Riksdagens protokoll 1973:58 Fredagen den 30 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1973:58
Riksdagens protokoll 1973:58
Fredagen den 30 mars
KL 13.00
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. verkningarna av att ej anta erbjudet arbete
§ 1 Justerades protokollen för den 22 innevarande månad.
§ 2 Herr talmannen meddelade att herr Eriksson i Bäckmora enligt tiU kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven ytterligare under tiden den 1—30 april.
Herr Eriksson i Bäckmora beviljades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.
§ 3 Ang. verkningarna av att ej anta erbjudet arbete
Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för atl besvara herr Lövenborgs (vpk) den 20 februari framställda interpeUation, nr 44, och anförde:
Herr talman! Herr Lövenborg har frågat vad jag anser om bestämmelser som innebär all ekonomiska repressalier drabbar människor som av olika skäl ej anser sig kunna anta erbjudet arbete som ligger myckel långt från hemorten eller i sådana fall då icke avtalsenliga förhållanden råder samt om det förbereds någon översyn av arbetslöshetskassornas regler eller nya direktiv till AMS som sammanfaller med de i interpellationen framförda synpunkterna.
Jag vill erinra om att utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet ingående har behandlat de frågor som herr Lövenborg tar upp i sin interpellation. En proposition har nyligen lagts fram för riksdagen på grundval av utredningens betänkande. I propositionen framhålls alt det primära målet för arbetsmarknadspolitiken är all bereda sysselsättning ål den som är arbetslös. Med denna utgångspunkt diskuteras bl. a, under vilka förhållanden vägran att anta anvisat arbete skall kunna leda tUl avstängning från rätt till ersättning från arbetslöshetskassan. Riksdagen får alltså under våren tillfälle att ta ställning till dessa frågor.
Herr LÖVENBORG (vpk):
Herr talman! Jag ber alt få lacka inrikesministern för svaret på min interpellation. Del är ganska klart att det skulle få den här karaktären, Interpellationen väcktes ju långt innan propositionen om arbetslöshetsförsäkringen hade lagts fram, och del är väl ingenting att säga om alt inrikesministern nu hänvisar till propositionen och till den sakbehandling som kommer atl ske.
Jag har emellertid läst igenom propositionen för atl se i vilken omfattning den kommer atl elimmera de konsekvenser som jag har anfört kan drabba människor som av olika skäl inle kan anta erbjudet arbete.
191
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. verkningarna av att ej anta erbjudet arbete
192
Jag måste säga att i det faUet är jag besviken på svaret. Jag vUl också framföra den meningen atl del måste företas ändringar i anslutning till riksdagsbehandlingen.
Alt frågan ställdes var beroende på all jag när interpellationen skrevs konfronterades med ett par fall som gjorde mig myckel upprörd därför alt jag tyckte all här hade man verkligen inle tagit hänsyn till rent mänskliga aspekter utan man hade bara gått efter kalla och hårda paragrafer. Jag redogjorde i interpellationen rätt utförligt för etl par avslängningsfall. Jag förstår alt inrikesministern inte nu finner anledning alt diskutera de konkreta fallen, men jag vUl i alla fall ge en kortfattad bakgrund till interpellationen.
I Tornedalsbyn Muoniovaara allra längst uppe i Norrbotten blev två arbetare avstängda från arbetslöshetsunderstöd därför att de hade tackat nej till erbjudet vägarbete i Stockholmstrakten, Båda avstängningarna överklagades till AMS, senare lUl försäkringsdomstolen, I båda fallen fastställde man besluten om avstängning.
Den ene mannen, som var skild, anförde alt han inte ville förlora kontakten med sin sjuåriga dotter därför atl del i den situationen inte kunde vara bi'a vare sig för honom eller för henne. Den andre mannen hade dålig rygg och hade haft långa sjukskrivningsperioder just för den sakens skull. Han ansåg följaktligen inte alt vägarbete var vidare lämpligt för honom. Han anförde dessutom som ett skäl all han inte ville bo i barack i Stockholm, vilket skulle ha blivit fallet.
Varken AMS eller försäkringsdomstolen kunde fästa någon vikt vid sådana triviala omständigheter som atl en far inle ville lämna sin dotter eller att den andre mannen inte kunde tänka sig en baracktUlvaro i Stockholm,
Till allt detta kommer ju all man här anvisat människor arbete ca I 50 mU från hemorten. Jag måste säga att jag blev upprörd när jag konfronterades med just dessa fall.
Är del verkligen mänskligt och humant alt människor skall tvingas att ta erbjudet arbete över 100 mU från hemorten? Var finns respekten för del rent mänskliga? Kan del ingenting betyda att en liten flicka har behov av kontakten med sin far eller att en annan, som är van vid näi'heten till naturen och en hygglig bostad, inte kan tänka sig en baracktillvaro i Stockholm eller i en annan storstad?
Ja, sådana frågor kan man ställa sig, och i propositionen har man också snuddat vid dem. Jag vill inte anklaga de tjänstemän som har handlagt ärenden av den här typen. De har naturligtvis följt paragraferna, och där har inte funnits plals för mänskligt hänsynslagande.
De har varit skrivna så atl de skall passa in i mönstret av en destruktiv folkomflyttningspolitUc, där del inte har funnits plats för de vanliga människornas rätt att välja. De har anpassats för all man skall kunna försörja storkapitalet med arbetskraft, där storkapitalet så kräver - de har varit skrivna för att underlätta den kapitalistiskt styrda strukturomvandlingen.
Den politiken har skapat många tragedier. Folk har ryckts upp ur sin invanda tillvaro, från den bygd där de är fast förankrade, från sin vänkrets och från den bygd där de har sina hjärtan.
De har kastals in i betonggellon i storstäderna, famUjer har splittrats, människor har brutits ned, Alla kan nämligen inle ryckas upp och planteras om tUl de områden som behöver försörjas med arbetskraft.
Jag har tidigare — och jag vUl göra del ännu en gång — karakteriserat detta som en kall, rå och cynisk polilUc som ur både mänsklig och moralisk synpunkt måste förkastas. Man skall inle kunna tvinga folk all la jobb hur som helst och var som helst därför alt paragrafryttare sitter och anser, all det handlar om "erbjudet lämpligt arbete". Del som för tjänstemannen på AMS eller högre upp bedöms som lämpligt arbete kanske inte alls är det ur individens synpunkt. Man skall kunna ta hänsyn till rent mänskliga aspekter, som inte alls behöver ha med sjukdom eller liknande saker alt göra. Behovet atl exempelvis vara nära sin familj skall också kunna beaktas.
Det var därför med stort intresse som jag läste dels inrikesministerns svar på min interpellation, dels förslaget lUI ny lag om arbetslöshetsförsäkringen.
Jag måste upprepa atl jag tyvärr blev besvUcen, Departementschefens skrivning innehåller en rad myckel bra formuleringar, men när del gäller frågan om vad som skaU karakteriseras som "lämpligt arbete" är inrikesministern inle alls. beredd alt föreslå några avgörande förändringar utan ,säger i stället, atl nuvarande regler är tämligen bra och att någon förändring inte är påkallad.
Jag vUl hävda alt de nuvarande reglerna, som ger möjligheter all avstänga människorna, inte alls är bra. Del är inte heller bra all del inte i propositionen vidtagits några radikala förändringar i den riktning som jag efterlyser, vilka skulle göra att man kunde se mänskligare på individers vägran all anta erbjudet arbete, exempelvis av de skäl som jag här har nämnt.
Jag vill verkligen också hoppas att man vid den slutliga behandlingen företar ändringar just på den här punkten. Gör man ingen ändring här, betyder del fortsatta möjligheter till tvång mot individer, av just den typ jag har talat om - alltså atl bestämmelserna kan användas för fortsatt tvångsförflyttning.
Herr inrikesministern HOLMQVIST:
Herr talman! Jag tycker att det skulle finnas anledning atl komma lUI en annan uppfattning än vad herr Lövenborg har gjort när man läser del förslag som är framlagt. Där sägs det ju i 5 § första stycket atl erbjudet arbete skall anses lämpligt, om "inom ramen för tillgången på arbetstUlfällen skälig hänsyn tagils till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden", I andra punkten sägs del vidare all arbetet skall anses lämpligt om "anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår lUl den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant ej finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga förelag' utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer", I en senare punkt heter del att förhållandena på arbetsplatsen skall motsvara "vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall".
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. verkriingarna av att ej anta erbjudet arbete
193
13 Riksdagens protokoll 1973. Nr 56-59
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. verkningarna av att ej anta erbjudet arbete
194
Jag tror nog all del finns stora förutsättningar atl inom ramen för denna författning ta de mänskliga hänsyn som herr Lövenborg efterlyser. Jag är verkligen förvånad över alt han inte har observerat alt sådana hänsyn las av kassorna och av kassornas styrelser när de har att pröva enskUda ärenden.
Del är självklart atl man måste ställa vissa krav på den enskUde kassamedlemmens vUlighet att ta ett anvisat arbete, om det är lämpligt för honom. Det är ju rimligt redan av del skälet att de övriga medlemmarna i kassan, hans kamrater alltså, får finna sig i samma situation. De får kanske inte alllid arbeta under de mest gynsamma förhållanden och kanske inle där de helst skulle vUja ha sitt arbete men ändå medverka till att finansiera de resurser som står tUl förfogande för den som råkar bli arbetslös. Det är naturligtvis ett intresse för alla kassamedlemmarna atl man gör en så objektiv bedömning som möjligt av den enskUde medlemmens förutsättningar all la det arbete som anvisas. Del är således också fråga om, tycker jag, en viss lojalitet inom kassorna. Detta kommer ju bäst till uttryck genom alt vi har den ordningen alt kassornas styrelser har att la ställning till frågan om del skall ske en avstängning. AMS-ljänstemannen kan rapportera alt vederbörande vägrat all la etl anvisat arbete, men i sista hand ankommer del alltså på kassorna att ta ställning. Jag har också framhållit i propositionen att jag anser att det är värdefullt att man på det sättet kan få en belysning av situationen på de speciella arbetsområden som kassorna täcker. Jag har framhållit del som en fördel i förhållande till den ordning som fått tillämpas om man hade gjort ett obligatorium.
Jag vill gärna säga att i vårt samhälle, med all den ofullkomlighet som kännetecknar delta liksom andra samhällen, ställs det självklart vissa krav på individerna all de måste efter måttet av sin förmåga hjälpa lUI i det produktiva arbetet. Och jag tror att det uppkommer ännu större tragedier, om inle den enskilde ändå visar vilja all ge sitt bidrag tUl det allmänna framåtskridandet genom alt delta i arbete utan i stället låser sig fast i en bestämd position och, vilket sker i vissa fall, avvisar praktiskt tagel allt arbete som erbjuds.
Jag målar således med del en karikatyr — det är inle det problem som herr Lövenborg är ute efter — men låt mig återkomma till kärnfrågan; Jag tycker all författningarna som de är utformade ger goda möjligheter för att ta de mänskliga hänsyn som herr Lövenborg har efterlyst.
Herr LÖVENBORG (vpk):
Herr talman! Del är aUdeles klart att man måste ställa vissa krav på människor, och det är också rikligt som inrikesministern säger alt jag naturligtvis inte har avsett dem som under alla förhållanden och i alla situationer avvisar erbjudet arbete.
Däremot menar jag fortfarande all den föreslagna lagtexten ger möjligheter till godtycke. Naturligtvis kommer vi att diskutera den här lagen vid ett senare tillfälle. Jag har emellertid redan läst den. Del är klart all allting kan tolkas på olika sätt, men kvar står ändå del faktum att det i stor utsträckning är en bedömningsfråga, där jag inle är helt säker på alt del som för individen bedöms som viktigt, nämligen rätten all av vissa
skäl avvisa erbjudet arbete, kommer alt bedömas vara lika viktigt av dem som behandlar fallen. Det slår ju i den föreslagna lagtextens 27 § atl avstängning kan ske, om försäkrad lämnar sitt arbete frivilligt och utan giltig anledning. För individen kan del alltså framstå som en giltig anledning atl han lämnat arbetet därför att han inle stått ut med alt leva i en barack eller alt under långa perioder vara skild från sin famUj, men förmodligen kommer det inle i framtiden - lika litet som nu - att räknas som giltig anledning. Jag har i varje fall inte tolkat innehållet på del sättet.
"Avstängning" heter det, om erbjudet lämpligt arbete har avvisats. Men om del erbjudna lämpliga arbetet ligger hundratals mU från hemorten, är frågan: Har då individen rätt alt avvisa arbetet såsom olämpligt för honom? Jag kan inte finna atl man på dessa punkter har kommit med något radUcalt nytt, och det tycker jag är en myckel allvarlig brist, som bör rättas till. Det finns också andra brister, lika väl som det finns många bra saker i propositionen, men del får vi väl tUlfälle alt diskutera senare.
Herr inrikesministern HOLMQVIST:
Herr talman! Jag noterar atl herr Lövenborg i varje fall inle ställer anspråken atl den enskUde helt kan avgöra detta, utan atl det självfallet måste bli en annan bedömning.
Jag håller vidare med honom om all vi kan ha anledning all spara den vidare debatten i frågan tills det blir tillfälle tUl diskussion här i kammaren sedan utskottet har behandlat den proposition som är framlagd.
Herr LÖVEN BORG (vpk):
Herr talman! Jag lovar all vi skall återkomma. Jag anser denna proposition så viktig.;atl del finns all anledning alt myckel noga gå igenom och diskutera den. Det finns, som jag sade också bra saker där — jag är inle blind för det — och jag noterar också detta med tillfredsställelse. Men det som fortfarande ur de arbetandes synpiinkt bedöms som dåligt måste ju rättas till — därigenom kommer herr Holmqvist att få ännu större anledning alt säga atl det är ett bra förslag. Möjligheterna till förändringar finns ännu ett tag, och de möjligheterna tycker jag att alla goda krafter bör tillvarata.
När det gäller avstängningsreglerna är det tyvärr så, att de i alltför hög grad har präglats av uppfattningar som hittUls varit riktningsgivande. Del ullrycks också i propositionen, där del i fråga om avstängning sägs: "Bedömningen härvidlag har kommit atl påverkas av den rnoderna aktiva arbetsmarknadspolitikens grundvärderingar." Så står det som förklaring. Jag tycker all den moderna aktiva arbetsmarknadspolitiken, som del heter, i myckel hög grad har gått ut på all direkt och indirekt använda tvång för att flytta folk till olika områden, och del är de möjligheterna som inte bör lämnas i lika obeskuret skick som tidigare varit fallet.
Herr inrikesministern HOLMQVIST:
Herr talman! Denna fråga har naturligtvis en mycket stor räckvidd och begränsar sig inle bara till de synpunkter som herr Lövenborg
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. verkningarna av att ej anta. erbjudet arbete
195
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. ombyggnaden av vägsträckan Årjäng- Sandaholm
anlägger. Del är inle bara en fråga om villighet att geografiskt flytta på sig, del är också en fråga om vUlighet att ta arbete.
När vi hade skilts åt i natt tog jag en bil hem. Den som salt vid ratten visade sig vara fil. kand. Trots att han hade avlagt denna examen hade han tagit del här arbetet, som naturligtvis låg helt vid sidan om del som han hade tänkt sig, därför atl han vUle göra en nyttig insats. Han var chaufför nu, emedan han ansåg alt man måste ta del arbete som finns.
Detta är en annan sida av problemet - en villighet atl ta erbjudet arbete, även om del ligger utanför vad man har väntat sig. Men vi får anledning all återkomma till dessa frågor.
Överläggningen var härmed slutad.
196
§ 4 Ang. ombyggnaden av vägsträckan Årjäng—Sandaholm
Herr inrikesmmistern HOLMQVIST erhöll ordet för alt besvara herr Gustafssons i Säffle (c) den 6 mars framställda interpeUation, nr 55, och anförde:
• Herr talmari! Herr Gustafsson i Säffle har frågat om jag är beredd atl medverka till alt ombyggnaden av sträckan Årjäng-Sandaholm på E 1 8 i Värmland påbörjas snarast möjligt.
Del är arbetsmarknadsverkets uppgift alt med hänsyn tUl läget på arbetsmarknaden' bedöma såväl behovet av beredskapsarbeten i olika delar av landet som arten av de beredskapsarbeten som bör komma i fråga. Det är också arbetsmarknadsverket som på grundval av sådana bedömningar och inom ramen för tillgängliga medel beslutar om igångsättning av beredskapsarbeten. I den mån vägbyggande härvid anses lämpligt som beredskapsarbete sker valet av byggnadsprojekt bland sådana projekt söm vägmyndigheterna har angelägenhetsgraderat.
Efrligl vad jag har erfarit äv chefen för kommunikationsdepartementet har ombyggnad av väg E 18 mellan Årjäng och Långserud inle kunnat inrymmas i de fastställda flerårsplanerna för vägbyggandet under femårsperioden 1973—1977. För delslräckan Åriäng-Sandaholm av denna väg är érriellertid planeringen färdig, och vägverket har angett ombyggnad av denna sträcka som lämpligt beredskapsarbetsprojekt.
Herr GUSTAFSSON i Säffle (c):
Herr talman! Jag ber alt få tacka inrikesministern för svaret på min inlerpellarioh. Anledningen till att jag framställde den var främst den höga arbetslöshet som vi har i Värmland men också E 18 :s dåliga beskafferUiel på sträckan Långserud-Årjäng.
Även om arbetslösheten har minskat något mellan februari och mars, uppvisar Värmland dock fortfarande drygt 4 400 arbetslösa. Att antalet lediga platser har minskat gör inte bilden ljusare. Byggarbetsgruppen, som ju överlämnat sin första promemoria till inrikesministern, framhåller särskilt vägbyggandet som lämpligt beredskapsarbete. Detta är naturligt. Förutom atl det ger arbete åt dem som är direkt sysselsatta med vägbyggandet skapar del en "kringsysselsättning" i bygden. Lastbilar,
vägmaskiner etc. får fullt jobb, olika malerialleverantörer får ökad försäljning, reparationsverkstäder får mera arbete osv. Det skapar alltså en aktivitet som är av stor betydelse i sådana här bygder och särskilt naturligtvis för dem som går utan jobb.
Om man sedan, som i det här fallet, kan kombinera beredskapsarbetet med ett så angelägel projekt som ombyggnad av E 18 i Värmland på sträckan Långserud—Årjäng, har man slagit två flugor i en smäll. Som jag framhöll i min interpellation är E 18 på den här sträckan under all kritik. Om vi i Värmland skall få en chans till höjd standard krävs förbättrade vägar. Goda transportmöjligheter spelar en avgörande roll vid förelagsetableringar och för människors möjligheter att snabbt förflytta sig mellan bostadsorten och arbetsplatsen.
Den höga trafikintensiteten på den här vägsträckan understryker ytterligare skälen till att ombyggnaden snabbt måste komma i gång. I sitt nuvarande tillstånd är E 18 på den här omtalade sträckan en uppenbar trafikfara. Enligt uppgift slår också vägsträckan Ärjäng-Sandaholm högst på vägverkets prioriteringslista för lämpliga beredskapsarbeten i Värmland, och sträckan är också, som inrikesministern framhöll, färdigplane-rad varför igångsättning kan ske snabbt.
Jag är väl medveten om att det är arbetsmarknadsstyrelsen som avgör såväl behovet som arten av beredskapsarbeten, men det sker inom ramen för tillgängliga medel, som ju inrikesministern framhöll i sitt svar. TUlgängliga medel erhåller ju AMS från regeringen, och inom regeringen är del inrUcesmmislern som handlägger dessa frågor. Jag tycker atl jag har vänt mig till den högste chefen i landet för de här frågorna, och jag ställde endast den frågan, om inrikesministern vUle medverka till att ombyggnaden av den här vägsträckan kom tUl stånd så snabbi som möjligt, dels därför alt den är färdigplanerad, dels på grund av det dåliga tillstånd den är i men först och främst naturiigtvis på grund av del höga arbelslöshelsläge vi har i Värmland.
Jag är ledsen att inrikesministern inte anser sig kunna ge ett klarare, mera positivt svar på min fråga.
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. ombyggnaden av vägsträckan Årjäng—Sandaholm
Herr inrikesministern HOLMQVIST:
Herr talman! Jag är väl ändå tvingad alt uttrycka mig som jag har gjort. Det kan inte vara pä det sättet atl ett statsråd skall lägga sig i ämbetsverkets uppgifter, del borde herr Gustafsson i Säffle förslå. Därför ställer det sig orimligt alt jag i samband med atl vi har givit tilläggsanslag till arbetsmarknadsverket — del känner naturligtvis herr Gustafsson till — också skulle säga: Kom nu ihåg att använda de här pengarna just på den här speciella vägsträckan! Jag skuUe försätta mig i en ganska ohållbar situation, om jag åtog mig att föra fram herr Gustafssons ärende i del här sammanhanget eller vad andra kolleger här i riksdagen kan ha för speciella anspråk.
Jag stryker under vad jag har sagt i mitt interpellalionssvar, nämligen att det rimligtvis måste ankomma på arbetsmarknadsverket att välja ut de .särskilda projekt som skall användas när det gäller atl bekämpa arbetslösheten.
197
14 Riksdagens protokoll 1973. Nr 56-59
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Om förhindrande av anstötliga radio-och TV-program
Herr GUSTAFSSON i Säffle (c):
Herr talman! Jag är fullt på det klara med inrikesministerns ställning i det här sammanhanget. Det är emellertid ingen ny framstöt som görs i frågan. Kommuner och länsstyrelse och vägförvallning har uppvaktat om att få medel för igångsättning, men det har inle hittUls lett till någon åtgärd. Då var tanken den atl inrikesministern i sin egenskap av chef på del här området skulle kunna ställa pengar tUl förfogande, alldenstund vägverket har satt upp den här sträckan som etl angelägel beredskapsarbete.
När vi dessutom har en så hög arbetslöshet vore del på sin plals, om man kunde använda de här månaderna, eller kanske åren, till en förbättring. Jag förstår alt det kommer olika framställningar från hela landet, men det här är inte vUken vägsträcka som helst - det är ändå förbindelsen Stockholm—Oslo. Ur den synpunkten är del också, tycker jag, angelägel med en upprustning. Även om jag är medveten om svårigheten tror jag atl man kan. Del har ju sagts av någon alt politik är att vilja. Jag hoppas atl inrikesministern vill det här också.
Herr inrikesministern HOLMQVIST:
Herr talman! Alla vägar bär till Rom, heter del. Jag har inte hört någon som har talat för ett vägbygge säga alt det är lämligen överflödigl, ulan alla har naturligtvis argumenterat för all del är speciellt angeläget att just den vägsträckan blir färdigställd.
Överläggningen var härmed slutad.
198
§ 5 Om förhuidrande av anstötliga radio- och TV-program
Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Skärstad (c) den 11 januari framställda interpellation, nr 6, och anförde:
Herr talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat mig om jag inför upprättandet av nytt avtal med Sveriges Radio är beredd att medverka till att en kommission tillsätts med uppgift att framlägga förslag om sådan utformning av avtalet all framförande av anstötliga program i våra massmedier i fortsättningen förhindras.
Giillande avtal mellan svenska staten och Sveriges Radio angående rundradions programverksamhet gäller t. o. m. den 30 juni 1977. Uppsägning av avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. Avtalet förlängs med fem år åt gången vid utebliven uppsägning.
Det är ännu inte möjligt att ta ställning till formerna för och inriktningen av en eventuell avlalsrevision. Av betydelse i sammanhanget är bl. a. kommande förslag från 1969 års radioutredning och massmedieutredningen samt erfarenheterna frän radionämndens verksamhet under de närmaste åren.
Herr JOHANSSON i Skärstad (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsminislern för svaret pä min interpellation. Jag framställde interpellationen den i 1 januari, så det
program som jag hänsyftar på kanske inte har samma aktualitet nu som del hade då.
Vi har här i landet en statskyrka, och den kristna livsåskådningen är sedan århundraden det fundament på vUket hela vårt samhälle vilar. Man har därför rätt alt fordra respekt för de kristna värdena. Men i del avseendet brister det tyvärr myckel hos de ansvariga för våra elerburna massmedia,
1 samband med den debatt om radio- och TV-programmen som fördes här i riksdagen under slutskedet av höslsessionen 1972 uttalade radiochefen Otto Nordenskiöld atl han såg allvarligt på frågan om radio- och TV-programmens kvalitet.
Del är därför så myckel mer anmärkningsvärt och i högsta grad beklagligt atl ett sådant program som bjöds TV-tiltarna måndagen den 8 januari i år kunnat godkännas av de ansvariga. Inslaget hade rubriken Heta feta linjen supershow och uppfattades av många människor som en ren hädelse av de kristna värdena. Jag skall inle här göra någon mer ingående beskrivning av del framförda programmet. Enligt min mening innebär sådana program ett upprörande missbruk av del förtroende som givits de för TV ansvariga. Föreställningar av del slaget kan bara verka nedrivande, de är kultur- och religionsfientliga och de främjar dålig smak.
Atl del pågår en ideologisk kamp i vårt samhälle är väl för de flesta uppenbart. Att man då också försöker att använda massmedia är väl naturligt. Därför måste samhällsledningen vara vaksam på detta område.
Ett av de vapen som man använder i kampen är hädelse. Enligt min mening ligger det något sadistiskt i hädelsen. Man angriper hänsynslöst sådana som då inte kan försvara sig. Man sticker, man sårar, man breder ut sig. Varför gör man del? Jag tror inte alt man skulle möta något sådant från kristet håll. Tänk om de kristna skulle använda den tid de har för atl på ett sådant nonchalant sätt tala om andra religioner, ja, t. o. m. om ateisterna!
Herr utbildningsminister! Skulle vi inte kunna rensa upp i monopol-TV så att vi besparades sådana här inslag? Jag sade i debatten i höstas atl det måste kännas deprimerande för den stora grupp av goda medarbetare som finns på Sveriges Radio-TV och som svenska folket uppskattar för deras insatser, alt det också skall finnas en mindre grupp som med sina program skapar irritation och missnöje.
Med anledning av utbUdningsministerns interpellationssvar till herr Zachrisson förra veckan, ett utomordentligt väl avvägt och positivt svar om krislendomsundervisningen, kom jag atl länka på — och del har med den här frågan att göra — alt man nu i en skolradioserie i religionsundervisning för nioåringar har etl häfte där man rekommenderar atl Bibeln skall användas samt boken Kamral Jesus. Denna bok är en grov förvanskning och en förolämpning mot Bibelns Jesus. Om vi skall kunna ha en skola för alla, vUkel vi strävar efter, hur kan vi då tUlåla alt man i religionsundervisningen låter en ateist komma in med en sådan bok och atl den rekommenderas till användning? Del är givet all svenska föräldrar blir tveksamma hur de skall ställa sig till religionsundervisningen. Här är det ju som radio och TV kommer in i sammanhanget.
Jag menar inte att vi som på ett särskilt sätt försvarar den kristna
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Om förhindrande av anstötliga radio-och TV-program
199
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Om förhindrande av anstötliga radio-och TV-program
livsåskådningen vUl ha någon censur. Alt del måste finnas en minimigräns för del tUlåtna tror vi på, och där är väl också utbildningsministern och jag överens. Men det måste då finnas en balans när det gäller programmen — del måste komma dit sådana saker som nu inte får det utrymme som de skall ha. Det gäller de religiösa programmen över huvud taget men framför allt de kristna barn- och ungdomsprogrammen.
Jag har vid flera tillfällen tagit upp detta, och jag frågar: Varför sänder inte TV fler kristna barn- och ungdomsprogram? Vill man inle eller vågar man inle? Kyrka och frikyrka bedriver en mycket omfattande och uppskattad barn- och ungdomsverksamhet. Hur stor del av Sveriges barn och ungdom som deltar i sådan verksamhet känner jag inte exakt lUl, men det är en mycket stor procent. Jag skulle vilja vädja till Sveriges Radio och till utbildningsmmislern som högste chef atl tUlmötesgå delta starka önskemål och sända positiva barn- och ungdomsprogram. Jag vill påstå alt om Sveriges Radio följer avtalet kan man inte underlåta att tillmötesgå en så allmänt utbredd önskan bland föräldrar i vårt land.
Jag har här frågat om man kan tillsätta en utredning eller en kommission för all se över delta. Utbildningsminislern ger inget direkt svar - man vUl invänta radioutredningen och erfarenheterna från radionämndens verksamhet. Men jag lar för givet all anmälningarna av program inte har minskat den senaste liden, och jag tror del är viktigt atl något görs, om vi skall få harmoni på det här området. Jag tror att TV spelar en stor roll för vårt svenska folk och kan göra en positiv insats i vårt samhälle, och det är angelägel att vi kan undanröja sådant som skadar utvecklingen. Vi vel alt del är många krafter i rörelse i dag för atl komma till rätta med brottslighet och sådant, och jag tror all Sveriges Radio-TV här spelar en stor roll. Det är viktigt atl i en parlamentarisk grupp på delta område också folkrörelsernas representanter får vara med och säga sill ord för framliden.
200
Herr utbildningsministern CARLSSON:
Herr talman! Del program som herr Johansson i Skärstad har tagit upp till diskussion här i dag är en reprissändning från 1972 - februari 1972 närmare bestämt. Programmet har prövats av radionämnden och friats, och jag vill understryka att herr Sundman - alltså en partivän till herr Johansson i Skärstad — är ledamot av radionämnden.
Jag vill också, med anledning av vad herr Johansson i Skärstad sade, understryka att jag som utbildningsminister självfallet inte har någon som helst möjlighet att dirigera Sveriges Radios programverksamhet ål vare sig del ena eller andra hållet. Däremot har jag i dagens konselj fåll bemyndigande alt tillkalla en särskUd utredning om radionämnden. Det är, som herr Johansson i Skärstad säger i sin interpellation, så all antalet anmälningar har ökat myckel kraftigt, och jag anser all del är befogal med en genomgång av möjligheterna atl ge radionämnden ökade resurser för all pä ett bra sätt klara av de anmälningar som kommer in och även skapa förutsättningar för radionämnden all mera kontinuerligt följa vissa program och sändningar.
Jag vill också understryka all Sveriges Radios styrelse nyligen har fått bemyndigande alt arbeta enligt en ny arbetsordning efler särskild
hemställan hos regeringen.
Vidare vill jag erinra om att Ivåkanalsystemel inte har varit i funktion mer än ett halvt år, och man måste självfallet ha något längre tid på sig, innan man kan dra några slutsatser av hur det systemet fungerar.
Därför har jag funnit god anledning alt inta den ståndpunkt jag gjort i interpellationssvaret, alltså att tills vidare avvakta verksamheten vid Sveriges Radio innan jag är beredd alt ge ett mera direkt svar pä frågan om vad som skall hända i samband med avtalsrevisionen inför ett eventuellt nytt avtal 1977.
Herr JOHANSSON i Skärstad (c):
Herr talman! Utbildningsministern kunde väl ändå ha någon uppfattning om det program som del här gäller — och som är anmält till radionämnden - med tanke på vad utbildningsministern sade i riksdagen förra veckan. Hur skall föräldrarna kunna skydda sina barn mot sådana program? Vart skall de vända sig när de upplever atl barnen får se sådant i TV, som föräldrarna absolut inte vill atl barnen skall komma i kontakt med?
Och inte vill väl utbildningsministern påslå alt det hör hemma i religionsundervisningen att använda en sådan bok som Kamral Jesus? Var skall föräldrarna få skydd för barnen mot sådant?
Om vi skall kunna undvika alternativa skolor och i stället arbeta för en skola för hela svenska folkel, så måste del väl ändå finnas någon som kan säga vart föräldrarna skall kunna vända sig!
Överläggningen var härmed slutad.
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i gmndsko-lan och gymnasieskolan
§ 6 Ang. betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan
Herr ulbildningsmLnistern CARLSSON erhöll ordet för atl besvara herr Richardsons (fp) den 23 februari framställda interpellation, nr 53, och anförde:
Herr talman! Herr Richardson har frågat mig, av vilka skäl det inte har varit möjligt all nu la ställning till utformningen av betygen i grundskolan och gymnasieskolan.
Som svar på herr Richardsons fråga får jag hänvisa till vad jag anfört i direktiven till de sakkunniga som tillkallades den 16 februari 1973 med uppdrag att pröva frågan om belygsällningen i grundskola och gymnasieskola. Jag anförde där bl. a. följande.
Utformning och tillämpning av belygsällningen i skolan har av olika skäl ofta ifrågasatts. Senast i anslutning till det nu framlagda förslaget och förarbetena till detta har debatten varit livlig. Etl från alla synpunkter idealiskt betygssystem tycks vara omöjligt atl finna. Del är mot den bakgrunden angelägel atl man när en så bred uppslutning som möjligt kring ett beslut i belygsfrågan.
Jag finner del därför naturligt atl, innan statsmakterna tar slutlig slällning till betygssystemets utformning, särskilda sakkunniga med
201
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan
företrädare för de politiska partierna prövar att, med utgångspunkt i skolöverstyrelsens förslag, finna en lösning om vilken i allt väsentligt enighet kan nås.
Att företrädare för de politiska partierna får tillfälle alt dellaga i del utredningsarbete som föregår ett beslut av statsmakterna i betygsfrågan är enligt mm mening naturligt också mot bakgrund av all den nuvarande relativa belygsällningen infördes efler förslag från 1957 års skolbered-ning och 1960 års gymnasieutredning. 1 båda dessa utredningar var de politiska partierna representerade.
202
Herr RICHARDSON (fp):
Herr talman! Jag ber att få lacka utbUdningsministern för svaret på min interpellation.
Utbildningsmhiistern har angivit två skäl för beslutet att dröja med ett regeringsförslag i betygsfrågan, dels alt det är angeläget alt få en så bred uppslutning som möjligt kring ett förslag, dels att del är naturligt att företrädare för de politiska partierna deltar i detta utredningsarbete, eftersom det gäller en fråga som tidigare har behandlats av parlamentariska utredningskommitléer.
Detta är enligt min mening två mycket svaga skäl. I och för sig är del självfallet värdefullt alt man söker skapa enighet i belygsfrågan, men jag är av den bestämda uppfattningen att uppslutningen kring skolöverstyrelsens förslag - alltså inte det förslag som en särskild belygsgrupp framlagt ulan skolöverstyrelsens eget förslag — var ganska allmän. Lärarförbunden hade egentligen ingenting all invända mot det förslaget. Och några garantier för all man nu skall nå fram till större enighet finns inle.
Vad beträffar det andra skälet förefaller det mig om möjligt ännu mera obegripligt. Om den principen konsekvent tillämpades, så skulle del innebära alt knappast något alls skulle kunna ändras utan särskilda utredningar, eftersom de flesta reformer inom alla samhällssektorer har sitt ursprung i parlamentariska utredningsförslag.
Oppositionspartierna brukar ju beskyllas för all jämt och ständigt kräva utredningar, men nu har vi verkligen blivit bönhörda långt över hövan. Någon sådär) här utredning har vi inte önskat, däremot etl regeringsförslag. Vi har ju ändå en riksdag med företrädare för de politiska partierna, och vi har ett särskilt utbildningsutskott.
Betygsutredningen är enligt min mening en onödig utredning. Olägenheterna med det nuvarande systemet är nämligen så stora att det är angeläget all ulan dröjsmål reformera del. Skolöverstyrelsens förslag är i stort sett bra. Del finns ingen anledning all tro all några nya synpunkter av betydelse skall komma fram. Det gäller bara atl välja ett syslem som från olika aspekter är det bästa eller kanske del minst dåliga. 1 ett avseende är vi helt ense: något från alla synpunkter idealiskt syslem finns inte och kommer säkert inle heller atl finnas.
Jag har i en tidigare interpellationsdebatt — det var i november 1971 — påvisat diverse ölägenheter med det nuvarande systemet. Jag skall därför nu nöja mig med att helt kort beröra dessa.
1. Ett grupprelalerat betygssystem innebär i realiteten en rangordning av eleverna. Det ligger i sakens natur att en sådan bedömningsprincip
måste leda till mera av stress och konkurrensmentalilel än ett kursrelale-rat system och därmed också förhindra eller försvåra del samarbete och den lugna och avspända atmosfär som vi vUl ha i skolan.
2. TUlämpningen av etl grupprelalerat betygssystem förutsätter alt grupperna inte är alltför små och alltför avvikande från del i statistiskt avseende normala eller åtminstone all man har god kännedom om dessa smågrupper vad avser elevernas kunskaps- och färdighetsstandard. Del är just genom all den nya gymnasieskolan är så oerhört varierande och så snabbt föränderlig som förutsättningarna för ett grupprelalerat betygssystem nu saknas. Del finns flera hundra olika kursplaner och därmed elevgrupper. Många av dem är mycket speciella. Jag nämnde i vår förra debatt att del finns enstaka kurser som bara förekommer på en enda skola i hela landet. Det är i sådana fall helt omöjligt att följa generellt gällande rekommendationer om betygsfördelning.
3. Ett grupprelalerat betygssystem stimulerar till spekulalionsbe-tingade linjebylen i gymnasieskolan och borlval av ämnen, t. ex. B- och C-språk. Vi har haft en besvärande flykt frän de treåriga naturvetenskapliga linjerna i gymnasieskolan. Och detta bidrar tUl snedrekryteringen i detta avseende vid de filosofiska fakulteterna. Innevarande vårtermin står hela 350 av de 500 platserna i 40-poängskurserna i fysik tomma vid universiteten. Vi vel alt en hel del av dessa avhopp från N-linjen betingals av all dessa elever fått sämre betyg än kamrater som valt en annan linje i gymnasieskolan genom all konkurrensen varit mycket större på just de naturvetenskapliga linjerna.
4. Etl grupprelalerat betygssystem är inte molivalionsbefrämjande annat än för de allra duktigaste eleverna. Som jag ser del är skolans allvarligaste problem just nu den håglöshet och lUcnöjdhel - för all inte säga resignation - som finns på många håll alltifrån grundskolans högstadium till gymnasieskolans högsta klass. Del skulle förvåna mig myckel, om inte upplevelsen av en hopplös belygssitualion, känslan av all del inle lönar sig all arbeta, all det inte går atl komma ifrån de låga betygen och höja dem, spelar en mycket stor roll i del sammanhanget.
5. Etl grupprelalerat betygssystem ger en mycket bristfällig information om elevernas kunskaps- och färdighetsstandard. Delta är allvarligt, inle bara för elever, föräldrar och lärare utan ytterst för hela skolsystemets effektivitet och för skolpolitikernas ställningstagande. I den kvalilelsdebalt som vi haft — och som vi bör ha — känns det besvärande med en så ofullständig kunskap om verkligheten. Etl av skälen lUl delta är betygssystemets utformning. Från folkpartiels sida påtalade vi detta bl. a. i samband med behandlingen av kompetensfrågorna vid förra årets riksdag. Vi pekade på att propositionens krav på genomgång av tvåårig utbildning eller kunskaper motsvarande minst två årskurser egentligen saknar innebörd så länge inle en godkännandeprincip tillämpas. För alt tanken på en oförändrad ulgångsnivå i de eftergymnasiala studierna skall bli meningsfull och för atl garantier skall finnas för atl de studerande här en faktisk och inle bara formell behörighet krävs del en godkännandeprincip. Själva principen om grupprelaterade betyg är ohållbar i den gymnasieskola som vi nu har fåll under 1960-talel.
Om jag sammanfattar dessa synpunkter kommer jag till slutsatsen att
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan
203
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan
olägenheterna med det nuvarande systemet är så allvarliga att de måste undanröjas med det snaraste. Det var därför jag blev besviken över atl utbildningsministern inle lade fram ett förslag till årets riksdag, och det är därför som jag tagit upp frågan interpellationsvägen.
Betygsfrågan har enligt min mening handlagts på ett klart otillfredsställande sätt från regeringens sida. Handläggningen har varit ryckig och inkonsekvent, den har präglats av osäkerhet och vUlrådighel samt brist på handlingskraft och förståelse för hur vUctig belygsfrågan faktiskt är.
Jag vUl nu fråga utbildningsministern vUken handlings- och tidsplan han har. När blir utredningen klar? Skall den skickas ut på remiss? Skall skolöverstyrelsen på nytt kopplas in? När kan man vänta sig att ett nytt betygssystem börjar tillämpas i skolan?
204
Herr utbildningsministern CARLSSON:
Herr talman! På herr Richardsons kompletterande frågor skulle jag vilja svara följande.
Om problemet är så enkelt som herr Richardson angav i sitt anförande blir det också ett mycket enkelt arbete för utredningen. Då kommer fröken Hörlén, som är folkpartiets representant i utredningen, atl mycket snabbi kunna övertyga ledamöterna om detta, och då är det heller inte något problem när del för regeringen gäller att omedelbart lägga fram ett förslag ulan remissförfarande.
Skolöver-slyrelsens förslag har inte varit föremål för något formellt remissförfarande, och därför kan herr Richardson inle utan vidare uttala sig om hur pass allmän uppslutningen är. Herr Richardson kan möjligen bygga på pressreaklioner, men det är inle tillräckligt för alt säga all vi vet exakt hur lägel är.
Herr Richardson hänvisar till lärarreaktioner, och det är gott och väl. Men det märkliga är alt när herr Richardson talade om den allmänna uppslutningen så bortsåg han totalt från eleverna. Elevernas organisationer har samtliga krävt en parlamentarisk-politisk beredning av belygsfrågan. Trots allt, herr Richardson, är betygen inte lUl för lärarna ulan för eleverna. Men inte ett ord om dessa 1 250 000 elever hade herr Richardson i sitt anförande. Jag blev utomordentligt förvånad över atl herr Richardson ställer en interpellation, tar upp en kritik av regeringen men inte har klart för sig alt regeringen på denna punkt har gått eleverna till mötes och lillfredsslällt deras önskemål.
Eleverna är naturligtvis angelägna att få en förändring av betygssystemet, men de vUl vara säkra på all det betygssystem som nu kommer till stånd är ett system som vi kan bibehålla under lång lid. Därför föredrar eleverna att det lar något längre tid och atl del samtidigt därmed skapas bättre garantier för atl systemet sedan verkligen blir hållbart. Det överensstämmer helt med del som måste vara rnin utgångspunkt för ett oförändrat betygssystem, nämligen att det i denna kammare finns en så stabil parlamentarisk majoritet för ett belygssyslem alt inte ett eventuellt regeringsskifte — hur hypotetisk den frågan än är — leder till all man skall behöva byta betygssystem i skolan. Därför har jag ansett det som angeläget att en parlamentarisk beredning får gå igenom hela frågan. Och, som sagt, är den så enkel som herr Richardson utgår ifrån, blir del ett
snabbt arbete och möjligheter till snabbi beslut för både regering och riksdag.
Herr SCHÖTT (m):
Herr talman! Allvarliga anmärkningar riktas mot våra nu gällande belygsbestämmelser. För min del tycker jag del är bra alt en särskild utredning är tillsalt som ordentligt får ta upp betygsfrågan.
Jag tillåter mig emellertid nu beröra en specialfråga som jag anser icke behöver någon vidare utredning, en specialfråga som fordrar omedelbara åtgärder. Jag och många med mig har funnit det närmast upprörande alt ungdomar som inlrädessökande till spärrad utbildningslinje inte kan få åberopa sill mest konkurrenskraftiga betyg. De nuvarande bestämmelserna innebär alt ungdomar som har etl myckel gott grundskolebetyg men sedan får ett mindre gott gymnasiebetyg inte kan åberopa grundskolebetyget. På gymnasiebetyget kommer vederbörande inte in. Hade han icke gått igenom gymnasiet hade han kommit in.
Det kan inte vara rätt atl straffa dem som genomgått en ytterligare UtbUdning. Del måste kännas hårt för sådana ungdomar alt se alt de blir utkonkurrerade av kamrater som har sämre grundskolebetyg.
Det här systemet har fått mycket allvarliga konsekvenser. Ett faktum är att del finns många ungdomar — vi påminns om del just i dessa dagar — som inte vet om de skall gå ut gymnasiet eller hoppa av. Här har redan för ett par månader sedan ingått oroande rapporter, exempelvis från Piteå, lUcaså från min hemstad Kalmar och från en rad andra platser. Del är ruskigt när del i den allmänna debatten sägs atl det är ansvarslöst all — i vissa fall - låta sina ungdomar gå ut gymnasiet, all del är ansvarslöst alt inte tillråda dem atl hoppa av.
Herr statsråd! Vi från moderata samlingspartiet tog upp denna fråga i riksdagen redan 1971 och begärde atl man skulle rätta till saken Vi återkom 1972, och riksdagen beställde då direkt hos Kungl. Maj:l åtgärder. Man gav Kungl. Maj:l tUl känna alt allvarliga ansträngningar borde göras för all rätta lUl icke önskvärda effekter av gällande kvoleringsbestämmelser inom grundskolans kompetensområde. Trots detta har ingenting skett förrän den här betygsutredningen nu har tillsatts och ärendet hänvisats dit.
Jag vill vädja till statsrådet alt ompröva detta ärende med tanke på atl många ungdomar faktiskt finner del grymt med den nuvarande ordningen. Det hemska är ju att den som på grund av mindre studielust under en tid får ett ogynnsamt gymnasiebetyg icke har någon möjlighet alt komplettera detta. Vederbörande blir för alltid utestängd från att komma in på en ulbUdningslinje för vUken han kanske har alldeles speciella förutsättningar.
Del är många ungdomar som drabbas av nu gällande bestämmelser. Jag vill därför avslutningsvis än en gång vädja till statsrådet alt ompröva detta ärende och vidta skyndsamma åtgärder för en rättelse.
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan
Herr RICHARDSON (fp):
Herr talman! Min huvudinvändning var den atl belygsfrågan handlagts på ett ryckigt och inkonsekvent sätt och alt det har dragit ut alltför länge
205
15 Riksdagens protokoll 1973. Nr 56-59
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan
på liden innan den får en lösning. Jag kan inle finna annat än att del förhåller sig så. Det är snart fyra år sedan skolöverstyrelsen fick uppdraget atl se över frågan. Skolöverstyrelsen tillsatte en särskUd belygsgrupp, och dess förslag gick ut på remiss tUl väldigt många instanser. Jag vUl minnas att 500—600 remissyttranden har kommit in. Därefter har skolöverstyrelsen lagt fram sitt förslag, och jag kan inle erinra mig att utbUdningsministern nämnde någonting om en parlamentarisk utredning i den debatt vi hade i november 1971.
Nu har en parlamentarisk utredning kommit, och jag noterar atl ulbUdningsmmistern inte har angett något om vilken tidsplan som kan tänkas föreligga.
Man kan också notera att ett flertal ändringar har gjorts under tiden, ändringar som dessutom inte har blivit anmälda inför riksdagen.
Sedan gäller det eleverna. Det är riktigt atl jag inte berört deras möjlighet alt komma till tals, men jag utgår ifrån atl det är alldeles självklart att elevrepresentanter också skall befatta sig med dessa frågor. Det är emellertid ett problem med detta. Man frågar sig: Vilka elever? 1969 års uppsättning av SECO eller TLE? 1973 års elever eller 1977 års elever, om det skulle dröja fyra år?
Det är ett problem i fråga om elevrepresentationen just delta all omsättningen är så snabb inom årskullarna.
Jag kan inte finna annat än atl utbildningsministern har visat sig myckel tvehågsen i denna fråga, och det är inte ulan all jag erinrar mig ett gammall danskt talesätt som lyder:
En dag då satan fick i sinn
alt intet skulle ske,
då satte han i världen in
den första kommitté.
206
Herr utbildningsministern CARLSSON:
Herr talman! Får jag börja med herr Richardsons inlägg. Jag tycker det var väldigt positivt atl vi hade 500-600 remissinstanser som diskuterade betygsfrågan. Dels gav del ett bättre underlag för skolöver-slyrelsens förslag, dels tror jag diskussionen i sig hade ett egenvärde.
Min uppfattning beträffande den parlamentariska beredningens arbete är naturligtvis att detta skall bedrivas så skyndsamt som möjligt. Men hur snabbi arbetet blir klart beror på hur' pass komplicerad man från beredningens sida anser frågan vara. Jag tror del är utomordentligt farligt atl, som herr Richardson var inne på, underkänna elevernas representanter därför att det är vissa elever som 1969 sitter i SECO och elevförbundet och andra elever 1973. Det sitter ju vissa folkpartister i denna kammare 1973. Det kommer kanske atl vara andra här 1974, men vi vill fördenskull inle underkänna årets riksdag och dess representativitet.
Jag har noterat att herr Schött i motsats till herr Richardson tyckte del var bra att utredningen kommit tUl stånd. Jag har funnit det naturligt all denna beredning, som ändå nu skall arbeta med utgångspunkt i rätt avancerat material, prövar några speciella frågor, bl. a. den som herr Schött log upp. Jag vill understryka all om man släpper den nuvarande
principen att grundskoleelever kan konkurrera i särskild kvot så kommer man i en ganska komplicerad situation. Vi har inte mindre än en mUjon människor i åldern från låt mig säga 1 7 år upp till 35-40 år, som inte ens har grundskolekompetens. Vi har ytterligare en stor grupp som har grundskolekompetens men inte gymnasiekompetens. Om vi strikt genomför regler av det slag som jag förmodar herr Schött var ute efler, riskerar vi all gymnasieskoleeleven i varje läge slår ut grundskoleeleven.
Jag tror att vi måste fundera ett ögonblick innan vi genomför förändringar som så hårt och brutalt utestänger en stor grupp på grund av atl den inte har den formella teoretiska utbildningen. Jag tror att det vore oklokt att göra något sådant. I vilket fall som helst måste vi ha ett ytterligare beredningsarbete innan jag vågar lägga fram ett förslag för riksdagen, och del hoppas jag herr Schött har förståelse för.
Däremot är herr Schött och jag helt ense om det olyckliga i att vissa elever, som riskerar alt få ett lägre betyg i gymnasieskolan, spekulerar i alt del kanske är bättre atl konkurrera på grundskolebetyget och av del skälet avbryter sin utbildning. Det är en mindre andel av dem som avbryter utbUdningen i gymnasieskolan som har det motivet, men del är tUlräckligt att del finns en sådan grupp. Jag för min del har naturligtvis den uppfattningen alt del är en utomordentligt farlig och dålig chanslagning som de eleverna gör därför att om fem år kanske de skulle vilja söka sig in på en helt annan utbildning där kravet obönhörligt är genomgången gymnasieskola. Då har de alltså missat den möjligheten.
Det är sålunda en kortsiktig spekulation man gör, och jag räknar med att man från skolledningarnas och styrelsefunktionärernas sida ger eleverna information om de här riskerna så alt vi under övergångsskedet, innan vi kommit lUI rätta med detta problem, så långt det är möjligt kan nedbringa de negativa konsekvenser som jag också är medveten om följer med de nuvarande bestämmelserna.
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan
Herr RICHARDSON (fp):
Herr talman! Jag vUl endast slå fast — och det är det centrala i vad jag sagt - atl belygsfrågan varit föremål för utredning i snart fyra år. Ett brett remissförfarande har förekommit. Det förefaller alla som om en bred uppslutning finns kring ett förslag. Alla är medvetna om atl del är myckel stora ölägenheter förenade med del nuvarande systemet och all det brådskar med en reform på detta område. Del är del som ligger lUl grund för min bedömning all det hade varit klokast och riktigast att vi hade fått ett regeringsförslag.
Den breda politiska representation som utbUdningsministern talar om finns ju i riksdagens utbUdningsutskotl, och verksamheten under de gångna åren har väl visat att vi utför ett konstruktivt arbete och alt vi tar ansvar för de förslag vi själva lägger fram.
Påståendet atl jag skulle underkänna elevrepresentationen är självfallet felaktigt. Jag noterar bara all det finns ett speciellt problem när del gäller elevernas representation, och utbildningsministern är inle ärlig om han inle medger alt så är fallet. Vi har en snabb omsättning av elever, och parallellen med de politiska partierna är helt missvisande.
207
Nr 58
Fredagen den 30 mars 1973
Ang. betygssystemet i gnmdsko-lan och gymnasieskolan
Herr SCHÖTT (m):
Herr talman! Det var inte min mening, herr statsråd, atl en gymnasieelev under alla förhållanden skulle slå ut grundskoleeleven. Det skulle givetvis endast ske om den som hade gått i gymnasiet hade ett bättre grundskolebetyg än grundskoleeleven. Jag måste upprepa att nu gällande bestämmelse inte bara av ungdomarna utan också av deras föräldrar och av dem som vid arbetsförmedlingarna har atl ge ungdomarna råd om deras yrkesutbUdning uppfattas som helt orimlig. Jag har faktiskt ägnat intresse ål saken i flera år och har ännu inte träffat på någon som har velat försvara nu gällande ordning.
Jag vill upprepa all rUcsdagen hos Kungl. Maj:l både 1971 och 1972 har bett om en ändring. Från moderata samlingspartiet har vi i år i en motion på nytt krävt omedelbara åtgärder. Delta är en fråga som kommer alt debatteras här i riksdagen nästa vecka. Därför skall jag inte nu ta upp mer av ledamöternas tid. Men jag ber att herr statsrådet verkligen ägnar denna fråga särskUl stort intresse och försöker bryta ut den från utredningen. Jag belecknar del som ell olycksfall i arbetet när man hänvisar den till en utredning, som kanske kommer alt pågå relativt lång tid. Här fordras det omedelbar rättelse. Vi gör ju allt för att försöka hjälpa våra ungdomar att inle komma på sned här i livet, och att då bibehålla orimliga bestämmelser som skapar modlöshet bland ungdomarna kan inte vara rimligt. Vi skall ju försöka hjälpa de unga.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 7 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner nr 66 tUl kulturutskottet, nr 69 tiU lagutskottet och nr 76 tiU utbUdningsutskottet.
§ 8 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1672 till inrUcesulskottel, nr 1673 till utbUdningsutskottet, nr 1674 och 1675 tiU inrUcesutskottet, nr 1676 tUl näringsutskollet, nr 1677 tUl kulturutskottet samt nr 1678 och 1679 tiU jordbruksutskottet.
§ 9 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 68 och 69.
§ 10 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ls proposition nr 81 med förslag tUl lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m.
208
§ 11 Anmäldes och bordlades
Konstitutionsutskottets betänkanden
Nr 17 med anledning av motioner om namnskylt på riksdagshuset Nr 18 med anledning av motion om åtgärder för att förbättra
informationen för åhörare på riksdagens läktare
Skatteutskottets betänkanden Nr 58
Nr 17 i anledning av motioner om rätt tiU avdrag vid inkomst- Fredagen den
taxeringen för kostnader för arbetskläder -n mars 1973
Nr 18 i anledning av motion om skattelättnad för fosterlega
Socialförsäkringsulskottets betänkanden
Nr 14 i anledning av motion om ändrade regler för frivillig pensionsförsäkring
Nr 15 i anledning av motion om rätt tiU engångsutbetalning av ATP
Socialutskottets betänkanden
Nr 4 i anledning av motioner om utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.
Nr 5 i anledning av dels propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner, dels propositionen 1973:29 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1947:529) om aUmänna barnbidrag, m.m., jämte motioner
Nr 7 i anledning av propositionen 1973:20 angående vissa avtal med Uppsala läns landstingskommun
Kulturutskottets betänkande
Nr 15 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser investeringsanslag för budgetåret 1973/74 tiU rundradioanläggningar m.m. jämte motion
UtbUdningsutskotlets betänkanden
Nr 11 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 liU lärarulbUdning jämte motioner
Nr 12 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 tiU folkhögskolor jämte motioner
Nr 13 i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet jämte motioner
Nr 14 i anledning av motion angående kompetensreglerna för tillträde tiU högre utbildning
Nr 1 5 i anledning av motion angående urval av elever till de spärrade utbildningslinjerna
Nr 16 i anledning av motion angående villkoren för inrättande av tjänst som skoldirektör
Nr 17 i anledning av motion om slopande av avgift för särskild prövning eller fyllnadsprövning i grundskolan m. m.
Nr 18 i anledning av motion om utredning rörande kombination av elitidrott och utbildning i gymnasieskolan
Trafikutskottets belänkande
Nr 9 i anledning av propositionen 1973:19 angående vissa inskränkningar i trafik med tyngre lastfordon jämte motioner
209
Nr 58 Näringsutskottets betänkanden
Fredaeen den anledning av motioner om vidgade möjhgheter tiU lån från
30 mars 1973 stadshypoleksförening
-------------------- Nr 26 i anledning av motioner angående jordbrukskooperalionen
Nr 27 i anledning av motion angående tillverkningen av spelpolletter
Civilutskoltets betänkanden
Nr 11 i anledning av motioner rörande den fysiska riksplaneringen m. m.
Nr 12 i anledning av motion om ökade kontakter med kommuninvånarna i bebyggelseplaneringsfrågor
Nr 13 i anledning av motion om ersättning och inlösen vid byggnadsförbud på fastighet
Nr 14 i anledning av motion om ersättning till näringsidkare vid s. k. trafUcsanering
Nr 15 i anledning av motion angående anordnandet av cykelparkeringar
Nr 16 i anledning av motion om möjlighet alt nybilda deltidsjordbruk
§ 12 Anmäldes och bordlades följande motioner:
Nr 1680 av herr Sundman avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:15 angående godkännande av vissa internationeUa överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.
Nr 1681 av herr Bohman m. fl.
Nr 1682 av herr Börjesson i Falköping m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:55 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet
§13 Utsträckt motionstid
Ordet lämnades på begäran till
Fröken ELIASSON (c), som yttrade:
Herr tahnan! Jag tillåter mig hemställa alt kammaren vUle besluta atl tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 76 angående samhällsinsatser på läromedelsområdet måtte med hänsyn till ärendets omfattning utsträckas till första plenum efler fredagen den 13 april.
Denna hemställan bifölls.
§ 14 Meddelande ang. enkla frågor
Meddelades atl följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen
210 av
Nr 161 Herr Carlshamre (m) liU herr statsministern angående av- Nr 58
lämnandet och offentliggörandet av regeringens propositioner: Fredagen den
Vill statsministern medverka tUl att riksdagens ledamöter får 3Q j 1973
tillgång tUl regeringens propositioner senast då förslagen offentlig----------
göres?
Nr 162 Herr Gustafson i Göteborg (fp) lUl herr kommunikationsministern om bättre förutsättningar för cykeltrafiken:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga för att skapa bättre förutsättningar för cykeltrafiken?
Nr 163 Herr Wijkman (m) tUl herr inrikesministern angående sludent-
bostadssliftelsernas ekonomiska situation:
Hur ser statsrådet på krisen inom landets studentbosladsstiflelser och vilka möjligheter har staten enligt statsrådet att i framtiden få tUlbaka de lån som i dag utlovats för att läcka stiftelsernas hyresförluster?
Nr 164 Herr Clarkson (m) till herr kommunikationsministern angående cyklisternas trafiksituation:
Vilka överväganden har legat tUl grund för de nya trafikreglerna som drastiskt förändrar cykUsternas trafiksituation?
Nr 165 Herr Lövenborg (vpk) tUl herr industriministern angående förekomsten av anvisningar rörande de statliga förelagens placeringar av beställningar:
Vill statsrådet upplysa om huruvida några allmänna anvisningar eller rekommendationer tiUställls statUga företag alt i första hand eftersträva placering av betydande bestäUningar hos svenska företag och därest avvikelse härifrån förekommer ger detta anledning till något ställningstagande från regeringens sida?
§ 15 Kammaren åtskildes kl. 14.10.
In fidem
BENGT TÖRNELL
/Solveig Gemert