Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:65

Tisdagen den 10 april

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokollet för den 30 mars.

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. skatteunderlaget i kommuner med många fritidsfastigheter

§ 2 Ang. skatteunderlaget i kommuner med många fritidsfastigheter

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att besvara herr Mattssons i Skee (c) den 1 mars framställda interpellation, nr 54, och anförde:

Herr talman! Herr Mattsson i Skee har frågat mig, om jag observerat konsekvenserna för skatteunderlaget i de kommuner som har ett stort antal fastigheter ägda av personer bosatta i andra kommuner utav reglerna för utnyttjande av grundavdrag vid taxering även i annan kommun än hemortskommunen, och vUka åtgärder jag i så faU avser att vidtaga.

Den berörda avräkningsregeln tiUämpas i förhåUandevis få fall. Det gäller i stort sett 30 000 eller ca 6 procent av totaU ca 500 000 fritidsfasligheter i utbokommuner. HärtiU kommer att flertalet berörda kommuner genom skatteutjämningssystemet regelmässigt fått kompensation för det skatteunderlag som faUit bort på grund av avräkningsregeln.

Rätten att avräkna grundavdrag i utbokommun har sålunda ringa betydelse för kommunerna och torde inte för närvarande motivera särskilt ändringsförslag tiU riksdagen. 1972 års skalteutredning är naturligtvis oförhindrad atl pröva frågan om förhållandena föranleder liU det.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka finansministern för svaret.

Turismens kommunalekonomiska konsekvenser är en ofta och intensivt diskuterad fråga. Flera utredningar har ulförts i olika delar avlandet för atl försöka klarlägga den. Bl. a. Göteborgs och Bohusläns landsting utfört utredningar inom tre kommuner i länet.

Det enda gemensamma för dessa utredningar är att man konstaterar svårigheten alt kunna ge ell klart besked på frågan, om de kommunala organens kostnader för dimensionering av olika delar av den kommunala servicen uppvägs av motsvarande kommunalskatteinkomster av de olika formerna av frhidsverksamhel.

I riksdagen har dessa frågor också aktualiserats genom molionskrav på att kommunalskatten enligt ett visst system skulle fördelas meUan fritidskommunen och hemortskommunen. Riksdagen har inle ännu ansett del vara berättigat att pröva sådana metoder utan hänvisat till skatteutjämningssystemet. För min del anser jag det nödvändigt att komma fram tiU bättre skatteinkomster för fritidskommunerna, eftersom

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narkotikamissbmk

det är angeläget all de attraktiva fritidskommunerna ser all en utveckhng inom fritidssektorn också kan vara ekonomiskt positiv för kommunen.

Det är därför oroande atl grundavdragsreglerna kan medföra förlust av skalleunderlag genom atl garantibeloppet för fastighet kan utjämnas mot inkomst i annan kommun. Visserligen är det riktigt atl fritidskommunerna hittUls haft så låg skattekraft atl de regelmässigt erhåUit tillskjutet skatteunderlag och alt detta därför inte haft direkt effekt. Men om man tänker sig alt utvecklingen är så positiv i en frilidskommun alt dess egen skattekraft överstiger det procenttal med vilket den får kompensation, då skulle reglerna slå igenom med förlust av skatteunderlag som följd.

I propositionen om nya skalteutjämningsregler föreslås att inkomsten av fritidsfastigheter skall ligga utanför det övriga skatteunderlaget och inle reducera kommunalskatten. När denna välkomna ändring av bestämmelserna träder i kraft får vi en positiv effekt för kommunerna. Men samtidigt kommer de förhåUanden jag påpekat i interpeUationen atl synas ännu tydligare och minska effekten av de ändringar som är föreslagna i propositionen om nya skalteutjämningsregler. Man måste också räkna med, atl när bestämmelserna upptäcks kommer man alt i de famUjer där endera maken saknar inkomst all se till all fastigheten skrives på denne. Även om det enligt finansministerns svar skuUe röra sig om ett begränsat antal fastigheter och om ett begränsat antal faU, så kan det bli fråga om ett stort antal fall i de särskUl utpräglade frilids-kommunerna. Det finns i mitt län exempel på kommuner som snart har hka många fritidsfastigheter som helårsfastigheter och där underlaget från fritidsfastigheterna är en rätt avsevärd bit.

Jag kan förstå alt man inte omedelbart kan vidta förändringar för alt komma till rätta med delta. Därför noterar jag med tillfredsställelse att finansministern anser all 1972 års skatteutredning är oförhindrad att pröva denna fråga. Jag hoppas atl utredningen också kommer att ta upp den och undersöka möjligheterna atl gardera fritidskommunerna mot dessa negativa effekter.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. förslag frän samarbetsorganet för bekämpning av narkotikamissbruk

Herr statsrådet LIDBOM erhöU ordet för att besvara fru Kristenssons (m) den 30 januari framsläUda interpellation, nr 26, och anförde:

Herr talman! Fru Krislensson har frågat mig om jag vill lämna en redogörelse för den verksamhet som samarbetsorganel för bekämpande av narkotikamissbruk bedrivit och de förslag till åtgärder som samarbetsorganet avgivit.

Våren 1968 antog riksdagen under stor enighet riktlinjer för bekämpandet av narkotikamissbruket. Därvid beslutades bl. a. att vården av narkotikamissbrukare skuhe anordnas inom ramen för nuvarande socialvård och sjukvård och atl vårdorganisationen borde utformas som en

vårdkedja, innefattande uppsökande verksamhet, öppen och sluten vård, fortsatt behandling och eftervård. Samtidigt fattade riksdagen beslut om en särskild narkotikastrafflag.

TiU grund för riksdagens beslut låg en proposition, vars förslag i sin tur grundade sig på det arbete som utförts inom dåvarande medicinalstyrelsens narkomanvårdskommitté. Narkomanvårdskommitléns förslag hade dessutom varit föremål för en omfattande remissbehandling.

När sam arbetsorganet inrättades den 3 januari 1969 som ett led i
regeringens tiopunktsprogram för en bred offensiv mot narkotikamiss
bruket, var följaktligen de grundläggande rikthnjerna för samhällets
narkotUcapolitik redan uppdragna. Samarbetsorganets huvuduppgift blev
att samordna myndigheternas insatser på narkotikaområdet. Detta
markerades också genom samarbetsorganels sammansättning. Ledamöter
blev cheferna för de centrala ämbetsverk som närmast berördes av
narkotikafrågan samt förbundsdirektörerna i Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet. '

Samarbetsorganet har inte någon självständig beslutanderätt, utan besluten i olika frågor ankommer på vederbörande myndigheter. En av samarbetsorganets viktigaste uppgifter har varit att stimulera de olUca samverkande myndigheterna tih egna insatser. Den verksamhet som myndigheterna bedrivit på narkotikaområdel har i olika sammanhang redovisats för riksdagen — bl. a. i samband med tidigare interpeUations-deballer. Det är av naturliga skäl inte möjligt att direkt peka ut vad samarbetsorganet initierat som myndigheterna inle skulle ha tagit initiativ tUl på egen hand, men den samfäUda uppfattningen bland samarbetsorganels ledamöter är atl organels arbete haft en betydande del i myndigheternas ökade aktivitet på narkotikaområdet efler år 1968.

En viktig uppgift för samarbetsorganet har varit atl kontinuerligt föha utvecklingen på narkotikaområdet. Genom återkommande lägesrapporter har del varit möjhgt att fortlöpande hålla statsmakterna och de deltagande myndigheterna underrättade om situationen. Ett väsentligt led i denna uppföljning utgör de frekvensstudier över narkotikamissbrukets utbredning inom olika befolkningsgrupper som görs av mihtär-psykologiska institutet, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, universitels-kanslersämbet och kriminalvårdsstyrelsen.

En annan uppgift som särskilt under det första året haft hög prioritet har varit informationsfrågorna. Samarbetsorganel har en särskUd arbetsgrupp för informationsfrågor. Den har utarbetat två faktasamlingar om narkotika och narkomani och samtidigt initierat information i narkotika-frågan genom radio och TV, inom skolan, via socialstyrelsen till de olika lokala och regionala instanser som svarar för narkomanvården och via tullverket liU ullandsresenärerna.

En annan betydelsefuU uppgift som tagit åtskilligt av samarbetsorganets tid har varit all bidra med underlag för och diskutera utformningen av de förslag på narkotikaområdel som lagts fram under de senaste åren.

Slutligen viU jag nämna samarbetsorganets befallning med det internationella samarbetet. Även på detta område har sam arbetsorganet fungerat som samordnare av de olika insatser som gjorts. I del internationeUa samarbetet på narkotikaområdel har Sverige som bekant

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973.

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av nar ko tikam issbmk

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narkotikamissbmk

utvecklat stor aktivitet. Detta samarbete har redan givit vissa resultat av stor betydelse för möjligheterna atl komma till rätta med narkotikamissbruket i vårt land.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lidbom för svaret på min fråga. När vi i december förra året diskuterade narkotikafrågan ställde jag en konkret fråga tiU statsrådet Lidbom, nämligen: Vad gör egenlhgen SBN? Nu har regeringen genom en presskonferens informerat riksdagen om atl det skall bildas ett centralt råd för brottsbekämpning. I samband med att del centrala rådet bildas är avsikten att samarbetsorganel för bekämpande av narkotikamissbruk skall upphöra, och då kanske det är ännu mer befogal all återkomma med frågan: Vad har då egentligen SBN gjort under alla dessa år?

Frågan kan vara motiverad därför att vid aUa de tillfällen då vi har diskuterat narkotikafrågan i riksdagen under senare år har vi regelmässigt från det ansvariga statsrådet, i det här fallet statsrådet Lidbom, fått höra att vi har ju ändå samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk. Det är ell organ som noga följer verksamheten, och vi kan förlila oss på alt det kommer att göra allt vad som står i dess makt för att vrida utvecklingen till någonting gott.

Därför var jag Utet spänd på den här redogörelsen, om vi nu verkligen skulle få reda på vad SBN i själva verket har uträttat. Men jag vill genast säga, herr talman, atl jag kan egentligen inle finna någonting särskilt konkret i detta svar. Det enda som är riktigt konkret — och det är någol som riksdagens ledamöter inte har varit okunniga om - är de två faktaskriflerna om narkotikamissbruket, och de presenterades ju i SBN :s barndom så att säga.

Nu nämner herr statsrådet narkomanvårdskommitténs förslag. Det hör ju till att man nämner alla de här sakerna när man svarar på interpellationer om narkolikafrågan. Jag känner igen den här uppräkningen från tidigare interpellationssvar. Men fortfarande påstår jag gentemot vad statsrådet här säger att när narkomanvårdskommiltén presenterade sitt förslag var betänkandet i själva verket redan överspelat. Regeringens tiopunktsprogram kom ju innan narkomanvårdskommitléns belänkande lades fram. Dessutom har narkomanvårdskommitténs förslag över huvud taget inle varit föremål för någon behandling här i riksdagen.

Men om det nu är meningen att narkomanvårdskommitténs förslag skaU lända tUl efterrättelse måste man ju ställa sig frågan: Hur har då informationen skett till de berörda som skaU tUlämpa dessa regler? Man kan ju inle gärna räkna med all de skall läsa del här digra betänkandet. Då kommer jag över till en annan lång lidandets historia, som har sin rot i socialstyrelsens råd och anvisningar till de berörda myndigheterna när det gäller narkomanvården. Herr statsrådet känner liU denna fråga lika bra som jag och vet hur många gånger som den har tagils upp. Redan 1967 förutsatte narkomanvårdskommittén att socialstyrelsen skulle utge sådana anvisningar. På hösten 1971 meddelade statsrådet Aspling alt socialstyrelsen då hade fått bakgrundmaterial som skulle göra del möjligt att presentera en sådan vägledning. När 1972 års vårriksdag kritiserade

socialstyrelsen för alt den inte hade gett ut råd och anvisningar för narkomanvården, frågade jag statsrådet Lidbom i början på hösten när man kunde räkna med att sådana här anvisningar skuUe komma. Jag fick del beskedel atl i mitten på december förra året kunde man förvänta dem. De kom inle då, men del må vara hänt, de kom i början på januari, och det är ju inte så mycket att säga om det. Om del hade varit råd och anvisningar för narkomanvården.

Jag har tagit mig friheten att la med mig de här s. k. erfarenheterna och rekommendationerna från socialstyrelsen om hur de skaU förfara som skall behandla narkomaner. Det är två digra betänkanden på sammanlagt 350 sidor text. Det skaU man tro att sjukvårdshuvudmän, sociala myndigheter och fältassistenter skall kunna sitta och läsa för atl få någon uppfattning om hur de skaU vårda narkomaner. Det tycker jag är helt orealistiskt. Jag vUl återigen erinra om att i Danmark utgav Sundhedsslyrelsen redan 1956 kortfattade råd och anvisningar på ungefär sex sidor till berörda parter om hur narkomanvården skulle bedrivas.

Ett stort problem — och det var väl egentligen för att försöka lösa det problemet som SBN bildades - är ju att få tUl stånd samordning av olika myndigheters insatser i narkotikabekämpningen. Herr statsrådet säger egentligen ingenting i sitt svar om huruvida han upplever det så att SBN gjort någon insats på detta område.

Jag skulle vilja fråga herr statsrådet: Bedömer Ni det nu så all situationen blivit bättre? Enbart den omständigheten att några generaldirektörer, som representerar olika myndigheter vilka sysslar med dessa frågor, träffas en gång i kvartalet kan ju inte föra samarbetsfrågorna närmare sin lösning utan del behövs ju, som SBN själv har sagt, initiativ till konkreta åtgärder. Men har det kommit några sådana initiativ? SBN har ju själv i sin faklasamling sagt atl man kommer att ta upp frågan om hur del lokala samarbetet mellan olika myndigheter och organisationer skall bedrivas. Jag viU fråga vilka konkreta åtgärder det har lett till.

I varje fall vUl jag vitsorda, herr talman, alt jag under mitt arbete i brollskommissionen upplevde dessa sam arbetsfrågor, exempelvis mellan polis och socialvärdande myndigheter, som ett mycket stort problem. Det förvånar mig atl del fortfarande skall behöva vara det, ty som jag ser det är det naturligt alt polis och socialarbetare samverkar. Å andra sidan kan jag kanske förstå atl socialarbetarna ibland tycker all del är pinsamt med sampatrullering med poliser när de inle vel vad de skall göra med alla de utslagna narkomaner som de hittar i knarkarkvartarna. Det skall man inte lasta socialarbetarna för — kanske inte ens barnavårdsnämnderna, även om jag ibland brukar säga ell och annat också om någon barnavårdsnämnd - ulan socialstyrelsen, som inte ger ut anvisningar om hur verksamheten skall bedrivas. Jag vUl, herr talman, i stället ytterst lägga skulden för detta på samarbetsnämnden för narkolikabekämpning. För vem har haft möjligheter atl åstadkomma en sådan samordning mellan myndigheterna om inte statsrådet Lidbom själv i spetsen för detta samarbetsorgan?

Men ytligt sett kan jag inle se att någonting konkret har gjorts. Det kommer i varje faU inte fram någol av svaret. Därför skulle jag verkligen vilja be statsrådet alt tala om för mig i vilket hänseende man har främjat

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av nar ko tikam issbmk

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 64-65

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narkotikamissbmk

den vikliga uppgift som SBN ändå haft, nämligen atl försöka förbättra samarbetet meUan olika berörda myndigheter.

Jag kanske också kan nämna att jag var uppe i en norrländsk stad för ett litet tag sedan, och där sade man liU mig att man för några år sedan hade betydande bekymmer med narkotikamissbruk och med därav följande brottslighet. Då bestämde sig samthga berörda myndigheter, från polis tUl socialvårdande myndigheter och sjukvårdsmyndigheter, för atl diskutera igenom vad man skuUe göra. Man kom fram tUl gemensamma lösningar, och i dag är situationen väsentligt bättre i denna hUa stad. Jag menar att om man hade haft en sådan målsättning också på högsta nivå, torde mycket ha kunnat åstadkommas.

Herr statsrådet går sedan över till den andra uppgift som samarbetsorganel skulle ha, nämligen att kontinuerligt följa utvecklingen på narkotikaområdet och alt ta in återkommande lägesrapporter. Nu vih jag inte påstå alt herr statsrådet gör gäUande atl del är ni på SBN som har initierat MPL.s utredningar, de undersökningar som gjorts inom skolöverstyrelsen osv. Det är det väl egentligen inte, eftersom mililärpsykologiska institutet ju började redan 1957 med sina undersökningar om narkotikamissbrukets omfattning. Men jag skulle viha fråga statsrådet som har haft tillgång till informationerna i detta avseende: Hur många narkomaner finns det i Sverige i dag — inte i exakta siffror men på ett ungefär — och hurudan är fördelningen mellan större städer, mindre städer och landsbygd? Del görs ofta gällande i debatten att narkotikamissbruket huvudsakligen är ett storstadsproblem - jag har bestritt detta —, men man bör inom SBN ändå genom lägesbeskrivningarna ha fått en ungefärlig uppfattning om hur missbruket ser ut i dag, vilken omfattning det har och var någonstans man kan hitta narkotikamissbrukare.

Jag sade i början att de här två faklasamlingarna egentligen är det enda konkreta man utåt har kunnat få reda på av SBN:s verksamhet. När de presenterades kritiserade vi dem faktiskt här i rUcsdagen, bl. a. därför att man i den ena skriften bland organisationerna över huvud tagel inte nämnde all del finns nykterhetsorganisalioner och religiösa organisationer som har gjort betydande insatser när del gäller narkotikamissbruket — och ändå skulle den här faklasamlingen vara någorlunda fuUständig.

Jag skall kanske inle upprepa det som jag brukar säga om alt skrifterna också utgår från den s. k. symtomleorin — dvs. att narkotikamissbruket alltid börjar med sociala missförhållanden - för vi känner varandras ståndpunkter här, statsrådet och jag.

1 slutet av svaret säger statsrådet;

"Ytterligare en betydelsefuU uppgift .som tagit åtskUligl av samarbetsorganets tid har varit att bidra med underlag för och diskutera utformningen av de förslag på narkotikaområdel som lagts fram under de senaste åren."

Del är bra att man har använt SBN till det, men jag skulle viha fråga om man egentligen behöver ha etl särskilt organ på så hög nivå för att få fram underlag för regeringens propositioner. Jag trodde alt det exempelvis ingick i sekreterarens i SBN normala uppgifter som rättschef i socialdepartementet att la erforderliga kontakter för alt skaffa fram

underlag för förslag lUl propositioner. Men när man nu ändå hade organet var del väl naturligt att man passade på atl samråda, också om de här frågorna.

TUl slut det internationella samarbetet. Det är väl många goda krafter som har samverkat inom det området, och jag skall inte bestrida alt SBN möjligen har haft en viss mission att fylla i det hänseendet. Jag vill i det här sammanhanget också nämna den framställning som riksdagsman Olle Dahlén m. fl. riksdagsmän stäUde sig bakom, bl. a. när det gäUde att förmå Holland atl införa en annan ordning. Jag har tidigare tUlskrivit rikspolischefen personligen en stor del av äran av att det har blivit bättre i fråga om holländarnas syn på narkotUcafrågan.

Jag skall sluta, herr talman, med att fråga statsrådet en sak. När SBN nyss hade startat höUs en presskonferens — det var i slutet av maj 1969 — och då sade statsrådet Lidbom enligt tidningsreferat, atl den öppna narkotikahanteringen är borta, att langningen i skolorna är borta, att langningen inom den slutna fångvården har man kommit tUi rätta med, att framgångar också nåtts när det gäUer narkotikaproblemen inom den öppna fångvården och att krissituationen för den direkta narkomanvården är mindre uttalad. Jag undrar om statsrådet anser att läget nu har blivit ännu bättre eUer hur han annars bedömer situationen mot bakgrund av den ganska optimistiska ton som präglade den här presskonferensen.

När nu SBN kommer atl dö en död, om inte i skönhet så i varje faU i tysthet, tror jag inle att del egentligen finns så många sörjande, men en from önskan kanske man vågar uttala. När det centrala rådet nu, vad jag förstår, skaU förutsättas ta över en del av de uppgifter som SBN i varje fall skulle ha, hoppas jag all rådet kommer all bestå av folk på något lägre nivå — och det kommer det väl att göra —, av personer som har tid och intresse och möjligheter att verkligen komma med konkreta förslag som kan föra utvecklingen framåt.

Med detta, herr talman, ber jag att få tacka statsrådet för svaret.

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narkotikamissbmk

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Jag hade en liten aning om atl debatten skulle ta den här vändningen. Fru Kristensson frågar i sin interpellation om jag viU redogöra för samarbetsorganels, SBN.s, verksamhet och de förslag tiU åtgärder som samarbetsorganel har avgivit. Men i sitt anförande nyss vidgade hon högst väsentligt frågesläUningen tUl att egentligen avse allt mellan himmel och jord som har med del stora frågekomplexet narkolikasmuggling och narkotikamissbruk atl göra.

Om vi först skall ta detta med samarbetsorganet och dess fögderi så må ju fru Kristensson sätta sina betyg och uttala sina omdömen om vad det har betytt eher inle betytt. Del framgår väl av min redogörelse att det aldrig har varit tanken att detta organ skulle synas så förfärligt mycket, eftersom det inte har haft några så stora självständiga funktioner. Det var inte meningen att del skuUe sättas i myndigheters stäUe och besluta saker och ting. Det har inte heUer varit meningen att SBN skulle fungera som något slags pressure group på regeringen. Det har varit meningen att det skulle vara en form för att samordna, i första hand på det centrala planet.

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Äng. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narkotikamissbmk

myndigheternas ansträngningar på olika områden - polisens, åklagarnas, tullens, socialstyrelsens, skolväsendets, kommunernas åtgärder osv.

Jag kan inle göra mycket annat än hänvisa tiU den redogörelse jag gav här och tUl det intryck som vi som har deltagit i detta arbete har, nämUgen att det har haft sin givna betydelse och sitt givna värde atl detta organ har funnits. Vissa uppgifter har vi ägnat särskUd uppmärksamhet - och det har jag försökt peka på —, naturligtvis först och främst att se till att vi så långt det är möjligt får en tUlförhtlig successiv information om hur narkotikamissbruket och narkotikalangningen utvecklas. Frekvensstudierna har ju tillkommit som ett resultat, delvis, av samarbetsorganels uppgifter.

Vi har sysslat med massor av olika ting. Informationen var i början en särskilt viktig uppgift. Den har sedan förts vidare i mera ordinarie banor, och inte minst socialstyrelsens anslag och hälsovårdsupplysning har anlitats för ändamålet. Kommuner och många frivUliga organisationer har gjort sina insatser. Vi har ägnat oss åt internationellt samarbete. Vi har också ägnat oss åt insatser på det lokala fältet — samarbetet, som fru Krislensson talar om, mellan barnavård och polis samt skola. När det pä sin lid utfärdades ett cirkulär om inrättande av särskilda samarbetsorgan i kommuner där det behövdes, så var del inle utan samarbete med SBN:s verksamhet. Del var inte utan att vi var, faslän vi den här gången nu hka litet som annars försökte synas utåt, något av initiativtagare.

Sedan har det varit främst socialstyrelsens uppgift all vid regionala konferenser och i andra former försöka se liU att kommunerna lever upp tUl detta. Vi vet att det fortfarande finns kommuner där lokala samarbetsorgan inle har kommit tUl stånd och kanske ändå skulle behövas. Fru Kristensson har ju själv medverkat i brottskommissionen och där haft tUlfäUe alt studera frågan och göra vissa uttalanden.

Nu när samarbetsorganet inom kort skaU upphöra och ersättas av ett centralt råd, finns kanske inte så stor anledning för oss att åter kasta oss över nya stora uppgifter, utan där får väl andra ta vid så småningom.

Del har väl begränsat intresse i denna speciella situation, när samarbetsorganet snart skall ersättas av någonting nytt, att mera ingående ventilera dess verksamhet, och jag skall här inte uppehåUa mig mera vid detta. Jag vUl bara säga allmänt, eftersom fru Krislensson htet uppehöU sig också vid den allmänna situationen och utvecklingen, att mitt intryck alltjämt är att narkotikamissbruket och narkotikalangningen är ell oföränderligt allvarligt problem, att det fortfarande kommer alt ta mycket lång tid att komma till rätta med detta, i den mån det över huvud taget kan lyckas. Men mitt intryck är också att de vinster som gjordes genom den särskUda satsningen 1969—1970 hitliUs dess bättre har blivit bestående på det hela taget. Narkotikamissbruket är fortfarande, i det väsentliga i alla fall, en storstadsföreteelse, och i missbruksmönstret har vi cannabis som det mest anlitade preparatet. Bland de allvarligaste missbrukarna hittar vi en del som använder också annat, men vi kan t. ex. konstatera atl injiceringsmissbrukel tycks ha avtagit. Däremot får vi väl på minussidan notera atl morfinbas har börjat brukas i större utsträckning än tidigare.

Jag har aldrig låtsats som om detta var någonting väldigt enkelt, aldrig

anslagit de optimistiska tongångar som fru Kristensson antyder, ulan jag har sagt många gånger här i riksdagen och i andra sammanhang att det var väl att vi gjorde den här kraftansträngningen med tiopunktsprogrammet och den satsning som föhde, och det är väl alt vi kunnat upprätthålla den kraftansträngningen, för därmed har vi gjort vissa bestående vinster och har läget någorlunda under kontroU. Men där missbruket finns kvar och framför allt i storstäderna är del ett allvarligt problem, och vare sig det är det här samarbetsorganet eller andra som skaU ta över, så kommer man att finna att det här lar tid och att det är utomordentligt svårt, varför inga säkra segrar kan stäUas i utsikt.

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narko tikam issbmk

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet gjorde gällande alt jag hade tagit upp aUt meUan himmel och jord i mitt inlägg. Jag log upp samarbetsfrågorna, jag tog upp faktaskrifterna, jag log upp frekvensstudierna, och jag påstår att aUa de här tre sakerna hör hemma inom SBN:s domäner. Herr statsrådet sade att SBN har aldrig gjort sken av atl vUja synas så mycket utan har arbetat i det tysta. Men jag kan bara från min sida påstå alt i de debatter vi haft här har man ändå åberopat SBN och menat att vi kan vara ganska lugna i riksdagen för att SBN följer utvecklingen med uppmärksamhet och kommer att ta de initiativ som behövs.

Jag gör gäUande, herr talman, att enligt SBN;s egen uppfattning skulle SBN la direkta inUiativ tiU olika åtgärder. Det betyder ju inte att SBN skaU fatta beslut, men SBN skaU aUtså ta initiativ, och bara det är ju en viktig sak. Jag frågade alltså vilka initiativ som har tagils konkret när det gäller de här samarbelsfrågorna, men jag har inte fått någol svar.

Det har också särskilt angetls alt man skaU bedöma hur del lokala samarbetet skall kunna förbättras. Del är ju kärnfrågan. Också i brottskommissionens ganska svåra arbete upplevde jag att del är en kärnfråga hur man skall kunna förbättra samarbetet mellan exempelvis polis och sociala myndigheter. Och när man där upplevde hur svårt det var måste man konstatera att i varje faU SBN inte kunnat göra så väldigt myckel för att påverka opinionen.

När det slutligen gäUer frekvensstudierna säger herr statsrådet atl de delvis är ett resultat av SBN :s verksamhet. Ja, är de det? Och vUka studier har i så fall initierats av SBN? Jag skulle för övrigt vilja fråga: Vad har socialstyrelsens undersökningar givit för resultat?

Nu säger herr statsrådet något aUmänt om atl problemet inle är ur världen men att narkotikamissbruket fortfarande är en storsladsföre-leelse. Några ungefärUga uppgifter om antalet narkomaner får vi inte. Vi svävar som sagt i ganska stor ovisshet om hurudant lägel är. Man får gissa sig fram. Jag tycker det är beklagligt alt SBN inle kan ge oss åtminstone etl bättre underlag för vår bedömning av hur pass allvarligt läget är.

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Sedan många år har jag av olika anledningar ägnat mig åt frågan varför människor blh missbrukare av olika stimulantia samt hur man skaU kunna hjälpa de stackare som har hamnat i ett läge där de inte själva kan klara upp sin situation. Därför har jag försökt följa SBN;s

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narkotikam issbmk

verksamhet med stor noggrannhet, och jag har trott att del samarbetsorganel i varje fall i stor utsträckning ligger bakom den socialstyrelsens faktasamling som vi fick för ett par månader sedan och som jag har gått igenom. Vad man i det sammanhanget kan beklaga är att det dröjde så länge innan dessa förhållandevis naturliga anvisningar kom tUl, ty bristen på de anvisningarna har uppenbarligen i många fall varit en hämsko på de berörda myndigheternas vilja att ta itu med problemen.

Om man ser på den statistik som redovisas i faktasamlingarna så kanske man vågar säga - även om jag inte vel om man då har fuU täckning för det — atl ökningen av antalet narkomaner i stort sett har stagnerat. I varje faU finns det inte några aUtför markanta tecken på atl antalet narkotikamissbrukare har ökat särskUl kraftigt under de senaste två tre åren. Vad som däremot är mycket markant är att när det gäller avancerade brukare — alltså sådana som inle bara någon enstaka gång har befattat sig med narkotUca utan som regelbundet använder narkotika och då tar tiU de kraftigare preparaten - har det skett en myckel stark ökning under de senaste åren. Och det är därför som jag menar, att eftersom vårdbehoven uppenbarligen står i direkt relation till antalet avancerade narkotikamissbrukare — och om man vågar dra den slutsatsen att bristen på anvisningar har gjort att myndigheterna har blivit litet tafatta och att det har ökat andelen avancerade missbrukare — så har vi på grund av bristen på anvisningar fått ell ökat vårdbehov alt tUlgodose på sikt. Och vi har kanske i onödan dragit in människor i en situation som de annars inte skulle ha råkat i.

Som jag tidigare sagt tror jag på teorin om smittorisken i detta fall, dvs. att om vi har en relativt stor grupp avancerade brukare, så är de för att klara sitt narkotikabehov hänvisade tiU att skaffa nya proselyter genom langning. På det sättet rullar missbruket vidare.

Det som i sammanhanget har varit den heta potatisen har varit frågan om tvångsvård eller icke tvångsvård. Nu har del äntligen i anvisningarna markerats atl man i vissa lägen måste tillgripa också tvång, dvs. vård mot vederbörandes vilja. Man betonar där, och del tror jag är viktigt, att del i första hand gäUer de yngsta men kvalificerade missbrukarna. Dem måste man under en, kanske kortare, period försöka atl tvångsrnässigt isolera från narkotikan. Sedan, när de har blivit vid någorlunda sunda vätskor, kan man motivera dem för frivillig vård.

AUa experter torde vara ganska eniga om all man inle med gynnsam effekt kan utsätta människor för tvångsvård någon längre lid. Men under en kortare lid kan man genom tvångsåtgärder avgifta missbrukaren, så att han blir vid sådan fysisk och psykisk kondition att man över huvud taget kan föra ett resonemang med honom. Och sedan är det säkert nödvändigt atl den efterföljande vården — i regel är det fråga om eftervård — sätts in när vederbörande känner sig själv så motiverad att man kan övergå till denna friviUiga vård.

Jag är tacksam för att vi äntligen har fått dessa anvisningar, även om jag inte är övertygad om att de är tillräckligt konkreta i alla sammanhang. Men samtidigt noterar jag en sak, som ännu inte är löst. Vi har kanske dåliga resurser på tvångsvårdssidan, men de största problemen tror jag trots aUt finns på eftervårdssidan. Där finns inte resurser som slår i

proportion tUl de slutenvårdsresurser som finns.

Herr talman! Med dessa ord har jag velat ge min syn på denna fråga, och jag hoppas att dessa anvisningar skall medverka till alt berörda myndigheter får bättre kurage alt ta itu med narkotikamissbruket.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Jag skall försöka håUa mig inom ramen för den framställda interpellationen, även om det ibland är lätt att halka utanför. Det är i och för sig inte så egendomligt om vi på nytt — för vilken gång i ordningen vet jag inte — diskuterar SBN igen i riksdagen, eftersom det organet är under avveckling och det finns anledning att släUa den fråga som fru Kristensson slälll.

Del kan vara en viss fara förenad med en sådan här omorganisation, nämhgen att det blh ett vacuum, alt man hamnar meUan två stolar under en lid om del inle blir en riklig övergång mellan del ena organet och det andra. Det finns anledning att fråga dem som nu träder bort från scenen vad de har för önskemål tiU det nya organ som skaU ta vid, om det finns något testamente av något slag och vad det i så faU innehåller. Om statsrådet Lidbom säger att del är det nya organets sak atl sköta det, att SBN inte lägger sig i det, kanske jag ändå — utan all halka utanför ramen — får framställa önskemål om några frågor som jag tycker borde följas upp av del nya organet.

För det första anser jag att informationen när det gäUer skola och lärarutbUdning är otiUräcklig. Man blir något förvånad när man tar del av vilken utbildning lärarna har för atl föra sin kunskap i sådana här frågor vidare i skolan och också vilken brist på utrymme det finns i skolan för den information som del är nödvändigt att lämna där.

För det andra vill jag peka på en fråga som ofta är aktueU: det förhåUandet alt vi har skUda huvudmän för behandling av åtskUliga av de frågeställningar som uppkommer — det har sammansättningen av SBN klart visat. Vad beträffar vården har vi två skUda huvudmän — primärkommunerna, som är huvudmän för socialvården, och landstingen, som är huvudmän för sjukvården, och det finns knappast någon mer angelägen uppgift än att ordna samarbetet när det gäller eftervården av narkomaner på ell vettigt sätt. Jag hoppas atl man tar itu med frågan.

För del tredje vill jag beröra det internationella arbetet i detta sammanhang. Jag tycker — del har jag sagt förut — all vi i Sverige skall se lUl att WHO får de resurser som behövs för alt fuUfölja det arbete som påbörjats i Thailand och på annat håU för att stoppa upphovet liU narkotikamissbruket, dvs. råvarans framstäUning. Det finns också anledning att låta det nya centrala rådet fundera vidare på den saken.

Jag ställer som sagt en fråga: Finns det några konkreta önskemål från SBN när nu ett nytt organ tar över det uppdrag som SBN har haft hittUls?

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narko tikam issbru k

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Kanske jag ännu en gång med ett par ord får återkomma till fru Astrid Krislenssons recension av SBN:s verksamhet och kritUc av vår diskreta liUvaro genom åren. Jag sade att vi har levat efter mottot att

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. förslag från samarbetsorganet för bekämpning av narko tikamissbmk

vara men icke synas och att vi därför inte tagit så många initiativ där vi själva synts utåt såsom initiativtagare. Jag tror atl det är en nödvändig och riklig uppläggning. Man får inte glömma vilken funktion detta organ haft. Del markerades väl allra tydligast i starten — såsom tjänsteman i justitiedepartementet var jag även då ordförande. Delta organ bestod då praktiskt laget uteslutande av tjänstemän, cheferna visserligen, från olika verk och ett par representanter för Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Det var avsett att vara ett slags beredningsorgan. Eftersom det finns så förfärligt många insatser att samordna på narkotikaområdet behövdes del utöver den vanliga beredningsapparaturen för samordning någonting specieUt här, och därför skapades detta organ.

Vi har diskuterat rader av saker som har lett tUl all andra, med politisk kompetens, tagit initiativ. I regel har det blivit regeringens initiativ som först har diskuterats i detta beredningsorgan. Det är inte så märkvärdigt. Som en samling tjänstemän från början och huvudsakligen även i fortsättningen kunde vi inte gå ut och föreslå atl man skulle öka det och det anslaget lUl det och del beloppet, ingripa med de och de lagstiftningsåtgärderna, organisera om den sociala delen av vården eller den medicinska efler de och de principerna, osv. Det var inte vår funktion. Det var de politiskt ansvariga som skulle ta den typen av initiativ, i allmänhet regeringen, och det har också skett.

En betydligt intressantare frågestäUning hade varit: Har regeringen gjort någonting för att komma tiU rätta med narkotikahanteringen och narkotikamissbruket under de tre fyra senaste åren? Det är väl ändå uppenbart att del vartenda år har gjorts och görs en rad satsningar för att bygga ut verksamheten, och det sker även denna vår, om riksdagen accepterar de förslag som regeringen lägger fram. Men det är aUlså en helt annan debatt. Frågeställningen hur mycket initiativ del beredningsorgan som SBN utgör har tagit eUer inte tagit kan jag inte, herr talman, finna annat än ointressant.

Däremot kan man förstå att herr Hamrin intresserar sig för vad som skall komma i stället. Jag har nu sagt att det kommer etl centralt råd med en något annan sammansättning och betydligt vidare uppgifter när det gäller att ta itu med problem med en social bakgrund. Delta råd kommer bl. a. att rymma företrädare för de politiska partierna, och sedan får det därigenom en annan karaktär. Från det hållet blir det naturligtvis mer av initiativ alt vänta, med tanke på atl rådet får den konstruktionen. Man kan naturligtvis diskutera hur den verksamheten bör läggas upp. Till del ämnet återkommer justitieministern när han har fått förslag från utredningsmannen, expeditionschefen Gullnäs, om rådets organisation. Det blh tillfälle att diskutera det, förmodligen också i anslutning till alt riksdagen behandlar regeringens proposition på basis av broltskommis-sionens förslag. Jag kan bara här tih herr Hamrin lämna det lugnande beskedet att avsikten när vi låter SBN avträda och ersättas av etl centralt råd inte är att narkotikafrågorna skaU träda i bakgrunden. Detta råd kommer med aU sannolikhet att under sig få en särskUd arbetsgrupp som kan arbeta intensivt och hka brett med dessa frågor som SBN gjort, dessutom under direkt ledning av rådet, där alla politiska partier blh företrädda.

Era KRISTENSSON (m);

Herr talman! Jag vUl bara tUl sist konstalera att statsrådet Lidboms karakteristik av SBN:s verksamhet och hans egen uppgift som ordförande i detta samarbetsorgan karakteriseras av en lika ovanlig som klädsam blygsamhet, vilket jag noterar.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

§ 4 Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Herr civUministern LUNDKVIST erhöll ordet för atl besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 6 februari framställda interpellation, nr 32, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig vilken inställning man från civildepartementets och regeringens sida intar tiU Skånes utvecklings- och miljöproblem och vUka initiativ man ämnar ta för alt bidra tUl dessa problems lösning.

Näringslivs-, bebyggelse- och mihöförhåUandena i Skåne skiher sig i många avseenden från dem som råder i övriga landsdelar. Den höga befolkningstätheten och det relativt stora antalet expanderande tätorter i ett välutvecklat jordbrukslanskap leder liU utveckhngs- och miljöproblem av samma karaktär som inom många områden på den europeiska kontinenten, Skånes särart understryks av landskapels stäUning som gränsregion, genomkorsad av viktiga trafikleder och med specieUa anknytningar till Danmark, Läget intUl kontinenten medför också ell särskUt tryck mot landskapets resurser för rekreationsändamål.

Bl, a, de förhållanden som jag nu kort har antytt medför speciella planeringsproblem när det gäUer atl på bästa möjliga sätt styra den långsUctiga samhällsutvecklingen i Skåne, Betydande planeringsinsalser krävs därför både centralt, regionalt och i den kommunala planeringen. Många av problemen är av den arten atl de i första hand bör lösas av kommunerna antingen var för sig eller i samverkan mellan grupper av kommuner. Med hänsyn till förhållandena före år 195 2 har de nu snart avslutade kommunindelningsreformerna för Skånes del, i högre grad än inom många andra delar av landet, inneburit en övergång från myckel små kommuner tiU starka kommunala enheter som är lämpligt sammansatta för att hantera en stor del av de aktueUa planeringsproblemen. Det är min uppfattning att den kommunala organisation som i huvudsak kommer atl vara i full funktion från den 1 januari 1974 kommer att utgöra en bra grund för samhällsplaneringsarbelet i Skåne.

I en region som Skåne med hög befolkningstäthet och korta avstånd kommer emellertid aUtid administrativa gränser alt innebära vissa problem. Dessa måste lösas genom inlerkommunal samverkan och — med nuvarande länsindelning — genom samverkan över länsgränsen.

I Skåne har den regionala planeringen i inlerkommunal regi under senare år utvecklats och sökt sig nya former. Jag tänker då på arbetet inom Sydvästra Skånes respektive Nordvästra Skånes kommunalförbund. En planeringskommitté för Mellanskåne och en samarbetskommitté för

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

planeringen inom sydöstra Skåne har också bUdals. Två av dessa organisationer omfattar kommuner i såväl Malmöhus som Kristianstads län. Sydvästra Skånes kommunalförbund har nyligen publicerat ett förslag tih regionplan för aUmän debatt inom regionen.

I vad gäller förhåUandena mellan länen ingår det i länsstyrelsernas instruklionsenliga uppgift alt svara för alt erforderlig samordning kommer tiU stånd. Ett mycket omfattande samarbete sker meUan länsstyrelserna i form av fortlöpande informationsutbyte, samordning och gemensam redovisning av utredningsarbete, gemensamma beredningsgrupper för vissa fackområden, arbetsgrupper i samarbete med berörda kommuner angående planeringsfrågor i gränsområden osv. Samarbetet mellan länsstyrelserna i planeringsfrågor är aUlså omfattande, och det sker för övrigt i vissa faU inom ramen för ett vidare samråd meUan flera länsstyrelser i södra Sverige. När det gäller Skånelänen har samarbetet förts upp på styrelsenivå genom ett första gemensamt sammanträde meUan länsstyrelserna, som äger rum i dag.

Det planeringsarbete som aUtså pågår på det lokala och regionala planet får ytterligare stöd och sätts in i sill större sammanhang genom utvecklingen av den regionalpohtiska planeringen, den fysiska riksplaneringen och den regionala trafikplaneringen.

När det gäUer den regionala utvecklingen bör man hålla i minnet att under senare år en markant dämpning skett av slorstadstillväxten i sydvästra Skåne. De problem som berörs i interpellationen i fråga om regional obalans i Skåne och behovet av en översUcllig planering har uppmärksammats bl. a. i de regionala handlingsprogram — Länsprogram 1970 - som har utarbetats av länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län. I dessa länsprogram framhåUs att utvecklingen kommer att ställa allt större krav på en regional planering som omfattar hela Skåne. De båda länsstyrelserna har också vid utarbetandet av länsprogrammen gemensamt utformat målsättningen för bebyggelsens fördelning i Skåne. Därvid har beaktats önskvärdheten av att få expansionen jämnare fördelad i landskapet, och det framhålls att samrådet mellan de båda Skånelänen i planeringsfrågor kommer atl ytterligare fördjupas.

De planeringsambilioner som finns på länsnivå for att komma till rätta med den bristande regionala balansen i Skåne har fått stöd av den plan för utveckling av den regionala strukturen som riksdagen godkände i december 1972 i samband med beslutet om ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet. Denna plan sammanfaUer för Skånelänens del med de riktlinjer för bebyggelsens utveckling som har uttryckts i länsprogrammen.

Del kan vidare erinras om att riksdagen vid upprepade liUfällen, senast i det regionalpoliliska beslutet år 1972, har ullalat att tillväxttakten i storstadsområdena, och därmed i Malmöregionen, bör dämpas. 1 detta syfte har införts etl obligatoriskt lokaliseringssamråd i storstadsområdena. Ytterligare må erinras om all chefen för inrikesdepartementet har tiUkallat särskilda sakkunniga för all utreda frågan om behovet av starkare styrmedel i regionalpolitiken. De sakkunniga skaU klargöra om etableringskontroU eller andra restriktiva medel bör införas i storstadsområdena.

Den fysiska riksplaneringen fuUföhs nu i samarbete meUan länsstyrelser och kommuner. Detta arbete, som i första hand skall leda fram liU program för kommunal planering och andra erforderliga åtgärder och vars resultat skaU understäUas Kungl. Maj:t, ger ett utmärkt tUlfälle liU en samlad bedömning av landskapels naturvårds- och rekreationsproblem sedda från markanvändningssynpunkt. De båda länsstyrelserna samarbetar vid programmens utformning, särskilt i vad gäller skydd av områden som skärs av länsgränsen. Länsstyrelserna försöker utgå från samma grundsyn pä planeringen samt använda samma kartunderlag och redovisningsmetodik.

Den regionala trafikplaneringen, där länsstyrelsernas arbete nu går över från inventeringsskedet till planeringsskedet, innebär tUlämpning av ell sådant regionall synsätt på kommunikationsfrågorna som interpellanten efterlyser. Även detta arbete utförs av länsstyrelserna i nära samverkan. Trafikfrågorna får givelvis - liksom andra speciella planeringsproblem — också sin särskilda bevakning mom den statliga planeringen för respektive samhäUssektor.

De exempel som jag nu har gett på interkommunalt samarbete, på samarbete över länsgränsen och på möjligheterna all sälta in Skånes utvecklings- och mUjöproblem i deras rikssammanhang skulle kunna konkretiseras och kompletteras i betydande grad. Vad jag har anfört visar emellertid alt planeringsproblemen i Skåne uppmärksammas av centrala, regionala och kommunala organ och all de organisatoriska formerna för planeringsarbetet utvecklas snabbt, inte minst i syfte alt åstadkomma tUlräcklig överblick och samordning. Detta arbete måste fuUföljas med kraft, men del har enligt min mening en sådan bredd och en sådan inriktning atl några' ytterligare speciella åtgärder från centralt håU beträffande planeringen i Skåne inte nu är motiverade.

Resultatet av vissa av de planeringsaklivUeler som nu pågår eUer inleds i län och kommuner kommer alt redovisas tUl Kungl. Maj t. I anslutning tiU utvärderingen av denna redovisning kan finnas anledning att återkomma tiU frågan om särskilda åtgärder bedöms nödvändiga. Frågan om ändrad ansvarsfördelning mellan stal och koinmun i dessa planeringsfrågor eller om ändrad områdesindelning för den regionala samhällsplaneringen bör inte aktualiseras förrän resultat föreligger från länsberedningens arbete.

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag får lacka för svaret.

Bland de problem som är vitala för Skåne och dess utveckling är kanske framför allt, som nämnts här, den stigande totala befolkningen och befolkningstätheten, den i skUda hänseenden bristande balansen mellan provinsens olika delar och den bristande integration som karakteriserar provinsens ekonomiska läge. Den sistnämnda faktorn är inle minst förvånande med tanke på den ringa utsträckning som provinsen har. Del är ganska förbluffande alt finna att detta lilla område kan vara uppdelat i så många arbetsmarknader och atl del där kan tillämpas så många skilda lönenivåer. En utredning som för några år sedan gjordes vid länsstyrelsen i Kristianstad visade hur stora löneskillnaderna

Nr 65 mellan exempelvis å ena sidan Kristianstadregionen och Malmöregio-

nen och å andra sidan mellan Kristiansladregionen och Österlenregionen.
•1 1Q7T Den senare ligger i förhåUande liU Kristianstadregionen avsevärt lägre.

_____________ Allt detta visar att provinsen är uppspaltad i en rad mindre

Ang. Skånes ut- arbetsmarknader, som har förhållandevis litet utbyte med varandra och

vecklings- och där man har en för varje liten delregion specieU nivå på lönesättningen.

miljöproblem Det är ett uttryck för stark brist på integration arbetsmarknadsmässigt

och på annat sätt.

Som aUa vet finns det också ett myckel starkt tryck på landskapet; de grönytor som finns kvar äts gradvis upp, vilket medför en kraftig försämring av den allmänna miljön och av frUuftsmöjligheterna.

Vad som emellertid är markant är att dessa olika problem under de senaste åren har skärpts. Vad man också haft anledning observera är atl för regionen som helhet viktiga planfrågor många gånger har lösts - del intrycket har man — med en väldig brist på hänsyn tUl regionens samlade behov. Om ett litet större perspektiv hade fått avgöra sådana frågor som Stumpsfrågan och brofrågan, är det inte aUs så säkert all man hade fått exakt de lösningar som nu har tagils och som alltså för överskådlig framtid kommer att utgöra ett dominerande inslag i de fortsatta planeringsförutsättningarna, ett dominerande inslag av en typ som sannerligen icke är ägnat atl minska obalansen ulan som snarare kommer all skärpa denna.

Jag har själv varit verksam i denna region och många gånger intensivt upplevt otillräckligheten i de befintliga planeringsinstrumenten. Kärnfrågan i min interpellation var också huruvida regeringen överväger särskilda styrningsåtgärder. Statsrådet svarar att så för närvarande inte är faUel, och han ger en rad intressanta illustrationer tUl sitt synsätt, även om han sedan i slutet antyder att utveckhngen självfallet får avgöra huruvida man bör ingripa med starkare medel. Trots den fyllighet och saklighet som präglar svaret förblir många vUctiga frågor obesvarade och en del olika problem förbigångna.

Om jag först får la upp frågan om betydelsen av en utveckling av det kommunala planeringssystemet, är det klart att statsrådet har rätt så långt atl det ur en viss synpunkt — ur den specifikt lokala planeringens synpunkt - är till fördel atl de kommunala enheterna blivit större. Det medger en större överskådlighet över de rent lokala problemen. Det är ur den synpunkten naturligtvis också en viss fördel alt det inlerkommunala samarbetet utvecklats. Men sedan har den frågan, åtminstone som jag på sin tid upplevde den som verksam förvallningsman där nere, en helt annan aspekt som inle alls nödvändigtvis är gynnsam ulan som tvärtom är ganska problematisk, om man har syftet atl åstadkomma en större överskådUghet och sammanhållning av planeringssystemet i Skåne och därmed också en större social och ekonomisk integration.

Koncentrationen av den kommunala planeringen till färre och större
enheter har nämligen fört upp hela den kommunala diskussionen på en
vida mer kvalificerad nivå, på en nivå som börjar närma sig den regionala
och där man i mycket stor utsträckning sysslar med, fattar beslut om och
driver politiska riktlinjer rörande planeringsfrågor med klart regionala
92 aspekter. Det har så att säga blivit många fler parter som börjat strida om

regionala planeringsproblem och som på olika sätt försöker trycka på och få fram ohka lösningar i enlighet med sina specifika intressen. Detta har medfört följder som såvitt jag förstår ingalunda är särskilt gynnsamma för den regionala överskådlighelen och för de strama grepp som nu såväl som i framtiden och framför aUt då kommer att erfordras om man skall kunna lösa de skånska planeringsproblemen. Det råder nämligen inget tvivel om atl bildandet av kommunala planeringsområden av den typ som det här är fråga om i rätt markant grad tenderar att gynna den ekonomiskt och befolkningsmässigt starkaste delen av landet, nämligen sydvästra Skåne. Det är inte ägnat att medföra någon utjämning all jusl den delen och dess företrädare på det administrativa och kommunalpolitiska planer får starkare redskap all driva just sin politik gentemot sin egen länsstyrelse men också gentemot den andra länsstyrelsen i Skåne,

Bildandet av kommunala planeringsområden, som ligger på en nivå — om man viU uttrycka det sä — strax under länsstyrelsen, har naturligtvis aUmänt stärkt de kommunala områdenas och de kommunala administrationernas makt, i viss mån på länsstyrelsens bekostnad. Man kan litet schematiskt uttrycka det så, alt del i viss mån medfört en federahsering av planeringen, någol som inte alls säkert och enligt min mening bestämt inle på sikt är gynnsam för en integrerad lösning av planeringsproblemen i Skåne,

Som ju är välbekant har det här lett tiU all man bUdat kommunala planeringsområden över länsgränsen, och som en ganska typisk episod i den processen kan jag nämna att åtminstone ell av dessa planeringsområden färdigbildades av de kommunala intressenterna på båda sidor länsgränsen utan särskilt mycket kontakt med de länsstyrelser som var berörda och i ett faU faktiskt med direkt förbigående av den ena av de skånska länsstyrelserna. Det belyser i viss mån den, skall vi säga underliggande, konflikt som ju alltid finns mellan den statliga regionala nivån och kommunen och del ger en illustration av atl vi här har intressen som kan bli motstridiga. Om då det ena intresset stärker sin ställning relativt, så att vi får en mera federal struktur på planeringsarbetet, så är det verkligen inte till gagn för en samlad planeringssyn.

Om man sedan beaktar det förhåUandet att den kommunala planeringsstrukturen väsentligt har stärkts genom den här processen, så skall man samtidigt uppmärksamma att länsstyrelserna å andra sidan inte har fått nämnvärt starkare medel än tidigare till sitt förfogande. Jag är fullt medveten om alt det här skett förstärkningar av länsstyrelsernas befogenheter, men om herr statsrådet frågade på länsnivå skulle han säkerligen få det svaret all man upplever del så all det i förhållande lUl lägel för fem eller sex år sedan har skett en relativ förstärkning av den kommunala sidan och en ökad federahsering och därmed också en åtminstone relativ försvagning av länsnivåns möjligheter all driva igenom samlade lösningar.

Jag behöver här inle uppehålla mig vid vissa av de saker som statsrådet nämner. Vi vel alla alt elableringssamrådet har fått en ytterligt begränsad betydelse och att det sannolikt inle ligger så särskilt mycket i de förebådade starkare styrmedel, som han säger, som här eventuellt kan komma i fråga, I varje faU har etableringssamråden inle givit någon av de

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

länsstyrelser som har sådana tUl sitt förfogande några nämnvärda möjligheter lUl påverkan. Det är ju, vilket erkänns i den senaste regionalpohtiska propositionen, i förhållandevis få fall som man verkligen har kunnat inverka på företagens lokalisering, I stort sett har aUt blivit som förut.

Det är naturligtvis riktigt att samarbetet meUan de båda länsstyrelserna i Skåne är ganska omfattande. Det har framför allt utvecklats kraftigt de senaste åren. Men man skall också hålla i minnet atl denna samverkan inte är administrativt formaliserad och att den därmed också har sina begränsningar. Uppslår klara och uppenbara intressekonflikter - och i Skånes struktur ligger en massa möjligheter för att sådana konflikter skaU uppstå — då är aUtid den starkare starkast. Del går nog bra alt ha detta samråd och samarbete så länge del inte uppstår några direkta konfliktsituationer i planeringsfrågor, men så fort så blir faUet — det må gäUa en flygplatsfråga eller annat — är det ganska självklart att i de flesta fall den starkare länsstyrelsens uppfattningar vinner gehör. Den starkare länsstyrelsens uppfattningar är ju i dag - jämfört med för några år sedan — i sin tur i högre grad styrda av den starkaste regionen inom Malmöhus län, nämligen det sydvästra kommunalförbundet. Det betyder aUtså att ganska specifikt lokala intressen har en tendens atl maktpolitiskt göra sig gällande inom ramen för arbetet i Malmöhus län på ett starkare sätt än hittUls, och del bidrar naturligtvis inte heller tiU alt förbättra översiktligheten och möjligheterna att åstadkomma en ekonomisk och social integration i provinsen.

Det är visserligen sant - jag har själv deltagit i de förberedande diskussionerna vid förarbetena tiU Länsprogram 70 - alt man där i programmatisk form har uppstäUt vissa önskvärda rikthnjer för bebyggelsens och den ekonomiska verksamhetens fördelning. Den åtminstone tUl viss del och i vissa steg gemensamma attityden från länsstyrelsernas sida är i och för sig en viktig politisk deklaration, men vi vet ju inte riktigt hur långt denna gemensamma attityd kommer att hålla, när del verkligen kommer till konkreta saker. Även om den skulle hålla ganska långt, så har vi ju fört dessa diskussioner på länsstyrelsen i medvetande om atl medel saknas atl förverkliga en stramare styrning och verkligen sätta hårt mot hårt, om intressen från olika delar — speciellt från Örestadsregionen — kom upp i syfte alt motsätta sig en spridning. Om sådana intressen kom upp skulle möjligheter all verkligen driva igenom en spridning knappast vara för handen. Så svaga är nämligen för närvarande de styrmedel som länsstyrelserna har gentemot dem som de kommunala planeringsområdena har.

Man skall heller inte glömma atl trots aUl vad man säger om förbättrat samarbete och programmatiska deklarationer har den faktiska utvecklingen inle visat några påtagliga tendenser i annan riktning än mot ytterligare koncentration och ytterligare försämrad balans i provinsen som helhet, låt vara att storstadsregionen i dag växer betydligt mindre snabbi än för några år sedan. Relativt sett har emellertid den bristande balansen inte på någol sätt tenderat atl utjämnas.

I det sammanhanget kan också nämnas att även om de anvisningar som lämnats i den fysiska riksplanen är viktiga och progressiva ur en rad

synpunkter, så är de dock partieUa och ganska allmänt hållna. Det är väldigt svårt alt värdera vilken betydelse de verkligen kommer att ha, när de skall tillämpas i det maktpolitiska spel som den komplicerade planeringsslrukturen i Skåne kommit atl utgöra.

Det är också så atl hela denna fråga har haft en tendens att bli sammankopplad - det är självklart — med frågan om ett Skånelän. Statsrådet har där sagt sig vilja avvakta länsberedningens arbete. Det är givet atl så skall ske; det är också min uppfattning. Att statsrådet berört problemet och ansett sig böra göra denna deklaration kan kanske i någon mån bero på en missuppfattning av syftet med min fråga. Jag kan ana att statsrådet av milt kanske någol oklara sätt all uttrycka mig i interpellationen fick uppfattningen atl jag i "mera kvahficerade planeringsålgär-der" även inrangerade möjligheten till en separat lösning av länsindelningsfrågan för Skåne.

Ur många synpunkter bör hela frågan om ell integrerat Skånelän diskuteras med mycket stor försiktighet. Jag berör frågan därför att den lydliglvis kommer att spela en roU i den regionala valdebatten. Jag var med på en regional TV-diskussion i Malmö i lördags, där den socialdemokratiske representanten — han är från Malmö — ur skilda politiska synpunkter fäste stort avseende vid frågan om ett integrerat Skånelän och tog upp den som en mycket viktig del för den regionala politik som socialdemokratin, åtminstone den del av socialdemokratin som han representerar, vill föra där nere. Del är väl bekant all socialdemokraterna i M-län och socialdemokraterna i L-län har fullständigt skilda uppfattningar. Han är aUtså inte alls representativ för den skånska socialdemokratin i dess helhet.

Atl skjuta fram frågan om en enad länsstyrelse i Skåne så pass kraftigt som ibland sker och som skedde i del här fallet är enlig min mening att fästa överdrivet stor vikt vid rent administrativa åtgärder. Även om väldigt starka administrativa och praktiska skäl i och för sig kan anföras för en samlad planeringsadminislralion för Skåne ~ därom måste rimligtvis alla vara överens — är det klart atl problemaliken ingalunda är sä enkel. Framför allt är det mycket farligt att sprida iUusionen, oavsett på vilket politiskt plan det sker, alt en sådan administrativ integrerings-åtgärd i och för sig skulle skapa bättre total integrering och leda till en politisk inriktning på planeringen som kunde skapa större balans. Så är enligt min mening ingalunda fallet. Om man lar en ensidig administrativ lösning kan en sådan i själva verket befordra en ännu sämre integration och en ännu starkare tendens liU alt just Örestadsregionen gynnas. Det är ju mycket lätt att föreställa sig vad det skulle betyda för en region, som balanserar i ett så ömtåligt arbetsmarknadsläge som den nordöstskånska gör, om den bleve av med hela, större delen eller viktiga delar av sin länsförvaltning. Det är inte svårt atl föresläUa sig vilka konsekvenser del skulle få för den arbetsmarknaden, som redan har betydande problem. Del skulle väl jusl för Krislianstadsbygden så smått innebära en kalastrof. Vad som framför allt bör påpekas är ju all en sådan enad länsstyrelse -som givetvis skulle komma all ligga någonslans i västra Skåne, i eUer strax utanför Malmö — skulle mycket klart öka den maktpolitiska obalansen. Den skulle göra att de specieUa Örestads- och särskilt Malmöintressena

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

finge dominera ännu mer därför att det skuUe då inte finnas någon som helst motvikt i form av en verksstyrelse på den andra Skånedelen — som dock var sammansatt av folk från den regionen. De skulle befinna sig i en hopplös minoritet i en samlad länsstyrelse, och det skulle bli de mäktiga lokalpolitikerna i Malmö- Lund-regionen som i hög grad fick dominera en sådan samlad länsstyrelses politiska beslut.

De mål som man med hänsyn till situationen rimligtvis bör sätta för den samlade Skånska planeringen i framtiden är för det första en betydligt försiktigare total tUlväxt och kanske rent av, om man skaU gå riktigt långt, inom en viss tid också ett totalt upphörande av befolkningstillväxten, därför all denna begränsade yta kan inte i det oändliga fortsätta att ta emot ständigt ökande befolkningsskaror. Provinsen tål i många skilda hänseenden — framför allt mihöpolitiskt - inte någon nämndvärl starkare press. Den biologiska degenerationen av miljön är redan så pass långt gången, kanske längre gången än i någon annan region i landet. Vad som för det andra krävs är en jämnare fördelning av resurserna inom provinsen och etl medvetet program för åstadkommande av en social integration just därför alt det är så förbluffande och så markant att denna hlla och skenbart väl sammanhåUna enhet består av så många arbelsmarknadspolitiskt, lönepolitiskt, socialt och på annat sätt mer eller mindre vattentäta skott.

Men för atl åstadkomma en sådan jämnare fördelning räcker del inle med de planeringsinstrument som för närvarande är för handen. Och det räcker inle med att bara nöja sig med alt få denna tendens i det administrativa planeringssystemet mot allt mer ökad federahsering och bristande sammanhållning, som jag har berört. Det går inte heller, som man på visst håll tror, alt lösa problemet genom alt slå ihop administrationer tiU en enhet därför atl allt beror då på hur den kamp ulfaUer, som då flyttas inom denna enade administrations murar och som nu pågår på andra områden utanför och mellan administrationerna.

Men om man har bestämda målsättningar av den typen och man drar den slutsatsen alt man har fått en ökad federahsering och en ökad risk för bristande sammanhållning i planeringssystemet samtidigt som den regionala statliga förvaltningen inte på långt när har fått de styrmedel som skuUe göra det möjligt för den all föha upp och genomdriva ett sådant program, måste nästa slutsals rimligen blir att här finns det anledning för den centrala statsmaklen att på etl särskilt sätt — med tanke på de speciella förutsättningarna i den provinsen — jusl för den provinsen träda in och aktivt medverka tUl att planeringsarbetet får en programmatisk uppläggning, styrd av en centralt manifesterad vilja atl uppnå målen alt göra slut på den bristande balansen och komma till rätta med miljöproblematiken. Om staten på del sättet går in och försöker samla de olika intressena i den existerande planeringsstrukturen kommer del naturligtvis att bh en brottning mellan olika intressen, där den centrala statsmakten kommer alt tvingas göra sin vilja gällande. Del blir aUlså en politisk förhandlingsfråga där den centrala statsmaklen på väsentliga punkter måste vara beredd all driva igenom sin vilja gentemot diverse olika särintressen, inte minst de ganska mäktiga lokalintressen som dominerar västra och sydvästra Skåne.

Det har, som jag nämnt i interpeUationen, ju förekommit i andra sammanhang all den centrala statsmakten på delta sätt trätt in och i specifika former initierat en samlande lösning av denna typ. Vi skaU inle här diskutera sakinnehållet i denna planeringsfråga, men rent administrativt skedde det i samband med lösningen av Skånes och Hallands vattenförsörjning och förberedelserna för delta, något som ju i första hand initierades genom en central statlig utredning.

När jag ser ut över den skånska planeringsproblematiken och över alla de svårigheter som rider detta arma landskap kommer jag ständigt atl länka på vad som är den oundgängliga förutsättningen för etl förverk-hgande av de målsättningar som de båda länsstyrelserna nu samordnat har uttryckt som rUcllinjer för sitt agerande. Denna oundgängliga förutsättning är ett plansamarbete som är initierat och styrt uppifrån, möjligen i regionplaneinslilutels form eher i varje faU i en form som medger en stramare styrning och en starkare samlad vilja än vad som kan bli resultatet av de starkt stridiga och skiljaktiga intressen som nu verkar i det illa integrerade Skåne.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag har med glädje tagit del av det utförliga och sakliga svaret från statsrådet Lundkvist. Del andas i hög grad, tycker jag, förståelse för de unika problem som hör ihop med utvecklingen nere i Skåne. Jag konstaterar också med en viss glädje atl statsrådet inte föreslår i första hand en starkare central styrning av planeringsfrågorna utan i stället satsar på en utbyggnad av samarbetet kommunerna emellan och inle minst länen emeUan. Jag har också lUcsom Jörn Svensson tagit del av statsrådels synpunkter på nuvarande och framlida länsindelning i Skåne. Jag viU här bara säga atl eventueUa alternativ väl inle kan begränsas enbart tiU ett enda län. Man kan ju också tänka sig en förändring av länsgränserna mellan länen. Men det är ju länsberedningens sak att undersöka detta.

För att återgå tiU samarbetet länen emellan viU jag hänvisa liU all statsrådet Lundkvist på s. 4 i sitt svar säger att de båda länsstyrelserna samarbetar vid programmets utformning särskUt i vad gäller skydd av områden som skärs av länsgränser. Ja, all de har samma karlunderlag och redovisningsmetodik tvivlar jar inte på. Men min allmänna invändning mot statsrådet Lundkvists svar är inte uppläggningen av del och betoningen av samarbetet, ulan del är att jag kan konstatera alt det är ett ideall förhåUande som statsrådet Lundkvist redogör för. 1 verkligheten fungerar inte samarbetet på detta sätt.

Med hänvisning tUl vad jag här refererat viU jag peka på Söderåsens problem. Del är ju en ås, som skärs högst oregelbundet av länsgränsen i vinklar fram och tillbaka. Jag är medveten om att denna fråga kanske egentligen borde besvaras av jordbruksministern, men faktum är all när man har begärl enträget och under många år att med tanke på bokskogens skyddande vissa delar av Söderåsen skulle läggas under 19 § har del från Kristianstads län inle gjorts några svårigheter. Detsamma gäller de skyddsåtgärder man vidtagit för att skydda bokskogen i detta län. Men i angränsande områden som hänger samman med dem som

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 64-65

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Nr 65 tillhör Kristianstads län och som alltså ligger under Malmöhus läns

Tisdagen den lOaprU 1973

domvärjo har det varit stora svårigheter atl få det skydd som 19 § ger.
Dessutom har länsstyrelsen bevihal dispenser på vad jag skulle viha kalla
_ mycket lösliga grunder, vilket har inneburit att det även för områden som
Ang Skånes ut- ligger under 19 § har getts tillstånd tiU kalhuggning. Jag vih här få

vecklings- och statsrådet Lundkvists ord på om det är riktigt att sådan kalhuggning får

miljöproblem påbörjas om tUlståndet är överklagat och utan atl klagotiden gått ut. På

länsstyrelsen i Malmö var man mycket osäker på denna punkt; det enda jag har kunnat konstatera är att kalhuggning i varje faU har påbörjats.

Visserligen är det både intressant och bra alt länsstyrelserna har gemensamt sammanträde, men jag viU fråga statsrådet Lundkvist; Måste inte detta samarbete utvidgas ner tiU de olUca sektionerna i länen, de som trots aUt slår i kontakt med de nära och praktiska problemen? Det är ju där samarbetsfrågorna i reahteten löses och inte på länsstyrelsenivå annat än rent formellt.

Statsrådet tog längre fram i svaret upp en ytterligt väsentlig fråga, nämligen frågan om att dämpa storsladstUlväxten. Jörn Svensson redogjorde för de problem som finns i samband med den starka koncentrationen tiU sydvästra Skåne. Statsrådet Lundkvist säger; "I detta syfte har införts ett obligatoriskt lokaliseringssamråd i storstadsområdena."

Jag är medveten om det här lokaliseringssamrådet, men vad jag däremot inte har kunnat få klarhet i är om del över huvud taget har haft någon praktisk funktion eller om det är ett samråd på papperet. Har det kunnat åstadkomma någonting i riktning mot att begränsa just den starka befolkningstillväxten och koncentrationen nere i sydvästra Skåne?

Jag skulle sedan vilja anknyta till vad Jörn Svensson betonade, nämligen del starka tryck som ligger på rekreationsområdena i vårt län. Det är alldeles säkert atl detta tryck ytterligare kommer att öka, om bron kommer liU. Det innebär atl fritidsområdena bhr allt färre och att det bhr alltmera angelägel att bevara dem — del må vara åsar eller strandängar. En sak är säker: Skåne lär bh det län där man i alldeles specieUt hög grad måste lägga områden under någon form av skydd. Det finns en 20 § i naturvårdslagen som handlar om skydd för landskapsbilden, vilket innebär alt när man vill göra etl intrång i landskapsbilden skall man begära tillstånd av länsstyrelsen. Vad jag vet har den här paragrafen över huvud taget inte fyllt någon funktion. Man bygger kärnkraftverk, man sätter upp kraftledningsslolpar osv., som på ett markant sätt påverkar landskapsbilden. Del är klart att i vårt stora, generösa land har man kunnat klara sig utan att så att säga göra bruk av en lag eUer en paragraf, men jag tror att skaU vi förhindra en mycket starkare central styrning, vilken blir nödvändig om utvecklingen får fortsätta så att säga på fri hand, är det väsentligt att vi i varje fall till alt börja med iakttar de lagliga möjligheter som vi redan i dag har att motverka en ej önskvärd utveckling — det må gälla storstadstUlväxl eller landskapsbUd över huvud taget.

I Malmöhus län, som jag bäst känner — jag känner inle till

Kristianstads län lika väl — har, inte minst i fråga om naturskyddet,

98 sådana här paragrafer inte använts, och någon kontroU har inte

genomförts. Jag vågar säga att det brister i handläggningen när del gäUer att ta vara på de få områden vi har kvar.

Jag skuUe vilja beröra, herr talman, två saker lUl. Jag skall inte upprepa den debatt med statsrådet Lundkvist som jag deltog i häromdagen och som rörde användningen av den högproduktiva åkermarken. Men sedan dess har jag i aUa faU fått klart för mig att det rör sig om bebyggelse fram till år 1985 av 10 000 hektar av den bästa marken. Del är en, som jag bedömer det, mycket hög siffra.

Riksdagen beslutade i samband med den fysiska riksplaneringen atl, i avvaktan på alt generalplan upprättas och fastställs, Kungl. Maj:l kan meddela nybyggnadsförbud. Jag viU bara fråga statsrådet Lundkvist: Har det varit aktueUl i Skåne att med hänsyn till naturresurserna diskutera ell byggnadsförbud inom vissa områden?

TiU sist ett par synpunkter beträffande sysselsättningen. 1 Skåne är sysselsättningsproblemen naturligtvis annorlunda än de som upplevs i Norrlandslänen. Men det hindrar inte atl vi har en ojämn fördelning när det gäUer inle minst den kvinnliga förvärvsverksamheten. Även i del hårt ansträngda västra Skåne har vi problem. Uppe i Höganäsområdet har vi en mycket markant brist på arbetstiUfäUen för kvinnor. Vi har samma förhållande när det gäller Eslöv- och Höörområdena. Det ytterligt väsentligt att mart vid dert framtida planeringen i Skåne också tar hänsyn liU atl man bör få én arbetsmarknad som ger möjlighet för såväl kvinnor som män all finna sysselsättning. Det borde vara särskilt lätt, tycker jag, nere i vårt län.

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! jag viU också uttrycka min tUlfredsställelse med den positiva anda söm präglar svaret på interpeUationen. Del är emeUertid vissa saker söm jäg tycker ändå bör påpekas.

Statsrådet säger på s. 3 att det finns stora planeringsambilioner på länsnivå och att dessa planeringsambitioner har tagit sig ullryck i de länsprogram söm är insända. Och det är väl riktigt atl länsstyrelsernas planer har uttryckts i dessa program. Men klart är att om en länsstyrelse planerar så gäller det all inte bara ta med de grundtankar som finns i ell sådant länsprögram. De blir ganska värdelösa om man inte också tar med de resurser Som krävs för alt genomföra dessa planer. Jag är fullt medveten om ätt måhga av de resurserna inle ligger inom civilministerns område ulan inorn ändra regeringsmedlemmars områden, men om jag inte har fel så ställdes i interpellationen frågan om vilka åtgärder som från regeringens sida kart Vidtas för all lösa de problem som gäller planeringen och utvecklingen i Skåne.

Vad jag närmast vill beröra är rent konkreta frågor som gäller Kristianstads län. Vi har ju där del lägel att länet inle innefattar något av den verkligt tätbefolkade delen av Skåne, ulan vi omger den tätbefolkade delen som éh ram. I länet är del många platser där man absolut inte kan säga ja och amen till vad herr Svensson i Malmö rekommenderade, nämligen all vi kanske helt enkelt skulle stävja befolkningsutvecklingen. Det är emellertid åtskilliga delar av det länet som har en glesnande befolkning i dag och som upplever detta som ell stort problem.

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

100

Den del av länet som aUdeles särskUl står i brännpunkten i del fallet är Österlenområdet, alltså sydöstra Skåne. Eftersom jag har läst Länsplan 70 vet jag alt länsstyrelserna har sagt, att för att den delen av länet skall gå en ljus framtid till mötes måste vissa kärnfrågor beaktas. Och nu har man i den delen av området haft en stark strukturrationalisering på jordbrukets område. Tidigare har det varit en typisk jordbruksbygd, men den ralionahseringsvåg som nu går fram och som såvitt jag förstår är oemotståndlig har förändrat näringslivets struktur ganska grundligt. Detta har medfört att arbetstillfäUena har minskal, samtidigt som del har blivit en försämring av kommunikationerna i området. Järnvägar t. ex. har lagts ned. Och del allvarliga i sammanhanget är att man inte jämsides med nedläggandet av järnvägskommunikationerna har kunnat bygga ut vägnätet. Har man en landsdel som saknar goda vägar, så är det ganska självklart atl orten inte heller blh attraktiv när det gäUer förelagslokalisering.

I höstas framställde jag en interpellation tiU kommunikationsministern innan de nya flerårsplanerna var fastställda. Jag ställde frågan om kommunikationsministern kunde medverka tiU en annan utformning än den som var tänkt i de pr-eliminära planerna. Det är nämligen så, alt vägverket inle bara fördelar planeringsramarna, utan verket har också rätt all ge anvisningar på de projekt som i första hand skall komma till utförande. Nu hade vägverket uppstäUl en planeringsram på ungefär 135 miljoner kronor, men samtidigt sades del ifrån alt etl par projekt som rörde E 6 och E 4 - som går i det nordvästra hörnet av länet — först skulle komma till utförande. Och det skulle ta hela anslaget inom den planeringsramen! Efler den satsningen fanns det inte en enda krona för utbyggnad av riksvägarna inom det område i Österlen som jag nu syftar på, och det var ändå ombyggnader som varit aktuella länge. Men det fanns inte en enda krona kvar av anslaget! Och planeringsperioden sträcker sig t. o. m. 1977! Om rnan under så många år skall avslå helt från planerade utbyggnader av vägarna, så förstår man ju att det inte heller blir någon företagslokalisering till området.

Jag har tidigare också pekat på skolutbildningen, där det likaledes är fattigt beställt i området. Det finns i dag ingen gymnasial utbUdning. Jag har emellertid tiU min glädje konstaterat att det nu är aktueUt med viss försöksverksamhet där nere, och det hälsar jag med största tacksamhet.

Utvecklingen i området har varit så bekymmersam, alt länsstyrelsen i länsprogrammet har föreslagit tillskapandet av etl stödområde, men inle heller i del fallet har länsstyrelsens önskemål blivit tillgodosedda. Det är ju en sak alt planera, en annan sak är om det ges resurser för atl fullföha planerna. Vi vet alla alt många planer går över länsgränserna i Skåne. Både sjukvården och jordbruksutbildningen har planer som går över gränserna, och där har vi också nått vissa resultat. Men när vi då inom länet har kommit fram till ett resultat stöter man pä frågan: I vad mån tillgodoser de centrala ämbetsverken våra ambitioner? Och där har vi då inte i alla fall mötts av förståelse.

Detta har varit orsaken tiU atl jag har slälll mig litet tveksam till vad civilministern skriver på s. 4 i svaret. Sedan civilministern talat om de olika planeringsproblemen och den uppmärksamhet de har fåll i centrala.

regionala och kommunala organ säger han:

"Detta arbete måste fuUföhas med kraft, men del har enligt min mening en sådan bredd och en sådan inriktning atl några ytterligare speciella åtgärder från centralt håU beträffande planeringen i Skåne inte nu är motiverade."

Jag vel inte vad civilministern lägger in i begreppet "planeringen". Är det bara en planläggning kanske del han anför kan vara sant. Men om del gäller att verkligen konkret få fram utvecklingsbara områden i trakter som nu är utsatta för utglesning när del gäller folkmängden och på grund av svårigheter inom näringshvet, förhåller det sig på ell annat sätt. Jag anser att själva kärnpunkten av problemet när del gäller att åstadkomma ell mer blomstrande näringsliv i en del områden är jusl bristen på resurser - resurser som länsplanerarna inte råder över, ulan som del är den centrala statsförvaltningens sak att tiUhandahålla.

Herr talman! Jag skulle som avslutning vilja säga all del finns starka skäl för alt statsmakterna ägnar sill intresse jusl ål dessa problem och om möjligt skapar förutsättningar för alt det inte skaU bli nödvändigt med etableringskontroU eller restriktiva styrmedel. Näringslivet skulle vinna på om man i stället kan göra olika områden så attraktiva all företagare vill lokalisera sig dit. Jag tror att de förutsättningarna finns i Skåne jusl på grund av all avstånden är små, atl del är en vän natur och atl det är attraktivt atl bo där - inle minst i sydöstra Skåne. Om man därför bara skapar bättre kommunikationer dit, utbildning för ungdomarna osv. tror jag inte att man skall behöva tvinga förelag dit, utan då skulle säkerligen områdets attraktion vara så stor, all företagen vore villiga all etablera sig där utan särskilda åtgärder.

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Herr TOBE (fp):

Herr talman! Den här frågan rör Skåne och utvecklingen där. Jag vet inte så mycket om Skåne i detalj, men jag har följt utvecklingen där på planeringsområdel — del gör alla som är intresserade av planfrågor. Man har nämligen där tagit ett principiellt intressant grepp på de här frågorna.

Nu kan det diskuteras vad som är planering: Är det fråga om fysisk planering eller är del regionalpolitik, som herr Svensson i Malmö kanske var mest intresserad av? Jag kommer mest atl hålla mig till den fysiska delen av planeringen. Det som då intresserar mig och gör alt jag går upp i debatten är de synpunkter som herr Svensson lade fram på samspelet mellan stat och kommun. Han sade bl. a. alt kommunernas kapacitet har stärkts på plansidan - han måste då i huvudsak ha tänkt på den fysiska planeringen — under det atl länsstyrelsernas kapacitet, även om den inle minskat, inte ökat i samma utsträckning.

Del tycker jag är ganska naturligt, eftersom vi har etl kommunall planmonopol på den fysiska sidan. Det är inle meningen alt länsstyrelserna skall planera, ulan länsstyrelserna har i huvudsak serviceuppgifter när det gäller den fysiska planeringen. Däremot har inte länsstyrelsernas inverkan minskat på andra delar av samhällsplaneringen — bostadskvo-lerna, väganslag osv. - utan där har inflytandet befästs i stället. Länsstyrelserna har fått överta en del av dessa uppgifter frän tidigare länsorgan av typ lantbruksnämnder osv.

101

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 64-65

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skåltes utvecklings- och miljöproblem

Herr Svensson säger all en lösning för Skånes del inte skulle vara en sammanslagning av länen; han är rädd för atl del då blir obalans. Det finns naturligtvis vissa risker för det, beroende kanske framför allt på alt länsstyrelserna har demokratiserats och atl del gamla stora länet därför får en överrepresentation. Den centrala statsmakten skulle då just beträffande Skåne föras in i bUden och få starkare styrningsmedel av olUca slag för atl man skulle undvika vad som har kallats för federativ uppsplittring. Del intressanta här är, tycker jag, att sydvästra Skånes kommunalförbund och del nordvästra — planeringskommittéerna i MeUanskåne och sydöstra delen är inte så utvecklade — även lar upp frågor om genomförande, låt vara all man enligt den publikation som kommit från sydvästra Skånes kommunalförbund för regional planering ännu inte löst några genomförandefrågor. Men — och del skulle jag vilja påpeka för herr Svensson som kommer från länsslyrelsesidan; jag kan själv säga att jag är både från länsstyrelsesidan och från den kommunala sidan — gör man fysiska planer, även planer av den här typen som har med verkställighet att göra, skaU man också ha ansvaret för att genomföra dem. Del är en kungslinje i all planering. Jag vet att finansministern vid ett tillfälle underströk att om staten skall planera, så måste staten också ta det ekonomiska ansvaret för genomförandel.

Jag viU alltså påpeka all dessa kommunalförbund också har avsett atl ta ansvaret för genomförandet. De har ännu inle gjort det, men de säger att de nästa etapp kommer alt la upp frågan om genomförandet, och det gäller aUtså sådant som nu hgger på kommunerna. Jag föreställer mig atl man kan länka sig alt uppträda som mottagare av statsbidrag och annat som statsmakten kan lämna länet. Det är man beredd all la upp.

Det finns naturligtvis en viss risk för att etl sådant kommunalförbund fungerar så bra all del får en övervikt jämfört med de andra delarna av länen. Men all fördenskuU la tiU den centrala statsmakten tror jag inte är lämpligt.

Del intresse med vilket man har följt utvecklingen i kommunalförbunden i Skåne beror dels på alt man i viss utsträckning tar hand om genomförandefrågor, dels på alt kommunalmännen här verkligen varit med och utfört planeringsarbete; man har här diskviterat på ett helt annat sätt än man gjort i de formella regionplaneförbund som har funnits enligt byggnadslagen.

102

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Del var ett i och för sig myckel intressant resonemang som herr Svensson i Malmö tog upp, när han försökte analysera den situation man befinner sig i bl. a. när del gäller den rollfördelning man måste ha för atl kunna få till stånd den jämnare fördelning av utvecklingen inom länet som vi väl aUa är ense om atl man bör eftersträva. Då man försökte planera var för sig i kommunerna, utan något försök i förväg lUl en mera övergripande bedömning av det realistiska i det kommunala planerandet, var den fara som Jörn Svensson nu anser föreligga ännu större. Då hade vi också att göra med en kommunslruklur som var ännu mera splittrad. Vi hade dels ett antal stora starka kommuner, dels ett antal mycket små kommuner, och

ovanpå detta de olika kommunernas egna ambitioner alt var för sig växa och utnyttja förutsättningarna och ta tUl sig resurser. Då var vi, som jag ser del, verkligen på väg att hamna i etl sådant extremt läge som Jörn Svensson här har skildrat och som vi även med nuvarande ordning löper risk atl hamna i.

För alt motverka den risken har vi bl. a. fått kommunindelningsreformen. Den ger oss, anser jag, ökade möjligheter all på primärkommunal nivå hanlera de kommunala angelägenheterna på ett sådant sätt att vi får mera hkvärdiga förutsättningar kommunerna emellan.

Del är klart man kan säga atl det fortfarande är stor skiUnad på kommunernas förutsättningar även sedan kommunindelningen genomförts och att även förekomsten av kommunalförbunden i de olika delarna av Skåne har så pass olika struktur och olika styrka att det fortfarande skuUe kunna finnas betydande risk för atl utvecklingen kantrar emot en starkare koncentration av ekonomisk liUväxt, t. ex. i den sydvästra delen av Skåne. Men då har vi regionalpolitiken och dess målsättningar. Den utveckling vi önskar blir beroende av den respekt vi kan skapa för den länsplanering vi bedriver, för den regionalpolitik som länsplaneringen syftar tih. Riktlinjerna, har vi i det regionalpolitiska handlingsprogrammet och för den fysiska planeringen i de riktlinjer vi samtidigt antog för den fysiska riksplaneringen. Därigenom är, som jag viU uttrycka saken, staten inne i bilden vid avvägningen i stort när det gäller hur vi skall utnyttja olika resurser för alt få den jämnare utveckling inom exempelvis Skånelänet som jag föreställer mig all vi aUa är beredda all eftersträva.

Regeringen har sett det som en betydande fördel i den mån en aktiv regionalpolitik kan bedrivas och utvecklas i nära samspel mellan stat och kommun. Vad gäller den fysiska planeringen har vi lagt fast att det fortfarande är kommunerna som skaU ha huvudansvaret för den fysiska planeringen men alt den lokala fysiska planeringen skall anpassas tiU de riktlinjer när det gäller utnyttjandet av fysiska resurser som vi bedömer vara av riksintresse och som vi lade fast i riksdagsbeslutet i höstas.

Detta samspel håller vi nu på alt utveckla i den meningen att länsprogrammen skall omsättas också på den kommunala nivån och att den fysiska riksplaneringens riktlinjer skall omsättas i program för det lokala handlandet genom de överväganden som nu sker mellan länsstyrelserna å ena sidan och kommunerna å den andra och där man i kommun efter kommun skall försöka faststäUa på vilket sätt de anspråk skall kunna tillgodoses som man från rikssynpunkt kan ha anledning atl ställa på hanteringen av de fysiska resurserna.

Vi vill aUlså från regeringens sida hela tiden betona betydelsen och värdet av delta samspel och av alt vi i samhäUsplaneringen totalt sett tillgodogör oss både den iniliativlust och den bättre förmåga atl redovisa de lokala förutsättningarna som tveklöst finns hos kommunerna och att vi den vägen på etl bättre sätt än genom en hård central styrning skall kunna både garantera en bred förankring av vår samhällsplanering och få liU stånd ett bättre utnyttjande av de samhälleliga resurserna.

Då kan man naturligtvis fråga sig: Kommer vi med de styrmedel vi har i dag atl kunna uppnå våra målsättningar? Jag har redan i mitt svar redovisat all när del gäller exempelvis förelagselablering i storstadsom-

Nr65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

103

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

104

rådena har vi nu infört lokaliseringssamråd, men den utredning som är tillsall prövar också huruvida man behöver starkare styrmedel. Jag skulle för min del viha uttrycka saken på det sättet, att är vi överens om målsättningen för utvecklingen och finner att vi inte når målet med de medel som vi för närvarande använder oss av, då är del i och för sig naturligt all del är medlen vi får ompröva och inte målsättningen för utvecklingen.

Fru Sundberg började med atl uttrycka sin glädje över att jag hade betonat vikten av alt man i möjligaste mån kunde lösa samhällsplaneringens problem i etl samspel och ett samarbete mellan de olika nivåerna lokalt, regionall och centralt. När hon sedan skildrade vissa problem som hon upplevde i Skåne, betecknade hon trots allt min uppläggning av sättet att komma tUl rätta med de problemen som något av etl idealt förhållande; hon kunde för sin del ge vissa exempel på alt delta ideala förhållande inte leder till det av henne önskade resultatet. Fru Sundberg skulle väl därför närmast, om jag fattade henne rätt på den punkten, vilja ansluta sig till Jörn Svenssons krav på hårdare central styrning.

Nu tror jag att vi skall vara försiktiga med att så här tidigt döma ul resultatet av de former för planering som vi nu — det får vi väl vara överens om — lämligen nyligen har börjat arbeta med. Vi måste se vad resultatet blir av länsplaneringen, av den omgång meUan länsstyrelser och kommuner som vi skall ha när det gäller den fysiska riksplaneringen och på vilket sätt vi kan nå den totala effekt som vi är ute efler.

Jag är väl för min del benägen all säga: Låt oss pröva de här framgångslinjerna! Låt oss hoppas på all vi skaU kunna skapa respekt — även hos kommunalmän som bor i ell område som i och för sig kanske har speciella förutsättningar för expansion — för de mål som vi har salt upp i de regionalpolitiska handlingsprogrammen och all vi skaU kunna väcka deras intresse för alt medverka till all planerna också omsätts i lokall kommunall handlande. Kan vi inle skapa respekt för en samhällsplanering upplagd efler den här ordningen, tvingas vi kanske alt tillgripa andra åtgärder för att nå effekt, för atl nå de resultat som vi är ute efter.

Herr Henmark sade: Del räcker väl inte med alt planera. Del är naturligtvis rikligt. Man måste också se till atl planeringen följs upp av åtgärder och resurser så att planerna kan förverkligas. Herr Henmark log som ett exempel upp trafikfrågorna för Skånes vidkommande. Jag vill där erinra om all del i länsstyrelsernas uppgifter också ingår all göra upp en regional Irafikförsörjningsplan, koordinerad med de regionalpolitiska målsättningarna. Eftersom de regionalpolitiska handlingsprogrammen är statsmakternas program för länsstyrelsernas handlande i olika sammanhang skaU naturligtvis resurstilldelningen ske med utgångspunkt i att de uppsatta målen skall kunna uppnås.

Jag skulle sammanfattningsvis viha säga all det väl nu finns skäl all länka på alt vi befinner oss i uppbyggnadsskedet när det gäller dessa former för en aktivare samhällsplanering. Jag tror också atl det finns goda skäl alt ta till vara de initiativ som kan väckas inte minst på den lokala nivån och atl det finns goda skäl alt ge utrymme för dem som arbetar på den lokala nivån atl göra sin mening gällande. För att det skaU bli möjligt måste vi bygga upp de former för samhällsplanering som vi nu

talar om på ell samspel meUan de olika nivåerna och kanske inle vara så ivriga att snabbt nå det mest perfekta resultatet atl vi är beredda alt kasta över bord viktiga hänsyn som vi ändå vanligtvis viU ge ell myckel stort utrymme, nämligen exempelvis möjligheten för våra kommunalmän att utomordentligt aktivt både engagera sig i samhällsplaneringen totalt och bidra med sina viktiga bitar liU det gemensamma resultatet.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Det här har ju blivit en ganska inlressanl och på sitt sätt för problemet iUuslrativ debatt.

Låt mig först säga något om vad statsrådet Lundkvist här nämnde. Del är klart att det låter sig sägas i regioner där trycket i fråga om planeringsproblemaliken är betydligt mindre markant än i Skåne, att man bör a'wakla resultatet av del som pågår. Men man är inle så benägen atl hålla med om att vi bör inta denna avvaktande attityd när man hela liden har upplevt atl utvecklingen i en provins som Skåne ständigt rider betydligt fortare än de administrativa åtgärderna och att planeringsresurserna ständigt tenderar atl komma på efterkälken.

Låt mig i detta sammanhang la upp ett rätt intressant principiellt problem som rör just förhållandet mellan ä ena sidan en relativt stram central styrning, en manifesterad central vilja med en klar målsättning och å andra sidan de tendenser till lokal federalism som jag tidigare berört. Det brukar höra till den allmänna politiska vardagslerminologin, inte minst i den här kammaren, att man skall uttrycka sig mycket välvilligt och generöst uppskattande om den kommunala självstyrelsen här i landet, betona dess historiska anknytning osv. Det är ganska sällan som man i denna kammare hör en kritik mot det sätt för kommunal maktutövning som vi har här i Sverige. Jag skulle vilja något ifrågasätta atl kommunerna alllid är så goda företrädare för den lokala folkviljan och alt den centrala statsmakten är en så dålig företrädare för folkvihan. Del är ingalunda alltid sä. Jag skulle viha påstå alt del minst lika ofta är så, att den centrala statsmakten är en lika god eller — om man så vill — lika dålig företrädare för folkvihan, den lokala såväl som den provinsiella, som kommunerna. Antag alt vi har etl system som är federalt betonat och atl man lyfter bort all statlig planering i Skåne, något som vissa intressen vill göra. Man har målat upp den bilden och sagt atl vi kan i stort sett klara oss med en vagt övervakande central statsmakt i Stockholm. Då skall de stora kommunala planeringsenheter som nu håller på alt växa fram få sköta den regionala planeringen genom att samarbeta sinsemellan och genom alt arbeta i sina respektive regioner. Föhden härav har visat sig bli myckel komplicerade administrativa strukturer och komplicerade beslutsstrukturer som leder tUl beslut i slutna rum som mycket sällan kommer ul till folklig diskussion och där det i själva verket finns en stark tendens till atl det uppslår speciella opinionsgrupper som måste gripa in; dessa blir så atl säga folkviljans enda uttrycksmedel gentemot den lokala byråkrati som i komplicerade och i hierarkiska strukturer tenderar att göra sig själva till en sorts frimureri som uteslutande löser planeringsproblemen som en intern maktfråga och i samarbete med de storfinansintressen som ju alltid verkar speciellt i

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

105

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

106

expanderande kommuner av Örestadstypen.

Del har i den offentliga politiska debatten förekommit mycken alldeles riktig kritik gentemot denna typ av maktutövning. Jag tycker inte kommunerna har någon som helst anledning alt varje gång en sådan här fråga kommer på tal stiga upp och förhäva sig och mena att deras form för maktutövning alltid är mycket bättre än en lösning som innebär atl en starkare central politisk viha gör sig gällande. Denna politiska vilja kan nämligen till sitt innehåll och i sin förankring myckel väl vara mera i överensstämmelse med folkliga intressen än vad summan av de kommunala byråkratiernas göranden och låtanden tillsammans med lokala' storfinanspampar kan vara. Jag målar nu medvetet upp etl polemiskt perspektiv, men jag vUl poängtera atl man inte får diskutera i sådana termer atl centralism alllid är ofolkligt medan federalism och kommunal självstyrelse alltid är folkligt. Så är det inte!

Jag skulle viha ta det jag nu sade tUl utgångspunkt för atl gå in litet på vad andra debaltdeltagare har anfört. Jag menar att de i viss utsträckning - det gäller både fru Sundberg och herr Henmark - är offer för ett Ulusionärl tänkande. De kan å ena sidan proklamera sig vara bestämda anhängare tiU atl man begränsar storsladstUlväxten och å andra sidan proklamera sig som motståndare lUl en centralt manifesterad statlig 'vilja för att driva igenom bestämda mål i en regional planering.

Hur skall man få de maktpolitiska förutsättningarna för atl praktiskt, konkret kunna begränsa storsladstUlväxten om man samtidigt är motståndare till atl i spelet föra in den enda viha som skulle kunna matcha de intressen som hela liden driver denna region mot ökad koncentration? Vem skall vara stark nog tih del i Skåne? Länsstyrelsen och de andra kommunerna är del för närvarande inle. Vem skall då vara stark nog i Skåne atl säga till det sydvästra kommunalförbundet, alt de expansionsplaner som ni har gjort upp och skisserar upp som önskvärda i er regionplan inte bara är orealistiska i allmänhet utan också framför allt strider mot varje form av målsättning som går ut på en ökad regional balans? Varifrån skall den viljan komma som skall kunna säga till dem det och lägga en hämsko på deras expansionskrav? Såvitt jag kan förstå kan den bara komma från ett håll; därom är ingen diskussion.

Jag antar att fru Sundberg liksom jag är anhängare av den uppfattningen alt brofrågan ur miljöpolitisk, trafikpolitisk och regionalpolitisk synpunkt borde ha fått den lösningen att bron placerades någon annanstans än där den nu antagligen kommer alt ligga och att man skulle ha prioriterat järnvägsförbindelse och ett Helsingborgsalternativ. Som jag förstått det har del beslut som nu fatlats — förvisso även på central nivå, där man har följt upp frågan - sina rötter i den maktpolitiska styrka som den sydvästra delen av Skåne hela tiden har satt in som en faktor i spelet om bron. Man borde ha haft ett starkare centralt korrigeringsmedel för att hålla dessa intressen stången, om man önskade bron förlagd på något annat ställe eller över huvud taget önskade en socialt bättre lösning av brofrågan.

Jag ser inte heller där hur man skulle ha klarat sig utan en starkare central viha och inte heller när det gäller exempelvis planeringen på fritidssektorn. Som länsplanerare upplever man all kommunerna har en

myckel påtaglig benägenhet atl ge efter för olika exploaleringsintressen. När kommunerna nu har blivit större har också exploaleringsintressena blivit mäktigare, eftersom vi hela tiden har en ekonomisk koncentrations-process på den kampen. Del betyder all dessa intressenters möjligheter all pressa på de lokala politikerna olika lösningar är ganska stora. Det har i Skåne många gånger tagit sig bisarra uttryck. Jag erinrar bara om del förhållandel alt stormarknaden ett stycke från Helsingborg har kommit flll stånd. Det var en konstruktion som planeringsmässigt måste förkastas men som kunde drivas igenom därför alt en privat exploatör kunde spela ul olika kommunala planeringsinlressen mot varandra och därför all det icke fanns någon central viha med befogenhet atl säga ifrån alt det fick vara slut på det här spelet och att man över huvud taget inle skulle ha denna planeringsmässigt förkastliga lösning med en stormarknad utslängd på landsbygden.

När det gäller Österlenproblematiken menar jag också all det är etl felaktigt sätt att framställa den såsom herr Henmark gör, även om man naturligtvis måste uppskatta alt herr Henmark driver frågan som sådan. Jag tror all del är ell felaktigt och Ulusionärl sätt all skylla det faktum all Österlen inte kommit ur sin kroniska depression på att man där inle fått tUlräckligt med statliga väganslag och alt man inte fått tillräckligt med centrala anslag av annan typ. Det är ju marginella ting i sammanhanget.

Vägproblemel är naturligtvis påtagligt i Österlen för de lokala bygderna vid sidan om de stora vägarna. Del finns mycket usla vägar, som skollransporterna väl fått tiUfälle alt känna på, men ur företagarsynpunkt kan rimligtvis inte Österlens vägar utgöra någol problem. Där finns nämligen utomordentligt bra vägar. Det är inle många delar av vårt land som kan ställa upp med den kvaliteten på sina vägar. De är sannerligen inle heller till Övermått hårt trafikbelastade. Man skall inte göra sig till offer för Ulusionen att man genom alt lägga västtyska autostrador mellan de öslerlenska småorterna skulle kunna locka fler företag dit. Del handlar icke om delta. Österlens depression är fruklen av all det icke finns någon central vilja, som förmår säga tUl exploatörer och företagare atl nu får det vara slut med koncentrationen tUl den kanten och nu tvingar vi er all förlägga er här. Samtidigt måste man naturligtvis också garantera en infrastmklur som gör det möjligt för företagen atl verka på ett produktivt sätt i denna del av Skåne. Ulan den typen av kvalificerade styrningsmekanismer kommer Österlen aldrig ur problemen. Man får inte reducera Österlens depressionsproblemalik till någonting som kan avhjälpas med litet större väganslag, litet större bosladskvoter eller liknande. Det är icke detta del handlar om.

Jag vill slutligen betona den politiska utgångspunkt jag som socialist naturligtvis har, även om jag självklart hela liden här har diskuterat med hänsyn till den borgerliga statens vUlkor och hur man inom den ramen skaU kunna åstadkomma någonting bättre och mera progre.ssivt för Skåne. Jag kan inte underlåta all jusl som socialist peka på de stora sociala faror som ligger i denna bristande integration och i den bristande balans som alltmer tenderar atl prägla Skåne. Både nu och för framliden skall man akta sig för atl underskatta de klassmässiga och sociala

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

107

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

108

verkningarna av del förhållandet atl del i Skåne - i denna ur många synpunkter expansiva och framåtgående region - finns så många påtagliga låglönefickor, så många regioner där lönelägel på grund av en depressiv arbetsmarknad traditionellt är sämre än genomsnittet för riket och betydligt sämre än vad del är i de expansiva delarna av samma provins.

Man skaU inte underskatta den fara för de breda samhällslagren och för arbetarklassen som del innebär atl del i de delar av Skåne som ligger så att säga i ekonomiskt bakvatten flnns en tendens till social förslumning, som kommunerna har myckel svårt alt komma ur. De kommuner som drabbas av den utglesning som här försiggår drabbas nämhgen också av en gradvis försvagning av det kommunalekonomiska underlaget.

Vi skall inle heUer glömma bort den andra sidan av denna bristande balans. Jag syftar på den allvarliga sociala fara för de många människornas levnadsstandard som det innebär alt det i kraft av den extrema koncentrationen tiU Malmö-Lund-området uppslår sådana typiska miljö-förslöringsproblem som bullerproblem, bl. a. manifesterade i Nobelvägs-problematiken. De socialpolitiska och fysiska mihöproblemen representeras också av den typen av underhaltiga bostadsområden som Rosengård och Kroksbäck, båda fruklen av all man saknat korrektiv och att rnan inte kunnat hålla de ogynnsamma sociala följderna av denna tillväxt och koncentration inom rimliga gränser.

Till sist skulle jag viha säga att självklart måste man ju i förnuftets namn i princip vara anhängare av en administrativ planeringsenhel för Skåne, som kan ha perspektivet över hela provinsen och inte bara över en av dess delar. Men förutsättningen - som jag starkt vill betona - för alt en sådan lösning, en enad länsstyrelse för Skåne, skaU kunna diskuteras ur etl progr-essivt socialt perspektiv är atl den genomförs parallellt med genomförandet av en av den centrala vihan garanterad programmatisk lösning, som innebär att man får en helt annan fördelning, atl man får en vida starkare styrning som kan garantera de östra länsdelarna inte bara att de kompenseras för förlusten av vissa delar av eller av hela sin förvaltning, utan alt man också kan få en helt annan typ av social tillvaro och en helt annan typ av ekonomi i dessa delar. Har man inte ett program präglat av en sådan styrning kan man inle, som anhängare av en ökad social integration och som anhängare av en bättre regional balans i Skåne, se på länsindelningsreformens kommande resultat annat än med viss fruklan.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jörn Svensson ställde frågan: Vem skall vara stark nog atl stoppa StorsladstUlväxten om vi inle har en kraftig central styrning? Skillnaden mellan Jörn Svenssons och min synpunkt i denna fråga är som jag sade i mitt första anförande att jag är glad över atl statsrådet inte i första hand hävdade betydelsen av en central styrning. Men samtidigt är jag ju medveten om att vi aldrig helt kan komma ifrån en styrning. 1 motsats tUl Jörn Svensson vill jag emellertid inte ha en styrning som är del socialistiska samhällets styrning, ulan jag vill ha den styrning som betingas av att vi har ett ansvar för våra mUjöresurser, för vatten och

vattenförsörjning och avlopp, för luft och luftföroreningar och för bullerproblemen. Till mihöresurserna vUl jag också räkna den högvärdiga jordbruksmarken.

Det är en av orsakerna tUl att jag fäst så stort avseende vid riksdagens uttalande om jordbruksmarken. Därför all om vi beslutar att jordbruksmark av en viss kvalitet icke får användas för exploatering sä slipper vi ju denna fortsalla tUlväxt av den del av Skåne där vi har den mest högvärdiga jordbruksmarken. Jag motsätter mig alltså inte atl vi måste ha någon form av styrmedel, men del väsentliga är ju lagstiftningen på det området.

Statsrådet Lundkvist sade atl vi skaU vara försikliga med all dömaul. Ja, jag skulle vilja håUa med om del. Men vi skall inle vara försikliga med atl döma. Statsrådet Lundkvist gav en alldeles korrekt redovisning av min uppfattning om svaret och hur samarbetet de olika instanserna emellan på olika områden skall fungera. Men man måste från regeringens och från riksdagens sida hela tiden döma i den betydelsen atl man är varse och beaktar hur det här samarbetet fungerar. I det fall det inte fungerar måste man träda in och se tiU atl del blir en förbättring av förhållandena. Där har bl. a. den fysiska riksplaneringen varit ett av de instrument som regering och riksdag har använt som styrmedel i planeringen också i Skåne.

Bakgrunden till att vi måste ha denna typ av styrning — frånsett givetvis miljösynpunkterna — är ju att man inle kan komma ifrån att varje kommun har ell förslahandsinlresse för sin egen verksamhet och sin egen planering. Men där tjänstgör i dag länsstyrelsen som en form av övermyndighet-samordnare. På samma sätt kommer länsstyrelserna aldrig atl vara den verkligt ideala form av samarbetande instanser som vi skulle önska, utan där måste samhället och samhäUets instanser gå in med lagstiftning och genom att se över samarbetet och även - vUkel jag tycker är mycket väsentligt — underlätta samarbetet de olika instanserna emellan.

Jag återkommer tUl vad jag tidigare sade, nämhgen alt del inle bara är länsstyrelserna i Skåne ulan också t. ex. naturvårdsintendenler i olika kommuner och andra centrala organ som i betydhgt högre grad än nu måste förbättra sill samarbete.

Statsrådet Lundkvist sade emellertid att vi är i etl uppbyggnadsskede. Vad jag kan beklaga är naturligtvis alt detta uppbyggnadsskede trots allt kommer så sent all så mycken skada redan hunnit ske. Ell av de exempel som Jörn Svensson anförde var det brobeslut som fattats och som jag tror är lika olyckligt som Sturupbeslutel. Vi kommer att få se de negativa konsekvenserna av det i framtiden.

Jag har svårt all länka mig atl någon som hyser den uppfattningen att vi skall arbeta för en jämnare lUlväxttakt över hela Skåne inte också skulle anse all järnvägsförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör borde prioriteras. Men här har skett en eftergift. Jag vill i del fallet gärna hålla med Jörn Svensson om all det precis som när del gäller Slump har skett en eftergift ål starka lokala krafter i Skånes tyngdpunkt. Del är självfallet vi som bor i andra delar av länet som får bära konsekvenserna av del. Huvudsaken är att man på sikt har en så pass föratseende

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

109

9 Riksdagens protokoll 1973. Nr 64-65

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

110

planering att man inle ensidigt inriktar sig på Malmö—Köpenhamnsbrons tillkomst ulan alt bedöma dess konsekvenser. Förberedelserna för det arbetet måste som jag ser del startas redan nu, och då är vi tillbaka vid del tryck som jag förut talade om i milt anförande.

Herr HENMARK (fp);

Herr talman! Jörn Svensson menade alt det som fallas i Skånes utveckling är en tillräckligt stark viha all få in denna i rätta spär. Jag är inte övertygad om alt del är den starka vihan som fattas. Det kan finnas en stark vilja att leda denna utveckling i en viss riktning, men man kan gå fram på olika vägar. Låt mig dra en parallell med den inställning till barnuppfostran som många hade förr. Genom aga och tvång ville man bringa upp barnet på en, som man tänkte, lämplig och fin uppfostrings-nivå. Som herr Svensson vel har del under de senaste årtiondena gått nya strömningar genom föräldraopinionen. Man vill inle längre slå eller tvinga etl barn utan man vUl med andra, mjukare och pedagogiskt lämpligare medel påverka barnet i önskad riktning. Men fördenskull behöver inte viljan att göra ett barn till en livsduglig medborgare vara svagare.

På samma sätt tycker jag att del är då del gäUer att dirigera näringslivet. Man kan givetvis genom hårda styrmedel kanske tvinga etl företag atl lokalisera verksamhet på en viss plats. Jag tror emellertid atl det är psykologiskt betydligt bättre om man genom lämpliga stimulansmedel kan få företagen att lokalisera sig på del ställe man anser önskvärt, frivilligt och genom eget avgörande. Jag tror nämligen att man alltjämt skall sälta en viss tilltro till människors eget omdöme och förmåga all fatta riktiga beslut. De beslut som tvingas fram genom dirigering är inte alltid de bästa.

Någol som förvånar mig myckel är Jörn Svenssons yttrande att de av mig anförda synpunkterna på vägnät, utbildning och annat är marginella. Jag tycker att del är förvånansvärt. Jag har faktiskt haft en stark respekt för herr Svenssons yrkesskicklighet redan innan någon av oss kom till riksdagen, men denna min inställning blir något rubbad då han säger att vägnätet nere på Österlen är bra och all vägarnas beskaffenhet där inte är någol hinder ur lokaliseringssynpunkt.

Del är så mycket underligare att han vill ge ett sådant utlåtande som han därigenom sätter sig över hela länsstyrelsen i Kristianstads län, där han dock har varit anställd. Om länsstyrelsen ansåge delta vara marginella saker, skulle den inte lägga ner en sådan ambition på atl framhålla nödvändigheten av en utbyggnad som den har gjort. Man har påtalat detta i Länsplan 70, man har påtalat del då man gjorde i ordning förslag tiU flerårsplan, man har skrivit särskUda skrivelser om detta. Det gör man inte för margineUa ting. Jag är förvissad om atl länsstyrelsen har en annan syn på denna sak, liksom också kommunerna där nere, som gång efler gång har påtalat nödvändigheten av atl få ordentliga förbindelser både med sin egen länsstad och, framför allt, med Malmöområdel.

Jag tycker inte all man kan liUskriva sig en så hög auktoritet atl man säger både tih en länsstyrelse och till de kommunala företrädarna för de här orterna: "Ni tänker fel, ni kan inle det här. Det är bara jag som kan bedöma del och säga vad som är riktigt." Jag anser inle att del är rikligt

alt säga så. Jag har alltjämt den bestämda uppfattningen all de här lingen är mycket vikliga för de här delarna av länet och alt deras önskemål bör tUlgodoses.

Jag tycker fortfarande atl civUministern har en benägenhet att så atl säga stanna vid planerna då det gäller utvecklingen nere i Skåne. I det sammanhanget skulle jag, om jag får någol berömma Skåne, vilja säga atl planeringen där faktiskt har varit väldigt långt framme, t. o. m. innan regeringen satte i gång sill stora planeringsverk, som utmynnade i propositionen 111 i höstas. Vi har haft ett regionplaneinslitut i mänga år, som har sökt att skapa lämpliga former för planeringen över gränserna. Vi har sedan många år tillbaka haft en särskild stiftelse för fritidsområden, som existerar än i dag, och där vi för varje år ger en rätt stor summa från båda landstingen för all skapa lämpliga gemensamma fritidsområden. Som jag sade förut har vi gemensamt planerat sjukvård och skolulbUd-ning. Det har varit en planeringsaktivitet där nere som givetvis vi som bor där har respekt för, men som jag tycker atl även civUministern kan ha respekt för.

Vid den här planeringen - och där drar jag samma slutsats som då jag förra gången var uppe här - kommer man ju tUl punkter där planeringsorganen icke råder över resurserna. Vi råder inte över utbildningsplaneringen, vi råder inte över vägfrågorna då det gäller resurserna, utan där är vi hänvisade till de awäganden som måste göras på centralt håll. Det är på den punkten som jag skuUe vilja vädja tUl civilministern att ännu en gång, om han har lid, titta på länsstyrelsens länsplan, ty där är just de sakerna framhållna. För att vi skall få en lycklig utveckling inom vårt område är det nödvändigt all dessa kärnfrågor löses pä etl något mera generöst sätt än vad fallet varit hitintUls.

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

Herr CivUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag har självfallet respekt för del planeringsarbete som man tidigare har utfört i Skåne, men jag har precis på samma sätt som herr Henmark konstaterat alt planeringsarbetet inte har kunnat leda liU den förändring av utvecklingen i landskapet som vi alla tycks vara överens om atl man bör eftersträva, nämligen en jämnare fördelning av utvecklingen över landskapet i dess helhet. Därför är det naturligtvis riktigt som Jörn Svensson här har framhållit - och som jag har fattat också fru Sundberg instämmer i — alt om vi vUl driva en aktiv regionalpolitik för atl åstadkomma en jämnare fördelning av resurserna, få en jämnare fördelning av välfärden, inte bara i Skåne ulan inom landet, för att bättre kunna tUlvarata våra naturresurser och vara rädda om dem, så måste vi ha en riksplanering, och del har vi fått; vi har fått ett regionalpolitiskt handhngsprogram som omfattar hela landet. Vi måste ha en riksplanering också för de fysiska resurserna.

Del som skiljer Jörn Svensson och mig ål är atl jag för min del menar alt när vi skall förverkliga målsättningen för regionalpolitiken, när vi skall få den här jämnare fördelningen till stånd, så skaU vi göra delta genom ett nära samspel mellan stat och kommun. Jag är medveten om att det fordras centrala initiativ, en central vilja och en central fördelning av resurser i betydande grad för atl vi skaU uppnå den målsättningen. Men

111

Nr 65

Tisdagen den lOaprU 1973

Äng. Skånes utvecklings- och miljöproblem

112

aUt detta har ju ändå kommit tUl uttryck i de regionalpohtiska programmen och kommer, som en konsekvens av dem, till uttryck i regeringens övriga förslag till åtgärder för alt föha upp regionalpolitiken. Jag bara hänvisar flll åtgärdspakelel, till utflyttningen av statliga ämbetsverk, till kommunal skatleutjämning, tiU allt detta som kammarens ledamöter väl känner till och som är insatser för att ge stöd för den här jämnare fördelningen.

Men Jörn Svensson vill att vi så att säga skall samla alla äggen i en hatt, all vi med ell starkare grepp från centralt håll skall styra mera effektivt direkt ute i regionerna för atl snabbare åstadkomma den jämnare fördelning som vi alla är överens om atl skapa. Jag menar då att del tvingar honom till atl använda så hårda metoder i denna centraldirigering alt vi riskerar att komma över i en byråkratisk hantering där vi inte får det utrymme som jag tror är angeläget att vi kan få för de lokala bedömningarna, för de regionala värderingarna och för det samspel mellan olika beslutsnivåer som det finns så myckel värde i.

Fru Sundberg vill på någol sätt så gärna atl vi skall få ett snabbare resultat och få en effektivare samhäUsplanering tiU stånd, men hon värjer sig samtidigt så mycket emot all vi skall tUlgripa effektivare metoder. För mig verkar del som om fru Sundberg talade inte med kluven tunga utan ur djupet av en kluven själ i detta sammanhang. Hon betonar nämligen hur rädd hon är för atl vi skall ge oss på alt styra med effektivare medel från samhällets sida, och i nästa andedrag säger hon atl del här uppbyggnadsskedet av samhällsplaneringen har kommit alldeles för sent, det borde ha kommit tidigare.

När vi har diskuterat behovet av effektivare samhällsplanering och aktivare insatser från samhällets sida för att styra utvecklingen i den riktning som vi hela liden är överens om, så har vi sagt att vi behöver en bättre och planmässigare hushåUning med både resurser och ökade möjligheter för samhället att med nya metoder stärka samhällets inflytande över samhällsutvecklingen totalt. Hela liden har vi från i första hand moderaternas sida mött motstånd mot att vi skulle ge oss i kast med dessa former för en effektivare hushållning och alt vi skulle la i vår tjänst effektivare medel för samhället. Detta har varit fallet ända sedan den tid då vi hade atl göra med det s. k. planhushållningsmotståndet, som ju drevs mycket hårt från hela den borgerliga sidan. Man var utomordentligt oroad för de ansatser till en aktivare samhällsplanering som socialdemokratin då engagerade sig i, och för varje beslut vi tagit har vi hela tiden på den andra kanten haft i första hand det gamla högerpartiet och numera moderaterna.

Mot denna bakgrund är del gripande att uppleva atl fru Sundberg kommer tUlbaka och säger: Det här uppbyggnadsskedet av en aktivare samhällsplanering har påbörjats för sent. Jag tror all vi i och för sig alla kan vara överens om i dag alt vi skulle önska att vi kommit i gång tidigare på vissa punkter med en aktivare samhällsplanering, men naturligtvis är fru Sundberg den sista som skall anföra den kritiken.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Det är ju så med en del människor, alt när de får höra någon som kanske litet rått och bralalt målar upp en bild av hur det

förhåller sig, blir de gärna moraliskt upprörda och tycker att man är respektlös. Och det är väl naturligt atl herr Henmark, som är en av kammarens mera framstående moralister på detta som på andra områden, också får sådana känslor när han hör hur jag liksom försöker klä av de här problemen deras Ulusionsslöja.

Om vi beaktar länsstyrelsernas och kommunernas totala samhälleliga situation, deras situation i del stora samhälleliga spelet, är del ju så all del här samhället styrs av ekonomiska lagar, som har en mycket stark tendens tiU koncentration och obalans, om de får förbli oreglerade. Det som gör att samhället styrs av sådana lagar är naturligtvis ytterst att vi har ell privalkapitalistiskt syslem med i princip fri elableringsrält som är underkastat dessa lagar om fortskridande koncentration. Saknar man då tillräckligt starka maktmedel för atl ingripa i den processen, så blir naturligtvis administrationens arbete i rätt hög grad koncentrerat lUl vad jag här med en medveten lUlspelsning har kallat marginella problem. De administrativa organen får försöka, eftersom de inte kan styra de ekonomiska krafterna i stort, att rycka åt sig de små tillgångar som de kan rycka ål sig, de små margineUa merlUlgångar som de på olika sätt kan tUlskansa sig genom alt ställa krav på den centrala statsapparaten, den centrala fördelningsmekanismen.

Del är naturligtvis detta man sysslar med när man t. ex. försöker pressa fram en liten ökning — som det ju i bästa fall kan bli — av väganslagen. Och t. o. m. när det gäller en så relativt viktig fråga som gymnasiet i Simrishamn skall vi inle tro atl man utan starka ekonomiska slyrningsmekanismer kan få det hela att bära frukt. Kan man inle styra dit förelag, kan man inle styra dit ekonomisk expansion från den andra sidan av Skåne, blir del ju bara så att man får ell gymnasium som ulbUdar folk som inle kan få jobb, och så måste de flytta ifrån Öslerlenregionen ännu snabbare än de annars skulle göra.

Jag menar alt man, samtidigt som man inser atl förvaltningen tyvärr måste arbeta med sådana här marginella ting för att tvinga fram del lilla som går all tvinga fram, skall akta sig för atl tro atl förvaltningen med dessa marginella ting — för det är marginella ting - kan åstadkomma en fullständig vändning av en region, en fullständig vändning av en samhällsekonomisk process som ytterst beror på ekonomiska lagar, vilka med vårt nuvarande planeringssystem ligger utanför administrationens kontroll.

Sedan tycker jag alt jämförelsen mellan slyrningsålgärder mot de intressen som representeras av de stora spekulanterna, slorfinansinlres-sena, storföretagarinlressena - vUka bestämmer över lokaliseringslägen och etableringar - och den form av våld mot barn som aga representerar, är sällsynt haltande. Vad vi här har att göra med är inga barn. Tvärtom är det mycket självrådiga och mäktiga herrar, som försöker trycka sin speciella viha och sina värderingar på folkmajoriteten. Och då må del väl vara sagt att man måste la till ordentliga åtgärder för alt kunna säga lUl dem med någon auktoritet, all så här skall ni inte göra, ty del medför för flertalet ogynnsamma sociala konsekvenser.

Slutligen log statsrådet Lundkvist upp frågan om samspelet mellan olika planeringsnivåer och planeringsorgan. Självfallet skall ett sådant

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

113

Nr 65

Tisdagen den 10 aprU 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

samspel förekomma. Om jag också har spetsat tUl mina uppfattningar i denna diskussion, så betyder inte det att jag skulle vara motståndare tiU ell sådant samspel. Men ä andra sidan är väl statsrådet Lundkvist en av dem här i kammaren som oftast lar begreppet samspel i sin mun, och jag tror atl man skulle kunna vända litet på saken och säga atl man inte heller på den punkten får ha några illusioner. Planeringsprocessen är ju -och i och för sig är del väl-banalt och överflödigt att erinra ell statsråd om det, men del må väl sägas ändå här i kammaren - inte bara ett samspel. Det är också en process fyUd av konflikter. Och vill man åstadkomma någonting, så måste man i del samspelet många gånger vara beredd atl lägga av den väldigt mjuka och skenbart samarbetsvänliga attityden och i stället manifestera en vilja, dvs. att välja mellan alternativ och mellan olika stridande viljor, och säga att ni representerar den bästa, den mest progressiva och folkliga lösningen — eller vilken värdering man ju må ha — medan däremot er lösning i detta fall måste förkastas. Man måste ha makt att kunna säga också på del sättet.

Jag har sett den nuvarande typen av planeringsslmktur som otillräcklig för de ändamål som en planeringsprocess i folkets intressen bör tjäna för provinsen Skåne. Och den institutionella form som jag skuUe vilja ha för den bygden och bedöma som den funktionellt lämpligaste är någon sorts inslilulionerad regionplanering i byggnadslagens mening för hela Skåne, med förhållandevis slarkl inflytande för de centrala intressena och naturligtvis också för den statliga delen av förvaltningen som länsstyrelsen representerar. Ett sådant program är också på sikt nödvändigt för att lösa balans- och inlegralionsproblemen. Jag tror allvarligt talat inte att man kan vänta så värst mycket längre, om man vill ha en lösning efler de målsättningar som alla åtminstone i ord här i kammaren tycks vara överens om, ty sådan som planerings- och miljösituationen är i Skåne hastar liden.

114

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Statsrådet Lundkvist visade i sitt senaste anförande spår av politisk indignation. Jag har myckel riktigt sagt, och del vidhåller jag, att del samarbete och det samspel som nu förekommer på planeringsområdel kommer för sent. Men vad som förvånar mig är alt statsrådet Lundkvist inte tycker detsamma. Ty nog hade det varit lyckligare - och nu talar jag inte om den statliga styrningen i detta fall, eftersom jag trodde atl vi hela tiden talade om samarbetet mellan län och kommuner — om del samarbetet hade kommit i gång tidigare. Men ändå vill jag erinra om vad herr Henmark sade, nämligen att Skåne var i liden framsynt på delta område. Men det hindrar inte atl det uppbyggnadsarbetet på samarbelsbasis - och del är det som jag hela liden har talat om — kunde ha kommit tidigare.

Min uppfattning om den statliga styrningen behöver inte förvåna statsrådet Lundkvist. Jag har åtskilliga gånger i kammaren förfäktat både min och moderata samlingspartiets synpunkt, att vissa frågor som gäller våra naturresurser måste vara övergripande och gå före vårt gamla och givelvis bestående krav på den kommunala självbestämmanderätten.

Slutligen sade statsrådet Lundkvist alt jag hade en kluven själ, och jag

förutsätter då att ordet skäl skulle stavas med sj; jag tycker del verkar Nr 65

som om statsrådet Lundkvist försökte framföra kluvna skäl, och då skaU jisdaeen den

skäl stavas med sk. ig „p.ji 1973

Statsrådet förfäktar styrningsinslmmentet alltmer, ju längre deballen---------------

fortskrider, men jag förutsätter ändå all den kommunala självbeslämman- 'S- Skånes ut-

derätten inle skall naggas alltför myckel i kanten. vecklings- och

miljöproblem

Herr civilministern LUNDKVIST;

Herr talman! Jag viU påpeka att det är fru Sundberg som hela tiden under debatten har frågat efler effektivare styrmedel. Men, som jag sade i mitt tidigare anförande, varje gång fru Sundberg sedan skall dra slutsatsen hesilerar fru Sundberg och återfaller på förhoppningar om atl man inle skall behöva styra — i varje fall från statens sida - i någon nämnvärd utsträckning.

Sedan kanske jag kan få säga tUl herr Svensson i Malmö när det gäller frågan om att skapa förståelse för hela det reformarbete vi håUer på med: Jörn Svensson uttryckte sig på det sättet all jag kanske är en av dem som här i kammaren oftast tar ordet samspel i min mun. Jag anser atl det, när vi skall förändra del här samhället tUl det bättre, är mycket viktigt att vi försöker la hänsyn inte minst till lokala opinioner.

Men jag har också tvingats att understundom försöka påvisa för kammaren all även lokala opinioner ibland kan la sig sådana uttryck att de stäUs emot mer allmänna intressen, och att riksdagen därför, med utgångspunkt från sina generella målsättningar, måste sätta sig över de lokala opinionerna. Men jag har då ibland till min förvåning funnit all man inle bara inom de borgerliga partierna ulan t. o. m. inom vänsterpartiet kommunisterna har slutit upp bakom kravet på att i första hand de lokala opinionernas uppfattningar borde vinna gehör hos statsmakterna och alt mer gemensamma intressen borde få stå tUlbaka och komma i andra hand.

Ur de erfarenheterna har jag bl. a. dragit den slutsatsen att vi, om vi skall la oss fram — med den förankring i folkopinionen som vi önskar ha för det reformarbete vi bedriver — naturligtvis får lov att beakta varje möjlighet atl skapa förutsättningar för ett gott samspel. Men vi kommer säkerligen också att tvingas att då och då, om vi vill nä resultat, väha andra lösningar än de lokala opinionerna önskar.

Under delta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Jag vUl bara konstatera att den värdering som herr Svensson i Malmö har när del gäller marginella ting är så vitt skUd från den som såväl länsstyrelsen, kommunernas invånare som jag själv har att jag inte tror att det finns möjlighet alt komma tUl någon samsyn på del här området. Vi har också så pass olika syn på vad moral är i olika avseenden att jag finner en fortsatt debatt på delta område meningslös.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag skaU hålla mig söder om Skånes nordgräns och inle .

gå in på de djupa skogamas problem, som statsrådet Lundkvist lätt

Nr 65

Tisdagen den 10 april 1973

Ang. Skånes utvecklings- och miljöproblem

116

antydde. Man kan i och för sig även inom ramen för en riktig syn på det här området ha olika uppfattningar om hur man skall lösa ett funktioneUt indelningsproblem i en lokal bygd, men vi skall låta den frågan vara.

Statsrådet Lundkvist förenklade problematiken litet när han målar upp en bUd som låter ana alt han mest ser planeringsprocessen som en konflikt - i den mån den är en konflikt — meUan olika opinioner, och att han gärna viU gå mjukt fram för att få en förankring i dem. Men det är ett perspektiv som inte är tUlräckligt. Om del finns stridiga intressen meUan olika regioner är det nämligen inle alls säkert att bakom dem står lokala opinioner, utan det kan vara lokala finansintressen. Del är inle alls säkert, och jag ■viU från min utgångspunkt bestämt förneka, att befolkningsmajoriteten i Malmö skulle ha någol intresse av en koncentration — en upprepning av Rosengårds-, Nobelvägs- och broproblematiken i mångfaldig skala. Det intresset har befolkningen definitivt inte. Det är bara finansgrupperna som har det. Jag vill slå fast att man aldrig, hur mycket man än talar om samspel och lokal förankring, kommer ifrån att det i planeringsprocessen finns antagonistiska intressen - man må kalla dem olika klassintressen eller intressen av annan typ — som man måste ta StäUning emeUan. Man kan inte förankra besluten i båda de grupper som har motstridiga intressen. En avgörande konfliktfräga i planeringshänseende kan i regel inte förankras i aUa grupper. Man måste träda någon grapps intressen för när, och då är frågan vems intressen man skall träda för när, folkets eller storfinansens, om man skall förenkla det en smula.

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr talman! Så förenklat ser jag inte på samhällsplaneringens problem alt jag inte är medveten om all del här inte uteslutande är en fråga om vad olika intressen inom skUda kommuner kan ta sig för uttryck och hur de kan konkurrera med varandra. Självfallet kommer det också in starka ekonomiska intressen i bilden. Det har väl fått ett av de mest påtagliga uttrycken i den uppläggning vi har givit den fysiska riksplaneringen. Vi har konstaterat att företagsekonomiska intressen inte kan få vara avgörande för på vUket sätt vi skall utnyttja våra naturresurser. För egen del har jag ständigt hävdat att det är angeläget att samhället är så starkt — det må gälla den lokala nivån, den regionala eller den centrala — att det är samhället och icke privata ekonomiska intressen som kan styra och leda utvecklingen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 92 tiU justitieutskottet.

§ 6 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1778 och 1779 tiU lagutskottet, nr 1780 tiU finansutskottet, nr 1781-1784 tiU trafikutskottet, nr 1785 till inrikesutskottet samt nr 1786-1788 tiU konstitutionsutskottet.

§ 7 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr Nr 65 13-19, skatteutskottets betänkanden nr 21 och 22, lagutskottets Tisdagen den betänkanden nr II och 12, socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16, lo april 1973

socialutskottets betänkande nr 8, kulturutskottets betänkanden nr 12, 16

och 17, trafikutskottets betänkanden nr 7, 8 och 10, jordbruksutskottets betänkanden nr 14-18, näringsutskottets betänkanden nr 31-34 samt inrikesutskottets betänkande nr 13.

§ 8 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 75.

§ 9 Herr tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skuhe inrikesutskottets betänkande nr 13 samt trafikutskottets betänkanden nr 7, 8 och 10 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 10 Anmäldes och bordlades Kungl. Majts propositioner:

Nr 42 med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) m. m.

Nr 84 angående särskild studiegång för grandutbildning till sjuksköterska/sjukskötare m. m.

Nr 87 med förslag tiU lag om rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Nr 93 med förslag till lag om konvertibla skuldebrev m. m.

Nr 96 angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Nr 97 med förslag tUl lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m.

Nr 99 med förslag tiU kungörelse om ändring i statens pensionslöne-förordning (1959:286), m. m.

Nr 101 med förslag tUl lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), m. m.

Nr 102 om avskaffande av patent-och registreringsverkets samling av anmälningar tiU aktiebolagsregistret och andra företagsregister

Nr 103 med förslag tUl lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond, m. m.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

Nr 19 med anledning av propositionen 1973:33 med förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m., jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkanden

Nr 19 i anledning av motion om ett forskningspoUtiskt handlingsprogram

Nr 20 i anledning av propositionen 1973:59 angående Vetenskapsakademiens och dess institutioners framtida stäUning och verksamhet m. m.

Nr 21 i anledning av propositionen 1973:61 angående anslag för budgetåret 1973/74 till byggnadsarbeten samt inredning och utmstning av lokaler vid universiteten m. m. jämte motion

Nr 22 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på

Nr 65 tUläggsstat III tiU rUcsstaten för budgetåret 1972/73 i vad avser

Tisdaaen den utbUdningsdeparlementets kommittéanslag m. m.

10aprU1973

-------------------- Trafikutskottels betänkande

Nr 11 i anledning av propositionen 1973:85 angående utgifter på

tUläggsstat 111 tUl riksstaten för budgetåret 1972/73 i vad avser anslag

inom kommunikationsdepartementels verksamhetsområde

Näringsutskottets belänkande

Nr 35 i anledning av propositionen 1973:79 angående godkännande av överenskommelse meUan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om en nordisk fond för teknologi och industrieU utveckling, m. m.

§ 12 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1789 av herr Bohman m. fl.

Nr 1790 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl.

Nr 1791 av herr Fälldin m. fl.

Nr 1792 av fru Hambraeus

Nr 1793 av herr Hermansson m. fl.

Nr 1794 av herrar Hylländer och Åberg

Nr 1795 av herr/?omfl7JM.s

Nr 1796 av fru Sundberg m./7.

Nr 1797 av herr Svensson i Kungälv

Nr 1798 av herr Svensson i Malmö

Nr 1799 av herr Werner i Malmö m./7.

Nr 1800 av herr IVei/fte/- i Ljusdal

Nr 1801 av herr Winberg

Nr 1802 av fru Åsbrink

Nr 1803 av fru Äsbrink avlämnade i anlednmg av Kungl. Maj;ts proposition 1973:32 med förslag tUl lag om ändring i giftermålsbalken, m. m.

Nr 1804 avherrBohmanm.fi.

Nr 1805 av herr Ekinge

Nr 1806 av herrar Enlund och Enskog

Nr 1807 av herr Fälldin m. fl.

Nr 1808 av herr Gustafsson i Barkarby m. fl.

Nr 1809 av herr Karlsson i Malung m. fl.

Nr 1810 av herr Nordgren m. fl.

Nr 1811 av herr Rydén m. fl. avlämnade i anledning av KungL Majts proposition 1973:41 angående industripolitisk verksorganisalion, m. m.

Nr 1812 av herr Ekinge m. fl.

Nr 1813 av herr Fälldin m. fl.

Nr 1814 av herrar Gustafsson i Byske och Jonsson i Mora

Nr 1815 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Nilsson i Visby

Nr 1816 av herrar Gu,s/a/MO« i Säffle och £'r/Ä:Mo« i Ulfsbyn

118 Nr 1817 av herr Högström m. fl.

Nr 1818 avherrar Jonsson i Mora och Boo Nr 65

Nr 1819 av herr Larsson i Luttra m. fl. Tisdagen den

Nr 1820 av herr Magnusson iJanumm. fl. 10 april 1973

Nr 1821 avherrar Nordberg och Wictorsson ■-------------------

Nr 1822 av herr Schött m. fl.

Nr 1823 av herr Westberg i Ljusdal

Nr 1824 av herr Åberg m. fl.

avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:44 angående

ändringar i skatteutjämningssystemet för kommunerna m. m.

Nr 1825 av herr Bohman m. fl.

Nr 1826 av herr Carlshamre m. fl.

Nr 1827 av herr Fälldin m.fl.

Nr 1828 av herr Arne Geijer i Stockholm

Nr 1829 av herr Helén m. fl.

Nr 1830 av herr Hermansson m. fl.

Nr 1831 av herr Lindberg m. fl.

Nr 1832 av herr Lindström m. fl.

Nr 1833 avherrNordgrenm.fi. avlämnade i anledning av Kungl. Majts proposition 1973:56 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m. m.

Nr 1834 av herr Werner i Malmö m. fl.

Nr 1835 av herrar IVifcifröm och AfatfMOfi i Lane-Herrestad avlämnade i anledning av Kungl, Majts proposition 1973:66 angående vissa anslag ur kyrkofonden

Nr 1836 av herr Larsson i Luttra avlämnad i anledning av Kungl, Majts proposition 1973:69 med förslag tUl lag om ändrmg i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar

Nr 1837 av fru Åsbrink och herr Signell avlämnad i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1973:76 angående samhäUshisatser på läromedelsområdet

Nr 1838 av herr ÖhvaU m. fl. avlämnad i anledning av Kungl, Majts proposition 1973:77 angående skolväsendets organisation i glesbygd m. m.

Nr 1839 av herr Ernulf avlämnad i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:90 med förslag tiU ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.

Nr 1840 av herr Björck i Nässjö m. fl.
avlämnad i anledning av Kungl. Majts proposition 1973:91 angående
ändrat belöningssystem för statsanställda m. fl. 119

Nr 65 § 13 Meddelande ang. enkla frågor

Tisdagen den Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

10 april 1973 den 9 aprU av

Nr 179 Fru Eriksson i Stockholm (s) tiU herr statsministern angående ifrågasatt utbyggnad av Vindelälven:

VUka planer har regeringen på att bygga kraftverk i Vindelälven?

Nr 180 Herr.Ahlmark (fp) tiU herr statsministern angående ifrågasatt utbyggnad av Vindelälven:

Kommer regeringen att respektera riksdagens beslut att rädda

Vindelälven - och hur många i regeringen delar finansministerns

uppfattning att Vindelälven bör byggas ut?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 18.54.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert