Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:3

Torsdagen den 11 januari

Kl. 16.00

Torsdagen den 11 januari 1973

§ 1 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens kammare

Pä grund av utrikes resa anhåller jag om ledighet från riksdagsarbetet under tiden den 11-22 januari. Stockholm den 11 januari 1973 Ola Ullsten

Till riksdagens kammare

Jag anhåller om tjänstledighet från riksdagsmannauppdraget under tiden 11-22 januari 1973 for resa till Hanoi, Nordvietnam. Stockholm den 11 januari 1973 Bertil Zachrisson

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 2 Interpellation nr 1 ang. händelseutvecklingen i Indokina, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Fru DAHL (s), som yttrade;

Herr talman! De fruktansvärda terrorbombningar, som USA under julhelgen 1972 riktade mot Hanoi och Haiphong, har öppnat ögonen hos allt fler för vad som verkligen pågår i Vietnam och det övriga Indokina.

Under de tolv dagarna mellan den 18 och 29 december 1972 fälldes 40 000 ton bomber, vilket i sprängkraft motsvarar två Hiroshimabomber, över Nordvietnams två största städer och mest tätbefolkade områden. Bostadskvarter med en befolkningstäthet på upp till 30 000 invånare per kvadratkilometer, sjukhus, daghem, skolor och andra undervisning.sin-stitutioner, religiösa och kulturella anläggningar, fabriker och kommunikationscentra utsattes för upprepade och systematiska anfall med outsägliga mänskliga lidanden som följd.

Julhelgens terrorbombningar mot Hanoi och Haiphong kom också
som en fruktansvärd bekräftelse på den misstanke som många hyst; att
USA.s överläggningar med Nordvietnam under hösten 1972 bara varit ett
led i ett valtaktiskt spel. Fredsförhoppningarna hos miljoner människor i
Vietnam, Laos och Cambodja, i USA och i resten av världen hade cyniskt
utnyttjats för att säkra president Nixons omval. När detta väl var ett
faktum visade USA;s politiska ledare åter sina verkliga avsikter; att med
våld tvinga folken i Indokina till underkastelse, till en fred utan frihet
och självbestämmanderätt. De nu återupptagna fredsförhandhngarna förs
medan terrorbombningarna fortsätter söder om 20 breddgraden liksom i 15

Nr 3

Torsdagen den 11 januari 1973

Sydvietnam, Laos och Cambodja. De förs under det klart uttalade hotet om nya upptrappningar om Vietnams folk inte accepterar en fred på USA;s villkor. Klarare kan den hänsynslösa stormaktspolitiken, föraktet för ett htet folks självbestämmanderätt, inte uttryckas.

Dessa USA;s medvetna handhngar utgör avskyvärda brott mot all mänsklig moral och mot det skydd för respekten för den enskilda människans värde och de små nationernas självbestämmanderätt, som vi sökt bygga upp genom folkrätten och arbetet inom FN. Därför har de med rätta väckt förtvivlan, sorg och vrede. I vårt land har dessa känslor omsatts i en nationell manifestation av sohdaritet med Vietnams folk, som saknar motstycke. Också i många andra länder höjs nu, starkare än någonsin, protesterna mot USA;s krig i Vietnam, kraven på att USA upphör med terrorbombningarna och undertecknar det fredsavtal, varom båda parter förklarade sig vara ense i oktober 1972.

Ändå utgör terrorhandlingarna under julhelgen bara ett led i det folkmords- och miljömordskrig, som USA bedrivit mot Indokinas folk under många år och som vi ännu inte ser något slut pä. Detta krig, där världens rikaste nation använder sig av den moderna teknikens alla landvinningar, förs framför allt från luften. Dess teknik är inte endast massbombning, som urskillningslöst drabbar civila och militära mål. Det riktar sig också medvetet mot civila mål och mot den mänskliga miljön, såsom då dammar och bevattningsanläggningar bombades sommaren 1972, då skolorna precisionsbombades vid höstterminsstarten 1972, dä skörden och skogarna förstörs genom giftbesprutningar och brandbomber eller då jorden ödeläggs genom bombkratrar och jättestora jordförstöringsmaskiner. I detta krig utnyttjar USA också sedan länge systematiskt sådana vapen - kulbomber, napalm- och fosforbomber m. m. — som enbart syftar till att döda eller skada människor och som orsakar omänskliga lidanden.

Fram till augusti 1972 hade bomber med en sammanlagd sprängkraft av 7 1/2 miljoner ton använts i hela Indokina. Lägger man därtill bombningarna under hösten 1972 — ca 800 000 ton - kommer man upp till mer än 8 miljoner ton sammanlagt. Det innebär att Indokinas städer och byar hittills utsatts för bomber som i sprängkraft är minst 200 gånger kraftigare än de som fälldes över Hanoi och Haipong under julhelgen eller som motsvarar minst 400 Hiroshimabomber. Om de nu kända siffrorna omsätts i mängder bomber per person får man följande uppgifter;

65 ä 70 kg per person i Nordvietnam

160 ä 165 kg per person i Sydvietnam

20 kg per person i Cambodja (t. o. m. 1 971)

430 kg per person i Laos (t. o. m. 1971).

Därtill kommer artilleribeskjutningen från marken och från den amerikanska flottan, som i sprängkraft motsvarar ungefär samma mängd.

Samtidigt med att krigshandhngarna fortsätter har de amerikanska krigsmaterielleveranserna till fascistregimerna i Saigon, Laos och Cambodja ökat mycket kraftigt och den politiska terrorn i Sydvietnam intensifierats. 10 000-tals människor har under de senaste månaderna satts i fängelse eller koncentrationsläger. Tortyr och mord förekommer dagligen. En masslikvidation av de politiska fångarna förbereds. Vad som

pågår är ingenting annat än ett försök att fängsla och förinta alla dem Nr 3

som skulle kunna framträda som representanter för befrielserörelsen eller Torsdaeen den

de s. k. neutrala krafterna efter ett fredsslut. Om detta får fortgå kommer ,, jgnuari 1973

det inte att finnas många kvar som kan bära upp ett demokratiskt ----------

styrelseskick och leda återuppbyggnaden i södra Vietnam. Också genom dessa handlingar demonstrerar USA och Saigon sitt förakt för människovärdet och sin ovilja att acceptera en fredlig politisk lösning, som bygger på respekt för det vietnamesiska folkets självbestämmanderätt.

Dessa brott mot mänskligheten kan inte tillåtas fortsätta. Jämsides med de manifestationer, som nu genomförs av enskilda och organisationer i vårt land liksom i många andra länder, måste regeringen öka ansträngningarna att tillsammans med andra länders regeringar förmå USA att upphöra med alla angreppshandlingar i Indokina och underteckna ett fredsavtal som garanterar de indokinesiska folkens rätt att bestämma i sina egna länder. Likaså måste arbetet på att förstärka det folkrättsliga skyddet mot denna sorts krigföring intensifieras. Internationella aktioner för att rädda de politiska fångarna i Sydvietnam måste omedelbart genomföras. Det materiella stödet till Demokratiska republiken Vietnam och Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering måste ytterhgare ökas för att möta de behov som orsakas av massförstörelsen under den senaste tidens bombningar, evakueringen av städerna i Nordvietnam och ansvaret för den civila administrationen i ständigt växande områden i Sydvietnam.

Med anledning av vad som anförts i interpellationen vill jag till herr utrikesministern rikta följande frågor;

Vill herr utrikesministern redovisa den svenska regeringens syn på den senaste tidens händelseutveckhng i Indokina samt vid fredsförhandhngarna i Paris?

Vill herr utrikesministern redovisa vilka åtgärder i syfte att förstärka det folkrättsliga skyddet mot omänskliga och miljöhotande krigföringsmetoder som den svenska regeringen vidtagit eller planerar, inklusive de initiativ som föranleds av den senaste Hdens amerikanska terrorhandlingar i Indokina?

Är den svenska regeringen beredd att ta initiativ till internationeUa aktioner för att stoppa den påbörjade och hotande massakern pä de politiska fångarna i Saigonjuntans fängelser?

Är den svenska regeringen mot bakgrunden av de mänskhga hdanden och den svära materiella förstörelse som de amerikanska bombningarna förorsakat beredd att ytterhgare öka det materiella biståndet till Demokratiska republiken Vietnam och Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering?

Denna anhållan bordlades.

§ 3 Interpellation nr 2 om malmbrytning i Kaunisvaara

Ordet lämnades på begäran till

Herr ÖHVALL (fp), som yttrade:

Herr talman! 1 Pajala kommun har nästan hela befolkningen varit 17

2 Riksdagens protokoll 1973. Nr 1-5

Nr 3 beroende av jord- och skogsbruk. Omställningen inom dessa näringar

Torsdagen den väntas resultera i att folkmängden sjunker från 10 800 invånare år 1970

11 ianuari 1973 '' '' 1980 enligt länsstyrelsens prognos i BD 80, en folkminskning

-------------------- på 60 procent. Av dem som är kvar i kommunen är var tredje pensionär i

slutet på prognosperioden. Om den negativa utveckhngen får fortsätta brister underlaget för både samhällsservice och kommersieU service i kommunen. Pajala bör ha minst 7 000 invånare 1980, anser länsstyrelsens planeringsråd, men för att uppnå det målet måste 700 nya arbetstillfällen skapas.

Sedan lång tid tillbaka har befolkningen i Pajala hoppats på exploatering av Kaunisvaara malmfält. I de förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder som presenteras i Länsplan 70 har projektet också tagits med.

Staten är ägare till malmen, och LKAB har hittills inte funnit anledning att engagera sig, eftersom man ännu har järnmalm tillgänglig för lönsammare brytning. Men Pajala, som har strategisk betydelse för Norrbottens inland, måste räddas från utarmning medan detta ännu är möjligt. En samhällsekonomisk totalbedömning, där hänsyn tas till fördelar och nackdelar för samhället, torde leda fram till högt brytvärde på Kaunisvaaramalmen.

Med stöd av det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr industriministern få stäUa följande fråga:

Är industriministern beredd att med hänsyn till sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen i Tornedalen pröva frågan om malmbrytning i Kaunisvaara med invägning av samhällsekonomiska faktorer?

Denna anhållan bordlades.

§ 4 Interpellation nr 3 ang. bevarandet av gamla ort- och sockennamn i det nya fastighetsregistret

Ordet lämnades på begäran till

Herr FÅGELSBO (c), som yttrade:

Herr talman! 1968 års riksdag beslöt om en reformering av fastighetsregistreringen. Därigenom skall fastighetsregistret bli enhetligt för hela landet och ha ett enhetligt beteckningssystem. Fastighetsbeteckningen skall vara lokaliserande, dvs. i fastighetsbeteckningen skall ingå namn med anknytning till allmänt kända geografiska begrepp. Kommunen skall vara registeromräde. ADB-tekniken skall användas för det nya registret.

Det nya fastighetsregistrel har vållat stor oro beträffande möjligheterna att bevara gamla ort- och bynamn. Denna oro är i viss mån befogad då från huvudregeln om namnens införande i fastighetsregistret finns vissa undantag. Bl. a. har det ansetts att huvudregeln bör brytas i följande fah:

1. När namnöverensstämmelse uppstår mellan by- och hemmansnamn
i skilda socknar men inom samma kommun.

2. När trakten bedöms vara för liten för att bli allmänt känd i orten
18 eller medge kartredovisning.

3. När traktnamnen är sä långa att de medför problem vid ADB-be- Nr 3
handlingen. Torsdagen den

Även i vissa andra fall sker undantag. j j jgjyaj-j 1973

De gamla namnen på byar och socknar har stort kulturhistoriskt -----------

värde. Det vore därför synnerligen olyckligt om namnen successivt skulle försvinna genom en administrativ förändring av den typ som nu pågår inom fastighetsregistreringen. Det kan ifrågasättas om de möjligheter som finns till marginalanteckningar av ortnamn på sikt kommer att visa sig vara tillräckliga för att bibehålla namntraditionen.

Frågan om ortnamnens bevarande i den nya fastighetsregistreringen har flera gånger varit föremål för riksdagens prövning (3 LU 1968:5, CU 1971:15 och CU 1972:4), Riksdagen har ansett att de åtgärder som vidtagits varit tillräckliga för att nå det åsyftade resultatet att bevara ortnamnen. Om så inte skulle visa sig vara fallet synes emellertid ett stort kulturvärde för alltid ha gått förlorat.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr civilministern fä ställa följande frågor;

1. Anser statsrådet att tillräckliga garantier finns vid genomförandet av det nya fastighetsregistret för att bevara alla gamla ort- och sockennamn?

2. Finns någon möjlighet att i efterhand göra justering i registrens uppläggning om reformen visar sig få icke önskade effekter ur kulturhistorisk synvinkel?

Denna anhållan bordlades.

§ 5 Interpellation nr 4 ang. språkstudierna i gymnasieskolan

Ordet lämnades på begäran till

Herr RICHARDSON (fp), som yttrade:

Herr talman! 1960-talets skolreformer har medfört att studiet av de moderna främmande språken blivit betydligt mera varierat än vad fallet varit tidigare, då studiegångarna var fasta och gruppbildningarna relativt stabila. Vid sidan av det obligatoriska nybörjarspråket engelska förekommer nu de s. k. B- och C-spräken i vissa årskurser. Flertalet elever i grundskolan väljer tyska som andra språk och en mindre del franska. Detta leder till att vissa elever i gymnasieskolan läser franska och andra tyska som C-språk. Därtill förekommer ett flertal andra språk som C-språk, olika vid olika skolor.

Vi har sålunda ett relativt brokigt mönster av språkstudier i gymnasieskolan. Eftersom det sker förskjutningar i elevernas val av språk från är till år förändras detta mönster ständigt, vilket självfaUet leder till svårigheter när det gäller att få en korrekt och aktuell överbhck över situationen. Till detta kommer att ett ökande antal elever — bl. a. i syfte att försäkra sig om ett så konkurrenskraftigt slutbetyg som möjligt — väljer bort C-spräket efter endast ett läsår.

Ett flexibelt system av språkstudier i gymnasieskolan har visserligen
uppenbara fördelar men det har lika uppenbara nackdelar. Bland dessa 19

Nr 3 kan nämnas skolans skyldighet att av schematekniska och ekonomiska

Torsdaeen den anordna samläsning för elever från olika linjer vilket leder till alltför

11 ianuari 1973 heterogena grupper med avseende på såväl elevernas förkunskaper som

-------------------- kursernas innehåll. Det förekommer sålunda inte sällan att elever från

ekonomiska, humanistiska och tekniska Unjer tvingas till samläsning, vilket självfallet är högst olyckligt då språkstudierna bör anpassas efter hnjernas speciella inriktning. Till dessa olägenheter kommer med nödvändighet de i pedagogiskt avseende inte mindre väsentliga olägenheter som består i de ständiga lärarbytena.

Den aktuella situationen beträffande gymnasieskolans språkundervisning är sålunda den, att det är svårt att fä en uppfattning om i vilken utsträckning eleverna ägnar sig åt studier i ohka främmande språk och därmed också vilka språkfärdigheter eleverna har när de lämnar skolan. En redogörelse för i vilken omfattning olika elevgrupper läser ohka språk, hur länge dessa språkstudier pågår samt vilket resultat eleverna uppnår vore därför högst angelägen och värdefull.

Med hänvisning till det anförda hemställes om tillstånd att till herr utbildningsministern få ställa följande frågor:

1. Vilken omfattning har studiet av de olika B- och C-språken i gymnasieskolan?

2o I vilken utsträckning väljs C-språket bort efter årskurs 1 i gymnasieskolan?

3. I vilken utsträckning uppnås de mål för språkstudierna i gymnasieskolan som finns uttryckta i läroplanerna? Ger studiet av ett C-språk under endast ett år rimligt utbyte av elevernas och skolans insatser?

Denna anhållan bordlades.

§ 6 Interpellation nr 5 ang. ungdomens arbetsmarknadssituation

Ordet lämnades på begäran till

Herr JOHANSSON i Skärstad (c), som yttrade;

Herr talman! Situationen på arbetsmarknaden har varit bekymmersam i ett par är. Den betydande arbetslösheten har uppmärksammats och diskuterats i en mängd skilda sammanhang. Inte minst har då uppmärksamheten riktats mot förhållandena för den yngre arbetskraften.

I det kärva läget har mänga företag lagt om sin anställningspolitik, så att man inte anställer några nya personer. Man slår främst vakt om den arbetsstyrka man har, vilket i och för sig är förståehgt och välmotiverat. De unga som söker sig ut på arbetsmarknaden blir dock pä detta sätt i stor utsträckning lämnade åt sitt öde. Detta kommer troligen att ha effekter lång tid framöver då man därigenom nära nog förstör en hel generation. Den osäkerhet som de unga känner leder till en otrygghet som inte kan accepteras från vare sig sociala eller allmänt mänskhga utgångspunkter.

SamhäOet har givetvis inte varit helt passivt inför denna situation.

Inom inrikesdepartementet har ett visst arbete satts i gång för att råda

20 bot på den uppkomna situationen. Åtgärder av sådan typ som den s. k.

femkronan och hela det paket som föreslås i Ds In 1972; 21 Ungdom och     Nr 3
arbete utgör exempel på samhälleliga initiativ för att komma till rätta     Torsdagen den
med problematiken. Detta utredningsarbete är för närvarande föremål för     j j .gpugf j 29-73
remissbehandling.

Det framstår som synnerhgen angeläget att kraftfuUa åtgärder snabbt sätts in för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Åtgärderna måste inriktas på såväl att förbereda ungdomarna för arbetsmarknadens krav som att öka företagens möjligheter och vilja att anställa unga människor.

De förslag som för närvarande har arbetats fram inom inrikesdepartementet förefaller i och för sig vällovliga, men det kan ifrågasättas om de kommer att utgöra ett tillräckligt stöd för ungdomarna i den allt starkare Strukturomvandhngen.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr inrikesministern få stäUa följande fråga;

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidtaga för att underlätta ungdomens arbetsmarknadssituation i ett allt kärvare läge?

Denna anhållan bordlades.

§ 7 Interpellation nr 6 om förhindrande av anstötliga radio- och TV-program

Ordet lämnades pä begäran till

Herr JOHANSSON i Skärstad (c), som yttrade:

Herr talman! Vi har här i landet en statskyrka, och den kristna livsåskådningen är sedan århundraden det fundament på vilket hela vårt samhälle vilar. Man har därför rätt att fordra respekt för de kristna värdena. Men i det avseendet brister det tyvärr mycket hos de ansvariga, för våra eterburna massmedier.

I samband med den debatt om radio- och TV-programmen som fördes här i riksdagen under slutskedet av höstsessionen 1972 uttalade radiochefen Otto Nordenskiöld att han såg allvarligt på frågan om radio- och TV-programmens kvalitet. Det är då så mycket mer anmärkningsvärt och i högsta grad beklagligt att ett sådant program som bjöds TV-tittarna måndagen den 8 januari i år kunnat godkännas av de ansvariga. Inslaget hade rubriken Heta feta linjens supershow och uppfattades av många rtiänniskor som en ren hädelse av de kristna värdena. Det föreställde uppenbarligen ett möte med Maranatarörelsen eller hknande, och man spelade där något slags uppjazzad musik, samtidigt som de medverkande sträckte händerna mot höjden och på ett högst änstötligt sätt blandade in Guds namn i sångtexterna, som då och då avbröts av höga hallelujarop. Några medverkande som spelade poliser låtsades ingripa när mötesdeltagarna blev alltför bråkiga. Slutligen lät den som ledde den osmakliga föreställningen sin badkappa slå upp och stod helt naken framför den applåderande publiken och de skrattande poliserna.

Enligt min mening innebär sådana program ett upprörande missbruk
av det förtroende som givits dem för TV ansvariga. Föreställningar av det 21

Nr 3 slaget kan bara verka nedrivande, de ar kultur- och religionsfientliga, och

Torsdaeen den ' främjar dålig smak. Dessutom tycks de vara tillkomna enbart för att

11 ianuari 1973 grumla och försämra tittarnas känsla för hyfs och anständighet.

-------------------- Det kan i sammanhanget tilläggas att antalet anmälningar till

radionämnden under 1972 var rekordartat samt att 236 av dessa anmälningar ännu vid årsskiftet inte hade hunnit behandlas.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr utbildningsministern ställa följande fråga;

Är statsrådet beredd att inför upprättandet av nytt avtal med Sveriges Radio medverka till att en kommission tillsätts med uppgift att se till att programmen utformas så, att framförande av anstötliga program i våra massmedier i fortsättningen förhindras?

Denna anhållan bordlades.

§ 8 Interpellation nr 7 om åtgärder för att uttrycka solidaritet med det vietnamesisica folket

Ordet lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (vpk), som yttrade;

Herr talman! De av USA;s president beordrade bombningarna fortsätter med stor intensitet över större delen av Vietnam liksom över Laos och Cambodja. De kan när som helst återupptagas norr om 20 :e breddgraden.

Dessa bombningar utförda från flygplan har pågått under åratal. De har en omfattning utan tidigare motstycke i historien. Deras syfte är att mörda människor, förstöra samhällen och fördärva naturen. Dessa terrordåd har också orsakat en omfattande förintelse. De som beordrar och de som utför dem måste betraktas som skyldiga till folkmord.

Det vietnamesiska folket har med stor framgång slagit tillbaka mot angriparna. Det har vunnit viktiga segrar. Dess kamp, förd under svåra förhållanden och med stora lidanden, kommer att resultera i oavhängighet och fred.

En omfattande solidaritetsrörelse stöder de indokinesiska folkens kamp. Allt fler människor har kommit till insikt om att folket i Vietnam för sin strid i alla folks intresse. USA-imperiahsmens terrordåd är ett hot mot hela världens fred.

I Sverige har en enig uppslutning skett kring den av riksdagspartierna startade namninsamhngen med kraven att USA skall inställa bombningarna av Vietnam och underteckna fredsavtalet. Denna enighet är ett vittnesbörd om den vrede det svenska folket känner inför terrordåden.

Arbetet inför namninsamlingen är en avgörande uppgift i solidaritets-arbetet för Vietnams folk. Denna arbetsuppgift är emellertid dels tidsbegränsad, dels omfattar den icke alla aspekter av solidaritetsarbetet. Den bör alltså kompletteras. Andra viktiga åtgärder för att i handling uttrycka solidariteten med det vietnamesiska folket är bl. a. följande:

1. Att förbindelserna med Saigonjuntan helt avbryts. Allmänt erkänns
■ det nu ha varit ett "misstag" att Sverige över huvud taget någon gäng

erkänt regimen i Saigon. Det är ett slag i ansiktet på det vietnamesiska Nr 3

folket att Sverige fortfarande godtar en företrädare för denna quislingre- Torsdaeen den

gim som ackrediterad i vårt land. I j jauaj-j 1973

2. Att regeringen upprättar diplomatiska förbindelser med Republi------------

ken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering (PRR). Det kan icke

av någon förnekas att PRR utövar kontrollen över den helt avgörande delen av Sydvietnams territorium och befolkning. PRR måste betraktas som Sydvietnams lagliga regering. Diplomatiska förbindelser med denna regering står i god överensstämmelse med rikthnjerna för den svenska utrikespolitiken.

3. Att en massiv insats i form av materiellt stöd görs för det
vietnamesiska folket. Det svenska statliga biståndet till Demokratiska
republiken Vietnam och till PRR bör kraftigt utbyggas utöver de
förbättringar som skett under de gångna åren. Den stora förstörelse som
vållats av USA;s flygbombardemang kräver omedelbara insatser. Fömt-
sättningar måste anses föreligga att utan dröjsmål organisera detta stöd.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till utrikesministern få ställa följande frågor:

Är regeringen beredd att omedelbart bryta alla förbindelser med Saigonjuntan?

Är regeringen beredd att omedelbart upprätta diplomatiska förbindelser med RepubUken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering?

Är regeringen beredd att föreslå en omedelbar kraftig ökning av det materiella stödet till Demokratiska republiken Vietnam och till PRR?

Denna anhållan bordlades.

§ 9 Interpellation nr 8 om utvidgning av prisstoppet, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Fru MARKLUND (vpk), som yttrade;

Herr talman! I mitten av december 1972 försäkrade finansminister Sträng i ett interpellationssvar att regeringen noga skulle följa konsumentprisernas förändringar. Om det därvid skulle visa sig att prispåslagen skulle "tendera att ligga klart över vad som kan bedömas som nödvändigt" kunde ett återinförande av prisstopp aktuahseras. En vecka senare förelåg uppenbarligen denna situation, eftersom regeringen då gav besked om att priserna på sådana centrala livsmedel som mjölk, grädde och ost samt kött, fläsk och charkuterivaror skulle frysas fast vid prisläget den 21 december. Som motivering angavs att en prisutveckling på livsmedel hknande den under 1972 också kunde påräknas under 1973.

Allt tyder på att denna bedömning var riktig, och prisstoppet på varor som ingen kan undvara var därför ett välkommet initiativ. Men fortfarande är den allmänna prisnivån sådan att det finns anledning notera att åtgärden var otillräcklig. Trots prisstoppet förutses i finansplanen en prisstegring på ca 5 procent under detta år.

De höga priserna på maten slår hårdast mot låginkomsttagare och
barnfamiljer. Ju lägre inkomsten är och ju fler barnen i familjen är desto 23

Nr 3 större bhr den andel av inkomsten som går åt till mat. De ekonomiskt

Torsdaeen den sämst stäUda tvingas på det sättet att äta billig, näringsfattig mat. I

11 ianuari 1973 debatten kring frågan om hur "fel" vi äter har anförts sådana uppgifter

-------------------- som att det i Sverige finns län, där 20-25 procent av alla fyraåringar är

direkt undernärda. Ett sådant förhållande kan inte bero enbart på dåliga kunskaper om kostens näringsvärde utan säkerligen i hög grad pä att man inte har råd att köpa den proteinrika föda som i synnerhet barn i uppväxtåren behöver.

Det nu införda prisstoppet är begränsat — det berör dels inte hela livsmedelsområdet, dels inte andra daghgvaror där prisökningarna på senare år varit ytterst kännbara. I många fall är det här fråga om varor där de nu gällande priserna ger anledning till konstaterandet att vinsterna måste vara omotiverat höga. Det finns följaktligen anledning att utöver införandet av prisstopp också diskutera behovet av att komma åt omotiverade vinster på vissa varor och därigenom åstadkomma prissänkningar.

Med hänvisning till det anförda berjag om kammarens tillstånd att till herr handelsministern få ställa följande frågor;

Avser regeringen att vidta åtgärder som innebär en utvidgning av prisstoppet att gälla även andra för löntagarfamiljerna nödvändiga varor? Planerar regeringen några initiativ för att komma åt otillbörliga vinster inom vissa branscher och därigenom åstadkomma prissänkningar?

Denna anhållan bordlades.

§ 10 Interpellation nr 9 om införande av ett system för stereofoniska sändningar inom Sveriges Radio

Ordet lämnades på begäran till

Herr LÖFGREN (fp), som yttrade:

Herr talman! Möjligheterna att i svenska hem avnjuta god musikunderhållning har starkt påverkats av radions programverksamhet. Även om sändningstekniken förbättrats, måste man tyvärr konstatera att Sveriges Radios service till lyssnarna inte utvecklats i takt med teknikens nya möjligheter.

Till följd av grammofon- och ljudbandteknikens utveckhng har allt flera musikintresserade personer övergått till stereofonisk återgivning, och högklassig utrustning härför blir alltmera vanlig. I land efter land har radioföretagen anpassat sig efter denna utveckling och bereder radiolyssnarna möjlighet att i betydande omfattning avnjuta stereofoniska musiksändningar.

Sverige har inte följt med i denna utveckhng. Orsaken kan inte vara
bristande kännedom om teknikens möjhgheter. Dröjsmålet med genom
förandet av en bättre service på detta område synes närmast bero på
obeslutsamhet i fråga om vilket system för stereosändningar som
slutgiltigt skah väljas. Här har man dels det s. k. kanalklyvningssystemet,
dels det s. k. pilot-tonsystemet att välja mellan. År efter är går, och under
24 tiden erbjuder aOt flera länder sina radiolyssnare ökade möjligheter att

genom pilot-tonsystemet avnjuta en förbättrad musikåtergivning. Nr 3

Att en bidragande orsak till den svenska tveksamheten i fråga om ett Torsdagen den slutgiltigt ställningstagande har varit en befarad trängsel inom tillgänghgt jj januari 1973

våglängdsområde är känt, men enhgt uppgifter på senare tid skulle detta-----

förhållande ej vara lika besvärande som tidigare beräknats. Om de nu föreliggande uppgifterna är riktiga, skulle något väsentligt hinder ej föreligga för ett användande av pilot-tonsystemet. Det har anförts att det svenska kanalklyvningssystemet skulle möjliggöra en bättre Ijudkvahtet. En viss försöksverksamhet har förekommit i Sverige med användning av båda systemen.

I de delar av vårt land där utländska stereosändningar med fördel kan avlyssnas har man redan börjat anpassa sin mottagarutrustning till pilot-tonsystemet. Många av de förstärkare som i dag förekommer i handeln är redan utrustade för mottagning av stereosändningar enligt pilot-tonsystemet. På andra håll avvaktar man att komplettera sin utrustning och väntar med otålighet på att Sveriges Radio skall uppnå en slutgiltig överenskommelse med televerket angående det sändningssystem som skall komma till användning i Sverige, sä att radiolyssnarna kan få den service som ges i andra länder i fråga om sändningar av stereofoniska program.

Med anledning av det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att tUl herr utbildningsministern rikta följande frågor;

1. När kan man förvänta, att ett slutgiltigt ställningstagande kan komma till stånd beträffande det system för stereofoniska sändningar inom Sveriges Radio som skall användas?

2. När kan vi räkna med att Sveriges Radio börjar med stereofoniska sändningar, som numera är ett uppskattat inslag i de flesta andra länders service till radiolyssnarna?

Denna anhållan bordlades.

§ 11 Interpellation nr 10 om ökad information angående universitetens och högskolomas utbildningsutbud

Ordet lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Staffanstorp (c), som yttrade;

Herr talman! Dagens akademikerarbetslöshet är besvärande. Många är oroliga för sin framtida sysselsättning. Den fortlöpande starka ökningen av antalet examinerade frän universitet och högskolor ställer ökade krav på den organisation som skall hjälpa de examinerade in i förvärvslivet. De studerande frågar nu i ökande omfattning vilka arbetsmöjligheter det finns efter studiernas slut. Tillgängliga uppgifter visar att inskrivningen vid de fria fakulteterna mer än tredubblats under 1960-talet. Särskilt kraftig har ökningen vid samhällsvetenskaplig fakultet varit. Under senare år har dock en viss minskning i antalet nyinskrivna kunnat konstateras, vilket torde bero på den osäkra arbetssituationen.

UKÄ framhåller i årets petita att den konstaterade minskningen av
studerandetillströmningen uteslutande gäller de fria fakulteterna och 25

Nr 3 omtalar att minskningen kom ett par år tidigare än väntat. Minskningen

Torsdaeen den inskrivningen får dock inte någon omgående verkan på arbetskraftsut-

11 ianuari 1973 budet. Antalet exammationer kommer att stå i förhållande till det stora

-------------------- antal studerande som nu befinner sig i utbildningsgången. Det bör också

noteras att även examensökningen vid de spärrade utbildningslinjerna kommer att bli betydande.

Den fråga som reses är om Sverige i dag utbildar för många akademiker. Det bhr en väsentlig uppgift för samhället att se till att arbetsmarknaden har förmåga att suga upp de nya kategorier högskole-och universitetsutbildade som söker arbete.

I en undersökning, gjord av Lunds studentkår jämte SYO-funktionen, bland en rad olika företag om deras rekryteringsbehov av akademiker framgick bl. a. att kunskapen om de s. k. 'VRK-kurserna vid universiteten var så gott som obefintlig. Man kände alltså inte till att det finns en utbildning vilken företagen med fördel borde utnyttja vid sin personalrekrytering. Bristen på information om YRK-kurserna är särskilt uppseendeväckande mot bakgrund av att dessa är tillkomna för att underlätta utträdet på arbetsmarknaden.

Troligtvis kan man också på andra områden finna en förvånande stor okunnighet hos företagen om den arbetskraft som ställs till förfogande från de högre utbildningsinrättningarna.

Den refererade företagsenkäten visade uppenbart att man haft för litet information både från utbildningsmyndigheterna och från AMS. Arbetsgivarnas kunskap om den högre undervisningen måste förbättras.

Man kan för detta ändamål tänka sig flera olika vägar. SYO-funktio-nerna borde kunna utvecklas till att bh tvåsidiga informationsorgan, som dels informerar företagen om vilka utbildningsmöjhgheter som står till buds, dels informerar de studerande om de krav som ställs frän arbetsmarknadens sida. En möjhg väg är också att de centrala utbildningsmyndigheterna aktiverar sin informationsverksamhet till företag och företagsorganisationer.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att tiU herr utbildningsministern få ställa följande fråga;

Är statsrådet beredd vidta åtgärder för att öka arbetsgivarnas kunskaper om universitetens och högskolornas utbildningsutbud för att därigenom underlätta akademikernas utträde på arbetsmarknaden?

Denna anhållan bordlades.

§ 12 Tih bordläggning anmäldes Kungl. Maj;ts denna dag pä rikssalen avlämnade

dels proposition nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74,

dels ock berättelse till 1973 års riksdag om vad i rikets styrelse sig tilldragit.

§ 13 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts propositioner;

Nr 2 angående utgifter på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
26 1972/73

Nr 4 med förslag till lag om handläggning av vissa ärenden angående Nr 3

ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m. Torsdaeen den

Nr 5 angående ratificering av ändring i internationeUa arbetsorgan!- jj januari 1973

sationens stadga

Nr 6 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen

§ 14 Anmäldes och bordlades

Berättelser

Nr 2 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Nr 3 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1 972

Nr 4 Riksdagens lönedelegations redogörelse för dess verksamhet under

år 1972.

§ 15 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1 av herr Hermansson m. fl. om övergång till republik

Nr 2 av herrar Molin och Ullsten om intagande i riksdagens protokoll av visst skriftligt material

Nr 3 av herr Sjöholm om personlig frihet i fråga om partipolitisk tillhörighet och religiös samfundsanslutning

Nr 4 av herr Sjöholm angående riksdagens arbetsformer

Nr 5 av herr förste vice talmannen Bengtson om införande av tvåkalenderårsperiod för statsbudgeten

Nr 6 av herr Wiklund i Stockholm angående informationen om statliga utredningar

Nr 7 av herr Helén m. fl. om rätt till avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt av gåvor till religiösa ändamål m. m.

Nr 8 av herr Helén m. fl. om slopande av reklam- och annonsskatten

Nr 9 av herr Henmark om vidgad rätt till förlustutjämning i vissa fall vid taxering för inkomst

Nr 10 av herrar Henmark och Rydén om stöd åt små och medelstora företag genom differentiering av arbetsgivaravgiften

Nr 11 av herr Hermansson m. fl. om slopande av mervärdeskatt på livsmedel

Nr 12 av herr Levin om tillämpningsföreskrifter till kilometerskatteförordningen

Nr 13 av herr Levin om slopande av mervärdeskatt på Uvsmedel, m. m.

Nr 14 av herr Sjöholm om bättre information rörande källskatteavdrag på löneinkomster

Nr 15 av herr Sjöholm angående jämlikhet och rättvisa i beskattningen

Nr 16 av herrar Torwald och Norrby i Gunnarskog angående avlämnandet av självdeklaration

Nr 17 av herr Winberg m. fl. om vidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxering för resor mellan bostad och arbetsplats

Nr 18 av herr Hermansson m.fl. om svenskt erkännande av Demokratiska folkrepubliken Korea m. m.

Nr 19 av herr Hermansson m. fl. om upprättande av diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära

Nr 3 regering

Torsdaeen den '' " Werner i Malmö angående principbeslutet om en

11 ianuari 1973 procent av bruttonationalprodukten till u-landsbistånd

—------------------ Nr 21 av herr Fågelsbo angående krigsplaceringen av värnpliktiga

lantbrukare

Nr 22 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. om lekmannastyrelser inom försvaret

Nr 23 av herr Hermansson m. fl. om sänkning av pensionsåldern till 65 år

Nr 24 av herr Hermansson m. fl. om införande av en allmän social försäkring

Nr 25 av herr Petersson i Röstånga om rätt till ersättning från allmänna försäkringen vid könsbyte

Nr 26 av herr Nilsson i Agnas om förbud mot rökning i taxibilar

Nr 27 av herr 5/ö'/jo//n om samhällelig kontroll av prostitutionen

Nr 28 av herr Sjöholm om skyndsamt framläggande av förslag till ny abortlagstiftning

Nr 29 av herrar Torwald och Bengtsson i Göteborg om ökat stöd för inköp av motorfordon åt handikappade

Nr 30 av herr Wiklund i Stockholm om varningstext på medicin som nedsätter förmågan att framföra fordon

Nr 3 1 av herr Helén tn. ft. om höjning av anslaget till Bidrag till fria kristna samfund m. m.

Nr 32 av herrar Molin och Ahlmark om rält till förfatlarersättning för län frän vetenskapliga bibliotek

Nr 33 av herr Sjöholm om förbud mot boxning

Nr 34 av herr Sjöholm om skydd för idrottsmans rätt att utöva sin idrott

Nr 35 av herrar Torwald och Bengtsson i Göteborg angående statsbidraget till verksamheten vid Göteborgs museer

Nr 36 av herrar Wikström och Källstad om statsbidrag till Nordiska ekumeniska institutet

Nr 37 av herr Henmark om ökad vidareutbildning av sjuksköterskor

Nr 38 av herr Henmark om överförande av viss lärarpersonal vid landstingens gymnasieskolor till statligt reglerade tjänster

Nr 39 av herr Wikström m. fl. om förbättrad språkundervisning

Nr 40 av herrar Bergqvisl och Rosqvist angående överförandet av svenska fartyg till utländsk flagg

Nr 41 av herrar Henmark och Eriksson i Arvika om lägre telefontaxa för pensionärer och handikappade

Nr 42 av herrar Henmark och Jonsson i Mora om utsträckt giltighet av det s. k. 67-kortet vid SJ

Nr 43 av herr Henmark m. fl. angående utbyggnaden av riksvägar inom Kristianstads län

Nr 44 av herr Levin angående SJ-biljetters giltighetstid

Nr 45 av herr Nilsson i Agnas om förbud mot transport av djur i SJ.s passagerarvagnar

Nr 46 av herr Nilsson i Agnas om rökförbud i serveringsutrymmen på
28 tåg

Nr 47 av herrar Nilsson i Agnas och Fridolfsson i Stockholm Nr 3
angående saltspridningen på trafikleder Torsdagen den

Nr 48 av herr Torwald m. fl. om höjd trafikstandard på inlandsbanan j j januari 1973

Nr 49 av herr Fågelsbo angående stödet till skogsbilvägar------------------------

Nr 50 av herrar Henmark och Larsson i Borrby om ändrad dispensgivning enligt kommunala renhällningslagen, m. m.

Nr 51 av herrar Henmark och Möller om särskild information till allmänheten rörande djurhållning

Nr 52 av herrar Wikner och Karlsson i Malung om tagstadgat skydd för vilt vid skogsvård och skogsavverkning

Nr 53 av herr Måbrink m. fl. angäende utbyggnaden av Ljusnan

Nr 54 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. angäende utbyggnaden av Ljusnan

Nr 55 av herr Henmark om upptagande av Simrishamn m. fl. kommuner inom Kristianstads och Malmöhus län i allmänna stödområdet

Nr 56 av herrar Henmark och Hörberg om pensionsutjämning och förhandlingsrätt för pensionerade statstjänstemän

Nr 57 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. om ökade resurser till prognosverksamheten för arbetsmarknadens behov

Nr 58 av herr Wikner m. fl. om utökade möjligheter till flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen

Nr 59 av herr Hermansson m. fl. om införande av hyresstopp

Nr 60 av herrar Torwald och Hörberg om ändrade bestämmelser för värmeisolering i fastigheter

§ 16 Herr talmannen meddelade att Kungl. Maj;ts propositioner nr 1, 2, 4, 5 och 6, justitieombudsmännens ämbetsberättelse, riksdagens revisorers verksamhetsberättelse, riksdagens lönedelegations redogörelse samt motionerna nr 1—60 skulle sättas sist på föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 17 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen den 10 januari av

Nr 1 Fröken Eliasson (c) till herr jordbruksministern om ökat återbruk

av papper m. m. inom avfallshanteringen:

Vilka åtgärder planerar statsrådet vidta för att främja en både ur miljömässiga och ekonomiska synpunkter önskvärd utveckling i fråga om återbruk av papper m. m. inom avfallshanteringen?

Nr 3 • Nr 2 Herr i?('c/!a/-c?jo« (fp) till herr kommunikationsministern angående

Torsdagen den studeranderabatterna på SJ;

11 januari 1973 ' statsrådet beredd att i samråd med utbildningsmyndigheter och

-------------------- studerandeorganisationer finna en lämplig lösning på frågan om

studeranderabatter på SJ?

den 11 januari av

Nr 3 Hrv Hamrin (fp) till herr finansministern om åtgärder mot bok om hembränning:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidtaga med anledning av annonser

i svensk press rörande försäljning av en norsk "succébok" om

hembränning?

den 10 januari av

Nr 4 Herr Strindberg (m) till herr utbildningsministern angående skolans engagemang i namninsamlingen för fred i Vietnam;

Anser statsrådet det vara lämpligt att skolan - t. o. m. på grundskolenivå — engagerar sig i namninsamlingen för fred i Vietnam med tanke på att man då delvis riktar sig till minderåriga elever utan erforderlig insikt om uppropets bakgrund och syfte?

den 11 januari av

Nr 5 Fru Thorsson (s) till herr försvarsministern angäende det svenska

ställningstagandet till kärnvapen:

Kan försvarsministern kommentera uppgiften i en av dagens tidningar att den tekniska utvecklingen på kärnvapenområdet skulle kunna föranleda en omprövning av det svenska ställningstagandet till dessa vapen?

Nr 6 Fru Thorsson (s) till herr industriministern om inspektion av

svenska kärnkraftsanläggningar:

När kan Sverige förväntas ingå avtal med lAEA om inspektion av svenska kärnkraftsanläggningar som en konsekvens av undertecknandet och ratificeringen av icke-spridningsavtalet?

Nr 7 Herr Molin (fp) till herr socialministern angående väntetiderna

inom sjukvården;

Anser statsrådet att det under våren 1971 och 1972 inträffat sädana förändringar i fråga om väntetiderna inom sjukvården att särskilda åtgärder från samhällets sida är motiverade?

Nr 8 Herr Molin (fp) till herr statsrådet Moberg angående utbildningen vid de filosofiska fakulteterna:

Avser statsrådet att utnyttja riksdagens bemyndigande att generellt
eller lokalt upphäva §31 i kungörelsen om utbildning vid de
30 filosofiska fakulteterna?

Nr 9 Herr Petersson i Gäddvik (m) till herr industriministern om Nr 3
förflyttning av LKAB;s huvudkontor till Norrbotten; Torsdaeen den

Kan herr statsrådet upplysa om när LKAB;s huvudkontor flyttas , , . . ,p,-,T

11 januari 19 /3
till Norrbotten i enlighet med riksdagens rekommendation? -----------------

Nr 10 Herr Romanus (fp) till herr kommunikationsministern angående tobaksrökning i taxibilar:

Vill statsrådet medverka till att taxiförare som så önskar ges rätt att utöva sitt arbete utan att utsättas för tobaksrök?

Nr 11 Herr Lorentzon (vpk) till herr industriministern angående stathgt övertagande av fabriksbyggnader och tomtmark vid driftinskränkningar; Hur ser statsrådet på frågan om att för statligt produktionsinitiativ utnyttja erbjudande frän företag om att utan kostnad överta fabriksbyggnader och tomtmark där driften kommer att nedläggas såväl som att föra motsvarande förhandlingar rörande inom företag nedlägg-ningsbeslutade fabriker?

Nr 12 Herr Levin (fp) till herr finansministern om införande av ett löne-

och vinstutdelningsstopp;

Har finansministern för avsikt att försöka hejda den allmänna prisutvecklingen genom att verka för ett löne- och vinstutdelningsstopp såsom ett komplement till det nyhgen införda prisstoppet?

Nr 13 Herr Johansson i Holmgården (c) till herr försvarsministern angående förläggande av ett fredsförband till Arvidsjaur;

Inryminer det i propositionsförteckningen upptagna förslaget om "Vissa organisationsfrågor rörande försvaret" förslag till nytt fredsförband att förläggas till Arvidsjaur?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 16.15.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert