Riksdagens protokoll 1973:67 Onsdagen den 11 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:67

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:67

Onsdagen den 11 april

KL 19.30

Förhandlingarna leddes tiU en början av herr tredje vice talmannen.

§  1  Föredrogs finansutskottets betänkande nr 13 i anledning av motion angående SEA-systemets konsekvenser för riksdagen.

Utskottets hemstäUan bifölls.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Införande av två-kalenderårsperiod för statsbudgeten

§ 2 Införande av tvåkalenderårsperiod för statsbudgeten

Föredrogs finansutskottets belänkande nr 14 i anledning av motion om införande av tvåkalenderårsperiod för statsbudgeten.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Jag får tacka finansutskottet för dess behandhng av min motion om en riksdagssession som innefattar två kalenderår. Finansutskottet avstyrker motionen, men i skrivningen andas det den största förståelse för motionens syfte. Utskottet säger t. o. m. att det "sympatiserar med motionärens strävan att undvika forcering och minska arbetstopparna i riksdagsarbetel". Min förhoppning är att det inte bara blh en from önskan utan också kommer att leda tUl någon handling.

Jag hade inte räknat med att utskottet skulle tiUstyrka denna motion — ett så radikalt förslag antar man inte i första taget — men jag vUle i varje faU väcka tanken. Avsikten med motionen är att riksdagen inte längre skaU arbeta efter solen. Förr navigerade man på haven efter stjärnorna eller använde andra liknande system, men det behövs faktiskt inte i dag. Enda orsaken tiU att vi har en tidsenhet på 365 dygn är solen. Den behöver inte alls diktera riksdagens arbete. Det kan man ordna på annat sätt.

Hur fungerar nu riksdagen? Det vet alla kammarledamöter mycket väl. Först vUl jag hävda att riksdagens arbete med tanke på arbetsmängden och den tid som står till disposition är väl organiserat. Talmannen, talmanskonferensen och kammarkansliet gör sitt aUra bästa för alt efter omständigheterna organisera arbetet. Med den arbetsbelastning som råder är det dock en omöjlig uppgift att pressa samman riksdagsarbetet på den tid som blir oss tiUdelad.

Hur situationen är har i dag omnämnts i debatten i andra sammanhang. Finansministern påstod att vårsessionen alltid är oerhört arbets-belastad. Herr FäUdin framhöll på samma sätt att det nu igen råder en väldig arbetsbelastning. Och, ärade ledamöter, nu sitter vi här tUl midnatt på onsdags- och torsdagsnättema, ibland tiU kl. 01.00. Men man kan förutspå atl del inte alls dröjer länge förrän vi sitter här tUl midnatt även på fredagsnatten. Vilken tid har vi då kvar för annat arbete? Vi har en

125

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Införande av tvåkalenderårsperiod för statsbudgeten

126

enda dag, tisdagen, för utskottsarbete, för förtroenderåd och för riksdagsgrupper. Är det en tiUfredsstäUande ordning? Naturligtvis inte. Där får jag instämmanden från kammaren om all det inte är bra.

Riksdagen stiftar arbetstidslagar och försöker skydda människornas hälsa, men hur är det egentligen med oss själva? Är det så särskUl nyttigt för hårt jäktade människor, som många av riksdagens ledamöter är, att nödgas sittai i kammaren fram tiU kl. 1 på natten, och därefter en resa så att de kanske kommer i säng kl. 2. Jag hyser allvarlig oro för att några inte kommer att stå ut med sådana arbetsförhållanden under denna vårsession.

Det stod i Skånska Dagbladet i dag att det sannolUct blir en förlängning av vårsessionen. Det beslutar talmanskonferensen om i morgon, och vi får se då. Men tidningarna har i alla fall redan börjat förutspå atl vi inte kan avsluta vårsessionens arbete till den 31 maj.

Det finns säkert en god vUja hos ledamöterna att lösa dessa problem. När man talar om dem får man alltid veta att de och de åtgärderna skaU vidtas. Det skaU bli kortare anföranden och bara en talare från varje parti och en från utskottet. Det går att ordna diverse saker. Ja, visst kan man föreslå vissa detaljer som förbättrar förhållandena. För att förkorta debatterna har t. ex. talats om att tidsbegränsa anförandena. Det är emellertid inte de långa anförandena som tar upp den största delen av den totala debattiden utan de många anförandena. Under 1972 års riksdag var anförandenas medeUängd fem minuter, vilket inte är någon lång tid.

Antalet anföranden hade från 1970 års riksdag tiU 1972 års rUcsdag ökat från 4 451 till 6 352. Där har vi ett av skälen. Antalet interpellationer hade under samma tid ökat från 129 tiU 238, och antalet enkla frågor från 282 tUl 365. Antalet plenitimmar, som är en viktig sak, ökade från 400 tUl 610.

Vilka begränsningsregler skaU man kunna vidta? Förbättrar vi situationen med en tidsbegränsning? Man kan ställa andra radikala förslag, exempelvis att minska ner kammarledamöternas antal till 75. Del vill nu jag absolut inte förorda, jag vUl inte decimera antalet alls. Så glesbebyggt som Sverige är behövs det antal ledamöter vi har. De små försök tUl förbättringar som gjorts har inte löst problemen. Vi är i samma situation.

Det kan naturligtvis anföras massor av skäl mot mitt förslag atl arbeta på ett annat sätt, nämligen med tvåkalenderårsrUcsdag. Redan Platon sade på sin tid att man inle har rätt att krUisera utan att föra fram ett förbättringsförslag. Ärade kammarledamöter! Vad är alternativet? Kritiken kan jag själv anföra, och det kan vem som helst, men hur skaU vi ordna vårt arbete i fortsättningen?

Någon har föreslagit trekalenderårsperioder i stäUet, men det finns goda skäl för att välja två år. Riksdagens arbete sönderfaller i två stora enheter, lagstiftnings- och budgetarbete. Del finns ingen anledning att förlänga perioden tiU tre år, därför att vi kan lösa problemet med Ivåkalenderårsperioder. Man skaU inle heller avlägsna verkställigheten av ett budgetbeslut längre än nödvändigt från själva beslutsfattandet till Ucraftträdandel. Därför är tre eUer fyra år ingen lämplig anordning, ulan två år är det lämpliga.

Frågan har länge diskuterats. Redan på 1950-talet behandlades den av budgetutredningen, i vUken då deltog förre finansministern Per Edvin Sköld, tre landshövdingar och talmannen m. fl. Utredningen lade fram ett förslag, men har det hänt någonting? Nej, det har det inle. På mer än 15 år har vi inte ändrat arbetsförhåUandena.

Regeringens budgetarbete skulle också bli betydligt lättare. Man behövde inte arbeta med budgeten mer än vartannat år, och det vore en stor tidsbesparing.

Jag vill slutligen erinra om petilaskrivandet. Hur många människor sitter inte nu och skriver petita! Riksdagens revisorer undersökte hur många som skriver remissyttranden, och det var en fantastisk mängd människor som arbetade bara med detta. Det måste därför vara många som skriver petita.

Min avsikt med detta, herr talman, var att be kammarens ledamöter observera att diverse små justeringar här eUer där inte löser riksdagens arbelsproblem. Det fordras en radUcal förändring, ett krafttag, för all få ett annat system. Kritik kan aUtid anföras, men vi måste verkligen ta itu med frågan ordentligt så att vi får en lösning på den.

Utskottet har skrivit: "Riksdagen kommer under våren att ta ställning tiU förslag tiU ny grandlag och ny riksdagsordning och därvid bl. a. också tUl de bestämmelser som skaU reglera budgetperiodens längd." Jag hoppas verkligen — och del viU jag, herr talman, sluta med utan speciellt yrkande — att man också i det sammanhanget tar under övervägande all göra ett radikalt utspel och inte bara tänka sig atl kunna förbättra med lappverk.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Införande av tvåkalenderårsperiod för statsbudgeten

Herr EKSTRÖM (s);

Herr talman! Herr förste vice talmannen Bengtson har i sin motion och nu här framfört intressanta synpunkter på budgetperiodens längd.

Herr Bengtson föreslår i motionen en parlamentarisk utredning för att utreda frågan om införande av tvåkalenderårsperiod för statsbudgeten. Jag viU framhåUa att jag har förståelse för herr Bengtsons tankegångar, och jag skulle gärna se att inom en inte alltför avlägsen framtid statsbudgeten skulle gäUa för en hel valperiod. Det är väl om delta herr Bengtson och jag har skUda uppfattningar.

Nu har emellertid budgetperiodens längd utretts och övervägts av två utredningar, dels grundlagberedningen, dels den specieUa budgelutred-ningen. Enligt finansutskottets mening synes det inte nu finnas anledning att tiUsätta ytterligare en utredning.

Jag vUl med detta yrka bifaU tiU utskottets avslagsyrkande på motionen, men jag instämmer med herr förste vice talmannen när han säger att vi inte kan klara riksdagens arbete i fortsättningen genom att göra någon hten justering här och där, utan de grundläggande orsakerna liU arbetsbelastningen måste lämligen snart angripas.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

127

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och rationaliseringsutredningar m. m.

§ 3 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 15 i anledning av motion om en karlläggning av skatters och avgifters inverkan på inkomstfördelningen i landet.

Utskottets hemställan biföUs.

§ 4 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 16 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1972 jämte förslag om disposition av riksbankens vinst.

Punkten 1

Lades till handlingarna.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 5 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 17 angående verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning.

Punkten 1

Lades tUl handlingarna.

Punkten 2

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 6 Besparings- och rationaliseringsutredningar m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 18 i anledning av motioner angående besparmgs- och rationahseringsutredningar m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:241 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu var i fråga yrkats

2.    alt riksdagen hos Kungl. Majt hemstäUde att Kungl. Maj:t tUlsatle en parlamentarisk besparings- och rationaliseringsutredning med uppgift att i samverkan med riksrevisionsverkel föreslå åtgärder ägnade att åstadkomma besparingar och rationalisermgar inom den offentliga sektorn samt begränsa dess expansion,

3.    atl riksdagen hos Kungl. Majt hemstäUde att Kungl. Majt skulle utreda möjligheterna att överföra riksrevisionsverkets kontroUerande, granskande och effektiviserande verksamhet tUl ett riksdagens verk,

1973:54Si av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt nu vari i fråga hemställts (punkten 4) att riksdagen begärde att Kungl. Maj t utan dröjsmål tillsatte en parlamentarisk utredning med syfte att snabbt framlägga förslag om besparingar inom den stathga verksamheten.

128

1 973:983 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari såvitt nu var i fråga hemställts (punkten  5)  att riksdagen beslutade att hos Kungl. Majt

anhålla om utredning i syfte att uppnå såväl omedelbara besparingar som en på längre sikt ökad effektivitet och bättre resursanvändning inom den offentUga sektorn,

1973:985 av herr Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu var i fråga hemställts (punkten a) att riksdagen beslutade att hos Kungl. Majt anhålla om tiUäggsdhektiv tiU budgetutredningen beträffande metoder för att åstadkomma rationaliseringar och besparingar i den offentliga verksamheten och förvaltningen samt

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu t redningar m. m.

1973:991 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Antby (fp) vari hemstäUts alt rUcsdagen hos Kungl, Maj:t begärde att en parlamentarisk utredning tiUsattes för översyn av statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar samt studium av behovet utav ändrade prioritermgar på vissa områden.

Utskottet hemstäUde

1.    beträffande utredning om riksrevisionsverkets verksamhet att riksdagen skulle avslå motionen 1973:241 punkten 3,

2.    beträffande utredning om besparingar inom den offentliga sektorn att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:241 punkten 2 och 1973:983 punkten 5,

3.    beträffande utredning om besparingar inom den statliga sektorn att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:549 punkten 4 och 1973:991,

4.    beträffande tUläggsdirekliv tUl budgetutredningen att riksdagen i anledning av motionen 1973:985 punkten a gav Kungl. Majt tUl känna vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande utredning om riksrevisionsverkets verksamhet av herrar
Burenstam Linder (m) och Fridolfsson i Stockholm (m) som ansett att
utskottet under 1 bort hemstäUa,

att rUcsdagen med bifaU tUl motionen 1973:241 punkten 3 hos Kungl. Majt skulle anhålla att Kungl. Majt lät utreda möjhgheterna att överföra riksrevisionsverkets kontrollerande, granskande och effektiviserande verksamhet tUl ett riksdagens verk,

2) beträffande utredningar om besparingar av herrar Löfgren (fp),
Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m), Äshng (c), Möller
(fp), Fågelsbo (c) och Fridolfsson i Stockholm (m) som ansett att
utskottet under 2 och 3 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:241 punkten 2 och 1973:983 punkten 5 samt 1973:549 punkten 4 och 1973:991 hos Kungl. Majt skulle anhålla om tUlsätlande av en parlamentarisk besparingsutredning i enhghet med vad reservanterna anfört,

3) beträffande tUIäggsdirektiv tUl budgetutredningen — motiveringen
- av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder
(m), Möller (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som ansett att utskottets
yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 66-67

129

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

130

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! Utskottet har här haft att behandla ett antal motioner tUl den del dessa sammanfaUer i krav på besparingar och ökad effektivitet inom den offentliga sektorn. Sammanfattningsvis kan sägas att de ställer krav på en parlamentarisk besparingsutredning. Det är ett återkommande krav, som tidigare avslagits av riksdagen på förslag av utskottsmajoriteten.

Jag vUl som reservant anföra, att vi den här gången ställt större förhoppningar på framgång. Kravet på besparingar och effektivitet måste bli alltmer angeläget ju mer den offentUga sektorn sväller, ju mer den tar i anspråk större och större del av våra totala resurser. Kravet härpå måste väl vara ytterst angeläget när vi nått skattetaket så definitivt att finansministern de senaste åren mest varit sysselsatt med att blanda korten i skatteleken för att göra skatterna mindre synliga. Det finns i det här sammanhanget åtskilligt att anföra — direktiven tUl kommunerna beträffande skatteuttaget föregående år inte minst.

Men också denna gång, trots ett givet förhandslöfte om välvillig behandling utmynnar utskottsskrivningen i en hemställan om avslag beträffande yrkandena om utredningar av det slag motionärerna kräver. Den socialdemokratiska utskotlsmajoriteten är tydhgen inte oroad av läget. Finansministern har greppet i sin hand, menar man tydligen, och då skulle en utredning bara krångla tiU det. Den kan ändå inte ge några resultat, menar utskottsmajoriteten.

Jag är den första att bekänna, och jag gör det å mitt partis vägnar, att vi ser inte den offentliga sektorn som någonting negativt i sig själv. Det är också förklarligt att här har skett en ansvällning av densamma. Sektorn som helhet inrymmer ju också transfereringar av betydelse inte minst för den enskilde medborgaren. Vi har också starkt betonat detta i våra motioner. Vi säger i reservationen tUl utskottsbetänkandet följande: "En självklar utgångspunkt för utredningsarbetet måste vara, att den uppnådda välfärdsnivån bibehåUs och att de förslag som arbetet mynnar ut i på sikt höjer välfärdsnivån,"

Vi har således en klart socialt betingad utgångspunkt bakom våra krav. Jag vill anföra detta för undvikande av missförstånd. Delta gör naturligtvis frågan så myckel svårare men inte desto mindre angelägen. Det finns nämligen ingenting som i grunden så starkt hotar våra välfärdsmål som låg effektivitet eller felaktigt använda resurser inom den offentliga sektorn och svag ekonomisk tillväxt i samhället som helhet. Jag tror inte man behöver vara vare sig ekonom av facket eller statsvetare för att konstalera att här finns sambandseffekter som del kan finnas anledning atl se närmare på.

Herr talman! Om jag har sagt atl jag accepterar den offentliga sektorn som nödvändig liksom också en viss ökning av densamma vUl jag emeUertid :markera en klar åtskillnad gentemot socialdemokraternas i betänkandet redovisade syn, som närmast innebär att den offentliga sektorn måste lösa sysselsättningsproblemen framöver. Man skriver i utskottsbetänkandet att eftersom näringslivssektorn viker i vad gäUer sysselsättnmgen måste det vara välbetänkt atl den offentliga tjänstesektorn är offensiv och expanderar.

Jag viU gärna redovisa, att denna inställning tiU en av huvudfrågorna i

den ekonomiska politUcen framöver förskräcker mig. Den obalans som under en följd av år konstaterats och som fått fortgå obehindrat beträffande utvecklingen inom näringslivet kontra den offentliga sektorn är vårt allvarligaste problem och borde rimligen leda tUl en annan reaktion från utskottsmajoriteten än att i det här läget säga att vi har inget annat att göra än att låta den offenthga tjänstesektorn sväUa ytterligare. Man är här inne i den onda cirkeln som gör samhäUets resurser aUt mindre och mindre.

Vi har sagt i våra motioner liksom i reservationen, att i gmnden för all välfärd måste ligga en politik som gör samhällets resurser större. Jag vUl understryka detta. Jag är medveten om att jag här vidgar diskussionen utöver det egentliga ämnet, men jag kan inte underlåta att göra detta konstaterande.

Sammanfattningsvis, herr talman, vUl jag säga att jag anser att kraven på en parlamentarisk besparings- och effektivUetsutredning har mycket stark motivation i det ekonomiska läge som vi i dag befinner oss i och som vi med aU sannohkhet också får acceptera framöver. Inte minst välfärdsmålen i samhäUet skuUe tryggas genom en översyn av det här berörda fältet.

Herr talman! Jag viU med det anförda yrka bifaU tUI reservationerna 2 och 3 i utskottets betänkande.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! De förslag beträffande utredning om besparingar och rationahsering inom den offentliga sektorn av vår samhällsekonomi som nu behandlas utgör i huvudsak delförslag inom ramen för partimotioner rörande den ekonomiska pohtiken. Från folkpartiets sida har också väckts en enskild motion. Alla dessa berörda yrkanden kan sammanfattas i förslag om tiUsällande av en parlamentarisk besparingsutredning. Jag bortser härvid från ett särskilt yrkande från moderat håU avseende riksrevisionsverkets framtida ställning.

För att öka samhäUets möjligheter att främja en fortsatt och utökad välståndsutveckling måste det vara naturligt att i första hand de resursökande krafterna förstärks genom en ökad produktivitet inom näringslivet.

Från folkpartiets sida har vi haft en berättigad anledning tiU kritik mot den av regeringen förda ekonomiska politiken. De två förlorade åren är en träffande beskrivning av den aktueUa situationen i detta avseende. Skatteläget för de enskilda människorna och de ökade pålagorna för i synnerhet de mindre och medelstora företagen har nått en sådan nivå att det ter sig nödvändigt att också pröva andra möjligheter tiU en lösning av de aktueUa och framtida problemen.

Det är i delta läge som frågan om besparingar och rationaliseringar inom den offentliga sektorn åter har aktualiserats.

Jag vUl för min del uppehålla mig vid de förslag som framförts av folkpartiet och centerpartiet i motionen 983, punkten 5, samt i motionerna från folkpartiet 549, punkten 4, och 991. De utmynnar i anhåUan om tillsättande av en parlamentarisk utredning i syfte att framlägga   förslag   om   besparingar,   bättre   resursanvändning  och  ett

131

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningarm. m.

132

studium av behovet utav ändrade prioriteringar på vissa områden. Såväl den statliga verksamheten som den offentliga sektorn i övrigt omfattas av förslagen.

Vi har från mittenpartiernas sida fäst särskild vikt vid frågan om en utredning av här angiven art. 1 samband med en välkänd uppgörelse meUan våra partier och regeringspartiet utlovade representanter för regeringen en seriös prövning av våra förslag vid utskottsbehandlingen. Resultatet ser vi nu i finansutskottets betänkande nr 18. Jag beklagar att de försök som gjordes att uppnå enighet inom utskottet inte lyckades. Därför har vi måst anföra reservationer.

I reservationen 2 har vi närmare utvecklat vår ståndpunkt. Låt mig redan nu slå fast en viktig del av fömtsättningarna för den av oss föreslagna utredningen. Jag citerar ur reservationen: "En självklar utgångspunkt för utredningsarbetet måste vara, att den uppnådda välfärdsnivån bibehålls och att de förslag som arbetet mynnar ut i på sikt höjer välfärdsnivån."

Utskottsmajoriteten använder många ord för att motivera ett avslag på våra motioner. Vi är väl medvetna om betydelsen av den prövning som årligen sker genom de genereUa budgetanvisningarna och genom de kontinuerliga rationaliserings- och revisionsinsatser som statskontoret och riksrevisionsverket gör. Likaså är vi medvetna om del arbete som utföres av den tUlsatta utredningen rörande kommunernas ekonomi.

Vi vet också att majoriteten anser det föga meningsfuUl med en utredning, som aUmänt får i uppdrag att föreslå besparingar, om man inte samtidigt ger direktiv om på vilka områden besparingar skaU sättas in.

Man skrämmer oss med att 1958 års besparingsutredning gav ett klent resultat. Det har gått 15 år sedan dess, och statsutgifterna har flerdubblats. Det kan vara skäl nog att göra nya ansträngningar.

Tillåt mig också att hänvisa tUl den debatt som förekom i utskottet. Vi presenterade ett skriftligt förslag med synpunkter som skulle kunna utgöra utgångspunkt för en besparingsutredning. Vårt förslag var på grund av de otillfredsställande arbetsförhåUandena i riksdagen tillkommet under tidsnöd, men det kunde ha utgjort en grundval för en samförståndslösning, om intresse hade förelegat från majoritetens sida.

Vårt förslag redovisade många intressanta aspekter med synpunkter på ompriorileringar, samarbete meUan den av oss föreslagna besparingsul-redningen och den arbetande kommunalekonomiska utredningen, likaså ett utnyttjande av resurser från statskontoret, riksrevisionsverket och riksdagens revisorer.

Jag kan inte underlåta att något beröra vad ulskottsmajoriteten anför i andra stycket på s. 7 i betänkandet: "Besparingar som innebär personalinskränkningar innebär krav på att de anstäUda skaU erhåUa annan likvärdig sysselsättning. Sådana förändringar måste inordnas i en långsiktig sysselsättningsplanering. När vi har att räkna med att sysselsättningen i de vamproducerande näringarna kommer att fortsätta att gå tillbaka är del knappast välbetänkt att framställa den samtidiga sysselsättningsexpansionen inom tjänstesektorn — särskilt då den offentliga sektorn — som något negativt."

Är det meningen atl ingen rationalisering skaU få äga ram inom den

offentliga sektorn om detta skulle medföra en personalbesparing? Majoriteten räknar tydligen med att "de vamproducerande näringarna" skaU rationalisera. Det är en tvingande nödvändighet vid ett stigande kostnadsläge. Där kan man inte täcka ökade kostnader genom att utskriva skatter. Hur vUl herr Arne Pettersson förklara majoritetens skrivning på denna punkt?

En översyn av de statliga utgifterna bör också betraktas som ett led i ansträngningarna att säkerstäUa en fuU sysselsättning på längre sUct. Det ingår i vad vi har sagt i reservationen.

Jag vUl i anslutning tiU vad jag här anfört angående möjligheterna liU begränsningar inom den näringsproducerande sektorn kontra den offentUga sektorn redovisa några rader från vår reservation.

"Den framtida utbyggnaden av den offentliga servicen hänger i hög grad samman med möjligheterna att samtidigt öka kapaciteten inom industrin och övriga varuproducerande näringar. En omprioritering av de samlade resurserna tiU förmån för bl. a. industrisektorn ter sig i dagens läge mycket angelägen med hänsyn lUl bl. a. sysselsättningsutvecklingen."

Ja, herr talman, det skulle vara frestande att återge ännu mycket mera av vad vi anfört i vår reservation, men det ser inte ut som om kammaren har aUtför stort intresse av den här debatten och jag har inte någon större förhoppning att kunna övertyga representanterna för majoritetsskrivningen genom att orda mycket mera. Därför inskränker jag mig i det här sammanhanget, herr talman, att yrka bifaU tUl reservationerna 2 och 3, tUl vUka jag anslutit mig.

Nr 67

Onsdagen den II aprU 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! För en knapp halvtimme sedan fattade kammaren beslut i enlighet med betänkandet nr 13 från finansutskottet. Del betänkandet behandlar en motion som är väckt vid årets riksdag av finansutskottets ordförande herr Ekström och dess ledamot herr Gadd. Belänkandet handlar om de problem som kan följa med att man nu successivt går över till en mera långsiktig statUg planering och samtidigt försöker flytta ner planeringen genom en delegering inom administrationen. De problem som motionärerna här iakttagit gäUer just riksdagens arbetsformer och riksdagens möjligheter att vid övergång tiU mera långsiktig statlig planering på rätt sätt delta i beslutsprocessen. Motionärerna tycker därför atl man måste överväga de konsekvenser för riksdagens arbetsformer som detta skeende kan leda tUl.

Etl enhälligt finansutskott har tiUstyrkt att man med anledning av motionen uppdrar åt talmanskonferensen alt pröva dessa konsekvenser. Detta tycker jag var ett klokt förslag, som kammaren nu också har föht.

Det är efter precis samma principer som vi tycker atl del finns skäl att överväga hur riksdagen under liden framöver skaU kunna utöva sin kontrollmakt.

1 moderata samlingspartiets motion nr 241 har bl. a. den frågan behandlats. Man har där konstaterat att rUcsdagens revisorer, trots en prövning av dess arbetsförhåUanden vid ett flertal tiUfäUen under senare tid, inte förfogar över tUlräckliga resurser för att på ett tiUfredsstäUande sätt utföra den granskning av statsverksamheten som man rimligen bör

133

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

134

stäUa krav på.

Kungl. Majt förfogar ju över ett särskilt verk, rUcsrevisionsverket, som i sin verksamhet sysslar med just hithörande frågor. Det granskar hur anslag har blivit använda och undersöker de aUmänna förhåUandena inom den statliga förvaltningen. 1 en hel rad andra länder är en betydande del av just de uppgifter som nu vUar på riksrevisionsverket lagd på ett organ som lyder under parlamentet. Det är en direkt paraUeU tUl vad vi t. ex. har stadgat i vår aktiebolagslagstiftning, dvs. att det måste finnas revisorer som har skyldighet att rapportera tiU företagens styrelser. Att dämtöver den verkstäUande makten inom företaget, verkstäUande direktören, många gånger förfogar över en internrevision är en annan sak. Om vi flyttar över det här tiU det statliga området, skulle det innebära att Kungl. Majt självfaUet måste förfoga över ett organ som kan klara den kontroll som regeringen anser vara nödvändig gentemot de statliga verken, men lUca självklart är att riksdagen bör förfoga över ett verk med tUlräckliga resurser för att hjälpa riksdagen att utöva den kontroll som rimligen tillkommer det beslutande organet.

Vi har vidhållit det här yrkandet vid finansutskottels behandling av ärendet, och det har resulterat i reservationen 1 tUl utskottets betänkande. Där begär vi inte en omedelbar, konkret förändring utan en utredning om på vUket sätt man lämpligen löser de här frågorna. Jag yrkar bifall tUl reservationen 1, herr talman.

Beträffande de övriga två reservationerna skulle jag i och för sig kunna nöja mig med att i allt väsentligt instämma i de yttranden som gjorts av herr Kristiansson i Harphnge och herr Löfgren, men jag viU ändå framföra ett par små synpunkter på en sak som redan har berörts av båda de tidigare talarna.

Man för ett ganska egendomligt resonemang om nödvändigheten av att låta den offentliga tjänstesektorn växa i ett sådant sysselsättningsläge som vi nu har, medan man däremot inte har något ord tUl övers för det som rimligen måste framstå som det mest väsentliga i en sådan situation, nämligen att vidta alla tänkbara åtgärder för att öka sysselsättningen i den varuproducerande delen av vårt näringsliv.

Om vi nu under en lång följd av år har fått se den offentliga sektorn växa i en snabbare takt än den i vilken vi aUa i vårt land har orkat med att höja de totala resurserna, framstår det som något egendomligt att man just på denna offentliga sektor inte skulle anse det finnas starka skäl för att sätta in aUdeles speciella åtgärder för att uppnå besparingar och rationaliseringar.

Får jag erinra om att i den senast presenterade långtidsplanen finns det angivet vad man förväntar under de kommande fem åren beträffande produktivitetsändringar inom olUca verksamhetsgrenar — för verkstadsindustri, för handel osv. — och den produktivitetsökning som man har bedömt vara möjlig ligger där på litet olUca nivåer. Men en näringsgren avviker från alla andra; där är produktivitetsökningen noll. Det är just den offentliga sektorn.

Det kan ju inte vara rimligt att hoppas att människor skall tycka det vara sannohkt att man skaU kunna nå produktivitetsökningar på alla andra områden men inte inom den offentliga sektorn. Jag tror inle det

ger trovärdighet, och jag är ganska övertygad om att det hos människor ger ett rätt dåligt intryck att regeringspartiet år efter år motsätter sig att en parlamentarisk besparingsutredning måtte få komma i arbete för att ta vara på de möjligheter tUl ökad effektivitet som aUdeles uppenbart måste föreligga där lika väl som man anser att de föreligger i de näringsgrenar där det arbetas under en mycket, mycket hård konkurrenspress.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU även tUl reservationerna 2 och 3.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings-, och rationaliseringsutredningar m. m.

Herr ARNE PETTERSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag skaU börja med den speciella moderatreservalionen som vUl flytta över RRV, riksrevisionsverket, till att bli ett av riksdagen lett och styrt verk. Jag skaU emellertid inte ödsla någon tid på det utan hänvisa tiU s. 10 i utskottets betänkande, där vi refererar grundlagberedningens ställningstagande till detta problem. Grundlagberedningen avvisar tanken, och vi har dess bättre, så när som på de två moderaterna, också blivit eniga i utskottet om att följa den linjen. Jag yrkar aUtså avslag på motionen och bifall tiU utskottets hemstäUan på den punkten.

Betydligt intressantare är det kanske att ägna Utet tid åt den andra delen, som handlar om besparingsutredningar nu och tidigare. För att man skall förstå den skepsis som har funnits hela tiden från vår sida skaU jag, herr talman, berätta litet om vad som blev resultatet av den närmast föregående besparingsutredningen. Den kaUas för 1958 års besparingsutredning, och det var en grupp otvivelaktigt kloka människor som slog sig ned, gick igenom hela statsbudgeten och så småningom kom med i praktiken fem förslag av någon nämnvärd betydelse.

Det första förslaget innebar att man skuUe ta bort bostadssubventionerna och ersätta dem med räntegaranti. Som bekant har det förslaget försvunnit totalt ur den politiska bilden.

Det andra förslaget var atl man skulle ta bort vartannat års standardtUlägg för folkpensionärerna. Samtidigt skulle man höja folkpensionsavgiften med 5 procent.

Det tredje förslaget är mot bakgrunden av dagens tidigare debatter väldigt intressant, likaså det fjärde. Det tredje förslaget var nämligen att man skuhe minska taklen i utbyggnaden av vägväsendet. Det fjärde förslaget som man enades om var atl driftbidraget till statens järnvägar skuUe avskaffas, och förslaget skuUe finansieras genom att man i snabbare takt skulle lägga ned olönsamma järnvägar. Som bekant har debatten kantrat något på den punkten.

Den femte punkten slutligen gällde skatteersätlningen tUl kommunerna, som man på en femårsperiod skulle minska med 234 mihoner kronor från då utgående 585 miljoner. Får jag påpeka all i dag ligger siffran vid 2 miljarder 750 miljoner.

Det här var alltså resultatet av 1958 års besparingsutredning!

Så kom då de här motionerna. De är väldigt stora och vittomfattande och innehåller förfärligt mycket. Och man sade helt riktigt, när man gjorde den s. k. partUedaröverenskommelsen, att det här skuUe behandlas - och lyssna nu herr Kristiansson i Harphnge — seriöst, alltså inle vänligt utan seriöst. Jag må också i rimlighetens namn säga att nog har det varit

135

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

136

en seriös behandling av motionerna. Vi hade en lång diskussion — jag skulle tro .itt det var den längsta vi haft i utskottet, bortsett från de diskussioner som gäUt statsverkspropositionen, finansplanen och kompletteringspropositionen — och vi förde den i omgångar.

Den första omgången kom att röra sig kring en kritUc från vår sida av bristen på konkretion i motionen. Man vidgick alt det förelåg en sådan brist, vilket i sin lur ledde fram tUl att bollen hamnade hos den borgerliga delen av utskottet, där man utlovade att man skuUe komma tiUbaka med ett förslag som var konkret och kunde tjäna som underlag för en seriös diskussion om besparingar.

Ja, vi fick ett papper som innehöll ungefär det som i dag slår i reservationen på en och en halv sida. Och där vill jag göra ytterligare ett påpekande som kan vara historiskt vUctigt för den fortsatta debatten. Det man enat sig om inom utskottets borgerliga halva är inte det som slår i motionerna utan det som står i reservationen, vUken är gemensam för de tre borgerliga partierna. Vart och ett av partierna har sprungit ifrån sina motioner, så det går inte att komma dragande med dem i en seriös debatt och säga att det var det här borgerligheten ville. Man har som sagt gått ifrån det. Moderata samlingspartiet har exempelvis gått ifrån sitt krav på en så kraftig besparing att utrymme ges för rejäla skattesänkningar, och det är ju i allra högsta grad nolabelt alt detta skett.

Men i och för sig är del väl inle så svårt alt förstå att man har gått ifrån våra krav på att konkretisera. Ty vad är det man skall ge sig på om man skaU spara på statsbudgeten? Tre femtedelar av utgifterna är transfereringar. Det är folkpensionärerna som skaU släppa tUl pengar — herr Bohman har faktiskt lekt med den tanken —, och det är famUjepoliliken etc. Det gäller aUtså de områden där vi varje dag upplever att man i stället för att spara från den borgerliga sidan försöker att plussa på.

De två återstående femtedelarna är också på sikt sett intressanta, därför att dä kommer vi in på statens egen direkta verksamhet. Det gäller naturligtvis i stor utsträckning tjänster, och det är där man skall spara. Man skall, som här nyss förutsattes, givetvis rationalisera, och det är självfallet mycket poängknipande att stå och säga, att här upptar man effektivitetsökningen i statsverksamheten med noll, medan man däremot på andra punkter kräver en fortsatt rationalisering. Jag tycker att det är Utet genant att man skaU behöva använda sig av den sortens argument, för både herr Brandin och jag vet alt det pågår en fortlöpande rationalisering i statsverksamheten. Dess värre har vi besvärligheter på vissa punkter. Jag vet inte vad det är man har omtanke om när man — framför allt från moderata samlingspartiets sida — söker förhindra att staten tar i anspråk de rationeUa hjälpmedel som finns exempelvis på datateknUcens område. Men om ni skaU göra besparingar då blir det färre lärare, färte poliser, färre människor som arbetar inom post och tele, där man redan nu gnäUer över att servicen inte är tillräcklig. De krav vi ställer på er är aUtså att ni slutar tala allmänt om besparingar och i stället preciserar er och säger att ni är beredda att på de och de punkterna ta ett ansvar för atl besparingar blir gjorda.

Sedan har det också kommit att i debatten spela en stor roU vad vi

skrivit om det ansvar som samhäUel har för att upprätthåUa sysselsättningen. Men herr Löfgren, som nästan tiU leda har talat om de förlorade åren, kanske skall tänka sig för innan han säger det nästa gång. Det är nämligen så, herr Löfgren, att om den kommunala och den statliga expansionen hade fortsatt på samma sätt som tidigare under åren 1970 och 1971, så hade de ökade verksamheterna där betytt en kraftig förbättring av bruttonationalprodukten. Man har nämligen lyckats håUa uppe produktionsökningen och framför aUt produktivitetsökningen i näringslivet och varuproduktionen, men man har icke lyckats håUa ökningstakten uppe när det gäller statens och kommunernas verksamhet.

Eller låt oss gå ett steg tiU. Herr Löfgren säger atl det viktigaste nu är att se tUl alt de varuproducerande verksamheterna bereds utrymme. Vi har utrymme, herr Löfgren! Det finns pengar, kapital och arbetskraft. Men läs Dagens Nyheter för i dag. Där finns det en mycket intressant artikel. Där står det att Industriförbundet säger alt allt pekar på att utvecklingen inom industrin i år kommer att leda fram tiU en exportökning på 17—18 procent i värde och 11 procent i volym. Det betyder en mycket snabb ökning. Man beräknar också att den höga grad av produktivitetsökning som har rått under de närmast föregående åren kommer atl fortsätta. Men man summerar alt denna kraftiga ökning av expansionen i exportindustrin inte kommer att leda till någon ökning av sysselsättningen. Och tro mig, herr Löfgren, om 15 år har vi sannolUct en fördubblad varuproduktion, men jag törs garantera atl vi har bara tre fjärdedelar av dagens arbetskraft sysselsatta. Och detta är ett problem som vi inte kan komma förbi.

Man kan också vända på det och säga: Vilket ansvar har samhället för att människor bereds en vettig sysselsättning? Finns det nyttiga ting att göra inom de områden där samhället har ansvar för verkställigheten? Kan vi utnyttja de ökade resurserna och den lösgjorda arbetskraften för att åstadkomma dessa nyttiga ting? Ja, det kan vi. Vi har på vårdsektorn utomordentliga behov som behöver tillgodoses. Vi har behov av alt förbättra både arbetsmUjön och den yttre miljön; bättre luft och vatten osv. Vi har en mängd ting som är av yttersta värde för människorna att få gjorda, och dit bör de nya resurserna transfereras, så att vi får en chans att på det sättet göra samhället bättre och mänskligare och samtidigt ge människorna vad vi kallar en vettig sysselsättning.

Herr talman! Sedan skaU jag också säga några ord om det som vi är ense om nämligen att vi noggrant skaU granska alla nya utgifter. Och nu skall jag tillåta mig att vara litet elak. Vad är det vi håUer på med i detta hus under nära åtta månader? Jo, vi håller på med atl granska riksstaten och ledamöternas äskanden. Eller det är vad vi skulle göra, enligt vad som kan utläsas ur motioner och reservationer. Men vad är det vi upplever varenda dag i detta hus när vi har plenum? Jo, vi har inte bara att ta stäUning tiU de överbud på miljardbelopp som finns i partimotionerna. Centern har, herr Kristiansson i Harplinge, tUl tidigare överbud på drygt en miljard kronor begärt ytterligare en miljard kronor tiU regionalpolitiken. Och i dag har avlämnats motioner i vUka begärts ytterUgare utgifter på 200—250 miljoner kronor som avser stödet till de skattesvaga kommunerna.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och rationaliseringsutredningar m. m.

137

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och rationaliseringsutredningar m. m.

Se på varenda votering här! Vad är del vi sitter och voterar om? Endera kräver oppositionen — och de vinner ibland voteringarna tiUsammans med kommunisterna — anslag större än dem som finns i riksstaten eller också röstar vi om begärda skattelättnader eller andra förmåner, som innebär inkomstminskningar för staten.

Om man ser på era önskningar som de framstår i motionerna och i diskussionen här och sedan ser på ert reella riksdagsarbete tror man inte på er vilja att spara. Det är det som lett oss fram tUl att det är meningslöst att sätta oss ned, ihop med er, och försöka åstadkomma besparingar. Det blh väl så även i fortsättningen alt vi själva får ta besväret med det.

Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

1 detta anförande instämde herr Dahlberg (s).

Herr BRUNDIN (m);

Herr talman! Jag viU bara säga tiU herr Arne Pettersson i Malmö att hans korta kommentar beträffande reservationen 1 inte var så särdeles lyckad. Vad grundlagberedningen har sagt är nämligen alt den motsätter sig en lösning som innebär etl dubbelt huvudmannaskap. Men någonting sådant har vi aldrig föreslagit! Det som är intressant att utreda på området är möjligheten att göra en riktig funktionsdelning vad beträffar kontrollorganen.

Sedan sade herr Arne Pettersson att vi har sprungit ifrån våra motionskrav. Jag vill bara läsa upp det krav som finns i moderata samlingspartiets motion. Där begärs "att riksdagen hos Kungl. Majt hemställer att Kungl. Majt tUlsätter en parlamentarisk besparings- och rationaliseringsutredning med uppgift atl i samverkan med riksrevisionsverket föreslå åtgärder ägnade att åstadkomma besparingar och rationaliseringar inom den offentliga sektorn samt begränsa dess expansion".

Det tycker jag alldeles utmärkt väl motsvaras av vad som står i reservationen. När herr Arne Pettersson begär att vi skaU ytterligare precisera oss och konkretisera vad man skall spara på innebär det att herr Arne Pettersson begär att vi skall framlägga en väsentlig del av utredningens resultat innan utredningen är tiUsatt.

Jag återkommer tiU kravet på produktivitet. Såvitt jag kan finna är det aUdeles rimligt att man också på den offentliga sektorn ställer kravet på produktivitetsökning och inle sätter den lika med noll för de närmaste fem åren. Det måste självfaUet finnas möjligheter tiU rationaliseringar, och de måste tillvaratas. Det är det vi önskar med den reservation vi fogat tiU utskottets betänkande.

138

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! Jag lyssnade med stort intresse liU herr Arne Petterssons i Malmö anförande. Jag observerade med vilken emfas han konstaterade atl här faktiskt inte finns någonting att göra i det avseende där motionärerna stäUer krav.

Han åberopade som avskräckande exempel 1958 års besparingsutred-

ning och det resultat den hade gett. Jag tror ändå, herr Arne Pettersson, att det finns anledning att inte bara blicka bakåt i del här sammanhanget utan i stället blicka framåt i den förhoppningen att det skaU lyckas bättre en annan gång.

Beträffande motionerna och reservationerna vill jag anföra att motionerna självfaUet ligger i bakgrunden tUl de reservationer som fogats tUl utskottets betänkande. Men en samskrivning måste givetvis leda fram tUl att aUa önskemål inte kan tas med i reservationerna. Jag tycker det är intressant att komma tillbaka till s. 7 i utskotlsbetänkandet och det konstaterande som majoriteten där gjort, stäUt i relation tiU det herr Arne Pettersson här har sagt. Det konstateras där — detta har åberopats tidigare, så jag skaU inte citera det — att när nu sysselsättningen inom näringslivssektorn vUcer, vilket man tydligen menar är ödesbestämt, så måste sysselsättningen inom den offentliga sektorn öka för att skapa sysselsättning åt människorna. Jag tror att det är en alldeles för trång syn på problemet, lUcsom avvägningen meUan den offenthga sektorn och näringslivssektorn. Jag skulle vilja fråga herr Arne Pettersson var han tror att det kommer atl sluta om man följer den politUc som han rekommenderar. Om det är så att herr Arne Pettersson och socialdemokraterna förmenar att alla krav på effektivitet är uppfyllda inom den offentliga sektorn, så måste jag ännu en gång säga att jag ser framtiden an med mycket stor oro. Då hamnar vi säkerligen i en situation som är alldeles ohållbar. Det är ju ändå näringslivssektorn som ligger tUl grund för alla framsteg och reformer. Om sysselsättningen där har vikit under de senaste två åren — vilket den har gjort — tror jag inte att det är en klok politUc att så alt säga skriva fram den utvecklingen. Det är i stället hög tid att i dag göra någonting för att bryta den. Inte minst från den utgångspunkten tror jag det kunde vara riktigt att se över effektiviteten inom den offentliga sektorn.

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Herr Arne Pettersson redovisade vilka dåliga resultat 1958 års utredning kom tiU. Ja, vi har inte bestritt det. Vi har t. o. m. själva konstaterat att det var så. Men nu har det gått 15 år sedan dess och omslutningen av statens finanser har mångdubblats. Då frågar man sig: SkuUe det nu inte finnas anledning att försöka ta nya tag?

Herr Arne Pettersson säger att han hört mig tUl leda tala om de två förlorade åren. Såvitt jag vet är detta andra gången jag använder det uttrycket i denna kammare. Om det är till leda, måste herr Arne Pettersson vara mycket illa berörd av att vi har anledning att påpeka det.

Jag vUl alldeles särskilt framhåUa att vi har visat på vad de resursökande krafterna betyder. Hade ni haft intresse för detta, hade ni inte behövt skriva att ni anser det naturligt att de varaproducerande näringsgrenarna går tUlbaka och alt ni fördenskuU måste håUa en mycket hög sysselsättning på den statliga och kommunala tjänstemannasektorn. Jag har inte fått något svar av Arne Pettersson på frågan om det helt enkelt inte får lov att göras en rationalisering inom den offentliga sektorn, om detta skulle leda tiU att man kan företa personahnskränk-ningar. Sådant måste vi ta, i varje fall inom det privata näringslivet, och

139

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

140

jag tror det vore rUctigt att försöka utreda frågan om rationalisering också inom den statliga sektorn.

Vidare säger herr Arne Pettersson atl bruttonationalprodukten har ökat genom att vi haft denna höga nivå på sysselsättningen inom den statliga och kommunala sektorn. Ja, viU man atl vårt lands ekonomi skaU baseras på en beräkning som ger en så falsk bild atl den bortser från de varuproducerande näringarna såsom de väsentligaste i sammanhanget, då kan man resonera som herr Arne Pettersson gör. Det är helt enkelt den obolfärdiges förhinder som dikterar de socialdemokratiska motiven för att avstyrka dessa våra förslag om rationaliserings- och besparingsarbeten. Ni får nog pröva om ert stäUningstagande i det avseendet! Det hade varit en styrka om vi hade kunnat bli eniga och gemensamt gripa oss verket an genom en sådan utredning som vi har föreslagit. Jag tror att den skulle kunna komma tUl rätt väsentliga resultat.

Herr AFLNE PETTERSSON i Malmö (s);

Herr talman! Om vi först skaU klara ut talet om leda, vill jag säga att den kanske delvis beror på att herr Löfgren låter så ledsen när han säger samma sak två gånger. Med det som bakgrund kanske jag skulle uttrycka mig så, att det var detta som väckte leda.

Sedan etl par ord tiU herr Brundin. Varför vUl man inte flytta över revisionsverksamheten från ett Kungl. Maj ts verk tUl ett riksdagens verk? Jo, därför att det förutsätter en ändring av hela strukturen på fördelningen av arbetsuppgifter meUan Kungl. Maj t och riksdagen. Som bekant är RRV nu inte enbart ett revisionsverk, utan också det ralionaliseringsverk som samtidigt arbetar - vilket åtminstone finansutskottets ledamöter torde känna till efter den grundhga och väl av oss alla uppskattade heldagsföredragningen om den dubbla verksamheten som revisorer och som rationahserare inom statsverksamheten. På det faller ju hela talet om att jag eller någon annan skulle vara motståndare till en fortgående rationalisering av statsverksamheten. Det är ingen som har uttalat sig på det sättet eller för en sådan sak.

Dessutom, herr Brundin, medför det system som tUlämpas i andra länder — där man ofta har ett direkt ministerstyre och där man inte som hos oss har de självständiga verken — att jämförelser med de länderna är ganska omöjliga alt göra.

Sedan kom vi tUlbaka till talet om effektiviteten och varuproduktionen. Herr Löfgren försökte få mig att framstå såsom den som skuhe ha sagt att vi skaU hålla tUlbaka vamproduklionen och att jag på något vis skulle negligera den. Detta vare mig fjärran! Jag upprepar vad jag sade här för en tid sedan om den nästan förödande effektiviteten, den snabba rationaliseringen och den snabba övergången tiU effektiva metoder genom en både duktig och intresserad medarbetarstab och duktigt folk i ledningarna för företagen och kanske framför allt en fackföreningsrörelse, som mer än någon annan facklig rörelse i världen har accepterat att man tar ut effektivitetsvinster, trots att detta innebär mindre arbete, men under förutsättning av att såväl samhället som de som arbetar i företagen får del av effektivitetsvinsten. Jag sade, herr Löfgren, alt man på 15 år - jag kanske är alltför pessimistisk — kommer att ha fördubblat

varuproduktionen samtidigt som man minskar antalet människor som arbetar med den.

Detta är etl problem, men det är etl problem som inte bara vi står inför. Då frågar herr Kristiansson i Harplinge: Vad innebär det här, och hur skaU det sluta? Ja, det är en gammal konservativ suck som man aUlid får höra! Redan de stackars oupplysta vävarna i England, som slog sönder vävmaskinerna, suckade på samma sätt. Jag har, herr Kristiansson, först och främst pekat på hur vi i samhäUsnyttans tjänst och för människornas bästa kan använda de ökade resurser som varuprodoktio-nen ger. Det är en del.

Men är det inte också värt att fundera på om vi inte skulle kunna tänka oss ännu kortare arbetstider i fortsättningen? Jag håller gärna med herr vice talmannen om att vi bör göra det, inte minst i det här huset.

Det inslag av utvecklingspessimism som återfinns hos herr Kristiansson i Harplinge känner jag faktiskt ingenting för. Jag tror att det, både under överblickbar tid och under längre bort liggande tid, kommer att finnas utrymme för vad som produceras här hemma av både varor och tjänster.

Sedan skaU jag inte öda mycken tid på detta som väl ändå är huvudtemat: SkaU vi ha en besparingsutredning eUer inte?

Vad tycker ni, som nu har begärt replik, om vårt sätt att arbeta på plena och de resultat som vi kommer fram tUl? När vi skrev om finansplanen var vi överens om att tUlråda våra medutskott största möjliga försiktighet med tanke på att vi var på väg in i besvärligare konjunkturer - en stram utgiftspohtik, en god balans i budgeten. Vad tycker ni tre som skall upp nu om atl ni och era partivänner dag efter dag röstar tvärtemot de råd som vi som ledamöter av finansutskottet har givit riksdagen i övrigt? Tycker ni att del är rimligt att vi efter ett sådant argumenterande skaU kunna sätta oss ned tUlsammans med er och tro att man skaU kunna uppnå resultat när det gäUer besparingar?

Ni är ju tre partier med vitala människor och goda resurser. Slå er ihop - får jag ge er det rådet? — och mobilisera litet mod och kurage och kom själva med förslag! Skriv inle bara tUl kungen och säg att kungen snarast möjligt skall utreda detta och lägga fram förslag! Visa litet mod!

Nr 67

Onsdagen den llaprU1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m.m.

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! Arne Pettersson betecknade mitt senaste anförande som en konservativ suck över utvecklingens gång. Jag har visst svårt att uttrycka mig så atl Arne Pettersson begriper det. Jag sade ungefär föhande: Jag är klar över att det har skett — och måst ske — en ökning av den offentliga sektorn. Det är i och för sig inte så märkvärdigt. Frågan är då bara hur långt den skaU få fortsätta att öka.

Vad gäUer utveckhngen på näringslivssektorn menar jag på fullt aUvar att det i nuläget finns anledning att prioritera den före den offentliga sektorn, och det vUl jag understryka ännu en gång. Nu säger Arne Pettersson att med den förödande effektivitet som näringslivet är begåvat med kommer vi framöver atl få en oerhört mycket större produktion. Det är jag fullt medveten om. Men Arne Pettersson måste väl också vara på det klara med att den produktionen hksom vår konsumtion kommer att ha en helt annan sammansättning när vi kommer några år framåt i

141

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu tred-ningar m. m.

142

tiden. Vi producerar då inte bara de varor som vi producerar i dag. Vi kommer således inte alt dränkas i varor som vi inte behöver. Det kommer sannolikt också framöver att råda efterfrågan på nya varor, förutsatt atl den ekonomiska politiken sköts riktigt och att det blir balans mellan dessa båda sektorer.

När vi angriper den offentliga sektorn, angriper vi självfallet i första hand administrationen och byråkratin här i landet. Det måste väl vara djärvt av .\rne Pettersson alt påstå inför denna kammare och inför svenska folket, att här finns ingenting att göra i fråga om effektivitetsökningar. Ty det är tydhgen vad Arne Pettersson viU påstå.

Vad slutligen gäller besparingsutredningen menar vi på fullt allvar att vi nu bör ta itu med de här problemen.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Enda skälet tUl att jag återigen går upp i replUc är att jag gärna viU undervisa Arne Pettersson i en fråga.

Vi har inte talat om att utan vidare flytta över riksrevisionsverket tiU alt lyda under riksdagen; vi har begärt en utredning. Vi har förklarat att det kunde vara rimligt att dela riksrevisionsverkets nuvarande funktioner, så att de funktioner som motsvarar regeringens konlrollbehov etc. skaU lyda under regeringen och alt de andra funktioner som motsvarar riksdagens rimliga kontroUbehov skall lyda under riksdagen. Det är detta det gäller.

Beträffande talet om att vi skuUe komma med förslag som innebär att vi öser på med statsutgifter vUl jag bara säga att vi naturligtvis har avvikit från regeringens förslag — åt båda hållen. Men i den mån våra förslag utgör budgetalternativ har vi balans i de förslagen i förhåUande tUl regeringens förslag.

Det finns, herr Pettersson, exempel på medelstora städer i MeUan-sverige där antalet jobb i näringslivet under den senaste femårsperioden minskal med 6 000 men där man samtidigt fått 6 000 fler jobb i den offentliga verksamheten. Tror herr Pettersson att man avhjälper en besvärlig sUualion bara genom att tiUskapa fler offentliga tjänster? SkuUe det inle vara värt att la en funderare på om man inle i stället borde försöka åtei-vinna de förlorade jobben i näringslivet?

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag förslår alt herr Arne Pettersson har anledning att slingra sig. Del är inle så lätt atl komma förbi att det i utskotlsmajoritetens skrivning står: "När vi har att räkna med att sysselsättningen i de

varaproducerande näringarna kommer atl fortsätta atl gå tUlbaka     ".

Det är möjligt atl det beror på den ekonomiska politik som nuvarande regeringen för, att ni själva tvingats konstatera all vi måste räkna med att det skall gå tUlbaka. Därför är det tydligen en tröst för herr Arne Pettersson atl ökningen av verksamheten på tjänstesektorn inom del offentliga har varit så betydande. Jag för min del hade hoppals att ni skuUe komma till insikt om att vi måste göra kraftiga ansträngningar för att den varuproducerande sektorn och näringslivet skaU bli så pass blomstrande alt vi sedan har råd atl hålla en förvaltning av ganska stor

omfattning även i fortsättningen. Men om vi inte väsentligt kan öka de resursskapande krafterna kommer vi att få betydande svårigheter också i fortsättningen, och då kanske det finns anledning att återigen tala om förlorade år.

Jag har inte fått något svar av herr Arne Pettersson på frågan om det är förbjudet att vidtaga rationaliseringsålgärder inom den offentliga sektorn även om det skulle kunna innebära att det blir möjligt att spara viss personal. Vi vet ju i aUa fall atl det ständigt uppstår nya stora behov, och därför vore det väl bra att kunna konstatera atl det finns möjligheter att vidtaga rationaliseringsåtgärder.

Nu säger herr Arne Pettersson att socialdemokraterna inte tror på vår medverkan. Det vet ni ingenting om. Men vad vi vet är alt ni inte viU vara med — det har ni själva sagt, och då är det ju ingen tvekan om saken. Därför är det tyvärr så att vi måste konstatera att vi inte kan uppnå de resultat som vi vUl försöka uppnå genom att inbjuda er tiU etl gemensamt arbete.

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Besparings- och ra-tionaliseringsu t redningar m. m.

Herr ARNE PETTERSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag tror inte att jag skaU fortsätta så särskUt mycket längre. Jag lackar herr Brundin för den lektion jag fick. Jag saknar den pedagogiska förmåga som herr Brundin har och som gör att jag kan avnjuta hans lärdomar. Det är tydligen alldeles omöjligt för mig atl få mina meddebattörer att förstå vad jag gång på gång försöker säga.

För det första så sade jag att vi på 15 år kan räkna med en ökad varuproduktion med ett minskat antal sysselsatta. Delta är någonting fullkomligt fantastiskt. Det innebär att vi får en fördubbling av tillgängliga resurser på varusidan med etl mindre antal människor sysselsatta. Vinsten härvid, mina herrar, ligger i att man med den ökande effektiviteten lösgör en stor gmpp människor, som annars skulle ha sysselsatts i varuproduktionen, och härtUI kommer de som skulle ha varit kvar i varuproduktionen. En stor grupp människor med initiativförmåga kan sättas in på andra uppgifter. Del vore ännu bättre om man på den perioden tredubblade varuproduktionen. Jag skall gärna vara med och satsa på det och släppa hälften av de anstäUda. Det skuUe bh en enorm vinst, om man lyckades därmed, för det är ju detta man strävar efter i aUt effekliviserings- och rationaliseringsarbete. Det kan inte vara en vinst att låta flera människor göra färre människors arbete.

För det andra försöker ni atl få mig alt framstå såsom den som skulle ha vägrat att vara med på effektivitetsförbättringar och rationahseringar inom samhäUsverksamheten. Det finns inget belägg härför. Jag talade om — vUket de herrar väl erinrar sig som är ledamöter av finansutskottet — den i mitt tycke i varje fall utomordentligt intressanta dag, när RRV och statskontoret presenterade sitt arbete. Vi var fuUa av beundran för deras sätt att arbeta för en ökad effektivisering av statsförvaltningen. Del var en metod. Men det finns också en annan metod. Jag vUl la två exempel.

Det har skett en mycket hård rationahsering inom SJ. Anklagelser har gjorts mot SJ-ledningen för att den skulle ställa 20 000-30 000 människor utan arbete. Men det innebär en effektivitetsökning inom statstjänsten.   Helt   nyligen  har televerket  presenterat  etl  förslag  till

143

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och rationaliseringsutredningar m. m.

omorganisation, som trots en väsentligt ökad produktion innebär en kraftig minskning av antalet anställda.

En rationahsering pågår aUtså även inom statsverksamheten. Är det förresten inte litet generande att förutsätta att aUa de kolleger vi har inom statstjänsten skulle ha en annan syn på sin verksamhet än den de har som arbetar inom privat företagsamhet?

Vilja att uträtta någonting på sitt jobb, om man har ett jobb som är intressant, och att förbättra verksamhetsmetoderna finns, tro mig, lika stark hos statstjänstemän som hos de privatanställda, vare sig de är tjänstemän eUer arbetare. Jag upplever detta i kontakt med en mängd människor i statstjänst, och jag är full av respekt och beundran för deras sätt att angripa sill jobb, även om de själva riskerar att bli ställda vid sidan. Beskyll inte de statsanstäUda för att inte göra sin insats då det gäller att åstadkomma en effektivare verksamhet!

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag tror inte att herr Arne Pettersson kan fortsätta att påstå att jag skuUe beskylla de statsanstäUda för atl inte göra sin insats. Jag har tiUräckligl mycken insikt i vad som görs av ralionaliseringsarbeten inom detta område, om inte annat så genom mitt ledamotskap av styrelsen för statskontoret.

Tänk dessutom om verkligheten hade kunnat anpassa sig efter den beskrivning av välfärdstUlståndet som den socialdemokratiska regeringen tydligen ger. Då hade det varit väldigt bra. Men nu stämmer tiUståndet inte med beskrivningen. Herr Arne Pettersson säger att vi nu producerar mycket mera varor med mindre folk. Det är aUdeles självklart. Vi är tvungna att driva arbetet inom näringslivet på det sättet. Men skulle det då ha varit någon nackdel, om man hade kunnat sysselsätta allesammans och producera ännu mera? Nej, självklart inte. Då hade vi haft betydligt bättre resurser.

Jag vUl tiU slut bara konstatera att ni socialdemokrater inte är vUliga att ta krafttag för att åstadkomma besparingar i statsförvaltningen av statsutgifterna. Det är väl bäst att vi avslutar debatten och röstar nu, för vi kommer inle längre.

144

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr tahnan! För undvikande av missförstånd vill jag säga tUl herr Arne Pettersson i Malmö att ingen här — i varje faU inte jag — har påstått all vi skulle ha fler människor kvar i varuproduktionen bara för atl sysselsätta dem. Det är självfaUet meningen atl de skall producera, och producera med större effektivitet.

Herr Arne Pettersson utgår tydligen ifrån att möjligheterna för människor i det här landet atl konsumera - här kommer också exportmarknaden in - är en gång för aUa givna, men så är del inle. Här strävar vi i alla fall mot en ökad välfärd, och då måste vi kunna bjuda människorna mer varor och nya varor, som inte finns i dag men som säkerligen kommer att efterfrågas i framtiden.

Herr Arne Petterssons recept är tydligen att aUleftersom sysselsättningen nu viker skall man i stället bjuda människorna administration och

byråkrati. Det kan inte vara något för den enskilda människan att konsumera framöver, men det är det valet gäller. VUl vi rationalisera inom denna sektor så kan vi bjuda människorna mer av andra nyttigheter. Så enkel är problematiken, och jag tycker att vi inte skall göra den konstigare heUer. Jag tror inte att människor blir särskUt glada över ökad byråkrati och administration och ser det knappast som en välfärdsökning heUer.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag bringas till tvivel beträffande herr Arne Petterssons i Malmö intresse av och förståelse för rationaliseringsverksamheten när jag märker hur han i den här debatten håUer samma anförande tre gånger.

Herr ARNE PETTERSSON i Malmö (s);

Herr talman! Jag skaU fatta mig kort. Det är bara tUl herr Kristiansson i Harplinge jag skaU rikta mig.

Jag eftersträvar inte att ersätta varaproduktion med tjänster. Herr Kristiansson ser tydhgen detta som något ont, men enkelt uttryckt är det så här. Jag tror, herr Kristiansson, att vi kan sälja en oändlig mängd nya varor med en mördande reklam.

Lät mig ta ett enda exempel. Jag har använt det en gång tidigare, men jag tycker det är så bra. Förut rakade jag mig med en rakhyvel med ett blad som hade en egg på vardera sidan. Nu har det kommit ut en ny hyvel i marknaden. Den har två eggar på en sida, och det betyder att det blir fyra gånger så stor förslitning på eggarna som på den gamla rakhyveln. Och detta är en försäljningssuccé!

Det är alltså ett alternativ. Till sådant kan vi använda resurserna. Att de människor som den ökade produktiviteten frigör kan börja tillverka sådana här saker är väl underbart? Men alternativet är inte tjänster för tjänsternas skull, utan alternativet är att de människor som skall göra de här dumma rakbladen onödiga i stäUet kan användas i vårdsektorn eller för mUjöarbete. Det är dessa två alternativ vi har att välja meUan.

Herr KRISTIANSSON i Harplmge (c):

Herr talman! Efter herr Arne Petterssons i Malmö sista anförande kan jag bara konstatera att han tydhgen är renrakad på argument.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herrar Burenstam Linder och Fridolfsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Brundin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer  finansutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 18 punkten 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 av herrar Burenstam

Linder och Fridolfsson i Stockholm.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Besparings- och rationaUseringsutredningar m. m.

145

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 66-67

Nr 67

Onsdagen den llaprU1973

Besparings- och rationaliseringsutredningar m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Brundin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej -    35

Avstår —      3

Punkterna 2 och 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Löfgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Löfgren begärt vote:ring upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den -som   viU   att   kammaren   bifaller  finansutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 18 punkterna 2 och 3 röstar ja,

den det ej v:ill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Löfgren m. fl.

146

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Löfgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  156 Nej  -  143. Avstår —      3

Punkten 4

Propositioner gavs på bifaU tUI dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 3 av herr Löfgren m. fl. föreslagna motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Kristiansson i Harplinge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vih att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 3 av herr Löfgren m. fl. föreslagna motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Kristiansson i Harplinge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   156

Nej  -  143

Avstår —      3

§ 7 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 19 angående verkställd     Nr 67
granskning av  förvaltningen  av  Stiftelsen  Riksbankens jubUeumsfond     Onsdagen den
under år 1972.                                                              llaprU1973

Utskottets hemstäUan bifölls. Åtgärder mot

skatteflykt

§ 8 Åtgärder mot skatteflykt

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 21 i anledning av motioner om åtgärder mot skatteflykt.

1 detta betänkande behandlades motionerna

1973:134 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s),

1973:135 av herr Rosqvist m. fL (s),

1973:262 av herr Wikner m. fl. (s),

1973:568 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s),

1973:1022 av herrar Helén (fp) och FäUdin (c) vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen hos Kungl. Majt skulle anhålla om tiUäggsdirekliv tUl pågående skatteutredningar av innebörd att man vid konstraktionen av nya skattesystem särskilt beaktade problemen med skattefusk och skatteflykt,

1973:1025 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemstäUts att riksdagen skulle

1.    hos Kungl. Majt begära tUlsättandet av en snabbutredning med uppdrag att föreslå åtgärder mot skatteflykt och skattefusk,

2.    hos Kungl. Majt begära att förslag om skärpta regler för bUdande av fämansbolag framlades i samband med de aviserade förslagen om ändringar i aktiebolagslagstiftningen, samt

3.    besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen, att avdragsrätten för underskott i rörelse vid taxering av inkomst ej förvärvad i rörelse slopades, samt

1973:1031 av herr Hörberg m. fl. (fp).

Utskottet hemstäUde att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1973:134

2.    motionen 1973:135

3.    motionen 1973:262

4.    motionen 1973:568

5.    motionen 1973:1022, i vad den behandlats i detta betänkande

6.    motionen 1973:1025

7.    motionen 1973:1031.                                                                   147

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Reservation hade avgivits av fra andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c) och Björk i Gävle (c) som ansett att utskottet under 5 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1973:1022 i vad den behandlats i detta belänkande hos Kungl. Majt skuUe anhåUa om tUIäggsdirektiv i förekommande faU tUl pågående skatteutredningar av innebörd att man vid konstraktionen av nya skattesystem särskilt beaktade problemen med skattebrott och skatteflykt.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m).

148

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Utskottsmajoriteten fastslår i betänkandet om skatteflykt att inga motionärer har framfört några synpunkter som inte redan har beaktats genom pågående lagstiftningsarbete, genom offentliga utredningar eller genom det fortlöpande arbetet inom departement och administralion.

Det låter precis som om allting är väl beställt och att man menar att man har ett sådant grepp över skatteadministrationen att vi kan lita på att skattebördorna blir fördelade på del sätt som riksdagen har beslutat. Nu vet vi att det inte alls är fallet. Tvärtom har finansministern ett så dåligt grepp över administrationen att det allmänna varje år går miste om 1-2 miljarder kronor i skatteintäkter samtidigt som vanligt arbetande folk tyngs av ett aUl högre skattetryck.

Trots att regeringen har haft många år på sig har man först på allra senaste tiden vaknat upp för att det är nödvändigt alt inte bara tala högt om skatt efter bärkraft och fatta beslut om skattereglerna ulan också alt se till att reglerna blir tillämpade så som har varit avsikten. Att de inte blir det måste ha kommit som en chock för många människor. Inte har, som utskottet säger, kraven på en likformig beskattning på senare år vuxit sig allt starkare. Nej, det är bara det att när många människor både blir mer och mer trängda av hårda skatter och dessutom ser att myndigheterna låter andra med högre inkomster undkomma mycket Undrigt, så börjar de med rätta att tala högt om rättvisekraven.

Sent skaU syndaren vakna, heter det. Att departementet så sent som i november 1972 tUlsatte en arbetsgrupp för alt följa skattereglernas tUlämpning på fältet är ju märkligt. Jag vet inte om det möjligen var ett resultat av min interpeUation i oktober 1972 i det ämnet. Det är viktigt att det kontrollarbete som utförs sker med fasthet, men del är också viktigt att det sker med takt och hänsyn. Det kan ju inte få vara så alt man vid taxeringsrevisioner hos varje skattskyldig ser en presumtiv lögnare. Vad man tUlvitar den skattskyldige måste i vanlig ordning bevisas. Det kan inte finnas rätt att genereUt häUa en taxeringstjänstemans ord för sanning och den skattskyldiges för osanning.

Samtidigt vUl jag gärna — som jag gjort många gånger tidigare — påpeka att skattebrott är brott som bör fördömas och inle accepteras eller t. o. m. glorifieras i vissa sammanhang, därför att skattetrycket är

hårt. Detta faktum ger inget sakhgt stöd tUl en sådan värdering; snarare är     Nr 67

det tvärtom.                                                                 Onsdagen den

PunktprotokoUer för den ena grappen efter den andra har varit     11       jj 1073

påtagUgt framgångsrika åtgärder. Men det är viktigt att det inte stannar---

vid  sådana  här  punktvisa  kontroUer utan att det i stället bhr ett    Åtgärder mot

kontinuerligt inslag i taxeringsarbetet och gäUer aUa grapper. Det kan     sKattejlykt

inte accepteras att vissa gmpper kommer med men inte andra, inte heller

att  det  kanske blir åtskiUiga år mellan kontrollerna för varje grupp.

Därför måste det ske en sådan förstärkning att man klarar av, omgående,

en kontroll över hela bredden. Det gör man inte i dag. Man har inte ens

ambitionerna riktade därhän och planer på det. Vi ligger också i Sverige

långt efter de övriga nordiska länderna när det gäUer kontrollen. De har i

absoluta tal många fler personer som arbetar med detta, tröts att de är

mindre länder än Sverige.

Vi får tUlfäUe att här i rUcsdagen återkomma tUl detta med tjänster, men jag vUl redan i dag understryka hur viktigt det är alt man här verkligen gör en radikal ökning. Det kan ju inte heller vara särskUt svårt att t. ex. få tag i arbetslösa akademiker, som kunde göras användbara till det här arbetet.

Vid revisioner i samband med t. ex. besvär är den genomsnittliga höjningen av åsätt taxering ca 11 000 kronor per revision. Siffrorna gäller för 1971. Vid s. k. offensiva revisioner är den genomsnittliga höjningen ca 28 000 kronor. Om man tar ett mycket grovt genomsnitt utför varje taxeringsgubbe 30—40 revisioner. Varje man som då utför t. ex. 35 revisioner, offensiva sådana, åstadkommer aUtså 980 000 kronor i höjning av åsätt taxering. Räknar man med att 60 procent blir skatt, betyder det att varje sådan revisionstjänsteman tUlför stat och kommun 600 000 kronor. När varje tjänst på det sättet kan finansiera sig själv så bra, borde man ju inte tveka ett enda ögonbUck att anställa så många att både länsstyrelser och riksskatteverket får de tjänster som de vill ha, särskUt när det är arbetslöshet i landet inte minst just bland unga akademiker. Dessa personer kunde betyda stora tUlskott tUl det allmänna, men i egenskap av arbetslösa förorsakar de i stäUet det aUmänna dryga kostnader.

Utskottsmajoriteten säger att utnyttjandet av fullt legala avdragsmöjligheter ofta mer eller mindre grundlöst kommit att inbegripas under termen skatteflykt. Jag citerar vidare: "Utskottet viU framhåUa att sådan överdriven kritUc endast är ägnad att ytterligare undergräva skattemoralen

Ja, det är en rejäl näsknäpp som utskottsmajoritetens socialdemokratiska ledamöter med dessa ord ger finansministern. Finansministern tycker nämligen att det är asocialt beteende och att den legala skatteflykten ingenting är annat än Ulojalt utnyttjande av ofullkomligheter i lagsliflningen. Jag menar att när bestämmelserna är ofuUkomliga skall dessa ändras, och det är lagstiftarna som skall klandras för att bestämmelserna inte har bhvit ändrade.

Jag skuUe också vUja anföra ett enda exempel, eftersom det finns med
i en av de i ärendet väckta motionerna, som har varit föremål för
behandling i utskottet. Det rör en sådan fråga som avdrag för underskott    "

Nr 67                      i annan förvärvskälla. Jag har inte menat att man på något sätt är färdig

Onsdagen den       ** stäUningstagande — det tror jag ingen kan vara i dag i den frågan.

11 aprU 1973         JS tycker att den har sitt intresse inte minst mot bakgrunden av det

-—------------- —-    beslut som rUcsdagen fattade i förra veckan när det gällde att minska

gärder mot             bostadstiUäggen för barnfamUjer med s. k. höga inkomster. Det var då

SKattejlykt             j-gg  ,j.    gj person med 50 000 kronor i inkomst och med barn.

Han hade ett lån på 150 000 kronor och fick ett ränteavdrag på 8 000 kronor, och därför förlorade han en del av bosladstUlägget. Samtidigt kvarstår emeUertid möjligheten för exempelvis en person som har 200 000 kronor i inkomst att göra avdrag för räntor och reparationer med 100 000 kronor och att därmed i realiteten få en skattevinst på 70 000 kronor.

Jag tycker att det är nödvändigt att stäUa sådana här exempel i belysning mot varandra. De visar kanske framför allt att man inte löser denna typ av frågor genom att rycka loss en bit vid något tUlfäUe och hitta en utväg, som i själva verket inte gör förhållandena ett dyft bättre i jämförelse med andra som har bUvit betydligt mera favoriserade genom lagreglernas innehåll. Och det är just därför jag finner det så oundgängligen nödvändigt att man inte bara plottrar med enstaka åtgärder här och där utan ser dessa frågor som en samlad enhet.

Vid själva systemuppbyggnaden på olika områden av det stora och komplicerade skattefältet bör just skatteflykts- och skattefuskfrågorna vara med. Därför är det märkligt att finansministern inte med ett ord i direktiven till den utredning som tUlsattes förra året har nämnt något om att de här frågorna skall bli beaktade.

Vi har liera andra utredningar där skatteflyktsfrågorna är helt lämnade åt sidan eller mycket legärt behandlade. Just direktiven tUl 1972 års skatteutredning är synnerligen ingående. Finansministern talar om i detah vad utredningen får göra, inte får göra och bör göra, men de här frågorna är icke berörda. Jag tycker att det är märkligt. Det är också anledningen tUl att vi i en reservation har krävt att man skaU begära hos statsrådet att få tiUäggsdirekliv tiU skatteutredningarna om att särskilt beakta dessa frågor när det gäller utformningen av skattebestämmelser av olika slag.

Jag ber, herr talman, med hänvisning tiU detta att få yrka bifaU tUl reservationen av fru Nettelbrandt m. fl.

Herr SUNDKVIST (c):

Herr talman! Med hänvisning till fru andre vice talmannens utförliga anförande men också med hänvisning tUl alt det i de här frågorna råder en stor enighet över alla partigränser skall jag fatta mig mycket kort.

De motioner som ligger som bakgrand tiU det här utskottsbe
tänkandet, utskottsmajoritetens skrivning, reservationen och det särskUda
yttrande som finns talar om att det ökade skattetrycket har varit orsak
tUl att skattebedrägeri och skatteflykt fått en uppseendeväckande
utbredning. Mot denna bakgrund är det helt naturligt att man också gör
det konstaterandet att de nu sittande skatteutredningarna — vi har ju
några stycken på olika områden, som bekant - verkhgen tar itu med
problemet skatteflykt.
150                            Jag nämnde  att  om  de  stora  och allvarliga problem som skatte-

bedrägeri och skatteflykt innebär råder det enighet över partigränserna. Motionerna ger belägg för det, utskottsbelänkandets såväl majoritetsskrivning som reservation och särskUda yttrande ger besked om det. Jag tycker därför att det verkligen skulle finnas anledning alt vi började övergå från tal till handling och försökte att på allvar komma tUl rätta med de här skatteflykts- och skatlebedrägeriproblemen.

Ulskottsmajoriteten har i och för sig en myckel stark skrivning, där det kan utläsas att man verkligen är beredd atl ta itu med problemen. Däremot är man, som fra Nettelbrandt nyss konstaterade, inle på någol sätt beredd att klart säga ul alt de utredningar som sitter skall beakta de här frågorna. Det är alldeles givet, som majoriteten anför i sin skrivning, att sittande skalleutredningar har rättighet att ta upp de här frågorna, och man kan naturhgtvis begära av dem att de skaU göra det. Men orsaken lUl den reservation som vi har lämnat är atl vi tycker alt det klart skuUe sägas ul i direktiv alt dessa problem har blivit så stora all de verkligen skaU behandlas av utredningarna.

Med den korta motiveringen yrkar jag bifaU tiU reservationen.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! I skatteutskottets,belänkande nr 21 behandlas flera motioner med förslag till åtgärder mot skatteflykt, såväl generella metoder som mera speciellt inriktade. Dessa problem har ju blivit allt vanligare, och numera kan man ofta få ögonen på nya faU som kommit i dagen.

Av utskottsbetänkandet framgår dock alt många åtgärder har vidtagits från statsmakternas sida. Sålunda beslutades 1969 en väsentlig förstärkning av skatteadministrationen genom atl riksskatteverket inrättades 1971 som central myndighet för, beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet. Är 1971 frikopplades länsstyrelserna från prövningsnämndernas dömande verksamhet, och i stäUet inrättades särskUda länsskatlerätler. Dessutom förstärktes kammarrättsoiganisationen. Vi fick även en ny skattebroltslag. 1972 kom nya åtgärder för alt förenkla taxeringsarbetet och förbättra kontrollen. Antalet tjänster på länsstyrelsernas skalleavdelningar har på tre år ökat med 161.

Riksskatteverket har bara i år fått särskilda medel anvisade - ca 4,2 mUjoner kronor — för anställning av tUlfällig personal samt för utbUdning och information, och enhgt proposition nr 85 förordas 100 nya laxeringsassislenlstjänsler, vUkel motsvarar ca 5,9 mUjoner kronor för detta och nästa budgetår.

Av skalteulskoltels betänkande framgår även alt flera andra åtgärder vidtagits och att det för närvarande finns en arbetsgrupp inom finansdepartementet som snabbt kan föreslå nya åtgärder om sä skulle vara erforderligt.

Vidare framkom vid behandlingen i skatteutskottet atl såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skalteutredning i mycket hög grad sysselsätter sig med såväl de speciella skatteflyktsfrågorna som en mera allmän översyn av skatteproblematiken - delta i så hög grad atl utskottet funnit sig föranlåtet att påpeka all "enligt utskottets uppfattning är det bl. a. mot bakgrund härav angeläget att dessa utredningar får möjlighet

151

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

att ägna sig åt sina huvudsakliga uppgifter".

Nu har tUl utskotlsbetänkandet fogats en reservation samt ell särskUt yttrande, del sistnämnda av ledamöterna från moderata samUngspartiet. Men vi kan helt instämma i vad som sägs i reservationen, då del konstateras att vårt nuvarande skattesystem inte fyller de krav man kan ställa pä det utan all det måste ändras. Vi kan även instämma i vad som sägs om samhällsatlilyden mot skattebrott.

Däremot har vi inle funnit anledning alt ge tUläggsdirekliv tUl sittande utredningar. Vi tycker att den skrivrung som ulskoltel gjort i anledning av de olika motionsyrkandena är så pass klar och välutformad atl vi kunnat nöja oss med ett särskilt yttrande.

Jag vUl i detta sammanhang gärna framhålla att vi i den här frågan får

bortse ifrån att den stora majoriteten av de svenska skattebetalarna är

laglydiga medborgare, vUka plikttroget fullgör sina skyldigheter mot stat

I och kommun. Ett bra sätt att öka deras antal vore alt ge svenska folket

etl nytt, modernt och rättvist skattesystem.

Vi får inte heUer hemfalla till generaliseringar och fördöma hela yrkeskårer bara därför att t. ex. företagare, läkare och tandläkare blir föremål för särskilda kontrollåtgärder. Ulskoltel framhåUer i sitt belänkande all skallebroll tyvärr förekommer inom alla kategorier skattskyldiga, och även om de aUra flesta förseelserna kan betraktas som ringa brott så är den alltmera tiUlagande tendensen ett vältaligt bevis för att vi har rätt i vår kritik mot det nuvarande skattesystemet — det fungerar inte och vi måste få en genomgripande omläggning.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande än om bifall tUl utskottels hemställan.

152

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk);

Herr talman! Skatteinkomsterna lUl stat och kommun flyter in på olika vägar, men skatterna har också olika tyngd för skilda grupper i samhället. Den indirekta beskattningen har fått ökad betydelse för statens inkomster. Etl annat påfaUande drag är att skattetrycket i procent av bmttonalionalprodukten ökat för fysiska personer samtidigt som det för juridiska personer minskal underdel senaste årtiondet.

Den ofta aktualiserade frågan om åtgärder mot skatteflykt och skattefusk bör ses också i detta perspektiv. Del är inle svårt atl förstå att vanliga löntagare, som får betala skatt på varje krona i inkomst och därtUI också på dsn mat man köper, upprörs över att bärkraftiga grupper i samhället undanhåUer mUjardbelopp från beskattning.

Skatteutskottet har helt rätt i sin bedömning att "undanhållna belopp kan uppskattas tiU så betydande belopp att de i avsevärd mån påverkar samhäUsekonomin". Däremot kan jag inte dela utskottets uppfattning "att skattebrott förekommer bland alla kategorier skattskyldiga", inte ens när utskottet påstår att detta är välkänt.

Vilka skattebrott kan den stora skaran av industriarbetare göra sig skyldig tiU? Varje krona dessa arbetare tjänat under året redovisas i arbetsgivarappgifter tUl skattemyndighetema. De kan inle ens undanhålla de 25—30 öre som skatten på en liter mjölk utgör.

Jag anser att skatteutskottet med denna skrivning söker dämpa den

berättigade förbittringen bland allmänheten över skatteflykt och skattefusk genom att framställa skattebrotten som något som aUa människor tydhgen sysslar med. Det är på sin plats att skatteutskottet klargör vad man menar med påståendet atl del är välkänt att skattebrott förekommer bland aUa kategorier skattskyldiga. Jag begär ell besked på den punkten, och jag tror alt de många varUiga löntagarna är lika intresserade av ett svar.

1 motionen 1025 har vänsterpartiet kommunisterna pekat på tre vägar som utnyttjas för att beröva stat och kommuner stora skatteinkomster:

1.    Genom att skattelagstiftningen ger särskilt de stora aktiebolagen omfattande favörer.

2.    Genom atl gäUande skatteregler utnyttjas på ett sätt som icke var avsett av lagstiftaren, dvs. skatteflykt.

3.    Genom att inkomster och förmögenheter i direkt strid med lagen undandrages från beskattning, dvs. skattefusk.

När det gäller favörerna tUl de stora aktiebolagen har vi från vänsterpartiet kommunisterna konsekvent krävt att dessa slopas. Genom en rad bestämmelser befrias nu bolagen från beskattning av inkomster. Det gäller avskrivningsregler, avsättning till investeringsfonder och lagerreserver etc.

I fråga om skatteflykten har uppmärksamheten riktals på möjligheterna att genom bolagsbildningar och andra metoder skaffa sig skattefördelar. På detta sätt kan skalleavdrag utnyttjas som inte kommer löntagarna tiU del. Vi menar att skärpta regler behövs för bUdande av s. k. fåmansbolag, liksom att avdragsrätlen för underskott i rörelse vid taxering av inkomst, ej förvärvad i rörelse, slopas, och vi kan gärna tänka oss att vidga den frågan atl gälla inkomster även från annan förvärvskälla.

Det är givetvis svårt att exakt mäta de belopp som genom skatteflykt och skattefusk undanhålles stat och kommun. Varierande belopp har nämnts, från ett par mUjarder till meUan 10 och 20 mUjarder kronor. Redan de begränsade åtgärder som utskottet hänvisar till har dragit fram betydande belopp för beskattning. På bokhandelsdiskarna har det i bokform presenterats en redogörelse för de olika metoder som använts för att undandra inkomster från beskattning. Man har dock en känsla av att uppmärksamheten i alltför hög grad har koncentrerats lUl de mindre skallebrotten och att de verkhgt stora kryphålen har förbisetts.

Ett speciellt viktigt problem är frågan om att stoppa de utländska storbolagens skatteflykt. Nu kan en myckel omfattande verksamhet bedrivas i vårt land utan att multinationella företag redovisar några vinster för beskattning här. Detta gäller i hög grad oljebolagen, vUket vi från vänsterpartiet kommunisterna vid flera tUlfäUen har påtalat.

Det är en något märklig slutsats skatteutskottet kommer tUl, när utskottet dels talar om alt så betydande belopp undanhålls att de i avsevärd mån påverkar samhäUsekonomin, dels alt motionärerna inte har framfört några synpunkter som inle redan beaktats genom pågående lagstiftning eller offentliga utredningar eller genom del fortlöpande arbetet inom departementen och administrationen i övrigt, dels ock att motionerna i allt väsentligt redan torde vara tUlgodosedda.

Man  kan  väl  ändå  utgå  från att ingen av motionärerna har varit

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

153

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skattefiykt

främmande för att utredningar om skattefrågor pågår. Vad som begärts är att frågorna om skatteflykt och skattefusk skaU bli föremål för särskild uppmärksamhet, oberoende av de övriga utredningarna. I motionen 1025 påpekar vi det förhållandel atl både förelagsskatleberedningen och 1972 års skalteutredning har ett myckel omfattande program, varför det kan ta lång tid innan de färdigstäUer sina betänkanden. Men direktiven för utredningarna är inte heller så utformade alt de täcker de speciella åtgärder för all komma lUl rätta med skatteflykt och skattefusk som det här är fråga om.

Vi menar atl ett förhåUande där mUjardbelopp undandras beskattning inle kan få fortsätta atl råda. Man bör ta itu med skatteflykt och skattefusk med stor skyndsamhel. Det är därför som vi bl. a. har föreslagit en snabbutredning med del specieUa uppdraget att föreslå åtgärder mot skatteflykt och skattefusk. Delta har skett mot bakgrunden av att nuvarande insatser är helt otUlräckliga.

Herr talman! Jag ber därför att få yrka bifall lUl motionen 1025. Genom de i motionen föreslagna åtgärderna skulle inle bara skatteinkomsterna tiU stat och kommun öka, utan förutsättningarna för atl lätta skattebördorna för de.minst bärkraftiga skulle också bli större. Bl. a. skuhe förutsättningar skapas att befria livsmedel från beskattning, vUket vänsterpartiet kommunisterna upprepade gånger har föreslagit.

154

Hert BRANDT (s):

Herr talman! Motionerna i denna fråga avspeglar den opinion mot skattebedrägerier och skatteflykt som finns i dag. Som vi skriver i betänkandet har skatteflykten antagit uppseendeväckande proportioner, och skattebedrägerier av anmärkningsvärd omfattning har uppdagats vid landsomfattande kontroUer. Det är som bekant riksskatteverket som i samverkan med länsstyrelserna har företagit dessa kontroller. Det är också helt naturligt atl allmänheten frågar sig hur det kan vara möjligt att begå sådana skattebrott. Är del fel på lagsliflningen, eller är kontroUen för bristfällig?

Kritiken har hårdnat, del är alldeles klart, och det menar utskottsmajoritelen är positivt. Men samtidigt säger vi i utskottet att kritiken delvis är överdriven och att den kan skada. Den kan ge det intrycket att det är lätt alt ordna med skalleflykt eller begå skattebedrägeri, men det bhr ju ändå allt svårare atl göra del. Jag noterar ändå med tiUfredsställelse all reservanterna understryker alt skatteflykten och skattefusket inte kan ursäktas av högt skattetryck. Men fastän det slår så i reservationen fick jag ett helt annat intryck av vad fra Nettelbrandt sade här nyligen. Såsom i reservationen låter del inte heller i den borgerliga pressen — och så har det aldrig låtit i borgerlig press, vUket jag gärna vill framföra.

Jag vUl också betona all bedrägerierna inte alllid beror på felaktigheter i lagstiftningen. De beror snarare på bristande kontrollmöjligheter. Men det finns möjligheter alt upptäcka brott, och de möjligheterna ökar successivt. E»el som i debatten betecknats som "legal skatteflykt" har, som vi skriver i betänkandet, varit rena skattebedrägeriet, som är straffbart.

Skatteflyktskommittén framhöU i sitt belänkande år 1963 atl en aUmän regel mot skatteflykt inle behövdes mot rena skentransaktioner, eftersom man i rättspraxis tiUmälte rättshandlingens verkliga innebörd avgörande betydelse.

Jag tror att man ofta bortser från detta, och säkerligen har många exempel i den bok som man här talat om gällt skentransaktioner, som människor tror atl de kan göra på grund av en felaktig lagstiftning. I verkligheten är det dock möjligt att komma åt dem — med den lagstiftning som finns — om kontrollen bara är riklig.

Jag kanske skall svara på herr Berndtsons i Linköping fråga om man inle kan tUlsätta en särskild utredning, vUket kommunisterna nämligen yrkar på. Jag tror inte att det är möjligt för någon särskUd utredning att klara det här problemet. Vilken utredning man än tUlsätter blir den totalt beroende av det skattesystem som riksdagen utformar. Man måste angripa skatleflyktsproblemet med hänsyn till den lagstiftning som finns.

Skatleflyktskommittén sade vidare, vUkel jag skall tillåla mig alt citera redan i det här sammanhanget;

"En allmän bestämmelse, som riktade sig mot andra former av skalleflykt, måste för att bli effektiv vara mycket aUmänt håUen och kunde inte preciseras närmare än att fråga skulle vara om försök alt vinna 'oliUbörlig skattelättnad' eller dyUkt." En sådan formulering skuUe inte, säger kommittén, vara acceptabel ur rättssäkerhetssynpunkt. — Så långt skatteflyklskommittén.

Upptäckterna ökar, som jag sade, och i många fall får de förödande
sociala och ekonomiska konsekvenser för dem som försöker göra
bedrägerierna. Jag tycker att det bör understrykas, och del är angeläget
att vi kommer dithän att alla förstår att skattebrott inle lönar sig för
någon.                                                 ,

Låt mig skjuta in etl bemötande av herr Berndtsons angrepp på
utskottet för att utskottet anför att man kan tala om skattebrott bland
alla kategorier skattskyldiga. Vårt påstående är riktigt. Det finns inget
undanlag för arbetare, tjänstemän eller företagare i vårt land. Ingen grapp
går fri frän skattebrott. Jag skall gärna stå tUl tjänst med exempel som jag
personligen känner liU, om del skulle vara nödvändigt. Saken är alldeles
uppenbar: skalteulskoltels påslående på den punkten är inte felaktigt,
även om vi vet att de stora pengarna undanhåUs av dem med höga
inkomster och stora kapital,      ■

Nu har inte statsmakterna alldeles. stiUatigande åsett den här utvecklingen, vilket man nästan fick intryck. av genom fru Nettelbrandls anförande. Frågan uppmärksammas sedan lång tid tillbaka, och detta har lett liU intensifierade åtgärder i form av förstärkningar av skattekontrollen och ändringar i skattelagstiftningen för atl täppa tiU de luckor som finns. Fra Nettelbrandt säger atl man bör anställa tjänstemän, för del betalar sig. När har folkpartiet i denna kammare slagits för all utvidga den offentliga sektorn? Vi hade alldeles nyss en debatt där de borgerliga gick tiU storms mot den offentliga sektorn och viUe få tUl stånd besparingar och indragningar där. Detta är en del av den offentliga sektorn. Fra Nettelbrandt kan ju stå här och säga att hon personligen vUl ha en utökning åtminstone på.den delen av den offentliga sektorn, medan

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Åtgärder mot skatteflykt

155

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

156

andra talar sig varma för alt vi måste spara på den offentliga sektorn. Och det är ofta vi hör det resonemanget. Men riksskatteverket har inle vägrats något av den personal man har begärt.

Herr talman! Jag tror jag skaU kosta på mig liden atl rekapitulera de åtgärder som har vidtagits på detta område. Redan 1956 fick vi en ny laxeringsförordning. Vad den innebär skaU jag däremot inte gå in på. Är 1969 beslöt vi inrätta riksskatteverket och därmed sammanhängande organ. År 1971 fick vi en ny skattebrottslag.

Men vad allmänheten ofta sammanblandar med skattesystemet är aUa avdragsmöjligheter som finns vid taxeringen och som skulle öka årligen om oppositionen fick sin viha fram. Herr Sjöholm har i en motion påtalat detta. Han har anmärkt på att motionen inte har tagils upp i föreliggande belänkande. Jag vUl därför gärna säga att det beror på alt motionen berör just avdragen. Det betänkandet, som redan är beslutat, framlägger vi senare; motionen hade aUtså mera samband med det än med den här frågan.

Herr Sjöholm framhåller i sin motion bl. a. att avdragsmöjlighelerna är lUl för de större inkomsttagarna och oåtkomliga för alla med låga eller medelstora inkomster. Så slår han fast: Det bör en gång för alla vara slut med alt kunna använda beskattningen som ett instrument för tillgodoseende av än det ena, än det andra ändamålet. Jag tycker att herr Sjöholm bör ta en ordentlig debatt med fm Nettelbrandt om detta. Varenda skatteutskottssammanträde får vi slå ihjäl motioner om alla möjliga avdrag, som herr Sjöholm talar om. Och det är avdragen som den breda allmänheten får mest kontakt med och menar är orättvisa.

Jag nämner detta därför att jag i långa stycken håller med herr Sjöholm på denna punkt. Om han kunde påverka sina partikamrater och även de andra inom den borgerliga sektorn, om jag får uttrycka mig så, skuUe vi verkligen kunna nå resultat när det gäller detta problem, som vi brottas med och skall brottas med i 1972 års skatteutredning. Detta är nämligen en viktig integrerande del i vår skattelagstiftning, som vi grundligt måste pröva.

I övrigt har vi också företagsskatteberedningen. Fru Nettelbrandt är med i 1972 års skatleberedning, som jag talade om. Hon är också med i förelagsskatleberedningen, och även den har lUl uppgift alt utreda många av de problem som tas upp i motionen.

AUt detta - jag skall komma tUl mera sedan — visar att folkpartiet, och även fru Nettelbrandt, har fuUkomhgt akterseglals i kampen mot s. k. skattefusk. Jag kallar det dock inte för skattefusk utan för skattebedrägeri och skatteflykt, eftersom det är två olika saker. Därför uppträder nu "syndaren", om jag får använda fru Nettelbrandls egna ord, med nyvaken arrogans och talar om att inga åtgärder har vidtagits på det här området.

Socialdemokraterna är fast beslutna alt vi så långt det är möjligt skaU täppa tUl varenda lucka som medför risk för skatteflykt eller skattebedrägeri.

Jag tUlåter mig uppräkna vidare åtgärder:

Livförsäkringskommiltén föreslår i ett betänkande åtgärder, varigenom nuvarande möjligheter att teckna en pensionsförsäkring för äkta

make i avsikt att undandra samhället skatt, stoppas. De åtgärderna torde riksdagen snart få ta ställning tiU genom en proposition.

Mot fämansbolagen har vidtagits vissa åtgärder, men där har företagsskatteberedningen sitt arbete, och den kommer väl snart med ett delbetänkande i den delen. Redan enligt gällande skattelagstiftning finns det emellertid möjligheter alt ingripa mot överföringar av tjänstein-komsler lUl aktiebolag.

Propositionen om aktiebolagen har vi redan fått, och där blir lägsta aktiebelopp 50 000 kronor - ett led i samma strävan atl försöka täppa tiU möjligheterna tUl skatteflykt och skattebedrägerier. Detsamma gäller ingripanden mot lån i aktiebolag tUl aktieägare.

År 1972 fick vi en lagstiftning mot handeln med s. k. vinstbolag, 1973 fick vi regler för att stoppa skatteflykt genom partrederier och liknande. Inkomstgränsen för bostadsbidrag har också justerats genom en proposition.

Den internationella skatteflykten talade herr Berndtson i Linköping om. Det är uppenbart att lösningen av det problemet i stor utsträcktung är beroende av internationella förhandlingar — dubbelbeskattningsavtal t. ex. — men frågan har också tagils upp inom OECD och på det nordiska planet.

De nordiska länderna har vidare undertecknat ett multUateralt handräckningsavtal i skatteärenden, och på sikt får vi anta att sådana avtal skall kunna träffas även med andra länder.

År 1966 fick vi en lagstiftning som bl. a. innebär att den som avreser från Sverige fortfarande skaU anses vara bosalt i Sverige under en treårsperiod, om han eller hon inte visar att han/hon saknar från beskattningssynpunkt väsentliga anknytningar tUl Sverige, vUket också beaktas i dubbelbeskattningsavtalen.

Enligt beslut av 1973 års riksdag skaU skatteflykt i utflytlningsfallen kunna motverkas även genom särskUd prövning av ärenden om tiUdelning av emigrantvalula.

Jag vill också erinra om det betänkande rörande periodiska understöd som vi väl får en proposition om och varigenom också den skatteflykt som tidigare förekommit eller som nu förekommer i del avseendet stoppas.

Inom departementet finns nu — det kanske jag bör tillägga — en särskild grapp som är tiUsatt för att bedöma de multinationella företagen ur skallesynpunkt.

Det arbetas alltså för fullt på olika avsnitt i alla dessa avseenden.

Får jag i övrigt hänvisa till den redogörelse som utskottet lämnar i belänkandet över de skattekontroller som riksskatteverket i samverkan med länsstyrelserna har företagit och fortfarande företar, en kontroll som ökar successivt.

Ja, herr talman, det här var en uppräkning av vad som har gjorts. Jag förstår att fru Nettelbrandt och de övriga folkpartisterna har blivit nervösa när de märkt att de har blivit akterseglade. Nu försöker de uppträda som de verkliga bekämparna av skattefusk och skattebedrägeri, när sanningen är atl den ena åtgärden efler den andra har vidtagits under många år.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

151

Nr 67                          Men jag utgår  från  att  det  nu  råder enighet i utskottet i själva

Onsdagen den       sakfrågan. Vad reservanterna vih är att 1972 års skalteutredning skaU få

11 april 1973         tUIäggsdirektiv som innebär att den skall ta upp just denna fråga. Del

Åtgärder mot

förvånar mig att fru Nettelbrandt, som själv sitter i denna utredning, anser att detta är nödvändigt. Jag skulle ha förstått om någon annan

                              ledamot i riksdagen, som inte tillhör utredningen, hade kommit på den

idén.

Såvitt jag har förstått är utredningen fullkomligt enig på den här punkten. Jag tror att vi redan vid det första sammanträdet — åtminstone var det när vi drog upp riktlinjerna för arbetet — sade att det här skall vi ta itu med. Del har åtminstone varit min uppfattning. Jag tolkade direktiven så att vi hade fullkomlig frihet i det avseendet och alt vår ambition helt enkelt måste vara att utreda det problemet. Vi har redan haft en föredragning — det kan jag väl tiUåta mig att säga — inom utredningen om skattefusk och skattebedrägeri. Vid nästa sammanträde skall vi ha en ny föredragning om skatteflykt och skattebedrägeri av representanter från riksskatteverket. En representant för den grapp inom finansdepartementet som också sysslar med och utreder skatteflykts-problemet skall vara närvarande på nästa utredningssammanträde och informera oss. Och jag tror att det också från polisväsendet kommer någon representant som har hand om dessa frågor.

Tror fra Nettelbrandt att jag är med på att detta skall ske bara för skojs skull eller atl det är en skenmanöver från utskoltsordföranden eller övriga ledamöter? Vi är aUa fuUkomhgt eniga om atl detta problem måste vi ta itu med. Vi kan inte komma med någol nytt skattesystem med mindre än atl vi samtidigt ser tUl alt vi så långt det går täpper till varenda lucka som möjliggör skatteflykt eller skattebedrägeri.

Finansministern sade i sitt svar på en interpellation; Varje kommitté måste ha ambitionen att konstmera ell skattesystem där skatteflykt eUer skattefusk helt omöjliggörs eller i varje fall försvåras. Ungefär samma ordalydelse finns i den PM som föredragits inom skalteulskoltel. Att under sådana förhållanden besluta om tilläggsdirektiv till 1972 års skalleutredning är, såvitt jag förstår, all slå in öppna dörrar. Det är inte nödvändigt, när vi har fru Nettelbrandt med där som intresserat sig så för detta problem och när jag nu försäkrar att vi skall ta upp del. Inte behöver vi dä ha en pekpinne från finansministern! Och hur skall han förreslen skriva de direktiven?

Herr talman! Med detta ber jag all få yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:
Herr talman! Herr Brandt måste läsa mitt anförande, eftersom han har
missuppfattat mig så att han tydde det som om jag menade att
skatteflykt eller liknande skuUe kunna ursäktas när man har ett högt
skattetryck. Nej, men ju högre skattetrycket blir, ju angelägnare är del
atl ingen får smita ifrån sina skyldigheter mot stal och kommun. Då blir
det ell ännu hårdare skattetryck på de lojala skattebetalarna. Det var
detta jag ville understryka.
158                            Sedan säger herr Brandt att statsmakterna verkligen inle stUlatigande

har åsett detta utan har vidtagit den ena åtgärden efter den andra. Och så får vi höra att vi 1956 fick en annan taxeringsorganisation, all vi har fått ell riksskatteverk osv. Men, herr Brandt, faktum kvarstår alt de belopp som flyktas bort den här vägen enligt en minimiuppgift som är lämnad uppgår liU mellan en och två mUjarder kronor. Då är det faktiskt så all detta har skötts mycket dåligt, även om man har skapat nya organisationer av olika slag. Det är detta faktum som inte kan bortförklaras. Jag skall gärna göra en bekännelse inför herr Brandt: Jag har för min del litat mera på att finansdepartementet har håUil sin hand över de här frågorna och faktiskt klarat den uppgiften, och det tror jag atl även många skattebetalare har gjort. Själva bevakningen av hur reglerna efterlevs kan vi ju inle göra här i riksdagen, utan vi litar på att den sker under departementets överinseende i hela organisationen. Visst är del då ganska häpnadsväckande, herr Brandt, att man i november 1972 tUlsatte en arbetsgrupp inom departementet för atl klara den här bevakningen. Hur har det gått tidigare under de 40 år som regeringen haft ansvaret?

Sedan tycker jag inte att herr Brandt skaU bli så upprörd här. Det är alldeles riktigt som han säger att vi är ganska överens om att dessa frågor nu skall tas upp. Och jag vUl gärna vitsorda all herr Brandt inom utredningen har varit mycket välvUlig och varit med på alla mina förslag om atl komplettera uppgifterna med jusl det som rör skatteflykt och skattefusk. Men kan då herr Brandt tala om för mig varför de frågorna icke skaU finnas med i utredningens direktiv, när departementschefen i övrigt så i detah har föreskrivit vad vi får göra och inte göra?

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Med hänsyn till att yrkandet i punkten 3 i motionen 1025 förutsätter lagtext och därför i dag inte kan las upp tUl avgörande ber jag, herr talman, all få begränsa mitt bifallsyrkande alt gälla punkterna 1 och 2 i motionen 1025.

Herr Brandt ifrågasätter atl den föreslagna utredningen kan tUlsättas eftersom dess arbete blir beroende av vilket skattesystem som skaU tUlämpas. Om jag tolkar herr Brandt rätt innebär detta att han lugnt vill invänta flera års utredningsarbete i sittande skalleutredningar innan han är beredd att ta itu med frågan om skattefusk och skatteflykt. Vpk däremot anser atl denna fråga måste få företräde, och där går tydligen våra åsikter isär. Vad vi i dag diskuterar är ju del skattesystem vi har nu och inte ett eventuellt framtida skallesystem.

Jag anser också atl det är fel att i en seriös debatt om åtgärder mot skatteflykt föra in frågan om arbetsbyten mellan enskilda personer — jag förmodar atl det var detta herr Brandt åsyftade. Det kan väl ändå inte vara detta som är den stora huvudvärken när det gäller skatteflykten, utan del måste vara att man bildar särskilda bolag eller på annat sätt försöker utnyttja skattereglerna och framför aUt atl internationella storbolag undanhåUer inkomster av verksamhet i vårt land från beskattning. Jag anser fortfarande att det är förolämpande mot vanliga löntagare all de blir omnämnda i etl betänkande angående skallebroll. Den absolut övervägande delen av löntagarna har ju enbart sin inkomst av tjänst, från vUken skatt dras tUl fullo. Det krävs en betydande bevisning för all man

159

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Åtgärder mot skatteflykt

skall få avdrag godkända.

Slutligen etl ord i frågan om den internationeUa skatteflykten. Del är naturligtvis bra att man på socialdemokratiskt håll den I maj bär paroller om att stoppa de utländska storbolagens skatteflykt. Men det vore bättre om man även vUle vara med om åtgärder i samma syfte.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag erinra fru Nettelbrandt om att det har gått åtskUhga tiotal år sedan finansminister Wigforss talade om skattefusk och; nämnde siffran 4 mUjarder kronor, så nog har det talats om skallefusk från regeringshåll sedan lång tid tUlbaka.

Fra Nettelbrandt finner det underligt att det inte står någonting om skattefusk i direktiven. Jag har varit med i många skatteutredningar, och alla dessa har börjat sin verksamhet med att diskutera möjligheterna att komma åt skattebedrägeri, för då skuUe man kunna hämta in stora pengar till siat och kommun. Jag förmodar att detta varit en så naturlig sak att finansministern inte har funnit del nödvändigt alt skriva in det i direktiven. Vi skall utforma ett skattesystem, som skapar ökad jämlikhet och solidaritet meUan människorna, men som också naturligtvis är vattentätt så långt som möjligt när det gäUer skatteflykt och skattebedrägeri. Del är väl alldeles uppenbart.

Herr Berndtson i Linköping frågar: SkaU vi invänta flera års utredningar, innan vi vidtar några åtgärder mot skatteflykt? Men, herr Berndtson, jag räknade upp en hel rad åtgärder. Nästan varje månad beslutar riksdagen några åtgärder för atl stoppa sådana luckor i skattelagstiftningen som möjliggör skatteflykt. Snart kommer förelagsskatleberedningen med ett betänkande om fämansbolagen. Åtgärder plockas fram där så är möjligt. Men inom 1972 års utredning kan vi inte plocka ul någol bestämt, eftersom vi skaU försöka ändra skattesystemet. Då måste vi först ha klart för oss hur vi skall ändra det. Ingen särskild utredning kan plocka på det viset. Del var vad jag sade.

Jag har inte talat om alt det skulle gäUa arbetarna, utan del var herr Berndlson som kritiserade atl det står "alla kategorier". Vi måste ha rätt att skriva alt del gäller alla kategorier.

160

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del har gått åtskilliga år, säger herr Brandt, sedan Wigforss talade om skattefusk. Det talet har alltså förts sedan lång tid tUlbaka. Vad har resultatet blivit?

Vi är i d.ag överens om - del verkar nu som om herr Brandt glömmer bort det — att en aUlför omfattande skatteflykt förekommer, vilket vi gemensamt försöker komma lUl rätta med. Del är alltså inte bra. Vi är väl också överens om, utgår jag från, alt regeringen måste vara ansvarig för själva uppföljningen av de bestämmelser vi fattar beslut om i detta hus.

Herr Brandt framhåller atl han har suttit med i en massa utredningar, som hela liden, oavsett om det funnits med något därom i direktiven eller ej, har tagit upp dessa frågor såsom självklara saker. Men del har inle heller blivit bra. Vi har ju regler som fungerar otUlfredsställande, vUket också är någonting som vi i gemensamt intresse arbetar för att komma tiU

rätta med. Del skall man väl inte glömma bort och i upphetsningens tecken diskutera som om allting vore väl beställt, vUket det ju inte är.

Herr Brandt sade atl det är en så naturlig sak att dessa frågor skaU behandlas att finansministern inte har funnit det nödvändigt att ta med dem i direktiven. Men var snäU, herr Brandt, och läs direktiven både tiU 1972 års skalteutredning och tiU andra skalteutredningar och tänk efler, om inte de frågor som där mycket ingående och detaherat beskrivs och som vi skall syssla med är just naturliga saker, som inte en enda skiUle behöva finnas med. Det kan inte vara motiveringen.

När herr Brandt nu är så överens med mig om — det har han visat genom sin vUja atl i utredningen ta upp de olika frågorna på min begäran — alt dessa frågor verkligen skall behandlas mera aktivt än hittUls, viU jag fråga: Är det en prestigesak eUer varför går det inte att utfärda tUIäggsdirektiv när det gäUer ett viktigt område, som inte blivit belyst och beträffande vUket ingen besläUning har gjorts i utredningsdirektiven?

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle: Herr talman! Jag måste fråga mig: Räcker de av herr Brandt åberopade åtgärderna mot skatteflykt och skattefusk? Jag viU besvara den frågan med nej. Herr Brandt har själv kopplat Uiop frågan med vilket skattesystem vi skall ha och anfört att en speciell utredning inte skulle kunna åstadkomma något resultat. Därför har jag dragit slutsatsen atl man kommer att avvakta och icke vidta några nya åtgärder för att komma tUl rätta med skattefusk och skatteflykt. Atl 1972 års skalteutredning ändå avser alt behandla frågan om åtgärder mot skatteflykt och skallefusk är ju inte tack vare utredningsdirektiven utan snarare trots dessa. Det finns enskUda ledamöter som anser att skatteutredningen bör ta upp problemen, men en snabbutredning med uppdrag alt föreslå åtgärder mot skatteflykt och skallefusk skulle såvitt jag förstår på intet sätt stå i motsättning till de pågående skatteutredningarna. Denna fråga är så viktig att vi menar alt den bör ges förtur.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU fråga fru Nettelbrandt: När och hur ofta har folkpartiet exempelvis föreslagit åtgärder eUer framfört synpunkter när vi har diskuterat skatter? Har inte alla ledamöter den känslan att vi från socialdemokratiskt håU har fåll försvara de skatter som skall läcka de utgifter som beslutas? Det har fått ske i skatteutskottet och i beviUningsutskoltet. Man har beskyllt socialdemokratin för att vara skurken i dramat, för att vilja ha ett högt skattetryck osv. Skulle det nu plötsligt vara så att socialdemokratin, som också har regeringsställning, har börjat slå vakt om skattefuskarna? Det går ju inte ihop. Del parti som här klandras för att vUja ha ett för högt skattetryck, måste väl vara mest intresserat av att se liU att alla betalar den skatt som de bör göra. Det är väl alldeles klart.

Herr Berndtson frågar om åtgärderna räcker och svarar själv nej. Nej, de räcker inte, det har jag också sagt. Men herr Berndtson lyssnade väl inle på mig, eller också har jag inte pedagogisk förmåga att förklara detta riktigt. Jag talade om alla åtgärder som har vidtagits och om det arbete

161

11 Riksdagens protokoU 1973. Nr 66-67

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Åtgärder mot skatteflykt

162

som nu pågår exempelvis inom olika kommittéer. Propositioner är under utarbetande, och dessutom kommer två stora utredningar alt syssla med dessa frågor.

Herr tredje vice talmannen anmälde atl fru andre vice talmannen Nettelbrandt och herr Berndlson i Linköping anhåUit alt tUl protokoUet få antecknat alt de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Debatten torde väl vid detta tUlfälle vara avslutad, men jag vill ändå säga att alla skattebetalare har rätt att kräva rättssäkerhet i fråga om beskattningen. Skatten skall ju beräknas på materiellt riktiga taxerings- och faslställelsebeslut, så att skattebördan blir så Ukformigt och rättvist fördelad som möjligt mellan olUca skattskyldiga. Jag anser nog att myndigheterna försöker uppnå dessa önskemål. Dessa anspråk innebär att obehörig avvikelse inte får ske från lämnad deklarationsuppgift, och ingen får heller undandra sig sin lagstadgade skatteskyldighet. Detta kan inte heller ske med mindre än att skattemyndigheterna har en effektiv konlrollapparat.

Taxerings- och skattekontrollen står därför inte i motsatsstäUning tiU kravet på rättssäkerhet i beskattningen utan är tvärtom en förutsättning för att detta krav skall kunna tUlgodoses. En viktig uppgift för kontrollverksamheten utgör laxerings- och skallerevisionen.

Det har uttalats att taxeringskontrollen i allmänhet bör ha karaktär av ratinkontroll och inte får uppfattas som utslag av misstänksamhet mot den som den berör. Den bör även ske planmässigt och inle enbart då besvär anförts. Jag anser för min personliga del detta vara fuUt riktigt. Det är efter dessa grunder man nu arbetar, men trots detta flnns kryphål och möjligiiet till skatteflykt och skattefusk — man kan även säga skattebedrägeri. Jag tror inte att man som reservanterna gör kan skylla detta enbart på skattesystemet. Vi vet att det också kan bero på den enskilde individens ohederlighet m. m.

Avsikten med motionen 262, som jag lämnat, är atl täppa till möjligheterna tUl skattebedrägeri. AUa riksdagsledamöter torde vara överens om alt försöka råda bot på den skatteflykt och det skallebedrägeri som förekommer i vårt land. Genom skatteflykt och skattebedrägeri förlorar ju samhället årligen flera hundra mUjoner kronor. Detta har man kunnat konstalera bl. a. genom de skalterazzior, som gjorts de senaste åren. Genom skatterna har staten möjlighet att förbättra samhället för medborgarna, och den som undanhåller skatteplig inkomst överför skattebördan på andra skattebetalare. Detta leder naturhgtvis tUl orättvisor och hindrar även skattesänkning. Det kan även fördröja eller rent av förhindra genomförande av viktiga samhällsreformer.

Åtgärder har även satts in från statsmakterna mot skattefusk, men trots detta har man inte kunnat komma tUl rätta med problemet. Därför bör ett effektivare skattekontrollsystem utarbetas. Om etl sådant skulle bli kostnadskrävande, är jag övertygad om att samhäUet skuUe få dessa kostnader läckta flera gånger om. I motionen poängterar jag också att i fråga om de s. k. fämansbolagen en mera inträngande granskning borde komma tUl stånd. Det anses att dessa bolag erbjuder stora möjligheter till

skattefusk och legal skaltelindring. Etl antal personer med höga inkomster kan utnyttja bolagsformen för att undgå eher lindra sin skattebörda.

Med detta, herr tahnan, har jag inte fördömt alla fåmansbolag; endast sådana som utnyttjas för alt undandra sig skatt. Vi har i Sverige drygt 100 000 aktiebolag. Större delen av dessa utgöres av bolag med en eller ett fåtal ägare. De nybUdade aktiebolagen är till övervägande delen fåmansbolag. För alt få kontroll över skatteinkomsterna hos dessa fåmansbolag och deras ägare bör aktiebolagsformen för mindre förelag begränsas. Man bör också överväga tUlståndsprövning för denna och eventuellt andra företagsformer som jag också nämnt i min motion. Jag anser att man i första hand noggrant bör granska fåmansbolagens och ägarnas egna deklarationer gemensamt.

Sedan jag skrev denna motion har del meddelats mig att denna formella möjhghet finns men alt den är mycket svår atl tUlämpa. Vad jag särskUt tryckt på i motionen är alt det inle borde vara tillåtet med bolagsbildningar, som enbart har tiU syfte alt mottaga bolagsägarnas tjänsteinkomster. Det har från allmänheten uttryckts önskemål om att kraftåtgärder vidtas för att råda bot på skatteflykt och skattebedrägeri. Jag har i motionen hemstäUt att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär alt förelagsskatleberedningen får som tUIäggsdirektiv alt utforma förslag om att förbjuda bolagsbUdning vars huvuduppgift är att emottaga bolagsägares tjänsleinkomsler. Innan jag skrev motionen fick jag uppgiften atl den möjligheten inte fanns. Nu har det verifierats all den kanske finns.

Jag är hka angelägen som reservanterna, således både folkpartister och centerpartister, att komma tUl rätta med skattebedrägerierna i vårt land. Skillnaden är den att jag litar på vad utskottet säger, atl de utredningar som har tUlsalls verkligen kommer att ta upp dessa viktiga frågor.

I utskottet framhålls svårigheterna att komma tiU rätt med skatteflykt genom fåmansbolag. Utskottet säger vidare att en del av de förslag, som framförs i motionerna, redan har tillgodosetts eller kommer att tillgodoses genom ny lagstiftning. Möjlighet har även skapats efter en författningsändring vid 1972 års riksdag att taxera fåmansbolag och deras delägare i samma taxeringsdistrikt. Enligt en presskommuniké kommer en proposition atl läggas fram inom de närmaste dagarna med förslag till åtgärder i syfte alt begränsa antalet fåmansbolag. Denna kommuniké har naturligtvis tUlkommit efter det all jag skrev motionen, men förslaget kommer atl innebära en höjning av del lägsta aktiekapitalet från 5 000 kronor lUl 50 000 kronor och ingripanden mot lån från aktiebolag till aktieägare.

Då jag förutsätter att frågorna i den motion jag har väckt kommer att tas upp av förelagsskatleberedningen och delvis redan är tUlgodosedda har jag inget yrkande utan kommer att rösta på skatteutskottets förslag.

Jag vUl tUl sist, herr talman, tUlägga att jag tror atl regeringen är lyhörd för den här frågan. Del vore annars märkligt med tanke på finansminister Strängs inställning. Man kommer säkert att göra allt som går alt göra för att råda bot på skatteflykt och skattebedrägeri i vårt land.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

163

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

164

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det är riktigt att herr Brandt och jag ibland har samma mening i sådana här skattefrågor. Men när herr Brandt säger att kritiken mot skatteflykten är överdriven så tror jag tvärtom. Förhållandena är nog mycket värre än vad vi inbUlar oss. Trots atl det är stora summor vi nämner när vi talar om skattefusk och skatteflykt tror jag att dessa siffror är i underkant.

När det gäUer frågan om vUka som kan skattefuska och skalleflykla är det säkert rikligt som herr Berndlson sade all möjligheterna är kolossalt olika för olika kategorier medborgare. Del bör man nog också håUa i minnet.

En mening på s. 7 i utskotlsbetänkandet tycker jag är litet underlig. Det slår; "DärlUl kommer att även utnyttjandet av fullt legala avdragsmöjligheter m. m. ofta mer eller mindre grandlöst kommit att inbegripas under termen skatteflykt." Skatteflykt är ju inget krimineUl ulan något fiUlt legalt. Det är etl finurhgt och Ulojalt sätt att utnyttja de legala möjligheter som finns. Man kan väl säga alt skatteflykt är ett steg på vägen mot skattefusk. Skalleflykt är någonting som myndigheterna får upp ögonen för och därefter sätter man in en motåtgärd. Men då finns det fiffiga skatleexperter som hittar på nya möjligheter tUl skatteflykt, och så blir del en ständig dragkamp.

Jag har, herr talman, som herr Brandt också sade, skrivit en motion som har kommit bort. Men den skall komma fram igen, lovade herr Brandt. Nu spelar det mindre roll atl den försvann, därför alt den givetvis hade blivit avslagen, såsom är alla motioners öde här i kammaren. En tröst är atl de idéer som väcks i motionerna ibland kommer tillbaka i form av regeringsförslag. Är det en bra idé spelar det ju mindre roll hur den blir förverkligad.

Jag tror för min del att det bara finns en enda medicin mot skattefusk och skatteflykt, och det är all skaffa fram ell helt nytt skallesystem.

Det har nämnts olika siffror på de belopp som skattefuskas och skalleflyklas bort. Fra Nettelbrandt sade 1 å 2 mUjarder. Jag förmodar alt del är vad som kommer bort i skatter, men de inkomster som skulle ha tagils upp i deklarationer och som inle finns med har av experter på delta område uppgivits lUl kanske 10 miljarder. Länsåklagaren Eliasson, som ju är skalteåklagarexpert, anser alt 10 miharder icke är i överkant. Det är ju alldeles fantastiskt, och del säger väl all vi helt enkelt inte kan ha ett sådant skattesystem.

Man kan inte tala om rättvisa och jämlikhet i detta land, när vi har ett skattesystem som är så horribelt orättvist. Då socialdemokraterna skall ut och demonstrera den 1 maj, kommer vi säkert att få höra talas om jämhkhet, men del skorrar falskt. Vi har haft en socialdemokratisk regering i 40 år, och det har inle blivit bättre. Jag tror att förhåUandena nu är sämre än någonsin när det gäller skatteflykt och skattefusk.

Jag har viss erfarenhet av hur skattesystemet fungerar i praktiken. Vi kronofogdar skall vår pUkt likmäligl jaga småinkomsttagare på deras mödosamt hopljänade slantar, om de råkat få en kvarskatt på grund av sjukdom eller ett litet extraknäck. Då skaU det läggas införsel på deras lön, och då skall millhneterrättvisan fungera in i minsta detah och utan

pardon. Samtidigt får vi bevittna hur höginkomsttagare - även sådana med betydelsefuUa förtroendeuppdrag - flyktar bort med belopp som räknas i sexsiffriga tal. Etl sådant otUlböriigt system anser jag inle all vi kan fortsätta all ha. Det är ofta den liUe inkomsttagaren som får betala för den store fifflaren.

Sedan skall jag göra herr Brandt glad. Jag är av den bestämda meningen all man inle skall ha en förfärlig massa avdrag. Del är nämligen dessa som lämnar kryphål för dem som vUl komma ifrån skatt. Skallesystemet skall inte vara en sorts medel all främja än del ena, än det andra syftet. Nej, låt skallen vara skatt och låt oss ha en enda ledstjärna: atl göra skallen så rättvis och jämhk som möjligt. Man skall alltså begränsa avdragsmöjligheterna i stället för atl utöka dem. Det skall naturligtvis finnas möjlighet tUl avdrag för sådant som är oundgängligen nödvändigt, t. ex. resekostnader, verktyg o. d., men del finns en förfärlig massa konstruerade avdrag.

Del finns uppgifter om all avdragen för pensionsförsäkringar varje år uppgår liU 700 mUjoner kronor. Del beskattningsbara beloppet i landet sjunker alltså på grand härav varje år med 700 mUjoner. Dessa avdrag kan utnyttjas mest av höginkomsttagare. De som bäst skulle behöva dem kan inte utnyttja dem. Del ökar orättvisorna.

Jag har sedan länge varit vän av indirekta skatter, dvs. skatt på utgiften i SläUel för på inkomsten. Ett sådant syslem skulle först och främst motverka skallefusk och skalleflykt. Det har den ytterligare fördelen att det främjar arbelsamhet och sparsamhet, och det lUlgodoser en liberal princip alt den enskilda människan själv i största möjliga mån skall få bestämma vad hon vUl använda sin inkomst lUl. Vi har en slogan, som jag tycker är bra, atl del måste löna sig att arbeta. Men att arbeta för att täppa de hål som skatlefuskare och skatteflyktare gör kan inle tilltala någon normal människa.

Jag tror, herr talman, all regeringen inle har lagt tUlräcklig kraft i ansträngningarna all komma åt detta otUlbörliga skattefuskande och skatleflyktande. Jag menar som sagt att del behövs bättre tag och atl det nog inte finns någon reform som är mer angelägen. Det är dock skatteuttaget som reglerar människornas levnadsförhållanden i detta land. Vad de kan unna sig och vad de måste försaka avgörs av skattesystemet, och det är nu så horribelt ojämhkl och orättvist. Jag anser all vilken regering vi än kommer alt ha framdeles, så blir en av dess viktigaste uppgifter atl skaffa fram ett rättvist skattesystem.

Med detta, herr talman, ber jag all få yrka bifall lUl reservationen av fra Nettelbrandt m.fl.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte så myckel alt anföra mot herr Sjöholm. Jag betonade dock - och jag vill gärna understryka del — att det är stora summor som bortfaller. Jag ansåg atl del var onödigt atl över huvud taget ta upp en delaljdebalt om allt del som vi aUa känner lUl och har talat om tidigare, nämligen all del är miljarder som faller bort genom skatteflykt och skallebedrägerier. Del är en självklarhet. Men jag sade också atl det är   på   de   stora   inkomsttagarna   och   kapitalägarna   som   de   största

165

12 Riksdagens protokoU 1973. Nr 66-67

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

166

summorna faller individuellt. Ingen har kunnat räkna ut utfallet gruppvis, men jag har sagt alt del individuellt förhåller sig på detta sätt.

Del erfordras emellertid också kontrollåtgärder för alt man skall kunna lösa dessa problem. Jag vUl begagna tUlfäUet alt understryka att det inle räcker med alt tUlsälta nya tjänstemän utan all det också erfordras alt de är skolade och verkligt kapabla alt göra en rättvis bedömning i de svåra fall del gäller.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! I motionen 134 har jag och några andra socialdemokratiska ledamöter tagit upp den ökade internationeUa skatteflykten. Det är alltså en något annan fråga än den som hittUls har diskuterats i denna debatt. I motionen framhåUer vi kort uttryckt atl det skaU vara så atl man skall betala skatt i det land där man har tjänat sina pengar. 1 varje faU måste strävandena syfta tiU alt skapa lagregler som gör alt ingen skallemässigt tjänar på en eventueU utflyttning.

Nu är del tyvärr så all den svenska skattelagstiftningen är ganska bristfäUig på denna punkt — betydligt sämre än i flera andra industriländer. De dubbelbeskattningsavtal som vi slutit har knappast heller i någon större utsträckning varit inriktade på all tillvarata svenska fiskala intressen gentemot Schweiz och andra skatteflyktsländer.

Det finns flera sätt all exemplifiera delta förhållande. Jag kan ta ett exempel som visar hur reglerna slår när del gäller de privata pensionsförsäkringarna. I detta sammanhang får man inte bara göra skatlemässiga avdrag för premierna lUl obegränsade belopp, utan dessutom kan den person somi flyttar utomlands när pensionsulbetalningarna börjar komma undgå att betala skatt på dessa utbetalningar lUl den svenska staten, som aUtså varit generös nog all en gång i liden beviha uppskov med denna skatt. Del är etl ganska orimligt förhållande, som man snarast måste komma till rätta med.

På liknande sätt förhåller del sig i andra sammanhang. Det kan gäUa avkastning och realisationsvinster på olika förmögenhelslillgångar, antingen det nu rör sig om aktier, royalties eller något annat som skalteschweizare för med sig ut ur landet.

I motionen har vi begärt en utredning om denna internationella skatteflykt och förslag tiU åtgärder för att bekämpa den mera effektivt. Tyvärr har inle skalleulskotlet velat gå med oss på denna punkt. Ulskoltel pekar i stället på de problem som är förknippade med atl ändra existerande dubbelbeskattningsavtal. Utskottet anslår i belänkandet närmast ell resignerat tonfall när del gäUer all komma tUl rätta med dessa problem.

En sådan instäUning tycker vi rimmar ganska Ula med den vUja tiU rättvisa sorn man i andra sammanhang viU hävda i skallefrågorna i vårt land, där allt flera nu börjar reagera mot "skatteschweizeriet". Skatteutskottets inställning framstår inte heller särskUt fördelaktigt i jämförelse med den energiska aktivitet som förekommer på andra håll i Europa. Jag tänker då på den västtyska regermgen, som mycket aktivt nu har börjat bekämpa utflyttningen lUl skatteflyktsländer.

1 Västtyskland har man nämligen helt enkelt bestämt sig för att en

västtysk medborgare, som flyttar tUl ett s. k. skatteparadis men som fortfarande har kvar ekonomisk anknytning tiU förbundsrepubliken, skallemässigt skall anses vara bosatt i Västtyskland i hela tio år. Det håUer man nu på att pressa igenom i sina dubbelbeskattningsavtal med ohka skatteflyktsländer. T. o. m. Schweiz har funnit för gott alt acceptera etl sådant avtal, vUkel är alt betrakta som ganska sensationeUt.

Västtyskarna har alltså visat att det går att bekämpa den internaflo-nella skatteflykten mera aktivt, och det är därför vi motionärer hade hoppats att utskottet skulle ha ställt sig bakom de krav på ökade åtgärder som vi har fört fram i motionen. Tyvärr har man inle gjort det.

I den tidigare debatten har de internationeUa skattefrågorna något berörts av andra talare. Jag fäste mig vid att herr Berndtson i Linköping var inne på de miUtinationeUa företagens beskattning och uttryckte sig så, att vänsterpartiet kommunisterna vid flera tUlfällen har påtalat ohebolagens bristande skattebetalning i vårt land och krävt åtgärder. Låt mig bara säga - som en liten historieskrivning för herr Berndtson, som kanske inte var med på den tiden - att det dock var en socialdemokratisk motion som skrevs kring det här problemet år 1970 och som riksdagen enhäUigt tog. Om det skall skrivas någon ärorik historia på den här punkten, är den i så fall socialdemokratisk.

SlutUgen några ord om herr Brandls rephk till herr Berndlson som jusl berörde aUl vad man från regeringens sida skulle ha åstadkommit när det gäller den internationella skalleflykten. Herr Brandt gjorde en uppräkning av de olika saker som finns beskrivna i utskottsbelänkandet. Del gällde 1966 års lagstiftning angående internationeUa skattefrågor, det gällde lUldelning av emigrantvaluta, del gäUde 1972 års handräckningsavtal meUan de nordiska länderna och en del andra saker. Egentligen är det där inte så förfärhgt många åtgärder mot den internationella skatteflykten, eftersom de flesta av åtgärderna är handräckningsåtgärder, som har att göra med personer som inte har fullgjort sina skattemässiga skyldigheter i vårt land och sedan ger sig av utomlands. Då är naturligtvis handräckningsåtgärder bra, och man skaU försöka utvidga dem ytterligare, men de passar inte särskilt väl in som exempel på åtgärder som vidtagits för atl begränsa den internationeUa skatteflykten.

Det är alltså med en viss förvåning man som motionär läser utskottsbetänkandet, för del kan väl ändå inle vara så, att utskottet har förväxlat handräckningsavtal med skatteflyktsfrägor? Det hade varit ganska tråkigt, om inte skatteutskottet hade haft bättre reda på sig. Jag fattar det emellertid så - och del kanske herr Brandt kommer att framhålla — att utskottet på den här punkten har velat göra en mera fullständig redovisning och gå utöver den internationella skatteflykts-problematiken. Men som en uppräkning av aUl som har åstadkommits av den svenska regeringen på den internationella skatteflyktens område är det alltså htet överdrivet.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ett mycket kort genmäle: Jag tror att om herr Pettersson i Lund studerar historien något längre tiUbaka än till år 1970, skaU han finna all vpk har agerat i denna fråga även tidigare.

167

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

168

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! När den vanlige löntagaren får sin debetsedel för slutlig skatt i december så kan han, vare sig han får pengar tiUbaka eller han får restskatt, vara ganska säker på alt hans öde i det här fallet är rättvist. Antingen har han betalat in för litet eUer också för myckel skatt under föregående år. Så enkelt är det.

För alla dem som inte är vanliga löntagare är det emeUertid inte lika enkelt. Del här med hur stor den slutliga skatten blivit kan bero pä hur skicklig eller oskicklig deklaranten varit. Det saknas inte möjligheter för den som har ett rymligt samvete och känner tUl de möjligheter som skattelagarna ger alt undgå beskattning.

Aftonbladet visade i höstas med en del grava exempel hur folk med hög levnadsstandard genom fiffiga deklarationer kunde laxera för inkomster som låg långt under vad den vanlige inkomsttagaren-industriarbetaren redovisade. Del var inkomsttagare med koppling tUl rörelse, företag, jordbruk och skog samt s. k. fria yrkesutövare.

BUen, telefonen, utlandsresan kunde vara kostnader som hörde samman med inkomstens förvärvande och hade bhvit avdrag i deklarationen. Med rätta undrade många: Hur kan delta vara möjligt? Det var då kritiken riktades mot och tummen sattes på de s. k. fämansbolagen. Förläckta löneutbetalningar tUl hustru och barn som inle utfört motsvarande arbete hade också tillämpats för att ge skaltehndring.

Tantiem, varauttag, brutet räkenskapsår, köp- och försähningstrans-aktioner meUan bolag och dess ägare är ylterhgare exempel på oegentlig-heter som kunnat utnyttjas. En av våra större löntagarorganisationer har kommit med liknande exempel på vad jag vill kalla "Ulegal skatteflykt".

Självfallet skall inle alla inom den grapp jag nämnt hänföras till en kategori av medborgare som medvetet och energiskt lägger upp sin verksamhets bokföring för alt tUl yttersta gräns och litet till utnyttja skattelagstiftningen och slippa sina förpliktelser mot samhället. I vissa faU är del helt° och fuUl befogat med avdrag för atl ell företag, en rörelse, skall kunna leva vidare. Men när en anställd ser all chefen som har dyr bil, flott viUa och lyxkryssare och lever materiellt gott på en beskattad inkomst långt under hans egen och han ser vad han själv har råd med, då är det självklart alt han reagerar och ogiUar skattesystemets avdragsmöjligheter.

I den motion som jag tillsammans med sju andra socialdemokrater har väckt och där vi kräver åtgärder mot skatteflykt har vi också exemplifierat vad vi anser vara avarter på det här området.

Utskottet säger på ett ställe i sitt betänkande att den kritik som sedan lång tid riktats mot möjligheterna tiU skatteflykt och mot myndigheternas bristande resurser alt ingripa häremot har haft i huvudsak positiva effekter. Delvis har dock, säger utskottet, kritiken varit överdriven. De exempel som vi anfört i motionen är icke överdrivna i sak, men i hur stor utsträckning denna skatteflykt förekommer har vi inga säkra uppgifter pä, del får vi väl medge.

Utskottet säger att det självfallet är angelägel atl man med kraft ingriper mot skatteflykt. Man säger också att från beskattning undantagna belopp är så betydande att de i avsevärd mån påverkar samhälls-

ekonomin.

Sedan vår motion skrevs har vi med tillfredsställelse kunnat se att en hel del åtgärder vidtagits för att minska möjligheterna tiU skattesmitning. De s. k. fämansbolagen kan förväntas minska i antal genom åtgärder för att höja lägsta aktiekapitalet. Härom kommer ju nu förslag i en proposition. Vidare har andra förmåner av kapitalplaceringar, som utnyttjats på ett från samhäUets sida icke menat sätt för att vederbörande skall undgå beskattning, blivit föremål för åtgärder efter förslag tiU riksdagen. Herr Brandt anförde här ytterligare exempel.

Molionskravet att man skall vidta åtgärder för att begränsa avdragsrätten för underskott i rörelse för inkomster som ej intjänats i rörelsen har vi väl inte fåll så stort gehör för. Visserligen kan detta vara en komplicerad fråga, men den får fördenskull inte begravas för en oviss framlid i 1972 års skatteutredning. Jag har tidigare refererat liU vad utskottet sagt om att kritik mot möjligheter tiU skatteflykt haft positiva effekter. Här finns icke acceptabla förhåUanden som måste belysas och kritiseras. Det kan inte alltid vara riktigt att ha lön från etl stäUe och göra oanlaslade avdrag från denna lön för utgifter i en rörelse som inte alls hört samman med lönestället. Det finns ju näraliggande exempel. Alt man på en lön som riksdagsman får göra avdrag för en skördelröska tUl en jordbruksegendom är för många svårt att förstå. Det kan inte heller vara rikligt. Den som ingen egendom äger och dessutom har en lägre lön kan inte göra liknande avdrag.

Viss "legal skatteflykt", som det hetat i debatten, har, säger utskottet, varit att hänföra tUl straffbart bedrägeri. Jag ser det därför som positivt alt det blir personalförstärkningar för taxeringskontroUen. Likaså är det intressant atl konstatera att den tUlsatta brollskommissionen även haft synpunkter på skattebrotten när man synat den s. k. intellektuella brottsligheten. Här kräver kommissionen effektiva polisinsatser. Från håll där man hört kraven på lag och ordning har säUan skattebrottsligheten nämnts som ett problem i samhället. Skattebroltslighet är riktad mot samhället och mot aUa lojala skattebetalare. Den formen av kriminaUtet borde ha sitt observandum från var och en som säger sig vUja främja respekt för lagens paragrafer.

Vid utskottsbetänkandet finns en reservation från borgerligt håll. Man säger atl skattesystemet upplevs som alltför kännbart och skatteflykten menar man därför har fått en omfattande utbredning. Vårt skattesystem är konstruerat enligt en fördelnings- och utjämningsfilosofi. Den som har den bästa ekonomin skall betala den högre skallen. I reservationen andas man förståelse för skatteflykten av denna orsak. Hela skattesystemet måste ses över, säger man.

Min uppfattning är att beskattningsreglerna behöver översyn, men en kontinuerhg översyn, och debatten om en rättvis beskattning bör håUas i gång. Alla skall betala skatt baserad på sin verkliga inkomst — så långt möjligt skall inga icke verkliga eUer avsiktligt konstruerade avdrag få avgöra skattens storlek. Hur man än lyckas med arbetet härför kan vi inte hoppas att hitta ett system som är fuUändat. Man måste ha en ständig observation på systemet och vUja och kraft alt vidtaga åtgärder när man ser atl skattemässiga kryphål uppstår — kryphål som rubbar den idé om

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU1973

Åtgärder mot skatteflykt

169

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Åtgärder mot skatteflykt

fördelning efter bärkraft som vi har som stått för motionen 135.

Herr talman! Utskottets skrivning säger alt arbete pågår inom skatteutredningarna med sikte på att minska möjligheterna tUl av samhället ej avsedd skatteflykt. Här behövs etl intensivt och energiskt arbete. Och jag tolkar utskottets betänkande så att delta verkligen pågår. Men kritisk debatt tror jag även i fortsättningen behövs, inte främst riktad mot utredningarna utan mot de personer som utnyttjar sitt kunnande och intellekt till att övervältra sina skatter och samhäUeliga plikter på andra.

1 detta anförande instämde herr Signell (s).

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Eftersom herr Rosqvist har felciterat ur reservationen ber jag honom alt läsa den bättre innantUl. Jag skall inte uppta kammarens tid med att läsa innantUl ur reservationen.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Att jag går upp i talarstolen betyder inte att jag skall hålla något långt anförande.

Jag började mitt förra anförande med att säga att kritiken har hårdnat, och jag underströk alt detta var positivt. Jag viU gärna ytterligare understryka att detta med skatteflykt och skattebedrägeri kanske aldrig blir tillräckligt påtalat.

Jag viU också svara herr Pettersson i Lund. Jag har för övrigt i mitt tidigare anförande givit svar på den fråga som herr Pettersson ställde, om det finns någon som tar itu med den internationella skatteflykten. Herr Pettersson var då inte nöjd med den grupp som under statsrådet Lidbom arbetar med de multinalioneUa företagen utan han vUle ha reda på om del också fanns någon annan grapp. Jag nämnde i mitt anförande att det finns en grupp som — direkt under finansministern, vUkel jag dock inte sade förut — arbetar med jusl skatteflykt- och skatlebedrägeriproblemen. Jag nämnde också atl en representant för denna grapp skall komma tiU nästa sammanträde med skatleutredningen och redogöra för vUka erfarenheter gruppen skaffat sig, hur man ser på frågan och vUka synpunkter man kan delge oss i utredningen. Det gäller alltså även denna individuella skatteflykt — det kan ju gälla företagare också individuellt — men inle så myckel frågan om de multinationella företagen. Denna fråga, som behandlas av den andra grappen, är mera svårlöst än vi tror, och den kan man kanske inle ens diskutera öppet i riksdagen med hänsyn tUl alla de komplex som inryms i frågan.

170

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning att jag blev anmodad att läsa reservationen, och det skall jag göra, fru andre vice talman. Det slår i reservationen:

"Som framhållits i motionen 1973:1022 utgör ett skattesystem, som fungerar väl och som accepteras av flertalet, en av de viktigaste förutsättningarna för ett modernt, välorganiserat samhälle." Det instäm-

mer jag i. "Vårt skattesystem fyller inle dessa krav. Skattetrycket upplevs som alltför kännbart inom de flesta samhällsgrupper, och samtidigt har skatteflykt i olika former fått en omfattande utbredning."

Herr talman! När jag läser detta menar jag att det andas en ursäkt för skatteflykt — och det är vad man har skrivit i denna reservation.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Först fick jag svar av herr Brandt i förskott, nu fick jag svar i efterskott. Jag ber att få lacka för detta bemötande.

Herr Brandt sade att jag inle var nöjd med att industriministern har lUlsall arbetsgruppen för de multinalioneUa förelagen, vUken bl. a. skaU ta upp oljebolagens beskattning. Jo, jag kan visst säga alt jag är nöjd med atl den frågan äntligen kommer upp på ulredningssladiel. Del var nämhgen jag som 1970 väckte motionen om oljebolagens skatteflykt. Så nog är jag nöjd. Men jag hade naturligtvis varit ännu nöjdare om finansministern hade tagit itu med denna fråga htet tidigare än han gjort.

Slutligen sade herr Brandt att den internationella skatteflykten kanske är alltför komplicerad för att diskuteras här i riksdagen. Ja, det finns naturligtvis där många invecklade detaljfrågor, och ingen av oss kan väl dem så särskUt bra, så det var kanske en klok synpunkt. Men det väsentliga är att vi blir överens om atl delta är vikliga saker att sätta i gång, så atl vi får en bättre tingens ordning. Blir slutresiUtalet av denna debatt atl vi är överens om kraftåtgärder på delta område, så är i varje fall jag nöjd med överläggningen här i kväU.

HerrBRANDT(s):

Herr talman! Herr Pettersson i Lund har missförstått mig. Jag sade inte all herr Pettersson var missnöjd med denna arbetsgrupp för de multinalioneUa förelagen utan all han inle var nöjd med att vi bara hade den grappen. Herr Pettersson ville också ha någon som sysslade med den andra skatteflykten. Och det var då jag sade all del finns en grupp som sysslar med den saken också.

När jag sedan talade om komplicerade problem, så gällde del inte sistnämnda skatteflykt, ulan del gällde de multinalioneUa företagen. Och jag tror att herr Pettersson vet lika bra som jag hur ömtålig lösningen av det problemet är. Det var delta jag vUle peka på, inle det där andra. Det är möjligt alt skatteflykten till Schweiz och tUl andra länder går atl lösa utan några komplikationer med någol annat land eller något annat företag.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade; Utskottets hemstäUan företages tUl avgörande punktvis. Under punkten 6 ställes först proposition i fråga om de motionsyrkanden, beträffande vilka under överläggningen framställts bifaUsyrkande, och därefter på utskottets hemstäUan i övrigt.

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Punkterna 1-4

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

171

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Åtgärder mot skatteflykt

Punkten 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av fra andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru andre vice talmannen Nettelbrandt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer  skatteutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 21 punkten 5 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner   nej   har  kammaren  bifaUit   reservationen   av   fru   andre   vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fra andre vice talmannen Nettelbrandt begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -  172

Nej  -  110

Avstår —    15

Punkten 6

Yrkandena 1 och 2 i motionen nr 1025 av herr Hermansson m. fl.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1025 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaUer   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 21 punkten 6 såvitt avser yrkandena 1 och 2 i motionen

nr 1025 av herr Hermansson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt motionen nr 1025 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280

Nej  -    16

Avstår —       1

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

172

Punkten 7

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 9 Reklamskatten

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 22 i anledning av motioner beträffande reklamskatten.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:8 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade upphäva reklam- och annonsskatten,

1973:889 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemstäUts atl riksdagen beslutade undanta den annonsering och övrig reklam, som i studieutbudssyfte bedrevs av olika utbUdningsanstalter och erkända studieförbund, från annons- och reklamskatt,

1973:890 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade undanta gudstjänslannonsering från annons- och reklamskatt,

1973:1007 av herr Brundin m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade upphäva reklamskatten på trycksaker samt

1973:1034 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, m) vari hemstäUts att riksdagen beslutade avskaffa reklamskatten.

Utskottet hemstäUde atl riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1973:8

2.    motionen 1973:889

3.    motionen 1973:890

4.    motionen 1973:1007

5.    motionen 1973:1034.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Reklamskatten

Reservationer hade avgivits

1, av herr Magnusson i Borås (m), fra andre vice talmannen
Nettelbrandt (fp) samt herrar Larsson i Umeå (fp) och Söderström (m)
som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:8, 1973:889, 1973:890, 1973:1007 och 1973:1034 begärde att Kungl, Majt tiU innevarande års höstriksdag lade fram förslag om alt skyndsamt avskaffa skatten på annonser och reklam,

2. av herrar Sundkvist, Olof Johansson i Stockholm och Björk i Gävle
(samtliga c) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

att rUcsdagen med anledning av motionen 1973:8 skulle anta av reservanterna framlagt förslag tUl förordning om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, innebärande att reklamskatten på utställningar och mässor skulle upphävas fr. o. m. den 1 juli 1973.

TiU betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande av herrar Sundkvist, Olof Johansson i Stockholm och Björk i Gävle (samthga c).

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Det förekommer inle säUan alt sädana meningar förs fram som atl reklamen inte skulle vara behövlig och t. o. m. skadlig.

173

13 Riksdagens protokoU 1973. Nr 66-67

Nr 167

Onsdagen den 17 april 1973

Reklamskatten

114

Ingen uppfattning kan vara felaktigare. Den fyller en stor uppgift i dagens moderna samhälle. Inle minst är den tUl stor upplysning för konsumenten. Genom reklamen blir det också möjligt all i produktionshänseende utnyttja stordriften, som för många artiklar är av vital betydelse när det gäller alt konkurrera. Därför kan man ulan vidare påslå atl reklamen i många fall blir tUl nytta för konsumenten genom ett lägre pris. Reklamen medför också att många företag har möjlighet att bygga ut och därmed skaffa sig en bas för alt gå ul på exportmarknaden och sålunda tillföra vårt land värdefull valuta. Reklamen är därför etl medel för att i fortsättningen klara fuU sysselsättning.

Det är beklämmande att man inför beskaltningssyslem som inte varit föremål för tUlräckliga överväganden innan de blir verklighet. Vi har under den senaste tiden haft alltför många sådana. Vi har fått en arbetsgivaravgift som fördyrar sysselsättningen på ett allvarligt sätt och som blir särskilt besvärande för många arbelskraflsintensiva förelag i vårt land, vilka redan på grund av våra i jämförelse med ullandel höga arbetskostnader har svårt att klara sig. Vi har för inte så länge sedan genomhdil den s. k. flaskcirkusen, som medförde en ny beskattning på visst emballage, en skatt om vars verkningar vi vet mycket litet. I varje fall är del säkert alt den försvårar och fördyrar vår egen produktion. Detsamma är förhållandet med den införda reklamskatten, som vi nu skall diskutera.

Vid skattens införande under föregående år förekom det myckel allvarliga varningar från såväl den direkt berörda branschen som hela näringslivet. Återigen var statsmakterna genom vår regering i färd med all lägga nya pålagar på vår produktion, och vårt kostnadsläge höjdes ytterligare, trots atl vi i jämförelse med omvärlden låg myckel högt. Det har redan nu visat sig alt de varningar som från många håll framfördes inte var överdrivna, utan verkningarna har blivit mer besvärande än som förutsågs, och detta gäller såväl för skaltemyndigheterna som för de företag som berörs av skallen, och det är den övervägande delen av svenskt näringsliv. Därtill kommer de verkligt stora problem som drabbar de företag som skaU tjänstgöra som inlevererare av denna skatt.

Del är inte atl undra på att den grafiska branschens företrädare, som närmast har all tjänstgöra som skalteindrivare, känner del betungande och påfrestande. Det är ett mycket stort ansvar som statsmakterna lägger på dessa företag, när man utifrån den myckel bristfälliga lagstiftningen fordrar atl en riklig beskattning skall ske. Det är tyvärr med denna skatteförordning som med så många andra: först inför man den — del är ofta så bråttom att införa nya skatter — och sedan skall man då försöka all administrera tillämpningen, och efter detta kommer nya utredningar. Del är precis vad som skett med den nuvarande skatten. Riksskatteverket är nämhgen i full färd med att undersöka lagändringar som skall göra del möjligt att hjälpligl hantera den här förordningen. Detta är naturligtvis icke en ur rättssäkerhetssynpunkt tUlfredsställande ordning. Det är mycket svåra avgöranden som tryckerierna nu ställs inför om hur skallen skall tillämpas. I vissa fall synes en trycksak bli föremål för beskattning, i vissa fall inle. Inför utskottet har demonstrerats exempel på olika trycksaker som visat hur svårt det är alt avgöra om skatt skall utgå eller

icke. Del blir inte sällan ett helt godtyckligt avgörande i ena eUer andra riktningen. T, o, m. etl mjöUcemballage har i sin helhet blivit belagt med reklamskatt därför att det på kartongen fanns ett tryck om den bekanta juicen Helst. En broschyr över en gravsten blev reklam därför atl den stod i en mUjö av träd och del stod några ord om all den var vacker. Det måste vara en omöjlighet för ett enskilt företag alt avgöra när man skall beskalla och när man inle skaU göra del. Vidare bör man också ta hänsyn tUl alla de onödiga kontroverser som måste uppstå mellan tryckare och beställare när bestämmelserna är så oklara som de är.

Reklamen skall ju även träffa utställningar och mässor, men där är det också en mycket svår avvägning, som man icke är säker på inom riksskatteverket. Del avgörande synes vara all bestämma, om det är vanlig egentlig försähningsmässa eller om del bara är en reklammässa. Var och en som känner lUl detta aldrig så htet vet atl det är nära nog omöjligt atl skiha mellan vad som är det ena eUer det andra.

Med hänsyn lUl atl skatten ger så litet i förhållande till de stora kostnader som träffar framför allt näringshvet men även skallemyndigheterna bör den här skatten med det snaraste avskaffas. Det har t. o. m. ifrågasatts om den över huvud laget kommer atl ge några vidare inkomster tUl statskassan. Därför bör vi här i vårt land göra som man redan har gjort i Italien, där man under en tid haft reklamskatt på annonser och på radio- och TV-program, nämligen upphäva beskattningen. Det skedde där nera vid årsskiftet.

Herr talman! Jag ber med dessa ord att få yrka bifall tiU reservationen

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Reklamskatten

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Del är inte bara den sena kvällstimmen som gör det mindre lämpligt att diskutera reklamskatten, men den bästa grunden för en sådan diskussion om reklamens roll i vårt samhälle skulle man onekligen få, om vi hade det material som reklamutredningen förväntas komma med när den utredningen till sist blir klar.

Samtidigt vore det naturligtvis anmärkningsvärt, om konsumtionspå-verkande faktorer sådana som reklamen inle diskuterades. Reklamens roll, dess former, innehåU och omfattning i samhällen som vårt, med hög men ojämnt fördelad konsumtion, finns del verkligen anledning att diskutera.

Från centern betonade vi redan förra året, då reklamskatten infördes, all den borde bedömas i samband med all man lar ställning tUl andra länkbara åtgärder för atl sanera den kommersiella reklamen. Dessutom anförde vi förra året en lång rad anmärkningar mot det föreliggande förslaget tUl reklamskatt - undanlaget var annonsskatten, som fanns redan tidigare och som vi godtagit som etl provisorium. Kritiken från vår sida gällde lagförslagels tekniska utformning, skattens höga administrationskostnader och det begränsade slatsfinansiella utbytet - vUket redan då kunde föratses — hksom sysselsättningsproblemen inom den grafiska industrin, bl. a. genom ändrade konkurrensförhållanden gentemot utländska reklamproducenter. En praktiskt tagel enhällig remissopinion, som   vi   minns   hade   i   stort  sett  samma  utgångspunkter,  kritiserade

175

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Reklamskatten

reklamskatten. I sammanhanget kan bortses från de partsintressen som bedrivit kampanj mot reklamskatten — en kampanj som alltjämt pågår.

Detta var i korthet bakgrunden tUl all vi röstade mot reklamskattens införande. Det visade sig att det fanns en majoritet här i kammaren för ett genomförande även av del hårt kritiserade förslaget, och därmed är alltså reklamskallen ett faktum. Samtidigt kommer reklamskatleutred-ningen i slutet av det här året — eller kanske i början av nästa år - atl lägga fram förslag om åtgärder angående reklamens innehåll och former, alltså reklamsanerande åtgärder. Det finns nu anledning att se praktiskt på situationen. Reklamskatten har varit i kraft sedan november förra året. Tyvärr verkar redan nu riktigheten av en hel del av vår kritik att bekräftas, men det är för tidigt alt göra en slutgUtig total bedömning. Vi vet av erfarenheter från andra nya skatter, alt inledningsskedet kan vara motigt men atl skattemyndigheterna efler hand lyckas få ordning på bestämmelser och tillämpning. Dessutom bör riksdagen uttrycka möjligheten tUl en samlad bedömning när reklamutredningen blir klar.

När det finns uppenbara brister i en lagstiftning och det föreligger betydande svårigheter alt förbättra lagstiftningen på en viss punkt, bör riksdagen ulan dröjsmål besluta om ändring. Det föreslår vi när det gäller reklambeskattningen av mässor och utställningar, som enligt informationer varit det allra svåraste avsnillet i lagen atl tUlämpa. Sanningen är väl den, att riksskatteverket fortfarande inle har kunnat finna en rimlig tUlämpning av den nämnda bestämmelsen eller en godtagbar gränsdragning mellan skattefria och skattepliktiga mässor eller utställningar. Föredragningen inför utskottet och inkomna skrivelser, vilkas riktighet för övrigt bekräftats under utskottsbehandlingen, visar att del knappast finns några möjligheter atl avsevärt förbättra förordningen på denna punkt. Därför föreslår vi att reklamskatten avskaffas på mässor och utställningar fr. o. m. halvårsskiftet. SkuUe reservationen 2 bli nedröstad i den kommande voteringen utgår jag ändå frän att skattemyndigheterna känner sig oförhindrade att komma med förslag om dess avveckling, eftersom också utskottsmajoriteten klart har uttalat att "de nuvarande reglerna knappast kan bibehållas oförändrade och atl det således finns skäl att ompröva denna del av reklamskatten om man inte kan finna regler som är invändningsfria från såväl praktiska som principiella synpunkter". Ett bifall till reservationen 2 skulle i någon mån underlätta reklamskatlenämndens och riksskatteverkels arbetsbörda när det gäller all tillämpa bestämmelserna i reklamskatteförordningen och skapa klarhet för dem som kan tänkas tillhöra de skattepliktigas skara på del här området.

Med hänsyn till den sena timmen skall jag nöja mig med detta och ber, herr talman, all få yrka bifaU tUl reservationen 2.

176

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Många av de allmänna synpunkter som herr Magnusson i Borås anförde kan jag instämma i — det var just sådana synpunkter som motiverade att vi från folkpartiets sida väckte motionen om avskaffande av annons- och reklamskatten.

Jag vUl gärna också instämma i vad Olof Johansson i Stockholm sade

om atl reglerna beträffande reklamskatt på mässor och utställningar är helt oacceptabla. Jag har emellertid också den uppfattningen atl erfarenheterna redan har visat att reglerna även i övrigt är lika oacceptabla. Jag vUl därför inte stanna vid det myckel begränsade avsnitt som mässor och utstäUningar utgör.

Reklamskatten har utan tvivel redan visat sig vara en mycket dålig affär. Intäkterna för den första redovisningsperioden november-december 1972 har enligt uppgift varit endast 10 mUjoner kronor. Räknar man bort annonserna skall man finna alt utfallet i procent av budgeterat belopp för den egentliga reklamskatten är endast 21. Men man måste enligt min uppfattning också göra vissa avdrag för alt få ett riktigt både budgetekonomiskt och ännu mera samhällsekonomiskt netto fastställt. Dels har man atl räkna med atl ungefär hälften går bort därför alt reklamkostnaderna är avdragsgilla och det alltså blir så mycket mindre i andra skaller — framför aUt företagsbeskattning -, dels kan man kallt räkna med alt reklamskatten liksom den renodlade annonsskalten kommer att ytterligare accentuera svårigheterna för pressen och därmed på sikt än en gång framtvinga t. ex. höjningar av presstödet. Vidare har man att räkna med administrationskostnader inom förelagen, och sådana kostnader betalas delvis genom lägre företagsbeskattning. Mindre skatt från grafiska företag torde del vara riktigt atl kalkylera med, eftersom arbetsuppgifterna i den branschen kommer atl minska. Dessutom medför sysselsältningsslörningarna en klar samhällsekonomisk kostnad. Frågan är om man efler avdrag för alla dessa poster över huvud taget har något netto. Troligare är nog att reklamskatten föranleder direkta kostnader. Motsatsen är i varje fall ingalunda lUlfredsslällande bevisad. Men problem all klara och improduktiva arbeten alt sköta skapar man i hög grad både hos förelag och hos berörda statliga myndigheter. Ingen skall tro att vi ökar våra resurser med den typen av arbeten. I företagen komplicerar man arbetet med kalkylerna och framtvingar diskussioner med kunder på grund av att del råder delade meningar om vad som avses med reklamlrycksak — det är verkligen inte lätt alt tolka det. All drivande personer i ett företag skall behöva engageras i ett improduktivt arbete som inte är lönande för vare sig förelag eller samhäUe är helt oacceptabelt. Särskilt trängda blir här som i så många andra fall de små och medelstora företagen som är sämre utrastade med särskilt avdelade administratörer. Reklamskatten leder till en tvångsmässig byråkratisering även av de mindre och medelstora förelagen. Inle minst gäller del naturligtvis de 3 000 småföretagen inom den grafiska branschen. De har redan stora svårigheter all anpassa sig till modern teknik, och ovanpå detta har nu lagts att de skall vara indrivare av en mycket krånglig skall, som dessutom för kunder och för allmänhet måste framstå som orimlig — ja, i en hel del faU rent av som löjlig.

Vi har i skatteutskottet fått lyssna tUl en ansvarig för reklamskalle-ärenden i riksskatteverket. Ingen skugga må falla över en skicklig ämbetsman som sköter sill jobb, men det blev genom hans redogörelse klart vUket kineseri och vilka konstiga ställningstaganden som riksdagens reklamskattebeslul tvingar fram. Om exempelvis Kar de Mumma hade haft tillfälle alt när-vara vid skalteulskollets sammanträde, hade han fått

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Reklamskatten

111

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Reklamskatten

178

åtskilligt med stoff tUl komiska inslag i kommande revyer. En reklam för en stol blir skatlebelagd om stolen ser elegant och sähande ut - annars inle. En reklam för bord och stolar som har en dekorativ inramning med tapeter bakom, en vacker dukning osv. blir så lockande att den skallebeläg:gs. Om den reklamerade varan finns i en lockande mihö med t. ex, blommor omkring blir del skatt. Man kan förslå hur del känns för en seriös högre ämbetsman alt ägna tre timmar per dag ål att sitta med sådana här kufiska hårklyverier.

Kort uttryckt bhr resultatet all reklam som är bra gjord och alltså sähande skall beskattas men all reklam som är dåligt gjord och inte särskilt säljande — men ändå reklam — skall vara skattefri. Finns del, herr talman, rim och reson i en sådan ordning?

Reklamen har enligt min mening en viktig funktion atl fylla i en marknadsekonomi. Det är genom den man ger möjlighet att informera om nya produkter, om prisvariationer och över huvud laget om sådant som är viktigt för alt man skall kunna utnyttja valmöjligheterna i fråga om varor och tjänster i ett varierat utbud. Hur skaU för resten nyetablerade företag kunna sprida kännedom om sill utbud utan reklam? Om man vill minska reklamvolymen bör man ta ställning liU vUka andra marknadsföringsformer man skaU ha i stället.

Vill man bara förbättra reklamen, har man gått helt fel väg. Reklamen blir knappast bättre av all den blir mindre. Tvärtom har skattens utformning kommit, som jag redan berört, alt direkt leda tUl sämre reklamprodukter. De erfarenheter man redan nu har borde vara tillräckliga för atl vi skall kunna la slällning liU ett avskaffande av den olyckliga annons- och reklamskatten, som är myckel besvärlig alt tUlämpa, som skapar etl omfattande byråkratiskt krångel, som ökar svårigheterna för många företag, vilka redan har stora svårigheter, och som tUl syvende og sidsl förmodligen inte ens innebär någol reellt ekonomiskt tUlskott,

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen 1,

Herr BRANDT (s):

Herr talman! De motioner som behandlas i detta belänkande skrevs redan i januari månad, innan några som helst deklarationer avseende reklamskatten på trycksaker hade lämnats. Man hade inte heller behövt lämna några. Ändå tycks motionärerna vara alldeles tvärsäkra på hur skatten kommer att verka i praktiken och atl den kommer alt vålla så stora svårigheter att den borde avvecklas. Det måste betyda, som utskottet skriver, alt dessa motioner bygger på en förutfattad mening och inte är sakligt grundade.

Del är aUdeles för tidigt, menar vi, att göra några tvärsäkra värderingar av annons- och reklamskattens verkningar. Men en annan sak är de initialsvårigheter som skatteadministrationen nu har. Dem skall jag inte ett enda ögonblick förneka. De var ingen nyhet för skatteutskottet när vi behandlade denna fråga. Då underströk utskottet — jag viU gärna framhåUa detta — alt riksskatteverket skulle komma att ställas inför betydande svårigheter vid tiUämpningen av de då föreslagna bestämmelserna och att detsamma gäUde tryckerierna i fråga om reklamtrycksakerna.   Utskottet   föreslog   då   vissa   inte   så   betydelselösa   ändringar   i

propositionen. Dessa ändringar antogs av riksdagen. Utskottet förutsatte alt beskattningsmyndigheterna skulle ta initiativ tUl förbättringar så snart det fanns anledning härtiU. Så har ju också skett, vilket jag skaU återkomma tUl.

Dessa inilialsvårigheter var ingen överraskning för skalteulskoltel och inte heller för beskattningsmyndighelerna. Del första skedet kan bli arbetskrävande för såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheter, sade utskottet då. Men svårigheterna kan övervinnas efter en förhåUandevis kort inkörningsperiod, sedan reglerna modifierats på grundval av vunna erfarenheter. Det fanns, tUlade utskottet, anledning anta alt behov av författningsändringar kunde uppkomma relativt snart efter del förordningen trätt i kraft.

Nu säger åtminstone vissa motionärer alt det skuUe innebära en ren nettovinst för staten om skatten avskaffades. Läser man reservationen, finner man att också reservanterna tycks mena det. Administrationskostnaderna skulle uppgå lUl 10 miljoner kronor, har vi sett i pressen och även i trycksaker som vi har fått.

Men hur är nu verkligheten, om man får döma av rUcsskalteverkets experter som praktiskt sysslar med detta? För nästa budgetår har riksdagen anvisat 70 miljoner kronor tiU riksskatteverket, därav tUl vissa tjänster avsedda för reklamskatten 1,2 miljoner kronor. Tullverket har inte begärt etl enda öre, inle en enda extra tjänst, för sitt arbete med reklamskatten.

Riksskatteverket uppskattar totalkostnaden för skatten detta år tUl 1,4 mUjoner kronor och inkomsten till 90 miljoner kronor. Är de experter som handlägger skattefrågorna och som beräknar vad skatten skaU ge och vad den skall kosta ute och talar i nattmössan?

Statens utgifter för reklamskatten, som av kända skäl aUtid blh drygast i inledningsskedet, kommer därmed att uppgå tUl 2 procent av den inkomst som staten får. Även om man nu tycker att det är en hög procentsats bör man ändå beakta - och det vUl jag gärna understryka -att den om man jämför med andra punktskatter är låg och att reklamskatten berör jämförelsevis många skattskyldiga. All erfarenhet visar alt kostnaderna för dylika skatter blir högst under inkörningsskedet men sedan sjunker successivt. Skatteutskottet slår helt enkelt fast att skatten ingalunda blir förlustbringande för statsverket.

Uppgifterna om de skattskyldigas höga kostnader är inte heller grundade på någol bättre material än det där man säger atl del kommer att kosta 10 mUjoner kronor och alt del blh förlust för staten. Vid de skatlekontroUer som riksskatteverket har gjort bekräftas detta. Många skattskyldiga är ännu inte registrerade, förklarade rUcsskalteverkets representant.

Varför har det influtit så htet pengar som del talas så högt om och som finansministern inte viU erkänna? Jo, många trycksaker var besläUda i förväg och betalades i förskoll för att man skuUe shppa ifrån skatten. Man hann knappt få fakturan förrän man betalade den omgående. Verkningarna kan man alltså avläsa i den första skatteuppbörden. Därför blev beloppet relativt lågt, och det har inle etl dugg med de verkliga förhåUandena atl göra. Anledningen var naturligtvis atl skatten annonse-

Nr67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Reklamskatten

179

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Reklamskatten

rades så långt i förväg atl man kunde - om jag får använda det uttrycket - hamstra på det här sättet. I skatteutskottets betänkande säger vi att detta bör ge lärdomar för framliden. Jag skall nöja mig med alt kort och gott säga det, så får var och en sedan tolka del på sitt sätt.

Riksskatteverket har helt klart för sig svårigheterna med och bristerna i skattens utformning. Det gäller framför aUl gränsproblem, och de redovisades som fru Nettelbrandt sade i skatteutskottet. Man har naturhgtvis väldiga svårigheter att få fram en praxis, och man har svårigheter med att ändra bestämmelserna så all skatten blh åtminstone lättare att administrera, vilket vi talade om när vi genomförde den.

Nu är man i rUcsskatteverket fuUl sysselsatt med att arbeta fram en ändring av bestämmelserna och en lättare praxis. Därefter kommer resultatet att föreläggas Kungl. Majt för en proposition till rUcsdagen. Vi anser att det under dessa omständigheter inte kan vara riktigt alt ulan vidare avskaffa skatten, vilket också herr Olof Johansson i Stockholm underströk.

Herr talman! Jag skaU inte i detalj gå in på varför man införde skatten, för det tjänar ingenting tiU så länge vi diskuterar detta problem. Jag skaU bara säga några ord om mässor och utställningar.

Som herr Olof Johansson läste upp säger vi i skatteutskottet att här måste en ändring ske. Antingen måste man avskaffa beskattningen på dessa eUer också måste vi få ändrade regler, som lUlgodoser såväl praktiska som principieUa synpunkter. Jag tror att man på riksskatteverket är fuUt medveten om delta. Antingen väntar man ett förslag om att skatten skall slopas på mässor och utställningar eUer också något annat förslag, som tar bort de orUcliga verkningar som den nu har. Men också den frågan kan säkerligen ingå i den översyn som riksskatteverket håller på med. Att ulan vidare besluta i enlighet med reservanternas förslag, slopande av skatten på mässor och utstäUningar, anser sig majoriteten av utskottet inte kunna vara med om. Vi finner inte detta välgrandal.

Vi kan aUtså förvänta alt vi får förslag om en översyn genom riksskatteverket. Eftersom reklamulredningen fortfarande arbetar, tycker vi att man skaU avvakta och se om det går atl få fram en förenkling av systemet och om man kan lära av erfarenheterna innan någon absolut bestämd ståndpunkt tas i det ena eller andra avseendet.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

180

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Herr Brandt sade att del inte var möjligt all uttala sig om några nya erfarenheter av skatten, eftersom inga deklarationer hade kommit in. Men herr Brandt glömmer bort att man i de privata företagen i aUmänhet har en helt annan långsiktig planering än den man har i kanslihuset. Därför är det inget anmärkningsvärt all man vid införandel av en ny skatt i god tid ser om sitt hus och exempelvis genom att begära förhandsbesked får klarlagt om skattskyldighet föreligger eller inte. De som var berörda av detta levde med dessa problem långt före det att motionstiden gick ul och långt innan den tid gick ut i februari när de

senast skulle inlämna sina deklarationer.

Vilka intäkter har kommit in, frågar herr Brandt. Ja, de uppgifter jag använde är hämtade från riksskatteverket. Men det är klart att de uppgifterna är bruttouppgifter. Jag antar emeUertid att varken riksskatteverket eller herr Brandt vUl eller kan bestrida att t. ex. reklamskattekostnader är avdragsgUla och därför minskar exempelvis företagsbeskattningen. Detsamma gäUer om flera poster som måste vara helt ostridiga.

TiU sist, herr talman, viU jag säga alt reklam- och annonsskatten varit galen från början. Man behöver inte några längre erfarenheter för alt finna hur rätt vi hade som redan i början var klara över detta. Det är inte någon uppfattning som på något sätt är gripen ur luften. Här nämnde herr Brandt just reklamskatleulredningen. Jag tycker att herr Brandt skall erinra sig, att reklamskatten infördes trots atl man hade en förkrossande stark remissopinion emot sig. Jag tror att det var två remissinstanser, som förordade den. Alla andra avstyrkte. Det tycker jag kan vara något att ha med i minnet, när man nu liU och med drar fram utredningen igen. Det är inte särskilt demokratiskt att göra på det sättet - det hoppas jag all herr Brandt tycker. 1 varje faU kommer man inte tUl några vettiga resultat, om man går fram med sådana metoder.

Nr 67

Onsdagen den 11 aprU 1973

Reklamskatten

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Herr Brandls redovisning av kostnaderna för denna reklamskatt föranleder mig atl säga ett par ord. De siffror han redovisar är ju endast de direkta kostnader som statsverket har via riksskatteverket, dvs. de centrala kostnaderna, medan de lokala kostnaderna inte redovisas.

Så säger man att tullverket inte har begärt någonting extra. Men det är klart atl tullverket måste ha kostnader för alt de i ganska stor utsträckning är sysselsatta med att bestämma beskattningen på de trycksaker som importeras.

TiU detta kommer framför aUt de mycket stora kostnader som måste vidlåda näringslivet. Del är klart att det inte går att exakt precisera den siffran, men vi som såg demonstrationen i skatteutskottet blev verkligen insatta i det kineseri det måste vara för varje tryckeri att bestämma om det skaU vara skatt eller inte. De besvärliga avgöranden och de kontroverser som naturligtvis uppstår med kunden måste innebära alt företagen i fråga åsamkas mycket stora kostnader och tidsspiUan.

Det är egentligen ganska upprörande att en skatt nätt och jämt hinner införas förrän man måste sätta i gång med stora och genomgripande utredningar för atl försöka komma fram liU ett syslem som gör att det går att administrera skatten. Det måste i alla fall vara något fel. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det orimligt att införa ett skattesystem som är så dåligt underbyggt att det i det ena fallet blir skatt av en ren sinkadus och i det andra faUet blir del inte skatt. Så kan man inte ha det. Del måste i varje faU finnas förutsättningar för att åstadkomma en skatt som är någorlunda rättvis och riktig.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Det är ju ändå så att riksdagen har antagit den här förordningen om reklam- och annonsskatt. Därmed tycker jag också det

181

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Reklamskatten

är rikligt alt vi, när vi upptäcker att den inle fungerar på ell tUlfredsställande sätt, omedelbart tar ansvaret för förändringar och inte skjuter öve:r det liU skattemyndigheten. Det är aUdeles klart att det dessutom krävs snabba åtgärder för att undvika ytterligare skadeverkningar när del gäller just beskattning av utstäUningar och mässor.

Den skrivelse som har inkommit liU utskottet från handelskamrarnas nämnd tar upp situationen som man upplever den mer än fyra månader efter reklamskattens Ucraftträdande: Oklarhet råder i aUl väsentligt om reklamskattens tillämpning på redan prissatta eUer t. o. m. slutförda arrangemang. Man betonar särskilt vikten av all snabba åtgärder vidtas på denna punkt. Skall vi avvakta skallemyndighetens initiativ kommer detta alt dröja i varje faU tUl den senare hälften av detta år och följaktligen ett ikraftträdande någon gång vid årsskiftet.

182

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Trots att jag, som jag har redovisat i skatteutskottet, påtalade aUa de initialsvårigheter som man hade atl vänta i början och trots alla de upplysningar som skatteutskottet lämnade om svårigheterna antog riksdagen utskottets förslagom denna reklamskatt. Man förväntade att ändringar skuUe behöva göras senare. Det är fakta i målet.

Det kineseri som förekommer, för att använda herr Magnussons i Borås uttryck, har inte jag förnekat. Del finns tiUämpningssvårigheter. Reglerna är inte så klara, del blir gränsfaU, det går inte atl få fram någon praxis, man får lämna mängder av förhandsbesked tUl de skallskyldiga

OSV:

, Fru Nettelbrandt sade att remissvaren överväldigande gick emot förslaget om reklamskatt. Ja, jag tror inte vi någonsin får remissvar som tiUstyrker skattehöjningar på något område. Går vi ul tiU människor och frågar om de tycker att vi skaU höja skatten för dem så är del någol som de inte tycker om. Jag vet inte om det var något argument att använda, även om det fanns andra som också avstyrkte och som var opartiska i sammanhanget.

Jag tror inte att del är någon idé alt vi fortsätter diskussionen om kostnaderna för statsverket och kostnaderna för företagarna, men jag vill understryka vad direktör Thulin sade om kostnaderna för statsverket: att de var så och så stora och att de inle blir högre när man kommer i gång. Kostnaderna var inte heller sådana som näringslivet viU göra gällande, ulan del blir ungefär samma proportioner.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Mycket kort.

Herr Brandt borde väl i stäUet ha besvarat frågan om del inte är en ostridig uppgift atl företagsbeskattningen minskar, när vi har en skatt som leder tiU avdrag inom företagen. Del måste väl ändå vara en ostridig uppgift, och det hade varit av värde om den blivit bekräftad. Flera av de andra uppgifterna som jag nämnde är lika ostridiga.

Jag har över huvud tagel inte tagit med kostnaden på grund av den ökade administrationen i statsförvaltningen, men herr Brandt menar väl inte att denna myckel allvarlige man, direktör Thulin, tidigare har suttit

och ruUat tummarna tre timmar om dagen. Vad han behövde nu var bara en enda person för detta arbete. Det kan inte bortresoneras.

Sedan vUl jag tUl sist, herr talman, säga att om vi finner alt ett beslut har varit ett dåligt beslut och om vi finner att aUting talar däremot, är del ganska bra och hedersamt av oss politiker i allmänhet atl inle ha sådan prestige utan att vi kan säga: Vi fattade ett dåligt beslut den gången, och därför bör vi nu göra om det. Del är inte nödvändigt att framhärda, om man finner att det inte kommer ut något positivt av det beslut som riksdagen har fattat.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Reklamskatten

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag kan hålla med om det sista. Man skaU inte fatta beslut som man inte har någon reveny av, men vi har ju olika uppfattningar om huruvida det var ett bra beslut eller ej. Jag har hänvisat tUl vad riksskatteverket säger, och fru Nettelbrandt har hänvisat tiU de uppgifter som jag har här i min hand. Där har man t. o. m. tagit upp samdistributionsrabatter i kostnaderna, som inte etl dugg hör hit. AUt det där är ju överdrivet. De sade själva atl det nog inte var riktigt atl komma med sådana uppgifter, för de var överdrivna.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Vi kan inte diskutera, om vi inte håller oss tUl de uppgifter som är lämnade. Jag har inte sagt ett ord om samdistribulions-rabatten.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! I de här summorna har näringslivet och de skattskyldiga räknat in även samdistributionsrabatterna. Det är obestridligt, och det valsar runt i den borgerliga pressen.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tiU I :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås m. fl. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservationen nr 2 av herr Sundkvist m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olof Johansson i Stockholm begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vill alt kammaren tiU kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 22 antar reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås m. fl. röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren tUl kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemstäUan med den ändring däri som föranledes av bifaU tiU reservationen nr 2 av herr Sundkvist m. fl.

183

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Inrättande av en ständig haverikommission inom handelsflottan

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olof Johansson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -    93

Nej  -    66

Avstår —   134

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   skalteulskollets   hemstäUan   i

betänkandet nr 22 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr I av herr Magnusson i

Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  170

Nej  -    78

Avstår -    49

§   10 Föredrogs lagutskottets betänkande nr 11  i anledning av motion om pension till dispaschören Gösta Hasselrot.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11  Inrättande av en ständig haverikommission inom handelsflottan

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 12 i anledning av motioner om inrättande av en ständig haverikommission inom handelsflottan.

184

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Det är inte så ofta som vi i vänsterpartiet kommunisterna från denna talarstol kan uttrycka tUlfredsstäUelse över utskottsbetänkanden. När det gäller lagutskottets betänkande nr 12 beträffande inrättande av en ständigt verkande haverikommission inom handelsflottan kan jag i vart fall uttrycka en viss tUlfredsställelse. Yrkandena i vår motion nr 619 har tiU stora delar blivit tillgodosedda. TiU årets riksdag har flera ledamöter motionerat i samma fråga. Dessutom har det — som också nämns i betänkandet — ställts en enkel fråga i ärendet i år. Jag viU dock poänglera att frågan togs upp redan 1971 av mig i en interpellation tiU kommunikationsministern. Kommunikationsministern var inte då beredd atl la ställning tUl de frågor som stäUdes i interpellationen — och som för övrigt helt sammanfaller med yrkanden i

motionen 619 tUl årets rUcsdag.

I betänkandet sägs atl Kungl. Majt uppdragit åt sjöfartsverket att skyndsamt utreda de frågor som hänger samman med en haverikommission för sjöfartsområdet. Enligt de meddelade direktiven skaU sjöfartsverket lägga fram förslag till åtgärder. Utgångspunkten för arbetet bör enligt direktiven vara att åstadkomma en ständig haverUcommission för handelsflottan. Sjöfartsverket skall härvidlag också överväga frågan hur undersökning bör göras av aUvarliga olyckor på fartyg liggande i hamn eller på varv. Dessutom skaU sjöfartsverket i sitt utredningsarbete samråda med berörda organisationer.

Även om de meddelade direktiven inte helt täcker vårt motionsyrkande i fråga om haverikommissionens sammansättning och dess verksamhetsområde, har vi ansett det vara överflödigt med en reservation. Vi förutsätter att de önskemål som inte har blivit tillgodosedda kommer att bevakas av fackförbundens representanter, som sjöfartsverket skall samråda med.

Herr talman! Jag vUl bara uttrycka den förhoppningen att det verkligen blir en skyndsam utredning i denna för sjöfolk, hamnarbetare och varvsarbetare betydelsefulla fråga. Dessutom kan jag med tUlfredsställelse notera att ett kommunistiskt initiativ krönts med framgång.

Hert WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Såsom herr Hallgren sade har det väckts motioner i det här ärendet från flera håll. De tre motioner som föreligger är undertecknade av representanter för samtliga i riksdagen företrädda partier.

Jag kan för min del inte förstå annat än att de önskemål i fråga om sammansättningen av en haverikommission som herr Hallgren rörde vid kommer att tillgodoses i enlighet med de direktiv som är utfärdade. Där sägs nämligen all åtgärder skaU vidtas för atl tiUskapa en organisation och handläggningsordning som säkersläUer behovet av utredningsresurser i personeUt, administrativt och tekniskt avseende. Det är i varje faU min uppfattning att delta väl täcker det önskemål som herr HaUgren framförde, nämligen att partsorganisationerna skaU vara representerade i denna haverikommission. Om det skuUe vara någon tvekan om det, så vill jag åtminstone personligen ställa mig bakom ett sådant önskemål i fråga om sammansättningen av haverikommissionen.

Jag yrkar bifaU till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan biföUs.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående på dagens föredragningshsta upptagna ärenden tUl morgondagens sammanträde.

§ 12 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle konstitutionsutskottets betänkande nr 19 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

Nr 67

Onsdagen den 11 april 1973

Inrättande av en ständig haverikommission inom handelsflottan

185

Nr67                  §  13 Kammaren åtskildes kl. 23.51.

Onsdagen den

11 april 1973       In fidem

BENGT LAMBE

/Solveig Gemert