Riksdagens protokoll 1973:60 Onsdagen den 4 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:60

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:60

Onsdagen den

4aprU 1973
Onsdagen den 4 april---------------------------------------------------------------------

Kl. 10.00

§  1  Justerades protokollet för den 27 mars.

§ 2 Herr talmannen meddelade att herr Glimnér enligt till kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 2—8 april.

Herr Glimnér beviljades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts propositioner nr 77 tUl utbildningsutskottet, nr 82 tiU finansutskottet, nr 88 tUl försvarsutskottet och nr 98 tUl socialförsäkringsutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades berättelsen nr 15 tiU finansutskottet.

§ 5 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr     1683-1690 tiU socialförsäkringsutskottet,

nr     1691-1693  tiU inrikesutskottet,

nr     1694-1699 tUl utbildningsutskottet,

nr     1700-1722 tUl inrikesutskottet,

nr     1723  till utbUdningsutskottet,

nr     1724-1731   tiU socialförsäkringsutskottet,

nr     1732  till häringsutskottel,

nr     1733 och 1734 tiU justitieutskottet,

nr     1735  tiU inrikesutskottel,

nr     1736  tUl näringsutskottet samt

nr     1737  tUl utrikesutskottet.

§ 6  Föredrogs, men bordlades åter näringsutskottets betänkanden nr 28-30.

§ 7  Föredrogs och bifölls interpellationsframstäUningen nr 70.

§ 8 Anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde, m.m.

Föredrogs socialutskottels belänkande nr 5 i anledning av dels propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner, dels propositionen 1973:29 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, m. m., jämte motioner.

Nr 60 Punkten 1

Onsdagen den           Familjepolitik m. m.

4 april 1973

-------------------- ----- Herr TALMANNEN yttrade: Överläggningen rörande punkten 1 får

m. m.

tamitjepoMiK          omfatta även punkterna 2-14. Under den gemensamma överläggningen

får yrkanden framställas beträffande samtliga nu nämnda punkter.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka särskUda yrkanden framställts.

Punkten 5 (Allmänna barnbidrag)

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1973:1 bilaga 7 underpunkten C 1 (s. 45—48 i utdrag av statsrädsprotokoUet över socialärenden) föreslagit riksdagen att tUl Allmänna barnbidrag för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 2 395 000 000 kronor.

I propositionen 1973:29 hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 16 februari 1973 föreslagit riksdagen att bl. a. anta vid propositionen fogade förslag lUl lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag samt lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97). Ändringarna innebar bl. a. att administrationen av de aUmänna barnbidragen skuUe föras över från kommunerna tUl de allmänna försäkringskassorna.

I detta sammanhang hade behandlats följande vid riksdagens börian väckta motioner:

1973:77 av herr Börjesson i Falköping (c) och fröken Andersson i Stockholm (c),

1973:163 av herrar FäUdin (c) och Helén (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag tiU en plan för famUjepolilikens utbyggnad innehåUande bl. a. värdesäkring av barnbidragen och införande av vårdnadsbidrag i eiUighel med vad i motionen anförts,

1973:1167 av herrar Carlshamre (m) och Wijkman (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om utredning och förslag rörande vårdnadsbidrag tUl barnfamiljer enligt de riktlinjer som angivits i motionen samt

1973:1186 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle besluta om indexreglering av de allmänna barnbidragen att gälla från och med nästa budgetår.

Utskottet hemställde

a)    atl riksdagen beträffande indexreglering av de aUmänna barnbidragen skulle avslå motionen 1973:1186,

b)    att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1973/74 anvisade ell förslagsanslag av 2 395 000 000 kronor,

c)    all riksdagen skulle anta följande vid propositionen 1973:29 fogade lagförslag, nämhgen

a) lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

b) lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),                          Nr 60

1.    atl riksdagen beträffande allmänt barnbidrag för elev i specialskola Onsdagen den skuUe avslå motionen 1973:77, 4 pj.jj ig-j

2.    att riksdagen beträffande en plan för famUjepolilikens utbyggnad ------ — _—

m. m.

skuUe avslå motionen 1973:163,

6.  alt riksdagen beträffande vårdnadsbidrag tUl barnfamiljer skulle
avslå motionen 1973:1167.

Reservationer hade avgivits

1.  beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen av fru
Marklund (vpk) som ansett att utskottet under I bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1186 gav Kungl. Maj;l tiU känna vad reservanten anfört,'

2.  beträffande en plan för familjepolitikens utbyggnad av herrar
Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i
Göteborg (c) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 5 bort
hemstäUa,

att riksdagen med bifall liU motionen 1973:163 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till en sådan plan i enlighet med vad reservanterna anfört,

3.  beträffande vårdnadsbidrag tiU barnfamiljer av herrar Carlshamre
(m) och Åkeriind (m) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:1167 gav Kungl. Maj:l liU känna vad reservanterna anfört.

Punkten 7 (Bostadstillägg m. m.)

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1973:1 bilaga 7 underpunkten C 3 (s. 49-59) föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för bostadstillägg att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974 samt till BostadstUlägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 965 000 000 kronor.

Kungl. Maj:t hade förordat att det statskommunala bosladstUlägget skulle utbetalas till hyresvärden för avräkning på hyran.

I propositionen 1973:29 hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen alt godkänna förordad ändring i grunderna för bostadstiUägg att tiUämpas fr. o. m. den 1 januari 1974. I anslutning tUl vad som i statsverksproposilionen anförts om översyn av inkomstprövningsreglerna för bostadstUläg-gen hade övergångsvis för år 1974 föreslagits en regel som syftade tUl att förhindra alt stora underskottsavdrag vid taxeringen ledde till förmåner när del gäUde möjligheterna att få bostadstUlägg.

1 detta sammanhang hade behandlats följande motioner:

A. väckta vid riksdagens början

1973:285 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle avslå förslaget om att det statskommunala bosladstUlägget utbeta-

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

lades tUl hyresvärden samt att riksdagen uttalade sig för en omläggning av det individuella bostadsstödet tiU att bli en helt statlig angelägenhet och hos regeringen hemställde om skyndsamt utarbetande av förslag härom,

1973:430 av herrar Henmark (fp) och Westberg i Ljusdal (fp).

1973:432 av fru Hörnlund m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen skulle besluta

1.    att frågan om utbetalningen av bostadstiUäggen gjordes tiU föremål för ny utredning,

2.    att, i avvaktan på utredning, de statskommunala bostadstiUäggen utbetalades direkt tUl familjerna,

3.    atl förmedlingsorganet i samråd med socialnämnd och länsbostadsnämnd i fall av utebliven hyresinbetalning kunde förordna om annan betalningsmottagare av statskommunala bostadstiUägg,

d)                               alt de statliga bostadstilläggen från den 1 januari 1974 benämndes
barn tillägg,

1973:659 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari hemställts alt riksdagen skulle

a)    med avslag på propositionen 1973:1 i motsvarande del besluta att statskommunala bostadstUlägg tiU barnfamiljer även framdeles utbetalades tiU de bidragsberättigade familjerna, dock att utbetalning tiU hyresvärden skuUe kunna ske i de fall hyresbetalningar uteblivit två månader eller mer,

b)    avslå förslagen i propositionen 1973:1 rörande

1.    slalskommunala bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn,

2.    ändrad nedre hyresgräns för statskommunala bostadstUlägg för ensamstående med barn,

c)                               tUl BostadstUlägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslags
anslag av 915 000 000 kronor,

1973:667 av fru Swartz (fp) och herr Jonsson i Alingsås (fp).

1973:1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen skulle

1.    hos Kungl. Maj:t anhåUa om utredning syftande tUl atl minska de marginaleffekter som uppstod genom lägre bostadstUlägg och ökad skall i samband med ökad inkomst,

2.    hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag tiU sådan ändring av gällande bestämmelser alt vid inkomstprövning för bostadstiUägg till den fastställda beskattningsbara inkomsten endast skulle läggas 10 procent av den behållna förmögenheten som översteg 50 000 kronor,

3.    besluta

1.    atl inkomstprövningen för bostadstUlägg skulle bygga på uppgifterna i självdeklarationen,

2.    om ansökningsförfarande och bidragsår i enlighet med vad i motionen anförts.

d) besluta om sådan utformning av bidragen tiU låginkomsttagare
utan barn att stödet tillkom dem som hade det största behovet i enlighet
med vad i motionen anförts,

e) besluta om utbetalning av bostadstiUägg till famUjer i enlighet med
vad i motionen anförts,

1973:1184 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag tiU årets riksdag om åtgärder för att minska den samlade marginaleffekten vid inkomstökning

1.    dels i form av sänkning av avtrappningsprocenten för bostadstUlägg, för både barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, att genomföras fr. o. m. den 1 januari 1974,

2.    dels i form av enhetliga — icke inkomstgraderade - avgifter för barntillsyn, med kompensation tiU kommunerna för inkomstbortfaU,

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

1973:1188 av herr Hylländer (fp),

1973:1193 av herr Lindkvist (s),

1973 ;1194 av herr Lindkvist (s),

1973:1203 av herr Mundebo m. fl. (fp) vari hemstäUts att riksdagen beslutade att bosladstUlägget — såväl den statliga som den statskommunala delen — normalt skulle utbetalas tUl den sökande samt

1973:1219 av fru Sundberg (m) och herr Wijkman (m) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om att hyresbidraget tUl studerande bosatta i studentbostäder skulle utformas så att bidrag utgick med 40 % av den del av hyran som översteg 250 kronor i månaden,

B. väckta i anledning av propositionen 1973:29

1973:1590 av herr Andersson i Knäred m. fl. (c) vari hemstäUts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:29 godkände den i motionen förordade ändringen i grunderna för bostadstUlägg,

1973:1594 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skuUe avslå propositionen 1973:29 såvitt avsåg ändring av grunderna för bostadstillägg för barnfamiljer,

1973:1595 av herrar Lindkvist (s) och Östrand (s) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde sådana anvisningar tUl de föreslagna nya bestämmelserna om inkomstprövningsreglerna för bostadstiUägg att skälig hänsyn kunde tas tUl personer i låg- och medeUnkomstskikten i enlighet med vad i motionen anförts samt

1973:1596 av herr Mundebo m. fl. (fp) vari hemstäUts att riksdagen i anledning av propositionen 1973:29 beslutade i enlighet med den i motionen föreslagna ändringen av inkomstprövningsreglerna för bostadstUlägg att tUlämpas fr. o. m. den 1 januari 1974.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen beträffande den i propositionen 1973 .29 behandlade frågan om införande av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstUlägg skulle avslå motionen 1973:1594,

2.    all riksdagen beträffande utformningen av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstUlägg - i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:29, dels motionen 1973:1590, motionen 1973:1595 och motionen 1973:1596 -godkände atl i enlighet med vad utskottet anfört underskollsavdraget maximerades till 4 000 kronor,

3.    att riksdagen beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkrung av bostadstillägg skulle avslå motionen 1973:1176 i motsvarande del,

4.    att riksdagen beträffande inkomstprövningsreglerna i övrigt samt ansökningsförfarande och bidragsår skulle avslå motionen 1973:1176 i motsvarande del, motionen 1973:1193 och motionen 1973:1194,

5.    att riksdagen beträffande fortsalt utredning rörande utbetalningen av bostadstillägg skulle avslå motionen 1973:432 i motsvarande del,

6.    att riksdagen beträffande utbetalningen av statskommunala bostadsliUägg - med avslag på Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bil. 7 och i anledning av motionen 1973:1203, motionen 1973:285, motionen 1973:432, motionen 1973:659 och motionen 1973:1176, de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande del — gav Kungl. Maj:l tiU känna vad utskottet anfört,

7.    att riksdagen beträffande frågan om införande av bostadstUlägg tUl låginkomsttagare utan barn skulle avslå motionen 1973:659 i motsvarande del,

8.    att riksdagen beträffande utformningen av systemet för bostadstiUägg tUl låginkomsttagare utan barn med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bil. 7 och med avslag på motionen 1973:1176 i motsvarande del och motionen 1973:1219 godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

9.    atl riksdagen beträffande sänkning av hyresgränserna för bostads-rillägg lUl ensamstående med barn med bifall lUl Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bU. 7 och med avslag på motionen 1973:659 i motsvarande del godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

1.    att riksdagen beträffande samordning mellan bostadstiUägg för låginkomsttagare utan barn och kommunalt bostadstUlägg för pensionärer skuUe avslå motionen 1973:430 och motionen 1973:1188,

2.    alt riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ls förslag i propositionen 1973:1 bil. 7 godkände de i statsrådsprotokollet förordade ändringarna i grunderna för bostadstiUägg i den mån grunderna inte behandlats under 6, 8 eUer 9,

3.    all riksdagen med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bU. 7 och med avslag på motionen 1973:659 i motsvarande del tUl BostadstiUägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 965 000 000 kronor,

4.    att riksdagen beträffande ändring av benämningen på statliga bostadstUlägg skulle avslå motionen 1973:432 i motsvarande del.

10.    att riksdagen beträffande frågan om finansieringen av bostadstUlägg skuUe avslå motionen 1973:285 i motsvarande del,

11.    att riksdagen beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter för barnfamiljer skulle avslå motionen 1973:1176 i motsvarande del och motionen 1973:1184,

12.    alt riksdagen beträffande stöd åt barnfamiljer för anskaffande av hemutruslning skuUe avslå motionen 1973:667.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Reservationer hade avgivils

4.  beträffande den i propositionen 1973:29 behandlade frågan om
införande av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag
vid ansökan om bostadstUlägg av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m)
som ansett all utskottet under 1 bort hemstäUa,

alt riksdagen med bifall lUl motionen 1973:1594 skulle avslå propositionen 1973:29, såvitt här var i fråga,

2.    beträffande den i propositionen 1973:29 behandlade frågan om mförande av en begränsningsregel för utnyttjande av underskotlsavdrag vid ansökan om bostadstillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp). Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

3.    beträffande utformningen av en begränsningsregel för utnyttjande av underskotlsavdrag vid ansökan om bostadstillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

all riksdagen i anledning av dels Kungl. Maj:ls förslag i propositionen 1973:29, dels motionen 1973:1590, motionen 1973:1595 och motionen 1973:1596 godkände att i enlighet med vad reservanterna anfört underskollsavdraget maximerades tiU 6 000 kronor,

7.  beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning av bostads
tillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carishamre (m),
Andreasson (c). Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus
(fp) som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall tiU motionen 1973:1176 i motsvarande del gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört.

8. beträffande utbetalningen av statskommunala bostadstillägg av herrar Karisson i Huskvarna, Svensson i Kungälv och Dahlberg, fru Sigurdsen samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg och NUsson i Växjö (samtliga s) som ansett alt utskottet under 6 bort hemställa,

all riksdagen med bifall liU Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bU. 7 och med avslag på motionen 1973:1203, motionen 1973:285, motionen 1973:432, motionen 1973:659 och motionen 1973:1176, de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande del, godkände vad i statsrådsprotokollet förordals.

Nr 60

Onsdagen den . 4aprn 1973

Familjepolitik m. m.

9. beträffande frågan om införande av bostadstUlägg tUl låginkomst
tagare utan barn av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett
alt ulskoltel under 7 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:659 i motsvarande del skulle avslå Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bil. 7,

10. beträffande utformningen av systemet för bostadstUlägg tiU
låginkomsttagare utan barn av herrar Gustavsson i Alvesta, Andreasson
och Bengtsson i Göteborg (samtliga c) som ansett att utskottet under 8
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bil. 7 och med bifall tiU motionen 1973:1176 i motsvarande del samt i anledning av motionen 1973:1219 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

11. beträffande sänkning av hyresgränserna för bostadstillägg tiU
ensamstående med barn - under förutsättning av bifall liU reservationen
nr 9 - av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett alt
utskottet under 9 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:659 i motsvarande del skulle avslå Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 bU. 7,

12. beträffande medelsanvisningen — under förutsättning av bifall tUl
reservationen nr 9 - av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som
ansett atl utskottet under 12 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj;ts förslag och med bifall lUl motionen 1973:659 i motsvarande del lUl BostadsliUägg m.m. för budgetåret 1973/74 anvisade ett förslagsanslag av 915 000 000 kronor,

13. beträffande frågan om finansieringen av bostadstUlägg av fru
Marklund (vpk) som ansett att utskottet under 14 bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1973:285 i motsvarande del gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanten anfört,

14. beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter för
barnfamiljer av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som ansett alt
utskottet under 15 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1176 i motsvarande del och med bifaU tUl motionen 1973:1184 hos Kungl. Maj:t begärde förslag tUl årets riksdag om åtgärder för all minska den samlade marginaleffekten vid inkomstökning a) dels i form av sänkning av avlrappnmgsprocen-ten för bostadstUlägg, för både barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, att genomföras fr. o. m. den I januari 1974, b) dels i form av enhetliga, icke inkomstgraderade avgifter för barntillsyn, med kompensation till kommunerna för inkomstbortfall.

10

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande beträffande bostadstiUägg tiU låginkomsttagare utan barn av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp).

Punkten 12 (Bidrag lUl driften av barnstugor)

Kungl. Maj:t hade under punkten D 3 (s. 68-69) föreslagit riksdagen atl godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för Bidrag till driften av barnstugor samt lUl Bidrag tUl driften av barnstugor för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 303 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:1185 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari såvitt här var i fråga hemställts alt staten successivt övertog kostnaderna för barntUlsynen, i första hand genom all la över kostnaderna för personalen,

1973:1207 av fru Nordlander m. fl. (vpk) vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalade sig för att en mot arbetets art svarande ersättning skuUe utgå till praktikanter på daghem och förskolor och att,statsbidrag utgick med 50 procent samt

1973:1212 av fröken Pehrsson m. fl. (c).

Utskottet hemstäUde

1.    atl riksdagen beträffande frågan om statens övertagande av kostnaderna för barntillsynen skulle avslå motionen 1973:1185, såvitt här var i fråga,

2.    atl riksdagen beträffande frågan om ersättning tUl vissa praktikanter skulle avslå motionen 1973:1207,

3.    att riksdagen beträffande frågan om statsbidrag för skolskjutsar i samband med förskoleverksamhet skulle avslå motionen 1973:1212,

4.    all riksdagen godkände i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för bidrag tiU driften av barnstugor,

5.    att riksdagen tUl Bidrag tUl driften av barnstugor för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 303 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

15. beträffande frågan om statens övertagande av kostnaderna för
barntiUsynen av fru Marklund (vpk) som ansett all utskottet under 1
bort hemställa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1973:1 185, såvitt här var i fråga, gav Kungl. Maj;l till känna vad reservanten anfört,

16. beträffande frågan om ersättning till vissa praktikanter av fru
Marklund (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen beträffande frågan om ersättning till vissa praktikanter med bifall tUl motionen 1973:1207 gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanten anfört.

Punkten 13 (Bidrag till kommunala familjedaghem)

Kungl. Maj:t hade under punkten D 4 (s. 69-70) föreslagit riksdagen att till Bidrag lUl kommunala famUjedaghem för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 52 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Familjepolitik m. m.

1973:104  av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemstäUts att riksdagen beslutade

11

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

1.    att statsbidrag för kommunala famUjedaghem fr. o. m. den I januari 1974 skulle utgå med 50 procent av kommunens kostnader för lön och sociala förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrag för influtna föräldraavgifter,

2.    om ändrade bestämmelser för statsbidrag tiU kommunal famUje-daghemsverksamhet, innebärande att nu gäUande kvotregel slopades i syfte atl stimulera tillkomsten av barntillsynsplatser, samt

1973:438 av herr Åkerlind m. fl. (m) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde slopande av kvotregeln vid utgivande av statsbidrag lUl kommunal familjedaghemsverksamhet.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen beträffande grunderna för bidrag tUl kommunala familjedaghem, såvitt avsåg kvotregeln, skulle avslå motionen 1973:104 i motsvarande del samt motionen 1973:438,

2.    alt riksdagen beträffande grunderna för bidrag lUl kommunala famUjedaghem, såvitt avsåg bidragsprocenten, skulle avslå motionen 1973:104 i motsvarande del,

3.    att riksdagen till Bidrag till kommunala famUjedaghem för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 52 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivils

17. beträffande grunderna för bidrag tUl kommunala familjedaghem, såvitt avsåg kvotregeln, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m). Andreasson (c). Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall tiU motionen 1973:104 i motsvarande del samt motionen 1973:438 gav Kungl. Maj;l till känna vad reservanterna anfört.

12

18. beträffande grunderna för bidrag tUl kommunala familjedaghem, såvitt avsåg bidragsprocenten, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Ändreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1973:104 i motsvarande del gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Det familjepolitiska avsnittet i årets stalsverksproposition får sin prägel av del betydande reformarbete som pågår inom famUjepoliliken. Det är ett reformarbete som bygger på omfattande utredningar på två centrala familjepolitiska reformfäll — av familjepolitiska kommittén när del gäller del ekonomiska familjestödet och av barnstugeutredningen när det gäller samhällets barnomsorg.

Båda utredningarna presenterar långtgående ulbyggnadsprogram för de närmaste åren. På båda områdena skall årets riksdag fatta beslut om väsentliga avsnitt av de framlagda programmen.

Betänkandena ger etl gott  underlag för en avvägning mellan olika

önskemål och en planering av den fortsatta familjepolitiken. I det famUjepolitiska reformskede som vi just nu befinner oss måste vi göra prioriteringar som får väsentlig betydelse för familjernas levnadsförhållanden. De reformer som läggs fram är inte bara en utbyggnad av det stöd som redan finns. De innebär principiella förändringar och nyheter som ger uttryck för betydelsefulla familjepolitiska riktlinjer. Jag ser det därför som en viktig uppgift att i debatten i dag försöka klargöra målsättningarna fördel famUjepolitiska reformarbetet.

Jag vågar påstå all vi från regeringens sida i samband med de famUjepolitiska reformförslagen i stalsverkspropositionen och i den proposition om föräldraförsäkringen som riksdagen senare skall behandla ganska klart har redovisat vår syn på målsättningen och riktlinjerna för del famUjepolitiska reformarbetet. Och det är riktlinjer som vi gör till praktisk politik genom all salsa 450 miljoner kronor i årets budget på en rad väsenUiga famUjepolitiska reformer.

En utgångspunkt för våra bedömningar är alt del ökade stödet i första hand bör riktas tUl de grupper som har del sämst slälll och de situationer då behovet av ell särskilt samhällsstöd är störst. Därför har vi byggt ut bostadstilläggen så att de nu ger barnfamUjer i lägre inkomstlägen och famUjer med höga hyror ett stöd, som för flertalet låginkomsttagare med barn betyder minst lika mycket som de allmänna barnbidragen. Därför genomför vi nu en utvidgning av bostadsstödet till låginkomsttagare utan barn. Därför avvisar vi en indexreglering av barnbidragen, eftersom det skulle betyda alt man värdesäkrade hela barnstödel för familjer i högre inkomstlagen och minskade möjligheterna atl öka slödel till låginkomsttagare.

En annan utgångspunkt för reformarbetet är en beslämnd strävan all ta hänsyn till förändringarna i familjernas levnadsmönster och medverka till jämställdhet i familj och arbetsliv.

Vi konstaterar atl del blir allt vanligare att båda föräldrarna förvärvsarbetar. Avbrotten i förvärvsverksamheten när barnen är små håller på att förkortas. Vi konstaterar också att det är föräldrarnas arbetsinkomster som är grundvalen för barnfamiljernas ekonomi. Och vår vUjeinriktning är klar: att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor i famUjelivet, i arbetslivet och i samhället i övrigt. ■

Den mest brännande valfrihetsfrågan är kravet alt kunna välja både förvärvsarbete och familj på sådana villkor, alt barnen har trygghet och omvårdnad, och detta ulan att den ena föräldern — i realiteten mamman — skall tvingas till slitsamt dubbelarbete.

Därför fortsätter vi satsningen på samhällets barnomsorg med en ny kraftig höjning av driflbidragen till daghem och fritidshem, och även anordningsbidragen höjs. Därför kommer vi atl lägga fram en proposition om införande av allmän förskola för årets riksdag.

Därför avvisar vi tanken på ett generellt, uttunnat vårdnadsbidrag, eftersom vi anser att det skulle bromsa utbyggnaden av barnomsorgen, utan att fördenskull lösa problemen för de många barn som har behov av plats i daghem eller famUjedaghem.

Och därför inför vi en föräldraförsäkring. Föräldraförsäkringen lar just sikte på de situationer då del även om samhällets barnomsorg byggs ut är

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

13

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

14

ofrånkomligt alt en av föräldrarna avstår från förvärvsarbete för att la hand om ell barn. Del är framför allt under tiden i samband med och närmast efler barnets födelse, när barnen är sjuka och när ett svårt handikappat barn vårdas i hemmet. Föräldraförsäkringen är en viktig markering från samhällets sida alt pappan och mamman delar ansvaret för barnens omvårdnad. Denna markering gör vi inle minst för barnens skull, eftersom vi blivit alltmer medvetna om också pappans betydelse för barnens utveckling. Men reformen är också en viktig jämlikhetsreform. Jag skall inle i delta sammanhang gå närmare in på föräldraförsäkringen, eftersom den skall behandlas av riksdagen senare i år, och det blir då anledning alt återkomma i frågan. Vad jag nu vUl peka på är alt även föräldraförsäkringen ger uttryck för principen all stödet i första hand bör förstärkas för de sämst ställda, i detta fall för den som i dag har ett otillfredsställande stöd i samband med barns födelse. Den får stor betydelse för unga föräldrar som inte hunnit ut i förvärvslivet och för kvinnor som tidigare fått barn och som inte återupptagit förvärvsarbetet.

Allt del som jag här har nämnt är reformer som ökar tryggheten för både föräldrar och barn, alltså för hela familjen. Dessa reformer innebär också atl vi ställer oss bakom och för ut i verkligheten konkreta önskemål om famUjepolitiska reformer, som förts fram inom den fackliga rörelsen och kommit lUI uttryck i LO:s och TCO:s familjepolitiska program.

Jag tror att vad jag här i korthet har anfört om de familjepolitiska reformerna och deras syfte tydligt visar, hur orimligt det är när man i borgerlig propaganda med jämna mellanrum försöker påstå, alt vi från socialdemokratisk sida inte skulle slå vakt om familjens trygghet. Det finns självfallet inget belägg för sådana påståenden. Del är en propaganda som blir mer avslöjande för upphovsmännen för varje gång den upprepas.

Vem slår sönder den fina och värdefuUa gemenskap som en väl fungerande famUj kan utgöra? Inte socialdemokraterna i varje fall. Men vi vägrar att falla undan för allmänt vackert tal om att stärka familjen, om det öppna eller nödtorftigt inlindade syftet är atl skaffa fördelar på bekostnad av grupper som vi vet är sårbara och har en myckel svagare ställning.

En av de stora satsningarna i årets budget är konkreta reformer som ger barnen och föräldrarna social och ekonomisk trygghet. Vi slår vakt om mäns och kvinnors rätt till arbete och jämställdhet på arbetsmarknaden. Det är kvinnorna själva som söker sig ut på arbetsmarknaden lika väl som männen. Vi ger lika rätt till män och kvinnor atl stanna hemma och la vård om sina barn, samma anställningstrygghet och pensionstrygghet för den som vårdar späda eller svårt handikappade barn.

Det är föräldrarna själva som gemensamt får bestämma hur de vUl fördela hemarbetet och omsorgen om barnen. Mot den bakgrunden för vi en reformpolitik som syftar till att öka barnens och föräldrarnas trygghet och la bort de hinder som finns för mäns och kvinnors lUca rätligheteroch lika skyldigheter. Den reformpolitiken är ett ullryck för vår vilja alt omdana samhället så, all gemenskapsvärdena i familjen kommer alla till del. En sådan solidaritet, där människorna är ett stöd för varandra, måste prägla oss alla för alt vi genom samhäUet skall kunna skapa den trygghet

för alla som är målet för vår famUjepolitik.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Statsrådet Odhnoffs inledning kunde ge anledning till en omfattande debatt kring de rent principieUa frågeställningarna. Mycket av hennes tal var ju ett lovord lUl del som kommer från departementet, men samtidigt andades det mycket av misstänksamhet mot de förslag som kommer från de övriga partierna. Jag skall i detta inledande anförande inte ta upp så mycket av vad statsrådet sade, eftersom vi har haft den ambitionen i utskottet atl försöka begränsa debatten, även om den av talarlistan att döma kommer alt bli ganska lång. Jag vUl lägga de ärade kammarledamöterna på minnet att i socialutskottets betänkande nr 5 behandlas samtidigt med huvuddelen av statsverkspropositionens bilaga 7 även propositionen 29 och ca 75 motioner.

Jag vUl rent aUmänt säga att famUjepolilikens mål skall vara att utjämna slandardskUlnader, skapa god uppväxtmiljö och ge trygghet för famUjen. Samhällets åtgärder skall vara ett led i strävan lUl större jämlikhet och solidaritet grupper emellan, och de bör syfta till en ekonomisk standardutjämning mellan dem som har barn och dem som inle har barn.

Vi har också gett ullryck för att de långtgående förändringarna i vårt samhälle inle har minskal behovet av familjepolitiska insatser. Familjens situation har under årens lopp förändrats avsevärt. Genom urbaniseringen och samhällsomvandlingen i övrigt har kontakterna mellan generationerna minskat och tregenéralionersfamiljen har blivit mer och mer ovanlig. 1 den situationen är det angeläget att samhället ger möjligheter för famUjen alt fungera och skapar trygghet för den.

Då är det naturligtvis av utomordentligt stort värde hur famUjepoliliken utformas — familjens roll, riktlinjerna för att skapa trygghet och ökad valfrihet för föräldrarna osv.

Under flera år har vi krävt en samlad reform på det familjepolitiska området. Socialdemokraterna har sagt nej och hänvisat tUl pågående utredningar. Vi har även i år i motioner och i reservationer till belänkandet begärt en plan för famUjepolilikens fortsatta utbyggnad. Vi har där också tagit upp ett vårdnadsbidrag, som statsrådet här dömde ut, liksom indexreglering av barnbidragen som vi anser viktig i sammanhanget.

De olika frågeställningarna i utskotlsbetänkandet utgör bevis för att det finns behov av etl samlat program. Ränteavdragen ger t. ex. vissa marginaleffekter vid beräkningen av bostadstilläggen; detta har även departementet insett.

När det gäller vårdnadsbidragel, som statsrådet berörde, har jag svårt alt förslå varför man så hårt dömer ut delta. Varför värdesätter man inle det arbete som en förälder gör i hemmet då det gäller att vårda barnen? Visserligen har socialdemokratiska kvinnor i denna kammare tidigare i år förklarat atl valfrihet inte kan uppnås och därför är del ingen mening med atl arbeta för den. Del blir inte så mycket av de gamla stolta parollerna om valfrihetens samhälle.

När  del  gäller barnbidragen  anser  vi del väsentligt alt dessa inte

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

15

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

16

urholkas. Det är bl. a. anledningen till all vi vUl ha en indexreglering av barnbidragen. Den frågan liksom frågan om vårdnadsbidragel vUl vi ha in i arbetet på att få fram en plan för uppbyggnaden av framtidens famUjepolitik.

I propositionen 29 år 1973 föreslås en begränsning av rätlen till "underskotlsavdrag vid ansökan om bostadstillägg". Enligt propositionen begränsas detta avdrag till 3 000 kronor. Vi delar uppfattningen alt avsikten med bostadstilläggens tUlkomst inte var all vUlaägare med höga inkomster genom alltför höga ränteavdrag skulle komma i åtnjutande av bostadstillägg. Men vi accepterar inte förslaget om begränsning av avdraget till 3 000 kronor. Det skulle nämligen innebära väsentliga kostnadsökningar för småhusägare i vanliga inkomstlägen. Vi känner till hur inställningen har förändrats när det gäller bostadssituationen. Fler och fler människor har under de senaste åren gett uttryck för önskemålet att bo i småhus, etl önskemål som framträder allt klarare. Del vore då felaktigt atl på en gång begränsa möjligheterna till avdrag så starkt som föreslås i propositionen.

I den framlagda propositionen fanns inga beräkningar av hur detta förslag skulle verka; jag utgår från all del var något av ett "höflat" belopp, om jag får uttrycka mig så. Ungefär samma är väl fallet med de motioner som lämnats. Under ulskottsarbetets gång har vi fått fram siffermaterial som har visat verkningarna av delta förslag. Då har vi klart kommit fram till atl vi inte kunnat följa propositionen. Del har de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet heller inte kunnat göra, ulan de har föreslagit en höjning lUI 4 000 kronor. Men även 4 000 är en för låg summa, och därför har vi tillsammans med folkpartiels representanter enat oss om atl i reservation föreslå en höjning till 6 000 kronor. Därmed tar vi bort de negativa effekter som såväl propositionens som utskotts-majoritetens förslag skulle åstadkomma.

Därtill kommer att det är utsagt atl detta är ett provisorium i avvaktan på resultatet av pågående utredning om nytt inkomstbegrepp. Vid inkomstprövningen las även hänsyn till förmögenheten. Atl detta sker anser vi vara riktigt, men frågan är: I vilken grad skall man la hänsyn till förmögenheten?

Nu gällande bestämmelser innebär alt på en förmögenhet som ligger över 50 000 kronor räknas 20 procent som inkomst. Denna regel verkar enligt vår uppfattning myckel oförmånligt för exempelvis makar som driver en egen rörelse. 50 000 kronor är inget stort belopp i en rörelse, och den ekonomiska standarden blir ofta ganska låg.

Vi har liksom föregående år-begärt alt den del av förmögenheten som skall läggas till inkomsten minskas från 20 procent till 10 procent. Då blir det en samordning med den procentsats som tillämpas vid inkomstberäkningen inom folkpensioneringen när man fastställer hustrutUlägg och kommunala bostadstillägg.

1 fråga om utformningen av systemet för bostadstUlägg till låginkomsttagare har vi i motion framfört förslag till förändringar i förhållande till propositionen. FamUjepolitiska kommittén hade ju här olika alternativ, och vi har motionerat om alt del s. k. alternativ 2 skulle ligga till grund för utformningen, något som vi också givit ullryck för i reservation.

Som framgår av propositionsförslaget, vUkel stöds av utskottsmajoritelen, är del något nytt att bostadstillägg skall utgå även lUl låginkomsttagare utan barn. Förslaget innebär att bostadstillägg skall utgå med 80 procent av bostadskostnaden mellan 300 och 550 kronor per månad för ensamstående utan barn och mellan 400 och 650 kronor per månad för gifta ulan barn. I vår motion — som alltså överensstämmer med alternativ 2 i famUjepolitiska kommitténs belänkande — föreslås att stödet skall utgå med 40 procent av hyran mellan 250 och 450 kronor per månad för en boende och mellan 350 och 550 kronor per månad för två boende.

Vårt förslag innebär att en större krets får del av bidraget än vad som föreslås i propositionen. Förslaget tar sikte på att även personer, som inle har erhållit bostad med så hög standard och därför har en lägre boendekostnad, skall bli delaktiga av bidraget. Enligt vår uppfattning leder etl förverkligande av förslaget tUl alt de människor som har del största behovet av stöd får sådant i större utsträckning än enligt propositionens förslag.

Jag har hittills talat som reservant, men som framgår av utskotlsbetänkandet befinner sig de socialdemokratiska ledamöterna i minoritet under en punkt. Jag syftar på det avsnitt av punkten 7 som gäUer utbetalningen av slalskommunala bostadstillägg. Del innebär atl vad jag säger i fortsättningen säger jag som representant för utskottsmajoriteten.

Beträffande reglerna för utbetalning av bostadsbidragen är principen den alt de skall utbetalas till familjen. Det har rått livliga diskussioner om huruvida det skall vara så i fortsättningen också, eller om bostadsbidragen skall betalas ut tUl hyresvärden. Propositionens förslag på den punkten är alt del statskommunala bostadstillägget skall betalas ut till hyresvärden för avräkning på hyran. Del är som sagt den frågan det har stått en så livlig diskussion om.

Från samtliga fem partier har det väckts motioner i den frågan, i vissa fall med yrkande om avslag, i andra fall med yrkande om ändringar. Även här har famUjepolitiska kommittén framfört förslag. Kommittén redovisar i sitt betänkande atl bostadsföretagens ekonomiska förluster på grund av bristande hyresinbetalning utgör en mycket ringa del av bostadsföretagens hyresintäkter, och därför har kommittén kommit fram tUl atl i de fall där en hyresgäst är försumlig med hyran skall beslut kunna fattas om att hyran skall kunna betalas direkt till hyresvärden. Samma tanke har framkommit i ett flertal motioner, och samma tankegångar finns med i ulskollsmajoriletens förslag.

Jag är medveten om atl del kommer att bli en livlig debatt kring den frågan, men vi anser det inle vara påkallat atl vidta en sådan åtgärd som statsrådet har föreslagit. De personer som sköter sin hyresinbetalning skall man inle behöva vidta sådana åtgärder mot.

Herr talman! Med del anförda ber jag all i delta avsnitt få yrka bifall till reservationerna 2, 5, 6, 7, 10, 17 och 18. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Familjepolitik m. m.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman!  Del utreds mycket inom famUjepoliliken, det berättade statsrådet fru Odhnoff för oss. Och det är verkligen svårt atl bestrida den

17

2 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 60                      saken. Den svenska regeringen är antagligen världsmästare när del gäller

Onsdagen den       " ' Sng en rad olika utredningar på de mest skUda fäll. Det vore

4 aoril 1973           också dumt alt bestrida att vi inom oppositionen ofta hjälper regeringen

--------------------     på traven genom atl begära utredningar på områden som ännu inte är

m. m.

Familjepolitik          under kartläggning.

Detta utredningsarbete är ofta mycket värdefullt. En annan sak, som jag skall återkomma tUl, är att det också har sina sidor. Under den tid man håller på all utreda ändras ju verkligheten, och problemen kan hopa sig och bli ganska allvarliga. Dessutom har vi i år som så många gånger tidigare fåll uppleva alt när förslagen från utredningarna sedan kommer till riksdagen i form av propositioner, är de inle riktigt lika lysande och frikostiga som de var från början. Förslaget lUl föräldraförsäkring, som vi skall återkomma till senare, är ell exempel på del.

Låt mig ta upp en karakteristik av den här utredningsverksamheten på det famUjepolitiska området, som på senare tid har gjorts från mycket konservativt håll. Man talar om atl utredningsarbetet syftar till atl krossa famUjen, alt del nu måste till aktioner för alt rädda familjen. Man menar att syftet är att försvåra familjesammanhållningen och skapa något slags upplöst och asocialt tillstånd.

Jag vUl gärna börja med all la avstånd från den karakteristiken av utredningsarbetet på det familjepolitiska området. Del är groteska överdrifter, och det är ell misstänkliggörande av syftet med regeringspolitiken som inte hör hemma i seriös debatt. Del är verkligen inle en sådan typ av kritik och misstänkliggörande som har varit utgångspunkten för den intensiva bevakning av regeringens familjepolitik, som folkpartiet och liberala debattörer har ägnat sig ål under en följd av år.

Vår utgångspunkt har varit del som t. ex. anges i folkpartiels nya program, som antogs vid vårt landsmöle i november förra året. Vi har utgått från all famUjens situation förändras avsevärt genom urbanisering, ökad rörlighet, genom all - som herr Gustavsson i Alvesta var inne på — flergenerationsfamUjerna inte längre bor ihop i samma utsträckning som tidigare, genom det ökade kvinnliga förvärvsarbetet och genom ändrade attityder till äktenskap och samlevnad.

I den här nya situationen är det viktigt all familjepolitiken underlättar för famUjen atl fylla sin viktiga roll. Det måste skapas radikalt förbättrade möjligheter alt förena familjeansvar och yrkesinsalser utanför hemmet både för män och kvinnor. Familjelivet skall främjas, föräldrarna ha huvudansvaret för barnens vård och fostran — det är utgångspunkterna i vårt partiprogram.

Från dem har vi framfört en rad krav på konkreta åtgärder, som skuUe skapa bättre jämlikhet mellan män och kvinnor, på insatser från stat och kommun för en ekonomisk standardhöjning för barnfamiljerna, en utjämning mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer eller, om man så vill, mellan olika perioder i människors liv! Vi har framfört förslag som skulle möjliggöra kontakt med yrkeslivet även för dem som har små barn och som skulle ge alla barn en god omvårdnad. Vi tror att ell sådant reformprogram är en förutsättning för all familjerna skall kunna fylla sin viktiga roll och inte alls något hot mot famUjelivet. Troligtvis har, som jag har  uppfattat   det,   den socialdemokratiska politiken haft  i stort  sett

samma syfte, om man ser på den hittills förda politiken och på den utredningsverksamhet som nu utsätts för angrepp från familjekampanjen och dess sympatisörer.

Jag vUl dock göra en liten reservation för framtiden. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet har med sin ordförande Lisa Mattson i spetsen lanserat något slags nyorientering i den socialdemokratiska famUjepoliliken. Den har sammanfattats ungefär så här: Arbete åt aUa och kollektiv lUlsyn för barnen. Därmed har vi gjort upp räkningen med valfriheten som en målsättning för vår politik. — Jag tror det är ell i del närmaste ordagrant citat.

Man har alltså gjort upp räkningen med målsättningen valfrihetens samhälle, som tidigare formulerades av bl. a. herr Erlander. Vad betyder de här nya signalerna från de socialdemokratiska kvinnorna? Det är ganska oklart vad de innebär i praktiken. På en punkt kanske man kan hitta ett konkret besked. Fru Odhnoff sade också atl man nu säger nej tUl vårdnadsbidrag. I skriften Kvinnans jämlikhet, som antogs i mitten av 1960-talet av den socialdemokratiska partikongressen, fanns krav på sådant bidrag med. Det var då en viktig punkt, men den är nu övergiven. I diskussionen omkring del socialdemokratiska kvinnoförbundels program har man också givit exempel på andra typer av ekonomiska påtryckningsmedel, som skulle innebära atl man går bort från valfriheten och mer in på en styrning av människornas privatliv. Men om detta synsätt blir bestämmande för regeringspolitiken är ännu osäkert. Jag kan försäkra att vi kommer atl följa regeringens handlande och de socialdemokratiska riksdagsledamöternas och andra opinionsbUdares uttalanden noga på den här punkten. Vi kommer inte atl tveka atl fortsätta med kritiken. Vi ger inle upp arbetet för ökad valfrihet bara därför atl vissa socialdemokrater har gjort det. Jag kan förstå atl man känner en viss uppgivenhet när man under många år haft del poUtiska inflytandet och talat för valfrihet och märker hur svår den är all förverkliga. Men vi har inte samma inställning. Vi tror inte att man kan bygga familjepolitiken på tanken all alla människor är stöpta i samma form, alt alla familjer skaU fördela arbetet i hemmet och i förvärvslivet på exakt samma sätt. Vi tycker inte att det är etl ideal all sträva efter.

Vår kritik av den hittills förda politiken har alltså haft dessa utgångspunkter. Vi har inle haft några misstankar om syftet. Vi vUl inte hävda atl det skulle vara någon familjefientlig politik som socialdemokraterna har bedrivit.

Vår kritik kan sammanfallas i fyra punkter. Den första gäller den dåliga samordningen av reformarbetet. Här har de många utredningarna varit en nackdel. Vi fick en skallereform, som vi hade begärt, med individuell beskattning i stället för den gamla sambeskallningen med dess orättvisor och dess hämmande av del kvinnliga förvärvsarbetet. Men man glömde bort den viktiga delen alt ge del ökade stöd till barnfamiljerna, som reformen skulle möjliggöra. Vi fick sedan bostadstilläggen, och då glömde man bort de allvarliga marginaleffekter som summan av marginalskatter och bostadstillägg medför. Nu har vi på nytt fått en skatleutred-ning som skall se över marginaleffekterna, men den skatleulredningen vUl man  förbjuda alt syssla med t. ex. indexsäkring av skattesystemet. Vi

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

19

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

20

fortsätter därför - i reservation 2 — atl kräva ett samlat familjepolitiskt reformprogram. Punktreformer kan i och för sig vara bra, men erfarenheterna under de här åren har lärt oss alt de ofta får effekter som man inte har avsett, och del är besvärligt alt sedan laga och lappa i ett sådant system. Hur man än gör uppstår det försämringar för vissa grupper när man gör ändringar, och hellre än att verka för en principiellt riktig lösning framlägger regeringen då nya dellösningar, som skapar nya problem.

Den andra punkten gäller det faktum all barnfamiljerna fåll ett OtUlräckligt utrymme i reformarbetet. Så gott som varje år under 1960-och 1970-lalen har folkpartiet, ofta tillsammans med centern, i de konkreta frågorna velat ge högre prioritering åt familjepolitiken än regeringen velat. Det är överflödigt alt här nämna all detta självfallet skett inom ramen för en sund finanspolitik från vår sida; det har inle varit fråga om några överbud utan täckning.

Den tredje punkten gäller förhållandet att man har varit alltför ensidigt inriktad på inkomstgraderade stödformer. Vi har varit ense om all man under etl uppbyggnadsskede måste göra den största omfördelningen tUl dem som har de största behoven. Men i praktiken har uppbyggnaden av framiljepoliliken hittills gått alltför myckel ut över vanliga barnfamUjer i vanliga inkomstlägen. När fru Odhnoff talar om att det genomskinliga syftet — tror jag hon sade — skulle vara alt skaffa fördelar åt de rika på bekostnad av de sårbara grupperna i samhället, är det inte en riktig beskrivning, i varje fall inte av den oppositionspolitik som förs här i riksdagen. Vad vi har talat om är de familjer med myckel normala och vanliga inkomster, och mycket normala och vanliga ekonomiska problem, som ligger ovanför gränsen för bostadstillägg och som har fått uppleva sin privata köpkraft minskad under de senaste åren på grund av regeringens skatte- och bidragspolitik. De skulle inte känna igen sig, om man sade: Ni tänker bara på alt ni som är rika skall få ytterligare fördelar på de sårbaras bekostnad. När regeringen har sagt nej till en värdesäkring av famUjeslödet har man också sagt att dessa stora famUjegrupper skall få vidkännas en minskning av sin privata köpkraft och alltså av möjligheterna till mycket viktig konsumtion för både barn och vuxna.

Vi har länge varnat för de här samlade marginaleffekterna, men varningarna har viftats bort. Särskilt finansministern, men även andra talesmän för regeringen, har viftat bort våra varningar. Det är bara att konstalera, att vi nu har fått rätt — den ena efler den andra, även socialdemokratiska debattörer, tidningar och fackföreningsrepresentanter, erkänner att nu måste man göra någonting åt marginaleffekterna.

Del är sannerligen inte konstigt! Beräkningar som utgår från det nuvarande skattesystemet visar atl, om man utgår från exemplet en familj med en inkomsttagare och antar att den får en nominell löneökning med 10 procent medan priserna stiger med 4,5 procent - detta är sannerligen inte på något sätt extrema antaganden - finner man, alt det i stort sett för alla barnfamUjer med mellan 20 000 och 40 000 i årsinkomst blir en reell minskning av den egna konsumlionsmöjlighelen. Sådant är dagens famUjepolitiska syslem; sedan må man ha aldrig så mycket förnämliga

utredningar på lager.

I famUjepolitiska kommitténs betänkande föreslogs två åtgärder för att mUdra dessa effekter: dels en utjämning av inkomstavlrappningsregler-na för bostadstUläggen, dels en övergång lUl enhetliga icke inkomstgraderade avgifter i den kommunala barntUlsynen. Del är typiskt för regeringspolitiken atl man har tagit upp vissa förslag i ulredningsbelän-kandel, men inte just de två förslag som skulle göra det mera lönande för vanliga barnfamUjer att arbeta. Del är t. o. m. så atl man varken i regeringspropositionen eller i utskottsbetänkandet över huvud taget låtsas om att det finns sådana utredningsförslag, eUer säger något om när de kan komma alt förverkligas. En sak vore om man sade: Delta är etl Ireårsprogram, och vi kommer senare all anta det. Men inle ens så mycket har man sagt. Kanske statsrådet Odhnoff vUl ge oss något besked om vUka planer man har på den punkten.

Den fjärde punkten, där vi har framfört kritik — och fortfarande har kritiska synpunkter — gäller barntillsynen som länge försummades. Under 1950-talet, när del i riksdagen från liberalt håll ideligen framhölls hur viktig denna fråga är för jämlikheten och för familjerna och barnen, tUlkom ungefär några tiotal daghemsplalser om året i Sverige. Socialdemokratin får naturligtvis la sitt ansvar för detta — även om vi i dag kan medge alt utbyggnadstakten har varit betydligt högre under 1960- och 1970-talen. Men när man hade skapat etl sådant kalastrofläge är det också beklagligt, att man så länge var så dogmatiskt negativ lUl famUjedaghemmen, som ju representerade en möjlighet alt snabbt få fram ett gott lillskolt av barntillsynsplatser. Man påstod att del var ell sämre alternativ, och därför vUle man inle salsa på del, i stället för alt säga att vi under en övergångslid måste salsa på familjedaghemmen och all vi skall göra dem till ett bättre alternativ än vad de nu är.

Efter många år av kritik på den punkten tänkte man så småningom om. Statsrådet Odhnoff har i dag betonat alt familjedaghemmen är myckel bättre än tidigare. Detta är bra, men fortfarande har man kvar en del av den gamla dogmatiska inställningen lUl familjedaghemmen, vilket gör att vi tvingas atl varje är återkomma och bevaka att bidragen till famUjedaghemmen inle släpar efter. Vi har två reservationer på den punkten också i år.

När det gäller bostadstillägget är det två specieUa problem som jag skall säga ett par ord om. Del ena är ulbetalningssället, där jag yrkar bifall till utskottets förslag, som innebär att man även i fortsättningen som huvudregel skall betala ut bostadstilläggen lUl familjerna. Regeringen har tidigare haft samma inställning. FamUjepolitiska kommittén tUlstyrkte enhälligt all den ordningen skulle bibehållas, med undantaget all man, om del fanns särskilda skäl därtill när familjerna visade sig inte kunna klara av hyran, skulle kunna besluta alt tilläggen skulle gå till hyresvärden. Men nu har regeringen vänt. Enligt vår uppfattning kan inle del faktum alt hyresvärdsintressena har fått majoritet på den socialdemokratiska partikongressen få leda lUl genomförande av ett så Ula underbyggt förslag, som del som nu framläggs. Jag yrkar alltså här bifall till utskottets hemställan.

Den andra frågan är den som behandlas i den särskUda propositionen

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

21

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

22

om begränsning av underskottsavdrag för räntor på egnahem, när man skall räkna ut underlaget för bostadstillägg. Utgångspunkten för del förslag som regeringen har lagt fram är atl man anser atl del har förekommit etl missbruk. Människor med höga inkomster har skaffat sig dyra bostäder och fått göra ränteavdrag och därmed, på ett sätt som inle var avsett, kommit i åtnjutande av bostadstillägget. Det är oklart i vilken omfattning detta missbruk förekommer, men vi instämmer i principen all i den mån del förekommer bör del stävjas. Därför har vi anslutit oss lUl tanken att man skall göra en schablonregel, ett tak för underskottsavdraget när det gäller underlag för beräkning av bostadstillägg. Så länge vi har bostadstUlägg skall de gå till det syfte som de är avsedda för. Men del framgår också av de beräkningar som vi har fått i utskottet -propositionen lämnade oss ulan särskUt mycket vägledning — att etl sådant här schablonavdrag på 3 000 kronor som regeringen föreslog skulle få kännbara effekter även för vanliga familjer med vanliga inkomster och vanliga småhus, som inle alls är några lyxvUlor. Jag skall bara ge några illustrationer till dessa effekter.

För en famUj med en årsinkomst på 30 000 kronor och etl egethem, som man har lånat 100 000 kronor lUl, skulle regeringens förslag innebära en kostnadsökning med 300 kronor om året. Om familjen tjänar 40 000 kronor och har lån på 150 000 kronor på huset, skuUe del innebära en kostnadsökning med 900 kronor. Och har familjen en . inkomst på 50 000 kronor och lån på 150 000 kronor skulle det innebära I 200 kronor om året eller 100 kronor i månaden i kostnadsökning.

Det här är nu inte några fattiga människor. 50 000 kronor i famUjeinkomst är ungefär genomsnittet i Storstockholm — eller var det i varje fall 1972, nu ligger genomsnittet kanske något högre. Men det är heller inga lyxvillor, utan del är normala enfamiljshus i Storstockholms-området och i andra storstadsområden. Och familjerna har skaffat sig de här husen inle för alt de vill omge sig med något slags lyx, utan därför att de anser att de ger sina barn en bättre bostadsmiljö på del sättet. Visserligen ansågs det, när man för några år sedan talade med socialdemokratiska jämlikhelsdebaltörer, väldigt reaktionärt atl verka för att folk skulle få möjlighet all bo på del sättet, men jag tror att även socialdemokrater nu anser alt det kan vara en bra miljö att bo nära marken i småhus. De här människorna har kanske satsat mycket och kalkylerat noga med all pengarna skall räcka lUI för dessa ganska dyra hus. Plötsligt får de en kostnadsökning på 100 kronor i månaden. Det är kännbart, och det har vi reagerat mot — del har väckts motioner från olika håll.

Även utskottets majoritet har insett att det måste göras en justering. Äv den tabell som jag visar på bildskärmen i kammaren framgår effekten. Om underskollsavdraget maximeras till 4 000 kronor, som utskottsmajoritelen har föreslagit, blir del fortfarande ganska stora höjningar — 720 kronor om året för dem som tjänar 40 000 kronor och har lån på 150 000 kronor och 960 kronor för dem som har 50 000 kronor i inkomst och 150 000 kronor i lån på sitt hus. När man jämför boendekostnaden för dem som bor i ell egethem, och för dem som bor i hyreslägenhet skall man tänka på att det kan te sig förmånligare för dem

som har ett hus, men amorteringarna skall också betalas. Det är visserligen ett sparande som man har igen senare, men just nu, när man har alla kostnaderna för barnens konsumtion m. m., skall man samtidigt fram med pengarna till amorteringen. Del är en kännbar kostnad; del upplevs på del sättet av de här barnfamiljerna. Därför har vi reserverat oss för atl man skulle höja avdraget tUl 6 000 kronor. Då skuUe man få bort missbruket med de stora lyxvUlorna, men man skulle ändå undvika så här stora höjningar för famUjer i vanliga inkomstlägen.

Man kan väl också tillägga all de effekter, som uppslår nästa år enligt både regeringens och utskottsmajoriletens förslag, drabbar dessa famUjer ovanpå den minskning av den privata köpkraften som blir sannolik med den inkomslulveckling och inflationsutveckling som vi har all vänta oss. Det blir alltså ytterligare en skärpning utöver den som ligger i själva skatte- och bidragssystemet.

Herr talman! Jag skall be alt få säga ell par ord om ett litet speciellt problem som i detta avsnitt las upp i en motion av fru Swartz och herr Jonsson i Alingsås. Det gäller möjligheterna atl få lån till inköp av dyrare hushållsmaskiner. Enligt vår uppfattning borde den här motionen snarare ha behandlats i samband med bosätlningslånen som kommer upp under en senare punkt. I fråga om bosättningslånen har utskottet i anledning av ett antal motioner begärt att del skall göras en utredning av reglerna. Vi har därför inle reserverat oss för motionen av fru Swartz och herr Jonsson i Alingsås, ulan vi hoppas atl man i det sammanhanget tar upp även den frågan.

Jag ber all få yrka bifall till reservationerna 2, 5, 6, 7, 14, 17 och 18.

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Låt mig först — liksom herr Romanus gjorde för sin del — med anledning av ett avsnitt i statsrådet Odhnoffs inledningsanförande försäkra att jag och det parti jag företräder inle ett ögonblick ifrågasätter eller betvivlar statsrådet Odhnoffs, regeringens och socialdemokratins goda vilja när del gäller atl, som fru Odhnoff uttryckte del, slå vakt om barnfamUjernas trygghet. Jag skall gärna gä längre; det har inte bara varit fråga om god vilja ulan i många fall även om faktiska åtgärder som lett tUl önskvärda och nyttiga resultat. Ända sedan den gång i mitten på 1930-lalet då man kan säga atl modern svensk familjepolitik bökade, inspirerad dels av socialdemokrater som makarna Myrdal, dels av en inflytelserik grupp motionärer i dåvarande högerpartiet i en välkänd motion tUl 1935 års riksdag — ända sedan dess har familjernas vUlkor i Sverige i myckel betydande utsträckning förbättrats. Ingen bestrider att socialdemokratin har en mycket stor del av förtjänsten för denna utveckling.

Icke desto mindre kan vi gräla om mycket på detta område liksom på alla andra områden. Då gäller det i allmänhet antingen att vi vUl söka oss olika vägar beroende på att vi har olika underliggande värderingar i vissa stycken, även om vi gemensamt har värderingen atl vilja förbättra famUjernas vUlkor, eller att vi har olika meningar om det ändamålsenliga i just de förslag som framläggs från regeringens sida.

I det avsnitt av familjepolitiken som vi behandlar i dag finns exempel.

23

Nr 60                     på  motsättningar  av  båda  de  här  slagen.  I reservationen 3  har herr

Onsdagen den      Åkerlind  och jag  försökt  att  i  fyra  punkter  sammanfatta moderata

4 aoril 1973           samhngspartiets uppfattning om vUka uppgifter familjepolitUcen, främst

---- ;-—- ~------ det kontanta slödel tUl barnfamiljerna, bör fylla. Jag ber att få citera:

Familjepolitik             "Kontanlstödet till barnfamiljer bör utformas så, att del får främst

- '"•                       följande effekter:

1.    En viss standardutjämning mellan barnfamiljer och andra grupper genom atl en del av barnkoslnaderna avlyfts från barnfamiljerna. I denna riktning verkar främst de allmänna barnbidragen.

2.    Ett särskilt stöd där behovet är störst, dvs. till familjer med låga inkomster och/eller många barn samt till ensamstående barnförsörjare." I den riktningen verkar framför allt de statliga och slalskommunala bostadstUläggen.

"3. Ett särskUt stöd vid de tillfällen i familjens liv då de ekonomiska påfrestningarna är störst, särskUl liden närmast omkring ell barns födelse. Den föreslagna nya föräldraförsäkringen täcker lUI en del delta behov.

4. Största möjliga valfrihet för familjerna. De bör få välja mellan att själva vårda barnen i hemmet eller atl förvärvsarbeta och anlita hjälp med barntillsynen. Väljer de det senare bör de också ha rätt och verklig möjlighet alt själva välja form för barntUlsynen. Denna huvuduppgift för famUjepoliliken löses inte alls med nu fungerande system."

Där har vi en av de skUlnader i uppfattning som bottnar i olika underliggande värderingar.

Fru Odhnoff sade ungefär som så att den mest brännande valfrihetsfrågan är kravet all kunna välja både hemarbete och förvärvsarbete utan att eftersätta barnens omvårdnad. Jag svarar inte för alt citatet är ordagrant men tror att det i huvudsak är rätt uppfattal — alltså kravet alt kunna välja båda.

Jag skulle vilja formulera om del något och säga alt den största bristen i detta avseende är tvånget alt, för att fuUl ut kunna tUlgodogöra sig samhällets insatser på detta område, välja just den kombination som fru Odhnoff talade om och inle någon annan. Ett tvång att välja är inte någon valfrihet.

Det finns ett gammall exempel på valfrihet av samma slag. Det berättas om den gamle bilkungen Henry Ford, som av någon anledning hade fått för sig atl alla bilar borde vara svarta, att han mot slutet av sin verksamhet uppvaktades intensivt av sina medarbetare, som krävde atl kunderna skulle erbjudas ell större urval av färger. Kunden måste själv få välja färg på bilen. Ja visst, svarade Henry Ford, del är klart att kunden själv skall få välja färg på bilen, förutsatt alt han väljer svart.

Ungefär på samma sätt resonerar fru Odhnoff: Barnfamiljerna skall själva få välja mellan hemarbete och förvärvsarbete, förutsatt att de väljer som regeringen vUl. Det är som jag ser del ingen valfrihet, och jag skall återkomma till del.

Låt mig först peka på etl annat bekymmer, som i synnerhet är ett

bekymmer   för   riksdagen.   Som   redan   nämnts   lade   familjepolitiska

kommittén   för   snart   etl   år  sedan   fram   etl   ulbyggnadsprogram   för

24                         famUjeslödet, som skulle kosta  ungefär 935  miljoner kronor och var

avsett att genomföras under loppet av tre år. Jag anser nu liksom då att     Nr 60

del var väl försvarbart att ge programmet den formen och inle föreslå     Onsdagen den

någon bestämd ordningsföljd mellan de olika åtgärder som fördes fram.      a „„ m 1973

Men det gällde kommittén och gäller knappast regeringen.          ---- —--- —------

Det hade varit i hög grad önskvärt atl regeringen, när den nu lägger ■' P

fram förslag som i varje fall kostnadsmässigt motsvarar ungefär en ' tredjedel av det programmet, också hade låtit riksdagen få någon uppfattning om vart regeringen syftar i fortsättningen. Del hade varit önskvärt all riksdagen fått tUlfälle atl avväga de olika förbättringarna mot varandra, i synnerhet som kommittén när det gäller avvägningen inle var helt enig. Om vi får förslagen med en bil varie år ell par tre år framåt kommer vi inte all ha den möjligheten alt lägga en större tyngd på etl avsnitt och en mindre på ell annat, att förbättra på ett område och betala priset att tvingas skjuta upp något annat. Vi får inte den möjligheten, därför att vi får förslagen styckevis och delt på det här sättet. Det vill jag beklaga och gärna hoppas atl, när regeringen — som vi utgår ifrån kommer att ske tUl nästa års riksdag, vUken regering det än är vid den tidpunkten — återkommer med ytterligare en bil av ulbyggnadsprogrammet, man då också sätter in det i etl sammanhang som ger riksdagen möjlighet atl göra inbördes prioriteringar mellan de olika föreslagna åtgärderna.

Reservationerna 2 och 3 — nr 2 från utskottets center- och folkparliledamöler och nr 3 av herr Åkerlind och mig - rör sig i myckel stor utsträckning med samma frågeställningar. Det är just önskemålet om' en samordning och en överblick av hela reformfältet, det är kravet på en samlad plan för åtminstone de närmaste årens utbyggnad och det är önskemålet om vad som i första hand skall ingå i planen för de närmaste årens utbyggnad. 1 det sista avseendet skUjer vi oss något, och jag vUl säga några ord om del.

Herr Romanus har klargjort all millenparlierna bl. a. önskar en
indexreglering av barnbidragen. Jag vUl klart säga att på den punkten
delar moderata samlingspartiet regeringens uppfattning atl vi inle skall ha
någon indexreglering av barnbidragen, huvudsakligen av två skäl. Ett är,
som fru Odhnoff redan har anfört, att det skulle binda riksdagens och
regeringens händer och hindra oss att år från år göra den prioritering av
utbyggnaderna som kan behövas. Om det skulle bli så alt det även i
fortsättningen kan ställas till förfogande 200, 300 eller 400 miljoner per
år finns en uppenbar risk atl det utrymmel helt skulle las i anspråk av
automatiska förändringar av barnbidragen. Vi skulle då vara ur stånd att
göra något annat. Del är enligt min mening inte någon lycklig situation,
när vi lika väl kan önska alt i stället förbättra stödet vid de särskilt
påfrestande tillfällena eller stödet till låginkomslfamiljerna. Del finns
också etl annat skäl. Moderata samlingspartiet, liksom millenparlierna,
har ju länge krävt en indexreglering av skatteskalor och avdragsbelopp i
skallesyslemel. När man kräver del får man också göra klart för sig att
man inte rimligen kan indexreglera både utgiftssidan och inkomstsidan i
budgeten. Viss indexreglering av utgifter är nödvändig. Det gäller framför
allt sociala utgifter som representerar ett absolut minimum, en minimi
standard som inte tål någon urgröpning ens av en kort tids prisstegringar.
Dit hör i första hand folkpensionerna, men även en del annat. I övrigt               25

Nr 60                     måste man rimligtvis acceptera att  om  inkomstsidan hindras att växa

Onsdagen den      automatiskt kan inle alltför stora bitar av utgiftssidan få lov all växa

4 aoril 1973          automatiskt. Det måste rimligen leda tUl ett årligt behov av skallehöj-

---- —-------------    ningar, och del vUl vi inle vara med om.

FamUjepolitik             yj j. j jtgngj fgj. fg g gnat önskemål, som vi vUl ha tUlgodosett

i den plan vi förväntar oss för famUjestödets fortsatta utbyggnad, och det är just en förbättrad valfrihet för famUjerna.

Det går i dag en bred ekonomisk klyfta mellan de familjer som vUl och kan utnyttja det som statsrådet Odhnoff så vackert kallar samhällets barnomsorg och de som inte vUl eller kan utnyttja den omsorgen. Jag har sagt del flera gånger tidigare atl även för familjer som på grund av höga inkomster betalar mycket höga egna daghemsavgifter är den daghems-kostnad de inte betalar, det bidrag som stat och kommun ger till barntillsyn i de fallen, det i särklass största bidrag som utgår inom hela del famUjepolitiska systemet. Det kan uppskattas lUl mellan 7 000 och 15 000 kronor, varierande med egenavgifl, med daghemmens olika dyrbarhet och sådant. Men det är alltså bara en del famUjer som får del av del slödel. Och det är ingalunda självklart de som behöver del bäst. För att få del av del krävs del att man råkar bo någonstans där förmånerna finns tUlgängliga. Det krävs också all man är vUlig atl låta sina barn i huvudsak tillses i den formen. Och det krävs åtskiUigl annat. För stora delar av befolkningen kommer denna förmån sannolikt aldrig att bli tUlgänglig - jag tänker på glesbygdernas folk — och för de andra skulle det även med en ambitiös utbyggnad i varje fall dröja länge innan så sker.

Vi menar alt även de familjer som antingen väljer all ordna sin barnomsorg genom att någon av föräldrarna under ett antal år stannar i hemmet och avstår från förvärvsarbete eller, om båda förvärvsarbetar, väljer all låta sina barn tillses på annat sätt än i samhällets barnstugor rimUgen måste få någon del av ett stöd med samma syfte som barnstugestödet. Del kan till en del, och icke obetydlig del, lösas på skattesidan, i synnerhet för dem som är två förvärvsarbetande. Genom realistiska förvärvsavdrag för barntillsynskoslnader kommer man etl gott stycke på väg. Del kan, som moderata samlingspartiet har föreslagit i en partimotion till årets riksdag, också till en del lösa för familjer med endast en förvärvsarbetande, om man vill medge ett extra avdrag för inkomsttagaren i den famUjen med hänsyn till de ökade kostnader man har i förhållande till inkomsten och i förhållande till familjer med två inkomster. Men vi är också helt medvetna om alt del aldrig går alt komma hela vägen fram genom reformer på skaltesidan i detta avseende, ulan det behövs en komplettering, någon form av vårdnadsbidrag för småbarnsfamUjer som inte kan få eller som inte efterfrågar plats på daghem eller i famUjedaghem. Vi har tidigare framfört del förslaget, och vi vidhåller alt del är någonting som skall undersökas.

Så till några frågor rörande bostadstilläggen. I fråga om de nya
inkomstprövningsreglerna och atl man skulle bortse från de förlustavdrag
som kan uppkomma i självdeklaralionen vid bestämningen av den
bidragsgrundande inkomsten går moderata samlingspartiet, och herr
Åkerlind och jag i reservationen 4, längre än millenparlierna har gjort i
26                          sin reservation i del alt  vi yrkar avslag på hela förslaget.  Del är ett

exempel på den andra sorlens meningsskUjaktighet som inle i första hand bygger på olika grundvärderingar utan på all vi är övertygade om att just det förslag som här har framlagts av regeringen icke är effektivt när del gäller all lösa de problem som man själv säger sig vUja lösa. De i debatten myckel uppmärksammade fall av missbruk eller, för atl inle om alla använda en så kriminaliserande term, av onödigt utnyttjande av bostadstUlägg, som man säger sig vUja komma åt, kommer med det föreslagna systemet att lämnas helt i fred. Man kommer icke ål dem. De höginkomsttagare med lyxvUlor som i dag uppbär höga bostadstUlägg kommer även i fortsättningen att göra det.

Herr Romanus sade atl det föreslagna systemet drabbar även alldeles vanliga löntagare med alldeles vanliga inkomster och aUdeles vanliga egnahem. Han har rätt men särskUl rätt om man skärper det därtill alt del drabbar huvudsakligen eller nästan enbart dem, medan de andra går fria.

Det är ju så att stora bostadstillägg i fall med höga inkomster och lyxvUlor egentligen bara förekommer vid rent bedrägeri, där man antingen sätter sig över de regler som redan finns i dag eller kringgår dem genom atl ge felaktiga uppgifter om sina inkomster och framför allt om sin förmögenhet. Sådana fall förhindrar man inte med den föreslagna nya regeln. De kan bara förhindras genom en bättre kontroll, och en sådan har, som vi nästan varje dag kan läsa om i tidningarna, nu inletts på många ställen, och man fångar också många fula fiskar i det nätet med hjälp av de regler som redan finns.

Vidare kan bostadstillägg vid rätt höga faktiska inkomster förekomma i kombinationen rörelseidkare och villaägare. Del beror emellertid på att rörelseidkaren av näringspolitiska skäl beskallas efter särskUda regler, som ofta leder till atl den nominella skattepliktiga inkomsten är låg i förhållande lUl den reella inkomsten. Meningen är ju atl den skattelättnad detta medför skall användas till konsolidering av företaget, och det sker väl som regel också, får vi hoppas. Men i detta sammanhang är det viktiga att denna låga inkomst, som bl. a. möjliggör bostadstillägg, som regel framkommer redan på den s. k. rörelsebilagan till självdeklarationen och icke påverkas av det förslag som regeringen lagt fram. Oavsett om man får göra något förlustavdrag på huvudblanketten eller inle har den låga inkomsten redan förts in på raden "Sammanräknad inkomst" i deklarationsblanketten. Det kommer icke alt göras något nämvärt åt den saken med del föreslagna systemet.

Ett förslag, som är avsett alt förebygga missbruk men vars verkan måste bli att i stort sett bara drabba dem som alls icke är beskyllda för missbruk, har vi alltså icke kunnat biträda utan vi yrkar i reservationen 4 helt avslag på propositionens förslag i detta avseende.

I frågan om utbetalningen av de slalskommunala bostadstilläggen till famUjerna eller till hyresvärden har socialdemokraterna i ulskoltel kommit att bilda minoritet, och de har avgivit reservation. ÅtskUligl är redan sagt i denna fråga, och mer kommer alt sägas. Jag kan nöja mig med atl som lök på laxen lägga påpekandet att det knappast kan vara nödvändigt att samhället, som redan har omgärdat hyresfordran med exklusiva garantier, vUka knappast gäller för någon annan typ av fordran

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

27

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik rn. m.

28

utom möjligen växel, dessutom skall engagera sig som inkasserare för de fordringsägare sorn har samhällets stöd mer än nästan några andra fordringsägare. Det kan inte vara rimligt alt vi för några få — i det stora sammanhanget mycket få - fall av försumlighet skaU behöva sätta bortåt 600 000 famUjer under förmyndare. På den punkten yrkar jag därför bifall tUl utskottets hemställan.

Så lUl den tredje frågan. Vi har fått ett förslag om att bostadsstödet liU barnfamUjer skall utvidgas lUl att omfatta även låginkomsttagare utan barn. Del är återigen ell sådant där fall, där vi menar att det föreslagna systemet inle är tUlräckligt effektivt för atl i rimlig grad motivera en satsning av den storlek som föreslås ske. Vi är överens om att låginkomsttagare är i behov av och borde kunna göra anspråk på samhällets stöd. Men del är uppenbarligen omöjligt alt knyta etl sådant stöd till just den del av konsumtionen som bostaden utgör, om man skall vinna någon effekt med stödet. Del finns hundratusentals och åter hundratusentals låginkomsttagare, som vore i behov av en bättre standard, och vi når en försvinnande liten del av dem om vi knyter stödet just till bostadskostnaden och bosladskonsumlionen. Och vad värre är: vi når inte de allra mest behövande ulan snarare dem som ligger närmast gränsen för att icke längre vara låginkomsttagare.

I valet mellan två modeller, som familjepolitiska kommittén hade låtit utarbeta utan att själv kunna förmå sig till alt rekommendera någon av dem, har regeringen stannat för den ena och centerpartiet för den andra. Jag skaU medge atl av två onda ting har kanske regeringen trots allt vall det minst onda. Olägenheten med regeringens förslag är atl del når så ytterst få, men i gengäld med belopp som åtminstone kan ha någon effekt där de hamnar. Den andra modellen når något fler, men med belopp som är så små alt de knappast skulle märkas ens i en budget av den storlek som vi har atl räkna med hos dessa grupper.

Men ingendera vägen är effektiv och ingendera är rättvis. Dessa låginkomsttagare skulle ju få stöd till hyran i den mån den överskrider 300 eller 400 kronor i månaden. Förutsättningen för att få stödet är all man själv har råd atl betala en för dessa grupper mycket betydande hyra utöver den del man får i bostadstillägg - en hyra som är så stor atl man för all kunna betala den måste ligga i det allra översta skiktet av de inkomsttagare som skulle bli berättigade till tillägget.

Vi har gett exempel som illustrerar del här. En inkomsttagare som tjänar 1 500 kronor i månaden och har en hyra på 550 kronor skulle få 200 kronor i månaden i bostadstillägg. Men den som tjänar 1 000 kronor — del är en verklig låginkomsttagare, det — och därför inte orkar med den del han själv måste betala av en sådan hyra utan bor för låt oss säga 290 kronor i månaden får inle etl öre.

Delta kan inle rimligen vara ett rättvist syslem, och vi yrkar avslag på det också.

Herr talman! Bara några frågor som gäller barnlillsynen. Vi avskaffade förra året i äntligen vunnen enighet den s. k. balansregeln för statsbidrag till kommunernas familjedaghem. 1 en treparlireservalion till dagens belänkande begärs atl vi nu också skall avskaffa den kvarvarande kvotregeln. Jag vill inle hävda att detta är någon särskUl stor fråga, men

det är något av en rättvisefråga. Del nuvarande systemet innebär ju atl en kommun som inte har minst 100 famUjedaghemsplatser, kanske därför all del inte finns behov av så många, är ställd helt utanför rätten till statsbidrag. Vi tycker att det är en onödig begränsning och vill därför atl den regeln skall avskaffas.

Herr talman! Med de här orden vUl jag yrka bifall lUl reservationerna 3,4,7,9, 11, 12 och 17 och därutöver till utskottets hemställan.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Det har i olika utredningar under åren konstaterats atl mångbarnsfamUjernas inkomster ofta är låga och att del relativa konsumtionsutrymmel bhr mindre när det skall delas inom en sådan famUj. Likaså har del konstaterats atl socialhjälpsberoendet ökar med antalet barn i en familj. I det sammanhanget intar familjer med en förälder enligt låginkomstutredningen en speciell slällning, eftersom de har den sämsta ekonomiska situationen bland barnfamiljerna.

Del är också den inkomst familjen förfogar över som bestämmer hur stor del barnkostnaderna får ta. Jag har sett uppgifter om att familjer i höga inkomstlagen kan ha upp till 40 procent högre barnkoslnader än famUjer i låginkomstlägen. Det finns alltså ingen hkhet mellan barns standard, utan den är beroende av hur myckel varje familj kan anslå till barnens konsumtion.

När det allmänna barnbidraget en gång infördes, betonades del all det skulle utgöra samhällets konlantstöd till barnfamiljer och att dess konstruktion som generellt stöd hade att göra med befolkningspoliliska och rättviseskäl men också socialpolitiska skäl. Från vpk:s sida har vi inte funnit anledning atl gå ifrån principen atl slödel skall vara till för att kompensera alla barnfamiljer i förhållande till familjer ulan barn. Det särskUda stöd som barnfamiljer i låga inkomstlägen naturligtvis behöver menar vi skall gå via bostadsstödet.

Den penningvärdeförsämring som inträffat under de senaste åren har inneburit en minskning av de allmänna barnbidragens värde. Detta förhållande har av och till mötts med höjningar av beloppet, men eftersom dessa höjningar inle följt prisutvecklingen har urholkningen ändå fortsatt. Vi har under flera år hävdat den meningen att barnbidragen i likhet med flera andra delar av del familjepolitiska stödet borde göras värdebesländiga. Och eftersom inriktningen även efler familjepohtiska kommitténs arbete ju är all barnbidragen alltjämt skall utgöra stommen i konsumtionsslödet till barnfamiljerna, upprepar vi i år förslaget om en värdesäkring genom indexreglering. Jag ber i del stycket, herr talman, atl få yrka bifall till reservationen 1 vid punkten 5.

Frågan om kostnaderna för barntillsynen för den enskilda familjen lika väl som för samhället har också dryftats under de år som famUjepoliliken varit som mest aktuell. Att det är en stor kostnad för den enskilda famUjen att vårda barn i hemmet har konstaterats. Gjorda beräkningar har också visat atl den vårdformen är dyrbar för samhället, detta eftersom de investeringar som görs i utbildning inte kommer till användning i produktionslivet därför alt många yngre människor måste stanna hemma för atl ta hand om sina barn. Samhällets barntillsyn är

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Familjepolitik m. m.

29

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

30

därför något av en nyckelfråga, inte bara i ekonomiskt hänseende ulan också när det gäller möjligheten för kvinnorna alt gå ut i förvärvsarbete.

Del har sagts ålskUUga gånger förut men tål alt upprepas att planeringen av daghem alltjämt är märkt av konservativa värderingar. I 1970 års långtidsutredning finns t. ex. beräkningen att den låga förvärvsfrekvensen bland kvinnorna skall fortsätta på grund av atl bristen på arbetstillfällen och barntillsyn förutsätts beslå. _

Del är naturligtvis inte så att värderingarna i och för sig styr utvecklingen på det här området. Här lika väl som i andra sammanhang är del avgörande de lagar som gäller inom det kapitalistiska systemet. Men beräkningar av del slag jag anfört används alltför ofta för alt hålla tillbaka en nödvändig utbyggnadstakt på barntillsynsområdel. Om man utgår ifrån att kvinnorna inle heller i framtiden skall deltaga i förvärvslivet mer än till 60 å 65 procent, kan man naturligtvis lycka all del inle är så väsentligt att öka utbyggnadstakten.

I vissa kommuner har det talals om prioritering av barnstugeutbyggnaden. Men det gäller inte på långt när alla kommuner. Från vpk:s sida menar vi därför att en sådan enhetlig utbyggnad överallt inte kan åstadkommas på annat sätt än genom alt staten tar huvudansvaret för denna verksamhet liksom man har gjort när det gäller skolan. 1 det syftet har vi ställt förslag om alt staten lUI att börja med skall stå för lönerna åt daghemspersonalen, så att kommunerna avlastas den kostnaden. Ulskottsmajoriteten hänvisar i sin skrivning till all betänkandet från 1968 års barnslugeulredning beträffande förskoleverksamhetens framtida innehåll och organisation nu prövas i departementet efter den remissbehandling som skett. Man pekar också på del arbete som pågår inom den kommunalekonomiska utredningen. För vår del kan vi inle finna alt barnslugeulredningens belänkande ger tillräckligt klara anvisningar om på vUket sätt finansieringsfrågorna i samband med barnstugeverksamhetens utbyggnad skall lösas. Och även om dessa frågor kommer att prövas i den kommunalekonomiska utredningen, så anser vi det nödvändigt all redan nu inleda ell successivt statligt överlagande av kostnaderna för barntillsynen. Detta kan ske genom alt staten, som vi föreslagit, i första hand tar över kostnaderna för personalen.

Den här betoningen från vår sida av del angelägna i alt skyndsamt inleda en annan ordning när det gäller kostnadsfördelningen mellan stat och kommun just på det här området har all göra med atl vi vill få fram åtgärder som verkligen innebär en utveckling på barntillsynsområdel. De åtgärder som under nu rådande förhållanden är möjliga alt vidta finner vi helt otillräckliga. Det långsikliga målet, barntillsyn för alla, kan inte nås så länge även tillgången till barntillsyn i sista hand styrs av kapitalisternas behov av arbetskraft. När arbetskraftsreserven, som i så hög grad beslår av kvinnor, behövs i produktionen är det lättare all vinna gehör för kravet att samhället — dvs. stal och kommun - skall la ansvaret för barnen. Men när konjunkturerna blir sämre stoppas utbyggnaden, och då inträffar det t. o. m. att man stänger eller minskar verksamheten vid de barnstugor som finns. Med en sådan ordning är del långt till del mål som eftersträvas — en kvalitativt god barntillsyn som kommer såväl barn som föräldrar   tiU   godo.   Del   målet   nås,   menar   vi,  snabbare  genom   ett

förverkligande av det förslag som vi har ställt.

Jag vill därför, herr talman, också yrka bifall till reservationen 15 vid punkten 12.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr talman! Diskussionen gäller socialutskottets belänkande nr 5, punkterna 1 — 14, och till det avsnittet är inle mindre än 18 reservationer fogade. Utöver de — som jag tycker ganska utförliga - redovisningar och resonemang som presenteras i betänkandet vill jag bara göra en del kommentarer till reservationerna 1 t. o. m. 7 och 9 t. o. m. 18 samt till utskottets skrivning vad gäller utbetalningsreglerna för bostadstillägg.

Av de nämnda 17 reservationerna från oppositionen är 3 från vpk och de 14 övriga från de borgerliga partierna. Vid läsningen av de här 14 borgerliga reservationerna försöker man finna ett alternativ till regeringens famUjepolitik, men det är inte lätt att hitta något sådant.

Herr Carlshamre sade i sill inlägg all han ville se en fortsättning på de förslag som famUjepolitiska kommittén hade ställt. Han menade atl en sådan fortsättning måste komma nästa år, vilken regering som än sitter. Ja, vi får sannerligen inga sädana besked från den borgerliga oppositionen i den splittrade flora av reservationer som fogats till utskotlsbetänkandet. Jag har som sagt försökt alt välvilligt "läsa fram" en borgerlig linje i de här reservationerna, men det går inte.

Familjepolitiken är, som framhållits här av statsrådet Odhnoff, en viktig del av samhällets politik. Den är inte minst viktig därför att vi har fåll en mycket stor ökning av antalet familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar, och omvårdnaden om barnen är en av samhällets mest angelägna uppgifter.

För all inte uppta kammarens lid för myckel måste jag försöka bunta ihop reservationerna, när de nu är så många. Jag skall börja med att la upp den del av reservationerna som gäller del ekonomiska stödet till barnfamUjerna. I reservationen 1 av vänsterpartiet kommunisterna kräver man en indexreglering av de allmänna barnbidragen. För alt utjämna mellan olika grupper i samhället, barnfamiljer och andra, är det nödvändigt att insatserna i första hand går till den delen av stödet som är riktat till låginkomstlagarna. Bostadstillägget är en sådan forrn av stöd. Men vpk:s modell skulle innebära alt man vid prioritering av de resurser vi har skulle prioritera barnbidragen och alltså ge mer till höginkomsttagarna än till låginkomsttagarna. Jag har svårt atl förstå hur det kan rimma med vpk:s politik.

Så till de borgerligas alternativ - eller brist på alternativ. Av de borgerliga reservationerna är det såvitt jag kan se bara två där man har kunnat enas, nämUgen den reservation som gäller inverkan av förmögenhet vid beräkningen av bostadstilläggen och den som gäller förslaget om avskaffande av kvolregeln beträffande statsbidraget till familjedaghem. Där har vi en enig borgerlig samling. Jag skall i del sammanhanget ägna mig åt litet historik när det gäller oppositionen och vårdnadsbidraget. Kammarens ledamöter behöver dock inte vara oroliga, jag skall inte gå tillbaka till 1400-, 1500- och 1600-talen, som vi ju ibland får uppleva alt man gör här i kammaren. Jag behöver inte gå längre tillbaka än till 1970.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU1973

Familjepolitik m. m.

31

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

32

Jag har då försökt finna en rak hnje i något av del som borgerligheten i det fallet presenterar, och jag medger alt jag kanske har varit alltför ambitiös och möjligen också alltför naiv. Jag har nämligen inte funnit någon sådan rak linje.

Vad fann jag då? Jo, 1970 krävde centern och folkpartiet i en gemensam partimotion införande av etl vårdnadsbidrag på 500 kronor per barn och år i åldern fram till inträdet i grundskolan, dvs. från noll till sju år. Det kravet hade man också med i sin reservation till andra lagutskottets utlåtande. Man ansåg sig då inte kunna invänta familjepohtiska kommitténs förslag. Åren 1971 och 1972 återkom mittenpartierna i såväl gemensamma partimolioner som i reservationer med krav på vårdnadsbidrag. I avvaktan på familjepolitiska kommitténs betänkande nöjde man sig emellertid då med all kräva en samlad plan för famUjepoliliken, vari ell vårdnadsbidrag skulle ingå. Man nämnde där ingenting om vårdnadsbidragets storlek.

Även moderaterna hade 1971 en reservation med krav på ett samlat förslag till utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna, dock utan atl nämna ordet vårdnadsbidrag. Är 1972 förekom inle något motsvarande krav.

Herr Romanus sade här alt del utreds så myckel inom familjepolitiken och alt de många utredningarna har varit till nackdel. Men i den utredning som verkligen mycket grundligt har granskat de ekonomiska stödåtgärderna till famUjerna, nämligen familjepohtiska kommittén — där de borgerliga partierna har varit representerade — finns konkreta förslag från mittenpartierna när det gäller vårdnadsbidrag. Herr Larsson i Borrby och herr Mundebo säger där atl man vill ha ett vårdnadsbidrag på 200 kronor i månaden per barn till alla familjer som har barn mellan åtta månader och tre år. Och herr Carlshamre föreslår ett vårdbidrag på 600 kronor i månaden till barn mellan ett och tre år, om famUjen inte utnyttjar samhällets barntillsyn. Och ,vad föreslår man då i årets reservationer? Ja, man har inga konkreta förslag, och mittenpartierna föreslår all denna fråga skall bh föremål för ytterligare utredning. Och då har herr Romanus för en stund sedan stått i denna talarstol och sagt att det utreds alldeles för mycket och att utredningarna är till nackdel!

Politik är att vilja, har någon sagt. Politik är också alt veta vad man vUl, skulle jag vilja tillfoga. När del gäller stödet lUl barnfamiljerna kommer också förslaget ifrån miltenpartierna på en samlad plan för famUjepoliliken. Vi har haft ell grundligt utredningsarbete. Familjepolitiska kommittén har, tycker jag, gjort ett alldeles utmärkt arbete och lagt fram en plan när det gäller utformningen av del ekonomiska stödet. Vi har barnstugeulredningen, som har haft atl utreda den delen av famUjepoliliken och som också har lagt fram förslag. Vi väntar oss på det området en proposition under året.

Vad är famUjepolitiska kommitténs förslag om inte en plan som man, såvitt jag förslår, får genomföra successivt? Regeringen har i årets statsverksproposition och i den särskilda proposition om föräldraförsäkring som avlämnats föreslagit en del av del som familjepohtiska kommittén föreslagit.

I   den   särskilda  propositionen   29   finns  förslag  om   bostadstillägg.

Rätlen till bostadstillägg prövas för närvarande efter den taxerade inkomsten. Vi är alla överens om all det behövs en annan grund för den här beräkningen. En aktuellare inkomst måste vara grunden. Vi är också, tror jag, överens om atl vi måste skapa rättvisa när det gäller bostadstilläggen mellan hyresgäster i vanliga hyreslägenheter och vUlaägare. Regeringen har, i avvaktan på den tekniska utredning som behövs, föreslagit ett provisorium. Man vUl alltså här begränsa möjligheten att utnyttja underskottsavdraget. Regeringen har i propositionen föreslagit beloppet 3 000 kronor. Utskottet har, efter att ha tagit del av en del material, föreslagit en justering av regeringens förslag, så att beloppet blir 4 000 kronor.

Hur är de borgerliga alternativen till det här förslaget om provisorium? Jaha, det är total borgerlig splittring här också. Moderaterna yrkar avslag, folkpartiet talar om 6 000 kronor, och centerpartiet talar om 3 000, som skall ökas med 1 000 för varje barn utöver två. När det gäUer bostadstilläggen till låginkomsttagare utan barn har vi också olika bud från de borgerliga. Herr Carlshamre har nyss talat om atl moderaterna yrkar avslag på förslaget medan de övriga borgerliga partierna har andra bud. För borgerlighetens reservationer vid det här belänkandet skulle som motto kunna slå: Enade vi stå och söndrade vi falla. Del är nämligen vad som kännetecknar reservationerna i det här betänkandet.

Sedan vill jag säga några ord om reservationen 8, där socialdemokraterna har kommit i minoritet i utskottet. Den gäller ulbetalningsreglerna för det slalskommunala bostadstillägget. Eftersom reservationen är knapphändig och det tydligen råder en del okunnighet om vad reservanterna menar skall jag htet beskriva hur bostadstillägget är utformat. Bostadstillägget består av två delar. TiU att börja med utgår ell statligt tillägg, som när del är oreduceral uppgår till 75 kronor per månad. Till del beloppet är inle knutet några vUlkor beträffande bostadens storlek, hyreskostnad osv. Sedan finns en andra del, alltså etl kommunalt bostadstillägg, som utgår till barnfamiljer med höga bostadskostnader. Del bostadstillägget är knutet till hyreskostnaden, och till det utgår dessutom ett statsbidrag. FamUjepolitiska kommittén har föreslagit alt den delen skall kallas det statskommunala tillägget, och det har också regeringen anslutit sig tUl. Regeringen har i sin proposition föreslagit, och detta förslag stöds av de socialdemokratiska reservanterna, alt den del av bostadstillägget som är knuten till hyreskostnaden - den statskommunala delen — skall gå direkt tUl hyresvärden. Den skall ses som en hyressubvention. Det fanns i remissyttrandena över familjepolitiska kommitténs betänkande ett mycket starkt krav på en förändring av reglerna för utbetalning av bostadstilläggen. De socialdemokratiska reservanterna tycker att regeringens förslag till lösning på denna i många sammanhang mycket kontroversieUa fråga är bra; man åstadkommer en delning, och den del som är direkt knuten till hyreskostnaden går direkt tUl hyresvärden. Det kan vara angeläget all i vissa sammanhang styra konsumfionen till en viss vara, i detta fall till bostaden. Vi vet alt en god bostad är väsentlig för barnfamiljer och andra. Av bl. a. Gustav Jonssons verk om det sociala arvet framgår det klart att bostaden har en mycket stor betydelse för människors utveckling.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

33

3 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

34

De socialdemokratiska reservanterna biträder alltså propositionen på denna punkt. Jag yrkar bifall till reservation nr 8.

Marginaleffekterna tas upp i mittenparliernas reservation. Man talar om skaller, bidrag och avgifter, och man tar också upp enhetliga daghemsavgifler. Marginaleffekter får man alltid i ell system där man har progressiva skatter och inkomstgraderade bidrag och avgifter. Dessa frågor utreds av kommunalekonomiska utredningen. Den har alltså i uppdrag att se över bl. a. delta. Bara några ord om förslaget om enhetliga daghemsavgifter.

All fastställa daghemsavgifter är en kommunal angelägenhet. Kommunförbundet förordar i sina rekommendationer till kommunerna en inkomstgraderad avgift. Jag tror atl över hälften av landels kommuner har inkomstgraderade avgifter. Ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag på denna punkt skuUe ha kostal 70 miljoner kronor. De pengarna måste tas någonstans ifrån. Jag utgår ifrån att man i detta läge kan använda 70 miljoner lUl bättre ändamål än till atl höja avgifterna för låginkomsttagare och sänka dem för höginkomsttagare, vilket skulle bU fallet om regering och riksdag skulle rekommendera kommunerna alt införa enhetliga daghemsavgifter — etl förfarande som man också kan ifrågasätta lämpligheten av.

Nästa avsnitt i del famUjepolitiska blocket gäller sociala serviceåtgärder. På denna punkt finns en reservation från vänsterpartiet kommunisterna, som tar upp frågan om konstruktionen av statsbidraget till daghem. Motioner i det ärendet har väckts tidigare, inte bara från vänsterpartiet kommunisternas håU. Utskottet hänvisar till all riksdagen när den skall behandla barnstugeutredningens förslag också skall la upp frågor som rör finansieringen av barnstugorna, som också fru Marklund nämnde. Den kommunalekonomiska utredningen måste också komma in på detta när den behandlar avvägningen av kostnaderna mellan stat och kommun.

När del gäller de kommunala familjedaghemmen vill jag säga alt alla undersökningar som har gjorts — och det är ganska många — i enskUda kommuner och av hela län här i landet visar att föräldrarna, familjerna, föredrar all ha sina barn på barnstuga framför familjedaghem. Det finns alltså ett uttalat önskemål frän barnfamiljernas sida om barnstugor. Vi måste givetvis ha både barnstugor och familjedaghem. Men när det finns en så väl utbyggd opinion från föräldrarnas sida är del väl riktigt att samhället stimulerar i riktning mot ell ökat barnstugebyggande. Del är alltså helt i hnje med föräldrarnas önskemål när regeringen gör det. I statsverksproposilionen konstaleras alt byggandet av barnstugor har stagnerat, och helt följdriktigt höjs statsbidraget — både anordningsbidraget och driftbidraget — lUl daghem och fritidshem i det budgetförslag vi har att behandla.

Konstruktionen är atl statsbidraget är baserat på procentberäkning -35 procent av nettokostnaderna. Millenparlierna föreslår att delta bidrag skall höjas till 50 procent. Bara konstruktionen i sig är fördelaktig, eftersom den följer kostnadsutvecklingen på ett sätt som ett fast krontal — såsom nu gäller för daghem och fritidshem - inte kan göra.

Med några siffror skall jag visa att utvecklingen inle har stått stilla när

del gäller famUjedaghemmen.

År 1971 hade vi 41 000 platser i daghem, och vi hade också 41 000 kommunala famUjedaghemsplatser. Enhgt de siffror som gällde den 30 januari i år — och som jag har fått från socialstyrelsen — har vi 49 500 daghemsplatser och 50 000 famUjedaghemsplatser. Det har följaktligen blivit en ökning även av antalet familjedaghem. Jag tycker alltså atl det är helt rikligt med styrningen i den riktning som föräldrarna önskar beträffande barnstugorna, som regeringen gör.

Man kan också säga detta när det gäller kostnaderna för dessa båda former av barntUlsyn. Enligt uppgifter från socialstyrelsen var driftkostnaderna år 1972 för en daghemsplats ungefär 13 000. — Detta är ett riksgenomsnitt; man kan inte använda några andra siffror i etl sådant här sammanhang. Kommunförbundet har meddelat alt en familjedaghems-plats år 1972, om man utgår från nio limmars tillsyn och om man tar orlsgrupp 5, kostade 10 910 kronor. Det är alltså en betydlig skillnad i kostnaderna mellan daghem och familjedaghem.

1 den debatt som utskottsreservanterna har fört här har man bl. a. dragit in frågan om valfrihet och påstått att socialdemokraterna inte skulle värdesätta möjligheterna till valfrihet. Herr Gustavsson i Alvesta har frågat; Varför värdesätter man inle vård av barn i hemmet? Herr Romanus har sagt att socialdemokratin eller Socialdemokratiska kvinnoförbundet har gjort upp räkningen med valfriheten.

Det är klart att man kan föra en sådan diskussion och då utgå från vad jag skulle vilja kalla en liberal valfrihet, men valfriheten är ju helt meningslös, om vi inle har ell mer jämlikt samhälle. Det går visserligen mycket väl atl t. ex. säga till alla människor: Ni har valfrihet atl gå ut och köpa en Rolls Royce eller att inte göra del; det år valfrihet. Men del finns ju ingen reell möjlighet för människor att använda sig av den valfriheten. Vad som är angelägel alt slå fast är atl det måste finnas en jämställd grund atl slå på för att man skall kunna tala om en reell valfrihet, och det är myckel långt till del samhälle som har en sådan grund för aUa. Och så länge vi inte har den jämställdheten är alltså valfrihetsresonemangel bara ett slag i luften.

Herr Romanus säger sedan i debatten - jag kan inte undgå att beröra det - atl när det gäller barntUlsynen har socialdemokratin skapat etl kalastrofläge. Jag tycker, herr Romanus, att detta är atl ta till väl starka ord. Även om vi vänder på det hela, skulle jag inle vilja påslå att de borgerliga hade skapat ett kalastrofläge. Det är ju så, herr Romanus, att det är socialdemokratin och den del av arbetarrörelsen som tiUhör den fackliga sidan som mycket hårt har drivit frågan om utbyggnaden av barntillsynen. Det är naturligt alt kravet på en sådan utbyggnad är myckel starkt från de fackliga organisationerna, eftersom de rymmer de medlemmar som i så stor utsträckning har behov av en ökad utbyggnad av samhäUets barntillsyn. Herr Romanus, jag och många andra har tidigare i denna kammare diskuterat detta, men jag vUl alltså starkt vända mig mot påståendet all etl katastrofläge har skapats. Den utbyggnad som i mycket stor utsträckning har gjorts under åren har många gånger kommit tUl mot oppositionens vilja.

Herr Romanus säger också att samhäUets familjepoUtik, de ekono-

Nr60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

35

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik

m. m.

miska stödåtgärderna, har gått ut över vanliga barnfamiljer med normala inkomster. Införandet av vårdbidrag, indexregleringen av barnbidrag osv. är naturligtvis åtgärder för att förbättra barnfamiljernas situation. Här har sagts från flera håll, t. o. m. av herr Carlshamre, all det är de låga inkomsttagarna som vi i första hand skall hjälpa. Men när man framlägger sina konkreta förslag får man också se till att man i första hand gynnar de stora famUjerna. Av de ekonomiska stödåtgärderna är del just bostadstillägget som har den utformningen atl man hjälper i första hand låginkomsttagare.

Herr talman! Jag har med detta försökt att något kommentera de reservationer som finns vid socialutskottets belänkande nr 5. Jag yrkar bifall till socialutskottets hemställan i de delar som nu behandlas med undantag för vad gäller ulbetalningsreglerna för bostadstillägg, där jag ber att få yrka bifall till reservationen 8.

36

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Sigurdsen påstår atl del inle finns någon borgerlig enighet här, inga alternativ, det är en splittrad flora av förslag osv.; hon kan inte utläsa någon enighet alls.

Fru Sigurdsen kan inte komma ifrån det faktum att del har varit en klar viljeinriktning från vårt parti i fråga om ell vårdnadsbidrag som inrUctar sig på alt skapa den valfrihet som vi vill ha i ett samhälle. Fru Sigurdsen säger att det måste finnas jämlikhet i ett samhälle, annars är valfriheten ett slag i luften. Jag håller med om det. Men borde inle de där stolta parollerna från socialdemokraterna tidigare och ett 40-årigt regeringsinnehav ha resulterat i atl man lyckats skapa ell jämlikare samhälle, så att valfriheten hade fåll plals?

Fru Sigurdsen säger all splittringen bland de borgerliga reservanterna är total. Därmed ger fru Sigurdsen sken av alt det råder total enighet inom det socialdemokratiska partiet. Är det verkligen så, fru Sigurdsen? Är det, för atl ta etl exempel, total enighet i fråga om utbetalningarna av bostadstilläggen?

Politik är att veta vad man vUl, säger fru Sigurdsen. Jag ställde mig frågan: Talade fru Sigurdsen på partiels vägnar eller för sig själv? Det är inle så många år sedan som fru Sigurdsen stod här och slogs för balansregelns bibehållande, medan det kom förslag om att den skulle avskaffas. Det är inte så länge sedan vi hade väldigt hårda debatter om statsbidrag till famUjedaghem. I dag säger fru Sigurdsen - jag respekterar det — att vi behöver och måste ha familjedaghemmen för atl klara barntillsynen.

Jag frågade också beträffande propositionen när det gäller ränteavdragen på 3 000 kronor. Menar fru Sigurdsen atl man i departementet den gången inte visste vad man ville, eftersom de socialdemokratiska ledamöterna nu har gått på linjen 4 000 kronor?

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, fru Sigurdsen, man skall veta vad man vill! VUl fru Sigurdsen verkligen atl bostadstilläggen skall betalas ut lUl hyresvärdarna?

Man bör ha en rak linje när det gäller vårdnadsbidragen, ansåg fru Sigurdsen och hävdade att mittenparlierna inte haft del. Vår linje har inneburit atl man får börja i smått. Vi hade ell förslag om 500 kronor, och nu har vi sagt alt det bör byggas ut och vi utvecklar tanken på vårdnadsbidrag. Det är vår raka linje.

Vilken är er raka linje när det gäller vårdnadsbidragen? 1965 antog er partikongress ett förslag om vårdnadsbidrag. I FN-rapporten 1968 om kvinnans ställning sägs: "Under de år barnen kräver vård och lUlsyn sker en betydande standardsänkning, om inle någon utjämning sker. Del finns därför skäl alt som komplement tUl det allmänna barnbidraget lämna ett särskUt stöd under de år då barnen kräver de största vårdinsatserna."

Det var er hnje 1968. VUken är er raka hnje nu när det gäller vårdnädsbidragen? Ni vill inle utveckla dem, ni vill avveckla hela tankegången.

Man skall inte vara splittrad, säger fru Sigurdsen och skojar över alt oppositionspartierna haft ohka ståndpunkter när del gäller underskottsavdragen — 6 000 kronor föreslogs från folkpartihåll, moderaterna yrkade avslag och centerpartiet hade en annan lösning. Ja, men var står ni själva? Fru Odhnoff har föreslagit 3 000 kronor, fru Sigurdsen föreslår 4 000 kronor. Del innebär väl inte alt sphtlringen är så mycket mindre hos er, och man bör kanske kunna ställa något större krav på en proposition som kommer från ett departement med stora utredningsresurser än på enskilda riksdagsmäns motioner. Del är först i utskottet som vi fåll reda på vad delta förslag över huvud tagel innebär för vanliga famUjer. Kom sedan inle och tala om sphttring — då kastar ni sten i glashus!

När jag i samband med de kommunala famihedaghemmen talade om kalastrofläge ägnade jag mig, liksom fru Sigurdsen, åt litet historik: i slutet av 1950-talel insåg man inom socialdemokratin alt den pohtik när del gäller barntiUsynen, som man hade haft huvudansvaret för, hade lett till ett kalastrofläge. Men man drog inle de rätta slutsatserna, nämligen atl vi måste sälta in alla åtgärder för all snabbt åstadkomma resurser för barntillsynen och få fram bra kommunala familjedaghem. Det tog mänga år av tjat i riksdagen innan folkpartiet och sedan även centerpartiet och moderaterna fick med regeringen på att ta krafttag när det gäller famUjedaghemmen. Inte därför att vi ansåg alt de är bättre än daghemmen, utan därför att del gällde att snabbi få fram platser - de flesta famUjer föredrar nämligen familjedaghem framför ingen barntillsyn alls när de söker hjälp från kommunens sida. Det var del saken gällde den gången.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! I den första halvan av sitt anförande - alltså innan hon började läsa statistik - ägnade sig fru Sigurdsen mindre åt all tala om de föreliggande förslagen i sak än om de personer och partier som står bakom förslagen. Hon sade sig inte ha kunnat spåra något samlat alternativ till famUjestödets fortsatta utbyggnad. Nej, tacka för det! Ett alternativ är just ett alternativ till ett redan framlagt förslag, och det fanns inget förslag atl lägga något alternativ till. Regeringen har inte lagt

37

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

fram något samlat program för utbyggnaden — och del är del vi kritiserar — och då kan vi heller inte komma med något alternativ.

Men jag kan förstå atl fru Sigurdsen söker tröst i betraktelser om andras oenighet. Det är ju uppenbart att enigheten inle är så fullständig heller mellan de partier som ingår i regeringsunderlaget — fru Sigurdsen hade mycket ont alt säga om fru Marklund. Del är också aUdeles uppenbart att fru Sigurdsen inte är enig ens med sig själv.

För ett år sedan var socialutskottets belänkande enhälligt — och det vann riksdagens bifall — när del gäUde alt avvisa tanken på alt betala ut bostadstiUägg till hyresvärdarna. Fru Sigurdsen har talat för det avvisandet i ungefär samma ordalag som herr Romanus, herr Gustavsson i Alvesta och jag. Det är inget fel att ändra sig, om någonting nytt har tUlkommit sedan man förut bestämde sig. Vad är det för nytt som har hänt sedan riksdagen förra året avvisade det förslaget? Jo, genom familjepolitiska kommitténs arbete har vi fåll belägg för all hyresförsum-melserna, förlusterna och missbruken alls inle var av den omfattningen man tidigare trodde. Men dessutom har det håUits en socialdemokratisk partikongress, som gav fru Sigurdsen order all byta åsikt. Det är del enda som har hänt.

Jag vill göra en liten reflexion till begreppet valfrihet i fru Sigurdsens tappning. Hon säger att visst har vi valfrihet allihop, om vi vill köpa oss en Rolls Royce eller inte. Del är lustigt för resten, herr talman, vad bUar och biltillverkare har kommit att spela en roU i denna debatt. Jo visst, sådan valfrihet har vi, om vi bara hade den reella grunden för den. Men, fru Sigurdsen, det är just den sortens valfrihet som jag länge har hävdat att familjerna får med hjälp av regeringens pohtik.

Det är ingen reell valfrihet. Det finns inget lagstadgal tvång atl människor skall förvärvsarbeta i stället för all passa sina barn. Men både när det gäller inköp av Rolls Royce och när del gäller hemarbete och barntillsyn är ell ekonomiskt styrmedel, om de belopp det gäller är tUlräckligt stora, precis lika tvingande som en lag. Det bhr ett obligatorium. Här handlar det ju om mycket stora belopp och därmed om myckel starka styrmedel. Våra förslag, fru Sigurdsen, syftar just till all skapa den reella ekonomiska grunden för valfrihet så att man skall kunna utnyttja den valfrihet som formellt och legalt redan finns.

38

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill upprepa atl vi från vänsterpartiet kommunisterna önskar medverka dels till generella åtgärder för att komma fram till en ekonomisk omfördelning mellan barnfamiljer och andra familjer, dels till att det vidtas selektiva åtgärder som riktas in på alt uppnå en utjämning mellan barnfamUjerna. Det senare har vi då angivit bör knytas till bostadsstödet. Vi har således inte ett ögonblick sett en indexreglering av barnbidragen som en fördel för höginkomsttagare ulan som en konsekvens av alt barnbidraget utgör den avgörande delen av del ekonomiska stödet. Ett faktum är dessutom att del överväldigande flertalet av dem som uppbär barnbidrag är låginkomsttagare.

Fru Sigurdsen bör, när hon funderar över hur vårt förslag stämmer med  vår  politik  i  övrigt,  se  till  de  andra delarna av denna politik.

Exempelvis när del gäUer skattefrågorna har majoriteten i denna kammare mot vpk:s förslag gått in för ett skattesystem, som säkert gynnar höginkomsttagarna avsevärt mer än vad ell genomförande av vårt förslag skulle göra. I omfördelningssyfte har vpk dessutom föreslagit borttagande av momsen på livsmedel. Också det är en åtgärd som skulle vara till fördel för barnfamiljerna.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del har varit en klar viljeinriktning, säger herr Gustavsson i Alvesta beträffande mittenparliernas inställning till vårdnadsbidraget. Ja, del har kanske varit en viljeinriktning och den har väl varit klar, men den har varit av htet olika tappning varje gång den kommit fram sedan 1970, vilket jag ville visa i min korta historieskrivning.

Herr Gustavsson håller med mig om att del fordras ell jämhkt samhälle för att man skall kunna utnyttja valfriheten. Ja, men det är det jämlika samhället som är så enormt svårt atl skapa. Försök alt utjämna ojämhkheterna mellan olika grupper i samhället stöter på väldigt motstånd i olika sammanhang.

Det förslag som framlades 1970 om ett vårdnadsbidrag på 500 kronor skulle ha givit 41 kronor i månaden - varken mer eller mindre. När man har begränsade resurser till sitt förfogande, måste väl pohtiker, både rikspolitiker och kommunalpolitiker, fråga sig: Hur skall vi bäst fördela tillgängliga resurser? Jag vill bestämt hävda atl del är mest angelägel all rikta in de ekonomiska bidragen på sådana som bäst behöver dem.

Sedan tiU herr Gustavsson i Alvesta: Jag har slagits för bibehåUande av både kvotregeln och balansregeln. Förra året gäUde diskussionen balansregeln som man från regeringens sida föreslog skulle avskaffas. Vi har haft två regler när del gällt famUjedaghemmen.

Herr Romanus frågar: Var står fru Sigurdsen när del gäller bostadstilläggen? Herr Gustavsson är också inne på frågor om den totala enigheten när del gäller ulbelalningsformerna för bostadstilläggen.

Aja, mina herrar, den totala enigheten kanske inte finns inom något parti i det här sammanhanget. Jag tycker alt den konstruktion som regeringsförslaget innebär och som LO visat på i sitt remissyttrande, där man gör den här Indelningen av bostadstilläggen, är ell bra sätt all lösa denna problemalik.

De 3 000 som blev de 4 000 — ja, vi har den sitsen här i riksdagen atl del finns en socialdemokratisk minoritet. Det är också så alt vi på socialdemokratiskt håll ibland försöker kompromissa med de borgerliga för alt få en gemensam lösning, men det gick alltså inle i det här sammanhanget. Man måste bjuda över regeringspartiet och man måste också bjuda över socialdemokraterna i utskottet, när man föreslog de här 4 000.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Delar intressant alt lyssna på fru Sigurdsen när det gäller vårdnadsbidragen. I det senaste inlägget var det inte principfrågan hon tog upp utan den ekonomiska sidan. Tidigare har resonemanget i förstå

39

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

hand gällt principfrågan — att delta inle skiUle vara en väg all klara ut valfriheten.

Jag återkommer till vad jag sade i milt inledningsanförande all det är viktigt att vi ser till all även de föräldrar som är hemma och sköter barn blir uppskattade för detta. Jag är medveten om all de belopp vi har diskuterat ligger lågt, men vi får börja där för att sedan efter hand som de ekonomiska möjligheterna finns höja beloppen.

Sedan tUl balansregeln. Fru Sigurdsen har stått i denna talarstol och kämpat för att både kvotregeln och balansregeln skall finnas kvar. Det var i samband med fru Sigurdsens yttrande "man måste veta vad man vill" som jag tog upp den frågan.

När del gäller familjepolitiken i övrigt hann jag inte i min förra replik gå in på de alternativ som fru Sigurdsen efterlyste. Regeringens förslag lar upp de bästa bilarna ur del som familjepolitiska kommittén kommit fram till, och de har plockats ut ibland redan innan utredningen varit färdig, det känner vi till.

Det finns i propositionen också förslag som kommit från enig pensionsförsäkringskommilté. Där efterlyser jag än en gång — liksom jag gjorde i remissdebatten till statsrådet Odhnoff — pensionsförsäkrings-kommitténs enhälliga förslag om en försörjarpension. Vart log del förslaget vägen? Det gällde en försäkring som för änklingar med barn skulle ersätta något av den nuvarande änklingspensionen. Den försäkringsformen har man inte sedan tagit upp, såvitt jag har kunnat finna. Av vilken anledning är den borta? Är det fråga om en så liten grupp att man därför inte velat ägna den försäkringsformen någon uppmärksamhet?

40

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi är nog alla medvetna om alt del inte föreligger total enighet i alla partier om hur bostadstilläggen skall betalas ut. Det var när fru Sigurdsen så väldigt provokativt sade atl man skall veta vad man vill som jag tillät mig all ställa frågan: ViU fru Sigurdsen verkligen att bostadstilläggen skall betalas ut till hyresvärden? Vill fru Sigurdsen verkligen det innerst inne? Vill fru Sigurdsen inte egentligen, precis som förra året, atl de skall gå lUI familjerna? Om man nu skall veta vad man vill, fru Sigurdsen.

Så till valfriheten. Fru Sigurdsen sade att en liberal valfrihet är atl säga till alla all de kan gå ut och köpa en Rolls Royce, ulan alt skaffa dem de materiella förutsättningarna. Vad är del för en karikatyr? Jag känner ingen vare sig inom folkpartiet eller något annat parti som hävdar en sådan valfrihetslinje. Sedan sade fru Sigurdsen alt det är nödvändigt med jämhkhet för atl valfriheten skall få en mening. Det är väl inget nytt. Det har vi också sagt i många år. Fru Sigurdsen sade att del är svårt atl skapa denna valfrihet, och lång väg dit. Det är heller inget nytt. Det vet vi alla -man behöver bara se sig omkring.

Vad är det som är nytt? Jo, del är att Socialdemokratiska kvinnoförbundet har sagt: Vi ger upp valfriheten som målsättning. Detta med valfrihetens samhälle var ell slags liberal förviUelse — nu överger vi den. Vad är då det nya som socialdemokratin skall lansera i Socialdemokratiska kvinnoförbundels efterföljd? Kan inte fru Sigurdsen förklara för oss

vad är del för något som är nytt? Del andra var ju välkända sanningar.         Nr 60

När del gäller de kommunala familjedaghemmen är del inte bara att     Onsdagen den det länge fanns ett motstånd mot att göra någonting för att få fram     4 aoril 1973

familjedaghem i del katastrofläge som rådde i början på 1960-lalet. Även      —-- ~  ;-;       

i dag finns delta mostånd. Kommunerna har ekonomiska problem; det          ' "

kommer nödrop från kommunerna: Vi klarar inte av atl möta efterfrågan

på barntUlsyn, vi kan inte ens öka antalet familjedaghem så att vi kan

möta efterfrågan på kort sikt, därför att del är för dyrt. Då skulle man

behöva en höjning av statsbidragen till familjedaghemmen. Det är därför

vi har föreslagit del.

Om man inte - fru Sigurdsen och även herr Carlshamre - vUl gå med på en indexreglering av barnbidragen därför atl man anser alt man intecknar för myckel av reformutrymmet, då innebär det alt familjer, som inle kan komma i fråga för bostadstillägg, inte heller kan räkna med att barnbidraget skall bibehålla sill värde. De får kaUt räkna med all där blir en urholkning, en försämring. Det är bra alt delta kommer fram. Det klargörs i och med denna diskussion att familjer som inte har bostadstillägg inte kan räkna med att deras famihepoliliska stöd skall vara oförändrat. De får i stället räkna med en successiv urholkning och en minskning av sin privata konsumlionsmöjlighet.

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hann inle med herr Carlshamres replik. Ell alternativ till regeringens familjepoUtik hade varit myckel enkelt alt åstadkomma, tycker jag, om del funnits borgerlig enighet. Man har mycket goda utredningar: familjepolitiska kommittén, barnstugeutredningen. Man har under många år gjort värdefulla utredningar. Om enighet funnits inom borgerligheten hade del gått atl få ett alternativ, men ni är alltså inte så eniga på den här punkten.

Inom socialdemokratin är vi eniga om formerna för och inriktningen av samhällets famUjepolitik. Däremot kan det finnas skilda meningar i olika detaljfrågor; Man skall veta vad man vill, säger herr Gustavsson, när det gäller balansregeln. Där kan jag tala för mig personligen. Om jag fick råda skulle vi ha kvar både balansregeln och kvotregeln, men jag är beredd all slå för det beslut riksdagen fattade förra året om att ta bort balansregeln.

När del gäller jämlikheten kontra valfriheten är det väldigt väsentligt, om valfriheten skall ha någon reell betydelse i sammanhanget, att vi får ett jämlikt samhälle. Vägen mot etl jämlikt samhälle går över ett mycket hårt motstånd inte minst från borgerliga riks- och kommunalpolitiker.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom fru Sigurdsen under den korta tid hon hade i sin förra replik inle hann fram till mig, hade jag ingen anledning gå upp i den omgången. Nu har jag en liten sak eller kanske två att säga.

Låt mig först säga något om indexregleringen, där fru Sigurdsen och
jag är överens. Del är faktiskt riktigt, och herr Romanus tolkar oss rätt,
även om han är Utet brutal i formuleringen, all vi vill ha kvar möjligheten
atl prioritera på ett annat sätt än alt låta aUa i alla lägen få kompensation        41

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

för prisstegringen. Vi känner ett starkt behov av att förbättra slödel för dem som har det sämst. Del är just kriteriet på en bra familjepolilik alt den skall ge ell särskilt rejält stöd där behovet är störst. Det är något som moderata samlingspartiet faktiskt slagits för i många år och länge slogs ensamt för gentemot dem som ville gå på helt generella Unjer. I det programmet måste ingå all år för år behålla handhngsfriheten och inte inleckna utrymmel genom automatiska förändringar. Med anledning därav tycker jag alt fru Sigurdsen kunde göra om sin formulering när hon talar om viljan all stödja låginkomstlagarfamiljerna och där hon talar om att t. o. m. herr Carlshamre gör sig till tolk för en sådan vilja. Jag skulle vilja all fru Sigurdsen i fortsättningen säger "alldeles särskilt herr Carlshamre och moderata samlingspartiet", för det var faktiskt vi som var först på den båten.

Jag vill sedan säga några ord om enigheten när det gäller utbetalning av bostadstillägg. Fru Sigurdsen säger att hon inle tror att del i något parti råder full enighet i den frågan. Jag vill då bara upplysningsvis meddela alt såvitt jag har mig bekant är moderata samlingspartiet helt enigt. Inom detta har inle höjts en röst för atl vi skulle flytta bostadstillägget från barnfamiherna till hyresvärdarna. Jag säger för säkerhets skull såvitt jag har mig bekant, för del är i varje fall ingen som hittills anfört någon avvikande mening.

42

Statsrådet flu ODHNOFF:

Herr talman! Det var med en viss förväntan som jag gick till denna debatt. Skulle den brist på enighet som är så påtaglig när man läser borgerliga reservationer bli avhjälpt under debatten?

Som fru Sigurdsen redan kunnat konstalera infriades inle denna förväntan. Hur etl borgerligt alternativ skulle se ut vet vi ingenting om. Vi vel inle heller hur många sådana alternativ det skulle finnas. Av moderaternas sju reservationer finns det bara två som är gemensamma med övriga borgerliga partiers.

Behållningen blev i stället något helt annat; klara och entydiga avståndstaganden från den smygpropaganda som misstänkliggör den statliga familjepolitiken. Jag tror alt dessa uttalanden skall bidra till atl sanera den debatt som förs, ofta med opolitiska förtecken men som bara bidrar till att förvirra den politiska debatten genom atl driva den i en fantasivärld, där ekonomiska restriktioner saknas och där fakta hämningslöst kan förvrängas.

Jag skall la upp en del saker — del mesta har ju under debattens gång kunnat klaras ut mellan utskottets ledamöter. Det gäller debatten om valfriheten, där herr Romanus talar om hur de socialdemokratiska kvinnorna har gjort upp räkningen med valfriheten. Det gäller en borgerlig valfrihet med specialdeslination för kvinnor. Del vore väl rätt skönt om också herr Romanus gjorde upp räkningen med den. Kvinnans valfrihet i borgerlig tappning har ingenting all göra med t. ex. barn. Den betingas enbart av alt kvinnan är gift och av alt mannen har tillräckUgt hög inkomst för atl hon skall kunna välja alt stanna hemma — inte för all ta hand om barn. Vem hon skall ta hand om kan herr Romanus kanske själv tänka ut.

Del är denna valfrihet som vi vUl göra upp räkningen med. Vi har ingenting till övers för den diskussionen. I stället har jag tidigare här i dag talat om att vi vill ge möjlighet för de många som kräver atl man skall kunna förena förvärvsarbete med familj atl också kunna välja denna livsform och göra det på ett sätt som inte går ut över barnen och som sedan också ger en rimlig arbetsbörda.

Herr Romanus talar vidare om en ökad prioritet för familjepolitiken, om man hade följt folkpartiets signaler. Han hänvisar tiU de många förslag som förelagts riksdagen från hans partis sida. Det är förslag, som inle ulan skäl kallals överbud, herr Romanus, Många ansvarskännande borgare, som känt sig illa berörda av denna lättsinniga överbudspolitik, lär blekna när de finner att den av herr Romanus upphöjs tiU sund finanspolitik.

Beträffande familjedaghemmen tror jag att del är viktigt att vi försöker erinra oss hur den frågan egentligen har debatterats i kamrarna. Låt oss börja från början: Är 1966 krävde man från borgerligt håll ell statsbidrag lUl familjedaghemmen på 3 miljoner. År 1967 hade man dubblat summan lUI 6 miljoner. Del var etl anslag som skulle gå ut till kommunerna, till en verksamhet, om vilken vi visste att den i bästa fall fungerade men i alltför många fall inte alls höll måttet, I praktiskt taget samtliga fall var den utomordentligt uselt betald och gav icke någon trygghet för dem som den berörde. Anslagsäskandena under 1966 och 1967 innehöll inga krav på förbättringar vare sig för barnens del eller för dagbarnvårdarnas.

Vad gjorde då socialdemokraterna? Jo, vi motsatte oss självklart att gå ut och stödja en verksamhet, om vilken vi visste så litet. Men man ville gärna la reda på vilket innehåll del fanns i denna verksamhet. Man ville också förbättra den, 1966 tillsattes familjedaghemsulredningen, som snabbi och grundligt arbetade igenom problemaliken, och redan 1968 kunde vi vara klara att lägga fram förslag till riksdagen om statsbidrag till familjedaghem. Men detta förslag var kopplat till regler som hade två klara syften: Dels skulle förslaget förbättra verksamheten för barnens del, bl, a, genom utbildning av dagbarnvårdare, dels skuUe det förbättra verksamheten för dagbarnvårdarnas del genom alt man öppnade väg för avtal med kommunen för alt den vägen kunna ge en anställningstrygghet och en inkomst, som i sin tur kunde ge trygghet vid sjukdom samt pensionspoäng och andra sådana förmåner, som man har knutna till sin inkomst, exempelvis semester.

I diskussionen om vårdnadsbidrag har fru Sigurdsen redan på ett välgörande sätt kunnat klargöra hur de borgerliga partiernas politik snabbt skiftat mellan olika ståndpunkter. Familjepolitiska kommittén har i sitt slutbetänkande övervägt frågan om införande av vårdnadsbidrag. Efter en grundlig prövning har kommitténs majoritet kommit fram till all skälen mot vårdnadsbidrag klart överväger, och jag delar den uppfattningen. Det finns vissa kostnadsskäl som talar mot ett vårdnadsbidrag till familjen. Vårdnadskostnaderna är störst när barnen är små, men del finns också klara belägg för att konsumtionskostnaderna stiger väsentligt med barnens ålder. Ett vårdnadsbidrag skulle alltså innebära ett krångligt system med gränsdragningar som alllid skulle upplevas som orättvisa.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

FamiljepoUtik m. m.

43

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

44

Del finns en annan väg alt gå, den som har föhls av familjepohtiska kommittén och regeringen, nämligen atl rikta stödet till de familjer som på grund av låga inkomster eller många barn har ett särskilt behov av stöd oberoende av barnens ålder. Del skulle ge familjer med låga inkomster och med barn i tonåren etl ökat stöd. Jag tycker den vägen är avsevärt bättre än etl syslem med vårdnadsbidrag. På det sättet har vi konstruerat bostadstilläggen, som är särskilt värdefulla genom atl de kan dämpa effekten av etl inkomstbortfall när en av makarna stannar hemma. En satsning på vårdnadsbidrag gör del i dagens ekonomiska läge svårt eller omöjligt att samtidigt salsa på de familjer som har det sämst ställt. Den satsning som vi gör på alt bygga ut barnomsorgen skulle också omöjliggöras av etl kostnadskrävande vårdnadsbidrag. Det finns en betydande risk för atl vi skulle få en långsammare utbyggnad av barnslugeverksamhelen om ett vårdnadsbidrag införs. Del skulle gå ut över de lågavlönade och de ensamslående föräldrarna, som ändå inle — med ett vårdnadsbidrag på ett par hundra kronor i månaden - skulle ha råd all avslå från att förvärvsarbeta.

Jag skall också ta upp frågan om bostadsstöd till barnlösa och på etl par punkter bemöta herr Carlshamres inlägg. De sakliga skälen för ell bostadsstöd till låginkomsttagare är starka. Herr Carlshamre påslår alt stödet inle kommer atl nå de grupper för vilka det är avsett. Del anser jag är fel. Från bl. a. låginkomstutredningens statistik vet vi att det finns stora grupper ensamslående och barnlösa gifta i 55—65-årsåldern som har en dålig bostadssituation och låga inkomster, bl. a. beroende på att förvärvsintensileten är lägre för personer i den åldern än för yngre personer. Det är myckel tydligt när del gäller t. ex. de medelålders kvinnornas situation. Många handikappade har också så låga inkomster att de kan komma i fråga för bostadstillägg enligt de nya reglerna.

Jag skall tUl sist ta upp den fråga som herr Carlshamre kom in på i sill inlägg, nämligen barnfamiljernas valfrihetskrav. Herr Carlshamre har dåligt förstått barnfamiljernas krav. Del finns omkring 300 000 kvinnor med barn under sju år ute i förvärvsarbete. Vi har 116 000 platser i daghem och familjedaghem för att ta hand om dessa barn. Herr Carlshamre talar som om han trodde på propagandan alt kvinnorna drivs ut i förvärvsarbete. Men han tog också i sitt inlägg klart avstånd från dessa misstänkliggöranden, ett avståndstagande som jag är tacksam mot honom för och särskilt värdesätter eftersom jag har myckel stor respekt för herr Carlshamre. Kvinnorna drivs inte ut i förvärvsarbete på annat sätt än männen. De kvinnor som får samma utbildning som män, samma hemortsrätt på arbetsmarknaden som män, de kvinnor som inser att ekonomisk trygghet inte kan byggas på känslor men väl på eget arbete, de ställer kravet all arbete och familj skall kunna förenas på villkor som både ger trygghet för barnen och kan ske med en rimlig insats i form av arbete i hemmet.

Herr Carlshamre talar om friheten respektive tvånget atl välja en svart Ford. Ja, för männen är ju friheten all välja både familj och arbete så självklar all den över huvud taget inle diskuteras. Kanske herr Carlshamre vill kalla det för etl tvång, men självklarheten finns i varje fall där.

Tänk igenom frågan om familj och arbete ur männens synvinkel och

byt sedan ut man mot kvinna. Kanske beror svårigheterna för kvinnomas del på atl männen för egen del har löst problemet så enkelt.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kori genmäle:

Herr talman! Statsrådet fru Odhnoff sade all hon med intresse hade gått hit i dag för atl lyssna på debatten och funnit att herrar Carlshamre, Romanus och jag inte var eniga på alla punkter. Det är vi inte heller, men i stora väsentliga frågor är vi det. Jag ser med intresse fram emot den fortsatta debatten med tanke på de namn som är upptagna på talarlistan. Det kanske inle blir så stor enighet inom socialdemokratin heller.

Statsrådet Odhnoff sade sig vara lacksam över de klara deklarationer som lar död på smygpropagandan mot den statliga famUjepoliliken. Jag vet inte om hon utgick från atl sådan propaganda skulle ha förts från parlihåll, om den hade riktats mot någon av partierna eller om propagandan rent aUmänt hade förts i tidningspressen. Jag vore lacksam om statsrådet Odhnoff förklarade sig på den punkten.

Statsrådet Odhnoff kom sedan med klyschor och talade om valfrihet i borgerlig tappning osv. ulan atl närmare förklara sig. Jag kommer tillbaka till detta atl etl utbyggt vårdnadsbidrag är ett led i valfriheten. När vi talar om kvinnans möjligheter att välja all vara hemma eller gå ut på arbetsmarknaden skall vi heller inte glömma bort den väsentliga faktorn att del senare också förutsätter atl det finns sysselsättning.

Statsrådet Odhnoff sade också, beträffande vårt krav på statsbidrag till de kommunala familjedaghemmen, all socialdemokraterna motsatte sig en verksamhet som man visste så litet om. Ja, statsrådet Odhnoff, jag har följt denna debatt under hela 1960-talel och förstår alt statsrådet har behov av all något frisera den här bilden. Men den bUd som statsrådet Odhnoff gav stämmer inle riktigt överens med verkligheten och de motiv som har framförts. Under 1960-talet fördes diskussionen om barndaghem eller inte, och så småningom kom man underfund med all del inle gick alt klara barnlillsynen i den institutionella vården trots att utbyggnadstakten för barndaghem var ganska snabb.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Odhnoff säger all vad de socialdemokratiska kvinnorna har gjort är bara alt de har gjort upp med en speciell form av valfrihet, som går ut på att kvinnan skall vara hemma och sköta om sin man även om hon inte har barn. Hon sade också atl del vore på liden att herr Romanus också gjorde upp med den valfriheten.

Eftersom jag blev uppmanad, skall jag citera ur en bok som jag var med om atl ge ut 1964. Det är visserligen några år sedan, men innehållet är ändå aktuellt. Vi säger bl. a.: "För en liberal är i stället denna princip självklar: alla ska ha samma valfrihet. Valfriheten skall gälla för män och kvinnor. Den gemensamma valfriheten ska sedan göras så stor som möjhgt, dvs. så stor som de ekonomiska resurserna tillåter.

Del är visst inte självklart atl samhället ska göra alla alternativ lika förmånliga för individen. Det är ju en ekonomisk avvägningsfråga på vilka områden denna myckel höga grad av valfrihet ska förverkligas. I övrigt får man ta konsekvenserna av sitt val. Väljer man t. ex. att ägna sig ål en

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

FamiljepoUtik m. m.

45

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

så dyrbar verksamhet som all vara hemma på heltid ulan att vårda barn, så får man acceptera minskade möjligheter till materiell konsumtion."

Jag vet inte om statsrådet Odhnoff sysslade med famUjepolitik när den här boken gavs ut, men den lär fortfarande finnas i tryck.

Det är väl inte delta som är del socialdemokratiska kvinnoförbundets linje när del gäller valfrihet - för del är ju mycket gamla tankegångar. Det som presenterades vid den socialdemokratiska partikongressen av fröken Lisa Mattson var ju något nytt. Vi skall lägga om vår poUtik, göra upp med valfriheten som målsättning. Den har varit en liberal vUlfarelse som vi har varit fångade i. Den stora kampanj som Tage Erlander signerade — Valfrihetens samhälle - den skulle man överge. Då gäller det väl inte bara att göra upp med dessa gamla konservativa tankegångar, utan man menade väl någonting annat när man lade upp sitt nya stora utspel. Vad är det, statsrådet Odhnoff? Förklara det för oss.

Om de kommunala familjedaghemmen sade fru Odhnoff så oskyldigt, alt vi i början av 1960-lalet visste så litet vad det var fråga om. Redan 1968 införde vi statsbidrag efter utredning, sade hon vidare. Ja, men del var flera år för sent. Del borde man ha gjort när katastrofsituationen förelåg, när man snabbi behövde få fram lillsynsmöjligheter. Det är möjligt att vi så småningom kommer all få höra att redan år 1975 höjdes statsbidragen till 50 procent för de kommunala familjedaghemmen. Men del är nu de behövs, del är nu kommunerna finner att de inle kan möta efterfrågan på barntillsyn och därför behöver få fram fler familjedaghem.

Sedan säger statsrådet Odhnoff all del inte finns något alternativ. Jag undrar om det inte slår tillbaka när det från regeringshåll sägs att man skall vela vad man vill. Själv säger man del ena året att familjerna skall ha bostadstilläggen och nästa år att de skall utbetalas till hyresvärdarna. Regeringen vill alt vi skall ha en rak hnje, men själv säger den det ena året all det skall vara vårdnadsbidrag och nästa år all vårdnadsbidrag inle är bra. Man hånar splittringen inom borgerligheten, men själv ändrar man från den ena veckan till den andra i en proposition från 3 000 till 4 000 osv. Den uppläggningen blev nog något av en bumerang för statsrådet Odhnoff.

46

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Odhnoff har i viss utsträckning rätt. Det är riktigt atl jag anser atl kvinnor eller säg gärna föräldrar — jag tycker det är delsamma om det är män eller kvinnor — drivs ut i förvärvsarbete. Men vi skall akta oss för alt överdriva den motsättningen. Jag tror inte för ett ögonblick all det fungerar så att alla kvinnor önskar sig en livsvarig tUlvaro som hemmafruar och alt det stygga samhället hindrar dem från att förverkliga den drömmen. Däremot tror jag all lika säkert som det finns ett krav - del som statsrådet Odhnoff är så lyhörd för - alt kunna förena hemarbete eller barntillsyn med förvärvsarbete, lika säkert finns det ett myckel starkt krav — jag tror nästan starkare — från många famiher att under några korta år när barnen är små kunna välja mellan dessa båda former. Det är den valfriheten som vi i dag inte har, utan där styrs valet myckel hårt av samhället. I den mån som samhällets barntillsyn är utbyggd och efter hand som den blir det ges del egentligen

inget fritt val därför atl del ekonomiska styrmedlet är så starkt. Del är så ojämförligt myckel förmånligare atl ty sig till den möjlighet - även när barnen är riktigt små - som statsrådet Odhnoff anvisar, all skapa ekonomisk trygghet för familjen genom förvärvsarbete av båda makarna. Del är så mycket förmånligare tack vare att samhället satsar lusentals kronor extra i den vågskål som ingen annan får del av. Det är där man skall göra jämförelsen. Det är riktigt att konsumtionskoslnaderna stiger med barnens ålder men atl del kompenseras av alt tUlsynskostnaderna sjunker i samma mån, men den jämförelsen är inte så intressant. Del intressanta är vilken skillnad i kostnad för tillsyn och vård av små barn som råder mellan familjer som kan och familjer som inte kan utnyttja samhällets barntillsyn. Del är hela tiden nästan uteslutande den klyftan som jag sysslar med när jag talar om valfrihet. Den kommer kanske inle all bli bredare med åren men den kommer så att säga att drabba allt fler efter hand som barntUlsynsmöjligheterna byggs ut. I dag är det många som inle ens har det valet, för del finns inga möjligheter atl välja mellan förvärvsarbete med daghemstUlsyn och atl stanna hemma. Men efler hand som vi bygger ut tillsynen kommer alla atl släUas i del valet, och del är etl svårt val med tanke på familjernas egen vilja och deras ansvar för sina barn. Det är del valet som vi vill underlätta.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Låt mig först få säga till herr Gustavsson i Alvesta alt det måste göras alldeles klart att den propaganda som vi samtliga här vänt oss mot har, som jag också tror jag nämnde i mitt förra inlägg, förts med opolitiska förtecken, och jag uppfattar den som oerhört besvärande för vår politiska debatt över huvud taget därför all den skapar förvirring hos de människor som försöker följa debatten och själva delta i den.

När det gäller familjedaghemmen och vad som har gjorts av vem så tror jag atl varken herr Gustavsson eller herr Romanus kan bestrida den faktaredovisning som jag lämnade. Del var alltså så att man lade fram förslag om ett ytterligt begränsat statligt stöd ulan alt tala om på vilket sätt detta skulle användas vare sig för att förbättra förhållandena för barnens del eller för alt förbättra förhållandena för dagbarnvårdarnas del. Först genom den utredning som gjordes och som alltså kunde omarbetas till en proposition år 1968 fick man klara riktlinjer för atl få en kvalitativt jämnare verksamhet och en kvalitativ förbättring av verksamheten.

Herr Romanus, del gläder mig alt de unga folkpartisterna på 1960-lalet hade en rätt god uppfattning om vilken valfrihet det var man skulle slå vakt om och vilken valfrihet man skulle avvisa. Det är ju bara beklagligt atl det så litet har kunnat influera partiets politik och så långsamt kunnat verka. Man måste göra klart för sig hur detta valfrihetsbegrepp har förvanskats och avgränsats genom att del har fått en klart borgerlig, säg gärna konservativ, betydelse av valfrihet för kvinnor att vara hemma eller gå ut och arbeta, och detta skulle alltså kunna ske oberoende av om de hade barn eller ej. Man måste också vara på det klara med det som fru Sigurdsen genom sitt exempel illustrerade, nämligen alt valfrihet är en frihet som för de många människorna icke existerar.

47

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

När det gäller herr Romanus' raljerande över alt etl partikongressbeslut 1964 är överspelat så kan vi väl bara peka på all här ligger familjepolitiska kommitténs långvariga arbete emellan. Verkligheten, och vår åsikt om verkligheten, har förändrats på nio år. Vi måste alltid i vår poUtik gå ut från fakta och från ett så gott och hållbart underlag som möjligt. I dag har vi ett helt annat underlag och en helt annan möjlighet all göra en prioritering.

Till slut, herr Carlshamre! Om de ekonomiska styrmedlen så starkt slår igenom och herr Carlshamre vill försöka all undvika detta, skall man väl ändå inte styra förmåner till den som redan har en större ekonomisk möjlighet. Del är ju vad ni gör med t. ex. era förslag om möjligheter till avdrag för barntillsyn.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kori genmäle:

Herr talman! Jag återkommer till frågan om den smygpropaganda som statsrådet Odhnoff här talat om. Jag tycker all statsrådet skulle tala klarspråk. Vad är det för propaganda som förs?

Nu säger statsrådet att den bedrivs under opolitisk täckmantel, eller något sådant. Samtidigt säger statsrådet att den skapar oro bland dem som arbetar med dessa frågor. Men vad är det som man riktar sig mot? Det skulle vara intressant att fä vela delta, och jag tycker att det skall klaras ut. För detta krävs del upplysning, och det förvånar mig atl regeringen med alla sina möjligheter via massmedia inte kan bemöta en sådan propaganda.

Valfriheten är en frihet som inte existerar för många, säger slutligen fru Sigurdsen och statsrådet fru Odhnoff, och jag har icke bestrill del. Men, statsrådet Odhnoff, detta är ju ingenting annat än en dom över den politik som statsrådet Odhnoff och fru Sigurdsen företräder.

48

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Odhnoff har naturiigtvis rätt i att det första förslag om statsbidrag till familjedaghem som framlades av folkpartiet inte var särskilt utarbetat ulan var ett schablonförslag. Men så måste etl oppositionsparti arbeta. Vi har inte de utredningsresurser som ni har. Är en sak viktig, föreslår vi all man skall införa en — kanske enkel -anordning, vars verkningar vi får studera och som vi sedan får bygga vidare på. Jag tror att del hade varit till stor fördel, om man hade infört detta bidrag.

Men del var ju ni som hade utredningsresurserna. Ni borde ha böriat med atl inse att del förelåg etl katastrofläge på barnlillsynsfronlen. Ni skulle ha frågat er hur man snabbi kunde få fram ny tillsyn. Svaret var: genom familjedaghemmen. Ni skulle därför ha börjat studera hur de kan förbättras och hur familjedaghemsverksamhelen kan stimuleras. Fru Odhnoffs företrädare i ämbetet lät åtminstone fem år förflyta under utredande inom familjeberedningen, innan familjedaghemsutredningen började sitt arbete. Del var det som var felet, och del kan inle lastas över på någon annan, utan det får regeringspartiet la på sig. Det är självklart att alla vill att familjedaghemmen skall förbättras, och det är just statsbidragen som har givit möjlighet till en sådan förbättring. Det har vi

också sagt hela liden.

Sedan säger fru Odhnoff nu atl partikongressens beslut år 1965 blivit överspelat på något sätt. Men fru Odhnoff får då förklara vad som har gjort att även FN-rapporten blivit överspelad och atl det inte längre är så bra med vårdnadsbidragen som del var 1968. Innan ni förklarat det, skall ni i varje fall inte slå er för bröstet och tala om alt andra inte har någon rak hnje. Del förhållandet att ni betraktar en tidigare åsikt som överspelad är ju tecken på alt ni inte själva har haft någon rak hnje i denna fråga.

Jag ber att få lacka så mycket för atl min uppfattning om valfrihetsfrågorna tydligen har fått godkänt av fru Odhnoff. Jag uppfattade det så alt de tankar som jag citerade godkändes. Men jag förstod inte resten. Fru Odhnoff sade alt del är beklagligt all det så litet har påverkat folkpartiets pohtik. Ja, jag vill inte ge mig in på i vilken utsträckning jag har påverkat folkpartiets politik, men fru Odhnoff får förklara på vilken punkt folkpartiets politik avviker från del som jag läste upp. Finns del någon skillnad? Jag kan inle hitta någon sådan motsättning.

Sedan kanske fru Odhnoff också kan förklara för oss — jag tror atl jag nu frågat fyra gånger efter ett sådant besked — vad som är det nya med Socialdemokratiska kvinnoförbundels uppgörelse med valfriheten. Del kan inle vara att man gör upp med allehanda gamla konservativa föreställningar som sedan länge är tillbakavisade i den allmänna diskussionen. Det måste vara något nytt när man skall lägga om politiken och slår upp det så här: "Nu gör vi upp med valfrihetens inflytande över vår politik." När det parti som tidigare självt har gått ut med slagordet "valfrihetens samhälle" gör den uppläggningen, måste del finnas någon ny tankegång och inte bara de här gamla tankarna som fru Odhnoff nu har refererat i debatten.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta har tydligen inte haft tillfälle att följa med den livliga polemik som har försiggått i press och i andra sammanhang, där man har fört en propaganda som ger sken av all familjen är i fara, där man har försökt tala om för människor all barn i fortsättningen inle skall fostras i familjen och att hemmafrun skall avskaffas. Jag vägrar att tro alt herr Gustavsson är okunnig om denna debatt, men att han låtsas att inte känna till den gör att jag måste fråga mig, om det kanske är besvärligare för herr Gustavsson att ta avstånd från den än del har varit fö.r herr Romanus och herr Carlshamre, som på etl klart och rakryggat sätt har markerat all detta är ett rent förtal.

Det lär inle gå alt vaska ut något mer av intresse ur diskussionen om historiken bakom familjedaghemmen. Vi kan bara konstalera att vi började la itu med frågorna för alt på saklig grund få en hållbar lösning samtidigt som ni började med era ytterligt begränsade och — som herr Romanus tydligen inser - föga överlagda små bud här i riksdagen om ekonomiskt stöd.

Jag tycker inte all man skall vifta bort familjepohtiska kommitténs sjuåriga arbete. Det har lagts ner ett stort utredningsarbete, och del finns

49

4 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

all anledning alt med eftertanke studera dels det material som kommittén har samlat, dels de prioriteringar som kommittén gör.

I vad gäller genomslaget i den folkpartistiska pohtiken av avancerade uttalanden från de yngre folkpartisterna vill jag bara hänvisa tUl protokoUet från den allmänpolitiska debatten, där t. ex. herr Henmark kunde tala om hur man på annat håll inom folkpartiet såg på dessa frågor. Jag tycker inte det är oväsentligt att göra upp med konservativa föreställningar. Vi har all anledning alt ständigt ha den beredskapen.

50

Herr ANDREASSON (c):

Herr talman! Det har fallit på min lott atl säga några ord om reservationerna 17 och 18.

De problem som berörs i reservationen 17 är gamla kända saker, som många gånger tidigare har framförts i Sveriges riksdag. Del gäller de spärrar i form av balansregeln och kvotregeln som enligt vår mening hämmar utvecklingen av familjedaghemmen. Sedan balansregeln nu genom beslut vid förra årets riksdag slopats återstår kvotregeln som den faktor som främst begränsar utbyggnaden av den del av barnlillsynen som familjedaghemsverksamhelen omfattar. Kvolregeln medför att ell stort antal kommuner inte kan få statsbidrag till sin familjedaghemsverksamhet. Den stimulans tiU ökade insatser på området, som statsbidraget är avsett alt utgöra, uteblir i många av dessa kommuner. Lika litet som i fråga om balansregeln finns det skäl antaga att utbyggnaden av barnslugeverksamhelen skulle hämmas av att kommunerna stimulerades att ytterligare bygga ut familjedaghemsverksamhelen genom ett slopande av kvolregeln. Denna bör därför enligt vår mening slopas.

Fru Sigurdsen har talat sig varm för bibehållande av kvolregeln och framhållit atl familjerna föredrar barnstugor, och den synpunkten är väl riklig. Men i del rådande lägel med stor brist på barntillsynsplatser ute i kommunerna bör alla möjligheter tillvaratas.

Vi skall inte underkänna kommunernas viha och kunnande när det gäller dessa frågor. Jag tror att kommunerna på bästa sätt försöker lösa barnlillsynsfrågan, men många gånger är del ekonomiska och andra problem som lägger hinder i vägen. Del är också så att olika kommuner har olika struktur. Det kan vara befolkningstätheten och annat som gör att man inte alltid kan lösa problemen på samma sätt överallt. Fru Sigurdsen representerar här storstaden, och själv kommer jag från en liten landsortskommun, där förhållandena är annorlunda. Jag tror därför att man får tillvarata alla resurser och på varje ort lösa denna fråga på det sätt som är lämpligast där.

I reservationen 18 lUl samma belänkande föreslås en höjning av statsbidraget från 35 procent till 50 procent av kommunernas nettokostnader för dagbarnvårdare i enlighet med yrkande i motionen 104 vid årets riksdag. Statens bidrag till driften av barnstugor har höjts i flera omgångar under senare år. Utskottet har under punkten 12 Bidrag till driften av barnstugor förordat en ytterligare höjning i år av denna bidragsform. Mot denna bakgrund är det enligt vår mening ytterst angeläget alt även statsbidraget till de kommunala familjedaghemmen höjs.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall till reservationerna 17 och 18.     Nr 60

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Det finns naturligtvis en rad frågor som det är av intresse atl ta upp i dagens familjepohtiska debatt. Låt mig som ledamot av famUjepohtiska kommittén konstatera att vi har all anledning alt vara nöjda över atl så många av våra förslag är på väg att genomföras och alt de målsättningar vi haft när det gäller famUjepolilikens inriktning i stort också fullföljs.

Det är naturligtvis för oss av stort intresse atl bidragen till daghem och fritidshem höjs rätt kraftigt, eftersom vi gav uttryck åt den meningen all del angelägnaste stödet till barnfamiljerna är att ge båda föräldrarna möjligheter all förvärvsarbeta och samtidigt ha en trygg och god omvårdnad om barnen. Barnlillsynsfrågan har onekligen en central ställning i dagens familjepolilik; det bevisas inte minst av den stora efterfrågan på platser som råder i så gott som samtliga av landets kommuner.

Personligen skulle jag vara mycket glad om också regeringen följt familjepolitiska kommitténs förslag om införande av låga enhetstaxor för barnlillsynen. Jag kommer själv från en kommun som har praktiserat denna ordning under många år och detta med goda erfarenheter. Vi har en myckel hög förvärvsfrekvens bland småbarnsmödrarna, och del är ovedersägligen så atl del ligger en stimulerande effekt i all hålla låga daghems- och frilidshemstaxor. Trots allt är del på kvinnans inkomster som man räknar bort förlusten av bostadstillägg, av den nya skatten hon skall betala, förlusten av hemmamakeavdragel och i topp på detta avgifterna för barntillsynen. Jag skulle vilja rekommendera alla kommuner som gärna laborerar med mycket höga taxor att fundera över om inte de höjda bidragen kan användas till atl hålla igen på delta område. De kan rent av användas för en sänkning av taxorna, vilket vore en mycket bra åtgärd. Personligen hyser jag inget tvivel om alt vi kommer fram till all en enhetstaxa är den bästa metoden på detta område, och jag hoppas all dertna del i familjepohtiska kommitténs treårspaket också skall komma som förslag under de närmaste åren.

Jag har begärt ordet i denna debatt inle för atl göra någon familjepolitisk rapsodi ulan fastmer för att ägna mig åt en enda fråga, nämligen frågan om utbetalningen av bostadstilläggen. Det är ju en fråga som varit föremål för livlig debatt, och av det belänkande vi har alt behandla framgår att det är en tvistefråga. En majoritet av borgerliga ledamöter och vpk-ledamöter vill att de slalskommunala bostadstilläggen betalas ut direkt till barnfamiljerna — som sker i dag — medan socialdemokraterna i ulskoltel följer Kungl. Maj:ls proposition och föreslår en utbetalning till fastighetsägarna. Eftersom jag tillsammans med ett tiotal andra socialdemokrater har motionerat om en fortsatt utredning av frågan innan man lar delta i mitt tycke myckel drastiska och  Ula   underbyggda  steg att utbetala pengarna till fastighetsägarna.

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

51

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Familjepolitik m. m.

52

kommer jag atl stödja majoritelsförslagel.

Jag vel all del finns en mycket stor grupp socialdemokratiska ledamöter som delar min och mina medmotionärers uppfattning i denna fråga, och det är min förhoppning alt också dessa skall stödja majoritelsförslagel i utskottels betänkande, även om man på den kanten inte föreslår en ny utredning, som vi begärt, utan vill ha frågan direkt avgjord i dag.

Personligen kan jag beklaga att inte utskottet enhälligt förordade atl frågan skulle utredas på nytt av den utredning, RAFA-ulredningen, som har i uppdrag all utreda den framtida administrationen av bostadstilläggen liksom frågan om inkomstprövningen. Att i samband med den föreslagna utredningen övergå till ett utbelalningssystem, som kan motverka möjligheterna att få till stånd snabba och rationella rutiner för utbetalningen och således betydande rationaliseringsvinster, kan inle anses välbetänkt - i synnerhet som en förnyad utredning av frågan knappast kan ge något annat resultat än det som familjepolitiska kommittén kom fram till: pengarna direkt till barnfamiljerna.

Frågan om utbetalningen av bostadstilläggen har varit föremål för debatt alltsedan dessa tillägg infördes 1968 och ersatte de förut utgående familjebostadsbidragen, vilka betalades ut till fastighetsägarna. Etl flertal motioner med krav på utbetalning till fastighetsägarna har också väckts i riksdagen. Motiveringarna för en återgång till del gamla systemet har i huvudsak varit atl man åberopat atl barnfamiljerna med bostadstillägg skulle slarva med hyresinbelalningarna, och det har hävdals att bostadsföretagen på grund av detta skulle göra stora hyresförluster.

Familjepolitiska kommittén har utrett denna fråga och har i sitt belänkande redogjort för en del undersökningar. Kommittén har kommit fram till atl minskningen av hyresförlusterna, om de statskommunala bostadstilläggen skulle utbetalas direkt tiU fastighetsägarna, i realiteten skuUe bli myckel små. Undersökningarna visar också atl hyresförlusterna - avseende samtliga hyresgäster, alltså även andra än barnfamiljer -understeg 0,5 procent av bostadsföretagens totala hyresintäkter. Eftersom jag själv sedan 13 år tillbaka tillhör styrelsen i ett allmännyttigt bostadsförelag - för övrigt det största i min hemkommun — har jag ganska god erfarenhet på detta område.

Om jag går till verksamhetsberättelsen för del här företaget för 1972 visar det sig atl de totala hyresintäkterna ligger på över 20 miljoner kronor, medan hyresförlusterna på grund av bristande betalning ligger strax över 100 000 kronor, vilket alltså stämmer väl med familjepolitiska kommitténs beräkningar. Däremot finns en ytterligare post under rubriken hyresförluster, nämligen för outhyrda objekt, på nära 300 000 kronor. Tyvärr har del visat sig atl många av dem som menat att bostadstilläggen skulle utbetalas till fastighetsägarna — jag vel inte om man har gjort det av slarv eller helt medvetet — också räknat in förlusterna för de tomma lägenheterna när de talat om barnfamiljernas hyresslarv. Och man kan väl rimligtvis inte fordra att barnfamiljerna också skall stå liU ansvar för lomma lägenheter?

Delta hänger samman med den argumentation som har blivit allt vanligare i fråga om utbetalningen av bostadstilläggen, nämligen talet om

brullohyra och nellohyra, eller all man skall sälta ett bUligare pris på lägenheterna, så alt familjerna har råd all efterfråga bosläder i nyproduktionen. Vi har i vår motion konstaterat all ett sådant resonemang kan vara förledande, om man inle tänker sig för. Den enkla sanningen är ju att bostäderna blir varken bUligare eller dyrare, oavsett vilket ulbelal-ningssätt man väljer. Famihepoliliska kommittén anför också all "oavsett om bostadstilläggen betalas ut till hyresvärden eller ej skaU de ju komma barnfamiljerna - respektive folkpensionärerna - tUlgodo. Om en familj, slår i en valsituation när det gäller att flytta till en dyrare bostad, torde famUjen normalt få eller ta reda på såväl den faktiska hyran som storleken av del kommunala bostadstillägg som kan påräknas oavsett hur detta sedan betalas ut." Det bör sannerligen understrykas atl del är av stort intresse alt man känner den verkliga hyreskostnaden, eftersom relativt små inkomstförändringar uppåt också påverkar de bostadstillägg som betalas ut.

När familjepolitiska kommittén kom fram till all de slalskommunala bostadstilläggen även i fortsättningen borde gå direkt till familjerna var ett av de starkt vägande skälen del krav på inlegritetsskydd som familjerna har rätt all ställa och som knappast annars kan uppfyllas, eftersom fastighetsägarna inte är något offentligt organ med skyldighet att iaktta sekretess. En majoritet av remissorganen har också tillstyrkt kommitténs förslag tiU regler för utbetalning eller lämnat det utan erinran. Det bör framhållas all endast tre kommuner förordar utbetalning direkt till fastighetsägarna och all del framför allt är bygginlressenler som vill ha en annan ordning än den vi har i dag. De sistnämnda har då inte avsett alt endast de statskommunala liUäggen skulle utbetalas till fastighetsägarna, utan man har avsett även de statliga tilläggen. Det är egentligen bara en remissinstans, nämligen LO, som förordar det "tudelningssysleni" som nu föreslås i propositionen och av utskottets socialdemokratiska ledamöter. Otvivelaktigt innebär detta system ökade administrativa kostnader för både kommuner och bostadsföretag, ökat krångel och vissa risker när del gäller integrilelsskyddel. Kungl. Maj:l och utskottet bestyrker det sistnämnda genom att föreslå undantag "i vissa fall", vilket innebär all man skall kunna medge utbetalning direkt liU familjen när "särskilda skäl talar mot all bidraget betalas till hyresvärden", som man har formulerat det. Undantaget skulle gälla främst för familjer i tvåfamiljshus.

I vår motion har vi sagt all vi knappast kan finna någon väsentlig skillnad, om familjen bor i ett tvåfamiljshus eller i en något större fastighet. I synnerhet när värden själv bor i fastigheten eller när hyresavin går ut via faslighetsskötaren, vilket är en inte alltför ovanlig företeelse ens i större bostadsföretag, kan integrilelsskyddel knappast sägas vara ens tillnärmelsevis uppfyllt. Det kan lätt bU diskussioner i fastigheterna om atl den eller den familjen har si eller så mycket i bostadstillägg, men vi får minsann betala hela hyran själva och dryga skatter därtUI osv. Förmyndarmentalilet och avundsjuka kan lätt sälta in.

Vi har ansett det diskutabelt om integrilelsskyddel kan upprätthållas ens i mycket stora förvaltningar och anser alt del är en myckel viktig fråga alt så kan ske.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

FamiljepoUtik m. m.

53

Nr 60                         Otvivelaktigt kan också hyreskostnaderna komma att påverkas genom

Onsdagen den      " föreslagna systemet som innebär en sorts tredubbel utbetalningsrutin,

4 aoril 1973           Först skall kommunen räkna ut och sända ut de statliga tilläggen direkt

---- -_------------ tUl  familjerna.   Därefter skall  man  sända slalskommunala  bidrag  till

ramiijepolitiK          egnahemsägare och tiU fastighetsägare. Men vissa familjer i tvåfamiljshus

' '                           skall ha bidragen direkt tUl sig själva. Fastighetsägarna i sin tur skall räkna

av de slalskommunala tilläggen från hyran, innan de sänder ut hyresavin. Och så skall man hålla koll på all vissa familjer har fått bidragen själva på grund av särskild framställan. Del bör i detta sammanhang också observeras att ett myckel stort antal barnfamUjer kvitterar ut bara små belopp. Att införa så krångliga ulbelalningsrutiner för familjer som kvitterar ut några tior i månaden måste förefalla som en överloppsgärning.

Det är min förhoppning att familjepolitiska kommitténs förslag om alt del familjepolitiska stödet successivt överflyttas och administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kommer atl förverkligas, Kungl, Maj:t föreslår nu alt barnbidragen överförs från 1 januari 1974, Tyvärr har inle familjepolitiska kommitténs förslag om månadsulbelal-ning av barnbidragen kunnat reahseras i denna omgång, möjligen av kostnadsskäl. Men jag hoppas atl vi kommer dithän, och jag hoppas att landets barnfamiljer i framtiden skall få ett enda utbelalningskort i sina brevlådor månadsvis med barnbidrag, statliga bostadstillägg - eller barntillägg som familjepolitiska kommittén och även LO skulle vilja kalla del i fortsättningen -, slalskommunala bostadstillägg och i förekommande fall även bidragsförskott. Barnfamiherna får då själva möjligheter alt lägga upp en budget för månaden. Kanske räcker beloppet man kvitterar ut till hela hyran, och då kan man lämpligen betala den samtidigt som man går till posten. Kanske får man lägga till en hel del av den egna lönen, kanske får man en summa över. Men det vi når med det här systemet är atl familjerna får en samlad bUd av samhällets stöd - och de vet vad de får betala själva,

Mina synpunkter på den här frågan är alltså alt barnfamiljerna med bostadstillägg, liksom andra familjer med eller utan barn, bör ha rätt och möjligheter all själva sköta sina affärer med hjälp av de pengar de kvitterar ut, antingen det är fråga om bostadstillägg, barnbidrag, lön eller andra inkomster. De skall inte särbehandlas, vilket borde vara mer självklart nu än någonsin när vi även vill undvika detaljreglering och särbehandling då del gäller socialhjälpen.

Därför kommer jag, herr talman, all vid voteringen stödja majoritetsförslaget under denna punkt liksom majoritetens förslag i utskottets belänkande i övrigt. Jag ber alltså all få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag skall i huvudsak uppehålla mig vid en fråga i socialutskottets belänkande nr 5, nämligen bostadstilläggen, och då främst utbetalningen av de slalskommunala tilläggen,

I motionen 285 har vi från vänsterpartiet kommunisternas sida
54                          uppmärksammat ytterligare en fråga, nämhgen det ekonomiska ansvaret

för hela det individuella bostadsstödet, 1 motionen föreslås atl rUcsdagen skall uttala sig för en omläggning av det individuella bostadsstödet, så all detta blir en helt statlig angelägenhet, och atl hos regeringen hemställa om skyndsamt utarbetande av etl sådant förslag.

Förslaget om elf sådant uttalande och ställningstagande då del gäller bestridandet av utgifterna för bostadsstödet grundar sig på en principiell uppfattning om att bostadsbidragen i sin helhet bör vara en statlig och inte en kommunal angelägenhet. Liknande synpunkter har i olika sammanhang framförts tidigare, och man har bl. a, då även pekat på att betydande administrationskostnader kan sparas lUcsom all rationaliseringsvinster kan göras genom etl sådant förfarande.

Såsom framhålls i vpk-reservationen 13 vid betänkandet nr 5 kommer omkring 85 procent av de beräknade bostadstUläggen att utgöras av statliga bidrag. Som etl led i en annan kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna borde staten kunna avlasta kommunerna de resterande 15 procenten, eller omkring 160 miljoner kronor, vilket skulle ha stor betydelse för kommunernas ekonomi. Kostnaderna för utvidgningen av de statskommunala bostadstUläggen, som i stalsverkspropositionen beräknas till ca 100 miljoner kronor per år, föreslås helt bäras av staten. Del är positivt, och det är ett riktigt steg på vägen mot att staten helt övertar kostnaderna för det individuella bostadsstödet. Kommunalekonomiska utredningen, som utreder kommunernas ekonomiska situation och kostnadsfördelningen mellan stal och kommun, bör få i uppdrag att utarbeta förslag till den omläggning som vi föreslår. Jag yrkar därför bifall tiU reservation 13 i socialutskottets belänkande nr 5.

Herr talman! Som bekant har vi en bostadssituation här i landet som bl, a, innebär alt allt flera människor inte förmår betala de höga hyrorna i framför allt nyproduktionen. Ulan subventioner - bostadsbidrag i olika former — skuUe den trångboddhet som alltjämt råder och det stora antal undermåliga bosläder som många alltjämt tvingas bo i vara ännu större. Bostadsbidragen har varit och är nödvändiga inslag i en social bostadspolitik, och det är helt klart all det är hyrornas - boendekostnadernas — storlek som bestämmer behovet av de individuella bidrag som måste tUlföras alla de hushåll vilkas inkomster på grund av ständiga pris- och hyresstegringar inle räcker till,

. Del är viktigt all det individuella bostadsstödet ges en sådan utformning och ell sådant innehåll alt det får verklig betydelse för dem som måste ha hjälp för att klara de alltför höga boendekostnaderna. Bostadsstödet måste emellertid vara beroende av och kombineras med andra åtgärder som syftar till alt stoppa hyresslegringarna och pressa ned hyrorna. Vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit en rad sådana konkreta åtgärder i form av nya bostadspolitiska initiativ, som vi får anledning alt återkomma lUl,

Höjda bostadsbidrag eller socialbidrag löser inte problemen med de höga hyrorna. Även dessa bidrag hamnar slutligen hos bankerna och hos dem som spekulerar i människornas behov av bostad. Vänsterpartiet kommunisterna har i olika sammanhang sagt — jag vill upprepa det - att en god bostad till ett överkomligt pris måste vara en social rättighet. Bostaden   får   inle  vara  en  handelsvara.  Om   familjen   Andersson  via

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

55

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

skattsedeln hjälper familjen Johansson att klara hyran, så innebär detta bara alt båda även fortsättningsvis utplundras av byggmästare som blh miljonärer och andra företrädare för vinst- och spekulationsintressen på bostadsmarknaden.

En fråga som med all rätt blivit mycket uppmärksammad i bostadsdebatten är den som fru Hörnlund i huvudsak uppehöll sig vid i anförandet före mitt. Del gäller den förändring som föreslås i statsverks-propositionen beträffande utbetalningen av bostadstilläggen. De motiv som anförts för en övergång lUl utbetalning direkt till fastighetsägarna är enligt vår uppfattning inte särskUt starka. Regeringens förslag anses av många, förmodligen de allra flesta barnfamiljer och de allra flesta av dem som detta gäller, dvs. dem som skall ha bostadstilläggen, vara diskriminerande; det innebär etl underkännande av familjernas förmåga all själva sköta sina pengar och betala sin hyra.

Som bekant visar inte erfarenheterna alt det skulle vara dåligt ställt med betalningsmoralen hos hyresgästerna i allmänhet och ännu mindre då det gäller de hyresgäster som har bostadstUlägg. Tvärtom säger erfarenheterna alt det är andra kategorier hyresgäster än de som erhåller bostadstillägg som förorsakar den största delen av de relativt sett mycket små hyresförluster som förekommer.

Jag finner del angeläget all understryka detta i det här sammanhanget med hänsyn till den debatt som har förts i dessa frågor. Del finns ingen anledning atl vidta åtgärder som måste uppfattas som att man ser mera lUl bostadsföretagens och fastighetsägarnas intressen än till familjernas. Om man betalar ut pengarna direkt till hyresvärdarna är det vidare så, att man — även om både netto- och bruttohyresbeloppen skrivs ut på hyresinbelalningskorten — ändå i viss mån döljer de verkliga hyreskostnaderna för famUjen. Kravet på lägre hyror som omfattas av många hyresbetalare i vårt land — ell krav som del är riktigt och nödvändigt atl hyresgästerna ger sin anslutning tUl — blir starkare om de människor som måste ha bidrag för atl klara sitt uppehälle ser vad det verkligen kostar att bo.

Förslaget om utbetalning till hyresvärdarna innehåller undantag beträffande de familjer som bor i en- eller tvåfamiljshus och som fortfarande skulle få bidraget utbetalat direkt till sig. Del skulle innebära en särbehandhng, och det finns enligt vår mening ingen anledning att ta större hänsyn till dessa familjers integritet än lUI de familjers, vilka bor i flerfamiljshus.

Jag kan, herr talman, då det gäller frågan om utbetalningen av bostadstilläggen i allt väsentligt instämma i vad fru Hörnlund nyss här har sagt.

Inom vänsterpartiet kommunisterna föreligger del inga delade meningar i den här frågan. Vi hävdar atl de pengar som behövs för att klara barnfamiljernas och andra missgynnades uppehälle skall gå tiU dem som har tUlerkänts rätten att erhåUa dessa bidrag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i fråga om utbetalningen av bostadstillägg.

56

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! I motionen 1207 lar vi upp problemen för dem som före sitt inträde på förskoleseminariel behöver en viss lids praklikljänstgöring på olika barninstitutioner. I dag ersätts denna praktikljänstgöring ekonomiskt helt godtyckligt, beroende på kommunernas generositet — om man kan tala om generositet i det här fallet. En vanlig ersättning i dag är 250—300 kronor i månaden. I en del kommuner ingår förmånen av en måltid, i andra fall görs avdrag för måltiden. 1 Stockholm exempelvis utgår en ersättning av 425 kronor i månaden, men då är den inkomsten skattepliktig och praktUcanlen får själv betala för mat och kaffe.

Eftersom inte heUer någon form av studiemedel utgår under praklUc-liden, hindras många alt söka till delta yrkesområde. Detta drabbar alla sökande men hårdast de litet äldre, som redan flyttat hemifrån och som försörjt sig själva under några år men som sedan vill ha utbildning på detta yrkesområde. Många av dessa klarar inle den ekonomiska situationen och måste då avslå från utbildningen. I något fall utgår AMS-bidrag under praktikliden. Om man lyckas få ett vikariat med lön, vilket är svårt på en barninstrlution, kan den liden numera tillgodoräknas som praktik — det gjordes inle förr — men då får man samtidigt avstå från den handledning som är viktig under praklUctiden.

Man borde inte glömma bort att dessa praktikanter faktiskt gör ett reguljärt jobb under sin prakliktid. En stor del av personalen vid de olika barninstitulionerna är just praktikanter. Del har berättats att när en praktikant är sjuk måste ersättare anställas, och då får man också betala lön.

Av ulskotlels betänkande framgår atl man är medveten om praktikanternas otillfredsställande ekonomiska situation, men man har inget konkret förslag till lösning av frågan. Man menar alt ett sätt att lösa den vore alt man slopade förpraktUcen och integrerade den i utbildningstiden, då sludiesociall stöd skulle kunna utgå under tiden.

En sådan lösning vUl varken motionärerna, praktikanterna eller de ansvariga lärarna för utbildningen godkänna. Från lärarhåll framförs all förpraktiken är nödvändig att hänga upp den teoretiska utbildningen pä. Man hävdar alt bortfallet av elever under utbildningstiden redan nu är stort och det skulle bli ännu större om man slopade förpraktiken.

Från praklikanlhåll framförs att praktiken är nödvändig för atl man skall få en viss inblick i arbetet innan man söker till utbildningen. Man blir då medveten om huruvida detta är ett arbete som man vill ha, passar för eller har fysiska och psykiska förutsättningar för.

Det är inte heller ekonomiskt försvarbart atl omsättningen blir stor på utbildningssidan och kanske ännu större då man kommer ut i den praktiska verksamheten och skall böqa fungera. Både utbildning och introduktion kostar som vi vet stora pengar, för atl inle tala om de olägenheter som följer med en hög fluktuation på arbetsmarknaden.

Praktikanterna, som del här rör sig om, har ingen facklig organisation bakom sig eftersom de inte har ett anställningsförhållande. De räknas inle som arbetskraft. Därför har de inga förhandlingsmöjligheter ulan är helt utlämnade tUl kommunerna.

Som vi vet är generositeten för närvarande inle särskilt stor, beroende

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Familjepolitik m. m.

57

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

på stoppet i skatteuttaget. I redovisningar från olika kommuner kan lätt konstateras att när del blir en åtstramning i kommunernas ekonomi går besparingarna i första hand ut över barntillsynen och fritidsverksamheten. Det drabbar också de praktUcanter som vi här talar om.

Vi motionärer är inte nöjda med utskottels svar på motionen. Jag yrkar därför bifall lUl reservationen 16 av fru Marklund som har en annan lösning beträffande frågan om ersättning tUl vissa praktikanter.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Bara några korta kommentarer i anslutning till utskottets behandling av motionen 77 av fröken Andersson i Stockholm och mig. I nämnda motion hemställer vi om en sådan ändring av gällande bestämmelser att allmänt barnbidrag till föräldrar vilkas barn vistas på specialskola på grund av syn- och hörselskador skall utgå enligt samma grunder som gäller för friska hemmavarande barn.

Enligt gällande bestämmelser utgår inte barnbidrag för kvartal vid vars ingång kostnaderna för ell barns vård på anstalt, helt bestrids av statsmedel, dock med undantag för barn som är inackorderade vid nomadskola. Barn på specialskola vistasju ganska myckel i sina hem. Del gäller framför allt under sommarferierna, helgerna och givetvis också under veckosluten. Barnen skall om möjligt få uppleva hemmiljö i största möjliga utsträckning. Samhörigheten med föräldrar och syskon är av största betydelse för dessa barns vidareutveckling.

Utskottet är mycket positivt i sin skrivning och har full förståelse för att inle bara som nu tredje kvartalels barnbidrag utbetalas till föräldrarna, dvs. vårdnadshavarna, utan också det första kvartalets barnbidrag. Utskottet anser dock icke atl det ankommer på riksdagen att ge anvisningar för tillämpningen av den aktuella bestämmelsen i barnbidragslagen. Även om det kan vara så, bör man med ganska stor säkerhet kunna påräkna atl en ändring kommer till stånd innebärande att också det första kvartalets barnbidrag utgår lUl föräldrar vilkas barn vistats på specialskola. Och då kan man anse atl motionärernas önskemål i viss mån är tillgodosett — icke helt.

Del är min och min medmotionärs önskan all när riksförsäkringsverket fr. o. m. den 1 januari 1974 blir tillsynsmyndighet och besvärsmyndighet i fråga om ärenden angående allmänt barnbidrag, även frågan om lUlämpningen av barnbidragslagen överses, så atl föräldrar till barn som vistas på specialskola skall få samma förmåner som föräldrar till friska barn.

58

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Först vill jag uttala min glädje över att det här året tycks bli ett stort socialpolitiskt år med en rad förbättringar i stöd som redan finns och med en del nyheter. Jag gratulerar familjepolitiska kommUtén till att dess förslag, innan det hunnit remissbehandlas, blev föremål för propositioner och beslut här i riksdagen.

Jag vill säga några ord endast beträffande punkten 7 mom. 6 som gäller formen för utbetalningen av bostadstillägg.

Regeringen har inte — och det är jag tacksam för - följt partUcongres-

sens helt avvisande hållning till tanken all barnfamiljerna själva skall få hushålla med medlen. Regeringen har gått en medelväg mellan å ena sidan fastighetsägarnas linje alt man inte skall utbetala någonting till familjerna utan ge hela tillägget till värdarna och å andra sidan den linje som regeringen tidigare följt och familjepolitiska kommittén förordat, nämhgen atl man skaU ha ell sådant förtroende för barnfamiherna all bostadstilläggen lämnas till dessa.

Vid utskottets behandling av denna fråga har det blivit majoritet för den linje man tidigare följt. Utskottet har alltså inte gått pä den medelväg som regeringen förordat, ulan med hänvisning till atl det inte är rationellt all ha två olUca utbelalningssystem - ibland gäller del ganska små summor - har utskottet förordat all bostadstilläggen liksom nu skall gå direkt till barnfamiljerna.

Jag blev litet förvånad när fru Sigurdsen mer i förbigående lät undslippa sig alt man skaU styra konsumtionen för de barnfamiljer som inte har så höga inkomster - för dem som gjort något så nedrigt alt de skaffat sig barn ulan att ha höga inkomster får man vara förmyndare. För en gammal socialdemokrat är denna fördomsfulla inställning till fatliga famUjer myckel stötande - jag förslår den inte. Jag trodde alt vi under 1940-talet hade gjort upp med den inställningen och alt vi skulle slippa dessa anvisningar om hur folk skall använda pengar som kommit från det allmänna. Jag har svårt atl förstå att vi skall ha större rätt alt lägga oss i hur den som har en dålig lön och därför av det allmänna — genom statliga eller kommunala bidrag — får ell tillskoll lUl sin lön, hushållar med sina pengar än när det gäller de familjer som har en högre lön. Vi har inte ett lönesystem utformat så att en högre lön utgår till dem som är mest värda som föräldrar. Därför kan jag inle anse mig ha en särskild rätt att lägga mig i hushållningen i de familjer som har låg lön och får den utökad med kommunall eller statligt bidrag. Jag lägger mig ju inle i övriga familjers hushåll.

Del sägs att man skall styra konsumtionen. Ja, om detta är ullryck för en ny ideologi, skulle det betyda all man även beträffande barnbidraget borde styra konsumtionen. Det har visat sig att folk näringsmässigl äter så väldigt oriktigt. Varför inte då låta barnbidraget utgå i form av matkuponger i Konsum eller ICA-affärerna eller i form av biljetter på mjölk. Då styrde man ju konsumtionen. Men det skulle också drabba famUjer med litet högre inkomster, och det kan väl inle vara det som är stötande?

Jag tycker atl vi skall hålla oss borta från dessa linjer. I själva verket har många kommuner, som har oulhyrda bostäder och därför velat styra konsumtionen av bostäder, haft ell intresse av att försäkra sig om atl åtminstone de famiher som erhåller statligt eller kommunalt bidrag skall bo i av kommunen förvaltade hus. Del kan inte vara en ideologisk linje. Jag hoppas att detta är en fadäs för socialdemokratins socialpolitiska inställning som inte kommer tUlbaka.

Jag yrkar, herr talman, bifall till ulskotlels hemställan på samtliga punkter, även den som gäller ulbetalningsreglerna för bostadstillägg.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

59

Nr 60                          Herr NORDBERG (s):

Onsdagen den           ®" talman!  Jag har begärt ordet närmast i anledning av diskussionen

4 anril IQ73            °"   ulbetalningsformen  för del statskommunala bostadstillägget.  Men

--------------------      innan jag går in på den diskussionen, vUl jag säga några ord om en punkt i

tamiljepolitik          rr Claesons inlägg, där han hänvisar till en vpk-motion, vari krävs atl

"*■ "                       det   individuella  bostadsstödet  skall  bli  en   helt   statlig  angelägenhet.

Utskottet har med hänsyn tUl kommunalekonomiska utredningen, som bl. a. har till uppgift att se på den kostnadsfördelning som råder mellan stat och kommun, sett som naturligt alt den frågan kommer upp till prövning och behandling i den kommitténs arbete. Därför har utskottet inle funnit att någon särskild åtgärd från rUcsdagen nu skulle vara påkallad.

Jag tror att vi alla är överens om alt syftet med bostadstillägget är att stimulera och ge reella möjligheter för en stor grupp av människor atl kunna efterfråga och bosätta sig i moderna och rymliga bostäder. Del råder ingen tvekan om att många familjer inte skulle ha haft den möjligheten, om inte denna ekonomiska stödform hade funnits. Detta stöd tUl en ökad och förbättrad bosladskonsumtion har vi genomfört därför att vi vet att bostaden spelar en stor och viktig roll för den enskilde och även för relationerna mellan medlemmarna inom famUjen, Del som diskussionen nu rör sig om är formerna för hur detta statskommunala bostadstillägg skall utbetalas. Minoriteten inom socialutskottet, som i delta fall är socialdemokraterna, hävdar alt man bör bifalla propositionen, vUket alltså innebär att huvudregeln skall vara att det slalskommunala bostadstillägget betalas ut till hyresvärden. Hyresvärden skall i sin tur åläggas alt gentemot hyresgästen på hyresavin redovisa dels bruttohyran, dels neltohyran. Vi tycker att det är naturligt atl ett bostadspolitiskt stöd, vars syfte är att sänka bostadskostnaden, då också kommer mottagaren tUl del i form av en lägre hyra. Jag är övertygad om alt flertalet av dem som erhåller bostadstillägg direkt i dag delar den uppfattningen. Jag grundar den åsikten på de kontakter jag själv har med famUjer som uppbär bostadstUlägg och även på det remissuflåtande som hyresgästernas egen riksorganisation har avgivit i den här frågan.

Majoriteten i utskottet, som i denna fråga beslår av de tre borgerliga partiernas representanter och vänsterpartiet kommunisternas representant, vill inle vara med om att utbetalningen till hyresvärden skall vara huvudregel. Däremot anser man all den föreslagna ulbetalningsformen skall kunna tillämpas på dem som är försumliga med betalningen av hyran. Om man tillämpar systemet på det sätt som majoriteten förordar, blir del fråga om en stämpling, ja, en otrevlig form av prickning, som är olustig och som jag inle vill vara med om.

Det råder olika uppfattningar inom samtliga partier i denna fråga. Det
har framgått av den debatt som förts här idag, men man kan också göra
det konstaterandet när man lar del av de olika remissutlålanden som
avlämnats och som bl. a. behandlar den här frågan. Om man exempelvis
ser på Kommunförbundets remissutlåtande, de utlåtanden som avlämnats
av huvudorganisationen för de allmännyttiga bostadsföretagen och
60                           boendeulredningen, vel vi att del där i samtliga fall finns representanter

för såväl de borgerliga partierna som det socialdemokratiska partiet. De borgerliga ledamöterna och socialdemokraterna har intagit en gemensam och klar ståndpunkt i den här frågan, och man har förordat det som nu föreslås i propositionen, nämligen att bostadstillägget skall utbetalas direkt till hyresvärden och komma hyresgästerna till del i form av en lägre hyra.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till reservationen 8.

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag vill bara göra två kommentarer till herr Nordbergs inlägg. När det gäller vår reservation beträffande en omläggning av det individuella bostadsstödet till atl bli en helt statlig angelägenhet hänvisar herr Nordberg till all frågan så att säga ligger inom den kommunalekonomiska utredningens kompetens. Vi är väl medvetna om detta, och det står också i vår reservation, men vi anser del angeläget all man från riksdagens sida gör etl uttalande i den rUctningen för alt markera atl det är viktigt atl snabbi få fram ett förslag.

I fråga om utbetalning av det statskommunala bostadstillägget direkt till hyresvärdarna har herr Nordberg framhållit att det är viktigt atl stimulera efterfrågan på bättre bostäder och på allt sätt söka bidraga till en höjning av bostadsstandarden för människor i delta land. Jag delar helt den uppfattningen. Men del råder ju ingen motsättning mellan att stödja en sådan inriktning och visa förtroende för dem som erhåller bidrag för att kunna bo rimligt nu. Det finns ju inget motsatsförhållande mellan att å ena sidan stödja en inriktning sorn går ut på all få bättre bostäder för dem som behöver det och alt visa folk förtroendet att själva få la hand om de bidrag som de behöver för att kunna hålla sig med en sådan bostad.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Herr Nordberg ansåg del vara en prickning om bostadstillägget skulle hållas inne för dem som inte betalade sin hyra ulan kom på rest. Men han betraktade del tydligen inle som en prickning att man på blotta misstanken att något sådant kan hända skall hålla inne bidraget för alla dem som får bostadsbidrag. Del måste väl vara en ändå större prickning när man bara har sin egen misstanke om all de inle kan hushålla atl falla tUlbaka på.

Alt bostadsstödet är utmärkt och att del är utmärkt atl det utgår till dem som har de lägsta inkomsterna är väl alla överens om. Men vilken form det än kommer ut i så är det ju samma hjälp till en bostad. Bostadsstödet blir inte mindre för att de får ta hand om det själva.

Jag skulle vUja fråga herr Nordberg om han i konsekvens med sin hållning i denna fråga är beredd att över huvud laget börja dirigera sådana bidrag och stödformer som går ut som komplement till olika inkomster i den riktningen alt man bestämmer var de skall hämta nytligheten och alt man betalar för dem i förväg. Är herr Nordberg alltså inne på tanken om matkuponger när det gäller barnbidraget?

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Herr Nordberg påpekade att i de remissyttranden som har avgivits i denna fråga har det inte varit några parlilinjer, ulan i skilda

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

FamiljepoUtik m. m.

61

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Familjepolitik m. m.

Organisationer som har anknytning till de kommunala bostadsföretagen t. ex. har det varit enighet om att man borde förorda en utbetalning direkt till hyresvärdarna. Ja, del är klart all det kan finnas en myckel begriplig oro hos dem som är ansvariga för de här förelagens ekonomi. Man vill inte göra hyresförluster. Del är väl inte heller någon partiskiljande fråga att man inle vill ha ett missbruk av en stödform som är avsedd för ett visst ändamål. Man bör kanske ändå uppmärksamma alt sedan saken senast behandlades i riksdagen har del framkommit att de verkliga hyresförlusterna här inte är särskilt stora. Man bör nog också notera atl enligt utskottets förslag finns det möjlighet för bostadsföretagen atl gardera sig mot förluster genom atl i de fall där del är nödvändigt bostadstillägget kan gå till hyresvärden. Men man gör det alltså inle till huvudregel. Jag tror alltså atl en hel del av den här oron bör kunna vara stillad. Man bör ha tUlgodosett önskemålen från dem som har ansvaret för de här företagens ekonomi, och då förefaller del, i varje fall för den som har en liberal utgångspunkt och som på längre sikt vill verka för att stödet ges till barnfamiljerna ulan någon speciell styrning tUl en viss typ av konsumtion, naturligt all dra slutsatsen all den metod som utskottet föreslår, och som faktiskt innebär en reformering jämfört med nuvarande förhållanden, är till fyllest från de här synpunkterna.

Till det kan man lägga att det har framgått myckel klart av den allmänna diskussionen kring de här frågorna att det också har varit etl intresse hos dem som känner sig ansvariga för den förda bostadspolitiken och de höga hyror som har följt av den att man på detta sätt skulle göra de höga hyrorna htet mindre kännbara. Dvs. man skulle i någon mån trolla bort det här problemet som nu börjar uppstå, nämligen alt man får lägenheter som är för dyra och svåra alt få uthyrda. Ätt delta i en sådan strävan kan knappast hellervara något liberalt intresse.

62

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Jag log upp de negativa effekterna av en utbetalning av bostadstilläggen till fastighetsägarna, bl. a. den krångliga administrationen, det bristfälliga integrilelsskyddel, ökade kostnader m. m. Herr Nordberg gick inte in pä någon av dessa frågor. Kan herr Nordberg ange några positiva effekter av ett överförande av utbetalningarna till fastighetsägarna, skulle säkerligen många här i kammaren lyssna med intresse. Propositionen och reservationen är verkligen myckel magra på denna punkt. Man nöjer sig med alt tala ganska dunkelt om nellohyra och brullohyra men döljer vart man egentligen syftar.

Nu säger herr Nordberg atl syftet är alt bostadstillägget skall stimulera medborgarna atl söka rymliga och goda bostäder. Men, herr Nordberg, de slalskommunala bidragen är ju klart bostadsstimulerande, eftersom man får etl större bidrag om man hyr den nya, större och dyrare lägenheten.

Vidare talar herr Nordberg om alt sänka bostadskostnaden. Men visst sänker man bostadskostnaden lika mycket om pengarna går direkt till familjen. Det är väl bara den skillnaden atl vi anser atl familjerna skall betala själva. Jag vill slå fast att del är där som skiljelinjen går. Del finns inga skiljaktigheter mellan oss när det gäller våra bostadspolitiska målsättningar.

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Först några ord tUl fru Hörnlund angående de administrativa problemen. Jag vill göra gällande all för den enskilde individen och för famihen kommer del inle att bli några komplUcationer, om betalningarna sker till hyresvärden. Del tycker jag är det väsentliga. Den enskilde betalningsmottagaren behöver inte känna några som helst negativa effekter. Och onekligen bör det på sikt bli så att om betalningarna sker till hyresvärden, kommer det i fortsättningen att bli ett mindre antal utbetalningar, och det är rimligtvis en förenkling.

TUl fru Eriksson i Stockholm vill jag säga några ord med anledning av diskussionen huruvida jag skulle vara beredd atl dirigera övriga bidrag, exempelvis barnbidrag, till klädkonsumtion eller något annat. Det måste tydligen vara så all fru Eriksson inte har helt klart för sig att bostadstillägget är direkt avsett att stimulera till en bättre och ökad bostadskonsumtion hos människorna. Del är alltså direkt öronmärkl för atl användas i syfte att medborgarna skall skaffa sig rymligare och bättre bosläder. Del är skUlnaden mellan bosladstUlägget och barnbidraget som får betraktas som etl allmänt konsumlionsstöd.

Och tyvärr är det kanske där som skillnaden ligger mellan fru Erikssons och min uppfattning. Jag menar atl detta bostadstillägg också i fortsättningen bör vara en klar stimulans för en ökad och bättre bosladskonsumtion. Då kan del inle vara negativt för den enskilde att få det ekonomiska stödet direkt i form av lägre hyra på hyresavin.

Till herr Claeson, som vill göra detta stöd till en helt statlig angelägenhet, vUl jag säga att kommunalekonomiska utredningen har många frågor atl diskutera och la slällning till. Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning atl där ge denna fråga förtur framför många andra vikliga frågor.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Herr Nordberg säger atl det är mycket stor skillnad på bostadstilläggen och de övriga bidragen. Vi måste då erinra oss hur bostadstillägget tillkom. Det genomfördes efter en diskussion där man utgick ifrån att vi inte har möjlighet att höja det allmänna barnbidraget hur mycket som helst. Det var en diskussion som bl. a. var influerad av del förhållandet all man inom de allmännyttiga bostadsföretagen, som nu kämpar så hårt i denna fråga, var mycket angelägen om atl dirigera stödet till bostäderna. Tanken på bostadstillägg var inte helt främmande för ett behov av atl få hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagen betalade. Diskussionen härom har inle böriat i dag. Jag kan inle se någon skillnad mellan bostadstillägget och barnbidraget. Båda är konsumtionsbidrag. För vad skall barnbidraget användas till? Del måste avse mal till barnen och kläder m. m. Del ligger lika nära atl vilja dirigera det ena bidraget som det andra.

Det var, herr Nordberg, en tid då en lantarbetarfamilj fick en stor del av lönen som mjölk, som potatis och som bostad. Det ansågs bra med den sortens hjälp, tyckte alla som hade del väl ställt, för då visste man alt lantarbetarfamiljerna fick vad de behövde.

Vi får akta oss för att den mentaliteten kommer tillbaka. Del ligger

63

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

snubblande nära alt misstänka atl en hel del socialdemokrater har glömt den liden. Jag är rädd för den och vUl icke ha del slags anvisning som ligger i att man säger: Denna del av stödet lUI barnfamUjer med låg inkomst skall vi dirigera.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Det blir inga administrativa komplikationer för barnfamiljerna, säger herr Nordberg. Nej, men för kommuner och bostadsföretag blir del sannerligen fråga om ganska komplicerade administrationer.

Jag kan konstalera alt integritelsfrågorna bryr sig tydligen herr Nordberg inle om, eftersom han över huvud taget inte har berört den saken. Men vi socialdemokratiska motionärer betraktar faktiskt integriteten som en mycket viktig fråga i det här sammanhanget.

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Först några ord till fru Eriksson i Stockholm om skälet till att del här bostadsstödet har kommit till. Det är inget tvivel om alt de allmännyttiga och kooperativa bostadsföretagen har haft en önskan om atl människorna skall satsa mer på bostäder, men jag vill till fru Eriksson också klart säga all del är ingen uppfattning som de allmännyttiga och kooperativa bostadsföretagen har varit ensamma om. Del samlade socialdemokratiska partiet har varit en stark pådrivare för att människorna skall ha möjligheter att efterfråga och bebo en bra och rymlig bostad.

När del gäller andra former av bidrag kan man väl också koppla in den debatt som vi fört och för om ett statligt stöd till kommuner för utbyggnad av barnslugeverksamhelen. Del är helt naturligt att staten ger de bidragen i syfte atl kommunerna skall bygga ut barnstugorna. Vi Öronmärker pengarna på etl klart och entydigt sätt. Det är i princip samma sak som gäller här. Vi ger ett bostadspolitiskt stöd i syfte all stimulera bostadsefterfrågan hos stora grupper.

Fru Hörnlund talar om integritetsfrågorna. Men vad blir det egentligen för skillnad i det sammanhanget emot förhållandet i dag? Om jag i dag får en postanvisning, som talar om all jag får ett bostadsstöd, kan del ju hända att människor upptäcker det i lika hög grad som om jag får en hyresavi, som redovisar både brutto- och nettohyra. Det förslag som majoriteten förordar innebär emellertid alt man stämplar den grupp, som man säger finns, som är försumlig med hyresinbetalningen. Del tycker vi är en olustig form av stämpling och prickning, som vi inte vill vara med om. Det hör också till inlegriletsproblemen.

64

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det är alldeles rUctigt, herr Nordberg. Hela del socialdemokratiska partiet har velat ge barnfamiljerna möjlighet alt hyra en bostad som de inle skulle ha råd med annars. Därför har vi ett bostadstillägg. Men om det tidigare har kunnat fungera och då uppfattats som det socialdemokratiska partiets mening, bör det kunna fungera i dag också enligt del gamla systemet.

Herr Nordberg gjorde en parallell mellan det dirigerade bosladslUläg-

get och stödet tUl daghemmen. Nej, herr Nordberg, del är en stor skillnad. Vi ger etl allmänt stöd tUl daghemmen och lUI barnstugorna och icke tUl de fattiga för alt icke få särinstilulioner. Det fanns en tid då man var märkt om man gick tUl en barnkrubba, som det hette då. Men den socialdemokratiska inställningen har varit att göra daghem och barnstugor av sä hög kvalitet och med sådant ekonomiskt ansvar från kommunens sida att det inte endast bhr en viss sorts människor som går dit. I dag när vi har brist på daghem kan det hända alt det ändå blir en viss sortering därför att man i första hand får hjälpa dem som har svårast att placera barnen. Men detta är uttryck för det kollektiva ansvaret och märker icke på något sätt dem som lämnar sina barn där som mindre betalningskraftiga. Så herr Nordberg har helt missuppfattat frågorna.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Herr Nordberg talar om barnstugorna. Det är riktigt att vi ger pengar lUI barnstugorna, och de pengarna ger vi kommunen för alt stimulera utbyggnaden. Men i detta fall vUl herr Nordberg sända pengarna tUl icke offentliga organ, privata personer och privata företag. Då blir del verkligen farligt med avseende på integriteten. Då kan avundsjukan och förmyndarmentaliteten komma in i sammanhanget, och därför vänder vi oss emot delta.

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Fru Hörnlund uppfattade mig rikligt när del gäller diskussionen om barnstugorna, vUkel fru Eriksson i Stockholm däremot icke gjorde. Fru Hörnlunds inlägg kanske rättar till den missuppfattning som råder mellan fru Eriksson och mig i detta sammanhang.

Fru Hörnlund log upp frågeställningen om komplikationer för bostadsföretagen och kommunerna. Jag är själv verksam inom ett allmännyttigt bostadsförelag som förvaltar i runt tal 8 000 lägenheter. För vårt vidkommande kommer del icke atl innebära några som helst komplikationer all via del datasystem, som vi använder oss av, genom hyresavierna redovisa dels bruttohyran, dels nettohyran. Inga som helst bekymmer behöver uppslå i del sammanhanget.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Jag kan tala om alt även jag sitter med i styrelsen för etl allmännyttigt bostadsföretag. Vi är av den uppfattningen att det icke är nödvändigt all handla på detta sätt, vilket jag redogjort för i det anförande jag tidigare hållit.

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973 •

Familjepolitik m. m.

överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 -4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5 M o m.  1

Propositioner  gavs   på   bifall   till   dels  utskottets  hemställan,  dels reservationen nr 1  av fru Marklund, och förklarades den förra proposi-

5  Riksdagens protokoU 1973. Nr 60-61

65

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Familjepolitik m. m.

66

tionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

belänkandet nr 5 punkten 5 mom. 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302

Nej -     16

Avstår —      4

Mom. 2-4

Utskottels hemställan bifölls.

M o m. 5

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 5 mom. 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   176

Nej  -   119

Avstår -     28

M o m. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 5 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Carlshamre

och Åkeriind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 60

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde     Onsdagen den

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat.  Denna om-     4 april 1973

röstning gav följande resultat:                                                      —-------- ;——

,    _ 977 FamiljepoUtik

Nej  -    37 Avstår  —       9

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7

Mom.   1

Hemställan

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemstäUan   i

belänkandet nr 5 punkten 7 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 4 av herrar Carlshamre

och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej -    38

Avstår —      4

Motivering

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 5 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. föreslagna motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

M o m.  2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 6 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 5 punkten 7 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 6 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

67

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Familjepolitik m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   167

Nej  -  151

Avstår —       5

M o m.  3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 7 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 7 mom. 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 7 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -   164

Nej -   155

Avstår —      3

Mom. 4 och 5 Utskottels hemställan bifölls.

M o m. 6

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sigurdsen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottels   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 7 mom. 6 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Karlsson i

Huskvarna m. fl.

68

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter   ha  röstat   för ja-propositionen.   Då  fru  Sigurdsen   begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna om-     Nr 60
röstning gav följande resultat:                                                      Onsdagen den

4aprU1973

Familjepolitik m. m.

Ja - 161 Nej -   146 Avstår —     16

M o m. 7

Propositioner gavs på bifall liU dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 9 av herrar Carlshamre och Åkeriind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   all   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 7 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 9 av herrar Carlshamre

och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej  -    39

Avslår -      2

M o m. 8

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 10 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 7 mom. 8 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resiUtal:

Ja -  225

Nej  -    67

Avslår —    31

Mom. 9-13

Ulskotlels hemställan bifölls.                                                                                69

Nr 60

Onsdagen den 4aprU1973

Familjepolitik m. m.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 5 punkten 7 mom. 14 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 13 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304

Nej  -     15

Avstår -       2

M o m.  1 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herrar Hamrin och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 7 mom. 15 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 14 av herrar Hamrin

och Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej  -     53

Avstår -      4

M o m.  1 6

Utskottets hemstäUan biföUs.

Punkterna 8-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

70

Punkten 12

M o m.  1

Propositioner  gavs   på   bifall   liU   dels  utskottets  hemstäUan,  dels

reservationen   nr   15   av   fru   Marklund,   och   förklarades   den   förra     Nr 60 propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund     Onsdagen den begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:     4 aprU 1973

Den   Som   viU   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemstäUan   i   '

belänkandet nr 5 punkten 12 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304

Nej  -    15

Avstår -      3

M o m.  2

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 16 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 12 mom. 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305

Nej  -     15

Avstår —      2

M o m. 3 - 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

M o m.   1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 17 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andreasson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

71

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvården

Den   som   vUI   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 13 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 17 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andreasson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   163

Nej  -  156

Avstår —      3

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andreasson begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 13 mom. 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andreasson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   198

Nej  -   120

Avslår -       3

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 14

Utskottets hemställan bifölls.

72

Punkten 15 Sjukvården

Herr FÖRSTE VICE TALMÄNNEN anförde: Överläggningen rörande punkten 15 får omfatta även punkterna 16—33 samt socialutskottets betänkande nr 4. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga nu nämnda punkter i socialutskottets belänkande nr 5. Yrkanden beträffande socialutskottets belänkande nr 4 får framställas först sedan detta belänkande föredragits.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskUda yrkanden.

Punkten 20 (AUmän hälsokontroll)

Kungl. Maj:t hade under punkten F 6 (s. 107-108) föreslagit riksdagen all tUl AUmän hälsokontroll för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 310 000 kronor.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1973:437 av herr Äkerfeldt m. fl. (c) samt

1973:653 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen skulle

10.    fatta principbeslut om att hälsokontrollen för fyraåringar skulle vara obligatorisk,

11.    hos Kungl. Maj;t anhålla atl bestämmelser utarbetades för en sådan obligatorisk hälsokonlroU.

Utskottet hemstäUde

10.    att riksdagen tiU Allmän hälsokontroll för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 1 310 000 kronor,

11.    alt riksdagen beträffande skärmbildsundersökning av invandrare skulle avslå motionen 1973:437,

12.    att riksdagen beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar skulle avslå motionen 1973:653.

Reservationer hade avgivits

5.    beträffande skärmbildsundersökning av invandrare av herrar Gustavsson i Alvesta, Andreasson och Bengtsson i Göteborg (samtliga c) som ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

6.    beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar av herrar Gustavsson i Alvesta, Andreasson och Bengtsson i Göteborg (samtliga c) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1973:653 gav Kungl. Maj.t till känna vad reservanterna anfört.

Punkten 22 (Hälsovårdsupplysning)

Kungl. Maj:l hade under punkten F8 (s. 111 — 112) föreslagit riksdagen att till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 4 600 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:26 av herr NUsson i Agnas (m),

1973:28 av herr Sjöholm (fp),

1973:810 av herr Björk i Gävle m. fl. (c),

1973:1180 av herr Hamrin m.fl. (fp) vari såvitt här var i fråga hemställts all riksdagen tUl Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 beslutade   anvisa   ett   reservationsanslag   av  4 800 000  kronor,  varvid

73

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvården

höjningen med 200 000 kronor i förhållande lUl Kungl. Maj:ts förslag särskilt avsågs för ökade insatser mot tobakens skadeverkningar,

1973:1185 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari såvitt här var i fråga hemstäUts att den utredningsgrupp som lUlsalls för alt komplettera abortutredningens resultat påskyndade sill arbete,

1973:1197 av fröken Mattson m. fl. (s),

1973:1205 av herr Nilsson i Agnas (m),

1973:1206 av fru NUsson i Kristianstad m. fl. (c) samt

1973:1216 av herr Sellgren m. fl. (fp).

Utskottet hemställde

8.    all riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionen 1973:1180, såvitt här var i fråga, lUl Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 anvisade ell reservationsanslag av 4 600 000 kronor,

9.    atl riksdagen beträffande vissa frågor om tobakens och alkoholens skadeverkningar skuUe avslå motionen 1973:26, motionen 1973:810, motionen 1973:1206 och motionen 1973:1216,

10. att riksdagen beträffande abortlagstiftningen m. m. skulle avslå motionen 1973:28 och motionen 1973:1185, såvitt här var i fråga,

11. all riksdagen beträffande abort på allmänt sjukhus skulle avslå motionen 1973:1205,

12. alt riksdagen beträffande informationen i prevenlivmedelsfrågor skulle avslå motionen 1973:1197.

Reservationer hade avgivits

21.                               beträffande medelsanvisningen (ökade insatser mot tobakens
skadeverkningar) av herrar Hamrin (fp) och Hylländer (fp) som ansett atl
utskottet under 1 bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av Kungl. Maj;ls förslag och med bifall tUl motionen 1973:1180, såvitt här var i fråga, tUl Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 anvisade etl reservationsanslag av 4 800 000 kronor,

22.                               beträffande abortlagstiftningen m. m. av fru Marklund (vpk) som
ansett att utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen

1.     med bifall till motionen 1973 :1185 såvitt här var i fråga gav Kungl. Maj :t tiU känna vad reservanten anfört,

2.     skulle avslå motionen 1973:28.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande beträffande abort på allmänt sjukhus av herr Åkeriind (m).

Punkten 29 (EfterutbUdning av viss sjukvårdspersonal m. m.) Kungl. Maj:l hade under punkten G 9 (s. 146—150) föreslagit riksdagen alt till EfterutbUdning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 625 000 kronor.

74

I  detta  sammanhang hade behandlats motionen  1973:161  av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemstäUts att riksdagen under

socialdepartementets huvudtitel G 9 EfterutbUdning av viss sjukvårdsper-    Nr 60 sonal m.m. anvisade 200 000 kronor utöver Kungl. Maj:ts förslag atl     Onsdagen den ställas tUl SIFU:s förfogande budgetåret 1973/74 för anordnande av två     4 aoril 1973 kurser, vardera om sammanlagt tolv veckors längd, för legitimation av glasögonoptiker.

Sjukvården

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:161 tUl EfterutbUdning av viss sjukvårdspersonal m.m. för budgetåret 1973/74 anvisade etl förslagsanslag av 625 000 kronor.

Reservation hade avgivits

23. beträffande medelsanvisningen (ökad utbildning av glasögonoptiker) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hylländer (fp). Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c) som ansett all utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU till motionen 1973:161 tUl EfterutbUdning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1973/74 anvisade ell förslagsanslag av 825 000 kronor.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! Under punkten 29 i socialutskottets belänkande nr 5 tas frågan upp om efterulbildning av viss sjukvårdspersonal. Kungl. Maj:t föreslår i statsverkspropositionen i vad gäller legilimationskurser för glasögonopliker att ell anslag på 60 000 kronor anvisas för två kurser om vardera sex veckor under budgetåret 1973/74.

I motionen 161 har representanter från folkpartiet, moderata samlingspartiet och centerpartiet hemställt alt riksdagen tUl efterulbildning av viss sjukvårdspersonal anvisar 200 000 kronor utöver Kungl. Maj:ts förslag att ställas tiU SIFU:s förfogande budgetåret 1973/74 för anordnande av två kurser, vardera om sammanlagt 12 veckors längd, för legitimation av glasögonoptiker.

Motionärerna påpekar i sin motion den viktiga roll som den legitimerade glasögonoptikern har inom ögonsjukvården. Det är ej främmande för oss att väntetiderna vid ögonklinikerna oftast är myckel långa. I detta läge blh det självfallet så all människor som har synbesvär vänder sig lUl optikerna för undersökning.

Del är därför helt riktigt som motionärerna påpekar i sin motion att ell ökat ansvar läggs på dessa optiker. På grundval av utredningsarbete inom socialstyrelsen har styrelsen i anslagsäskande för budgetåret 1973/74 föreslagit att legilimationskurser utvidgas till alt omfatta 12 veckor samt att 260 000 kronor anvisas under anslaget för två dylika förlängda kurser.

Jag delar såväl socialstyrelsens som motionärernas synpunkter — vilka vi har följt upp i en reservation — beträffande angelägenheten av att så snart som möjligt få till stånd en förbättrad utbildning för legitimerade optiker och därmed ge dem ökade medicinska kunskaper på etl viktigt område inom sjukvården.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till reservationen 23.

75

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Sjuki>ården

76

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! De frågor rörande sjukvården och hälsovården som vi nu diskuterar finns med i stalsverkspropositionen och behandlas i socialutskottets belänkande nr 5. Det har också under allmänna motionstiden väckts flera motioner i denna fråga, vilka behandlas i socialutskottels betänkande nr 4.

Hälso- och sjukvården har under 1960-talet undergått en väsentlig utbyggnad. Vi minns väl allesammans den debatt som vi hade tidigare när resurserna på sjukvårdens område var knappa, när utbildningen av läkare inle var tUlräcklig och när man över huvud laget hade en saklig men många gånger häftig debatt om hur dessa frågor skulle tacklas och lösas.

Det skall inte bestridas att det under 1960-talel har skett åtskilligt. Socialdepartementet har sin andel i uppbyggnaden. All huvudmännen ute i landslingen har lagt manken till bör kanske också ihågkommas i detta sammanhang.

Jag vill inte påslå att vi på nytt har kommit in i en kris, men vi har fått etl läge där folk alltmer frågar sig hur utvecklingen kommer atl bli. Vi vel alt det delvis beror på en ny satsning om vilken vi alla är ense. Det beror på atl vi satsar på den öppna vården, på långtidsvården och på psykiatrin. Men i den skarv som uppstår när den öppna vården skall byggas ut uppkommer del brislfenomen på åtskilliga håll.

Vi vel att köerna till ögonklinikerna är långa. Vi vel atl reumatUcerna inte får den hjälp som de egentligen borde ha. Och vi vet alt vetenskap och forskning ger oss allt större möjligheter att hjälpa även i svåra och komplicerade fall som tidigare betecknats såsom hopplösa. Men samtidigt vel vi också att sjukvårdens huvudmän — landstingen och de förut landslingsfria städerna - har slagit huvudet i skaltetaket. Vi vel alt det kommit till stånd en rekommendation om i varje fall ett försök till skatleslopp även på landstingsområdet, en rekommendation från regeringen med Landstingsförbundets och Kommunförbundels goda medverkan. I del läget finns det all anledning att fundera över hur man skall tackla sjukvårdsproblemen. Vem skall man kritisera när det inle fungerar som allmänheten önskar?

Med tanke på alt man ute i landstingsområdena håller på alt upprätta hälso- och sjukvårdsplaner tror jag att det finns anledning att framhålla all det är på riksplanet som en hel del av dessa frågor skall lösas. Det kanske också bör påpekas all läkarutbildningen, som länge var eftersatt, inte kommer att utgöra flaskhalsen i mitten på 1970-lalet när nu landslingen bygger ut sin öppna vård, ser över sin slutna vård och försöker ordna för de eftersatta grupperna. Men det uppstår nya problem när man efterlyser specialister på olUca håll för alt få det hela att fungera. Del gäller alltså inte enbart antalet läkare utan även fördelningen mellan specialisttjänsterna. Det kan också gälla AT-läkarnas utbildning och de problem som uppstår när landstingen skall, med rätta, hjälpa till att få den UtbUdningen att fungera.

Med utgångspunkt i de tankegångar som jag här försökt redovisa, herr talman, har vi efterlyst ett ramprogram från centralt håll för hälso- och sjukvården. Med "centralt håll" menar jag då atl sjukvårdens huvudmän självklart skall vara inkopplade på en sådan utredning. Jag tror för min

del alt det blir nödvändigt att ta itu med denna sak, eftersom sådana frågestäUningar i fortsättningen uppkommer då det gäller att hjälpa, hela och bota, att vi inte kan ekonomiskt sett famna alla de möjligheter som finns i olika sammanhang.

Vi har också yrkat på tillsättandet av projektgrupper för den långsiktiga planeringen inom den förebyggande hälsovården. Den förebyggande vården är självfallet av allra största betydelse för atl hjälpa människor men även för att lätta trycket på de huvudmän som har all svara för sjukvården.

Då del gäller sjukvården har vi ansett att del bör finnas organisatoriska modeller, sa att man kan få fram lämpligast tänkbara organisation för den vårdkonlinuilet som allt flera efterlyser. All komma tillbaka till sjukvård och inle möta den läkare som tidigare hjälpt i olika sammanhang kan för patienten vara ganska påfrestande. Kravet på att en sådan vårdkonlinuilet skall ordnas har vuxit sig allt starkare.

Vi har också begärt att den kommunalekonomiska utredningen snabbi skall komma med resultat då det gäller att ge de erforderliga resurserna till sjukvårdens huvudmän. Det går inle längre — inte enbart på grund av skallestoppet i kommunerna — atl begära att huvudmännen, landstingen, med sina medel skall bekosta en alltmer ekonomiskt krävande sjukvård. När finansministern efter åtskilligt grubbel äntligen tUlsatt en utredning om fördelningen av utgifter mellan stat och kommun, är del från dessa synpunkter ett önskemål att den utredningen framlägger resultat snarast möjligt.

Jag har, herr talman, också nämnt de hälsovårdsuppgifter som kommer in i detta sammanhang. I en reservation till socialutskottets betänkande nr 5 har vi begärt en ökning av anslaget till hälsovårdsupplysning med 200 000 kronor, som det enligt vår mening är angeläget atl kunna använda för upplysning rörande tobaksrökningens skadeverkningar. Vi vet myckel väl att del pågår en utredning på detta område, och vi hoppas all den snabbt skall kunna lägga fram sill resultat. Men för att kunna fullfölja denna utrednings tankegångar måste man självfallet ha medel till förfogande.

Jag vill, herr talman, avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 1 och 3 t. o. m. 6 vid socialutskottets betänkande nr 4 och därutöver till utskottets hemställan samt beträffande socialutskottets betänkande nr 5 till reservationerna 21 och 23 och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! När det gäller de avsnitt i socialutskottets betänkande nr 5 som vi nu behandlar vUl jag yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Vid punkten 22 har jag dock avgivit ett särskilt yttrande med anledning av motionen 1205 av herr Nilsson i Ägnas. Jag delar den oro som kommer tUl uttryck i motionen över att så stor del av aborlansök-ningarna beviljas för närvarande. Därför bör utredningsarbetet påskyndas, så att vi snart kan få en ny abortlagstiftning med skärpta och klara lagregler. Nuvarande förhållanden framkallar olust och samvetskonflikter för den sjukvårdspersonal som skall syssla med aborter, eftersom den eljest ser som sin uppgift alt skydda och rädda liv. Jag förutsätter atl

77

Nr 60                      motionens förslag tas upp till övervägande i samband med att beslut

Onsdagen den 4aprn 1973

fattas om en ny abortlagstiftning. Därför har jag inte nu något särskilt yrkande på den punkten.

Till socialutskottets betänkande nr 4, som också behandlas i detta
Sjukvården            sammanhang, har vi fogat några reservationer. I reservationen 1 begärs en

parlamentarisk utredning om verkningarna av enhetstaxereformen. Den enhetslaxereform som genomfördes fr. o. m. den I januari 1970 har nu varit i kraft under så lång tid atl, enligt vår uppfattning, en ordentlig utvärdering av resultaten bör göras. Det är många vikliga frågor nämnda i den motion av herr Werner i Malmö som reservationen grundas på. Det gäller främst vårdefterfrågan, väntetider, vårdkonlinuilet, vårdkostnadernas påverkan och frågan om antalet röntgen- och laboralorieundersök-ningar. Del finns all anledning alt utvärdera vilka verkningar enhetslaxe-reformen har fått och vad som kan göras för alt motverka eventuella negativa konsekvenser i olika avseenden.

I reservationen 3 begär vi ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvärden och hemställer att en utredning tillsätts för detta ändamål.

Behoven av och möjligheterna tUl insatser på vårdområdet är närmast obegränsade medan samhällets resurser är starkt begränsade, och kanske de genom den ekonomiska situation som råder blir ännu mer begränsade. I del läget tycker jag alt det är nödvändigt alt la tUl vara våra resurser på absolut bästa sätt. Riksdagen bör få tUlfälle att ta slällning tiU en långlidsplan för vårdområdet, en ramplanering som också herr Hamrin var inne på och som bör ligga till grund för huvudmännens egna planer.

Programarbetet bör ledas av en parlamentariskt sammansatt kommitté med representation för huvudmännen. I kommitténs bedömning av den framlida vårdulbyggnaden bör givelvis även ingå sådant som effekten av enhelslaxereformen och karensdagarnas slopande liksom fördelningen av sjukvårdskostnaderna.

I reservationen 5 begär vi upprättande av organisatoriska modeller för vårdkonlinuilet. När det gäller sjukvård är del särskilt viktigt all patienten så långt möjligt kan få samma läkare vid återbesök. Del är viktigt både för patientens trygghetskänsla och för läkarens möjligheter atl snabbt bedöma sin patients tillstånd. Del kan också göra alt behandlingstiden blir kortare och därmed kostnaderna lägre. Trots del kan kanske ett bättre behandlingsresultat uppnås. Det finns därför många starka skäl alt bifalla reservationen nr 5.

Jag förordar alltså bifall till reservalionenerna 1, 3 och 5 vid socialutskottets belänkande nr 4.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Fru Marklund har i reservationen 22 betonat alt en
reformering av abortlagen och en i lag skyddad rätt till abort är angelägna
åtgärder som snarast måste genomföras. Med hänvisning till en partimo-
tion från vpk konstaterar hon att det funnits tillräckligt med material för
alt redan i år lägga frarn en proposition. Den arbetsgrupp som tillsatts för
alt bl. a. närmare granska vilka åtgärder som kan företas i abortförebyg-
78                          gande syfte bör rimligen inle få användas för alt förhala en reformering

av abortlagstiftningen. Genom att bifalla reservationen 22 har riksdagen     Nr 60

en möjlighet att tala om för regeringen atl reformen måste påskyndas,     r)   a a

Jag yrkar därför nu bifaU tUl reservationen 22.                             .       -i im-i

4 aprU 1973
Det lagförslag som framlades av 1965 års abortkommilté i betänkan-     ----------

del  Rätten  lUI  abort  (SOU   1971:58) skulle i huvudsak innebära en    Sjukvården

anpassning till nuvarande praxis. Den lag som än i dag gäller, om än med

senare ändringar och lUlägg, är 1938 års lag. Den var på sin tid ett stort

framsteg, men del är ingen hemlighet att den har tUlämpats mycket olika

i olika delar av landet och inle alltid har tUlämpats konsekvent av högsta

myndigheten, socialstyrelsen — tidigare medicinalstyrelsen.

Redan från början fanns det vissa möjligheter att tillmäta den abortsökande kvinnans egen inställning en avgörande betydelse. Det gjordes på sina håU, och ofta men inte alltid hade man då medhåll i den nämnd i socialstyrelsen som beslutade. Det har med åren blivit allt vanligare all tolka abortlagen på detta sätt. Samtidigt har bestämmelserna lagt hinder i vägen för en snabb, rationeU och därmed human handläggning av abortärendena.

Det lagförslag som framlades av 1965 års abortkommitté var tyvärr inte helt fritt från tyngden av del förgångna. Del var en kompromiss. Jag vUl redan nu påpeka att om den del av förslaget som innehöll en bestämmelse om att rätten för kvinnan att undergå abortoperation skulle fastställas av en lokal sjukvårdsnämnd tas med i en regeringsproposition, kommer den atl bli hårt och aUmänt kritiserad. Handläggningen av ett abortärende bör i princip jämställas med läkarvård i övrigt.

Jag har hört och också med intresse läst de synpunkter professor Axel Ingelman-Sundberg har på denna del av förslaget - och även på andra delar. Han har på ett koncentrerat och klart sätt kritiserat abortkommitténs belänkande i ett remissyttrande som förra året publicerades i skriften Abortfrågan. Han anser sammanfattningsvis

1.    att abort på kvinnans egen begäran skall kunna ske t. o. m. 12:e graviditetsveckan om ingen medicinsk kontraindikation föreligger,

2.    ett avbrytande av havandeskapet efter 12:e veckan bör föregås av en socialmedicinsk bedömning av gynekolog med kurators medverkan men utan formellt ansökningsförfarande och

3.    att en övre tidsgräns för tillåtet abortingrepp på annat än medicinsk indikation sätts vid 18:e graviditelsveckan och i speciella fall vid 20 :e.

Jag tror alt detta skulle vara en bra lösning. Det skulle alltså innebära atl man hade fri abort men med vissa förbehåll för liden efler 12:e veckan, när ingreppet är mera komplicerat och inte helt riskfritt.

En enkel rapporlskyldighet om utförda aborter bör finnas kvar. Vi har i Sverige en fullständig slalistUc beträffande legala aborter sedan 1939, och del måste vara angelägel att inte få etl avbrott i statistiken på delta viktiga område. Delta tror jag är del enda extra pappersarbete som man bör ha kvar när del gäller abortfrågan.

Det har varit mycket diskussion om den befarade ökningen av antalet
aborter ifall om man gör lUlgången till abort lättare och snabbare.
Sannolikt får man räkna med en ökning de första åren. Vi har redan haft
en ganska betydande ökning sedan del omständliga ansökningsförfaran-         79

Nr 60                     det i stor utsträckning ersatts med s. k. Ivåläkarintyg.

n>    ,      ,                  Men med all säkerhet har denna ökning sedan 1969 haft flera orsaker.

Onsdagen den                                                                                               .   „

.       .. iQo              Del har varit en stor och ofta ovederhäftig publicitet omkring påstådda

--------------------     risker   med  p-pUler.  Tillgången   tUl  sakkunnig  rådgivning  i  fråga  om

Sjukvården            födelsekontroll har knappast någonstans i landet motsvarat behovet.

Antalet legala aborter har håUit sig omkring 20 procent av antalet förlossningar i hela landet. Man har erfarenheter från åtminstone ett område där rådgivningen i födelsekontroll har motsvarat behovet, nämligen Linköpingsdislriktet. Där är antalet aborter ungefär 10 procent av antalet förlossningar. Det är väl ungefär så långt man kan komma i dagens läge. Såvitt jag kan förstå är farhågorna för en ytterligare stark ökning av antalet aborter vid en fri möjlighet för kvinnorna att få abort svagt grundade.

Jag skulle vilja skicka en hälsning till regeringen genom socialministern att skynda på med lagstiftningen på det här området. Jag tror att det nu finns en mycket stor majoritet i del här landet för en abortlagstiftning efter de riktlinjer jag här skisserat.

Del har ju hänt en hel del inom den aUmänna opinionen här. Även opinionen bland juristerna har ändrats. Utan alt säga något illa om jurister i aUmänhet vUl jag nämna det kända faktum att opinionen bland juristerna genomsnittligt brukar släpa efter folkopinionen vid förskjutningar i framstegsvänlig riktning.

På detta område har del sensationeUa inträffat alt USA:s högsta domstol den 22 januari i år med 7 röster mot 2 i praktiken avskaffat alla abortlagar i hela USA. Högsta domstolen har bestämt att aborter får företas utan restriktioner under graviditetens första tre månader. Del är en myckel intressant och, skulle jag vilja säga, mycket upplyst och framsynt skrivning från högsta domstolen, där man väger kvinnans rätt lUl privacy - det får väl här tolkas som privatliv - och gör abortfrågan till en privatsak t. o. m. graviditetens tredje månad.

Man nämner också all de gamla abortlagarna i regel är 100 år. De daterar sig från senare delen av 1800-talet och tillkom aUtså vid en tid när abort var ett ganska farligt ingrepp. Nu är abort under de tre första månaderna en praktiskt taget riskfri operation.

Jag tycker atl den svenska regeringen borde ha varit framsynt nog att komma med ett motsvarande förslag före högsta domstolen i USA, som sannerligen inte består av särskilt radikalt folk. Fyra av de nio medlemmarna av högsta domstolen har tillsatts av president Nixon, och det har varit en storm omkring tillsättningarna därför att dessa fyra genom sin tidigare verksamhet har visat att de ligger mycket långt åt höger i sina pohtiska synpunkter. Det är intressant att notera att denna progressiva .skrivning, som högsta domstolen har lagt fram i abortfrågan, är undertecknad av tre av dessa fyra domare som Nixon har tillsatt. De har alltså kunnat höja sig över sitt reaktionära förgångna och göra en lagstiftning — för det är vad det i realiteten innebär — som är framsynt från vetenskaplig och social synpunkt.

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c):
80                              Herr   talman!    Till   utskottets  behandling  av  punkten   20,  Allmän

hälsokontroll, finns det två reservationer av centerns representanter i utskottet. Den första, reservation nr 19, gäller invandrarnas rätt lUl skärmbildsundersökning. I många av de länder varifrån invandrarna kommer är tuberkulosfrekvensen betydligt högre än i vårt land och den förebyggande hälsovården inte utbyggd. Att tUlförsäkra alla invandrare den förmån som vi själva har i alt bli skärmbUdsundersökta är angeläget både för invandrarna och för Sverige som invandrarland. För detta talar alldeles särskilt det faktum atl när skärmbUdsundersökning skett visar del sig att andelen upptäckta faU av tuberkulos bland de i undersökningen ingående invandrarna är nära tre gånger så stor som bland den övriga befolkningen.

Ett enigt utskott har stannat för att inte nu begära någon åtgärd, detta med hänsyn tUl att frågan uppenbarligen kommer att behandlas av pågående utredningar, bl. a. invandrarutredningen. Reservanterna har inte heller något annat yrkande men vUl understryka hur angeläget det är att alla invandrare erbjuds möjlighet till skärmbildsundersökning omedelbart efter invandringen. För atl denna skall komma lUl stånd måste del inom dispensärverksamheten och den allmänna skärmbUdsverksamheten finnas sådana rutiner all invandrarna i detta avseende selekteras ur den övriga befolkningen och blir föremål för undersökning tidigare än vad nu tUlämpade rutiner gör möjligt.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl reservationen 19 som avser utskottets motivering under punkten 20.

I reservationen 20 tUl samma punkt i utskottets betänkande yrkar centerrepresenlanterna alt riksdagen med anledning av motionen 653 ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar. Riksdagen har tidigare behandlat den frågan.

Är 1967 fick dåvarande medicinalstyrelsen i uppdrag att utarbeta riktlinjer för en allmän hälsokontroll av fyraåringar byggd på frivillig anslutning. Det blev sjukvårdshuvudmännens sak att effektuera uppdraget, och avsikten var att man skulle sätta i gång 1969. Fram tUl nu har emellertid bara en liten del av fyraåringarna ur årskullarna därefter blivit kallade tUl undersökning, även om andelen har ökat något med åren. Av 123 000 fyraåringar kallades år 1971 ca 35 000, och endast 27 000 fick genomgå den fullständiga undersökning som socialstyrelsen förutsatt. Flera landstingsområden har över huvud tagel inte alls kommit i gång med verksamheten.

Del är intressant att se på hur många av barnen man har upptäckt avvikelser, som innebär atl de skulle behöva någon form av vård efler undersökningen. Del var fallet med mer än 11 000 eller nära hälften av de undersökta barnen.

All fyraårskonlrollen inte kommit längre sägs bero på läkarbrist. Det är säkert rikligt, även om det kanske inte är hela sanningen.

Utskottet redovisar som svar på motionen 653, som jag själv jämte flera andra står som undertecknare av, att socialstyrelsen nu utsänt ett cirkulär om anmälan av förlossningar lUl barnavårdscentral och atl riksskatteverket meddelat föreskrifter om atl aviseringar frän folkbokföringen tUl barnavårdscentral skall göras beträffande flyttningar etc. av barn   under   sju   år.   Alla   barn  skall  alltså   automatiskt   komma  in   i

Nr 60

Onsdagen den 4aprU1973

Sjukvården

6 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvården

barnhälsovården. Socialstyrelsen har sedan fastställt en journal som skall föras inom barnhälsovården och som innebär kontinuerliga hälsokontroller under hela förskoleåldern.

I detta stora barnhälsovårdsprogram skall nu fyraårskonlrollen ingå, och utskotlsmajoriteten tror tydligen att allt blir löst med detta. Jag vill gärna erkänna att det är ett utmärkt program. Men om vi på grund av läkarbrist inte ens kan klara en kontroll vid fyra års ålder, hur skall vi då klara hela detta stora program? Den frågan har utskollsmajorilelen över huvud taget inte berört.

Vi vänder oss inte mot delta nya barnhälsovårdsprogram, tvärtom, men vi håller fast vid att den kontroU som skall ske vid fyraårsåldern skall vara obligatorisk. Det är tyvärr så — all erfarenhet visar detta - att just de barn som uteblir från undersökningen allra bäst skulle behöva få sin fysiska och psykiska hälsa kontrollerad för atl därefter få den hjälp och del stöd som skulle kunna förhindra bestående skador och avvikelser för framtiden. Ofta beror detta på att de kommer från hem där man inte anser det självklart att utnyttja samhällets service i det här avseendet.

Det räcker inte med att åberopa att där fyraårskonlrollen är genomförd har man på frivUlig väg nått 89—99 procent av barnen. Det varierar nämligen mycket meUan olika landstingsområden. Det räcker inte därför att det framför allt är dessa upp till tio procent som med ganska stor säkerhet är i farozonen.

I reservationen yrkas att man i avvaktan på atl läkarbrislen blir hävd — vilket man med tanke på den snabba utbyggnaden av läkarutbildningen kan hoppas skall ske relativt snart — redan nu skaU uttala sig för alt fyraårskonlrollen blir obligatorisk och uppdraga åt Kungl. Maj:t all utarbeta bestämmelser för denna.

Herr talman! Jag yrkar bifaU till reservationen 20.

82

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Socialutskottet har sökt rationalisera riksdagsbehandlingen av den del av socialhuvudtiteln som utskottet har tUl uppgift att bereda. Vi har också sökt medverka tUl att debatterna här i kammaren i dessa frågor skall hållas så sammanbundna som möjligt, och vi har dessutom i mycket markant grad sökt inplacera en rad motioner med anknytning till ämnet i det betänkande som gäller huvudtiteln — tillsammans är det över 70 motioner som behandlas i detta sammanhang. Jag vill gärna understryka att detta inneburit en mycket stark påfrestning på utskottets kanslipersonal. Men jag tror att denna samtidiga behandling av så många motioner också ger anvisningar om hur man skall kunna angripa problemet att få ned debatliderna i kammaren. Vi har i varje fall från vårt utskotts sida sökt finna vägar tUl rationalisering, och jag hoppas atl kammarens ledamöter i någon mån skall uppskatta detta.

Det avsnitt av den socialpolitiska debatten som gäller sjukvården knyts denna gång tUl två betänkanden — dels betänkandet nr 5 som behandlar socialhuvudliteln, dels betänkandet nr 4 som behandlar den långa raden av motioner om hälso- och sjukvårdssektorn. Under de senaste åren har, som herr Hamrin varit inne på, en stark utbyggnad av sjukvården skett i vårt land, och särskilt markant är denna utbyggnad när del gäller den

öppna vården vid läkarcentraler och vårdcentraler. De åtgärder som vidtagits i detta avseende av sjukvårdshuvudmännen — i första hand landslingen — har varit mycket värdefulla, men fortfarande finns det självfallet stora brister att avhjälpa på detta område. Det är emellertid uppenbart att utbyggnaden av den öppna sjukvården gör att den slutna vården avlastas en del vårdbehov. På litet sikt ger det också en både billigare och effektivare sjukvård, eftersom den slutna vården kostar mycket pengar.

Deh kraftiga satsning som skett beträffande läkarutbUdningen är också myckel värdefull, och den tid är ganska nära då vi kommer att få någorlunda balans mellan tUlgång och efterfrågan på läkare. Det är ett mycket stort framsteg som därigenom görs. Vi kan räkna ut att vi utbildar ungefär 1 000 nya läkare under vart och ett av de närmaste fem åren. Det är ett rekord, sett ur vår synpunkt, och del är naturligtvis ett av de högsta talen när det gäller läkarutbildning för något land. Delta ger oss givetvis goda förhoppningar om att vi efler hand skall kunna avhjälpa läkarbrislen i vårt land. Men vi skall samtidigt vara på det klara med att kraven kommer alt öka, och följaktligen är del möjligt att balans inte nås så snart som vi egentligen hade hoppats.

En myckel viktig del av hälso- och sjukvården utgör de förebyggande insatserna. Ju mer vi kan satsa på dessa områden, desto större möjligheter har vi atl komma tUl ratta med bristsituationen på vårdområdet. Det ger dessutom mindre kostnader för huvudmännen, främst då landstingen.

Jag vUl i det sammanhanget understryka vikten av att landstingen är öppna för att stödja fritids- och motionsverksamheten och därigenom minska ned antalet besökare vid sjukhus och vårdcentraler. I det förebyggande arbetet ingår självfallet upplysningsverksamhet kring ämnena narkotika, tobak och alkohol men också upplysning om vikten av att kost- och molionsfrågorna ägnas uppmärksamhet. De är aUa viktiga led i strävandena att göra vårt folk friskare och motståndskraftigare mot påfrestningar av olika slag.

Herr talman! Efter det här mera principiellt hållna resonemanget vill jag ta upp några synpunkter på de reservationer som fogats till utskottets betänkande nr 5.

Reservationerna 19 och 20 har avgivils av centerpartiets ledamöter -reservationen 19 gäller skärmbildsundersökning av invandrare och reservationen 20 obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar. Fröken Andersson i Stockholm var inne på dessa reservationer när hon stod här i talarstolen alldeles nyss.

Vad invandrarna beträffar slår ulskoltel fast att vissa grupper invandrare redan vid ankomsten till Sverige bUr skärmbUdsundersökta. Del gäller de som kommer kollektivt, och sedan 1950 har 22 000 invandrare kommit kollektivt och blivit föremål för obligatorisk skärmbildsundersökning. Vid import av arbetskraft — alltså när vederbörande kommer mera enskilt - görs också läkarundersökning och vid behov skärmbildsundersökning. Riksdagen hade så sent som i fjol atl la ställning tUl en motion liknande den nu aktuella men avslog då förslaget under åberopande av att socialstyrelsen rekommenderat huvudmännen skärmbildskontroll av invandrare och all invandrarutredningen har i uppdrag

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvärden

83

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården .

84

att utreda frågan samt att frågor rörande hälsokontroll av invandrare kan bli uppmärksammade i den pågående utredningen om hälsoundersökningar hos socialstyrelsen. Såvitt jag förstår finns det ingenting som föranleder en ändring i förra årets ståndpunktslagande.

Sedan har det också väckts en motion som gäller hälsokontrollen av fyraåringar. Den motionen är en gammal bekant, och förhållandena nu är desamma som då utskottet 1971 och 1972 yrkade avslag på framställningar av liknande slag. Utskottet kan inte tänka sig sådana tvångsåtgärder som motionärerna vUl införa mot barnens vårdnadshavare. Så länge hälsokontrollen inte är utbyggd över hela landet är en sådan åtgärd missriktad. Sannolikt kommer också kontrollen av fyraåringarna atl minska i betydelse i samma grad som det i år införda systemet med uppföljande kontroll inom barnhälsovården vinner ökad terräng. Utvecklingen kan komma att medföra att den motionen kanske om något år betecknas som helt överspeläd. Såvitt jag kan finna är det orimligt alt tänka sig att rUcsdagen skulle tUlstyrka den motionen.

Beträffande hälsovårdsupplysningen - och där kommer jag in på folkpartiets motion — har vi här att göra med den så alt säga vanliga överbudspolitiken från folkpartiet. Motionärerna begär ökade anslag för detta ändamål. Redan innan socialstyrelsen är klar med sin redovisning av vad som håller på att ske på detta fält vill man i förskoll ha ytterligare 200 000 kronor anslagna. Ja, det är klart att om man vUl göra anspråk på att vara snabb i vändningarna, så är det väl i och för sig riktigt alt gå fram på det sättet, men vi brukar inte handlägga frågorna så här i riksdagen. När socialstyrelsens redovisning är klar får den behandlas i vanlig ordning, och sedan får vi se tUl att de medel som behövs blir anvisade för den upplysningskampanj mot tobaken som det här är fråga om. På del sättet skall vi skapa möjligheter atl få ut mera upplysning om tobakens skadeverkningar.

Jag vill också erinra om att socialstyrelsen för innevarande år disponerar 875 000 kronor till upplysning om beroendeframkallande medel. Anslaget tUl hälsovårdsupplysning uppgick 1968/69 till 1,1 mUjoner och är nu uppe i 3,8 miljoner, och nu föreslår regeringen ytterligare 800 000 kronor, varav 400 000 kronor skall gå till en brett upplagd information om preventivmedel och abortförebyggande åtgärder. Såvitt jag fattar finns det ingen som helst anledning alt bifalla folkpartiels reservation. De sakliga förutsättningarna för det saknas helt.

Vad abortlagstiftningen angår kan man väl också säga att fru Marklunds reservation är överflödig. Fru Marklund säger i reservationen atl abortutredningen och remissvaren på utredningens betänkande borde vara tUlräckliga för en lagstiftning. Ja, jag vill inte bestrida atl del materialet kan vara tillräckligt för en lagstiftning i ärendet, men här måste vi ta hänsyn tUl de sammanlagda sjukvårdsresurserna, och den kartläggning som nu pågår måste vara klar innan någon proposition kan läggas fram i ärendet. Det är den enkla förklaringen till varför man inte innan dess vare sig vUl eller kan göra något åt saken.

I anslutning till sistnämnda fråga vUl jag sedan också säga några ord om herr Åkerlinds inlägg. Det grundar sig på en motion av herr Nilsson i Agnas, som enligt min mening är en mycket mörk motion. Så myckel är

också uppenbart att något rUcsdagens bifall lUl tankarna i den motionen är helt otänkbart. Den syn som framkommer i den motionen räknar jäg med atl det inte finns förutsättningar att få tillräckligt antal röster för i Sveriges riksdag för att den skall gå igenom. Jag skulle också djupt beklaga om vi beslöt att tUlämpa en sådan politik som framskymtade i herr Nilssons motion och i herr Åkerlinds särskilda yttrande.

Beträffande efterulbUdning av viss sjukvårdspersonal, och framförallt den UtbUdning av optiker som del här gäller, har socialstyrelsen pekat på att det finns behov av sådan utbildning. Socialministern är inne på liknande funderingar, men han kan inte tUlstyrka socialstyrelsens förslag därför alt han anser att det inte kan vara säkert att just statens institut för företagsutveckling skall svara för den utbyggda optikerutbUdningen. Utskottet anför alt skoldirektionen i Stockholm fr. o. m. läsåret 1971/72 anordnar en tvåårig utbUdning för optiker inom ramen för gymnasieskolan. Dessutom påpekar utskottet att skolöverstyrelsen i samråd med socialstyrelsen och Stockholms skoldirektion planerar en ettårig påbyggnadskurs för legitimering av glasögonoplUcer, som skall slå öppen för elever från hela landet. En sådan kurs kommer att börja redah läsåret 1973/74. Med hänsyn till de fakta utskottet räknar upp avstyrker utskottet på goda grunder bifall lUl den motion som här föreligger. Den utbildning som planeras blir, såvitt jag förstår, bättre. Ett bifall tUl reservationen skulle innebära att man konserverar utbildningen till ett område där den kanske egentligen inte hör hemma. Jag tror ätt den här nya linjen i det fallet avsevärt kommer alt förbättra utbUdningen.

Herr talman! I detta sammanhang vill jag ta upp ett litet resonemang om socialutskottets belänkande nr 4, som behandlar en rad motioner beträffande sjukvårdsfrågorna. Det finns sex reservationer knutna tUl betänkandet, och de ger anledning till följande reflexioner.

Moderater och folkpartireservanter vill ha en parlamentarisk utredning om verkningarna av enhetstaxereformen, och jag ser alt motionären sitter i startgroparna för att gå upp efter mig och föra en diskussion i ämnet. Men det kanske kan vara värt alt säga några ord om resonemanget om parlamentariska utredningar. Del är mycket enkelt att påyrka parlamentariska utredningar, och vi har för övrigt världens mest genomsyrade parlamentariska system när det gäller utredningsväsendet. Var någon annanslans i världen har oppositionen sådana möjligheter som i Sverige alt delta i utredningar och påverka resultaten? Del intressanta är atl del oftast är de borgerliga partierna som söker få igenom parlamentariska utredningar, men sedan är de de första som klagar över alt utredningarna blir för dyra. Dessutom klagar de på alt, när en utredning väl är tillsatt, riksdagsutskotten i sina betänkanden hänvisar tUl atl de inle kan göra någonting så länge utredningarna arbetar. Och om man får igenom krav på utredningar, som sysslar med frågorna, som djupdyker i dem, är del uppenbart att det tar tid alt få fram resultat. Men är man så angelägen om all få igenom parlamentariska utredningar på praktiskt taget alla områden bör man också ta konsekvensen och förstå alt del kommer alt la lid att genomlysa alla de önskemål och synpunkter som finns.

Herr talman! Det här var egentligen en parentes, men det finns anledning atl säga något om  själva' systemet med de parlamentariska

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvården

85

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

86

utredningarna, eftersom det finns en del klagomål över dels att utredningarna tar tid, dels att man gömmer så mycket av motioner m. m. bakom dem.

Enhetstaxereformen, som var det jag egentligen började tala om när jag kom in på systemet med parlamentariska utredningar, följs fortlöpande av socialdepartementet, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet. En parlamentarisk utredning skulle inte nå några bättre resultat än de organen var för sig kan nå. Jag vill också understryka att en av avsikterna bakom enhetstaxereformen var just atl öka insatserna för att kunna bygga ut den bUligare öppna sjukvården och göra den mer effektiv, så att den skulle kunna ta emot fler patienter.

Tendensen är såvitt. jag förstår klar; satsningen på den öppna sjukvården håUer på att ge resultat.

Det finns en vpk-reservation som gäller sjukvårdens effektivisering. Jag kommenterar den innan någon från det hållet kommer upp i talarstolen och argumenterar, så kanske jag slipper atl gå upp i replik om den saken.

Planeringsarbetet beträffande sjukvården pågår under socialdepartementet hos dess sjukvårdsdelegation, hos socialstyrelsen, de kommunala huvudmännen och Spri. Frågorna om sjukvårdskostnaderna och deras finansiering behandlas av sjukvårdskostnadsutredningen och kommunalekonomiska utredningen. Frågor om hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård samt om den psykiska hälsovården utreds av socialstyrelsen. Även länsberedningen sysslar, med hithörande ting; det gäller framför allt huvudmannaskapet för åldrings- och nykterhelsvården. Vidare pågår utredningar om förstärkning av den öppna sjukvården. Jag vill understryka atl även åldringsvården prioriteras när det gäller fördelningen av ökade läkarresurser och av bygginvesleringar.

Det pågår alltså ett mycket stort och tidskrävande utredningsarbete, inom just de områden av sjukvården som man i reservationen tagit upp till diskussion.

I reservationen talas det om att det råder olikheter i ålders- och skatteunderlagsförhållanden mellan de olika landstingen. Ja, det är självklart att det gör det. Men detta beaktas — det vill jag understryka — i mycket betydande grad vid den statliga kommunala skatteutjämningen. Det går innevarande år över 2 mUjarder till landets kommuner och landsting, och ytterligare 375 mUjoner kronor föreslås till det ändamålet, om jag inte minns fel. Detta är ett sätt atl se till all sjukvårdskostnaderna inte blir alltför betungande för de skattesvaga landstingen; man försöker här solidariskt åstadkomma en så rimlig fördelning som möjligt.

I reservationen talas också om att varje medborgare borde ha sin egen öppenvårdsläkare att vända sig till. Det torde inle ligga inom möjligheternas gräns. Hur myckel resurser vi än får på det området, tror jag inle man kan genomföra det. Önska kan man självfallet göra, men uppnå ett sådant mål är inte så lätt.

Beträffande förslaget om etl program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården vill jag säga att liknande motioner behandlats vid två tidigare riksdagar och då avvisats med betydande majoritet. Nu upprepar man önskemålen, men argumenten för och emot är desamma som tidigare. Något påskyndande eller någon förbättring av det arbete

som pågår anser vi inte att man kan åstadkomma.

Med anledning av yrkandet om tUlsätlande av projektgrupper vUl jag säga att det pågår utredningar inom det s. k. HVUD där sådana intressen finns företrädda som är av avgörande betydelse för frågornas utveckling. Länskommittéer har också börjat bildas för regional hälsoupplysning, och man strävar efter att bUda sådana även inom primärkommunerna.

Beträffande förslaget om utarbetande av organisatoriska modeller för vårdkonlinuilet har utskottet anfört mycket bärande skäl för sitt ståndpunktstagande. De pågående utredningarna är ägnade alt förbättra förutsättningarna för upprällhåUande av vårdkonlinuilet, men huruvida vi skall kunna infria de önskemål som stäUts är självfallet avhängigt av att vi får bättre läkarvårdsresurser.

Jag vill understryka atl vi aldrig kan komma tUlbaka tiU systemet med den gamla husläkaren, som onekligen betydde oändligt mycket för patienterna. Mot hans verksamhet skall vi sätta den obestridligen mycket starka utbyggnad som skett på delta område; nu kan den sjuke komma under röntgenkonlroU osv. Man kan säga att det system vi har i dag är avsevärt bättre än det som fanns tidigare.

Slutligen ett par ord om förslaget att motionen 1201 skulle överlämnas till kommunalekonomiska utredningen. Det finns inga skäl all göra det. Utredningen har tillräckligt med material för alt kunna handlägga den här frågan. Reservationen är en propagandareservation och ingenting annat.

Jag vill bara citera en mening av vad man säger i reservationen: "Det är i längden oförsvarligt, att aUvarligt sjuka människor icke kan få adekvat vård eller får vänta under lång lid på atl få det." Ja, det håller jag helt med om att det är — det är inle någon gång tillfredsställande att människor som är svårt sjuka inte skall kunna få vård, men jag tror alt man gör sjukvårdsresurserna och sjukvården över huvud taget en stor otjänst genom etl sådant påstående. Det är inte så, alt svårt sjuka inte skulle få vård, utan det väsentliga är att människor i vårt samhälle som verkligen behöver vård också får sådan. Det kan endast finnas några absoluta undantagsfall när de inte skulle kunna erhålla vård — undantagsfall som är ytterst beklagliga. Jag vill kraftigt understryka alt de människor som behöver vård också tas om hand i våra sjukvårdsinrättningar — ingen skugga skaU över huvud laget kunna falla på dessa inrättningar.

Herr talman! Jag ber med detta anförande atl få yrka bifall liU socialutskottels betänkande i aUa punkter under det avsnitt vi nu diskuterar; tUl betänkande nr 4 återkommer jag med yrkande när den saken blir aktuell.

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Sjukvärden

Herr   förste  vice   talmannen   liUkännagav att  anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c) kort genmäle: Herr talman!  När det gäller hälsokontrollen av invandrare finns det inte stor anledning att polemisera här, eftersom utskottet är enigt och har en positiv inställning tUl den men vUl avvakta resultatet av pågående utredningar.

87

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Sjukvården

Herr Karlsson i Huskvarna säger att vissa grupper blir skärmbUdsundersökta. Det är riktigt. Vad vi har velat med vår reservation, som avser motiveringen, är att understryka nödvändigheten av alt denna undersökning omfattar alla grupper av invandrare.

Sedan säger herr Karlsson att kontrollen av fyraåringar är ett tvångsförfarande som vi inte kan vara med om så länge hälsokontrollen inte är utbyggd över hela landet. Del kan ligga någonting i det, och detta är också anledningen tUl att yrkandet i reservationen inte är alt man nu skall besluta om en fyraårskontroU. I reservationen yrkas endast att riksdagen nu skall uttala sig för en obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar och att man skall hemstäUa hos Kungl. Maj:t om framläggande av förslag om hur en sådan kontroll skall utformas samt tidpunkten för dess ikraftträdande.

Om några år är fyraårskonlrollen kanske helt överspelad, säger herr Karlsson. Jag höll på all säga: Om det vore så väl! Men så är del nog inle ändå, utan den är lika angelägen oavsett vUket system den infogas i. Det hälsovårdsprogram som refereras i utskottsbetänkandet och som socialstyrelsen har gått ut med förutsätter också en kontroll vid fyra års ålder. Vad vi vUl är just att den kontrollen skall vara obligatorisk. Det stora antalet barn som vid de undersökningar som gjorts — och som jag har talat om i milt första anförande — visar sig ha behov av fortsatt läkarvård vittnar om atl delta är en fråga som man inle bör vifta bort så lätt som herr Karlsson gör.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

88

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Karlsson i Huskvarna lät myckel belåten med förhållandena på sjukvårdens område — jag höll på att säga självbelåten, eftersom herr Karlsson i Huskvarna är ordförande i socialutskottet. Jag hoppas att socialministern inte är fullt lika belåten.

När herr Karlsson i Huskvarna log tUl orda gjorde det på mig del intrycket att han sopade de flesta av problemen under mattan genom att hänvisa tUl utbyggnaden av den öppna vården. Jag vill uppehålla mig litet vid herr Karlssons i Huskvarna inledningsord.

Herr Karlsson i Huskvarna hänvisade liU den öppna vården och dess utbyggnad utan att egentligen med ett ord beröra att den för huvudmännen landstingen betyder väsentliga utgifter. Huruvida den öppna vården när den blir fullt utbyggd — vilket jag hoppas atl den blir inom rimlig lid — kommer att visa sig vara ekonomiskt riktig i förhållande lUI den slutna vården återstår alt se. Men ett vet vi redan nu, och del är atl väsentliga kostnader under den närmaste tiden kommer att åvila huvudmännen för atl bygga ut den öppna vården. Och det är med anledning därav som vi hänvisar tUl att det är nödvändigt att skynda på den kommunaltekniska utredningen för all klara utgifternas fördelning mellan stat och kommun.

Problem finns också — och det har jag påpekat tidigare — då del gäUer läkarutbUdningen. Vi har väl litet till mans känning av den opinionsstorm som  uppslår när landslingen tar itu med genomförandel av  — enligt

huvudmännens uppfattning t varje fall — väl genomtänkta vårdplaner som t. ex. nedläggning av etl BB. Vi vet att åtgärderna många gånger kan vara sakligt riktiga. Vi försöker upprätthålla vården i största möjliga utsträckning i avvaktan på att patienterna skall svika de små BB-avdelningarna, men i brist på gynekologer tvingas vi lägga ned.

Problemen är många, herr Karlsson i Huskvarna, och man sopar inte så lätt undan dem.

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvärden

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Fru talman! Herr Karlsson i Huskvarna säger all herr Nilssons i Ägnas motion är mörk och att det gällde även mitt särskilda yttrande angående abortfrågan. Ja, det är väl riktigt — kanske just för att motionen och yttrandet speglar den mörka verklighet som vi har på abortområdel.

Herr Karlsson tror inte att vår åsikt i abortfrågan kan vinna gehör i kammaren. Del får vi väl se när vi skall besluta i frågan. Skulle herr Karlsson få rätt är svenska folket atl beklaga.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag håller med herr Karlsson i Huskvarna om atl den åsikt som herr Åkerlind företräder säkerligen har ytterst litet gehör i svensk folkopinion numera. Men anledningen lUl atl jag utnyttjar min replikräll är vad herr Karlsson sade om de vårdresurser som arbetsgruppen utreder.

Del är nog en ganska allmän mening, inte minst bland dem som varit sakkunniga i de utredningar som har gjorts, atl den här frågan har utretts tillräckligt väl beträffande både lagstiftningen och resurserna och alt del nu hade varit på tiden att lagstiftningen blir genomförd. Vad man tror sig vela är alt antalet aborter kommer att stiga under de första åren i och med all del blir fri abort, men man tror inte alt stegringen blir lUca stor som i de länder där man gått direkt över från en myckel restriktiv lagstiftning, t. ex. i staten New York, tUl en i praktiken fri abort. Stegringen kommer sannolikt här atl bh ganska liten i jämförelse med denna.

Samtidigt vet man att en mängd av de resurser, som nu används för den byråkratiska apparat som vi haft och har, i stället kan sältas in på andra områden. Man vet också atl om det blir fri abort, kommer ingreppen tUl stånd på ett mycket tidigare stadium — under de första veckorna — och därmed blir det kortare vårdtider. Flertalet aborter kommer då all göras polikliniskl, varför det inte kommer all behövas någon klinisk vård alls. Komplikationerna blir också färre och mindre allvariiga.

Det är mot denna bakgrund som jag för min del anser att arbetsgruppen inle hade behövt tillsättas utan man kunde ha genomfört en lagstiftning omedelbart. Naturligtvis hade man fått öka på resurserna, men det får man under alla förhållanden göra när det gäller abortförebyggande verksamhet och annat.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Fru talman!   TiU herr Takmans anförande finns ingenting annat alt

89

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

säga än att den kartläggning som nu pågår måste bli klar innan någon proposition kan läggas fram. I lUchel med herr Takman hoppas jag dock alt detta skaU kunna ske relativt snart.

Till herr Åkerlind vill jag säga atl del svenska folket vore all beklaga, om vi skulle tillämpa den grundsyn han redovisar beträffande abortsidan och om vi skulle använda de metoder, som herrar Äkerhnd och Nilsson i Agnas rekommenderar när det gäller abortpoliliken.

Herr Takman hänvisade tidigare lUl hur man förfar i AmerUca när del gäller aborterna. Herr Åkerlind som i'andra avseenden har en god tro på Amerika kunde ju ha nytta av alt studera herr Takmans resonemang beträffande abortpoliliken i Amerika.

Till fröken Andersson i Stockholm vill jag säga att vi ännu inte har tUlräckligt med läkare för att klara 4-årskonlrollen. När jag säger atl vi nu inte kan gå med på en sådan, viftar jag inte alls bort frågan.

Herr Hamrin påslår alt jag skulle vara belåten, ja rent av självbelåten, beträffande sjukvårdssilualionen. Herr Hamrin har en benägenhet all inte lyssna tUl vad man säger. Jag skall nu upprepa ordagrant vad jag sade i det första avsnittet, den mera principiella delen av mitt inlägg: "De åtgärder som vidtas i detta avseende av sjukvårdshuvudmännen, i första hand landslingen, har varit mycket värdefulla, men fortfarande finns det mycket stora brister atl avhjälpa." Det är vad jag sade, herr Hamrin. Om delta skulle vara självbelåtenhet, tror jag att herr Hamrin får titta litet i svensk ordlista för alt se vad självbelåtenhet är.

Jag har inte gjort någonting för att sopa undan problemen. Jag är helt medveten om att en utbyggnad av våra sjukvårdsresurser kommer att kosta mycket pengar. All klara den uppgiften är ett av våra stora problem. Men tro nu inte, herr Hamrin, atl den kommunalekonomiska utredningen kommer att lösa dessa problem. Sjukvårdskostnaderna måste ändå betalas av medborgarna på ell eller annat sätt. Det kommer man inte ifrån.

I fråga om BB-situationen finns det onekligen problem. Men en sak skall man observera. Många BB-avdelningar är alldeles för små för att man där skall kunna driva en så effektiv verksamhet, att kvinnorna får det skydd de behöver. Ett BB bör kunna ha tUlgång lUl gynekologer och helst även lUl barnklinik. Del är etl faktum.

Tyvärr hinner jag inte gå in längre i resonemanget med herr Hamrin, men om herr Hamrin nu begär ordet, kanske jag får tillfälle alt återkomma med en ny replik.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Fru talman! När jag säger atl del skulle vara en olycka för svenska folkel, om kammaren vid det beslut vi så småningom går atl fatta i denna fråga inle delar den uppfattning jag givit uttryck ål, räknar jag till svenska folket också de ofödda. Även dessa skall ha rätt till liv.

90

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c) kort genmäle: Fru   talman!    Jag   noterar   tacksamt   herr   Karlssons   i   Huskvarna yttrande, när han säger att vi inle har tillräckliga resurser att nu gå med på förslaget om 4-årskontroll. Om jag fattade delta rätt, betyder det att herr Karlsson är inställd på alt gå med på förslaget en annan gång.

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Karlsson i Huskvarna skall få tUlfälle alt återkomma. En kort mening om all del återstår brister kan inle skyla över det uttalande som sedan kom från herr Karlsson i Huskvarna om alt allt vad som yrkades från oppositionshåll i stort sett var av noll och intet värde.

Det fanns hos herr Karlsson i Huskvarna inte någon större förståelse för vare sig bristerna i vårdkontinuileten eller de ekonomiska svårigheter, som landstingen utan tvivel står inför när det gäller både den nuvarande slutna vården och en utbyggnad av den öppna vården. När man yrkar på ytterligare medel för den förebyggande hälsovården betecknas det som överbud, och när man över huvud tagel påpekar atl vi måste se upp då del gäller läkarulbUdning och annat för alt få det hela att fungera, är det inte fråga om några större problem för herr Karlsson i Huskvarna. Jag kan inte finna att detta är något annat än att man sopar problemen under mattan.

Jag skulle också gärna vilja ta upp ett resonemang med herr Karlsson om BB-avdelningarna, och jag kan då påpeka, atl jag aldrig har sagt atl vi har möjligheter eller ens skyldigheter att bibehålla alla små BB-avdelningar. Jag bara påpekade atl så länge patienterna önskar bibehålla dem, hade vi tänkt försöka göra det, men vi har ingen möjlighet därlUl på grund av atl vi saknar gynekologer.

Nr 60

Onsdagen den 4apra 1973

Sjukvården

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! För säkerhets skull kanske jag bör säga all jag inte yttrat mig om abortpolitiken i praktiken och abortpohtiken i största aUmänhel i USA. Vad jag yttrade mig om var högsta domstolens dom den 22 januari i år, som jag betraktar såsom ell myckel framsynt dokument. 1 överensstämmelse med vad herr Karlsson i Huskvarna sade, borde herr Åkerlind få en tankeställare av alt la del av detta dokument.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag förstår atl herr Takman har anledning alt inte vara alltför välvilligt inställd mot Amerika utan får lov att något dämpa ned det han sade. Jag vill emellertid också gärna understryka att högsta domstolens utslag är värdefullt.

Till herr Hamrin vill jag säga atl det beror på vUken livssyn man har. Är man pessimistiskt lagd och tycker att all världens olyckor ramlar över en, då kan man resonera som han. I sitt inledningsanförande sade han alt det har skett en mycket stark utbyggnad av sjukvården under 1960-talel, och det noterar jag ändå som något positivt från hans sida. Men när jag säger ungefär likadant, fast kanske med andra ord, påslår han atl jag sopar problemen under mattan. Vad herr Hamrin sade i sin inledning stämmer inle med vad han nu försöker pådyvla mig i repUkerna. Det faktum kan ingen komma ifrån alt svensk sjukvård under de senaste årtiondena har genomgått en oerhört stark utbyggnad. När herr Hamrin åberopar de ytterligare åtgärder som folkpartiet kräver för att förbättra sjukvårdssilualionen kan vi hänvisa till atl så många utredningar sysslar med sjukvårdsområdet atl del vore en överloppsgärning atl liUsätla ytterligare utredningar. Del är grundorsaken till alt vi avvisat folkpartiels

91

Nr 60                     förslag i olika avseenden.

Onsdagen den          Beträffande överbudet på 200 000 kronor för upplysning om loba-

4 aoril 1973           '" skadeverkningar får väl ändå herr Hamrin medge att man bör låta en

—;-- ;;------------ Utredning lägga fram sill resultat innan man begär pengar. Del är den

'                             vägen vi brukar gå här i riksdagen.

Vi får se hur del går med 4-årskontrollen i fortsättningen, fröken Andersson i Stockholm. Jag vUl gärna understryka atl visst behövs del hälsokontroll på barn i den åldern, men det är möjligt alt man på andra vägar kan lösa det problem som fröken Andersson är ute efler att lösa.

Det finns en part som herr Åkerlind glömmer när han diskuterar abortsiluationen, nämhgen kvinnan. Tänk också på henne, herr Åkerlind!

Herr ISRÄELSSON (vpk):

Fru talman! I vpk-motionen 289, som är behandlad i socialutskottels betänkande nr 4, lar vi upp frågan om sjukvårdens effektivisering, organisation och inriktning. Jag vill med några ord kommentera yrkandena i denna motion.

Vi framhåller bl. a. atl sjukvårdskostnaderna för landslingen i dag är orimligt tunga, och vi kräver en omfördelning i sådan riktning all staten övertar en ökad del av sjukvårdskostnaderna. Herr Karlsson i Huskvarna talade tidigare om skalleuljämningen, men jag ser ingen lösning i någon ändrad kostnadsfördelning den vägen. Del bidrar bara till alt en del landsting som i dag skulle ha övermäktiga svårigheter kan klara sin situation. Vi syftar till en generell ändring av kostnadsfördelningen mellan landslingen och staten, där vi alltså hävdar alt staten skall överta en större del av kostnaderna. Det borde införas ett generellt statsbidrag tUl landstingen för atl driva sjukvården.

Genom del nuvarande sjukförsäkringssystemets uppbyggnad styrs sjukvårdens inriktning mot just sjukvård därför atl det inte utgår ersättning för förebyggande vård. Vi anser atl en ändring bör komma till stånd så atl sjukvårdens verksamhet i större utsträckning inriktas på förebyggande vård. Del skulle kunna åstadkommas genom en helt fri sjukvård. Låginkomstutredningen har också visat alt fattigdom och sjukdom ofta går hand i hand. Den som har låg inkomst är också oftare sjuk än den som har en högre inkomst.

De avgifter som den enskilde i dag erlägger till sjukvården kan synas vara ganska obetydliga genom 12-kronorsreformen. Vi anser i alla fall att sjukvården borde vara helt fri och atl del inle skulle medföra någon stor kostnadsökning för del allmänna. Det skulle också bh mindre krångel och mindre administration om sjukvården, som i en del andra länder, vore helt fri.

Vi är också av den meningen att all sjukvård bör handhas av en huvudman, nämligen landstinget. Vi anser atl även förelagshälsovården helt bör läggas under landstingens huvudmannaskap.

Vi anser vidare att den inriktning mot förebyggande vård som jag nyss

har  nämnt skall få  formen av riktade hälsokontroller som las upp i

landstingens verksamhet.   Vi  tror  all del på sikt skall leda till lägre

92                          sjukvårdskostnader och  till  en  bättre  folkhälsa.  Vi  menar också all

sjukvårdshuvudmännen, alltså landslingen, bör få en laghg skyldighet - i hkhet med vad socialnämnderna har i fråga om atl tillhandahålla socialvård på det primärkommunala planet - atl tillhandahålla hälso- och sjukvård till alla medborgare på ett godtagbart sätt.

Vi har, herr Karlsson i Huskvarna, i denna motion inte yrkat på någon ny parlamentarisk utredning. Vi fick av herr Karlsson i Huskvarna höra hur många utredningar som egentligen finns, och det slår också i utskottets skrivning. Därför anser vi att om det vi i motionen framfört ges till känna för de utredningar som är på gång, tror vi atl våra intentioner kan komma fram utan alt del tillsätts någon ny utredning.

Fru talman! Enligt den ordning som kungjordes när vi började diskutera återkommer jag med yrkande om bifall till reservationen 2 i socialutskottets belänkande nr 4 när detta har föredragits.

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Sjukvården

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! För alt börja med etl par ord om herr Karlssons i Huskvarna utredningsfilosofi, är det helt riktigt atl del är oppositionen som föreslår de flesta utredningarna. Det är ett sätt för oppositionen att arbeta. Den sittande regeringen och dess parti är som regel konservativa vad del avser den beslående ordning som de själva har åstadkommit. Det är också rätt naturligt. Del verkar nästan som om herr Karlsson tyckte all det var mindre viktigt att också oppositionen var representerad i dessa utredningar, men det kan jag väl ändå inle tro atl han menar. Herr Karlsson får väl se en gång när hans parti kommer i oppositionsställning att ni får arbeta på samma sätt och föreslå utredningar.

Sedan är det skUlnad på utredningar och utredningar. När man genomfört en så omfattande reform, som från begynnelsen har mottagits ■med stor tveksamhet, tycker vi nog alt del är värt alt efler ett par års tid se efler vilka effekter den reformen fåll. Jag tänker då på enhelslaxereformen, vars effekter vi även i år anser bör utredas. Delta har vi framfört i motionen 166. Det gäller då förslås väntetider, kostnader, vårdkonlinuilet, vårdkvalitet och dylika ting.

Nu vill utskottet inle vara med om det ulan hänvisar, i år liksom i fjol, tUl atl frågan följs av departementet, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet. Det är gott och väl. Men vad har man då sagt från dessa håll, och vad har utskottet att anföra? Det är klart alt dessa instanser följer denna fråga från sina utgångspunkter, sina ohka uppgifter och intressesfärer. Men vi avser en utredning av del samlade komplexet och dess effekter. Det hade varit bra om motionerna hade skickals på remiss till dessa instanser så alt utskottet haft något yttrande atl falla tillbaka på, när det avstyrkt motionerna.

När reformen beslöts på hösten 1969, var målsättningen bl. a. alt överföra viss sjukvårdsefterfrågan från den dyrbara slutna vården till den öppna. Vidare skulle vårdkostnaderna för de enskUda patienterna bli mindre och likartade. Reformen annonserades som en stor jämlikhets-reform. Naturligtvis skulle det också bli rationaliseringsvinster på kostnadssidan beträffande både vården och administrationen. Men hur har det nu gått med dessa målsättningar? Utskottet bekräftar självt - och ansluter därvid till en interpellationsdebatt som socialministern höll - atl

93

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

den slutna vården inte visat sig medföra någon minskning av sjukvårdsinsatserna och att behovet av den öppna vården har ökat.

Kostnadssidan har väl ingalunda upphört att vara ett bekymmer för sjukvårdens huvudmän, och även för den enskilde patienten har återbesöken bhvit mer än dubbelt så dyra nu som före reformen. Sedan kvarstår de obesvarade frågorna om väntetider, vårdköer, vårdkontinuitel och vårdkvalitet, vilka man också vUl ha ell svar på.

Vi har hänvisat till två undersökningar, dels Växjöundersökningen, knuten tiU centrallasarettet där, dels den betydligt fyUigare undersökning som Sveriges läkarförbund gjorde 1972 och som omfattade 195 khniker, 45 provinsialläkarmotlagningar och 97 praktikermottagnmgar. Den sistnämnda undersökningen konstaterar atl väntetiden för icke akuta öppenvårdsbesök vid klinikerna fördubblats från 1968 tiU 1971 och redubblats under samma tid vid provinsialläkarmoltagningarna, atl en orimligt stor förlängning av samma väntetider skett särskUt beträffande vissa specialiteter, t. ex. gynekologi, öronsjukdomar och psykiatri, samt att genomslrömningsliden per patient i allt väsentligt är oförändrad vid provinsialläkarmottagningarna men all den under 1971 genomsnittligt minskade med fem minuter per patient vid landstingels khniker. Växjöundersökningen konstaterar atl någon förskjutning av vården från sluten till öppen inte har uppnåtts och inte heller den ökade kostnadstäckning som åsyftats.

Det är rätt underligt atl ulskoltel inte del minsta kommenterar dessa båda undersökningar. Utskottet anför i stäUel att någon ökning av väntetiderna inte inträffat under 1972 och hänvisar därvid tUl de vårdplaneringslistor som kontinuerligt insänds till socialstyrelsen. Men måhända skuUe man också ha tittat på den undersöknmg som socialstyrelsen gjorde för vecka 47 år 1972, då styrelsen begärde in uppgifter om beläggning samt antalet personer på väntelistor och över huvud taget gjorde en mätning av sjukvårdsproduktionen.

Nåväl, skulle nu mot förmodan, ingen ökning av väntetiden ha inträffat, behöver detta i och för sig inte innebära att aUt är väl beställt. Snarare har köerna nått det rimligas gräns eller gränsen för del orimliga, då ytterligare patienter inle finner del särskilt menmgsfulll att ställa sig i kön ulan går till privatpraktiker i stället. Dessa har också upplevt ett tryck, som de inle helt kunnat motsvara. Därmed har reformen, i sin egenskap av jämhkhelsreform, blivit hårt naggad i kanten.

Vad vårdkontinuileten beträffar måste de ideliga läkarbytena, som ofta drabbar en och samma patient, medföra många alltför väl kända nackdelar. De kan i varje fall inte bidra till att höja vårdkvalitén eller den s. k. genomslrömningslaklen. Vi anser att den utredning av reformens verkningar, som vi yrkat på, är myckel angelägen. Resultatet av en sådan utredning skulle också kunna ge väsentlig ledning vid planering av nya läkartjänster, skiftande utbildningsbehov och myckel annat.

Därmed ber jag, fru talman, att få yrka bifall till reservationerna I, 3 och 5 vid utskottels belänkande nr 4.

94

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Fru talman!  Först vill jag vända mig till herr Werner beträffande min

utredningsfilosofi. Den redovisning jag lämnade rörde det system som finns i Sverige, där oppositionen är representerad i utredningar. Del finns knappast motsvarighet till detta i andra länder. Över huvud tagel finns inte ell system där man får träda in på parlamentariskt vis, som man gör här. Om det mot alla tecken skulle kunna bU en borgerlig regim i detta land är det klart atl vi skulle använda oss av samma system. Men jag tror all vi skulle akta oss för att gnälla både över kostnaderna och över att man hänvisar motioner tiU utredningar för att få dem belysta.

Sedan säger herr Werner att det hade varit bra om motionen sänts på remiss till någon utredning. Det är klart atl varje motionär talar vackert för sin vara, men i del här fallet finns det en rad organ som verkligen har dessa problem nära inpå sig och som gör utredningar om lägel. Alt tUlsätta en parlamentarisk utredning är såvitt jag förstår en överloppsgärning.

Sedan kommer herr Werner in på problemen med det nya systemet. Man har fortfarande väntelider, köer osv. Del är klart, framför allt när det gäUer specialistvården, att det finns köer. Det är ingen tvekan om den saken. Men del sammanhänger med atl vi inte har tUlräckligt med läkare på de här områdena. När vi i mitten på 1970-talet eller någon tid därefter får tillräckligt med läkare i detta land då behöver det inte bh sådana väntetider som förekommer nu. Men faktum är alt om vi inte gjort den reform vi gjorde när enhelstaxesystemet genomfördes så skulle vi på lång sikt ha fått det sämre.

Beträffande Läkarförbundets utredning vill jag påpeka att del är en ren partsutredning så den finns det naturligtvis inte alltför stor anledning alt bry sig om. De har från början varit emot det här systemet. De har motvilligt gått med på del och del är klart alt de inte är så förfärligt tilltalade av det system som råder.

En sak till herr Werner. Att vi har köer vid våra sjukvårdsinrättningar beror på alt del svenska folkel i dag har råd alt efterfråga sjukvård och del är något väsentligt.

Sedan vill jag vända mig tiU herr Israelsson. Tro nu inte atl man på en enda gång skulle kunna lösa problemet genom det förslag vpk lägger fram. De som får betala sjukvårdskostnaderna blir i alla fall, via skaller, medborgarna i detta land.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag vet inte om det är just oppositionen som gnäller jämt över alt del är utredningar som hindrar nya förslag. Vi är väl lika goda därvidlag. Vi vel alt utredningar lar lid. Vad vi ofta framför är all om det sitter en utredning och det kommer till nya behov så yrkar vi som regel tUläggsdirekliv tUl sittande utredning och det är ju en god väg.

Sedan säger herr Karlsson i Huskvarna att det finns organ som följer denna fråga så det är onödigt med utredningar, och han syftar då på dem jag räknade upp nyss. Del är sant. Men vad har de förmedlat till utskottet som gör vårt förslag överflödigl? Det är självfallet del man efterlyser när man nu själv för fram ett utredningsbehov.

Beträffande köerna vill jag eftersom socialministern sitter i kammaren erinra om vad han lovade mycket generöst på hösten 1969, nämligen alt

95

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvärden

96

det icke skulle bU ytterligare köer och förlängda väntetider m. m. Det var en svartmålning från oppositionens sida, menade socialministern. Men del har förvisso bhvit annorlunda.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Fru talman! Jag vill först starkt understryka de synpunkter som fröken Andersson i Stockholm har anfört angående skärmbUdsundersökning av invandrare. Som utskottet skriver uttalade sig riksdagen redan 1967 för en förbättrad hälsovård för invandrare. Nu är det 1973, och utredning pågår fortfarande. Under tiden har vi haft en mycket stor invandring, och därför är det litet förvånande all utskottet bara tar med de siffror som gäller flyktingar som har förts hit från flyktingläger. Det är när man ser på det totala antalet invandrare mycket marginella siffror och de bör inte redovisas så ensamt. Även nu när vi inle har någon netloinvandring är ju antalet människor som kommer hit mycket stort. Under 1972 var del 24 000 personer. Därför är den här hälsokontrollen som har tagits upp i motionen ytterligt viktig.

Men, fru talman, del var om den aktuella aborlsitualionen som jag hade tänkt säga några ord. När abortkommittén efter lång utredningstid presenterade sina förslag under år 1971 var förhoppningarna stora bland många av Sveriges kvinnor atl regeringen nu skulle förelägga riksdagen förslag till ny abortlag och atl vi skulle kunna fatta beslut. Så har ju inte skett.

Anledningen härtill är svår för att inte säga omöjlig all förstå. Att det finns behov av en ny lag är det väl inte någon som i dag ifrågasätter. I remissvaren från de instanser som det på något sätt angår har detta också myckel starkt understrukils. Men ändå tvekar regeringen och tillsätter en arbetsgrupp för att se över resurserna trots att huvudmannen som skall ställa resurser till förfogande i sitt remissvar har skrivit följande:

"Om också antalet abortoperationer kan komma atl öka, bör detta sålunda inte vara fallet beträffande antalet graviditeler. Styrelsen finner det därför knappast rimligt att relatera behov av resursförstärkningar inom den gynekologiska sjukvården lUl en höjd abortfrekvens. Varje gravid kvinna har rätt att ta samhällets sjukvårdsresurser i anspråk. Resurserna vid abortingrepp är visserligen delvis helt andra än dem som las i bruk om kvinnans havandeskap fortskrider fram till förlossning, men från sjukvårdshuvudmännens synpunkt skiljer sig de båda alternativen inte så mycket i belastningshänseende."

Jag vill därför säga till herr Karisson i Huskvarna att när huvudmannen har varit beredd alt anvisa och la sitt ansvar för resurser så tycker jag i likhet med herr Takman att man även skuUe vara beredd att lägga fram förslag. Jag tror också, liksom sjukvårdshuvudmannen, att resursanspråken totalt sett inte skulle bli så myckel större.

Jag har tillfälle att på nära håU följa abortfrågan i socialstyrelsen. Jag. vill med bestämdhet påstå att vi i dag har en ordning som blir den för samhället mest resurskrävande. Man följer den gamla lagen med ell långt ulredningsförfarande som numera oftast resulterar i ett bifall tUl ansökningarna — etl bifall som om vi redan hade. den nya lagen. Jag vill dock   omedelbart   säga alt delta förfarande inte innebär atl man går

utanför den nuvarande lagens gränser. Så är ingalunda fallet. Men den nuvarande lagen ger med sin utformning av andra abortindikationer, som förutsedd svaghet, aUa de möjligheter som behövs för etl bifall tUl ansökan.

Samhället befinner sig alltså i dag, jag upprepar det, i den mest kostnadskrävande och resurskrävande situationen. Man gör långa utredningar, det blir flera lakar- och kuralorbesök som lUl sist resulterar i ell bifall. Resultatet blir också alt graviditeten bhr längre framskriden och då fordras också mera resurskrävande operationsmetoder och längre vårdtid.

Som herr Takman påpekade försöker många utredare redan i dag att göra utredningarna mindre resurskrävande och mindre dramatiska. Man försöker över huvud tagel förenkla det hela. Jag finner det ändå upprörande atl vi använder resurserna så felaktigt och samtidigt inle anser oss ha möjlighet atl satsa pengar och personal på de förebyggande åtgärderna. I varje fall på vissa platser får kvinnor i dag vänta upp till ett år för att få prevenlivmedelsfrågan ordnad - t. ex. insättande av en spiral, om inte kvinnan genomgått en förlossning eUer abort; då finns det i regel förtur. Jag har träffat förtvivlade kvinnor som i dag säger: "Jag måste väl genomgå abort först för att få detta ordnat."

Efterfrågan på spiraler är stor, främst beroende på all skrämselpropa-gande mot p-piller som nu bedrivs. Naturligtvis behöver p-piller utforskas mera och bh bättre, men i dag är trots allt detta preventivmedel det säkraste. Därför är del beklämmande att nyhetsmedia i så hög grad är i händerna på vissa kändisar som vill göra sensation kring sig själva. För varje utspel och varje sensationsartikel frågar vi oss, vi som sitter och beslutar om bifall eller avslag: Vad kommer detta att resultera i om några månader? I regel brukar resultatet avspegla sig i de utredningar och det ansökningsmaterial som vi får.

Att informationen kring preventivmedlen är otillräcklig och inte når fram till människorna, det vet vi genom undersökningar, t. ex. den relativt färska undersökningen i Umeå. Vissa frågor ställdes till kvinnor som ansökte om aborloperation. Man hade frågorna ute så lång tid som under fem kvartal. Det visade sig att informationen hade varit mycket bristfälUg.

Det är därför bra atl man nu ställer 400 000 kronor till förfogande för upplysning. Men inte kommer man alt kunna mäta effekten av en upplysning som skall vara så spridd och som får kosta så litet. Nej, dä måste man ställa helt andra resurser till förfogande. Därför hade del varit bättre — som också förslagits i en motion — att välja ut ett mindre område. Då hade man kunnat mäta effekten.

Utskottet skriver nu atl det skulle vara orättvist om inte befolkningen i hela landet får information. Vi får väl ändå utgå ifrån all del redan nu bedrivs någon form av information överaUl. Därför får 400 000 kronor, om beloppet sprids över hela landet, endast en marginell effekt.

Herr Åkerlind var förut bekymrad över att det är så många ansökningar som bifaUs. Nej, det är inle jag bekymrad över, men det jag anser vara beklämmande är atl del är så många som finner sig nödsakade alt ansöka om-abortoperation av olika skäl, många gånger av brist på förebyggande rådgivning. Vi är ändå i den lyckhga omständigheten i vårt

7 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

97

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvärden

land alt vi har den nästan lägsta abortfrekvensen i världen, om vi räknar samman de legala och de illegala aborterna. Det tycker jag att vi alltid skaU göra och inle bara se på antalet beviljade legala aborter.

Jag tycker att vi ganska snart måste omfördela resurserna från utredande tUl förebyggande åtgärder. Vi brukar i andra sammanhang tala om att det är väldigt viktigt atl vi får så lika lagstiftning här i Norden som det är möjligt. Det borde gäUa även på det här området. Jag vel att lagarna här är olika, men vi bör litet mera snegla på den moderna lagstiftning som numera finns i Danmark när det gäller aborloperalioner. Därför är det hög tid att den svenska regeringen lägger fram förslag om en ny abortlag. Jag uttalar, fru talman, en förhoppning om att så sker så snart som möjligt.

98

Fröken MATTSON (s):

Fru talman! Under denna debatt har två talare framfört mycket konstruktiva synpunkter i abortfrågan. Jag syftar på herr Takman, som jag vel sedan länge har samma uppfattning som jag. Men jag har också med stort intresse och med beundran tagit del av vad fru Elvy Olsson i Hölö har sagt med den sakkunskap hon har genom sin verksamhet och som tidigare ledamot av abortutredningen.

Det växer uppenbart fram en allt starkare opinion för atl vi skall få den abortlag som är ullovad. Jag har emellertid redan tidigare bedömt det så, att det är föga konstruktivt att nu kräva alt en aborlproposition läggs fram. Vi har ju fått ett löfte från regeringen om att den utredning som nu har liUsatts för att se över resurserna - nödvändig eller icke nödvändig, det kan ifrågasättas — skall arbeta skyndsamt.

I detta läge har vi i den motion som fru Elvy Olsson har berört under . punkten 22 tagit upp frågan om preventivmedelsrådgivning. Situationen är — som fru Olsson sade och som jag tidigare har påpekat åtskUliga gånger här i kammaren — sådan atl man kan få vänta etl år på rådgivning på många håll i landet, och det är ett verkligt otUlfredsställande förhållande. Denna rådgivning är också väldigt intimt förknippad med hela det aktuella frågekomplexet. Jag har under den allmänpolitiska debatten citerat den skrivelse som sex familjerådgivare i Uppsala län har lillslälll det förbund jag representerar, men jag tror all det är riktigt att än en gång trycka på att den bristfälliga prevenlivmedelsrådgivningen har i huvudsak tre anledningar: det är svårt all veta vart man skall vända sig, det är långa väntelider och telefonköer och del är dålig och felaktig information om befintliga preventivmedel.

Kuratorerna har mot bakgrund av abortansökningarna under september månad i fjol gjort följande bedömningar: 10 procent av de i dag utförda aborterna beror på väntetiden för preventivmedelsrådgivning. Hela 30 procent eller nära en tredjedel beror på dålig eller felaktig information beträffande p-piller och spiral.

På grund av bl. a. dessa synpunkter och de uppgifter som kan inhämtas från regionsjukhuset i Linköping där man har fått en ganska god rådgivning till stånd - så god alt aborlsiffran i Linköpingsregionen är 10 procent mot 17,4 procent i resten av landet - hal- vi motionärer hävdat, vilket också fru Olsson i Hölö underströk, alt de 400 000 kronor

som anslagils i årets stalsverksproposition icke förslår på långa vägar. 1 Uppsala län anser man sig behöva 2 miljoner kronor för att nå samtliga fertUa i länet med preventivmedelsrådgivning. Den siffran skall man stäUa mot totalkostnaderna för aborterna i Uppsala län, nämligen 1,9 miljoner kronor.

Det rör sig alltså om ganska stora belopp. Därför hävdade vi motionärer att de medlen hellre borde anslås tiU en verksamhet i ett begränsat geografiskt område i nära samarbete med landstinget för att man skulle kunna göra vissa utvärderingar av brister och få rätta grepp i den rådgivning som förs fram. Detta har utskottet inte ansett sig kunna tUlstyrka. Utskottet har väl framför allt blivit väglett av socialstyrelsen, som säger sig icke kunna planera någonting sådant på den korta tid som står till förfogande.

Det är ganska beklagligt. Jag tvivlar mycket starkt på att aUa kvinnor i landet för dessa 400 000 kronor skulle kunna nås utöver den ganska breda och i verksamhelsgraden rätt varierande rådgivning som redan har skett. Men jag vill med anledning av en, som det heter, ganska välvillig skrivning framhåUa att jag tror att de debatter vi haft i riksdagen och de motioner som förts fram ändå har gjort en viss nytta. Jag tror att man har fått upp ögonen för nödvändigheten av en vittomfattande och riktig preventivmedelsrådgivning och att man har börjat inse alt den är intimt förknippad med abortfrågan. Vidare tror jag alt man inom berörda myndigheter, inte minst inom socialstyrelsen som skaU ha denna rådgivning om hand, har börjat inse att det är nödvändigt att redan nu planera för nya grepp, nya metoder och nya vägar att nå ut med en uppsökande rådgivningsverksamhet som är aUdeles nödvändig när det gäller preventivmedel. Vi bör med andra ord redan nu vara beredda på lagförslag, som vi hoppas skall komma inom kort.

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvården

I detta anförande instämde fru Thunvall (s).

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Fru talman! I socialutskottets betänkande nr 5, punkten 22, behandlas också motionen 1206.

Utgångspunkten för motionärernas yrkanden i denna motion är den rekommendation som Nordiska rådet antog i ärendet vid sin 20:e session. I denna rekommendation förordades atl regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige skulle:

1.    införa förbud mot tobaksrökning,

2.    genomföra en effektiv information om tobaksrökningens skadliga verkningar, särskilt för ungdomen och

3.    föreslå bestämmelser om noggranna varudeklarationer på tobaksförpackningar.

Vi motionärer har utvidgat fältet och även inrymt alkoholen i våra yrkanden. Förbudet mot tobaks- och alkoholreklam kommer att behandlas i annat sammanhang här i kammaren. De i dag aktueUa yrkandena från oss motionärer innebär sålunda alt riksdagen måste uttala sig för en effektiv information om tobaksrökrungens och alkoholbrukets skadliga verkningar, särskilt för ungdom, och vidare att riksdagen måtte anhåUa

99

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Sjukvärden

om bestämmelser om noggranna varudeklarationer på tobaks- och alkoholförpackningar samt till sist att riksdagen måtte anhålla om initiativ i Förenta nationernas generalförsamling om internationellt förbud mot tobaks- och alkoholreklam.

De vanebildande giflerna alkohol och tobak utgör ett allvarligt gissel för många människor — det torde ingen kunna förneka. Användningen av dessa gifter i allt lägre åldrar inger stora farhågor för hälsoliUståndet längre fram i livet. Tobaksrökning för också med sig hälsorisker för personer som inte röker men som av rökare i sin omgivning tvingas att inandas av tobaksrök förorenad luft. Därför är det ytterst angeläget alt konsumtionen av dessa gifter nedbringas, och i anledning härav har vi motionärer lagt fram de förslag som jag nyss nämnt.

Enligt utskottets betänkande är en hel del numera på gång i vårt land i detta avseende. Socialstyrelsen lägger inom kort fram utredning med förslag liU åtgärder för atl få en lägre tobakskonsumtion tUl stånd. Marknadsdomstolen prövar frågan om all på cigarrellförpackningarna lämna tydlig upplysning om rökningens hälsorisker i samband med marknadsföring av cigarretter. Vidare har varudeklarationsutredningen i uppgift att undersöka när det kan vara befogal all föreskriva skyldighet atl låta varor och tjänster åtföljas av varudeklarationer. Behovet av skydd mot risker för liv eller hälsa i samband med varors användning skall därvid särskilt beaktas.

Varudeklarationerna skall också tas upp inom statens konsumentverk, som övertagit varudeklarationsnämndens verksamhet.

Utskottet hänvisar även till riksdagens beslut förra året om anslaget på 5 miljoner kronor för upplysningsverksamhet under en tid av två år och tiU alkoholpohtiska utredningens arbete, som beräknas bh slutfört i år.

Del är bra att det tydligen rör på sig när det gäller att få fram åtgärder för att minska konsumtionen av dessa vanebildande gifter. Men det är också sannerligen pä liden alt något effektivt sker i del här avseendet. Det har rått och råder fortfarande ett alltför snedvridet förhållande mellan å ena sidan de krafter som marknadsför dessa varor och å andra sidan de krafter som försöker motverka de skadliga verkningarna. En radikal förändring på detta område är av nöden, fru talman, och jag vill uttryckligen säga ifrån atl jag hoppas att resultatgivande åtgärder skall komma ut av allt det som nu är på gång.

Naturligtvis räcker det inte med att vidta åtgärder på detta område i vårt eget land. För all åstadkomma något tUl fromma för hela mänskligheten måste vi också söka verka internationellt och då i första hand genom Förenta nationerna. Världshälsoorganisationen har redan utfärdat sina rekommendationer, men det skulle vara ännu starkare atl få fram rekommendationer i Förenta nationernas generalförsamling, vilket vi motionärer också har framfört förslag om. Men först skaU vi sopa rent för egen dörr, och där är jag helt överens med utskottet. Det är också min förhoppning alt den dag då vi har gjort det inte skall vara alltför avlägsen.

Fru talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

100

Herr MOLIN (fp):

Fru talman! Vi satsar här i landet ungefär 8 procent av våra samlade resurser på sjuk- och hälsovård. Det betyder i reda pengar ungefär 10 miljarder kronor.

Trots detta kan den vanliga människan som vaknar en morgon och känner sig sjuk få vänta i två månader på att komma under läkarbehand-hng. Den genomsnittliga väntetiden vid de öppna sjukvårdsinrättningarna i landet är nämligen för närvarande ca 60 dagar. På vissa håll i landet och inom vissa specialiteter är väntetiderna ännu längre. Detta hänger samman med atl det har skett en drastisk ökning av väntetiderna inom öppenvården under de senaste tre fyra åren. Är 1969 var den genomsnittliga väntetiden ungefär en månad, den ökade 1970 till 49 dagar och var 1971 i genomsnitt för hela året 60 dagar. Det har alltså på några få år skett en fördubbUng av väntetiderna inom sjukvården. Situationen förvärras av att man på sina håU inom den öppna sjukvården kräver remiss för att över huvud taget ta emot tidsbeställning. Detta leder tUl orimliga följder i många avseenden. Det leder tiU en våldsam överbelastning på akutmottagningar även av patienter som inle är akut sjuka men som inte vill vänta två tre månader på alt få en första diagnos. Det leder också lUl stora fysiska och psykiska påfrestningar för enskUda människor som fastnar i sjukhusköerna, till ökad mortahtet och liU minskade möjligheter att ge fullständig bot.

Detta är givetvis en ytterligt oroväckande utveckling. Om den fortsätter kommer väntetiderna atl bh så långa att del för många människor inle verkar meningsfuUl alt söka öppen sjukvård. Sjukvårdsköerna kommer då att bli självreducerande.

Detta är, fru talman, en av utgångspunkterna för min motion 1201, där jag har tagit upp ett antal frågor som hänger samman med den framlida inriktningen och prioriteringen av vårt lands sjukvård. Jag har gjort del från den principiella utgångspunkten att alla människor skall ha samma möjligheter alt få en adekvat vård, och om inskränkningar i denna rätt måste göras, så skall det ske medvetet och öppet, inte genom administrativa rutiner som i realiteten utesluter vissa människor från snabb och adekvat vård. Jag har i min motion gjort följande sammanfattning:

"Del är uppenbart atl organisationen av den nuvarande sjukvården i flera avseenden bidrar till atl försvåra för den enskUde att få en relevant vård. Det gäller både möjligheten att alls komma i kontakt med sjukvården och möjligheten atl därefter något så när snabbt komma under behandling."

Fru talman! Utskottet har avfärdat min motion med en axelryckning, men med hänsyn tiU alt jag tycker att de här frågorna rymmer en mycket allvarlig problematik inför framliden och speglar påtagliga missförhållanden i nutiden vill jag, förutom att jag tiUstyrker bifall till reservationerna 3 och 6 som delvis tillmötesgår min motion, också under punkten F yrka bifaU lUl motionen 1201.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvärden

Herr ISRAELSSON (vpk):

Fru talman!   Jag skaU bara med några ord komplettera mitt första

101

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Sjukvärden

inlägg i anslutning till motionen 289 och dessutom något kommentera vad herr Karlsson i Huskvarna har anfört.

Jag vill framhålla en sak som jag kanske inte nämnde i mitt första inlägg och som vi påvisar i vår motion, nämligen den press som människorna i dag utsätts för i arbetslivet och som leder till en ökad utslagning. Den beror på att man på arbetsplatserna, och i arbetslivet över huvud taget, har höjt kraven på de anstäUda, så alt många människor inte klarar av sin situation på arbetsplatsen. Vi anser det angelägel alt sjukvården och läkarna går in i den här bakgrundsmiljön och all det blir både en rättighet och en skyldighet för läkarna att göra det. Sjukvården bör alltså ges en mer offensiv roll i samhället än den nu har, då den är helt defensivt inriktad på alt bekämpa sjukdomar som redan har uppkommit.

Herr Karlsson i Huskvarna talade om atl vi i motionen yrkade på alt varje medborgare skulle ha sin egen läkare. Han säger att det är ganska orimhgt atl begära del, eftersom vi knappast någonsin kan få resurser till detta. Det är möjligt att han har rätt i del fallet, men jag tror all det i mycket större utsträckning än i dag skulle gå att, med de läkare som finns, ordna så att de allra flesta skulle kunna komma tillbaka till samma läkare och till den läkare de själva valt.

Jag berörde frågan om fördelningen av kostnaderna mellan sjukvårdshuvudmännen/landstingen och staten i mitt första inlägg. Herr Karlsson i Huskvarna säger att vi får betala med skatter hur fördelningen än blir. Visst är det riktigt. Det är precis vad herr Sträng sade, om jag minns rätt, på Kommunförbundets kongress, nämligen alt medborgarna får betala oberoende av hurdan kostnadsfördelningen är mellan stat och kommun. Men, herr Karlsson i Huskvarna, jag tror ändå atl del för låginkomsttagarna skulle vara bättre om staten överlog en större del av sjukvårdskostnaderna. I den statliga skallen finns — trots den i dag höga momsen — ett inslag av progressivitet som gör att de mer bärkraftiga får ta på sig litet mer av bördan.

102

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Jag vill bara tiU herr Israelsson säga att del inte är tänkbart atl höja den direkta statsskallen. Om staten skulle ta på sig ökade kostnader för sjukvården skulle det alltså finansieras med höjd moms, och då skulle det ges tillfälle för herr Isrealssons parti att gå ut och klaga över den höjda momsen! Så enkelt går det tiU när man bedriver politisk agitation. Man bryr sig inte om atl la hänsyn till realiteter!

Jag lyssnade till herr Mohn, som använde svepande formuleringar om sjukvården. Det lät mycket dramatiskt när han sade att en människa vaknar på morgonen och inte kan få komma in på någon sjukvårdsinrättning. Jo, herr Mohn, om en människa är ordentligt sjuk och behöver vård tas hon in. Det skuUe vara ett dåligt sjukhus om det inle skulle ta in en patient som verkligen behöver ordentlig vård.

Jag viU bara säga till herr Mohn atl myckel hänger på bl. a. sjukvårdshuvudmännen när det gäller resurserna. Låt mig bara relatera förhållandena i det landsting jag representerar, nämligen Jönköpings läns. Där har socialdemokraterna hårt och målmedvetet drivit på för atl vi

skall bygga ut öppenvården, emot de borgeriigas röster. Jag vågar mte säga hur det är i Göteborg, men jag misstänker all den borgerliga majoriteten i Göteborgs kommun inte har visat alltför stor aktivitet när del gäller utbyggnaden av den öppna sjukvården där.

Det går väl bra att med svepande formuleringar uttrycka önskemål om allting. Men jag efterlyser etl enda konkret exempel på hur herr Molin vill ha sjukvården ordnad — inte motionens svepande krav på nya utredningar ulan etl adekvat besked om hur herr Mohn viU ha sjukvården ordnad. Då kanske vi kan ta upp etl resonemang om saken.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvärden

Herr ISRAELSSON (vpk):

Fru talman! Jag skaU inte nu ta upp någon skattedebatl med herr Karlsson i Huskvarna; jag antar all vi snart är färdiga med den här överläggningen. Men jag vill erinra om att vi från vpk-håU föreslagit nya skatter, som skulle ge staten ökade uikomster. Jag tror att del är möjligt atl i viss mån förskjuta fördelningen av kostnaderna för sjukvården till staten utan alt höja momsen och få tUl stånd en sådan fördelning mellan stat och kommun att höginkomsttagarna får la på sig en större del av kostnaderna och låginkomstlagarna får en lättnad. Det är inte helt omöjligt.

Herr MOLIN (fp):

Fru talman! Jag sade i mitt förra inlägg att utskottet med en axelryckning låtit min motion passera. Utskottels ordförande har uppenbarligen inte ens läst den. Han säger: Kan inte herr Molin föreslå några konkreta åtgärder! Det är ju det jag gör.i min motion. Låt mig citera ur den: "Sorteringscenlraler (s. k. jourcenlraler) med ständig bemanning, dit vem som helst kan ringa som blivit i akut behov av sjukvård eller social hjälp men där man också kan få anvisning till vilken klinik eller vUken mottagning man i första hand bör vända sig och vUka väntetider  som  där gäller.   Fler  ordinarie läkartjänster, i första hand

biträdande   överläkartjänster .   Läkarhus   och   flerläkarstationer

------ . Ökad medicinsk information--- ."

Jag säger också att även om konkreta åtgärder av detta slag delvis kan avhjälpa de problem jag har pekat på, så är detta inle tUlräckligt; del krävs organisatoriska åtgärder.

Herr Karlsson i Huskvarna ansåg all jag byggde milt anförande på svepande formuleringar. Jag tror atl det kan vara värdefullt för människorna här i landet alt höra all socialutskottets ordförande tror alt man kan vakna på morgonen och känna sig sjuk och omedelbart komma under läkarbehandling. Det är på det viset, atl om man icke är akut sjuk, så får man vänta i genomsnitt två månader. Den väntetiden kan innebära betydligt mindre möjligheter atl därefter bh botad.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Fru talman! Om jag vaknar på morgonen och är htet opasslig och förkyld, så inte behöver jag anlita läkare för det. Men om jag verkligen är sjuk, herr Mohn, har jag också möjlighet att bh inlagen på de vårdinrättningar som finns.

103

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

Herr Mohns önskelista innefattade bl. a. flera läkartjänster och flera överläkare. Det problemet kan lösas först sedan vi fått ett lUlräckhgt antal läkare utbildade. Situationen bUr inle bättre därför all herr Molin motionerar om det — vi måste här gå fram ulbUdningsvägen. Vi måste med andra ord ta dessa mödosamma och stapplande steg för alt på punkt efter punkt förbättra vår sjukvård. Vi har tagit många stora steg i den riktningen; det utbildas nu ungefär 1 000 nya läkare om året. Del ger varje år förbättringar. Däremot skulle man inte vinna någonting på att genomföra herr Molins motion.

104

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Fru talman! Det är bara en sakupplysning som jag kanske bör lämna med anledning av herr Karlssons i Huskvarna yttrande om de borgerliga i Jönköpings läns landsting.

När vi diskuterade utbyggnaden av öppenvården inom landstinget och utbyggnadstakten föreslog de borgerliga en linje och socialdemokraterna en annan linje, och vi voterade då om orden "om möjligt". Socialdemokraterna menade att "om möjligt" skulle strykas, medan vi på den borgerliga sidan sade att vi ville bygga ut öppenvården i den takt som var rimlig, om möjligt fram liU år 1975. Men nu vel alla hur det har blivit med skalleunderlagstillväxten; därvidlag är förhållandet likadant i Jönköpings län som i alla andra län.

Detta aUtså om orden "om möjligt". Socialdemokraterna i Jönköpmgs län vUle göra någonting som inte var möjligt, och det voterade vi om.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Jag viU bara säga till herr Magnusson i Nennesholm, att just de orden, "om möjligt", som de borgerliga vUle få med visade att de inte hade den rätta viljan atl satsa tillräckligt hårt på öppenvården.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 15-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 20

Mom.   1

Utskottets hemstäUan bifölls.

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagils i reservationen nr 19 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Andersson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i      Nr 60

betänkandet nr 5 punkten 20 mom. 2 med godkännande av utskottets n   a a

motivering röstar ja, 4      .|

den det ej vill röstar nej.                                                              ----------------

Vinner nej har kammaren bifalht utskottets hemställan med den ändring i     Sjukvården
motiveringen som föreslagits i reservationen nr 19 av herr Gustavsson i
Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Andersson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  247

Nej  -    69

Avslår —      2

M o m. 3

Propositioner gavs på bifall liU dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 20 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Andersson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 20 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 20 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Andersson i Stockholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   249

Nej   -    67

Avslår —      3

Punkten 21

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 22

Mom.  1

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 21 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

105

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Sjukvården

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet hr 5 punkten 22 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av herrar Hamrin

och Hylländer.

106

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej  -    53

Avstår —       5

M o m.  2

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 22 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 22 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Takman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej  -     16

Avslår —    21

Mom. 4 och 5 Ulskotlels hemstäUan bifölls.

Punkterna 23-28

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 29

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 23 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i     Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

betänkandet nr 5 punkten 29 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 23 av herr Gustavsson

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposirionen.

Punkterna 30-33

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 34

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Fru ANDRE VICE TALMANNEN anförde: Överiäggningen rörande punkten 34 får omfatta även punkterna 35-42. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga nu nämnda punkter.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 35 (Vissa narkotikafrågor)

Vid denna punkt hade behandlats motionerna

1973:658 av herr Bohman m.fl. (m) vari såvitt här var i fråga hemstäUts all riksdagen hos Kungl. Maj;l skulle anhålla atl inom det centrala rådet för brottsbekämpning bUdades en särskild arbetsgrupp av parlamentariker och experter med uppgift all utreda och framlägga förslag tUl åtgärder mot narkotikamissbruket i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen 1973:241,

1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari såvitt här var i fråga hemställts atl riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj;ls proposition nr I bUaga 7 beslutade

1.    att hos Kungl. Maj:t anhåUa om viss samordning av undervisning och praktik för polis och socialvårdspersonal i syfte all skapa förutsättningar för etl positivt samarbete mellan dessa båda personalkategorier,

2.    atl hos Kungl. Maj :l anhålla om uppdrag tiU socialstyrelsen att göra en inventering av enskilda hem lämpade för rehabihtering av narkotikamissbrukare och atl utarbeta riktlinjer för denna verksamhet samt

1973:1182 av herr Hamrin m. fl. (fp) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde tiUsällande av en parlamentarisk utredning med uppgift att sammanställa de erfarenheter av vårdallernaliv som gjorts på olika håll i landet, ytterligare bedöma och konkretisera de åtgärder som narkomanvårdskommiltén och andra föreslagit samt framlägga en samordnad plan för den svenska narkomanvårdspoliliken.

107

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Utskottet hemställde

    all riksdagen beträffande frågan om en parlamentarisk kommitté för narkomanvården m. m. skuUe avslå motionen 1973:658, såvitt här var i fråga, och motionen 1973:1182,

    alt riksdagen beträffande frågan om samarbete mellan polis och socialvårdspersonal skulle avslå motionen 1973:1175 i motsvarande del,

    atl riksdagen beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabUilering av narkotikamissbrukare skulle avslå motionen 1973:1175 i motsvarande del.

Reservationer hade avgivits

24.                               beträffande frågan om en parlamentarisk utredning rörande
narkomanvården m. m. av herrar Hamrin (fp), Carlshamre (m). Hylländer
(fp) och Åkeriind (m) som ansett atl utskottet under 1 bort hemstäUa,

all riksdagen i anledning av motionen 1973:658, såvitt här var i fråga, och motionen 1973:1182 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla all en kommission för narkomanvården tiUsatles i enlighet med vad reservanterna förordat,

25.                               beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabilitering av narkoti
kamissbrukare av herrar Gustavsson i Alvesta, Andreasson och Bengtsson i
Göteborg (samtliga c) som ansett all utskottet under 3 bort hemstäUa,

all riksdagen i anledning av motionen 1973:1175 i motsvarande del gav Kungl. Maj:l tUl känna vad reservanterna anfört.

Punkten 42 (Bidrag tUl Länkrörelsen m. m.)

Kungl. Maj:t hade under punkten J 7 (s. 193) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag tUl Länkrörelsen m. fl. organisationer för budgetåret 1973/74 anvisa etl anslag av 3 200 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1973:428 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt här var i fråga hemställts att riksdagen under socialdepartementets huvudtitel J 7 Bidrag tUl Länkrörelsen m. fl. organisationer anvisade ell i förhållande tUl Kungl. Maj:ls förslag med 400 000 kronor förhöjt anslag av 3 600 000 kronor,

1973:429 av herrar Henmark (fp) och Nelander (fp) vari hemställts att riksdagen av del utökade anslaget, som statsrådet benämnde Bidrag tiU Länkrörelsen med flera organisationer, ställde 500 000 kronor till socialstyrelsens förfogande för alkoholist- och narkomanvård bedriven av kristna och ideella organisationer samt

1973:1191 av herr Källstad (fp).

108

Ulskoltel hemställde

    alt riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:428, såvitt här var i fråga, samt motionen 1973:1191 tUl Bidrag till Länkrörelsen m. m. för budgetåret 1973/74 anvisade ett anslag av 3 200 000 kronor,

    atl riksdagen beträffande medelsdisposilionen skulle avslå motionen 1973:429.

Reservation hade avgivits

26. beträffande medelsanvisningen m.m. av herrar Hamrin (fp) och Hylländer (fp) som ansett att utskottet bort hemställa,

    att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall tUl motionen 1973:428, såvitt här var i fråga, samt med avslag på motionen 1973:1 191 tUl Bidrag lUI Länkrörelsen m. fl. organisationer för budgetåret 1973/74 anvisade ett anslag av 3 600 000 kronor,

    alt riksdagen beträffande medelsdispositionen ansåg motionen 1973:429 besvarad genom vad utskottet under I hemställt.

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Fru talman! Reservationen 25 till betänkandet knyter an till ett yrkande i en centermotion, nr 1175.1 den motionen tar vi upp ett flertal frågeställningar som berör narkotikamissbruket: övervakning, kontroll av handel med narkotika, förebyggande åtgärder, samarbetet mellan å ena sidan polis och å andra sidan socialvården och barnavården, vård och rehabihteringsåtgärder. Enligt de riktlinjer som riksdagen antog för någol år sedan skall vården av narkotikamissbrukare ske inom ramen för landstingens sjukvårdande och kommunernas socialvårdande verksamhet. Del visar sig emellertid atl de bidrag som utgår, särskilt för användandet av inackorderings- och behandlingshem för narkomaner, endast till 25 procent täcker huvudmännens kostnader. I vår motion har vi begärt atl dessa statsbidrag skall höjas.

Utskottet har framhållit all den i början av året tillsatta brottskommissionen har alt se över dessa bestämmelser. Jag vill, eftersom vi inle har någon reservation på den punkten, understryka behovet av alt det kommer fram förslag som ger större ekonomiska möjligheter för huvudmännen.

Den punkt som reservationen berör gäller dén rehabiliterande verksamhet som prövas i mindre skala i enskilda hem. Vi har den uppfattningen att denna verksamhet har gett goda resultat, och därför anser vi att den också bör stödjas. Denna värdform ger nära kontakt med famihen, och därför skapas goda förutsättningar för positiva mänskliga kontakter, som säkerligen är av utomordentligt stor betydelse för den grupp av människor som det här är fråga om. För all den här vårdformen skall kunna bli ett bra alternativ till den institutionella vården krävs alt man med stor noggrannhet väljer ut lämpliga hem och atl dessa får stöd i sin verksamhet genom att de har kontakt med de ansvariga myndigheterna. Kan vi därtill ge dessa familjevårdare en viss utbildning för sin verksamhet, kommer det alt ytterligare bidra tiU all enskUda hem kan ge en hög rehabiliteringsstandard. Vi anser det betydelsefullt alt denna rehabiliteringsform kan erbjudas dem som så önskar och ges en med andra vårdformer jämförbar status. Vi har därför föreslagit alt socialstyrelsen, naturligtvis i samråd med landsting och kommuner, gör en inventering av tillgången på enskilda hem lämpliga för denna rehabiliteringsverksamhet, likaså atl socialstyrelsen ger förslag om utbildning för de familjevårdare som är beredda all åta sig dessa uppgifter.

Utskollsmajorilelen framhåller i sin skrivning:

"Enligt utskottets bedömning skulle det vara mindre rationellt alt

109

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

göra en sådan central inventering för alt finna enskUda hem lämpade för rehabUilering av narkotikamissbrukare som motionärerna åsyftar. Sådana inventeringar bör, i den mån de erfordras, lämpUgen ske på det lokala planet."

Del är givet, men problemet här är samordningen och behovet av riktlinjer för denna verksamhet. Vi anser all denna vårdform är av utomordentlig betydelse men anser också atl det är nödvändigt med en samordning, vilket föreslås i reservationen 5.

Jag ber, fru talman, all få yrka bifall till denna reservation.

110

HerrHYLTANDER(fp);

Fru talman! Alkoholskadorna och narkotikaskadorna i vårt samhälle är ell myckel stort problem. AUa torde vara medvetna om detta, och de allra flesta är beredda all tillstyrka kraftiga insatser.

Alkoholkonsumtionen har under tioårsperioden 1960—1970 ökat med 50 procent mätt i ren alkohol. En hten minskning redovisades för 1971, men konsumtionen ökade 1972 med 0,25 Uler ren alkohol, vilket omsatt i starksprit torde vara ungefär en 75 :a brännvin. Siffrorna gäller invånare över 15 år.

Enligt statistik som är beräknad i underkant på grund av atl man inte har tillgång till allt material — bl. a. redovisar de sociala nämnderna ofta alkoholfall under social statistik — är 250 000—300 000 män i vuxen ålder lindrigt alkoholskadade och beroende av alkohol och ca 50 000 gravt alkoholskadade, fortfarande statistiskt i underkant. Den s. k. Lundbyundersökningen förra året visar alt var tionde man över 20 år var alkoholskadad.

Del verkligt allvarliga är ju att alkoholmissbruket tränger allt längre ned i åldrarna när del gäller ungdomen. Skolöverstyrelsens undersökning i fjol visar atl två av tre tolvåringar dricker sprit, vin eller mellanöl någon gång och alt var tredje storstadspojke i 15-l6-årsåldern dricker alkoholdrycker sammanlagt motsvarande mer än fem liter ren alkohol per år, omsatt i mellanöl 5—10 burkar per vecka. 1 en vanlig klass av tolvåringar finns det genomsnittligt en elev som dricker alkohol motsvarande minst en kvarts liter starksprit i veckan, vilket är hka med all konsumtionen endast ligger 1,5—2 liter under riksgenomsnittet per år för invånare över 15 år.

Detta med ungdomens allt tidigare alkoholvanor innebär att vi vad beträffar alkoholskador har atl vänta en ökning under 1970-talel, när dessa ungdomars vanor kommer atl visa sig i uppenbara skador. Detta faktum är något som vi måste ha med i beräkningen, när vi går all mäta behovet av insatser för alt hjälpa de alkoholskadade i vårt samhälle och om möjligt leda dessa olyckliga människor in i etl normall, positivt aktivt samhällsliv.

Om alkoholskadorna är ett problem - ett stort sådant — så är även narkotikan etl allvarligt skadegift i vårt samhälle, även om de personer som här drabbas inle är tillnärmelsevis så många som de som är utsatta för alkoholskador. Men narkomanerna är däremot utsatta för en påverkan som bryter ner en människa så mycket snabbare och är därför ell lika allvarligt problem för oss, som del gäller alt snabbi kunna sälla in

hjälpåtgärder emot. Svåra fall av narkotikaskadade beräknas i Storstockholm tiU ca 5 000 och i landet i övrigt tUl ca 10 000 eller totaU ca 15 000. Den statistik som man fört vid Stockholms polisarrester och som dr Bejerol bearbetat visar att antalet arresterade med stickmärken efter injektioner för 1966 var 24 procent, för 1967 35 procent, för 1968 40,2 procent, för 1969 40,4 procent och för första halvåret 1970 34,9 procent.

Vad är det då som gör att så många människor i vårt relativt välordnade samhälle, där ingen egentligen skall behöva lida lekamlig nöd, ändå känner så starkt behov atl la till rusgifter, som alla egentligen vet är skadliga? Vid samtal med många av dessa, som drabbas av alkohol- och narkolikaskador, kommer del ofta fram att man känner sig ensam och utan något meningsfuUl att ta sig till, trots att man omges med massor av människor och uppgifterna finns runt omkring. Ensamheten tar sig då uttryck i all man söker sig tiU dem man kan få gemenskap med, och del bhr ofta de gäng som använder alkohol och knark och bidrar till alkohol-och narkotikaskadornas utbredning. Är det så att människan, den enskilda människan, kommer bort i del effektivilelsjagande och status-betonade samhälle vi lever i i dag?

Jag tror alt vi alla här måste se vårt ansvar, som kan ta sig uttryck i personligt föredöme och personligt ansvar för de människor vi har i vår omgivning. Men samhällsinsatserna är betydelsefuUa och deras effekt måste förbättras, först och främst genom ökat stöd tUl de organ samhället har på detta område. SamhäUsrnsatserna enbart är emellertid inle tUlräckliga, och det är glädjande att man i dag kan spåra en ökad förståelse för frivilliga och ideella insatser på detta område. Den attityd av självtUlräcklighel, som många visade för ett tiotal år sedan, när det gällde att bedöma de ideella insatserna kontra samhäUsorganens och där man menade atl man kunde sopa rent i vad gäller persoiUiga insatser av ideell karaktär möter man dess bättre inte så myckel av i dag, i varje faU inte hos dem som arbetar aktivt med dessa problem. Den personliga insatsens betydelse vitsordas av dem som drabbas av skadeverkningarna av alkohol och narkotika och som i vissa fall kunnat hjälpas till ett normalt liv. Därför är det synnerligen viktigt att samhället ger stöd av ekonomiskt och annat slag till de människor och organisationer som av ideeUt och ofta kristet motiverat intresse vUl salsa tid och krafter på alt hjälpa skadade och olyckliga människor. Genom de personliga insatserna av friviUig karaktär mångdubblas effekten av de anslag man beviljar från samhällets sida jämfört med om pengarna satsas enbart genom formella samhäUsorgan. Jag menar inle att undervärdera samhällsorganens insatser, vilka sannerligen behövs, men de behöver kompletteras med dessa frivilliga personers insatser, och denna sektor behöver utvidgas, varför samhällsstödet tUl dem som arbetar här behöver ökas avsevärt.

Så, fru talman, lUl reservationerna 24 och 26 vid socialutskottets betänkande nr 5.

Reservationen 24 som i stort bygger på folkpartiels motion 1182 i år finns motiverad i texten, varför jag inte går närmare in på denna. Men vi reservanter anser att det här gäller att kunna handla snabbt och effektivt. Vi anser atl den föreslagna kommissionen bidrar härtill, och jag yrkar bifall till reservation 24.

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

111

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Ungdoms-, iiykter-hets- och narkomanvården

112

Reservationen 26 bygger i huvudsak på folkparlimolionen 428 och innebär att folkpartimotionen 429 är tUlgodosedd. Yrkandet innebären ytterligare stöd till friviUig och ideell verksamhet bland alkohol- och narkotikaskadade. Propositionen av i år innebär endast en reeU ökning med ca 300 000 kronor. Vi har därför velat fuUfölja framsläUningen från 1972, då vi yrkade ett tillägg på 1 miljon kronor lUl förra årets anslag på 2 600 000 kronor. Vi yrkar nu på en ökning av anslaget tUl Länkrörelsen m. fl. organisationer lUl 3 600 000 kronor — allt i enlighet med riksdagens beställning tiU Kungl. Maj:t vid föregående års behandling av denna titel.

Jag yrkar alltså, fru talman, bifall även tiU reservationen 26.

Herr ÅKERLIND (m):

Fru talman! Vi yrkar i reservationen 24 vid punkten 35 alt en särskild kommission tillsätts för narkomanvårdsfrågor. Kommissionen bör få till uppgift all mot bakgrund av det material som finns komma med förslag hur vården skall bedrivas. Vi tycker det är allvarligt att det samtidigt som narkotikaproblemet är så stort råder oenighet och osäkerhet om vilken vårdpolitik som skall föras. Delvis som en följd av delta är också vårdresurserna otillräckliga. Socialstyrelsen har nu framlagt viss vägledande information om narkomanvården. Men några egentliga råd och anvisningar för hur vården skall bedrivas är del ju inte.

Den kommission som vi förordar i reservationen bör bestå av parlamentariker och experter. Den kan också knytas till del centrala rådet för brottsbekämpning. Det kan också vara lämpligt därför att det är uppenbart all delta råd måste ägna stor uppmärksamhet åt narkotikafrågan. Men huvudsaken är att en särskild arbetsgrupp tillsätts och all den snart kan börja arbeta. Nog finns det arbetsuppgifter: Först och främst alt utforma en klar och bestämd vårdpoUlik mot bakgrunden av hittills vunna erfarenheter. Vidare att se till att vårdinsatserna så långt möjligt utformas som en behandlingskedja, där varje patient som varit i kontakt med narkomanvården får hjälp att komma i gång och följas upp så all behandlingsresultatet kan sältas i relation till de åtgärder som vidtagits. Om del sker systematiskt kan vi vinna ökad klarhet i fråga om behandlingsmetoder. Samordning av insatser av olika huvudmän och lämpligheten av ökad skyldighet för narkomaner atl söka vård samt saklig information om narkomanin är andra frågor som den av oss föreslagna kommissionen bör behandla.

Det har varit för myckel lålgåpolitik när det gäller narkomanvården. Det är hög tid alt få fram en plan för samordnade och effektiva insatser. Jag yrkar bifall tUl reservationen 24 vid punkten 35.

Jag vill också säga några ord med anledning av reservationen av folkpartiets ledamöter vid punkten 42 angående Bidrag till Länkrörelsen m. m. I reservationen begärs alt anslaget skaU ökas med ytterligare 400 000 kronor utöver den höjning som gjorts.

Det är myckel viktiga verksamheter som nu skall få bidrag ur anslaget - utöver Länkrörelsen också andra organisationer som sysslar med rehabUilering av narkotika- och alkoholskadade personer. Del gäller Levi Petrus' stiftelse, RlÄ-rådgivningsverksamhelen och andra verksamheter.

Vi kan från moderata samlingspartiets sida glädja oss ål att vi fått vårt ofta framförda önskemål i det avseendet tillgodosett. Det sammanlagda anslaget har också räknats upp med 600 000 kronor jämfört med föregående år.

Med anledning av att det anslag på 300 000 kronor som förra året ställdes till socialstyrelsens förfogande för försök med nya vård- och behandlingsformer inte heller disponerats kan vi inte nu förorda en ytterligare höjning. Jag har ett mycket stort intresse av att dessa frivilligorganisationer, som gör etl utomordentligt gott arbete, också får bidrag till denna verksamhet. Men nu finns det dock, enligt utskotlsmajoritetens förslag, en hel del pengar att dela på. Låt oss då först se hur det anslaget utnyttjas under året. Vi skaU följa frågan med uppmärksamhet. Då får vi ett bättre underlag för bedömningen till nästa år. Jag yrkar på den punkten bifall till utskottets hemställan.

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Fru talman! Det kunde vara frestande att ta upp en lång debatt kring en sådan stor fråga som den vi har alt diskutera, men jag tror att kammarens ledamöter är ganska glada om jag inte uppehåller mig vid dessa spörsmål alltför länge. Vi tar från tid till annan upp diskussioner om speciellt narkotikaproblemet men också de problem som rör de alkoholskadade.

Jag har vid ett tidigare tiUfälle beklagat att socialstyrelsen har dröjt så länge med sina - som vi har kallat dem - råd och anvisningar. Jag kan nu konstalera att de har kommit. Även om det inte är fråga om råd och anvisningar, fru talman, är det i varje fall en omfattande lägesbeskrivnmg och en vägvisare för dem som arbetar inom narkomanvården. Man har angivit en rad vägar för detta arbete.

Del är också intressant att konstatera atl de som man har tUlfrägat ute på fältet inle har en sådan behandlingspessimism som ibland gör sig gäUande i debatten, där man säger att ingenting hjälper — arbetet med narkomanerna är så svårt, och ingen människa har blivit rehabUilerad. Socialstyrelsen tillbakavisar detta och åberopar som grund härför en enkät som bl. a. har gått ut till sjukhus och sociala myndigheter. Del vore väl om man kunde få en ljusare syn på denna vård, så alt man kunde angripa problemen med litet bättre humör. Det behövs faktiskt. Man skall inte säga all det är en hopplös uppgift. Går man in i uppgiften med den synen blir den också hopplös. Det bhr ett resultat av den inställning som man har.

Jag tror att det var herr Hylländer som angav atl det skulle finnas 15 000 narkomaner i vårt land. Socialstyrelsen konstaterar atl del har skett en viss ökning sedan en räkning gjordes för 1968/69 och att vi i stort sett har alt räkna med 10 000. Det är ett ganska stort antal, men del är i varje fall mindre än 15 000. Socialstyrelsen konstaterar vidare alt de flesta av narkomanerna finns i storstadsregionerna - framför allt i Stockholm, där man har 5 000—6 000 narkomaner.

Vi har ofta här i riksdagen diskuterat om vården skall vara frivUlig eller om den skall bedrivas under tvång. Jag tror att det är ganska svårt att ta någon bestämd ståndpunkt i det avseendet. Vi måste dock hålla fast vid

113

8 Riksdagens protokoll 1973. Nr 60-61

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvärden

114

den tankegång som vi har, nämligen att friviUigvård är den bästa vägen, eftersom man alltid måste ha den människa som man håller på atl rehabihtera med sig. Har man henne emot sig, är det nästan en omöjlighet atl komma fram tUl målet. I specieUa fall måste man dock ta tUl tvång, helst mera kortvarigt. Barnavårdslagen och lagen om sluten psykiatrisk vård kan då användas.

Fru talman! Det pågår ganska mycket på det här området. Socialstyrelsen har alltså nyss kommit med sina, skall vi kalla det riktlinjer. Sedan gammalt arbetar en särskild grupp inom socialstyrelsen med del här. Del finns också en särskild sektion inom socialstyrelsen som på tjänstemannaplanet har alt handlägga det. Vi har nyss fått en brottskommission, och det är på väg att skapas ett råd för brotlsbekämpande. Den här frågan kommer också in där. Moderaterna föreslår nu alt man skall inrätta en särskild narkolikaseklion inom detta råd, men jag tror att man får låta rådet börja arbeta innan man går in på den saken.

Jag viU emellertid nu, när jag slår här, varna för att de pohsiära synpunkterna kommer i förgrunden. Självfallet hör missbruk och brottslighet Uiop. Brottsligheten genereras av narkotika- och alkoholbruk. Men den politiska situationen är ju för närvarande sådan att vi kan få så många pohser som regeringen begär, medan det är myckel svårare att få fram den sociala personal som behövs. När vi därtill har lagt ett skattetak på kommunerna, där de sociala centralnämnderna kan ha det besvärligt att få anslag, kan vi komma i det lägel att de polisiära åtgärderna skjuls i förgrunden i alltför hög grad. Jag vill alltså utnyttja det här lillfällel lUl alt varna för en sådan utveckling.

Vi har ständigt konstaterat — fast del inle alllid kommer fram ordentligt - atl alkoholskadorna är betydligt mera omfattande än de skador som kommer av narkotikamissbruket. Om vi har 10 000 som är narkotikaskadade, har vi säkert över 200 000 som är alkoholskadade. Det är alltså en stor skillnad. Det finns skillnader i själva graden av svårigheterna, men vi får i det här sammanhanget inte glömma bort all den problemalik som finns omkring alkoholfrågan.

Herr Hylländer var inne på den utveckling som sker i fråga om användandet av alkohol. Vi får säkerligen anledning att diskutera den saken senare, eftersom det sitter en alkoholpolitisk utredning. Jag hoppas att vi genom den skall få en alkoholpolitik som är värd namnet i vårt land. Men nu har vi alt diskutera vårdfrågan.

Det finns också några glädjande tendenser på vårdsidan som jag gärna vill understryka i mitt inlägg, bl. a. tendensen till övergång från tvångsvård liU frivillig vård. Vi bygger alltså ut den frivilliga vården, de enskilda anstalterna har ökat i antal, och även på de andra, erkända anstalterna går man över till frivillig vård. Den utvecklingen är att hälsa med stor tillfredsställelse. Vi bygger ut poUklinUcerna, och vi bygger ut inackorderingshemmen. AUt delta är en riktig och nödvändig tendens.

Jag hoppas bara att denna tendens inte skall bromsas upp av de bestämmelser som nu har kommit i fråga om statsbidraget till nykterhelsvården. Det har sagts att det har blivit ett mera schablonartat bidrag, och del undersöks hur bidraget skall utformas. Utskottet menar alt den undersökningen bör ske snarast. Utskottet anser att detta bör ges Kungl.

Maj:t till känna. Men jag befarar, herr socialminister, atl det blir den kommunalekonomiska utredningen som får hand om denna fråga och atl det kan komma att ta ganska lång tid innan vi får "ordning" på det här området. Jag är rädd - och det är anledningen tUl att jag säger detta -atl den frivilliga, öppna vården som.vi vUl ha kommer alt sättas i andra hand. Jag skulle bli glad om jag har fel på den punkten. Statsbidraget kom en gång till för att stimulera den öppna nykterhetsvården.

Del finns en reservation som gäller pengar till frivUliga insatser. Jag har inte så mycket mer att säga än det som herr Åkerlind anförde på denna punkt. Medel finns anslagna. Man kan fråga sig varför de inte kommit att utdelas trots att behovet nog är ganska stort. Vi bör alltså vänta och se vad som händer. Jag är emellertid mycket glad över del anslag på 600 000 kronor som socialministern har föreslagit. Vidare kan det enligt uppgift lUlkomma ytterligare pengar när propositionen kommer i anledning av brollskommissionen.

Sammanfattningsvis vill jag alltså säga, utan att direkt polemisera mot någon som har yttrat sig här tidigare, att många åtgärder är på gång. Vi kan önska kraftigare åtgärder, men de verktyg som vi önskar har vi i stort sett. För de människor som har hand om dessa frågor gäller det att ha verktygen all arbeta med.

Jag ber alltså, fru talman, att få yrka bifall till utskottets hemstäUan och avslag på de reservationer som finns under dessa punkter.

Nr 60

Onsdagen den 4 april 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Herr HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag instämmer i den förhoppning som herr Svensson i Kungälv uttalade om atl APU skall kunna komma med ett förslag som skall medföra atl vi får underlag för en verkligt adekvat alkoholpohlik.

Herr Svensson klagar över all del inte var tillräckligt ljusa målningar av den problematik vi behandlar och alt det rådde brist på gott humör. Jag vel inle om det finns fog för dessa påståenden. I varje fall fanns det ingenting i mitt anförande som var pessimistiskt på den här punkten utom del alt jag konstaterade alt tillståndet inle är tillfredsställande och att det behövs snabba och kraftiga åtgärder. I det fallet tror jag att herr Svensson kan hålla med mig. Han har heller inte sagt någol annat än alt del behövs kraftiga åtgärder beträffande både alkoholskadorna och narkotikaskadorna.

Vi skaU inte tvista om del finns 5 000 eUer 15 000 narkotikaskadade. Jag har uppgifter om 5 000 narkotikaskadade i Stockholm och 10 000 i landet för övrigt. De siffrorna är säkert inte orikliga och behöver inte skilja sig så särskilt mycket från uppgiften om 10 000, som herr Svensson har framfört. Även uppgiften om 10 000 totalt i landet är så stor alt den motiverar ytterst kraftiga åtgärder innan dessa 10 000 människor har hunnit bli helt nedgångna, I det fallet skaU jag be alt få hänvisa till de nyligen publicerade rapporterna om 50 ungdomar som dött av s. k, sniffning. Bara den uppgiften är tUlräcklig för atl vi skulle anslå betydande belopp för att rädda folk från atl hamna i denna situation.

Beträffande husa målningar kan jag bara säga — jag ville inle gå in på delta i mitt anförande för alt inle förlänga debatten i onödan - alt enligt vad  som redovisas om resultatet vid Strandgården har etl stort antal

115

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

människor blivit rehabihlerade i den frivilliga verksamhet som där har bedrivits. Jag kan mångfaldiga exemplen från den RlÄ-verksamhet som håller på atl växa ut över landet. Den bedrivs för närvarande i ett femtonlal län, och den kan öka snabbare om man får möjlighet och ekonomiskt bidrag all starta ytterligare verksamhet. Där finns det tidigare missbrukare som i dag är med och aktivt arbetar i rehabiliterande syfte i RlÄ-arbelel.

Beträffande de 300 000 kronor på femte huvudtiteln som enhgt herr Åkerlind och herr Svensson i Kungälv skuUe vara tillgängliga för försöksverksamhet och ställda till socialstyrelsens förfogande för stöd till nya vård- och behandlingsformer, så har de nog inle uppfatlats som tillgängliga för den frivilliga verksamhet på ideell och kristen grund som vi föreslår utökad i reservationen 26. Dessutom är 300 000 kronor av ökningen på 600 000 kronor i år till Länkrörelsen m. m. en normal ökning av del rena Länkanslaget. Därför återstår endast 300 000 till övriga organisationer. Del anser vi vara för dåligt, varför vi framställt vårt reservationsyrkande. Men jag är tacksam för klarläggandet, om del är så alt de omtalade 300 000 kronorna skulle slå till förfogande även för kristna och ideella organisationer utöver del av anslaget till Länkarna m. m. när det gäller vårdarbete bland alkohol- och narkotikaskadade.

116

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Fru talman! Alla siffror när det gäller antalet narkomaner i vårt land, herr Hylländer, är givelvis för höga. Jag ville bara säga delta därför att siffror i det här sammanhanget lätt rullar vidare, och socialstyrelsen har beräknat atl del är fråga om 10 000 sammantaget. När man nämner siffran 10 000 förstår ju alla att det i hög grad är en cirkasiffra — om det är 9 000 eUer 11 000 vel vi inte rUctigt.

För övrigt är det naturligtvis väldigt svårt atl göra den exakta mätningen av antalet människor som är narkotikaskadade, därför att de är ju alla skadade på olika sätt — de är i olika grad sjuka.

Vad det goda humöret beträffar riktade jag mig inte mot herr Hylländer eller övriga reservanter på någol sätt. Jag syftade på att det så många gånger sagts här och all det sprider sig en uppfattning i landet alt del är omöjligt att angripa detta problem — narkotikan går så djupt hos människor att vi inle kan rehabilitera dem. När nu socialstyrelsen i sin undersökning, som ju är grundad på en enkät bland dem som arbetar med detta på fältet, konstaterar alt påståendena är felaktiga och alt vi kan se med optimism på möjligheterna alt komma till rätta med narkotikaskadade, så tycker jag atl man skall stryka under del, därför alt det kan hjälpa oss alla och i första hand dem som arbetar med saken att se litet ljusare på del hela.

Jag har också, fru talman, noterat det härmed sniffningen. Det är ett allvarligt problem som hör samman med narkotikan, vilket vi även sagt när vi behandlat sniffningen i socialutskottet. Det hör också samman med alkoholproblemet, och därför skall allt detta behandlas i ett sammanhang.

När del gäller pengarna hoppas jag att vi skall få möjligheter alt ge bidrag, och vi får väl se i framtiden om pengarna räcker tUl eller inte.

Herr HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Fru talman! Låt oss då konstatera, Evert Svensson, alt det går atl hjälpa men att behovet är stort och att det i hjälparbetet behövs insatser och stöd både från samhällets sida och från friviUiga och ideella krafter som arbetar på ett mera personligt sätt. Jag menar atl del är de sistnämnda som behöver ökat ekonomiskt stöd från samhällets sida för alt resultatet av arbetet skall bli så lyckligt som möjligt. Jag bestrider inte att båda de här arbetssätten, om jag får uttrycka mig så, har haft positiva effekter, men jag vill understryka de personligt-ideeUa insatsernas betydelse.

Slutligen skall vi inte träta om hurvida vi har 10 000 eller 15 000 skadade narkomaner. Jag hade i mitt första anförande ordet cirka framför både 5 000 och 10 000; det borde räcka för att vi skall kunna samsas på den punkten. Men jag vUl än en gång understryka att jag hoppas på ett klarläggande av huruvida de där extra 300 000 kronorna finns tUlgängliga för det ideella arbete för hjälp åt alkohol- och narkotikaskadade som bedrivs exempelvis av DKSN i RIA-verksamheten; Strandgården, Bålbäcken och andra inte att förliga.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle;

Fru talman! Herr Hylländer talar som om jag skulle stå på en annan sida än han när det gäller pengarna till de frivUliga organisationerna, men herr Hylländer och jag tUlhör samma utskott, och han borde därför veta att jag har medverkat tUl atl de pengarna har kommit fram.

HerrGADD(s):

Fru talman! I motionen 1173 har NUs Hjorth, Karl Rask och jag föreslagit att den statliga nykterhelsvården vid våra alkoholislanslalter överförs till etl landstingskommunall huvudmannaskap. De kostnader som då överförs tUl landstingen bör enligt vår mening på lämpligt sätt ersättas av staten. Det stopp som nu gäller landslingskommunala skallehöjningar torde annars omöjliggöra en nödvändig ändring av huvudmannaskapet.

Den nuvarande ansvarsindelningen är enligt vårt synsätt olämplig, eftersom såväl den kroppsliga som den psykiatriska sjukvården åligger landslingen. Efter förändringen i huvudmannaskapet för den psykiatriska sjukvården för några år sedan har ju nykterhetsvården i landet kommit att åvila de huvudmän — staten och primärkommunerna — som inle har hand om sjukvården. Denna indelning vore rimlig ifall man kunde hävda att nykterhelsproblemen saknade medicinska och psykiatriska sidor. Så är ju inte fallet, utan den alkoholskadade har ofta svåra kroppsliga och psykiatriska sjukdomssymtom, varför den primärkommunala nykterhetsvården dagligen — om den skall kunna bli framgångsrik — måste samarbeta med landstingen och dess vårdresurser. De allra flesta är eniga om alt delta är sakernas tillstånd, och i olika sammanhang har del också från dem som dagligen sysslar med de här vårdfrågorna påvisats hur olämplig — ja, ofta skadlig — konstruktionen av vår nuvarande vårdapparat är. I direktiven för socialutredningen har exempelvis statsrådet Aspling framhållit nödvändigheten av att ompröva huvudmannaskapet

117

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

118

för våra alkoholislanslalter.

Man talar i detta sammanhang om två vårdprinciper, dels helhelsprin-cipen, dels närhetsprincipen. Tankegångarna bakom de två principerna är att de som har problem med alkoholen skall få sin vård och sin sociala hjälp planerade i ett sammanhang. Den medicinska avgiftningen är en kort och som regel enkel insats; den är nödvändig men blir helt meningslös om den sjuke inte samtidigt får sina problem uppklarade. Utan en lämplig bostad, utan arbete och ulan normal mänsklig kontakt är den medicinska insatsen ulan intresse. ÄlerfaUen i missbruk är också nära nog hundraprocentigt säkrade, om inte de sociala problemen lösts.

Inte ens om avgiftningen sker i ett nära samarbete med den primärkommunala nykterhelsvården lär insatserna bli framgångsrika, om inte också de psykiska och psykiatriska sidorna av sjukdomsbilden fått sin del av behandlingen. Det är stora pengar som årligen satsas från statens sida på detta vårdområde. Vi står just i begrepp all bevilja nära 125 mUjoner kronor bara för att täcka driftkostnaderna vid de statliga anstalterna och för atl ge bidrag till de erkända anstalterna. Frågan är om dessa pengar gör någon nytta. Många vUl t. o. m. hävda att den nuvarande konstruktionen är direkt skadlig för flertalet som utsätts för denna vårdapparats behandling. Vilken möjlighet att komma till rätta med sina problem har en alkoholsjuk från de nordligaste delarna av landet, som tvingas tUl behandling på Venngarns alkoholistanstall nära 100 mU från sin boningsort? Ryckt ur sin naturliga livsmUjö, skild från de människor som han tidigare levt tUlsammans med och beroende av främlingar ulan närmare kännedom om den personliga bakgrunden har den alkoholsjuke givetvis nästan inga möjligheter alls tUl rehabilitering.

På andra vårdområden än nykterhelsvården har nu samhället börjat tUlämpa vettigare behandlingsmetoder. Jag tänker på kriminalvården. Kriminalvårdsberedningen föreslog i sitt betänkande förra året att de som dömts till frUietsberövande straff som regel skall avtjäna strafftiden så nära sin hemort som möjligt. Strafftiden skall lUl stor andel användas för att förbereda frigivningen — för att lösa de sociala problem som den straffade har. Detta skall bl. a; ske genom en samordning av kriminalvårdens resurser med de resurser som samhället i övrigt har inom sjukvårdens, utbildningens, socialvårdens och arbetsmarknadens fält.

I årets statsverksproposition genomförs de första delarna av kriminalvårdsberedningens förslag. Inom kriminalvårdens område försöker man alltså genomföra närhets- och helhetsprinciperna. Finns del då över huvud laget några skäl för att inte försöka göra det också inom nyklerhelsvårdens område?

Som vi motionärer ser det finns det inga skäl alls — inga vettiga i varje fall. De försök som för närvarande görs i Uppsala på Ulleråkers sjukhus tyder på att resultaten av en samordning mellan primärkommunnens nykterhetsvårdande insatser med de vårdresurser som ett psykiatriskt sjukhus äger är mycket lovande. Inte minst verkar kostnaderna för denna mer framgångsrika vårdform vara betydligt lägre än de vi i dag måste täcka för statens alkoholislanslalter. Det vore ytterst beklagligt om ekonomiska motiveringar skulle få hindra staten att överlåta huvudmannaskapet på landstingen. Sådana motiveringar är formalistiska eftersom

staten i dag redan läcker dem över sin budget. Kan landstingen bättre lösa vårdfrågorna än staten bör landstingen få göra jobbet. Staten kan använda de resurser som har anslagits tUl den i stort resultatlösa nuvarande behandlingen vid alkoholistanstallerna till bidrag för att läcka de ökade kostnaderna hos landslingen.

Vi har kunnat observera atl nykterhetsvårdens anstaltsulredning föreslagit åtgärder som i viss mån förverkligar våra förslag. Det beklagliga är alt man även i detta utredningsförslag utgår från alt del finns människor som måste vårdas på anstalter av rUcskaraktär. Etl slags "fjärrprincip" knäsättes för hela Norrland, som skulle få sina medicinska och psykiatriska resurser förlagda tUl Venngarn nere vid Mälaren. Detta är beklagligt och får kanske ses som ell resultat av att socialulredningen ännu inte kunnat lägga fram sitt betänkande. De resurser som redan finns inom den gängse sjukvården bör nyttjas också i den delen av Sverige. Det är orimligt att föråldrade vårdprinciper måste tUlämpas för Norrland bara därför att huvudmannaskapsfrågan inte fått en lämplig lösning.

Det finns dock - fru talman — ljusa tecken för en vettigare och mänskligare organisation av nykterhelsvården i landet. Statsrådet Aspling har i statsverkspropositionen, ulan närmare kommentarer, redovisat tankegångarna bakom helhets- och närhetsprinciperna. Han har också, som redan påpekats, i direktiven för socialutredningen beställt en översyn av huvudmannaskapsfrågan.

Socialutskottet har nu i sitt belänkande nr 5 omsorgsfullt redovisat det arbete som för närvarande är på gång. Utskottet gör bl. a. gällande atl nyklerhelsvårdens anstaltsutrednings förslag delvis tillgodoser våra synpunkter. Under motivering all socialutredningen inom en snar framtid kan förväntas lägga fram förslag i frågan anser utskottet del inte motiverat att riksdagen nu vidtar några åtgärder. Vi motionärer kan godta detta under förutsättning all socialutredningen verkligen inom en snar framlid lägger fram ett förslag. Vi vill emellertid kraftigt understryka vikten av atl en vettigare organisation skapas. Vi kommer att följa frågan med största intresse.

Nr 60

Onsdagen den 4aprn 1973  ■

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

I delta anförande instämde herr Hjorth (s).

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag begärde ordet innan herr Gadd hade kommit tUl slutet av sitt anförande, och jag kan egentligen bara understryka del han sagt i anförandels sista del.

Anstallsutredningen har arbetat färdigt, och dess belänkande är ute på remiss. Socialulredningen har hand om frågan om huvudmannaskapet, och hela liden talas det om en sammanhängande vårdkedja ulan några sektioner i vården. Vi har nu den öppna vården och den slutna värden, och emellan dem förekommer ibland dålig kontakt. De hör ihop med sjukvården, och vi vet också all över hälften av dem som behandlas inom alkoholistvården behandlas inom landstingen, inom sjukhusens ram.

En utveckling är alltså på gång i precis den riktning som herr Gadd har pläderat för.

119

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

120

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Evert Svensson och jag är nog överens om ganska mycket i de frågor vi just nu diskuterar. SärskUt tror jag det gäller synen på nykterhelsvård och alkoholpolitik. När det gäller nykterhelsvården har vi gemensamt, utgående från var sin motion, lyckats få socialutskottet att tUlstyrka ett förslag om översyn av statsbidragsreglerna för den öppna, kommunala nykterhetsvården, som vi båda, säkert på goda grunder, tror mycket på; del är ett av de vårdområden där resultatet ger oss anledning tUl den ljusare och litet gladare syn och det goda humör som herr Svensson i Kungälv så gärna ville se. Jag är däremot inte lika övertygad om att del finns så stor anledning lUI ljus optimism när vi kommer över tUl narkotikafrågorna och narkomanvården.

Det finns en såvitt jag förslår för vårdresultatet helt avgörande skillnad mellan alkoholister och narkomaner, och det är alt den alkoholsjuke som regel mycket ofta och under långa perioder visar en egen, stark viha att få vård och hjälp och även söker vård och hjälp inom de öppna, frivilliga vårdformerna. Vederbörande får där en vård som i mycket stor utsträckning leder tUl goda resultat, även om man också i fråga om alkoholistvården får räkna med att återfallen i missbruk, för all citera en tidigare talare, är myckel talrika och många gånger närmar sig 100 procent. Även om man lyckas lösa vederbörandes sociala och psykologiska problem är återfallsprocenlen mycket stor. Men det är också myckel goda utsikter att för varje återfall hjälpa vederbörande på fötter igen.

Narkomanerna må vara 10 000 eller 15 000; vi skall komma ihåg att vi med dessa siffror endast talar om de gravt skadade. Vi har ingalunda räknat med alla haschrökare och liknande. Då skulle vi nå helt andra siffror.

Med dessa 10 000 eller 15 000 narkomaner förhåller det sig på ett annat sätt än med de alkoholskadade. När det gäller dem har vi sällan alt räkna med någon önskan om vård och hjälp. Vi vet atl den avancerade narkomanen söker vård egentligen bara i en enda situation, och det är när knarket har tagit slut. När del genom pohsens och tullens insatser eller på annat sålt blir ont om narkotika och abslinenssvårigheterna sätter in, då söker narkomanen vård, men inte för sitt beroende utan för sina abstinensbesvär, vUket är en helt annan sak. Skall vi ty oss till den vårdvilja som finns hos avancerade narkomaner, lär vi inle ha stor anledning all hoppas atl vi skaU kunna se lika ljust på vårdsektorn som på den öppna och frivilliga alkoholislvården.

Herr Åkerlind sade atl det är tragiskt alt vi famlar och inle kan komma överens om vad vi skall göra. Jag tycker atl vi borde kunna komma överens ett stycke längre än vi gjort hittills. Här har nu föreslagits att det bör inrättas en särskild narkolikakommission, som skall ha tillräcklig tyngd och auktoritet för all kunna och våga föreslå även åtgärder som i vissa kretsar kanske är impopulära. Vi behöver inte tvista om benämningar och organisationsformer. Inte spelar del så stor roll om man knyter en sådan kommission såsom en arbetsgrupp till den redan etablerade brollskommissionen eller om man låter den stå fri, och inte spelar det så stor roll om man kallar den för kommission, kommitté eller

utredning - det är inte alls del väsentliga. Men atl vi behöver en grupp och en instans med exklusivt uppdrag att ta itu med just de här frågorna borde vi snart vara överens om.

Jag vill inte uttrycka mig hårt i del här sammanhanget, men nog får man ett intryck av att vi år efter år skyller ifrån oss på än det ena, än det andra. Här skaU brollskommissionen - nu senast — la hand om även narkotikaproblemen. Här har vi år efter år hört talas om socialutredningen, som skulle komma med lösningar, vi har haft den s. k. herrklubben av verkschefer, som vi länge har skyllt på och sagt att vi väntar all någonting där skulle hända. Vi har vidare väntal på råd och anvisningar frän socialstyrelsen, och vi har därifrån fått vägledande information, som vi tackar för men som inte räcker.

Efter allt detta och när vi vel hur svårt problemet är — vi vet atl det långtifrån är begränsat tiU några storstadsregioner, ulan alt del mer och mer bUr ett problem för hela landet, för landsortsstäder och rena småsamhällen; vi får drastiska och kusliga rapporter därifrån nu — när vi vet aUl delta, skulle vi då ändå inle kunna enas om att ge några förståndiga och i de här frågorna väl insatta personer uppdraget alt ägna sig exklusivt åt alt hitta former för all bekämpa själva förekomsten av narkotika, för alt få människorna till vård samt för att få den vården effektiv?

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Fru talman! Eftersom jag år efter år har väckt motioner om tillsättande av en särskild kommission för atl bekämpa narkolikafaran har jag anledning alt i dag uppskatta att regeringen uppenbarligen har sett del som en vinst alt få ha människor från de olika partierna med i ett centralt råd. Det är bara litet betänkligt — där instämmer jag helt med herr Svensson i Kungälv — om man ser detta bara som en fråga om atl bekämpa brott och glömmer del rent sociala syftet med denna kommission. Jag hoppas att detta centralråd - om del nu är så svårt att »göra någonting helt nytt och om man viU använda det — ser som sitt främsta mål att fylla de sociala uppgifterna. Det är det vi har efterlyst år efter år.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 34

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 35

M o m.  1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 24 av herr Hamrin m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

121

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

Den   som   vUl   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 35 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 24 av herr Hamrin

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  223

Nej  -    89

Avstår —      3

122

M o m.  2

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 25 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 35 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  243

Nej  -    66

Avstår —      6

Punkterna 36-41

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkter hemställt.

Punkten 42

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 26 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 42 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 26 av herrar Hamrin

och Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej -    54

Avstår -      3

Nr 60

Onsdagen den 4 aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta föredragningen av detta betänkande samt behandhngen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 9 Interpellation nr 71 om fastläggande av ett hela landet omfattande Qärrtrafiknät

Ordet lämnades på begäran till

Herr TURESSON (m), som yttrade:

Fru talman! Etl hela landet omfattande system av allmänna kommunikationer måste innebära en långt driven samordning av kollektiva trafikmedel av olika funktion och karaktär. Fyra olika nivåer kan därvid urskiljas;

1.      riksomfattande nät av fjärrtrafikleder med

            låg eUer buss och

            inrikesflyg

            regionallrafik med låg eller buss samt

            lokaltrafik av olika slag.

För att den trafikförsörjningsplanering som nu utföres av länsstyrelsernas planeringsavdelningar på etl effektivt sätt skaU kunna samordnas med fjärrtrafiken fordras självfallet kunskap om hur det framtida fjärrtrafiknätet kommer att se ut. Statsmakterna har ännu inte tagit ställning till denna för trafikplaneringen fundamentala fråga. Inom SJ har man emellertid sedan länge arbetat med ett fjärrtrafiknäl, där långväga järnvägs- och busslinjer kompletterar varandra.

Eftersom det är nödvändigt alt det i länsstyrelserna pågående trafikplaneringsarbetet inpassas i fjärrtrafiknätets maskor, anhåller jag om kammarens tUlstånd att till herr kommunikationsministern fä ställa följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att huvuddragen av ell hela landet omfattande fjärrtrafiknäl fastlägges i så god tid att det kan ligga tUl grund för länens Irafikförsörjningsplanering?

Denna anhåUan bordlades.

123

Nr 60                     §   10 Upplästes följande liU kammaren inkomna ansökan:

Onsdagen den

4 anril 1973           ' riksdagens kammare

-------------------- ----- Undertecknad   begär   härmed   ledigt   från   riksdagsarbetet   den   24

aprU—10 maj 1973 p. g. a. officiellt besök i Venezuela och Cuba.

Stockholm den 4 april 1973

Sven Moberg

Kammaren biföU denna ansökan.

§ 11 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 72 med förslag till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.

§   12 Anmäldes och bordlades

Juslitieutskottets betänkanden

Nr 16 i anledning av motion angående straffpåföljden vid lolalvägran av värnpliktig

Nr 18 i anledning av propositionen 1973:37 i vad avser förslag liU lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund jämte motioner

§   13  Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr  1738 av herrar Henmark och Nelander avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:32 med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m. m.

Nr  1739 av herr Magnusson i Borås m. fl. avlämnad i anledning av Kungl.  Maj:ls proposition  1973:44 angående ändringar i skalteuljämningssystemel för kommunerna m. m.

Nr  1740 av fru Berglund m. fl.

Nr  1741  av herr Bohman m. fl.

Nr  1742 av  herrar Petersson   i  Röstånga  och   Taube avlämnad i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:45 med förslag om allmän tandvårdsförsäkring, m. m.

Nr  1743  avherrar Andersson i Örträsk och HäU

Nr  1744 av herr Nilsson i Tvärålund

Nr  1745  av herr ÖhvaU m. fl. avlämnad  i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:50 angående medlen i den fortsatta regionalpoliliska stödverksamheten m. m.

124

§ 14 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen

av

Nr 166 Herr JonMon i Alingsås (fp) tUl herr socialministern om åtgärder mot sniffning bland barn och ungdom:

VUka åtgärder avser regeringen att vidtaga med anledning av de

senaste dagarnas larmrapporter om många dödsfall bland barn och

ungdom på grund av sniffning?

Nr 167 Herr Stjernström (c) lUl herr jordbruksministern angående det av skogspoliliska utredningen föreslagna avgiftssystemet:

Är statsrådet  beredd  atl  ta  avstånd  från del av skogspohtiska

utredningen   föreslagna  avgiftssystemet  som  bl. a.   kan leda till en

orimUg kalhuggning?

Nr 168 Fröken Bergegren (s) tUl herr utrikesministern om lUlsältande inom Europarådet av en expertutredning rörande kampen mot narkotikan:

Delar den svenska regeringen den uppfattning som Europarådets rådgivande församling uttalat i sin rekommendation nr 679, antagen den 19 oktober 1972, att inom Europarådet bör tUlsättas en expertgrupp, vilken i första hand skulle få tUl uppgift atl utreda vilken roll Europarådet bör ha i kampen mot narkotikan och för atl komma tUl rätta med narkotikamissbrukets skadeverkningar i Europa?

Nr 169 Fröken Hörlén (fp) tUl herr utbUdningsministern om möjlighet för adjunkter m. fl. att erhålla tjänst som speciallärare:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidtaga i avsikt att göra det

möjligt för adjunkter och jämförbara lärare atl erhålla tjänst som

speciallärare?

§   15 Kammaren åtskildes kl. 18.07.

Nr 60

Onsdagen den 4aprU 1973

Ungdoms-, nykterhets- och narkomanvården

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert