gör gällande.

Om vi då kommer in på arbetsformerna i allmänhet i statlig förvaltning med utgångspunkt i förhållandena vid sjöfartsverket kan jag göra en liten komplettering av milt första svar.

Sjöfartsverket har som central förvaltningsmyndighet för sjöfartsfrågor ansvaret för en mångskiftande verksamhet. På de flesta av dessa områden erfordras olika sakkunskap, specialistkompetens hos personalen. Som exempel på expertis som bör finnas inom sjöfartsverket kan nämnas nauliker, fyr- och eltekniker, byggnadstekniker, sjömätare, skeppsbyggare, skeppsmätare, sjöfarlsekonomer, jurister och administratörer och kanske ytterligare några grupper. Inom verket finns expertis på nämnda områden hksom företrädare för annan för verket värdefull sakkunskap.

1 vad särskilt gäller nauliker kan jag nämnda alt av sektionscheferna inom cenlralförvaltningen sex har nautisk utbUdning och erfarenhet av sjötjänst. Till det kommer alt aUa lotsdireklörer liksom flera befattningshavare inom sjöfartsinspektionen har sådan utbildning.

Om inte särskilda skäl föranleder annal bereds ärenden inom den sektion till vilket ärendet hör enligt sitt sakinnehåll. Föredraganden -vanligen sektionschefen — har alt tillse alt ärendet blir vederbörligen berett, och del innebär bl. a. alt genom verket tillgängUg expertis på berörda fackområden skall få tillfälle alt uttala sin mening. Särskilt i nautiska frågor inhämtas dessutom ofta yttrande från den regionala loisorganisationen, dvs. lotsdireklörer, lolsplalschefer och loisar.

Härigenom anser jag, herr talman, alt de krav som herr Norrby i Åkersberga ställer måste vara uppfyllda.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Jag har inle påstått atl de ekonomiska synpunkterna på sjösäkerhelsverksamhelen är dominerande. Jag pekar på den risk som finns om den nautiska sakkunskapen inle är tillfredsställande representerad i beslutsprocessen.

Det är inlressanl alt föha den debatt som förs om sjöfartsverkets ullokaliserirrg till Norrköping. Genomförandel av den ullokaliseringen tyder nämligen, enligt min uppfattning, på atl de nautiska och tekniska synpunkterna inte vinner lilhäckhgt gehör i sjöfartsverkels ledning och i de beslut som där successivt fattas. Sjöfartsverket skall faktiskt fungera ute på fältet så all säga även efter ullokaliseringen lill Norrköping. Och del verkar som om riksdagen, när man beslutade om utlokalisering, hade glömt alt ungefär halva sjöfartsverket inte är en central administralion ulan närmast är all karakterisera som en teknisk förvaltning.

Det torde nu bli goda möjligheter all tillse all den nautiska sakkunskapen och annan relevant sakkunskap blir företrädd i exempelvis direktionen i sjöfartsverket i samband med den föreslående ullokaliseringen, eftersom flera ledande befattningshavare knappast torde komma att flytta med lill Norrköping på grund av pensionering eller på grund

av att de i samband med ullokaliseringen söker sig till annan verksamhet. Enligt de synpunkter som anförs av personalen inom sjöfartsverkets regionala verksamhet finns det betydande risker för att personalens förtroende för verket reduceras, om man inle får den nautiska sakkunskapen representerad i verkets ledning.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Låt mig bara tillägga två saker.

Vid ullokaliseringen av sjöfartsverket från Stockholm kan naturligtvis inle de nautiska synpunkterna få spela någon mera dominerande roll än alla andra synpunkter på den frågan. Det skulle naturligtvis vara helt felaktigt. Jag är övertygad om alt de bedömningar som gjorts i det sammanget har tillgodosett de nautiska synpunkterna lika väl som andra inlressen.

Av de inlägg herr Norrby i Åkersberga har gjort kan man få uppfattningen all hela sjöfartsverkels organisation i dag skulle vara koncentrerad hit tiU Stockholm. Det är tvärtom så alt lilel mer än halva verksamheten redan nu är av lokal och regional karaktär. Man kan alltså inte heller där säga atl sjöfartsverket har aUl koncentrerat hit.

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om åtgärder mot olycksfall med s. k. smällare

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Det torde förhålla sig så atl ungefär 80 procent av de anstäUda i sjöfartsverket är verksamma på lokal eUer regional nivå. Men av det som kallas för central administralion tycks ungefär hälften vara av sådan art all den inte ulan vidare och med lämplighet kan förläggas liU Norrköping. Vid diskussionen om förläggning av förråd, verksläder och tekniska aktiviteter har, såvitt jag har kunnat uppfatta, inle de synpunkter som exempelvis den nautiska personalen inom sjöfartsverkets centrala, regionala och lokala verksamhet anfört beaktats ordentligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder mot olycksfall med s. k. smällare

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för all besvara herr Enskogs (fp) i kammarens protokoll för den 23 mars intagna fråga, nr 152, och anförde:

Herr talman! Herr Enskog har frågat mig om jag ämnar vidta några speciella åtgärder för all minska riskerna för skador av s. k. smällare i samband med det stundande valborgsmässo- och påskfirandet.

Inledningsvis vUl jag nämna alt jag förra året log initiativ liU en granskning av förhållandena beträffande s. k. pyrotekniska varor. Granskningen gav inle någon entydig bild av situationen, och del stod klart alt en mera allsidig översyn var nödvändig. Jag tillkaUade därför en särskild sakkunnig för denna uppgift. Utredningsarbetet väntas vara klart inom ett år.

Beträffande de stundande helgerna har jag inhämtat att rUcspolis-styrelsen i samarbete med samarbetskommitlén för barnolycksfaU har

12 Riksdagens protokoll 1973. Nr 68- 70

111

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Ang. importrestriktionerna avseende textilvaror från Indien

vidtagit e;n rad åtgärder för att minska riskerna för skador. Bl. a. informerar polisen i press och lokalradio samt dhekl till försäljare och skolungdom om gällande bestämmelser och om riskerna i samband med användningen av pyrotekniska varor.

Med hänsyn till de åtgärder som polismyndigheterna vidtagit och det pågående utredningsarbetet anser jag inte att några ytterligare åtgärder för dagen är påkaUade.

Herr ENSKOG (fp):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

AUa vel vi alt under det stundande påskfirandet liksom under valborgsmässoaftonens festligheter åtskilliga barn och ungdomar liksom en del äldre personer kommer atl skadas av smällare. Ännu fler kommer att mer eller mindre allvarligt skrämmas eller irriteras av okynnessmällare. Vetskapen om detta är anledningen till min fråga.

Det är bra alt handelsministern har tiUkallat en sakkunnig för alt utreda frågan om den samhälleliga regleringen på det pyrotekniska området. Även om jag inte tror atl del går atl komma ifrån del nöje som många anssr atl smällare är, torde en del kunna göras för att minska riskerna. 1 väntan på utredningens förslag och genomförandet av dessa torde man kunna vinna en hel del genom ylterhgare upplysningar i TV, radio och tidningar liksom i skolor och hemmen.

Det är bra att framför aUl pohsen har gjort en del - det har också märkts på ;;enaste tiden — men åtskilligt ytterligare kan göras. Jag skulle viha ha upprepade informationer i massmedia om de olycksfallsrisker som är förenade med handhavandet av smällare, både för dem som kastar eller skjuter i väg dem och för omgivningen. Upplys också om atl ell ovarsamt eller förargelseväckande handhavande av såväl fyrverkeripjäser som pyrotekniska leksaker kan medföra straff. Låt oss alla medverka tUl ett olycksfritt helgfirande!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. importrestriktionerna avseende textilvaror från Indien

178

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Wirmarks (fp) i kammarens protokoll för den 5 april intagna fråga, nr 172, och anförde:

Herr tahnan! Herr Wirmark har frågat om jag vill närmare motivera bakgrunden lill de i dagspressen uppmärksammade importrestriktionerna avseende vissa textilvaror från Indien.

I likhet med vad vi gjort i förhållande tUl vissa andra större producentländer på textilområdet har en överenskommelse träffals som innebär atl Indien ålar sig viss reglering av sin export lill Sverige av skjortor, blusar och sänglinne.

Uppgörelsen syftar till' att bringa en myckel kraftig exporttillväxl under kontroll.

Bakgrunden lill vår begäran om förhandlingar är all söka i den svenska

TEKO-industrins aktueUa och väl kända svårigheter. Importandelen av liUförseln på den svenska marknaden av den här typen av skjortor och blusar hade under första halvåret i fjol stigit till meUan 80 och 90 procent. Det är för vår industri och för vår försörjningsberedskap etl mycket känsligt varuområde det gäller.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Vi är väl aUa medvetna om all import från låglöneländer kan skapa vissa sektoriella problem i den svenska ekonomin och att det är nödvändigt all vi finner åtgärder som gör alt samhället solidariskt bär ansvaret hörför, dvs. solidariska åtgärder med de grupper som blir drabbade.

Jag vUl beklaga att den svenska regeringen nu ansett det nödvändigt atl införa den här åtgärden mot indiska textilprodukter. Jag beklagar det därför alt del litet strider mot vår handelspolitik i övrigt, som ju går ul på alt främja en fri världshandel, och inte mmst mot vår biståndspolitik, där man kan citera propositionen 1971:93, som säger atl "åtgärder som syftar lUl alt skapa bättra möjligheter för u-länderna alt sälja sina produkter och öka sin andel av världshandeln givits hög prioritet".

Indien är ju ell av de väsentliga mottagarländerna för svenskt bistånd. 1 vår biståndssyn ingår atl främja induslrialiseringsprocessen i mottagarländerna, att hjälpa lill att bygga upp en kapacitet för att dessa länder skall kunna exportera mera och få in större exportinkomster. Sett ur del perspektivet är den nu företagna åtgärden ologisk och stridande mot vad vi söker främja med biståndspohtiken. Sverige stöder med biståndsinsatser Indiens ansträngningar alt exportera. År 1970 erhöll bl. a. Indien ett exportfrämjande bistånd i form av fritt utrymme på S:l Eriksmässan och även service från etl antal marknadsulvecklingskonsuller. Bland de produkter som på det sättet erhöll stöd för alt öka exporten lill Sverige var textilierna. Men nu, när Indien har framgång i sin export — när man där alltså lyckats med vad vi avsåg med våra biståndsinsatser - slår regeringen till och stryper Indiens export tUl Sverige.

Handelsministern hänvisade tiU vår egen textilindustri. Det är väl sysselsättningsargumentet som där finns med. Men hur vet handelsministern all den nu företagna åtgärden kommer all gagna sysselsättningen i Sverige? Kommer den inte alt i stället medföra alt andra u-länder, t. ex. Pakistan eller Afghanistan eher vilket land del nu blir, kommer att la Indiens plats? Kommer man då återigen från svensk sida, om dessa länder lyckas i sina ansträngningar, att slå tUl med motsvarande åtgärder? Jag vUl erinra handelsministern om vad arbetsgruppen för jämlikhetsfrågor uttalade: "Inte så säUan möter man argumentet alt ell mål som full sysselsättning i Sverige skulle vara oförenligt med fri import från länder med låga löner. Med en sådan argumentering kan kravet på jämlikhet inom vårt lands gränser läggas till grund för en trångsynt nationalism som bygger på värderingar helt motsatta dem som delta program pläderat för."

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag tror inle alt herr Wirmark har gjort klart för sig omfattningen och innebörden av del problem som vi står inför när det

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Ang. importrestriktionerna avseende textilvaror från Indien

179

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Ang. importrestriktionerna avseende textilvaror från Indien

gäller texlilimporlen från lågprisländerna.

Jag hoppas att herr Wirmark vet alt vi med flertalet utveckhngsländer har likartade begränsningsavtal. Om den indiska exporten till Sverige hade fått fortsätta, skulle vi ha ställts inför problem när del gällde att förnya avtalen med andra utvecklingsländer. Den indiska exporten vävdes framför allt in i exportulrymmet från andra länder på den svenska marknaden.

Det andi-a förhållandet som visar vad del är fråga om är att Sverige under fjoläi'el från Indien importerade kläder, som inte var av trikå, till ett värde som motsvarade Storbritanniens och Västtysklands sammanlagda import av de varorna från Indien. När det gäller de vävda skjortorna var Indiens export 1971 tiU Sverige större än Indiens export till USA och hela den europeiska gemenskapen. Vad visar delta? Jo, all Sverige jämfört med varje annat industrUand har en öppnare importpolitik på textilområdet. Skall vi kunna uppträda någorlunda rättvist mot olika utvecklingsländer måste vi också behandla dem någorlunda lika. Den indiska exporten till Sverige var på väg att skapa problem för andra u-länder men naturligtvis också för den svenska industrin.

Det är inle i första hand sysselsättningsfrågan det gäUer utan beredskapsförsörjningsfrågan. På detta område är vi nu uppe i en importandel på 90 procent av den totala tillförseln. Vi har etl anslag för det, herr Wirmark. Eller hur vUl herr Wirmark lösa problemet med den industri som i ett eventueUt krisläge — blockad eUer avstängning - skall försörja svenska folket med skjortor? Då kan herr Wirmark inte få dem från vare sig Indien eller Pakistan.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! För att handelsministerns resonemang skall gå ihop måste han först bevisa att den svenska industrin kan tiUverka de produkter som de svenska köparna velat ha från Indien. Såvitt jag vet har de indiska bomullsskjortorna varit en modefluga, speciellt bland ungdom. Om vi skall göra motsvarande skjortor kommer produktionskostnaden all bli myckel större. Och vad är det som säger alt man då inte köper billigare skjortor från andra u-länder? Vad säger atl man köper de svenska skjortorna från den industri som handelsministern med detta beslut vUl slå vakt om?

Kan inte handelsministern medge all här föreligger en motsättning i regeringens politik? Man för en biståndspolitik som syftar till atl främja möjligheterna för Indien och andra länder att exportera till vårt land. Handelsministern har själv i UNCTAD sagt alt man måste finna ytterligare vägar för en ökad tiUgång lill industriländernas marknader för u-landsvaror. Men när dessa länder lyckas, vidtar regeringen sådana här åtgärder. Erkänner inte handelsministern atl här föreligger en motsättning? Är inle handelsministern beredd att verka för att avskaffa dessa åtgärder snarast möjligt?

180

Herr handelsministern FELDT:

Har inte herr Wirmark insett all detta inle innebär något stopp för importen av sådana produkter från Indien?

För del första ligger denna på en mycket hög nivå. Jag har gjort en jämförelse med Förenta staterna och hela den europeiska gemenskapen och funnit atl vi importerar fler skjortor än vad dessa de största handelsområdena i världen gör. Visar inte detta all det finns ett betydande utrymme både för Indien att exportera hit och för den här modeflugan atl leva upp och dö igen?

För del andra måste jag säga att del inle var mycken tiUtro herr Wirmark hade tih svensk textilindustri - att den inte skulle kunna tillverka Utet skjortor. Del har den ändå gjort i 100 år eller mer, och del skall den väl också klara i framliden.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag har visst tUltro liU den svenska textilindustrin och dess förmåga att lUlverka skjortor. Men jag tror inte att svensk industri kan tillverka skjortor liU det pris som Indien och andra u-länder kan göra. Del är ju del som skapat detta problem. Är handelsministerns skäl omsorg om den svenska lexlilindustrin måste han väl här i kammaren leda i bevis atl denna åtgärd verkligen leder tiU atl svensk industri får producera dessa varor. Jag tror för min del all del bUr andra länder som kommer in och atl detta är ganska godtyckliga administrativa ingrepp som regeringen gör och som strider mot andra väsenthga delar av vår utrikes- och biståndspolitik.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Delta är inte godtyckligt utan följer den hnje som vi sedan mycket länge lUlämpal, nämligen atl ha största möjliga öppenhet i handeln med utvecklingsländerna. Men vi har haft som grundläggande princip för handelspolitiken alt vi inle ensamma av aUa industriländer kan tUlämpa en total öppenhet. En sådan skuUe betyda alt aU den produktion, som dessa länder rimligen borde fä avsättning för även på andra, långt större marknader än den svenska, skulle söka sig hit. Milt inlägg i UNCTAD liksom andra svenska uttalanden har i första hand riktat sig till industrivärlden som sådan och krävt att flera länder skall tillämpa en så öppen importpolitik som Sverige gör. Det herr Wirmark försöker springa ifrån är den centrala punkten, nämligen alt inget annat industriland i världen tillämpar en så generös importpolitik gentemot utvecklingsländerna som Sverige gör. Erkänn det, herr Wirmark! Då först kan vi börja resonera.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Det vikliga i denna fråga är ju att regeringens åtgärder innebär ett steg tiUbaka. Jag har försökt ge handelsministern möjlighet alt säga atl han är beredd att verka för all den här åtgärden så snart som möjligt omprövas. Men del har handelsministern inle varit villig att förklara, och då viU jag bara konstatera att här föreligger en markant divergens mellan jämlikhetsprogrammets stolta ord i del här avseendet och vad handelsministern i verkligheten gör.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Herr Wirmark är väl inte okunnig om all sådana begränsningsavtal sedan länge existerat med många utvecklingsländer

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Ang. importrestriktionerna avseende textilvaror från Indien

181

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om textsättning av valprogram i TV

utan att herr Whmark stått här dagligen och krävt att de skall omprövas och avskaffas. Vad vi nu gör är atl vi försöker behandla Indien på ungefär samma sätt som vi behandlar en rad andra länder som inriktat sig på den svenska marknaden med en mycket intensiv marknadsföring, stödd av svenska importörer som gör sig goda förtjänster på den här verksamheten. Från den grundprincip som vi arbetar med och som innebär största möjliga öppenhet skall vi inle vika. Det finns en rad områden där vi välkomnar u-landsimporlen, och vi kommer även på lextUområdel att ha en ökad import från u-länderna; också importen från Indien kommer i framtiden atl kunna ökas. Del har vi bundit oss för genom bomulls- och lextilavlalel i GATT. Detta blir aUtså inte något stopp för importen från Indien och inle heUer för importen från andra länder, ulan denna kommer ali: fortsätta atl öka.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag är glad för alt handelsministern gjorde den här sista deklarationen. Det avsteg som beslutet innebär måste ju på sikt rättas till genom en mycket energisk politik - gärna i samråd med andra länder. Vi måste inse atl om vi inle tillåter u-länderna att exportera, om vi inte öppnar våra marknader, blir allt annal som vi gör för deras industrialisering och för den exporlfrämjande verksamheten bara tom verklighet.

Herr handelsministern FELDT;

Herr talman! Det är möjligt att vi nu börjar närma oss varandra; herr Wirmark erkänner atl ett land inle kan ställa sig långt framorri övriga industriländer och öppna sina marknader. Nu börjar han ändå tala om samråd. Jag menar att vi måste ha en någorlunda gemensam politik för atl kunna få den totala öppenhet som vi eftersträvar och gärna vill ha. Det är väsentligt att herr Wirmark slutligen erkänner atl det finns ett sådant samband. Del är inle bara att släUa sig upp och kräva atl den svenska marknaden här skall öppnas för allt slags export, när den är slängd för en rad andra länder. Del är en väsentlig insikt som herr Wirmark nu redovisar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om textsättning av valprogram i TV

182

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordel för alt i ett sammanhang besvara dels fru Froenkels (fp) i kammarens protokoll för den 23 mars intagna fråga, nr I 54, dels fru Marklunds (vpk) i kammarens protokoll för den 29 mars intagna fråga, nr 159, och anförde:

Herr talman! Fru Frasnkel har frågat mig om jag vill medverka till att samtliga program i TV under valrörelsen förses med textremsor så att döva och hörselskadade kan erhålla korrekt information, och fru Marklund har frågat mig om regeringen avser alt ta någol initiativ för atl personer med dövhet som handikapp skall kunna få full del av den valinformation som sprids via TV i den händelse Sveriges Radio inte anser

sig ha tillräckligt med medel för alt textsätta fler program än planerade.

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang.

En inom Sveriges Radio tiUsatt arbetsgrupp överväger för närvarande frågor som sammanhänger med en ökad användning av textremsor i TV-programmen. Arbetsgruppen, som samarbetar med den statliga handikapputredningen, behandlar också andra åtgärder för alt öka de döva och de hörselskadade människornas utbyte av TV-programmen. Enligt vad jag erfarit undersöker gruppen i sammanhanget hur de särskilda valprogrammen kan utformas för all de här aktueUa gruppernas behov skaU kunna tillgodoses. Mot bakgrund härav finner jag inle några särskilda åtgärder från min sida päkaUade.

Nr 70

Fredagen den • 13 april 1973

Om textsättning av valprogram i TV

Fru FRNKEL (fp):

Herr talman! Bakgrunden tUl min fråga är all del i vårt land finns omkring 650 000 hörselskadade människor. Av dessa är omkring en tredjedel beroende av tekniska hjälpmedel medan andra är helt döva och måste ha tillgång tUl teckenspråkkunniga tolkar, som del tyvärr råder mycket stor brist på.

Man har redan i en statlig informationsutredning fastslagit atl alla medborgare skall ha rätt till likvärdig information, men möjligheterna för de döva människorna att ta del av en valrörelse och få en nyanserad grund för sitt politiska ställningstagande är myckel små. Genom sitt handikapp är de hörselskadade helt eher delvis avskurna från alla informationskällor med undantag av tidningar och annan tryckt information och TV. Sannolikt är TV:n det mest betydande mediet i valrörelsen, men hittills har TV hela liden skyllt på tekniska svårigheter och icke velat göra någonting åt textningen av programmen.

Jag ber nu all få lacka utbildningsministern för svaret. Det är väldigt bra att det finns en arbetsgrupp inom Sveriges Radio som överväger just dessa frågor. Jag visste faktiskt inle del. Men jag hade blivit ännu gladare, om utbildningsminislern dessutom hade uttalat den förhoppningen, all arbetsgruppen verkligen skulle bh färdig med sitt arbete i god lid före valrörelsen och all resultatet av delta arbete skulle bli positivt. Då tror jag alt Sveriges Radio inte längre skuUe kunna skylla på tekniska svårigheter när det gäUer att tillgodose de dövas demokratiska rättigheter.

1 detta anförande instämde herr Börjesson i Falköping (c).

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber också all få tacka utbildningsministern för svaret på frågan.

Bland de hörselskadade och de döva är frågan om hur de på bästa sätt skall kunna tillgodogöra sig TV-program naturhgtvis en stor och väsentlig fråga. Atl man från deras sida och främst från den organisation som företräder dem, Sveriges dövas riksförbund, särskUl starkt för fram frågan om texlsältning av programmen inför höstens val beror naturligtvis i första hand på att man tycker sig ha stått utanför vahnformation av det här slaget tillräckligt länge. De har aldrig kunnat följa TV-programmen inför valen tidigare. Nu anser man, eftersom de tekniska fömtsätl-

183

Nr 70 ningarna är bättre nu än tidigare, alt man också borde kunna få en större

Fredagen den " programutbudet i TV inför valet texlsatt.

13 anril 1973 '' frågan om alt bereda denna grupp handikappade ökade möjlig-

------ 7------- :— heter alt allmänt tillgodogöra sig programutbudet från Sveriges Radio

' ° ■' diskuterades här i kammaren för ett par månader sedan redovisades det

aajun ■ e . J . arbete som pågår för atl lösa de tekniska problemen, och kullurulskollel

att einatta jan nämnde dii de organisatoriska, personella och ekonomiska problem som

som speciallärare skulle hänga samman med en aUmän användning av textremsor. Men om

nu frågan begränsas till att gäUa just program inför ett val borde

problemen inte vara lika stora. Det är angeläget atl nå ul med

valinformationen också tiU dessa grupper människor, det är vi säkert

överens om. Det var även representanterna för de fem riksdagspartierna

när de utfrågades för en tid sedan om vad man viUe göra för de

handUcappade.

Program inför valet innehåUer ju ofta också en ingående samhällsinformation. Det är någol som de här grupperna väldigt länge varit ställda utanför. Jag delar därför fru Fraenkels förhoppning om att utbUdningsministern medverkar till atl den här arbetsgruppen verkligen kan komma fram tiU ett positivt resultat och att det redan inför det här valet kan bli möjligt för de döva och hörselskadade atl få en bättre information om vad valet gäller, att få veta hur de skall väha rent tekniskt och all få all den information som vi andra får inför valet.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Självfallet är jag angelägen om att arbetsgruppen skall bli klar med sill arbete så snart som möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om möjlighet för adjunkter m. fl. att erhålla tjänst som speciallärare

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara fröken Hörléns (fp) i kammarens protokoll för den 4 april intagna fråga, nr 169, och anförde:

Herr talman! Fröken Hörlén har frågat mig vilka åtgärder jag avser atl vidtaga i avsikt att göra del möjligt för adjunkter och jämförbara lärare alt erhålla tjänst som speciallärare.

I skrivelse lUl Kungl. Maj:t den 26 juni 1972 angående inräknande av
specialundervisning i vissa tjänster som lärare vid grundskolan och
gymnasieskolan m. m. har skolöverstyrelsen anfört att lärare i läroämnen,
övningslärare och lärare i yrkesämnen till skillnad från klasslärare har sin
undervisning koncentrerad tiU ett fåtal ämnen. Del skulle därför vara
svårare för dessa lärarkategorier än för klasslärare att få erforderligt
timunderlag för hela speciallärarljänsler. Med hänsyn härliU och med
hänsyn till att utredningen om skolans inre arbete (SIA) överväger bl. a.
frågor kring specialundervisningen är skolöverstyrelsen inte beredd att
förorda särskilda lärartjänster för specialundervisning för de ifrågavarande
184 lärarkategorierna. Som en omedelbar åtgärd föreslår överstyrelsen i stället

bl. a. atl lärare i läroämnen, övningslärare och lärare i yrkesämnen, vilken genomgått specialutbildning vid lärarhögskola eller yrkespedagogiskt insritul, åläggs skyldighet atl meddela specialundervisning av den art för vUken läraren utbildats och all sådan undervisning helt eher delvis får inräknas i tjänsten.

Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning atl man bör avvakta bl. a. SIA:s redovisning innan man tar ställning lill frågan om inrättande av speciallärartjänster för de lärarkategorier som nu är aktueUa.

Överstyrelsens förslag tiU mera omedelbara åtgärder, nämligen all ifrågavarande lärare med erforderlig specialutbildning skulle åläggas skyldighet att meddela specialundervisning och alt sådan undervisning helt eller delvis får inräknas i tjänsten, är för närvarande föremål för beredning inom utbildningsdepartementet.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för det besked som han har gett beträffande de möjligheter som tydligen i framtiden kommer all stå lärare i läro- och övningsämnen liU buds alt få tjänster i specialundervisning.

Frågan om speciallärarljänsler för ämneslärare har under senare år varit synnerligen aktuell. För närvarande ges en ettårig utbUdning för speciaUärare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Såväl folkskollärare som ämneslärare äger tillträde lill denna utbildning, men del är endast folkskollärare som har formell behörighet till speciallärartjänster. Inte heller finns del möjlighet för lärare i s. k. läro- och övningsämnen med speciaUärarutbildning att inräkna specialundervisning som del av sin ordinarie tjänstgöring. Det förefaller onekligen omotiverat att anordna en ettårig spärrad utbildning för en grupp människor, som sedan inte bereds tiUfälle att arbeta inom det område utbildningen är avsedd för. Med tanke på atl det sommaren 1972 rådde brist på ca 4 500 utbildade speciallärare verkar ett sådant förfarande helt otroligt. Lärarnas riksförbund har också vid flera tUlfällen påtalat rådande förhållanden i skrivelser såväl lill skolöverstyrelsen som lill Kungl. Majt - som utbildningsministern här nämnde.

Som skäl för behovet av såväl utbildning som tjänster för speciallärare i s. k. läro- och övningsämnen anger man bl. a. att behovet av speciaUärare på både gymnasieskolan och grundskolans högstadium bör täckas av lärare som har för denna skolform normal behörighet som grund för specialutbildningen. Det går inte all eftersätta kraven på en relevant yrkesutbildning för dessa lärare om man vill ge de berörda eleverna en utbildning som är likvärdig den som övriga elever får. Del är också angeläget all det inom specialundervisningen på högstadiet och gymnasieskolan finns lärare som väl känner undervisningen i vanliga klasser och som samtidigt kan tjänstgöra i specialundervisning och vanlig klass. Lärare i båda undervisningsformerna kan ha nytta av all utbyta erfarenheter med varandra.

Under åren 1970—1972 har omkring 1 100 låg-och mellanstadielärare erhållit specialutbildning vid lärarhögskolorna mot endast ett 90-lal vidareutbildade folkskollärare, ett 60-tal adjunkter/ämneslärare och ett

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om möjlighet för adjunkter in. fl. att erhålla tjänst som speciaUärare

185

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Ang. utfommingen av skolhälsokort

20-lal övningslärare. Mot bakgrunden av dessa siffror synes det angelägel med en prioritering av specialutbildning av lärare i läro- och övningsämnen. Behovet av speciallärare i allmänhet är stort och i särskild grad gäller det denna grupp av lärare. Det finns ingenting som säger att de personliga kvalifikationer, som man kan viha se hos en speciallärare, skulle vara mindre vanliga bland lärare i läro- och övningsämnen än bland övriga lärare.

För dagen särskilt aktueU är frågan om hur de lärare i läro- och övningsämnen som redan har speciaUärarutbildning skaU få möjlighet att fungera som speciallärare. Nu har utbUdningsministern gett besked om alt frågan för närvarande är föremål för beredning inom utbildnings-departemenlet. Det beskedel kommer säkerligen de speciaUärare som nu finns ute på fältet att bh väldigt lacksamma atl få. Önskvärt är naturligtvis atl del så snart som möjligt blir resultat av den utredning som nu pågår.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. utformningen av skolhälsokort

186

Herr utbildningsmmislern CARLSSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels herr Clarksons (m) i kammarens protokoll för den 5 april intagna fråga, nr 173, dels fru Marklunds (vpk) i kammarens protokoll för den 11 april intagna fråga, nr 181, och anförde:

Herr talman! Herr Clarkson och fru Marklund har frågat mig om jag kommer att inskrida mot den planerade utformningen av skolhälsokortet, som uppges komma att innehålla bl. a. sådana uppgifter om eleverna som aggressivitet, skolk, snatteri, svartsjuka och familjebakgrund.

Inom skolöverstyrelsen har utarbetats etl förslag lill nytt formulär för skolhälsokort, kaUal elevhälsovårdsjournal. Detta förslag remissbehandlas för närvarande. Remisstiden utgår den 1 juni 1973.

Ett formulär för skolhälsokort bör naturligtvis utformas så att det fungerar som etl effektivt hjälpmedel för skolhälsovården. Men även andra väsentliga inlressen bör lika självfallet tillgodoses. Bl. a. bör tillses all enskilds personliga integritet skyddas mot otillbörligt intrång. Kravet på sådant skydd innefattar inle bara alt skolan faktiskt respekterar det privata området i tillbörlig utsträckning utan också all eleverna och föräldrarna s;kaU kunna lita på all del förhåller sig så. Jag räknar med alt den pågående remissbehandlingen kommer alt allsidigt belysa frågan i vad mån del föreslagna formuläret uppfyller de krav som bör ställas. Vidare utgår jag ifrån atl skolöverstyrelsen vid sitt slutliga ställningstagande lill del föreslagna formuläret kommer att särskilt pröva om del kan anses förenligt med kravet på skydd för enskilds personliga integritet att samla uppgifter orn elevers personliga förhållanden i den omfattning som antyds av förslaget. Om det behövs etl ingripande från min sida kan bedömas först sedan skolöverstyrelsen tagit slutlig ställning till förslaget och remissyttrandena.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Carlsson för svaret på min enkla fråga. Bakom densamma ligger ju en myckel kraftig opinionsstorm bland lärare, föräldrar och skolpsykologer mot den tänkta utformningen av det skolhälsokort som man för närvarande prövar i Uppsala. På en sida i detta kort skall uppgifter om skolbarnens mihö och beteende antecknas helt lapidariskt i form av kryss i kolumner. Delta kan bli en mycket svår belastning för eleverna i framliden.

Jag såg i en tidning häromdagen all 200 skolpsykologer, som hade samlats på en konferens, hade gjort följande uttalande:

"Genom all fästa dylika omdömen på papper får dessa omdömen karaktär av vetenskaplighet och sanning. Elever stämplas. Omdömen förs vidare år från år trots att de kan vara resultat av tillfälliga förhållanden, personliga motsättningar och enbart spegla en viss persons uppfattning."

Det är synnerligen aUvarliga frågor det rör sig om. Det är inle alltid man har anledning alt vara tacksam och t. o. m. någol glad över svar som man får på enkla frågor, men jag är del i dag med tanke på atl statsrådet Carlsson visar en mycket klar uppslutning kring de tankegångar som jag tror mig representera när jag reagerar mot etl skolhälsokort av denna utformning. Jag tackar för det.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber all få lacka utbUdningsministern för svaret också på min enkla fråga.

"En kuslig registrering" — del är bara ett av de många starkt kritiska omdömen som har fäUts om det förslag till skolhälsokort som har utarbetats av de ansvariga för skolhälsovården och som skulle följa skoleleven under uppväxttiden eller åtminstone genom alla de skolformer som har en stadgemässigt ordnad hälsovård.

Etl kort med uppgifter om sjukdomar, om vaccinationer och resultat av läkarundersökningar är naturligtvis motiverat för all ge skolsköterskor och skoUäkare orientering om eleven när denne behöver söka upp skolhälsovården. Men jag kan inte se atl uppgifter om skolk, snalleri, blyghet osv., som detta kort innehåUer, skulle vara så effektiva hjälpmedel för skolhälsovården att de skaU behöva hänga med eleven från den stund de noteras på papperet och till dess atl han eller hon lämnar skolan - i synnerhet som ju uppgifter av detta slag knappast någonsin kan göras så säkra alt de kan ligga lill grund för bedömning av eleven. Det riktiga måste naturligtvis vara atl konkret la kontakt i de fall där eleven behöver hjälp med någol slag av problem.

Man kunde kanske misslänka all idén om en registrering av detta slag är en följd av det alltmer utbredda slorskolelänkandet. 1 de maslo-donlskolor som finns kan det naturligtvis bli svårt med personliga kontakter mellan lärare och elever.

De uppgifter det är fråga om är alltså meningslösa. Man kunde naturligtvis också la upp inlegritelsaspeklen i delta sammanhang, men jag tycker alt utbildningsministern i sitt svar betonar denna på ell myckel bra sätt. Jag är glad för denna betoning av respekten för privatlivet. Del är ju den respekten som man mest har saknat i det förslag som vi nu diskuterar.

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Ang. utformningen av skolhälsokort

187

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om ökat anlitande av tåg vid statstjänstemäns tjänsteresor

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Jag har grundad anledning all tro alt lekmannastyrelsen och generaldirektören för skolöverstyrelsen mycket noga kommer att granska detta ärende innan skolöverstyrelsen fattar sitt beslut.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om ökat anlitande av tåg vid statstjänstemäns tjänsteresor

Herr komrnunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 1 februari framställda inlerpellalion, nr 28, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat rnig om jag är beredd alt vidta åtgärder så att statstjänstemän i första hand använder tåg vid tjänsteresor.

Bestämmelserna om förmåner vid statstjänstemannens resor är numera avlalsbara. l-örhandlingar pågår meUan statens avtalsverk och personalorganisationerna om ändrade regler rörande resekostnadsersättning och traktamente. Förhandlingarna avses leda lill ell särskilt rese- och Iraktamenlsavtal, som alltså skall ersätta del nu gällande allmänna resereglementel.

Med hän;;yn tUl nämnda förhållanden är jag inle beredd att göra någol närmare uttalande i frågan.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få framföra milt tack till kommunikationsministern för svaret på min interpellation. Denna föranleddes i första hand av att orsaken lill de nedläggningar av järnvägslinjer som har förekommit har sagts framför allt vara att antalet resande minskar i sådan omfattning alt järnvägsdriften inte längre är lönsam. En förutsättning för ökad lönsamhet bör därför vara all SJ:s tjänster i större utsträckning än vad som nu sker las i anspråk av allmänheten. För statens järnvägar skulle en ökad resandefrekvens på tågen betyda bättre ekonomi och för samhället en vinst genom att mindre anslag därigenom skulle behöva ges till SJ för olönsamma järnvägslinjer.

Särskilt inom våra statliga verk företas ett betydande antal resor per år, och jag finner del ganska naturligt all dessa verk skulle föregå med gott exempel och rekommendera sina tjänstemän all anlita tåg, i synnerhet vid längre resor. Statsrådet vill inte uttala sig om detta utan hänvisar lill en utredning, som i del här sammanhanget egentligen för mig saknar inlres;>e.

Även för kommunikationsministern borde det väl ändå framstå som önskvärt all de statliga verken i större utsträckning än vad som nu sker anlitar "hela folkels järnväg". Några exempel kan belysa hur man från statligt håll nu utnyttjar statens järnvägar. Vid etl verk belöpte sig bilkostnaderna för tjänstemän under etl år lill ca 480 000 kronor, medan flygkoslnaderna uppgick lill ca 1 25 000 kronor samma år och tågrese-kostnaderna också stannade vid ca 125 000 kronor. Vid ell annat

ämbetsverk uppgick kostnaderna för bilresor tiU ca 450 000 kronor och för flyg- och tågresor till ca 394 000 kronor. Siffrorna anger klart att statens järnvägar vid de här verken liksom i övrigt är missgynnat.

Jag, tror personligen alt en rekommendation från ansvarigt håll - i detta fall från kommunikationsministern - till de statliga verken att bättre gynna statens järnvägar vid tjänsteresor skulle medföra att även privata företag kom att föha rekommendationen. Det borde i hög grad hgga i kommunikationsministerns intresse att medverka till en sådan utveckhng. Resandefrekvensen inom både statliga verk och näringslivet i stort är av sådan omfattning atl den kunde starkt bidra till all statens järnvägars ekonomi, om man bara ville utnyttja SJ:s tjänster, avsevärt skulle förbättras. Jag bara beklagar att statsrådet inte viUe uttala sig om önskvärdheten av detta.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skaU gärna till herr Börjesson i Falköping säga alt om någon är intresserad av ett ökat anlitande av tåg vid resor, så är det jag. Vid en rad tillfällen har jag gett uttryck för den uppfattningen att om vårt folk i större utsträckning än vad nu är fallet skulle anlita tåg, så skulle våra diskussioner om SJ :s ekonomi, om tågindragningar osv. kunna föras på ett helt annat och mera positivt sätt än vad som för närvarande tyvärr får ske. Därom torde vi kunna vara helt eniga.

Men vad herr Börjesson i Falköping har frågat om är huruvida åtgärder skulle kunna vidtas av regeringen så att statstjänstemän i första hand använder tåg vid tjänsteresor. Om jag hörde rätt, sade herr Börjesson all den utredning som jag talade om i mitt svar saknade - för herr Börjesson — intresse. För mig kan den ju inte göra del. Som jag har sagt i svaret är numera bestämmelserna om förmåner vid statstjänstemäns resor avlalsbara. Vi har en god princip bland mänga i vår riksdag, nämligen att vi med stor aktsamhet följer - och inte lägger oss i - förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Jag utgår ifrån som självklart att herr Börjesson och jag även pä den punkten har gemensamma uppfattningar.

Om vi nu har det, kan vi återigen knyta ihop våra uppfattningar så till vida att om man i framtiden vid bestämmandet av resor får möjligheter — som då kan vara betingade av med vilken snabbhet man bör färdas fram i tjänsten för att kunna utföra sina uppdrag — all uppmuntra till ett mera livligt och omfattande resande med låg, då tror jag all del skulle gynna alla parter och inle minst dem som reser med tåg. Jag kan väl få avrunda med att säga all en tågresa inle under åren har blivit mindre bekväm än den var förr, den är säkert mer bekväm i dag.

Men, som sagt, delta är två frågor, herr Böriesson. Ätt man skulle gå in i pågående förhandlingar avvisar jag, men jag är positiv lill atl i övrigt uppmuntra lill lågåkande.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! För att inte några missförstånd skall behöva förekomma meUan mig och statsrådet Norling vill jag säga alt det inle är min avsikt

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om ökat anlitande av tåg vid statstjänstemäns tjänsteresor

189

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Ang. färdigställandet av st or flygplatsen Landvetter vid Härryda

all statsrådet Norling skall gå in i några förhandlingar. Jag är medveten om all så gör man bara inte.

Men vad jag menade med min interpellation var närmast att statsrådet Norling på något sätt skulle göra etl uttalande som innebär att de statliga myndigheterna och verken åläggs att se tiU att deras tjänsteresor skaU ske i största utsträckning på järnväg där det så anses kunna vara lämpligt. Man kan dock inte bortse från atl ett sådant uttalande skulle ha en mycket stor verkan i så måtto att det för vederbörande verkschefer skulle bli ett observandum all se till att deras tjänstemän använder järnvägen i större utsträckning än vad som nu sker.

Jag är tacksam över att statsrådet Norling har lämnat ett kompletterande svar på min interpellation. Om jag tycker att det skriftliga svaret var negativt, så tycker jag det senaste svaret var mycket positivt. Jag är som sagt tacksam för det, och jag hoppas att det verkligen når fram så att vi får en ökande resandefrekvens på våra järnvägar och SJ blir hela folkets järnväg.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. färdigställandet av storflygplatsen Landvetter vid Härryda

190

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Gustafsons i Göteborg (fp) den 6 februari framställda interpellation, nr 31, och anförde:

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidtaga för all åstadkomma ett snabbare färdigställande av storflygplalsen Landvetter vid Härryda.

Genom beslut den 5 maj 1972 fastställde Kungl. Majt former och tidplan för arbetenas bedrivande pä den nya storflygplalsen i Göteborgsregionen. Vägledande för beslutet var all på alla sätt försöka tillvarata möjligheterna all påskynda projektels genomförande. Av detta skäl beslöts att upphandlingen av de fältarbeten som ingår i projektet skall ske i en — åtminstone inom statlig anläggningsverksamhel - mindre vanlig form, som innebär alt upphandhng görs på preliminära handlingar, varvid förutsättningen är atl entreprenören sedan deltar direkt i del successiva projekteringsarbetet. Med en sådan uppläggning av arbetet kan mark-arbetena påbörjas innan projekteringen av anläggningsarbetena slutförts. Detta innebär atl anläggningsarbetena på den nya flygplatsen kan påbörjas redan hösten 1973. Då den totala produktionstiden beräknas lill fyra år, bl. a. beroende på de myckel stora massförflyrtningar av huvudsakligen berg .som det här är fråga om, beräknas flygplatsen sålunda kunna las i bruk hösten 1977. Tidpunkten överensstämmer med den målsättning som angavs i överenskommelsen mellan staten och berörda regionala intressenter om anläggande av flygplatsen.

Genom den valda arbetsformen har förutsättningar skapats för snabbaste möjliga genomförande av storflygplalsprojeklel. Vad jag i.årets stalsverksproposition ullalat om alt luftfartsverket såvitt möjligt bör påskynda arbetenas genomförande skall ses som en markering av

angelägenheten av atl aUa länkbara åtgärder vidtas för alt förkorta byggnadstiden. Sysselsättningsläget i regionen är givetvis etl särskUt skäl atl på allt sätt ta rill vara den tillgängliga arbetskraften på byggnads- och anläggningssidan.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Del var många som blev glada när de läste årets statsverksporposition, där departmenlschefen beträffande den nya storflygplatsen i Västsverige säger föhande: "Enligt nuvarande planer inriktar luftfartsverket sitt arbete på ell färdigstäUande av flygplatsen under år 1977. Med hänsyn bl. a. till den begränsade kapacitet som Torslanda kan erbjuda den starkt expanderande flygtrafiken i regionen är det enligt min mening angeläget atl verket såvitt möjligt påskyndar genomförandet av Härryda-projektet. SkuUe etl sådant påskyndande leda liU ett ökat medelsbehov torde den tioprocentiga marginalen utöver investeringsramen få tas i anspråk."

Detta måste ju fattas så alt departementschefen ansåg del vara möjligt att få flygplatsen färdig före 1977, och departementschefen var också villig att, om man skulle kunna forcera arbetet, lUlåta att den marginal som finns tas i anspråk.

Det var som sagt många som blev glada. Det var flygplatsdirektören på Torslanda som har stora bekymmer för hur han skall kunna klara trafiken framför allt 1976 och sommaren 1977, då det ju blir utomordentligt stora svårigheter. Det var arbetslösa anläggningsarbetare och tekniker i Göteborg som trodde atl man på delta sätt skulle tillmötesgå de krav som byggarbelsgmppen har kommit med, alt det här projektet skulle las med som ett av dem som skulle lidigareläggas. Och vi var glada inom trafikutskottet, för vi hade ju fått riksdagen atl enhälligt uttala alt man såvitt möjligt skulle påskynda färdigställandet av flygplatsen.

I del nu lämnade svaret - som jag givelvis är tacksam för — säger emellertid statsrådet alt flygplatsen beräknas kunna las i bruk hösten 1977. Han ger inle några förhoppningar om alt det skall bli ett tidigare färdigställande, och det är en besvikelse, måste jag säga, ur många synpunkter. Man måste gå tiUbaka litet i historiken för atl förstå den besvikelsen.

Statsrådet säger all man har fåll föratsätlningar för snabbaste möjliga genomförande av projektet och att anläggningsarbetena kan påbörjas "redan" hösten 1973. Det var ju sä atl sedan riksdagen framfört sina önskemål gav departementet luftfartsverket i uppdrag atl se på saken, och verket kom den 23 december 1971 med sitt förslag om den nya generalenlreprenaden som beskrivs i svaret. Syftet var atl man skulle kunna få flygplatsen färdig 1976, och det var just del nya syslem som departementschefen redogör för som skulle möjliggöra etl färdigställande del året. Men del hade förutsatt atl arbetet påbörjades redan hösten 1972. Det var förutsättningen i den tidsplanen, och luftfartsverket förordade för sin del den lösningen. Verket kunde inle garantera all flygplatsen skulle bli färdig 1976, men man sade alt denna metod hade de bästa förutsättningarna för alt del skulle lyckas. Därför var del med mycket stor förvåning som vi noterade att Kungl. Maj:t den 5 maj 1972

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Ang. färdigställandet av storflygplatsen Landvetter vid Härryda

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Ang. färdigställandet av storflygplalsen Landvetter vid Härryda

192

sade atl man skall inrikta sig på atl arbetet skall vara färdigt 1977. Luftfartsverket anvisade sålunda en metod med vilken del skulle vara möjligt atl påbörja det egentliga anläggningsarbetet 1972 och med färdigställande 1976, men departementet sade ifrån alt man skulle inrikta sig på alt ha arbetet klart 1977. Det var ju en besvikelse.

Nu har ytterligare ett motiv liUkommit för att forcera arbetet, nämligen den stora arbetslösheten bland tekniker och anläggningsarbetare.

Såvitt jag förstår är en av svårigheterna de arbetsförhållanden som råder inom luftfartsverket. Verket har för närvarande mycket stora uppgifter. Man skall bl. a. ha arbetena på Arlanda färdiga. Och med den expertis som finns tUlgänglig kan del vara svårt att samtidigt forcera arbetet på Landvellerflygplatsen. Men där har jag i en tidigare debatt rekommenderat departementschefen alt se lill all luftfartsverket tar i anspråk den expertis som finns utanför luftfartsverket och som har problem msd sysselsättningen på grund av den kraftiga nedgången av byggnadsarbete. Man skulle med andra ord inle ha den jämna sysselsättningen i luftfartsverket som huvudprincip utan i stäUet se vad man kan göra för att motverka arbetslösheten och samtidigt forcera byggandet av Landvellerflygplatsen.

Nu verkar del som om vi är ganska sent ute och att del inle finns stort hopp om att fä den flygplatsen färdig före 1977, och i del lägel tror jag atl departementschefens skrivning i statsverkspropositionen bör kunna ha till huvudsyfte atl se lill att del inle blir ytterligare uppskov. Ty att ha flygtrafiken på Torslanda 1978 är någol som ingen med kännedom om flygtrafikfrågor över huvud tagel vågar tänka på. Det skulle bli en orimlig situation. Och med kännedom om hur projekt av detta slag av olika orsaker kan försenas är det utomordentligt angeläget att flygplatsen blir färdig — och färdig i så god lid all man hinner trimma in verksamheten innan flygplatsen tas i bruk, så att vi inte får ett nytt Sturup, denna gång i Västsverige. Och även om departementschefen nu inte kan företa en sådan forcering som jag här talat om, efter.som vi är sä sent ute, hoppa;; jag ändå atl vi får flygplatsen färdig för trafik sommaren 1976. Jag tycker inle att man skall ge upp allt hopp orn en sådan forcering. Jag häller emellertid med onr att utsikterna inte är särskilt ljusa. 1 vilket fall som helst gäller det att forcera arbetet så myckel all flygplatsen blir färdig i sä god lid alt man kan la emot flygtrafiken 1977 samt alt personalen får tillräckligt med tid på sig för att lära känna den nya flygplatsen och trimma in sig där. Vi har ju nu en alldeles speciell situation på arbetsmarknaden, men statsrådet vet hka bra som jag att även om vi får en förbättring av konjunkturen kan vi ändå inte räkna med att arbetssituationen kommer att hjälpas upp i första hand bland anläggnings- och byggnadsarbetare. Där får vi räkna med en viss eftersläpning. Men jag får väl ta statsrådets uttalande i slutet av svaret som ett tecken på att kommunikationsministern personligen kommer all övervaka all alla länkbara åtgärder kommer att vidtas för all förkorta byggnadstiden, och då vill jag än en gång understryka all del finns en möjlighet för luftfartsverket all anhta expertis utanför verket för alt påskynda arbetet.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag tycker att det egentligen inte finns mycket för mig alt tillägga efter del herr Gustafson i Göteborg sagt. Jag uppfattar av herr Gustafsons inlägg att han har förståelse för behovet av all snabbi få flygplatsen färdig — och del kan vi vara helt eniga om. Jag tycker mig också kunna utläsa av vad herr Gustafson har sagt all han har ganska stor förståelse för de svårigheter som trots aUl finns när man skaU bygga en så stor anläggning som den del här är fråga om.

Man kan naturhgtvis — det kan vi också vara eniga om - ställa upp mål för vad man skuUe önska och kanske låta dem bli litet djärvare än man tror blir möjligt atl klara. I delta fall skuhe del kanske vara Utet fel trots aUt. 1 och med alt man beslutat sig för att sälta i gång ell sådant här stort arbete kan del nämligen — vilket också herr Gustafson antydde -finnas olika ting som försvårar bygget och därmed förlänger byggnads-liden.

Om vi kan - och del skaU vara vår absoluta målsättning - vara färdiga med den här nya flygplatsen sä att den kan las i bruk under senare delen av 1 977 skall det ändå kunna sägas vara etl gott resultat. Jag tror alt man också kan tillägga alt del, även om vi hade aUa de möjligheter som herr Gustafson antydde någol om, mer expertis av olika slag osv., ändå finns direkta fysiska hinder för atl klara del hela rent arbelsmässigt. Jag vUl inle la upp någon diskussion i detalj, ulan jag viU bara antyda alt det verkligen finns stora uppgifter att genomföra i samband med den här byggnationen. Det räcker inle aUtid med satsningen på den personella eUer den ekonomiska sidan.

Del må vara hur del vill med det. Här har jag i svaret som är lämnat lill herr Gustafson, trots den tidspress som aUtid uppstår i sådana här sammanhang, tillåtit mig att upprepa vad jag anförde i statsverkspropositionen om all luftfartsverket såvitt' möjligt bör påskynda arbetets genomförande. Och del är, som jag säger, en markering av angelägenheten alt på alla sätt försöka förkorta byggnadstiden. Ingen skuUe bli gladare än jag om vi kunde åstadkomma en ytterligare förkortning av tiden, men jag tror att det skulle vara fel av mig all säga i dag att det är vad vi tror blir verklighet. Ett sådant uttalande skulle kunna missuppfattas. Målsättningen är vi tillsammans överens om, herr Gustafson, nu gäller det all med aUa krafter göra det bästa möjliga sä att vi så snabbi som möjligt får en stor och modern flygplats i Göteborgsregionen.

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Ang. färdigställandet av storflygplatsen Landvetter vid Härryda

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Det är klart att man inle kan vara så där särskilt nöjd om flygplatsen blir färdig 1977 eftersom riksdagen enhäUigt har sagt ifrån all man skulle förkorta den liden. Kan man inle göra det har man alltså misslyckats i sina strävanden. Del här önskemålet har inte bara riksdagen uttalat, utan luftfartsverket har också i en officiell framställning lill departementet den 23 december 1971 sagt ifrån att verket förordar en väg som skulle innebära färdigställande av flygplatsen 1976. Därför var del förvånande när regeringen — trols delta — i maj 1972 fastställde lidpunkten för färdigställandet flU 1977.

Jag har alltså uppfattningen att del hade varit tekniskt möjligt atl

193

13 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68-70

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

sätta i gång arbetena 1972, men del tjänar inte mycket liU att diskutera det nu, herr statsråd. Det går inle att ändra på nu. Nu vill jag i stället la fasta på statsrådets uttalande atl vi skall göra aUl som står i vår makt för etl tidigare färdigstäUande av flygplatsen. Med hänsyn till att statsrådet här har åberopat alt tidpunkten - 1977 - överensstämmer med den målsättning som angavs i överenskommelsen meUan staten och berörda regionala intressenter, viU jag säga att de regionala intressenterna är utomordentligt angelägna att arbetet påskyndas. Det förhållandet all det står 1977 i överenskommelsen innebär inte att del är deras önskan att flygplatsen tas i bruk då; de har böjt sig för det meddelandet. Jag har haft kontakt med ordföranden i vederbörande organ, och han säger atl finns del någon möjlighet att få flygplatsen färdig tidigare så är man utomordentligt glad och lacksam för det. Jag förutsätter också alt denna debatt når utanför del här husets väggar, liU luftfartsverket, och att man där gör ytteriigare ansträngningar för alt förkorta byggnadstiden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om åtgärder mot att elever utbildning

gymnasieskolan avbryter sin

194

Herr utbildningsminislern CARLSSON erhöll ordel för alt besvara fröken Ljungbergs (m) den 20 februari framställda interpellation, nr 47, och anförde:

Herr talman! Fröken Ljungberg har frågat mig, om jag avser vidtaga några åtgärder i anledning av all ett betydande antal elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning, varigenom skolresurserna icke utnyttjas på ett önskvärt sätt.

Under del senaste året har vissa undersökningar belyst omfattningen av studieavbrotten i gymnasieskolan. Enligt en av skolöverstyrelsen gjord jämförelse mellan å ena sidan antalet elever i gymnasieskolans linjer i årskurs 2 den 15 september 1972 och å andra sidan antalet elever i årskurs 1 ett år tidigare var antalet elever ca 10 procent lägre i årskurs 2. Denna undersökning, som avser hela riket, bygger dock på gruppdata, varför några slutsatser på individbasis inte kan dras ur materialet.

Utredningen om skolans inre arbete har för kort tid sedan publicerat resultaten av en undersökning om studieavbrott bland de elever som påbörjade studier höstterminen 1971 i gymnasieskolan i Örebro. I huvudsak ger undersökningen följande resultat. Knappt 15 procent av eleverna avbröt sin skolgång under det första året. Lägsta andelen studieavbrytare uppvisade de mest teoretiskt inriktade linjerna. Om man bortser från dem som lämnar skolan fram t. o. m. den 15 september sjunker andelen studieavbrytare i hela gruppen med ca 2 procentenheter. Denna minskning är större vid de yrkesinriktade studievägarna. Lika många pojkar som flickor avbryter studierna. Det förehgger enligt undersökningen ingen markant skillnad i betygsavseende mellan de elever som lämnat skolan och övriga elever. Senare kommer ytterligare material atl publiceras.

Det kan finnas en rad förklaringar tiU studieavbrott. Vissa elever

infinner sig som nämnts inte till terminsstarten. Men del stora antalet avbrott förorsakas av alt elever avbryter sina studier under terminerna. I vilken utsträckning detta sammanhänger med att inte aUa elever som söker till gymnasieskolan får sina förstahandsönskemål tillgodosedda lämnar den nu publicerade undersökningen ingen uppgift om.

Antalet elever som lämnat den naturvetenskapliga linjen har varit påfallande stort under läng lid: delta har bl. a. ansetts sammanhänga med de krävande studierna. En del elever som planerar alt söka till viss utbUdning gör också s. k. taktiskt betingade avhopp för att ha större chans att senare komma in vid denna utbUdning. Bakom elevernas studieavbrott kan givetvis också döha sig sociala problem som har sin rot i andra förhållanden än de skolmässiga. Sådana problem torde dock vara vanligare bland dem som inle söker lill eller inle kommer in i gymnasieskolan.

1 det här sammanhanget vill jag gärna framhålla atl det förhåUandet alt en elev lämnar sin ulbUdningsplats i gymnasieskolan inte alllid behöver innebära någol negativt. Han kanske vinner inträde på en utbUdning utanför gymnasieskolan eUer ett förvärvsarbete som han har större intresse av. Bl. a. utbyggnaden av vuxenutbUdning och nya kompetensregler ger i dag ungdomen större valfrihet på skolans område. När inte längre utbildningen förbehålls ungdomsåren, kan eleverna göra ett avbrott i studierna och senare återuppta dessa när intresset för studier ökat. Ett sådant uppehåll i studierna kan vara till fördel för både den enskilde och samhället.

En del av de problem som hänger samman med studieavbrotten kan komma att få sin lösning genom ändringar i gällande bestämmelser om urval till frivilliga studier. 1 direktiven liU 1973 års betygsulredning har jag bl. a. framhålht följande.

"Jag viU även peka på att det ökade intresset för yrkesinriktade studier under senare lid skärpt konkurrensen så atl elever med låga betyg i vissa fall inle tagits in på den yrkesinriktade gymnasieskolelinje de i första hand sökt till men däremot beretls plats på en mer teoretiskt krävande linje. De sakkunniga bör därför diskutera om del inom vissa utbildningsvägar finns behov av alt modifiera intagningssystemel för alt kunna ta in elever som har redovisat mindre goda teoretiska studiepresta-lioner men vilka det av andra skäl är angeläget alt bereda plats i gymnasieskolans yrkesutbildande studievägar.

En speciell fråga som de sakkunniga bör beakta är utbildningsutskottets av riksdagen godkända uttalande (UbU 1972:31 s. 10, rskr 1972:240) om att man bör söka rätta till icke önskvärda effekter av gällande kvoteringsbestämmelser. En sådan förändring bör dock ske med bibehållande av de grundläggande syftena med nuvarande kompetensregler."

Jag vill i delta sammanhang även erinra om den kraftiga förstärkning av studie- och yrkesorienteringen i bl. a. gymnasieskolan som genomförs nästa budgetår. Kostnadsökningen härför uppgår lill ca 15 miljoner kronor. Här aktuella frågor kommer också all belysas inom utredningen om skolans inre arbete. Den nu föreliggande rapporten bör kunna ge utredningen vägledning i dess fortsalla arbete på bl. a. delta område.

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om åtgärder mot alt elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

195

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

196

Fröken LJUNGBERG (m):

Herr talman! Jag ■vill först tacka utbUdningsministern för det svar som jag har fått, vilket verkligen är ett svar på min fråga men som också innehåller, som jag ser det, stoff lUl en debatt.

Problemet med studieavbrott i gymnasieskolan har under den senaste tiden behandlats vid flera tUlfällen — jag är fullt medveten om det — och det har angripits här i kammaren ur olika synvinklar. Min synvinkel har fäst uppmärksamheten på de ekonomiska effekterna av studieavbrotten. Jag har gjort det, inte därför all jag i och för sig anser att de effekterna är de viktigaste, men del brakar ju vara så, att de ekonomiska frågorna har större förmåga att få politiker att reagera än sådana frågor som har med pedagogik och personlighelsulveckling all skaffa.

Jag har i min interpellation pekat på en utredning som gjordes i Östersund. Den är inte ny — det är väl ett par år sedan den gjordes. Den visade en årlig förlust för Östersunds kommuns del av ett belopp på mellan 2 och 2,5 miljoner kronor i outnyttjade resurser. Multiplicerar man den siffran med antalet gymnasiekommuner, kommer man fram lUl en alarmerande stor summa, och då måste man verkligen fråga sig: Vad är att göra?

Statsrådet omnämner i sitt svar två senare undersökningar, som såvitt jag kan se bekräftar Östersundsutredningens resultat i fråga om avbrotts-frekvensen på gymnasiet. Statsrådet säger nu atl del finns en rad förklaringar, och han anger själv fyra orsaker.

Den första orsaken är otillfredsställelsen hos de elever som har hänvisats till annan studielinje än den de i första hand har sökt tUl. Det är klart alt sådan otillfredsställelse kan skapa en psykologiskt ogynnsam inställning till studierna hos eleverna, del är jag fullt på det klara med.

Den andra orsaken skulle vara att studierna är för krävande - den hänger väl ihop med den första. Del är framför allt kraven på naturvetenskaplig linje som för många skulle vara alltför höga.

Den treoje orsaken skulle vara taktikavhopp. Där måste jag fråga om inte taklikavhoppen beror på någon olämplig konslraktion av kompetens- eller intagningsbeslämmelser, om sådana avbrott har någon större frekvens.

Den fjärde orsaken är sociala problem som har sin rot i andra förhållanden än de skolmässiga, och sådant kan väl också förekomma.

Men sedan summerar statsrådet detta på ett som jag tycker överraskande sätt. Det är inte så alarmerande, del är inle alltid negativt med studieavbroit. Ett vippehåll i studierna kan tvärtom vara till fördel för både den enskUde och samhället. Ja, även om det självfallet kan vara förhållandet i några enskilda fall, kan del inte få las lUl intäkt för atl bortförklara företeelsen - studieavbrott i gymnasieskolan - i dag, när studieavbrotten har kommit upp i en så stor mängd.

Det här uttalandet förvånar också på etl annat sätt. Jag är inle riktigt på det klara med vad vår utbildningsminister egentligen menar'. Del ekonomiska problemet med de inle utnyttjade resurserna, som jag hai antytt, har ju faktiskt en sådan storleksordning att åtminstone kommunerna måste uppmärksamma det i sin skolplanering. Det är väl också något som man från den centrala ledningens synpunkt måste titta på.

Kan det för övrigt vara riktigt atl avbrott i studierna är någol förkastligt i grundskolan men gynnsamt i gymnasiet? Jag ställer den frågan därför att utbUdningsministern myckel bestämt har ullalat sig i negativ riktning när del gäller att lösa problemet skollrötthel i grundskolan genom all lUlåta ett studieavbrott. Jag citerar ur en informationsskrift från socialdemokratiska partiet, där utbUdningsministern säger:

"En elev kan i undantagsfall slippa gå i nian" — skollröllhelen sätter ofta in mellan åttan och nian - "om skolstyrelsen tar ansvar för lämplig sysselsättning. Men delta är en dålig lösning på problemet skollrötthel. Skolan måste i stället söka finna arbetsmetoder som gör alt alla elever upplever skolan som meningsfull."

Del sista håller jag med om. Men här slår alltså klart och tydligt all del är en dålig lösning atl låta en skolelev i grundskolan avbryta studierna för kanske en praktisk sysselsättning under något år. Jag menar för min del atl det kan vara lättare atl återföra den yngre skoltrötla eleven i grandskolan till skolstudierna än den äldre gymnasieeleven. 1 varje fall är skolledare i gymnasiet myckel bekymrade över den här avbroltssilua-tionen. I en artikel i tidningen Skolledaren för ett par månader sedan — en artikel som behandlade just problemet med studieavbrott — lar författaren också upp utbildningsministerns påstående om det positiva med studieavbrotten i gymnasieskolan. Författaren skriver: "Utbildningsministerns tidigare ofta förekommande tal om nyttan av ell sabbatsår har också verkat lockande på många, som tycker atl arbetet i skolan är tungt. Resultatet av sabbatsåret blir ofta totalt övergivande av studierna."

ErfarerUieten visar nog alt gymnasieelever inte orkar starta på nytt. Det är väl också på det sättet alt en avbruten studiegång på gymnasiet -och nu talar jag i viss mån av egen erfarenhet från tidigare år som gymnasielärare - ger liksom ett ärr i personligheten, etl ärr som har svårt alt läka - man har en känsla av ell misslyckande. Jag tror fördenskull all del är riskfyllt atl säga, såsom utbildningsminislern har gjort i svaret lill mig, alt del inle är så alarmerande med de här studieavbrotten utan del tvärtom kan vara positivt med uppehållet i studierna för både den enskilda och samhället — det sista har jag kanske litet svårt att förstå, inte minst som min utgångspunkt var detta med outnyttjade resurser på gymnasiet.

Men statsrådet svarar också på min fråga om planerade åtgärder och redovisar tre sådana.

Den första är 1973 års betygsulredning som skall ge lösningen på många av de här problemen genom ändringar i gällande bestämmelser om urval lill frivilliga studier. I del sammanhanget tar statsrådet också upp jusl den fråga som behandlats i riksdagen tidigare och som ledde till ell riksdagsbeslut om atl man bör söka rätta till icke önskvärda effekter av gällande kvoleringsbestämmelser. Eftersom del är etl riksdagsbeslut skall del väl ske, men nu skjuls hela denna fråga in i betygsulredningen och dessutom med kommentaren all en "sådan förändring bör dock ske med bibehållande av de grundläggande syftena med nuvarande kompetensregler". Jag är litet oklar över vad statsrådet menar med "syftena med nuvarande kompetensregler".

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

197

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

En sak måste vi väl ändå vara överens om, och det är att genomgång av gymnasieskola ger bättre utgångsläge för fortsalla studier. Del är enligt mitt sätt att se en sanning som inte längre bör döljas för eleverna.

För övrigt väntar statsrådet på resultaten från den s. k. SIA-utred-ningen. Statsrådet framhåller också - med all rätt — den kraftiga förstärkningen av studie- och yrkesorienteringen, som föreslås genomföras nästa budgetår och som kommer alt dra en ganska försvarlig kostnad. Jag tror atl det är väl använda pengar, betydligt mera väl använda pengar än de outnyttjade resurserna i gymnasieskolan i dag.

Låt mig få säga ytterligare ell par saker. Räcker det då med detta som åtgärd? Ja. självfallet inte när det gäller den ekonomiska aspekt som jag lade på del hela. Jag frågar om man inle skulle kunna göra någonting snabbare och mera effektivt. En sak har jag antytt i min fråga, och del är om man inte skulle kunna ålägga de elever som har fått meddelande om att de inta.gils i gymnasieskolan all före terminens början ge besked om huruvida de tänker ta sin anvisade plats i anspråk eller icke. Det skulle för de lokala skolmyndigheterna betyda att de kunde se tUl att platserna verkligen blev utnyttjade och inle - som nu ofta är fallet - slår outnyttjade ett bra stycke in på höstterminen.

Del andra som jag tycker mig ha anledning fråga statsrådet om ytterligare är följande. Om vi är överens om alt eleverna behöver stöd för all klara sina problem och att förstärkningen av studie- och yrkesorienteringen är en åtgärd i detta syfte, sä är del väl ändå inle allt. Måste det inte lill slut kompletteras med det stöd som innebär alt eleverna får känna skyldigheten atl uppfylla vissa rimhga krav, bl. a. i fråga om att inställa sig på arbetsplatsen och alt delta konlinuertigt i arbetet? Det är ju ett av de viktigaste villkoren i del arbetsliv som de sedan skall komma ut i och som de bereds för.

Jag syftar naturligtvis på möjligheten alt införa en närvarokontroll av ett annal slag än vad man har, en närvarokontroll som också bör kombineras med en frånvarokontroll. Även om man fäster stort avseende vid elevernas valfrihet, så behöver eleverna slödel av att skolan håller reda på var de finns och vad de håUer på med när de uteblir från arbetet. Det är ändå människor i uppväxtålder det handlar om, och skolan sviker sin uppgift om den inle hjälper eleverna i själva arbetssammanhangel.

Jag skulle gärna se alt utbUdningsministern på den punkten uttalade sig litet mera positivt och därmed bekräftade de tongångar som på senare tid har kommit från skolöverstyrelsens sida och där man har betonat skolans uppgift när det gäller alt försöka komma underfund med anledningen till elevernas frånvaro.

198

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Fröken Ljungberg har tagit upp en mycket viktig fråga i sin interpellation. Jag vill knyta några reflexioner till den här debatten.

Det är uppenbart alt gymnasiefrekvensen faktiskt är avsevärt lägre än vad vi har trott. Det är också uppenbart all studieavbrotten ökar och alt de lUl antalet är skrämmande många. Vi håller på all få ett verkligt problem med drop-ouls, studieavbrytare, i både grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Här verkar det som om arbetsmarknadssituationen

spelar en avgörande roll. I varje fall tycks det vara vanligare nu än förr all elever säger all utbUdning inte lönar sig. Jag tror det är viktigt att vi som politiker och skolpolitiker slår fast all utbildning alltid lönar sig. Då tänker jag inte enbart på det lite mer materiella perspektivet, hänsynen tUl arbetsliv och karriär, utan också på personlighetsutveckling och allmänbildning, att över huvud tagel få en så god start som möjligt i livet. Utbildning är en förmån. Men del är uppenbart alt det på nytt måste göras klart för elever både på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan att detta är ett erbjudande och en förmån som samhället kommer med.

Etl problem är atl det är samma kategori elever som har svårigheter i grundskolans högstadium och under första året i gymnasieskolan. Många av dem slutar omedelbart efter grundskolan. Det tycks vara 20 000-25 000 elever varje år som lämnar grundskolan ulan någon vidareutbUdning. Örebroundersökningen, som utbildningsministern hänvisar lill, tycks visa att omkring tre fjärdedelar av eleverna går vidare tiU gymnasieskolan, men alt närmare 15 procent av dem sedan lämnar gymnasiestudierna redan under första läsåret. Del är alldeles tydligt att många av dem har känt sig skoltrötta redan under grundskolan, och det har naturligtvis inte blivit bättre under det första året i gymnasieskolan.

Nu kommer de här ungdomarna atl mötas av väldigt stora problem. Vi vet i dag att ungefär 80 procent av de arbetslösa under 25 är är ungdomar som enbart har grundskoleulbUdning. Atl få arbete med en bra grundutbildning kan i och för sig vara svårt, all komma ut utan en ordentlig yrkesutbildning är naturligtvis åtskiUigl värre.

Det är lill största delen de som har de lägsta betygen och kanske de sämsta fömtsättningarna som avslutar studierna i och med grundskolan. De möter i dag en mycket hård verklighet ute. på arbetsmarknaden. Jag skulle tro att många av dem ganska snart upptäcker atl den omsorg som skolan har visat dem inte är lika vanlig i samhället i övrigt.

Del är en bekymmersam situation, och man undrar vad man kan göra. Jag tror det är nödvändigt att nu försöka öka valfriheten i nian så att valmöjligheterna där ger större utrymme för alt ta hänsyn till elevernas behov, förutsättningar och inlressen. På nytt borde vi slå fast alt praktiska och teoretiska studiemöjligheter skall erbjudas eleverna som likvärdiga alternativ. Jag tror all man skulle kunna åstadkomma detta genom alt ge kommunerna en större frihet ulan att man behöver pressa på dem någon ny läroplan. Vi har redan exempel på modifierad studiegång under det nionde skolåret och jag tror alt man bör gå vidare och hitta andra liknande modeller.

En annan viktig punkt är all verkligen ge alla elever en god yrkesförberedelse. Det är den bästa trygghelsgaranti som samhället kan ge dem inför framliden. Det är allvarligt att så många ungdomar lämnar skolan, antingen omedelbart efter grundskolan eller under del första gymnasieåret, ulan att ha fått någon egentlig yrkesförberedelse.

Jag tror det är viktigt atl vi också fortsättningsvis garanterar så många som möjhgt plats i gymnasieskolan. Där står alltså platser tomma för närvarande. Men de som i dag lämnar skolan utan särskild yrkesförberedelse måste få vårt speciella stöd. Det är naturligtvis yrkesutbUdning

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

199

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

200

som vi då främst måste ge dem. Kommunerna bör få stor frihet att inrätta kortare yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan för arbetslösa ungdomar. Men vi måste också bedriva en uppsökande verksamhet, leta rätt på unga arbetslösa och informera om de möjligheter som slår till buds. För detta krävs en samverkan meUan skolan och arbetsmarknadsmyndigheterna.

Det är viktigt atl skolans yrkesvägledande resurser står till elevernas förfogande också när de har avbrutit sina studier. Här hoppas jag verkhgen alt SYO-reformen inte skall leda tUl någon försämring.

Studieavbrotten är etl växande problem, och jag tror del är viktigt all slå fast alt om vi skall ha någon möjlighet atl råda bot på del så kommer det att krävas samverkan mellan alla goda krafter.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Jag lyssnade med mycket stort intresse tUl fröken Ljungbergs inlägg. Egentligen beklagar jag all fröken Ljungberg har sitt huvudsakliga arbete i riksdagen förlagt tUl andra områden. Jag tror att den utbildningspoliliska debatten här i kammaren skulle vinna på om vi fick tillfälle att lyssna till och diskutera med fröken Ljungberg oftare än vad som nu är fallet. Det gör alt jag kanske också gör ett något längre mlägg än jag brukar göra i repliker.

Först vill jag emellertid ta upp en fråga som herr Wikström berörde. Han sade alt det är uppenbart all studieavbrotten ökar. Jag är inte alldeles säker på del. Jag tittade före debatten på några av våra äldre utredningar. Gymnasieulredningen visade i sitt betänkande från 1963 atl av dem som skrevs in hösten 1951 var det inle mindre än hälften på de tekniska gymnasierna som nådde avslutningsklassen. Nära en fjärdedel hade avbrutit studierna och en femtedel hade blivit kvarsiltare. Gymnasieulredningen redovisade en motsvarande undersökning för de då 2-åriga handelsgymnasierna. Äv de kvinnliga eleverna var 12 procent studieavbrytare och av de manliga 14 procent. Andelen kvarsiltare var av de kvinnliga eleverna 14 procent och av de manliga 21 procent.

Om vi ser på den 5-åriga realskolan, som fanns redovisad i skolberedningen 1959, så finner vi att endast 54 procent gick igenom skolan utan försening.

Av dessa siffror kan vi se att skolavbrott och kvarsiltning under lång lid har haft myckel stor omfattning. De ekonomiska effekter som fröken Ljungberg tog upp i sin inledning var alltså ett problem som man hade atl kämpa med även i den gamla skolan. Det var en mycket stor grupp som avbröt sina studier, och del var en mycket stor grupp som i stället för de fem åren i i-ealskolan fick gå där sex år, kanske t. o. m. sju år innan de avlade sin re.alexamen.

Men jag har inte tagit upp detta argument för att söka komma ifrån debatten. Jag anser att de siffror som Örebroundersökningen visar är för höga. När jag lämnat denna redovisning är del alltså inte ell försök atl undvika en diskussion på den punkten. Jag skulle emellertid även när vi för diskussionen om de ekonomiska effekterna viha se litet mer differentierat på avhoppen än vad vi kanske hittills har gjort.

Jag tycker alt det från ekonomiska och planeringsmässiga utgångs-

punkter är allvarligare med skolavhopp mitt i terminen än - naturligtvis helst - vid skolårels slut men möjligen också vid höstterminens slut. Jag skaU i mina inlägg i fortsättningen precisera mig när jag talar om atl jag inte aUtid anser att del är olyckligt med skolavhopp till att detta skaU gälla efter avslutat skolår.

Jag vidhåUer min uppfattning all del kan vara en fördel för en del elever att avbryta en utbildning och skaffa sig ett eller flera års erfarenheter frän förvärvsarbete. Självfallet har jag den uppfattningen alt del är en fördel, om avbrottet sker mellan skolformerna, alltså mellan grundskola och gymnasieskola och kanske i flertalet fall mellan gymnasieskola och universitet. Men i individuella fall, som fröken Ljungberg uttryckte del, uppslår en skolleda eller en situation som gör all eleven har fördel av att bryta utbildningen.

Jag tror också alt samhället kan ha glädje av detta. Jag anser atl del kanske inte är så bra att vi skapar ell samhälle, där ungdomen avskUjs från arbetsmarknadssituationen ända upp liU - om vi räknar in militärtjänsten — 20—21-årsåldern och för en del elever efter universitetet upp till 25-årsåldern. Jag tror all skolan och samhället har glädje av att det sker ett visst utbyte under denna långa period, en växling meUan arbete och studier.

Fröken Ljungberg ställde också frågan: Är det inte inkonsekvent av utbildningsministern atl förorda en sådan princip på gymnasieskolans område men all inle tillämpa den på grundskolan? Del är rikligt att jag gör den skillnaden. Jag tror nämligen all man, om man kommer ul på arbetsmarknaden i dag och inte har grundskolekompetens, på något sätt är stämplad. Jag tror att många säger atl han eller hon inle ens har klarat grundskolan, ock då betraktas det som ett bevis för atl man inle heller är lämpad att klara en viss sysselsättning. Den tyvärr alltför bristfälliga statistik vi har tyder på att det i en arbetsmarknadssituation som den nuvarande blir dessa elever som i första hand slås ut.

Ordel "sabbatsår" tycker jag däremot är ett utomordentligt dåligt uttryck - om det nu användes i tidningen Skolledaren - och det bör vi undvika. Del är nämligen inle fråga om ett sabbatsår i detta sammanhang utan det är fråga om att göra en arbetsinsats som kan vara krävande men som också kan ge en erfarenhet som leder till en större studiemotivation och förhoppningsvis en större säkerhet i studievalel när vederbörande kommer tUlbaka. Bakgrunden lill alt jag positivt argumenterat för detta är all man härigenom kan minska riskerna för alt studievalet upplevs som ett misslyckande. Jag har velat säga atl del inte behöver vara uttryck för någol misslyckande för pojken eller flickan alt avbryta studierna utan tvärtom kan vara en mycket klok åtgärd.

Jag är medveten om atl man tidigare inle uppfattat situationen så. Jag har själv avbrutit studier på detta sätt i två omgångar och har därmed fått egna erfarenheter. Jag vel hur lätt det kan hos omvärlden inställa sig den uppfattningen atl det beror på atl man inle klarar studierna när del i själva verket förr ofta var ekonomiska skäl som tvingade fram ett avbrott. I dag kan del dock finnas myckel starka positiva argument för att en elev vidtar en sådan åtgärd. Därför hoppas jag alt vi skall kunna hjälpas ål atl förhindra det som jag vet har inträffat i en del fall, där avbrotten har lett

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

201

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

202

till en mot\'ilja över huvud tagel mot fortsatta studier.

Jag skulle viha uttrycka det så att vi inle skall skapa en 11—12-årig obligatoriskt sammanhållen skola utan en 11 —12-årig ungdomsskola, där man har rätt liU utbildning men valfrihet i tiden att ta ut de två eller tre senare åren, alltså i realiteten gymnasieskoledelen.

Jag vill också kommentera det fröken Ljungberg sade om atl gymnasieskolans kompetens naturligtvis måste ligga över grundskolans. Ja, del är en given huvudprincip, men jag vill understryka att jag är väldigt rädd för att skapa ell syslem — i dagsläget i varje fall - där grundskoleeleven i vaqe situation är utslagen av gymnasieskoleeleven. Vi har ju - jag har inle den exakta siffran med mig, men jag gjorde en uppskattning när jag lyssnade tiU fröken Ljungberg - 1,5-2 miljoner människor under 35-40 år som har högst grundskolekompetens och som alltså i varje läge skulle slås ut av gymnasieskolans elever, om gymnasieskolans kompetens alltid skulle ta över. Därför tror jag all vi måste försöka hitta någon formel som gör att dagens elever inte sneglar på sill gmndskolebetyg, om det börjar gå litet sämre i gymnasieskolan, och gör de här taktiska avhoppen, men vi måste samtidigt undvika atl definitivt slå ut de någol äldre gmpperna, som fanns i skolsystemet innan gymnasieskolan var så kraftigt utbyggd som den är i dag.

Slutligen ställde fröken Ljungberg två frågor, som jag skall försöka svara på. Den första gällde om man inte kunde ålägga elever som antagits lill en viss utbUdning i gymnasieskolan alt före terminens början ge besked om de tar platsen. Jag tycker .spontant alt det kan vara ett rimligt krav all man ger det beskedet, och underlättar del planeringen för skolledaren — detta har fröken Ljungberg erfarenhet av, och det bör det rimligen göra — kan jag inle se några argument för atl detta besked skulle vara särskilt svårt att ge för eleven. Jag kommer att vidarebefordra det uppslaget, om jag får kalla det så, till skolöverstyrelsen, så alt den får pröva det i sitt arbete. För min personliga del är jag aUtså spontant positiv till förslaget.

Den andra frågan, om närvaron, är kanske ett annal problem än del som vi diskuterar i dag. På den punkten kan jag bara säga atl jag vid flera tillfällen har sagt, alt om man anmäler sig lill en frivUlig utbildning och den - som när del gäller gymnasieskolan — kostar ungefär 10 000 kronor per år och slev, har man också en skyldighet alt närvara vid undervisningen. Nu har skolöverslyrelsen i dagarna utfärdat helt nya bestämmelser — så färska alt de inle nått milt skrivbord ännu — och de har lUI syfte att åstadkomma en förbättring på den här punkten. Skolan är emellertid kanske inte riktigt så dålig som sill rykte. Jag såg för inte så länge sedan uppgifter om atl frånvaron i skolan trots allt är lägre än motsvarande frånvaro på arbetsmarknaden. Men situationen kan förvisso bli bättre, och jag betraktar det som relativt riskabelt om del blir en vana i ungdomsåren atl man själv kan bestämma om man utan vidare skall vara borta från en arbetsplats, för trots allt är ju skolan något av en arbetsplats.

Fröken LJUNGBERG (m):

Herr talman! Jag vill lacka för den här kompletteringen av svaret som för mig är utomordentligt värdefull, inte minst därför att statsrådet

verkligen uppfattar milt agerande här som vad det är, nämligen en positiv angelägenhet om atl det blir en god utveckling på ett område där jag själv har varit myckel länge engagerad.

Jag är glad ät vad statsrådet sade senast och har ingen anledning att gå närmare in på det annat än möjligen i ett avseende. Det gäller närvarofrägan, som jag tror har en stor psykologisk-metodisk betydelse i skolarbetet - psykologisk inte minst därför att eleverna i gymnasiet i regel inle är äldre än alt de gränslöst väl känner behovet av alt del är någon som frågar efter dem på arbetsplatsen, om de uteblir. Jag tror atl detta är en uppgift för lärarna i elewårdssammarUiang som i dag behöver betonas starkare än vad som sker.

Jag skall inte uppehålla mig vid det utan bara dröja ett ögonblick vid det här om riskerna vid avbrott. Fortfarande har jag litet svårt att se skillnaden när del gäller avbrotlsriskerna för grundskolan och gymnasieskolan. Men statsrådet modifierade också sitt uttalande med atl när det gäller gymnasieskolan kan det vara positivt framför allt vid avslutningen av ett läsår, och jag håller med orn atl det är en väsentlig skUlnad jämfört med atl man hoppar av milt i en termin.

Men jag tror att även i slutet av ett läsår spelar ett avbrott en väldigt stor roll just som en upplevelse av etl eget misslyckande. Det är kanske inte så att man får höra utifrån all man inte har klarat studierna, men del gäller den inre upplevelsen av atl det här var något som man icke fullföljde, en inre bitterhet över en fråga. "Kanske kunde jag -det inte, eUer kanske kunde jag ha gjort del om jag hade lagt ned lilel mera energi på det." Jag tror atl man så långt möjligt skall hjälpa eleverna fi'ån all avbryta studierna.

Däremot håller jag helt med om alt litet grand av arbetslivserfarenhet utanför skolan, varvad med skolarbetet, hur det nu skall gå till, är en utomordentlig tUlgång för eleverna, och det gäller nog högstadiet likaväl som gymnasieskolan. Men dä skall också skolan helst ha möjlighet atl sä atl säga locka tillbaka eleverna på något sätt så all inte det där ärret, som jag talade om förut, förblir oläkt.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Bara några korta kommentarer. Utbildningsminislern säger att studieavbrotten inte har ökat. Tyvärr tror jag nog att de har det, men etl bekymmer är all vi inte har någon tillfredsställande statistik när det gäller avbrott under läsåret. Jag delar utbildningsministerns uppfattning atl det är betydligt allvariigare med den sortens avbrott än när man lämnar skolan efter ett avslutat läsår.

Däremot är jag litet förvånad över all utbildningsministern anför ett argument som man då och då möter i debatten, nämligen atl skolan egentligen innebär en avskärmning från samhället och arbetslivet. Ja, det är väl möjligt att den ibland har gjort del, men dagens skola tror jag faktiskt inle fungerar på del sättet. I varie fall är det väl helt uppenbart all när skolan fungerar rätt så skall den öppna nya fönster mot samhället och vidga perspektiven för eleverna. Det kan väl i varje fall inte vara rimligt att vi ger det intrycket att vi betraktar skolans värld som alldeles avskärmad från samhället.

Nr 70

Fredagen den l3aprU 1973

Om åtgärder mot att elever i gymnasieskolan avbryter sin utbildning

203

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

Del viktigaste skälet till all vi bör stimulera eleverna all gå kvar i skolan är alt vi inte i dag kan garantera rätt tUl arbete, allra minst för dem som lämnar skolan omedelbart efter grundskoleutbildning eUer efler oavslutade gymnasieskolstudier. Det är avsevärt lättare i dag att garantera rätt lill utbildning. Del tycker jag är del viktigaste skälet till att vi skall sätta in alla krafter på att stimulera eleverna att utnyttja den utbUdning som står dem till buds. Vår ambition måste alltså vara att kraftigt reducera antalet avbrott i studierna.

Herr SCHÖTT (ni):

Herr talman! För någon vecka sedan hade jag tillfälle atl delta i en interpellationsdebatt, som bl. a. kom att gälla den av oss moderater flera år i följd väckta frågan om atl en elev skulle ha rätt att söka på sitt mest konkurrenskraftiga betyg.

Jag skall inle upprepa vad jag sade dä, men jag viU erinra statsrådet Carlsson om alt han även i den deballen framhöll att del inte var rimligt att en gymnasieelev alltid skulle ha företräde framför en grundskoleelev. Jag repliker.ade då alt del har vi aldrig krävt. Vi har bara krävt att den som går i gymnasiet skall ha rätt att åberopa sill grundskolebetyg. Har han etl bättre gaindskolebelyg än den som enbart har grundskolan bör han ha företräde. Jag blev därför förvånad när statsrådet i dag upprepade sitt tidigare resonemang. Jag hoppas att statsrådet Carlsson har fullt klart för sig vad vi avser med vår motion som vi i år väckt för tredje gången.

Till slut vill jag bara understryka att detta är ett stort problem för många barn och för många föräldrar. Och just vid denna lid på året överväger man i många famiher om inte barnen skall hoppa av sista gymnasieklassen för att inle bli bundna vid ell otUlfredsställande gymnasiebetyg. Detta är en orimlig ordning. Det är en ordning som skolledare har betraktat som absurd, och det finns anledning all snarast möjligt här åstadkomma en rättelse.

Jag vädjar än en gång lill statsrådet Carlsson att se till att den här frågan inte blir Uggande hos den stora betygsutredningen, som kanske måste ha är på sig. Denna fråga bör brytas ul och snarast bringas tUl en lösning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

204

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för alt besvara herr Stålhammars (fp) den 7 mars framställda interpellation, nr 58, och anförde:

Herr talman! Herr Slålhammar har frågat mig, vilka åtgärder jag avser vidta för alt motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet och öka elevernas upplevelse av meningsfullhet i skolan.

Av interpellationen kan den oinilierade fä uppfattningen alt de senaste besluten om grandskolan och gymnasieskolan fattals efter uppslitande politiska strider och under stor oenighet. Jag vill därför

erinra interpellanten om den breda enighet som rådde i riksdagen om den nya läroplanen för högstadiet och om den nya yrkesutbildningen. Del finns enligt min mening ell särskUt skäl att återkalla denna stora enighet i minnet hos de partier och grupper som i dag synes viha avsvärja sig sin delaktighet i den nuvarande skolans slraktur, organisation och innehåll. De som verkar i skolan är enligt min mening i sin dagliga gärning inte betjänade härav,

Interpellanten hävdar atl regeringens mening skulle vara atl reformverksamheten på skolans område under 1970-talel nu måste betraktas som avslutad. Detta påstående är grandiost.

Jag har i skilda sammanhang framhållit att del är del genomgripande yttre reformarbetet som nu kan anses vara avslutat för den tid som i dag kan överblickas. Intresset bör nu bl, a, koncentreras på atl söka nya vägar för alt få alla barn och ungdomar alt uppleva skolarbetet som meningsfullt. Detta framhöll jag redan våren 1970 i direktiven till utredningen om skolans inre arbete. Man bör också sträva efter ett ökat kommunall och lokall ansvarstagande för skolan.

Skolan har naturligtvis sina problem att brottas med, problem som ofta kan bero av förhållanden utanför dess egen sfär, Mina erfarenheter säger mig att man bland dem som verkar i och för skolan som regel möter ett starkt intresse och engagemang för alt inom ramen för gäUande regler och möjligheter bemästra de problem som finns. Successivt försöker vi också, i takt med våra ekonomiska möjligheter, att öka resurserna för skolans del. Jag vill i detta sammanhang endast peka på bl, a, den utökning som skett av specialundervisningen och av speciallärarulbild-ningen samt på den resursförstärkning som ämnet teknik i grundskolan får fr, o, m, nästa läsår.

Åtgärder av här redovisat slag kan behöva kompletteras med förändringar av skolans inre arbete. Utredningen om skolans inre arbete har nyligen genom en särskUd skrift - Skolans arbetsmihö - gett en orientering om några av de problem som utredningen tagit upp till diskussion. Skriften syftar även till alt stimulera en fortsatt debatt och att därigenom kunna tillföra utredningsarbetet synpunkter och konkreta förslag. När utredningens förslag läggs fram under år 1974, bör de kunna ge en god grund för fortsalla insatser i vad gäller skolans arbetsmiljö-frågor.

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Herr talman! Jag ber atl få tacka utbildningsministern för svaret pä min interpellation.

Låt mig först, innan jag går in på själva frågan vad man kan göra ål eller för de elever som upplever skolarbetet som meningslöst eller tråkigt, göra några allmänna konstateranden. Utbildningsministern antyder i svaret att den oinilierade lätt kunde ha fått den uppfattningen all besluten om grundskole- och gymnasieskolereformerna fattades efter uppslitande politiska strider och under stor oenighet. Jag vel inle vad herr Carlsson grundar detta påstående på. Jag säger i interpellationen all del för närvarande förs en allmän debatt om skolan, och det är ju ett välkänt faktum för alla. Däremot nämner jag över huvud laget inte

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

205

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

206

perspektivet bakåt. Del kanske därför är på sin plats att jag gör del här och nu.

Folkpartiet har ställt sig bakom och arbetat för reformeringen av det svenska skolväsendet. Vår partiledare Gunnar Helén sade t, ex, när han som folkpartiets representant pläderade för reformerna år 1962 följande: "Skolrefonnen syftar till atl ge en bra skola åt all svensk ungdom. En bra skola utest.änger inte elever som lyder under skolplikten från studievägar som de själva och deras föräldrar anser att de har förmåga och fallenhet för. En bra skola låter inte föräldrarnas ekonomi, ulbUdnings- och bostadsorl bestämma över barnens rätt atl söka sin egen väg,"

Det är slälll utom all diskussion att 1960-talets skolreformer har inneburit avsevärda förbättringar i landets utbildningsväsen. Vi har fått moderna och funktionella skollokaler och allt bättre läromedel, vi har fått special resurser för utökad individualisering och hjälp åt de handikappade, vi har gjort en kvanlilalivt och kvalitativt enorm satsning på lärarutbildningen både när del gäller grundutbildning och fortbildning, vi har byggt ut elevvården och föräldrasamarbetet, och vi har fått nya personalkategorier i skolorna, t, ex, skolvärdinnor, skolsköterskor, kuratorer och lärarassistenter. Vidare har undervisningen demokratiserats, så att ingen numera behöver utestängas från högre utbildning på grund av bostadsort, ekonomiska förhåUanden, social uppväxtmiljö eller av andra orsaker,

Etl annal mått på omfattningen av skolsalsningen är skolans andel av bruttonationalprodukten, som på tio år har ökat frän 4 till 8 procent.

Själv har jag i mitt civila arbete som skolledare i över tio år varit med om alt aktivt införa, genomföra och arbeta för enhelsskolan, Lgr 62, Lgr 69 och nu senast den nya gymnasieskolan.

Lät oss alltså slå fast atl vi inle har avsvurit oss och inle kommer att avsvära oss vår delaktighet i den nuvarande skolans struktur, organisation och innehåll. Tvärtom är vi stolta över alt vi aktivt har deltagit i arbelel för all förbättra och reformera skolväsendet. Men detta innebär inte, herr statsråd, att vi skulle underlåta att rikta kritik mot sådant som inte fungerar på del sätt som avsågs när reformerna genomfördes. Vår kritik har inte till syfte att återinföra ett gammalt och från vår synpunkt sett orättfärdigt urvalssystem. Vi vill fortsätta reformerandet och utvecklandet av den svenska skolan, så att de nödvändiga förbättringarna genomförs. Jag noterar därför med mycket stor tUlfredsställelse och tillförsikt utbildningsministerns ord om att reformverksamheten inle är avslutad. Min tidigare förmodan om utbildningsministerns inställning på den punkten får tillskrivas vissa, tydligen felaktiga, tidningsreferat.

Nu måste vi också ha klart för oss atl de krav som ställs på dagens skola är enorma både till omfång och innehåll. Så fort något i samhället inte fungerar sorn man avsett blir det föremål för diskussion huruvida inte skolan skulle kunna ta in ämnet eller belysa företeelsen i sitt arbete. Men kanske är det så atl vi som har arbetat i, med och för skolan ibland har haft en tendens alt ställa målen alltför högt och på sä vis uppväcka för stora för-vänlningar hos både föräldrar och avnämare.

Sedan måste vi också i skoldebatten alltid föra fram atl skolan inte är ensam i samhället om atl påverka barnen. Vi vel atl massmedia.

kamratgrupperna och naturligtvis också hemmen påverkar åt ena eller andra hållet, ofta mer effektivt än vad skolan gör. Ett beteende som eleverna har lärt in i skolan kan förslärkas av hemmen, men det kan också konkurreras ut av krafter som arbetar direkt emot skolans intentioner.

Dessutom har den psykologiska forskningen visat atl eleverna redan vid inträdel i skolan vid sju års ålder är färdigutvecklade i så stor utsträckning att man kan säga - om man spetsar till det hela litet - all skolan knappast kan förstöra ett barn som har haft en trygg och emotionellt positiv uppväxt före sju års ålder, hur dålig den än skulle vara. Däremot kan skolan göra mycket för alt hjälpa de elever som inle någon annanstans i samhället än i skolan kan hitta en vuxen som har lid och intresse för dem och vilka kanske bara i skolan upplever trygghet och värme i en i övrigt tilltufsad omgivning. Då kommer vi inle ifrån frågan: Vad skall vi göra för att de elever som vantrivs bara i skolan eller både i skolan och i övrigt skall få en positiv upplevelse av skolan? En positiv inställning lill skolarbetet leder ofta tUl en positiv inställning till samhället och dess institutioner i fortsättningen, medan en negaliv inställning till skolan myckel lätt kan leda lill begynnande samhällsut-stötning.

Nu kan man naturligtvis fråga sig vad som menas med vantrivsel. Om vi själva en solig majdag fylld av arbete med tyska grammatikens labyrinter t, ex, i ett enkätformulär fått frågan: "Trivs du i skolan?" hade vi säkert svarat nej. En undersökning av det här slaget kan alltså i sig själv rymma en systematisk felkälla. Men mäter vi vantrivsel i benägenhet alt fortsätta skolan efter årskurs nio, en önskan att sluta, i skolk, psykiska eller sociala problem av olika slag kan vi få ganska exakta mått på vantrivseln.

Den s. k. Örebroundersökningen, som citerats flitigt under föregående interpellationsdebatt i dag, visar alt 3—4 procent av eleverna i årskurs nio blir dropouts, eller studieavbrytare som den svenska termen lyder. För de allra flesta av dessa elever är studieavbrottet i sig självt ett symptom på en besvärande totalsituation, 1 dessa fall är hemmiljön, kamratsiluationen, fritidsmihön jämte personliga svagheter sannolikt lika avgörande som eller mer avgörande än vad skolsituationen är. Jag delar fullständigt statsrådet Carlssons mening, nämligen atl ett studieavbrott i årskurs nio är en allvarlig företeelse och måste bedömas på ett helt annal sätt än motsvarande studieavbrott i gymnasieskolan. Eleven lämnar skolan utan tillräckliga baskunskaper eller yrkesförberedelse för sin roll som vuxen. Han vet med sig att han inte fullgjort sin skolgång och upplever sig själv som misslyckad,

I den Orringska undersökningen från 1957 om studieavbrott i realskolan visades på hur de 25 procent som lämnade realskolan ulan någon examen ofta hela livet bar med sig en känsla av att ha misslyckats med studierna. Problemet är analogi för de elever jag nu talar om, egentligen bara så mycket värre eftersom de till allra slörsla delen kommer från miljöer som inle kan erbjuda dem lillräckligl stöd och hjälp. Av de 3-4 procent av eleverna som enligt Örebroundersökningen var studieavbrytare - 7,2 procent för pojkar och 1 procent för flickor —

Nr 70

Fredagen den 13aprU1973 -

Om åtgärder för art motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

207

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

208

kom 92 procent från socialgrupp 3. Enligt den klassifikation man hade gjort med avseende på föräldrarnas utbUdning kom barnen från hem där föräldrarna tUlhörde utbUdningsgrupp 7, vUkel innebär ej yrkesutbildad arbetare. 57 procent av de här eleverna har uttalade läs- och skrivsvårigheter, 23 procent utöver de 57 procenten har svag eller dålig läsförståelse. 80 proceni: av sludieavbrytarna kunde alltså karakteriseras som analfabeter i vid bemärkelse. Om del är någon gång skolan måste gripa in och kompensera de brister dessa elever helt oförskyllt har råkat få måste det vara nu, i årskurs nio!

Uppsalaundersökningen, som jag refererade i texten till min interpellation, visade att många av de här eleverna upplevde skolan som tråkig och icke meningsfull just på grund av atl den var för teoretisk. Nu kan vi — genom förlängd pryo, jämkad studiegång, befrielse eller andra speciella åtgärder — försöka klara dessa elever genom skolan. Men då uppkommer omedelbart frågan: Varför kan vi inte hitta ett system som innebär atl även de här eleverna i skolan finner ett sludieallernativ som är normalt och inte har karaktären av speciell åtgärd? De försök som just nu pågår vid vissa skolor i Uppsala med utökade praktiska sludieallernativ och fler timmar för ämnena konst, ekonomi och teknik visar klart på en markant ökad trivsel för dessa elever och en motsvarande minskning i tendensen tiU skolk och studieavbrott. Enligt min mening skall ett sådant alternativ kunna erbjudas eleven som fullt jämbördigt med ett teoretiskt sludieallernativ. Omfattande utredningar och för eleven ibland stötande undersökningar skall inle behöva göras för all en elev skall kunna få en studieväg av detta slag.

Om vi angriper frågan om skollrivseln inifrån, så måste undervisningen läggas upp så att varje elev hittar något han får intresse för, och arbetsmetodiken måste i så stor utsträckning som möjligt vara elevakliv, som motvikt mot all den elevpassivitet som det informationsrika samhället erbjuder.

Den brasilianske pedagogikprofessorn Paulo Freire säger i sin bok Pedagogik för förtryckta apropå detta problem - det gäller här brasilianska lantarbetare: "De hör så ofta att de inte duger någonting till, inte vel någonting och är ur stånd alt lära sig något, att de är sjuka, lata och improduktiva, att de till sist blir övertygade om sin egen oduglighet." Delta kan med stor sannolikhet föras över på den situation som många av de elever jag nu talat om upplever. Skolan måste genom både sill arbete och sitt innehåll stärka varje elevs självförtroende och göra honom till ell aktivt subjekt i en dialog med andra människor och inle lUl etl passivt objekt för pedagogisk eller social vård.

Låt mig till sist, herr talman, peka på några faktorer som jag tror på ett effektivt sätt skulle kunna förbättra skollrivseln, utöver vad jag tidigare sagi om den egentliga undervisningen.

1. Etl bättre samarbete mellan hemmen och skolan, som grundläggs redan från årskurs 1 och kontinueriigl föhs upp, skulle kunna motverka det misstroende mot skolan som i dag finns hos vissa föräldrar och som kan smitta av sig på barnen. En utökad kontakt innebär utökad information och bättre förutsättningar för båda parter all förslå varandras synpunkter. I förlängningen av detta vill jag gärna se en allmän

föräldraskola, parallell med elevens klass, från mödra- och barnavårdscentral och hela vägen upp genom skoltiden.

2. Ett effektivt stöd till skolans personal. Del slår alltid igenom positivt på undervisningssituationen. En god lärarvård är också en god elevvård. Frågan om varierande uppgifter för lärarna måste lösas, så att lärare med problem i undervisningen kan få dra sig tUlbaka under kortare eUer längre tid till andra uppgifter än rent undervisande i skolan, utan att som nu hänvisas lill total passivitet i form av sjukskrivning och liknande.

3. Större frihet för den lokala skolstyrelsen eller del enskilda rektorsområdet alt använda resurser och utforma läroplansvarianter efter olika aktuella behov. Statsrådet Carlsson har redan sagt all han delar denna uppfattning.

4. Fortsatt skolbyggande enligt principen små skolenheter med elewänliga lokaler och skolgårdar.

5. Fortsatt verksamhet för atl genom skoldemokratiska arbetsformer öka personalens och elevernas medinflytande i skolan. Även om den debatten nu förts ur centrum för intresset måste arbetet fortsätta, så att alla i skolan får känna atl de har möjlighet atl påverka besluten och delta i skolsamhällets liv och verksamhet.

Nr 70

Fredagen den 13aprU 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! När vi nu diskuterar de här ytterligt känsliga men inte mindre vikliga faktorerna när det gäller barns skolgång finns det - del är jag medveten om - en viss risk att vi föregriper det arbete som SIA håller pä med. Utredningen har presenterat en broschyr, som jag med intresse tagit del av. Utredningen har om inte annal klart påvisat åtskiUiga av de problem som i dag åvilar vårt skolväsende, inte minst på grundskolestadiet. Jag skulle ändå vilja säga några ord, bl. a. om hur jag själv upplever situationen i dagens skola i min egen lilla kommun, där vi är förskonade från allvarliga problem - det viU jag säga utbUdningsministern. Vi har en skolsköterska. Jag talade med henne och hon sade alt ett av de vanligaste besöken utgörs av elever i lågstadiet, vilka kommer in till henne och vill sitta i knät. De vill sitta i systers knä en stund, sedan tackar de och går ut.

Del som anfördes, inte minst av herr Stålhammar, om elevernas behov av kontakt med lärare och med personal tror jag all man inle starkt nog kan understryka. Och del i sin lur aktualiserar naturligtvis frågan om hur lärarna skall få mera tid och ökade möjligheter atl svara för litet av den kontakt som eleverna har behov av. Jag vUl här säga atl jag inle alls tror att kontaktbehovet är begränsat bara lUl lågstadiet. En av möjligheterna alt lösa kontaklproblemet kan vara alt ge klassföreslåndarfunktionen en myckel större betydelse än vad den har i dag när del gäller de högre avdelningarna i grundskolan. Men del är lika väsentligt att ge läraren i lågstadiet möjlighet och lid all ägna sig ål omvårdnad av barnen.

Vi har talat om skolans fostrande funktion. Jag skulle vilja än starkare trycka på skolans vårdande funktion. Man upplever också i en sådan liten kommun någonting som jag har velat kaUa för skolvägran. Del är alldeles rikligt all Örebroundersökningen visade den starka övervikt som gäUde elever vilka kom från socialgrupp 3 bland dem som vägrade atl gå i

209

14 Riksdagens protokoll 1973. Nr 68-70

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

210

skolan. Men det finns också elever som — inle alls av sociala skäl — grips av en sådari skolleda att de över huvud taget nekar atl gå till skolan. Jag kom själv i kontakt med en 15-årig flicka som skolvägrat. Det visade sig atl hon i nära 7 veckor varje morgon kl. 8 hade gått ut och satt sig i skogen, och där satt hon sedan eller strövade omkring, och hon kom hem först kl. 4. Det log åtskiUiga veckor innan man fick klart för sig alt hon hade så stor frånvaro som hon alltså hade, och det var då man uppdagade detta.

Hur skall man då råda bot på skolvägran? Jag vUl ställa en direkt fråga tUl utbildningsministern. Jag vet atl frågan om frånvaro och frånvarokon-troll hör lill SIA:s uppgifter, men vad jag inte förstår är att man inte i delta tekniska samhälle, som vi i dag lever i, har lyckats klara en enkel ratinmässig närvarokontroll timme för timme. När utbildningsminislern gick i skolan antar jag all del inte var lätt all vara frånvarande en timme utan all delta fanns antecknat. Jag kan erinra om förhållandel i amerikanska skolor, där man på reklorsexpeditionen har särskild personal avdelad för närvarokontroll och där man för varje elev har nummer på hemlelefon och telefon till såväl faderns som moderns arbetsplats. Om en elev icke infinner sig till första timmen och om icke intyg eller annal meddelande om frånvaron har ingått, telefoneras och sökes någon av föräldrarna upp på sin arbetsplats och får uppgift om atl eleven inte har infunnit sig i skolan.

1 Sverige har vi gått åt rakt motsatt håll. Del finns ingen samordning av närvarokontrollen, och det kan gå fruktansvärt långa tider, under vilka eleven naturligtvis kan råka mycket Ula ul. Bakgrunden lill sådan frånvaro är ofta just det som är ämnet för interpellationen i dag: vantrivsel och missnöje med studiesituationen.

Herr Stålhammar tog upp en sak som jag tror är utomordentligt väsentlig, nämligen frågan om arbetsmetodiken i grundskolan. Vi har kommit fram tiU vad som nu populärt brukar kallas ett arbetssätt som i hög grad syftar lill att eleverna skall lösa "fylleriuppgifter" — det är x eller kryss eller kors och nollor och färgteckningar. När man talar med eleverna om del sättet att arbeta, som naturligtvis förenklar kontrollen och förenklar själva instruktionsgivandet, kommer man fram till att många elever har börjat arbeta, omedvetna om vad de gör! De bara fyller i och har fåll stor rutin på att ulföra detta arbete på ett tillfredsställande sätt.

Utvecklingen går tyvärr vidare mot studiehäften och arbetshäften, mot kontrolluppgifter och kontrollhandlingar och mot läroböcker - eller rättare sagt lärohäflen - av olika slag. I en klass hade eleven i orienteringsämnena 33 olika arbetshäften och annat arbetsmaterial att håUa reda på. För den elev som inle är metodiker men som kanske ändå är begåvad måste del vara fullständigt förödande att hela liden hålla reda på "vilket häfte gäller det nu, var är jag i detta häfte, vad skall jag göra i detta häfte, här skall jag fylla i på det sättet, i etl annat häfte skall jag fylla i på det sättet".

Har man - och del är min andra fråga till utbildningsministern - satt i fråga om denna moderna "fylleriteknik" påverkar elevernas inställning tUl arbelstrivseln i skolan? Finns del någonling som säger - och jag skall

att detta är ell Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

här inte beröra det kvalitetsmässiga resultatet trivselbefrämjande arbetssätt i skolorna?

Jag vill till sist beröra en fråga som jag också tror är utomordentligt viktig, nämligen frågan om de elever som kommer på efterkälken. För dem har vi specialundervisning, och samhället har verkligen — och här vill jag ge utbildningsministern en eloge — i dag stora möjligheter atl träda in och hjälpa dessa elever. Men på någol sätt är många av dem för all framtid retarderade inle på grund av bristande begåvning ulan därför att grundkunskaperna och färdighetsträningen på del allra lägsta stadiet har blivit förbisedda. Våra nuvarande läroplaner ger inle möjlighet liU individualisering i någon högre grad i undervisningen när de yngsta eleverna skall lära sig läsa. Faktum är, som herr Slålhammar sade, att vi i dag på mellanstadiet och högstadiet finner vad vi förr skulle ha kallat analfabeter — elever som inle kan tillgodogöra sig skriven text. Del är naturligtvis svårt atl säga hur man skall kunna få dessa elever atl läsa. Men nog har, som våra läseböcker och läroböcker för grundskolan i dag är utformade — och jag har noggrant tagit del av dem —, själva färdighetsträningen i innanläsning satts ål sidan.

Till sist vill jag gärna säga föhande lill herr Slålhammar. Hans partiordförande sade i går enligt tidningarna atl del skulle vara svårt alt samarbeta med moderata samlingspartiet i skolfrågor. Jag hade luren, vågar jag säga, atl i dag få folkpartiets tiopunktsprogram om utbildning i min hand. Jag kunde då konstatera all de nio sista punkterna i del har lagils upp i motioner från moderata samlingspartiet något av de tre senaste åren. Jag tror alltså inle - och del viU jag gärna passa på atl säga redan här — att det samarbetet skall visa sig omöjligt i framtiden.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Jag skall inle falla för frestelsen atl betygsälta herr Heléns utspel, men jag kände också igen etl par gamla bekanta. Vad del kan bero på — och om folkpartiet har tagit slällning tUl självklara frågor, eftersom fru Sundberg och jag tydligen har gjort samma reflexion, eller om del i grunden råder stor enighet — får den fortsatta debatten utvisa, och jag skall inte fresta kammarens tålamod med alt diskutera det i dag.

Jag vill bara kommentera två konkreta synpunkter som fru Sundberg log upp. När det gäller frånvarokontrollen hänvisar jag tiU den debatt som ägde ram för en stund sedan, men jag vill någol komplettera den.

1 förrgår talade jag med en representant för skolledningen i Lund, för att la ett exempel från Skåne. Där har man det systemet att föräldrar skall ringa — jag tror det var mellan halv åtta och åtta eller mellan åtta och halv nio på morgonen — och meddela om ett barn var sjukt. Om barnen inte kunde komma lill skolan skulle aUtså denna kontakt tas från föräldrarnas sida. Om så inte skedde reagerade man - om jag fattade det rätt - redan samma dag för all få reda på varför barnet var frånvarande. Här finns alltså redan nu möjligheter lUl initiativ i den riktning som fru Sundberg efterlyser.

Vad jag tidigare sade tiU fröken Ljungberg var att skolöverstyrelsen nu lagt fram nya direktiv och bestämmelser. Jag förmodar alt de innebär preciseringar på denna punkt som etl stöd för skolledarna. Jag har tyvärr

211

Nr 70

Fredagen den 13aprn 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

212

inle före denna debatt kunnat läsa dessa bestämmelser och kan därför bara meddela alt de kommer.

När del gäller den här fylleritekniken - som fru Sundberg uttryckte det — är jag personligen tveksam till atl den används i för stor utsträckning. Den är bra som ett medel, men den kan överdrivas av läroboksförfattare och pedagoger som är specialintresserade av den metoden. Därför tror jag alt en varning är på sin plats. Jag tror också många lärare är medvetna om del. Jag hörde i morse av min egen dotter - hon går i årskurs 2 i grundskolan - all hon tillsammans med en kamral fått ett arbetsområde och skulle redogöra för hur man använder oha. De får då använda uppslagsböcker och annat tillgängligt material för atl självständigt - helt utan något sådant här stöd och utan alt drivas i en viss riktning - redogöra för ell visst arbetsområde. Det är ju raka motsatsen lill den metod som fru Sundberg talade om, och jag tror atl dessa olika metoder måste varvas med varandra. Om man ständigt och jämt sätter preparerat malerial som är myckel styrt i händerna på eleverna trubbar man av deras initiativförmåga, något som är myckel farligt.

Jag skall sedan göra någol ovanligt. Som svar på alla de synpunkter som kommit fram i deballen skaU jag göra tre citat ur ledaren i Lärartidningen nr 5:

"Sista skriket är att tala om vantrivsel i skolan. Strax före jul kunde vi i dagspressen läsa alt vissa internationella undersökningar redovisade alt den svenska skolans elever vantrivdes mer än alla andra. I klar motsats lill dem vittnade Indiens barn och ungdomar om alt skolan beredde dem en fristad av trivsel i ett hårt dagligt liv."

Lilel längre ned heter det:

"Många synes mena alt de svenska eleverna trivs så myckel bättre på andra ställen än i skolan. För våra elever skulle alltså skolan mest framstå såsom en hemort för tvång och tristess, under del all trivsel och aktivitet utvecklas dämtanför. Undersökningarna synes dock icke ge några upplysningar om alt eleverna trivs bättre annorstädes än i skolan. Möjligen kan det vara så alt barn och ungdom icke trivs i skolan, icke heller i hemmet och icke heUer någon annanslans, inte ens på ungdomsgården. Att de icke trivs i skolan, kanske då beror på alt de icke från hem eller kamratliv för med sig trivsel in i skolan. Det är helt enkelt ej på sin plals atl trivas. Vi kanske bör påminna om att vi emellanåt från utlandet hör kritiker tala om atl ingen trivs i del svenska välfärdssamhället. I så fall brukar vi protestera — även officiellt."

Och tillslut:

"Stora resurser satsas i dag på vår skola. Alla förväntar sig atl den stora satsningen skall vara till nytta och glädje. Propagandan om vantrivsel är till skada för skolan. Vad som skadar skolan skadar också lärarna. Man frågar sig med stigande förvåning i vilket intresse denna propaganda bedrives. Är del möjligen så att man i vissa kretsar vill skada skolan och komma åt lärarna? Vi har svårt atl tro det. Men känslan av ansvar för skola och samhälle saknas stundom i påfallande grad. Vi borde gemensamt söka få en ändring lUl stånd."

Jag kan instämma i vad Lärartidningen sagt på den här punkten. Jag

vill inle påslå atl jag citerat tidningen med anledningen av några av inläggen i dag - jag tyckte alt dessa var i stort sett positiva. Men jag tycker ändå med interpellationens utgångspunkt - vantrivseln i skolan -att del är på sin plats atl fundera över och ta hänsyn till dessa ord från lärarna själva när man fortsätter den skolpoliliska debatten.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Både fru Sundberg och utbildningsministern har nu åberopat ett tal i skolfrågor som Gunnar Helén höll i Göteborg i går. 1 samband med detta presenterade vi också ett skolpolitiskl program, som jag skulle vilja in extenso citera: "Folkpartiet kräver en bättre skola Ge skolan större frihet

Ge skolan en mer flexibel utformning. Skolan måste få större frihet inom givna ramar för all bättre kunna anpassa sig efter lokala förhållanden och elevernas förutsättningar och önskemål.

Låt kommuner och skola bestämma mera. Den starka detaljregleringen i skolväsendet måste upphöra. Kommuner och skolenheter bör ges större möjligheter atl fritt disponera sina resurser.

Öka utrymmet för lokala experiment. Olika vägar atl uppnå skolans mål måste prövas. Läroplanen och anvisningar måste därför ge utrymme för lokala avvikelser och experiment.

Decentralisera SÖ:s uppgifter. Lokala och regionala organ bör la över delar av SÖ:s uppgifter. Gör skolgången meningsfuU för alla elever

Öka valfriheten i nian. Valmöjligheterna i årskurs 9 måste ökas, så alt större hänsyn kan tas till elevernas behov, förutsättningar och intressen. Praktiska och teoretiska studiemöjligheter bör erbjudas eleverna som likvärdiga alternativ.

Ge alla elever en god yrkesförberedelse. Yrkesförberedande inslag bör ges utrymme på högstadiet. De praktiskt inriktade eleverna måste beredas plals på de yrkesbetonade linjerna i gymnasieskolan. Längre praktik-perioder bör prövas som ett reguhärt inslag i utbildningen i gymnasieskolan. Förbättra arbetsmiljön i skolan - för elever och lärare

Stoppa storskolorna. Inga nya storskolor bör komma till innan betydelsen av dem för arbetssituationen i skolan klariagls. Nedläggning av små skolenheter måste undvikas.

Inrätta mindre klasser. Skolans arbetsformer bör präglas av större flexibilitet och variation. En brett upplagd försöksverksamhet rned mindre undervisningsgrupper och varierande elevgrupperingar är nödvändig.

Reformera betygssystemet. Betygen måste finnas kvar. Men del relativa betygssystemet måste ersättas av ett system som bättre anknyter lUI faktiska kunskaper och färdigheter. Den regelbundet återkommande personliga kontakten med hemmen bör byggas ul.

Ge lid för elevvård. Lärarna bär del slörsla ansvaret för elevvården -men måste ges lid all ägna sig ål den. Klassföreståndarna måste få reella möjligheter atl klara av sin uppgift.

Nr 70

Fredagen den 13 april 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

213

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

Förbättra lärarnas arbetsvillkor. Lärarna måste få tiUgång tiU egna arbetsplatser i skolan och kontorshjälp. Personalvården måste förstärkas. Lärartjänster ulan direkta undervisningsuppgifter bör inrättas. Stärk färdighetsträningen i skolan

Ge alla elever grandläggande färdiglieter. Varje elev som lämnar skolan måste garanteras grundläggande färdigheter i svenska, matematik och ett främmande språk. Individualiserade studieprogram och homogena undervisningsgrupper kan då vara nödvändiga. Ärskursgränser måste därför kunna brytas.

Förbättra språkundervisningen i gymnasieskolan. Språkutbildningen i gymnasieskolan måste förstärkas. De treåriga hnjerna bör vara minst tvåspråkiga och treåriga studiekurser om möjligt garanteras. Undervisningen i svenska och språk på de tvååriga linjerna bör kunna.ske i halvklass.

Se över lärarutbildningen. En översyn av utbildningen av lärare framför aUl i gymnasieskolan är nödvändig. Större krav måste ställas på utbUdningen av lärare i främmande språk. 60 poäng bör vara etl minikrav för lärarbehörighel i gymnasieskolan."

Detta är ett konkret program, och jag ber högtidligen all fä utfärda en invit lUl utbildningsministern att ansluta sig.

214

Fra SUNDBERG (m):

Herr lal:man! Låt mig uttrycka min förvåning över del någol ovanliga förfarandet all läsa in en programskrift från ett politiskt parli i riksdagsprotokollet. När nu herr Wikström har gjort det skall jag naturligtvis också uttrycka min glädje över att därigenom också våra skolpoliliska målsättningar har kommit till uttryck i riksdagsprotokollet. Jag hänsyftar då på vad jag sade i milt förra anförande om överensstämmelsen mellan vår uppfattning och vad folkpartiet här har redovisat.

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Herr talman! I ett tal i Uppsala den 10 februari 1973 sade statsrådet Carlsson så här: "A andra sidan är det naturligtvis allvarligt atl en elev av fem på högstadienivå vantrivs med skolan. Jusl därför bör man kanske försöka gå lite djupare i frågan om anledningen till detta än bara de vanliga triumferande angreppen på skolan. Jag skulle här åter vilja citera vad Lärartidningen, som är organ för Sveriges lärarförbund, nyligen skrev på ledarplats", och så följde detta citat igen. Vi är alltså överens både statsrådet Carlsson och jag om atl del finns vissa elever som vantrivs på grundskolans högstadium, och orsakerna lill det kan vara många. Men så länge vi har elever som upplever skolan på det här viset måste vi fortsätta all försöka hitta lösningar. Jag har inle ens sträckt mig så långt som lill en femtedel, utan det som jag talade om och som jag bedömer som allvarligast är de fyra procenten, som blir studieavbrytare i årskurs nio.

Om del nu visar sig att man kan rädda kvar de här eleverna inom del vanliga skolsystemet genom alt tillföra mera praktiska arbetsmoment för dem, som etl normall alternativ, är frågan varför vi inle skulle kunna nå den förändringen genom alt medge kommunerna rätt att göra variationer på läroplanen. Då behöver inte de här eleverna utdestilleras ur systemet

redan i grundskolan. Alla studiegångar i skolan skall vara lika, alla skall vara jämkade, alla skaU ha samma status och varje elev skall ha rätt att hitta någonting som han eUer hon har intresse eller förutsättningar för. Jag åberopar återigen forskningarna i Uppsala, som jusl på basis av de resultat som kom fram rörande vantrivsel gjorde försöket med s. k. utökad jämkad studiegång och omedelbart konstaterade atl skolkfrekven-sen minskade och benägenlieten för studieavbrott försvann. Eleverna upplevde plötsligt skolan som meningsfull.

Jag frågar statsrådet Carisson om han är beredd alt ge de kommuner och skolstyrelser som vill göra dessa förändringar delta bemyndigande för att hålla eleverna kvar i den vanliga skolan, som en vanlig studieväg.

Nr 70

Fredagen den 13 aprU 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

Herr ELMSTEDT (c):

Herr talman! Frågorna som väckts i den här interpellationen är inte nya på något sätt. Under slutet av 1960-talel kom det gång efler annan framställningar här i riksdagen om att del inte stod rätt till i vår skola. Arbetsron var inte den rätta och bekymmer uppstod i och med att elever upplevde tristess och dålig studiemotivation. Del föranledde många framställningar och motioner inte minst från centerhåU. I utskottet hade vi långa överläggningar och så småningom mynnande de ul i en utredning som skulle titta på detta - och SIA kom tUl. Jag tycker, det måste jag säga, atl man måste avvakta de resultat som SIA nu har aviserat. Enligt vad jag har gjort mig underrättad om är det åtskilliga resultat att vänta därifrån inom den närmaste liden. En del har t. o. m. redan kommit. Vi har som sagt frän centerns sida vid flera tUlfällen påpekat de problem som finns på grandskolans högstadium, och konstaterat atl de icke är lolerabla vare sig ur social synpunkt eller ur undervisnings- och utbildningssynpunkl.

Vi har också mänga gånger sagt all resultatet av grundskolereformen, som vi ju i stort sett var eniga om, på vissa områden icke har blivit det som vi hade hoppats. Vi har alltså påpekat de svagheter som finns. Vi hyser oro när del gäUer elevernas inhämtande av färdigheter och kunskaper i vissa elementära ämnen. Del har vi heller inle gjort någon hemlighet av. Ökade praktiska inslag i undervisningen menar vi åren väg som måste prövas betydligt mera än hittills.

Jag tror emellertid att den skolmiljö som vi nu får uppleva många gånger är en fråga som måste lösas inte bara genom beslut i riksdagen utan också genom kommunala initiativ. Där finns trols allt möjligheter att när del gäller t. ex, stora och små skolenheter fortfarande uträtta en del genom kommunala initiativ och kommunal planering, framför allt när del gäller bosladslokalisering. Inle minst tror jag del är värdefullt atl erinra om det i tider då kommunsammanläggningarna står inför sin fullbordan och då det verkligen gäller atl se upp så atl man inte för sent varseblir problemet med vikande elevunderlag vid många av de skolor som för blott några år sedan var centralskolor. Där finns myckel atl bevaka, och vi har från vårt håll vid åtskilliga tUlfällen erinrat om jusl delta.

Sedan vill jag framhålla all de lokala skolstyrelserna borde få större frihet atl falla vissa beslut som skulle kunna vara lill gagn för vissa elever.

215

Nr 70

Fredagen den l3aprU 1973

Om åtgärder för att motverka tristess och vantrivsel i skolarbetet

Kommunerna har ju möjlighet atl göra lokala bedömningar och borde inte vara lika hårt bundna av centralt fattade beslut som man i dag är. Skolstyrelserna borde få vidgade möjligheter atl t, ex, lösa vissa elevers bekymmer när det gäller anpassningen tUl undervisningen. Högst skiftande orsaker kan som bekant föreligga.

Sedan vill jag bara tillägga atl jag förutsätter atl alla som över huvud laget funderar över de här frågorna är medvetna om problemen. Det vore märkligt annars. Jag har upplevt att vad man i dag i grundskolan och gymnasieskolan vill ha är arbetsro när det gäller att anpassa verksamheten tUl de riktlinjer som riksdagen har skisserat, 1 det arbetet har jag förstått atl alla berörda, både lärare, elever och föräldrar, är verkligt intresserade och besjälade av en önskan alt komma till rätta med problemen.

De problem som finns i grundskolan och på gymnasiet, är konsekvenser av de beslut som är fattade här i riksdagen. Vi bör naturligtvis försöka la vara på det positiva som finns i dessa men inle vara rädda för all erkänna de misslyckanden som dessa beslut visat sig leda tUl ulan försöka komma lill rätta med dem.

Jag vUl också vid detta tillfäUe redovisa att vi inom centern har under utarbetande ett skolpolitiskl program, vari tas upp en hel del av de problem som ligger lill grund för interpellationen. Jag tänker inle redogöra för detta program utan endast peka på all vi där kommer att kräva bland mycket annat ökade möjligheter lill initiativ för den lokala skolorganisationen. Vi menar atl det därigenom blir möjligt att i de olika kommunerna med deras skiftande förutsättningar komma till rätta med en del av de bekymmer som finns.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj:ts proposition nr 100 till lagutskottet,

§ 15 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1843-1854 tUl konstitutionsutskottet, nr 1855 lill juslilieutskotlel samt nr 1856-1867 lUl konslitutionsutskoltel,

§ 16 Föredrogs och bifölls inlerpellalionsframslällningama nr 78—80,

§ 17 Interpellation nr 81 om åtgärder mot brottslighet av icke bofasta utlänningar

216

Ordet lämnades på begäran till

Herr KOMSTEDT (m), som yttrade:

Herr talman! Under senare år har pågått viss invandring av utomnor-diska zigenare till Sverige, Även tUl Norge och Danmark sker sådan invandring. Strängt taget är invandringen okontrollerad. Myndigheterna

har accepterat t. ex. motiveringar som utmynnar i politisk asyl utan Nr 70 rimlig möjlighet liU kontroll, då del företrädesvis är fråga om personer. Fredagen den som kommer från östländer. Uppgifterna om påstådd politisk förföhelse i 13 pi-ji jg-73 hemlandet har varit svåra att få belagda beroende på alt Sverige lika lilel som andra nordiska och västliga länder i övrigt inle har tillräckligt väletablerade poliskontakler med östländerna. Detta har möjliggjort för ett flertal immigranter atl la sig in i landet på falska premisser: förfalskade legitimalionshandlingar och osanna berättelser.

En våg av särartad brottslighet inom Sverige har blivit föhden.

Många gånger skulle de svenska myndigheterna ha kunnat hindra delta genom ökade ansträngningar lill kontakter med västeuropeiska polismyndigheter, vilka är betydligt mer lättUlgängliga än sina östliga motsvarigheter. En ansenlig skara av de här ifrågavarande invandrarna - de ulomnordiska zigenarna — har nämligen skaffat sig ett dokumenterat brottsrenommé i Västeuropa innan de sökt sig lill Sverige. Det är alltså fråga om personer som kommit från öststaterna via västeuropeiska länder och som ägnat sig åt fortlöpande brottslig verksamhet. Svensk valhänthet i handläggningen av invandringsärenden har således föhts av händelser, för vilka den som återges i följande berättelse är en typisk representant:

Två kvinnor kommer in i en snabbköpsbutik och väher ut några småsaker för en obetydlig summa. I kassan drar den som avser betala fram en tusenkronorssedel, vilken kassabilrädet växlar. Då tar den andra kvinnan fram en sedel, som är av betydligt lägre valör och lämnar fram den. Hela tiden samtalar de bägge kvinnorna sinsemellan och med kassabilrädet intensivt på etl för biträdet obegripligt, främmande språk, vUkel givelvis är distraherande. Kvinnan, som fått sin lusenlapp växlad lämnar tillbaka växelpengarna, får igen den sedel hon ursprungligen betalade med, varpå hon lämnar butiken tillsammans med sin kamral. Utanför affären väntar, på betryggande avstånd från affären, en eller flera män i bil, méd vilken kvmnorna ger sig av. Sällan upptäcker man i affären vad som egentligen inträffat förrän kassan avstäms på kvällen och visar brist på flera hundra kronor.

Vad här har beskrivits brukar kallas växlingsslölder, en inte obekant företeelse för t. ex. den tyska polisen, som registrerat personer, vilka gjort sig kända för denna brottslighet. I Sverige inträffade på en och en halv månad i början av förra året 40 sådana här brott efler varandra. Sammanlagt ell femtonlal polisdistrikt drabbades. Det är så gott som fastslaget all det är samma bilburna sällskap med släkt och vänner som ligger bakom brotten. Spaningar har klargjort vilka familjer som kan misslänkas. Eftersom del inte går all åtala kollekliv och man inle exakt kan fastslå vUken eller vilka individer som utfört handlingarna som sådana, måste man avvakta full bevisning. Del medför för det mesta alt de misstänkta kommer undan.

Övriga brottshandlingar som är typiska för de här nämnda ulomnor
diska zigenarna utgör pälsstölder - t. o. m. mitt på husa dagen - stölder i
bostadshus, också under dagtid, åldringsbrott, bedrägeri i samband med
ambulerande försäljning av "äkta" mattor, fickstölder i samband med 217

Nr 70 trängsel på varuhus, bedrägeri mot socialvärdsmyndighelerna och brott

Fredaeen den °*- skattelagstiftningen. Del skulle föra för långt all här gå in på

13 april 1973 ytterligare detaljer, men en brottstyp bör på grand av sin upprörande

-------------------- simpelhet särskUl omnämnas. Jag avser självfaUet de s, k, åldringsbrolten.

Under flera år har vi i Sverige sluppU dessa brott, där ensamboende åldringar uppsökts i sina hem av människor som trängt sig in under olika förevändningar, inte minst i samband med gårdfarihandel, och tillgripit pengar eller- värdeföremål bakom ryggen på de gamla och invalidiserade. Tyvärr hör nu dessa brott liU ordningen igen och sambandet med invandringen av östslalszigenare är lika uppenbart som bevisningen är svår.

Svårigheterna alt komma åt den här nämnda brottsligheten sammanhänger med brottslingarnas stora röriighet och kolleklivism. Kolleklivens personaluppsättning varieras ständigt och avsiktligt för all spaning och bevisföring skall försvåras. Eftersom denna brottslighet inle är grov i vedertagen bemärkelse samtidigt som de polisiära resurserna är ansträngda till del yttersta är det självfallet motbjudande för polisen all lägga ner ett oerhört omfattande arbete i dessa sammanhang. De knappa resurserna måste främst utnyttjas liU bekämpande av den farligare brottsligheten.

Emellertid måste man också tänka på offren. För t. ex. gamla, invalidiserade, sjuka och fattiga, som råkar ut för samvetslösa tjuvar och bedragare, innebär del inle säUan djup tragik. Enligt min mening borde man söka förebygga delta och därlUl minska polisens arbetsbörda och bekymmer. (Mänga poliser gör sig rent av dåligt samvete för alt de inte hinner med all bekämpa den här nämnda brottsligheten fullt ut! ) Ell sätt vore en effektivare invandringskontroll.

Med stöd av vad jag här anfört anhåller jag om kammarens tillstånd alt tUl herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet få stäUa föhande fråga:

Är herr statsrådet beredd atl medverka lill en sådan skärpning av invandringskonlrollen att de tjuvnads- och bedrägeribrolt som begås här i Sverige av företrädesvis kringflackande ulomnordiska zigenarkollektiv kan förebyggas?

Denna interpeUalionsframslällning bifölls.

§ 18 Anmäldes och bordlades Kungl. Majts proposition nr 115 med förslag lill åtgärder för all bekämpa brollsligheten och förbättra den allmänna ordningen.

§ 19 UtstrJickt motionstid

Ordet lämnades på begäran lill

Herr KOMSTEDT (m), som yttrade:

Herr talman! Jag hemställer, all kammaren ville besluta att tiden för

avgivande av motioner i anledning av de Kungl. Maj:ls propositioner som

bordlagts vid kammarens sammanträden onsdagen den 1 1 april, torsdagen

218 den 12 april och i dag måtte med hänsyn lill infallande helg utsträckas till

del sammanträde, som infaller näst efler 15 dagar från det respektive Nr 70
propositioner kom kammaren tUl hända. Fredaeen den

13aprU 1973
Denna hemställan bifölls. --------------

§ 20 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades atl följande enkla frågor framställts, nämligen den 12 april av

Nr 186 Herr Sjöholm (fp) till herr utrikesministern om utlämningsavtal

vid misstanke om grövre skallebroll:

Är det enligt statsrådets mening angelägel atl med så många länder som möjligt och i första hand de europeiska få lUl stånd en överenskommelse om utlämning av personer misstänkta för grövre skattebrott? Vad har gjorts för alt nå sådana överenskommelser?

den 13 april av

Nr 187 Herr Ullsten (fp) till herr utrikesministern angående principerna

för finansiering av svenska gåvoleveranser till u-länderna:

VUl utrikesministern redogöra för de principer som skall gälla för finansiering av svenska gåvoleveranser till u-länderna, när upphandling av sysselsältningspolitiska skäl sker i Sverige av varor som kan köpas lill lägre priser utomlands?

Nr 188 Herr Werner i Tyresö (vpk) lill herr justitieministern angående Industrins försvarsbyrås förhåUande tUl SÄPO:

Är justitieministern beredd alt redogöra för efler vilka principer samarbetet mellan Industrins försvarsbyrå och SÄPO är utformat?

§ 21 På hemställan av herr förste vice talmannen beslöt kammaren kl. 13.34 att ajournera sina förhandlingar lill kl. 15.00 för all bereda ytterligare lid för motionsavlämnande.

§ 22 Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00 under ledning av fru andre vice talmannen.

§ 23 Anmäldes och bordlades

Skalteulskollets betänkanden:

Nr 20 i anledning av motioner angående företagsbeskattningen

Nr 23 i anledning av motioner om sparslimulerande åtgärder vid

beskattningen

Juslitieutskottets betänkande:

Nr 15 i anledning av Kungl. Maj:ls i propositionen 1973:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1973/74 lill kriminalvården, m. m. jämte motioner

219

Nr 70 Lagutskottets betänkande:

Fredagen den ' anledning av Kungl. Majts proposition 1973:62 med förslag

13 april 1973 *■'" '8 " ändring i lagen (1929:77) om iraflkförsäkring ä motorfordon

Utrikesutskottets betänkande:

Nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ls i slalsverksproposilionen framlagda förslag rörande del statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner

Socialutskottets betänkanden:

Nr 9 i anledning av motion om samhällelig kontroll av prostitutionen Nr 11 i anledning av motioner angående vissa medicinska specialiteter

m. m.

Kulturutskottets betänkanden:

Nr 18 i anledning av propositionen 1973:65 angående anslag lill regionmusiken för budgetåret 1973/74, m. m. jämte motioner

Nr 19 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tilläggsstat 111 lill riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser utgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde lill kyrkliga ändamål samt till radio- och televisionshus

Nr 20 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter pä tUläggsstat lill till riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser utgifter inom jordbruksdepartementels verksamhetsområde lill bidrag till projekteringskostnader för Äreprojektet

Ulbildningsutskollets belänkande;

Nr 23 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 19 i anledning av propositionen 1973:17 med förslag lill lag öm hälso- och miljöfarliga varor, ni. m. jämte motioner

Nr 21 i anledning av propositionen 1973:67 angående stödåtgärder pä fiskets område, m. m.

Nr 23 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter pä liUäggsstat III till riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Näringsutskottets betänkanden:

Nr 36 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tilläggsstat III till riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser induslrideparteinentels verksamhetsområde jämte motion

Nr 37 i anledning av propositionen 1973:57 angående åtgärder för gjuteriindustrin jämte motion

Nr 38 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom industridepartementets verksamhetsområde avseende struklurgaranlier lill förelag inom vissa industribranscher m. m. jämte motion

Nr 39 i anledning av motion om förbud mot försäljning av slrål-
--0 kaminer ulan överheltningsskydd

Civilutskoltets betänkande: Nr 70

Nr 17 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på Fredagen den

tUläggsstat III tUl riksstalen för budgetåret 1972/73 inom inrikesdeparte- j3 gpjj| [973

mentets verksamhetsområde

§ 24 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1868 av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 1869 av herrar Palm och Gustafsson i Barkarby

Nr 1870 av fru Sundberg och herr Nordstrandh avlämnade i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1973:76 angående samhällsinsatser på läromedelsområdet

Nr ISll av herr Henmark avlämnad i anledning av Kungl, Majts proposition 1973:84 angående särskild studiegång för grundutbildning till sjuksköterska/sjukskötare m, m.

Nr I 872 av herr A himark

Nr I 873 av herr Bohman m. fl.

Nr I 874 av herr Bohman m. fl. ,

Nr 1875 av herr Boo wj,/7.

Nr 1876 av herr 5oo »i./7.

Nr 1 877 av fru Eriksson i Stockholm

Nr I 878 av herrar Fälldin och Helén

Nr 1 879 av herrar Gadd och Svensson i Eskilstuna

Nr 1 880 av herrar Helén och Fälldin

Nr 1881 av herr Hermansson m. fl.

Nr 1882 av herr Aewn

Nr 1883 av herr Levin

Nr 1884 av herr/./d«r(/

Nr 1885 av herr Lundberg

Nr 1886 av herr Molin

Nr 1 887 av herr Norrby i Åkersberga

Nr 1888 av herr Norrby i Åkersberga m. fl.

Nr I 889 av herr Pettersson i Örebro och fröken Pehrsson

Nr 1890 av herrar Svensson i Eskilstuna och Gadd

Nr 1891 av herr Ullsten

Nr I 892 av herrar Werner i Malmö och Hedin

Nr 1893 av herr Wijkman m. fl.
avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:90 med förslag

till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.

Nr 1 894 av herr Bohman m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:91 angående ändrat belöningssystem för statsanställda m. fl.

Nr 1895 av herr Dahlgren m. fl.
avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:95 angående
transportstöd som regionalpolitiskt medel '

Nr 70 § 25 Kammaren åtskildes kl. 1 5.01.

Fredagen den

13aprU1973 In fidem

-------------- SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert