Riksdagens protokoll 1973:63 Torsdagen den 5 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:63

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:63

Torsdagen den 5 april

KL 19.30

Förhandhngarna leddes liU en början av herr tredje vice talmannen.

Torsdagen den 5 april 1973

Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag

§ 1  Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag (forts.)

12.

Fortsattes överiäggningen angående inrikesutskottets betänkande nr

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! I den här debatten hade jag faktiskt inte tänkt deltaga alls, men på grund av den vinkling som den har fått tycker jag det är nödvändigt att säga någonting som representant för de socialdemokratiska ledamöterna i inrikesutskottet. Jag skall göra det med utgångspunkt i den debatt som vi förde här i kammaren i samband med ett hkartat krav: man vUle att riksdagen skuUe uttala sig om ortsgrupperingens avskaffande. Vid det tUlfället argumenterade jag utifrån frågan: VUka är det som skaU ha förhandlingsrätt i det här landet? Jag poängterade med skärpa, så gott jag kunde — och jag gör det nu med — att vi har gett stalsljänarna förhandlingsrätt och avtalsrätt. Riksdagen har uppdragit åt riksdagens lönedelegation att föra de här förhandhngarna. Det är det som frågan gäller. Är det de avtalsslulande parterna som skaU föra fram sina krav, eller skall -vi göra det här i riksdagen?

Hur många av herrarna och damerna är fuUmäktigeledamöter? VUka träffar avtal i våra kommunala förvaltningar? Sitter vi och diskuterar de här sakerna på våra fuUmäktigesammanträden, eUer har vi överlåtit det ål en lönedelegation eller kommunalnämnd? Jag stäUer den frågan.

Här skall vi plötsligt börja debattera saker och ting som vi har gjort tUl avtalsfrågor — och del är ju det som utskottet poängterar. Vi har icke tagit StäUning tUl om lön skall utgå eUer icke, utan vi har sagt att delta är någonting som lönedelegationen skall avgöra.

Jag skulle kunna ställa en fråga tUl: SkaU vi här i riksdagen börja debattera Statens skogsindustriers löneförhållanden? Är det någon som är redo att göra det? De som arbetar där är ju också i viss mån statsanstäUda.

Låt mig tUlägga att vi tog hösten 1971 ett beslut om att den reduktion som förut gjorts av riksdagsarvodet för dem som har statspension skuUe slopas. Det gjorde vi utan några som helst protester. Vad sade konstitutionsutskottet vid det tUlfället? Jo, att skaU någon reduktion äga rum ~ och det kanske är berättigat - skaU den ske på pensionssidan, men det är en förhandlingssak. Varför kan vi inte vara överens om att även det här är en förhandlingssak.

99

Nr 63

Torsdagen den SaprU 1973

Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag

Jag sade i debatten om orlsgrupperingen all jag är övertygad om atl den frågan kommer upp på de kommande avlalskonferenserna. I förmiddags har jag varit på en sådan, där vi har tagit stäUning tUl ohka krav. Jag kan tala om för er, ärade kammarledamöter, att ortsgrupperingen kommer upp i våra avtalsförhandlingar. Däremot finns det ingen som har något yrkande i den här frågan.

TUl herrar motionärer viU jag också ge en upplysning. Jag begriper inte ett enda dugg varför ni har tagit med oss som tUlhör försäkringskassorna som någon sorts statsanställda. Det är bara ell bevis på att ni inte vet någonting om den fackliga rörelsen eller om avtal. Låt mig upplysa er om alt vi icke är statsanställda. Vi förhandlar med en organisation som består av de försäkringskassor som finns här i landet.

Herr talman! Tydligt är att man vUl bedriva något slags Vennamo-pohtik i det här sammanhanget.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Vi skaU väl försöka få slut på del här. Jag skaU inte förlägga debatten tUl den nivå där herr Nilsson i Tvärålund tydhgen trivs bäst. Han sade någonting om att jag skuUe hålla mig tUl den motion som jag är mest känd för. Jag vel inle exakt vad han menar. Jag brukar väcka så där 20 motioner varje år, det kanske är något mindre i år. Att någon av dem tydligen har fastnat i minnet hos herr NUsson i Tvärålund skall inte jag lastas för, det får han förklara själv.

Herr Carlshamre talade väl och klokt, som han så ofta gör, och när han sade att det ofta inte är fråga om någon arbetsfri inkomst så är det alldeles riktigt. Jag själv t. ex. är i kontakt med kontoret varje dag. Jag sitter ofta här och skriver yttranden över utredningar, och när jag kommer hem har jag så mycket mer att göra med att svara på alla skrivelser och annat. Det är visst inle arbetsfri inkomst. Det är etl totalt misstag.

Del intressanta i detta ärende, herr talman, är atl motionärerna skriver högtravande om alla människors lika värde och rättigheter. Strax efteråt skiher man ut en grupp som skaU särbehandlas. Det är en logisk kullerbytta av fantastiskt slag. Man springer dessutom helt ifrån decenlraliseringsideologin och vUl cenlraldirigera den fria avtalsrörelsen. Jag avvaktar fortfarande med spänt intresse hur cenlertoppen skaU rösta — med eller mot centraldirigering.

100

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Av herr Sjöholms sista anförande drar jag den slutsatsen att herr Sjöholm således inte är tjänstledig från arbetet.

Herr Eriksson i Arvika citerade före middagsuppehållet ur lönedelegationens berättelse, och jag skall be att få föredra ytterligare fakta i målet.

Jag citerar ur lönedelegalionens berättelse: "Vid två tUlfällen, den 15 december 1970 och den 10 februari 1971, skedde samråd med statsrådet Löfberg rörande bestämmelserna i AST om löneavdrag för statstjänsteman vid tjänstledighet för fullgörande av uppdrag som ledamot av riksdagen. Frågan hade aktualiserats i lönedelegationen den 13 november 1969 efter kammarbehandhngen av statsutskottets utlåtande 1969:141 i

anledning av motioner i ämnet.

Vid det senare tUlfället beslöt lönedelegalionen i enUghel med etl yrkande av herr Bengtsson i Landskrona (s) uttala all avlalsverkel vid förhandlingarna borde aktualisera frågan om en ytterligare reduktion av den löneandel som får behållas under tjänstledighet av ifrågavarande slag. Bakom detta beslut stod ordföranden herr Gustafsson i UddevaUa (s), herrar Boo (c). Almgren (s), Gustavsson i Alvesta (c), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Öskevik (c), Jansson (s), Karlsson i Ronneby (s), Hallgren (vpk) och Petersson i Nybro (s) samt fru Sundström (s). Mot beslutet reserverade sig vice ordföranden herr ÖhvaU (fp), herrar Ringaby (m). Kristenson (s), NUsson i Trobro (m) och Ängström (fp) samt fröken Bergström (fp), vilka stödde ett yrkande av herr Kristenson att lönedelegationen inte skuUe göra något uttalande i ämnet."

Det var alltså den diskussion och det beslut som lönedelegalionen fattade före avtalsförhandlingarna.

Lönedelegationen deltar ju inle i avtalsförhandlingarna, utan vi får så småningom ett färdigt avtal alt ta stäUning tih. Det avtalet behandlade lönedelegalionen alltså den 30 juni, då vi tog upp frågan om att godkänna avtalet. Vid det sammanträdet hade jag icke tUlfäUe att vara med, men herr Larsson i Öskevik var med, och han kommer upp här sedan. Jag vUl emellertid säga att jag icke — om jag hade varit med vid det tUlfället -när det gäUde alt ta ställning till ett färdigt avlalspakel hade reserverat mig. Förslaget innebar nämligen en förbättring. Man hade tagit ett steg på den väg som motionen tidigare hade gett uttryck för.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag

Herr PERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag kan försäkra herr Bengt Fagerlund all jag vel väl hur förhandlingar går tUl och vad de innebär. Men herr Bengt Fagerlund var själv för inle så länge sedan med och beslutade om en fullmaktslag, vUket innebär all riksdagen deklarerade att här är det ett centralt intresse för samhället atl bevaka, och då går riksdagen in och säger ifrån. - Del här är för mig ett centralt intresse att bevaka, och här kan aUlså riksdagen säga ifrån.

Men del är också en annan sak vi måste länka på, och det är att vi kan över huvud taget inte stå på sidan om den sociala debatten. Och vad det är fråga om, herr Fagerlund, är väl inte att fatta det formeUa beslutet i och för sig utan atl tUlkännage riksdagens uppfattning, som vi då hoppas att man skall beakta.

TUl herr Jörn Svensson vUl jag säga atl hans anförande gladde mig, och jag har anledning tro all han gav uttryck för en eftertanke och en genomtänkt värdering. Jag bhr inte kvar så länge här i riksdagen, som herr Lorentzon hade vänligheten erinra kammaren om på ett fint sätt, men så länge jag är kvar skall jag nogsamt minnas den här deklarationen av herr Jörn Svensson och se om det var bara hans röst eller om del var vpk:s röst, som man kommer att låta vara vägledande även i andra frågor. Jag skaU alltså, herr Lorentzon, fram till julen i år, när jag lar farväl, se om man kommer alt föha denna princip.

AUtså: Herr Jörn Svensson och jag är helt överens, och herr Svensson försäkrar t. o. m. att herr Lorentzon var på samma linje.

101

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag

Och vad frågan gäller, hert Sjöholm, hert Carlshamre och aUa ni som kan ha yttrat er, är ju inte att vägra folk som arbetar åt sin arbetsgivare alt få lön. Den bUd herr Carlshamre målade upp är naturligtvis adekvat i ■vissa faU, men jag är helt övertygad om att det finns betydligt fler exempel av det andra slaget, där vederbörande inle arbetar aUs. Om man arbetar skall man ha lön för detta — del är självklart. Frågan gäUer uteslutande om man skaU ha lön för arbete som man inte utför.

Och accepterar alltså herr Carlshamre att man inte skall ha arbetsfri inkomst - vUket han borde kunna göra, eftersom vi har ordnat med ett pensionssystem som är avsett att fånga upp osäkerheten i den här "anställningen" — är det klart att herr Carlshamre och jag också är överens.

TUl sist: Jag har tänkt motionera ytterligare — jag gjorde del för några år sedan - i denna fråga, men man får ju inte bråka för mycket. Det är bara så att jag har det kynnet att när jag tycker att argumentationen blir för grov måste jag begära ordet. Och så har det varit även i dag.

Kan vi för övrigt här i riksdagen säga vad som helst och göra vad som helst i en fråga utan att länka efter hur det verkar i andra sammanhang i vårt samhälle? Jag hoppas att jag inte river i gång en ytterligare debatt, herr talman, för del är inte avsikten att det här anförandet skaU ha den karaktären, utan jag för mera ett förklarande resonemang. Men det finns ju folk här i samhället som har pensioner på stora belopp och ansläUning på ett håU och vUande ansläUning på annat håU med mycket feta ersättningar. Det har vi samtidigt som denna riksdag ofta skaU tala om rättvisa och rättfärdighet — och det gör vi i alla partier, när del passar oss. Måste vi inte säga att det är väldigt viktigt för riksdagen, som beslutar om pohtiken, att den håller rent kring vissa centrala värden - och detta är just etl sådant som vi bör beakta och håUa i minnet — så att vi inte får aUtför gruvliga utväxter och fattar sådana beslut atl vi saknar kurage att säga ifrån här i riksdagen, i landstingen, i kommunerna eUer i företagen?

Jag vet myckel väl vad det innebär alt själv ha höga inkomster och tala för andra förhållanden på den svenska arbetsmarknaden. Då får man ofta i halsen: Hur kan du prata så där, du som är så gynnad? För hederligt folk, för människor som vill en bättre ordning, har del blivit ell problem att tillhöra en gynnad kategori. Men del får inle vara något problem. Vi får förklara att en sak är alt ha etl system, en annan sak är att ha en uppfattning och en ärlig strävan för något bättre. Sedan får vi arbeta efter det. Då behöver vi inte känna oss utpekade, hjärtnupna eUer ängsliga, utan vi kan frejdigt föra debatten vidare både här hemma och där ute.

Sluthgen vill jag erinra om att denna riksdag aldrig någon gång har avsvurit sig inflytanderätt på arbetsmarknadsfrågor, aUra minst när det gäller staten som företagare. Här rör vi oss med konstruktioner som man har hittat på för lämplighetens skuU, och debatten har därigenom blivit snedvriden och oriktig.

102

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Persson i Stockholm skulle bemöta vad jag log upp, nämligen att det är fackföreningarna som driver lönepolitiken och sluter avtal med avtalsverket och att uppgörelsen sedan skall godkännas av

lönedelegationen. Man har onekhgen kommit i ganska stor argumentnöd, när man som exempel i den fråga som vi i dag diskuterar tar upp den strejk som lamslog stora delar av vårt samhällsliv.

Herr PERSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är en princip vi här diskuterar, och den som erkänner den principen — aUtså att denna riksdag förbehåller sig rätt att ingripa även på arbetsmarknaden — kan inte anföra några principiella invändningar av det slag som förekommit i denna debatt.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Den princip vi slog fast vid det tUlfället var att riksdagen SkuUe ingripa när konflikten var av samhäUsfarlig karaktär. Jag kan inte inse att vi här har att göra med något av samhäUsfarlig karaktär.

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Herr Persson i Stockholm, som väl i samtliga sina debattinlägg i kväll har ställt sig på centerns sida, har därigenom trott sig få möjligheter att vädra gammal arrogans mot vänsterpartiet kommunisterna. Herr Persson måste handla på det sättet och sluta upp på centerns sida, ty därigenom tror han sig erhåUa absolution från SAP. Jag tror emellertid att herr Persson har helt missuppfattat den nu rådande politiska situationen. Kampen mot vänsterpartiet kommunisterna är av kända skäl — och det trodde jag gäUde också för herr Persson i Stockholm - inte lika aktuell i dag för SAP som den har varit under åren Som flytt. Tiden har tydhgen runnit undan för herr Persson i Stockholm.

Sedan lade jag märke tUl hur herr Persson med särskUd stor tUlfredsstäUelse noterade trumpetstötarna från centerpartisterna i form av deras instämmande i herr Perssons synpunkter. Herr Perssons agerande här i dag anser säkerligen centerpartisterna vara verkligt god ammunition i valrörelsen i höst — mot SAP. Men, kom ihåg herr Persson i Stockholm, den ammunitionen kan inle användas mot vänsterpartiet kommunisterna. Jag har nämhgen inte i mina anföranden här, varken det första eUer det Senare, gett minsta luft åt tanken att folk — oavsett om de är statstjänare eller inte — skall ha arbetsfria inkomster. Det har jag inte sagt. Om herr Persson hävdar den uppfattningen har han fått även den frågan om bakfoten, medvetet eller omedvetet.

Jag har däremot hävdat att motionärerna helt förbigår de arbetsfria inkomster som kommer ledamöter av denna kammare till del som inte är statstjänare. Det är nämligen det frågan gäUer: att man riktar in sig på en viss grupp människor, medan andra, som tillhör det s. k. fria näringslivet, kan ha hur stora arbetsfria inkomster som helst. Men det nämns inte i det här sammanhanget. Jag har ingen annan lön än den som är beslutad av riksdagen. Jag har ingen arbetsfri inkomst vid sidan om, och jag anser all jag kan tala i denna sak utan att vara bunden på något som helst sätt.

Herr Persson har sagt både i kväll och tidigare att riksdagen inte skall avhända sig rätten att besluta i arbetsmarknadsfrågor. Herr Persson Uppträdde i dag på samma sätt som när det gäUde fuUmaktslagen. Den gången   kom   trumpetstötarna   från   den   ena   efter  den  andre  av de

103

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag

socialdemokratiska partikamraterna, men det var då del. I dag råder en annan politisk situation, herr Persson. I dag är det centerpartisternas bifaU som man får.

Men tUl sakefi. Jag efterlyser svaret på de frågor som jag i mitt första anförande ställde till motionärerna. De frågorna har de motionärer som haft ordet här inte besvarat, inte ens berört. I motionen heter del: "smärre sysslor som utföres paralleUt med riksdagsarbetet skaU ersättas -s. k. extraknäck". Jag frågade; Anses det vara extraknäck när direktörer kanske har flera hundratusen kronor i lön, eUer vad menar man med extraknäck?

Vidare heter det i motionen:

"Om det nämligen är så att en facklig organisation avstår från generella lönelyft för att ge riksdagsmän en speciell favör så kan delta ses som etl sätt att knyta riksdagsmannen närmare organisationen än riksdagsmannens väljare har avsett." Borde inte motionärerna — den frågan har jag stäUt tidigare — precisera sig litet närmare så att vi får klart för oss vad de menar med denna formulering i sin motion? Inget svar har lämnats på dessa frågor.

104

Hert LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Jag är varken motionär eUer reservant, och del skiUle aldrig ha fallit mig in att begära ordet i denna fråga om inte herr Eriksson i Arvika i sin argumentation hade klandrat centerns stäUningstagande i lönedelegationen, där jag råkar sitta med.

Som herr Gustavsson i Alvesta tidigare anfört beslutade lönedelegalionens majoritet uttala att avlalsverkel i förhandlingarna borde aktualisera frågan om en ytterligare reduktion av den löneandel som får behåUas under tjänsfledighet av ifrågavarande slag. Sedan avtalsförslaget var klart fattade alltså lönedelegationen, vid ett sammanträde där jag var närvarande, föhande beslut. Jag citerar ur redogörelsen:

"Lönedelegationen tog den 30 juni upp frågan om godkännande av avtalet. I statsrådet Löfbergs kommentar tUl avtalet framhölls med hänvisning tUl lönedelegationens uttalanden under avtalsrörelsen särskUt att avtalet kännetecknades av en låglöneprofil samt all det innefattade överenskommelser om pensionsåldershöjningar och om ökat löneavdrag (B-avdrag förhöjt med 120 % i stället för såsom tidigare med 100 %) för statstjänsteman vid tjänstledighet för fullgörande av uppdrag som ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eUer som riksdagens revisor.

Lönedelegationen beslöt godkänna dels i avtalet angivna grunder för
ändringar i vissa författningar m. m.- , dels avtalet i övrigt--- ."

Bakom detta beslut stod en majoritet bestående av närvarande socialdemokrater, centerpartister och folkpartister.

Jag betraktade avtalet den gången som ett fuUföljande av tidigare uttalanden av lönedelegalionen och etl steg i rätt riktning. Jag hade inget skäl för att i det läget reservera mig. Anmärkningsvärt är att folkpartiets ledamöter i lönedelegationen icke följt upp sitt tidigare reservationsledes framförda ställningstagande. Av redogörelsen alt döma hade man från folkpartihåll ändrat mening i den fråga det här gäller meUan principbeslutets   fallande   och   godkännandet   av   åtgärderna.   Jag   klandrar  inle

folkpartUedamöterna i lönedelegationen för det, men nog framstår argumentationen av herr Eriksson i Arvika som någol underlig med hänsyn tUl de faktiska förhåUandena i detta ärende.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Jag begärde ordet när herr Larsson i Öskevik i börian av sitt anförande sade att jag hade klandrat centerpartiets stäUningstagande i lönedelegationen. Det har jag inte gjort. Jag läste bara innantUl och relaterade atl centern när den här frågan avgjordes inle hade någon avvikande mening, och del har bekräftats både av herr Gustavsson i Alvesta, som var närvarande vid den första behandlingen av ärendet, och av herr Larsson i Öskevik, som var närvarande när ärendet slutbehandlades i enighet utan reservation.

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Löneavdrag för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag

Herr LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Jag vUl tUl herr Eriksson i Arvika bara säga alt det är fullt klart att vi var ense i vårt ställningstagande. Men det var ell enigt ställningstagande om ett fuUföhande av den rekommendation som folkpartiet och moderaterna tidigare hade reserverat sig mot. När vi fattade beslutet var folkpartiet redo alt godkänna det, men moderaterna reserverade sig fortfarande. Men det spelar ingen roU. Vad det här är fråga om är: Skall detta beslut i lönedelegationen slå fast för aU framtid? Jag tror atl man måste kunna agera även i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   atl   kammaren   bifaller   inrikesutskotlels   hemställan   i

betänkandet nr 12 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   bifaUit   reservationen   av   herr   Nilsson   i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Pettersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votermg med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  212

Nej  -     56

Avstår —    26

105

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Strikt skadeståndsansvar inom sjukvården

§ 2 Föredrogs lagutskottets betänkande nr 8 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:14 med förslag till lag om ändring av skadeståndslivräntor m. m., jämte motion.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Strikt skadeståndsansvar inom sjukvården

106

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 9 i anledning av motion om strikt skadeståndsansvar inom sjukvården.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag skall tala om etl problem av annat slag. Det är kanske inte Uka intresseväckande som del förra ärendet, men det rör sig utan tvivel om betydligt fler människor än om riksdagsmän som eventuellt kan ha dubbla löner. Det gäller frågan om strikt skadeståndsansvar i motionen som väckts av mig och några andra.

Det här är ju inget problem som folk i allmänhet går och grubblar över. Det skapar inga stora opinioner, men del finns i aUa faU.

Jag måste själv ärligt tUlstå att del inte har varit det bekymmer som mest har sysselsatt mina tankar. Det är också förklarligt, därför att hälsan har varit god. Jag har inte blivit drabbad av de tragiska konsekvenser som uppstår när hälsan sviker, när man drabbas av en olycka eller när man -som åsyftas i motionen — blir utsatt för Udande på grund av skador, felbehandling eller får vissa sviter till föhd av sjukhusvistelse.

Dock är detta ett problem, och motionen har tillkommit därför att vi motionärer har konfronterats med ett par före delta patienter, som fortfarande hder av sviter från en sjukhusvistelse. Det gäUer alltså människor som har bhvit utsatta för skadelidande, trots att det inte klart kan sägas ul att skadan vållats av fel eller försummelse från sjukhusets personal. Del finns säkert andra och betydligt mer uppseendeväckande fall än de som vi har konfronterats med.

I en tidigare vpk-motion har motionärerna kunnat exemplifiera med fall från Stockholmsområdet, där arbetsgivaren/sjukvårdshuvudmannen med stöd av gällande lagstiftning har kunnat avvisa skadeståndsanspråk trots att det klart kunde påvisas att patienterna själva varit ulan skuld. Del gäUde i del ena faUet patienter som fått för höga stråldoser ■vid radiumbehandling och i det andra faUet en patient som drabbades av mycket svårt Udande genom olyckhga omständigheter vid narkos.

Det räcker inte med att hänvisa till att det finns en ansvarsnämnd. Där är ju uppläggningen den alt det är patienternas sak att bevisa inför nämnden att läkaren eller annan medicinalpersonal är våUande lUl den skada som uppkommit - och atl skadan beror på fel eller försummelse. Här är patienterna i ett uppenbart underläge, och del avspeglar sig också i domsluten som ytterst sällan ger de klagande rätt. Men det är en annan sida av saken, och tUl den skaU ■vi senare återkomma.

Jag har sedan motionen skrevs konfronterats med ytterligare några fall som i mitt tycke alla har utgjort myckel tungt vägande skäl för att man

lagstiftningsvägen på ett bättre sätt skaU skydda patienten ekonomiskt. Det handlar ju inte om att söka finna en form för alt komma åt läkare eller annan personal. De är människor precis som vi. De har bråttom. Fel kan begås och mte förutsedda behandhngsskador kan uppkomma. Så kommer det säkert alltid att vara. 100-procentig gardering på så komplicerade områden som sjuk- och hälsovården är en omöjlig målsättning. Däremot måste det vara möjligt alt komma fram tUl ett bättre system, där del inle måste fastsläUas att fel eUer försummelse har begåtts för att en patient skaU kunna få rimlig ersättning för Udande som vållats honom.

Den nya skadeståndslagen betydde i det fallet inte något stort framsteg i fråga om ersättning vid medicinsk felbehandling och skador under sjukhusvistelse. Fortfarande är det ju så att skadeståndslagen innebär att det bhr skadeståndsansvar för arbetsgivaren i de faU där uppenbara fel och försummelser kan påvisas. Det är en orimlighet som också vållar problem inom arbetslivet, men det skaU jag inte gå in på i detta sammanhang.

Nu kan man här hksom på så många områden hänvisa lUl att saker är på gång. Den motion som har väckts i år är ju inte den första i ämnet, och utan tvivel har de många framstötarna haft en pådrivande effekt. Med stort intresse har motionärerna tagit del av rapporten "Förslag om vidgat patientskydd", som för närvarande är föremål för remissbehandlmg. Såvitt jag kan bedöma måste förslaget betecknas som ett steg framåt, men det måste också stå klart att helt tillfredsstäUande skydd kommer man inte fram tUl genom det förslaget.

Det bästa vore all man kom fram till principen om strikt skadeståndsansvar, som redan gäUer inom vissa andra områden, vUket också påpekas i belänkandet. Jag anser all den principen är lika motiverad på det här området, och det borde alltså ha tagils in i bUden när man nu sysslar med dessa frågor. Det har uppenbarligen inte gjorts, vilket är att beklaga.

Vår representant i utskottet har inle reserverat sig tUl förmån för motionen, och med viss tveksamhet skall jag därför avslå från alt yrka bifaU till den. Opinionen för en bättre ordning har åstadkommit något, och vi är överens om all vi får avvakta tUtfäUel lUl nya och konkreta ställningstaganden, eftersom del också sägs atl man kan överväga att vidga del nu föreslagna ansvaret.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Strikt skadeståndsansvar inom sjukvården

Herr SVEDBERG (s):

Herr talman! Herr Lövenborg ställde inte något yrkande om bifall tUl sin motion, men del kanske ändå kan vara lämphgl atl med några ord redogöra för utskottets syn på denna fråga.

Dessa förslag förelåg i riksdagen även under fjolåret när skadeståndslagen antogs. Som herr Lövenborg erinrade om var det inte bara kommunister utan även företrädare för samtliga andra partier som motionerade i frågan.

Det är onekligen så, som herr Lövenborg säger, att patienter på olika sätt kan bli skadelidande utan att det fördenskuU går atl konstatera att läkare eller annan personal är våUande tiU skadan, och del kan då vara svårt att med stöd av skadeståndslagen få ul ersättning. Men vid fjolårels

107

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Strikt skadeståndsansvar inom sjukvården

behandhng av frågan kunde utskottet konstatera atl man var i färd med att lösa problemet genom en försäkringsanordning. En arbetsgrupp med representanter för Landstingsförbundet och svenska försäkringsbolag höU på att utreda frågan. Utskottet fick vid ärendets behandhng besök av ett par personer ur arbetsgruppen som redogjorde för hur man tänkte tackla frågan. Utskottet noterade då med tillfredsställelse att detta utredningsarbete pågick men poängterade samtidigt alt om del inle gick att åstadkomma en lösning genom försäkring så skuUe frågan om lagstiftning tas upp tiU prövning. Utskottet hemstäUde att riksdagen skuUe ge Kungl. Maj:l denna mening tiU känna.

Den nämnda arbetsgruppen presenterade den 2 februari i år en rapport med rubriken "Förslag om vidgat patientskydd". Rapporten har behandlats av Landstingsförbundels styrelse och är nu, som herr Lövenborg nämnde, ute på remiss.

Förslaget tiU bestämmelser angående ersättningsansvaret berör landstingskommunernas sjukvårdande verksamhet, men det är även tänkt alt övriga sjukhus, privatpraktiserande läkare och tandläkare skaU komma in under samma bestämmelser. Utskottet konstaterar att arbetsgruppens förslag bör vara ägnat atl skapa ett enklare, snabbare och rättvisare system för ersättningar än vad skadeståndsrätlen kan ge på sjukvårdens område. Förslaget har utformats med en viss försiktighet, men arbetsgruppen påpekar att det går alt länka sig en utbyggnad av systemet sedan det prövats en tid och erfarenheter har vunnits. Det nu föreslagna ersättningssystemet läcker dock de allvarligare skadefaU där motiven för ett utökat ersättningsskydd är mest framträdande.

Utskottet anser att med hänsyn tUl vad som pågår bör Landstingsförbundets och sjukvårdshuvudmännens stäUningstagande avvaktas. Att utskottet yrkar avslag på herr Lövenborgs motion beror inte på ointresse för frågan som sådan, utan del beror på all ärendet så att säga är på gäng. Som herr Lövenborg nämnde har även hans partivän i utskottet, herr Israelsson, som brukar vinnlägga sig om atl behandla ärendena sakligt, helt ställt sig på ulskollets linje, och jag ber att få yrka bifall till utskottels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls, § 4 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkanden

Nr  17 med anledning av motioner om namnskylt på riksdagshuset Nr  18 med   anledning   av   motion   om   åtgärder   för  att   förbättra

informationen för åhörare på riksdagens läktare

108

Skatteutskottets betänkanden

Nr  17 i anledning av motioner om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder

Nr  18 i anledning av motion om skattelättnad för fosterlega

Socialförsäkringsulskottets betänkanden                                     Nr 63

Nr 14 i anledning av motion om ändrade regler för frivillig pensions-  Torsdagen den

försäkring                                                                                     5 aprj] 1973

Nr  15  i anledning av motion om rätt till engångsutbelalning av ATP--------------- —- 

Anslag tiU lärarn t-

Kulturutskottets betänkande bildning

Nr 15 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser investeringsanslag för budgetåret 1973/74 till rundradioanläggningar m.m. jämte motion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 5 Anslag till lärarutbildning

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 11 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till lärarutbildning jämte motioner.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade: I fråga om detta belänkande hålles gemensam överläggning för samthga punkter. Under den gemensamma överläggningen framställs yrkanden beträffande samthga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vUka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Lärarhögskolorna)

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1973:1 bUaga 10 (utbildningsdepartementet) under punkterna F 1-F 2 (s. 443—450) föreslagit riksdagen art

1.    bemyndiga Kungl. Maj:l all besluta om antalet inlagningsplatser vid lärarhögskolorna,

2.    till Lärarhögskolorna: Avlöningar tUl lärarpersonal m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ell förslagsanslag av 182 161 000 kronor,

3.    till Lärarhögskolorna: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 34 271 000 kronor.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:468 av fröken Pehrsson m. fl. (c) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade angelägenheten av alt utbildningen av talpedagoger och logopeder snarast utökades,

1973 731 av herr West berg i Ljusdal (fp),

1973:913 av fröken Hörlén m. fl. (fp),

1973:1315 av herr Sellgren (fp) samt

1973:1338 av herr ÖhvaU (fp) och fröken Hörién (fp).

Utskottet hemstäUde

1. all riksdagen  bemyndigade Kungl,  Maj;t att besluta om antalet

109

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Anslag till lärarutbildning

intagningsplatser vid lärarhögskolorna,

2.    att rUcsdagen till Lärarhögskolorna: Avlöningar till lärarpersonal m, m, för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 182 161 000 kronor,

3.    atl rUcsdagen tUl Lärarhögskolorna; Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisade ett reservationsanslag av 34 271 000 kronor,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1338,

5.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:468,

6.    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:913,

7.    alt rUcsdagen skulle avslå motionen 1973:731,

8.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1315.

Punkten 6 (Lärares fortbildning m. m.)

Kungl. Maj:t hade under punkten F 13 (s. 464-469) föreslagit riksdagen att till Lärares fortbUdning m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 39 653 000 kronor.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1973:726 av herrar Stålhammar (fp) och Fiskesjö (c) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde att en plan för utbyggnad av skolledarutbildningen skulle upprättas med sikte på en obligatorisk enterminsutbildning enligt vad som i motionen anförts.

Utskottet hemstäUde

1.    all riksdagen tiU Lärares fortbildning m. m. för budgetåret 1973/74 anvisade etl reservationsanslag av 39 653 000 kronor,

2.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:726.

Reservation hade avgivits av herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanstorp (c). Richardson (fp), Nordstrandh (m), Elmstedt (c) och Johansson i Skärstad (c) samt fru Sundberg (m) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen beträffande program för skolledarutbildningen som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:726.

110

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! SkolledarutbUdningen har länge försummats inom svenskt utbUdningsväsende. Uppgiften atl utbUda skoUedare måste primärt sägas åligga arbetsgivaren. Inte desto mindre har personalorganisationerna själva, dvs. lärarförbunden, i stor utsträckning fått sörja för den saken tidigare. Nu tar sig SÖ så smått an saken. Del bhr grundkurser på två veckor, uppföhningskurser på en vecka och kortare fortbildningskurser. Del är gott och väl, men ack så styckevis och delt.

I motionen 726 till årets riksdag av herrar Stålhammar och Fiskesjö, aUlså från center- och folkpartrhåll, understryks att det förehgger ell klart behov av skoladministrativ utbUdning. Skolledarna har, betonas det, en central slällning i den svenska skolan, och på deras utbildning och förmåga atl sköta sina skiftande uppgifter hänger myckel. Motionens

krav på alt få tUl stånd ett utbUdningsprogram för skoUedare, som kan ge dem förutsättningar att fungera både som administrativa och som pedagogiska ledare, är väl underbyggt.

Från moderat håll har vi tidigare vid flera tUlfällen - 1969, 1970, 1971 och 1972 - väckt förslag om förbättrad och utvidgad skoUedarut-bUdning, förslag som fått, som man säger, välvUlig skrivning men som knappast lett tiU något reellt. Dock blev del 1970 en riksdagsskrivelse. I år har vi ingen motion i saken, men det betyder ingalunda att vi på något sätt lagt ned vårt krav på en omfattande skolledarutbUdning.

TiUfredsställande är, som utskottet noterat, atl forsknings- och utvecklingsarbetet kring skolledarutbUdningsfrågor pågår vid två av våra lärarhögskolor, att utredningen inom skolans inre arbete, den s. k. SIA, tagit upp frågan på sitt arbetsprogram och atl skolöverstyrelsen tUlsatt en särskUd arbetsgrupp i samma ärende. Men allt detta tar tid, räknat mera i år än månader. Under tiden, i väntan på förslag av mera genomgripande art, bör det vara, förefaller det oss, både lämpUgt och ändamålsenligt atl åstadkomma ett om också provisoriskt utbUdningsprogram för skoUedare av större omfattning än kurser på en eUer två veckor, som är det mesta Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen för närvarande tycks kunna tänka sig. Sakens vikt kräver faktiskt ett sådant arrangemang. I skolan har skolledaren en nyckelroU. Jag behöver inte utlägga detta ytterligare. UtbUdningsdeparlementet måste intressera sig mera för skoUedarutbUd-ningen och göra del nu. Riksdagen kan och bör driva på och därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl den reservation som är fogad vid utbUdningsutskoltets betänkande nr 11, punkten 6.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Anslag till lärarutbildning

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! I UtbUdningsutskotlets betänkande nr 11 behandlas bl. a. en centermotion. I den motionen framhåller vi vikten av all öka utbildningen av talpedagoger och logopeder. Utskottet har enligt min mening visat vagt intresse för motionen. Utskottet skriver: "När det gäller utbUdningsbehovel i fråga om talpedagoger ankommer del på skolöverstyrelsen som ansvarig utbUdningsmyndighet att pröva denna fråga. En ökning av antalet inlagningsplatser för logopeder medför vissa praktiska problem när det gäller bl. a. lokaler, utrustning och personal för medverkan i utbUdningen, vilka ännu inte kunnat lösas. Bl. a. universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala har således i skrivelser flll universitetskanslersämbetet innevarande vår anmält intresse för all anordna logoped-ulbUdning under läsåret 1974/75, om vissa praktiska frågor kan lösas. Med hänvisning till vad här redovisats anser utskottet alt inga ytterligare åtgärder i ärendet nu bör vidtas av riksdagen, varför yrkandet i motionen 1973:468 avstyrks."

Jag anser alt finns det praktiska problem, så måste man visa en vUja att vidta åtgärder för att lösa dessa problem. En åtgärd vore alt riksdagen, som vi har föreslagit i motionen, skuUe hos Kungl. Maj:t uttala angelägenheten av att utbUdningen av talpedagoger och logopeder utökas. Utskottet skriver i betänkandet atl tre universitet har anmält intresse för atl anordna en logopedutbildning om vissa praktiska frågor kan lösas, och så avstyrker utskottet motionen. Man måste enligt min mening försöka få

111

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Anslag tiU lärarutbildning

112

bort de problem som finns och se till att det bhr ett resultat, som medför atl vi får fram talpedagoger och logopeder. Jag tycker helt enkelt atl utskottet har tagit för lätt på de här frågorna. Bristen på talpedagoger och logopeder är mycket stor, och det har vi påpekat i motionen. Del är sjuka människor som får sitta emellan, om inte ulbUdningskapaciteten utökas. Det är sjuka som behöver hjälp. Det är utvecklingsstörda och gravt talskadade. Del är många cp-barn och ungdomar som behöver talträning. Alla dessa har ett starkt behov av hjälp. Det är kanske inte så stora grupper, och det är inte högljudda grupper, men fördenskuU bör inle deras behov eftersättas. De praktiska problem som utskottet talar om måste lösas och det snart för alt de grupper som jag nämnt skaU få den hjälp som de är helt berättigade tUl. Jag tycker att man måste visa vUja och intresse för alt förbättra situationen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl motionen 468.

Herr ALEMYR(s):

Herr talman! Detta betänkande nr 11 från utbUdningsutskottet handlar om lärarutbildningen. Det rör sig om etl anslagsäskande på ca 350 mUjoner. Med undantag av på en punkt presenterar utbildningsutskottet etl enhälligt betänkande.

Det förekommer en reservation med avseende på utbUdning av skolledare. Den reservationen är i och för sig intressant att titta på. Den rör sig med allmänna talesätt och avstår från att precisera hur utbUdningen skall gå till, den avstår från medelsanvisning, och den avstår från alt tala om när denna utbUdning skaU börja.

Man får en känsla av alt reservationen liUkommit för att tUlgodose ett behov av alt åtminstone på någon punkt reservera sig. Det såg inte riktigt snyggt ut atl betänkandet var enhälligt.

Jag tror det finns skäl atl överväga en utökad utbUdning av skoUedare. Som talesmannen för reservationen påpekar förekommer det redan en sådan. Man kan diskutera om den är tUlräcklig eUer inte. Del är min uppfattning att vi så småningom kommer att få en förstärkt skolledarutbUdning. Jag är inte övertygad om atl det kommer atl bh en lerminsutbUdning, som man i motionen tänker sig, men i någon form kommer den - i vilken form är föremål för överväganden på olika håU.

UtbUdningsutskottet menar att det är bättre atl avvakta dessa överväganden innan man rekommenderar någon form, omfattning eUer kostnadsram för SkolledarutbUdningen. Jag erinrar återigen om alt inte heller reservanterna haft möjligheter att mera preciserat tala om hur den här UtbUdningen skall gå tUl.

Fröken Pehrsson tar upp frågan om utbUdning av logopeder. Här är utskottels utlåtande enhälligt. Det är väl frestande för motionärer som får motionsyrkandena avslagna att säga all utskottet tar lällvmdigt på deras yrkande. Det är klart att om det kommer hundratals motioner tUl utskotten, kan man inte diskutera alla hka ingående. Men bakom detta enhälliga betänkande hgger en mycket seriös behandling av fröken Pehrssons motion.

Vi är medvetna om alt det gäller en betydelsefull utbildning och atl del   föreligger  behov  av  utökning  av  den.  Vi har inle fått  behovels

omfattning verifierat, och fröken Pehrsson rör sig i sin motion och i sitt anförande med siffror som inte är bevisade. Skolöverstyrelsen skaU föha detta problem och undersöka behovet. Jag ber kammaren och motionärerna uppmärksamma att den här frågan inte är så enkel som fröken Pehrsson tror. Det är fråga om atl organisera upp en mycket besvärlig utbildning, atl få instruktörer, lokaler och utrustning. Del är alltså en betydligt svårare utbUdningsuppgift än motionärerna räknar med. Jag är övertygad om att vi så småningom får en viss utökning av logopedutbUd-ningen, när vi bättre känner behovet och när resurserna ökat.

Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall flll UtbUdningsutskotlets hemställan.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Anslag till lärarnt-bildning

Herr NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Jag noterar alt utskottets värderade herr ordförande också har uppfattningen att den skolledarutbUdning som vi för närvarande har är otUlräcklig och behöver förbättras.

Nu antydde herr Alemyr att reservationen från oppositionens sida var tUlkommen för att vi skiUle ha någonting att reservera oss för. Så förhåller det sig givelvis inte. Orsaken tUl att vi har avgivit en reservation är alt departementet och skolöverstyrelsen nu skjutit den här frågan framför sig så länge att det är nödvändigt att försöka driva på.

Alt vi som reservanter skuUe kunna mer eUer mindre i detah redogöra för hur utbUdningen skall gå till och vad den skaU omfatta är ju etl helt orimhgt krav. SkuUe man börja diskutera det här och nu, skuUe jag inte se något slut på en sådan diskussion.

Vi har inle heller i vår reservation, sade herr Alemyr, salt någon exakt tidpunkt. Nej, men vi har menat att det inle går alt vänta med att faststäUa och genomföra någon form av utbUdningsprogram så länge utredningar i olika avseenden pågår. Det bör ske snarast.

Medelsanvisningen sammanhänger givetvis med tidpunkten. Medelsanvisningen kan också bero på hur man prioriterar inom anslaget för lärarulbUdningsfrågor av olika slag. Så det har inte heller där varit möjligt för oss att nu direkt ange ett belopp. Jag tror väl atl herr Alemyr ändå i sitt hjärta anser att vi knappast kan vänta så länge som övervägandena pågår vid lärarhögskolorna, i SIA och i arbetsgruppen.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag vUl säga ett tack tiU utbUdningsutskoltets ordförande för det förtydligande som jag fick. Utskottets ordförande säger atl motionen har behandlats seriöst och alt man inom ulskoltel är helt klar på att det föreligger etl ökat behov av talpedagoger och logopeder.

Det är detta intresse, ett positivt intresse för ökad utbildnmg, som jag har efterlyst.

Jag är helt med på all det inle är så enkelt att lösa problemen, men finns det ett intresse hos utbUdningsutskottet av atl öka utbUdningen, är jag helt övertygad om att vi skall nå en lösning som är tUlfredsställande för dem som behöver hjälp i det här avseendet.

När jag tog upp denna fråga berodde del på alt man i utbildningsutskottets betänkande bara konstaterade hur utbUdningen sker, hur många

113

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 62-63

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Anslag till läramt-bildning

elever som tas in vid utbUdningen, att skolöverstyrelsen har hand om det hela och atl vissa imiversitet har anmält intresse. Utskottet säger ingenting om atl man är positivt instäUd flll motionen och liU atl öka UtbUdningen.

Jag tackar alltså ännu en gång för detta ytterligare förtydligande.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! När del gäller logopedutbUdningen kan motionärerna läsa såväl i statsverkspropositionen som i skolöverstyrelsens skUda dokument och i uttalanden av universiteten atl del föreligger den meningen över hela linjen att när resurserna ökar och vi är klara över behovets storlek, skall ■vi utöka den här utbUdnmgen. Det råder inga delade meningar på den punkten.

TUl herr Nordstrandh viU jag kort och gott säga att beträffande SkolledarutbUdningen efterlyser jag inte något detaheral förslag från reservanternas sida. Det vore helt orimhgt. Men den här reservationen säger över huvud taget mgenting mer än att man tycker all en skolledarutbUdning är betydelsefuU och att man bör utöka den. Reservationen gör inle något försök alt tala om ens i stora drag hur detta skaU ske. Den diskuterar inte de betydande kostnader det kan bh tal om. Den är aUdeles för lättvindigt presenterad för att utgöra etl alternativ tiU utskottets förslag.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag vill åtminstone framhålla för herr Alemyr att det här i stort sett är fråga om tvenne områden vad gäUer utbUdningen av skoUedare. Den ena sidan är den administrativa delen av deras insatser med allt vad det kan betyda; den administrativa delen kan jag sedan föra ut i en rad olika punkter. Den andra sidan är deras uppgift atl vara pedagogiska ledare — •vUket de onekligen är och skaU vara i fortsättningen också. Att vara pedagogisk ledare i form av skoUedare är inte riktigt detsamma som att vara pedagog i katedern. Här måste onekligen ålskUligt annat läggas in i ulbUdningsprogrammet än den rena lärarrollen och dess utförande.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Detta sista känner alla tiU som över huvud taget sysslar med lärarutbildningsfrågor, så det tUlför inte debatten etl enda dugg nytt och del påverkar inte bedömningen av reservationen.

Överläggningen var härmed slutad.

114

Punkten 1

M o m. 1 - 4

Utskottels hemställan bifölls.

M o m. 5

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 468 av fröken Pehrsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

M o m. 6 - 8

Utskottets hemstäUan biföUs.

Punkterna 2-5

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 6

M o m. 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mo m. 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utbUdningsutskoltets hemstäUan i

betänkandet nr 11 punkten 6 mom. 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Wikström m.. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  151

Nej  -  140

Avstår —      2

§ 6 Föredrogs utbUdningsutskoltets betänkande nr 12 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 tUl folkhögskolor jämte motioner.

Punkten 1

Bidrag till driften av folkhögskolor

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:1 bUaga 10 (ulbUdningsdepar-temenlet) under punkten G 8 (s. 481-485) föreslagit riksdagen atl till Bidrag tUl driften av folkhögskolor för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:460 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Strömberg (fp) vari hemställts att riksdagen vid behandhng av anslaget tUl Bidrag tUl driften av folkhögskolor upptog kostnader för limtiUdelning för samordningstjänster inom vuxenutbUdningen i enlighet med vad i motionen anförts,

1973:1262 av herr Ekinge m. fl. (fp, c),

1973:1283 av herr Karlsson i Mariefred m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen beslutade att för möjhggörande av den i motionen angivna formen av samplaneringsfunktioner inom vuxenutbildningen lUl Bidrag tiU   driften   av   folkhögskolor   för   budgetåret   1973/74   anvisa   ett   i

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Bidrag till driften av folkhögskolor

115

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Bidrag tiU driften av folkhögskolor

förhållande tUl Kungl. Maj:ls förslag med 200 000 kronor förhöjt förslagsanslag,

1973:1287 av herr Korpås m. fl. (c, fp) vari hemställts att riksdagen skulle besluta om att 75 icke-ordinarie ämneslärartjänster vid de statsunderstödda foUchögskolorna utbyttes mot ordinarie budgetåret 1973/74,

1973:1292 av fru Marklund m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen beslutade om samordningstjänster inom vuxenutbildningen i enlighet med skolöverstyrelsens förslag och härför anvisade 200 000 kronor samt

1973:1324 av herr Sundkvist m. fl. (c, s, fp, m).

Utskottet hemställde

1.    att rUcsdagen beträffande filialfolkhögskolan i Eskilstuna skulle avslå motionen 1973:1324 i denna del,

2.    att riksdagen beträffande anordnande av samordningstjänster inom vuxenutbUdningen skulle avslå motionerna 1973:460, 1973:1283 och 1973:1292 i denna del,

3.    att rUcsdagen beträffande utvidgad försöksverksamhet under budgetåret 1973/74 med grundutbildning av fritidsledare skulle avslå motionen 1973:1262 i denna del,

4.    att rUcsdagen med bifall till propositionen 1973:1 och med avslag på motionerna 1973:460, 1973:1262, 1973:1283, 1973:1292 och 1973:1324 i denna del tUl Bidrag tiU driften av folkhögskolor för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor,

5.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1287.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande samordningstjänster av herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanstorp (c), Elmstedt (c), Johansson i Skärstad (c). Berndtson i Linköping (vpk) och Jonsson i Alingsås (fp) som ansett

dels att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen beträffande anordnande av samordningstjänsler inom vuxenutbUdningen skulle tUlstyrka motionerna 1973:460, 1973:1283 och 1973:1292 i denna del,

dels alt utskottet under 4 vid bifaU tiU yrkandet beträffande hemställan under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1973:1 och med bifaU tUl motionerna 1973:460, 1973:1283 och 1973:1292 i denna del samt med avslag på motionerna 1973:1262 och 1973:1324 i motsvarande del tiU Bidrag tiU driften av folkhögskolor för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 135 200 000 kronor.

116

2. beträffande ordinarie ämneslärartjänster av herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanslorp (c), Nordstrandh (m), Elmstedt (c) och Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m) samt herr Jonsson i Alingsås (fp) som ansett att utskottet under 5 bort hemstäUa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1973:1287 som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört beträffande inrättande av 75 ordinarie ämneslärartjänsler vid folkhögskolan.

Herr ELMSTEDT (c);

Herr talman! Jag viU inledningsvis säga atl inte heller om detta betänkande råder det några revolutionerande meningsskUjaktigheter. Trots det föreligger ett par reservationer. Den ena behandlar frågor som gäller samordning och därigenom också ökad effektivitet. Den andra reservationen handlar om ökad anställningstrygghet för vissa lärarkategorier inom folkhögskolan. Dessa reservationer är förankrade i motioner som har väckts.

Den första reservationen grundar sig på flera motioner som framför önskemål om att man vid varje folkhögskola skulle beredas möjligheter att omvandla ■vissa lärartimmar lUi samordningstjänster inom vuxenutbUdningen och därigenom skapa en ökad effektivitet och därigenom ett bättre utnyttjande av de pengar som satsas i dessa sammanhang. Del är självklart alt statsbidrag skaU utgå för varje sådan omvandlad lärartimme, och kostnadsökningen är beräknad tUl 200 000 kronor, vUket motsvarar ungefär halva totalkostnaden. Resten skuUe man klara inom ramen för befintlig lUldelning av lärartimmar.

Samordningstjänslerna bidrar till att oUka former av vuxenutbUdning kan stödja och komplettera varandra och på det sättet bh bättre utnyttjade. Inte minst för den enskUde kan det ofta vara nog så besvärligt att hitta rätt i den ganska rika flora som numera finns i dessa sammanhang. En samordning är därför enligt reservantemas mening högst angelägen.

Utskottet hänvisar till såväl folkhögskoleutredningen, som nyhgen har startat sitt arbete, som kommittén för studiestöd åt vuxna, den s. k. SVUX. ErUigt vår uppfattning behöver dock den konstruktion som här redovisas inte anses föregripa utredningsresultatet. Det kan vidare noteras all den framstäUning som görs i motionerna och som också förs vidare i reservationen har stöd från skolöverstyrelsen, som önskat få en sådan ordning.

Jag yrkar bifall liU reservationen 1.

I reservationen 2 tas upp en fråga som kan synas vara margineU men som ändå för många befattningshavare betyder en hel del. Det gäUer inrättande av 75 ordinarie lärartjänster inom folkhögskolan i utbyte mot hka många icke ordinarie tjänster. I den motion som reservationen grundar sig på erinras om att det inle sedan den I juh 1971 har tUlkommit någon ordinarie lärartjänst vid folkhögskolan, delta trots kraftigt ökat elevantal. Ett bifall tUl reservationen 2 skulle av många berörda uppfattas som ökad trygghet i anstäUningen, och naturligtvis med aU rätt. Jag yrkar alltså bifall till reservationen 2.

Låt mig, herr talman, avslutningsvis göra en hten fundering kring folkhögskolan. Den är kanske den äldsta vuxenutbildningsinslitulion som vi har här i landet, även om begreppet vuxenutbUdning inte har använts så myckel förrän på senare lid. Den har visat sig ytterligt anpassningsbar genom tidernas förändringar, och man kan med bestämdhet säga alt folkhögskolans frihet har gett den dess styrka. Det var många som när grundskolereformen var i antågande spådde folkhögskolornas undergång. De passade ju inte på, menade man, att ta över fackskoleuppgifter och hknande. Men det har visat sig att folkhögskolorna mer än väl bestått

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Bidrag till driften av folkhögskolor

117

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Bidrag tiU driften av folkhögskolor

provet, och en ökad  tiUslutning av elever har under senare år kunnat noteras.

Den utredning som nu är tillsatt, och som jag vet behövs, kommer att analysera och bedöma folkhögskolans utveckhng och verksamhet. Den kommer också att lägga fram förslag om en anpassning till nya situationer och nya tider på ulbUdningens område. Detta är riktigt, men jag vUl i det sammanhanget uttrycka en stUla förhoppning om att man aUt framgent låter folkhögskolan behålla sin särart, ty härigenom låter man den också ha kvar sin styrka.

Fru MARKLUND (vpk);

Herr talman! Till fjolårets riksdag väckte vi från vpk-håll en motion i vUken vi åberopade skolöverstyrelsens förslag om att tio kombinerade tjänster som ämneslärare och konsulent skuUe inrättas. Vi ansåg all en sådan åtgärd skulle vara ett effektivt sätt att delge oUka skolor erfarenheter av en viss sorts verksamhet vid en skola, delta i synnerhet som avsikten med sådana tjänster var att de skuUe kunna disponeras alternativt i samverkan mellan folkhögskola, studieförbund och länsbUd-ningsförbund eller mellan folkhögskolorna och skolöverstyrelsen. 1 vårt StäUningstagande i fjol tog vi också hänsyn tiU den betydelse vi anser att folkhögskolorna har i ■vuxenutbUdningssystemet. Vi såg de av skolöverstyrelsen föreslagna tjänsterna som betydelsefuUa för samordningen inom detta system.

När skolöverstyrelsen nu har föreslagit att varje folkhögskola skall ges möjlighet att omvandla lärartimmar inom den lUldelning som gäller för skolan för samordningstjänster inom vuxenutbUdningen, har vi ansett det ligga väl i hnje med tanken i vår fjolårsmotion. Vi har därför i motionen 1292 i år yrkat på inrättande av samordningstjänsler inom vuxenutbUdningen i enhghet med vad skolöverstyrelsen föreslagit.

Reservationen 1 till utskottels betänkande tar fram det som också SÖ betonat om en lokal och regional samordning av utbUdningsinsatserna. Även om frågor av detta slag behandlas i kommittén för studiestöd åt vuxna och i den nyhgen tUlkallade folkhögskoleutredningen, så anser jag i likhet med reservanterna all man mycket väl kan genomföra den nödvändiga samordningen på det sätt SÖ föreslagit utan att fördenskuU föregripa resultaten av de nämnda utredningarna.

I hkhet med herr Elmstedt anser jag det också nödvändigt all samordningen blir snabbt genomförd. Jag vUl därför också yrka bifaU tUl reservationen 1.

118

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Herr talman! Herr Elmstedt började sitt anförande med alt säga all det inte förelåg några revolutionerande meningsskUjaktigheter i ulskoltel i denna fråga. Jag kan instämma i del. Jag kommer inle heller med några revolutionerande synpunkter, bara några reflexioner.

Det är huvudsakligen med hänvisning till arbetet inom folkhögskoleutredningen som utbUdningsutskottet har avstyrkt en rad motioner om folkhögskolan.

Jag   vill   understryka   att   det   är   glädjande   att   utredningen   har

tUlkommit. Det är nödvändigt att lid efter annan överse förhåUandet mellan samhäUet och en skolform som folkhögskolan med dess möjlighet tUl förändringar eller — låt mig erkänna det — motsatsen. Men arbetet tycks bh omfattande. Det kan komma att medföra svårigheter i skolornas arbete, om vissa ställningstaganden dröjer, kanske inte så mycket för skolans möjligheter alt ge en adekvat undervisning åt dem som sökt sig dit som för samhällets möjligheter att utnyttja skolformen.

När det gäller de motioner på vUka det föreligger reservationer, har jag egentligen ingenting atl tUlägga utöver vad herr Elmstedt nyss har anfört. Låt mig bara säga, atl sedan riksdagen för två år sedan uttalade nödvändigheten av att olika ■vuxenulbUdningsformer stöder och kompletterar varandra, så har behovet av ett sådant stöd och en sådan samverkan inle blivit mindre. En viktig form för ett samordnat arbete är de kortare ämneskurser vid folkhögskolorna, där man har etablerat samarbete med studieförbund eller andra vuxenutbUdningsorgan. Det kan inte vara riktigt alt man från folkhögskolomas sida i sådana faU i ganska hög grad är hänvisad tiU atl arbeta med tiUäggstimmar för att administrativt och pedagogiskt kunna genomföra dessa kurser.

När det gäller de ordinarie lärartjänsterna, är det för skolformen av mycket stor vikt att lärarna känner trygghet i anstäUningen. Så länge anställningsformen ordinarie tjänst finns, är det nödvändigt atl möjligheter finns för huvuddelen av de anstäUda lärarna att inom anständig tid kunna erhåUa en sådan tjänst. Som herr Elmstedt framhöll, är det så alt disproportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänster inte bara kvarstår utan har ökat. En eventuell förändring i tjänste- och lönesystemet, som utskottet åberopar, kan inle vara lUlräckhg grund för att behålla de nuvarande proportionerna. Inle heller har jag i t. ex. dhektiven för folkhögskoleulredningen kunnat utläsa, att man befarar sådan nedgång i elevrekryteringen att den skuUe kunna åberopas för ett bibehållande av disproportionen.

Detta leder mig, herr talman, tUl ytterligare etl par reflexioner. Ibland har det anförts, att folkhögskolans uppgift helt skuUe Ugga i att ge kompletterande utbUdning till dem som inte haft möjlighet att utnyttja det reguljära skolväsendet. I takt med grundskolans och gymnasieskolans genomförande och framväxten av vuxenutbUdning i ohka former skulle folkhögskolans uppgift kunna nedtonas. Jag tänker inle bestrida — och ingen annan gör det väl heller — att skolan har gett sådana möjligheter tiU kompletterande studier. Men låt mig understryka atl de aldrig har varit de enda uppgifterna eller ens de utslagsgivande. Skolan har använts för atl bereda bUdningsmöjligheler också av annat slag. Jag behöver inle här erinra om vad skolformen har betytt för reahserandel av den folkliga självstyrelsen, men jag vUl understryka atl — såvitt jag förstår - denna uppgift är lika viktig också i dag och i morgon. Det kan aldrig vara tUlräckligt med en fastsläUd lägsta nivå i fråga om kunskaper och annat för en verksamhet i ett komphcerat samhäUe, vare sig det skulle gäUa gmndskolenivå, gymnasienivå eller någon annan nivå.

Del är därför del finns vissa risker med atl i folkhögskoledebatlen tala om nivåer — även om del ibland med hänsyn tUl den kompletterings-uppgift, som enligt mm mening folkhögskolan också bör kunna svara för,

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Bidrag till driften av folkhögskolor

119

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Bidrag tiU driften av folkhögskolor

tyvärr tycks vara nödvändigt att använda ordet. En skola med den frihet i fråga om kursplaner som folkhögskolan haft och som jag hoppas att den får behålla har alla möjligheter att lägga undervisningen där den behövs med hänsyn tUl dem som söker sig lUl skolan.

Jag har, herr talman, givetvis den uppfattningen att utvecklingen går mot mera varierande kurstyper. SjälvfaUet kommer då in i bUden vissa speciella elevgrupper — handikappade och andra - som har behov av kompletterande utbUdning. Men det viktigaste synes vara möjlighelema till vidare utbUdning ulan specialkompetens men med inriktning på aktuella förhåUanden och ämnesområden.

Lika självklart är det för en skola av den här typen att det måste finnas en ryggrad i form av en relativt lång kurs. Folkhögskolan kan enligt min mening inte få utvecklas vare sig tUl en anpassnings- eUer inpassningsanstalt eller tiU ett beställningsinslilut för kurser.

TUl sist, herr talman, beklagar jag att utskottet inte nu ansett sig kunna ta stäUning tUl frågan om en omvandling av den elva år gamla fUialfolkhögskolan i EskUstuna tUl en självständig folkhögskola.

Jag yrkar bifall tUl reservationerna 1 och 2.

120

Herr JONSSON i Ahngsås (fp):

Herr talman! Den mer än hundraåriga folkhögskolan skUjer sig i många avseenden från andra skolformer. Man utformar själv sin verksamhet i anslutning tUl folkhögskolestadgans målformulering, som talar om atl utveckla förmåga tiU självständigt länkande och kritiskt omdöme samt att främja studieintresset. För folkhögskolan finns ingen central läroplan. Del är bara ämnet musik som är obhgatoriskt. Men ändå är det de vanliga skolämnena som dominerar, även om ämnesrubriceringen ofta avviker från ungdomsskolans. Där finns alltså ämnen som mUjökunskap, forskning, politik, kulturorientering och u-landsfrågor.

Trots att folkhögskolorna har haft denna frihet och obundenhet har de ändå haft del gemensamt att man sökt anpassa sig efter nya tiders krav. Del gäUer de ständigt förändrade avnämarkraven, men del gäUer också på det pedagogiska området, där folkhögskolan i sin nuvarande form varit något av ett andningshål. Etl annat uttryck för förändring inom folkhögskolan är de många ämneskursema, längre och kortare, och för närvarande deltar cirka 25 000 elever varje år i sådana ämneskurser.

På det kulturella området har folkhögskolan spelat en stor roll. Där har flera skolor satsat mycket energiskt på bl. a. estetiska ämnen. Flertalet skolor är knutna till organisationer som genom att de är idéburna även givit en särskUd profll åt skolorna.

Inom elevkårerna har också förändringar ägt rum. Genomgående är att medelåldern kraftigt har höjts under de senaste åren. Det är framför aUt vuxenstuderande med endast en kort eller brislfäUigt ungdomsutbildning som bidragit till detta. De handikappades antal har också ökat.

En annan iakttagelse är all antalet elever med sociala problem har blivit fler. Det gäUer både i relativa och i absoluta tal. Här har folkhögskolan till skUlnad från andra ulbUdningsformer kunnat erbjuda en samlad mUjö kring studier och tUlfäUe till mänskhga kontakter. Så gott som alla folkhögskolor är internatskolor, och ca 80 procent av alla

folkhögskolesluderande bor också på skolorna. Men denna nya sammansättning av elevkategorierna innebär också ett större krav på elewårdsin-satser från skolomas sida. Där har inte minst lärarkåren gjort en utomordentligt fin insats. Men det är inle tUlräckligt. Det är heller inte rimhgt att tänka sig att lärare och rektorer, som i övrigt har en mer än välfylld arbetsdag, också skall kunna klara ut de aUtmer växande behoven av personUg rådgivning, behov som ofta har den karaktären all det skulle behövas specialistinsatser. Varken möjligheterna tUl hjälp inom skolan eller förstärkning utifrån är tUlräckliga. Även om den nytUlsatta folkhögskoleulredningen inte har det direkt angivet i sina direktiv hoppas jag att man i den totala översyn utredningen gör också söker fånga in denna problematik.

Flertalet skolor har folkrörelser och stiftelser lUl huvudmän, och de har alla det gemensamt atl deras ekonomi är pressad. Skuldsättningen har för de här skolorna varit mycket besvärande; de saneringsbidrag som riksdagen beslutade om 1966 för att under en femårsperiod ge skolor med akuta skuldproblem en avlastning inom ramen av 2 miljoner kronor om året har utgjort ett värdefuUt tUlskott.

Tyvärr har inle dessa anslag kunnat lösa de långsiktiga skuldproblemen, och därför beslöt fjolårets riksdag att begära förslag från Kungl. Maj:t angående den fortsatta saneringen av rörelsefolkhögskolornas ekonomi. Det förslaget har enligt propositionen inle kunnat förverkligas, ulan man har sänt besläUningen vidare lUl folkhögskoleutredningen, som skall återkomma med förslag. I avvaktan på del har Kungl. Maj:l föreslagit alt del under detta år hksom under fjolåret skaU utgå I mUjon kronor till saneringsbidrag. I utskottet bedömdes den frågan som mycket angelägen för de berörda skolorna. Därför skriver utskottet atl utredningen bör överväga möjligheterna alt bryta ul denna fråga ur sitt större sammanhang och behandla den med förtur. Jag vågar tolka den skrivningen så, all avsikten är alt stimulera tUl en sådan snabbhet och handlingskraft från utredningens sida alt Kungl. Maj:t har möjlighet att lägga ell delförslag till nästa års riksdag.

I motionen 1262 har vi från folkparti- och centerhåU hemstäUt alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att SÖ:s förslag till utredning av försöksverksamhet för grundutbUdning av fritidsledare genomförs, det s. k. SULU-projektel, och att man också släUer erforderliga medel tUl förfogande. Utskottet har inte kunnat biträda detta krav vad gäUer medelsanvisningen. Utskottet påpekar dock all det redan nu pågår en omfattande försöksverksamhet, som när del gäUer kapacitet ligger myckel nära den volym som SÖ förordat. Ulskoltel avser vidare alt senare under denna riksdag återkomma till frågor som rör ungdomsledar-utbUdningen med anledning av bl. a. vår motion och kravet på atl kunna presentera en mera samlad bUd av de typer av ungdomsledarulbUdning som finns inom organisationer och skolor.

Den försöksverksamhet som pågår kan tills vidare fortsätta i oförändrad form och omfattning ■vid de olika skolorna inom den nuvarande folkhögskolestadgans ram. Men det hindrar inte att man måste konstalera att det är mycket angeläget all SULU:s förslag snarast förverkligas.

Det finns två reservationer fogade tiU detta utskottsbetänkande, och

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Bidrag tiä driften av folkhögskolor

121

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Bidrag ttU driften av folkhögskolor

till dem yrkar jag bifall. Jag vUl bara ytterligare helt kort kommentera den första reservationen. Den har sitt ursprung i några motioner som bygger på de äskanden som skolöverstyrelsen gjorde i sina petita, där man hävdade nödvändigheten av att en samordning och planering också kom tiU stånd ute på fältet inom vuxenutbUdningssektorn. Skolöverstyrelsens tankegång var all varje folkhögskola skuUe ges en möjlighet att omvandla lärartimmar inom den tilldelning som skolan hade för samordningstjänster inom vuxenutbUdningen. Detta skulle innebära bl. a. en större lokal och regional rörlighet och samordning.

De statsbidrag som skulle erfordras var också av mycket ringa omfattning. Totalt beräknades ca 200 000 kronor för att klara de här viktiga uppgifterna.

Behovet av samordningsinsatser är av brådskande natur, och att vidta föreslagna åtgärder kan heller inle i egentlig mening anses föregripa det resultat som folkhögskoleutredningen kommer fram till. På den punkten borde man ulan dröjsmål kunna förverkliga skolöverstyrelsens och motionärernas krav.

122

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Det har under debatten framförts en del allmänna synpunkter på folhögskolans situation, och jag kan i allt väsentligt instämma med de föregående talarna. Jag vill i del avseendet endast lägga till etl par synpunkter.

Någon har sagt under debatten atl det förekommer en diskussion ute i samhället om folkhögskolans framtid, och man undrar om folkhögskolan har spelat ut sin roll, om den i framliden kommer att ha samma uppgifter som hittills och hur uppgifterna skall se ut. Det förekommer ulan tvekan en sådan diskussion, herr talman, och en viss oro. Jag vill erinra om alt åtminstone fyra landsting har egna foUchögskoleulredningar för atl bedöma skolformens kvantitativa och kvalitativa situation. Det har på mänga andra håll också uttalats viss osäkerhet inför framtiden, och därför är del väl motiverat att en utredning fått i uppdrag alt se över hela folkhögskoleproblematiken.

Någon har sagt under debatten atl del är nödvändigt att utredningen gör vad den kan för att slå vakt om del som traditionellt kallas folkhögskolans frihet. Jag delar den uppfattningen, men jag vill erinra om all det under den senaste tiden har lagts fram några förslag som i den traditionellt fria, icke kursbundna foUchögskoleundervisningen också vill föra in andra element. Del föreligger etl förslag om en kursbunden utbildning av ungdoms- och fritidsledare, som i och för sig är ell främmande inslag i folkhögskolan mot bakgrund av folkhögskolans traditionella arbetssätt. Del föreligger också etl förslag om en i viss utsträckning kursbunden utbildning av tolkar inom folkhögskolan, och också andra uppslag förekommer.

Del är möjligt all man kan hitta en form i framtiden där man parallellt med ell bibehållande av det vi kallar för folkhögskolans frihet också kan föra in vissa inslag av mer målinrUctad kursbunden undervisning. Jag vill inte uttala mig bestämt om del, men del är möjligt alt det är en framkomhg väg, och jag vill gärna ha sagt alt den folkhögskoleutredning

som jag är ordförande i kommer att mycket seriöst pröva om det kan komma att stärka folkhögskolans ställning i svenskt utbildningsväsende om man gör på det sättet.

Vi måste vara medvetna om alt folkhögskolan - om den skall kunna fortsätta all spela samma viktiga roll som hittills - måste anpassa sig efler utvecklingen och föra in del i sitt arbete som en snabbi föränderlig tid kräver av den.

Herr Jonsson i Alingsås tänker sig att folkhögskoleutredningen skulle kunna lägga fram förslag om en lösning av rörelseskolornas ekonomiska situation så snart att det kan framläggas ell delförslag redan i nästa budgelbehandling mot bakgrund av all utskottet nu hemställer om en prioritering av denna problematik. I min dubbla egenskap av ordförande i UlbUdningsulskotlel och ordförande i folkhögskoleulredningen måste jag säga alt frågan om rörelsefolkhögskolornas ekonomi är så komplicerad att det knappast kommer att vara möjligt att lägga fram ett förslag på den punkten i så god lid all det efter vanlig remissbehandling kan komma in i budgelbehandlingen under hösten. Utredningen har knappast kommit i gång i sitt arbete ännu, och det vore att begära för myckel alt vi så snabbi skulle kunna lösa ell så ytterst komplicerat problem som det här rör sig om.

Får jag, herr talman, till sist bara säga ett par ord om de båda reservationer som fogats till belänkandet. Del har sagts alt det inle är några revolutionerande ting. Del är i och för sig vikliga frågor det rör sig om, men det är frågor som är föremål för utredning och överväganden i andra sammanhang, och del är i överensstämmelse med god riksdagstradi-lion all vi inte föregriper utredningsresultaten och nu tar slällning. Frågan om kombinerade tjänster i folkbildningsväsende och folkhögskola är vUctig, och jag kan försäkra alt både SVUX och folkhögskoleutredningen ger den problemalUcen den uppmärksamhet som den är värd.

Det finns ingen anledning för rUcsdagen att föregripa utredningsresultatet. Målsättningen är atl föra in folkhögskolan bättre än nu i folkbildningsarbetet, och del kan möjligen leda till den här typen av tjänster, men det är för tidigt att i dag uttala sig om det.

Den andra reservationen gäller antalet ordinarie tjänster i folkhögskolan. Där anförs all det är en trygghelsfråga för lärarna att få en ordinarie tjänst. Nu är det, som kammarledamöterna väl känner till, inle särskilt stor skillnad i trygghetshänseende mellan alt vara ordinarie och att vara extra ordinarie. Jag erinrar om all en utredning ser över hela lönesystemet och all den bl. a. sysslar med Ijänslebeleckningarna. Vad den kan komma fram till är det för tidigt all uttala sig om i dag, men utskottet anser att det är meningslöst all nu vidta åtgärder på detta område. Det är bättre atl vi även på den punkten avvaktar den arbetande utredningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets hemställan.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Bidrag till driften av folkhögskolor

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Bara en synpunkt med anledning av del senaste inlägget. Herr Alemyr ville göra gällande atl det frihelsbegrepp som folkhögskolan hävdar skulle slå i något slags motsatsförhållande till tankarna på någol som liknar bunden studiegång inom ungdomsledarutbildningen. Vi skall

123

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Bidrag tiU driften av folkhögskolor

då komma ihåg alt man redan försöksvis prövat denna studiegång och all man fritt och frivilligt valt den för alt få till stånd en enhetlig ungdomsledarutbildning. Jag tycker därför inte atl man skall antyda någol motsatsförhållande på den punkten.

Tyvärr kunde inte utskottets värderade ordförande ge mig löfte om etl delförslag till nästa års budget när del gällde folkhögskolornas saneringsproblem. Han erinrade om att ärendet är mycket komplicerat. Men med tanke på del engagemang som jag förutsätter all folkhögskolerektorn, utbildningsutskottets och utredningens ordförande känner, har jag ändå inte riktigt givit upp hoppet. Det är ju så att regeringen gjort till tradition all på vårkanten framlägga en extra proposition som lar upp vuxenutbildningsfrågorna, och del bör vara möjligt att stoppa in ett sådant förslag i den. Del ger också ytterligare ell kvartals arbetstid.

Jag har alltså ännu icke givit upp hoppet på den punkten.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! I fråga om utbildningen av ungdoms- och fritidsledare är del en försöksverksamhet som pågår. Men att permanenta den metodiken i folkhögskolan betyder all man gör avkall på principen om folkhögskolornas frihet från bundna kurser. Jag har inte sagt all detta inle möjligen kan komma alt ske i framliden, men del vore oriktigt all fatta ett beslut om del i ett läge då hela folkhögskoleproblemaliken är föremål för utredning. Av. det skälet formulerade jag mig som jag gjorde i mitt anförande.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifaU liU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Wikström m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Ahngsås begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 1 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Wikström

m. fl. i motsvarande del.

124

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Alingsås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   171

Nej  -   122

Avstår —       1

Mom. 3 och 4

Utskottels hemställan biföUs.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Ahngsås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition :

Den som vill att kammaren bifaller utbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 1 morn. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Wikström

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Ahngsås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  152

Nej  -  141

Avslår —      1

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 7 Anslag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet

Föredrogs utbildningsutskottels betänkande nr 13 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet jämte motioner.

I propositionen 1973:1 bUaga 10 (utbildningsdepartementet) hade Kungl. Maj:l under punkten Gli (s. 488-489) föreslagU riksdagen att tUl Bidrag tUl löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet för budgetåret 1973/74 anvisa ell förslagsanslag av 8 000 000 kronor.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Anslag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:297 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade att statsbidrag skuUe utgå även tUl central kursverksamhet inom Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges köpmannaförbund,

1973:916 av herr Nordgren m. fl. (m, fp) vari hemställts all anslaget till Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet höjdes till 8 200 000 kronor, varav 100 000 kronor vardera skulle gå till Sveriges hantverks- och industriorganisalion och tiU Sveriges köpmannaförbund samt

1973 ;1337 av herr Åberg m. fl. (fp).

125

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Anslag tiU löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen beträffande statsbidrag tUl viss central kursverksamhet skulle avslå motionerna 1973:297 och 1973:916 i denna del,

2.    atl rUcsdagen med bifaU tiU propositionen 1973:1 samt med avslag på motionerna 1973:297 och 1973:916 i denna del tUl Bidrag tUl löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 8 000 000 kronor,

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1337.

126

Reservation hade avgivUs av herrar Wikström (fp), Nordstrandh (m), Elmstedt (c) och Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m) samt herrar Jonsson i Ahngsås (fp) och Karlsson i Mariefred (c) som ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

atl rUcsdagen beträffande statsbidrag tUl viss central kursverksamhet som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1973:297 och 1973:916.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Utbildningsutskottets belänkande nr 13 behandlar frågan om anslag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet. Inom parentes sagt är detta en ytterst oegentlig rubricering. Under denna mbrik utgår nämligen numera anslag även till vissa näringslivsorganisationer. Jag vill erinra kammaren om atl vid förra årets riksdag var vi några som försökte få denna rubrik ändrad till Bidrag till arbetsmarknadsorganisationernas centrala kursverksamhet - ett i och för sig rätt välmotiverat förslag. Del tillstyrktes inte av majoriteten. Jag vel inte varför - del kanske hade betraktats som undfallenhel mot oppositionen.

Under innevarande budgetår utgår under detta anslag bl. a. 200 000 kronor till Lantbrukarnas riksförbunds centrala kursverksamhet samt 10 000 kronor till motsvarande utbildning inom Sveriges fiskares riksförbund. Det är en försöksverksamhet som här bedrivs. Det är bra att dessa bidrag finns. Del gäller mycket betydelsefulla insatser inom utbildningsområdet.

Tyvärr har emellertid inte föredragande statsrådet tillstyrkt skolöver-slyrelsens förslag all Sveriges hantverks- och industriorganisation liksom Sveriges köpmannaförbund skall få möjlighet till slalsbidrag för sin centrala kursverksamhet. Skolöverstyrelsen föreslår nämligen atl SHIO och Köpmannaförbundet skall komma med i den bedrivna försöksverksamheten inom en kostnadsram av vardera 100 000 kronor. Skolöverstyrelsen räknar med all detta skall gå att genomföra inom ramen för oförändrat anslag. Det är då förvånande atl departementschefen ökar anslaget med 500 000 kronor utöver vad skolöverstyrelsen begärt och samtidigt säger nej till förslaget atl SHIO och Köpmannaförbundet på försök skall få del av anslaget,

I motionen 916 med herr Nordgren som första namn har vi motionärer funnit det väl motiverat att stödja skolöverstyrelsens förslag, Utskottsmajoritelen avstyrker emellertid motionen med hänvisning till alt utskottet prövade och avstyrkte motsvarande förslag förra året. Vad sade då utskottet förra året? Jo, i utbildningsutskottets belänkande nr 19

1972 står bl, a, följande:

"Utskottet har inle funnit skäl föreligga för den i nämnda motioner
yrkade vidgade statsbidragsgivningen och den föreslagna ändringen av
anslagsbenämningen. Motionerna       avstyrks därför,"

Herr talman! Utbildningsutskottets ärade ordförande talade nyss om den lättvindiga skrivningen i reservationen vid utbildningsutskottets betänkande nr 11, Vad skall man då säga om den lättvindiga skrivning som utbildningsutskottets majoritet hade 1972? Sällan har i varje fall jag läst etl så lättvindigt utskoltsultalande. Och del är mot bakgrunden av detta uttalande, som är helt intetsägande och som inte har ell ord till motivering, som majoriteten avstyrker årets motion. Man frågar sig onekligen varför. Del finns ju ingen som helst grund att haka upp avstyrkandet på. Jag tycker att utskotlsmajorilelen gör del alldeles för lätt för sig,

I en gemensam borgerlig reservation yrkas att SHIO och Köpmannaförbundet i enlighet med skolöverstyrelsens förslag för budgetåret 1973/74 skall erhålla bidrag inom en kostnadsram av vardera 100 000 kronor. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman!  Jag kan i stort instämma i vad herr Strindberg har sagt.

Vi har från folkpartihåll väckt motionen 297, som gäller den kursverksamhet som bedrivs av Sveriges hantverks- och industriorganisalion och Sveriges köpmannaförbund.

När man läser utskottets mycket kortfattade belänkande finner man, som herr Strindberg framhållit, atl det över huvud laget inle finns någon saklig argumentation för avstyrkandet.

Man frågar sig varför riksdagen eller, rättare sagt, socialdemokraterna alltid skall vara så njugga när det gäller vidareutbildning som har praktisk inriktning. Den här kursverksamheten är av väsentlig betydelse. Den gäller människor som oftast har en mycket svag utbildning och som därför behöver få en förstärkning. Här gör både Köpmannaförbundet och Sveriges hantverks- och industriorganisalion en stor insats. Kursavgifterna för praktisk utbildning är oftast mycket höga. I det här fallet har man genom dessa organisationers insatser kunnat hålla kostnaderna för dellagarna nere. När det nu finns medel för att ge bidrag till denna form av kursverksamhet tycker jag atl del skulle ha funnits alla skäl för departementschefen och utskottsmajoritelen att tillstyrka denna myckel blygsamma förstärkning på 100 000 kronor. Jag vill i detta avseende i likhet med herr Strindberg yrka bifall till reservationen.

I samma utskottsbetänkande behandlas motionen 1337 av herr Åberg, som yrkat på en uppräkning till 20 000 kronor av anslag till Sveriges fiskares riksförbund. Ulskotlsmajorileten har avstyrkt motionen. Del är angeläget att den kursverksamhet som Sveriges fiskares riksförbund bedriver får ett ökat stöd. Denna kursverksamhet är betydelsefull för fiskarbefolkningen.

Med detta, herr talman, ber jag all få yrka bifall till reservationen.

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Anslag till löntagarorganisationemas centrala kursverksamhet

I detta anförande instämde herr Åberg (fp).

127

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Anslag tiU löntagarorganisationemas centrala kursverksamhet

Herr JÖNSSON i Ärlöv (s):

Herr talman! Jag vill erinra om att rubriken på det utskottsbetänkande som vi nu har all la ställning till tydligt anger att det är fråga om anslag för nästa budgetår till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet. Det utgår visserligen från delta anslag också bidrag till Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskares riksförbund, men dessa bidrag utgår till en försöksverksamhet som startats under innevarande budgetår. Utskotlsmajorilelen är inle beredd atl gå längre när det gäller atl göra undantag från principerna all delta anslag skall gälla just löntagarnas organisation.

Skolöverstyrelsen har, såsom herr Strindberg myckel riktigt sade, räknat med ett oförändrat anslag på 7,5 mihoner kronor. Det har emellertid visat sig atl verksamheten under innevarande år har ökat kraftigt, och därför föreslås i statsverksproposilionen en ökning till 8 miljoner kronor.

Anslaget ökade från förra budgetåret till innevarande med 1,8 miljoner kronor eller med 31 procent. Antalet kursdeltagare ökade emellertid med nära 9 000 eller med 62 procent. Aktiviteten har alltså procentuellt ökat dubbelt så myckel som anslaget. Det är att hälsa med tUlfredsställelse att anslaget har kunnat höjas, även om det inle kunnat ske i samma takt som aktiviteten, vilken för övrigt beräknas öka ytterligare nästa år. Reservanterna har inle föreslagit någon ytterligare höjning av anslaget. Ett bifall till reservationen innebär därför atl anslagshöjningen till del ursprunghga ändamålet blir mindre.

Nu säger herr Strindberg att utskotlsbetänkandet är mycket kort; vi har hänvisat till fjolårets betänkande. Då vill jag emellertid erinra om att vi hade en mycket utförlig motivering såväl i utskottets betänkande år 1971 som i statsutskottets utlåtande år 1970, och det var dessa två utlåtanden som vi i fjol kunde hänvisa till.

Utöver all anslagsbeloppel har höjts har ingenting nytt inträffat sedan herr Strindberg, herr Andersson i Örebro och jag diskuterade denna fråga i fjol. Jag inskränker mig därför till att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag konstaterar alt inle ens det nya har inträffat att herr Jönsson i Arlöv har kommit på bättre tankar.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemstäUan, dels reservationen av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strindberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

128

Den som vill att kammaren bifaUer utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 13 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen av herr Wikström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Kompetensreglerna för tillti-äde tiU högre utbildning

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Strindberg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  150

Nej -  139

Avstår —       1

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 8 Kompetensreglerna för tillträde till högre utbildning

Föredrogs utbUdningsutskoltets betänkande nr 14 i anledning av motion angående kompetensreglerna för tillträde tiU högre utbUdning.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:1303 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemstäUts att riksdagen tUl lednmg för det fortsatta utredningsarbetet godkände de riktlinjer för utformnmg av kompetensreglerna för tiUlräde tiU högre utbUdning som förordats i motionen.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skulle avslå moflonen 1973:1303.

Reservation hade avgivits av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1973:1303 som sin mening gav Kungl. Maj :t tiU känna vad reservanterna anfört angående rikthnjer för kompelenskommitténs arbete.

TUl betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande av herrar Wikström (fp) och Richardson (fp).

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Riksdagen fattade för ett år sedan beslut angående riktlinjer för en reformering av kompelensreglerna för tillträde till högre utbildning. Riktlinjerna skulle ligga till grund för ett fortsatt planerings-och utredningsarbete, bl. a. i fråga om s. k. särskilda förkunskapskrav. Sakkunniga för detta fortsatta utredningsarbete om gymnasieskolans kompelensvärde tillkallades den 30 juni 1972 och benämnde sig kompetenskommitlén. Moderata samhngsparliet, som bemödat sig myckel om alt kritiskt analy.sera förslagen i propositionen 1972:84 angående kompelensreglerna och i en partimolion hemställt om en rad förändringar i de föreslagna riktlinjerna, ställdes utanför kommittén.

Nu vågar man väl, utan att ha direkt insyn, dock hävda att kompetenskommittén ännu inte hunnit särskilt långt i sitt arbete. Eventuella förändringar, som vi i dag skulle kunna besluta om i fråga om de   1972 antagna riktlinjerna, torde inle i nämnvärd grad fördröja det

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 62-63

129

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Kompelensreglerna för tillti-äde tiU högre utbildning

pågående arbetet. Snarare kan de kanske länkas skärpa detsamma.

Vi slår fast vid att del beslut om de allmänna behörighetskraven som fattades av 1972 års riksdag i form av majoritetsbeslut — reservationerna var åtskilliga och härrörde inle bara från moderat håll — inte är ägnat att vara grundval för kommande förslag vare sig om särskilda förkunskapskrav eller om urvalsregler och organisationen av antagningen. Kvaliteten inom svenskt utbildningsväsende riskeras enhgt vår uppfattning, och slutresultatet kan bli en sänkning av den nuvarande ingångsnivån vid den högre utbildningen.

Utskotlsmajorilelen — inklusive folkpartiels representanter, som dock i dagens betänkande i etl särskilt yttrande ger sin uppfattning — förmenar att inga omständigheter framkommit som bör föranleda någon omprövning. Till det kan sägas följande. Så myckel av rena stora nyheter har väl inle framkommit på ett år, men vittnesbörden om ett fortgående sjunkande av de gymnasiala förkunskaperna, särskilt vad gäller svenska, främmande språk och matematik, fortsätter att strömma in från lärare och institutioner vid universitet och högskolor. Inget tyder på en minskning av dessa vittnesbörd.

Då säger man: De särskilda förkunskapskrav som kompetensutredningen skall utarbeta blir sådana att de skall garantera oförändrad eller t. o. m. skärpt ingångsnivå hos de studerande. Del låter höra sig, men det torde inte bli så. Den bräckliga grunden är lagd genom 1972 års rUcsdagsbeslut. Den kommer alt bestämma bräckligheten hos huset — de särskilda förkunskapskraven alltså — som är byggt på grunden. Del förefaller inle möjligt all garantera den allmänna och därmed också därpå föhande speciella kunskapskvantiteten respektive kvaliteten på annat sätt än genom att åtminstone i någon mån ändra riktlinjerna för kompetens-kommitténs arbete. En god vägledning för en sådan ändring ges i vår motion vid årets riksdag nr 1303, till vilken jag hänvisar. Jag behöver inte redogöra för våra förslag och förlänga mitt anförande med del.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den reservation som är fogad till ulbildningsutskottets betänkande nr 14.

130

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Utbildningsutskottets betänkande nr 14 behandlar såsom framgått av herr Nordstrandhs anförande motionen 1303 av herr Nordstrandh m. fl. moderater och rör kompetensreglerna för tillträde till högre utbildning. Motionen är egentligen ell nytryck av moderatmotionen 1681 från 1972. Ett bifall till årets nytryck av moderatmotionen skulle innebära att man river upp hela riksdagsbeslutet från våren 1972. Det vill utbildningsutskottet inle göra och följdriktigt har också moderaterna i utskottet reserverat sig.

Egentligen skulle jag kunna nöja mig med att här kort och gott yrka bifall till utskottets hemställan. Jag ber i alla fall att få tillägga att jag kan hålla med herr Nordstrandh på en punkt, nämligen när han säger att han bemödat sig atl kritiskt granska dessa saker. Därvidlag har han inte sparat någon möda. Det kan jag till punkt och pricka instämma i.

Sedan vill jag i egenskap av kompetenskommitténs ordförande säga att vi kanske hunnit någol längre än herr Nordstrandh föreställer sig, och jag

tror alt del skulle försvåra arbetet något om man nu skulle få ändrade direktiv. Därvidlag kanske herr Nordstrandh inle är tillräckligt informerad.

Herr Nordstrandh säger alt den bräckliga grund som lades förra våren i och med atl man antog de allmänna behörighetsreglerna ofelbart leder till att del också blir ell bräckligt hus, när man skall ta de särskilda behörighetsregler, vilkas utseende ännu är herr Nordstrandh obekant. Jag upprepar vad jag sade förra våren i debatten. Del är litet för tidigt atl herr Nordstrandh redan nu säger någonting om hela kakan innan han sett alla dess delar. Det visar väl bräcklighet i analogin, när man talar om grunder och hus i detta sammanhang. Del är inle särskilt lyckat att föra över denna bild till kompelensregler. Här ligger en bräcklighet som herr Nordstrandh bör observera.

Del finns ingen anledning atl förlänga debatten på denna punkt. Moderata samlingspartiet har här gjort en ganska meningslös demonstration. Vi tog beslutet förra våren. En kommitté har tillsatts och fåll sina direktiv. Det finns ingen anledning att riva upp beslutet ett år senare.

Jag ber atl få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Kompetensreglerna för tillti-äde tiU högre utbildning

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Vi bedömer situationen så allvarlig, all vi anser det vara nödvändigt alt de särskilda förkunskapskraven blir så stränga, att åtminstone i någon män de synpunkter vi fört fram i vår reservation och till vilka också de andra oppositionspartierna anslutit sig har lagts till den grund, på vilken kompelenskommitténs ordförande herr Gustafsson arbetar. Alt använda uttrycket riva upp ett beslut är dock nog litet för starkt i sammanhanget. Trots alt herr Gustafsson naturligtvis känner till saken bättre än jag, tror jag inte att det skulle vara omöjligt med något ändrade direktiv, även om — jag tror herr Gustafsson på hans ord — det i någon mån skulle försvåra arbetet, dock inte så mycket all del inte ginge att ulföra.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition :

Den som vUl att kammaren bifaller ulbUdningsulskollets hemstäUan i

betänkandet nr 14 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herr Nordstrandh och

fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde

131

Nr 63

Torsdagen den SaprU 1973

Urval av elever till de spärrade utbildningslinjerna

rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej  -    35

Avstår —      2

§ 9 Urval av elever till de spärrade utbildningslinjerna

Föredrogs utbUdnmgsutskottets betänkande nr 15 i aiUedning av motion angående urval av elever tiU de spärrade utbUdningslinjerna.

I delta belänkande behandlades motionen 1973:1304 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde att åtgärder skyndsamt vidtogs för att komma tUl rätta med icke önskvärda effekter av nuvarande system för urval av sökande tUl spärrade utbildningslinjer.

Utskottet hemstäUde atl riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1304.

132

Reservation hade avgivits av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1304 som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört beträffande justering av gällande kvoteringsbestämmelser.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Av nyligen publicerade undersökningar framgick alt avgången från den gymnasiala skolan på många håll är stor, i vissa fall häpnadsväckande stor. Vår nya gymnasieskola är dimensionerad för atl kunna la emot ungefär 90 procent av varje årskull. Några siffror på hur många av eleverna som fullföher sin utbildning har jag ännu inle fått fram, men klart är att bortfallet är stort.

Varför slutar nu så många? Skolleda, övergång till förvärvsverksamhet eller allmän oviha alt läsa är säkert ofta skälet.

Värre är emellertid all utformningen av urvalsreglerna till högre utbildning i vissa fall gör alt den studerande efter en noggrann bedömning medvetet avstår från att fullfölja sina studier, eftersom denna bedömning ger vid handen all hans möjligheter atl nå ell vidare sludiemål försämras eller omöjliggörs, om han går ul gymnasieskolan.

Jag syftar då på de s. k. kvoteringsreglerna som fastställer atl de sökande till viss högre utbildning skall kvoleras in med hänsyn till deras grundutbildning.

Visst kan kvoteringsprincipen accepteras, särskilt i de fall när nya inlagningsregler eller förändring av skolform innebär atl de sökande måste delas upp i grupper, beroende på skUlnader i t. ex. den grundläggande utbildningen.

Denna kvoteringsregel har emellertid fåll en bieffekt, som måste anses vara helt orimlig. Den sökande skall nämligen som grund för sin ansökan

ha betyget från den sist avslutade skolutbildningen. Det innebär all för de utbildningar där lägsta krav för inträde är grundskolan kommer de elever som har mycket bra betyg från grundskolans nionde årskurs atl avslå från att fullföha en eventuellt påbörjad gymnasieutbildning av rädsla för atl behöva uppleva svårare konkurrens, om de söker på avgångsbetyg från gymnasieskolan.

Men denna regel har också eri annan verkan. All kurserna vid de tvååriga gymnasielinjerna är lättare än vid de treåriga torde ingen sätta i fråga. För de elever som för sin vidareutbildning endast behöver ha gått igenom tvåårig gymnasieskola men studerar på treårig linje är det fördelaktigt att avbryta studierna på den treåriga linjen och gå över till den tvååriga. Än vanligare kan detta länkas bli när gymnasieskolan skall ge allmän behörighet till studier vid universitet och högskolor.

Hela systemet motverkar alt hos den enskilde eleven skapa en känsla för all utbildning i sig själv kan vara värdefull. Man klagar på konkurrensen i den nya skolan, och även om jag tror alt del talet i många fall är överdrivet, så kan man inte komma ifrån att konkurrensen att komma in på en åtråvärd utbildning är påtaglig. Studierna läggs ofta upp med sikte på all komma in på en utbildning, inte på atl skaffa sig förkunskaper för att sedan kunna klara den åtrådda utbildningen.

Riksdagen har tidigare behandlat motioner i detta avseende. Förra året fick vi från moderata samlingspartiet vår motion bifallen. Riksdagen gjorde ett uttalande att allvarliga ansträngningar bör göras för att rätta tUl icke önskvärda effekter av gällande kvoteringsbestämmelser. Då väntade man naturligtvis alt dessa effekter skulle försvinna genom en enkel bestämmelse eller rekommendation, men det verkar som om del låg en förlamning hos de makthavande på utbildningssidan.

Vad man har gjort är atl man uppdragit åt den tillsatta betygsulred-ningen att se över även det här problemet. Betygsutredningen skall emellertid huvudsakligen syssla med betygens utformning, systemets uppbyggnad, betygens innebörd osv.

En bieffekt som den här relaterade när det gäller antagningsbestämmelser till högre utbildning — det kan vara flera olika sorters utbildning — skulle inle behöva ligga i kvoleringsregeln och vi har, herr talman, reserverat oss för att åtgärder skall vidtas så snabbt som möjligt. I belygsulredningens direktiv finns ingenting utsagt om hur snabbt den skall arbeta, även om statsrådet i en interpellationsdebatt härom dagen sade alt arbetet skulle bedrivas snabbt. Men missförhållandet kvarstår. Vi vill ha en förändring, och vi har begärt atl riksdagen i ett uttalande skall anhålla om en sådan.

Herr talman! Med detta ber jag alt få yrka bifall till reservationen vid ulbildningsutskottets betänkande nr 15.

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Urval av elever tiU de spärrade utbildningslinjerna

Herr SCHÖTT (m);

Herr talman! Fru Sundberg har väl utvecklat reservanternas talan, varför jag som motionär i detta ärende kan fatta mig relativt kort. För övrigt hade jag i fredags tillfälle att i en interpellationsdebatt här tiU statsrådet Ingvar Carisson framföra hur olUlfredsstäUande det är med den nu gällande bestämmelsen som innebär alt ungdomar som inträdessökan-

133

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Urval av elever tiU de spärrade utbildningslinjerna

134

de tiU spärrade utbUdningslinjer inle kan få åberopa sitt mest konkurrenskraftiga betyg.

Jag erinrade om all jusl i dessa dagar många ungdomar och deras föräldrar runt om i vårt land diskuterar, om inte vederbörande ungdomar bör hoppa av före vårterminens utgång. Därigenom kan de nämligen undvika ett hindersamt avgångsbetyg, som de inte har möjlighet all komplettera och som försätter dem i en sämre situation än om de avstått från att gå igenom gymnasiet, i vUket faU de haft möjlighet atl åberopa sitt grundskolebetyg.

Vi moderater har tidigare påtalat detta problem. Vi har, som fru Sundberg nämnde, bl. a. i motioner åren 1971 och 1972 liksom i år fäst uppmärksamheten på det. Problemet är av större omfattning än man tänkt sig. Del har numera också uppmärksammats på flera håU.

I interpellationsdebatten nämnde jag förhåUandena vid Christinaskolan, ell gymnasium i Piteå. Jag har sedan dess erfarit all situationen inte är bättre ■vid Spångagymnasiet här i Stockholm.

Jag kan också hänvisa till en artikel i tidningen SkoUedaren i december 1972. Den har rubriken Flykten från skolan, och i den berör rektor AUan Vidén vid SchUlerska gymnasiet i Göteborg just det av oss påtalade problemet. Jag tUlåter mig alt ur hans artikel citera följande:

"Avgången från senare årskurser kan ha andra orsaker. Intagningssystemet tUl postgymnasial utbUdning är olyckhgl, så tUl vida som en elev på grund av kvoteringen har mindre utsikter liU intagning efler genomgång av gymnasium än om han sökt inträde på sina betyg från grundskolan. Delta är ju absurt. Eleven kan ju inte ha blivit sämre på grund av fortsatt utbUdning. 1 och för sig måste det anses värdefuUt, att ungdomen får bästa möjliga utgångsläge för fortsatta studier. Förbättrade kunskaper i exempelvis språk och samhällsorienterande ämnen är önskvärda för bl. a. blivande klasslärare och sjuksköterskor. Genomgången gymnasieskola även med medelgoda betyg måste ge ett bättre underlag för vidare utbUdning än enbart grundskola. En rätt att vid inträde liU fortsatta studier använda del bästa betyget vore berättigad. Man skuUe också kunna skapa en sådan poängberäkning att skälig hänsyn tas tUl gymnasieutbUdningen utan alt detta skulle utestänga de bästa eleverna med grundskoleulbUdning."

Det kan också nämnas att avhoppsproblemet blivit stort nere i Skåne, så stort att länsskolnämnden i Malmöhus län den 5—6 februari anordnat en kurs på Frostavallen, där man tagit upp det till behandhng. Denna kurs har omnämnts bl. a. i tidningen Arbetet, där det uppges att många gymnasiestuderande i Malmö hoppar av från skolgången. De vill inte ha betyg. Vid ansökan tiU ■vissa utbUdningsgrenar, bl a. kurserna för blivande sjuksköterskor, förskollärare och sjukgymnaster, gäller grundskolebetyget.

Del är främst vid de teoretiska gymnasieskolorna i Malmö som avhoppen sker. Eleverna vill komma in i praktiska studier. TUl en del hnjer har man kvoterad intagning. Etl gymnasiebetyg kan i sådana fall ha negativ inverkan. Slutar man skolgången i gymnasiet, gäller gmndskolebe-lyget. Detta blir mångas räddningsplanka. Så långt tidningen Arbetet.

Slutligen vUl jag nämna att skolöverstyrelsen vid sammanträde denna

vecka har frågan om de "taktiska" avhopparna från gymnasieskolan på sin föredragningslista. De av mig här nämnda exemplen visar att frågan är myckel allvarlig. Det gäller verkligen att snabbi komma fram till en lösning på den.

Som fru Sundberg nämnde har utbUdningsutskottet endast hänvisat tiU att detta ärende numera hgger hos 1973 års betygsutredning. Det kan såvitt jag förslår inte vara rimligt atl ytterligare uppskjuta en lösning genom alt föra över ärendet tiU denna utredning. En sådan åtgärd motsvarar icke riksdagens tidigare beslut.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU till reservationen.

Herr NILSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Frågan om urval av elever tiU spärrade utbUdningslinjer diskuterades, som herr Schött framhöU, i förra veckan i kammaren i anslutning tiU en interpellationsdebatt angående betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan. De argument som i dag har framförts från moderat håU överensstämmer med de synpunkter som herr Schött redovisade i kammaren den 30 mars. Mot den bakgrunden kan del inte finnas behov av någon längre debatt i dag.

I motion nr 1304, som den moderata reservationen bygger pä, hemställs alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att åtgärder skyndsamt vidtages för att komma till rätta med icke önskvärda effekter av nuvarande system för urval av sökande till spärrade utbUdningslinjer.

1 anslutning tUI en hknande motion förra året gav riksdagen på förslag av utbildningsutskottet tUl känna att aUvarliga ansträngningar bör göras för att rätta till icke önskvärda konsekvenser av kvoteringsbestämmelserna inom grundskolans kompetensområde. I den aktuella motionen pekar motionärerna på att riksdagens beslut icke lett tUl några åtgärder.

Sedan motionen lämnats har utbUdnmgsministern tillsatt en parlamentarisk utredning - 1973 års betygsulredning - som har tUl uppgift att pröva frågan om betygsättningen i grund- och gymnasieskolan. De sakkunniga har också uppdraget alt beakta utbUdningsutskoltets uttalande frän förra året, dvs. den fråga som vi i dag diskuterar. Mot den bakgrunden anser utskottets majoritet att motionen inte skaU föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Frågan är emellertid mer kompUcerad än vad som framgår av inläggen från fru Sundberg och herr Schött. Från moderat håU ser man frågan bara ur vissa gymnasieelevers synvinkel, men man bortser från grundskoleelevernas intressen, vUkel utbUdningsministern framhöll i kammaren i samband med interpellationsdebatten i förra veckan.

Utbildningsminister Carisson framhöU att om vi utan vidare släpper den nuvarande principen atl grundskoleeleverna kan konkurrera i särskUd kvot, så hamnar vi i en besvärlig situation. Vi har, vUket utbildningsministern påpekade, en mUjon människor i åldern 17-40 år utan grundskolekompetens. Därtill kommer en stor gmpp med gmndskolekompetens men utan gymnasiekompetens. Om vi i dag föher moderaterna riskerar vi att gymnasieeleverna i nästan varje läge slår ut grundskoleeleverna. Denna aspekt talar för att frågan noga bör prövas av den nyligen tUlsatta betygsutredningen,   som   redan   sammanträtt   flera   gånger  och   enhgt

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Urval av elever till de spärrade utbildningslinjerna

135

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Urval av elever till de spärrade utbildningslinjerna

ulbUdningsmmistern skall arbeta med största möjliga skyndsamhet.

Jag vUl också peka på alt man från moderat håU bortser från att betygsutredningens kommande förslag kan få effekter på kvoteringsfrågan.

Herr talman! FrågestäUningen i dag gäller inte så myckel sakfrågan utan på vUket sätt frågan skall lösas. Moderaterna vUl bryta ut frågan ur betygsutredningen, medan ulskottsmajoriteten anser atl den innehåUer komphkationer och därför bör behandlas av den sittande belygsulred-ningen. Att hänskjuta frågan tUl utredningen är inget tecken på förlamning på utbUdningssidan, som fru Sundberg gjorde gäUande.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Vad herr Nilsson i Norrköping inte måtte ha tänkt på är att i och med att så många hoppar av sin gymnasieutbUdning för alt söka tUl vidareulbUdningen på grundskolekvoten bhr ju konkurrensen på grundskolekvolen mycket, mycket större. Dessa elever vågar inte ta chansen att gå ut sin gymnasieskola, men hade de haft möjligheten att väha meUan att söka på grundskolebetyget och att söka på gymnasiebetyget är del inlenling som säger all grundskolebetyget alltid skulle ha varit del bästa. Men den motivering som herr Nilsson i Norrköping här lägger fram för att behålla nuvarande missförhållande har precis motsatt verkan. Resultatet av detta underliga förfarande blir att vi får många fler som söker på grundskolekvoten.

Det är alldeles riktigt att frågan kanske inle så mycket gäUer innebörden som ett sätt att praktiskt lösa den. Det var det jag vUle komma fram tiU. Vad är det som gör att utbildningsmyndighelerna i dag ryggar tiUbaka för enkla, praktiska, vardagliga saker, som skuUe fordra ett minimum av aktivitet i handläggandet, och i stäUet pultar i väg dem till en utredning där de eventuellt kan passa in? Det är ett förfarande som vi sätter oss emot, och jag kan än en gång säga att del skäl som herr NUsson i Norrköping försökte finna för vårt stäUningstagande över huvud tagel inte är relevant. Det har precis motsatt effekt. Vad vi i stäUet vUl åstadkomma med vårt förslag är alt den studerande skall ha en så god grund som möjligt att bygga på när han kommer in på en högre utbildning.

Dessutom, herr talman, viU jag anföra ett skäl tiU. Man skaU visserligen aldrig anföra två skäl, men om vi nu har enats om att ungefär 90 procent går vidare i gymnasieskolan, då stäUer jag mig frågan: VUka är det i första hand som är så taktiskt beräknande? Jo, det är inle de som kommer från de studiesvaga grupperna, utan det är de som i hög grad skuUe ha möjlighet att klara gymnasieskolan med kanske goda betyg. Del är där man hittar denna beräkning och förslagenhet som får till följd att den verkliga grundskolekvoten ökar.

136

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! I interpellationsdebatten i fredags nämnde statsrådet Carlsson att det inte var rätt alt en gymnasieelev aUtid skuUe ha företräde framför en grundskoleelev. Jag rephkerade alt detta inte alls var vår

avsikt, utan atl den av de båda som hade det bästa grundskolebetyget skulle ha företräde.

Det här är en utomordentligt viktig fråga. Den ordning vi nu har uppfattas av många ungdomar som grovt orättvis, och det är verkligen angeläget atl undanröja den. Jag tycker att vi som lagstiftare ryktar vårt värv iUa om vi bibehåller etl system som — enligt vad vi nyss hörde -skolledare själva betecknar som absurt.

Herr NILSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Det här är inte bara en "enkel och praktisk fråga", som man från moderathåll försöker göra gällande.

För del första bortser herr Schött och fru Sundberg från den situation som grundskolans elever hamnar i om vi strikt föher reservationen.

För det andra sammanhänger lösningen av kvoteringsfrågan med det framtida betygssystemet som de sakkunniga utreder, och man diskuterar i dag att öka antalet betygskomponenter på gymnasienivå.

För det tredje - och här har jag svårast att förstå reservanterna; Om vi bryter ut kvoteringsfrågan ur betygsutredningen så måste frågan med aUa sina komplikationer sannolikt beredas på en annan nivå, vUket gör det svårare för moderaterna att påverka den. Inom utredningen kan de genom sin representant föreslå lösningar.

TUl slut vill jag lUl fru Sundberg säga alt det är ingen som vUl ha kvar några missförhållanden. Det viU inte utskottsmajoritelen, utan den vill hänskjuta frågan tiU en utredning för att där få en noggrann prövning av den.

Herr talman! Jag ber atl än en gång få yrka bifaU tUl ulskotlels hemställan.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag kan inte komma ifrån att man likväl bibehåUer ett missförhållande genom atl bara skjuta i väg frågan tUl en utredning. Jag anser att frågan är av sådan vikt och dignitet att man mycket väl skuUe kunna fatta ett beslut omedelbart. Låt sedan betygsulredningen undersöka frågan, eftersom den enligt sina direktiv skall göra det. Det lär i alla fall dröja ett par år innan del kommer någol förslag därifrån.

Jag vill verkligen instämma i vad herr Schött sade att del är så oerhört många som just under april och kanske maj kommer att hoppa av nästan färdiga studier. Detta kan få en negativ effekt på deras framtida yrkesverksamhet i den mån de kanske senare skulle viha sadla om och ägna sig ål en utbUdning för vilken en avslutad gymnasieutbUdning är en förutsättning.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag vill inte underlåta nämna att jag i det här ärendet haft kontakt med såväl länsarbetsnämndens yrkesvalsledare som folk i skolöverstyrelsen. Man har förvånat sig över att Kungl. Maj:t inte vidtagit någon åtgärd och gett ett klart besked som rättat tUl missförhållandet. Jag Upprepar än en gång att detta innebär en svår orättvisa mot många ungdomar. Det är angeläget atl undanröja denna orättvisa snarast möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Urval av elever tiU de spärrade utbildningslinjerna

137

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Utredning rörande kombination av elitidrott och utbildning i gymnasieskolan

Proposirioner gavs på bifaU tiU dels ulskotlels hemstäUan, dels reservationen av herr Nordstrandh och fm Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som ■vill att kammaren bifaUer utbUdningsutskoltets hemstäUan i

betänkandet nr 15 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Nordstrandh och

fm Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 246

Nej  -    40

Avstår —      7

§   10 Föredrogs

UlbUdningsulskollets betänkanden

Nr 16 i anledning av motion angående vUlkoren för inrättande av tjänst som skoldhektör

Nr 17 i anledning av motion om slopande av avgift för särskUd prövning eller fyllnadsprövning i gmndskolan m. m.

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa betänkanden hemstäUt.

138

§ 11 Utredning  rörande kombuiation av elitidrott och utbildning i gymnasieskolan

Föredrogs utbUdningsutskoltets belänkande nr 18 i anlednmg av motion om utredning rörande kombinarion av elitidrott och utbUdning i gymnasieskolan.

Herr NORRBY i Gunnarskog (c);

Herr talman! För atl locka den stora allmänheten lUl hälsovårdande motion och friluftsliv eller för att samla stora ungdomsskaror till idrottslig verksamhet i någon form behövs enhgt vår mening en elitidrott som väcker och stimulerar.

Ehtidrolten är accepterad av samhället. Därför bör det också ligga i statsmakternas intresse att stödja de ungdomar som siktar på elitidrott, så att dessa får möjlighet att även på gymnasiestadiet kombinera idrott och utbUdning. Vi kan i sammanhanget hänvisa tiU vad chefen för handelsdepartementet anförde i dhektiven liU idrottsutredningen beträffande betydelsen av elitidrott: "Framstående elitidrott har förmåga alt engagera stora grupper av människor ulan att dessa är aktivt idrottsutövande.

Härigenom får idrotten en indirekt och ingalunda oväsentlig betydelse för ■vida lager av vårt folk genom atl skänka spännmg och förströelse."

För många av dagens elitidrottsutövare är problemet att kombinera idrott och studier. Vi måste finna lösningar som gör det möjligt för ungdom som siktar på elitidrott alt på ett tUlfredsställande sätt kunna kombinera skola och idrott. Vi vUl betona att detta är särskUt viktigt under gymnasietiden; det är jusl i de åldrarna som grunden läggs för all nå ehtidrottslig nivå.

I samarbete med Riksidroltsförbundel har fr. o. m. höstterminens början i fjol inletts av skolöverstyrelsen godkänd försöksverksamhet med utbildning-elitidrott på gymnasiestadiel i Järpen och i Malmö. Det är ett steg i rätt riktning att försöksverksamheten utbUdning-elitidrott på gymnasiestadiel har kommit i gång.

Vår uppfattning är att när statsmakterna ser eUtidrotten som en värdefuU tUlgång, då bör man också se till alt ungdomar som går in för elitidrott inte av ekonomiska skäl behöver eftersätta utbildningen. Men det är sådant som kan inträffa nu. Den nuvarande uppläggningen av försöksverksamheten med ulbUdning-elitidroll på gymnasiestadiet i Järpen och i Malmö tar inga hänsyn till elevernas ekonomiska svårigheter. En sådan försöksverksamhet ger inga förslag till lösningar för en framlida utveckling av denna utbUdningsform. En försöksverksamhet som måste grundas på föräldrars och föreningars ekonomiska förmåga eUer på företagens eventuella ekonomiska välvUja kan mte bh meningsfuU. Kostnadsproblemaliken har tyvärr hållils utanför försöksverksamheten.

För vissa av eleverna som är intagna till idrottsgymnasiet i Järpen — det gäller bl. a. elever från Norrbotten och även från Värmland - kan studiekostnaderna enligt inhämtade uppgifter beräknas tUl 800—900 kronor i månaden. I studiebidrag och inackorderingsliUägg har utgått sammanlagt 225 kronor per månad. MeUanskUlnaden får föräldrar och idrottsföreningar betala. Försöksverksamheten utbUdning-elitidrott på gymnasiestadiel förbhr bristfäUig och ofuUständig så länge ingen hänsyn tas tiU de enskilda elevernas skiftande kostnader, beroende på bl. a. långa avstånd mellan hemort och skolort.

I motionen 469 har vi motionärer hemstäUt all riksdagen hos Kungl. Maj:l anhåller om utredning av och förslag hur verksamheten utbildning-elitidrott på gymnasiestadiet skaU utformas. Utskottet säger att i avvaktan på utvärdering och förslag i anledning av nu pågående försöksverksamhet är utskottet inte berett alt tUlstyrka en särskUd utredning. Utskottet konstaterar också all frågan om inlerkommunal ersättning torde ha lösts i de enskilda fallen.

Vidare säger utskottet atl statsrådet Moberg har bestämt hävdat, att del är idrottandet som skapar elevernas memtgifter och all del därför är idrollssidan som har att pröva på vUket sätt dessa utgifter kan täckas. Del är väl inte hela sanningen — jag har tidigare nämnt resekostnaderna, och jag kan här också nämna koslförslärkningar o. d. Men oberoende av vart man skall föra sådana kostnader bör frågan tas upp tUl prövning.

Herr talman! Då utskottet är enigt i sitt yttrande avstår jag frän något yrkande i frågan. Jag fömtsälter dock i hkhet med vad Thorsten Larsson i Staffanslorp säger i sitt särskUda yttrande liU utbUdningsutskoltets

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Utredning rörande kombination av elitidrott och utbildning i gymnasieskolan

139

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

betänkande, alt efter det att RF och SÖ har utvärderat den nu pågående försöksverksamheten förslag kommer alt framläggas som löser de av oss motionärer påtalade problemen.

Herr WIKLUND i Härnösand (s):

Herr talman! Bara med några ord skall jag gå in i den här debatten. Jag gör det med anledning av det särskUda yttrande som fogats tUl utskottets betänkande och herr Norrbys i Gunnarskog inlägg, som han gjorde i egenskap av motionär. Ingen i utskottet har bestritt att elitidrotten är en accepterad verksamhet i samhället. Utvecklingen mot en kombination av studier och idrott har också ägt rum på andra områden än dem motionärerna har angivit, och den har skett fortlöpande. Nyligen såg vi uppgifter om att planer föreligger på att för ishockeyungdomarna ordna en utbUdning kombinerad med eUtidrotlsträ-ning i Leksand. Men motionärerna anser att dessa gmpper — vid sidan av den förmån som det innebär att få kombinera sill intresse atl utöva elitidrott med studierna — också skall ha specieUa förmåner när det gäUer ekonomiska bidrag. Det är en betydligt besvärligare fråga. I ett läge där vi mte har obegränsade resurser måste nog den frågan få ingå i en större grupp och prövas inom det sludiesociala stödets fält.

Senast i går fördes här i kammaren en debatt där frågan om boendekostnaden för de studerande mycket rikligt ansågs som en viktig angelägenhet. Fler exempel skuUe kunna anföras på detta område, men jag avstår från det. Vi bör vara rädda om liden.

Det har föreslagits en särskUd utredning. Att företaga en sådan bör i detta sammanhang vara en överloppsgärning, när utskottet redovisat atl Riksidroltsförbundel avser att värdera den av motionärerna presenterade försöksverksamheten. Efter en sådan utvärdering kommer det ganska säkert att läggas fram förslag tUl åtgärder, vUkas bärighet del bhr lUlfäUe atl pröva senare.

I det särskilda yttrandet har också framhållits vikten av att man får till stånd förbättrade utbUdningsförhållanden för just denna specieUa grupp. Jag vill med anledning av det anföra, atl man, när man ser över hela utbUdningsfältet, finner att det finns fler grupper utanför elitidrottens led som det också är angeläget atl man ger uppmärksamhet.

Herr talman! Herr Norrby har inte stäUt något yrkande om bifall till motionen, och jag yrkar bifaU flll utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 12 Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

140

Föredrogs trafikutskottets belänkande nr 9 i anledning av propositionen 1973:19 angående vissa inskränkningar i trafik med tyngre laslfordon jämte motioner.

I propositionen 1973:19 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUel över kommunikalionsärenden för den 9 februari 1973, berett riksdagen tUlfäUe att avge yttrande med anlednmg av vad i propositionen anförts om vissa inskränkningar i trafik med tyngre laslfordon.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåU anfördes föhande: "I propositionen redovisas erfarenheterna av de under åren 1970— 1972 ■vidtagna åtgärderna för inskränkning av lastbUslrafiken under vissa perioder. Redovisningen utmynnar i slutsatsen atl av trafiksäkerhetsskäl betingade förbud även fortsättningsvis vid behov bör beslutas mot tyngre lastbilstrafik vid större helger och under trafikbelastade veckoslut under semeslerperioder och hknande."

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre las t fordon

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:185 av herr Levin (fp) vari föreslagits 1. att riksdagen fattade principbeslut om förbud mot tyngre landsvägstransporter under veckosluten samt 2. atl riksdagen skuUe anhålla hos Kungl. Maj :t om förslag tUl förbudets etappvisa genomförande,

1973:1591 av herrar Komstedt (m) och Clarkson (m) vari hemstäUts atl riksdagen gav Kungl. Maj;t tiU känna all återbäring av bUskatlemedel skuUe utbetalas tiU ägare av fordon, vars nyttjande inskränktes på sätt som angivits i propositionen 1973:19,

1973:1592 av herr Lothigius m. fl. (m) samt

1973:1593 av herr Magnusson i Kristinehamn m.fl. (vpk) vari föreslagits att riksdagen med anledning av propositionen 1973:19 uttalade sig för att ett förbud av i propositionen nämnt slag för tung trafik under helger och veckoslut borde omfatta hela året.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1.    avslå motionerna 1973:185, 1973:1592 och 1973:1593,

2.    avslå moflonen 1973:1591,

3.    som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i övrigt anfört beträffande de i propositionen 1973:19 om vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon av departementschefen upptagna frågoma.

Reservation hade avgivits av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett atl utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:185, med avslag på motionen 1973:1592 och med bifall tUl motionen 1973:1593, uttalade sig för atl ett förbud av i propositionen 1973:19 nämnt slag för tung trafik under helger och veckoslut borde omfatta hela året.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Vid 1972 års riksdag krävde vpk i samband med trafiksäkerhetsfrågomas behandling förbud mot tung trafik på landsvägarna under helger och veckoslut hela året. Med anledning av motionen framhöU trafikutskottet och riksdagen alt det framstod som önskvärt alt

141

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

142

hittUlsvarande friviUiga överenskommelser i frågan utsträcktes att omfatta större delen av året.

I propositionen 19, som hgger till grund för trafikutskottets betänkande nr 9, påpekar departementschefen att åtgärder vidtagits de tre senaste åren för atl inskränka den lunga lastbUslrafiken under vissa perioder. Åren 1970 och 1971 skedde detta på frivillig väg, och rekommendationer utfärdades då om det angelägna i att undvika tung lastbilstrafik under fyra veckoslut på sommaren. VerksläUda studier har visat, säger departementschefen, att rekommendationerna år 1970 ledde tUl en klar reducering av lastbUslrafiken, i synnerhet på Europavägarna. För år 1971 blev effekterna mera begränsade, beroende på sämre efterlevnad av rekommendationerna. Regeringen ansåg det med hänsyn tUl erfarenheterna påkallat atl inför sommartrafiken 1972 utfärda förbud för den trafik som diltUls omfattats av rekommendationerna. Förbudet avsåg dock bara tre veckoslut. Det visade sig atl förbudet blev betydUgt effektivare än rekommendationerna.

Undersökningar har ■vidare gjorts beträffande framkomlighet och trafiksäkerhet. Relativa ■vinster hade uppnåtts, säger man, beträffande framkomhgheten för andra fordon, och dessa hade ökat märkbart när rekommendationerna ersattes av förbud. Samma tendens kan tydligen utläsas vad gäller trafiksäkerheten — det totala antalet olyckor på restriktionsvägarna under de aktuella perioderna visar en betydande kontinuerlig nedgång under hela jämförelsetiden. Minskningen från år 1969 till 1972 uppgår till 35 procent. En jämförelse meUan restriktions-vägarnas och övriga vägars olycksutveckling tyder på ett samband mellan minskningen av andelen lastbUslrafik och antalet olyckor. Den sämre efterlevnaden av rekommendationerna år 1971 har återspeglats i utveckhngen av olyckstalen. Sammantaget anses del emeUertid bestyrkt atl det förhåUandet att andelen lastbUstrafik gått ned haft Irafiksäkerhetsmässigt gynnsamma effekter.

Att den lunga lastbUen är farligare i trafiken än personbUen vel vi bl. a, genom rätt färska undersökningar. Där sägs att tung lastbU, lotalvikt över 3,5 ton, var inblandad i mellan var femte och var sjätte dödsolycka. Ungefär var tredje av alla lastbUar som var inblandade i trafikolyckor 1970 hade släpfordon. I propositionen framhåUs också att de tunga lastbUarnas delaktighet i trafikolyckor är väsentligt större än deras andel i fordonsparken och att de tunga lastbilarnas delaktighet i dödsolyckorna är väsentligt större än personbUarnas i förhåUande till trafikarbetet.

Vi anser det självklart vara rikligt att begränsa den tunga trafiken på våra vägar vid sådana helger och veckoslut då man kan vänta sig en speciellt livlig trafik med privatbUar. Men frågan är ändå om inte denna trafik nu är så livlig vid de flesta av årets helger och veckoslut att ett betydligt mera utsträckt förbud, inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt, vore motiverat. SärskUt gäUer väl delta på sommaren, men tydhgt är att den tunga trafiken uppfattas som ett problem, i varje fall av övriga bihster, även under andra årstider. I vintras hade tidningen Expressen en artikelserie där jusl de problem den tunga trafiken vållade kring helger och veckoslut under vinlertid beskrevs. Där framhöUs också de kompis-

körningar som förekommer meUan långtradare. Ända upp tUl elva långtradare i rad hade noterats. Med tio meters lucka mellan bUarna utgjorde dessa ell godståg på landsvägen på uppemot 400 m. Det är inte att undra på att bUisterna i allmänhet kraftigt reagerar mot denna trafik. Att den upplevs som mycket besvärande framgår bl. a. av Svenska vägföreningens undersökning BUismen i samhäUet, där 62 procent av de intervjuade ansåg atl fjärrtrafiken på landsvägarna med lunga fordon borde vara förbjuden under veckosluten.

Sedan -viU jag gärna erkänna att jag anser att det även finns trafikpolitiska skäl för etl förbud. Vi har ju krävt ett program för överförande av tung trafik från landsväg lUl järnväg. Visst styrmedel måste man då enligt vår uppfattning ta flll och ett förbud borde vara ett bland flera sådana styrmedel. Redan i Svenska järnvägsmannaförbundets s. k. tiopunklersprogram fördes för övrigt delta krav fram som etl medel för alt åstadkomma en bättre trafikpolitik.

I motionen nr 185 av herr Levin framförs tanken att liden nu vore inne att genomföra ett permanent förbud för vissa tyngre fordon att utnyttja det allmänna vägnätet under veckosluten. Fördelarna av ett sådant förbud sägs vara uppenbara. På grund av övergångssvårighetema för näringslivet borde dock förbudet, enligt motionen, genomföras etappvis.

I och för sig har jag ingenting emot ett sådant förfarande, och jag tycker att det mycket väl kan inneslutas i den tankegång som ligger bakom min reservation. 1 övrigt vUI jag dock hänvisa tUl att vårt krav gäller ett utsträckt förbud av i propositionen angivet slag, alltså med de undantag som bör gäUa för känslig trafik såsom vissa livsmedelstransporter osv.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation som är knuten tUl detta betänkande.

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

Under detta anförande överlog herr första vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Jag ber först alt få anmäla att min motion nr 185 skrevs under aUmänna motionstiden, närmare bestämt den 18 januari. Då hade jag alltså inte tillgång till propositionen 19, som är daterad först den 9 februari. Efler atl emeUertid ha läst den intressanta redogörelsen för försöksverksamheten och tagit del av utvärderingen av de resultat som uppnåddes under å ena sidan de första årens rekommenderade veckosluts-stopp och å andra sidan den senaste, på direkta förbud baserade perioden under 1972, har jag blivit ännu mer övertygad om att liden är mogen för mitt i motionen framförda krav på ett principbeslut om totalförbud under alla helger mot viss tyngre trafik. Givelvis vidhåUer jag den klart markerade uppfattningen, all förbudet med hänsyn till näringslivets omställningsproblem måste genomföras successivt. Såvitt jag kunnat finna innebär inte vpk-motionen 1593 någol bortseende från nödvändigheten att la rimhga hänsyn till näringshvet. Följaktligen kommer jag att i händelse  av  en  votering  stödja  herr  Magnussons  i  Kristinehamn   till

143

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

144

utlåtandet fogade reservation, av vilken min motion omfattas.

Av propositionen framgår, herr talman, med all önskvärd tydlighet att olycksfallsfrekvensen väsentligt kunde nedbringas under de helger då lastbUslrafiken genom restriktioner begränsades och all denna olycksfrekvens var betydhgt lägre under förbudsperioden än under de inskränkningar som åstadkoms genom s. k. rekommendationer. Delta talar alldeles otvetydigt för alt statsmakterna inte bör tveka längre utan fatta beslut redan nu om etl successivt avlägsnande av långtradartrafiken från våra vägar under helgerna, då stressade privatbilisler mer än eljest utnyttjar sina bUar.

Propositionen ger också besked om all framkomligheten blev märkbart förbättrad under restriktionsperioderna, och även i det avseendet visar del sig atl förbud var effektivare än rekommendationer. Att dessutom vägslilagel måste ha minskat kan tas för givet. Att den restriktiva attityden mot den formliga landsplåga som långtradarna utgör, om man ser saken med privalbilislens ögon — och varför skall man inte göra det, så mycket som privalbUismen bidrar med i form av skatter — sannolikt gynnar statens järnvägars godstransporter är en omständighet som ytterligare underbygger önskemålet om lastbUsfria vägar under helgerna året runt.

Jag måste säga, herr talman, att jag har svårt — ja, myckel svårt — atl förslå hur departementschefen — som tydligen inte är närvarande — av det föreliggande materialet kan dra bara den enda slutsatsen, att de skäl som föranledde den år 1970 inledda försöksverksamheten nu med än större styrka talar för atl förbud även fortsättningsvis "vid behov bör beslutas i syfte att nå den trafikseparering och Irafikreglering som under vissa förhållanden är påkallad av hänsyn tUl trafiksäkerheten". Jag finner del närmast uppseendeväckande att departementschefen inle har mer att komma med.

Jag har emellertid minst lika svårt atl förstå alt utskottets majoritet har kunnat göra så begränsade iakttagelser. Som ell eko, kan man säga, konstateras i betänkandet att förbud bör införas vid behov, alt försöksverksamheten bör utvärderas och ytterligare noggrant prövas och — tycks det mig, med viss belåtenhet — atl man erfarit att ansökningar om dispens om förbudet bevihas i myckel stor utsträckning. Som jag redan har sagt och även anfört i motionen har jag stor förståelse för näringsUvets behov av en varsam och försiktigt genomförd reform, men jag kan absolut inte förslå den tvekan - för atl inte säga oviha - som präglar betänkandet, en tvekan eller en ovilja all klargöra för lastbilsnäringen atl den tid är nära då det bUr etl totalt förbud mot att med yrkesmässig, tung trafik lägga beslag på våra gemensamma vägar till förfång för privalbilisternas krav på rimlig framkomlighet och rimhg trafiksäkerhet. Jag tycker atl del hade varit mer jusl atl genom ett principbeslut förhindra att bilägarna, dvs. åkarna, invaggas i falska förhoppningar om att de skall kunna fortsätta som hittUls även i framtiden.

Del bl. a. genom denna motion under debatt ställda problemet är, herr talman, synnerligen allvarligt. På sina håll, bl. a. i Tyska förbundsrepubli-ken, har man sedan länge insett detta och där råder ett sådant förbud

som avses i motionen. Jag är väl medveten om atl förslaget kommer att röstas ner med stor majoritet, vilket enhgt min mening är ett belägg för dels räddhåga, dels bristande insikt om de uppenbara vinster som det föreslagna förbudet skulle medföra.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationen av herr Magnusson i Kristenhamn.

Herr KOMSTEDT (m);

Herr talman! Återigen behandlar riksdagen ett ärende som gäller en näring som har debatterats väldigt mycket i kammaren på sistone. Återigen vUl man göra ell ingrepp i den tunga yrkesmässiga trafiken.

I trafikutskottets betänkande nr 9 behandlas även motionen 1591 som jag har väckt i anledning av den här propositionen. Det finns inle någon reservation tiU förmån för motionen — mina egna partikamrater har inle heller funnit motionen behaglig. Jag tror inle alt del är någon oviha från utskottels sida, snarare en okunnighet, som gjort all man inle har opponerat sig mot propositionen. Det brukar annars i denna kammare finnas de som höjer sina röster för atl man inle skaU göra inskränkningar för den enskilde individen och mot den fria företagsamheten.

När riksdagen beslutar en beskattning som innebär atl det skall kosta si och så mycket pengar att ha någonting — och del kostar ganska myckel pengar att äga och använda ett tungt lastfordon — och sedan säger all "du får inte använda det här mer än på de och de tiderna", då tycker jag alt riksdagen inte har handlat just. Riksdagen borde i så fall rimligtvis tidigare ha meddelat detta.

Anledningen till propositionen är all man vill inskränka trafiken med lunga fordon på vägarna vid större helger, exempelvis midsommarhelgen, och under veckosluten vid semesterperioderna.

Herr Levin åberopade Västtyskland. Låt mig då säga all i oktober förra året besöktes Sverige av presidenten i Internationella transportunionen - IRU - dr Rolf Schober och generalsekreteraren Pieter Groenendijk. Generalsekreteraren yttrade då bl. a. atl man i Västtyskland hade konstaterat att dödsolyckorna pä vägarna fortsätter all öka trots helgförbud för den tunga trafiken: "Talet om trafiksäkerheten skiUle komma att öka markant, om man bara fick bort lastbilarna över helgerna är bara en förevändning för att skydda järnvägen. Vi har också sagt detta tUl kommunikationsdepartementets representant vid vårt möte med honom."

Detta gällde alltså Västtyskland där det nu sades atl man hade fått bättre trafiksäkerhet på vägarna efter införandet av helglrafiksförbudel. Man har uppenbarligen i Västtyskland en längre erfarenhet än i Sverige när det gäller temporärt förbud för tunga lastbUar.

Utskottet skriver nu att vi 1974 kommer att övergå till kilometerbeskattning och att det därför inte skulle finnas anledning att införa en skattereslilulion. Vidare hänvisar utskottet tUl all en sådan skulle medföra en tung administrativ apparat. Jag anser att det knappast får vara en motivering i sammanhanget att det blir en administrativt tung apparat; när vi redan brottas med en byråkrati som är väl känd, borde man i ett sådant här sammanhang, där det gäller ett rättvisekrav, inte

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Vissa inskränkningar i tiafik med tyngre lastfordon

145

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 62-63

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

åberopa sådana synpunkter.

Riksdagen avskärmar sig alltmer från de demokratiska synpunkterna, och jag kan, herr talman, inte ansluta mig tiU att det införs fler och fler förbud som medför kostnader för de näringsidkare som drabbas och som har tUlstånd att bedriva sin verksamhet.

Herr Magnusson i Kristinehamn åberopade en artikel i en av våra kvällstidningar. Man kan naturligtvis ifrågasätta trovärdigheten i vad en kvällstidning skriver, i detta fall t. ex. uppgiften om avstånd på 10 meter mellan dessa fjärrfordon. Jag upplever del i stället så att många privalbihsler anser atl just yrkeschaufförerna är gentlemännen i trafiken och föredömen när det gäller all uppträda på vägarna. Jag kan i och för sig förstå alt herr Magnussons argumentering går ut på all denna trafik skall tas bort; det är en näring som utövas av privat företagsamhet och som av den anledningen skulle kunna försvinna. Men i ett annat avseende kan jag inte förstå herr Magnussons argumentering. I det land som är beläget på andra sidan Östersjön och kaUas Sovjet, där herr Magnusson har sin ideologiska hemvist, har man faktiskt alltmer utökat den tunga trafiken. Efter önskemålen skall man tillverka 150 000 lastbilar om året. Det bör väl komma all öka den tunga trafiken, och det kan knappast åberopas av herr Magnusson i detta sammanhang.

Herr Levin åberopade atl privalbilisterna drar in myckel pengar till statskassan. Man borde i detta sammanhang kanske också la hänsyn till vad den yrkesmässiga trafiken betalar i avgifter tUl statskassan.

Herr talman! Med det anförda ber jag atl få yrka bifall lUl motionen 1591.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Jag ber atl tUl herr Komstedt i största korthet få säga följande:

Trots den tyske av honom åberopade generalsekreterarens uttalande om olycksfallsfrekvensen tUlåter jag mig atl vidhålla min uppfattning. Jag skall ärligt erkänna atl jag tror betydligt mer på herr Norling och på innehållet i hans proposition än på den för mig okände lastbilsägande tysken.

146

Herr MAGNUSSON i Kristmehamn (vpk):

Herr talman! Artikeln i Expressen får väl gälla för vad den är. Jag vill ändå påminna om att det rätt ofta förekommer insändare i våra tidningar som pekar på just de problem som togs upp i denna artikelserie i Expressen. Jag tror därför att den är ganska aUmängiltig för hur många människor upplever förhållandena.

Alt jag skuUe kämpa för ett förbud mot tung trafik under helgerna och veckosluten för alt försöka motverka den privata företagsamheten är ett alldeles orimligt påstående. Jag vill i det sammanhanget påpeka att staten ju är den största åkeriägaren i detta land.

Förhållandena i Sovjet är något annorlunda. Sovjet har inte samma privatbilstrafik som vi. Jag är säker på att Sovjet den dag detta land får detta ställs inför samma problem och kommer atl vidta de åtgärder som blh nödvändiga för all komma till rätta med dem.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag mycket kort säga lUl herr Magnusson i Kristinehamn, att jag vel alt förhållandena i Sovjet är helt annorlunda på alla punkter.

Herr Levin brukar i denna kammare alltid vara den som företräder den privata företagsamheten och talar mycket varmt för den. Men nu helt plötsligt har herr Levin kommit till den uppfattningen alt han litar mycket mera på herr Norling. Del må herr Levin i så faU få göra.

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Del är av intresse för den som skall företräda utskottets synpunkt i denna fråga atl lyssna till det inbördes krig som har brutit ul meUan dem som inte vill ansluta sig lUl utskottets hemställan.

Bakom utskottets hemställan står 14 av utskottets 15 ledamöter, och hemställan går helt enkelt ut på att utskottsmajoritelen anser, all del är lämpligt att man också fortsättningsvis har förbud mot tung trafik under vissa helger. Kommunikationsministern hade bett atl få reda på om riksdagen anser atl detta är lämpligt. Utskottet förklarar alt det anser så.

Utskottet framhåller samtidigt all det har varit en relativt begränsad försöksperiod. Därför säger utskotlsmajoriteten alt den finner det angelägel atl en uppföljning och värdering av ytterligare erfarenheter sker innan man tar en mera genereU slällning lUl vilken omfattning dessa förbud under helgerna skall ha. Det är väl en gammal god regel.

Del finns alltså sympatier för att man skaU ha förbud under de helger då det är motiverat av trafiksäkerhelsskäl och för framkomligheten. När utskottet gjort denna bedömning har utskottet - det kan jag säga liU herr Komstedt — varit av den uppfattningen alt del är fuUt i enlighet med de demokratiska principer som råder i detta land.

Vi har inom ulskoltel inte ansett del vara motiverat att man, därför atl det blir ell förbud för långlradarlrafik under vissa helger, skaU ge en återbäring av automobilskatl motsvarande dessa mycket korta lidsperioder. Hittills har man ju betalat automobilskatl oavsett hur mycket bilen används, men fr. o. m. nästa är tUlämpas den nya kilometerskatten och därmed finns del ytterligare skäl all avslå herr Komstedls motion. Utskottet har också påpekat den stora byråkratiska apparat som i detta fall skulle behövas. Herr Komstedt tycker atl vi, eftersom vi har byråkrati förut, lika gärna kan ha lilel mera. Utskottet har nog en känsla av atl man bör begränsa byråkratin så myckel som möjligt.

Utskottet har försökt göra en avvägning meUan privalbUismens och nyttobilismens intressen. Vi har inte, som herr Levin gjorde, kunnat se denna fråga uteslutande från privatbUislernas synpunkt. Vi får inte glömma att åkeriverksamheten är en samhällsnyltig företeelse, som är förtjänt av uppskattning och inle av angrepp.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl ulskollets hemställan.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg var vänlig som vanligt och föranleder mig inle all göra något längre inlägg, men jag tycker ändå alt jag bör påpeka alt när man diskuterar den här frågan så måste man också

147

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

tänka på den framtida trafikutvecklingen. Vi väntar en ökad lastbUstrafik under 1970-talet Ukaväl som vi väntar en ökad personbilslrafik. Vi får naturligtvis en ökad personbilslrafik under veckoslut och helger, och det hgger i sakens natur att många oerfarna personbilsförare hör till framlidsbilden. Liksom herr Levin vill jag nog mena alt delta problem måste vi förr eller senare ta hänsyn till och hka bra först som sist. Jag tror atl trafikolyckorna annars kommer att öka.

Sedan vUl jag gärna säga att jag inte ser på frågan uteslutande utifrån privatbUismens intresse, utan jag ser den som etl trafiksäkerhetsproblem. Utsikterna verkar dystra om man tänker på den utveckling som kommer. Och i propositionen har det ju ändå sagts att man gör undanlag för nyttotrafik som är av speciell karaktär.

Jag är övertygad om atl vi förr eUer senare kommer att få ta slällning tUl hela detta trafiksäkerhel.sproblem, och jag tycker också att vi här visat på ett sätt atl föra över tunga transporter tUl andra och miljövänligare trafikmedel.

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Utskottets värderade ordförande sade atl man är beredd att genomföra en temporär åtgärd när nu kommunikationsministern har kommit till riksdagen och frågat om det är lämpligt att införa begränsningar i trafiken med tyngre fordon. Men kanske även herr Gustafson i Göteborg har uppmärksammat all när man räcker departementen ell finger så brukar de helt plötsligt la hela handen. Det borde kanske föranleda även trafikutskottet att försöka stämma i bäcken och inle gå med på vad jag anser inte är en rimlig åtgärd.

Det är inte rimligt, säger utskottets ordförande, atl medge skalleresli-lution därför atl det kommer ett nytt skattesystem. Atl del kommer ell sådant nämnde jag också i milt inledningsanförande. Men jag tycker inte alt utskollsordförandens motivering räcker lUI: bara för att vi skall fä ett nytt skattesystem skall man alltså tillåta en orättvisa mot en viss yrkeskår. Man beskaltar ett visst antal företag hårdare bara därför alt man skymtar etl annat system så småningom. Det handlar om mellan 500 och 1 000 kronor per ekipage i fasta skattekostnader under den här liden. Det är inle så förfärligt små pengar, även om vi oftast rör oss med större summor här i kammaren.

Jag är helt ense med ulskollets ordförande om all vi skall försöka medverka till en begränsning av byråkratin, men det är konstigt atl man skaU försöka begränsa byråkratin just i det fall då det gäUer en orättvisa som drabbar en viss kategori i samhället. Jag vUl också peka på alt vi har faktiskt ett behov av nyttotrafik i det här landet. Och vi har kanske större behov av den än av den alltmer tilltagande privatbilismen.

148

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Först ett par ord tiU herr Komstedt. Även om man som jag brukar företräda del enskilda näringslivets intressen, behöver man inle vara så mjuk i ryggen att man utan vidare godtar en okänd tysk åkerirepresenlanls utsago. Inte heller behöver man avslå från alt förorda åtgärder  för  atl   begränsa  olycksfrekvensen   på  grund  av  att lastbils-

näringen betalar stora skatter till del allmänna. Det var etl obehagligt inlägg, och det var inle värdigt herr Komstedt.

TiU utskottets värderade herr ordförande vUl jag säga följande: Jag har inle förordat någol idiotstopp. Jag är fullt medveten om både atl en reform måste genomföras varsamt och successivt och att möjligheter till dispens för väsentliga och verkligt viktiga transporter måste kunna ges och bör ges. Men samtidigt är jag på det klara med att de olägenheter som ett förbud nu skulle medföra — särskilt i ett övergångsskede — väger mycket lätt vid en jämförelse med de stora fördelar som uppnås från framkomlighetssynpunkl, slilagesynpunkt och givetvis framför allt från säkerhetssynpunkt, om förbudet mot de tyngsta transporterna genomföres. Opinionen bland riksdagsledamöterna svarar nog inte här mot den allmänna opinionen. Man är inte i takt med tiden här i kammaren, men jag gläder mig ändå åt alt med visshet kommer en ändring tUl stånd inom några få år.

Låt mig tUlägga, herr talman, att kommunikationsministern i maj 1971 på en enkel fråga svarade alt han för sin del var belåten med de frivilliga överenskommelser om begränsad trafik med tyngre fordon som då gällde. Hans belåtenhet var likväl inte större än att han året därpå förordade förbud mot ifrågavarande trafik under vissa helger. Han insåg då att man måste tiUgripa förbud, och han har också i proposition tiU årets riksdag vitsordat att förbudet gav ett klart bättre resultat än s. k. friviUiga överenskommelser och rekommendationer. Det torde därför inte dröja särskilt länge innan man inom departementet inser lämpligheten och behovet av att gå vidare på den inslagna vägen och medverkar lUl ett i det närmaste totalförbud mot tyngre trafik under alla årets helger och under veckosluten.

Nr 63

Torsdagen den SaprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastforion

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Herr Magnusson i Kristinehamn tror att trafikolyckorna kommer atl öka. Till det vill jag säga att trafiksäkerhetsaspeklen kommer att vara avgörande när Kungl. Maj:t beslutar om omfattningen av förbudet.

Om bilarna får slå stilla under vissa helger bör man enligt herr Komstedt fä en återbäring på automobUskatlen. Men det kan ju tänkas att följden av förbudet under vissa helger blir att man utnyttjar bilarna mera under de andra veckodagarna. Det finns flera stora företag som genom rationaliseringsålgärder uppnår detta. I så fall skall de enligt herr Komstedls uppfattning inle ha någon återbäring; de kanske utnyttjar bUarna hka mycket, fast delta sker under veckans andra tider.

Men den saken behöver vi inte tvista om, därför alt redan från den 1 januari nästa år införes en kUometerbeskallning. Utnyttjar man bilen mer kommer man alt få betala mera i skatt, och utnyttjar man den mindre blir skatten lägre. Därmed är det syfte tillgodosett som inte kan tUlgodoses med nuvarande system.

SkUlnaden mellan herr Komstedt och oss övriga är väl atl vi anser detta vara en rimlig åtgärd, medan herr Komstedt anser all införandel av etl helgförbud icke är en rimlig åtgärd.

149

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Apropå herr Levins senaste inlägg måste jag säga att om opinionen är sådan alt vi skall förbjuda tung trafik, må denna kammare lagstifta om detta. Men låt oss först lagstifta om ett förbud i stället för att gå den omvända vägen och bestämma vUka avgifter vi skall ålägga jusl denna yrkeskategori. När vi väl gjort detta, bestämmer vi om vissa begränsningar för trafiken.

Antag att ett statligt företag tUlverkar bilar — ibland har man gjort det — och även säljer dem och herr Levin köper en sådan. Nästa vecka kommer man och säger alt herr Levin inle får köra med den där bUen. Jag undrar hur reaktionen från herr Levin då blir. Säkerligen inte så positiv som i det här fallet.

Herr Gustafson i Göteborg säger atl man kan utnyttja bilarna effektivare andra dagar. Jag undrar vad herr Gustafson egentligen menar. Han har ju också varit med här i kammaren när vi diskuterat arbetstider o. d., och han vet att man på grund av detta inte kan använda fordonen hur som helst, ulan alt man är hänvisad tUl alt använda dem under normal arbetstid. Därför kan man inte utnyttja bUarna mera under andra veckodagar.

Atl vi betalar skaller och avgifter för ett fordon innebär att vi får använda fordonet under hela dygnet, närhelst vi önskar. Då kan man inte komma i efterhand och säga att vi inte får använda fordonet vissa lider.

Det borde vara ett omvänt förhåUande. Först borde vi diskutera när man skaU få använda fordonen och därefter bestämma avgifterna. Jag upplever all man lurar människorna i del här fallet.

150

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Efter den här diskussionen skulle jag bara viha tillägga ett par saker helt kort.

Från moderata samhngspartiet väckte vi en motion med anledning av alt kommunikationsministern ville höra riksdagens uppfattning i den här frågan. I motionen framförde vi vår uppfattning alt vi var medvetna om betydelsen av alt man hade en försöksverksamhet på det här området och vid särskilda, stora helger såg till att nyttotrafiken fick inskränka sin verksamhet till båtnad för fritidstrafiken. Men vi ville också anmärka atl vårt land har ett mycket högre kostnadsläge än de flesta andra länder. Det är för oss en nödvändighet alt se till alt vi producerar så mycket som möjligt och skapar ett konkurrensläge som är så bra som möjligt, och transporterna är en viktig del av detta arbete.

Därför förvånar del mig htet när herr Levin framför sina teser. Han borde vara medveten om hur samhället fungerar.

Han säger att människorna i gemen här i landet, som ser de stora tågen av lastbilar gå på vägarna, inte accepterar detta på helgerna, därför att fritidsbihsmen då skall mera göra sig gällande. Men under sådana förhållanden, herr Levin, måste vi som ansvariga för den situation vi har i vårt land försöka upplysa de människor som sitter i sina fritidsbilar och tala om för dem att denna lastbilstrafik i viss omfattning är nödvändig för att vi skall behåUa vår standard, eftersom kommunikationerna spelar en så betydelsefull roll.

1 utskottet har vi följt utskottets hemstäUan därför alt ulskoltel varit moderat i sin uppfattning och sagt alt man skall fortsätta denna försöksverksamhet. Men jag tycker nog att vi skall ha litet mera råg i ryggen och tala om för människorna hurudan situationen är. Del viUjag alltså säga även tUl herr Levin, som i allmänhet talar tiU försvar för svensk företagsamhet.

Sedan några ord tiU min vän herr Magnusson. Jag lyssnade jusl pä herr Kosygin i TV när han diskuterade Sovjetunionens förutsättningar i förhållande tUl andra länder och lUl Västerlandet. Han sade att produktionen är del viktigaste - del är det viktigaste för oss att skapa en hög produktion och goda arbetstiUfäUen för människorna i vårt land.

Det, herr Magnusson, arbetar vi också för här i landet. Därför måste fritidsintressena ibland få vissa inskränkningar, och del måste vi tala om för människorna. Vi måste göra en riktig balansering i dessa frågor.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   atl   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 9 punkten 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej  har  kammaren bifalht reservationen av herr Magnusson i

Kristinehamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej  -    21

Avslår —       5

Herr Burenstam Linder (m) anmälde atl han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU flU dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 1591 av herrar Komstedt och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Komstedt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

151

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Vidgade möjligheter tiU lån från stadshypoleksförening

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   Irafikulskollets   hemstäUan   i

betänkandet nr 9 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht motionen nr 1591 av herrar Komstedt

och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 268

Nej  -      9

Avslår -      6

Herr Lövenborg (vpk) anmälde alt han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 3

Utskottets hemstäUan biföUs.

§  13 Vidgade möjligheter till lån från stadshypoleksförening

Föredrogs näringsutskotlets belänkande nr 23 i anledning av motioner om vidgade möjligheter tiU lån från stadshypoleksförening.

1 detta betänkande behandlades motionerna

1973:1448 av herr Boo m.fl. (c) vari hemstäUts atl riksdagen hos Kungl. Maj.t skulle anhåUa om översyn och åtgärder så att bestämmelserna angående reglerna för stadshypoteksinslilutens kreditgivning för bostadsändamål ändrades i enhghet med vad i motionen anförts samt

1973:1456 av herr Elmstedt m. fl. (c) vari hemstäUts atl förordningarna om stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar ändrades så alt låneverksamhet fick bedrivas utanför hälsovårdstälorl.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionema 1973:1448 och 1973:1456.

152

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet bort hemställa,

atl riksdagen med bifaU liU motionerna 1973:1448 och 1973:1456 hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa om översyn av reglerna för stadshypoleks-föreningarnas kreditgivning i enhghet med vad reservanterna anfört.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Jag skaU säga några ord om den reservation som är fogad vid näringsutskoltels betänkande nr 23. Den är undertecknad av centerpartiels, folkpartiets och moderaternas representanter i utskottet.

och vi yrkar där bifall tiU motionerna 1448 och 1456. De har under aUmänna motionstiden avlämnats dels av herr Boo m. fl., dels av herr Elmstedt m. fl. I dessa motioner hemställs om ändring i bestämmelserna för stadshypoteksföreningama och andra bostadsfinansierade kreditinstitut, vilka under nuvarande förhållanden inte kan lämna krediter för lån i bostäder, där hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårds-tätort inte gäller.

Dessa bestämmelser hindrar i stor utsträckning bostadskomsumenler-nas fria val omkring tätorter och städer. Även utanför hälsovårdslätort kan del föreligga ganska stor efterfrågan på tomter och behov av renovering av äldre fastigheter. Del finns utanför sådana hälsovårdstälor-ter fastigheter, som är myckel lämpade för alt rustas upp och belånas för bostadsändamål. Det kan vara en mangårdsbyggnad på en tidigare jordbruksfastighet, men del kan också vara fråga om andra fastigheter som är lämpade för bostadsändamål.

Nu har visserligen bostadsstyrelsen av regeringen fått i uppdrag atl se över denna långivning i vissa avseenden, men vid enkel fråga i riksdagen 1972 har finansministern ullalat atl han inte ansåg atfnågot behov av lättnader i ifrågavarande lånebeslämmelser förefanns. Han angav också atl man, om sådana lättnader skulle genomföras, finge ändra bestämmel-erna angående hälsovårdslätort.

Enligt vad vi har förstått skulle man på bankhåll numera anse atl det borde kunna flnnas möjligheter atl inrymma belåningen för de här bostäderna som avses både i motionerna och reservationen. Del skulle alltså vara rikligt och skäligt alt nu falla ett beslut om atl så kunde ske.

Jag ber all få yrka bifall till reservationen av herr Regnéll m. fl.

Nr 63

Torsdagen den SaprU 1973

Vidgade möjligheter tiU lån från stadshypoleksförening

I detta anförande instämde herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Boo samt fru Hambraeus (samtliga c).

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! Också jag skall säga några ord, men om utskottets uppfattning. Man kan fråga sig: Vad är del som skiljer oss när det nu finns en reservation? Ja, den skillnaden har man mycket svårt all upptäcka. Jag vUl betona alt utskotlsmajoriteten är lika intresserad som reservanterna av att man skall se över och försöka få en bättring av de lånemöjligheter som gäller utanför s. k. hälsovårdstälorl.

Vad reservanterna föreslår har framgått av vad herr Börjesson i Glömminge här har sagt. Jag skall läsa upp vad de har skrivit om bostadsslyrelsens uppdrag, för att man skall få etl begrepp om vad skiUnaden är: "Någon garanti för atl detta utredningsarbete kommer atl utmynna i förslag om alt nuvarande snäva bestämmelse om området för stadshypoleksförenings låneverksamhel skall ändras föreligger emellertid inte."

Vad är del då för utredningsarbete som bostadsslyrelsen har fåll i uppdrag att göra? Den fick i maj månad 1972 i uppdrag "atl överväga frågan om åtgärder i syfte atl undanröja de svårigheter som kan uppslå för låntagare i orter där behovet av lån med bättre förmånsrätt än statslånet inte kan tUlgodoses". Bostadsstyrelsen kan alltså överse de

153

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Jordbmkskoopera-tionen

bestämmelser som motionärerna har syftat på. Jag häri dag haft kontakt med en representant för bostadsslyrelsen och pratat med honom om det här, och han förklarar att det är just delta som man skall utreda och undersöka. Som herr Böriesson säger har finansministern också lämnat ett interpellationssvar på den här saken.

Vi skall också påminna oss atl inrikesministern i regionalproposilionen 111 har betonat de här problemen. Han har skrivit in där atl man är beredd all se över bestämmelserna och få en ändring lUl stånd.

Skillnaden är alltså den, atl ulskottsmajoriteten självfallet vill avvakta bostadsstyrelsens översyn och eventuella förslag, medan reservanterna redan nu viU, som de skriver, ha en garanti för att utredningsarbetet utmynnar i ett förslag i enlighet med motionärernas önskan.

Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels ulskotlels hemstäUan, dels reservationen av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   näringsutskotlets   hemstäUan i

betänkandet nr 23 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr RegnéU m. fl.

Vid omröstning genom uppresnmg förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  152

Nej  -  133

Avslår —      4

§  14 Jordbrukskooperationen

Föredrogs näringsutskoltets belänkande nr 26 i anledning av motioner angående jordbrukskooperationen.

154

Fru LUNDBLAD (s):

Herr talman! I den motion som sex socialdemokrater inlämnat om strukturen och konkurrensförhållandena inom de jordbrukskooperativa företagen och som behandlas i näringsutskottets betänkande nr 26 säges bl. a. alt man inle bara kan betrakta jordbrukarnas föreningsrörelse ur rent jordbrukspolilisk synpunkt. Även ur näringspolitisk synpunkt synes det finnas ett speciellt behov av atl närmare analysera verksamheten. Det har tydligen också näringsutskottet tagit fasta på, när man på hela tio sidor i betänkandet refererar olika sammanställningar och undersökningar

om jordbmkarrörelsens företag. Jag vill här nämna något om vad de tunga remissinstanserna sagt om det utredningsarbete kring livsmedelsindustrin som redan har påbörjats.

Näringsfrihelsombudsmannen, som ju är väldigt viktig i dessa sammanhang, tar speciellt upp konkurrensbegränsningen inom slakleribranschen. Den innebär risker ur effektivitetssynpunkt, säger han. Han menar också att jordbrukarna inle själva får tillräcklig del av del statliga jordbrukarstö-del, som lUl viss del används av deras egna organisationer för alt expandera förädlingsindustrin.

Statens pris- och karlellnämnd säger atl viss industri som ägs av producentkooperalionen kan komma all sakna anledning alt förbättra effektiviteten eller ta hänsyn till konsumenterna — på grund av all man behärskar hela linjen från råvara till förädling och försäljning av dessa produkter. Man anser att det finns väldigt hotande monopolsituationer inom de industrier som t. ex. förädlar mjölkråvarorna.

Också marknadsrådel har uttalat sig om den pågående koncentrationen och menar all den måste ständigt övervakas av statliga organisationer, t. ex. statens pris- och kartellnämnd, marknadsrådet och näringsfrihetsombudsmannen.

LO säger att en fördjupad undersökning bör ske av jordbrukskooperationens starka ställning inom vissa av hvsmedelsindustrins delbranscher.

Det är endast LRF självt som är negativt till alla påpekanden om koncentration och monopol, och LRF önskar ingen ytterligare undersökning.

Trots atl de tunga remissinstanserna betonat atl en undersökning bör ske av jordbrukskooperalionens förelag har utskottet avstyrkt motionen. Men utskottet förutsätter all etl utredningsarbete skall komma alt ske inom industridepartementet ulan någol riksdagens initiativ.

Nu kan man fråga sig: Vad säger konsumenterna, arbetarna inom de berörda branscherna, allmänheten? Vi motionärer har helt spontant uppvaktats av företrädare för anställda inom livsmedelsindustrin, av personer med ett specieUt konsumentintresse, av ohka tidskrifter och av radion, och alla dessa har faktiskt uttryckt uppskattning av initiativet alt begära en närmare undersökning av just denna bransch och denna stora grupp av företag. Del har t. o. m. varit lantbrukare som spontant har tagit kontakt och bejakat våra varningar för utvecklingen samt önskat oss lycka till.

Och vad säger jordbrukskooperarionen själv? I tidningen Land kan man endast kosta på sig all föriöjliga motionen och antyda all jordbruksministern borde ge mig en välbehövlig lekflon. Bästa LRF! Vi motionärer har verkligen själva sammanställt denna motion, och vi skäms inle för den. Det är naturligtvis väldigt roligt med kvickheter i tidningarna men inle när de används för all dölja en brist på saklighet och en brist på god vilja.

Man kan också fråga sig: Vad tycker de av ulskotlels och riksdagens ledamöter som genom centerpartiet eller på annat sätt har nära kontakt med jordbrukskooperalionen och dess företag? Går de upp till försvar eller sitter de tysta och instämmer i kritiken? Jag tycker egentligen atl den här debatten borde ge etl svar på det.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Jordbrukskooperationen

155

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Jordbrukskooperationen

Det är myckel väsentligt för samhällets och den enskilde medborgarens ekonomi hurudan strukturen är inom de förelag som ser tiU atl de allra viktigaste hvsmedlen finns på våra bord och all prissättningen och kvaliteten inte påverkas negativt av bristande konkurrens eller av långa transporter. Det finns många tecken som tyder på att en fördjupad undersökning bör göras av jordbrukarrörelsens affärsdrivande företag — de företag som egentligen bör betraktas som Sveriges största koncern. Det gäUer ju över 600 företagsdelar, med en samlad omsättning på över 12 miharder kronor och anläggningstUlgångar på över I 500 miljoner kronor.

Herr talman! Jag hoppas att ulskotlels avstyrkande av motionen skall uppfattas som etl besked om att denna fördjupade undersökning redan har planerats.

HerrÄUGUSTSSON (s):

Herr talman! Då man läser näringsutskotlets omfångsrika belänkande över vår motion 1486 förstår man atl utskottets ledamöter verkligen är införslådda med de påtalade problemen. Ätt den ökade koncentrationen av de jordbrukskooperativa förelagen kan innebära risk för monopol tiU nackdel för konsumenterna talas det också om i betänkandet. Därför tycker vi att utskottets yrkande är i högsta grad ologiskt. All till stora delar bejaka en motion och sedan helt kallt avstyrka den är ju helt enkelt en klimax av bästa väslgötasnilt.

Herr talman! Beträffande motionen som sådan viU jag framhålla all den icke syftar till alt skada jordbrukskooperationen som rörelse. Men vi vUl komma fram tUl atl denna rörelse håUer sin fana htet högre inom de allt större producentförelagen. Det skall inle ens behöva förekomma misstankar om monopoltendenser som skadar konsumenterna. Det skaU heUer inte behöva förekomma misstankar om alt koncentrationen av exempelvis mejerivarorna resulterar i att de mindre jordbrukarna kommer i kläm. Motionens yrkande var en utredning jusl om dessa problem.

Personligen tycker jag att centerpartisterna i eget intresse skiUle ha varit de första all bejaka ulredningskravel. Jag förutsätter då att de vill sopa rent för egen dörr först och att deras tal och handlande står i något beroendeförhållande till varandra. Tyvärr tycks det inte vara så. Som jag ser del för centerpartisterna en i viss mån dubbelbottnad politik. De går tUl storms mot andra grupper i samhället och tillvitar dem intentioner som egentligen centerpartisterna själva har. När löntagarna genom LO t. ex. vill använda en del av sina ÄP-pengar på aktiemarknaden talar centerpartisterna om maktkoncentration och andra faror. I vems intresse gör de detta, om man får fråga? När det gäller den egna centraliseringen inom den ekonomiska föreningsrörelsen finner vi inle motsvarande självkritik.

Herr talman! Jag har trots allt inget yrkande. Mot ett enigt utskott kämpar väl t. o. m. gudarna förgäves.

156

Herr SVANBERG (s):

Herr  talman!   Det  är inte  mycket atl  tillägga i denna diskussion. Utskottet   har   vid   sin   behandling   av   dessa   två   motioner   haft   en

föredragning av verkställande direktören i Lanlbnikarnas riksförbund, men framför aUl har utskottet som material kunnat använda industridepartementets förstudie Livsmedelsindustrin i Sverige. Den visar myckel klart hurudana förhållandena är, hksom de remissyttranden som kommit in i sammanhanget.

Det finns här anledning konstatera atl mycket av vad som sägs i motionerna är helt riktigt. Här är det på sätt och vis fråga om en monopolställning på vissa områden. De jordbrukskooperaliva anläggningarna svarar för över huvud laget aUt som har med mjölk och mejeriprodukter alt göra, de är mycket dominerande när del gäller kött och mjöl samt är mycket stora när det gäller glass och socker och många andra liknande produkter. Vi kan också konstatera alt del har skett en myckel stark koncentration av företagsenheterna i jordbrukskooperalionen, och jag är inte ute efler alt angripa den saken. Det har säkerligen i de allra flesta fall varit vettigt sett från rent ekonomisk synpunkt. Del förvånande är bara att samma människor som inser atl det är vettigt att göra så går ut och predikar ett annat evangelium när de uppträder som politiker. Det är del som är htet konstigt.

Den första motionen handlar om insättande av konsumentrepresenlan-ter i dessa företags styrelser. Jag konstaterar emellertid atl denna bondekooperation liksom konsumentkooperationen får betraktas som en föreningsrörelse, en folkrörelse, och föhaktlrgen kan man inte hävda atl styrelserepresenlanter skall komma in den vägen, lika litet som de kan göra det i konsumentkooperationen. Alt de anställda i dessa företag skall ha representanter i styrelsen är en helt annan sak. Jag förutsätter att det skall vara samma förhållanden i del fallet som gäller för den privata industrin. Vidare har staten representanter i jordbrukets hypoteksrörelse osv. Del är också självklart.

Men när sedan utskottet har behandlat alla dessa frågor och funnit all här kan finnas frestelser att försöka åstadkomma monopol — alt del kan finnas förutsättningar för del — har vi också funnit atl en hel del utredningar arbetar på detta område. Vi pekar på atl jordbmksregle-ringen har med dessa frågor att göra och atl 1972 års jordbruksutredning har i uppgift att söka utforma jordbruksstödet så att del i första hand kommer att avse produktionen hos jordbrukarna och inte till någon del — om möjligt - skall gå till förädlingsledet, som är rent fabriksmässigt. Vi anför också alt statens pris- och kartellnämnd, näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen sysslar med de här frågorna. Men framför allt pekar vi på den förstudie i det här avseendet som har gjorts av • industridepartementet. Utskottet förutsätter, som vi anför - och förutsätter mycket bestämt — att arbetet kommer alt fuUföhas i en utredning, som behandlar det motionärerna pekar på. Med del anser vi atl motionärernas önskemål i stort är lUlgodosedda. Vi förväntar oss att denna utredning görs av industridepartementet, och till det behövs inget riksdagens beslut.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Jordbrukskooperationen

157

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Jordbrukskooperationen

158

Herr PALM (s):

Herr talman! Vi bmkar inle gärna ta till orda mot enhälliga utskottsbetänkanden. Men det här är ett undantag, vUket också fru Lundblad har framhållit i sitt inlägg. Bakgrunden är atl utskottet i sin skrivning mycket kraftigt tUlstyrkt ett utredningsarbete, men att önskemålet därom avslås i klämmen. Detta har onekhgen väckt uppseende på sina håll. Jag vet atl det finns olika principer i ohka utskott. Man brukar i vissa utskott anse alt motionerna blivit besvarade i och med utskottets skrivning, medan man i andra utskott vill ge Kungl. Maj:l till känna vad utskottet anfört. Del är onekligen etl förbryllande aktstycke som näringsutskottel ur den synpunkten lämnar ifrån sig.

Det är naturligtvis fel att påstå att formuleringarna i skrivningen präglas av någon entusiasm när utskottet noterar: "Överväganden om etl fortsatt utredningsarbete pågår nu inom departementet. Utskottet förutsätter att arbetet kommer att fullföljas." Nu ligger initiativet dess bättre hos Kungl. Maj:l, som troligen inle ser på frågan hka halvhjärtat som utskottet tycks ha gjort av formuleringen att döma. Fm Lundblad har redovisat några mycket betydelsefulla svar från remissinstanser, som mycket energiskt hävdar alt ett inträngande utredningsarbete skall bedrivas i det här sammanhanget. Ytterst gäller frågan — som det har framhåUits — makt och maktkoncentration.

Vi kommer även fortsättningsvis alt få höra myckel om detta, både före och efter valrörelsen.

Centerpartiets företrädare talar i dessa frågor om faran av ökad maktkoncentration tUl löntagarnas förmån när frågan om placering av AP-fondsmedel i näringslivet aktualiseras av socialdemokratin och hela den samlade fackföreningsrörelsen men samma centerpartister talar ingenting om den ökning av producenlmakten som sker i hägnet av jordbrukarnas organisationer. Utskoltsbetänkandet ger upprepade exempel på hur vissa koncentrations- och monopoliseringstendenser griper omkring sig. De flesta av oss i det här huset tycker illa om monopol, det är vi alla överens om. De monopol som finns måste därför kontrolleras. Det är en av de stora maktbalansfrägorna i samhället.

Jag har till min stora glädje vid läsningen av centerpartiets partiprogram funnit alt man med stor skärpa vänder sig mot en monopolism på samhällslivels olika områden. I centerpartiets program heter det under rubriken Näringslivet:

"Maktkoncentration, såväl privat som statlig, innebär risk för makl-■■ missbruk och skall motverkas. KarteU- och monopolföreteelser i näringslivet skall motverkas genom konkurrensstimulerande åtgärder."

Man har också ell punktprogram i partiprogrammet, och jag skaU citera även det. Del heter:

"Maktkoncentration såväl statlig som privat, skall motverkas.

Karteller och monopol skall effektivt hindras.

Genom pris- och konkurrensövervakande organ skall en fungerande konkurrens upprätthållas.

Pensionsfonderna bör användas för all skapa ell decentraliserat samhälle."

Partiprogrammet   uttrycker   partiels   grundsatser   i   dessa   pampiga

formuleringar:

"All finansiell maktkoncentration, privat såväl som statlig, innebär risk för maktmissbruk, snedvridning av konkurrensen och otUlräckhgl utrymme för individernas framstegsviha. Strävandena tUl ett decentraliserat samhälle måste därför inriktas på kamp mot maktkoncentration och monopolism." — Så långt partiprogrammet.

Riksdagen har anledning notera detta klarspråk i centerpartiets program. Dess värre tycks det vara långt mellan teori och praktik. De stora jordbrukarägda företagen utgör i dag ell skrämmande exempel på en växande maktkoncentration. I den enklare och mycket folkliga propagandan för man fram Sörgårdens småbönder i ett samhälle med allt större och förmögnare jordbruk av växlande storlek. Del är de växande monopollendenserna som konsumenterna oroas av och vill kontrollera.

Centerpartisterna talar om att ordna 100 000 flera jobb samtidigt som man hårdralionaliserar och slår ul sina egna små, nu decentraliserade enheter.

Vi socialdemokratiska motionärer instämmer helt i de uttalanden som gjorts av de remissinstanser som nu vid ell par tUlfällen räknats upp härifrån talarstolen och som har varnat för en monopolistisk utveckling på jordbrukets område.

Herr talman! Mot denna bakgrund borde motionen ha fåll en betydligt positivare behandhng av utskottet och resulterat i en aktivare uttalad viljeyttring. Motionärerna sätter emellertid sin tUllro tUl Kungl. Maj:ts viha och handhngskraft för atl få dessa frågor grundligt utredda. All maktkoncentration skall motverkas — för att än en gång erinra om de citerade raderna i centerpartiets program. ErUigt min mening kan detta endast ske under ledning av en socialdemokratisk regering.

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Jordbrukskooperationen

I detta anförande instämde fm Theorin, herrar Johansson i Jönköping, Gadd, Bergqvist och Ericson i Örebro, fm Hjelm-Wallén samt herrar Zachrisson och HeUslröm (samtliga s).

Herr JOHNSSON i Blentarp (s):

Herr talman! Näringsutskotlets betänkande nr 26 behandlar två motioner, nämligen 1516 och 1486, angående jordbrukskooperationen, vUka tidigare här har berörts ur olika synvinklar. Dessa motioner har utskottet, av skäl som jag skall återkomma tUl, avstyrkt. Men först några kommentarer liU frågan.

Det kan konstaleras alt jordbrukskooperalionen inom olika områden har en monopolställning. Näringsfrihelsombudsmannen har påpekat detta och anfört att vår nuvarande jordbruksreglering bidrar tUl en förstärkning av denna monopolställning. Jordbrukskooperationens förädlingsrörelse befaras la hand om större delen av jordbruksstödet för att finansiera sin expansion, medan jordbrukarna endast får en hten del. Den brist på konkurrens som monopolställningen skapat har givit anledning liU misstankar om ineffektivitet som i så fall får betalas av konsumenterna. Delta synes vara tillräckliga skäl för insyn och inflytande.

De här behandlade motionerna tycks ha irriterat LRF och jordbrukar-

159

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Jordbrukskooperationen

na närslående företag högst avsevärt, all döma av referat. Vid provinsförbundets stämma med Skånes LRF uttalade ordföranden Arthur Andersson enhgt ell tidningsreferat att kravet på insyn i jordbrukskooperationen tyvärr måste besvaras med nej. Han uttalade enligt samma källa: "Vi viU inte ha statliga politruker placerade i dessa." Jag tror alt det är tih skada för kooperationen alt sådana uttalanden fälls. Uttalandet är förvånande av flera skäl: dels finns del redan borgerliga politiker i jordbrukskooperalionens styrelser med övervägande dominans av centerpartiet, dels kan man dra slutsatsen alt jordbrukskooperationen har någol alt dölja, vUkel vi får hoppas ej är fallet.Varför skulle ej konsumenterna få insyn i ett hvsmedelsförelag med monopolstäUning?

En slutsats som man får dra av Arthur Anderssons uttalande är att t. ex. centerns rikspolitiker, som är engagerade i jordbrukskooperationens olika styrelser, inte är politiker — eller är det endast socialdemokratiska politiker som skall utestängas? Insyn från regeringspartiet skuUe med andra ord inte tolereras. Man vill tydligen endast ha kontakt med regeringspartiet när del gäller bidrag.

Del finns också källor av vilka man kan dra slutsatsen att det kan ifrågasättas, om en insyn inte vore berättigad, t. ex. detta citat ur Krisliansladsbladet den 19 mars 1973: "Lantbruket är en enda stor skyddad verkstad. Föreningsföretagen är livsmedelsmonopol som tar för sig oskäliga marginaler. Jordbruksstödet hamnar i fel ficka. Byråkraterna i LRF blir fetare och fetare, bönderna blir magrare och magrare och konsumenterna skinnade in på bara benen." - "Med detta citat öppnade ordföranden i LRF lokalavdelning i Ärkelstorp, lantbrukare Olle Olsson fredagens årsstämma", skriver Krisliansladsbladet.

Med vad som här anförts och de synpunkter som framkommit i motioner förehgger tUlräckligt underlag för en bättre insyn och mera inflytande i jordbrukskooperationen då monopollendenser föreligger.

Utskottet har i betänkandet på etl utförligt sätt redogjort för sitt ställningstagande och där berört de åtgärder som redan är vidtagna inom här berörda områden. Man synes dock ha tagit litet väl lätt på frågan. Att jämställa konsumentkooperationen och producentkooperationen, som utskottels ordförande gjorde, är irrelevant; det är en väsentlig skiUnad mellan dem. Jag vill starkt ifrågasätta, om dessa i belänkandet berörda åtgärder är tillräckliga. Frågorna om centraliseringen inom jordbrukskooperalionen och dess monopolställning är för konsumenterna mycket viktiga och får på intet sätt komma bort i producentkooperaliva monopolföretag. Man kunde ha förväntat alt utskottsbehandlingen hade blivit likadan när det gällde jordbrukskooperationens monopolföretag som del som anfördes i näringsutskoltets betänkande nr 21, när vi tidigare i dag diskuterade monopolförelagen inom cementindustrin. Så har dock ej skett. Skulle de granskningar och utredningar som pågår ej leda till önskat resultat — vilket jag slarkl betvivlar med hänsyn till de citat jag här har anfört - kommer frågan atl aktualiseras på nytt.

160

1 detta anförande instämde herrar Alf Pettersson i Malmö (s) och Johansson i Simrishamn (s).

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! Jag vill först med tiUfredsställelse notera att man har nått enighet i utskottet om den skrivning som föreligger. Det vittnar om att därest man sakhgt diskuterar dessa problemställningar kommer man fram tiU atl motionerna i och för sig är överflödiga.

Jag tror inte det är riktigt att jämstäUa vare sig jordbrukskooperationen eller konsumentkooperationen eller andra liknande rörelser i landet med övriga företag.

Jag vel inte hur långt bakåt i liden motionärerna har studerat i ämnet, men jag kan inte underlåta att ge utlopp för den reflexion jag gjorde när jag hörde den långa raden av talare här. Den var följande: För ungefär 40 år sedan, när man började bedriva jordbrukspolitik i det här landet, hade vi en jordbruksminister som hette Sköld — ingalunda okänd, förestäUer jag mig, för dem som varit uppe i talarstolen. Han sade: Om det skall bli någon mening med jordbrukspolitiken, om den skall tillförsäkra producenterna deras rättmätiga del och även förse konsumenterna med livsmedel till skäliga priser, då måste bönderna organisera sig. Som första vUlkor satte han atl mjölk, slakteriprodukter och övriga lantbruksprodukter skuUe organiseras upp till etl visst procenttal. Först då fick jordbruket ta upp de regleringsavgifter som var nödvändiga för att klara en jordbruksreglering. Visserligen har tiderna förändrats, men jag tror ändå all de teser som jordbruksministern själv den gången fastslog håUer också i dagens situation.

Här har talats mycket om monopol och maktmissbruk. Jag tyckeratt såväl fru Lundblad som de herrar som talat efter henne borde precisera vad de egentligen menar. Ingen precisering har gjorts. Man har bara refererat tidningsartiklar och använt sig av allmänna talesätt som ju inle innehåller någonting i sak.

En riksdagsledamot borde i varje fall veta att också jordbruksorganisationerna här i landet rör sig inom bestämda ramar som vi i detta hus har fastställt. Utanför de ramarna kan organisationerna inte komma. Hur mycket är det då kvar av monopolet? Det går inte heUer atl konstlat skapa en bristsituation, för dä sänks automatiskt importavgifterna. Och import är för övrigt tillåten i alla lägen, mot erläggande av importavgift. Då faller väl hela resonemanget om monopol och maktmissbruk i det här sammanhanget?

Jag vill vidare fråga er som varit uppe i talarstolen: Vem hindrar att ni sätter i gång med alt producera? Vem hindrar att herr Palm bygger ett slakteri? Det är naturligtvis fullt möjligt för honom atl göra del. Del byggs också privata slakterier här i landet. Även konsumentkooperationen bygger slakterier. Man har full rätt alt göra del — det har inle lagts hinder i vägen härför.

Del finns mycket mer atl säga, men jag skall inte onödigtvis förlänga denna debatt. Med anknytning till vad jag inledningsvis sade vill jag bara fråga: Skulle det bli billigare för konsumenterna om man exempelvis kör med två mjölklinjer för att samla upp den mjölk som finns? Blir köttet bUligare för att man fördelar slakten på flera slakterier än nödvändigt? Många liknande frågor kan ställas. Jag är ganska övertygad om atl del skulle bli dyrare, och  kostnaderna måste betalas. Endera blir varorna

Nr 63

Torsdagen den SaprU 1973

Jordbmkskoopera-tionen

161

i 1    Riksdagens protokoU 1973. Nr 62-63

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Jordbrukskooperationen

162

dyrare   eller   får  bonden  mindre  betalt.  TiU  vad   skulle  det   då  gagna?

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr talman! Inle heUer jag skaU förlänga debatten aUlför mycket. Men då herr Kristiansson i Harplinge förklarar atl motionerna varit överflödiga måste jag säga att jag har en helt annan uppfattning. När man får recit på elva sidor med remissutlålanden av näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och karlellnämnd och marknadsrådet, där alla använder del rätta namnet på detta fenomen och kallar del monopol, så visar del alt motionerna ingalunda är överflödiga. Det är intressant läsning för Sveriges konsumenter, och vi tycks ha läst detta material gmndligare än vad herr Kristiansson i Harplinge har gjort.

Han undrar var vi får uttrycken monopol och monopolistisk ifrån. De har använts av alla remissinstanser. Dessa använder uttrycket "monopolistisk utveckling". Utskottet sammanfattar exempelvis statens pris- och kartellnämnds yttrande så här: "Sammanfattningsvis uttalar SPK sina betänkligheter inför koncentrationslendenserna inom livsmedelsindustrin vilka sägs förutom vissa nackdelar av regionalpolitisk natur och från miljövårdssynpunkl medföra också problem från både konkurrens- och effektivitetssynpunkt." Marknadsrådels ordförande framför vissa konkur-rensrällsligt betingade synpunkter och skriver: "Undersökningen visar att det inom livsmedelsindustrin råder förhåUandevis stark koncentration i leden före och efler förädlingsindustrin, i vissa branscher rena monopol-eUer oligopolsilualioner."

Jag skuhe kunna la många fler citat, men jag skall inte göra det ulan vUl uppmana herr Kristiansson i Harplinge alt åtminstone läsa den recit som föregår utskottets yttrande. Där har han den text han efterlyste, och det är dessa citat vi byggt våra inlägg på.

Herr Kristiansson säger vidare all alla ramar är givna en gång för alla och att vi inte skall ge oss på detta. Men del är väl ändå på det sättet att vi som sitter i del här huset har som en uppgift atl kontrollera aU maktutövning, och vi har naturligtvis frihet all reglera i de fall där det kan finnas risk för att denna missbrukas. Det är därför motionen skrivits, och jag kan försäkra herr Kristiansson atl även om han tycker illa om motionen, så finns det hundratusentals konsumenter som tycker all det här är en betydelsefull motion.

Fru LUNDBLÄD (s) kort genmäle:

Herr talman! När herr Kristiansson i Harplinge först säger alt man inle får jämföra jordbrukskooperationen med övriga förelag som säher livsmedel och tjänar pengar på det och efler en stund vill ha oss att betrakta jordbrukarrörelsens företag som sådana företag tycker jag alt han talar med två tungor.

Vidare säger han att det inte finns någol riktigt monopol, eftersom vi har möjligheter till import. Men del är väl ändå så att jordbrukets företag kämpar för en högre självförsörjningsgrad, och denna högre självförsörjningsgrad utgör naturligtvis grunden för det gränsskydd i form av importavgifter som vi har. Det finns alltså en sammanbindning på dessa

punkter.

Hur är del egentligen, herr Kristiansson: Har den fria konkurrensen helt kommit bort i sammanhanget? Nu sägs del bara all vi skall se till att man får bärkraftiga förelag.

Vad beträffar det herr Kristiansson sade om atl del inte fanns några specificerade upplysningar i det vi hade sagt vill jag gärna framhålla all vi med hänsyn liU den sena timmen inte viU göra för långa inlägg i debatten. Men både i motionen och utskottets betänkande finns en massa exempel på det vi nämnt, t. ex. när det sägs att slakleriorganisationerna har en helt dominerande slällning på slaktdjurssidan. Det framhålls också att det varit mycket svårt för andra slakterier all göra sig gällande. Näringsfrihetsombudsmannen har vid ett par tillfäUen måst ingripa mot direkt konkurrensbegränsande åtgärder från slakleriorganisationernas sida.

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Jordbru ks kooperationen

Herr JOHNSSON i Blentarp (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Krisflansson i Harplinge efterlyser bevis. Om han läst motionerna och recilen tUl näringsutskoltets betänkande, hade han inle behövt ställa frågan.

Herr Kristiansson sade vidare alt Sköld skulle ha förordat stora och starka organisationer för jordbruket. Jag tror att det är rikligt, och ingen av motionerna syftar lUl atl sönderdela de organisationer som finns. Men där del uppstått monopolförelag anser vi att det bör finnas insyn för dem som skall betala de varor som produceras inom denna del av näringslivet.

Herr Kristiansson säger att del står var och en fritt alt konkurrera som vill bygga slakterier. Det är emellertid ingen som krävt fler företag, ulan som jag tidigare sagt vill vi ha insyn i denna bransch som domineras av jordbrukskooperationen och där del förekommer monopollendenser.

Herr AUGUSTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Kristiansson i Harplinge frågar: Vad hindrar er atl sälta upp slakterier? Ja, det kanske inte är så lätt som herr Kristiansson gör gällande. 1 varje faU får man börja föda upp slaktdjur själv, med den leveransplikt som finns till redan befintliga slakterier.

Herr KRISTIANSSON i Harphnge (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte irriterad över dessa motioner ulan över uttalandena om maktmissbruk och om monopol. Jag efterlyste exempel men har inte fått något. Del är fortfarande bara allmänna talesätt.

Även om vi har en hög självförsörjningsgrad, måste väl fru Lundblad vela atl en icke oväsentlig import sker till detta land, exempelvis av fläsk och kött, som förorsakar en motsvarande export. Del läggs inga hinder för detta. Det finns ingen möjlighet för det ni kaUar monopolförelagel i fråga om kött och fläsk, för atl ytterligare exemplifiera, atl avstänga någon från leveranser. Del går inte heller all skapa en bristsituation med hjälp av importavgifterna. Kan slakteriorganisationerna inte leverera olika sortiment sänks importavgifterna omedelbart — skedde före jul, varvid importen snabbt ökade.

Allt detta talar för alt det inte går all utöva någol monopol. Del är närmast delta jag vill ha sagt. Från dessa utgångspunkter menar jag att

163

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Jordbmkskoopera-tionen

det redan finns betryggande insyn, så mycket mera som del också finns ramer inom vilka dessa förelag arbetar. Det är ju också riksdagen som bestämmer dem. De är självfallet inte givna från rid tUl annan. Vi har i detta hus ständigt möjhghet atl justera dem.

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Kristiansson i Harplinge har två gånger efterlyst varifrån vi fått uttrycket maktmissbruk. Jag kan tala om att jag har läst det i centerpartiets partiprogram. Herr Kristiansson kanske lyssnade htet förstrött, men uttrycket maktmissbruk är taget ur en bok, som bl. a. innehåller centerpartiets partiprogram. Jag kan upprepa vad jag citerade:

"All finansiell maktkoncentration, privat såväl som statlig, innebär risk för maktmissbruk, snedvridning av konkurrensen och otUlräckligt utrymme för individernas framstegsviha. Strävandena lUl etl decentraliserat samhäUe måste därför inriktas på kamp mot maktkoncentration och monopolism."

Citatet är alltså hämtat ul centerpartiets partiprogram.

164

Herr SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det har varit inlressanl att lyssna till denna debatt. Den bekräftar den tidigare vunna erfarenheten att ju mindre man vet om en sak, desto säkrare är man i allmänhet på all uttala sig om den och ha bestämda uppfattningar.

Det är klart all det för en person som jag, som ända sedan jag etablerade mig såsom ung jordbrukare i 25-årsåldern aktivt har arbetat i dessa sammarUiang, kan vara intressant alt lyssna på de synpunkter som nu här kommer fram. Men jag beklagar samtidigt att den förhoppningsfulla enighet som uppnåddes i näringsutskottel på detta sätt skall kunna ifrågasättas.

Vi bör håUa oss liU ämnet och i första hand tala om jordbrukarnas producentkooperativa företag och läsa litet färre citat och utdrag ur ett visst partis program. Jag måste väl förutsätta att så högt avancerade människor som fått säte och stämma i Sveriges riksdag har möjlighet all skiha det ena från del andra. Alt det sedan i några fall förekommer att politiskt engagerade människor också är engagerade i en fackföreningsrörelse, har vi ju respekt för.

Och vad är nu jordbrukarnas kooperativa samarbelsföreningar för någonting? Ni som inte direkt har varit engagerade i dem och som endast utifrån har tittat på del hela har kanske inte satt er in i atl del i övervägande antalet fall fortfarande är fråga om ett sätt att sälja sin arbetskraft. Böndernas arbetskraft omvandlas i färdiga produkter. De färdiga produkterna skall försäljas på bästa möjliga sätt och naturligtvis till bästa möjliga pris ur arbetskraftens synpunkt. Särskilt myckel krångligare är del ju inle, om man ser till del stora flertalet av dem som är organiserade i jordbrukels föreningsrörelse. Om man har den bakgrunden klar för sig, minskar en del av de anklagelser som bl. a. här i kväll har riktats mot denna rörelse betydligt i styrka.

Om vi då alltså håUer oss tUl vad man i motionerna har sagt sig vilja undersöka, nämligen den s. k. maktkoncentrationen, de monopoltenden-

ser som anses föreligga, så råder det väl ingen tvekan om att det t. ex. på slaktens område har träffats etl ömsesidigt avtal mellan föreningen och den enskilde medlemmen. Del slår också i utskotlsbetänkandet. Del har träffats ett avtal, herr Augustsson, mellan å ena sidan företagel som alltid måste ta emot den färdiga produkten, vid vUket tUlfälle den än anmäls för leverans, och å andra sidan medlemmen som har bundit sig all leverera alla sina varor så länge han är medlem. Det råder full frihet atl lämna föreningen, och del är alltså fel när del påstås alt det föreligger någol slags leveranstvång som en del i en monopolsträvan.

Det andra avsnittet som man har önskat få en insyn i är huruvida denna stora andel — jag erkänner gärna att den är stor — av en viss produktion inom landet las om hand på ett rationeUl och rikligt sätt. En mindre del av denna produktion förädlas, och den största delen säljs vidare som råvara för fortsatt förädling hos enskilda och konsumentkooperativa företag. Jag har nu vall att hela liden tala om slaktens område, som är det jag personligen bäst känner tUl.

Vi som arbetar i del här tror väl atl vi efter bästa förmåga försöker att begränsa marginal-, transport- och förädlingskostnaderna så att såväl producenter som konsumenter tjänar på del samlade förelagels resultat. Jag är verkligt och uppriktigt ledsen över atl vid det här tiUfäUel och i många andra sammanhang vårt arbete och vår strävan så starkt misstänkliggörs. Jag tror att det är helt felaktigt atl man gör på det sättet. Föreningarna representerar en stor spridning av ägandet. För atl la ett företag på slakteriområdet som har nämnts här, nämligen Farmek i Mellansverige, så redovisas i den senaste styrelseberättelsen 32 000 medlemmar. Det är alltså 32 000 slaktdjursproducerande bönder i östra Sverige som har gått tUlsammans för att i möjligaste mån se tUl sina intressen. Detta företag sägs nu utgöra ett exempel på en väldig maktkoncentration och en koncentration i sin produktionsapparat. Jag vUl tvärtom påstå atl jusl det företaget är etl exempel på hur man kan försöka driva ell stort företag med en decentraliserad inriktning på ett fortfarande relativt stort antal tUlverkningsplatser.

När vi gör våra rationaliseringsslrävanden genom all t. ex. specialisera tUlverkningen på de olika tUlverkningsplatsema och genom att i ett fall köpa en apparat som helautomatiskt och under en mycket exemplarisk hygiensk kontroll tillverkar all varmkorv, som vi försäher i del här området, så gör vi del självklart för all få bästa möjliga ekonomiska resultat av vår verksamhet, men naturhgtvis tillkommer dessa resultat också de konsumenter, som från kvalitetssynpunkt får den bästa möjliga produkt som över huvud laget kan åstadkommas. Jag tror inle att vi i del sammanhanget alls behöver vara oroliga över den självklara konkurrens som herr Kristiansson i Harplinge nyss anfört existera i Sverige, eftersom gränserna i princip är öppna och eftersom jusl i den här branschen en ungefär hälften så stor import av kött och fläsk äger rum.

Det är med andra ord som jag sett saken, herr talman, all anledning att studera denna vår verksamhet, men jag skulle vara tacksam om man något kunde lugna ner ambitionerna atl i det här sammanhanget misstänkliggöra inle bara jordbrukarnas kooperativa samlingssträvanden ulan också centerpartiet, därför att en del av styrelseledamöterna i dessa föreningar

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Jordbrukskooperationen

165

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Jordbrukskooperationen

också har en politisk verksamhet. Jag inbillar mig att del är en frihet och rättighet som vi måste ha. Jag försäkrar kammarens ledamöter atl våra strävanden i det sammanhanget går ut på dels all tillgodose våra medlemmars självklara krav på bästa möjliga ersättning för sitt arbete presenterat i form av färdiga produkter, dels att så bra som möjligt och tUl minsta möjliga kostnad vidaredislribuera delta direkt lUl konsumenterna men också lUl de enskilda producenter av färdigvaror som vi har så många av. Litet större vilja tUl samförstånd, litet mindre önskan alt misstänkliggöra oss och att försöka eftersträva politiska vinningar i det här sammanhanget skulle verkligen hedra många av dem som yttrat sig här tidigare i kväll.

Herr AUGUSTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var ordet leveransplikl som jag använde och som herr Svanström tydligen fastnade för. Detta ord var etl svar på herr Kristianssons i Harplinge erbjudande att vi själva skulle starta slakterier. Jag svarade då att det inte är så lätt atl starta slakterier när 85 procent av slakten domineras och det förekommer leveransplikt. Då svarar herr Svanslröm alt det förekommer ömsesidiga avtal om alt medlem skall leverera sina produkter till sitt slakteri. Han talade också om atl man i östra Mellansverige hade 32 000 medlemmar som hade iklätt sig denna skyldighet. Ja, del var andra ord för vad jag har sagt och ingenting annat.

Därför är del så svårt för andra all konkurrera. Behöver ett påpekande om detta vara ett misstänkliggörande av jordbrukskooperalionen? Inle aUs, men vi skall undvika atl få den pricken på oss alt vi utvecklas lUl att bli monopolister. Del är det vi har talat om - inte att ni är monopolister men risken för att ni kommer alt bli det, om vi inte försöker titta htet på det hela.

Herr JOHNSSON i Blentarp (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svanslröm har hållit etl långt anförande om jordbrukarnas föreningsrörelse och hur man byggt upp den. Ingen av talarna har ifrågasatt föreningsrörelsen, och ingen har intresserat sig för hur man byggt upp den.

Herr Svanslröm kommer däremot med ett myckel intressant och starkt bevis för vad herr Kristiansson i Harplinge frågade efter, nämligen monopoltendenser. Herr Svanström förklarar alt all varm korv levereras från ett företag utan någon som helst insyn från konsumenterna.

Jag tackar herr Svanström för beviset.

166

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi har ju inte velat angripa jordbrukarnas föreningsrörelse. Del är de producentkooperativa förelagens struktur och politik som vi önskat få litet närmare analyserad, därför att vi har blivit styrkta av sädana uttalanden från näringsfrUielsombudsmannen och från statens pris- och kartellnämnd, som ändå mycket väl begriper dessa frågor.

Herr Kristiansson i Harplinge antyder atl vi inle begriper frågan därför att vi inle är jordbrukare. Jag skulle gärna viha säga atl som konsument med mycket god kontakt med livsmedelshandeln begriper jag faktiskt

htet av hur del är för konsumenterna när del bhr en viss åtstramning på      Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Jordbmkskoopera-tionen

den fria konkurrensen inom livsmedelsområdet. Det är bl. a. detta som fått mig alt spekulera över all motionera på detta område.

Jag skulle också vilja säga alt om en jordbmkare skulle gå upp och diskutera socialvården, skulle jag aldrig på någol sätt viha fatta misstankar om atl han inle begrep frågan.

Jag tycker del är viktigt atl vi försöker se htet lugnt på den här frågan. Jag tycker del vore mycket klädsamt om herrarna från jordbrukamas föreningsrörelse hade visat litet av självkritik i denna fråga.

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag är väldigt ledsen om jag har sagt att fru Lundberg inte begriper detta. Jag skall studera protokollet, och har jag sagt del skaU jag inte stryka ut det utan låta del stå kvar, del kan jag försäkra. Men del var nog i så fall utanför manuskriptet. Jag vel alt hon begriper vad hon talar om.

Får jag säga till herr Augustsson all det ju finns full elableringsfrihet i det här landet, inle minst när det gäUer atl producera slaktdjur eller, herr Johnsson i Blentarp, när del gäller att producera korv. Även om man Farmexproducerar all sin korv i en maskin, är del ingen som tvingas att köpa just den korven. Det finns möjligheter alt importera korv, och del finns möjligheter alt göra korv på andra håll också. Del finns råvaror tUl detta. Lägg den saken på minnet.

Herr SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Först några ord liU herr Auguslsson. Vem som helst som vill etablera sig och producera slaktdjur i Östergötland, herr Auguslsson inräknad, kan antingen leverera sina djur till vårt förelag eller till enskilda företag som finns i närheten. Men om herr Auguslsson väher all leverera tUl oss, får han finna sig i alt gå in i ett medlemskap som innebär ett ömsesidigt avtal. Det är vad jag har sagt.

TUl herr Johnsson i Blentarp vill jag säga, alt den varmkorv som vi tUlverkar är all varmkorv för försäljning inom Farmex område. Det är alltså vår egen försäljning vilken motsvarar jag tror noga räknat 28 procent av hela produktionen inom vårt område. Det är alltså inle fråga om någon monopolställning.

TUl fru Lundblad vill jag säga all jag inle har ifrågasatt hennes intresse för konsumentfrågorna — del var kanske någon annan som gjorde det. Jag är bara ledsen över all det har smugit sig in ell fel i motionen. Det står nämligen alt producentkooperationens ökade engagemang i delalj-handelsledet också bör uppmärksammas. Inom det område där jag är verksam har vi under de senaste åren avvecklat aUa våra egna detaljaffärer.

Det skulle vara mig fjärran all försöka gå in på ett annat ämne, men om det är berättigat med insyn i dessa sammanhang — och det har jag inte bestrill - är det självklart atl andra intressegrupper också önskar insyn. Denna ömsesidiga insyn eftersträvar vi i varje fall politiskt. Vi har inle sagt annat än atl vi vill ha en ökad förståelse.

Därför beklagar jag än en gång, herr talman, att denna debatt kommit

167

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Den fysiska riksplaneringen m. m.

atl röja så mycken misstänksamhet mot det här företaget. Det vore mera klädsamt atl närma sig problemen med en någol större ödmjukhet. Vi kan en del om detta, och ni kan säkert myckel mera om andra ting — vi borde försöka samarbeta.

Herr AUGUSTSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Svanström talar så vackert om frihet alt etablera t. o. m. nere i Östergötland. Som jag sade i mitt inledningsanförande: del går an att tala — verkligheten är annorlunda. Det är bara det jag vill ha sagt.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Bara ett par minuter. Jag vUl framföra en hten synpunkt som kan vara lämplig att fundera över; det skuUe kanske skingra en hel del problem.

Jordbrukskooperationen arbetar på det sättet atl man samlar ihop varorna, förädlar dem och förmedlar dem tiU konsumenterna på det mest effektiva sättet. Man driver inte rörelsen för atl åstadkomma någon vinst. Vad föreningen kan åstadkomma utgår liU medlemmarna i form av betalning av produkterna. Likväl vet vi all den ersättning som jordbrukarna härvidlag får, den timpenning de uppnår, ligger under vad andra kategorier kan uppnå. Detta reglerar vi genom ett prisavtal för varje år, där ersättningen till jordbrukarna avvägs. Det kommer snart en proposition i denna fråga, och därför skall vi väl inle vid denna sena timme uppehålla oss vid detta. Jordbrukskooperalionen är ett mellanled, som bara har den funktion som jag nyss nämnde. Organisationen arbetar på etl sådant sätt alt den väl tål alt alla papper läggs på bordet. Sådan insyn har medlemmarna, och det kan även andra få. Del finns ingen från föreningsrörelsens sida, enligt vad jag kan förslå, som har någonting att förlora på detta. Det har vi också försökt klargöra här.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemstäUan bifölls.

§   15  Föredrogs   näringsutskotlets   belänkande   nr  27 motion angående tUlverkningen av spelpolletter.

Utskottets hemstäUan bifölls.

anledning  av

168

§16 Den fysiska riksplaneringen m. m.

Föredrogs civUutskotlets betänkande nr 11 i anledning av motioner rörande den fysiska riksplaneringen m. m.

I detta betänkande hade behandlats moflonerna

1973:870 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj :t skuUe anhåUa att Kungl. Maj :t lät kartlägga vilka åtgärder

som erfordrades för att i enlighet med de riktUnjer som angivits i motionen 1973:241 underlätta bebyggelse för fritid och fast bosättning i glesbygder och i anslutning tUl befintliga jordbmk,

1973:1556 av herr FäUdin m.fl. (c) vari hemstäUts att riksdagen beslutade

1.    atl det fortsatta fysiska riksplanearbetet skulle inriktas efter de krav som målsättningen om en så långt möjligt decentrahserad bebyggelse ställde,

2.    alt fastslå att det var ett riksintresse att den bästa jordbruksmarken bevarades för fortsatt jordbmksproduktion,

3.    att möjligheter tiU byggande skulle förekomma även under den period som åtgick för en översiktlig planering på sätt som angivits i motionen,

4.    atl kommunerna gavs möjlighet att på ett tidigt stadium delta i riksplaneringsarbetel,

5.    att ersättning för förlorad glesbebyggelserätt skuUe kunna utgå på sätt som angivits i motionen,

6.    atl vederbörande utskott gavs i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext.

Nr 63

Torsdagen den SaprU 1973

Den fysiska riksplaneringen m. m.

1973:1558 av herr Hedin m. fl. (m) samt

1973:1566 av herr Lindkvist (s) vari hemstäUts atl riksdagen godkände att lokaliseringsprövning enligt 136 a § byggnadslagen fick avse även flygplats.

Utskottet hemstäUde

1.    beträffande en decentraliserad bebyggelse atl riksdagen lämnade motionen 1973:1556, yrkandet 1, ulan ytterligare åtgärd,

2.    beträffande karlläggning av åtgärder för all underlätta bebyggelse i glesbygder alt riksdagen skuUe avslå motionen 1973:870,

3.    beträffande utredning angående vissa bebyggelseformer i glesbygd att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1558,

4.    beträffande översiktliga bedömningar av glesbebyggelse i ett övergångsskede atl riksdagen skulle avslå motionen 1973:1556, yrkandet 3,

5.    beträffande byggande på jordbmksmark, m. m., atl riksdagen lämnade motionen 1973:1556, yrkandet 2, utan ytterligare åtgärd,

6.    beträffande kommunernas dellagande i riksplaneringsarbetel all riksdagen lämnade motionen 1973:1556, yrkandet 4, ulan ytterligare åtgärd,

7.    beträffande ersättning för förlorad glesbebyggelserätt att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1556, yrkandena 5 och 6,

8.    beträffande lokahseringsprövning av flygplats atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1566 som sin mening gav Kungl. Maj:t flll känna vad utskottet i betänkandet anfört.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande kartläggning av åtgärder för alt underlätta bebyggelse i

169

12 Riksdagens protokoU 1973. Nr 62-63

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Den fysiska riksplaneringen m. m.

170

glesbygder av fröken Ljungberg (m) och herr Adolfsson (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

atl riksdagen med bifaU tUl moflonen 1973:870 som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande ersättning för förlorad glesbebyggelserätt av herrar Grebäck (c) och Tobé (fp), fröken Ljungberg (m) samt herrar Andersson i Knäred (c), Äkerfeldt (c). Annerås (fp) och Adolfsson (m) som ansett att utskottet under 7 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1556, yrkandena 5 och 6, som sin mening gav Kungl. Maj.t till känna vad reservanterna anfört.

Herr ADOLFSSON (m):

Herr talman! I reservationen 1 vid civUulskottets betänkande nr 11 kommer till ullryck en viss oro inför kommunernas hantering av glesbebyggelsefrågor. Del råder för närvarande stor ovisshet beträffande hur kommunerna skaU handla i detta sammanhang och hur detaljerade planerna skaU vara. Ett visst mått av klarläggande kom dock från civUministern den 27 mars i år i etl interpellationssvar. Jag citerar civUministerns uttalande för atl på nytt få det tiU protokoUet.

"1 fråga om s. k. glesbebyggelse innebär riksdagsbeslutet att även sådan bebyggelse numera skall föregås av en prövning från allmän synpunkt av om och i så faU var den lämpUgen bör komma lUl stånd. Prövningen, som skall göras i samband med byggnadslovet, fömlsätts i aUmänhet ske med utgångspunkt i någon form av översiktliga bedömningar. Något formellt plankrav för glesbebyggelse stäUs dock inte upp, vilket interpellanten synes ha utgått från. Det ankommer nu på kommunerna att ta ställning tUl hur glesbebyggelsefrågorna skaU hanteras i kommunernas olika delar. Varken riksdagsbeslutet eller civUdepartementets anvis-lungar kan tas tUl intäkt för atl hävda något aUmänt stopp för glesbebyggelse. Däremot kan det finnas goda skäl atl i vissa områden vara återhållsam med att ta i anspråk nya arealer för bebyggelse innan planering kommit tiU stånd, särskUt i de områden där enhgt riksdagsbeslutet viss restriktivitet bör iakttas mot ytterligare fritidsbebyggelse.

Statens planverk utarbetar för närvarande i samverkan med Svenska kommunförbundet anvisningar för översiktlig kommunal planering. I detta arbete ingår anvisningar för planering för spridd bebyggelse över huvud taget, alltså inte uteslutande vad som avses med s. k. glesbebyggelse. Denna del av anvisningsarbetet syftar tUl att ange enkla och smidiga handläggningsformer för dessa bebyggelsefrågor med utgångspunkt i både planmässiga krav och medborgarnas krav på insyn och rättssäkerhet samt klarhet i fömtsättningarna att få bygga i ohka områden."

Det är särskUt den mening i civUministerns svar jag fäster mig vid som lyder: "Varken riksdagsbeslutet eller civUdepartementets anvisningar kan tas tUl intäkt för att hävda något allmänt stopp för glesbebyggelse." Det hade varit önskvärt alt civilministem hade haft en klarare och positivare formulering som gett kommunerna ett klart besked att bebyggelse skall underlättas och inte försvåras.

De nya, stora, tvångsvis sammanslagna kommunerna har fått tekniska

och administrativa resurser som lätt kan missbmkas och användas för politiska syften tvärtemot medborgarnas önskemål.

Herr talman! Från denna utgångspunkt ber jag att få yrka bifall tUl reservationen 1 vid civUulskottets betänkande nr 11.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! När man lyssnar på herr Adolfsson kan man fråga sig, vad han egentligen reserverar sig mot. Reservationen sönderfaUer i två avdelningar. Den första avdelningen är ju inte något annat än ett instämmande i vad utskottet säger i sitt betänkande och vad utskottet i många andra sammanhang upprepat när det gäUer glesbebyggelse. Vi har påpekat att man bör kräva en så enkel översiktsplanering som möjligt. Avsikten härmed är att underlätta för de kommuner som vUl gå in för en spridd bebyggelse och att inte krångla tUl det i onödan. Vi är aUtså helt överens med reservanterna på den punkten. CivUdepartementet har också framhåUit att alla strävanden bör gå ut på att underlätta för kommunema att på ett enkelt sätt genomföra den spridda bebyggelsen, eller fritidsbebyggelsen, på eget ansvar och utan aUför krävande formaliteter i sammanhanget.

Jag kan påminna herr Adolfsson om att det för närvarande pågår en informationsverksamhet i Kommunförbundets regi, där man skall dra upp riktlinjerna för kommande bebyggelseplanering och planering över huvud taget i kommunerna. Man har uppmanat kommunerna atl skaffa sig planeringsprogram just för att underlätta atl den här typen av bebyggelse kommer lUl stånd.

Sedan finns det i reservationen 1 en andra avdelning, som inte är utan sitt intresse. Reservanterna säger nämligen:

"Utöver denna konkreta åtgärd" - att underlätta fritidsbebyggelsen över huvud taget — "bör ytterligare åtgärder vidtas enhgt motionens syfte. Kungl. Maj:t bör kartlägga de åtgärder i övrigt som bör vidtas för att tUlgodose önskemålen om en vidgad glesbebyggelse och om verkhg ägandespridning och förstärkning av den enskUda äganderätten i dessa sammanhang."

Man har redan i den föregående delen av reservationen uppmanat statens planverk att genom anvisningar underlätta bedömningen när det gäller atl få fritidsbebyggelse tUl stånd. Det är alltså en åtgärd från statens planverk man efterlyser, men det räcker inte med detta, utan herr Adolfsson är mera kungatrogen än kungen själv. Han begär att Kungl. Maj:t utöver detta skall kartlägga de åtgärder i övrigt som bör vidtas för atl trygga den här ägandespridningen osv. Förtroendet för Kungl. Maj:ls förmåga att underlätta ägandespridning och sådant är nästan rörande. Kungen själv säger att fritidsbebyggelse över huvud taget kan man med förtroende överlämna tiU kommunerna att själva planera. Planeringen skaU göras i samråd meUan länsstyrelsen och de kommunala förtroendemännen och sedan skaU bebyggelsen i stort sett genomföras och kontrolleras av kommunerna själva. Det är etl exempel på kommunal demokrati. Herr Adolfsson har tydligen icke förtroende för de kommunala förtroendemännen och den kommunala demokratin, utan han springer tUl kungen och säger: "Det där räcker inte, utan var nu snäU och

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Den fysiska riksplaneringen m. m.

171

Nr 63

Torsdagen den SaprU 1973

Den fysiska riksplaneringen m. m.

172

kartlägg de ytterligare åtgärder som behövs för att kommunerna skaU klara upp saken." Det är en rätt märklig instäUning. I det fallet är det fråga om en reservation mot utskottets uppfattning.

Herr talman! Så skall jag med några ord ta upp den frågan som berörs i reservationen 2 angående ersättning för förlorad glesbebyggelserätt. Senast i december förra året hade vi en både lång och inträngande debatt om denna fråga i samband med behandlingen av propositionen rörande hushållning med mark och vatten. De argument vi reservanter då anförde har fortfarande enligt vår mening fuU bärkraft, och jag skaU inte här upprepa dem ulan ber att i stäUet få hänvisa till riksdagsprotokollet från den debatten.

Låt mig bara i all korthet slå fast atl enligt reservanternas mening det i motionen 1556 föreslagna sättet tiU vidgad övergångsvis ersältningsrätt är väl motiverat, och detta gäUer särskUt när alternativ byggnadsplats inte kan anvisas pä en fastighet. Den tvekan som kan råda om lämpligheten att göra en vidgning som skuUe omfatta även det äldre glesbebyggelsebe-greppet kan enligt vår mening undanröjas genom atl kravet får anslutas tiU del nya glesbebyggelsebegreppet. Vi anser vidare att förslaget väl lUlgodoser fördelningspolitiska syften och kan väl förenas med fullt godtagbara slatsfinansiella bedömningar. Det är också helt i hnje med den av riksdagen tidigare uttryckta meningen att övergångsreglerna inte får uppfattas som oskäliga. Vi finner del därför fortfarande angeläget att Kungl. Maj:t efter ytterligare överväganden lägger fram förslag som tUlgodoser motionens syfte i denna del.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl reservationen 2 i civUutskotlets betänkande nr 11 och i övrigt till utskottets hemstäUan.

Herr ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Med all respekt för civUulskottets ordförande vUl jag nog ändå säga att om herr Grebäck har uppfattat situationen så att vi båda skulle vara på väg atl bh överens i de här glesbebyggelsefrågorna, då är det nog dags för mig atl avge en reservation av rent principiella skäl. Den uppfattning som herr Grebäck vanligtvis ger uttryck för när det gäller mark- och bebyggelsefrågor ligger så långt från den som jag själv har och som det parti som jag lUlhör företräder.

Reservationen i fråga riktar sig mot de oklarheter om hur kommunerna nu skall handla som vi har påtalat i skrivningen. Det är inle fråga om någonting annat.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Sedan utskottets ordförande speciellt har avhvat herr Adolfssons reservation skall det väl tillkomma mig att försöka mig på samma operation beträffande den reservation som utskottets ordförande pläderade för, nämhgen reservationen 2, där de borgerliga har enat sig om att ta upp ett förslag som riksdagen avslog så sent som i december i fjol. Reservanterna vUl vidga den ersältningsrätt som övergångsvis finns om glesbebyggelse vägras.

Reservationen berör mte de stora hnjerna i markpolitiken. Vi skall notera att reservanterna bara tar upp den rätt tUl ersättning som gäUer, som det heter "övergångsvis". Det är alltså inte fråga om atl ändra på

huvudregeln, nämhgen den atl ersältnmg i princip inle skaU utgå. Den huvudregeln tycks vi nu alltså vara ense om.

Den regel som riksdagen tagit om ersättnmgen i ett övergångsskede utgick från en klar fömtsättning: Det som skuUe kompenseras fick inte vara rena förväntningar, det måste vara förväntningar som tagit sig uttryck i någon sorts aktivitet för att de skuUe bU förverkhgade. Så långt är vi väl också ense om atl regeln är bra. Det som nu föreslås är atl ersättning skall utgå om förväntan på något sätt delats av taxeringsmyndigheterna - aUlså ulan någon aktivitet i övrigt. Del låter ju bestickande vid första kontakten med frågan — det blir någol slags rätlvisepatos över det hela.

Nu är del ju inle så enkelt som det låter. Om det vore så enkelt som alt i taxeringslängden slå upp en post för värdet av glesbebyggelserätten — erUigt den nyare definitionen — och betala ut en ersättning skuUé det vara en sak. Men så är det ju inte. Vi fick ■vid behandhngen i december höra hur taxeringsexperter sett på saken. Fastighetstaxering är inte någon exakt vetenskap i den här meningen. Det finns myckel små möjligheter all nu konstalera i vilka fall den äldre glesbebyggelserätten slagit igenom. Det finns inga möjligheter aUs att dra några slutsatser om den nya definitionens inverkan på beskattningen. Och det finns starka lokala variationer i bedömningarna. I och med detta har man missat själva poängen i del som ser ul som ett rältvisekrav. Det enda som ell bifall till reservationen skuUe leda till är nog att antalet tvister skiUle öka ganska starkt. Ulan klara regler all döma efler skuUe det bara bli ett slags lotteri.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 63

Torsdagen den S aprU 1973

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Punkten 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som ■viU att kammaren bifaller civilutskottels hemstäUan i betänkandet nr 11 punkten 2 röstar ja, den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har; kammaren bifalht reservationen nr I av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 248

Nej  -    32

Avstår —      3

173

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Ersättning till näringsidkare vid s. k. trafiksanering

Punkterna 3-6

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall liU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer civUulskottets hemställan i betänkandet m- 11 punkten 7 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Grebäck m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -  149

Nej  -  132

Avstår —      2

Punkten 8

Utskottets hemställan biföUs.

§  17 Föredrogs civUulskottets betänkanden

Nr 12 i anledning av motion om ökade kontakter med kommuninvånarna i bebyggelseplaneringsfrågor

Nr 13 i anledning av motion om ersättning och inlösen vid byggnadsförbud på fastighet

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt.

174

§  18 Ersättning till näringsidkare vid s. k. trafiksanering

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 14 i anlednmg av motion om ersättning tUl näringsidkare vid s. k. trafiksanering.

I detta belänkande hade behandlats motionen 1973:15 55 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl. (m) vari yrkats att riksdagen skulle besluta att hos Kungl. Maj:t hemstäUa om utredning och förslag angående ersättning åt de näringsidkare som tUl följd av s. k. trafiksanering drabbades av allvarlig ekonomisk skada.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1555.

TUI betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande av fröken Ljungberg (m) och herr Adolfsson (m).

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (m):

Herr talman! Jag är medveten om att del bl. a. av mihöskäl kan vara motiverat att genomföra s, k. trafiksaneringar i städer och tätorter. Och eftersom det ligger i sakens natur att åtgärdema riktas mot de mest trafikintensiva områdena sker dessa trafikomläggningar oftast i centralorternas centrum, områden som också är centrum för handel och köpenskap. När man avslänger gator försvåras famihernas Lnköpsresor, vilket i sin tur leder till ett för mänga köpmän allvarligt bortfall av kunder. Många butiksägare hotas av konkurs eller tvingas brådstörtat skaffa nya lokaler för sin verksamhet. Detta gäUer även om försök med trafiksanering pågår en kortare tid.

Det finns många exempel på hur butiksägare och näringsutövare drabbas mycket hårt vid trafikomläggning. Här i Stockholm har vi ett närhggande exempel. På Östermalm pågår för närvarande en försöksverksamhet med trafiksanering. Många butiksägare där har på gmnd av trafikomläggningen fått ett kraftigt minskat kundunderlag, ■vUket natur-Ugtvis har resulterat i minskad omsättning och minskad lönsamhet. Flera affärer har tvingats slå igen, och andra affärsidkare har för avsikt att lägga ned sin affär. Delta är förvisso inte bara en lokal företeelse på Östermalm i Stockholm. Ett otal exempel kan anföras från övriga tätorter i landet, där trafiksaneringar har företagits.

Denna utveckling är givetvis inte acceptabel. Många butiksägare som har satsat hela sitt liv och hela sitt kapital i sin rörelse hamnar vid en företagen trafiksanering i ett utomordentligt bekymmersamt läge. Många finner sin situation ohåUbar. Risken för s. k. trafiksanering kan inte inräknas i de normala risker som företagare själva måste stå för i sin verksamhet.

Eftersom regler saknas för ersättning i sådana här faU har jag tUlsammans med några andra moderata ledamöter motionerat om att Kungl. Maj:t borde utreda och framlägga förslag om ersättning för de butiksägare och andra näringsidkare som tiU föhd av s. k. trafiksanering drabbas av allvarlig ekonomisk skada.

Civilutskottet har tiU min stora förvåning inle funnit tillräckUgt vägande skäl föreligga för atl hjälpa den stora gmpp butiksägare som råkat eller råkar iUa ut i samband med trafiksanering. Utskottet hänvisar tUl att frågan ytterst gäller levnadsmUjön. Jag har fastslagit att jag förstår och är medveten om att vissa trafiksaneringar är nödvändiga, men jag finner det orimhgt och icke aacceptabell att en kategori näringsutövare skall mineras därför att myndigheter vidtar IrafikonUäggningar som helt förrycker grunden för deras näringsutövning. Det aUmänna lar som bekant hand om värdestegringar som uppkommer. SjälvfaUet skaU samhället då också vara med och la ansvar för de värdeminskningar som drabbar enskilda medborgare på grund av vidtagna åtgärder från samhällets sida.

Av civilutskoltets behandhng av min motion drar jag den slutsatsen att inga affärsidkare sitter i civUutskottet. Utskottets skrivning visar med aU önskvärd tydhghet att man är helt oförstående för den bekymmersamma situation som affärsidkare och innehavare av affärer kommer i genom s. k.   trafiksanering   i   tätort.   Utskottet   för ett  kort  och  oinspirerat

Nr 63

Torsdagen den S april 1973

Ersättning till näringsidkare vid s. k. trafiksanering

175

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Ersättning till näringsidkare vid s. k. trafiksanering

resonemang och avfärdar motionen med att man mte ser sig ha någon anledning att syssla med den här frågan.

Jag yrkar bifall tUl min motion, som har nr 1555.

I detta anförande instämde herr Nordgren (m).

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! TiU delta betänkade är fogat ett särskUt yttrande av två meningsfränder tUl herr Fridolfsson i Stockholm, nämligen fröken Ljungberg och herr Adolfsson. De framhåUer på några korta rader att de tycker att det är besvärligt för butiksägarna när de blir utsatta för s. k. trafiksaneringsförsök.

Det är väl ingen som bestrider eller betvivlar att svårigheterna kan vara mycket stora, och givetvis medför del atl affärsidkama drabbas av förluster i sin affärsverksamhet. 1 det här särskUda yttrandet sägs bara; "Försök bör därför göras efter noggranna överväganden." Det är den enda tröst som det här särskUda yttrandet innebär för herr Fridolfssons motion så herr Fridolfsson har inte fått särskilt mycket hjälp av sina moderata meningsfränder i utskottet.

När vi diskuterat denna fråga i utskottet har det stått klart för oss att det är mycket svårt att resa krav på ersättning åt de näringsidkare som tUl följd av s. k. trafiksanering drabbas av aUvarlig ekonomisk skada. Det är svårt att avgöra vad man skaU ha för grunder i den bedömningen. Det enda som lagarna på detta område - byggnadslagar och trafiklagar — garanterar en affär eller butik som ligger vid en gata är in- och ulfarten tUl fastigheten. Men tUl de rättigheterna är inte kopplade några ekonomiska garantier i övrigt, utan det måste sägas att det ligger i den fria näringsrätl som vi har i vårt land, den fria marknadshushållningen osv., att man får la de risker som är förenade med affärsverksamhet över huvud laget. När dessa svårigheter går över en viss gräns finns del naturligtvis möjlighet att på vanligt sätt stämma och på så ■vis få frågan utredd. Den utredning som herr Fridolfsson efterlyser får man då. I den män ersättning utdöms uppslår sä småningom en rättspraxis på detta område. Men att skapa några genereUa regler för sådana näringsidkare som drabbas av t. ex. en trafiksanering torde inte vara lätt.

Det är från dessa utgångspunkter utskottet har bedömt denna fråga.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU till civUutskotlets belänkande nr 14.

176

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (m):

Hert talman! Herr Grebäck menar att det särskUda yttrande som mina moderata kolleger har fogat lUl utskottets betänkande är en ringa tröst. Jag håUer med honom om det. Jag är inte belåten med det yttrande som fröken Ljungberg och herr Adolfsson fogat lUl civUutskotlets betänkande.

Herr Grebäck talade om att affärsinnehavama måste vara införstådda med att de tar risker och atl risklagande tillhör den fria marknadshushåll-rungens principer. Ja, det är jag väl medveten om. Men ett sådant risklagande kan väl inte inkludera de svårigheter som en affärsinnehavare

råkar i på gmnd av en trafiksanering. En sådan ligger helt utanför det risklagande som en affärsinnehavare bör slå för.

Jag finner det inte alls tillräckligt att utskottets talesman säger att man är införstådd med atl affärsinnehavarna råkar i svårigheter och drabbas av stora förluster. Jag tycker att frågan skaU utredas och att man skall se till att affärsinnehavarna får hjälp när de hamnar i myckel stora ekonomiska svårigheter på grund av trafiksaneringar. Det är ett renhghetskrav i ett samhäUe som vårt atl den enskUde medborgaren hålls skadeslös när det är samhället som försätter vederbörande i stora svårigheter.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Menar verkhgen herr Fridolfsson på fullt allvar att affärsidkama i en stad som Stockholm inle skaU behöva räkna med atl trafiksaneringar kan komma atl genomföras? Det tycker jag är helt orimligt. Det måste så att säga ingå i de risker man har att ta hänsyn tUl när man etablerar sig. Men avgörande för den här frågan är väl vilken omfattning saneringsåtgärderna kan ha i olika sammanhang, och för att få den frågan utredd får man på vanligt vis stämma. Jag ser ingen annan möjlighet.

Sedan föreställer jag mig atl del många gånger träffas frivUliga uppgörelser med gatukontoret osv. När man byggt tunnelbanan vet jag atl ersättningar — och icke obetydliga sådana — utgått. Vid andra former av trafiksanering förutsätter jag också atl frivilliga överenskommelser om ersättning har träffals, och det är väl en rätt normal företeelse all så sker.

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (m):

Herr talman! Herr Grebäck frågar mig om jag på fuUt allvar menar atl trafiksaneringar inte skall få företas i Stockholm.

I mitt väl förberedda anförande som jag höll från talarstolen stod jag fast ■vid atl jag är väl medveten om att trafiksaneringar är nödvändiga i tätorter, men skall fördenskuU inte de affärsinnehavare som därigenom råkar i stora svårigheter hållas skadeslösa? Detta finner jag helt nödvändigt.

Jag skulle gärna, helt kort eftersom jag inte mera tar lUl orda, vUja få svar på en fråga: Kan herr Grebäck förklara för kammaren, om alla affärsinnehavare uppe på Östermalm för fyra, fem år sedan var niedvetna om all de skuUe råka i denna myckel svåra situation år 1972 på hösten?

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU flll dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1555 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller civUutskotlets hemstäUan i belänkandet nr 14 röstar ja, den det ej ■vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit motionen nr 1555 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl.

Nr 63

Torsdagen den 5 april 1973

Ersättning till näringsidkare vid s. k. trafiksanering

111

Nr 63

Torsdagen den 5 aprU 1973

Ersättning till näringsidkare vid s. k. trafiksanering

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fridolfsson i Stockholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 235

Nej  -    36

Avstår —       5

§ 19 Föredrogs civilutskottets betänkande nr 15 i anledning av motion angående anordnandet av cykelparkeringar.

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandhngen av återstående på dagens föredragningslista upptagna ärenden tUl morgondagens sammanträde.

§ 20 Herr förste vice talmannen meddelade atl på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle juslitieutskottets betänkanden nr 16 och 18 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 21  Interpellation nr 74 ang. överlastavgiftema

178

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr SELLGREN (fp), som yttrade:

Herr talman! De nya överlastavgifterna som trädde i kraft den 1 aprU har förorsakat stor oro inom såväl åkerinäringen som näringslivet i övrigt.

Om grundtanken med överlastavgiften råder inga delade meningar. Överlastavgiflen är ett hårt men verksamt medel mot transporter som leder tUl onormal förslitning på våra vägar och snedvridning av konkurrensen inom transportsektorn. Onormal belastning av fordon och vägar har även en trafiksäkerhelsaspekt. Oron inför att lagen om överlastavgift trätt i kraft nu hänger bl. a. samman med svårigheterna att bestämma lastens vikt. Det är ibland nästan omöjligt alt beräkna vikten. Vågar och lastindikatorer, som är lämpliga för ändamålet, finns ännu inle. Överlastavgifl borde därför inte las ut, om det är aUdeles uppenbart att det inle funnits någon avsikt att överlasta. 1 samband med förslaget om införande av överlastavgifl angav kommunikalionsminislem i proposition 1972:81 atl han hade för avsikt atl ge statens vägverk i uppdrag att undersöka vilka olika möjligheter som finns i fråga om laslindikatorer och annan vägningsutrustning och avge förslag tUl lämpliga åtgärder. Något sådant förslag har ännu inle aviserats.

Under den senaste tiden har en översyn av bestämmelserna beträffande 8/12 tons vägnätet gjorts inom vägförvaltningar och kommuner i landet. Den har lett tUl i vissa fall väsentlig höjning av antalet 10/16 tons vägar utan motsvarande upprastning av vägnätet. Fortfarande är dock i flera län endast ca 50 procent av det aUmänna vägnätet upplåtet för 10/16 tons axel/boggietryck. Som exempel kan nämnas att det tyngre

vägnätet i Västernorrlands län höjts från ca 30 procent tUl 47 procent av     Nr 63

det allmänna vägnätet. I Göteborgs och Bohus län tUlåts efter den 1 aprU     Xojsjggg den

52 procent av vägarna för tung trafik.                                                 .. .q

Efter denna uppmstning på papperet kommer med aU sannohkhet     --------------

osäkerheten att vara ännu större för fordonsförare när det gäUer att avgöra vilka vägar som är upplåtna för olika belastning. För att undvika oavsikthg framföring av tunga fordon på 8/12 tons vägar borde en tydlig utmärkning ske.

Lagen om överlastavgifterna har medfört nästan oöverstigliga svårigheter att förflytta tunga traktorer, grävmaskiner, kranar och skogsbmkets processorer. Även bärgningsbUar kommer i sådana situationer av ojämn belastning att de inte utan extraordinära åtgärder kan fullgöra sina uppgifter att förflytta havererade fordon. Länsstyrelserna borde därför ges möjlighet att ge generella dispenser på vissa fömtbeslämda vägar inom ramen för ett fastställt axelboggietryck.

1 de debatter i riksdagen som följt på den nämnda propositionen och därav föranledda motioner har framförts krav på viss rättstrygghet för fordonsägarna. Det är uppenbart att under de beringelser som för närvarande råder med avsaknad av lastindikatorer kan man fömlse att klart oavsiktliga överträdelser kommer att inträffa. Detta kommer atl ha tiU följd att genom osäkerheten åkarna nödgas underiasta avsevärt med otillbörlig fördyring av transporterna. Trots alla försiktighetsåtgärder föreligger hela tiden risk för att fordonsägaren drabbas av hög överiastav-gift av skäl som han inte kunnat påverka.

Med hänvisning tUl det anförda hemställer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr komrnunikationsministern få stäUa följande frågor:

1.    VUka åtgärder har statsrådet vidtagit för att påskynda utvecklingen av lastindikatorer eller jämförliga viktgivare, och när kan i så fall dessa väntas komma i bruk?

2.    Är statsrådet beredd att uppdraga ål vägverket att genom skyltning eUer annan åtgärd klart markera 8/12 tons vägnätet?

3.    Är statsrådet beredd att ge länsstyrelserna tillstånd att ge de generella dispenser för vissa maskintransporter jag närmare preciserat?

4.    Är statsrådet beredd att göra sådana ändringar i lagen atl överlastavgift kan eftergivas om det klart framgår att överlasten är oavsiktlig och alla skäliga åtgärder vidtagits för att förhindra överlast?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr  1767 av herr Källstad m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:32 med förslag tUl lag om ändring i giftermålsbalken, m. m.

Nr 1768 av herr Nordgren m. fl.

Nr 1769 av herr Nordgren m. fl.
avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1973:45 med förslag
om allmän tandvårdsförsäkring, m. m.                                                                179

Nr 63------------- Nr 1770 av herrar Eriksson i Ulfsbyn och Dockered
Torsdagen den--- Nr 1771 av herr Fälldin m.fl.
S april 1973                      ''' '""  herr Nordgren
-------------------- Nr 1773 av herr Nordgren

Nr 1774 av herr Nordgren m. fl.

Nr 1775 av herr Sellgren

Nr 1776 av herrar Stjernström och Äsling

Nr 1777 av herrar Stjernström och Äsling avlämnade i anledning av Kungl. Maj.ts proposition 1973:50 angående medlen i den fortsatta regionalpoliliska stödverksamheten m. m.

§  23  Kammaren åtskUdes kl. 1.06.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert