Riksdagens protokoll 1973:69 Torsdagen den 12 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:69

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:69

Torsdagen den 12 april

Kl, 19,30

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

Förhandlingarna leddes lill en början av fru andre vice talmannen.

§   1  Jordbrukets rationalisering m, m. (forts.)

Fortsattes överläggningen angående jordbruksutskottets belänkande nr 16,

Herr ENLUND (fp):

Fru talman! Del statliga finansieringsstödet tiU jordbrukets rationalisering, som utgår i form av lånegarantier och bidrag, är ju begränsat liU sådana åtgärder som bedöms samtidigt vara önskvärda ur allmän synpunkt, samhäUsekonomiskt motiverade och lönsamma ur företagsekonomisk synpunkt.

Stödet utgår utan någon begränsning uppåt i fråga om företagets storlek, men däremot lämnas inte stöd tiU dellidsjordbruk. När det gäller kombinerade förelag krävs att jordbruksdelen skall beräknas ge godtagbar timersättning för insatt arbete och fullgod ränta på insatt kapital. Dessutom krävs atl en väsentlig del av sysselsättningen för minst en man kan erhållas i jordbruksdelen och att jordbruksdelens betydelse ur ekonomisk synpunkt är väsentlig för den som söker stödet.

Dessa bestämmelser har utsatts för ganska stark kritik. De har på ett olyckligt sätt låst lantbruksnämnderna lill bedömningar som är snävt begränsade till enbart jordbruksdelen i de brukningsenheter för vilka lånegarantier eller bidrag begärts. Dessa problem har nu tagits upp i en rad motioner som behandlas i föreliggande betänkande.

Jag viU, fru talman, för min del beklaga att utskottsmajoriteten inle tycks ha något större intresse av att nu gällande bestämmelser ses över på de punkter som har tagits upp i reservationerna 1 -6, Dessa reservationer gäller bl, a, successiv uppbyggnad av famiheföretag, rationahseringsstöd tiU deltidsjordbruk och stöd till kombinerade jord- och skogsbruksförelag.

Dessa frågor har tagits upp av talare tidigare i debatten, och jag skall därför begränsa mig tiU att anföra bara en enda kompletterande synpunkt. Det är enligt min mening av utomordentlig vikt att vi så snart som möjligt får en utvärdering av lantbruksnämndernas hittillsvarande verksamhet så alt vi kan klara ut hur nu gällande bestämmelser har inverkat på utvecklingen.

Den s, k, lantbruksekonomiska samarbetsnämnden har tillsalt en rationaliseringsgrupp, som skall göra en omfattande undersökning i syfte atl analysera rationahseringsulveckhngen i det svenska jordbruket, Grappen skaU ta upp frågor om företagsformer och förelagstyper, och

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

man skall analysera effekten av den hittUls förda rationahseringspoliliken och också hur lantbruksnämndernas verksamhet påverkar utvecklingen.

Om vi i den fortsalla debatten om jordbrukets rationalisering skall slå på någorlunda säker mark, så är det nödvändigt att vi analyserar t, ex, driftresullalen vid de relativt stora förelag som har byggts upp med statligt stöd och atl vi även får möjligheter att jämföra deras driftresultat med de resiUtat som uppnås vid konvenlioneUa famUjejordbruk av mera måttlig storlek.

Så viU jag, fru talman, säga några ord om de problem som behandlas i reservationen 7, Den formeUa handläggningen vid lantbruksnämnderna lämnar ur demokratisk synpunkt, synes del mig, en del övrigt atl önska. Beslutsfattandet sker i former som inle riktigt hör hemma i etl demokratiskt samhälle. Hur fastsläUs exempelvis den framlida faslighets-bildningen för en by med två eher flera jordbruksfastigheter? När det första förvärvsliUslåndel som berör byn handläggs inom nämnden, har denna självfallet kännedom om köparens och säljarens önskemål, och man inhämtar även ortsombudets synpunkter. Men det beslut som fattas kan vara av utomordentligt stor betydelse även för byns övriga lantbrukare, eftersom det redan på delta tidiga stadium i många fall avgörs vilka fastigheter som skaU bestå som självständiga enheter och också förslärkas med ytterligare mark.

När sedan skissen över byns framlida fastighetsbildning föredras i strukturdelegationen, har de fyra eller fem förtroendevalda ledamöterna ofta med vid bordet ell större antah tjänstemän ur den statliga länsförvaltningen, och i många faU sitter landshövdingen som ordförande.

Nu är la;ntbruksnämndernas formella handläggning egentligen en del av den stora länsdemokratifrågan, som vi rimligtvis inte kan la upp tih behandling här. Men vi måste försöka åstadkomma förbättringar inom det nuvarande systemets ram för atl öka medborgarinflytandet och då främst för dem som är berörda av de beslut som fattas inom lantbruksnämnderna. Där har åtskUhga uppslag diskuterats. Gode män vid handläggningen av jordförvärvsärenden är etl uppslag, etl annat är all orlsombudet dels skulle utses av annat organ än lantbruksnämnden, förslagsvis av kommunerna, dels ha närvarorätt vid handläggning av ärenden inom det egna området. Ytterligare en tanke är alt man skulle på något sätt försöka ge samtliga ägare till jordbruksfastigheter tillfälle att yttra sig om jordförvärvsärenden inom den egna byn.

Det pågår för närvarande inom alla områden en strävan alt demokratisera beshitsprocessen i del svenska samhället. Då är det mycket viktigt, synes del mig, all det område inom vilket lantbruksnärnnderna verkar inte blir bortglömt i dessa strävanden. Därför finner jag det utomordentligt viktigt, fru talman, all de synpunkter som förs fram i reservationen 7 så snabbt som möjligt kommer upp liU diskussion och att de blir tUlgodosedda.

Jag ber, fru talman, all få yrka bifall lill samtliga de reservationer som har fogals liU jordbruksutskottets betänkande nr 16.

102

Herr JONASSON (c):

Fru talman! Jordbruksutskottets belänkande nr 16 behandlar en hel del krav som vi från centerns sida har fört fram under många år. Ett flertal talare har argumenterat för de sju reservationer som föreligger. Jag kan i stort sett instämma med dessa talare, men jag har ell htet liUägg att göra.

Jag kommer från en bygd som till stor del består av mindre jordbruk, och jag går så långt att jag säger att våra nuvarande rationaliseringsbestämmelser i många faU hämmar jordbrukets rationalisering. Jordbruk och skog är en bra kombination. Vi har också många andra kombinationer som är bra: ett stödjordbruk tillsammans med etl annat arbete, tillsammans med en annan rörelse, tillsammans med ett säsongarbete e. d. En sak som vi bör ha med i bilden är att kvinnan i famihen ofta saknar annan sysselsättning än arbetet i jordbruket, och sett ur den synpunkten fyUer dessa stödjordbruk en mycket stor uppgift.

Vi har ju i det har landet en stor arbetslöshet, och en mjukare ralionaliseringslagsliftning skulle enligt min mening starkt bidra tih ökad sysselsättning och bättre utkomst. Del går helt enkelt mte att åstadkomma stora jordbruk på en gång. Del är bara på del sättet all så många jordbruk krävs för detta, och de bhr inle lediga på en gång. Därför måste en successiv uppbyggnad på aUl sätt stödjas.

Delta gäUer också det kombinerade jord- och skogsbruket och de andra kombinationer jag nämnde. 1 glesbygdsutredningen har vi påtalat nödvändigheten av atl satsa på det mindre jordbruket - det gäller då specieUt Norrland och skogslänen. Vi kan konstatera atl del har gjorts en hel del i form av B-stöd o. d. på senaste tiden, men det räcker helt enkelt inte - det är många som ändå inte kommer med här.

Det syslem som vi för närvarande har innebär, när del inle kan ske en successiv uppbyggnad och när man inte kan stödja de mindre jordbruken och kombinationsjordbruken, all landskapet förslummas och åkrar växer igen. En smidigare rationahseringspolilik skulle ge mer liv åt bygderna. Många skuUe som sagt kunna få en inkomslförbätlring, och framför allt skulle lantbruksnämnderna kunna vinna större förståelse för sitt arbete.

Del talas mycket om människors valmöjligheter och valfrihet, och vi vUl aUa all människorna skall få leva i en god miljö. Men jag tycker atl dessa ralionaUseringsbestämmelser rimmar dåligt med denna vår viha och strävan. Den tvångsslyrning man här vih åstadkomma med den nuvarande rationaliseringspohliken hämmar enligt min mening i släUet rationaliseringen. Därför bör reglerna ses över. Men utskottsmajoriteten har inte heUer i år haft förståelse för dessa problem.

Fru talman! Jag viU yrka bifaU liU samtliga reservationer vid jordbruksutskottets belänkande nr 16.

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Jordbrukets ratioimUsering m. m.

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Fru talman! Får jag redan så här inledningsvis stäUa en fråga lill herr Jonasson: Det jordbruksföretag i Värmland som jag log upp och redovisade i utskottet och som hade fått sitt ärende avgjort vid plenum i lantbruksstyrelsen, var det ell exempel på en successiv uppbyggnad? Herr Jonasson kanske viU fundera på den saken en stund.

103

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

104

Ralionaliseringsbeslämmelserna och riktlinjerna för den nuvarande jordbrukspolitiken fastsläUdes 1967. Det beslut som dä fattades innebar att stöd skulle kunna utgå lill uppbyggnad av företag som på sikt bedömdes kunna bli effektiva. Enligt den då avgivna reservationen skulle stödet inriktas på företagsenheter med en ekonomiskt optimal kombination av arbete, mark och kapital - detta skrev de borgerliga ledamöterna under, med undantag för herr Waldemar Svensson i LjungskUe och högermannen herr Haeggblom. Herr Jonasson och herr Hansson i Skegrie, partivänner och Lantbruksförbundets representanter, stod bakom formuleringen.

Eftersom frågan om komplettering av jord- och skogsbruksfastigheler var den som herr Hansson i Skegrie först tog upp ber jag atl få uppehålla mig någol vid den. Enligt bestämmelserna skaU den investering som görs i jordbruksdelen i ett kombinerat jord- och skogsbruk ge förräntning på det kapital som där sätts in. Jag har här två ärenden där det har utgått stöd. Båda tiar underställts och avgjorts i lantbruksstyrelsens plenum. Jag ber alt få föredra dem. Och jag frågar nu herr Hansson i Skegrie om detta är kombinerade företag. Det ena är från östra Sverige och del andra från de norra delarna av landet.

I del första faUet hade vederbörande 18 hektar åker och 250 hektar skogsmark. Han sökte bidrag för all bygga om djurstaUarna, och lantbruksnämnden beviljade honom en lånegaranti på 165 000 kronor och ett avskrivningslån på 50 000 kronor. Ärendet underställdes sedan lanlbruksstyrelsen i januari, styrelsen fastställde beslutet. Jordbrukaren fick aUtså sia lånegaranti bevihad.

Det andra fallet — jag skuUe kunna ta flera exempel men skaU inle trötta kammarens ledamöter — visar också hur man stöder kombinerade jordbruksförelag.

En jordbrakare som hade 90 hektar skog och 11,5 hektar åker sökte lånegaranti för ombyggnad av ekonomibyggnader. Det ärendet godkändes av lantbruksnämnden och understäUdes lanlbruksstyrelsen, där det bifölls.

Jag skaU redogöra för de lUlämpningsbeslämmelser som finns på området och som har utfärdals i enlighet med det beslut riksdagen fattade år 1967. Det verkar som om just det beslutet har dominerat den här diskussionen. Jag citerar vad som anförs i lantbruksstyrelsens tiUämpningskungörelse:

"Med anledning av jordbruksutskottets nyss citerade uttalande" - del jag nämnde förut — "bör för stöd lill rationalisering av jordbruksdelen i ett kombinerat företag dessutom krävas 'alt i jordbruksdelen insatt arbete och kapital skaU ge fuU timersättning resp. normal förräntning'."

------- "däremot behöver inle jordbruksdelens löneförmåga per år uppgå

till minst årslönen för en lantarbetare. I en driftsekonomisk plan i delta sammanhang skall införas även de ytterligare rationaliseringsåtgärder, som bedöms vara möjliga att vidtaga på kortare eUer längre sikt. Möjligheterna liU successiv uppbyggnad skaU sålunda tillvaratagas."

Jordbruksulskollet gjorde också ett uttalande atl man skulle kunna komplettera med arbete i egen skog.

Vi har alltså från vårt partis sida hela tiden hävdat — och gör del

alltjämt - alt det väsentliga för jordbrukspolitiken måste vara att de företag och de företagare som ägnar huvuddelen av sitt arbete jusl åt jordbruket får det stödet och att det inte splittras upp, som här föreslås från visst borgerligt håU, på olika områden.

Fru talman! Jag har velat säga detta därför atl jag tror all man skaU göra klart för sig all man ingalunda, som herrarna,här vill göra gällande, vägrar ge stöd till kombinerade företag.

Lät mig sedan gå över lill vad herr Leuchovius sade, nämligen atl den politik som förts gynnar de stora förelagen och att de små får sitta emeUan. Jag har bett lanlbruksstyrelsen alt titta på hur det gått till under åren 1968-1970 - del är de senaste uppgifter jag har. När del gäUer lånegarantiramarna för den yttre ralionaUseringen har 80 procent gått tiU jordbruk under 50 hektar och 20 procent till jordbruk över 50 hektar. När det gäller inre rationalisering är siffrorna 71 procent för jordbruk under 50 hektar och 29 procent för jordbruk över 50 hektar. Herr Hansson i Skegrie tvivlar på dessa uppgifter. De är hämtade från lanlbruksstyrelsen, och det finns möjligheter atl kontrollera dem där.

Jag skaU inle ägna så myckel tid åt herr Takmans anförande. Han har inle fogat någon reservation lill belänkandet, endast ell särskilt yttrande, men han ställde en direkt fråga tiU mig. Han har uttalat några skämtsamma ord i etl särskUl yttrande angående sambruksutredningen. Jag kan emellertid inte avslöja vad den utredningen kommer att leda lill, men jag kan säga så myckel som alt del beräknas all den skall lägga fram sitt belänkande under delta år. När så sker får alltså herr Takman och andra möjlighet atl ta slällning till dess resultat.

Jag vUl påpeka atl herr Takman begick ett fel. Han sade att av de sambruksföreningar som tidigare hade verkat - vi har haft sex, och det är korrekt — två hade fått upphöra på grund av ekonomiska svårigheter. Han nämnde bl. a. Ryd i Östergötland. Den gården känner jag ganska bra tih, eftersom den inte ligger så långt från min bostadsort. Man frångick inle den gården på grund av ekonomiska svårigheter, ulan marken logs i anspråk i samband med byggnationen av Linköpings universitet. Del var alltså inga ekonomiska bekymmer som gjorde att Ryds sambruksförening upphörde. Delsamma gäUde, om jag inle minns aUdeles fel, Lessebo. Där behövde kommunen — eller om det var företagel — marken för annat ändamål. Del var i Tarv man hade ekonomiska bekymmer och fick lägga ned verksamheten Men jag håller med herr Takman om all det inle går fort på detta område. Vad det kan bero på vet jag inte. Det är inöjligt atl vi kan ordna dessa frågor pä ett bättre sätt när sambruksutredningen framlagt sill förslag.

Låt mig sedan la upp den fråga som herr Hansson i Skegrie inledde med. Han sade alt deltidsjordbruken i framtiden säkerligen kommer att spela en mycket dominerande roll. Det är möjligt. Jag tror att vi kommer atl få uppleva en betydande omvälvning på detta område. Jag ger herr Hansson i Skegrie rätt i atl vi säkerligen kommer all få ett helt annat utnyttjande av maskinparken. Del är möjligt all leasingförelagen går in där — del har man kanske redan börjat göra på sina håll. Del är alltså möjligt atl utvecklingen går i den riktningen.

Jag skulle sedan viha säga ett par ord till herr Enlund, som är med i

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets rationalisering rn. m.

105

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

106

1972 års jordbruksutredning. Han frågade varför vi inle skulle kunna vara med om all analysera den utveckling som skett sedan 1967 års beslut fattades. Herr Enlund som sitter med i 1972 års jordbruksutredning vet ju all utredningen har i uppdrag all göra det. Eftersom herr Enlund tUlhör utredningen, är det väl rimligt alt han avvaktar det resultat utredningen kommer fram till.

Herr Enlund tog upp frågan om handläggningen av dessa ärenden i lantbruksnämnderna — det har för övrigt också centerpartiet gjort i sin motion. Han sade alt del inte är en demokratisk handläggningsordning som här förekommer. Hur utses då nämnderna? Jo, de utses av landslingen och av Kungl. Majt. De utses alltså under helt demokratiska former. Inte tillräckligt demokratiska, säger herr Enlund; tjänstemännen påverkar besluten och därför är det bättre all man har gode män i släUet. Jag tror inte det, herr Enlund. Jag har haft möjlighet att föha tjänstemännens agerande från den centrala plats som lanlbruksstyrelsen är. Atl de tjänstemän som handlägger dessa ärenden är precis lika besjälade som någon annan av en önskan all nå resultat som är till gagn för den enskilde jordbrukaren. Jag tycker all del var en insinuation herr Enlund gjorde sig skyldig tUl när han viUe göra gäUande all tjänstemännen, eftersom de ofta är flera än de valda ledamöterna, skulle kunna påverka besiluten. Jordbrukarna har representanter i dessa nämnder och kan föhaktligen följa frågorna. Är det strukturdelegationen som avgör dem, kan två ledamöter föra dem till nämnden, eller till lantbruksstyrelsen för att få besluten prövade,

Orlsombuden skaU, säger herr Enlund, utses på annat sätt än för närvarande. Det är kommunerna som skall göra det och inle lantbruksnämnden. När lantbruksnämnderna skall utse orlsombud tillfrågas kommunstyrelsen i vederbörande kommun om vem de har atl föreslå. Den som kommunen föreslår väljs också av lantbruksnämnden tiU ortsombud. Därför är det kommunerna som påverkar just valet av ortsombud.

Centerpartiet säger i sin motion att ortsombuden borde få vara med vid handläggningen av de här frågorna. Jag tror emellertid att om man skulle fråga orlsombuden, om de är villiga att vara med, skulle man få ett nej till svar. Deras arbete är ganska grannlaga, och när de har avgivit sitt yttrande skriftligt lill lantbruksnämnden vill de självfallet inte agera mera — då har de redan tagit ställning. Skulle de sedan sitta med vid del bord där frågorna avgörs, skulle de komma i en bekymmersam situation.

Fru talman! Jag har ställt en fråga lill herr Jonasson och hoppas alt få svar på den. Jag skall därför inle fortsätta längre med dessa frågor.

Herr Hansson i Skegrie berörde den skogspolitiska utredningen — vUket jag också visste att han skulle göra — och sade att den frågan kommer all tas upp här gång efter annan. Del är heller ingen nyhet; vi vet atl ni kommer att göra det. Den kommer alt las upp här, herr Hansson, även långt efler del all herr Hanssons och mina möjligheter att utnyttja denna talarstol för alt föra fram våra synpunkter har upphört. Det hade varit mera korrekt om herr Hansson velat tillstå alt utredningen av vissa orsaker har lagts ål sidan i väntan på resultatet av vidare utredningar, som cenlerpartiei: borde kunna avvakta. Men vi får väl ta upp den diskussio-

nen. Vi fick göra så när det gällde 1967 års jordbruksbeslut. Detta har i dag i stort sett accepterats av jordbrukarna, och jag gissar atl vi får ta upp en diskussion också om skogspolitiken i framliden - kanske någol annorlunda utformad än vad skogspohtiska utredningen har skisserat den; vad vet jag. Jag har inte läst utredningen i detalj och känner därför inle närmare lill vad som slår i den.

Jag skall sluta mitt anförande med att säga etl par ord om hur del var när jag kom in i riksdagen i slutet av 1940-talet. Redan då började urbaniseringen, som väl aUa känner till. Då var del lantarbetarna och de anstäUda som lämnade gårdarna därför att den tekniska utvecklingen gjort dem överflödiga. Jag har inget minne av att vi förde en så inflammerad debatt då som nu om all servicenäringarna på landsbygden skuUe komma atl undanröjas på grund av all lantarbetarna försvann. Sådana tongångar hördes mycket säUan. Nu har turen atl lämna gårdarna kommit liU den grupp som äger marken, eftersom de har för dåligt underlag för sin försörjning och i vissa faU tvingas alt flytta. Därför uppstår det debatt kring de här frågorna.

Men det är klart all de anstäUda var det lätt atl flytta. De ägde ingenting mer än sitt bohag, faslän de hade arbetat på gårdarna i hela sitt liv, och trots att många av dem i sina trånga kök måst dela säng med barnen,och alltså kände den bostaden som sitt hem, kunde de ingenting göra åt situationen, utan de fick acceptera utvecklingen. Jag kan säga herr Hansson i Skegrie att vi i det förbund som jag tillhörde inte på något vis viUe sälta käppar i hjulet för den utveckling som vi ändå trodde var oundviklig, ulan alt vi i stället försökte göra det så drägligt som möjligt för dessa människor. Vi visste att utvecklingen inle gick att stoppa, och därför försökte vi anpassa oss tUl den.

Jag tror man skulle vinna mycket på att jordbrukels företrädare från den här talarstolen — och från andra också — vore medvetna om delta faktum. Jag kan gärna säga att jordbrukarna i det här landet skall ha precis samma betingelser som aUa andra människor. De är en grupp - jag vågar påstå del — som utför ett arbete väl så nyttigt som något annat, och det är en skicklig yrkeskår som vi har kvar inom vårt jordbruk. Jag vågar nog ändå säga atl den har stöttats upp av den politik som har förts på detta område. Vi har under aUa dessa år, ensamma eller i samarbete med centerpartiet och tidigare bondeförbundet, fört en enligt vår uppfattning jordbruksvänlig politik. Ingen kan få mig eller någon annan atl tro att vi från vårt partis sida har försökt göra etl proletariat av småbrukarna. Nej, herr Hansson i Skegrie, vi skaU i vårt parti arbeta för att försöka göra det drägligt för dessa människor i så stor utsträckning som det över huvud laget är möjligt. Sedan kan man komma med insinuationer och beskyllningar, peka på den skogspolitiska utredningen och säga all "här ser ni hur socialdemokraterna vUl göra" osv. Det kan lyckas tillfälligt, men i del långa loppet kommer man inle att vinna något på del.

Fru talman! Jag ber alt få yrka bifall lill ulskollets hemställan.

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Jordbrukets rationalisering

tn. m.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Fru   talman!    Herr   Persson   i   Skänninge   hänvisade   till   ett   faU  i Värmland  som   hade  avgjorts  av  lanlbruksstyrelsen.  Det finns säkert

107

Nr 69

Torsdagen den 12aprn 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

många exempel pä all både lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna har gjort eli: bra arbete. För att jag inte skaU bh missförstådd vill jag tydligt och klart säga ifrån all lantbruksnämnderna behövs - de gör ell bra arbete och har en mycket viktig uppgift att fylla. Jag hör definitivt inte tiU dem som vill ha bort lantbruksnämndsinstitutionen. Med hänsyn lill de förhållanden som jordbruket har all arbeta under i framliden är den helt enkelt nödvändig.

Med nuveirande bestämmelser riktar man emeUertid in sig på större jordbruk. Och del är inle fel alt man gör del, där det är nödvändigt och där de större jordbruken passar in i bilden. De unga jordbrukarna måste hjälpas och stödjas, det är oundvikligt. Från ekonomisk synpunkt har de ingalunda någon dans på rosor. Men det bör inte hindra alt man för jordbruket i dess helhet och för landels olika områden försöker få fram en smidigare rationahseringspolilik som ger möjlighet tiU en successiv uppbyggnad. Det är bättre all man får en sådan än att ingenting görs, utan markerna växer igen.

Frågan gäller också möjligheten atl ge stöd lill kombinalionsjordbruk i olika former. Vi vUl ge lantbruksnämnderna bättre möjligheter all arbeta på en bredare bas. Det skulle också, som jag sade förut, ge lantbruksnämnderna och tjänstemännen en betydligt större förståelse. Med våra förslag viU vi förbättra, herr Persson i Skänninge, och inte försämra. De praktiska erfarenheterna har visat atl vi behöver få en uppmjukning på detta område. Det är den vi är ute efter.

108

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Fru talman! Det är väl rikligt som herr Persson i Skänninge säger alt skogspolitiska utredningen kommer all las upp i denna kammare någon gång. Men i vilken form kommer den att las upp? Det funderar vi litet över. Jag beklagar att herr Persson och jag inle kan vara med vid det tillfället. Jag är faktiskt orolig över vad del förslaget kan komma all innehåUa.

Som herr Persson i Skänninge meddelade har förslaget för tillfället "sopals under mattan". Och för aU del, där har det gott säUskap med kyrka-slal-förslaget och förslaget om Vindelälven - det blir en försvarlig buckla på den där mattan. Men vad man sopar under en matta ligger kvar och kan las fram igen.

Vad vi är ute efter är alt få klarare besked om del avgiftssystem som har föreslagits, vilket jag anser skuUe vara ett dråpslag mot del kombinerade jordbruket.

Vad jag förvånar mig över är om denna utrednings majoritet arbetat fullkomligt utan kontakt med regeringspartiet i övrigt och därför har kunnat komma fram lill ell sådant förslag som man gjort.

Det var intressanta uppgifter herr Persson i Skänninge gav när det gäller lånen tUl de kombinerade jordbruken. Del är omöjligt atl avgöra vilka bedömningar man gjort i enstaka fall. Men om det är så, som herr Persson i Skänninge säger, all man verkligen bevihar lån till dessa kombinerade jordbruk och inle lar speciell hänsyn tiU jordbruksdelen, varför skall vi då ha kvar denna olyckliga bestämmelse från 1967? Då är den ju överflödig och kan tas bort - del är del reservanterna är ute efter.

De siffror herr Persson nämnde tar jag med etl htet leende. Det beror nämligen på hur man räknar. Räknar man i procent av antalet lån, kan det bh många lån tiU det mindre jordbruket. Men om man tar hänsyn tiU alt 75 procent av våra jordbruk ligger under 20 hektar, bhr procentandelen utslagen på den stora massan jordbruk ganska hten i förhåUande lill antalet jordbruk. Man kan läsa siffror på mer än ett sätt, och vi läser var och en siffrorna på det sätt som passar oss — jag respekterar emellertid herr Perssons siffror också om man läser dem som han gör.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Det problem jag tog upp i mitt anförande har inle sopats under mattan som så många andra problem, men man har hela tiden hänvisat tiU all frågan om sambruksföreningar kommer att tas upp när betänkandet kommer, och detta väntar vi fortfarande på. Jag tyckte inle alt jag kunde förbigå frågan om kooperativt jordbruk i del här sammanhanget, utan jag kände mig förpliktigad att ta upp detta såsom en och kanske mycket lyckad väg när del gäUer jordbrukels rationalisering.

Men sedan gjorde herr Persson i Skänninge en korrigering när det gäller de sambruksföreningar som jag sade hade gått under på grund av ekonomiska svårigheter: Ryds, Lessebo och Tarvs sambruksföreningar. Det är inte alllid man kan hitta originalen till sina uppgifter, men jag har det här. Jag har tagit denna mening ur den mest auktoritativa av aUa skrifter i detta sammanhang, nämligen sambruksutredningens PM av den 21 november 1969 som är undertecknad av utredningens sekreterare. Promemorian har rubriken "Översikt över frågan om sambruksföreningar — några historiska uppgifter". På s. 2 heter det: "Ryds, Tarvs och Lessebo sambruksföreningar har sedermera upphört på grund av ekonomiska svårigheter."

Jag är tacksam för herr Perssons korrigering. Den tyder på att det kan finnas även andra skäl lill alt det inle finns fler sambruksföreningar.

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag tycker atl del är litet egendomligt alt herr Persson i Skänninge hänvisar till 1972 års jordbruksutredning som vi båda tillhör. Den utredningen har inte i uppdrag att se över rationaliseringspohliken, och det är del uppdraget som de ledamöter som slår bakom reservationen 6 vill ge utredningen. _

När del gäller frågan om handläggningen i lantbruksnämnderna lägger herr Persson i Skänninge in litet för myckel i mitt anförande, om han menar atl jag skulle ha uttalat kritik mot tjänstemännen i de nuvarande lantbruksnämnderna. Jag är helt övertygad om alt man handlägger ärendena med största noggrannhet och oväld. Men här finns det faktiskt en utredning som talar om hur förtroendemännen upplever sin situation dels i den statliga länsförvaltningen i dessa nämnder, dels i de kommunala sammanhangen.

Länsdemokraliutredningen gjorde genom sitt sekretariat en intervjuundersökning bland förtroendemän, varvid framkom att man upplevde en väsentlig skillnad. All kommunal verksamhet äger rum inom ramen för en total kommunal  budget, som står i direkt samband med det politiska

109

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

ansvaret gentemot väharna och del politiska förtroendet i fullmäktige.

Då är del väsentligt annorlunda inom den stathga länsförvaltningen. Detta lar jag ur länsdemokraliulredningens belänkande Förvaltning och folkstyre. Dessa lekmannanämnder i den statliga länsförvaltningen har ingen ekonomisk självständighet, och deras verksamhet knyts endast ytligt till den regionala utvecklingen i övrigt.

Intervjuundersökningen visade också såsom något ganska karakteristiskt alt de lekmannaledamöter som utses av landstinget avlägger rapport om arbetet i nämnden varken inför partigrupperna i landstinget eller för någon av styrelserna eller utskotten i landstinget.

Jag sade i mitt tidigare anförande all delta är frågor som egentligen hör hemma i ell större sammanhang, nämligen när det gäUer länsdemokratin i allmänhet. Jag har emellertid fört dem på tal, fru talman, därför all jag under inga förhållanden kan dela herr Perssons belåtenhet med den nuvarande ordningen.

110

Herr BERNDTSSON i Bokenäs (fp) kort genmäle:

Fru talman! Eftersom herr Persson i Skänninge något berörde de direktiv som ligger tiU grund för rationaliseringen och även den reservation som där finns, skulle jag viha komplettera hans framställning med att säga att man ofta misstolkar de få ord som Waldemar Svensson fogade till de direktiv som skulle komma.

Waldemar Svensson gick alltså med på den rationalisering han ansåg riktig men tillfogade de enkla orden atl man även skulle se på de jordbruksegendomar, som på grund av sill läge och sin beskaffenhet i övrigt är lämpliga som deltidsjordbruk. Detta har misstolkals många gånger. Man tror all man skall behålla alla gamla torp och småställen som finns. Del var aldrig Waldemar Svenssons tanke. Han tänkte inle enbart på jordbrukels bästa, ulan del var för hela landsbygdens bästa han menade att detta skulle vara en tUlgång. Jag tror för min del alt del är nyckelorder) i det hela. Om man följt reservanternas hänvisning, hade man sparat en hel del för svensk landsbygd, som kunnat bli av mycket stor betydelse för framtiden.

Helt naturligt har vi olika erfarenheter från de skilda bygder vi kommer ifrån i detta långa land, men för min hembygd kan jag säga atl det skulle inverka kolossall myckel för bygden om alla deltidsjordbruk försvann. De utgör faktiskt kärnan i stora bygders liv och framtid. Det kan inle vaia någol fel alt t. ex. en ägare av en mindre gård har tiUfälle atl fullgöra servicetjänst åt sina grannar och därigenom få en inkomst som jämte inkomsten från gården möjliggör en dräglig tillvaro för honom. Själva nyckelfrågan i den framtida rationaliseringen är atl man lar lill vara det sorrr av gammal tradition har betytt mycket för svensk landsbygd.

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Jonasson och jag kanske inte skall fortsätta att diskutera längre. Jag frågade herr Jonasson: Betraktar herr Jonasson del ärende jag visade upp i jordbruksutskottet som en successiv utbyggnad av en gård? Ja, svarade herr Jonasson, del är riktigt. Han tyckte atl det skall vara en successiv utbyggnad.

Delta ärende hade avgjorts vid lantbruksslyrelsens plenum och utgjorde alltså praxis, som lantbruksnämnden i Värmland kunde arbeta efler. Då säger herr Jonasson att vi trols att vi har en utbUdad praxis ändå skulle försöka ändra så alt del bUr en successiv utbyggnad. Jag tror inle del tjänar så mycket till all diskutera med herr Jonasson längre. Vi har skogspoliliska utredningen och kyrka—stat-utredningen. Det är bra med mattor ibland, säger herr Hansson i Skegrie. Ja, AP-frågan höll på all åka under mattan härom dagen. Lyckligtvis gjorde den inte del utan vi får möjlighet att diskutera den.

Att man kan tolka siffror hur som helst del är jag väl medveten om, och statistik skall man ju vara väldigt försiktig med. Jag har varit det när jag använt dessa siffror, som jag fått av lanlbruksstyrelsen. Jag tar dem för vad de är, jag har bara redovisat alt så här ligger det lill. Jag har inte gjort några kommentarer till dem utan de får slå för styrelsens räkning och jag gissar att den lar ansvaret. Så var det 1970 och är förmodligen så ännu.

Nu vill jag vända mig till herr Enlund. Herr Enlund sade atl vi inle var med på all analysera vad som skett efter 1967. Då sade jag alt del skall vi titta på i 1972 års utredning och då finns det ingen anledning alt i dag bifalla ell förslag, att ta upp den frågan nu.

Sedan kommer herr Enlund in på frågan om demokratiseringen i lantbruksnämnden och säger att de jordbrukare som väljs in där av landstingen - det är ell par stycken i var och ell, tre i vissa — de lämnar inga rapporter till landstinget eller lill sina partigrupper. Om del är riktigt skall de naturligtvis inte sitta där. Sä stor makt har ni väl att ni i så fall kan la bort dem; ni har väl någonting atl säga liU om i landstinget!

Waldemar Svensson är i många hänseenden en klok karl, och vi skall väl inle diskutera vad han menade eller analysera hans tankegångar. Han stod inle bakom reservationen utan tillhörde majoriteten.

Den skogspoliliska utredningen får vi möjligen tillfälle att diskutera vid ett senare tiUfälle.

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Persson i Skänninge efterlyser del speciella ärendet som gäller hur man klarade en successiv uppbyggnad. Det gällde en fastighet som hade ganska stor areal. Del var bra att del gick all ordna. Vad som är svårare är egentligen småbruken på mellan 2 och 10 hektar och något däröver. I fråga om dem skulle man kunna göra myckel på denna väg, men med nuvarande bestämmelser går det inle. Om man även tar in hela denna fråga, kommer man fram lill alt del här behövs bättre regler.

Men, fru talman, jag håller herr Persson i Skänninge räkning för hans saklighet och kunnighet när del gäller jordbruksfrågorna, och jag vill också säga alt jag håller jordbruksministern räkning för en hel del förbättringsförslag som härvidlag framkommit bl. a. efter påtryckning från centern, här tänker jag på både B-stöd och mjölkstöd. Men, herr Persson i Skänninge, man kan här göra mycket mera, vilket också behövs. Del är detta vi vill arbeta för. Om vi skall kunna klara regionalpolitiken och även sysselsättningspolitiken, måste vi få bättre möjligheter. Del går

111

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

inte all klara dessa frågor ute i bygderna ulan all vi satsar mer på de mindre jordbruken och kombinationsjordbruken.

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Fru talman! 1 den intervjuundersökning som jag refererade gjordes säkerligen ingen skillnad när del gällde förtroendemännens yrkestillhörighet. Den utgör en redovisning av hur förtroendemännen själva upplever sin situation i de statliga länsnämnderna.

Herr Persson i Skänninge säger atl vi i jordbruksulredningen skaU analysera resultatet av den förda jordbrukspolitiken. Självfallet skall vi göra det, men då uppkommer frågan, om man har den uppfattningen all det bör göras förändringar i de nuvarande bestämmelserna. Om jag fattade herr Perssons i Skänninge senaste anförande rätt, vill han ha den dörren öppen. Varför har då herr Persson i Skänninge motsatt sig det yrkande som finns i reservationen 6 om alt jordbruksutredningen skaU se över även rationahseringspoliliken?

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort genmäle:

Fru talman! Nej, jag har inle sagt alt vi skall se över denna rationahseringspolilik. Redan från början sade jag att den rationaliseringspolitik vi nu för bara verkat i fem år, varför del inte finns anledning att göra någon översyn. Delta ingår inle i våra direktiv; men det är möjligt atl vi kan komma in på denna fråga och då får vi göra ell ställningslagande då.

lag vill lacka herr Jonasson för vad han sade, för man bör ju ta till vara alla små ljusglimtar. Men jag slår ändå lUca frågande, herr Jonasson, och jag gissar all också kammaren gör del. Herr Jonasson säger atl del var riktigt all det skedde i det nämnda fallet, men det går inte i fråga om smågårdarna. Men ge då etl förslag på hur vi skaU göra, herr Jonasson. Jag har ju visat pä fall i Värmland, där man successivt byggt upp en faslighet. 1 TV klockan 9 varje söndagsmorgon har visats ett jordbruksprogram, och de båda första programmen behandlade just ralionaliseringsfrågorna. TV visade ett fall från Uppland och ett från Örebro. I dessa fall hade man successivt byggt upp fastigheterna.

Vad är det då för tal ni för, när ni säger att man inte kan göra del med nuvarande bestämmelser.

112

Fru and.re vice talmannen anmälde all herr Jonasson anhållit atl till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt lill ytterligare replik.

Herr WICTORSSON (s);

Fru talman! I motionen 340 har föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära förslag lill åtgärder för atl man inom ramen för jordbrukels rationalisering skall medge rationahseringsstöd till dellidsjordbruk inom landels skärgårdsområden, dvs. de öar som saknar fast landförbindelse. Etl enhälligt utskott har funnit atl detta förslag nära sammanhänger med frågan om ett utvidgat regionalpolitiskt jordbruksstöd, en fråga som riksdagen begärl all Kungl. Maj:l skall ge 1972 års jordbruksulredning   uppdrag   alt   ta   upp.   Utskottet  anser  därför  all

motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Detta kan man beklaga med hänsyn lUl atl det behövs snabba åtgärder på det området. Jordbruksutredningens arbete är redan tidigare omfattande och del kan därför antas ta lång tid innan resultatet av denna hemstäUan från riksdagen kan redovisas.

Jordbruket har av ålder utgjort ett väsentligt underlag för befolkningens försörjning i skärgården. Dess betydelse har dock minskal, särskilt på de öar som saknar fast landförbindelse.

Av topografiska skäl har jordbruket i skärgårdarna ofta drivits som deltidsföretag. Brukningsenheterna har med vissa undantag på de större öarna aldrig arealmässigt kunnat bli tillräckligt stora för atl innehavaren skulle kunna få en full försörjning enbart av jordbraket. 1 vissa fall har man sökt kompensera detta genom alt bedriva en intensivare odling. I andra fall har man kombinerat jordbraksdriflen med andra syssel-sättrungar, där fisket har varit den väsentligaste.

Under de senaste årtiondena har i takt med fritidsbebyggelsens utveckling och del rörliga friluftslivet uppkommit andra sysselsättningsmöjligheter.

Minskningen av jordbruket i skärgårdsområdena har haft flera orsaker. Pä grund av bristande naturliga förutsättningar för rationell jordbruksdrift har det varit olönsamt. Binäringarna har minskat i betydelse, samtidigt som nytUlkomna näringsfång inte alltid har kunnat utnyttjas, bl. a. beroende på svårigheter all förena arbete vid sidan om med själva jordbruksdriften. Alt främja skärgårdsjordbruket blir därför i allt väsentligt etl kombinalionsproblem. Det gäller atl i jordbrukets sysselsättningsmönster inpassa andra sysselsättningar utanför jordbruket.

Eftersom deltidsjordbrukel i skärgården endast tUl en mindre del kan svara för innehavarens försörjning, måste del i fråga om storlek och utrustning anpassas tUl förekomsten och arten av andra tUlgängliga sysselsättningsmöjligheter. Vid god tUlgång trU bisysselsättningar kan det därför vara motiverat atl man begränsar jordbruksföretagets omfattning, så atl inle bmkaren uteslängs från möjligheten all tillgodogöra sig andra arbetstillfällen.

Bortfallet av jordbruk med binäringar som försörjningsunderlag har i skärgårdsområdena inle kunnat kompenseras genom atl andra näringsgrenar har tillkommit. Detta har bl. a. lett till minskningar av den allmänna servicen. En utveckling mot en ökad sysselsättning i jordbruk kan här bidra till all den allmänna servicen i form av skolor, butiker och andra nyltigheter upprätthålls och förbättras, samtidigt som den servicen aren förutsättning för att jordbruket skall kunna bedrivas.

Det- finns i stort sett tre motiv för en fortsall jordbruksdrift i skärgårdsområdena. Först och främst behövs jordbruket ur försörjnings-och sysselsättningssynpunkt. Jordbruksenheterna har därutöver betydelse som bostad vid utövandet av andra sysselsättningar. Skall man kunna vända den nuvarande avfolkningstrenden i skärgårdsområdena, krävs att den odlade jorden och skogen las i anspråk i större och mera intensiv omfattning än för närvarande.

Det andra motivet för ett jordbruk i skärgårdarna är jordbrukets landskapsvårdande betydelse. Av inventeringar som lantbruksnämnden i

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1973. Nr 68-70

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbrukets rationalisering m. m.

Stockholm gjort i Stockholms skärgård framgår alt betydande arealer, som så sent som i slutet av 1940-lalel redovisades som åker, nu är förbuskade i sådan grad att del bedöms som omöjligt alt återställa hävden. Får den här utvecklingen fortgå kommer skärgårdslandskapet att ändra karaktär och förlora i värde såväl för åretrunlbefolkningen som för den friluflssökande allmänheten. Som landskapstyp är skärgårdsområdena i många faU helt unika. Även från vetenskapliga synpunkter är det därför angeläget alt deras särdrag bevaras.

Etl tredje viktigt skäl för fortsalt jord- och skogsbruk är alt skärgårdarna inte fungerar utan en ortsbefolkning som kan tillhandahålla servicetjänster av olika slag. Jordbrukels betydelse i det här avseendet är framför allt atl det erbjuder tillgång på manuell arbetskraft och dragarbetskraft. Men även en annan servicefunktion är värd att framhålla: den lokala försähningen av jordbraksprodukler. Del finns anledning att tro atl möjligheterna för frilidsfolkel atl utnyttja dessa tjänster kommer all uppskattas, om man kan få möjlighet all köpa färskvaror på platsen. Med lämpliga medel skuUe man kunna öka den verksamheten.

Mot den här bakgranden och av de här skälen är det önskvärt med en stödverksamhet från lantbruksnämndernas sida för alt stimulera utvecklingen av jordbruket i skärgårdsområdena även i de fall där jordbruket inte kan erbjuda annat än dellidssysselsättning. Med lämpliga åtgärder borde det vara möjligt atl särskilja skärgårdsområdena, så all inte den i landet i övrigt önskvärda jordbruksrationaliseringen hindras. Jordbruksutskottets ställningstagande utesluter inte en sådan möjlighet.

Fru talman! Jag har inget yrkande, men uttrycker en förhoppning om alt det trols denna utredningsverksamhet skall vara möjligt att i begränsad omfattning starta en försöksverksamhet på det här området.

114

I detta anförande instämde herr Hedin (m).

Herr PETTERSSON i Örebro (c):

Fm talman! I motionen 1428 har jag och några andra centerpartister tagit upp frågan om gällande regler för lantbruksnämndernas försäljningsverksamhet av mark som inköpts för rationaliseringsverksamhet.

Lantbruksnämnderna kan med stöd av gällande författning inköpa mark som sedan används lill all förslärka andra jordbruksfastigheter. De administrativa myndighelerna har härigenom etl väsentligt inflytande på fastighetsbildningen av jordbruksfastigheter, och deras beslut angående dispositionen av den förvärvade marken är därför från den enskilde jordbrukarens synpunkt synnerligen betydelsefullt.

Enligt jordförvärvslagstiflningen är enskUda markägares val av köpare vid försäljning av jordbraks- och skogsfastigheter underställt lantbruksnämndernas prövning och kommunernas förköpsrält. Den enskilde jordbrukaren har däremot inle möjlighet alt till högre instans överklaga lantbruksnämndernas markförsähningar, även om han har ett direkt intresse i ärendet. Han kan t. ex. vara ägare av grannfaslighet eller av annat skäl ha ett direkt intresse.

Del förhållandet alt lanlbraksnämndernas beslut inle kan prövas i högre instans betraktas naturligen av många jordbrukare som synnerligen

otillfr-edsställande. Vi har därför i motionen anfört atl lagstiftningen bör utformas så att en sådan prövning kan ske.

Utskottet anför som skäl för avslag på motionen all lantbruksnämnderna före markförsähning hör sig för hos berörda markägare i grannskapet om hur markområdet lämpligast kan användas i ralionali-seringssyfle. Men även om man så gör, har lantbruksnämnden här att göra en bedömning för sitt beslut. Om denna bedömning och på grund därav faltal beslut rörande en närbelägen fastighet av en av fastighelsför-ändringen intresserad jordbrukare uppfattas som orimligt, har han ingen som helst möjlighet all överklaga detta beslut. Detta strider enligt vår uppfattning mot principen om insyn i och överprövning av allmänna organs beslut.

Vidare anför utskottet atl en ordning med besvärsrätl i detta avseende skulle medföra en rad problem. Det skulle exempelvis bli svårt alt avgränsa vilka som skulle tillerkännas besvärsrätt. Vidare skulle svårigheter uppslå atl bestämma besvärslidens början, och det skulle innebära, säger man, en tidsödande och tungrodd administrativ ordning.

Jag finner dock inle detta vara skäl nog för all man skall hindra den enskilde jordbrukaren från all ha möjlighet atl överklaga ett beslut om markförsäljning, som han har intresse i och som han bedömer som felaktigt handlagd.

Ett enigt utskott har yrkat avslag på motionen, och jag skall därför inle StäUa något yrkande, men jag avser all återkomma i frågan. Det hade ändå varit lämpligt atl den här frågan hade lämnats över tUl 1972 års jordbruksulredning så atl den hade fåll möjligheter all se över de regler som nu gäller för lantbruksnämndernas försäljningsverksamhet.

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort genmäle;

Fra talman! Det är riktigt all jag glömde att säga något om denna motion. Vi har redovisat de skäl som vi ansett föreligger för alt den inte bör bifallas. Det bör nämligen vara så — och jag tror alt de flesta lantbruksnämnderna förfar på del sättet - all man har en översiktlig planering där man anger hur man tänker sig all disponera fastighetsbeståndet inom ett område.

Jag är ledsen atl jag — trots alt herr Jonasson och jag är goda vänner -återigen får ta etl exempel från Värmland. Lantbruksnämnden i Värmland gjorde nämligen en gång på detta sätt och förorsakade en pressform ulan motstycke, där man skrev att lantbraksnämnden var ute och dirigerade. Men så var inte fallet — lantbruksnämnden hade bara gjort en översiktlig planering. Genom en sådan skulle vederbörande jordbrakare ha kunnat få möjligheter att redan på ett fidigl stadium engagera sig t. ex. för ett förvärv.

Del är riktigt all lantbruksnämndens beslut inle kan överklagas. Men jag förutsätter — och del sade jag tidigare - alt jordbruksrepresentanterna har så pass mycket kurage atl de, om de anser att någon har blivit illa behandlad, för upp ärendet lUl lantbruksnämnden in pleno, om frågan har avgjorts av en delegation. Man kan ju med två ledamöters hjälp föra frågan upp lill lantbruksslyrelsens prövning och få ett utslag på denna väg.

115

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

Ja, fra talman, jag har bara velat säga detta, eftersom vi av skäl som vi redovisat i betänkandet inle kunnat biträda denna motion.

Herr PETTERSSON i Örebro (c) kort genmäle:

Fru talman! Det som herr Persson i Skänninge framhållit är i och för sig riktigt, och det har också anförts i betänkandet. Men även om, såsom redovisas i betänkandet, sammanlagt över hela landet handläggs ett mycket stort antal ärenden under ett år, är del inle särskilt ofta som en jordbruksfastighet försäljs. Därför behöver man väl inte ha mera bråttom än att de som är intresserade av ett visst förvärv kunde få en prövningsrätt, om de finner all ärendet inle har handlagts på det sätt som de tycker lämpligen borde ha skett. Jag tycker inte att del finns reella skäl atl förvägra jordbrukarna denna överklagningsrätt.

Herr MOSSBERGER (s):

Fra talman! Jag skall inle med många ord förlänga denna debatt. Jag ■vill bara säga alt jag är litet besviken på reservanternas företrädare, kanske speciellt herr Jonasson, som sade atl denna rationaliseringsverksamhet hämmar utvecklingen och bidrager tUl att jorden växer igen. Jag tycker atl sådana uttalanden är överdrivna och innebär en nedvärdering av jordbrukarna själva. Om de köper en bil jord och lägger lUI sitt eget jordbruk, hoppas jag atl de inte låter den marken växa igen. I stället tror jag all de köper jorden därför all de verkligen ämnar bruka den.

När det vidare gäller dellidsjordbruk är del ingen som tvingas att lämna sitt jordbruk. Ägaren får behålla det så länge han vill. Del är först när han vill sälja det som t. ex. grannen får träda in och köpa det.

Herr JONASSON (c):

Fm talman! TiU herr Mossberger vill jag säga atl del inle är fråga om någon överdrift. Det finns många exempel ute i bygderna på all innehavare av ett litet jordbruk, som skulle behöva mera mark men som inte har möjligheter atl på en gäng förvärva ett stort jordbruk, inte har kunnat fortsätta ens med det jordbruk som han innehar. Föhden har blivit alt marken har växt igen på sådana platser. Det finns tyvärr många exempel på detta, herr Mossberger.

Herr MOSSBERGER (s):

Fra talman! Då måste del väl ha varit så all det inte funnits något jordbruk intill som var till salu, så alt vederbörande kunnat köpa det.

Herr JONASSON (c):

Fru talman! När det gäller exempel vill jag peka på att det kan finnas mindre jordbruk bredvid som är lediga men som det inte finns möjligheter att fä förvärvstillstånd för - eller möjligheter att få ell rationahseringsstöd för - och det är detta som vi vill rätta till.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,   dels reservationen nr 1 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som   vill  all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr  1 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   144

Nej  -   128

Avstår -       1

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hansson i Skegrei m. fl., och förklarades denförra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Leuchovius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vill  att kammaren  bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 1 6 punkten 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifllil reservationen nr 2 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Leuchovius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -   142

Nej  -   130

Avstår -       1

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad, Sedan herr BerndLsson i Bokenäs begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

Den  som  vill  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 5 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

117

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndlsson i Bokenäs begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   142 Nej  -   128    ' Avstår -       3

118

Punkter. 4

Ulskollets hemställan bifölls.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vUl  all kammaren bifaUer jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 5 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   142

Nej  -   131

Avstår  -       1

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Leuchovius. begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som   vill  alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Leuchovius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   142

Nej  -   130

Avslår —       2

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Jordbmkets rationalisering m. m.

Punkterna 7-9

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill  all  kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandet nr 16 punkten 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   142

Nej  -   131

Avslår -       1

Punkterna 11-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 14

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vill  atl kammaren bifaller jordbruksutskottels hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 14 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

119

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Bevarande av mark för jordbruksändamål, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   141

Nej  -   132

Avstår -       I

Herr Wikner  (s)  anmälde  att  han   avsett  rösta ja men av  misstag nedtryckt nej-knappen.

§  2 Bevarande av mark för jordbruksändamäl, m. ni.

120

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 17 i anledning av motioner angående bevarande av mark för jordbruksändamål, m. m.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! I här förevarände betänkande har jordbruksutskottet bl. a. behandlat ett par motioner, nr 322 och 1388, med krav om bevarande av högvärdig åkermark från bebyggelse. Del problemet är särskilt aktuellt i Sydskåne, men del finns sannohkt även på andra håll i landet där stora tätorter expanderar.

I sydvästra Skåne finns vår i särklass förnämsta åkermark. Den har allaredan nu i betydande utsträckning tagits i anspråk för bebyggelse, då främst genom Malmö-Lund-regionens expansion, men den hotas framdeles av en ännu större expansion. Därom vittnar den regionplan som har uppgjorts av Sydvästra Skånes kommunalförbund. Enligt den planen skall ytterligare ca 10 000 hektar av den högvärdigasle åkermarken bebyggas fram till är 2000.

Men lika allvarlig är den befolkningskoncentration som man därmed skall åstadkomma. Man skall, som det heter, bygga en bandstad som sträcker sig — såsom framgår av den plan jag visar på Iv-skärmen - ungefär från Landskrona ända ned mot Trelleborg. Denna bandstad skall byggas precis över Sveriges allra bästa åkermark!

Enhgt den länsplan som gjordes upp år 1970 var befolkningstalet i detta område 443 000 människor, men det skall enligt kommunalförbundels planer växa lill 740 000 år 1990 eller 2000. Den expansionen skall ske delvis genom en folkminskning i de östra regionerna i Skåne. Man har beräknat investeringsbehovet tih 23 ä 24 miharder kronor i 1971 års penningvärde.

I de motioner vi har avlämnat anför vi att den här koncentrationen av människor bör motverkas bl. a. genom alt denna högvärdiga jordbruksmark undantas från bebyggelse. Vi har anfört att byggandet istället bör styras österut, där mindre bördig mark finns - mark som dock är ypperlig för bostadstomler. Vi begär i en av motionerna alt myndighelerna skall vidta åtgärder i syfte all göra en sådan plan över markens användning. Vi motiverar det med att de kommunala myndigheterna tycks strunta blankt i vad riksdagen sagt i fråga om utnyttjandet av den

högvärdiga åkermarken. Riksdagen har vid åtminstone tre tillfällen sagt all högvärdig åkermark skaU skonas från bebyggelse om bebyggelsen lika bra kan ske på annat håU, och del är fallet där nere. Det tycks emellertid som om de kommunala förtroendemännen ser som sin främsta plikt alt gynna den egna kommunens expansion så mycket som möjligt. I och för sig kan man begripa denna ambition, men tyvärr kommer den i konflikt med vad riksdagen anfört vid ett flertal tillfällen.

Det här förhållandet berördes i en interpellationsdebatt här i tisdags, då del uttalades: "Tvärtom är del mycket självrådiga och mäktiga herrar, som försöker trycka sin speciella viha och sina värderingar på folkmajoriteten." — Jag citerade alltså delta ur tisdagens protokoll. Men i samma interpellationsdebatt i tisdags uttalade civilministern som sin mening att han "konstaterat atl planeringsarbetet inte har kunnat leda till den förändring av utvecklingen i landskapet som vi alla tycks vara överens om atl man bör eftersträva, nämligen en jämnare fördelning av utvecklingen över landskapet i dess helhel". Landskapet är alltså Skåne.

Civilministern fortsatte i tisdags och framhöU att "när vi skall få den här jämnare fördelningen tUl stånd, så skall vi göra delta genom ett nära samspel mellan stat och kommun".

Jag hälsar dessa uttalanden av civilministern med den allra största tUlfredsstäUelse, och jag vill gärna uttala den förhoppningen atl man vid de överläggningar som skall äga rum mellan länsstyrelsen och kommunerna lyckas- få en bättre förståelse för riksdagens uttalanden om bebyggelse och markdisposition. Jag instämmer helt med civilministern även då han säger: "Låt oss hoppas på all vi skall kunna skapa respekt -även hos kommunalmän som bor i ett område som i och för sig kanske

har   speciella   förutsättningar   för   expansion         ."   Del  var  också

inlressanl atl i tisdags höra statsrådet säga all kan vi inle skapa respekt för en samhällsplanering upplagd efler denna ordning, alltså så som riksdagen har uttalat, så tvingas vi kanske tillgripa andra åtgärder för atl nå de resultat vi är ute efter. Jag är av precis samma mening som civilministern. Men del vore ju bäst om man kunde åstadkomma denna förståelse utan mera trängande åtgärder. Även på den punkten skulle jag tro att civUministern och jag är ense.

Efler alt ha erinrat om riksdagens vid flera tillfällen uttalade mening - senast vid del regionalpoliliska beslutet 1972, då riksdagen sade atl tillväxttakten i storstadsområdena, och därmed också i Malmöregionen, bör dämpas — meddelar civilministern som svar på interpellationen atl chefen för inrikesdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för atl utreda frågan om behovet av starkare styrmedel i regionalpolitiken. Alla dessa positiva besked från regeringens sida hälsar jag med den allra största tacksamhet.

Utskottet har vid behandlingen av dessa båda motioner uttalat sig synnerligen välvilligt och framhållit alt jordbruksintresset kommer atl bevakas vid fullföljandet av den fysiska riksplaneringen. Utskottet finner därför att syftet med molionsyrkandel kommer atl bli tillgodosett, skriver man. Därmed torde, förstår jag, ansvaret för åtgärder i denna riktning ha förlagts lill i första hand länsstyrelse och till regering.

Ulskoltel   hänvisar  med  all   rätt  också   lill   tidigare  uttalanden  av

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Bevarande av mark för jordbruksändamål, m. m.

121

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Bevarande av mark för jordbmksända-mål, m.m.

riksdagen om atl bördig mark såvitt möjligt bör undantas från bebyggelse och framhåller att länsstyrelserna nu har fått i uppdrag all fullfölja dessa riktlinjer vid sina överläggningar med kommunerna. Utskottet framhåller också möjligheten att genom byggnadslag, regionplan etc. styra utveckhngen.

I alla dessa uttalanden konstateras det alltså alt statliga organ redan nu har vissa möjligheter atl stoppa olämplig bebyggelse, t. ex. genom vägran atl faststäUa plan. Då återstår, såvitt jag förstår, att förvänta atl man i sådana län, där långtgående expansionssträvanden hotar högvärdig åkermark, utnyttjar de styrmedel som utskottet här har visat på. Skulle del visa sig att de styrmedel vi har inte räcker, är motionärerna inte främmande för tanken all tUlgripa effektivare styrmedel, om detta behövs för alt få tUl stånd en bättre planering, både då det gäller markens användning och då det gäller strukturen. Det kan inte vara lyckligt alt man på etl så begränsat område som del här gäller hopar människor i den omfattning som det här kan bli fråga om. Det kommer all skapa otrivsel, sämre boendemiljö, trafikproblem etc. Detta kommer all innebära en sådan snedbelastning av hela provinsen atl del är olyckligt även ur sysselsättningssynpunkt.

Det är alltså med liUfredsställelse jag noterar de klara anvisningar utskottet och civilministern lämnat. Jag viU bara hoppas alt de så småningom leder lUl positiva resultat. Med detta har jag bara velat skriva in i riksdagens protokoll vad som har sagts och skrivits i denna fråga. Jag hoppas atl riksdagen med de möjligheter den har också ser tiU att kommunalmännen, trots atl de har sina ambitioner, tar hänsyn till vad riksdagen vid etl flertal tUlfällen uttalat.

Med detta ber jag all få yrka bifall till ulskotlels hemställan i belänkande nr 17.

122

1 delta anförande instämde herr Ringaby (m).

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 17 behandlas en motion av mig, nr 89, där jag hemställer att riksdagen hos Kungl. Majt anhåller om utredning och förslag lill bestämmelser om möjlighet för berörda grannar och markägare alt yttra sig vid lillståndsgivning för plantering av skog pä åkermark.

Del har förekommit och förekommer atl jordbruk läggs ned i vårt land och alt denna åkerjord sedan planleras med skog. Jag är medveten om att skogsplantering oftast är det enda alternativet när åkerjord icke längre skall las i anspråk för traditionell jordbruksdrift. Det är inle direkt jordbrukarens rätt att planlera skog på sina åkrar som jag vill motsätta mig, såvitt inte detta medför stora ölägenheter för vederbörande grannar, ulan jag anser alt innan åkerjorden skogsplanteras skall grannarna få möjligheter alt yttra sig. Jag tycker det borde vara självklart att så skulle få ske.

Av gällande bestämmelser framgår att lantbruksnämnden vid handläggning av ärende rörande åkeriords användande för skogsplantering, varvid åkerjord övergår tUl skogsmark, ej  behöver höra de lantbrukare eller

fastighetsägare som berörs av den förändrade markanvändningen. Starka skäl talar enligt min mening för atl de markägare som beiörs, t. ex. de som är boende intUl och har sina åkrar gränsande tUl en fastighet som skogsplanteras, skall fä möjlighet alt inkomma exempelvis lill lantbruksnämnden med yttrande. Det kan vara fråga om en skogsplantering som helt förändrar landskapsbilden. Det är föga trevligt all få en granbarriär utanför stugknulen, och en skogsplantering kan för en intilliggande brakare dessutom betyda en värdeminskning av dennes fastighet, exempelvis genom alt betydande skönhetsvärden spolieras.

Utskottet erinrar om all lantbruksnämnden, när nedläggning av jordbruksmark aktualiseras, med stöd av jordhävdslagen endast har all bedöma om marken behövs för jordbruksändamål. Del är nog sä riktigt att jordhävdslagen inte utsäger vem som har rätt alt besluta om nedläggning. Indirekt kan man säga all den enskilde markägaren själv äger denna befogenhet, men lantbruksnämnden kan under vissa betingelser förelägga innehavaren att återställa hävden.

Delta kan ske om

1.    åkerjorden ingår i brukningsenhet, som är eller kan bli lämpad för rationell jordbruksdrift och som lider skada genom nedläggningen, eller

2.    marken med hänsyn lill läge, beskaffenhet och övriga omständigheter anses böra hållas i odlat skick för atl underiätta bildandel av rationell brukningsenhet.

När lantbraksnämnden meddelar föreläggande alt hävden skall återställas anger den samtidigt också vilka åtgärder som skall vidtas. Nämnden har också möjlighet alt utsätta vite.

Markägare som ämnar lägga ned jordbruket på viss odlad mark genom atl plantera skog på området kan gardera sig mot föreläggande från lantbruksnämndens sida genom att i förväg begära förklaring av nämnden, alt skogsplanteringen inle skall medföra någon åtgärd enligt 3 § jordhävdslagen.

Av utskottets skrivning framgår med all önskvärd tydlighet alt lantbruksnämndens möjlighet att ingripa mot skogsplantering som kan innebära stora olägenheter för de berörda markägarna är myckel begränsad, såvitt det inle är fråga om all marken behövs för jordbruksändamål.

Det torde framstå som nödvändigt, inte minst med hänsyn till atl några klara regler inle förekommer när det gäller skogsplantering på nedlagd åkermark, att dylika regler skapas. Jag förväntar mig därför att nalurvårdskommittén noga utreder denna fråga.

Med hänsyn till att frågan tydligen är aktualiserad i nalurvårdskommittén har jag för dagen inget annat yrkande än bifall lUI utskottets hemställan.

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Bevarande av mark för jordbruksändamäl, m. m.

Fra THEORIN (s):

Fru talman! Som herr Böriesson i Falköping mycket riktigt sade är det inle lantbruksnämndernas sak all bedöma någonling annal än om marken skall användas för jordbruksändamål. Ulskollet har också besvarat herr Börjessons motion med den upplysningen samt framhållit all en liknande motion förra året överlämnades lill naturvårdskommitlén

123

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Bevarande av mark för jordbinksätida-rnål, rn. m.

för beaktande.

Vad som föranledde mig all begära ordet är framför allt tre saker; det eniga utskotlsbetänkandet, det särskilda yttrandet och de starkare styrmedel som önskas.

Del är således ett enigt utskollsbetänkande som vi behandlar. Trols detta föreligger ell särskUl yttrande från centerpartisterna, i vilket en del av utskotlsbetänkandet återges. Det är för mig en nyhet att man pä detta sätt understryker vad ulskoltel har sagt och plockar ut en enda mening ur del stycket i betänkandet. I och för sig är del en viktig mening. Den lyder: "De sålunda av riksdagen godkända riktlinjerna skall enligt beslut av Kungl. Maj:l beaktas av samtliga statsmyndigheter."

Naturiigtvis är det litet underligt att i slutet på det särskilda yltr"andel upptäcka att centerpartisterna i utskottet har funnit att man kan behöva använda starkare styrmedel, om inte de styrinstramenl som finns utnyttjas tillräckligt myckel i del önskade syftet Det vill jag notera som positivt och bra. Herr Hansson i Skegrie har också flera gånger deklarerat att man är beredd att stödja en starkare styrning från regeringen när det gäller både regionalpolitiken och övriga åtgärder för befolkningsstruktur och markanvändning. Jag kan inte finna annat än atl en omsvängning synes vara på gång inom centerpartiet.

Vad som är intressant är naturligtvis all del man särskilt vill framhålla i del särskilda yttrandet är alt del skall sägas ifrån till de kommunalpolitiker och regionalpolitiker nere i Skåne som till äventyrs skulle ha en annan uppfattning, all "om ni inle rättar er efter de åtgärder som riksdagen har uttalat sig för, får vi tillgripa starkare styrmedel". Den frågan man tlå ställer sig är naturiigtvis: Vad har det nu blivit av centerns så omhuldade decentralisering av beslutsfattandet på kommunal och regional nivå?

Jag skulle också vilja ställa några frågor med anledning av den skiss som herr Hansson visade upp över den väntade starka befolkningskon-centralionen i bandsladen i Malmö—Lundområdet. Kävlinge fanns rned på bilden. Jordbrukskooperalionen har ett rätt betydande säte i Kävlinge och fortsätter bygga ul sina funktioner där. Vore det så väl alt jordbrukskooperalionen också fogade sig efler herr Hansson i Skegrie, skulle man naturligtvis placera sig i östra Skåne och inte i Kävlinge.

Böndernas Hus med 900 anställda kommer nu till stånd i Malmö — också del en förstärkning av befolkningskoncenlrationen till tätorterna. Man kanske skall sopa rent framför egen dörr innan man ropar på åtgärder från annat håll.

Men än en gång vill jag understryka all del är ett enhälligt ulskoltsbelärrkande som föreligger till avgörande, och jag yrkar bifall lill detta.

124

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! Jag tycker atl fru Theorin bör försöka begränsa sina pretentioner litet. Jag har tillhört riksdagen i 30 år, och jag har aldrig tidigare upplevt att någon inom majoriteten har lagt sig i vad minoriteten skrivit. Del är kanske någonling nytt. Jag har upplevt även vid justeringarna i utskottet alt fru Theorin, innan hon är på del klara med

vad som är majoritet och minoritet, vill föreskriva formuleringen. Det får vara måtta på ambitioner i det avseendet också.

Hur har det varit under de senaste 30 åren när del gäller styrmedlen? Jo, man har samvetsgrant använt bosladskvoterna för all styra befolkningsvandringen till de stora tätorterna och koncentrationen dit. Det är en relativt liten del av lägenheterna som gått tUl landsbygden i övrigt. Jag anser all vi med starkare styrmedel i större utsträckning skall strypa bostadskvoterna i de expansiva områdena och i stället dirigera kvoterna tUl de områden där vi vUl ha en jämnare bebyggelse. Vi bör alltså försöka åstadkomma en decentralisering av bebyggelsen och inte som hittills använda bostadspolitiken som styrmedel för koncentration.

När det gäller väganslagen och kommunikationerna kan vi bygga vägar så atl vi kan flytta bort folk från vissa regioner. Men i stället bygger vi vägarna på sådant sätt att de leder till denna koncentrerade bebyggelse och icke därifrån. Det är sädana styrmedel jag anser att vi skall ta lill.

Sedan vet jag inte om jag skall skratta eller vad jag skall göra. Nu kommer fru Theorin med det förbryllande Böndernas Hus igen. När man inom regeringspartiet inte har någonting annal atl la tUl kommer man med detta välsignade hus. Detta betyder en väldig koncentration av folk tUl Malmö, säger fru Theorin. Vet fru Theorin hur många som skall vistas i delta hus? Jo, del är hela 600 personer, och dessa finns redan i Malmö. De är nu spridda på 10 å 12 ställen. Men eftersom del blir för dyrl, samlar man dem nu under en hall. Del är innebörden av denna koncentration som regeringspartiet lever så oerhört högl på i denna valrörelse och som slaskspalten i tidningen Arbetet dag efter dag använder som huvudtema. Jag förstår all just den spalten för många inom regeringspartiet är någonting av ledarspalt. Arbetet är en bra tidning, men läs den riktiga ledarsidan i stället och inle slaskspalten.

Vi har, fru Theorin, från Malmö flyttat åtta aktiviteter på jordbrukets område. Vi har flyttat ul maskinhandeln och vi skall flytta ut mejeriet. Riksost, konstgödselhandeln, utsädeshanteringen, polalishanleringen etc. Jag beklagar atl jag berövar regeringspartiet ell argument, men del är det ingenting all göra vid.

Jag tycker man bör ha litet bättre reda på sig innan man lar till så stora ord som fru Theorin gjorde. Tro inle på allt som står i slaskspallen i tidningen Arbetet. Det är en utomordentligt fin slaskspall som sådan, men den är inte vidare bra att använda som ledarspalt av dem som skall agitera i valrörelsen.

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Bevarande av mark för jordbmksända-mål, m. m.

Fru THEORIN (s):

Fru talman! Låt mig först dementera herr Hanssons i Skegrie tro, alt jag har råkat läsa tidningen Arbetet i just den här frågan. Jag läser med glädje tidningen Arbetet, men jag må erkänna atl de senaste månaderna har den inte fallit under mina ögon. Så det är inte därifrån jag hämtar mina uppgifter.

Böndernas Hus är väl nu tämligen allmänt känt i del här landet. Och del är som sagt tacknämligt alt kunna notera atl del går så bra all tala om decentralisering, men alt del är väldigt svårt att genomföra den även inom jordbrukskooperationen själv. Jag pekade också på Kävlinge där

125

Nr 69                     man   nu   fortsätter   att   bygga   ut   sina  aktiviteter  i  en  av  delarna  i

Torsdaeen den     bandsladen som herr Hansson i Skegrie reagerar mot.
12 april 1973        ' naturligtvis inte alls min avsikt atl lägga mig i del särskilda

—------------------    yttrande som centerpartisterna har. Men detta är första gången jag med

Bevarande av mark        ■    t    <.       t      u   ■    i  j <- ** u ■■ ..   ■

min  korta  erfarenhet   i riksdagen  finner,  att man har använt sig av

'  J                          utskoltsbetänkandet för att understryka sina egna synpunkter. Jag fann

mål m m

det lilel underligt att man gjorde det, även om man tog ut en mening ur

utskottsbelänkandet i denna del.

De personliga utfallen kanske endast är brist på argument, och jag fäster mig inte så mycket vid dem.

Jag vill ändå konstatera, herr Hansson i Skegrie, att centerpartisterna i det här särskilda yttrandet har klart slagit fast: "Skulle det visa sig alt nuvarande styrmedel inte är tUlräckliga för ovannämnda syfte kan del enligt vår mening starkt ifrågasättas att högvärdig jordbruksjord undantas från bebyggelse på liknande sätt som vissa områden har fredats exempelvis i form av naturreservat eller slrandskyddsområden." Man har alltså sagt att om befintliga styrmedel inle används, så vill man ha starkare styi-medel.

Jag beklagar inle detta utifrån min politiska uppfattning, men jag finner att det är en nyorientering inom centerpartiet, vilket jag med glädje noterar.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag kan meddela fru Theorin atl de allra flesta som slår för planerna där borta i sydvästra Skåne är partivänner till fru Theorin.

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Fru talman! Får jag bara notera att det är mig bekant att några av de ivrigaste anhängarna av de omtalade planerna är en del jordbrukare, som vill sälja sin jord till goda förtjänster.

Herr LOTHIGIUS (m):

Fru talman! Herr Hansson i Skegrie talade om att vägar nu borde byggas som leder ifrån tätorterna ut till landsbygden. Som ledamot i trafikutskottet skulle jag vilja fråga: Skall de vara enkelriktade?

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§  3 Föredrogs

jordbruksutskottets betänkande nr 18 i anledning av motioner angående vissa jordbrukspolitiska frågor och

näringsutskottets belänkande nr 31 i anledning av motion om en översyn av de nuvarande företagsformerna.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

126

§ 4 Etablering av stormarknader

Föredrogs näringsutskoltets belänkande nr 32 i anledning av motioner angående elableringen av stormarknader.

1 delta betänkande behandlades motionerna

1973:938 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställts all riksdagen skulle hos Kungl. Maj :l begära

1.    översyn av de samhällsekonomiska konsekvenserna av elableringen av stormarknader samt deras inverkan på serviceutbudet i befintliga stadskärnor och bostadsområden,

2.    elableringsförbud för stormarknader tills resultatet av denna översyn förelåg samt

1973:1476 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) vari hemställts all riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag angående temporärt elableringsstopp för externa stormarknader i avvaktan på de förslag som kunde aktualiseras i anledning av distributionsutredningens kommande belänkande.

Utskottet hemställde all riksdagen skuUe avslå motionerna 1973:938 och 1973:1476.

Reservation hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk) och Rydén (fp), som ansett alt utskottet bort hemställa,

art riksdagen med bifall till motionerna 1973:938 och 1973:1476 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att förslag lill temporärt elableringsförbud för stormarknader snarast förelades riksdagen.

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Elableringen av stormarknader

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Fru talman! Det är allmänt känt atl herr Lothigius vill ha en glad kammare. Han bidrog ju härtill alldeles nyss. Jag skall inle beröra det.

För några veckor sedan hade vi en debatt här i kammaren rörande affärstidsregleringens eventuella återinförande. Den deballen kom av förklarliga skäl alt i mycket handla om de strukturförändringar som delvis lill följd av frånvaron av regler för öppethållande ofta ställer konsumenterna i en sämre situation.

Man kan med fog säga all de motioner som ligger till grand för del nu aktuella betänkandet nr 32 på liknande sätt syftar lill all skapa medel i samhällets hand som stärker konsumenternas möjligheter atl erhålla den service handeln skall svara för.

Som motionärerna, dels från folkpartiet, dels från centerpartiet med herr Olof Johansson i spetsen, framhåller har ett stort antal extrema stormarknader etablerats pä olika håll i värt land. Dessa etableringar kan på relativt kort sikt befaras få en betydande inverkan på varudistribu- tionen. Systemet med sådana här stormarknader innebär i princip att kunder  med   egen  bil  erbjuds  atl  själva svara  för en  större  del   av

127

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Elableringen av stormarknader

distributionskedjan än vad fallet är vid handel av traditionellt slag. Om många människor utnyttjar den här möjliglielen kommer underlaget för övriga distributionssystem atl allvarligt rubbas. Många mindre butiker och många närbutiker får slå igen. Högre priser och betydande utglesning av varudislribulionsnälel bhr en följd av denna utveckling. Del blir då främst äldie människor och låginkomsttagare utan tiUgång till egen bil som drabbas och som får en försämrad service.

Motionärerna ser denna utveckling som synnerligen allvarlig och föreslär ett temporärt elableringsstopp för stormarknader. Majoriteten av utskottets ledamöter anser att problemet finns, men hänvisar till pågående utredningar och kommer fram till ell avslagsyrkande på motionerna.

1 reservation från center-, folkparti- och vpk-ledamölerna understryks motionärernas yrkande. Vi hänvisar lUl erfarenheter från andra länder främst USA, som visar atl stormarknaderna efter en relativt kort lid förlorat mycket av sin attraktionskraft. Människor upptäcker så småningom att fördelarna kanske inte var egentliga fördelar. Men vid det laget har den "normala" buliksslrukturen hunnit bli allvariigt skadad. Vi menar att en hknande utveckling i Sverige skulle vara myckel olycklig. Närhelsser-■vicen skulle försämras och hela samhället åsamkas onödiga investeringar. Enligt vår uppfattning talar hittills kända effekter av etablering av stormarknader i Sverige, jämte utländska erfarenheter, för att ett omedelbart elableringsstopp bör införas i avvaktan på pågående utredningar. Delta, fru Theorin, är ett led i våra decentraliseringsslrävanden.

Fm talman, med stöd av det anförda yrkar jag bifall tiU den vid näringsutskoltels belänkande nr 32 fogade reservationen.

128

Herr RYDÉN (fp):

Fru talman! Stormarknadselableringarna har blivit föremål för en ganska intensiv och livlig debatt den senaste tiden. Många ställer sig frågan om stormarknaderna över huvud taget bör finnas och om man bör tilläla etableringar av detta distributionssätt.

Personligen tror jag all de bör finnas som ett komplement lill övriga butikstyper, Men etableringarna den senaste tiden visar alt det på vissa håll har blivit en överelablering av denna försäljningsform, som kan leda till mycket allvariiga samhällsekonomiska konsekvenser.

När man uttalar tveksamhet och kritik mot stormarknader vill jag från början deklarera atl jag avser handeln med dagligvaror. När det gäller sällanköp av tunga kapitalvaror av typ möbler, bilar, byggmaterial, kylskåp och annat, finns del myckel som talar för att sådan handel bör idkas utanför de trånga stadskärnorna. Men de bör lokaliseras i lägen som kan nås även med kollektiva trafikmedel. Stora grupper i samhället, inle bara åldringar, sjuka och handikappade människor kommer inle heller i framliden all vara bilburna. Även dessa grupper måste ges sin självklara rätt lill service och tillgång av dagligvaror på rimligt avstånd från sin bostad.

Ätt stormarknadselableringarna där befolknigsunderlaget är otillräckligt påverkar närservicen i bostadsområden i städernas utkanter torde redan nu slå klart. Det allvarligaste kanske är att stormarknaden måste

räkna med så hög omsättning för atl bli lönsam alt ofta ett helt läns befolkningsunderlag måste räknas in i kundunderlaget, I sådana fall är detta ett allvarligt hot mot de mindre butikerna och genom påskyndandet av slrakluromvandlingen inom dagligvarahandeln tvingas kunderna tiU stora externa köpcentra när den hlla butiken i glesbygden måste slå igen. De flesta mindre butiker, både sladsdelsbuliker och butiker på små orter, arbetar i dag med svag lönsamhet, och del kan i många fall räcka med att 10 procent av kundunderlaget rycks undan och försvinner till stormarknaden för att nedläggningen skall vara ett faktum. För många små orter med svaga stadskärnor och förorter i städerna får del i de flesta fall helt genomgripande effekter. Färska studier som är gjorda av Näringslivets planinstitul beträffande Örebro, Västerås och Helsingborg visar, alt stormarknaderna i sitt handelsområde tar en marknadsandel av ca 20 procent.

Man vet alltså nu något mer än man visste tidigare hur etablering av stormarknader påverkar närservice och annan handel. I min egen hemstad har jag stormarknadsproblemen på myckel nära håll men eftersom del där är fråga om nyetableringar är del ännu för tidigt atl göra några säkra uttalanden och påståenden i vUken utsträckning den övriga handeln och därmed också konsumentintressena skadas. Men klart står redan nu att tre stormarknader inom en kommun med ca 60 000 invånare måste medföra butiksnedläggelse framöver. De kriterier man härför etablerande av stormarknader är all etl handelsområde skall inrymma minst 100 000 invånare med 30 minuters bilresa, om man räknar en hastighet av 60 km/tim. Detta talar alltså sitt tydliga språk om atl man kan ha satsat fel när det gäUer stormarknaderna.

Jag nämnde något tidigare om utglesning av stadskärnorna och väher kommunerna den externa elableringslypen får man också vara beredd på atl den lokala fackliandeln gemensamt med var-uhus och stormarknader flyttar med lill de externa bUorienlerade lägena.

Man kan inle utgå från att specialdetaljhandelns små företag ensamma skall kunna rädda stadsmiljöerna och avslå från etablering i externlägen. Konsumenten räknar sällan med de kringkostnader i form av lid, resekostnader etc. som kan bli en ganska dyr inträdesbiljett till stormarknaden innan man ens hunnit fä några varor i korgen eller varuvagnen. I Amerika som varit vårt föregångsland när det gäller stormarknader har konsumenterna till stor del upptäckt delta. Där har man i stor utsträckning övergivit stormarknaderna och i många fall har de omvandlats lill annan verksamhet. Man har insett alt liden nu är inne för helt andra typer av handel. Man måste göra centra som innehåller mer än handel och som har sociala och kulturella inslag. Låt oss upptäcka detta även här i vårt land innan del är för sent. Att bygga upp ett buliksnäl som är raserat torde vara värre än atl stoppa en kraftig utbyggnad av stormarknader.

Till årets riksdag har de problem som jag här framfört uppmärksammals i ett par motioner från folkpartiet och centern som begär etl temporärt elableringsstopp för externa stormarknader i avvaktan på de förslag som kan aktualiseras i anledning av dislributionsutredningens kommande betänkande. Tankegångarna i dessa motioner har utmynnat i

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68- 70

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Elableringen av stormarknader

129

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Elableringen av stormarknader

en reservation undertecknad av folkpartiels, centerns och vpk:s ledamöter i utskottet och som är fogad till detta betänkande. Att det råder en viss oro inom svensk detaljhandel och även i konsumentledel när del gäller de framtida elableringsformerna torde vi vara ganska eniga om. Annars skulle vi i dag inle ha ingripit från samhällets sida i form av etableringsutredningar, distributionsulredningar och konsumentutredningar. Det torde därför finnas starka skäl för all biträda motionärernas förslag och rösta för reservationen innan vi gör samma misstag som skett på andra håll.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall lill reservationen.

I detta anförande instämde herr Petersson i Röstånga (fp).

130

Fru NORDLANDER (vpk):

Fru talman! Jag skall inle la upp hela beskrivningen om i vilken takt strukturomvandlingen skett inom handeln. Del är bara alt konstatera alt på en tioårsperiod kommer enligt beräkningen hälften av alla butiksen-heler att försvinna, detta trots att delahhandelns försähning beräknas öka med ca 8 m:iharder.

Den största omsättningsökningen planeras på varuhusen. Hela varahus-sektorn inklusive stormarknader har redan nu 20 procent av hela marknaden och väntas öka till drygt 25 procent om några år.

Vad innebär då den strukturomvandling som i dag sker inom handeln? Det är en fråga som inte bara berör de handelsanställda, även om de omedelbart berörs. Omfattningen av nedläggningen och fristäUningar av handelsanställda speglas av statistiken för handelsanslälldas erkända arbetslöshetskassa.

Under den senaste femårsperioden ökade utbetalningarna från 3,6 miljoner till 9,7 mUjoner. Antalet ersältningsdagar har på etl år ökat från 156 185 tUl 303 364, alltså nära en fördubbling.

Alla de som tvingas stå för inköpen av dagligvaror drabbas av omstruktureringen, men vissa människor drabbas härdare än andra. 1 del här fallet är det de människor som är minst rörliga och de äldre som inle har möjlighet alt utnyttja de koncentrationer som sker inom handeln, men som ofi:ast placerats på sidan om den koncentrerade bebyggelsen.

Det är inte heller klarlagt alt det blir billigare all göra sina inköp på varuhus eller stormarknader. Inte om man räknar in de bil- och transportkostnader som kommer till. Tvärtom har som undersökning gjorts upphandling i olika affärsenheter, och det visar sig då atl den s. k. lanthandeln väl försvarar sin plals prismässigt. Även i de reda pengar som man betalat för varorna är det inte dyrare i den lilla buliksenheten. Lägger man då på de verkliga kostnaderna för inköpen i stormarknaden, då är det enligt undersökningen ur prissynpunkt fördelaktigare att göra sina inköp i närbutiken.

Det är inle heller som mänga tror alltid så ekonomiskt försvarbart atl köpa storförpackningar som det står i reklamen för stormarknader. Industrin och inte minst livsmedelsindustrin har en djungel av förpackningar som konsekvent är etl led i att omöjliggöra prisjämförelser, etl led i strävandena all föra kunderna bakom huset.

Elableringen av stormarknader tycks nu ske utan någon som helst beräkning av köpunderlagel. Växjöområdet är ett skrämmande exempel. Trots vetskapen om alt köpunderiaget inle räcker till mer än en stormarknad, så har man nu tre. Missnöjet från övriga köpmän är stort, veckoslutsinköpen har minskat i butikerna både i Växjö och i dess omnejd.

Bra konkurrens, säger en del. Men hur blir det med konkurrensen när småbutikerna försvunnit? Av erfarenhet vet vi att det inte är priserna i första hand som används som konkurrensmedel, utan alt det är i första hand reklamen. Det kan vi lätt konstatera när vi tittar i de stora dagliga tidningarna inför veckosluten.

Vid etl detahhandelsseminarium i Göteborg i slutet på föregående år sade handelsminister Feldl alt strakturen inom delahhandeln i dag var ytterst komplicerad med tendenser tih allt fler stormarknader och färre närbuliker. Han hävdade, vilket jag inte helt godkänner, att prisutvecklingen var gynnsammare med stormarknader. Men samtidigt var han medveten om att inte så många människor hade de ekonomiska möjligheterna att tillgodogöra sig dessa vinster. TUl detta erfordras enlig hans mening helt rikligt både bil och förvaringsulrymmen, såsom frys etc.

Herr Feldl ställde också frågan, om denna utveckling borde fortsätta och ifrågasatte om del inle redan gått för långt med stordriften på detta område. Han omtalade all handelsdepartementet för närvarande utreder möjligheten till stödåtgärder för glesbygdsbefolkningen som har lång väg till köpcentra.

Är inle delta en underlig ekonomisk politik? Först tar man död på småbutikerna genom att utfärda etableringstUlstånd för stormarknader. Som en följd därav tvingas man sedan ge, som del slår i statsverkspropositionen. Bilaga 12, Handelsdepartementet, finansieringsstöd lill ny-, lill- eller ombyggnad av affärslokal eller annan byggnad som behövs för verksamheten. Däremot viU departementschefen inte ge driftstöd liU befintliga butiker för att hålla dem vid hv, vUket borde bli både billigare och rationellare.

Vänsterpartiet kommunisterna har under motionstiden väckt en motion i frågan, och den kommer så småningom upp flll behandling. Ell tillstyrkande av motionen borde vara en naturlig följd av utvecklingen inom handeln. Om — som del sägs och som också är en av motiveringarna tUl elableringen av stormarknader — konsumenten bör ha rätt all väha inköpsform, dä bör också regeringen börja se om sitt hus vad gäller närhetsbutikerna. Enligt min mening är det ganska cyniskt att säga atl glesbygdskonsumenlerna själva kan hjälpa till med att få behålla sina butiker genom att inte resa till någon stormarknad för de stora inköpen och genom atl inte bara betrakta hemmabuliken som reserv för småsaker och komplelteringsköp.

Jag har förut sagt att den reeUa valmöjligheten inte finns så länge del är den kommersiella reklamen som styr inköpen. Det måste vara enklare all styra elableringen av stormarknader. Men den nyelableringskontroll som förut fanns har tagits bort. Från vpk anser vi att regeringen ser alldeles för lättvindigt på den här frågan. Handelns utredningsinstitut

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Elableringen av stomiarknader

131

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Elableringen av stomiarknader

132

säger att det behövs en bättre regional planering i stället för den kommunala som nu finns. Enligt institutets mening måste man bättre utreda frågor om kundunderlag, läge, köpbeteende och liknande för alt undvika feSetablering och felinvestering.

Jag vet inte hur man skall tolka det uttalandet. Vad jag däremot vet är all statens planverk vid sin planering är klart negativt till etablering av stormarknader. Det förefaller då som om Handelns utredningsinstitut menade alt det enbart är ur företagens lönsamhetssynpunkt som planeringen skall göras, inte ur konsumenternas. Det är inle heller bara stormarknaderna som blir större, det förekommer också fortsatta sammansla.iningar av stora företag och kedjor och ökad integrering grossist- delaljislled, exempelvis NK:s kontakt med Möllers.

Vänsterpartiet kommunisterna vill inle ha en sådan utveckling med vad det innebär för den enskUde konsumenten. Därför yrkar jag bifall lill den reservation som fogats tUl näringsutskoltets betänkande nr 32.

Herr BLOMKVIST (s):

Fra talman! Det diskuteras i dag ganska mycket om distributions-problemen inom detaljhandeln. Det finns dock anledning alt här erinra om alt detaljhandeln under flera årtionden befunnit sig i en ständig omställningsprocess. Omedelbart efter andra världskrigets slut kännetecknades t. ex. Uvsmedelshandeln fortfarande av etl flertal olika branschaffärer. Del fanns då speceri- och mjölkbutiker och liknande. I stor utsträckning har denna branschindelning nästan helt försvunnit inom livsmedelshandeln. Dessa butiksformer har nästan helt ersatts av daglig-varubutiker som, inom en enda butiksform, tillhandahåller hela del sortiment som tidigare fanns i de särskUda branschbutikerna.

Hela denna omvälvning kan i stort sett sägas ha skett samtidigt med genombrottet för självbetjäningsidén inom delahhandeln.

I början av 1950-talet var antalet självbetjäningsbutiker omkring 200. Denna butiksform ökade därefter mycket kraftigt fram tUl mitten av 1960-talel, då antalet enheter beräknades ha uppgått tiU 8 000-9 000. För närvara.nde räknar man med alt antalet självbetjäningsbutiker uppgår till 8 500. Buliksnedläggningarna - som tidigare gällde i stort sett manuellt betjänade livsmedelsbutiker - omfattar numera också självbetjäningsbutiker.

Är 1961 omsatte 154 supermafkets 0,6 miharder kronor, medan år 1971 1 197 enheter inom denna butiksform omsatte 9,6 mUjarder kronor.

Ell annal exempel på utvecklingen inom delahhandeln är vamhusen. I mitten av 1 950-talel hade varuhusen en marknadsandel på omkring ett par procen'. År 1971 hade de tre stora varuhuskedjornas varuhus en gemensam omsättning på över 7 miharder, varav drygt 3 miharder avsåg livsmedel.

Det som väl framför allt har präglat detaljhandelns utveckling har varit en kraftig förskjutning mot allt större och mer rationella försäljningsenheter. Samtidigt har denna utveckling påskyndat nedläggningar av butiker i bostadsområden och i glesbygden. Men denna strukturella omdaning har också ökat detaljhandelns möjligheter atl främja konsu-

mentemas intressen.

I början av 1960-talet utförde KF en strakturutredningmed sikte mot framliden. Utredningen visade atl skulle föreningarna inom KF bibehålla en oförändrad butiksslruktur torde del medföra en kostnadsökning på ca 400 mUjoner kronor per år i slutet av 1960-talel. Om vi räknar med all konsumentkooperationen har en marknadsandel på mellan 18 och 20 procent skulle den sammanlagda kostnadsökningen för detaljhandeln uppgå lill närmare 2 miharder kronor i dagens läge.

När vi nu rätt ofta — inle sällan från vpk - hör kritiken mot de höga priserna i våra butiker kan vi väl ändå erkänna, att om inte denna strukturomvandling hade skett inom detaljhandeln — fru Nordlander talade ju tidigare för de små butikerna — skulle någon ha fåll betala dessa 2 miharder. Vilka skulle ha fåll göra det? Ja, självfallet konsumenterna. När vi talar om de negativa tendenserna inom den butiksstruktur vi har skaU vi samtidigt komma ihåg, att omvandlingen liU de större enheterna samtidigt har skapat möjhgheter att hålla tiUbaka kostnadsökningen inom delahhandeln.

I tidningen Veckans Affärer av den 1 mars 1973 har KF:s verkställande direktör John Sallborg — i samband med frågan om stormarknader — gjort bl. a. följande uttalande: "Nostalgiska drömmar om en total återgång lill betjäningssyslemet i butikerna är inte realistiska. Svensk detaljhandel skuhe i så fall anställa 300 000 människor för all klara ruljansen. Var tar vi dem, lill all börja med? Och vem betalar kalaset? Konsumenten — ingen annan."

I flera utredningar sitter i dag riksdagsledamöter och experter och försöker utröna hur det skall bli med handel, distribution och konsumtion på 1970- och 1980-lalen. Vi hoppas all de skall få möjligheter all tränga allt djupare in i den samhäUeliga problemalik som ryms inom handel och distribution. I några av dessa utredningar utreder man bl. a. den försäljningsform som las upp i motionerna 938 och 1476. Den reservation som finns fogad lill näringsutskotlets betänkande nr 32 bygger helt på dessa motioner och utmynnar i förslag om atl omedelbart införa ett temporärt elableringsstopp för stormarknaderna.

Som framgår av utskotlsmajoritetens uttalande har vi förståelse för att den ökade elableringen av stormarknader av många upplevs som speciellt hotande. Men vi anser alt utredningsmaterialet från dislribulionsutred-ningen i förslå hand bör avvaktas innan några som helst beslut fattas om eventuella förbudsätgärder mot etablering av stormarknader.

I reservationen understryks atl stormarknaden till sin karaktär är speciell och atl myckel talar för alt en fortsatt etablering av företag av denna typ skulle leda till sådana allvariiga problem som beskrivs i motionerna. I motionen 938 säger man: "En fullt uppenbar situation i många köpstäder är atl externanläggningarna synes innebära ell förslum-nings- eller försvagningshol mot cenlmmkärnorna." Vidare sägs i motionen: "De samhällsekonomiska verkningarna av all etablering ofta sker slumpmässigt och ulan styrning av kommunerna kan förmodas leda till överelablering av lågprisvaruhus, som i sin tur kan resultera i ett snedvridet delaljhandelsutbud."

Det skulle finnas myckel alt säga kring dessa båda påståenden. För det

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Elableringen av stormarknader

133

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Elableringen av stormarknader

134

första finns det i dag inget material som kan vara underlag för det första påslåendet, att det skulle pågå en förslumning av vissa köpsläder. Del materialet tror jag inte någon av reservanterna kan presentera - i annat fall är jag mycket intresserad av att få ta del av det materialet. För det andra utförs ju detaljhandelns planering främst av kommunerna. Del är kommunerna med sill planmonopol som verkligen kan styra detaljhandelns utveckling — om man vill. Det finns kommuner som lagt ned etl mycket omfattande arbete för detta, och det finns kommuner som inte har lagt ned det arbete som de uppenbarligen borde ha gjort.

Detta är ändå förvånande - jag måste säga del, herr talman. Bara för en kort tid sedan presenterades i detta sammanhang en viktig utredning, men det är ingen av talarna som nu har berört den utredningen. Jag tänker närmast på butiksetableringsutredningen som på etl, tycker jag, utomordentligt sätt tagit upp de problem som delaljhandelsplaneringen slår inför. Man slår där fast alt kommunerna i dag har ansvar för denna planering, och man anser atl kommunerna i fortsättningen bör ha det ansvaret men att man behöver vidta åtgärder för alt de på ett bättre sätt skall kunna handha denna uppgift. Del är ett i del här sammanhanget mycket, mycket viktigt malerial, som del finns anledning för oss att återkomma tUl. Med tanke på den diskussion vi för om den betydelse de ändå vill ge våra kommunalmän är det egendomligt atl man i dag vill gå fram med ett förslag som ju ytterst syftar lill all begränsa kommunalmännens frihet i samband med planeringen av deras kommuner.

Utskottsmajoritelen tror självfallet att en kraftig utbyggnad av stormarknader i en känslig region kan skapa problem för den s. k. närhetshandeln. Jag delar helt uppfattningen att det finns anledning liU berättigad oro om slormarknadsutvecklingen får ske planlöst. Men jag vill gärna peka på atl en väl planerad stormarknad bör kunna vara ell nödvändigt alternativ till övrig detahhandel i city- och bostadsområdena. Del gäUer i hög grad storstadsområdena och kanske inte minst Storstock-holmsområdet.

Fru Nordlander sade alt statens planverk motsätter sig utbyggnaden av stormarknader. Jag vUl bara framhåUa all i det malerial som jag tagit del av när del gäUer planverkels uppfattning om stormarknader säger verket alt det kan vara befogat med en stormarknad om det gäller atl få till stånd en avlastning av cityområdena. Jag vih bara säga del för att klargöra all del inle är ett direkt avståndstagande från utbyggnad av stormarknader.

Jag vUl också gärna erkänna att det är förenat med betydande problem atl analysera effekterna av nya stormarknader inom en kommun eller en region. Dei: hänger samman med att det nästan är omöjligt all utifrån en observerad utveckling av en viss detaljhandelsstruklur urskilja vilka förändringar som beror på en stormarknadselablering och vilka som beror på andra faktorer, t. ex. konjunktursvängningar, andra etableringar, förändringar i köp- och resevanemönster samt allmän strukturutveckling. Det är därför jag är litet förvånad över atl man så kraftigt har siktat in sig på enbart stormarknader. Det finns ju en rad andra aktiviteter som kan betyda lika mycket som en etablerad stormarknad, och ett förbud mot en   stormarknad   skulle   ju   då   ge   möjligheter   för   andra   former   av

detaljhandel alt växa fram. Bara det exemplel tycker jag pekar på all det är litet förhastat all så här planlöst ge sig in på ett förbud.

Men det finns ändå undersökningar som genomförts för att få fram effekter på köpkraftens fördelning på olika typer av inköpsslällen. Eftersom huvudmolionären bakom motionen 938, herr Andersson i Örebro, är från Örebroregionen skall jag myckel kortfattat säga någonting om en undersökning av köpvanorna i detta län. Regionplanekontorel i Örebro genomförde en sådan under åren 1967 och 1968. Jag erkänner alt det ligger ganska långt tUlbaka i tiden, men del är en del av det material jag har kunnat studera. Det finns självfallet material som kommit senare, men jag tycker ändå alt det här är ett bra exempel — och det är ju från herr talmannens hemregion också.

Mellan undersökningarna 1967 och 1968 etablerades Wessels stormarknad i Lillan ca 5 kilometer norr om Örebro centrum. Tidigare fanns Domus stormarknad etablerad. Genom dessa studier försökte man få fram förändringen i köpmönstret men även underlaget för en bedömning av elableringens effekt på olika butikstyper. Ur undersökningen framkom bl. a. följande: Stormarknaderna ökade sin andel i örebroarnas årliga köp mellan de två åren med 3,6 procentenheter. Cityvarahusen ökade sin andel med 1,2 procentenheter. Dessutom visade undersökningen alt Wessels stormarknad hade tagit ca 1,6 procentenheter från övriga butiker i city och 0,1 procent från närbulikerna.

Delta är alltså ett mycket kortsiktigt perspektiv, närmare bestämt ell år. Jag är övertygad om att med etl långsiktigt perspektiv, alltså flera år, skulle utslaget ha blivit annorlunda. Jag tror all exempelvis butikerna i cityområdel då har tagit tillbaka den andel de hade innan stormarknaderna startade. Även med de reservationer man alltid måste göra inför ell sådant material kan man förmodligen ändå dra den slutsatsen alt effekten på den omgivande handeln var relativt måttlig, totalt sett.

Sedan skall jag la ett exempel på hur man i en motion motiverar och sedan drar en slutsats utan all la upp bakgrundsmaterialet. Del är detta material som reservanterna har byggt sin reservation på. I motionen 938 säger man följande:

"Av en nyligen vid Lunds universitet genomförd hushållsekonomisk studie rörande stormarknaderna framgår emellertid alt konsumenterna har en benägenhet dels att övervärdera slormarknadsanläggningarnas prisfördelar, dels att undervärdera sina egna reskoslnader vid handel i externa lågprisanläggningar. I de fall dessa har en prisnivå på dagligvaror som understiger den normala prisnivån med ca 5 procent kan endast vartannat slorrnarknadsbesök rubriceras som en lönsam inköpsresa för famihehushållet."

Hur kan man dra den slutsatsen? Ja, om det är den utredning som jag tror att det citerade är hämtat ur, så presenterades den i tidnigen Kooperatören nr 9 år 1972. Det är ju inle så nyligen, om man ser del från den lidpunkt då motionen skrevs. Tidsuppgifterna i dessa sammanhang är betydelsefulla, ty förhållandena ändras från dag till dag och från månad till månad. Och i den utredningen, som är en hushållsekonomisk granskning av dagligvaruhandeln och utförd som en trebetygsuppsats vid Lunds universitet, har man räknat med alt priset är 5 procent lägre än i

Nr 69

Torsdagen den l2aprU 1973

Elableringen av stormarknader

135

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Etableringen av stormarknader

den vanliga handeln. Och hur har man då kommit fram till de kostnaderna? Jo, det har man gjort så här. Först har man antagit alt bUkoslnaden är 4 kronor per inU, och sedan har man värderat restiden vid buliksbesöket lUl 10 kronor per timme. Del förrra beloppet är baserat på den statliga mUersätlningen, som har avrandats nedåt, och det senare beloppet är valt för atl utgöra en rimlig alternativ kostnad. Och under dessa förhållanden blir det lägsta lönsamma inköpsbeloppet 260 kronor vid köp på Obs och 497 kronor vid köp på Wessels. Det nämns också flera andra butiker i sammanhanget, men dem tar jag inte med här.

Då har man alltså lagt liU dessa kostnader innan man kommit fram till om resan varit lönsam eUer inte, och det tillvägagångssättet kan man ju diskutera. Man kan givelvis göra en sådan resa på del sättet att man förenar inköpen på stormarknaden med någol annat ärende. Det är inte säkert, menar jag, all en inköpsresa alllid är förenad med dessa kostnader. Del framhålls också all resan kan vara en nöjesresa för famUjen.

Herr talman! Jag har ett material som bestyrker alt del i varje fall i Storstockholmsområdels stormarknader ofta är människor med låga inkomster, dvs. under 30 000 kronor, som gör sådana inköpsresor ganska regelbundet. Det innebär, såvitt jag kan förstå, att de gör dessa inköp därför atl de anser atl del är lönsamt ur familjens synpunkt.

Jag vill göra den reservationen att jag personligen inte är anhängare av etl planlöst etablerande av stormarknader. Tvärtom! Men jag tycker alt det lämnas uppgifter i dessa sammanhang som är ganska anmärkningsvärda. Man får inle dra sådana slutsatser på dessa uppgifter — som jag betraktar som lösa.

Under innevarande år kommer del troligen atl finnas omkring 25 stormarknader i olika delar av landet - de flesta lokaliserade lill storstadsområden. För närvarande befinner sig ca 15 planerade stormarknader i olika stadier i etableringsprocessen. Del är främst för ell begränsat antal enheter inom denna grupp som ett eventuellt elableringsförbud skulle kunna komma i fråga.

Jag kan sluta här, herr talman, och bara erinra om att vi, med tanke på den utredning som jag tidigare talade om, fäster myckel stort avseende vid kommunerna och deras fortsatta handlande i denna fråga. Jag tror att det, inle minst med tanke på den kommande nödvändiga debatten skulle vara synnerligen olyckligt om vi i delta skede skulle gå in för ett totalförbud mot byggnation av stormarknader. Det tar i regel mellan fem och åtta år att planera utbyggnaden av en sådan anläggning, så det kan under den aktuella tiden — de närmaste ett eller två åren - inle ske särskilt många etableringar av stormarknader. Jag vill återigen understryka atl kommunalmännen kommer säkert, med hänsyn till den debatt vi för i kväll och till de utredningar som kommer atl företas, alt vara försiktiga vid utbyggnader av stormarknader.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

136

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är bättre alt stämma i bäcken än atl behöva stämma i ån — det är ell gammalt och alldeles rikligt ordspråk, såvitt jag kan förslå.

Visst känner vi reservanter till att det pågår utredningar, men nog har vi fåll så pass mycket malerial - inle minst från undersökningarna i USA — att vi i dag kan se atl den utveckling som pågår inte är lycklig. Herr Blomkvist har också uttryckt på ett mycket bra sätt att han visst är skeptisk i vissa fall lill elableringen av sädana här stormarknader.

Herr Blomkvist sade också - alldeles i inledningen av sill anförande -alt strukturomvandlingen främjar konsumenternas intresse. Det skulle bevisas. Jag är inte alldeles säker på alt herr Blomkvist kan bevisa atl det är rikligt i alla sammanhang. Del är ganska enkelt atl konstatera att detta är ett nytt mönster för människorna att handla efler när de skall skaffa sig olika förnödenheter. Mannen åker ut med barn och blomma, hund och kall, och vad del nu kan vara, på söndagen och slorhandlar. Men sedan vill människorna kunna komplelleringsköpa i den lilla butiken som de har i närheten av sin bostad. Och inga små butiker kan klara sig på sådant.

Detta är en mycket allvariig utveckhng, och jag tror atl herr Blomkvist är medveten om det.

Jag tycker all herr Blomkvists slutsatser i denna fråga påminner något om låt-gå-polilik. Man bör väl, även om del pågår utredningar, kunna gripa in och göra någonting när man har så klara belägg för atl man är inne på galen väg.

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle kunna instämma i mycket av vad herr Blomkvist sade då han talade om den strakturomvandling som skett inom dagligvaruhandeln. Att denna strukturomvandling varit till förmån även för konsumenten kan jag också instämma i.

Herr Blomkvist talade om all de små mjölkbulikerna, köllbulikerna och speceributikerna försvunnit eller slagils samman till självbetjänings-butiker med allt under ell tak. Men med stormarknaderna har man infört en annan typ av distributionssätt. Stormarknaderna har man, som jag tidigare sade, lagt i externa köpcentra långt frän stadskärnorna och bostadsområdena. Konsumenten får därigenom längre väg vid sina inköp av dagligvaror.

Herr Blomkvist sade att det inte kan hända så särskilt mycket under den tid, ell år ungefär, som återstår tills distributionsulredningen framlägger sitt förslag. Jo, har man etl hot hängande över sig om eventuellt skärpta bestämmelser inom ett år för etablering av stormarknader, kan del hända alt det blir många fler som nu etablerar sig. Del är å andra sidan angeläget alt avvakta all distributionsulredningen och butiksetableringsutredningen, som nu arbetat ganska länge, lägger fram sina förslag innan man går vidare. Del är på den punkten herr Blomkvist och jag inle är överens. I sakfrågan har också herr Blomkvist uttalat atl en överelablering av stormarknader kan vara till förfång även för konsumenterna.

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Etableringen av stormarknader

137

Nr 69                         Jag tycker alltså att det bästa vore att i avvaktan på dessa utredningar

Torsdaeen den     bifalla   reservationen.   När  vi  ser vad  utredningarna  kommit  till  för

12 april 1973         resultat, får vi ta upp debatten på nytt.

Etableringen av         p NORDLÄNDER (vpk) kort genmäle:

stormarknader          jgj. talman! Jag vill till herr Blomkvist säga alt jag skulle vara myckel

glad om utredningarna blev färdiga innan alla närbuliker hunnit läggas ned.

När del gäller prisutvecklingen vill jag säga all det är ganska svårt att bedöma en varas pris, särskUt med den prisutveckling som ägt mm under senare år. Det är mycket som ingår i de priser konsumenterna får betala; jag har talat om reklamen och om mängden av förpackningar som finns på marknaden.

Jag undrar om herr Blomkvist aldrig träffar någon av alla de människor som är ängsliga över att butikerna i deras bostadsområden läggs ned, vilket medverkar lill all de får allt svårare alt klara sig själva och blir hänvisade lUl samhällets åtgärder. Vilka är det som kan tjäna på all handla på stormarknader? Det måste ju vara de redan väletablerade, även om de inle är särskUt högavlönade. De sämst ställda i samhället kan inle utnyttja denna förmån. Del är detta som är problemet, och det kominer att bli större för varje butik som försvinner.

Herr BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafsson i Byske tar exempel från Förenta staterna. Jag tycker visserligen att vi med intresse bör föha detaljhandelns utveckling i Förenta staterna, men vi skall väl ändå ta ställning utifrån den verklighet vi har i vårt eget land. Del finns i motionerna uppgifter om förslumning av våra köpstäder. Jag har bett atl få veta var de finns, men det har reservanterna inte kunnat tala om.

Vad sedan gäller dem som uppsöker stormarknaderna talade herr Gustafsson lilel nedlåtande om all man kommer dit med barn och blomma. Blomman skulle väl närmast vara kvinnan i familjen. Det är faktiskt på del sättet atl stormarknaden har blivit en möjlighet för barnfamihen all under en kort lid vid etl veckoskifle besöka en stormarknad och där tillsammans köpa varor. Jag tycker inte alt man bör tala om delta i nedlåtande lon; del är väl en utflykt som famiherna kan få göra, om de så önskar. Jag menar alltså att vi skall ha sådan valfrihet i vårt land all konsumenter som vill handla på detta sätt, som herr Gustafsson nu kritiserar, skall kunna göra del.

Vad beträffar den beskrivning av framtiden för stormarknaderna som
herr Rydén gjorde vill jag hänvisa till all det är kommunalmännen ute i
våra kommuner som avgör, om del skall vara en, tvä eller tre
stormarknader inom en region. Kommunalmännen bör känna sitt ansvar,
nu mer än någonsin tidigare, för de problem som stormarknaderna
skapar. I anslutning tUl det tror jag atl den debatt som vi för i dag och i
fortsättningen kommer atl medverka lill att man blir betydligt försiktiga
re när det gäller etablering av stormarknader tills vi får fram mera
material. Det finns därför i dag ingen anledning att tUlgripa en så drastisk
138                        åtgärd som alt införa förbud för detta slag av butiker.

Herr GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr talman! Myckel kort: Herr Blomkvist har nog läst litet fel. Han talar vid några tillfällen om "förslumning" och kopplar ihop det med reservationen. Ta och titta på reservationen! Jag tror inle alt herr Blomkvist vid en genomläsning kan hitta det ordet. Del är förmodligen ur fp-motionen " som han har hämtat det. Ordet finns alltså inle i reservationen. Rätt skall vara rätt!

Det är klart atl vi skall försöka skapa så stor valfrihet som möjligt i del här landet. Men vilken valfrihet får de människor som inte har bil, som har låg inkomst och som förlorar sin närbutik?

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Blomkvist sade atl vi inte behöver se på USA utan atl vi skall hålla oss till de förutsättningar vi har i vårt eget land. Jag tycker ändå atl vi bör lära oss av de misslag som har gjorts när det gäller stormarknader, särskilt i USA, där man har måst lägga ner många av stormarknaderna och sedan fått vidta sådana åtgärder, alt det har blivit annan verksamhet där del tidigare varit stormarknader.

Sedan vill jag bara säga, för att inget missförstånd skall uppstå, alt jag inle har intagit någon negativ hållning till stormarknaderna. Jag sade t. o. m. i mitt inledningsanförande alt stormarknader bör finnas som komplement tiU övrig handel. Jag tror att detta är nödvändigt. Vad jag vänder mig mot är den överelablering som har skett. Då blir det, särskilt när det gäller dagligvaruhandeln, sådana följder som här har påtalats: utglesning av landsbygden, nedläggning av sladsdelsbuliker och längre avstånd lill konsumentens butik. Vissa konsumentgrupper blir särskilt utsatta - sjuka, invalidiserade och de som inle har bil.

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973-

Etableringen av stormarknader

Herr BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Är del så all jag har sagt alt följande står i reservationen, har jag alldeles uppenbart sagt fel. Jag avsåg motionen 938, där det bl. a. står:

"En fullt uppenbar situation i mänga svenska köpstäder är att exlernanläggningarna synes innebära ett förslumnings- eller försvagningshot mot centrumkärnorna. Det är oulrell vilka värden som i detta hänseende står på spel."

Jag är fullt medveten om, herr Gustafsson i Byske, alt den strukturomvandling som vi har haft i vårt land har skapat stora problem för många konsumenter. Men jag tyckte inte att jag skulle behöva påpeka att detta inte bara gäller detaljhandeln. Har en bygd gått tillbaka och servicen försvinner är det inte bara detaljhandelns fel. Vi lever i en marknadsekonomi där detaljhandeln måste arbeta med lönsamhet som riktpunkt. Den målsättningen förutsätter jag omfattas även av herr Gustafsson.

I den debatt som pågår vill man många gånger övervältra ansvaret pä detaljhandeln. Jag har full förståelse för de problem som konsumenterna i glesbygden har, och jag vet att hela den seriösa detaljhandeln känner sitt ansvar.

Till herr Rydén vill jag säga att jag har en | bättre uppfattning om

139

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Etableringen av stormarknader

140

kommunalmännen. Skulle kommunalmän i en kommun bestämma sig för atl ha tre stormarknader kan man alltid fråga sig hur de ser på delahhandelns slraktur.

Herr talmannen anmälde atl herr Gustafsson i Byske anhållit att till protokollet få antecknat atl han inle ägde rätt lill ytterligare replik.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! Under de senaste åren har ell myckel stort antal detaljhandelsföretag lagts ned beroende bl. a. på den strukturomvandling som pågår i samhället. Nedläggningar av sådana mindre enheter fortsätter i rätt stor omfattning även framdeles till nackdel för de flesta konsumentgrupperna. Vi vel att de svåraste problemen alt fä sina dagligvaror när dessa s. k. närhelsbuliker försvinner uppstår för äldre människor, sjuka och barnfamiljer.

Utvecklingen i dag går mot större enheter, bl. a. stormarknader. Dessa marknader etableras i anslutning tUl våra större tätorter. Vi har i dag enligt uppgift 22 stormarknader med en omsättning på omkring 1,4 miljarder kronor per år. Antalet kommer sannolikt att fördubblas under de närmaste åren. Om den här utvecklingen får fortsätta som hittills utan några egentliga styrmedel och ulan erfarenheter bör vi ha klart för oss vad den kan leda tUl på längre sikt, nämhgen atl problem kommer atl uppslå på varuförsörjningens område.

1 motionen 1476 av herr Olof Johansson i Stockholm sägs bl, a.: "I en situation då ett stort antal bUburna kunder utnyttjar stormarknaderna för sin varuförsörjning kommer underlaget för övriga distributionssystem att allvarligt rubbas. Högre priser och betydande utglesning av varudistri-bulionsnätet blir en föhd av denna utveckling. Det blir främst äldre människor och låginkomsttagare utan lUlgång lill egen bil som riskerar alt få sin varuförsörjningsslandard allvarligt försämrad."

Detta är en del av vad som kan komma att inträffa på del här området. Jag skall peka på ell par andra frågor som är mycket väsentliga i sammanhanget. Vi vet ju mycket litet om hur lång livslängd den här förelagsformen kommer alt få, vilka konsekvenser eventuella fellokaliseringar av dessa stora företag i framliden får, osv.

Vidare: När ett flertal sådana enheler placeras in i närheten av varandra och när en efter en eller flera får bita i det sura äpplet och upphöra med verksamheten, vad finns det då för planer? Butiksdöden kan ju i framliden även komma att drabba sådana förelag; vi känner ju till hur det gått med åtskilliga av de mindre företagen.

Det kan ju även tänkas all stormarknaderna kan komma atl tvinga stal och kommun lill ökade investeringar i trafikanläggningar, vägbyggen m. m. Miljöförstöringen är en annan viktig faktor som bör läggas tUl i sammanhanget. Jag tänker bl. a. på de stora områden som går ät till parkeringsplarser. Det finns alltså ätskilliga frågeställningar som måste diskuteras och lösas när det gäller stormarknaderna och deras utveckling i framliden. Därför sitter ju sedan 1970 distributionsulredningen och arbetar med dessa frågor. Det vore därför lämpligt med ett temporärt elableringsstopp för externa stormarknader i avvaktan pä distributionsutredningens förslag.

utskottet säger: "Strukturomvandlingen inom handeln innebär fördelar för konsumenterna men har också ogynnsamma verkningar. Bland annat sker en betydande övervältring av varudistribulionsarbetel - eller av kostnader som det förorsakar - på konsumenterna och på samhället. För vissa konsumentgrupper kan därigenom stora svårigheter uppslå." Utskottet delar alltså bl. a. vad det gäller kostnadsfrågorna motionärernas synpunkter. Målsättningen när del gäller alt planera den framtida detaljhandeln måste vara alt se lill konsumentgruppernas intressen vad det gäller priser, service, närhet osv. Det är därför mycket väsentligt att de närhelsbuliker vi i dag har kvar får chansen all överleva. Vi kommer all behöva närhelsbutikerna även i framtiden med deras sortiment och med den även i dag icke oväsentliga betydelse den personliga servicen har.

I den reservation som är fogad tUl detta betänkande slår del bl. a.: "Erfarenheterna från andra länder, främst USA, visar också att stormarknaderna efter en relativt kort tid förlorat myckel av sin allraklionskraft. Hushållen bhr medvetna om all man har övervärderat stormarknadens prisfördelar samtidigt som man undervärderat sina kostnader för all göra inköpen. Vid det laget har emellertid den tidigare buliksstmkluren hunnit bli allvarligt skadad."

1 dessa rader har reservanterna fångat upp del mesta omkring problemaliken stormarknader kontra den övriga buliksstruktur'en.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till den reservation som är fogad till näringsutskotlets betänkande nr 32.

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Etableringen av stormarknader

Fru LEWEN-ELIÄSSON (s):

Herr talman! Frågan om hur distributionen av dagligvaror skall vara ordnad tillhör de mest diskuterade frågorna under senare år.

Alla vel att det pågår en genomgripande strukturförändring, men orsakssammanhangen lika väl som effekterna är trots allt otUlräckligt belysta. Förändringen pågår genom alla led från producenternas befattning med distributionen över grossistledet lill delahhandeln och omfattar också hushållens inköpsarbete.

Det är inte överraskande alt i denna utveckling förändringarna i detaljhandelsledet har väckt den största uppmärksamheten. Del är här som allmänheten ju direkt konfronteras med förändringarna — butiksnedläggningar å ena sidan, de många varuhusen å andra sidan och under de senaste åren stormarknaderna. Man måste emellertid vara medveten om hur pass sammansatt mönstret för varudistributionen är, om man tänker sig punktåtgärder insatta mot något inslag som uppfattas som negativt -detta även om åtgärden föreslås bli temporär. Man får alltså lov all se till vad som kännetecknar utvecklingen utöver det att ett antal stormarknader etableras. Jag skall försöka ge en föreställning om det arbete som distributionsulredningen gör för atl ge en totalbild så småningom av utveckhngen.

Innan jag övergår lill en sådan koncentrerad rapport från distributionsulredningen, vill jag framhålla den vikt som samhället och förvisso också konsumenterna lagt vid lågpriser på dagligvaror. Jag tror atl del är en utgångspunkt för distributionsverksamhelen som kommer alt gälla under den tid vi kan överblicka. Lät oss inle heller glömma alt vi diskuterar en

141

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Etableringen av stormarknader

142

del av vårt" näringsliv med hög löneandel på kostnadssidan och allt fortfarande ett löneläge för de anställda som är lågt. Handeln har alltså anledning alt söka lösningar för distributionen även under beaktande av dessa omständigheter. Men naturligtvis skall utvecklingen sättas i förhållande lili konsumenternas krav och önskemål också i andra avseenden än i fråga om vampriserna.

Jag är då inne på dislributionsutredningens uppgifter som i korthet kan sägas vara att analysera verkningarna i olika avseenden av den pågående strukturomvandlingen i handeln mot färre och större enheler. I direktiven anges bl. a. alt utredningen skall klarlägga behovet av och formerna för samhälleliga åtgärder för att rimliga konsumentbehov av olika former av närhetsservice skall bli tillgodosedda. Även om stormarknader bara är en av flera stora driftsformer i delahhandeln är det självklart att denna butikstyp genom sina speciella egenskaper intar en central plats i utredningens arbete.

Av utredningens direktiv framgår vidare atl frågan om konsumenternas situation och insatser i distributionsarbetet särskUl skall uppmärksammas. Därför har också utredningen gjort en rad undersökningar för all belysa den frågan. Sålunda görs en omfattande undersökning i Örebro med olika delundersökningar. En av dessa avser att klarlägga hushållens köpvanor och resurser. Samtidigt har SPK på uppdrag av utredningen ulfört en kartläggning av butiksstrukturen i dagligvaruhandeln i Örebro, som kompletterats med pris- och sortimentsundersökningar i de butiker som de särskilt utvalda hushållen använt.

Vid sidan av hushällsundersökningen söker utredningen på olika sätt särskilt ta fasta på och belysa de särskilda problem som utvecklingen skapat för bl. a. gamla och rörelsehindrade. Den sidan av problemet försöker vi lösa tillsammans med Kommunförbundet.

Vad gäller utvecklingen inom handeln har utredningen kompletterat redan förefintligt material genom särskilda undersökningar. En karlläggning har gjorts av butiksbeståndets utveckling i 14 typorter mellan åren 1964 och 1971. En annan undersökning avser att ge olika data om samtliga livsmedelsförsäljande butiker som etablerats åren 1970—1972. Då lar man fasta på butikernas verksamhetsformer, läge, blocklillhörig-het, ytslorlek, omsättning, prispolitik och andra sådana förhållanden.

De undeisökningar jag nu nämnt avser att belysa utvecklingen mera allmänt.

Inom detaljhandeln har utredningen ägnat särskild uppmärksamhet åt nya butiksformer som börjar komma fram. Härvid framstår givetvis stormarknaderna som en särskilt intressant företeelse eftersom de bl. a. genom sin stoiiek och attraktionskraft kan få vittgående effekter på övrig handel och därmed på konsumenternas situation. I hushållsundersökningen har ;5ärskilda bearbetningar gjorts för alt få fram stormarknadsköpens betydelse för olika hushåll och stormarknadskundernas egenskaper. Vidare låter utredningen undersöka vilka butikskalegorier som i första hand förlorar omsättning till stormarknader. Denna undersökning pågår för närvarande just i Växjöregionen och kommer att fullföljas under del här året. Utredningen har också haft överläggningar och samråd med planverket, olika länsstyrelser och kommuner för att få synpunkter

på planerings- och beslutsprocessen för etableringar av det här slaget.

Jag skall försöka att kortfattat ge några sakuppgifter om just
stormarknaderna. Dessa uppgifter kan ha en viss betydelse i den här
diskussionen.         '

Först vill jag emeUertid betona att begreppet stormarknad ingalunda är klart och entydigt. Utredningen har för sin del sagt att butiksformen stormarknad skall ha föhande karakteristika: Den skall ha minst 5 000 kvadratmeters lotalyta, den skall vara lättillgänglig för bilister, den skall ha ett sortiment som omfattar både livsmedel och specialvaror och den skall ha en prisnivå som klart awiker från den på orten normala. Om man utgår från de kriterierna var antalet stormarknader vid senaste årsskiftet 22, deras sammanlagda omsättning kan beräknas ha uppgått tUl 3—4 procent av den totala detaljhandelsförsähningen. Under innevarande år lUlkommer ytterligare tre eller fyra enheter, och enligt de planer som nu föreligger skall det 1976 finnas ca 70 stormarknader. Deras andel av den totala delaljhandelsförsäljningen kan då beräknas bli 6—7 procent. Skulle man räkna in vissa slormarknadsliknande enheter, såsom ICA-blockels s. k. Kvantumbuliker och externa möbelvaruhus med viss livsmedelsför-sähning blir omsätlningsandelen uppskattningsvis 3—4 enheler större.

1 de områden där stormarknaderna är etablerade representerar de i allmänhet en större del av delaljhandelsförsäljningen än den jag nu nämnt. De båda stormarknaderna i Örebro har sålunda 10 procent, inle 20 procent som här nyss sades, av den totala dagligvaruförsäljningen i staden. Slormarknadsförsähningen är dock synnerligen ojämt fördelad över hushållen i Örebro. Av de undersökta hushåUen använder 55 procent aldrig stormarknaderna för dagligvaruinköp, och för endast 15 procent spelar de en mer väsentlig roll som inköpskälla. Stormarknaderna i Örebro fick för övrigt tre fjärdedelar av sin omsättning från denna mindre grapp. Köpen i stormarknaderna var i flertalet fall myckel stora, samtliga gjordes per bil och andelen s. k. familjeköp var större än vid köp vid andra butiker. Naturligtvis är det så, som de flesta här redan sagt, all de som använder stormarknaden som huvudinköpskälla har stora hushåll med goda tekniska och fysiska resurser. Del var i stor utsträckning barnfamiljer med medelstora inkomster.

Slormarknadsköparna, och del skall man lägga märke lill, gjorde dock lika många inköp per vecka som andra hushåll, men högst ett av dessa gjordes i stormarknaden. Det pekar alltså på atl även slormarknadsköparna är beroende av andra butiker.

Vad gäller effekter på övrig handel så kan några särskilda sådana inte avläsas i de undersökningar som utredningen har gjort på de 14 orterna. I t. ex. Örebro, som fick sina stormarknader 1965 och 1967, var nedläggningstakten av dagligvaruhandeln ungefär densamma som i jämförbara orter utan stormarknad. Av undersökningen kan snarare dras den slutsatsen atl omfattande saneringar i orternas centrala delar kan ha större inverkan på buliksanlalet än slormarknadselableringar. Av undersökningar om nyetablerade livsmedelsbutiker framgår alt av totalt 480 etableringar under de tre senaste åren var 60 varuhus och bland varuhusen fanns 12 stormarknader, av vilka 5 var belägna nära bostadsområden och 3 låg i centrumanläggningar. 10 stormarknader hade andra

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Etableringen av stormarknader

143

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Etableringen av stormarknader

144

butiker eller serviceställen inom 100-200 meters avstånd. Detta visar all del kriterium som ofta anses beteckna stormarknadsbegreppet, nämhgen ensamelableringar utanför bebyggelsen, inle är tillämpligt.

Ett annat intressant resultat av undersökningen är att livsmedelsförsäljningen ökar i betydelse såväl i stormarknader som i övriga varuhus. Hittills har det inte uppställts några klart definierade mål för distributionssystemet av statsmakterna. En huvuduppgift för distributionsulredningen är alt ge ett underlag för att man skall kunna ange sådana mål. Det blir här väsentligt atl avgöra hur systemet på sikt skall fungera och vid behov styras så all samhäUets, företagens och de anstäUdas och konsumenternas inlressen bäst tillgodoses. Detta är mycket komplicerade awägningsp roblem.

Jag måste säga all fru Nordlanders beskrivning och bedömning tidigare var ytterst ytlig och missledande om man ser tUl hur sammansatta dessa problem äi'. Alt temporärt stoppa utbyggnaden av en viss butiksform i awaktaii på atl denna totalanalys görs kräver enligt min uppfattning betydligt starkare indicier på ogynnsamma effekter än vad som nu kan konstaleras. Del förhåller sig utan tvivel så atl övriga stora delahhandels-enheler i form av centralt lokaliserade varuhus och stora livsmedelshallar sammantaget har en betydligt större inverkan på de små närbulikernas och fackhandelsbutikernas möjligheter att fortleva, och då skall man vela att stormarknaden visserligen har mera påtagliga effekter än andra enheter. Men dessa effekter är ju både positiva och negativa. På den negativa sidan finns ökat transportarbete för hushållen, inriktningen på välutrustade hushåll, men på den positiva sidan finns det stora och samlade sortimentet och en prisnivå som på dagligvaror ligger 4-8 procent under den vanliga enligt SPK:s undersökningar. Prisskillnaden är givetvis en fördel för hushåll med behov av stora kvantiteter dagligvaror. Också andra hushåll kan indirekt få en fördel genom all prisnivån pressas ner även i andra butiker. Jag anser inle heller alt antalet befintliga och för de närmaste åren planerade stormarknader är så stort att del inbjuder tUl de åtgärder som reservanterna föreslagit. I huvudsak sker slormarknadselableringar i regioner med stort och växande köpkraftsunderlag. Undanlag från den här regeln finns otvivelaktigt. Den befolkningsmässigt ganska begiänsade Växjöregionen har ju här redan apostroferats. Även jag vUl gärna göra del som ett särexempel.

För sydvästra Skånes vidkommande ser man också på länsstyrelsehåll med viss oro på den fortsatta utvecklingen. Jag tror emellertid atl kommunerna som nu har ansvaret för serviceförsörjningen alltmer böriat inse behovet av en målmedveten och insiktsfull planering på dessa områden, .lag vill bara peka på de översiktliga utredningar för hela regioner som numera görs. Länsstyrelsen i Stockholms län gör sålunda en sådan i sanrarbele med landstinget, och jag tror att det också finns andra på gång.

Jag vill slutligen erinra om alt kommunerna, som butiksetableringsutredningen påpekat, i byggnadslagstiftningen redan har instrument att styra utbyggnaden av detaljhandelsenheler. Det är länsstyrelserna och i vissa falLKungl. Maj:t som har att fastställa detaljplaner som reglerar dessa frågor. För närvarande handläggs hos Kungl. Maj:t två stormark-

nadselableringar, av vilka en ingår i stadsplan som underställts Kungl. Maj:ts prövning och en anhängiggjorts genom besvär av ifrågavarande kommun. Det finns alltså instmment alt använda här.

Sammanfattningsvis vUl jag framhålla att vad vi först och främst behöver är en totalanalys av utvecklingen. Vad vi dessutom behöver är etl bestämt formulerat mål för distributionssystemet.

1 båda fallen är jag medveten om distributionsulredningens ansvar, och jag kan försäkra att utredningen arbetar så effektivt som dess resurser tillåter. Målsättningen är att vi inom ett år skaU vara färdiga med vårt arbete. Med hänsyn härtill ser jag inle något behov av att vidta de åtgärder reservanterna föreslår.

Jag är beredd att tUlstyrka utskottsmajoritetens förslag.

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Etableringen av stormarknader

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Alla vi som är intresserade av de konsumentpoliliska frågorna har säkert med stort intresse lyssnat till fru Lewén-Eliassons anförande. Del var många fakta som här kom fram, och del var också ett nyanserat inlägg i den här angelägna deballen.

Distributionsulredningen är mycket viktig och angelägen, och vi hoppas bara alt del skall bh möjligt för den all inom den angivna tidsramen, inom exempelvis ett år, kunna slutföra delta viktiga arbete. Då kommer många nya fakta atl läggas på vårt bord, och det kan ge anledning lill en fortsatt givande debatt på det här området.

Att jag har tagit till orda vid denna sena timme beror på atl jag tycker atl i den här långa deballen om stormarknader har faktiskt en sak kommit så alt säga i skymundan.

Vi kan tala om stormarknader ur mUjösynpunkt. Vi- kan tala om stormarknader som värdefuUa eller mindre värdefulla när del gäller all åstadkomma god service. Men del finns en tredje sak som inte kom fram i den här debatten, och det är prisfrågan.

Jag har haft och har anledning alt ibland syssla med prisfrågor, och mot den bakgrunden vill jag föra in också prisaspekten i resonemanget om stormarknader.

Man har gjort undersökningar på fem stormarknader på olika håll i landet. Del ingick i en undersökning hösten 1972. Dessa stormarknader hade i genomsnitt 6 å 7 procent lägre prisnivå än de cirkapriser som rekommenderades från handelns organisationer, dvs. SSLF — som betyder Sveriges livsmedelshandlareförbund — inom enskild handel och KF:s lagercentraler.

En undersökning i Örebro i april 1972 visade atl Domus stormarknad låg drygt 7 procent under de för Konsumbutikerna rekommenderade listpriserna. Även inom den enskilda handeln var skillnaden i prisnivå stor mellan stormarknaden — i del fallet Wessels - och genomsnittet av övriga butiker. Wessels låg 6 å 7 procent under detta genomsnitt.

Från oktober 1971 finns följande uppgifter: I Stockholm låg Obs 5 procent och Epa stormarknad 3 procent under Konsumbutikernas prisnivå, som i sin tur var ca 0,5 procent under SSLF:s cirkapriser.

I Göteborg hade stormarknaderna 4 å 5 procent lägre nivå än SSLF:s rekommendarioner.   Ännu   lägre,   13   å   14   procent   lägre,   låg   dock

145

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68-70

Nr 69

Torsdagen den I2aprU 1973

Etableringen av stormarknader

Hemköpscentralen som inte är en stormarknad i vanlig mening.

I Malmöområdel hade, jämfört med SSLF:s cirkapriser. Obs i Burlöv 5 1/2 procent lägre priser samt Wessels stormarknad och ÄG Favör i Helsingborg, vilken senare dock inte är en stormarknad i vanlig mening, bägge 7 1/2 procent lägre nivå.

Uppsala slutligen: Wessels hade 5 1/2 procents lägre priser än vad SSLF rekommenderade i sina cirkaprislistor.

För fullsländighelens skull bör nämnas all det även bland "vanliga" livsmedelsbutiker inom enskild handel finns sådana som håller lägre prisnivå än vad Livsmedelshandlareförbundet rekommenderar. Föhsam-heten till cirkapriserna är dock genomsnilfligt hög och avvikelserna i procent räknat inle så stora som i fråga om stormarknaderna — utom i fallen ÄG Favör respektive Hemköpscentralen som nämnts tidigare.

Jag anse:f all prisfrågan hör hemma i den här deballen. Vi talar i detta hus och i andra sammanhang så ofta om prisfrågor. När man diskuterar prisfrågor gör man jämförelser där man räknar tiondelar av procent, och då tycker jag alt också detta är ett inlressanl argument i debatten om stormarknader.

Utan att la ställning lUl frågan om vi skall ha stormarknader och hur många vi skall ha i framtiden anser jag att vi bör avvakta den utredning som kommer inom etl år, då vi får många fakta serverade på vårt bord. Vi bör avvakta den utredningen, men jag vill ändå peka på dessa ting som jag anser väsentliga. Om vi vUl ge konsumenterna största möjliga valfrihet -och det tycks ju alla här vara överens om all vi skall göra — så hör lill den valfriheten också denna typ av affärer, nämligen stormarknader.

Det finns också, herr talman, många andra aspekter. Om inte lidpunkten vore så sen skulle jag kunna fortsätta med många exempel. Jag vill avslutningsvis bara säga att vi inle vet mycket om dessa ting. Vi får fakta om ett år.

Hur påverkas exempelvis prisnivån totalt sett pä en ort där det finns en Stormarknad? Kommer priserna att bli lägre i olika butikstyper om man har en stormarknad? Det är en av de frågor som jag hoppas att vi inom en inte alltför avlägsen framtid skall få besvarad.

Mot denna bakgrand ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

146

Herr NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! Jag skulle inte ha tagit lill orda i den här deballen om inte problemet med stormarknaderna i Växjö hade kommit upp. Det lämnas en bild här som inle rikligt stämmer överens med den verklighet vi upplevde när dessa etableringar kom lill stånd.

Vi har blivit begåvade med tre stormarknader i Växjö. Vi har ett Obs-varuhus, ett ICA-varuhus och Wessels stormarknad. Herr Rydén säger all han inle har någol emot stormarknader, bara del inte sker en överelablering. Men herr Rydén vet också väl hur del gick tUl när besluten fattades i Växjö. Vi hävdade från socialdemokratiskt håll alten överelablering var för handen och yrkade avslag på förslaget om etablering av den tredje stormarknaden. De borgerliga partierna var eniga om att här skulle etableras en tredje stormarknad, och våra varningar om

överelablering lyssnade man inte lUl. Vi hävdade alt kommunen hade planmonopol och kunde säga nej tUl etablering av ytterligare en stormarknad. Då ansåg de borgerliga all vi inte borde komma med pekpinnar mot handelns representanter utan visa dem förtroende, så skulle de nog besinna sitt ansvar.

Vi hade en lång debatt bland allmänheten i kommunen och i tidningarna. Planverkets chef, generaldirektör Holm, besökte Växjö. Han varnade på det bestämdaste för atl utöka etableringen av stormarknader. Detta lyssnade man inte på från borgerligt håU.

Vi ser nu konsekvenserna. 1 ett tUl staden angränsande nytt bostadsområde har man planerat in ett stort handelscentrum. Där skär man nu ner storleken på bulikshallarna lill i stort sett hälften av den planerade därför all man är rädd för att bygga större lokaler på grund av konkurrensen från stormarknaderna.

Vi hade en lång debatt i kommunfullmäktige. De borgerliga partierna var helt eniga och drev med sin majoritet igenom beslutet. Vi kan nu se konsekvenserna av det och vi kan se hur de som i kommunfullmäktige agiterade för stormarknaderna uppträder.

Köpmannaförbundet hade årsmöte i Växjö häromdagen och då beslöt man att anta en protestskrivelse mot handelns dåliga planering av affärsvaruverksamhelen inom Växjö kommun. Den undertecknades och är nu avsänd. Undertecknare av den skrivelsen satt med i kommunfullmäktige, bland dem t. o. m. dess ordförande - och hade varit med om att besluta om etablerandet av dessa stormarknader. Nu har alltså ångern kommit över dem, och de ser vart det bär hän.

Herr talman! Moderater, folkpartister och centerpartister drev igenom denna överelablering i Växjö mot ell kompakt motstånd från socialdemokraterna. Man hävdade de fria marknadskrafternas rätt atl göra sig gällande. Man vUl ju inte frän det hållet vara med om någon styrning från samhället i vanliga fall. Man säger att man skall decentralisera besluten tUl lägre nivå, och man hävdar högtidligt den kommunala självstyrelsens princip. 1 dag går man ul och talar om etableringskontroU. Man litar inte på de borgerliga kommunalmännen ulan på att riksdagen skall falla sådana beslut atl fadäser av delta slag inle uppslår i fortsättningen.

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag borde naturligtvis inte uppta kammarens tid vid denna sena lidpunkt när många ledamöter väntar på att få hämta sina bihelter och fara hem med tåget. Men eftersom Växjöproblemet kom upp, måste jag ändå säga ett par ord tUl Kjell NUsson.

Jag sitter själv inle med i kommunfullmäktige och har inte varit med om atl fatta detta beslut eller atl diskutera frågan, men jag reagerar något mot all KjeU Nilsson säger alt de borgerliga drev igenom det mot ett kompakt motstånd från socialdemokratiskt håll. Jag trodde inte alt det skulle bli en kommunalpolitisk debatt här i riksdagen och jag har inget röstningsprotokoll med mig, men jag vUl ändå minnas alt etl socialdemokratiskt kommunalråd röstade för stormarknaderna. 1 så fall var de borgerliga i gott sällskap den gången.

Jag tror alt vi får nöja oss med alt notera vad som har skett i Växjö

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Etableringen av stormarknader

147

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Etableringen av stormarknader

148

och låta del vara ett varnande exempel, som visar vad som kan hända. Det är också därför motionerna i frågan har väckts. Jag yrkade tidigare bifall till den reservation som är fogad vid utskottets betänkande. Jag tror alt man bör dra lärdom av de förhållanden som har uppkommit på en del platser, så atl man i framliden kan handla med något mera öppna ögon.

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt att herr Rydén inte var ledamot av kommunfullmäktige vid den aktuella lidpunkten, och han kan inte lastas för det beslut som fattades. Men jag sitter i kommunfullmäktige och var ledamot redan då. Jag deltog mycket aktivt i debatten om etableringen av slorvaruhus.

Det är riktigt att en socialdemokratisk ledamot röstade med den borgerliga majoriteten. Men beslutet hade inte ändrats om han inte hade gjort det. Men för delta hjältemod alt rösta med borgerligheten i sin, som man nu bedömer del, myckel felaktiga uppfattning höjdes han till skyarna i den borgerliga pressen och bedömdes som varande den verkligt kloke socialdemokraten i Växjö, som verkligen såg till handelns bästa på ett myckel positivt sätt. Han blev den store hjälten efter debatten i de borgerliga tidningarna.

Fra THEORIN (s):

Herr talman! Jag skall mycket kortfattat redogöra för de skäl jag har för att i dag rösta för den reservation som föreligger i detta ärende.

Först vill jag säga alt vi vet alt del planeringsunderlag och det bakgrundsmaterial som finns för etableringen av de stormarknader som vi har i dag har varit mycket bristfälligt. Inte minst Växjöfallet bevisar detta. Del finns inle underlag för tre stormarknader i Växjö, knappast ens för en stormarknad.

Del kommunala planmonopolel skall i princip kunna styra etableringen av delahhandeln. 1 verkligheten är det så - det vet alla som sysslar med detaljhandelsfrågorna i olika led — att det är delahhandelns utgångspunkt som styr elableringen. Del är delahhandelns behov och inte kommunernas mål som avgör. Kommunerna har i verkligheten alt rätta sig efter om detaljhandeln vill etablera sig eller inte. Hela den försähningskaka som vi diskuterar här blir inle större, om vi får stormarknader. Om mellan 6 och 12 procent eller kanske upp till 15 procent av varuförsäljningen sker i stormarknader, kommer den andra sidan av delahhandeln all drabbas av detta.

Låt mig sedan säga alt vi vet att det nu på planeringsstadiet är snarare över 20 stormarknader än de 15 som herr Blomkvist talade om. Jag tror att man tyvärr med rätt stor säkerhet kan säga att innan 1970-talel har gått till ända har samtliga de stormarknader etablerats i del här landet som handeln vill etablera.

Vad är det då som sker med stormarknaderna? Det är en bra form för de starka konsumenterna, en bra form för de konsumenter som är bilburna, som har god ekonomi, som har en bra planeringsförmåga och som har sådana lagerförhållanden i sitt hushåll att de kan la emot rätt

stora inköp på en och samma gång. Det är en bra form om man säger all 5 procent lägre priser — för det rör sig om 5 procent med de mätningar som SPK använder — på varorna är en god förtjänst. Då har man i dessa prisnivåer inte räknat in övervältringen av distributionskostnaden på konsumenten och den lagerhållning som konsumenten gör, utan det är fråga om den reeUa prisskUlnaden.

Stormarknaden gynnar alltså vissa konsumentgrupper, men den missgynnar alldeles uppenbart de svaga konsumentgrupperna — de människor som aldrig någonsin kommer all ha tillgång lUl eller kunna köra en bil. Och del rör sig om rätt stora konsumentgrupper i det svenska samhället. Man beräknar all mellan en femtedel och en tredjedel av alla konsumenter aldrig kommer all köra bU. Del är dessa konsumenter som inte kan nyttja stormarknaderna och som i sin tur får la konsekvenserna av stormarknaderna när närservicen försämras. De ekonomiskt riktigt svaga konsumenternas problem får sedan kommunerna på annal sätt la hand om genom all sköta om hemsändningen av varor.

Varuinformationen på stormarknaderna är bristfällig, och del lockar gärna lUl onödiga köp och därmed till felaktiga eUer kanske inte så särskilt ekonomiska köp. Framför allt försämrar stormarknaderna alldeles påtagligt underlaget för närbulikerna. Tyvärr är det nog så att vi inom en rätt snar framtid kan få avläsa även i Sverige, som man har gjort i USA, all cenlrumvaruhusen kommer att vara utslagna av stormarknaderna. Och med den korta avskrivningslid som stormarknaderna räknar med — cirka tio år — är problemen för stormarknaderna inte särskUl stora, men för den övriga detaljhandeln kommer de atl bli av oerhört besvärlig art.

Jag tror atl del är myckel viktigt alt besluten om stormarknaderna kopplas tiU det kommunala planmonopolet. Herr Blomkvist åberopade buliksetableringsutredningens belänkande. Jag har granskal del mycket noga, och del bekräftar exakt del som jag har sagt tidigare, nämligen atl del är delahhandeln som styr etableringen och inte kommunernas mål. Det som behövs är att man lill del kommunala planmonopolet kopplar en fullständig rätt all stoppa stormarknader. Men det behövs också inlerkommunala beslut, så att inte en kommuns beslut skall kunna återverka på en annan kommun.

Med full respekt för del arbete som distributionsulredningen gör och som jag tror blir oerhört betydelsefullt, inte minst mot bakgrunden av de myckel starka direktiv som man har atl arbeta med, är jag bekymrad för all man inte kommer atl hinna påverka utvecklingen om vi inte redan nu är beredda att begära förslag om temporärt elableringsförbud för stormarknaderna. Därför kommer jag, herr talman, atl rösta med reservationen i dag.

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Etableringen av stormarknader

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag känner inte riktigt igen den bild som fru Theorin gav av delahhandelns inflytande ute i kommunerna. Jag kan bara tala utifrån den erfarenhet som jag har när del gäller etableringar av butiker i det län som jag representerar. Del pågår en mycket intensiv debatt mellan delahhandelns representanter och respektive kommunalmän beträffande planeringen av butikerna. Och del är sannerligen inte på det sättet atl det

149

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Etableringen av stormarknader

är delahhandelns representanter som driver på kommunalmännen atl vidtaga åtgärder för att förändra butiksstrukturen. Det skulle finnas mycket alt säga om detta men jag avstår. Jag vet inte på vilken sida i utredningens betänkande som fru Theorin har läst detta. Jag tycker att utredningen beskriver den verklighet som råder ute i kommunerna när utredningen säger att kommunerna för närvarande icke har de resurser till sitt förfogande som de behöver ha för all kunna driva fram en verklig planering av butiksstrukturen. Det är delta instrument som utredningen nu föreslår att kommunerna skaU skaffa sig.

Jag har material här, herr talman, som pekar på alt exempelvis i storstadsområdet Stockholm är en betydande del av dem som gör sina inköp i stormarknaderna familjer som ligger i låga inkomstlagen.

Herr talman! Det var bara några korta kommentarer till fru Theorins inlägg.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Jag vet inte vilka underrättelser fru Theorin har som jävar de siffror som vi har angivit här — de är ändå framtagna på allvarligt särt.

Vad gäller konsekvenserna för olika konsumentgrupper, som fru Theorin nämnde, viU jag gärna säga att detta håller jag med om. Men jag vill också påpeka att dessa konsekvenser uppkommer ju inle främst genom elableringen av stormarknader, utan det är utvecklingen av stora varuhus, livsmedelshallar o. d. som ger dessa konsekvenser. Och skall man vara konsekvent måste man i så faU ha ell totalt elableringsstopp för all storhandel — del vore det enda riktiga.

Det är väl ändå så att kommunerna har styrinstrument, om de vill använda dem. Och jag har åtminstone funnit all det finns en större viha nu än någonsin tidigare att göra det. Jag skulle kunna ge exempel på kommuner som har använt dessa medel, och jag tror att de blir allt fler, 1 fru Theorhis eget område skall man väl också lägga märke till de insatser som landstinget numera gör.

150

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Låt mig bara slå fast att på s, 104 i buliksetableringsutredningens betänkande säger man mycket slarkl ifrån följande: "Denna fara är desto större som företrädarna för samhällsintresset befinner sig i ell klart underläge i förhållande till delaljhandelsrepresenlanlerna när del gäller alt bedöma elableringsmöjlighelerna," Och man hänvisar just lill, som herr Blomkvist säger, atl vi behöver förslärka möjligheterna för företrädare för samhällsintressena alt kunna styra. Men här befinner man sig i ett klart underläge, och det är nog den verklighet vi har all beakta.

Till fru Lewén-Eliasson vill jag säga att självfaUet är det hela strukturomvandlingen som påverkar också de svaga konsumentgrupperna så lill vida atl större vamhus i sin lur kan ha påverkat närhelsbutikerna. Men del äi- ju det som är utgångspunkten för mitt resonemang. När jag stöder närhetsbutikerna och servicen till de sämre ställda konsumenterna är det alltså en principieUt viktig fråga för mig, och jag är beredd att använda starkare styrmedel om del är nödvändigt för alt motverka den

utveckling som delahhandeln aUdeles uppenbart under de senaste åren har genomgått. Stormarknaderna är här det senaste inslaget, som vi tyvärr, tror jag, kommer alt få avläsa mycket starka negativa konsekvenser av inom ett decennium.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Det senaste konstaterandet som fru Theorin gjorde om kommunernas ställning och den beskrivning som ges i utredningens belänkande var riktigt. Det var någol annorlunda i del första anförandet, där fru Theorin hävdade all del var detaljhandelns representanter som nära nog bestämde buliksetableringen i kommunerna. Den skildringen var inte sann, men den senaste skildringen stämmer överens med vad som finns skildrat i utredningens belänkande.

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Låt oss inte syssla med semantiska övningar. Men vi kan väl gemensamt studera s. 103 och 104 i belänkandet, och jag tror all vi kommer till samma slutsats, herr Blomkvist.

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Etableringen av stormarknader

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafsson i Byske begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   näringsutskotlets   hemställan  i

betänkandet nr 32 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner  nej   har kammaren  bifallit   reservationen  av  herr  Börjesson  i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafsson i Byske begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -   146

Nej  -   108

Avstår -     14

§ 5 Meddelande ang. förlängning av vårsessionen

Herr TALMANNEN yttrade:

Med ledning av frän utskotten inkomna sammanställningar beträffande beräknad bordläggning av ärenden i kammaren har utarbetats ett förslag lill ärendeplan för behandling i kammaren av utskottsbetänkanden under återstoden av vårsessionen.

151

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Tillfälligh etsförsäljning

På grundval av dessa uppgifter har talmanskonferensen i dag beslutat dels tillstyrka all vårsessionen vid 1973 års riksdag skall pågå efler den 31 maj, dels anmoda utskotten atl överväga huruvida ändringar påkaUas i förslaget lill ärendeplan för alt denna skall kunna läggas till grund för riksdagsarbetet under återstoden av vårsessionen. Sedan begärda uppgifter erhåUils från utskotten kommer talmanskonferensen den 26 aprU atl ta StäUning tUl frågan hur länge sessionen skall pågå.

§ 6 Meddelande ang. sammanträdet fredagen den 13 april, m. m.

Herr TALMANNEN anförde:

Dagens sammanträde kommer att fortsättas till dess samtliga på föredragningslistan upptagna ärenden slutbehandlats.

Sammanträdel i morgon, fredagen den 13 april, blir ett bordläggningsplenum och tar sin början kl. 10.00. Därvid besvaras elva enkla frågor och fyra inlerpeUalioner. Sammanträdet ajourneras därefter tUl kl. 15.00 för all bereda ytterligare lid för motionsavlämnande.

Vid morgondagens sammanträde fattas beslut om förlängning av motionstiden för propositioner som avlämnats under denna vecka. Till kammarens ledamöter kommer all utsändas en stencilerad sammanstäUning, vari angives data för de sammanträden, då motioner sist må väckas med anledning av de t. o. m. fredagen den 13 aprU avlämnade propositionerna.

Jag får vidare meddela alt de propositioner som överlämnas liU kammaren under tiden den 16—19 aprU kommer atl per post tillslällas ledamöterna i den mån delningsupplaga föreligger. Propositionerna kommer dessutom all som vanligt utdelas i ledamöternas fack.

152

§ 7 Tillfallighetsförsäljning

Föredrogs näringsutskotlets betänkande nr 33 i anledning av motioner angående tillfällighetsförsäljning.

Fru SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Vi är några socialdemokratiska ledamöter som i motionen 833 har påtalat den ökning av ambulerande tillfälliga försäljningar som observerats på olika orter i landet. Vi har i motionen anfört alt det ur konsumentens synpunkt kan vara svårt alt vid inköp från ambulerande förelag, som ständigt flyttar och som i många fall inte utsätter sitt firmanamn i annonser och på flygblad, få samma säkerhet som vid inköp på annat sätt.

Kunden köper kanske en vara, som vid första anblicken verkar bra, men som vid användandet visar sig felaktig. Då är det ofta myckel svårt all återfinna den firma som försålt varan. För samhällsplanerandet kan det också uppstå svårigheter om underlaget för den redan etablerade handelns kundunderlag försvagas genom atl alltför många liUfälliga försähningar' uppslår. Jag tänker på det ansvar som handeln ofta har när

det gäller att behålla fast anställd personal, lokalutrymmen och inköp där varor hålles i lager.

Jag är glad över atl utskottet har understrukit de farhågor som vi framfört i vår motion, och jag tolkar utskottets skrivning som positiv. Utskottet hänvisar liU pågående utredning, som behandlar de i motionen påtalade problemen. Utskottet delar också vår i motionen framförda uppfattning att dessa försähningsformer kan medföra problem.

Herr talman! Jag har inget annal yrkande än om bifaU till näringsutskotlets hemställan i belänkandet nr 33.

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Ett forskningspoUtiskt handlingsprogram

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 8  Föredrogs näringsutskottets belänkande nr 34 i anledning av motion om auktorisation av auktionsverksamhet.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Ett forskningspoUtiskt handlingsprogram

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande nr 19 i anledning av motion om ett forskningspoUtiskt handlingsprogram.

I delta betänkande behandlades motionen 1973:1266 av herr Fälldin m.fl. (c) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Majt begärde all en parlamentarisk utredning tUlsattes med uppgift atl lägga fram förslag lill ett forskningspoUtiskt handlingsprogram syftande lill all a) förslärka riksdagens insyn i forskningsverksamheten, b) utgöra grundval för riksdagens övergripande beslut i vad gällde prioritering och dimensionering av forskningen, c) underlätta forskningsresultatens utnyttjande av olika intressenter, d) eliminera studerandeantalet som grundval för tilldelning av forskarresurser på olika institutioner samt e) underlätta och stimulera den tvärvetenskapliga forskningen.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1266.

Reservation hade avgivits av herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanstorp (c). Richardson (fp), Nordstandh (m), Elmstedt (c) och Johansson i Skärstad (c) samt fru Sundberg (m) som ansett att utskottet bort hemställa,

alt riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vad reservanterna i anledning av motionen 1973:1266 anfört beträffande parlamentarisk utredning för utarbetande av etl forskningspolitiskl handlingsprogram.

153

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Ett forskningspoUtiskt handlingsprogram

154

Herr LARSSON i Staffanstorp (c);

Herr talman! Jag skall försöka fatta mig kort.

Utbildningsutskottels belänkande nr 19 behandlar en parlimolion från centern, där vi lar upp några principieUa spörsmål om forskningen och forskningens bedrivande i vårt land.

Låt mig gärna erkänna att frågorna har varit uppe lill behandling tidigare, men kanske inle från just dessa aspekter och med krav på insyn från riksdagen över forskningens utveckling och resultatgivning.

Vi är mycket väl medvetna om all vårt lilla land inle har resurser nog för att genomföra stora forskningsprojekt på alla önskvärda och aktuella områden.

Vi kan dock, herr talman, konstatera atl vi satsar ganska stora summor årligen på forskningen, summor som nämns i såväl motion, reservation som utskottsbetänkande - där vi såsom bilaga även medtagit en av riksdagens revisorer sammanställd granskningspromemoria över den av staten finansierade forskningsverksamheten.

Motionärerna, som för fram synpunkter på detta område, vih ha till stånd en översyn över vUka våra resurser för forskning kan bli, detta för all föha upp en för våra specieha förhållanden lämplig forskning.

Uppenbarligen måste vissa forskningsområden prioriteras, bl. a. sådana där vi inte har särskilt goda möjligheter att utnyttja den internationella forskningen. Vi måste också ha en forskning som är så pass mångsidig och omfattande att vi har möjlighet alt på ett seriöst sätt la upp, föha med i och tiUgodogöra oss de internationella forskningsresultaten. Kan vi inte detta hamnar vi ohjälpligt på efterkälken med risker för exempelvis betydelsefulla delar av vår industriella produktion, för att nämna ett område.

Vi måste även ha råd alt prioritera sådana områden där vi vet med oss att vårt land och vårt folk ställer specieUa krav och där vi ligger en bit före eller befinner oss inom en aktivare intressesfär än andra länder. Jag tänker på mUjövården, på angelägenheten av atl veta vad användningen av vissa kemiska preparat innebär för människor och djur, både i nuet och i framtiden, exempelvis för det genetiska arvet, hur det hela kan te sig i de ekologiska sammanhangen osv. Det är viktigt att vi själva tar upp dessa långsiktiga forskningsprojekt. Andra länder har ännu inle ställt samma krav när det gäller t. ex. förbvid mot vissa giftpreparat. Vi viU gärna ha belyst frågan hur exempelvis samarbetet med näringslivet kontra staten ser ul på dessa områden. Hur initieras STU:s bidrag? Hur går de in i innovationskedjan från grundläggande forskning till tillämpning inom näringen? Uppenbarligen kommer det en del värdefulla nyheter och rön. På vilket sätt skall dessa bäst bringas avnämarna lill kännedom? Jag vet alt del på delta område finns mycket atl göra för atl nå en godtagbar effektivitet.

Jag har fiiktiskt som revisor på ett visst statligt forskningsavsnitt insyn i vad del kan ha för betydelse om resultaten marknadsförs på ett riktigt särt.

Vi vill även gärna resa frågorna: Vad är del som styr forskningsprojekten? Är det dagens marknad? Är det långsikliga perspektiv? Det stora avståndet mellan idé och produkt gör att det även bör finnas en

långsiktsplanering 10 kanske 20 år fram i liden. Är detta i så faU möjligt?

En möjlighet att underlätta målforskning i enlighet med samhälleliga intentioner är, sägs det i motionen, att staten i ökad utsträckning lägger ut uppdragsforskning tih universiteten. Särskilt de små och medelstora företagen kan genom sådan statlig hjälp få möjlighet tUl utveckling eller initieras lUl nyheter.

Både granskningspromemorian från riksdagsrevisionen och motionen hävdar, som jag nämnt tidigare, alt det behövs en utredning av frågan om och på vilket sätt riksdagen kan få tiUräcklig insyn på delta viktiga område.

Det finns även ett par andra avsnitt i motionen som är aktuella för granskning av en forskningsutredning. Men jag skall, som jag lovade, fatta mig kort. Jag viU därför sluta med atl konstalera atl det 1972 tiUkallades sakkunniga för atl göra en översyn av forskningsrådens insatser. Den utredningen har inle fått till uppgift alt behandla forskningspolitikens övergripande priorUeringsfrågor eUer formerna för dessa frågors handläggning inom riksdagen. Vi föreslår därför i reservationen, med anledning av motionen, atl den arbetande forskningsrådsulredningen. skall få vidgade direktiv och i samband därmed ett ökat parlamentariskt inslag. Detta anser vi riksdagen bör ge Kungl. Maj:t till känna som sin mening.

Jag viU med detta, herr talman, yrka bifall tiU reservationen av herr Wikström m. fl.

Nr 69

Torsdagen den 12aprUl973'

Ett forskningspoUtiskt handlingsprogram

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Att forskningspohtiken, fotad på etl forskningspolitiskl handlingsprogram, är av betydelse för ett lands materiella och kulturella utveckling torde vara oomstritt. Del framhölls också i en interpellationsdebatt med statsministern angående forskningsberedningen i mitten av maj förra året.

Beslut i centrala forskningspoliliska frågor påverkar på lång sikt samhället i dess helhel. Inställningen lill forskningen och därmed till vetenskapens roll i samhället bhr alltmer avgörande för ett lands utveckling. En satsning på intensifierad forskning och på ökat utnyttjande av forskningens resultat i samhällets tjänst, vUket även statsministern gjorde sig lill talesman för i interpellationsdebatten, förutsätter alt forskningen planeras — jag vill understryka ordel planeras — i betydligt större omfattning än hittills. Försummelser på detta område kan leda till långt värre störningar i människans och naturens samspel med tekniken än vi hittiUs upplevt. Brister i planeringen kan också medföra alt tekniken inte längre — för att nu nämna några exempel — förmår befordra ekonomiskt framåtskridande, höjd levnadsstandard, ändamålsenliga kommunikationer och förbättrad information.

Frågan är om vi i vårt land fåll det rätta greppet om forskningsplaneringen och verkligen uppfyller, som statsministern uttryckte det i deballen, "krav på en utbyggd planering av all forskning som påverkar vårt samhälle". Jag tror inte atl vi rikligt har greppet; vi saknar bl. a. etl forskningspolitiskl handlingsprogram.

155

Nr 69

Torsdagen den 12 aprU 1973

Ett forskningspoUtiskt handlings-progi-am

I en moderat partimolion tih 1970 års rUcsdag behandlades ingående de beslut man har all fatta vid forskningsplaneringen. 1 motionen föreslogs en total och förutsättningslös översyn av den svenska forskningens och forskningsplaneringens organisation. Kravet upprepades i en ny partimotion 197 1 och resulterade då i aUa faU i något, så att vi fick en utredning angående forskningsråden — men det är bara all betrakta som en etapp på vägen.

I år har vi från moderat håll ingen partimotion, men vi kan i myckel ansluta oss lill de synpunkter som har framhåUits i centerns partimotion.

Den nu dominerande forskningspolitiska synen i vårt land tycks betona anknytningen av forskningen till samhällets ohka mål. Del är i och för sig riktigt, men man blir kanske någol betänksam när detta medför att forskningspolitiken får en alltför sektoriell tillämpning. Föhden kan bU — kan åtminstone bU - alt an.slagstilldelningen löper risken atl bedömas separat inom varje sektor.

Vi har fåll en glädjande utbyggnad av teknisk och medicinsk forskning. För humanistisk forskning föreligger emellertid en motsvarande stagnation. De fakta som nyligen presenterats av humanistiska forskningsrådet för etl samhälle som gör anspråk på att vara i materiell mening bland de rikaste i världen är en sådan anlihumanistisk situation oförsvarlig. Det finns t. o. m. de som talar - kanske med någon överdrift — om ell andligt fattigdomsbevis.

För samverkan och långsiktig planering behövs, som jag ser del, mer än någonsin ett organ med överblick över hela forskningsområdet och — som jag också måste se del - med en viss styrkraft. Det är här riksdagens medverkan kommer in i bUden. För närvarande är del närmast blott en affär för regeringen. Vi behöver alltså en utredning med bred parlamentarisk förankring för att efler hand arbeta fram ett forskningspolitiskl program.

Med del jag nu har sagt ber jag all få yrka bifall lill den reservation som är knuten till utbildningsutskottets betänkande nr 19.

156

Herr SUNDGREN (s):

Herr talman! Som herr Larsson i Staffanslorp sade har centerparti-motionen, i vilken föresläs tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga fram ett forskningspolitiskl handlingsprogram, i utbildningsulskotlel följts upp med en gemensam borgerlig reservation. 1 denna föreslås inle en helt ny utredning utan förordas alt den forskningsrådsutredning som tillsattes förra året får vidgade direktiv och ökat parlamentariskt inslag.

1 reservationen anges som ell motiv all de statliga utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbete under budgetåret 1970/71 uppgick lill ca I 400 mihoner kronor. Motsvarande budgetår uppgår anslagen tiU forskningsråden lill drygt 142 miljoner kronor. Man menar att del visar alt forskningssrådsulredningen är alltför begränsad och bör få vidgade direktiv.

Det är en förenklad bild av den forskningspolitik det här är fråga om. Man bör i detta sammanhang, som herr Nordstrandh också var inne på, skiha   mellan   grundforskning   och  sektorsforskning.   Vi   har ju   sedan

1960-talet i den svenska forskningspolitiken gått in för all successivt bygga upp en sektoriell forskningsorganisation för den s. k. tillämpade forskningen. Det har skett genom kommittéer och nämnder, inom departement och ämbetsverk. Inom många av departementen finns permanenta organ på forskningsområdet. Vidare har vi forskningsnämnden i statens naturvårdsverk, statens råd för byggnadsforskning, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, skolöverstyrelsens och universitelskanslersämbetels enheler för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Vi har också inom betydelsefuUa samhällssektorer byggt upp särskilda forskningsinstitut för den tillämpade forskningen i syfte atl vidareutveckla dessa sektorer utifrån de målsättningar som gäller för de respektive samhällsområdena.

Vi fick, för all la några exempel, 1968 styrelsen för teknisk utveckling, STU, som ett samlande institut för den tillämpade tekniska forskningen och det induslrieUa utvecklingsarbetet. Är 1971 inrättades transporlforskningsdelegalionen med uppgift alt stödja forskningen på transportområdet. Vi fick 1972 institutet för social forskning, som nu är under uppbyggnad, med uppgift alt bedriva en målinriktad forskning rörande sociala problem och arbetsmarknadspohtiska frågor.

Vi har aUlså i Sverige valt en decentrahstisk väg då det gäUer den tillämpade forskningen, genom alt olika samhällssektorer har att kartlägga sina behov av forskning och anknyta dem tiU de samhällsmål som formuleras inom respektive sektor. I dessa forskningsinstitut finns också representanter för samhäUsinlressena. Del sitter bl. a. en hel del ledamöter av denna kammare i en del av styrelserna.

Främst ankommer det på varje departements- och verkchef all bevaka sitt områdes behov av tillämpad forskning, och på regering och riksdag ankommer det atl i samband med budgelbehandlingen göra sina avvägningar och prioriteringar mellan de olika sektorerna.

Herr Nordstrandh ansåg all det fanns risk för all vi gick in för en alltför sektoriell forskningsorganisation. Det är bl. a. det som jag anser kan vara etl motiv för att inte utvidga den utredning om forskningsråden som nu arbetar. Forskningsråden har spelat en central roll framför allt när del gäller den svenska grundforskningen. I del sammanhanget är dessa 142 mihoner kronor utomordentligt betydelsefulla.

För närvarande har råden olika metoder alt håUa kontakt med och få impulser från del omgivande samhället - de har olika sammansättning osv. — och det är därför angeläget att man här får en större enhetlighet då det gäller forskningsråden och atl man också på detta område får in representanter för samhällsintressena. Det är viktigt atl man klarar ul gränsdragningarna mellan de olika råden och de många nya forsknings-stödjande organ som har kommit till. Inte minst för den tvärvetenskapliga forskningen är det viktigt alt vi får en mer sammanhållen rådsorganisalion. Utredningen kommer ju att behandla många av de problem som tas upp i den här cenlerpartimolionen och som herr Larsson i Staffanstorp var inne på, t. ex. informations- och dokumentationsproblemen samt frågan om hur man skall kunna föra ut forskningsresultaten till olika intressenter. Dessutom sägs i direktiven att utredningen bör vara oförhindrad att ta upp även andra för forskningsrådens

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Ett forskningspolitiskl handlingsprogram

157

Nr 69

Torsdagen den l2aprU 1973

Ett forskningspolitiskl handlingsprogram

verksamhet väsentliga frågor.

Jag tror att det är myckel viktigt att man inle utvidgar direktiven och därmed försenar del här arbetet som är betydelsefullt för den svenska grundforskningen ulan att utredningen snabbt får arbeta fram förslag på detta område.

Ytteriigare ett slarkl motiv för att inte nu tillsätta en heltäckande forskningspolitisk utredning är alt riksdagens revisorer i januari i år efter tre års omfattande arbete har lagt fram en promemoria om den statliga forskningspolitiken. Som herr Larsson i Staffanstorp nämnde finns en sammanfattning av promemorian i utbUdningsutskoltets belänkande. Promemorian tar upp hela den statligt finansierade forskningsverksamheten, och den är nu ute på remiss hos berörda utredningar, myndigheter och organisationer. Promemorian behandlar praktiskt taget alla de frågor som tagits upp i motionen 1266.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU liU utskottets hemställan.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Det herr Sundgren här sade tycker jag ändå gav ett starkt belägg för att vår forskningssituation uppvisar en splittrad bild. Han sade sj.älv att det behövdes en större enhetlighet och uppenbarligen även en övergripande planering. Det har också riksdagsrevisorerna starkt understrukit i sin promemoria. Utskottsmajoriteten avstyrker vårt förslag med hänvisning till att denna forskningspromemoria nu gått ut på remiss. Men det är ju ingenting som hindrar att man ger den sillande forskningsrådsutredningen vidgade direktiv. De nu gällande direktiven är väl inte riktigt av den arten att utredningen kan ta upp de övergripande planeringsfrågorna.

Jag hållei' också med herr Sundgren om atl kostnaderna är stora. Som vi påpekat uppgår de för näringslivet i dess helhet till 2,5 miljarder. Men del blir ju ännu dyrare om vi råkar på efterkälken på vissa avsnitt. Det är inte många månader sedan ett stort svenskt förelag var ganska illa ute, mycket beroende på atl man kommit på efterkälken i världskonkurrensen, vilket i sin tur kanske berodde på en bristande teknisk forskning. Del för med sig sysselsätlningssvårigheter, felinvesteringar osv.

Jag måste uppriktigt säga, herr talman, atl jag egenlhgen inte förstår den socialdemokratiska delen av utskottet, som inle kan gå med på atl i skrivelse till Kungl. Maj:l påpeka att det är nödvändigt atl den nu sittande forskningsulredningen får möjlighet all la en sådan övergripande planering av forskningen. Jag vet inte om det är prestigeskäl som gör att man inte kunnat gä pä den linjen.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Genom herr Sundgrens argumentering känner jag mig knappast ö\'ertygad om obehövligheten av en större, parlamentariskt bredare och mera omfattande forskningsutredning än den som nu har börjat arbeta i vad gäller forskningsråden. De stora problemen såsom forskningspolitikens mål, forskningens planering och organisation i sin helhet liksom prioriteringsspörsmålen måste, som jag ser del, övervägas

och överses inom-en snar framlid. Jag tycker tillfället nu vore lämpligt atl utvidga den utredning som redan har börjat arbeta.

Från de tilläggsdirektiv som skulle kunna ges här kan man inte undanta frågan om forskningsberedningen. Det har från forskarhåll ofta understrukils alt forskningsberedningen fåll en svagare ställning i Sverige än motsvarigheter utomlands. Ingenjörsvetenskapsakademin har i sitt yttrande över utredningarna om samordnad teknisk forskning och försvarsforskning rekommenderat att den nuvarande forskningsberedningen ersätts med ett annat rådgivande och planerande organ för hela forskningsområdet, ett organ som skaU ha möjlighet att behandla och avge yttranden i långsikliga planerings- och avvägningsfrågor. Även dessa problem bör utredas snarast.

Del är helt enkelt nödvändigt all i den nya utredningen ha ett bredare parlamentariskt underlag. Man bör också fundera på om inle riksdagens inflytande i forskningsberedningen skuUe kunna ökas. Riksdagen har för närvarande inget inflytande där. Det är problem som onekligen borde belysas. Jag tycker att myckel faktiskt talar för en utvidgning av den nu arbetande forskningsulredningen.

Nr 69

Torsdagen den 12aprU 1973

Ett forskningspolitiskl handlingsprogram

Herr SUNDGREN (s):

Herr talman! Herr Larsson i Staffanslorp tycks vara rädd för den decentralisering som nu sker på forskningsområdet. Han kräver att man snabbt ser till att man får en central planering och styrning även av den tiUämpade forskningen.

Jag tror inte - i varje fall är det ingenting som framgår vare sig i riksdagens revisorers rapport eller i den OECD-rapporl som nyhgen har kommit när det gäller forskningen - att Sverige genom denna organisation råkar på efterkälken. Tvärtom säger man - och det står också i den bilaga riksdagens revisorer arbetat fram och även i OECD-rapporten — att Sverige ligger långt framme. Framför allt i OECD-rapporten tar man upp just den sektoriella organisationen av forskningen.

Del är möjligt atl del kan behövas ett övergripande organ för den sektorieUa forskningen, men att därmed förskjuta i tiden det angelägna arbete som bedrivs av forskningsråden och som ju är av så stor betydelse för ett mer samlat handlande när det gäller grundforskningen är en farlig väg att slå in på.

Riksdagens revisorer har ju också tagit upp alla dessa frågor. Man har inle alls varit inne på atl det behövs någon större parlamentarisk utredning, utan som det står på s. 7 i betänkandet är det viktigt med en kartläggning och överblick, som bör göras av särskilda kommittér och arbetsgrupper. Revisorernas rapport har bl. a. kommit lill forskningsrådsberedningen, som skall behandla en del av de frågor som tas upp i rapporten.

Herr Nordstrandh ansåg del angelägel alt vi fick en mer omfattande for'skningsrådsutredning. Jag vill också för honom betona vikten av atl detta arbete inte försenas. Bara för någon månad sedan kom revisorernas rapport, och vi bör väl åtminstone avvakta remissbehandlingen av den. Revisorerna har ju även tagit upp den fråga som herr Nordstrandh berörde, nämligen hur riksdagen skall få ett ökat inflytande. 1 varje fall

159

Nr 69

Torsdagen den 12aprn 1973

Ett forskningspoUtiskt handlingsprogram

informationen tUl riksdagen behandlas av den nu sittande forskningsrådsutredningen.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall lill utbildningsutskottets hemställan.

Herr LARSSON i Staffanslorp (c):

Herr talman! Jag förslår inle annat än att det efter herr Sundgrens senaste argumentering finns ännu större skäl alt lillsälla ytterligare en utredning. Atl man skuUe behöva befara någon förskjutning i tiden förstår jag inle. Tilläggsdirektiv och en bredare parlamentarisk förankring behöver inle betyda försummandet av en övergripande planering av forskningen.

160

Herr SUNDGREN (s):

Herr talman! Det är väl ganska klart för alla ledamöter här i riksdagen att Om man utvidgar direktiven som föreslagils i reservationen, så blir del naturligtvis en väsentlig tidsförskjutning när det gäller förslagen från forskningsrådsulredningen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Staffanslorp begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller ulbUdningsutskoltets hemställan i

belänkandet nr 19 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wikström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Staffanslorp begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -   130

Nej  -   119

Avstår —       6

§ 10 Föredrogs utbildningsutskottets belänkande nr 20 i anledning av propositionen 1973:59 angående Vetenskapsakademiens och dess institutioners framtida ställning och verksamhet m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§  11  Byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m.m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 21 i anledning av propositionen 1973:61 angående anslag för budgetåret 1973/74 till byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. jämte motion.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr talman! I anslutning lill propositionen 61 angående anslag lill byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten har fru Lewén-Eliasson och jag i en motion aktualiserat den regionala obalans som råder i Stockholms län när det gäUer lokalisering av högskoleutbildning.

Vi avstår från all i detta sammanhang tala om utbildningens omfattning och inriktning. Del är lokaliseringen av utbildningsenheter för den högre utbUdningen vi talar om.

Motionsyrkandet går ut på atl vid den fortsatta planeringen av högskoleväsendet i Stockholm man bör sträva efter atl åstadkomma en lokalisering till den södra regiondelen.

Då inställer sig den principiella frågan: SkaU riksdagen medverka och uttrycka någon mening rörande lokalisering av den högre utbildningen inom regionen? Enligt min uppfattning måste man svara ja på den frågan eftersom det är riksdagen som beviljar anslag lill investeringarna. Dessutom har i detta fall såväl länsstyrelse som landstingets förvaltningsutskott påtalat problemen med den regionala obalansen. Dessa synpunkter har också framförts till U 68.

Mot den bakgrunden förutsätter jag att utbUdningsutskottet är väl insatt i problemen men av någon anledning föredrar att vid detta tillfälle iaktta tystnad och endast hänvisa till att U 68 :s huvudbetänkande för närvarande remissbehandlas. Jag hade hoppats på all utskottet i varje fall skulle beskriva problemen och erkänna att de finns i den här regionen. Den nuvarande utbildningskapaciteten i Stockholms län är i stor utsträckning koncentrerad lill den norra delen av regionens centrum med tyngdpunkten i universitetets nybyggnader i Frescati. Enligt vår uppfattning finns det skäl för atl lokalisera utbildningsenheter liU andra delar av regionen. I debatten inom Stockholms län rörande samhällsplaneringen har det upprepade gånger framförts önskemål om en spridning av den högre utbildningen. Spridningen av högre utbUdnings-enheter anses bl. a. kunna bidra till all viss social obalans inom regionen på sikt minskas.

Den södra regiondelen av länet, med kommunerna Huddinge, Botkyrka, Södertälje, Haninge och södra delarna av Stockholm, har ett befolkningsunderlag på minst 300 000 invånare.

Våra önskemål är dels alt fullständiga den högskoleutbildning för läkare och tandläkare som finns i anslutning till Huddinge sjukhus, dels atl lokalisera ytterligare högskoleutbildning till den södra regiondelen, en utbildning som då är synkroniserad med kommunernas näringsliv och befolkningsstruktur.

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. rn.

161

11 Riksdagens protokoU 1973. Nr 68- 70

Nr 69

Torsdagen den 12 april 1973

Byggnadsarb et en samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m.

I U 68 :s utredning förutsätts atl den fortsatta planeringen i Stockholms län sker i samverkan med länsstyrelsen och med de primär- och landstingskommunala planeringsorganen.

Vi som är motionärer instämmer i den förutsättningen, men om samverkan skall bli fullödig måste staten spela en aktiv roll och beakta regionens nuvarande problem och regionens förutsättningar alt lösa problemen.

Vi som motionerat vid det här tillfäUet kommer givelvis att följa frågan med största intresse och återkomma med motioner om sä visar sig nödvändigt. Den fråga vi aktualiserat är nämligen av vitalt intresse för Stockholms län. Jag hoppas att det i fortsättningen skall finnas tiUräckligl med tid för den här saken i riksdagen så alt vi kan få debattera och analyse:ra problemet.

Herr talman! Jag avstår från att nu ställa något särskilt yrkande.

Överlägg:ningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§  12 Föredrogs

Utbildningsutskottets belänkande

Nr 22 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tUläggsstat III till riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser utbildningsdepartementets kommiltéanslag m. m.

Trafikutskottets betänkande

Nr 11 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på tUläggsstat III till riksstalen för budgetåret 1972/73 i vad avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Näringsutskotlets betänkande

Nr 35 i anledning av propositionen 1973:79 angående godkännande av överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om en nordisk fond för teknologi och industriell utveckling, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§  13 Interpellation nr 80 ang. den kommunala bedömningen av glesbebyggelseutvecklingen

162

Ordet lämnades på begäran lill

Herr GREBÄCK (c), som yttrade:

Herr talman! Den fysiska riksplaneringens närmaste uppgift är att konkretisera av 1972 års riksdag godkända planeringsriktlinjer. Denna vidareutveckling skaU i första hand ske inom ramen för generalplane-inslilulel även om flera medel står till buds.

Som medel för att åstadkomma en lämplig glesbebyggelseutveckling

har   utformats   och  lagfästs  ett  krav  att  mark  som  avses  för  sådan     Nr 69 bebyggelse  skall ha  prövats från  allmän  synpunkt  lämpad för detta     Torsdagen den ändamål.  Denna prövning har förutsatts föregås av generalplanläggning      j2 pril 1973

utan krav på fa.stställelse eller av översiktliga bedömningar i enkla former,      --

utvecklade  ulan   närmare  föreskrifter från statsmakterna. Anvisningar från planverket har dock förutsatts spela en väsentlig roll.

Vidare har planverket initierat strävanden alt i en s. k. "vidgad generalplanering" — dock inte genereUl anknuten tiU byggnadslagens generalplaneinslilut — få fram en fysisk planering i kommunerna, samordnad med annan planering, inklusive den sociala.

Trols information från civUdepartementets, planverkets och Kommunförbundels sida har kunnat märkas en viss osäkerhet från kommunernas sida angående utformningen av den översiklhga glesbebyggelsebedöm-ningen. Kraven på denna bedömning har ibland sammanblandats med föreskrifter om generalplanering enligt byggnadslagen eUer med planverkets försök med s. k. "vidgad generalplanering". Särskilt i de kommuner där inga områdesanknutna planeringsriklhnjer för den fysiska riksplaneringen blir aktuella kan detta leda tiJl alltför höga formella ambitioner som motverkar syftet med de översiktliga glesbebyggelsebe-dömningarna och även kan förlänga hittiUsvarande ovisshet om glesbebyggelses tillåtlighet.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag alt till herr civilministern få ställa följande fråga:

VUka ytterligare åtgärder har planerats för att underlätta genomförandel av enkla översiktliga kommunala bedömningar av glesbebyggelses lämplighet?

Denna anhållan bordlades.

§   14  Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr  1856 av herr Ahlmark

Nr  1857 av herr Ahlmark

Nr  1858 av herrar Ahlmark och Molin

Nr  1859 avherrar Ahlmark och Molin

Nr   1860 av herr Ahlmark m. fl.

Nr  1861   av herr Ahlmark m. fl.

Nr  1 862 av herr Ahlmark m. fl.

Nr  1 863  av herr Molin m. fl.

Nr  1864 av herr Molin m. fl.

Nr  1865  av herrar Nelander och Molin

Nr  1866 avherr 0/mo« i Kil

Nr  I 867 av herr Romanus m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:90 med förslag lill ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m.

§  15  Kammaren åtskildes kl. 24.00.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON                                                                                           163

/Solveig Gemert