Riksdagens protokoll 1973:61 Onsdagen den 4 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:61

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:61

Onsdagen den 4 april

Kl. 19.30

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr tredje vice talmannen.

§  1 Anslag

(forts.)

inom    socialdepartementets   verksamhetsområde,   m.m.

Fortsattes föredragningen av socialutskottets betänkande nr 5.

Punkten 43

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade: Överiäggningen rörande punkten 43 får omfatta även punkterna 44—57. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framstäUas beträffande samtliga nu nämnda punkter.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vUka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 44 (Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade) Kungl. Maj:t hade i propositionen 1973:1 bUaga 7 under punkten K 3 (s. 198—200 i utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit riksdagen att lUl Bidrag tUl vissa hjälpmedel för handikappade för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:155 av herr HaUgren m. fl. (vpk) vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemstäUde om att den pågående utredningen om bidrag tUl s. k. starrglasögon m. m. skulle erhåUa kompletterande direktiv om att även förutsättningslöst pröva frågan om atl glasögonkoslnaden generellt infogades i sjukförsäkringssystemet eventuellt enligt regler om viss maximering av bidraget härför,

1973:160 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp),

1973:660 av herr Elmstedt m. fl. (c) vari hemstäUts all riksdagen hos Kungl. Maj :l uttalade sig för

a)    statsbidrag för synhjälpmedel som behövdes i anledning av ögonsjukdomar, t. ex. keralokonus, samt

b)    statsbidrag för synhjälpmedel för barn och ungdom,

1973:1170 av herrar Ekinge (fp) och Olsson i KU (fp) samt

127

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handtkappvärd, arbetsmiljö m. m.

1973:1210 av fröken Pehrsson m.fl. (c, fp) vari hemställts atl riksdagen beslutade all bidrag till slarrglasögon skulle utgå med den faktiska kostnaden, dock högst 300 kronor, att utgå från förslagsanslaget Bidrag tUl vissa hjälpmedel för handikappade.

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen beträffande bidragsreglerna för starrglasögon skulle avslå motionen 1973:1210,

2.    alt riksdagen beträffande frågan om uppförande av luftrenare och luflfuktare på hjälpmedelsförteckningen skulle avslå motionen 1973:160,

3.    alt riksdagen lUl Bidrag lUl vissa hjälpmedel för handikappade för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor,

4.    atl riksdagen beträffande bidrag tiU synhjälpmedel för barn och ungdom skulle avslå motionen 1973:660 i motsvarande del och motionen 1973:1170,

5.    atl riksdagen beträffande vidgade möjligheter tUl bidrag för synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom skulle avslå motionen 1973:155 och moflonen 1973:660 i motsvarande del.

Reservationer hade avgivils

27. beträffande vidgade möjligheter tUl bidrag för synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom av fru Marklund (vpk) som ansett all utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:155 och i anledning av motionen 1973:660 i motsvarande del gav Kungl. Maj:l tUl känna vad reservanten anfört.

28.                               beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för
även andra synskadade än barn och ungdom av herrar Gustavsson i
Alvesta (c), Hamrin (fp), Hylländer (fp) och Bengtsson i Göteborg (c)
samt fröken Andersson i Stockholm (c) som ansett all ulskoltel under 5
bort hemställa,

att riksdagen med bifall lUI motionen 1973:660 i motsvarande del och i anledning av motionen 1973:155 gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört,

29.                               beträffande bidragsreglerna för starrglasögon av herrar Gustavsson
i Alvesta (c), Hamrin (fp). Hylländer (fp) och Bengtsson i Göteborg (c)
samt fröken Andersson i Stockholm (c) som ansett atl utskottet under 1
bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1973:1210 gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört.

128

Punkten 46 (Bidrag tUl driften av särskolor m. m.)

Kungl. Maj:t hade under punkten K 6 (s. 204-205) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag tiU driften av särskolor m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 111 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1171 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s, c, fp, m) vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställde atl lekoleket på Blockhusudden överlogs av karolinska sjukhuset eller atl lekolekels verksamhet på annat sätt ekonomiskt tryggades genom statliga driftbidrag och forskningsbidrag samt

1973:1199 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) vari hemställts att riksdagen beslutade om sådan ändring av reglerna för statsbidrag tUl driften av särskolor att statsbidrag också skulle utgå lUl kostnader för personell elevassistans.

Ulskoltel hemställde

1.    atl riksdagen beträffande frågan om statsbidrag tiU kostnader för personell elevassislans skulle avslå motionen 1973:1199,

2.    alt riksdagen lUl Bidrag tiU driften av särskolor m. m. för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 111 000 000 kronor,

3.    atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1171 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning rörande utbUdningsverksamheten vid lekoleket på Blockhusudden i Stockliolm.

Reservation hade avgivils

30. beträffande frågan om statsbidrag lUl kostnader för personell elevassislans av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m). Hylländer (fp), Äkerhnd (m) och Bengtsson i Göteborg (c) samt fröken Andersson i Stockholm (c) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall tUl motionen 1973:1199 gav Kungl. Maj;l lUl känna vad reservanterna anfört.

Punkten 47 (Bidrag lUl handikapporganisationer)

Kungl. Maj;t hade under punkten K 7 (s. 206) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag tiU handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisa ell reservationsanslag av 2 500 000 kronor.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:427 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt här var i fråga hemställts att riksdagen beslutade atl

a)    till Bidrag tUl handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisa etl i förhåUande tUl Kungl. Maj :ls förslag med 500 000 kronor lUl 3 000 000 kronor förhöjt förslagsanslag,

b)    beträffande frågan om specialdeslination av viss del av anslaget under a) ge Kungl. Maj;t till känna vad som anförts i motionen samt

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m

1973:1200 av herr Maltsson i Lane-Herrestad m. fl. (c).

9 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

129

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

•------------

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:427 i motsvarande del till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisade ett reservationsanslag av 2 500 000 kronor,

2.    atl riksdagen beträffande frågan om uppdelning av anslaget skulle avslå motionen 1973:427 i motsvarande del,

3.    atl riksdagen beträffande frågan om ell nytt anslag betecknat Bidrag till Handikappförbundens centralkommitté (HCK) skulle avslå moflonen 1973:1200.

Reservation hade avgivits

31.                               beträffande medelsanvisningen samt frågan om uppdelning av
anslaget av herrar Hamrin (fp) och Hylländer (fp) som ansett alt
utskottet under 1 och 2 bort hemstäUa,

1.    alt riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och motionen 1973:427 i motsvarande del tUl Bidrag lUl handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisade ell reservationsanslag av 3 000 000 kronor,

2.    atl riksdagen beträffande frågan om uppdelning av anslaget i anledning av motionen 1973:427 i motsvarande del gav Kungl. Maj:t lUl känna vad reservanterna anfört.

Punkten 48 (Kostnader för viss verksamhet för blinda)

Kungl. Maj:l hade under punkten K 8 (s. 207) föreslagit riksdagen att

till Kostnader för viss verksamhet för blinda för budgetåret 1973/74

anvisa etl förslagsanslag av 2 510 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1973:1211 av fröken Pehrsson m. fl. (c, fp) vari hemställts atl riksdagen beslutade om ett anslag för budgetåret 1973/74 tUl De blindas förenings verksamhet för dövblinda med 75 000 kronor atl utgå från anslaget K 8, Kostnader för viss verksamhet för blinda, vilket anslag borde ökas tUl 2 585 000 kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ls förslag och med avslag på motionen 1973:1211 tUl Kostnader för viss verksamhet för blinda för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 2 510 000 kronor.

Reservation hade avgivils

32.                               beträffande medelsanvisningen (bidrag tUl verksamhet för döv
blinda) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp). Hylländer (fp)
och Bengtsson i Göteborg (c) samt fröken Andersson i Stockholm (c)
som ansett alt utskottet bort hemställa,

all riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och med bifall till motionen 1973:1211 tUl Kostnader för viss verksamhet för blinda för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 2 585 000 kronor.

130

Punkten 50 (Färdtjänst för handikappade) Vid denna punkt hade behandlats motionerna

1973:29 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg (c),

1973:427 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt här var i fråga hemställts atl riksdagen beslutade att del — i avvaktan på förslag från utredningen om den kommunala ekonomin — övervägdes om provisoriskt förslag kunde läggas fram om statsbidrag tUl den kommunala färdtjänsten,

1973:436 av herrar Ringaby (m) och Andersson i Ljung (m) vari hemstäUts all riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde förslag lUl 1973 års riksdag, syftande tUl statligt stöd tUl kommunernas färdtjänst för handikappade i enlighet med handikapputredningens i förevarande motion nämnda intentioner,

1973:651 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) samt

1973:652 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställts atl riksdagen beslutade atl hos Kungl. Maj:l begära all — i avvaktan på förslag från utredningen om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun — förslag skyndsamt lades fram om statsbidrag lUI den kommunala färdtjänsten.

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen beträffande statsbidrag tUl färdtjänst för handikappade skulle avslå motionen 1973:427, såvitt här var i fråga, motionen 1973:436 och motionen 1973:652,

2.    all riksdagen beträffande bidrag lUl inköp av bU då handikapp förelåg skulle avslå motionen 1973:29 och motionen 1973:651.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Reservation hade avgivits

33. beträffande statsbidrag till färdtjänst för handikappade av herrar Hamrin (fp). Hylländer (fp) och Bengtsson i Göteborg (c) samt fröken Andersson i Stockholm (c) som ansett atl utskottet under 1 bort hemstäUa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:427, såvitt här var i fråga, motionen 1973:436 och motionen 1973:652 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla all — i avvaktan på förslag från den kommunalekonomiska utredningen — förslag skyndsamt lades fram om statsbidrag tUl den kommunala färdtjänsten.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Det utskottsbetänkande som kammaren i dag behandlar och vars sista avsnitt nu skall bli föremål för en mera ingående diskussion omsluter viktiga och för de enskilda människorna väsentliga delar av hela vår socialpolitik. De flesta reformerna har också under några korta år varit föremål för en omfattande utbyggnad och förstärkning. Den som möjligen hyst uppfattningen att de sociala reformernas lid är förbi och att del egentligen endast skulle återstå smärre kompletteringar har sannerligen inget underlag för ett dyhkl påslående i vare sig föreliggande utskottsbetänkande eller i de inlägg vi här fått lyssna till.

131

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

132

Vi vel att nya Irygghetskrav uppslår i etl föränderligt samhälle. Människor som upplever bekymmer behöver stöd, och eftersatta grupper måste få del av standardförbättringen. Under fortsättningen av denna riksdagssession kommer också kammaren att få behandla en rad stora och för de enskUda människorna trygghetsskapande reformer. I del fallet kommer årets riksdag all i många avseenden bli en milstolpe. Jag skall därför i detta sammanhang endast säga några ord om de avsnitt i utskotlsbetänkandet som berör de handikappade.

Knappast på något område har samhällets insatser ökat så starkt som när det gäller de handikappade. Det är en följd av bättre insikt och förståelse för handikappades särskilda behov men också av atl samhällets möjligheter alt tillgodose de skiftande behoven i dag är större än förr. Samhällets ökade åtaganden har dels skett genom lagstiftning, t. ex. den nya omsorgslagen och bestämmelserna om kommunernas uppsökande verksamhet, dels genom kraftiga ekonomiska satsnmgar på bl. a. förtidspensioner och sysselsättningsskapande åtgärder.

På handikappområdet återstår alltjämt mycket alt uträtta. Samhället måste också fortsättningsvis spänna krafterna för att förbättra de handikappades levnadsförhållanden. Del är därför naturligt att handikappfrågorna prioriteras starkt även i årets statsverksproposition. I socialhuvudtiteln anges atl de statliga insatserna på handikappområdet för nästa budgetår beräknas bli 630 miljoner kronor större än anslagen i gällande riksslal. Hälften av ökningen avser den ekonomiska tryggheten. Kostnaderna för förtidspensioner, invaliditetsersättning m. m. beräknas stiga med 315 miljoner kronor. För utbildning, arbetsvärd och anpassning av bostäder till handikappades behov beräknas en ökning med 275 miljoner kronor. Insatserna för rehabilileringsverksamheten beräknas öka med 40 miljoner kronor.

Statens, landstingens och kommunernas fortgående arbete för alt förbättra de handikappades levnadsvillkor äger rum i samarbete med de handikappades egna organisationer. Handikapprörelsens ökade aktivitet och vidgade insatser motsvaras också av etl snabbt växande samhällsstöd till organisationerna. Regeringen har föreslagit riksdagen alt för budgetåret 1973/74 öka det statliga bidraget till organisationernas allmänna verksamhet med 500 000 kronor från 2 miljoner till 2,5 miljoner kronor. Få områden inom statlig verksamhet kan relativt sett uppvisa en sä kraftig förstärkning. Utöver de reguljära statliga bidragen till handikapporganisationernas allmänna verksamhet har socialdepartementet åren 1971 och 1972 gett olika handikapporganisationer bidrag av arvsfondsmedel med sammanlagt mer än 2,7 miljoner kronor. Härav har drygt 700 000 kronor lämnats till HCK - Handikappförbundens centralkommitté — för verksamhet som organisationen bedriver. För samarbetet mellan samhället och handikapprörelsen skapas nu också nya former genom tillkomsten av handikappråd i kommunerna och på länsplanel.

Ell handikapp medför mera utpräglade svårigheter i det vardagliga livels skilda situationer, och de fortsalla samhällsinsatserna måste, som hittills, inriktas på alt göra del lättare för handikappade att delta i den sociala gemenskapen och få tillgång till kulturell och annan verksamhet som bedrivs i samhället. Stora anspråk måste därför ställas på den rent

fysiska tillgängligheten till bosläder, kommunikationer och offentliga lokaler.

Staten vidgar genom det förstärkta bostadsanpassningsbidraget kommunernas möjligheter all erbjuda handikappade bra bosläder. Jag vill i delta sammanhang, herr talman, nämna alt regeringen, som etl resultat av Fokusutredningens snart avslutade arbete, kommer att övergångsvis beviha Stiftelsen Fokus etl betydande ekonomiskt stöd. Syftet därmed är all underlätta för de berörda kommunerna att inordna den av Stiftelsen Fokus bedrivna verksamheten i kommunernas reguljära former för serviceboende ål svårt handikappade. Vidare vill jag nämna alt chefen för kommunikationsdepartementet avser att någon av de närmaste veckorna lillkaUa en arbetsgrupp för alt bedöma vilka konkreta åtgärder som kan vidtas för alt anpassa de allmänna kommunikationerna till de handikappades behov. I denna arbetsgrupp kommer självfallet representanter för handikapprörelsen atl ingå.

På sitt sätt ger handikappfrågorna en god Ulustration då det gäller behovet av förstärkta insatser för människor som i vardagen upplever många problem och bekymmer. Del vill jag gärna understryka. De handikappades problem måste därför ständigt vara aktuella, vi måste ständigt gå vidare då det gäller våra insatser, Inle minst viktigt i delta sammanhang är den vidgning handikappfrågorna över huvud taget har fått.

Del synsätt som är vägledande för vårt arbete på handikappområdet och som brukar sammanfattas i begreppen integration och normalisering präglar också de senaste årtiondens stora reformer. Jag har berört några. Låt mig bara erinra om den nydanande omsorgslagen för psykiskt utvecklingsstörda, ökad ekonomisk trygghet genom ökade folkpensioner och vårdbidrag, de omfattande åtgärderna för de handikappades sysselsättning, utbyggnaden av den sociala hemhjälpen och färdtjänsten, bestämmelserna i socialhjälpslagen om aktiv uppsökande verksamhet, förbättrade utbildningsmöjligheter på alla stadier, den snabba ökningen av verksamheten med kostnadsfria hjälpmedel, normer för byggnaders och arbetsplatsers tillgänglighet för handikappade, anpassning av bosläder, stödet till de handikappades organisationer och inle minst de handikappades egna aktiva insatser över hela detta breda register av åtgärder.

Vi vet atl myckel återstår på alla de av mig nämnda områdena, men vi har kommit en bil på väg, och inriktningen och målsättningen för handikappinsatserna är fastlagda. Från regeringens sida är vi väl medvetna om atl myckel ännu återstår all uträtta på detta vikliga område, och vi är beredda atl också i fortsättningen i vår praktiska poUtik prioritera handikappfrågorna.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Socialministern har alldeles nyss givit en kort redogörelse över handikappfrågornas utveckling. Han förklarade att situationen kontinuerligt har förbättrats för de handikappade, I första hand berörde han de frågor som framträder i årets stalsverksproposition. En angelägen förbättring av situationen för tidigare eftersatta grupper har skett. Det

133

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

134

kan vi väl vara överens om och erkänna. Men socialministern sade också all de sociala reformernas tid inte är förbi. Del vUl jag gärna instämma i. Bland de frågor som vi i dag behandlar hade jag tänkt la upp några, där vi skulle viha ha ytterligare förbättringar i de handikappades situation.

Herr talman! Den utvidgning av möjligheterna till statsbidrag för hjälpmedel till synskadade varom förslag lagts fram i statsverksproposilionen och som behandlas under punkten 44 i socialutskottets belänkande nr 5 hälsar vi med tillfredsställelse. Det gäller aUtså glasögon för personer som opererats för grå starr.

1 reservationen 29, gemensam för centern och folkpartiet, vänder vi oss emellertid mot all man när del gäller just dessa hjälpmedel gått ifrån principen om full kostnadstäckning, som gäller för alla andra hjälpmedel för handikappade. Glasögon är ell lika oumbärligt hjälpmedel för den som drabbats av skador på synen som andra hjälpmedel är för människor med andra handikapp. Vi har alltså svårt att förstå vad som motiverar avsteg från gällande principer just när del gäller synhjälpmedel.

Eftersom glasögon kan vara av olika utförande och av den anledningen kan kosta ohka mycket utan att det påverkar deras effektivitet, har vi emeUertid velat sälla en övre gräns för slatsbidragsberättigad kostnad. I reservationen 29 förordas att statsbidrag skall utgå lUl den faktiska kostnaden, dock högst 300 kronor. Del är en skälig kostnad för etl par glasögon av den här typen. Den som sedan vill ha särskUt påkostade bågar får betala denna merkostnad själv.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 29, vUket samtidigt innebär bifall till motionen 1210 av fröken Pehrsson m. fl.

Det finns emellertid också andra ögonsjukdomar, som leder tUl behov av speciella glasögon. Den frågan har tagits upp i motionen 660 av herr Elmstedt m. fl., vari också yrkas på att problemet med fria glasögon till barn och ungdom blir löst. Den sjukdom herr Elmstedt speciellt talar om är keralokonus. Yrkandet om glasögon till barn och ungdom finns också med i motionen 155. Båda motionerna behandlas under punkten 44.

Nu säger ulskottsmajoriteten atl hjälpmedelsgruppen behandlar frågan om glasögon för barn och ungdom, och all några åtgärder från riksdagens sida inte behövs. Del kan vara rikligt. Del har vi hört tidigare.

Beträffande yrkandet om statsbidrag för glasögon till följd av annan sjukdom vill utskottsmajoritelen tydligen inte rubba cirklarna för hjälpmedelsgruppen i dess arbete med barn- och ungdomsglasögon genom att låta dem vela atl del också kan finnas andra angelägna behov. Reservanterna anser all ett sådant utvidgat uppdrag inle behöver leda till fördröjning av utredningens arbete beträffande statsbidrag för barn- och ungdomsglasögon, och vi understryker att uppdraget inte skall ges så vid omfattning atl man riskerar en sådan fördröjning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 28.

Det finns väl knappast något handikapp som så isolerar människor som del dubbla handikappet all vara blind och döv. För den gruppen är aUa åtgärder som kan tänkas angelägna. Del är över huvud laget svårt atl vela vilken åtgärd man skall prioritera.

I motionen 1211 av fröken Pehrsson m. fl. krävs ett statsbidrag på 75 000 kronor tUl De Blindas förening för den verksamhet föreningen

bedriver för de dövbUnda. Verksamheten bedrivs i form av aklivitelskur-ser och rekreationsresor. Bidraget avser emeUertid i huvudsak kostnader för en dövblindkonsulenl, som handlägger verksamheten. Motionen har behandlats av utskottet under punkten 48, och utskottsmajoritelen har helt avvisat motionens yrkande. Reservanterna påpekar i reservationen 32 all man finner det rimligt alt staten pålar sig ell visst ansvar för riksverksamheten för de dövblinda. Yrkandet innebär att förslagsanslaget till viss verksamhet för de blinda höjs med 75 000 kronor till 2 585 000 kronor. Herr talman, jag yrkar bifall till reservation 32.

En mycket angelägen fråga för de stora handikappgrupperna är dock färdtjänsten. Del är genom en väl utbyggd färdtjänst som isoleringen för många förflyllningshandikappade kan - om inte brytas — så dock minskas. Färdtjänsten är en förutsättning för många om de skall kunna delta i arbetsliv och samhällsaktiviteter, om de skall kunna träffa vänner och släktingar, om de över huvud laget skall kunna leva i samhället tillsammans med oss andra. Om detta är utskottet i stort sett ense. I motioner från olika håll, bl. a. en där jag själv står som huvudmolionär, har man hemställt om alt statsbidrag skall utgå till färdtjänsten. Det är oerhört angeläget alt de förflyltningshandUcappades situation inte försämras. Del finns tyvärr risk för detta.

Färdtjänsten stäUer stora krav på kommunala resurser, och genom den överenskommelse som träffats om kommunalt skattestopp tvingas kommunerna att skära ned också angelägna insatser. Färdtjänsten för handikappade är en sådan verksamhet som kan få svårigheter, det har tyvärr redan visat sig. Dessutom är det många kommuner som inle ens har börjat bygga ut sin färdtjänst.

Alt färdtjänsten är en kommunal angelägenhet behöver inte hindra att statliga stimulansbidrag utgår för den. All så sker till kommunal verksamhet har vi ju många exempel på. Handikapputredningen föreslog också att statsbidrag skulle utgå med 35 procent av kostnaderna. När ulskottsmajoriteten nu avstyrker de olika motionsyrkandena gör man det med hänvisning lUl atl handikapputredningens förslag överlämnats till kommunalekonomiska utredningen och atl dennas arbete inte bör föregripas.

I reservationen 33 påpekar reservanterna från centern och folkpartiet alt man anser frågan vara så brådskande och av så stor vikt att man i avvaktan på slutligt förslag från kommunalekonomiska utredningen — den kan för övrigt komma alt dröja — hemställer om all etl förslag om statsbidrag till kommunal färdtjänst skyndsamt läggs fram.

Även om en väl utbyggd färdtjänst är del viktigaste finns det fall där tillgång till egen bil är en förutsättning för atl lösa isoleringen för enskUda och familjer. Till denna grupp kan man exempelvis räkna familjer med förflyllningshandikappade barn. Här räcker inte den kommunala färdtjänsten, hur väl utbyggd den än är. I reservationen har påpekats alt rätten till stöd för inköp av bil bör vidgas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 33.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

135

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

136

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Det var med stort intresse jag lyssnade till socialministerns anförande. Jag kan instämma i hans uppfattning. Något reformslopp på det sociala området har i varje fall inte jag talat om, och jag tror inte heller alt någon från oppositionen har gjort del. Men jag kan göra det tillägget att om man förnekar reformstopp så innebär det inte all man konstaterar de stora svårigheter som föreligger för alt på det sociala området genomföra beslutade reformer. Jag tror att socialministern valde ell bra exempel då han nämnde omsorgslagen, som ulan tvekan vållar landstingen stora och kanske för en lång tid framåt beslående bekymmer. Men del är sådana bekymmer som sammanhänger med den mångomtalade och tidigare i dag flera gånger åberopade kommittén för översyn av utgifterna mellan stat och kommun. Jag skall återkomma tiU den frågan litet senare.

Jag vill också påpeka - och socialministern gör det också själv i statsverkspropositionen — all när vi är inne på de handikappades problem så rör vi oss på ett område som diskuteras myckel i dagens samhälle. Det gäller jämlikhetsfrågan. Det är alldeles självklart alt vad vi friska och färdiga människor unnar oss själva det bör komma även dessa minoritetsgrupper till del, liksom den slandardökning som vi kostar på oss. Alt lyfta upp dessa människor till en rimlig och hygglig standard på olika områden del är en viktig jämlikhetsfråga.

Om nu folkpartiet i det här fallet har kommit med en del marginella påpekanden till statsverksproposilionen - det är förslag som lillsamm.ans kostar 2,3 miljoner kronor om jag minns rätt — då hoppas jag att i den här debatten få slippa höra det vi fick vela i den föregående, nämligen alt folkpartiet kommer med överbud. Jag hoppas det därför alt om man jämför med den onekligen imponerande siffra som socialministern nämnde — 630 miljoner kronor större satsning på handikappvården i år än i fjol — så är ju 2,3 miljoner en mycket marginell summa. Del hindrar inte att man kan ha den uppfattningen att del behöver göras en större satsning på vissa områden än statsrådet i all sin välvilja har gjort. Det är dessa frågor som jag, herr talman, skulle vilja säga några ord om.

När handikapporganisationerna, säkerligen med myckel stor kraft, påpekat för socialministern alt deras administrativa bidrag frän staten inle räcker till, så kan del ju tänkas alt socialministern har resonerat ungefär som så atl administrativa kostnader för organisationerna inte är någol väsentligt när man skall försöka hjälpa de handikappade. Men det är ändå så att själva organisationen betyder väldigt mycket, och har betytt väldigt mycket, för all lyfta fram de handikappades problem och försöka lösa dem. Vi tillhör litet till mans olika organisationer — politiska, ideella etc. — och har varit med om alt försöka läcka utgifterna som alllid viU vara större än de inkomster man har. Vi har sysslat med lotterier och annat sådant i olika sammanhang. Det har också de handikappade tvingats till, och de kommer kanske i fortsättningen att tvingas till del i större utsträckning än tidigare, om man inle låter dem få de administrativa bidrag som de behöver. Jag skulle också kunna tänka mig alt del är extra svårt för en sådan organisation alt få medlemmarna all ägna sig ål en verksamhet av delta slag - inte därför att de saknar

intresse för det ulan av helt andra skäl.

Jag tror atl de 500 000 kronor som folkpartiet i delta fall har velat "plussa på" socialministerns höjning av bidraget till de handikappades organisationer är väl värda att satsas. Jag upprepar än en gång att det inle är fråga om något överbud ulan om en prioritering från vårt håll, där vi har ansett all dessa medel behövs för organisationsarbetet.

Jag vill vidare instämma i de synpunkter som anförts när del gäUer anslagen till de dövblinda. Folkpartiet har slälll sig bakom en höjning med 75 000 kronor för vad som kan kallas administrativa kostnader för en grupp, som har mycket långt till en jämlik status i vårt samhälle.

Dövblinda upptäcks ju i olika sammanhang — de kan ofta vara medelålders eller äldre — och även i fall där man inte hade trott atl de skulle kunna tillägna sig någonting av det som vi lär oss i vårt samhälle har del visat sig att, bara man fått klart för sig atl del är dövblinda man har att göra med, det visserligen är svårt men icke för sent att lära dem alt leva bland oss andra på ett rimhgt sätt.

Den sista av de reservationer som jag senare skall yrka bifall till handlar om färdtjänst. Jag vill understryka all den kommunalekonomiska utredningen har lyckats ställa till med en del trassel på delta område. Jag beklagar inle alt den är tillsatt. Den är tillkommen efter myckel tjatande från oppositionen och efler ell stort motstånd inledningsvis från finansministern. Jag vill inle beklaga att den finns och arbetar med dessa frågor, men det är beklagligt atl den får sådana följdverkningar och tar sådan lid som den har gjort.

Färdtjänsten ute i kommunerna har onekligen blivit lidande dels på grund av den lid som utredningen lar på sig, dels på grund av del som jag tidigare har påpekat i dag, nämligen alt denna fråga trots all den är angelägen blivit stoppad genom del kommunala skattestoppel. Kommunerna tvingas visserligen att dra in på olika punkter, men jag anser att de borde göra det på andra områden än de sociala. Del tillhör inte regeln all kommunerna har betett sig på det sättet, men del är illa nog all de inte har kunnat bygga ut färdtjänsten i den takt som man hade hoppals och trott. Här behövs del alltså, herr socialminister, ett snabbt ingripande med statsbidrag, även om kommunalekonomiska utredningen inte har kommit frarn till något resultat ännu.

Det var rned stort intresse jag lyssnade till socialministerns ställningslagande till Fokusulredningen, som jag själv uppmärksamt har följt under år 1972. Jag vet vad Fokusbostäderna betyder i första hand för de handikappade, i andra hand för de kommuner som har hjälpt till att få fram dem, och jag tror all såväl de inneboende som personalen och kommunerna med stort intresse kommer atl ta del av del besked som tydligen nu kommer från socialdepartementet. Jag skall själv studera det noga, och jag hoppas alt del kommer att bli sådant att alla de tre berörda — för resten även socialdepartementet — kommer alt vara tillfredsställda.

Till sist, herr talman, skall jag också uttrycka min liUfredsställelse med atl gruppen för översyn av de allmänna kommunikationsmedlen äntligen kommer att tillsättas. Det är tredje gången som jag hör alt gruppen med det snaraste skall tillsältas. Första gången vid något tillfälle i höstas av kommunikationsministern,   andra  gången  för   14  dagar  sedan  vid  en

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

137

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

138

handikappkonferens och tredje gången i dag. Nu var del litet klarare linjer. Om jag fattade rätt tillsätts gruppen redan inom någon vecka, och jag tror att del är hög lid att det sker — jag kan väl citera del gamla ordspråket: "Bättre sent än aldrig."

Jag delar också socialministerns uppfalting att myckel återstår för alt hjälpa de handikappade. Vi har, som sagt, på vissa punkter prioriterat något annorlunda än socialdepartementet, och det har tagit sig ullryck i sex reservationer tUl socialutskottets betänkande nr 5. Till de reservationerna, nämligen nr 28, 29, 30, 31, 32 och 33, ber jag, herr talman, att få yrka bifall. I övrigt yrkar jag bifall till ulskollets hemställan.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag vill nämna någol om reservationen 30 vid punkten 46. Den gäller frågan om alt statsbidrag skall utgå till kostnader för personell elevassislans i särskolan.

Det märkliga förhållandet råder nu att när det gäller skolundervisning av rörelsehindrade barn som inte är utvecklingsstörda utgår statsbidrag tUl elevassistent för praktiska uppgifter. Men när det gäller särskolan utgår inte statsbidrag ens för rörelsehindrade utvecklingsstörda. Jag tycker alt vanligt sunt förnuft borde säga oss alla all det är orikligt.

Vi reservanter tycker atl del är rimligt alt statsbidrag utgår till kostnaderna för personell elevassislans vid särskolor. Krav på detta har också framförts av skolöverstyrelsen. Jag yrkar bifall till reservationen 30.

När del gäller reservationen 32 om anslag till verksamhet för dövblinda vill jag understryka alt de verkligen är en grupp människor som behöver vår omsorg i högsta grad. Men vi konstaterar också all De blindas förening för innevarande budgetår fått 655 000 kronor från anslaget Bidrag till handikapporganisationen och att delta anslag räknas upp med 500 000 kronor för nästa budgetär. Det bör ge utrymme för en sådan förbättring av bidraget till De blindas förening all medel för verksamheten bland dövblinda på det sättet bör kunna frigöras. Vi förutsätter alt så sker, och del är anledningen till atl moderata samlingspartiets representanter inte har gäll med på reservationens förslag.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Det har tidigare i debatten poängterats alt synfel är etl allvarligt handikapp, och jag vill livligt instämma i del. Mer än en tredjedel av Sveriges befolkning använder dagligen glasögon. Det har också konstaterats att ytterligare en tredjedel skulle behöva glasögon.

De förändringar som skett i arbetslivet tekniskt sett gör atl allt större krav ställs på de anställda jusl när det gäller synen. Det gäller såväl inom verkstadsindustrin som inom nästan alla andra arbetsområden. Man kan t. o. m. omplaceras från del arbete man tidigare har haft eller hänvisas till omskolning på grund av synfel. Del kan gälla skador som man ådragit sig i arbetslivet. Dessa människor måste absolut använda sig av glasögon.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 115 tagit upp dessa problem och yrkat atl riksdagen hos regeringen hemställer atl den pågående utredningen om  bidrag  till s. k. slarrglasögon m. m. erhåller

kompletterande direktiv om att även förutsättningslöst pröva frågan om all glasögonkoslnaden generellt infogas i sjukförsäkringssystemet, eventueUt enligt regler orn viss maximering av bidraget härför.

Vi anser del väl motiverat all merparten av kostnaderna för glasögon skall bekostas av samhäUet och inle av den enskilde individen som har drabbats av del i många fall allvarliga handikapp som etl synfel utgör. Kostnaderna för glasögon kan för många - speciellt för dem som har del sämst ställt - bli ytterst betungande.

Del finns också exempel på länder där man har löst frågan på sådant sätt som föreslagits i motionen 115. I England utgår ell allmänt bidrag, som i princip läcker kostnaderna för anskaffande av glasögon, dvs. kostnaden för själva glasen och kostnaden för normalt utformade bågar till glasögonen. Den som önskar ett mera lyxbetonat utförande av bågarna får själv bekosta mellanskillnaden. Del utgår således ett grundbidrag som i huvudsak läcker kostnaderna för anskaffande av glasögon. Samma förhållande gäller i Danmark och Västtyskland. Vi anser all det inte skulle vara omöjligt atl genomföra någol sådant även här.

1 utskottets belänkande har majoriteten uttalat all motionärernas önskemål i viss utsträckning skulle vara tillgodosedda i och med atl den hjälpmedelsgrupp som är tillsalt fått i uppdrag atl utreda behovet av bidrag lUl glasögon för barn och ungdom. Del är naturligtvis riktigt i vad gäller det som i motionen sagts om all kostnaderna för glasögon för speciellt barnfamUjer kan bli en kännbar utgiftspost. Det är den meningen som har blivit liUgodosedd i utskoltsbetänkandet. Motionsyrkandet innebär dock ett mera långtgående krav. Vad som yrkats kan inte anses tillgodosett, eftersom frågan om bidrag tiU kostnaderna för anskaffande av glasögon generellt inle kommer att utredas av den verksammma gruppen.

Förhållandet att människor som i arbetslivet är hänvisade till de tyngre kroppsarbetena — byggnadsarbetare, varvsarbelare och andra inom metallindustrin, skogsarbetare, stuveriarbelare och arbetare med liknande arbeten — oftare än andra grupper i samhället förstör sina glasögon och härigenom också får en högre kostnad understryker ytterligare kravet på att ersättning för normalkoslnaden för anskaffande av glasögon bör infogas i sjukförsäkringssystemet.

Vår representant i utskottet har inte kunnat acceptera utskottets skrivning. Kamral Marklund har därför reserverat sig mot ulskollsmajoriletens mening, och jag vUl yrka bifall tUl reservationen 27 vid punkten 44.

Nr 61

Onsdagen den 4aprn 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Reservationen 30 ansluter till motionen 1199 avherrar Mattsson i Lane-Herrestad och Mallsson i Skee - del gäller statsbidraget till särskolorna.

Motionärerna har påtalat del förhållandel alt för skolundervisnmg av rörelsehindrade barn, som inte är utvecklingsstörda, utgår statsbidrag tUl elevassistenter för praktiska arbetsuppgifter, men i särskolan utgår inte sådana statsbidrag ens när rörelsehindrade är utvecklingsstörda. Vi vel atl det   mom   särskolan   finns ett  betydande   antal   barn  som   också har

139

Nr 61

Onsdagen den 4aprn 1973

Handikappvärd, arbetsmiljö m. m.

rörelsehinder.

Anledningen till atl denna ordning gäller för statsbidragen skulle vara atl personell assistans åt elever inom särskolan, som statsrådet uttryckte det i 1971 års statsverksproposition, utgör en del av vårdansvaret som åvilar huvudmannen, dvs. landslingen. Jag måste säga atl del slarkl kan ifrågasättas om huvudmannaskapet skall vara avgörande för om statsbidrag skall utgå eller inte. Vägledande för utbetalande av statsbidrag måste väl i stället vara behovet av elevassistans.

När vi fick den nya omsorgslagen gick det ut anvisningar från skolöverstyrelsen, där del bl. a. heter:

"Utöver lärare som krävs för undervisningen föreligger i allmänhet behov av personal, som kan ge assistans åt eleverna av såväl pedagogisk som vårdande natur, biträda läraren genom att hjälpa eleven vid undervisningen, plocka fram materiel, hjälpa till vid studiebesök och vid elevernas förflyttning inom och utom skolsalen, hjälpa till vid mållider,

1 maj 1972 gjordes en undersökning, av vUken ganska klart framgår att en stor del av elevassistenternas arbete avser såväl förberedelse av undervisning som pedagogiska uppgifter. Allteftersom åren gått sedan vi fick den nya omsorgslagen har del också visat sig all det finns ett ökande behov av dessa elevassistenter. Då jag har kontakt med den verksamheten på landslingsplanel vet jag atl man från lärarhåll begär att få elevassistenter, och vi har försökt att tillgodose del önskemålet. Men jag är medveten om att vi inte har lyckats med den saken i tillräcklig utsträckning. Behovet finns alltså, och då kan jag inte förstå varför man inle skall kunna ge statsbidrag till den verksamheten, när bidrag utgår till liknande verksamhet inom det övriga skolväsendet.

Vi har som sagt följt upp motionen i reservationen 30, och jag ber, herr talman, all få yrka bifall till den reservationen.

140

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Den redovisning som socialministern inledde denna debatt med tycker jag var värdefull, eftersom den konkret speglade den väldiga utveckling som skett på handikappområdet under de senaste tio åren. Siffrorna som ger belägg för utvecklingen i det fallet visar att det har satsals enormt på de handikappade, och det är någol som vi alla hälsar med stor tUlfredsställelse. Vi hoppas också all del inte är slut med vad som nu gjorts, ulan atl det skall kunna bli ytterligare reformer i fortsättningen. Men del är angeläget atl här slå fast atl del inte är några småsaker som skett på detta fält. Om man jämför område efter område skall man finna att samhäUet jusl på handikappsidan har gjort en av de allra kraftigaste satsningarna under den senaste tioårsperioden.

Innan jag går in på reservationerna och därmed sammanhängande frågor vill jag säga några ord om handikapporganisationernas verksamhet. Det är alldeles uppenbart att handikapporganisationerna har varit mycket starkt pådrivande i arbetet på alt förbättra situationen för denna grupp människor, som har del besvärligt och som därför är förtjänta av ett bättre stöd än man tidigare haft av samhället. Vi skulle aldrig ha lyckats så väl som fallet varit, om det inte hade funnits människor som med

organisationen som medel hade helhjärtat gått in för atl skapa förutsättningar för ett intensivt reformarbete. När man en gång skriver handikappverksamhetens historia tror jag organisationernas insatser kommer att få en myckel framskjuten plats och att organisationerna själva kommer att framstå som den monumentala pelaren i del arbetet.

Det är egentligen inga stora saker som reservanterna för fram i de reservationer som finns fogade till utskottets betänkande. Vad frågan om glasögonen angår är del givetvis en kostsam sak alt skaffa sig glasögon, och för många människor innebär ett glasögonköp utan tvivel ell ekonomiskt ullägg som det är svårt atl klara av. Men om man å andra sidan ser på inkomslutvecklingen i samhället kan man säga att människorna i dag har lättare för atl köpa glasögon än vad fallet var tidigare. Den saken är ovedersäglig. Jag kan hålla med herr Hallgren om att vissa yrkesgrupper genom sill arbete har större åtgång på glasögon än andra, men om så är gäller del väl för dem att få arbetsgivarna med på atl betala både skyddsglasögon och vanliga glasögon.

Del låter också mycket bra alt genom en försäkringsreform klara av glasögonköpen åt människorna, och jag vUl inle utesluta atl den tanken kan förverkligas. Men jag tror inte alt man utan vidare skall ta förhållandena i England som exempel. Man skall nog inte ta riktigt så lätt på den saken som herr Hallgren gjorde, när han redogjorde för hur det är ordnat i England.

Det är hjälpmedelsgruppen som har hand om glasögonsidan, och del viktigaste är självfallet alt man ser till att familjer med barn får den hjälp och det stöd som kan behövas. Det är där vi skall sälta in vårt arbete på all hjälpa: där hjälpen bäst behövs och där kostnaderna onekligen, genom atl barnen ofta får byta glasögon, är störst. Man får börja med att bygga upp även den här verksamheten successivt, och då är det ingen tvekan om alt man skall börja med att stödja barnfamUjerna. Hur del skall organiseras får vi se när hjälpmedelsgruppen är färdig med sitt arbete.

Del förslag som föreligger om bidrag tUl starrglasögon bygger på den redovisning som hjälpmedelsgruppen tidigare har lämnat. Man har ansett att samma princip bör gälla för starrglasögon som exempelvis för inköp av ortopediska skor, där i botlen skall ligga kostnader för ett ordinärt skoinköp. I botten i detta fall skall alltså ligga kostnaden för etl normalt glasögonköp. De principerna har således varit vägledande.

Fröken Andersson i Stockholm sade alt hon inle kan förslå att inte utskottet kunde ha gått med pä framställningarna i reservationerna. Men vi kan inte gå med på alla förslag som väcks, utan vi tvingas välja, och då har vi hamnat i den situationen att vi inte kunnat tUlgodose de önskemålen. Hon tog också upp frågan om all vi inte ville rubba cirklarna för hjälpmedelsgruppens verksamhet. Nej, det vill vi inte. Vi tycker att man skall låta hjälpmedelsgruppen arbeta i lugn och ro.

Sedan har del förts ett resonemang beträffande särskolorna, som jag bara skall säga ett par ord om. Utskottet håller beträffande yrkandet om ersättning av elevassistans, som tidigare behandlats av riksdagen och avslagits, på samma linje som tidigare. Motiveringen är atl elevassistans måste ingå i den vanliga elevvården och handhas av huvudmannen. Jag anser inle att jag kan ändra uppfattning med anledning av det anförande

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

141

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

142

som herr vice ordförande i utskottet — herr Gustavsson i Alvesta — höll: Det är ju huvudmannen som har hand om hela vårdsidan, och det är riktigt att elevassislans får ingå som etl av leden i det arbete som huvudmannen bedriver. Utskottet anser att det inte finns någon anledning tUl ändrat ståndpunktstagande i det avseendet.

I fråga om anslaget tUl handikapporganisationerna har herr Hamrin fört ett resonemang om folkpartiets överbud eller icke överbud. Vid den här liden på kvällen skall jag försöka vara snäll mot folkpartiet, men jag vågar säga: Hade socialministern föreslagit inle 2,5 miljoner kronor som han nu gjort utan 3 miljoner kronor hade följden naturligtvis blivit all folkpartiet ökat på anslaget till 3,5 miljoner kronor. Det ingår i del partiets principiella uppläggning när det gäller alt driva politisk verksamhet att man alltid vUl bjuda något över.

Jag anklagar inte folkpartiet för detta, men när man har sett hur det har gått lUI under åren finner man alt del är samma mönster som partiet här använder. Jag föreställer mig att om socialministern nästa år föreslår 3,5 mUjoner kronor — dvs. en höjning med 1 miljon kronor — kommer folkpartiet atl, lägga fram förslag om höjning lUl 4 miljoner kronor. Det bara är så! Det är inte fråga om några speciella principer, utan man använder den metoden när det gäller del politiska arbetet.

Jag tycker alt ökningen på en halv miljon kronor är värdefull. På den liden då jag var förbundsordförande i De handikappades riksförbund och de sammanlagda anslagen kanske höjdes med 100 000 kronor om året, så betecknade vi del som ett väldigt stort framsteg. Nu sker del halvmUjon-höjningar. Man måste ändå säga all den ökning som i år gjorts är värdefull.

Del är klart att de dövblinda har problem av en räckvidd som vi vanliga människor inte kan fatta. Det är den ena sidan av saken. Men sedan är frågan vem som skall betala den föreslagna uppräkningen av anslaget under Kostnader för viss verksamhet för blinda. De dövblinda är organiserade i De blindas förening. Jag vill här betona atl De blindas förening under förra året fick 655 000 kronor av det stora gemensamma handikappanslagel. Därutöver fick De blindas förening 100 000 kronor till kurs- och studieverksamhet och 50 000 kronor till konsulentverksamhet. Motionärerna vill höja det anslag som går till bl. a. depåverksamhet och utbildning av ledarhundar och liknande. Men här gäller del all ge ett anslag till ett administrativt ändamål. Vi anser att de medel som tilldelas De blindas förening också skall kunna användas just tUl administration när det gäller verksamheten bland de dövblinda.

Man har här diskuterat färdtjänsten. Jag vill gärna understryka atl färdtjänsten är en av de viktigaste åtgärderna när del gäller atl bryta de handikappades isolering och göra det möjligt för dem att ha kontakter med andra människor. Men jag vill myckel starkt betona att det är kommunernas skyldighet all klara den saken. Del var intressant all lyssna till de föregående talarna, som nu klagar över alt man fört över frågan om anslag till färdtjänsten till den kommunalekonomiska utredningen. Herr Hamrin sade att del har ställt lUI trassel. Jag höll på atl säga: Hade herr Hamrin väntat någonting annat? Först föreslår man att staten skall la över delar av den kommunala verksamheten och proponerar gång efter

annan atl frågan skall utredas. När man sedan får sina önskemål i det avsendet tUlgodosedda, säger man alt del ställer till trassel och begär extra anslag till färdtjänsen milt under den kommunalekonomiska utredningens pågående arbete.

Jag tycker med förlov sagt atl del är etl egendomligt syslem ni tUlämpar. Här slåss ni med näbbar och klor för att utredningen skall tillsättas, och när den väl är tUlsatt har ni inte tid att vänta på resultatet ulan vUl ge specialanslag. Jag skulle respektera den borgerliga oppositionen om den, när den fåll igenom ell utredningskrav, avvaktade atl förslagen i ekonomiskt avseende blev vederbörligen övervägda av utredningen. Jag tycker att det finns skäl all säga detta.

Jag vill understryka atl det inte är på det sättet alt alla kommuner drar sig för atl satsa på färdtjänsten. Enligt Kommunförbundels utredning har 260 av 417 kommuner inrättat färdtjänst. Det lyder på atl kommunerna har tagit denna fråga på allvar och försöker göra någonting av detta. Men det finns tyvärr snåla kommuner i landet, och del är de som inle har följt med utvecklingen. Jag skulle kunna tänka mig atl färdtjänsten på nyåret 1974, när de sä golf som sista kommunsammanläggningarna är klara, kommer atl öka lUl de delar av nya slorkommuner-na som inle tidigare har haft sådan. Del blir nog kontentan av den utveckling som här äger rum.

För att inle någon skall missförstå mig vill jag ännu en gång starkt understryka att färdtjänsten är en av de viktigaste insatserna när det gäller att byta de handikappades isolering.

Så ett par ord om Fokusutredningen, eftersom socialministern tog upp den saken. Här vUl jag bara säga atl jag hälsar med tillfredsställelse atl socialministern nu kratsar kastanjerna ur elden — inte för dem som har hittat på del här, utan för de kommuner som har engagerat sig i del. Det kanske ändå bör sägas ett litet varningens ord om all det innebär en fara alt alltför lättsinnigt sälla i gång med arrangemang av det slaget. Det låter visserligen bra när man gör TV-insamling en kväll i Röda fjäderns tecken, men den insamlingen gav bara en spottstyver av vad del kostar atl slutligen driva verksamheten. Dä är det samhället som måste träda in och hjälpa lUI. Jag är lacksam för alt socialministern nu har sett till all kommunerna erhåller ett övergångsanslag, men sedan är det kommunerna själva som får ta hand om verksamheten. Delta är alltså slutet på den visa som spelades upp en kväll i TV för några år sedan.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl utskottets hemställan.

Nr 61

Onsdagen den 4aprn 1973

Handikappvärd, arbetsmiljö m. m.

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna tog upp reservationen 29, som gäller bidragsreglerna för slarrglasögon. Han åberopade därvid del beslut angående bidraget till orlopediska skor som riksdagen fattade i fjol och som innebar alt de som behöver ortopediska skor själva skall betala en viss kostnad, motsvarande vad del ändå skulle ha kostal dem atl köpa skor.

Nu är del emellertid en viss skillnad mellan skor och glasögon, herr Karlsson. Skor har alla, och det är därför rätt naturligt all en kostnad som motsvarar vad del skulle ha kostat all köpa vanliga skor drabbar den

143

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

som köper orlopediska skor, men glasögon har ju inte alla människor. Glasögon bär man bara när man har en synskada, och glasögon är etl lika oumbärligt hjälpmedel för den som drabbas av skador på synen som andra hjälpmedel är, såsom jag sade i mitt tidigare inlägg. Vi har alltså svårt att förstå vad som motiverar etl avsteg från den princip som gäller andra handikapphjälpmedel, nämligen atl man skall få full kostnadsläckning.

Sedan gällde det statsbidrag lUl färdtjänsten. Del tillhör kommunernas skyldigheter all svara för färdtjänsten, säger herr Karlsson. Det har jag inte bestritt. Jag sade också detta i mitt första inlägg, men jag nämnde att det också finns andra områden, där staten ger stimulansbidrag till kommunal verksamhet. Detta är ell område där del skulle behövas stimulansbidrag. Det är nog inle så, alt del bara är faltiga kommuner som har svårt för all klara en väl utbyggd färdtjänst; jag tror alt herr Karlsson vet del. Det tråkiga är — och del är delta som har föranlett motionen och reservationen - atl det är de handikappade själva som drabbas.

144

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Utskottets ordförande sade i början av sitt anförande atl del inte är några stora saker som vi har tagit upp i reservationerna. Jag vill svara: Det är del inte, och del har jag heller inte påstått. Men, herr Karlsson, man bör inle underskatta de små tingen!

Sedan sade herr Karlsson alt socialdemokraterna intar samma ståndpunkt i utskottet nu som tidigare och alt mitt anförande inte givit herr Karlsson anledning all ändra sitt ställningslagande. Jag hade inle heller räknat med det, men jag påpekade all dessa assistenter har fått fler och fler uppgifter — både pedagogiska uppgifter och förberedelse för undervisningen. Detta har också klart framgått av skolöverstyrelsens enkät, varur jag skall citera några rader:

"Ovan antyddes att elevassistenter ursprungligen ansågs behövas främst för träningsskolans elever. Det framgår emellertid av nedanstående

sammanställning---- all  också  ell betydande antal elevassistenter

tjänstgör i förskolan och i grundsärskolan."

Man påtalar också alt med del nuvarande systemet, när dessa kostnader åvilar huvudmannen, bedrivs verksamheten på varierande sätt regionalt och lokalt. Del har skett en förändring, Göran Karlsson, vilket man kan upptäcka om man vill undersöka frågan litet grand.

Sedan några ord om Fokus. Jag är något förvånad över alt utskottets ordförande, som en gång i liden var ordförande i en handikapporganisation, ironiserar över den insats som gjordes genom TV och Röda fjädern-insamlingen. Jag undrar, Göran Karisson, om Fokuslägenhelerna hade funnits i dag, om inle Röda fjädern-insamlingen kommit till. Och jag undrar om Göran Karisson har med sig de människor som i dag har fått en lägenhet i dessa Fokushus. Jag tror inte del. Jag tror all Göran Karlsson är myckel ensam om sin uppfattning. Anledningen till del ironiska uttalande som Göran Karlsson fällde kanske är att han liksom en del andra socialdemokrater hyser aversion mot Lions och Rotary.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Jag har börjat vänja mig vid Göran Karlssons sätt att diskutera även när det gäller så här viktiga frågor. Det var väl inle enbart den sena timmen som gjorde hans uttalande mot folkpartiet lUl vad del var. Men låt mig göra ett par påpekanden.

Först sjunger Göran Karlsson organisationernas höga visa och påpekar hur starkt pådrivande de har varit i det arbete som har pågått under 1960-talet. Låt mig där påpeka att jag inle har förnekat att det då hände en del. Men vi skall också komma ihåg atl från det bottenläge som stödet tUl de handikappade då befann sig i är det i och för sig inte så märkvärdigt alt man i dag, 1973, kan spåra en stark förbättring. Att mycket återstår att göra trodde jag dock atl vi var överens om. Och alt organisationernas pådrivande verkan då plötsligt skulle kunna upphöra eller inle längre var nödvändig har jag väldigt svårt atl förstå. När nämhgen Göran Karlsson sedan kommer fram tUl vilka medel handikapporganisationerna nu behöver för atl fortsätta sin verksamhet är det stopp.

Nu är det ingalunda så all folkpartiet har tagit en siffra på 500 000 kronor lUl de handikappades organisationsverksamhel ur luften. Det kravet bygger på en ordentlig redovisning av vilka inkomster och utgifter som dessa organisationer har och hur de tidigare har fått finansiera sin verksamhet med lotterier, vUket blivit allt svårare för dem atl klara. Det är alltså inte någon siffra i största aUmänhet bara för att få en siffra som ligger över vad departementschefen har föreslagit.

Jag tycker atl det måste vara ganska besvärligt för Göran Karlsson att stå här — väl insatt i de handikappades problem, som herr Gustavsson i Alvesta påpekade - och föra talan på det sätt som han har gjort.

Del gäller också färdtjänsten. Det trassel jag påpekade beror helt enkelt på att kommittén tUlsaltes alldeles för sent. Hade den tUlsalls när oppositionen första gången begärde det, kanske kommittén hade varit färdig med sitt arbete vid det här laget. Men när den nu inte är färdig ställer man till ytterligare trassel genom atl vägra all bryta ut en statsbidragsfråga som mycket väl kan lösas innan kommittéarbetet i dess helhet är klart. Det var den saken jag ville påtala när jag berörde kommittén och dess arbete.

Och så Fokusstiftelsen! Det var ett ganska bedrövligt - för att använda ett mUt ord — utfall som herr Karlsson i Huskvarna gjorde mot Fokusstiftelsen och dess liUskyndare. Det hgger faktiskt inte så tiU alt Fokusstiflelsen bara bidragit med en spottstyver, som herr Karlsson i Huskvarna uttryckte det om jag minns rätt. Ungefär en tredjedel av de svårt handikappades bostadsförhållanden har man ordnat. Visserligen väntar ännu ungefär 1 000 handikappade på liknande möjligheter atl få sin bostadsfråga löst, men de 300 som fått bostad kommer säkerligen all med en viss förvåning läsa vad herr Karlsson i Huskvarna nyss sade från denna talarstol. Det stod säkerligen fullt klart för dem som tog initiativet och genomförde det hela, atl detta inte för all framlid skulle kunna klaras med enskUda insamlingar. Men man vUle visa hur frågan kunde lösas på ett rimligt och vettigt sätt, och det har man visat. Jag hoppas atl den överenskommelse som socialministern kommit fram lUl inte har färgats av de tankegångar som herr Karlsson i Huskvarna gjorde sig till

10 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

145

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

146

talesman för. Jag hoppas också atl herr Karlsson i Huskvarna inte har varit med om utarbetandet av denna överenskommelse, som jag med stort intresse väntar på.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag tycker nog atl varken herr Hamrin eUer herr Gustavsson i Alvesta behöver spela upp något indignationsnummer därför att jag kommenterade socialministerns besked beträffande Fokusstiflelsen på del sätt jag gjorde. Jag konstaterade kort och gott atl man här ordnade ett stort jippo i TV och radio och fick in mellan 11 och 15 mUjoner kronor och atl man för dessa pengar satte i gång alt bygga bostäder på ohka håll i landet. Jag framhöll atl detta var en engångshisto-ria och atl del nu är kommunerna som får la på sig de stora kostnader som uppslår. Både utskottets vice ordförande herr Rune Gustavsson och herr Hamrin borde begripa att detta medför betydande kostnader för kommunerna. Jag hälsade med tUlfredsställelse att socialministern hade klarat övergången i det här fallet.

Sedan vill jag säga tUl herr Rune Gustavsson atl mina kommentarer inte färgades av någon personlig instäUning tUl Lions och Rotary. Del är befängt atl över huvud taget ta upp ett sådant argument. Jag har stor respekt för de organisationerna, även om jag själv inle tiUhör dem. Visst kan enskilda organisationer ta initiativ i sådana här fall, men sedan är det ändå så att kommunerna och staten får stå för kostnaderna.

Herr Gustavsson i Alvesta ställde frågan om vi hade haft så många bostäder för. de handikappade, om Fokus inte hade kommit lUI. Ja, herr Gustavsson, om centerpartiets, folkpartiets, moderata samlingspartiels representanter och andra kommunalmän hade velat göra lika mycket på den fronten, nämligen att bygga handikappbostäder, tiU vUket de skulle ha fåll särskUda bidrag via bostadsstyrelsen, hade man utan vidare kunnat ordna den saken. För atl upprepa exemplet från Jönköpings län kan jag nämna alt vi där byggde ett hus för speciellt hårt handikappade medborgare. Här var det landstinget som direkt tog initiativet. Det hade varit riktigare, om man gjort likadant på andra håll.

Jag är litet förvånad över atl herr Hamrin söker vränga till det hela med atl säga att det är fråga om ett tråkigt ulfall gentemot Fokus. Jag har bara konstaterat hur jag bedömer frågan. Var säker på atl jag inte är ensam om den bedömning jag gjorde i min lilla kommentar, herr Hamrin. Fröken Andersson i Stockholm säger att det är skillnad pä glasögon och skor. Ja del är klart att man inte kan ta på etl par glasögon på fötterna, lika litet som man kan ta skor framför ögonen. Här gäller det principen. En handikappad, som behöver ortopediska skor, får lov att köpa dem, men han skall i alla faU ha ett par vanliga skor, och då är del meningen all samhället skall betala mellanskillnaden. En handikappad som har synskada eller ser dåligt behöver kanske ha ell par slarrglasögon eller någon sorts andra glasögon. Då betalar samhället mellanskillnaden. Är del sä svårt att förstå den principen, fröken Andersson.

Både herr Hamrin och fröken Andersson talar om färdtjänsten. Ni kommer tiUbaka liU alt det är fel alt man inte kan få det stimulansbidrag som handikapputredningen föreslagit. Jag förslår dessa synpunkter. Om

man nu skall göra en översyn över hur utgifterna skall fördelas mellan stat och kommun när del gäller de olika behoven, går det inte att bryta ut del ena exemplet efter det andra, herr Hamrin, utan man måste ha helhetsbilden klar när utredningen skall göra bedömningen. Jag trodde att herr Hamrin kunde förslå att man i det faUet inte kan gå några genvägar. Jag skaU sedan säga några ord om anslagen tUl handikapporganisationerna. Jag pekade förut på att De blindas förening förra året hade fått 655 000 kronor. Sammanlagt fördelades 2 mUjoner kronor via riksdagen och handikapprådet. TUl kurs- och studieverksamhet och hknande under budgetåret fick organisationerna 735 000 kronor därutöver, tiU konsulentverksamheten 237 500 ytterligare, dvs. sammanlagt 2 972 000 kronor. TiU detta skaU läggas att HCK fick ungefär 600 000 kronor via arvsfonden. Om man tar det sammanlagda beloppet — och del måste man göra — har vi redan nu genom det beslut som tagils via budgeten och vad socialdepartementet delat ut tUl organisationerna kommit över de 3 mihoner, som herr Hamrin nu slåss för all riksdagen skall besluta om.

Om del är svårt att följa med och riktigt falla vad jag säger i diskussionen, herr Hamrin, beror det naturligtvis på om man vUl föha med och försöka förstå vad motståndaren menar. För min del har det inte varit svårt atl förslå vad herr Hamrin och folkpartiet menar. Ni har använt den taktik jag tidigare pekade på, visat välvUja gentemot olika grupper genom att föreslå ett och annat överbud. Jag tror inte att detta egentligen leder tUl de politiska resultat som ni tror.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Herr Göran Karlsson konstaterade inle bara hur situationen var för Stiftelsen Fokus. Det låg ganska myckel ironi i hans ord som föll ungefär så här: Det här var slutet på del skådespel som spelades upp i TV.

Det var dock en mycket stor anslutning lUl denna insamling från hela svenska folket, herr Karlsson. Kvar står frågan: Hade vi haft dessa specialinredda lägenheter till de svårt handikappade ulan denna insamling? Nej, herr Karlsson, det hade vi inte. Då hävdar herr Karlsson, atl hade folkpartister, moderater och centerpartister i kommunerna verkligen tagit hand om de handikappade så hade det funnits lägenheter lUl dem. Efter det uttalandel ifrågasätter jag om herr Karlsson över huvud taget har sett Fokuslägenheterna. De människor som bor i Fokuslägenheterna är nämhgen inle enbart från den kommun där dessa är belägna. I Fokuslägenhelerna i Växjö bor t. ex. svårt handikappade människor från hela landet. Lägenheterna är specialinredda med serviceulrymmen, och det finns vårdpersonal. Många av dessa människor hade annars säkerligen suttit på vårdhemmen.

Så säger herr Karlsson alt nu får kommunerna la hand om delta med stora kostnader som följd. Ja, men husen och lägenheterna finns redan, och det är fråga om alt la ansvaret för dem och människorna som bor där i fortsättningen. Hade kommunerna från början själva byggt handikapplägenheter skulle ju förhåUandet i dag ha varit detsamma, dvs. kommunerna hade fått ta det ekonomiska ansvaret.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

147

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

148

Jag vUl erinra om ulskotlels skrivning förra året, all del är viktigt atl lösa denna fråga, därför att vi vet att de handikappade som bor i dessa lägenheter i dag är bekymrade över hur det skall bU i fortsättningen.

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Är det så svårt att förstå att samma princip skall gälla för glasögon som för skor, säger herr Karlsson i Huskvarna. Ja, jag tycker det är svårt. Det är ju en avgörande skillnad mellan de båda hjälpmedlen. Skor har alla, som jag sade tidigare och som herr Karlsson också apostroferade. Den handikappade får meUanskUlnaden i kostnad meUan en vanlig sko och en ortopedisk. Men glasögon har endast de som är synskadade och således är beroende av delta hjälpmedel. Det är den principiella skillnaden.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Så kom ändå som vanligt beskyllningen för överbud från herr Karlsson i Huskvarna, trots att jag påpekade all socialministern med all rätt har plussat på 630 miljoner kronor och vi från folkpartiet i margmalen har prioriterat ytterligare 2,3 miljoner kronor. Jag tycker herr Karlsson använder sig av ett slentrianmässigt resonemang i sådana här sammanhang.

Så några frågor då det gäller Fokusbostäderna. Är det fel att bostadsfrågan har ordnats för de 300 handikappade på ett tidigt stadium? Skulle den ha varit ordnad utan Stiftelsen Fokus? Var skulle dessa 300 ha befunnit sig om Fokusbostäderna inte hade byggts? Jo, antingen skuUe de ha varit utan vård eller också befunnit sig på något vårdhem i kommunal regi. Del skulle också ha inneburit utgifter för berörda kommuner. Så ligger nog saken till.

Varför skaU del vara så svårt atl erkänna alt även den enskildes insats då det gäller alt hjälpa tUl i sociala frågor är värd uppskattning? Att dessa insatser inte skulle räcka till i längden hade väl ingen tänkt sig eller trott och ingen heller påstått. Jag tycker att vi skall vara tacksamma över atl Stiftelsen Fokus visat vägen för en riktig lösning av ett svårt problem.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Hade vi haft bosläder för dessa handikappade, om inle Fokusstiflelsen funnits? På den frågan svarar jag, atl om del funnits handhngskrafliga kommunalmän, råder del ingen tvekan om all de klarat den bostadsproduktionen. Det är det centrala. Nu är det inte kommunerna som fåll planera ulan stiftelsen. Däri ligger en väsentlig skiUnad. Del tror jag både herr Hamrin och herr Gustavsson i Alvesta förstår, om de vill förslå.

Fråga kommunalmän på de orter där Fokus finns. Jag har besökt Fokuslägenheler. Del är inget fel på dem. Men jag vet att mänga kommunalmän har varit bekymrade över all de fått denna uppgift på halsen.

Mitt svar blir: Om kommunalmännen varit aktiva och skött handikappvården som den skall skötas, hade vi ulan vidare kunnat ha precis Uka många och lika  bra  bostäder som åstadkommits genom stiftelsen

Fokus, som kom till via Röda-Fjädern-insamlingen.

Till slut bara några ord tUl fröken Andersson i Stockholm. Fröken Andersson har både glasögon och skor. Om fröken Andersson fick en sjukdom så all hon skuUe ha specieUa glasögon, fick hon givelvis betala prisskiUnaden meUan vanliga glasögon och dem hon skulle ha mot sjukdomen. Så enkel är den princip det rör sig om.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Bara ell par ord tUl herr Karlsson i Huskvarna, Han vidhåller atl hade vi haft handlingskraftiga kommunalmän, hade aUa problem löst sig och vi hade haft dessa bosläder. Jag tror inte del, Göran Karlsson.

När vi i början av 1960-lalel motionerade här i riksdagen om all få flera specialinredda handikapplägenheler blev svaret — jag tror det var allmänna beredningsutskottet som uttryckte sig så — att vi inte skulle ha några speciella bosläder ulan insprängda handikapplägenheler. Jag försökte förklara vad vi menade med motionerna, nämligen atl det gällde bostäder för svårt handikappade. Men det gick inte.

Det har blivit en specieU stil på bostäderna för de handikappade. Dessa bostäder är något av ett mellanting mellan den service de handikappade får på vårdhem och den som ges i övriga handikapplägenheter i vanliga bostadshus. De lägenheter Fokusstiftelsen byggt — jag har bara sett dem i Växjö — är säkerligen mycket svåra alt placera in i vanlig bostadsbebyggelse.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Den typ av lägenheter som herr Rune Gustavsson redogör för skulle kommunen själv kunna bygga.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 43

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 44

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 29 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Andersson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 5 punkten 44 mom. 1 röstar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 29 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

149

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Andersson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   199

Nej  -   116

Avstår -      2

Mom. 2-4

Ulskotlels hemstäUan bifölls.

M o m. 5

Propositioner gavs på bifall lUl l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 27 av fru Marklund samt 3;o) reservationen nr 28 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Hallgren begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Hallgren begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den  som  vUl att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen

angående socialutskottets hemstäUan i belänkandet nr 5  punkten 44

mom.  5 antar reservationen nr 28 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner   nej  har  kammaren  till  kontraproposition  i  nämnda votering

antagit reservationen nr 27 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  122

Nej  -    21

Avstår -  174

I enlighet  härmed  blev följande  voteringsproposilion  uppläst  och godkänd:

150

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 5 punkten 44 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 28 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens    Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973 .

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Andersson i Stockholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   185

Nej  -  131

Avstår —      2

Punkten 45

Utskottets hemstäUan biföUs.

Punkten 46

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 30 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 46 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 30 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-pfopositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   163

Nej -  153

Avstår —      2

Mom.  2och3 Utskottels hemstäUan bifölls.

Punkten 47

M o m.   I  o c h 2

Propositioner gavs på bifall liU dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 1 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 47 mom. 1 och 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 31 av herrar Hamrin

och Hylländer.

151

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Handikappvård, arbetsmiljö m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej  -    55

Avslår -       2

M o m. 3

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 48

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 32 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   atl   kammaren   bifaUer   socialulskotlets   hemstäUan   i

belänkandet nr 5 punkten 48 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 32 av herr Gustavsson i

Alvesta m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  193

Nej -   119

Avstår  —       5

Punkten 49

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 50

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 33 av herr Hamrin m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

152

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 50 mom. 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 33 av herr Hamrin

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 216

Nej  -    98

Avstår —      4

Nr 61

Onsdagen den 4apra 1973

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

M o m. 2

Utskottels hemstäUan bifölls.

Punkterna 51-57

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m.m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 4 i anledning av motioner om utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

(Detta betänkande hade debatterats i samband med behandlingen av socialutskottets belänkande nr 5 punkterna 15—33.)

1 socialutskottets belänkande nr 4 behandlades motionerna

1973:166 av herr Werner i Malmö (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk kommitté med uppgift att undersöka verkningarna av enhelslaxereformen inom sjukvården,

1973:289 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts atl rUcsdagen hos regeringen skulle anhålla om översyn och förslag angående sjukvårdens effektivisering, organisation och inriktning varvid i första hand följande frågor skulle behandlas:

att generella statsbidrag utgick till landslingens sjukvårdskostnader,

atl all sjukvård fick landstingen som huvudman,

att all sjukvård gjordes kostnadsfri,

alt landslingen skulle erhålla en i lag föreskriven skyldighet alt meddela samtliga invånare en lUlfredssläUande sjukvård,

att utbyggnaden av den slutna vården framför aUl inriktades på att tUlgodose långtidssjukas, äldres och ekonomiskt svaga patientgruppers behov,

att en omedelbar satsning gjordes på självmordsförebyggande verksamhet och på att ersätta fyllerifinkningen med sjukhusvård,

att den öppna vården fick en organisation där varje medborgare hade en bestämd läkare all vända sig tUl och

att sjukvården fick en mer förebyggande och offensiv inriktning,

1973:1180  av  herr  Hamrin  m.fl.  (fp)  vari  såvitt  här var i fråga hemstäUts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

153

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m.m.

a)    atl en parlamentarisk utredning med representation för huvudmännen tUlsaltes med uppgift atl framlägga ell program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvård och kostnadsfördelningen för denna i enlighet med vad som angetls i motionen,

b)    all särskUda projektgrupper tUlsaltes för all utarbeta långsiktiga planer inom den förebyggande hälsovården i enlighet med vad som anförts i motionen,

c)    att organisatoriska modeller som medgav upprätthållande av en bättre vårdkonlinuilet utarbetades samt.

1973:1201 av herr Mohn (fp) vari hemställts

alt riksdagen hos Kungl. Maj:l skuUe anhålla alt etl samlat program för den fortsatta utbyggnaden av sjukvården framlades,

alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag tiU system för statsbidrag liU de kommunala sjukvårdshuvudmännen, samt

all riksdagen beslutade hos Kungl. Maj:t hemställa all motionen överlämnades tUl utredningen om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Utskottet hemställde

A.                               alt riksdagen beträffande en parlamentarisk utredning om verk
ningarna av enhetstaxereformen skulle avslå motionen 1973 :166,

B.                               all riksdagen beträffande översyn angående sjukvårdens effektivise
ring, organisation och inriktning skulle avslå motionen 1973:289,

C.                               atl riksdagen beträffande ett program för den fortsatta utbyggna
den av hälsovård och sjukvård skulle avslå motionen 1973:1180, såvitt nu
var i fråga, och motionen 1973:1201, såvitt nu var i fråga,

D.                               atl riksdagen beträffande tillsättande av projektgrupper för lång
siktig planering inom den förebyggande hälsovården skulle avslå motio
nen 1973:1 180, såvitt nu var i fråga,

E.                               atl riksdagen beträffande organisatoriska modeller för vårdkonli
nuilet skulle avslå motionen 1973 :1180, såvitt nu var i fråga,

F.                                atl riksdagen beträffande statsbidrag tUl de kommunala sjukvårds
huvudmännen skulle avslå motionen 1973:1201, såvitt nu var i fråga,

G.                               atl riksdagen beträffande överlämnande av motionen 1973:1201
lUl kommunalekonomiska utredningen skulle avslå motionen, såvitt nu
var i fråga.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av enhelslaxereformen av herrar Carlshamre (m). Hylländer (fp). Åkerlind (m) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under A bort hemstäUa,

atl riksdagen med bifall lUI motionen 1973:166 hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om skyndsamt tillsättande av en utredning av ovan angivet slag.

154

2. beträffande översyn angående sjukvårdens effektivisering, organisation och inriktning av fru Marklund (vpk) som ansett att utskottet under B bort hemställa.

atl riksdagen med bifaU liU moflonen 1973:289 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om översyn i enlighet med vad reservanten anfört,

3. beträffande ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso
vård och sjukvård av herrar Carlshamre (m). Hylländer (fp), Åkerlind (m)
och Romanus (fp) som ansett ätt utskottet under C bort hemstäUa,

atl riksdagen med bifaU tUl motionen 1973:1180, såvitt nu var i fråga, och i anledning av motionen 1973:1201, såvitt nu vari fråga, hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa atl en utredning tUlsaltes i enlighet med vad reservanterna anfört,

4. beträffande tUlsätlande av projektgrupper för långsiktig planering
inom den förebyggande hälsovården av herrar Hylländer (fp) och
Romanus (fp) som ansett atl utskottet under D bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1973:1180, såvitt nu var i fråga, hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om tiUsällande av sådana projektgrupper i enlighet med vad reservanterna anfört,

5. beträffande organisatoriska modeller för vårdkonlinuilet av herrar
Carlshamre (m). Hylländer (fp). Åkerlind (m) och Romanus (fp) som
ansett alt utskottet under E bort hemstäUa,

E. alt riksdagen med bifall tUl motionen 1973:1180, såvitt nu var i fråga, hos Kungl. Maj:l skulle anhålla alt sådana modeller utarbetades,

6. beträffande överlämnande av motionen 1973:1201 tUl kommunal
ekonomiska utredningen av herrar Hylländer (fp) och Romanus (fp) som
ansett att ulskoltel under G bort hemställa,

all riksdagen gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lUl reservationen 1.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till reservationen 2 av fru Marklund.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Under hänvisning till vad jag anfört i den tidigare debatten ber jag alt under punkten F få yrka bifaU till motionen 1201.

Herr HAMRIN (fp);

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall även lUl reservationerna 3, 4, 5 och 6.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag yrkar bifaU liU ulskotlels hemställan.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

155

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

Punkten A

Proposirioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemstäUan   i

be länkandet nr 4 punkten A röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Carlshamre

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  226

Nej  -    88

Avslår —       3

Punkten B

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialulskotlets  hemställan   i

betänkandet nr 4 punkten B röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 300

Nej -    14

Avstår —      2

Punkten C

Propositioner gavs på bifall liU dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

156

Den   som   viU   all   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

belänkandet nr 4 punkten C röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Carlshamre

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  225

Nej  -    88

Avstår —      4

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

Punkten D

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Hylländer och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   -vill   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets  hemställan   i

belänkandet nr 4 punkten D röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 4 av herrar Hylländer

och Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej  -    53

Avslår —      3

Punkten E

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 5 av herr Carishamre m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hylländer begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 4 punkten E röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Carlshamre

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hylländer begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 225

Nej -    89

Avstår  -       3

157

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Nämnden för socionomutbildning

Punkten F

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1201 av herr Molin i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten G

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herrar Hylländer och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hylländer begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

belänkandet nr 4 punkten G röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herrar Hylländer

och Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hylländer begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  262

Nej  -    53

Avstår —       3

§ 3 Föredrogs socialulskotlets betänkande nr 7 i anledning av propositionen 1973:20 angående vissa avtal med Uppsala läns landstingskommun.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 4 Föredrogs utbildningsutskottets belänkande nr 7 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till centrala universiletsmyndigheter m. m. jämte motion.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Nämnden för socionomutbildning

Kungl. Maj:lhade i propositionen 1973:1 bilaga 10 underpunkten E 4 (s. 305—306 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden) föreslagit riksdagen atl tUl Nämnden för socionomutbUdning för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av I 326 000 kronor.

158

I  detta sammanhang hade behandlats motionen   1973:1269 av fru Gradin (s) vari hemställts att riksdagen skulle besluta att öka anslaget E 4

Nämnden för socionomutbUdning med  100 000 kronor tUl pedagogiskt     Nr 61

Onsdagen den 4aprn 1973

Nämnden för socionomutbildning

utvecklingsarbete under budgetåret 1973/74 i förhållande lUl vad som föreslagits i propositionen 1973:1.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen med bifall lUl propositionen 1973:1 och med avslag på motionen 1973:1269 tiU Nämnden för socionomutbUdning för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 1 326 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar Wikström (fp) och Richardson (fp), fru Gradin (s) samt herr Berndtson i Linköping (vpk) som ansett att utskottet bort hemstäUa,

atl riksdagen i anledning av. propositionen 1973:1 och med bifaU lUl motionen 1973:1269 tUl Nämnden för socionomutbUdning för budgetåret 1973/74 anvisade ell förslagsanslag av 1 426 000 kronor.

Fru GRADIN (s):

Herr talman! Till utbildningsutskottets belänkande nr 7 finns en reservation angående med 100 000 kronor förhöjt anslag till nämnden för socionomutbUdning för alt den skall få möjlighet all bedriva pedagogiskt utvecklingsarbete.

Riksdagen känner väl till att socionomulbildningen byggts ut mycket snabbi under senare år. Delta har medfört stora påfrestningar på organisationen. Enligt min mening borde därför de pedagogiska frågorna i samband med utbildningen vid socialhögskolorna ägnas ökad uppmärksamhet dels med hänsyn till socionomulbUdningens karaktär av yrkesinriktade utbildningslinjer med integration av teoretiska och praktiska moment, dels med hänsyn tiU behovet av pedagogisk förnyelse och innehållsmässig översyn av denna utbildning.

1 årets stalsverksproposition är också föredragande statsrådet väl medveten om behovet av pedagogiskt utvecklingsarbete vid socialhögskolorna. Han redovisar att nämnden för socionomutbUdning i sin anslagsframställning begärt medel bl. a. för pedagogiskt och annat utvecklingsarbete vid högskolorna. Han konstaterar emellertid atl del under senare år anvisats "avsevärda" resurser inom universitetsområdet — alltså till UKÄ — och myckel av det arbete som ulförts tycker statsrådet borde ha en sådan allmängiltig karaktär atl utbildningen vid socialhögskolorna skulle kunna dra nytta av det. Men samtidigt anser föredraganden all nämnden för socionomutbildning bör ha vissa medel till sitt förfogande, som gör det möjligt för nämnden att som ell led i sitt fortlöpande arbete med studieplansöversyn anordna ämneskonferenser o. d. Statsrådet och jag som motionär är alltså i princip överens.

Behovet av all på kort sikt förbättra och modernisera socionomulbUd-ningen trots U 68 :s arbete är stort. En viktig omständighet är de ändrade arbetsuppgifterna inom kommunal förvaltning bl. a. på grund av kommunreformen. Förvaltningslinjen vid socialhögskolorna ger en utbildning i dag som främst är avsedd för att leda till tjänster som kommunalkamrer, en yrkesfunktion som inte finns längre i de nya slorkommunerna.

Delta och andra omständigheter talar för atl man omedelbart får sätta

159

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Nämnden för socionomutbildning

i gång en översyn och modernisering av socionomulbildningen som lar sikte på att möta de ändrade krav som på kort sikt kan ställas just på förvaltningssociononomerna. DärlUl skall sägas all man numera i socionomulbildningen har olika syslem beträffande praktiken beroende på tidigare yrkeserfarenhet.

Det behövs alltså en planmässig satsning på del pedagogiska området för socialhögskolorna. Tyvärr finns inga erfarenheter all hämta från de forskningar som görs inom UKÄ:s ram, och några anslag tUl nämnden för socionomutbildning från UKÄ ges inte heller. Därför finns, som jag ser del, ingen annan lösning än att ge nämnden för socionomutbildning resurser att lösa de pedagogiska problemen på kort sikt och i avvaktan på de större reformer som kan bh följden av U 68:s arbete.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen vid utbildningsutskottets betänkande nr 7.

1 detta anförande instämde herr Wikström (fp).

160

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Nämnden för socionomutbUdning, vars anslag vi nu diskuterar, kom tiU den 1 juh 1971. Den ersatte då samarbetsnämnden för socialhögskolorna. En av uppgifterna för nämnden är att verka för att socionomulbildningen i fråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas, utvecklas och förbättras i takt med samhällslivets krav, och del tycker vi är en myckel viktig uppgift.

Nämnden för socionomutbUdning har nu för första gången begärt anslag för utvecklingsarbete och då stannat för en halv miljon kronor. Man kan säga atl jämfört med universilelskanslersämbelets anslag för motsvarande ändamål är den summan i absoluta tal ganska liten, men satt i relation tUl respektive centrala myndighels ansvarsområde är den summa nämnden för socionomutbildning begärt väl så kraftig. Motionären har också varit något mera blygsam och nöjt sig med att begära 100 000 kronor. Utskottet har inte biträtt molionsyrkandel ulan stannat för ett anslag på 30 000 kronor tiU ämneskonferenser och expertmedverkan, vilket också motionären har nämnt.

En hel del av del som gjorts och görs inom universilelskanslersämbelets område när det gäller utvecklingsarbete borde rimligen också, menar vi, kunna utnyttjas av socialhögskolorna. Vi är medvetna om att inle alla de intressen som socialhögskolorna har att tillvarata går atl tillgodose via kanslersämbelet jusl nu.

Jag kanske också skall tillägga att U 68 nu har lagt fram sitt huvudbetänkande. Det har skett officiellt efler del alt utskottet justerade sitt belänkande. Del är så atl U 68 :s belänkande innehåller förslag om alt föra socialhögskolorna under samma centrala myndighet som universiteten och de flesta andra högskolorna. Del finns därför skäl för alt nu vara litet försiktig med alt börja bygga upp parallella organisationer för utvecklingsarbete, som ju inte heller får vara för små och för splittrade.

Slutligen kan del väl också nämnas att personalen på nämnden för socionomutbUdning är välinformerad om UKÄ:s utvecklingsarbete och enligt  vad jag inhämtat också deltar i dess planeringskonferenser för

pedagogiskt utvecklingsarbete. Även detta tycker jag bör betyda en hel     Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

del i sammanhanget.

Herr talman! Med dessa ord viU jag yrka bifall till UtbUdningsutskotlets hemställan i utskottets betänkande nr 7.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Gradin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller ulbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 2 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wikström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Gradin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej  -    73

Avstår —      9

§ 5 Anslag till universiteten m. m.

Föredrogs utbildningsulskottets betänkande nr 8 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 tUl universiteten m. m. jämte motioner.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade: I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggrungen får yrkanden framstäUas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Vissa gemensamma frågor)

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:1 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) under rubriken Vissa gemensamma frågor (s. 307—325) behandlat universitetsfrågor av allmän karaktär.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1973:175 av herr Richardson m. fl. (fp), 1973:300 av herr Fiskesjö (c) och fröken Ehasson (c), 11 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

161

Nr 61            1973:712 av herr Mohn m. fl. (fp) vari hemställts atl riksdagen skulle

Onsdagen den '• "V' 2 000 000 kronor tUl universiletskanslersämbetel att använ-

4 aoril 1973                                               '  " förstärkning av forskarutbUdningen,

-------- ;---- ;----- 2. bemyndiga Kungl. Maj:t atl vid behov vidta åtgärder av del slag

Anslag tiU univer- vidtogs budgetåret 1972/73 i syfte atl hndra verkningarna för nu

siteten m m

förordnade lärare till följd av den minskade sludentlUlslrömningen,

1973:714 av herr NUsson i Växjö m. fl. (s, c, fp, m),

1973:911 av herr Fiskesjö m. fl. (c) vari hemställts atl riksdagen skulle

1.    anhålla alt Kungl. Maj:t vidtog särskUda åtgärder för att undvika att plötsliga och kraftiga minskningar av studenltUlströmningen omedelbart och ovillkorligt ledde till nedskärningar av vid institutionerna anstäUd personal,

2.    tUl Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 14 845 000 kronor,

1973:1270 av fru Hambraeus (c),

1973 :1308 av herr Norrby i Gunnarskog m. fl. (c, fp, m),

1973:1314 av fröken Sandell (s) och herr Persson i Karistad (s),

1973:1322 av fru Sundberg (m) och herr Nordstrandh (m) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om

1.    atl redovisningen av antalet studerande vid de högre läroanstalterna där så var möjligt skedde med uppdelning på hellids- och deltidsstuderande,

2.    att samtliga kostnader för i motionen angivna lokaler fr. o. m. budgetåret 1974/75 överfördes tUl driftkostnadsanslagen för de olika fakulteterna samt

1973:1335 av herr Wijkman (m) vari hemställts alt riksdagen skulle

1.    besluta atl höja anslaget Förvaltningarna vid universiteten m.m. med 1,2 mUjoner kronor för studievägledning,

2.    hos Kungl. Maj:t som sin mening uttala all de för studievägledning anvisade medlen även skulle kunna utnyttjas för anordnande av utbUdning om arbetsmarknaden för studievägledare enligt universitetskanslers-ämbetets förslag,

3.    hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag lUl inrättande av speciella avnämarkontor vid varje universitet enligt de riktlinjer som anförts i motionen.

Ulskoltel hemställde

1.                               att riksdagen beträffande anordnande av studiekurser i biologi,
fysik och kemi vid universitetsfilialen i Växjö skulle avslå motionerna
1973:175, 1973714 och 1973:1308 i denna del,

2.  alt riksdagen beträffande anordnande av studiekurser i biologi vid
162                                universitetsfilialen i Örebro skulle avslå motionerna 1973:175, 1973:714

och 1973:1308 i denna del,

3.    alt riksdagen beträffande anordnande av studiekurser i biologi, fysik och kemi vid universitelsfUialen i Karlstad skulle avslå motionerna 1973:175, 1973:714 och 1973:1308 i denna del,

4.    all riksdagen beträffande anordnande av decentrahserad universitetsutbildning skulle avslå motionen 1973 :13 14 i denna del,

5.    atl riksdagen beträffande särskilda åtgärder vid minskning av lärarbehovet vid universitet och högskolor som sin mening gav Kungl. Maj:t lUl känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1973:712 och 1973:911 i denna del,

6.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1270,

7.    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:300,

8.    att riksdagen beträffande viss utbildning av studievägledare skulle avslå motionen 1973 ;1335 i denna del,

9.    att riksdagen beträffande avnämarkontor skulle avslå motionen 1973:1335 i denna del,

10.    all riksdagen beträffande kostnader för lokalhållning skulle avslå motionen 1973:1322 i denna del,

11.    atl riksdagen beträffande redovisning av deltidsstuderande skulle avslå motionen 1973:1322 i denna del.

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

A nslag tiU universiteten m. m.

Reservationer hade avgivils

A. 1. beträffande forskarulbUdning av herrar Wikström (fp). Richardson (fp), Elmstedt (c). Fiskesjö (c) och Karlsson i Mariefred (c) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

A. 2. beträffande viss utbildning av studievägledare av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett atl utskottet under 8 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall lUl motionen 1973:1335 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

A. 3. beträffande redovisning av deltidsstuderande av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:1322 i denna del.

Vid denna punkt hade avgivits ell särskilt yttrande beträffande översyn av forskarkarriären av herrar Wikström (fp). Richardson (fp), Nordstrandh (m) och Elmstedt (c), fru Sundberg (m) samt herrar Fiskesjö (c) och Karlsson i Mariefred (c).

Punkten 5 (Samhällsvetenskapliga fakulteterna m. m.) Kungl. Maj:t hade under punkterna E 11—E 12 (s. 338—341) föreslagit riksdagen att

1.  bemyndiga Kungl. Maj:t atl inrätta en professur i enlighet med vad som förordats i propositionen 1973:1,

163

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

2.    till Samhällsvetenskapliga fakulteterna m. m.: Avlöningar tUl lärarpersonal för budgetåret 1973/74 anvisa etl förslagsanslag av 86 181 000 kronor,

3.    liU Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m..: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisa ell reservationsanslag av 21 700 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:465 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställts all riksdagen skuUe anhålla hos Kungl. Maj:l om förslag om inrättande av en professur i pedagogik vid Uppsala universitet,

1973:1278 av herr Jadestig m. fl. (s, c, fp, m) samt

1973:1327 av herrar Svensson i Kungälv (s) och Zachrisson (s).

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:l all inrätta en professur i enlighet med vad som förordats i propositionen 1973:1,

2.    atl riksdagen lUl Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal för budgetåret 1973/74 anvisade ell förslagsanslag av 86 181 000 kronor,

3.    all riksdagen tUl Samhällsvetenskapliga fakiUtelerna m.m.: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisade etl reservationsanslag av 21 700 000 kronor,

4.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:465,

5.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:1278,

6.    all riksdagen skulle avslå motionen 1973:1327.

Reservation hade avgivils

B. beträffande professur i pedagogik vid universitetet i Uppsala av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

atl riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1973:465.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande beträffande professur i pedagogik vid universitetet i Uppsala av herr Richardson (fp).

164

Punkten 6 (Medicinska fakulteterna m. m.)

Kungl. Maj:l hade under punkterna E 13—E 14 (s. 341-348) föreslagit riksdagen att

1.    bemyndiga Kungl. Maj:t alt inrätta professurer i enlighet med vad som förordals i propositionen 1973:1,

2.    till Medicinska fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal för budgetåret 1973/74 anvisa ell förslagsanslag av 116 435 000 kronor,

3.    till Medicinska fakulteterna m.m.: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 85 450 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:106 av herr Lundberg (s) vari hemställts att riksdagen skulle besluta att -vid Llppsala universitet från den 1 juli 1973 inrätta en professur i barnkirurgi och alt tUl förste innehavare av tjänsten utse överläkaren vid Akademiska sjukhuset Gunnar Grotte,

1973:162 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s) såvitt nu var i fråga,

1973:698 av herr Bergman m. fl. (s, c, fp, m),

1973:699 av herr Berndtson i Linköping m. fl. (vpk, s, c, fp, m) vari hemstäUts all riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att vid högskolan i Linköping den 1 juli 1973 inrätta en professur i medicin, särskUt yrkesmedicin, och en professur i hygien, särskUt yrkeshygien, samt anvisade erforderliga medel,

1973 :706 av fru Håvik m. fl. (s, c, fp, m, vpk),

1973:707 av herr Hörberg m. fl. (fp, s, c, m, vpk) samt

1973:910 av herr Bergqvist (s) såvitt nu var i fråga.

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen beträffande inrättande den 1 juli 1973 av en professur i barnkirurgi skulle avslå motionen 1973 :106 i denna del,

2.    alt riksdagen beträffande inrättande av en professur i audiologi skulle avslå motionen 1973:706 i denna del,

3.    atl riksdagen beträffande inrättande den 1 juli 1973 av en professur i medicinsk genetik skulle avslå motionen 1973:707 i denna del,

4.    att riksdagen beträffande inrättande av en professur i långvärds-medicin budgetåret 1973/74 skulle avslå motionen 1973:698 i denna del,

5.    all riksdagen beträffande inrättande den I juli 1973 av en professur i medicin, särskilt yrkesmedicin, skulle avslå motionen 1973:699 i denna del,

6.    all riksdagen beträffande inrättande den 1 juli 1973 av en professur i hygien, särskilt yrkeshygien, skulle avslå motionen 1973:699 i denna del,

7.    atl riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:l all inrätta professurer i er-Uighet med vad som förordats i propositionen 1973:1,

. 8. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:1 samt med avslag på motionerna 1973:106, 1973:698, 1973:699, 1973 706 och 1973:707 1 denna del till Medicinska fakulteterna m. m.: Avlöningar till lärarpersonal för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 116 435 000 kronor,

9. alt riksdagen med bifaU tUl propositionen 1973:1 samt med avslag på motionerna 1973:106, 1973:698, 1973:699, 1973:706 och 1973:707 1 denna del tiU Medicinska fakulteterna m. m.: Driftkostnader för budget-

Nr61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

165

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

året 1973/74 anvisade ell reservationsanslag av 85 450 000 kronor,

10.    all riksdagen beträffande utvärdering av forskningsresultat skulle avslå motionen 1973:698 i denna del,

11.    atl riksdagen beträffande utredning om den yrkesmedicinska sektorn vid medicinska fakulteterna skulle avslå motionen 1973:162 i denna del,

12.    alt riksdagen beträffande yrkesmedicinsk institution vid universitetet i Göteborg skulle avslå motionen 1973:910 i denna del.

166

Reservation hade avgivils

C. beträffande professur i medicin, särskilt yrkesmedicin, samt professur i hygien, särskilt yrkeshygien, vid högskolan i Linköping av herrar Berndlson i Linköping (vpk) och Nilsson i Norrköping (s) som ansett

dels att ulskoltel under 5 och 6 bort hemställa,

5.    all riksdagen beträffande inrättande av en professur i medicin, särskUl yrkesmedicin, vid högskolan i Linköping med bifall till motionen 1973:699 i denna del bemyndigade Kungl. Maj:l all inrätta en sådan professur den 1 juli 1973,

6.    all riksdagen beträffande inrättande av en professur i hygien, särskUl yrkeshygien, vid högskolan i Linköping med bifall till motionen 1973:699 i denna del bemyndigade Kungl. Maj:l alt inrätta en sådan professur den 1 juli 1973,

dels att utskottet under 8 och 9 vid bifall till yrkandet beträffande hemstäUan under 5 och 6 bort hemställa,

8.    att riksdagen i anledning av propositionen 1973:1 och med bifall tUl motionen 1973:699 samt med avslag på motionerna 1973:106, 1973:698, 1973:706 och 1973:707, samtliga motioner i vad avsåg medelsanvisningen, till Medicinska fakulteterna m.m.: Avlöningar liU lärarpersonal för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 116 645 000 kronor,

9.    atl riksdagen i anledning av propositionen 1973:1 och med bifall tUl motionen 1973:699 samt med avslag på motionerna 1973:106, 1973:698, 1973:706 och 1973707, samtliga motioner i vad avsåg medelsanvisningen, tUl Medicinska fakulteterna m. m.: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisade ett reservationsanslag av 85 680 000 kro-

Punkten 9 (Tekniska fakiUtelerna m. m.)

Kungl. Maj:t hade under punkterna E 22—E 23 (s. 360—365) föreslagit riksdagen alt

1.     lUl Tekniska fakulteterna m.m,: Avlöningar tiU lärarpersonal för budgetåret 1973/74 anvisa etl förslagsanslag av 89 591 000 kronor, varav 750 000 kronor atl avräknas mot automobUskattemedlen,

2.     tiU Tekniska fakulteterna m.m.: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisa etl reservationsanslag av 53 800 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:176 av herr Strömberg m. fl. (fp),

1973:303 av herr Rask (s) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde atl en professur i gjuleriteknik inrättades vid någon av de tekniska högskolorna,

1973:734 av herr Ångström (fp),

1973:910 av herr Bergqvist (s) såvitt nu var i fråga samt

1973:1332 av herr Tobé m. fl. (fp, c, m).

Utskottet hemstäUde

1.    all riksdagen till Tekniska fakulteterna m.m.: Avlöningar liU lärarpersonal för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 89 591 000 kronor, varav 750 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen,

2.    alt riksdagen lUl Tekniska fakulteterna m. m.: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisade ell reservationsanslag av 53 800 000 kronor,

3.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1973:734,

4.    all riksdagen skuUe avslå moflonen 1973:1332,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1973:303,

6.    atl riksdagen beträffande översyn av den tekniska utbildningen skulle avslå motionen 1973:910 i denna del,

7.    atl riksdagen skulle avslå moflonen 1973:176.

Punkten 16 (Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier)

Kungl.   Maj:l   hade   under   punkten   E 40   (s. 399-400)   föreslagit

riksdagen all tiU Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

för   budgetåret   1973/74  anvisa  ell  reservationsanslag  av   13 232 000

kronor.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:712 av herr Mohn m. fl. (fp) i vad den påverkade medelsanvisningen under detta anslag,

1973:911 av herr Fiskesjö m. fl. (c) i vad den påverkade medelsanvisningen under detta anslag.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall till propositionen 1973:1 samt med avslag på moflonerna 1973:712 och 1973:911 i denna del tUl Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier för budgetåret 1973/74 anvisade ett reservationsanslag av 13 232 000 kronor.

Reservation hade avgivits

D. av herrar Wikström (fp). Richardson (fp), Elmstedt (c). Fiskesjö

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag till universiteten m. rn.

167

Nr 61

Onsdagen den 4aprn 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

(c) och Karlsson i Mariefred (c) som vid  bifall tUl reservationen A 1 ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1973:1 samt motionerna 1973:712 och 1973:911 i denna del lUl Stipendier för främjande av högre vetenskaphga studier för budgetåret 1973/74 anvisade etl reservationsanslag av 15 232 000 kronor.

168

HerrRICHÄRDSON(fp):

Herr talman! Underpunkten 1 i utbildningsulskottets belänkande nr 8 angående anslagen till universiteten behandlas en rad olika frågor rörande den högre utbildningen och forskningen. Även om antalet reservationer inte ger anledning till något längre inlägg från min sida vUl jag ändock framföra några synpunkter som berör de mest brännande frågorna inom denna utbildningsseklor.

Jag påtalade vid förra årets riksdagsbehandhng av motsvarande belänkande atl U 68 under flera år lagt sin förlamande hand över reformverksamhet och debatt. Vi har vid behandhngen av årets stalsverksproposition och följdmotioner befunnit oss i samma situation. Vi har t. o. m. uppfattat vår handlingsfrihet som än mer begränsad, eftersom utredningsförslaget varit omedelbart förestående. Det innebär atl vi i något fall avstått från krav, trots att de synts oss både riktiga och angelägna. Atl U 68 nu lagt fram sitt förslag till framtida högskoleorganisation innebär atl debatten kommer in i ett nytt läge. Del förhåUandet alt åtskilligt av U 68 :s förslag varit känt — ehuru inle officieUt - men alt del bakomliggande faktamaterialet och argumenteringen inte varit helt tillgängliga har skapat en otillfredsställande debattsituation.

Jag vill emellertid framföra några synpunkter som berör vissa aktueUa problem och skall ta som utgångspunkt ett i alla avseenden lällviktigare dokument än U 68:s digra betänkande, nämligen en aUdeles nyutkommen bok med den underfundiga titeln Utstuderad. Den är författad av en ung Uppsalaakademiker, Leif Brundin, som efler flera års studier uppläckt att de varit alldeles förgäves. På bokens titelsida ser man två bilder av författaren. Den första, från 1964, visar den unge studenten i all sin glans i frack och studentmössa. Den andra - den är från 1972 — visar honom i betydligt mindre elegant utstyrsel på väg till arbetsförmedlingen för alt söka finna etl arbete som kan ge honom och hans familj försörjning. På bokens baksida presenterar han sig själv: "Jag är för närvarande fast anställd kontorist på Akademiska sjukhuset i Uppsala med en lön på 2 037 kronor i månaden. Jag vill inle klaga. Jag anser mig inte för fin och 'välutbildad' för det arbetet. Jag har det bra. Det är bara det all jag läst i 5 år och dragit på mig 30 000 i studieskulder. Dessa pengar måste jag betala tillbaka. Del är då mina studieår känns onödiga och min fil. kand. löjlig. Varför studerade jag? Varför är del så många som studerar?"

Författarens situation kan betraktas som typisk för den generation studenter som lämnade gymnasierna i mitten av 1960-talet:

den enorma expansionen av universitets- och högskoleutbildningen;

det planlösa och föga yrkesorienterade studerandet vid de fria fakulteterna;

den  bristande  balansen mellan expansionen mom olika fakulteter.

innebärande en våldsam ökning av studerandeanlalet inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna;

den plötsligt påkommande och ytterst allvarliga akademikerarbetslös-helen samt dessutom

bördorna av ett studiemedelssystem som visat sig vara mindre lyckat.

Det allra mesta av denna utveckling har varit bekymmersamt, men det finns också någol atl vara glad över: Studenten har tagit av sig fracken och stoppat undan studentmössan. Han är nu beredd alt ta ett arbete som han tidigare inle var intresserad av. Denna avglamourisering av universitetsstudierna och av akademikernas arbetsmarknad är självfallet något atl notera med största tillfredsställelse. Men del kan inte få undanskymma det faktum atl delta skett till priset av många personliga besvikelser och kanske i vissa fall tragedier. Utvecklingen har ju inneburit att alla prognoser slagit alldeles slint. 1965 års riksdag räknade med atl studentantalet vid universitet och högskolor vid 1970-lalets början skulle vara omkring 87 000. Det dröjde inle ens två år innan del antalet var uppnått. Är 1967 uppgick studentantalet lUl 98 000. År 1970 hade prognosen överträffats med närmare 40 000. Den bristande balansen i utvecklingen har lett till en rad svåra problem. Sysselsättningsfrågorna har redan berörts. Det är obegripligt alt man från regeringens sida sett så lättsinnigt på dessa problem. Det är svårt att helt frigöra sig från tanken atl man utan större motvilja sett denna arbetslöshetssituation. Löneutvecklingen för akademiker kan inte undgå atl påverkas i den riktning som anses önskvärd. Men det har också medfört en rad andra effekter, som man väl inte gärna kan glädja sig åt.

I ett tidningsreportage från Umeå universitet för några veckor sedan skildrades den tragiska situation som uppstår när den förste studenten från en by i det norrländska inlandet kommer tiUbaka från universitetet med sin fina examen och inte kan finna annat arbete än all stå i kiosken eller tillfälligt hjälpa till som hemsamaril. Dessa erfarenheter kommer ofelbart att leda till atl den breddning av rekryteringen i socialt avseende som alla önskat kommer att stanna av eller gå tillbaka. Den som först tvekar att ge sig in pä en läng, dyrbar och osäker utbUdning är självfallet den som kommer från etl hem med begränsade ekonomiska resurser och ulan sludielraditioner.

Den kraftiga minskningen av inskrivningen till de fria fakulteterna har främst gällt matemalisk-nalurvetenskaplig fakultet. För all motverka en ytterligare snedfördelning har vi från folkpartiets sida i likhet med UKÄ menat att undervisning för 40 poäng i fysik och kemi borde inrättas vid universitetsfilialerna. Kungl. Maj:t har avvisat detta med hänvisning dels till U 68 :s utredningsarbete, dels till del förhållandet all en stor del av utbildningsplatserna vid universiteten står lomma och outnyttjade. Hänvisningen till U 68 var naturligtvis mera berättigad nu när förslaget var nära förestående än tidigare. Har man vänlat så länge kan man också vänta litet till, kan man tycka. Vad så gäller de lomma platserna, är del fråga om en avvägning mellan å ena sidan önskan atl öka rekryteringen i dessa ämnen och därmed minska snedbalansen, och å andra sidan nödvändigheten all hushålla med de knappa resurserna. Inför uppgiften all 350 av de 500 platserna i fysik denna termin står lomma är del svårt

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

169

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

170

all inle tillmäta den senare synpunkten stor betydelse. Vi har därför inle fuUföht vårt krav om att studiekurser ite// inrättas, men vi utgår ifrån att möjligheten ändock inte är utesluten. Jag tolkar nämligen föredragande statsrådets deklaration att utbildning ;' första hand bör ske där del står tomma platser så att Kungl. Maj:l är oförhindrad att ge tiUstånd tiU utbildning även vid universitetsfilialerna så snart det visar sig vara möjligt och lämpligt.

Den kraftiga nedgång av antalet studerande som kom i början av 1970-lalel var i och för sig en naturlig reaktion. Den ledde emeUertid till svårigheter beträffande sysselsättningen för många extra universitetslärare. Olika åtgärder måste här vidtas för alt så långt som möjligt trygga sysselsättningen eller ge bättre möjligheter till egen fortsatt utbildning. Den kraftiga ökningen av antalet studerande på grundutbOdningsstadiet har lett tUl en lika kraftig expansion av forskarutbildningen. Rekryteringsbasen har ökat slarkl samtidigt som universiletsaulomaliken lett till inrättandet av nya tjänster som amanuens och assistent, tjänster som utgör led i forskarutbildningen. När nu antalet sådana tjänster genom automatiken minskar, kommer många forskarstuderande alt stå utan möjligheter atl fortsätta sina studier. Den stagnation i fråga om anslag tUl forskningsråden som kännetecknar 1970-lalel har också lett till alt utrymmet för tjänster inom forskningsprojekt minskat. Detta har tUlsammans skapat stora svårigheter. Antalet forskarstipendier är så litet alt bara en mindre del av alla studerande kan få ell sådant.

Denna utveckling har skapat en myckel besvärande situation. Från folkpartiels sida har vi i en motion med herr Molin som första namn krävt att ytterligare medel utöver dem som Kungl. Maj:l äskat ställs till förfogande för forskningsulbildningsändamål. Då del vid den här tidpunkten kan vara svårt att veta hur dessa extra medel bäst skall användas, föreslår vi atl del bör ankomma på Kungl. Maj:t all bestämma hur de bör disponeras.

Jag skall inte nu beröra den frågan ytterligare, ulan hänvisar till herr Molin, som själv kommer att ge synpunkter i denna fråga.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall till reservationen A vid punkten 1 samt reservationen D vid punkten 16.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Anslagen tUl högre utbildning och forskning liksom för övrigt tUl undervisningsväsendet i dess helhet är präglade av del dystra budgetlägel. Rader av framställningar från universitelskanslersämbetet — det ansvariga ämbetsverket — lämnas utan beaktande. Ätskilliga reformer kan inte fullföljas. Detta gäller t. ex. i hög grad 1969 års forskarutbUd-ningsreform med vidhängande ökning av stipendierna för främjande av högre vetenskapliga studier. Angelägenheten av en översyn av forskarkarriären borde dock ha kunnat framkalla aktivitet från departementets sida, men så tycks icke ske. Saken brådskar emellertid.

Även flertalet motionsyrkanden är påfallande återhållsamma och lar mest sikte på sådant som inte direkt medför ökade kostnader. De som är kostnadskrävande skjuts på framtiden. Sådan är situationen, och den måste accepteras.

Av de reservationer i UtbUdningsutskotlets belänkande nr 8 för vUka vi moderater står, skall jag bara uppehålla mig vid en; för de båda övriga talar fru Sundberg.

Vår reservation B vid punkten 5 gäUer en professur i pedagogik vid universitetet i Uppsala, och den skall jag bringa i kammarledamöternas åtanke. Det tillhör förvisso icke det vanliga atl vare sig utbildningsutskottet som helhet eller en minoritet inom delsamma genom reservation hemställer hos Kungl. Maj:t att få en bestämd professur inrättad, men någon gång är omständigheterna sådana att man inte kan underlåta all via riksdagen försöka ändra Kungl. Maj:ts ställningstagande och utöva någon form av påminnelse. Professuren i pedagogik vid universitetet i Uppsala är, som vi bedömer del, ett sådant fall. Gång på gång har förslag om ytterligare en professur i pedagogik vid Uppsala universitet lagils upp i universilelskanslersämbelets petita. I förra årets petita föreslogs den inrättad fr. o. m. budgetåret 1972/73, och i år har professuren av universitelskanslersämbetet föreslagils liUkomma fr. o. m. budgetåret 1974/75. Pedagogikulredningen föreslog på sin lid och för sin del alt en professur i pedagogik skulle inrättas vid universitet i Uppsala fr. o. m. läsåret 1971/1972. Sedan utredningen lämnat sill förslag har professurer i pedagogik liUkommit vid universiteten i Stockholm och Göteborg. Båda dessa professurer stod enligt pedagogikulredningen efter Uppsalaprofessuren i angelägenhetsgrad.

Man kan alltså konstalera alt såväl universitetskanslersämbetet som pedagogikutredningen bedömt behovet av ytterligare en professur i pedagogik vid universitet i Uppsala som mycket stort. TiU det skaU endast läggas alt antalet studerande i pedagogik är mycket högt och atl forskningsvolymen bara ökar. Forskarhandledningen är klart under-dimensionerad. Massor av forskningsuppgifter, inte minst inom den historiska pedagogiken av vilken vårt undervisningsväsende har en hel del att lära, väntar på att bli omhändertagna av unga forskare.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationen B vid punkten 5.

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! När kammaren förra året behandlade motsvarande betänkande från utbildningsutskottet hade vi en ganska lång debatt, som åtminstone delvis hade en mera allmän karaktär. Det är naturligtvis en viss risk atl debatten här i dag — i den mån den skulle svälla ut — blir något av en upprepning. Inle bara objekten utan även problemen är ju i långa stycken desamma.

Även i år har en rad i och för sig angelägna motionskrav avvisats av utskottet, eller i varje fall av dess majoritet, med hänvisning tiU ansträngda statsfinanser eUer pågående utredningar, framför aUt U 68. Hänvisningen till U 68 har, tycker jag, åtminstone i en del fall i år litet större berättigande än tidigare, eftersom utredningen nu är färdig med sill huvudbetänkande. Det är som alla vet ett digert aktstycke, och reformförslagen i det spänner över vida delar av det högre ulbUdningsvä-sendet. Det remissförfarande som nu vidtar kommer bl. a. alt omsluta större delen av universitetsvärlden, och inför kommande riksdagsdebatter

171

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. rn.

172

om den högre utbildningen bör det således föreligga ell myckel omfattande och detaljerat material som underlag för meningsutbytet här i riksdagen.

Vad som slutligt kan bli resultatet av U 68:s förslag är del väl ännu för tidigt alt mera ingående sia om. Men man kan åtminstone uttrycka den förhoppningen atl resultatet skall bli en bättre långsiktig planering och en mera ändamålsenlig strukturering av utbildningen än vad vi hittills haft.

De bekymmer som universiteten haft atl brottas med sedan ett antal år tUlbaka har ju i hög grad orsakals av frånvaron av en mera genomtänkt långsiktig planering på den högre utbildningens område. Den snabba ökningen av studenltUlströmningen till universiteten under 1960-talet — antalet nyinskrivna fyrdubblades under en tioårsperiod — var ingen planerad ökning. Improvisationer och provisorier av allehanda slag fick tUlgripas för att universiteten nödtorftigt skulle kunna klara anstormningen. Och frånvaron av en mera genomtänkt strukturering av ulbild-ningsvägarna har, som särskilt herr Richardson uppehållit sig vid, lett liU alt stora grupper studenter blivit felutbildade i den meningen att de när de skall ut på arbetsmarknaden inte kan finna några jobb som svarar mot den utbildning de har skaffat sig och i många fall inga jobb alls.

Akademikerarbetslöshelen har blivit ell allvarligt och svårbemästrat inslag i den allmänna arbetslöshet som har rått och som råder i del här landet. En färsk undersökning som samhällsvetarförbundet gjort visar t. ex. atl en femtedel av de samhällsvetare som tog examen våren 1972 var arbetslösa ännu bortåt ett år efler examen. Eftersom utströmningen av felutbildade fortsätter är det dessvärre inte troligt atl situationen för akademikerna över lag automatiskt kommer att förbättras genom en allmän konjunkturuppgång. Det krävs således målmedvetna speciella åtgärder även framöver för alt länka in de felutbildade på arbetsmarknaden.

Del besvärliga lägel på arbetsmarknaden för akademiker har medfört att många ungdomar helt naturligt tvekar inför högre utbildning, och förra året inträffade en drastisk nedgång i antalet nyinskrivna och i antalet närvarande vid universiteten, vilket ställde universiteten och särskilt många av de korllidsanställda lärarna inför nya besvärliga problem. Många har fäll lämna sina tjänster, vUkel i en del fall också inneburit att de fått avbryta sina studier eftersom de drabbade grupperna huvudsakligen omfattat yngre lärare, särskilt amanuenser och assistenter som varit inne i en egen utbildningsgång med sikte på doktorsexamen.

I någon mån dämpades dock på kort sikt de negativa effekterna av de särskilda åtgärder som Kungl. Maj:t så småningom beslöt sälta in inför höstterminen 1972. Dessa åtgärder innebar bl. a. vissa möjligheter liU fortsatta förordnanden under en övergångstid samt anslag till extra forskarstipendier. Del är angeläget att liknande åtgärder kan komma till stånd även inför nästa läsår.

Men även helt allmänt är del angelägel alt forskarutbildningssidan rustas upp. Statsmakterna har ju inle lyckats leva upp tiU de målsättningar som angavs vid 1969 års forskarutbildningsreform. Bl. a. har utbyggnaden av slipendiesyslemel skett i en alltför långsam takt. Fortfarande är det endast en knapp tiondel av de forskarstuderande som

kan komma i åtnjutande av forskarstipendium. Detta är särskilt allvarligt i etl läge då de alternativa försörjningsmöjligheterna under studietiden minskar. Amanuens- och assistenltjänster dras in, och nyrekryteringen till sådana tjänster har vid en del institutioner i det närmaste upphört.

I en reservation som är fogad tiU UtbUdningsutskotlets belänkande behandlas de frågor jag här närmast berört, och i reservationen föreslås en förstärkning av forskarutbUdningen. Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall tUl reservationen A 1 vid punkten 1 samt till reservationen D vid punkten 16.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag till universiteten m. m

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Behovet av en ökad satsning på åtgärder för alt motverka yrkessjukdomar är väl dokumenterat. För mer än tio år sedan föreslogs i betänkandet "Yrkesmedicinska sjukhusenheter, behov och organisation" alt yrkesmedicinska enheter skulle inrättas vid regionsjukhusen. Vad som sedan dess har hänt är att förslitningen och sjukdomsfrekvensen ökat inom arbetshvet, men planerna på yrkesmedicinska enheter har inte förverkligats.

Vid förra årets riksdag diskuterades också denna fråga med anledning av en vpk-motion. TiU årets riksdag har, utöver begäran i motionen 699 om tjänster tUl Linköping, i ytterligare några motioner utbyggnaden av den yrkesmedicinska verksamheten aktualiserats.

Utbildningsutskottet poängterade förra året viklen av att universitetsmyndigheterna får en fast grund för fortsatt planeringsarbete. När emellertid utskottet nu bygger sitt yrkande om avslag på motionerna på att UKÄ prioriterar del arbetsvelenskapliga fältet, så måste detta påslående starkt ifrågasättas. Det är ju tvärtom så, alt till skUlnad från tidigare år har inte UKÄ tagit upp tjänsterna i Linköping i sin petilaskrivelse för budgetåret 1973/74, samtidigt som Linköpings högskola efler samråd med landstinget givit tjänsterna högsta prioritet.

1 en reservation som herr NUsson i Norrköping och herr Berndtson i Linköping fogat till utbildningsutskottets betänkande nr 8 påpekas all ett fullföljande av planerna i Linköping är av betydelse för förverkligandet av målsättningen från början av 1960-talet om yrkesmedicinska enheter vid regionsjukhusen. Någol behov av ytterligare utredningsarbete kan inte anses föreligga. Inrättandet av de båda professurerna i Linköping är mycket väl förberett såsom framgår av alla handlingar i ärendet.

Herr talman! Låt mig till sist få understryka att utvecklingen i fråga om yrkesskador och yrkessjukdomar är sådan alt varje dröjsmål med förverkligandet av planerna på yrkesmedicinska enheter vid regionsjukhusen är oförsvarbart.

Jag ber till slut atl få yrka bifall liU reservationen C vid punkten 6 i utbildningsutskottets betänkande nr 8,

Far SUNDBERG (m):

Herr talman! Vid punkten 1 i utbildningsutskottets betänkande nr 8 finns tvä reservationer där herr Nordstrandhs och mitt namn finns med, I den ena framför vi ell önskemål om alt statsmakterna i sin redovisning av antalet studerande vid universitet och högskolor skall ange hur stor andel

173

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

174

av dem som är deltidsstuderande och hur stor del som är heltidsstuderande.

Det är för mig svårt atl förstå varför utskottet i sin helhet inte har velat tiUstyrka denna begäran, vUken hade till syfte att förbättra organisationen och struktureringen vid universiteten. Än svårare är det efler det att jag visserligen mycket summariskt men dock tUl en del har gått igenom U 68:s betänkande.

Som en allmän målsättning för dimensioneringen av den högre UtbUdningen har gäUl och gäller en strävan all vidga formerna för lUllräde till utbildningen. Den gamla formen där man började på universitetet direkt efter gymnasieskola och avlade en examen efter lämplig tid är i dag långtifrån aUenarådande. Talet om återkommande utbUdning, om partiell utbildning och varvad utbildning har blivit verkhghel. Universiteten kommer i framtiden att på etl helt annat sätt ge möjlighet till flexibel utbildning. U 68 går ju så långt i denna sin strävan efter flexibiUtet att man föreslår avskaffande av examina. Utan att nu kommentera detta viU jag gärna föra fram att del värdefuUa i den nya synen på universitetsutbildningen måste ligga i atl man vidgar studiemöjligheterna såväl i vad avser rekryteringen som när det gäller utbildningens organisation.

Utvecklingen har som jag sade påbörjats. Stora förändringar på arbetsmarknaden och ökade krav på utbildning över huvud laget har medfört att studier på etl helt annat sätt än tidigare varvas med förvärvsarbete.

Särskilt tydligt framgår detta när man betraktar ulnytljandegraden av studiemedel. När studiesociala utredningen ursprungligen lade fram förslaget om studiemedel beräkande man all denna finansieringsform skulle utnyttjas av flertalet av de studerande. Så var också fallet till all böria med, men sedan har utnyttjandegraden sjunkit aUtmer. 1 dag torde det vara ungefär 50 procent av de studerande som finansierar sina studier med studiemedel. Men del intressanta här är inte detta ulan den siffra som anger hur stor del av de studerande som tar ut bidragsdelen, den del som inte skall betalas tillbaka. Här ligger siffran på något över 60 procent.

Varför tar nu den övriga delen av de studerande inte ut sina 1 750 kronor per år? Orsaken är naturligtvis atl de inte är berättigade därtiU på grund av atl de själva eUer i vissa fall deras make har för hög inkomst.

Från många håU har studenternas bristande sludieaktivilet kritiserats; denna har medfört all prestationskraven måste sänkas med en kvalitetssänkning som följd. Detta har å sin sida inneburit atl möjligheten att studera jämsides med förvärvsarbete i hög grad ökat för dem som viU göra en fullvärdig arbetsinsats. En årgång nybörjare i matematik i Stockholm uppskattar sin studieinsals tUl 27 limmar per vecka. Stockholms samhällsvetenskapliga fakultet rapporterar att man våren 1972 genomförde en undersökning bland ca 400 studerande pä kurs 1, moment 1 inom grundkurs A 1 i nationalekonomi. Undersökningen visar att endast 8 procent av de studerande bedrev studier på heltid, om heltid definieras som 40 arbetstimmar per vecka. Undersökningen i andra ämnesområden visar liknande resultat. Dessa resultat visar på etl utmärkt utrymme för

förvärvsarbete kombinerat med studier.

U 68 hänvisar också till UKÄ:s redovisning av vissa undersökningar beträffande studerande som under de tre första terminerna av försöksverksamheten med vidgat lUlträde tUl universitet och högskolor skrevs in vid filosofisk fakultet. Nästan hälften av de studerande fanns vid Stockholms universitet. Omkring hälften var i åldern 25-30 år. Av dem som påbörjade studierna 1969 hade ca 65 procent studerat på hellid medan 35 procent bedrivit dellidssludier. 35 procent — del är mer än en tredjedel, och denna andel är beräknad på ett sluderandemalerial som man önskar skall öka genom ökad satsning på återkommande utbUdning. Jag ställer frågan: Är man rädd för att få fram siffror på hur få det är som verkligen heltidsstuderar? VUl man blunda för all utveckhngen gått åt ett håll som visar all aUt flera finner att del räcker med dellidssludier?

Ja, utbildningsulskottets övriga ledamöter vUl inle ha en sådan redovisning. Det enda skäl jag kan tänka mig tUl detta är atl man med en sådan redovisning skulle komma fram tUl att nedgången i antalet universitetsstuderande blir aUlför obehagligt stor och att man genom alt avstå från atl överföra studerandeanlalet till heltidsstuderande uppehåller ett sken av atl flykten från universiteten skulle vara mindre än vad den egentligen är. Den flykten är nämligen del starkaste beviset på PUKAS-syslemels misslyckande.

Herr talmani Motiven liU att vi motionärer och reservanter önskar en sådan här redovisning är naturligtvis inte bara en aUmän önskan att få fram korrekta siffror. Dessa siffror behövs nämligen för atl rätt kunna dimensionera utbildningen vid våra universitet och högskolor. När riksdagen beslöt om alt studiemedel skall kunna utgå för dellidssludier och i samband med PUKAS:s genomförande betonades alt man skulle öppna nya möjligheter till dellidssludier för dem som så önskar. Detta har däremot skett i endast begränsad omfattning, trots atl antalet deltidsstuderande ständigt ökar.

Sedan två år tUlbaka förekommer inom pedagogiska institutionen i Umeå utbildning för deltidsstuderande huvudsakligen avsedd för redan förvärvsarbetande. Erfarenheterna är pä det hela taget goda. Vid Göteborgs samhällsvetenskapliga fakultet visar en undersökning all nästan 20 procent av de studerande på de yrkesinriktade studiekurserna läser enligt bestämmelserna om "vidgat tUllräde". De flesta av dessa läser på deltid. Resultaten skiljer sig inte från andra deltidsstuderandes.

Hur skulle man nu kunna öka möjligheterna till deltidsstudier om så är önskvärt, när man inte vet hur många de deltidsstuderande är? Varje studerande som skriver in sig vid universitetet registrerar sig ju som heltids- eller deltidsstuderande. Men vad skall detta tjäna liU när man inte från slatsmaklerna ens vill redovisa fördelningen? Nej, utskottet säger i stället att antalet studerande som bevistar undervisningsmomentet i fråga är avgörande, och om den studerande är heltids- eller deltidsstuderande saknar betydelse.

Herr talman! I och med all vi inte har obligatorisk närvaropUkt kan ju inte antalet som bevistar undervisningsmomentet vara avgörande för dimensioneringen. Det visar sig nämUgen all de deltidsstuderande just på grund  av  förvärvsarbete mindre ofta bevistar undervisningsmomentet.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

175

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

Men de ställer samma krav på examinatorer, bibliotek m. m. Skall delta enligt utskottsmajoriteten över huvud taget inte beaktas vid resursfördelningen?

Också på den andra punkten, där herr Nordstrandh och jag har reserverat oss, vågar jag i all blygsamhet påstå att vi driver utvecklingen framåt — om inle annat framgår detta än tydligare av U 68 :s betänkande. Arbetsmarknad och studier skall ju än mer vävas samman. En ökad marknadsanpassning av studierna är en springande punkt i hela detta betänkande. All detta får konsekvenser också för studievägledningen är självklart. Med den brist på arbetstUlfällen som i dag råder för akademiker är det nödvändigt att denna anpassning sker så snart som möjhgt. Att man lyckas i studierna beror inte bara på en bra studieteknik utan i än högre grad på motivationen tiU studierna. Vetskapen om att man studerar med chans tiU alt bli efterfrågad på arbetsmarknaden utgör en stark studiemotivation. Del borde då inte heUer vara orimligt atl man av sin studierådgivare också skuUe kunna få yrkesvägledning. För att delta skall bli möjligt måste sludierådgivarnas kunskaper om arbetsmarknaden öka, och vi har i vår reservation föreslagit att en utbUdning i delta avseende skall komma till stånd. Ju större arbetslösheten blir för akademikerna, desto viktigare blir det att de under studiernas gång kan få nödvändig information.

Herr talman! Jag har här uteslutande berört faktorer som rör den grundläggande utbildningen vid universiteten. Detta innebär givetvis inte atl inte forskarutbildningen har sina stora problem, vilka i hög grad accentuerats under de senaste åren. Nuvarande medelstilldelning har varit otillräcklig när del gäUer att lösa dessa problem. Den ursprungliga målsättningen atl forskarutbildning skulle kunna ske på heltid genom ett utbyggt stipendiesystem har inle kunnat uppnås. En ekonomisk otrygghet som allvarligt påverkar möjligheten liU goda forskarinsatser och begränsar rekryteringen till ett för samhället Uvsviktigl område har blivit följden därav. Vi har emellertid i nuvarande budgetläge inte kunnat gå med på en höjning av medelstilldelningen, men detta innebär inle alt vi inte inser allvaret i frågan. Riksdagen lär emellertid återkomma till frågor som belyser forskningspolitiken i stort, och för vår del är frågan om forskarutbildningen en viktig del av denna översyn.

Herr talman! Jag ber till sist att få yrka bifall liU reservationerna A 2 och A 3 i UtbUdningsutskotlets belänkande nr 8.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

176

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Det skulle i och för sig vara frestande atl la upp en del av vad de föregående talarna har sagt mera allmänt. Men vi har gjort den rollfördelningen att min uppgift skuUe bli att vara utskottets talesman i de delar av betänkandet nr 8 till vUka fogats reservationerna A 1—3 vid punkten 1, som gäUer Vissa gemensamma frågor, samt följdreservationen D   vid   punkten   16,   som   avser   Stipendier   för   främjande   av   högre

vetenskaphga studier. Då kammarens tidsschema även i kväll är ytterligt pressat, skall också dessa kommentarer bli mycket knappa.

Jag tar först upp reservationen om forskarutbildningen. Reservanterna från folkpartiet och centerpartiet önskar här tiUdela ytterligare medel på 2 miljoner kronor. Delta sker efter en utförlig plädering för det önskvärda i ökade satsningar inom detta område. Jag varken önskar eller behöver polemisera mot reservanterna beträffande önskvärdheten i och för sig av större satsningar på forskarulbUdning. Utskottet skriver i delta avseende på s. 7 i betänkandet föhande; "Vad beträffar de nu ifrågavarande motionsyrkandena delar utskottet motionärernas uppfattning att ytterligare upprustningar är önskvärda." EmeUertid har vi från socialdemokratiskt håll vid vägningen av olika behov kommit fram tUl att budgetläget inte medger en ökning här, vUkel också framhåUits från annat håll. Vi yrkar av del skälet avslag på motionerna 712 och 911 i de punkter motionerna äskar ytterligare medel.

Jag vill till reservationen dessutom bara göra följande kommentarer.

För det första tycks det mig ännu för tidigt atl börja tala om att en av intentionerna bakom 1969 års forskarulbildningsreform, nämligen den minskade studietiden, är hotad. Studietiden avsågs bli fyra år. Så särskilt mänga studerande, som helt gått enligt den nya ordningen, kan nu i mars—aprU 1973 inte ha kommit ut från läroanstalterna. Vi får alltså i detta avseende rimUgen dröja litet med avläsningen.

För det andra måste man ju sist och slutligen rätta forskarvolymen på institutionerna efter de resurser man lUldelas. Här var man, ärhgt talat, tUl en början på vissa håll litet väl hberal med atl släppa in studerande i forskarutbUdningen. Det har nu skett en viss åtstramning, vilket jag tycker är nödvändigt.

Sedan måste man ju kanske också komma ihåg att ett syfte med reformen var att skriva ner kraven på doktorsnivån. Avhandlingen skulle inle längre bli del här stora livsprovet, eller vad man nu vill kalla det. Vi ser den mera som ett normalt, avdramatiserat led i utbildningsprocessen. Omställningen kan väl också ta tid, och kraven på de s. k. avhandlings-prestationerna kanske dröjer kvar. Detta leder kanske i sin tur till en förlängning av studieflden. Detta var några kommentarer i anslutning tiU reservationen.

Den andra reservationen jag har att kommentera är knuten till viss utbildning av studievägledare. Detta tog även fru Sundberg upp här. Moderata samlingspartiet är ensamma reservanter i utskottet. Reservanternas yrkanden innebär att de för studievägledning anvisade medlen skulle kunna användas också för utbUdning om arbetsmarknaden för studievägledarna.

Utskottet menar här att ämnesinriktad studievägledning vid universiteten å ena sidan och yrkesvägledning å den andra fortfarande är klart olika verksamheter och därför kräver helt ohka bakgrund för den som skaU syssla med dem. Del är naturligtvis i och för sig bra om sludievägledarna vid universitets- och högskoleinstitutionerna vel något om arbetsmarknaden och det yrkeshv som kan följa efter en utbUdning vid universiteten. Enligt vad jag inhämtat har också vissa inslag av yrkesvägledning arbetats in   i   del   studiematerial   som   gjorts   för   studievägledarna.   Detta  ger

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

Ill

12 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

178

emellertid inte nu underlag för att låta denna personalkategori överta yrkesvägledningen. Jag tycker att man tiUs vidare bör utgå ifrån att yrkesvägledningen för personer med universitets- och högskoleutbildning får ske i samma ordning som för alla andra grupper i samhället, dvs. i grundskolan och gymnasieskolan och genom arbetsförmedlingen.

Den tredje och sista reservationen, herr talman, som jag skall kommentera rör redovisningen av deltidsstuderandena. Även i detta fall står moderata samhngspartiets representanter som ensamma reservanter. Deras krav är att redovisningen av antalet närvarande studerande, då så är möjligt, skaU ske med uppdelning på heltidsstuderande och deltidsstuderande.

Utskottet menar att det vikliga i det här sammanhanget inte i och för sig är uppdelningen av studerandegruppen på heltids- och dellidsläsande utan hur studenterna faktiskt utnyttjat undervisningsresurserna i ohka moment. Även fru Sundberg kommenterade detta och sade atl man får skilja på dessa saker och frågan om huruvida de använde resurserna för tentamen och sådana saker. Hur det nu än förhåller sig med utnyttjandet av undervisningsresurserna och utnyttjandet av tentamensresurserna så är det väl ändå klart att det viktiga är att man får en bild av hur de studerande faktiskt utnyttjar undervisningsresurserna. Det är alltå en viktig punkt hur resurserna utnyttjas på olika moment. Det kan faktiskt växla från moment till moment under undervisningens gång.

Sedan tycker jag att del är viktigt alt man får klart för sig de studerandes utbUdningsmål. Skall man t. ex. gå en viss studiekurs eller viss utbildningshnje? Det är viktigt atl man får klarhet i dessa reella problem. Det pågår en del projekt som syftar tUl att klarlägga detta litet bättre så att man får en bättre registrering.

Jag vill påminna om det s. k. UEA-projeklet som innefattar intensiv-undersökningar om bortfall och genomströmning i Umeå och Göteborg under rubriken Utbildnings- och elevanalyser. Projektet syftar till en kontroll av den officieUa statistiken över genomströmningen och en komplettering av den med data, som kan belysa studieavbrottens art och orsaker.

Vidare arbetar i Uppsala det s. k. AROS-projeklet, där man tar fram det material som man behöver lokalt vid universitetet för planering på institutionsnivå och på utbildningsnämndsnivå. Detta skaU sedan kunna föras in i statistiska centralbyråns mönster för de centrala planeringsbehoven. SCB skall således inte som förut behöva gå ut med särskilda enkäter som var irriterande för institutionerna. Institutionerna uppfattade delta många gånger som självändamål. Man såg inte detta som en reguljär del av jobbet på institutionen. Nu skuUe man i stället uppleva detta som en naturlig del av jobbet på institutionen. Man har användning för det i vardagsarbetet på institutionerna, och det måste ändå vara något rätt positivt. Det pågår ju en del arbete som gör att man får en bättre belysning av studenternas faktiska situation med avseende på undervis-ningsutnytljande, genomströmning, avbrott och studiemål, och det är ju del som är det viktiga.

Fru Sundberg säger sedan att man skulle vara rädd för att få fram siffror över antalet deltidsstuderande. Hon menar alt avhoppen är för

många, flykten är för stor, och alt man vill dölja detta. Man skulle ha ett intresse av atl dölja det, ty om del kom fram, skulle det vara tecken på alt PUKAS-systemel misslyckats. Jag tycker att fru Sundberg hamnar, åtskilhgt snett i detta resonemang. Fru Sundberg får väl närmare precisera vad det är som man velat dölja i detta sammanhang. Jag är inte övertygad om att det förhåller sig på det sätt som fru Sundberg säger här. Det får presteras något bättre bevis än de som fru Sundberg försökte att anföra. Det finns väl ingen som har anledning att dölja sådant som hur det faktiskt föhåller sig med utnyttjandet av undervisningsresurserna, med studieavbrotten och med elevgenomströmningen. I varje fall hör inte jag tUI dem som tycker att det är intressant alt dölja sådana saker. Man skuUe göra sig själv och alla andra som arbetar inom undervisningsväsendet en otjänst genom att försöka dölja detta.

Jag tror alltså att fru Sundberg drar helt felaktiga slutsatser.

De motiveringar som fru Sundberg här framfört har fru Sundberg vidare inte redovisat i något tidigare sammanhang när fru Sundberg har argumenterat på detta område. Men jag förstår det mycket väl — det gör sig inte att sitta i ett utskott och resonera om detta. Däremot tror kanske fru Sundberg alt det gör sig att här i kammaren i en offentlig debatt framföra sådana insinuationer. De är egentligen inte värdiga en sådan debatt som denna.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall tiU utskottets hemstäUan underpunkten 1, mom. 8 och 11, samt underpunkten 16.

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag till universiteten m. m.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först bemöta herr Gustafsson i Barkarby när det gäller yrkesvägledning kombinerad med sludierådgivning. Det är faktiskt inte så atl man måste betrakta detta precis på samma sätt som man ser på yrkesvalslärare och syo-funklionärer i skolan. Det verkar som om man på socialdemokratiskt håll inte kunde tänka sig att en studievägledare skulle ha utbildning också vad gäller yrkesvägledning. Det är inte två helt olika funktioner, och det visar sig tydligt genom den popularitet yrkesvalslärarna har i dag, trots att syo-funktionärerna med sin rena arbetsmarknadsut-bUdning har tUlkommit.

Men, herr Gustafsson i Barkarby, vem är det som vill dölja något? Inte är det den som begär en redovisning av i vUken grad de studerande hellids- eller deltidsstuderar. I stället är det väl utskottet, som säger att detta saknar betydelse. Jag beklagar att inte utskottsmajoriteten i sin skrivning hade redovisat jusl AROS-projektet och utbildnings- och elevgenomströmningsprojektet. De syftar nämligen till precis detsamma som vårt förslag om att få fram hur de studerande har delat upp sina studier.

Man kan vidare i detta sammanhang konstatera att det har blivit en alldeles oväntat stor ökning av antalet deltidsstuderande. Om detta beror på del nya kravet på flexibilitet i undervisningen och på varvad utbildning eller om det beror på att de studerande lar avstånd från studiemedelssystemet, som del nu är utformat, och anser det vara nödvändigt att försörja sig, är det naturligtvis svårt all avgöra utan undersökning. Men vad man däremot kan slå fast är att genom sänkning

179

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag till univer-. siteten m. m.

av standardkravet vid våra universitet är det i dag möjligt atl göra denna kombination. Fordringarna på den studerande har ju sjunkit, och på vårt håll tycker vi att del vore bättre att fordringarna vore sådana att de studerande kunde välja klart: SkaU vi studera på heltid eller på dellid? Det är ändå det beslutet de måste redovisa när de börjar att studera vid universiteten.

Min  fråga  står  kvar;  Varför  skall i så  fall denna redovisning och anmälan ske?

Herr RICHARDSON (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Gustafsson i Barkarby ifrågasätter inte del önskvärda och angelägna i alt anslaget till stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier ökas. Han tillbakavisar vårt yrkande på en höjning med 2 miljoner kronor med alt budgetläget inte medger ökade medel. Det ger lätt en föreställning av alt utskottet sitter inne med något slags absolut sanning, som till yttermera visso är identisk med den sanning som det föredragande statsrådet här kommit med. 13 232 000 kronor är del som budgetläget medger.

Det finns egentligen två motiv för vårt förslag. Del ena är alt vi menar alt 1969 års forskarutbildningsreform måste uppföljas. Jag citerar ett stycke ur propositionens sammanfattning: "En genomtänkt, systematiskt planerad utbildningsgång skall läggas upp för i princip varje enskild doktorand. I den nya forskarutbUdningen avses inslaget av metodisk undervisning och handledning öka väsentligt." Vi menar all del är nödvändigt att fullfölja de här planerna, och det kräver ökade anslag.

Herr Gustafsson ansåg atl det är för tidigt alt säga i vad mån man har nått syftemålet all nedbringa tiden för doklorandutbildningen. Del är möjligt all del är för tidigt alt ha någon definitiv uppfattning om detta, men mig förefaller del ändock som om allt i stort sett skulle ha blivit vid del gamla i del stycket.

Men det finns också ett annat motiv, nämligen de sysselsättnings- och försörjningssvårigheter som många forskarstuderande råkat ut för i samband med indragningen av assistent- och amanuenstjänsler och minskningen av antalet extra leklorstjänsler. Det är ett ytterligare skäl som gör del verkligt angeläget atl ge det här extra anslaget.

180

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först säga till herr Richardson, som kommenterar vårt yttrande så, atl det är med hänvisning till budgetläget vi inte kan sträcka oss längre. Del är en riktig redovisning. Men sedan försöker han vara ironisk och menar atl vi skulle ha sagt alt del är något slags absolut sanning att man inte kan gå längre än vi gjort, och det är naturligtvis alltid lätt för oppositionen all raljera med de här tingen. Jag sade ingenting om all del var en absolut sanning atl det här var del allra bästa under alla omständigheter. Jag sade kort och gott att del är en avvägning som görs och att vi då har hamnat på den här nivån. Det är klart att man alltid kan resonera om vUken exakt nivå man skall stanna på.

Sedan kom den andra ironiska frågan, och den är också vanlig: Varför hamnar ni precis på statsrådens summa? Jag överlåter ål herr Richardson

att fundera över varför det förhåller sig på det sättet. Är del så underligt att statsråd från ell parti och riksdagsmän från samma parti gör någorlunda lika värderingar i sådana här sammanhang? Del är väl inle så konstigt, alt man behöver ironisera speciellt över del.

Låt mig sedan tUl fru Sundberg säga etl par ord när del gäller yrkesvägledarna. Jag vidhåller atl det är fråga om ohka funktioner. Den här ämnesinriklade studievägledningen vid universiteten är ett slag av arbete och yrkesvägledningen är etl annat slag av arbete. Man kan inle ulan vidare låta samma personalkategori sköta båda de arbetsuppgifterna.

Till slut viU jag bara betona alt det pågår undersökningar, som jag har redovisat. Jag kan erinra om atl utskottet säger:

"Vad därefter beträffar den önskade uppgiftens betydelse för resursavvägning och bedömning av resursutnyttjande måste uppgift om den faktiska undervisningssituationen i varje ämne föreligga och antalet studerande som bevistar undervisningsmomentet i fråga vara det avgörande."

Det visar ju atl det är de faktiska uppgifterna som vi tycker är viktiga, viktigare kanske än formell registrering av deltids- och heltidsstuderande.

Nr 61

Onsdagen den   , 4aprn 1973

Anslag till universiteten m. m.

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Årets riksdagsdebatt om universiteten och högskolorna är mindre djupgående och även mindre kontroversiell än tidigare års och sannolikt också kommande års. Det sammanhänger bl. a. med alt det så kritiserade PUKAS-systemel nu har reformerats och att man ser att det slår inför sitt slut. Sannolikt kommer PUKAS-systemel alt betraktas som en relativt betydelselös episod i det högre undervisningsväsendels historia i vårt land. Den andra förklaringen till att dagens debatt är mera dämpad än tidigare är givetvis atl U 68 :s förslag nu avgivils och kastar sin skugga framför sig.

Jag skall, herr talman, därför la upp tre speciella problem som jag tror har aktualitet för universiteten just i dag och avslå från vidare debatt. Det gäller lärarsituationen, resurserna för forskarutbildning och forskarkarriären.

Vad först gäller de kortlidsförordnade lärarnas situation vid de fria fakulteterna så är det uppenbart alt studenlminskningen, som har blivit större än vad flertalet trodde, har fått och kommer all få ett kraftigt genomslag i form av ett minskal antal icke-ordinarie tjänster. Redan föregående år förde vi i riksdagen en debatt om detta, och i januari 1972 förde jag tillsammans med några medmotionärer fram ell förslag om att inrätta etl antal särskilda tillfäUiga doklorandstipendier för att möta den här situationen. Regeringen lade senare under året fram ett förslag till åtgärder för att förhindra all alltför många kortlidsförordnade lärare friställdes, och i del paketet mgick bl. a. ell påslag av tillfälliga doklorandstipendier.

Situationen är i princip likartad i år — studenlminskningen fortsätter och den får sannolikt ett mera drastiskt genomslag än år 1972. Etl antal exempel kan hämtas från universitetsorterna. Man räknar med att i varje fall mellan 50 och 75 lärare vid de fria fakulteterna vid moderuniversile-len kommer alt bli ulan arbete.

181

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

182

I en motion från folkpartiet har vi föreslagit att riksdagen skulle skriva tUl Kungl. Maj:t och bemyndiga Kungl. Maj:l atl vidta den typ av åtgärder som vidtogs förra året för att förhindra alt alltför många lärare skall behöva friställas från andra halvåret 1973. Jag tror att det är värdefullt att del finns en handlingsberedskap på del här området, och jag noterar alt ulbildningsutskoltel här har samma mening som motionärerna. Utskottet gör under punkten 1 mom. 5 ett tUlkännagivande, som betyder all utskottet och riksdagen, om den nu följer utskottet, förväntar sig att någon typ av åtgärder vidtas men att man inle vill föreskriva eller direkt påtala vilken typ av åtgärder som skaU göras. Jag vill naturligtvis uttrycka den förhoppningen all statsrådet Moberg är beredd alt la det här tillkännagivandel på allvar och all han kommer alt överväga vilka konkreta åtgärder som skall vidtas.

Det är naturligtvis en i vårt land ur arbetslagarsynpunkt rätt ovanlig situation som de här lärarna befinner sig i. De har anställning ett år i laget och riskerar att med etl par månaders varsel få besked om atl något ytterligare ettårsförordnande inle finns för deras del. Jag tror att det är riktigt atl säga all det är en i det svenska samhället ganska ovanlig otrygghet i anställningen som de kortlidsförordnade lärarna vid universiteten har. I det arbetsmarknadsläge som nu råder för akademikergrupperna i allmänhet blir naturligtvis situationen för den enskUde inte mindre oroande.

Ar 1969 genomfördes en reform av forskarutbildningen som syftade till atl åstadkomma en mera effektiv utbUdning och handledning av doktoranderna och att på del viset nedbringa studietiderna för doktorsexamen. I samband med den reformen gavs här i riksdagen ell uttryckligt löfte om all handledarresurserna successivt skuUe byggas ut. Vi kan nu konstatera alt del löftet från socialdemokratins sida har inte infriats. Antalet nya tjänster vid universiteten för forskarutbildning och forskar-handledning har ökat långsammare under åren efler forskarutbildningsreformen än dessförinnan. Det antal nya forskartjänster som tillförts universiteten under åren 1972 och 1973 ligger mycket nära noll.

Jag vill också säga all den förändring som genomfördes förra året, när man föreskrev all professorer, docenter och forskarassistenter skulle få hela sin tjänstgöringsskyldighet förlagd tUl forskarutbildningsnivån, ur den här synpunkten i allt väsentligt har visat sig vara en skenreform. Del blev i huvudsak bara en omfördelning mellan tnslilulioner som hade relativt många fasta tjänster och institutioner där forskarutbildningen tidigare i huvudsak hade lösts genom pengar från del s. k. förstärknings-anslaget. Jag vill gärna tillägga att jag i och för sig inle betraktar del som någon förtjänst med den här förändringen, att man nu faktiskt som student på grundulbildningsnivå inte har möjlighet att i undervisningen möta en professor, en docent eller en forskarassistent. Nog är det någonting relativt unikt atl man som här i Sverige har en organisation av det högre utbildningsväsendet där studenterna under sina tre fyra första studieår varken får se eller höra professorer, inle får lyssna till och inle får kontakt med lärare med egen forskarerfarenhet. Jag tror att man när den här reformen genomfördes — och det skedde ju i huvudsak med gillande från universitetens sida — inte förutsåg denna utveckling.

När nu minskningen i år av antalet studerande på lågstadiet blev så drastisk fanns ju en möjlighet för utbUdningsministern och statsrådet Moberg alt föra över en del av undervisningsresurserna från lågstadiet till forskarutbUdningen. Del är ju ändå så atl de totala lärarlönekostnaderna för de fria fakulteterna för budgetåret 1973/74 beräknas minska med ungefär 30 mUjoner kronor, och man kunde i varje fall ha använt en del av de pengarna till atl infria löftet från 1969 om ytterligare resurser för forskarutbUdningen. Mot den bakgrunden är del svårt all förslå alt herr Gustafsson i Barkarby på den här punkten åberopar det allmänna budgetlägel som argument.

Men den här chansen ville regeringen inle la, och jag tror all dagens doktorander är alt beklaga, därför atl del var nog en chans som inte kommer tillbaka. Jag vUl gärna understryka det allvarliga i att vi i dag i Sverige har ungefär 13 000 doktorander. Det är en mycket kraftig ökning under de senaste två tre åren, och för dessa många nya doktorander skulle etl lillskolt tiU resurserna för forskarutbUdningen ha kunnat ge den meningsfuUa undervisning på den här nivån som forskarutbUdnmgs-reformen 1969 syftade till. Vi har från vår sida velat la delta så pass myckel på allvar all vi föreslår en ytterligare resurstilldelning i enlighet med reservationen A 1, som jag yrkar bifall till.

Herr talman! Det tredje problem som jag vill beröra här i aU korthet gäller forskarkarriären. Det kunde i och för sig finnas anledning alt ägna en mycket lång betraktelse åt frågan om-forskarkarriären. Jag vill säga alt i forskarutbildningsreformen 1969 låg ju också en viss översyn av forskarkarriären. Inte heller på den punkten har beslutet 1969 inneburit särskilt myckel. Antalet forskar- och handledarljänster har, som jag nyss nämnde, ökat myckel långsamt. Tillskollen har varit mindre än före 1969. En möjlighet har visserligen öppnats atl förlänga förordnandet för docenter, men i praktiken har det visat sig att den möjligheten är relativt litet värd, och den otrygghet som rymdes i uttrycket docenteländet finns i ganska stor utsträckning alltjämt kvar. Därtill kommer atl universitetslektorerna, den enda tjänstekategori som har ökat nämnvärt, har en undervisningsskyldighel som i stort sett omöjliggör för lektorerna att bedriva egen forskning, och därmed minskar starkt del samband meUan forskning och undervisning som enligt min mening är inte bara väsentligt ulan själva den centrala fördelen med universitetsväsendet. Jag vill gärna, utan all fördenskull starta någon U 68-debatt, säga att jag tror att man inom det svenska universitetsväsendet kommer atl myckel noggrant studera U 68-förslaget i del avseendet.

Herr talman! Avslutningsvis och med anknytning lUl del särskilda yttrande som avgivils på denna punkt viU jag helt allmänt säga alt jag tror alt en förutsättningslös översyn av forskarkarriären är angelägen inom en ganska snar framlid.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Den fråga som jag vUl aktualisera i delta sammanhang är mrättandet av en professur i barnkirurgi. Del är en gammal fråga, och jag ber att omedelbart få yrka bifall till motionen 106 om inrättande vid Uppsala universitet av en professur i barnkirurgi. Jag har inte begärt några

183

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

184

miljoner i den motionen. Inte heller har jag begärt alt vi skall inrätta en speciell utbildningslinje vid vilken vi utbildar människor för olika tjänster eller olika arbetsuppgifter men sedan inle utnyttjar den utbUdade arbetskraften på ett vettigt och rikligt sätt.

Jag beklagar att chefen för utbildningsdepartementet inte har lagt i dagen det intresse som vi vanliga, icke akademiskt eller teoretiskt UtbUdade har rätt atl ställa på en departementschef. När del gäller hälso-och sjukvården behövs det dels en teoretisk utbUdning, dels praktisk erfarenhet - och framför allt behövs det en kombination av detta för att ge dem som skaU syssla med hälso- och sjukvården möjligheter alt fullgöra den uppgiften.

Jag lyssnade tidigare på chefen för socialdepartementet, när han talade orn hur vi skall försöka la hänsyn till människor, speciellt tUl handikappade människor, men vad har vi i del sammanhanget fått uppleva? I 4—5 år har jag försökt påvisa behovet av sådana resurser alt barn som föds med skador skall slippa hgga i en säng i hela sitt liv - låt vara att vi av de 240 barn som varje år föds med skador bara kunnat rädda 25, kanske 50 stycken per år till full hälsa. Landstingen skuUe slippa vara med om en inhuman behandling av barn, och samtidigt skulle vi slippa undan att betala 300, kanske 400 kronor per dag för all ha dessa barnslackare liggande i en säng.

Det intresse som en tom kammare visar för sådana här saker kanske motsvarar det intresse som man från departementels och utskottets sida lägger i dagen. Del är nämligen förhållandevis få som behöver vård och hjälp i sådana här situationer. I vårt land behöver årligen ca 43 000 barn vårdas i sluten vård för allmänna kirurgiska och urologiska åkommor. Av de 120 000 levande födda per år vel vi all ungefär 240 föds med grava skador. Man kan säga: Men 240 är inle så många! Nej, del kan allihop säga som inle praktiskt behöver syssla med sjukvård eller som - vUkel gäller många av oss — är i den lyckliga omständigheten att vi har friska barn.

Men när man under etl flertal år har fått följa dessa olyckliga barn, fåll la del av de lidanden som föräldrar till dessa gravt handikappade eller skadade barn får lov att utstå finner man all både departement och utskott visar ett oerhört kallsinne när de år efler år bara konstaterar atl del föreligger etl myckel starkt behov av förbättringar på det här området men inle gör någonting. Kostnaden för atl få till stånd en bättre barnkirurgisk verksamhet i del här landet kanske bara gäller några lusen kronor, och inte miljoner. Genom atl utnyttja den arbetskraft vi har för forskning och vetenskapligt arbete kunde vi kanske också samtidigt släppa in barnkirurgin vid våra medicinska fakulteter. Varken departementet eller utskottet kan vara ovetande om atl man, för alt få vara med i våra medicinska fakulteter, måste vara professor - och inte bara titulärprofessor av andra graden.

Jag vill uttala en ganska allvarlig varning. Jag har varit med här i riksdagen i 33 år, och jag måste säga alt både herr talmannen och jag börjar känna oss främmande inför utvecklingen i riksdagen, därför all den alltmer blir någon sorts voleringsapparal. Vi kan inte från ulskollets sida, som vi gjorde förr, våga la ett initiativ och genomföra våra idéer.

Men om vi skulle ha varit lika rädda för att ha en uppfattning från riksdagens sida förr som vi är i dag skulle vårt land, i varje fall på den medicinska sidan, ha haft del ganska besvärligt i dag.

Låt mig bara erinra om atl tuberkulosen var ett problem som vi mötte i vart och vartannat hem i vårt land. Vi satsade för atl försöka komma till rätta med detta problem, och vi lyckades med det. Vi har därmed besparat landstinget och samhället miljoner, men vi har också besparat människor lidande. Samma problem hade vi när det gällde barnförlamning, som var en skräck för hemmen. Hur många lusen års dagsverken sparar vi i dag in genom all antalet personer som drabbas av barnförlamning nedbringats från omkring 4 000 per år till två tre stycken? Förhållandet är i dag detsamma inom barnkirurgin.

Om herrarna och damerna kunde sätta sig in i vad del innebär i lidande och ekonomiska förluster dagligdags att vi säger oss atl det inte är staten som drabbas av kostnaderna ulan landstinget! Vi får i dag betala 200—400 kronor per dag och person för atl ha människor som icke skulle behöva det liggande på sjukhus. Det är inte bara ur humanitär utan även ur ekonomisk synpunkt oförsvarligt all del fortsätter på detta sätt.

Det skulle vara intressant all få gå igenom hela detta ämne, men del skulle vara ganska meningslöst. Eftersom chefen för utbildningsdepartementet inle gör kammaren den äran när vi nu behandlar dessa medicinska frågor, så kommer del väl inle heller all bli någol resultat av det. När man icke kunnat notera någonting positivt från departementets sida under alla dessa år, trots skrivelser och utredningar som visat på behovet och nödvändigheten av att detta problem löses, förefaller del utsiktslöst alt nu försöka få en ändring till stånd. Men jag undrar om inte kammaren borde kunna säga ifrån själv någon gång.

För min del är det väl sista gången jag besvärar i medicinska frågor. Man kan lycka all den gamla, goda tiden försvunnit och att vi har fåll mer och mer av teori — och det skall väl också föreställa utbildning — när det gäller atl styra samhället. Men nog vore del en god gärning för dessa sjuka barn om kammaren kunde fatta beslut om inrättande av denna professur. Det löser inte alla problem, men vi skuhe därmed la ett steg pä vägen mot något bättre. Riksdagen skall ju inte bara vara en teoretisk samling människor. Riksdagsmännen skall också la upp de problem de möter ute i levande livet.

Även om jag hade tänkt säga en hel del ytterligare får jag nu nöja mig med alt yrka bifall till min motion och uttala förhoppningen all riksdagen själv skall ta ett steg i rätt riktning, även om del nu bara gäller några lusenlappar — del är ju inle alllid miljonerna som är del avgörande. Vi har nyss hört vilken väsentlig betydelse utbildningen har - och det är riktigt. Men del föreligger här en fara för alt vi utbildar folk bara för all exportera dem tUl andra länder. Del är ur alla synpunkter otillständigt all inle tillvarata den utbildade arbetskraften för uppgifter inom vårt land.

Därför, herr talman, hoppas jag på etl bifall till min motion.

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag till universiteten m. m.

Herr RASK (s):

Herr talman!  1 utbildningsutskoltels betänkande behandlar utskottet under punkten 9 bl. a. min motion nr 303 om inrättande av en professur

185

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

186

i gjuleriteknik vid någon av våra tekniska högskolor.

Ulskoltel refererar i sin skrivning till gjuteribranschens betydelse för svensk industri och även tiU universitelskanslersämbetels remissyttrande över den utredning som gjorts av Svenska gjuteriföreningen och industridepartementet. Utskottet avfärdar dock yrkandet i motionen med endast en hänvisning tiU universilelskanslersämbelets kommande lolalbedöman-de av frågor om förstärkning av högskolornas forskningsresurser. Jag tycker inle alt utbUdningsutskottet visar så värst stor vilja all göra något väsentligt för en bransch som är betydelsefull för vårt näringsliv.

Jag vet alt två experter för gjuteribranschen har lämnats företräde inför utskottet. Men jag vet också atl dessa båda i sin koncentrerade föredragning och i svaren på de frågor som utskottets ledamöter ställde tiU dem gav ell myckel gott underlag för bedömningen av angelägenhetsgraden av högskoleutbildad arbetskraft för den svenska gjuteriindustrin, men ändå hemställer utskottet enhälligt att riksdagen måtte avslå motionen 303.

Av motionen 303 framgår all Sverige saknar professur i gjuleriteknik, till skUlnad från alla andra industriländer och till skUlnad också från våra nordiska grannländer.

Vid Danmarks Tekniske Hojskole finns en professur, i vilken gjuleriteknik ingår som väsentlig del. I Finland finns en professur i gjuleriteknik och metallurgi vid Statens Tekniska Forskningscentral. Vid Norges Tekniske Hogskole i Trondheim meddelas gjuleriundervisning inom en docentur. Dessutom finns i våra grannländer vid dessa högskolor väl utrustade institutioner med resurser att bedriva forskning som praktisk undervisning i gjuleriteknik.

Undra då inle över att jag som motionär är litet förvånad över utbildningsutskottets ställningslagande i denna sak!

Del är ju dessutom på del sättet atl del inle är första gången denna fråga aktualiseras. Ja, det är första gången del förekommer en riksdagsmotion i ärendet. Jag bestämde mig för alt motionera sedan jag i höstas läst utredningen Svensk gjuteriindustri - nuläge — framtidsbedömning. Men frågan om en professur i gjuterileknUc eller metallernas gjulning har sedan en lång följd av år framförts av bl. a. bergsavdelningen vid tekniska högskolan i Stockholm och Svenska gjuteriföreningen som är en branschgrupp inom Sveriges mekanförbund. Något resultat har del dock mte lett tiU hitintUls.

Utskottet är kortfattat i sin skrivning. Jag bhr däremot mera utförlig. Jag blir det därför all del för en bransch inom vår svenska industri är en väsentlig fråga som behandlas och därför atl utskottet inle har varit så positivt som jag hade väntal. Jag är del dessutom därför atl jag själv är gjulare och inifrån känner branschen och vel vad som behövs för en fortsatt utveckling.

Gjuterhndustrin är en basindustri främst för verkstadsindustrin och i viss utsträckning även för stålindustrin och byggnadsverksamheten. Gjulgods som sådant exporteras endast i måttlig omfattning, men å andra sidan ingår gjulgods i en avsevärd del av verkstadsindustrins export. Gjuteriindustrin har således mycket stor betydelse för den svenska samhällsekonomin och för vår handelsbalans.

strukturen på svensk gjuteriindustri är skiftande. Dels har vi de flesta större gjuterierna, som ägs av verkstadsföretag och som sörjer för sill eget behov av gjulgods. Dels har vi ett ganska stort antal självständiga gjulerier som kan hänföras till gruppen medelstora och små industriföretag, som förser verkstadsindustrin och andra industribranscher med gjulgods och som är myckel väsentliga för deras produktion.

För samtliga gäller atl de måste ligga väl framme i tekniskt avseende för att kunna hävda sig mot konkurrerande gjuteriindustri i utlandet. Den fortsatta tekniska utvecklingen kommer alt medföra nya och större anspråk på del tekniska ledarskrktel vid gjuteriindustrin. Denna var tidigare gjulmäslarbetonad medan ledningen nu och kanske ännu mera framöver kommer all ligga hos ingenjörsutbildad personal. Sammanlagda antalet ingenjörer vid gjuterierna torde vara 700 å 800, och av dessa är blott omkring 25 högskoleutbildade. Huvuddelen är gymnasieingenjörer, av vilka de i ledande befallningar vid gjuterierna i regel har genomgått gjuterileknisk utbildning vid Erik Dahlbergsskolan i Jönköping, som är den enda ulbildningsanstalten av delta slag i landet. Utbildningen av gjuteriingenjörer på gymnasienivå kommer även i fortsättningen atl bedrivas, men antalet utbildade per år bhr sannolikt lågt. Troligen kommer dessa i framtiden i fråga huvudsakligen för lägre befallningar vid gjuterierna, beroende på att de mest aktiva eleverna numera fortsätter sina ingenjörsstudier på högskola.

Från exporlhåll säger man, all under åren framöver kommer 150-200 befallningar inom gjuteriindustrin atl rekryteras med högskoleingenjörer. Därtill kommer ca 25 högskoleingenjörer för forskning och undervisning. Vidare behövs ca 150 högskoleingenjörer för företag som levererar maskiner och råmaterial tUl gjuteriindustrin. Sammanlagt blir alltså högskoleingenjörer aktuella för omkring 250 befattningar. Om man förutsätter 25 års genomsnittlig yrkesverksamhet för dessa ingenjörer, ger detta ell utbUdningsbehov per år av minst 10 högskoleingenjörer.

Huvuddelen av de behövliga högskoleingenjörerna kan lämpligen vara produktionstekniskt utbUdade på mekanisk hnje vid teknisk högskola, men det föreligger också ett behov av metallurgiskt utbildade ingenjörer.

För gjuteriindustrin är del nödvändigt att högskoleutbildade ingenjörer som anställs där har en tillfredsställande utbildning i gjuleriteknik. För närvarande är detta inte fallet. En gjulerilekniker måste behärska metallurgi, sandteknologi, ingjuts- och mätningsteknik, produktionsteknik och miljöteknik. På flertalet av dessa områden ges för närvarande ringa eller ingen utbildning vid de tekniska högskolorna. En förutsättning för en god utbildning på detta område är inrättandet av en eUer flera professurer i gjuleriteknik.

En professur har betydelse icke blott för utbildningen pä området, utan också för forskningen. På gjuteriområdel finns bl. a. genom den vid Svenska gjuteriföreningen i Jönköping bedrivna verksamheten en förhållandevis väl utbyggd tillämpad forskning. Men del är en avsevärd brist all denna ej som grundval har grundläggande forskning av den typ som bör bedrivas vid högskoleinstitution. Gjuleriteknikens utveckling i Sverige skulle kraftigt befrämjas om en väl utbyggd högskoleinstitution kom till stånd med normalt antal befattningar för biträdande lärare, forsknings-

Nr61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

187

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

assistenter och bilrädeskrafl i övrigt.

Årligen tas 860 elever in på mekanisk studieinriktning i de tekniska högskolorna och 80 på metallurgisk studieinriktning. Huvuddelen av dessa elever behöver en grundläggande utbildning i gjuleriteknik. Främst gäller detta för blivande konstruktörer, som måste kunna avgöra när gjulning är den lämpligaste framställningsmetoden och hur gjutgodsel skall utformas. Även för produktionstekniker i verkstäder, inköpare, materialingenjörer m. fl. är kunskaper i gjuleriteknik helt nödvändiga.

Utbildningen av dessa stora grupper av ingenjörer är för närvarande otillfredsställande - det bör understrykas. Blott 20 till 40 timmar av studietiden ägnas åt gjuterileknisk utbildning, som inte bhr tillräckligt inträngande. En institution i gjuleriteknik vid någon av de tekniska högskolorna skulle utgöra en replipunkt för utbUdningen vid de övriga högskolorna och kunna förse dessa med välutbildade lärarkrafter.

Slutligen skulle jag vilja säga att gjutgodsel konkurrerar med svetsning, smide, maskinbearbelning ur slångmalerial samt inle minst med plaster. 1 de konkurrerande framställningsmetoderna och materialen ges omfattande utbildning på högskolenivå. På grund av atl någon professur i gjuleriteknik inte finns i Sverige får denna tillverkningsmetod etl handikapp i konkurrensen med de andra framställningsmetoderna, ett handikapp som är mycket kännbart och som kommer att bli ännu kännbarare i framliden om man inte bestämmer sig för all göra något -om man som utbUdningsutskottet inle har en bestämd vilja alt göra något på detta område.

Med det anförda, herr talman, ber jag all få yrka bifaU tiU motionen 303.

I detta anförande instämde herr Lothigius (m).

188

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Om jag inte alldeles missförstått del förslag som U 68 nu framlagt om högskoleutbildningen, innebär del all den naturvetenskapliga utbildningen kommer atl utlokaliseras bl. a. till Karlstad. Delta sker därför att man anser att den grundläggande utbildningen bör anpassas till ett områdes yrkesulbildningsprofil och denna är klart dokumenterad i Värmland. Näringslivet där har ell ökat behov av tekniker och naturvetare.

I motionen 1314 har detta också framhållits liksom den positiva effekt den högre utbildningen har haft genom att den medfört en regional utjämning av tillströmningen till högre studier. Sedan 1970 har i Karlstad anordnats decentraliserad utbildning i skolstyrelsens regi. Det har dels varit fråga om 20-poängskurser i kemi, dels 40-poängskurser i fysik. Vi anser atl underlag finns även för 40-poängskurser i kemi. Undersökningar visar all ett stort antal studerande skuUe viha välja jusl den typen av utbildning.

Den kemiska industrin har i Värmland en dominerande ställning och även en myckel omfattande forskningsverksamhet bedrivs där, varför man vet all del finns avnämare till dem som genomgått en sådan utbildning.  Utsikterna atl efler genomgången utbUdning bli placerade

inom Värmlands näringsliv anses vara myckel goda.

Föredraganden för stalsverkspropositionens bilaga 10 finner visserligen atl den decentraliserade kursverksamheten på 20-poängsnivå bör ges en mera naturvetenskaplig inriktning och ger därmed en chans till filialorlerna all anordna sådana kurser. Vad gäller utbildning på 40-poängsnivå inom ämnesområdet fysik anser statsrådet att denna i första hand bör förläggas till universiteten. Utskottet ansluter sig till detta och anför som skäl att aUtför många platser står tomma i redan anordnade kurser i fysik. Så är icke förhållandet i Karlstad. Vid de där anordnade fysikkurserna slår inga platser lediga.

Om man på departementet bedömer UKÄ:s förslag om en utbyggnad av filialerna mindre lämpligt atl genomföra i väntan på förslaget från U 68, anser vi motionärer från Karlstad att det vore klokt att i stället satsa på den decentraliserade utbildningen i naturvetenskapliga ämnen som en förberedelse för en i framliden möjlig utbyggnad av filialerna. U 68 :s förslag, i synnerhet universitetskansler Löwbeers särskilda yttrande, som innebär en rekommendation alt omgående salsa på ämnena fysik, kemi, geologi i Växjö och Karlstad hälsar vi med tillfredsställelse. För oss är inle bara aspekten att inte kunna få ordinarie kurser utan också risken att förlora möjligheterna lUl decentraliserade 40-poängskurser i kemi och fysik ett myckel nedslående perspektiv.

Med den struktur som den värmländska industrin har kan vi, som jag förut har sagt, visa upp en utbildningsprofil som ger underlag för en utbyggnad och förstärkning av den högre utbUdningen särskUt i den naturvetenskapliga delen. Vi ser en sådan utbyggnad som en nödvändig förutsättning för en förstärkning av länets resurser över huvud taget. Varje försämring av utbUdningsresurserna betraktar vi som ett hot mot vår strävan att förslärka Karlstadsregionen för alt därmed dämma upp mot vidare ulflyltning från övriga regioner. Det gäller att ge ungdomen både utbildnings- och utkomstmöjligheter inom länet.

Att tUl båtnad för de stora universitetsorterna försämra utbUdningen pä filialorterna tycker vi rimmar illa med den av riksdagen fastlagda regionalpolitiken. UKÄ:s framställning tUl utbildningsdepartementet om anordnandet av decentraliserade kurser för Karlstads vidkommande, dels en 40-poängkurs i fysik, dels en sådan i kemi läsåret 1973/74 är helt i hnje med vad skolmyndigheterna i Karlstad anser vara genomförbart.

Herr talman! Jag finner det meningslöst all yrka bifall lUl motionen, men jag har med detta anförande velat understryka betydelsen av atl Kungl. Maj.t ger sitt bifall tUl UKÄ;s framställning.

Ulskoltel har också på s. 4 i betänkandet ullalat att "önskemålet alt de studerande skall kunna fullfölja sin utbildning på respektive ort talar för alt en fortsatt utbyggnad av universitetsfilialerna koncentreras till naturvetenskapliga ämnesområden". Universitetskanslerns yttrande till U 68 ;s betänkande ger ytteriigare stöd för den tankegången. Om detta inte snarast kan förverkligas i from av ordinarie kurser vid filialen i Karlstad ser vi del som en förmån alt vi ändå tills vidare får anordna decentraliserad utbUdning enligt UKÄ.s framstäUning.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

189

Nr 61                         Herr NILSSON i Norrköping (s):

Onsdagen den           talman!  Det finns sedan flera år tillbaka planer på all bygga upp

4 april 1973           " arbelsmedicinsk organisation vid Linköpings högskola.

■-—--------- -_--- ----- Bakgrunden  är  i korthet  den alt en statlig utredning redan   1963

*                     "        föreslog yrkesmedicinska enheter vid landets regionsjukhus. Vidare har

UKÄ i flera år i petilaskrivelser begärt att professurer i yrkesmedicin och yrkeshygien skaU inrättas vid högskolan i Linköpuig. Landstinget i Östergötlands län har också faltal beslut om en yrkesmedicinsk enhet vid regionsjukhuset i Linköping och beslutat atl de av UKÄ föreslagna professurerna får förenas med överläkarljänsler.

Nämnas bör också all arbelsmedicinsk forskning vid Linköpings högskola varit ett återkommande krav från den fackhga och politiska arbetarrörelsen i Östergötland och att representanter för landstinget uppvaktat regeringen och hemstäUt om atl de aktuella professurerna bör inrättas.

Även om departementschefen anser att filialen i Umeå lUI arbetsme-dicinska institutet bör uppbyggas innan satsningar sker på annat håll och om man beaktar alt de aktuella tjänsterna inte kommit med i UKÄ:s petilaskrivelse för 1973/74, så finns det starka skäl som talar för att en arbelsmedicinsk enhet snabbt kommer till stånd i Linköping.

I dag står arbets- och miljöfrågorna i samhällsdebattens centrum. Vi vel atl den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen inle bara har haft positiva effekter för människorna. De snabba omstäUningarna i näringslivet har skapat stress och förslitning bland utsatta löntagargrupper. En satsning på medicinsk arbetsvetenskap, som leder till en anpassning av arbetsmiljön till människans förutsättningar, framstår som angelägen.

Självfallet kan man diskutera var i landet satsningen lämpligen bör ske. Starka skäl talar emellertid för Linköping. Där finns, vilket Linköpings högskola framhåller i remiss över arbetsmiljöutredningen, naturliga förutsättningar för samverkan mellan teknik—medicin och löntagare-näringsliv. Därtill kommer atl Linköpings högskola från sin start fåll en sådan inriktning att en slagkraftig och effektiv arbelsmedicinsk organisation kan byggas upp i Linköping utan ytterligare utredningar och utan ytterligare stora ekonomiska satsningar, om de tidigare önskade professurerna i yrkesmedicin och yrkeshygien tillskapas.

Den reservation som herr Berndtson i Linköping och jag själv fogat till utbildningsutskottets belänkande nr 8 bygger på en fempartimotion och utmynnar i förslag om atl riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t all den 1 juli 1973 inrätta professurer i yrkeshygien och yrkesmedicin vid högskolan i Linköping.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till reservationen C vid punkten 6 i UtbUdningsutskotlets betänkande nr 8.

1 detta anförande instämde herr Henrikson (s).

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman!  Får jag börja med all sammanfatta. Jag yrkar bifall till
190                        utskottets hemstäUan   i  de  delar   beträffande  vilka herr Gustafsson i

Barkarby ej framställt bifallsyrkande.

Det finns en moderat reservation om en professur i pedagogik vid universitetet i Uppsala. Inom utskotlsmajoriteten har vi konstaterat atl del i Uppsala finns en professur och en biträdande professur vid lärarhögskolan och en professur vid universitetet. Den biträdande professuren vid lärarhögskolan tillkom så sent som den 1 juli 1972. Den professur som moderaterna talar om i sin reservation kommer säkert så småningom.

Det finns också en Linköpingsreservalion om professurer i yrkesmedicin och yrkeshygien vid högskolan i Linköping.

I fjol, när utbildningsutskottet behandlade dessa frågor, underströk vi att universitelsmyndigheterna borde få en fastare grund för etl fortsatt planeringsarbete inom denna sektor, och vi räknade med all den arbetsgrupp som sysslat med detta snart är färdig med sin rapport. Det borde därför tUl nästa budgetår finnas förutsättningar för all ta stäUning tUl hur forsknings- och utbUdningsorganisationen skall byggas upp i fortsättningen. Det är alltså inte alls så som fru Ryding antydde, nämligen att utskottet skulle ha tappat intresset för dessa frågor.

Herr Lundberg har under en följd av år motionerat om en professur i barnkirurgi vid universitetet i Uppsala. Han antydde i sitt anförande alt utskottet inte skulle ha visat någol intresse för denna fråga och atl departementschefen inle skulle vara närvarande. Jag vill la statsrådet Moberg i försvar och säga, att han lyssnat lika intresserat, tror jag, på herr Lundbergs anförande som vi andra i kammaren.

Herr Lundberg har ju i sina motioner under en följd av år med ett omfattande material dokumenterat all forskning och utbildning i barnkirurgi är av stor betydelse. Det har understrukils i inlägg här i kammaren. Det är naturligtvis herr Lundberg som genom sina energiska insatser har åstadkommil all den arbetsgrupp som fakullelsberedningen för medicin tillsatte har gjort en analys av och inkommit med förslag till hur man skall förbättra utbildnings- och forskningsresurserna inom barnkirurgin.

Inom utskottet har vi utgått från att universitelskanslersämbetet bl. a. mot bakgrund av den opinionsbildning som så intensivt har bedrivits här i kammaren ulan ytterligare initiativ från riksdagen skall fullföha planerna på en professur i barnkirurgi.

I anslutning lUl detta har också utskottet gjort ell mera principiellt uttalande där vi har sagt, alt vi inle menar all riksdagen ulan synnerligen starka skäl skall fatta beslut om inrättande av personliga forskartjänster eller tjänster för vUka viss förste innehavare föreslagils utan all del finns underlag för del i form av förslag från de myndigheter som svarar för forskningsplaneringen på området i fråga. Vi hoppas väl att det ställningstagandet skall vara vägledande för motionärer också i framtiden. Del är väldigt svårt för utskottet att ge sig in på en bedömning av vem som skall inneha en sådan professur ulan att man har det underlag som normall föreligger ifrån de planerande myndigheternas sida.

Herr Rask tog upp frågan om professuren i gjuleriteknik. Herr Rask har skrivit en mycket väldokumenterad motion som av utskottet faktiskt har fått en  mycket positiv behandling. Många motionärer har fått en

Nr 61

Onsdagen den 4aprn 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

191

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

relativt kärv och snål behandling av utskottet men det gäller faktiskt inte herr Rask, Det finns, tycker jag, ingen anledning alt klaga över del sätt på vilket hans motion har bemötts av utskottet, I stället tycker jag atl han borde ha kunnat med rätt inkassera den poäng som han har -vunnit med sin motion. Med det hlla påpekandet hoppas jag alt jag har kunnat gjuta nytt mod i herr Rask,

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar herr Wikström för löftet all professuren i pedagogik vid Uppsala universitet säkert kommer så småningom. Min tillfredsställelse är myckel stor, men den skulle bli ännu större om statsrådet Moberg skuUe vilja bekräfta löftet. Det kan ju måhända bli han som får la slällning till del här ärendet nästa budgetår.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wikström säger här all utskottet lagt i dagen intresse. Men intresse har varenda utskottsbetänkande lagt i dagen sedan 1969. Man har alltid sagt alt det föreligger etl starkt behov. Men, herr talman, den vi skall hjälpa har inget behov av uttalade välmeningar. Vi kan bara beklaga de sjuka. Vi såg vad som hände i veckan. Vid ell sjukhus var del rätt många barn som dog. Del är ju oerhört aUvarligt och beklagansvärt. Jag frågar mig då om del inle är lika beklagansvärt att vi här i riksdagen är efter år skjuter på en fråga och på detta sätt tvingar dessa nyfödda barn atl leva under förhållanden som ur humanitär synpunkt måste anses vara omänskliga. Därför anser jag att vi i riksdagen kan ta den här professuren.

Jag vill erinra om all jag varit med om atl förorda den första innehavaren av en sådan professur. Ännu har ingen av de professurer som jag varit med om all föra fram varit misslyckad. Innehavarna har kommit atl inta en världsberömd slällning. Jag behöver bara erinra om Tord Skoog, som för närvarande anses vara en av världens förnämsta plastikkirurger.

Del är naturligtvis tacknämligt från utskottets sida all man skriver välvilligt, men del är ändå handlingen som är avgörande. För dessa stackars barn och för deras föräldrar är denna fråga oerhört angelägen.

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr talman! För mig är det både glädjande och överraskande om jag skulle kunna läsa in något positivt i UtbUdningsutskotlets skrivning. Men det är kanske så all jag inte lärt mig all läsa ulbildningsutskottets belänkande än. Jag lar emeUertid herr Wikström på orden och hoppas med detta alt mina önskningar om en professur i gjuleriteknik infrias kanske med del snaraste.

192

Herr WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herrar Lundberg och Rask torde faktiskt vara de motionärer som blivit mest positivt behandlade av utskottet, och därför är det märkligt all del är jusl från dem vi skall få de främsta klagomålen.

Del är faktiskt viktigt att läsa vad som står i utskottets betänkande — och, herr Rask, alt jämföra med den behandling som andra motioner får.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har aldrig betraktat en motion som någol personligt, utan en motion lUlkommer därför atl det föreligger etl behov. När både utskott och andra under så många år har konstaterat atl det föreligger starka skäl för att inrätta ifrågavarande professur kan man inle vara lUlfredsställd med motionens behandling, i varje fall inte om man som jag haft ansvar för hälso- och sjukvården inom ell län under en längre lid och fåll uppleva den skada som bristande utbildning och bristande möjligheter för läkarna förorsakar. Del är ändå viktigt att vi inte bara talar om läkarna. Vi måste också ge dem resurser för att de skall kunna fullgöra sin uppgift. Det är etl hån emot läkarna och emot sjukvården, om vi bara med ord försöker lösa problem som vi ändå ytterst måste la itu med i praktisk handhng.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag har i år liksom två år tidigare motionerat atl vi skulle få grundkursen om 40 poäng i religionskunskap tiU Göteborgs universitet. Den historisk-filosofiska sektionens utbUdningsnämnd där beslöt i december 1970 att tillstyrka atl en sådan grundkurs i religionskunskap skulle få komma tUl stånd vid universitetet. Rektorsämbetet hade sedan i skrivelse till utbildningsdepartementet anhållit om delta i maj 1971,

Med hänsyn till det starka intresse från Göteborgs universitet och det stora behov som dokumenterats i Göteborgsområdet, inte minst med hänsyn tUl universilelskanslersämbelets positiva ställningstagande i delta sammanhang, är det med glädje som jag konstaterar utbildningsutskottets positiva ställningstagande och behandling av min motion. Utskottet säger atl man intet har att erinra mot att det inom ramen för utbildningsverksamheten vid humanistiska fakulteten i Göteborg anordnas en grundkurs i religionskunskap fr, o, m, budgetåret 1973/74, Man anför att riksdagen bör som sin mening ge Kungl. Maj:l till känna detta. Jag viU uttrycka min glädje häröver och över atl delta önskemål nu kan realiseras.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom.   1-4

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Anslag till universiteten m. m.

M o m, 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen A 1 av herr Wikström m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Richardson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

13 Riksdagens protokoU 1973. Nr 60-61

193

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Anslag till universiteten m. m.

Den som viU att kammaren bifaller UtbUdningsutskotlets hemställan i

belänkandet nr 8 punkten 1 mom. 5 med godkännande av utskottets

motivering röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i

motiveringen som föreslagits i reservationen A 1 av herr Wikström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Richardson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   198

Nej  -  115

Avslår —       1

Mom. 6 och  7 Utskottets hemställan biföUs.

M o m.  8

Propositioner gavs på bifall lUl dels ulskotlels hemstäUan, dels reservationen A 2 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU atl kammaren bifaller ulbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten 1 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen A 2 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  275

Nej  -    39

Avslår —       1

Mom. 9 och   10 Utskottets hemstäUan bifölls.

194

Mom.  11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen A 3 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU atl kammaren bifaller UtbUdningsutskotlets hemstäUan i

betänkandet nr 8 punkten I mom. 11 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUil reservationen A 3 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 277

Nej  -    37

Avstår —       1

Punkterna 2—4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Mom.   1—3

Utskottels hemställan bifölls.

M o m. 4

Propositioner gavs på bifall lUl dels ulskotlels hemställan, dels reservationen B av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU alt kammaren bifaller ulbUdningsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten 5 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen B av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej  -    41

Avslår —       2

Mom.  5 och 6 Utskottets hemställan bifölls.

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tiU universiteten m. m.

Punkten 6 M o m.   1

Propositioner  gavs   på   bifall   till   dels  utskottets  hemställan,  dels motionen nr 106 av herr Lundberg i motsvarande del, och förklarades

195

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Anslag tlH universiteten m. m.

den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundberg begärt votering upplästes och godkändes föhande voterings-proposition:

Den som viU all kammaren bifaller ulbUdningsutskoltets hemstäUan i

betänkandet nr 8 punkten 6 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 106 av herr Lundberg i

motsvarande del.

196

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 228

Nej  -    68

Avstår —     19

Mom. 2-4

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 5  och  6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen C av herr Berndtson i Linköping och Nilsson i Norrköping i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Norrköping begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU all kammaren bifaUer ulbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 8 punkten 6 mom. 5 och 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen C av herrar Berndtson i

Linköping och NUsson i Norrköping i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  277

Nej  -    33

Avstår —       5

Mom.  7-12

Ulskollets hemställan bifölls.

Punkterna 7 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

Mom.   1-4

Utskottels hemställan bifölls.

M o m.  5

Propositioner gavs på bifaU lUl dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 303 av herr Rask, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom.  6och  7 Ulskotlels hemställan bifölls.

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Vissa kurser för utländska studerande

Punkterna 10-18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 6 Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 9 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 tUl vissa högskolor m. m. jämte motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Vissa kurser för utländska studerande

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:1 bUaga 10 under punkten E 32 (s. 385—386 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden) föreslagit riksdagen att till Vissa kurser för utländska studerande för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 712 000 kronor.

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1973:1260 av fröken Bergström m. fl. (fp) vari hemställts atl riksdagen skulle

1.    hos Kungl, Maj:t anhålla om en utredning beträffande besvärsrätl, möjligheter för invandrare all påbörja vistelse i Sverige med studier, gästslipendiernas utformning, förkunskapskrav i svenska och engelska jämte språkundervisning för utländska studerande, yrkesvägledning samt kurativa åtgärder,

2.    besluta att till Vissa kurser för utländska studerande anvisa etl med 84 000 kronor liU 1 796 000 kronor höjt förslagsanslag.

Utskottet hemställde

1.    atl riksdagen beträffande viss utredning skuUe avslå motionen 1973:1260 i denna del,

2.    atl riksdagen med bifall tUl propositionen 1973:1 och med avslag på motionen 1973:1260 i denna del tUl Vissa kurser för utländska studerande för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 1712 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande viss utredning av herrar Wikström (fp) och Richardson (fp) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1973:1260 i denna del som sin mening gav Kungl. Maj:t liU känna vad reservanterna anfört beträffande

197

Nr 61

Onsdagen den 4 april 1973

Vissa kurser för utländska studerande

198

utredning   om   förbättrade   studiemöjligheter   i   Sverige   för  utländska medborgare,

2. beträffande medelsanvisning till studievägledning av herrar Wikström (fp) och Richardson (fp) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1973:1 och med bifall till motionen 1973:1260 i denna del lUl Vissa kurser för utländska studerande för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 1 796 000 kronor.

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Punkten 2 i utbildningsutskottets betänkande nr 9 behandlar den av några folkpartister väckta motionen I 260, där vi har tagit upp förslag som rör det studresociala stödet tUl utländska studenter i eftergymnasial utbildning. De frågorna har tidigare aktualiserats här i riksdagen i samband med propositionen 81 är 1971. Vi menar emellertid att de förslag som fanns i den propositionen inte tillgodosåg våra önskemål beträffande möjligheterna för utländska studenter att bedriva studier här i landet. Vi aktuahserade också frågorna vid föregående års riksdag, men våra förslag avvisades den gången. Vi har därför återkommit nu med ulredningskrav i några avseenden. Men eftersom frågorna har behandlats så pass nyligen i riksdagen tänker jag här bara beröra ett par av de krav som vi framställt, och jag viU också ge en liten bakgrund lUl kraven.

Vi anser alt del är positivt med en invandring av människor med högre UtbUdning. Del innebär, menar vi, etl vidgat kulturutbyte och ger ökade möjligheter till internationellt samarbete på forskningens område. Delta ser vi som en viktig aspekt när det gäller mottagandet av utlänningar här i landet, och vi anser att vi bör bereda möjligheter tUl invandring så alt säga på olika nivåer samt atl den invandring som vi tUlåter inle bara skall inrikta sig på rekrytering av arbetskraft tUl näringslivet. Vi menar också att generösa invandringsregler kan underlätta kulturutbytet och del internationella forskningssamarbetet.

De regler som faslstäUdes 1971 tillgodoser inle dessa önskemål. En del av de åtgärder som vi föreslår inriktar sig på atl ge utländska studenter här i landet ett bättre stöd. Vi är väl medvetna om alt det i dessa grupper finns fall av anpassningssvårigheter, som dock kan elimineras eller i varje fall minskas om man ger studenterna bättre studievägledning och satsar på mera kurativa åtgärder för dem. Vi vet att en del av anpassningssvårigheterna beror på språksvårigheter. Det är omvittnat av kuratorer vid universiteten. Därför menar vi att betydligt mer än nu bör satsas på undervisning i svenska men även i engelska för studenter som kommer från språkgrupper där man inte har engelska och studenterna därför får svårt att följa med i kurslitteraturen, som tUl övervägande del är på svenska och engelska.

Jag vill säga några ord särskilt om etl par av de frågor som vi begär skaU utredas. Vi viU ha en utredning beträffande besvärsrätt gentemot de beslut som fattas i centrala studiehjälpsnämnden för beviljande av studiemedel. Då tänker vi framför aUl på de grupper av studenter som

kan klassificeras som flyktingar. Del finns nämligen en bestämmelse som säger all flyktingar skall kunna påbörja studier direkt utan alt ha vistals och arbetat någon tid i landet. Det kan förekomma svårigheter all faststäUa om en person är flykting eller ej, och vi menar atl det bör finnas möjligheter att anföra besvär över besluten. Den möjligheten finns inle nu.

På senaste tiden har konsistorierna vid universiteten beslutat kräva vissa förkunskaper i svenska, som motsvarar de kurser som benämns Svenska 1—3 i de kursplaner som finns fastlagda för denna undervisning. När man fastställt detta krav har man stött sig på etl uttalande som finns i propositionen 81 år 1971, som utgjorde underlag för fastställande av reglerna. Men vi menar atl de kurserna. Svenska 1—3, ändå inle ger tiUräckligl goda kunskaper i svenska och all man därför bör överväga atl även ställa krav på en fortsättning, som benämns Svenska 4.

Vi har även i motionen aktuahseral behovet av förkunskaper när det. gäller engelska. Därvidlag stöder vi oss bl. a. på petita från universitelskanslersämbetet, där man begär medel för detta — som har strukits. Vi stöder oss också på kompelensutredningen, som säger atl krav på kunskap i engelska bör vara desamma för utländska studenter som för svenska studenter.

Likaså menar vi atl man bör salsa mer när del gäller yrkesvägledning för utländska studenter. De är ofta myckel dåligt informerade när del gäller framlidsutsikterna, och det är ofta slumpen som avgör vilka studier de skaU ägna sig åt. Del är också vUctigt att man följer upp studievalel med studievägledning och kurativa åtgärder av olika slag.

De här utredningskraven har avstyrkts av utskottsmajoritelen, men de stöds i reservationen 1, som finns fogad till betänkandet, och jag yrkar bifall till den reservationen.

Vi har också i motionen föreslagit ett anslag för studievägledning och kurativa åtgärder som universitelskanslersämbetet har begärt under några år ulan all få kravet tUlgodosett. Universitelskanslersämbetet har i petita tUl årets stalsverksproposition äskat ett anslag på 84 000 kronor. Ämbetet vill knyta de här åtgärderna i fråga om studievägledning och kurativa insatser tUl de språkkurser som finns för utländska studenter.

Del anslaget har strukits i stalsverkspropositionen, men vi delar universiletskanslersämbetels uppfattning alt detta är ett anslag som man bör kunna anvisa reguhärt över budgeten fr. o. m. budgetåret 1973/74. Även delta förslag har avstyrkts av utskottsmajoritelen, men tillstyrks i reservationen 2, som jag också ber all få yrka bifaU liU.

Fru GRADIN (s):

Herr talman! De regler som nu gäller för studiestöd till utländska studerande fastställdes så sent som av 1971 års riksdag. De har med andra ord bara gällt sedan den 1 januari 1972. Beslutet hade föregåtts av en utredning, kommittén för utländska studerande.

Riksdagen godkände alltså 1971 förslaget atl rätten till studiestöd skulle utformas med utgångspunkt från utlännings faktiska anknytning till Sverige. Huvudprincipen var all endast den som kan anses inlemmad i det  svenska samhäUet  skaU erhålla rätt till svenskt studiestöd. Ekono-

Nr61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Vissa kurser för utländska studerande

199

Nr 61

Onsdagen den 4aprU 1973

Vissa kurser för utländska studerande

miskt stöd tiU utländska medborgare som kommer till Sverige i syfte all utbilda sig utgår däremot i form av stipendier. Antalet gäststipendier har utökats väsentligt under senare år.

Vi har aUtså bara drygt etl års erfarenhet av det nya systemet. Utskottsmajoritelen tycker därför att del är för tidigt att företa några ändringar. Vi tycker all det vore bättre med ytterligare erfarenheter innan man på nytt tar upp invandrarnas studiemöjligheter och gästslipendiernas framlida omfattning och utformning.

Så till frågan om besvärsprövningen. I samband med reformeringen den I januari 1972 flyttades beslutanderätten när det gäUer dessa grupper från de lokala studiemedelsnämnderna liU en speciell delegation. Det skedde mot bakgrund av behovet atl nå större enhetlighet i handläggningen av dessa ärenden. Den delegation som då skapades tillfördes särskild expertis. Denna grupp skulle därmed vara speciellt lämpad för alla de svåra avgöranden som måste fällas. Av dessa skäl har man ansett atl delegationen var särskilt skickad att vara både första och andra instans.

Med detta, herr talman, ber jag atl få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Bara etl par ord beträffande besvärsrätten!

Jag är medveten om atl del är en förbättring alt frågorna nu handläggs centralt i delegationen. Men del hindrar inte atl man redan nu har erfarenhet av en del problem som har uppkommit. De har gällt personer som — det talar många skäl för — skulle ha kunnat betraktas som flyktingar och därmed enligt de regler som gäUer fått möjligheter alt direkt påbörja studier ulan att ha vistals någon längre tid i landet. Det förehgger svårigheter att reda ut en del av dessa fall och alt direkt få alla de uppgifter som behövs. När man söker studiemedel har man kanske inle klart för sig vUka uppgifter som behövs och vad man kan åberopa i sammanhanget. Vi menar atl del därför är viktigt alt del finns möjligheter atl överklaga de beslut som fattas i delegationen och all få dem prövade i en ytterligare instans.

Fru GRADIN (s):

Herr talman! Den korta erfarenhet man har av delegationens arbete har ändå, fröken Bergström, visat alt del har blivit större enhetlighet i tillämpningen än tidigare när handläggningen åvilade de lokala nämnderna.

Regleringen av antalet flyktingar och vUka som skaU anses vara flyktingar är en fråga som handläggs av invandrarverket.

Överläggningen var härmed slutad.

200

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herrar Wikström och Richardson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken

Bergström begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill atl  kammaren bifaller UtbUdningsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 9 punkten 2 mom. 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Wikström

och Richard son.

Nr 61

Onsdagen den 4 aprU 1973

Vissa kurser för utländska studerande

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Bergström begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  260

Nej  -    54

Avslår -      3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Wikström och Richardson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Bergström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 9 punkten 2 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av herrar Wikström

och Richardson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Bergström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 263

Nej  -     53

Avslår -       2

Punkten 3

Ulskollets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta behandlingen av återstående pä dagens föredragningslista upptagna ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 7 Herr talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskotlets betänkande nr 30 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

201

Nr 61                     § 8 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Onsdagen den Nr  1746 av herr Jonsson i Mora m. fl.

4 april 1973           avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition  1973:50 angående

medlen i den fortsalla regionalpoliliska stödverksamheten m. m.

Nr  1747 av herr Wååg m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:53 angående bidrag till viss busstrafik, m. m.

§  9 Kammaren åtskildes kl. 0.12.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

202