Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:141

Onsdagen den 28 november

Kl. 10.00

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

§ 1 Justerades protokollet för den 20 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. plenum fredagen den 30 november

Herr TALMANNEN yttrade;

Bordläggningsplenum fredagen den 30 november, som enligt tidigare meddelande skulle börja kl. 15.00, tar sin början redan kl. 13.00 för att bereda bättre tid för besvarande av interpeUationer.

§ 3 Herr talmannen meddelade att herr Wiklund i Stockholm enligt tUl kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 28 november-11 december.

Herr Wiklund i Stockholm beviljades erforderlig ledighet frän riksdagsgöromälen.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj;ts proposition nr 201 tiU skatteutskottet.

§ 5 Föredrogs och hänvisades motionema nr 2178 tiU näringsutskottet, nr 2179 tiU trafikutskottet, nr 2180 och 2181 tiU näringsutskottet samt nr 2182 och 2183 tiU konstitutionsutskottet.

§ 6 Föredrogs, men bordlades åter utbUdningsutskottets betänkanden nr 47-54 och näringsutskottets betänkande nr 63.

§ 7 Föredrogs och biföUs interpeUationsframstäUningarna nr 163 och 164.

§ 8 Rundradiofrågor

Föredrogs kultumtskottets betänkande nr 42 i anledning av motioner i rundradiofrågor.

1 detta betänkande hade behandlats motionerna

1973:105 av herr Werner i Malmö m. fl. (m, c, fp),

1973:295 av herr Richardson m. fl. (fp),

1973:442 av herr Björck i Nässjö (m),

1973:446 av herr Nordstrandh m. fl. (m).

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

1973:452 av herrar Sundman (c) och Wikström (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att en parlamentarisk utredning tiUsattes med uppgift att se över rundradioverksamhetens organisation,

1973:455 av herr Wirmark m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhäUa om en parlamentarisk utredning rörande radio-TV-verksamhetens organisation och finansiering i framtiden,

1973:671 av herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Källstad (fp),

1973:674 av herr Bohman m, fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj ;t skulle anhålla

1. att en parlamentarisk utredning tiUsattes angående etermediemas framtida ställning, funktion och finansiering, i syfte att främja aUsidighet och yttrandefrihet,

2. att Kungl. Maj:t med åberopande av § 19 i radioavtalet skuUe låta utreda om Sveriges Radio bratit mot avtalet,

1973:677 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om utredning angående konsumentinflytande över Sveriges Radios produktion,

1973:689 av herrar Richardson (fp) och Hyltander (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om förslag tiU inrättande av programråd vid Sveriges Radio,

1973:691 av fra Ryding m. fl. (vpk) vari hemstäUts

1. att riksdagen i ett särskUt uttalande skuUe slå fast att det meningslösa underhållningsväldet i radio och TV borde stoppas,

2. att riksdagen uttalade sig för att Sveriges Radio utträdde ur Svenska arbetsgivareföreningen,

3. att riksdagen gav regeringen tUl känna vad som i motionen i övrigt anförts om Sveriges Radios programpohtik,

1973:695 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Henmark (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla att en aUsidig och föratsättningslös forskningsverksamhet rörande effekterna av våld, särskilt underhållningsvåld, på TV och film igångsattes för utrönande av om och i så faU vUka mentalhygieniska skadeverkningar våldsfilm kunde föranleda,

1973:907 av herr Stålhammar m. fl. (fp) vari hemstäUts att riksdagen beslutade att hos Kungl. Maj:t anhäUa om en översyn av Sveriges Radios hittiUsvarande tillämpning av begreppet "opartiskhet" i programmen i ljuset av vunna erfarenheter, så att det i fortsättningen också medgav utrymme för speghng av kristna värderingar på samma villkor som gällde för övriga,

1973:1223 av herr Andersson i Örträsk m. fl. (s).

1973:1227 av fröken Ehasson m. fl. (c).

1973:1232 av herr Hyltander m. fl. (fp),

1973:1233 av herr Johansson i Skärstad (c) samt

1973:1234 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en särskUd utredning tiUsattes med företrädare för bl. a. folkrörelserna och intresseorganisationerna, massmedia och näringshvet samt parlamentariker för en översyn av de framtida inflytande- och organisationsformerna för radio- och TV-verksamheten.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skuUe avslå motionerna 1973:452, 1973:455, 1973:674 p. 1 och 1973:1234 om utredning angående rundradioverksamheten,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:295 om Sveriges Radios nyhetsbevakning,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:442 om utvidgad genmälesrätt i randradion,

4. att rUcsdagen skuUe avslå motionen 1973:674 p. 2 om utredning angående eventueUt avtalsbrott,

5. att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:677 om konsumentinflytande och 1973:689 om programråd,

6. att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:1223 p. 1 och 1973:1227 om ökad regional programproduktion,

7. att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:1223 p. 2 om den regionala programproduktionen utanför storstadsområdena,

8. att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:446 om daghga morgonandakter i TV,

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:671 om ett rikare utbud av rehgiösa program i rundradion,

10. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:105 om programutrymme för humanitära organisationer som arbetade i u-länder,

11. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1232 om programutrymme för det ideella föreningshvet,

12. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1233 om fast programtid för information i skol- och utbildningsfrågor,

13. att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:691 om Sveriges Radios programpohtik,

14. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:907 om begreppet opartiskhet i programmen,

15. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:695 om forskning rörande effekterna av våldsinslag i TV och film.

Reservationer hade avgivits •

1. beträffande frägan om en utredning angående rundradioverksamheten av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Källstad (fp) och Sundman (c), fm Frsenkel (fp), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), fra Mogård (m) samt herr Nisser (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

att rUcsdagen i anledning av motionerna 1973:452, 1973:455, 1973: 674 p. I och 1973:1234 som sin mening gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört om en parlamentarisk utredning angående randradions framtida organisation och verksamhetsformer,

2. beträffande frågan om konsumentinflytande och programråd av
herr Källstad (fp) och fru Fraenkel (fp) som ansett att utskottet under 5
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:677 och 1973:689 som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört om konsumentinflytande och programråd,

3. beträffande frågan om underhällningsvåld i randradion, Sveriges
Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Radios
programpohtik av fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet under 13
bort hemställa,

att riksdagen skulle bifaUa motionen 1973:691 om Sveriges Radios programpohtik,

4. beträffande frågan om opartiskhet i programmen av herr Källstad
(fp) och fru Fraenkel (fp) som ansett att utskottet under 14 bort
hemställa,

att rUcsdagen skuUe bifaUa motionen 1973:907 om begreppet opartiskhet i programmen.

TUl betänkandet hade fogats särskUda yttranden

1. beträffande frågan huruvida Sveriges Radio brutit mot radioavtalet av fru Mogård (m) och herr Nisser (m),

2. beträffande frågan om utrymme för ohka religiösa programinslag av herr Källstad (fp), fru Fraenkel (fp) och fra Mogård (m) samt herr Nisser (m).

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag antecknade mig för 20 minuter och det är en lång tid, SärskUt för en som anser att fåmäldhet är en dygd. När jag i dag pä morgonen sett hur läng talarlistan är har jag försökt korta ner mitt anförande och hoppas också att jag har lyckats med det.

Det finns få verksamheter i vårt land som ägnas så stor uppmärksamhet och så omfattande debatt och diskussion som den som har Sveriges Radio tiU huvudman - detta inte minst här i riksdagen.

Omständigheten har flera skäl. Ett av dem är programutbudets volymmässiga, tidsmässiga omfattning. Ett år, ett kalenderår, räknar något mindre än 8 800 timmar. Sveriges Radios programår är betydUgt större. Från den 1 juli 1971 tiU den 30 juni 1972 sändes 17 444 timmar ljudradioprogram över tre kanaler och 4 274 timmar television över två kanaler — skolradio, utlandsprogram och annan statsfinansierad verksamhet på området oräknade. Det ger sammanlagt nära 23 000 timmar - dvs. ungefär två och en halv gång sä lång programtid som det finns timmar på året och uppskattningsvis sex gånger så många timmar som en vanlig

människas fritid omfattar. Det är självklart att en programverksamhet av denna väldiga storleksordning nödvändigtvis mäste ge upphov tiU kritik, debatt och diskussion.

De flesta av oss uppfattar rundradion som värt aUra viktigaste massmedium — av större och mer avgörande betydelse för oss och våra värderingar, och därmed vår tUlvaro, än andra massmedia som dagspress, tidskrifter och böcker. Och runt hörnet väntar en snart kommande fortsättning i form av kabel-TV, kassetter och bildskivor.

Det är odiskutabelt att program i ljudradio och television samtidigt kan nä mUjontals svenska lyssnare eUer tittare, att räckvidden är större än hos något annat massmedium, de största dagstidningarna inräknade. Och vi vet att de flesta i vårt land ägnar längre tid åt television och ljudradio än åt att läsa tidningar, tidskrifter och böcker.

Det ligger därmed nära tUl hands att betrakta ljudradion och framför aUt televisionen som det viktigaste bland kommunikationsmedel. Många mediaanalytiker hävdar också detta.

Jag delar inte den uppfattningen. Jag är övertygad om att det tryckta ordet fortfarande och inom överskådlig framtid kommer att förbh det allra viktigaste instmmentet att genom tid och rum förmedla kontakt, information och kunskaper människor emeUan. Jag är inte ensam om den övertygelsen. Jag skaU emeUertid inte fördjupa mig i den problematiken nu.

Faktum kvarstår. Sveriges Radios programverksamhet är på grund av sin kvantitativa omfattning och på grund av sin räckvidd något som nödvändigtvis ständigt måste göras tiU föremål för kvalitativa värderingar.

Rundradioverksamheten innebär möjligheter av mycket stor informativ och kultureU betydelse. Diskussionerna och debatten gäller främst om Sveriges Radio på rätt sätt tiUvaratagit dessa möjligheter, om man nått den kvahtet i programverksamheten som framstår som önskvärd och rimUg.

Detta har ifrågasatts med skiftande grad av arghet frän ömse håU och med ömse utgångspunkter, bl. a. i ett antal motioner tiU årets riksdag. I fyra av dessa motioner har motionärerna begärt att en parlamentariskt sammansatt utredning skaU tiUsättas för att utreda rundradions framtida organisation och verksamhetsformer. Sju av utskottets ledamöter biträder denna tanke i reservationen 1 vid utskottets betänkande nr 42.

Man kan fråga sig om en sådan utredning nu är nödvändig när det inte är mer än styvt åtta år sedan 1960 års radioutredning lade fram sitt betänkande, som utgjorde grunden för 1966 års proposition och riksdagsbeslut kring rundradioverksamheten. Men åtta år är en lång tid i det här sammanhanget.

Sveriges Radios föregångare, AB Radiotjänst, bUdades 1924. Sveriges Radio kan aUtså fira halvsekeljubileum nästa år — och det kommer man väl att högtidlighäUa på ett eUer annat sätt under vederbörligt hänsynstagande tiU företagets litet darriga ekonomi.

Utvecklingen gick begynnelsevis långsamt. Sändningstimmarnas antal ökade mycket försiktigt. Den dagliga timmen med grammofonmusik var länge det mest populära och mest diskuterade programinslaget. Med andra världskriget ökade utrymmet för nyhetssändningar och beredskaps-

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradlofrägor

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

präglad information.

Först 1955 — aUtsä för blott 18 år sedan — fick vi ett program 2 i ljudradion. Därefter blev utvecklingstakten snabbare. 1957 debuterade televisionen. 1962 var det dags för ljudradions program 3, permanentat dock först 1964. 1 december 1969, för fyra år sedan, fick vi televisionens kanal 2.

Det mesta som hänt inom randradioverksamheten har alltså hänt under i stort sett de senaste tio—tolv åren. 1960 års radioutrednings arbete och tänkande är i mänga hänseenden förträffligt och imponerande — men det är av naturliga skäl präglat av kunskaper och erfarenheter som i dag framstår som nägot föråldrade. Det är nu helt enkelt dags för en ny utredning som bygger på nya kunskaper och erfarenheter. Den behöver inte bli så omfattande som 1960 års utredning, som arbetade i över fem år. Man behöver bara fortsätta där den tidigare utredningen slutade.

Jag viU här gärna skjuta in ett citat av förre radiochefen Olof Rydbeck: "Tio år i etermedias historia är en mycket lång epok. Erfarenheten säger att fem år är den längsta utveckhngsperiod som man med större säkerhet kan väga förutsäga. Varje planering som sträcker sig utöver fem år arbetar med så många osäkerhetsfaktorer att den fär karaktären av en på sin höjd något så när välgrundad gissning." Detta skrev Olof Rydbeck för drygt fyra är sedan.

En annan tidsfaktor som motiverar en utredning nu är den omständigheten att det avtal meUan staten och Sveriges Radio som reglerar programverksamheten löper ut vid halvårsskiftet 1977. Avtalet träffades 1967, det är tioårigt och om man önskar ändringar i det måste det sägas upp senast den 30 juni 1976, aUtså om bara två och ett halvt år. Om det inte blir uppsagt förlängs det automatiskt i fem år.

Om man viU korrigera avtalets stipulationer måste man givetvis skaffa fram underlag för detta. Det kan ske endast genom en utredning, och för att en sådan skaU hinna bh klar i tid måste den utses redan innevarande vinter. Man kommer ändå att få arbeta med en snäv tidtabeU.

I reservationen I påyrkas alltså en parlamentarisk utredning för att diskutera randradions framtida organisation och verksamhetsformer. Reservationen bygger på fyra motioner, som frän delvis olika utgångspunkter når fram tiU ungefär samma yrkande.

1 motionen 452 stöder Jan-Erik Wikström och jag vårt yrkande främst på en värdering av kvaliteten i Sveriges Radios programverksamhet. Vi är medvetna om att kvalitetsfrågor aUtid är svåra att diskutera, och jag viU understryka att vi är — såvitt jag förstår — måttfulla i vår kritik och att vi inte ifrågasätter de ansvariga programledarnas ambitioner. Vi har faktiskt en hygglig ljudradio- och televisionsverksamhet här i landet.

I förbigående kan nämnas att svensk television har publik också i grannländerna. Det finns en s. k. spUl-over-effekt som innebär att de nordiska radioföretagens TV-sändningar kan tas emot även inom vissa omräden i grannländerna. Det har visat sig att svenskarna inte i nägon större utsträckning tar del av danska och norska program, medan mtresset för svensk TV är stort i Danmark och Norge. Enligt färska uppgifter följer ca 40 procent av Oslos befolkning mer eUer mindre

regelbundet de svenska TV-programmen. I t. ex. Narvik pågår just nu en insamling för att bekosta de tekniska anläggningar som behövs för att narviksborna skall kunna ta del av de svenska sändningama. Man får inte dra långtgående slutsatser av det här, men man bör påpeka det när kritik nu riktas mot Sveriges Radios verksamhet.

Ett i stort sett hyggligt programutbud kan emeUertid bli bättre. Och det finns vissa tendenser, främst i TV-verksamheten i det här landet, som vi upplever som oroande — en dragning mot konformism de två kanalema emeUan och en böjelse för publUcfriande program med höga publiksiffror.

Enligt vär bedömning har inte heller de förväntningar som präglade 1966 ärs riksdagsbeslut infriats — de förväntningar som handlade om variation och mångfald i programmen och en ständigt växande kvalitet. Sveriges Radio har inte nått fram tiU "de djärva initiativ", den "förnyelse av programstoffet" och den "originaUtet i presentationen" som man hoppades på år 1966.

Vid riksdagsbeslutet det året enades man om att ett enda företag skulle få ensamrätt att sköta programverksamheten. Det var sannohkt ett riktigt beslut för nu snart åtta är sedan. 1 dag framstår det monopolbeslutet som i högsta grad diskutabelt. Sveriges Radio har bhvit en koloss, ett gigantiskt mediaföretag som inte helt. kan överblicka sin egen verksamhet. Dess produktion omfattar ju också två och en halv gång så många timmar som ryms inom ett kalenderår.

Det är sannolikt att just denna elefantiasis är ett hinder för en bättre programproduktion och en programpohtik som kännetecknas av förnyelse och initiativrikedom, Jan-Erik Wikström och jag för fram den tanken i vår motion. Det är ingen origineU idé som vi är ensamma om. Det är t. ex. många programmakare på Sveriges Radio som delar den uppfattningen. Vi mäste överväga om det verkligen inte är dags att bryta sönder radiomonopolet. 1969 års radioutredning, vars betänkande nu är på remiss, är inne på liknande funderingar vad angår den kommande lokalradioverksamheten. Tankar har framförts att ljudradion bör drivas av ett från televisionen skUt företag. Många är av den uppfattningen att de två TV-kanalerna bör stå helt fria frän varandra. Det är väl omvittnat att Sveriges Radios distrikt ute i landet viU ha en högre grad av självständighet gentemot den centrala ledningen i Stockholm.

Det här är viktiga frågor som mäste granskas och utredas, och det måste ske redan nu.

Här vUl jag framhålla att utskottets majoritet inte stäUer sig awisande mot minoritetens utredningskrav. Man har funnit att "riksdagen inte nu bör hemställa om tillsättande av nägon utredning". Man hänvisar tUl att RUT 69 :s betänkande är ute pä remiss, att en proposition till 1974 års vårriksdag har bebådats i anledning av kulturrådets betänkande, man påpekar att reklam utredningen skaU lägga fram sitt betänkande i början av kommande år, och man hänvisar slutligen tiU att Sveriges Radio självt har beslutat "utvärdera", som det heter, det omdiskuterade systemet med två tävlande TV-kanaler.

Utskottets minoritet menar att dessa omständigheter inte har sådan tyngd att man av den anledningen bör skjuta på att tiUsätta en ny radioutredning. Materialet frän dessa statliga utredningar och från

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

R und radio frågor

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Sveriges Radios interna utvärderingar kan naturligtvis lätt fogas in i den önskade utredningens arbetsunderlag.

I motion 452 skisserar Jan-Erik Wikström och jag en modell med en decentraliserad randradioverksamhet, en sönderbrytning av ensamrättsföretaget Sveriges Radio tUl mindre, programproducerande enheter, självständiga företag underställda ett moderföretag.

Detta är just bara en skiss och ett diskussionsinlägg. Det väsentliga är att vi når fram tiU en reeU decentralisering av programproduktionen, att de programansvariga får faktiska möjhgheter att verkligen överblicka sitt ansvarsområde, att ansvaret läggs närmare dem som praktiskt sysslar med programskapandet. Vi tror att det är en grundläggande förutsättning för att nå de mål som åsyftades i 1966 års riksdagsbeslut.

Ett annat tungt vägande skäl för en utredning är naturligtvis den snabba tekniska utvecklingen som håller på att ge oss nya former för distribution av ljud och bild — kabel-TV, bildkassetter, bUdskivor — framför aUt kabel-TV.

Avslutningsvis några ord om radioverksamhetens finansieUa sida. Sveriges Radios ekonomiska situation kan förefaUa acceptabel just nu och för de aUra närmaste åren — vid en hastig bhck. Den genomförda översynsutredningen har givit vissa besparingsresultat men det är också klart att dessa besparingsåtgärder fått negativa konsekvenser för programmens kvalitet och mångsidighet. Man har t. ex. fått svårigheter att nyttia medarbetare på frUansbas. Det är en olyckhg utveckhng som måste brytas.

Hög programkvalitet kostar pengar, det är ofrånkomligt. På sikt — och tämhgen kort sikt — måste rundradio verksamheten få en förbättrad ekonomi. Från mänga håU ifrågasätts om avgifterna — licenserna — kan göras mycket högre än de är nu. I så faU måste andra finansieringsvägar tillgripas. Också detta är nägot som en ny radioutredning mäste ta itu med.

Enligt mina värderingar finns det bara en framkomlig väg - nämligen en delfinansiering över statsbudgeten, som fär sädan utformning att programproducenternas fria ställning gentemot statsmakterna inte rabbas.

Jag viU betona att jag och det parti jag företräder bestämt awisar — nu som tidigare — vaqe form av reklamfinansiering

Herr talman! Med detta för mig något långa inlägg får jag yrka bifaU tiU reservationen I vid kulturutskottets betänkande nr 42.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! I ett ganska stort antal motioner till årets riksdag har man yrkat på att det skaU tillsättas en parlamentarisk utredning för att se över rundradioverksamhetens organisation och också frågor som gäUer finansieringen i framtiden och etermediernas framtida ställning och funktion. Man viU att företrädare för bl. a. folkrörelserna, intresseorganisationerna, massmedierna och näringslivet samt parlamentariker skall vara med om denna översyn av också de framtida inflytande- och organisationsformerna för radio- och TV-verksamheten i vårt land. Det är särskilt två skäl som har föreburits - den tekniska utvecklingen i fråga

om kassett- och kabel-TV och det förhäUandet att gUtighetstiden för det gällande avtalet mellan staten och Sveriges Radio går ut 1977.

Nu har utskottets majoritet tyvärr avvisat tanken på en parlamentarisk utredning. Utskottsmajoriteten hänvisar till remissbehandlingen av 1969 års radioutrednings betänkande Radio i utveckhng, det s. k. RUT 69, tiU att reklamutredningen kommer att framlägga förslag, tiU att det inom Sveriges Radio görs en utvärdering av systemet med två TV-kanaler och tUl att kulturrådet kommer med förslag. Vi reservanter menar att de förhoppningar som knöts till det i propositionen 136 år 1966 föreslagna och sedermera genomförda systemet med tvä självständiga TV-kanaler inom ramen för samma företag inte har infriats. Det är ett väsentligt skäl, menar vi, för att en utredning bör komma tiU stånd nu.

Ett annat skäl är det faktum att avtalet meUan staten och Sveriges Radio löper ut den 30 juni 1977, och om avtalet inte sägs upp före den 30 juni 1976, sä förlängs det automatiskt pä fem är. Det här skulle vara nog för att motivera en översyn av Sveriges Radios organisation och verksamhetsformer.

Jag nämnde nyss att den tekniska utvecklingen är ett väsentligt skäl för en översyn. Den har öppnat nya vägar för bildöverföring genom kassett- och kabel-TV, som ger möjligheter tUl ett mycket bredare utbud av internationeUa, nationella, regionala och lokala TV-program. De här möjligheterna måste tiUvaratas till fullo och alla försök till åsiktsdirigering avvisas. Stor frihet mäste, menar jag, därför råda när det gäller både produktion och distribution av sådana program. Det allmänna bör pä samma sätt som i fråga om andra kulturaktiviteter stimulera och stödja produktionen och distributionen, så att utbudet blir mångsidigt och präglas av god kvalitet.

Harry Schein har som expert åt utbUdningsdepartementet utrett frågan om de nya kommunikationsteknikerna — t. ex. kabel-TV och bildkassetter — och bl. a. föreslagit ett centralt ämbetsverk för massmedieverksamhet. Det är ett förslag som folkpartiet motsätter sig — det innebär ett statligt monopol och risker för en oacceptabel styrning av massmediernas verksamhet.

Vi reservanter har aUtså framhållit att det är synnerligen angeläget att Kungl. Maj:t tillkaUar en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att överväga och framlägga förslag i fräga om den svenska rundradions framtida organisation och verksamhetsformer, där också finansieringen på längre sikt kan komma in och bli föremål för överväganden. Material från vissa statliga utredningar och interna utvärderingar och utredningar inom Sveriges Radio kan naturligtvis också ingå i arbetsunderlaget för den utredning som vi reservanter här föreslår. Jag understryker att utredningen bör ha parlamentarisk grund,

I några av de motioner som väckts av folkpartister föresläs att utredningen bör få i uppdrag att undersöka möjligheten att bryta Sveriges Radios monopolstäUning, Detta är motiverat, eftersom man inte har uppnått det mål som angavs 1966, då den nuvarande TV-organisationen beslöts, nämUgen en stimulerande tävlan meUan kanalerna som leder till variation, mångfald och bredd i ett kvalitetsmässigt aUt bättre programutbud. Utvecklingen har faktiskt gått mot en tiUtagande likriktning, och

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

man bör aUtså överge principen om exklusiv ensamrätt för ett enda företag att handha den svenska rundradioverksamheten. TiU detta kan jag foga att man nu mer än för några år sedan är medveten om de risker som är förknippade med en koncentration av makten över våra informationsmedier.

När det gäller folkpartiets grundinstäUning i radio-TV-frågan vUl jag betona att radio och TV av många, många människor upplevs som de aUra viktigaste kulturförmedlama, och därför måste radio och TV erbjuda ett programutbud som är rikt varierat och av hög kvalitet. Objektivitet och aUsidighet måste då också iakttas. Och dessa krav tillgodoses bäst genom en konkurrens som skapar förutsättningar för en mer balanserad nyhetsinformation och en mer mångsidig programpohtik.

På radioområdet finns utrymme för en mera långtgående etablerings-frihet för både nationella och regionala företag, medan förhållandena på TV-sidan kräver en starkare begränsning av både antalet företag och kanaler. Föratsättningar för en fullständig etableringsfrihet saknas, såvitt jag kan bedöma, men detta motiverar inte Sveriges Radios monopolställning. Ett från Sveriges Radio helt fristående företag bör kunna startas för att svara för en av TV-kanalerna. För ett fristående TV-företag bör gälla samma programprinciper om sakhghet och opartiskhet som för Sveriges Radio. Genom särskUda regler bör man tiUse att en allsidig ekonomisk och kultureU representation tryggas inom företaget och att pohtisk opartiskhet iakttages.

I likhet med vad som gäUer på andra områden är det nödvändigt att i fråga om radio och TV skapa informationskanaler meUan konsumenter och producenter. Därför har vi från folkpartiets sida i flera år talat om att ett aUsidigt sammansatt programråd med uppgift att framföra synpunkter och önskemål på den samlade programverksamheten i radio och TV bör inrättas. Den saken kommer fru Fraenkel att tala mera utförligt om litet senare.

Vidare bör de aUtmer vidgade möjhgheterna för lokal radio och TV tas till vara mera effektivt än för närvarande. Lokala radio- eller TV-program-företag bör kunna startas av undervisningsanstalter, organisationer, tidningar eUer enskilda och utvecklas under friare organisationsformer än vad som måste gäUa för de riksomfattande företagen.

Slutligen viU jag också säga några ord om det särskUda yttrande av fru Fraenkel, fra Mogård, herr Nisser och mig, som är avgivet tiU kulturutskottets förevarande betänkande. Det yttrandet baseras i hög grad pä motioner väckta av Karl Bengtsson i Varberg, herr Nordstrandh och mig. Jag är väl medveten om att frågan om vUket programutrymme som skall beredas gudstjänster och andra religiösa inslag i radio-TV är av sådan art att den enligt gäUande avtal skaU avgöras av Sveriges Radio. Men jag kanske ändå fär lov — särskilt som detta möjligen är mitt sista anförande i riksdagen — att ge tiU känna en meningsyttring i denna fråga. Det kan ifrågasättas om de religiösa programmen tillgodoses "i skälig omfattning" - för att citera avtalets ord. Enligt min mening borde det vara möjligt att ge den religiösa programverksamheten ökat utrymme i de ohka Ijudradio-och TV-kanalerna. Undersökningar visar att sådana program har mycket stora lyssnargrupper. Direktsända församlingsgudstiänster bör kunna

förekomma varje söndag i TV. Människor i glesbygd, äldre personer och rörelsehindrade har svårt att komma tiU en gudstiänst i nägon kyrka. Bl. a. för dessa grapper vore det därför angeläget att TV söndagligen sände en gudstjänst.

Det borde vara möjUgt att vaqe söndag i tvä av ljudradions kanaler sända gudstjänster frän olika kyrkor: svenska kyrkans högmässa, frikyrkornas och även invandrarkyrkornas. Helst borde gudstiänster av olika karaktär sändas i de båda TV-kanalerna. Genom förekomsten av tre ljudradiokanaler och tvä TV-kanaler borde det i växande utsträckning kunna ges utrymme åt gudstiänster av olika religös typ samtidigt. Som jag nämnde bör också invandrarkyrkornas religösa liv beaktas av Sveriges Radio.

Radion sänder dagligen program av religös karaktär. Motsvarande inslag borde förekomma också i TV. Ett sådant dagligt TV-program kunde innehålla inslag av musik av rehgös karaktär, läsning ur Bibeln eUer ur andaktshtteratur frän olika tider och traditioner, religös lyrik, osv. Genom de synintryck TV förmedlar kunde programmet återge målningar, teckningar, skulpturer, kyrkointeriörer och annan konstnärlig produktion med religöst motiv. Ett sådant dagligt TV-program skulle ha sitt både religösa och kultureUa värde.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tiU reservationerna 1, 2 och 4.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

I detta anförande instämde herrar Nelander (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Det är nu tredje året i rad jag står här och pläderar för en parlamentarisk utredning om etermedias framtida stäUning och funktion. Moderaterna är inte längre ensamma om det kravet; folkpartiet, centern och moderaterna har i en gemensam reservation tiU det föreliggande betänkandet krävt just en sädan parlamentarisk utredning. Socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig en utredning. Den argumentation som man framför i majoritetsskrivningen är beklagUgt tunn.

För det första har man ingående övervägt, säger man, bl. a. den tekniska utveckhngen. Jag skulle gärna velat vara med vid dessa överväganden för att komma på det klara med hur man på socialistiskt håll här i riksdagen ser på den tekniska utveckhngen. Kanske kan vi här i kammaren få höra vilka synpunkter utskottsmajoriteten lägger pä frågan och vUka slutsatser man dragit.

För det andra hänvisar man tUl reklamutredningen, som ju kommer att ta StäUning till reklamsändningar i TV. Även utan denna utredning vet vi att det, beklagligt nog, är majoritet mot reklam i etermedia.

Utskottet har inhämtat att man inom Sveriges Radio skaU göra en utvärdering av systemet med två TV-kanaler. En sådan intern utredning måste självfallet bU en partsinlaga, en partsbedömning. Det är inget fel i det, men det är knappast möjligt att anföra en sådan internutredning som skäl mot en allsidig parlamentarisk utredning av etermedias situation i samhället.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

Utskottsmajoriteten hänvisar vidare tUl den proposition som i vår kan bli följden av kulturrådets betänkande plus de avgivna remissvaren på detta. Kulturrådet har inte haft tUl uppgift att överväga organisationsformen för radio- och TV-verksamheten och har bara några rätt allmänna synpunkter på Sveriges Radio. Det vore sannerligen olyckligt om utbildningsdepartementet skulle ta ställning tiU en framtida etermedia-pohtik på ett så bräckligt utredningsunderlag.

Som framgår av reservationen har vi som förordar en parlamentarisk utredning hamnat i minoritet — i riksdagen. Många sakkunniga ute i samhäUet har insett att det nu snarast krävs en konsekvent och samlad massmediapolitik. Harry Schein har påpekat detta och chefen för Folkets husföreningamas riksorganisation, Bengt Göransson, likaså. I en ledare i Arbetet den 4 november i år sägs följande: "Det är dags för samhället att besluta hur vi ska ha det med bUdskivor, bildkassetter, kabel-TV m. m. Och mte bara det: Vi måste se tiU att fä en total, samordnad mediapohtik här i landet." De aktueUa meningsyttringarna har föranletts av Dagens Nyheters köp av Svensk filmindustri. Som bekant har detta köp skett bl. a. för att man viUe försäkra sig om möjligheterna att ge ut bUdskivor i bUagor till tidningarna.

Häromdagen stod det i tidningarna om Solna kommuns planer på egna TV-sändningar. I första skedet avsåg man att sända fullmäktigedebatter till stadsbiblioteket, men kommunens planer var vidare än så; egna lokala informationsprogram, etersända, som skall kunna ses av tusentals SolnahushåU. ViU vi ha en sådan utveckUng eUer inte? Vad har det för inverkan på pressens situation om vi får sädana kommunala lokala informationsprogram mer allmänt? Det skaU inte avgöras av Sveriges Radio, dit Solna kommun i dag måste vända sig för att få godkännande, utan av politiker.

Herr Sundman och herr Källstad har anfört flera starkt vägande skäl för en parlamentarisk utredning om rundradions framtida organisation och verksamhetsformer. För mig är det obegripligt att socialdemokraterna och kommunisterna ännu stretar emot. Utskottsmajoriteten säger sig hoppas på ett betydligt fyUigare underlag än nu för en bedömning av behovet av en parlamentarisk utredning. De pusselbitar man åberopar i betänkandet lär inte göra bUden klarare.

Är det kanske så att man ansluter sig tiU kulturrådets uppfattning att det nya kulturrådet skaU kunna ta upp till diskussion kanalorganisation och de kulturpolitiska verkningama av den tekniska utveckhngen på t. ex. kassett- och kabel-TV-områdena? Skall ett sä viktigt område utredas i andra former än genom en parlamentarisk utredning? Jag viU inte gärna tro att det är utskottsmajoritetens mening, och jag efterlyser besked på den punkten.

Jag yrkar, herr talman, bifaU tiU reservationen 1.

Herr talman! Kulturutskottet uttalade förra året pä förekommen anledning följande; "Utskottet finner för sin del anledning att understryka att Sveriges Radio visserligen är ett fristående företag men att det har en av samhället anförtrodd uppgift, att det är ett företag i hela samhällets tjänst. Det har att verka inom ramen för de riktlinjer som anges i lag och avtal men har inom denna ram frihet och självständighet.

Bolagets särställning, dess monopolsituation, gör det särskilt viktigt att denna frihet och självständighet alltid kombineras med den strävan tiU objektivitet och saklighet i det samlade programutbudet som är ålagd

bolaget.------ Utskottet vill tiUägga att det för verksamhetens

bedrivande enligt de i radiolagen och avtalet angivna förutsättningarna är nödvändigt att både förståelsen för dessa förutsättningar och känslan av ansvar för att man i arbetet följer dem är allmän inom företaget och ständigt hålls levande där."

Det mäste betraktas som unikt med en sådan offentlig tiUrättavisning. Har då Sveriges Radio tagit intryck av detta? Såvitt jag kan se har ingen förändring tiU det bättre skett. Många exempel kan säkert anföras. Jag vill hänvisa tiU en — visserhgen begränsad - undersökning som en arbetsgrupp inom moderata samhngspartiet gjorde under omkring sex veckor i våras. Gruppen bevakade löpande samtliga program i radio och TV av samhäUsinformations- eUer samhällsdebattskaraktär, dock inte de rena nyhetsprogrammen eller den programpunkt som går under namnet OBS! — kulturkvarten. I sin bedömning har gruppen utgått från de bestämmelser som finns i radiolagen och i avtalet meUan Sveriges Radio och staten om att programverksamheten skaU präglas av "opartiskhet och saklighet". Dessa bestämmelser har som bekant konkretiserats av professor Jörgen Westerståhl.

Mot huvuddelen av programmen kan tacknämligt nog inga eUer få anmärkningar riktas. Men klara övertramp mot gällande bestämmelser har också konstaterats. Speciellt gäller detta ungdomsradion i P 3 men också radioprogram såsom Tidsspegeln, Dialog och Forskning ifrågasatt samt Knuff i TV 2. Vissa typer av överträdelser förekommer mer eUer mindre frekvent:

För det första får ofta företrädare för vänsterpolitiska grupperingar ett oproportionerligt stort utrymme.

För det andra finns det en viss brist pä balans i behandlingen av olika internationeUa problem, där situationen i ohka kommunistiskt eUer socialistiskt styrda stater säUan tas upp tiU kritisk behandling.

För det tredje finns det genomgående en mycket starkt kritisk och ibland t. o. m. direkt negativ instäUning tiU USA i dess helhet.

Och för det fjärde finns det i vissa program en tendens att diskriminera icke-sociahstiska åsikter i debatter och intervjuer. Framför aUt gäUer detta ungdomsredaktionens sändningar. Det är naturligtvis särskUt allvarligt att ett mycket stort antal av de övertramp som kan konstateras återfinns i de delar av programutbudet som vänder sig specieUt till en ungdomlig publik.

Som kulturutskottet betonade förra året är det i ett monopolsystem viktigt att känslan för ansvar gentemot gäUande bestämmelser är levande inom företaget. Det är så att säga den första spärren mot missbrak. En andra kontroU är radionämnden, som enligt sin instruktion skall granska programutbudet. Och i tredje hand finns 19 § i radioavtalet, där Kungl. Maj;t med åberopande av denna paragraf kan låta utreda, om Sveriges Radio brutit mot avtalet. Denna paragraf är självfallet avsedd att användas endast vid extrema förhållanden. Enligt förre utbUdningsministern Ingvar Carlsson har radionämnden här en central och oersätthg

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradlofrägor

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

funktion. Det är den som i första hand skaU avgöra när sädana extrema förhållanden inträtt. Radionämnden har som bekant under nuvarande förhållanden ingen möjlighet att granska programutbudet på ett systematiskt sätt. Faktum är alltså att vi i dag faktiskt inte vet om "extrema förhåUanden" har inträtt.

Mitt bestämda intryck är att styrelsen för Sveriges Radio och företaget självt tydligen är oförmögna att övervaka att programverksamheten följer de angivna rikthnjerna. Vad beträffar radionämnden har jag redan berört de bristfälliga möjligheter som nämnden har att fullgöra sin granskande funktion. Regeringen har dock tydligen tagit intryck av den skarpa kritik som har riktats mot programutbudet och mot radionämndens bristande resurser, I mars 1973 tiUkaUades en utredning om radionämndens organisation. Enligt direktiven skaU förutsättningarna för att förbättra radionämndens arbetssituation och att bredda granskningen undersökas,

I motionen 674 har krävts att Kungl, Maj:t skaU åberopa 19 § i radioavtalet och låta utreda, om Sveriges Radio brutit mot avtalet. Enligt min mening hade det varit lämpligt att tillsätta en sädan utredning. Men det är tydUgt att först en systematisk granskning genom radionämnden kan övertyga riksdagen om att en sådan utredning är befogad och angelägen. Vi moderater har därför i år, i awaktan pä en snabb utredning om radionämnden och åtgärder för att förstärka dennas arbetsmöjligheter, nöjt oss med ett särskUt yttrande tiU kulturutskottets betänkande nr 42. Jag viU dock kraftigt understryka att vi i moderata samlingspartiet inte finner de nuvarande förhäUandena acceptabla.

I detta anförande instämde herr Nisser (m) och fru Sundberg (m).

Fra RYDING (vpk);

Herr talman! Sveriges Radio skall enligt radioavtalet bedriva en programverksamhet som är "omväxlande tiU karaktär och innehall" och med "beaktande av ljudradions och televisionens centrala ställning i samhället". Av detta följer bl. a. skyldighet för bolaget att i lämplig form upplysa om nuets händelser och orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera tUl debatt kring sådana frågor.

Allt detta låter bra, och det bör framhållas mot de reaktionära krafter som sticker upp. Det är visserligen orimhgt att vänta sig att aUa ledamöter i Sveriges Radios styrelse — representanter för staten, kapitalet, ledningen för de stora intresseorganisationerna — skuUe gå i bräschen för den yttrandefrihet och den avtalade samhällsdebatt som vänder sig mot deras egna maktpositioner. Men än så länge har det hänt och händer att det sänds ut program som på ett skakande sätt upplyser om nuets händelser, t. ex. om USA:s förbrytelser i Indokina, Chile och Grekland, och om folkens kamp mot det förtrycket, om problem i vårt eget land såsom bristen på jämhkhet, bristen på makt för de anställda i företagen och om den kamp som förs här i Sverige mot aUt detta.

En och annan ghmt, om än otillräcklig, har som sagt slunkit med i något program. Dessa röster från verkligheten fär inte tystas ned i radio och TV. Hellre ett Utet övertramp nägon gäng, hur olyckligt det än kan vara, än de tendenser tUl självcensur, verklighetsflykt och "ordning i

ledet" som man ofta tycker sig märka. Det är viktigt att dels vi tittare och lyssnare både enskUt och genom våra lokala fackföreningar, intresseorganisationer etc, dels de vanhga, ofta kunniga, programmedarbetarna säger ifrån. Vi behöver nämligen orädda och kritiska program.

Vi vet vilka det är som skyggar för en sådan fri och öppen kritik. Den reaktionära våg som vi ser svepa fram är inte någon spontan rörelse; det finns finansiärer och organisatörer bakom den. Svenska arbetsgivareföreningen har medgivit att man har byggt upp en kampanj mot "vänstertendenser" inom skola och kulturliv, inklusive radio och TV. Säkert är mycket pengar här investerade, och tyvärr är det också tänkbart att de ger utdelning.

Märkhgt nog är just Sveriges Radio medlem av Svenska arbetsgivareföreningen och betalar medlemsavgift tiU denna organisation — ett förhällande som strider mot aUa begrepp om radions och televisionens opartiskhet och som de anstäUda genom sin fackförening har krävt ett slut på hksom vi inom vpk har gjort i vår motion 691.

Över huvud taget har det som sker pä Sveriges Radio i dag enbart negativa drag. KontroUätgärder ökas, de enskilda programskaparna fär allt mmdre att säga tiU om, utgifter som är avsedda för direkt programskapande verksamhet skärs ned, toppbyråkratin växer, programpolitiken ändras, program som anses vara radikala försvinner eUer läggs om, de kultureUa förpliktelserna försummas aUtmer. KommersieUa, ofta US A-inspirerade underhåUningsprogram, som inte sällan garneras med meningslösa våldsinslag eUer reaktionära utfall, anses bUligare och mera lämpade för den ohämmade tävling som pägår mellan TV 1 och TV 2 om högsta tittarsiffran.

Herr talman! Det är ingen nyhet att man inom Sveriges Radio gjort försök tiU besparingar. En utredning har kommit fram tiU att man kan spara åtskilliga miljoner. Besparingskampanjen fortsätter. Vart leder detta? Givetvis skaU man inte slösa med pengar varken på Sveriges Radio eUer nägon annanstans. Men man skall spara på rätt sätt. Det är uppenbart att den pågående rationaliseringsutredningen vid företaget, som förut kaUades översynsutredning och som nu kallas SR 75, inte har lyssnat så värst mycket på personalens synpunkter. Den har knappast aUs berört den tunga, kontroUerande toppbyråkratin inom Sveriges Radio. I StäUet föreslås drastiska nedskärningar av det programskapande och tekniska arbetet. Hela rationahseringen verkar skräddarsydd för de konservativa kritikerna i Sveriges Radio.

Med denna inriktning måste vi väl snart tänka bort programmen, och dä kommer vi att fräga oss; Varför skall vi betala licenspengar, när det inte kommer någonting ut ur apparaterna?

Byråkrati utan program - det är ingenting alls i TV-ratan eUer radioapparaten. Men program utan byråkrati är ju faktiskt ändå program.

Som jag sade är det givetvis bra att man är sparsam, men besparingarna får ju inte innebära att vi får aUt sämre program för våra pengar. Vi viU inte betala bara för den övertunga toppbyråkratin och för radiopalats och teknik. Vi vUl ha program också.

För en utomstående inställer sig logiskt den reflexionen; Inte finns det väl någon som kommer på den orimliga idén att spara in på de pengar

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

R undradiofrågor

som kan göra programmen bra, dvs. programmedlen, i stället för att spara in på de pengar som gör programmen dyrare, dvs. kostnaderna för administration och toppbyråkrati? Ändå mäste vi i dag konstatera med beklagande, att det är just ett sådant tiUvägagängssätt som man har valt på Sveriges Radio. Nedskärningama har nämligen gått fram bhnt genom företaget, och det kommer att i hög grad drabba de pengar som man gör program för både i Stockholm och ute i distrikten. Inte minst kommer detta att drabba frUansarna, som existerar på programpengar.

Samtidigt med denna utveckling sväller toppbyråkratin. Det har tillkommit en helt ny avdelning, rationaliseringsavdelningen. Om rationa-hseringsarbetet hade tiU syfte att underlätta programarbetet och minska de onödiga kostnaderna så vore den OK. Men tyvärr är så inte fallet.

Från programfolkets sida är man orolig över utvecklingen eftersom det gång på gång föreslås fler formulär, mer administrativ kontroU över varje led av arbetet, alltså en sväUande administration. Att detta är en för tittarna och lyssnarna olycklig utveckhng säger sig självt. Men vad som är mycket allvarligare och därför måste uppmärksammas mycket bättre än hittills är att en kulturnedrastning är på gång. Det hela betyder en väsentlig förändring i kulturklimatet, och detta bådar inte gott.

I officieUa utredningar och uttalanden om vår kulturpolitik talar man ofta om Sveriges Radios viktiga roU. Många människor — inte minst de som bor långt från de stora städerna - får nu sina huvudsakliga kulturimpulser från radio och television. Men tyvärr lever man inte upp till dessa vackra ord. I stäUet försämrar man Sveriges Radios möjligheter att spegla värt kultur- och samhällsliv. Bl. a. Teaterförbundet har protesterat mot denna utveckling.

Tidigare har vi ofta fått höra hur viktigt det är att även utomstående bereds chanser att producera egna program. Nu verkar det som om Sveriges Radio vill göra sig av med en stor del av de viktiga frilansarna och tillfälliga medarbetarna. Det är därför angelägnare än någonsin att framhålla hur viktiga dessa medarbetare är för mångsidigheten.

Det säger sig självt att de anställda på Sveriges Radio, som är organiserade i den stora SIF-klubben, har protesterat mot denna för dem själva, för tittare och för lyssnare så olyckliga utveckling. I ett handhngsprogram har fackföreningen enats om att gä ut med sex huvudkrav. Dessa huvudkrav som personalen ställt är viktiga och väl värda att i dag läsas in i riksdagens protokoU. Kraven är följande:

1. Inga avskedanden eUer tvångsförflyttningar

2. Ingen sänkning av programkvaliteten

3. Ingen sänkt kvantitet egenproducerade program

4. Ingen arbetshets i programarbetet — bättre tid för samarbete

5. Förbättra utnyttiandet av SR;s resurser

6. Förbättra arbetsviUkoren och ompröva ÖU/SR 75.

Man betonar också från de anställdas sida att Sveriges Radio är ett viktigt distributionsmedel för svensk kultur, och man vill givetvis ha stöd från andra organisationer i sin kamp för en vettig programkvalitet och för sin anstäUningstrygghet. Det är i dag viktigt att anklagelserna för slöseri, kopplade med svepande anklagelser om s. k. vänstervridning, inte fär lov att göra radio- och TV-programmen mer slätstrukna och mer kommer-

siella än de redan har bhvit. Den nya rationaliseringsbluffen måste avslöjas och de ansvariga ställas tiU svars för den medvetna nedbrytningen av programmen i Sveriges Radio.

Vi i vänsterpartiet kommunisterna har ofta befogad anledning att känna oss motarbetade av Sveriges Radio. Vi skulle önska att våra initiativ i pohtiken bleve lika mycket uppmärksammade som andra partiers, men vi är ändock beredda att värna om Sveriges Radio mot de reaktionära krafter som nu bedriver sitt spel.

Regeringen och ledningen för folkrörelserna, som tiUsammans utser majoriteten av radiostyrelsens ledamöter, måste utsättas för en sådan påverkan och en sådan press att yttrandefriheten och aUsidigheten inte beskärs.

Talet från borgerligt håU om s. k. vänstervridning är en skenmanöver, som bl. a. syftar tiU att ge mindre utrymme för program som speglar människors svåra problem i dag, som speglar deras försök att lösa dessa svåra problem. Dessutom syftar det tiU att införa reklam i TV och sä småningom bereda vägen för en borgerlig regering.

Kravet på en parlamentarisk utredning om bl. a. programverksamheten tror vi i dag heUer inte på. Bolaget har under senaste tiden blivit föremål för översyn och utredningar så att det räcker ett tag framöver. Vad man från borgerligt håll vUl med detta krav beträffande programverksamheten är ju innerst inne att programmen i radio och TV skall bli så slätstrukna, att de inte oroar uppdragsgivama. Ett riktigt dåligt exempel som moderaterna kommer dragande med i motionen 241 är anmälningarna till radionämnden, ur vilken jag citerar; "Ett mätt på aUmänhetens aUtmer kritiska instäUning erhålles vid studium av inkomna anmälningar tiU Radionämnden, 1970 gjordes 228 anmälningar, 1971 413 anmälningar och under 1972 fram tUl början av november 484 anmälningar. Kritiken har också kommit tUl många uttryck i massmedierna, etermedierna av naturliga skäl undantagna."

Det är nog riktigt att vissa ökända höger- och fascistorganisationer har börjat organisera anmälningar till radionämnden — moderaterna må gärna stödja sig på detta. Det bör dock här noteras att huvudfrågan givetvis borde vara om det ägt rum motsvarande ökning av antalet program som fällts eUer prickats av radionämnden. Den frågan tar moderaterna inte upp, förmodligen av den enkla anledningen att här finns det inga siffror som talar för deras syften.

En intressant granskning av radionämnden har gjorts av två f. d. elever vid Journalisthögskolan här i Stockholm. I en bok under titeln "OsakUgt och partiskt", som utkommit på Arbetarkultur Förlag AB, påpekas bl. a. följande; "TUl exempel kommer många anmälningar mot den s. k. vänstervridningen från olika personer in på exakt likalydande stenciler där man bara behöver fylla i programmets namn." Författarna till denna bok gör vidare följande viktiga sammanfattning av radionämndens arbete:

"Trots att nämnden har formeU möjlighet att aktivt gripa in och granska program, låter den sig passivt styras av de anmälningar som kommer in. Detta har en viktig politisk betydelse, eftersom de som anmäler program till radionämnden inte på något sätt är representativa för svenska folket. 'Socialgrupp 1' är i överväldigande majoritet, liksom

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradlofrägor

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor'

de borgerliga sympatisörerna med moderaterna, i spetsen. De program som utsätts för nämndens granskning och stundom fälls blir därmed de program som utmanar det bestående, de 'kontroversieUa', 'vänstervridna' programmen. Radionämnden gör inga försök att uppväga detta genom att gå in och syna Halvsju, Ironside eUer farbror Hyland i sömmarna.

Det florerar en utbredd vanföreställning om att programutbudet i radio-TV skuUe vara 'vänstervridet'. Denna vanförestäUning underbyggs ständigt av att radionämnden huvudsakhgen granskar och fäller 'vänstervridna' program. Men detta faktum säger ju inte ett dugg om det samlade programutbudet — däremot säger det en hel del om anmälarna och om radionämndens sätt att arbeta."

Till slut, herr talman, något om reservationen 3, som fogats till kultumtskottets betänkande nr 42.

Under punkt I i vänsterpartiet kommunistemas motion 691 vill vi att riksdagen gör ett uttalande som slår fast, att det meningslösa underhållningsvåldet i radio och TV mäste stoppas.

Utskottet skriver på s. 6 i betänkandet att det är viktigt att man inom Sveriges Radio är lyhörd bäde för den kritik och för de önskemål man möter, men att man gör sina bedömningar av programmen självständigt.

Vi anser att ett sådant uttalande inte på något sätt kan få utesluta ett principieUt uttalande om underhållningsväldet.

Under punkt 2 i vår motion 691 viU vi att regeringen skyndsamt uppmanar sina ledamöter i Sveriges Radios styrelse att verka för att Sveriges Radio utträder ur Svenska arbetsgivareföreningen. Detta medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen har jag tidigare berört i mitt anförande och jag vill därför bara tillägga, att det mäste stå klart för varje tänkande människa att ett sådant medlemskap i fallet Sveriges Radio strider mot varje elementär uppfattning om opartiskhet. Ätt en vanlig arbetsköpare, som inte ålagts vara opartisk, tUlhör denna organisation och betalar pengar tiU den är väl knappast att förvånas över. Men med Sveriges Radio är det något annat.

Det tredje yrkandet i vår motion gäUer ett uttalande frän riksdagen om Sveriges Radios programpohtik. Kulturutskottet säger också i år att man nu, lika htet som förra året, kan godta den allmänna bild av förhäUandena inom Sveriges Radio som har lämnats i vår motion.

Men inte heUer i år kan utskottet teckna en annan bUd av förhäUandena utan nöjer sig med att lakoniskt säga att skyldigheten att i programverksamheten följa de riktlinjer som angivits i radiolagen och i radioavtalet ständigt måste hållas levande. Utskottet anser dock inte att riksdagen skall göra något uttalande.

Inte heUer anser utskottet att man behöver föreslå riksdagen göra nägot uttalande när det gäUer att även krafter utanför Sveriges Radio anlitas i programarbetet, trots att man från utskottet i samma mening slår fast det värdefulla häri för allsidigheten och omväxlingen i programmen.

Här kan vi inte på några villkor dela utskottets skrivning, och i vår reservation under denna punkt har vi hävdat att riksdagen i dag bör instämma i kravet att regeringen måste ålägga sina representanter i Sveriges Radios styrelse att slå vakt om ett fritt och allsidigt programut-

bud, liksom rätten att föra fram berättigad samhällskritik.

Lika viktigt anser vi det vara att riksdagen står bakom ett uttalande om att det är väsentligt att Sveriges Radio garanterar goda möjhgheter för utomstående filmare, frilansare och journalister m. fl. att få göra program som sänds och att även de fria teatergrupperna och andra grupper av konstnärer mer än hittills uppmärksammas i programutbudet i Sveriges Radio.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall tiU reservationen 3 i kulturutskottets betänkande 42.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle;

Herr talman! Fru Ryding bagateUiserar anmälningarna tUl radionämnden och har tydligen bestämt sig för att det bara är höger- och fascistanhängare som anmäler tiU radionämnden. Jag tycker att kommunister och diktaturanhängare också borde göra anmälningar tiU radionämnden. Enligt den bUd av läget som kommunisterna ger i sin motion borde de inte bara göra det utan också verkligen aktuahsera 19 § och påkalla en opartisk utredning. De säger i sin motion att programverksamheten i Sveriges Radio utsätts för och tar intryck av en systematisk påverkan i viss riktning och att den därför för närvarande inte präglas av skälig balans meUan åsikter och intressen, som det förutsätts i radioavtalet.

Fru Ryding och jag skuUe verkhgen kunna enas om att det är dags att aktuahsera 19 §. Men vad gör kommunistema då? Ja, inte anmäler de till radionämnden och inte går de med på att aktuahsera 19 §. De bara står här i riksdagen och pratar och pratar. Kritiken kan inte då vara särskilt allvarligt menad.

Herr SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag delar inte den bild av verkligheten som fru Ryding ger. Hon travar argumenten på varandra, riktar kritik mot programverksamheten och ger en synnerligen dyster bild av byråkratiseringen av Sveriges Radios organisation. Jag vill bara uttrycka min förvåning över att fru Ryding inte med utgångspunkt i dessa funderingar tiUstyrker reservationen 1. En utredning skulle verkligen vara behövlig med hennes argument.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle;

Herr talman! TUl fru Mogård vUl jag säga att hon och jag kan nog inte enas om programverksamheten. Vi står pä diametralt motsatta sidor. Vänster och höger är htet olika.

Vad jag framhöll i mitt anförande var inte negativ kritUc, som fru Mogård vill göra gällande, och det var inte heUer en kritik som går ut på att riva ner, utan jag sade att man bör slå vakt om Sveriges Radio och inte minst om det arbete som dess personal utför.

TUl herr Sundman vill jag säga att han kallar min skildring för verklighetsskUdring med frågetecken. Jag anser att min skildring är korrekt. Men herr Sundman kan väl inte heUer vara övertygad om att man med bara en parlamentarisk utredning kan komma tiU rätta med de

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

påtalade missförhåUandena. Jag tror för min del att det behövs helt andra grepp för detta.

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Herr talman! Radio- och TV-frågorna tiUdrar sig ett ständigt ökat intresse allteftersom utbudet ökar i våra etermedia. Under radions första år liksom när TV-programmen började bh aUtmer tillgängliga för en bredare publik upplevde vi dessa nyheter som stora tekniska framgångar, och programmen utsattes säUan för nägon hårdhäntare kritik.

Den yngre generationen — uppväxt i radio- och TV-äldern — råkar direkt in i det omfattande programutflöde som numera förekommer. Samtidigt har tekniken gått framåt i snabb takt, och allteftersom resurserna förbättrats har möjhgheterna tUl aktueUa programinslag frän landets och världens ohka delar ökat. Den journalistiska behandlingen av materialet är också annorlunda än tidigare.

Utvecklingen går snabbt vidare, och enbart på kassett- och kabelom-rädena kan vi emotse detta.

Det här är några synpunkter på frågan om varför intresset ökar för radio- och TV-frågorna på såväl den tekniska som den programmässiga sidan. Det stora antal motioner i riksdagen som avlämnats på detta område ger också ett klart belägg för påståendet om det ökade intresset. Kultumtskottets betänkande nr 42 behandlar flertalet av de motioner som inlämnats under innevarande riksdag. Med vad jag redan anfört vågar jag göra påståendet att kommande riksdagar — kanhända redan under nästa år — kommer att ägna än större uppmärksamhet ät massmediafrågorna.

Det beror dels på den snabba tekniska utvecklingen på kassett- och kabelområdena, dels på den utredning som behandlar lokalradiofrågan, RUT 69, radioavtalet som löper ut 1977 samt förekomsten av de båda programkanalerna i TV. Till vad jag nu anfört skall läggas det innehållsmässiga programutbudet. Här finns en stark ström av önskningar, varav nägra kommer tUl uttryck i de föreliggande motionerna.

Utskottets avstyrkande av motionerna bör inte fattas på det sättet att vi helt sluter upp kring Sveriges Radios programpolitik.

Vi kan som enskilda personer tiUäta oss tycka iUa eUer bra om olika programinslag. Det är naturligt att program upplevs på skilda sätt, ofta beroende på ideologiska utgångspunkter. Programmen skaU ha en mångsidig sammansättning. Vi får godta att alla program ej kan accepteras av aUa.

Utan att gå in på några värderingar av programinslagen viU jag för att skingra eventuella misstolkningar framhålla att vi lever i en demokrati och att vi har yttrande- och pressfrihet. Vi viU slå vakt om denna frihet såväl i press som i radio och TV. Men med frihet följer också ansvar. Det ansvaret vilar särskilt tungt över Sveriges Radio med den genomslagskraft som massmediaorganen ändå har.

TUl detta kommer en annan faktor; ett avtal som staten har med Sveriges Radio. Där regleras förhållandet meUan de båda avtalsparterna. Avtalet ger Sveriges Radio stor självständighet. Ett bifaU från utskottets sida tiU vissa yrkanden i motionerna skulle enligt vår uppfattning ha

kommit i konflikt med gäUande avtal.

Vi har tidigare under året haft en diskussion om tolkningen av detta avtal i en delfråga. Den debatten ägde rum i samband med radioledningens förslag till ny arbetsordning för Sveriges Radio. Förslaget översändes som bekant tiU utbUdningsdepartementet. I en motion yrkades att avtalet skulle understäUas riksdagen. Kulturutskottet ansåg att något avsteg frän 1966 ärs riktlinjer ej förelåg. Denna uppfattning delades av riksdagens majoritet.

Herr talman! Jag viU nu övergå tUl att behandla utskottsmajoritetens förslag i den del som gäUer reservationen 1 och motionsyrkandena om tiUsättandet av en parlamentarisk utredning i enhghet med nämnda yrkanden, som här tidigare framförts av herr Sundman. Beträffande övriga delar av kultumtskottets betänkande kommer utskottets ordförande herr Mattsson i Lane-Herrestad att föra utskottets talan.

I utskottsmajoritetens skrivning har vi gjort en sammanfattning av de motiv som utskottet haft för sitt ställningstagande och som lett fram till värt avslagsyrkande. Vi har därvid ej hänvisat tiU den debatt som ägde ram då riksdagen den 5 december 1972 behandlade kulturutskottets betänkande nr 23.

Vid det tillfäUet awisade utskottet liksom riksdagen förslaget om tiUsättandet av en parlamentarisk utredning. Herr Sundman talar i dag inte samma språk som han gjorde förra gången. Hans inlägg i debatten handlade då närmast om tre delfrågor, nämligen verksamheten inom radionämnden, vilken herr Sundman själv tiUhör, önskemålen om ett programråd samt frågan om Sveriges Radios ensamrätt att bedriva radioutsändningar. Nägra citat ur herr Sundmans yttrande skaU jag ej gå in på. Lät mig bara säga att även om nägra kritiska synpunkter framkom slutade herr Sundman med orden; "Jag ber att fä yrka bifall tiU utskottets hemställan." Om detta är väl endast att säga följande; Herr Sundman och jag stod båda bakom det utskottsbetänkandet. I dag återfinns herr Sundman som talesman för reservanterna. Nu är vi aUtså på skilda hnjer. En liten stUla fräga: Har herr Sundman blivit skrämd under tiden?

I reservationen 1, som är gemensam för centem, folkpartiet och moderaterna, säger reservanterna bl. a. att det i motionerna har anförts flera, vart för sig tungt vägande skäl för en utredning, och de fortsätter: "De förhoppningar som knöts tiU det i propositionen 1966:136 föreslagna och sedermera genomförda systemet med två självständiga TV-kanaler inom ramen för samma företag har inte infriats."

Även om reservanterna inte är tillfredsställda med de båda TV-kanalerna har ju den utvecklingen ägt rum att de båda kanalsystemen blivit helt likvärdiga och har lika lång sändningstid, och det måste ändå betecknas som tillfredsställande. Att de båda kanalerna på bästa sändningstid kan erbjuda program som tidsmässigt sammanfaUer kan för många utgöra en irritation. A andra sidan ligger den bästa sändningstiden för flertalet tittare mellan kl. 19.00 och kl. 22.00; ja, för många är den än mer begränsad.

Men för att återgå tiU de båda TV-kanalerna: Sveriges Radio har ju självt tagit initiativet tiU en utvärdering, vilken bör vara bekant för alla

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

inom utskottet eftersom det var en av de uppgifter radiochefen lämnade inför utskottet. Den utvärdering av tväkanalssystemet i TV som Sveriges Radio här har påbörjat kommer att gälla såväl den programpohtiska som den organisatoriska och ekonomiska sidan. EnUgt de upplysningar vi erhöU kommer även utomstående expertis att anUtas. Det kan således vara skäl att avvakta resultatet av denna utvärdering. Snabbare kan knappast en utredning komma tiU stånd, då tväkanalssystemet varit fullt utbyggt under endast ett budgetår. Det är ett.av motiven för utskottsmajoritetens avstyrkande av förslaget om att nu begära tillsättande av en parlamentarisk utredning.

Vidare har vi beaktat den s. k. översynsutredningen, som omfattar Sveriges Radios verksamhetsformer, och de ohka organisatoriska förändringar som denna ger upphov tiU. Den bör avvaktas innan företaget belastas med en ny organisatorisk och ekonomisk genomgäng, som blir en oundvikhg följd av en parlamentarisk utredning. Lät mig till detta foga en ytterligare kommentar, nämUgen att de personer som nu är verksamma inom utredningar på Sveriges Radio måste anlitas även av den parlamentariska utredning som motionärerna önskar.

Av betydelse för värt stäUningstagande har också varit den nu pågående beredningen av förslaget från 1969 års radioutredning — RUT 69 — rörande lokalradio. Här gick remisstiden ut den 1 november. Vartät denna remissopinion lutar är ännu ej känt, men skall förslagen realiseras krävs ytterligare beredning, eventueUt i form av en ny utredning.

Vi har vidare noterat att reklamutredningen väntas framlägga sitt förslag rant årsskiftet. Det kan vara av värde att awakta även den utredningen.

Ser vi sedan till Sveriges Radios ekonomiska situation, finner vi att det i princip inte behövs nägon avgiftshöjning före budgetåret 1977/78. Därför bör riksdagen hinna säga sin mening innan ett nytt "lyft" pä licensområdet sker.

Hert Sundman har som ett av sina argument anfört behovet av en uppsägning av det nu gäUande avtalet med Sveriges Radio. Jag skulle vilja säga att även om man gör en uppsägning så gäUer det väl närmast en revidering av avtalet. Jag delar inte den uppfattning som reservanterna här har anfört, att det skulle vara en sådan väldig brådska. Herr Sundman har hksom andra nämnt att uppsägningen inte behöver verkställas före den I juni 1976. Från den utgångspunkten är det ju möjligt att ta ställning tiU sakfrågorna betydligt senare, när de olika utredningarna förehgger. Jag har den uppfattningen att man dä får ett bättre grepp om problemen och klarare kan ange hur de bör angripas.

Man kan vidare förvänta att en kommande proposition tiU vårriksdagen skaU ge sin belysning av här diskuterade frågor. AUmänt förväntas väl att det nya kulturrådet får ökade resurser för att bl. a. följa massmediefrågorna.

Herr talman! Jag anser mig med denna redovisning ha angett nägra av skälen för värt ställningstagande, som utmynnar i avslag på de motioner vari yrkas på en hemställan om en parlamentarisk utredning. Lät mig göra en sammanfattning. Vi anser inte tiden nu lämplig för den begärda utredningen men är väl medvetna om att när åberopade utredningar

föreligger kommer också frägan om en sådan utredning att vara aktueU.

Jag ber alltså, herr talman, att fä yrka bifaU tiU utskottets förslag.

I detta sammanhang vUl jag ta upp ett par av de synpunkter som har anförts rnot utskottsmajoritetens förslag i detta avsnitt.

Fru Mogård skaU jag ge det erkännandet att hon är konsekvent år från är i sitt StäUningstagande. Däremot kan jag inte dela hennes uppfattning när hon säger att det är obegriphgt att vi har den här inställningen. Jag uppfattar fru Mogård så att hon här ensidigt vänder sig mot det statliga monopolet. Men inför den utveckhng som vi här har berört och som även reservantema pekat på när det gäller det tekniska området fär man kanske rikta blickarna mot mer än ett häU om man skall ha en sä kategorisk uppfattning som den fru Mogård har. Utan att på något sätt dra in ett senare betänkande från kulturutskottet viU jag säga att jag med intresse skaU lyssna på vad fru Mogård kommer att säga om vårt betänkande nr 43, där vi också berör denna utveckUng. För att slutformulera den sats som jag var inne på viU jag säga att vad som hänt på den privata sektorn - Dagens Nyheters förvärv av SF osv., som fru Mogård tidigare syftade på - väl ändå ger en anvisning om att skall man ha en rädsla för den stathga sektorn så kanske man får vara minst hka kritisk inför den utveckUng som kan komma på en marknad inom den privata sektorn.

Herr Sundman gjorde ju i länga stycken en resumé av utveckhngen i fräga om programtider osv., och jag har ingen anledning att gä in pä dessa synpunkter. Jag har tidigare i mitt anförande sagt att herr Sundman förra året hade en annan uppfattning när det gällde själva principfrågan — om det skall tiUsättas en parlamentarisk utredning eUer inte.

Jag finner inte heUer anledning att ta upp en debatt med herr Sundman om de frågor som han behandlat i motionen 452, aUtså vilka möjligheter Sveriges Radio har att pä ohka sätt tackla den här problematiken. De synpunkter som herr Sundman för fram kan självfallet vara intressanta, men man får nog ändå sätta'rätt stora frågetecken. Än så länge är jag på den principieUa linjen att ingenting har framkommit som motiverar en förändring av rådande läge, där vi har ett statligt företag. Det gäller enligt min mening att inom detta företag klara ut problemen, så att företaget motsvarar våra förhoppningar.

Med detta ber jag, herr talman, att än en gång få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

Herr KÄLLSTAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är nog rätt, herr Larsson i Vänersborg, att man nu har satt i gång en utredning — radiochefen meddelade oss ju detta vid sitt besök i kulturutskottet - inom Sveriges Radio om tväkanalssystemet. En utvärdering kommer alltså att ske i fräga om den inbördes tävlan mellan de två kanalerna och i fråga om olika profil på kanalerna. Radiochefen nämnde också att en utredning om kabel-TV, kassetter och sateUiter äger rum. Man för diskussioner med radioföretagen i de andra nordiska länderna, och även i Nordiska rådets regi pågår utredningar i program-frågor och därmed sammanhängande problem.

Men, herr Larsson, detta är ju expertutredningar. De är naturligtvis

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

viktiga och betydelsefulla, men de äger rum inom Sveriges Radio, och det kan vara ett material som får ingå i det arbetsunderlag som en parlamentarisk utredning har att ta befattning med.

Herr Larsson tog också upp frägan om regional och lokal radio och TV. Vi vet att Sveriges Radios remissyttrande beträffande RUT 69 awiker från själva utredningens förslag. Utredningen har ju föreslagit att lokalradio skall införas i Sverige. Ett nytt radioföretag av public-ser-vice-typ, Sveriges lokalradio AB, skaU bildas enligt utredningen, medan Sveriges Radio i sitt remissyttrande menar att det skaU vara en lokalradio inom Sveriges Radio.

Jag menar alltså att behovet av en utredning på de två punkter jag nu nämnt står kvar. Att bryta Sveriges Radios monopolställning vore ju att öppna möjligheter för en reeU decentralisering, och därmed skulle kunna nås en geografisk spridning av programproduktionen men också en decentralisering när det gäller organisatoriska frågor, planläggning, beslutsfattande, ansvar och verkställighet. Utredningskravet står kvar mot bakgrand av de utredningar som äger rum inom Sveriges Radio och med hänsyn tiU det remissyttrande som vi fått därifrån.

Herr SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larsson i Vänersborg uttryckte förvåning över att jag, som herr Larsson sade, i år inte talar samma språk som förra året. I fjol slutade jag med att yrka bifaU tiU utskottets hemställan, i år yrkar jag bifaU tUl reservationen 1. Men det är väl inte sä konstigt, herr Larsson. Det förelåg ju en annan utskottsskrivning förra året. Och dessutom har vi i är att ta hänsyn tiU den mycket förträffliga motionen 452. Den var inte skriven förra året.

Det händer så mycket på ett år när det gäller massmedierna. Det var bl. a. det jag försökte förklara i mitt inledningsanförande. Sveriges Radio har t. ex. nu funnit skäl att utvärdera systemet med två tävlande kanaler. Förra året var det för tidigt, men i år är det enligt Sveriges Radio dags att göra en sådan utvärdering.

Vi har också under det gångna året fått en ny arbetsordning för Sveriges Radio. Översynsutredningen rörande Sveriges Radio har blivit färdig med sitt arbete och presenterat sina funderingar, som jag i vissa hänseenden upplever som starkt oroande. RUT 69 har också lagt fram sitt betänkande. Vidare har kulturrådet presenterat sitt betänkande med en hel serie funderingar kring rundradion.

När så mycket har hänt under ett år är det väl självklart att man måste kunna inta nya positioner. Det är inte alls egendomligt. Och det är ingen som har skrämt mig på något sätt, det försäkrar jag. Inte ens fru Ryding kan skrämma mig.

Vidare kunde herr Larsson inte förstå varför det just nu var så bråttom med att sätta i gång en utredning. Vi har ju gott om tid, menade herr Larsson. Nej, det har vi inte. Det är bara två och ett halvt år kvar tiU dess avtalet skaU sägas upp, och detta med etermedierna är en mycket svårhanterlig materia. Vi behöver faktiskt den tiden.

Slutligen noterar jag att Herbert Larsson och jag egentligen i princip är ense. Även herr Larsson tycks anse att vi behöver en utredning. Det enda

som skiljer oss åt är att herr Larsson tycker att vi kan vänta ett är - eller     Nr 141
kanske bara ett halvt - innan vi sätter i gång, medan jag tycker att man     Onsdagen den
kan slå till med en gång.                                                                28 november 1973

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larsson i Vänersborg gjorde en tolkning av vad jag sagt, men den begrep jag uppriktigt sagt inte ett skvatt av. Jag förstod bara att jag skuUe rikta bhckarna mot mer än ett häll, och det skaU jag mer än gärna försöka göra.

Men jag ställde faktiskt en fråga till herr Larsson rörande hur de här sakerna skall utredas, och av herr Larssons anförande fick jag den uppfattningen att han menade att kulturrådet skuUe se pä frågan om etermedierna. Innebär det aUtså att vi aldrig någonsin skall ha en parlamentarisk utredning? Är inte en parlamentarisk utredning nödvändig i dessa för oss aUa sä viktiga frågor?

Jag uppfattade det så att jag här har fått ett svar på den frågan, men jag viU gärna få bekräftat om jag uppfattade saken rätt.

Sedan frågade jag också när en utredning skuUe göras. Det är ingen brådska, svarade herr Larsson. Det går att lägga en utredning betydligt senare. Men herr Sundman har just talat om att vi har två och ett halvt år på oss, och utredningar brukar ta längre tid än så för sitt arbete. Kan vi alltså få ett svar på frågan: När är sista tidpunkten för denna utredning att starta, om den nu skaU bh parlamentarisk? "Betydhgt senare" tyder på att man kan få vänta både ett och två år.

Kan vi räkna med att socialdemokraterna tar sitt förnuft tUl fånga tiU nästa år?

Rundradio frågor

Herr LARSSON i Vänersborg (s) kort genmäle;

Herr talman! När vi behandlade dessa frågor förra året sade utskottets värderade ordförande, att nu har vi två utredningar i arbete med dessa spörsmål, som är av stor betydelse såväl för ljudradion som för TV, och att då tiUsätta ytterligare en utredning innan de två tidigare är färdiga med sitt arbete har inte utskottet funnit välbetänkt. Jag hade väl också de orden i tankarna, herr Sundman, när jag erinrade om att herr Sundman hade ändrat uppfattning.

Nu vill jag inte förmena nägon att ändra uppfattning, men eftersom herr Sundman talade med sådan skärpa om dessa ting tyckte jag att jag ändå kunde få erinra om den saken.

Sedan viU jag säga tiU herr Källstad att det material som skall komma in under den närmaste tiden måste ju ge underlag för en bättre bedömning av hur vi framdeles skaU behandla hela materialsidan. När aUt detta material ligger klart kan en utredning komma till stånd; jag delar fru Mogårds och övrigas uppfattning att en utredning på ett eUer annat sätt måste komma till stånd, men utskottsmajoriteten anser sig inte ha möjlighet att uttala sig om tidpunkten för den. Personligen utgår jag ifrån att den kan komma till stånd i slutet av nästa år, men det är en personlig uppfattning. Jag är, som jag sade inledningsvis, på det klara med att bara sammanställningen och behandhngen av RUT 69 - enligt uppgift är

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Ru ndradiofrågo r

remissorganens yttranden på den punkten väldigt skiftande — kan kräva en ytterhgare utredning. Därmed har jag öppnat vägen för ett utredningsförslag.

Vi är således inte helt oense pä denna punkt, men när utredningen skall göras har vi delade meningar om. Majoriteten har fortfarande uppfattningen att vi måste se resultatet av dessa utredningar innan vi tar StäUning tiU utredningsfrågan.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c);

Herr talman! Jag har för avsikt att något beröra de olika reservationer — utöver reservationen I — och särskilda yttranden som fogats tUl betänkandet.

Beträffande reservationen 2 — om konsumentinflytande och programråd - av herr KäUstad och fra Fraenkel meddelade herr Källstad att fru Fraenkel kommer att beröra den. Jag skaU därför inte säga någonting om den nu, utan awaktar fru Fraenkels anförande.

Reservationen 3 berör frågan om underhällningsvåld i rundradion, Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Radios programpolitik och är avgiven av vpk-representanten fru Ryding. I och med att frågan om programverksamheten tas upp i denna reservation kommer jag in också på en del motioner där man yrkat att riksdagen skaU uttala sig om program.

Här har tidigare i dag påpekats att radiolagen och avtalet meUan staten och Sveriges Radio säger att Sveriges Radio äger att med ensamrätt avgöra vilka program som skaU sändas. Vi kan som enskilda medborgare uttala vår mening om programmen, men avtalet tiUåter enligt min mening inte riksdagen att bestämma vilka program som skall sändas och vilka program som inte skaU sändas. Personhgen anser jag att våldsprogrammen är olämpliga. På den punkten delar jag alltså inte bara fru Rydings utan också mänga andras mening. Jag tror nämligen att sädana program är förråande. Våld föder våld, enligt min mening, det må visas på TV-skärmen, det må beskrivas i böcker, artiklar eUer serier. Men ändå ser en stor del av svenska folket dylika program. Jag vet inte varför de visas, men det är möjligen därför att olika intressen skaU tUlgodoses.

Vi vet att det enligt radiolagen och avtalet är Sveriges Radio som har ensamrätt att avgöra vilka program som skall sändas. I programverksamheten skall de grundläggande demokratiska värdena hävdas, programmen skall vara omväxlande tiU karaktär och innehäU och i skälig omfattning tiUgodose alla intressen. Opartiskhet och saklighet skaU tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundradion. Det skall vara en skäUg balans mellan olika åsikter och intressen.

När vi 1966 fattade de avgörande besluten i dessa frågor i den dåvarande tvåkammarriksdagen, framhölls att Sveriges Radio bör ha en stark ledning som bär ansvaret för att samplaneringen genomförs och att rikthnjerna för företagets verksamhet upprätthåUs. Den skall kunna ingripa med kraft om den finner att programverksamheten i något hänseende bedrivs på ett sätt som inte är förenligt med de angivna riktlinjerna.

Det anförde man då, och i dag har citerats vad kulturutskottet framhöU förra året, nämligen att det är nödvändigt att förståelsen för de förutsättningar som gäUer och känslan av ansvar för att de följs är aUmän inom företaget och ständigt håUs levande. Detta var inte bara utskottets mening — riksdagen hade intet att invända.

Jag har ansett att man borde erinra om det när man talar om programverksamhet i Sveriges Radio, vad som gäller enligt avtalet och vad riksdagen har uttalat. Det är mot den bakgrunden som utskottet inte har gjort något uttalande i bl. a. frågan om underhäUningsvåldet. Men jag tror att vi är överens om att vi absolut har rätt att ha en mening som enskilda medborgare och riksdagsledamöter.

Jag är förvånad över att fru Ryding klagar över att hennes meningsriktning inte får det utrymme i programmen som hon önskar. Det är en mycket utbredd uppfattning att vpk fär ett utrymme i Sveriges Radios program som är avsevärt större än dess förankring hos svenska folket. Om jag skaU ha någon mening i detta fall är det den att vpk-äsikterna fär stort utrymme i Sveriges Radios program.

Vpk-reservationen är kritisk mot förhäUandena på Sveriges Radio, och fru Ryding citerade vad utskottet har anfört, nämligen att vi inte kan instämma i den beskrivning som görs. Jag har ändå den meningen, fru Ryding, att ni gör en hel del överdrifter även om det är möjligt att det finns en del som behöver ses över. Det har vi också möjligheter tiU om vi kan få den begärda utredningen. Men om det inte vore nägon reda aUs skuUe det hela inte kunna fungera. Vi skuUe inte kunna få nägra program, men det fär vi ju ändå. Ni gör nog en hel del överdrifter.

Fru Ryding talade sedan om radioledningens ansvar, och på den punkten är vi fullständigt överens. Men man måste också ha klart för sig att de som har ansvaret även måste ha möjligheter att hävda sin uppfattning. Här säger fru Ryding själv att det skaU vara ordning i ledet — och det skaU det naturligtvis vara — men det skaU väl också vara ordning på det sättet att det finns en ledning.

Fru Ryding tar upp frågan om Sveriges Radios förhållande till Svenska arbetsgivareföreningen. Om detta finns det inget yrkande i reservationen, utan det är bara ett resonemang som hon för. Men Sveriges Radio är inte nägot statligt företag, utan ett fristående icke-statligt aktiebolag, och vi kan därför inte fatta beslut om det här i riksdagen.

Så kommer jag tiU reservationen 4, som behandlar frågan om opartiskhet i programmen. Där är det framför aUt barnprogrammen som tas upp. Jag har här i dag sagt att vi inte kan påverka programmen pä annat sätt än som enskilda ledamöter, men här har vi ändå ett typexempel på behovet av kontakter meUan Sveriges Radio och aUmänheten. En stor del av svenska folket - enligt uppgift 98 procent av svenska folket — är ansluten antingen till svenska kyrkan eUer tiU de fria kristna samfunden. Svenska folket omfattar tiU mycket stor del den kristna tron och kristna värderingar. Jag anser det därför helt naturligt att Sveriges Radio skall tillgodose svenska folkets intressen pä dessa områden. Jag bedömer det t. o. m. sä att det är Sveriges Radios skyldighet att göra det enhgt det avtal vi har.

När det gäller barnprogrammen har jag den meningen, att man däri

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradlofrägor

skaU undvika uttryck som stöter. Ett vårdat språk i Sveriges Radio anser jag inte kan stöta någon.

Jag kan icke förstå att det måste vara våldsinslag i vare sig barnprogram eUer andra program. Jag vet att Sveriges Radio anser att om man tar upp kontroversieUa program för de yngsta skall det vara balans inom det enskilda programmets ram, VUken fUosofi som hgger bakom denna uppfattning kan jag inte redogöra för, och jag vet inte heller om det är en inom pedagogiken erkänd regel, men man för det resonemanget. Jag förstår över huvud taget inte varför det skulle behövas kontroversieUa program för de yngsta, men här rör det sig om ett tyckande. Jag kan inte, om vi skaU respektera gäUande avtal, föreslå riksdagen att göra ett uttalande i dessa frågor. Radioavtalet utgör emeUertid inte nägot hinder för att sända kristna program för vare sig barn eUer vuxna.

Med tanke på den uppslutning kring kristendomen och kristna värderingar som vi har i vårt land är jag något förvånad över att det inte förekommer flera kristna program, liksom även flera andra program som är av kristen karaktär. Jag är förvånad över att man inte mera arbetar för att sådana program skall komma tiU stånd. Varken frän svenska kyrkan eUer de fria kristna samfunden har mig veterligt gjorts nägra starkare framställningar om detta. Man talar om det i motioner här i riksdagen, men frågan skuUe ju också kunna tas upp genom uppvaktningar, i pressen och från talarstolar även utanför det här huset. Förklaringen är möjligen att man strävar efter den gemenskap och den styrka som personliga sammankomster bland de kristna ändå ger. Jag vet som sagt inte orsaken, och jag är intresserad av att få höra nägra synpunkter pä denna problematik.

Det talas om att kristna barnprogram särskilt skaU annonseras. Jag tycker inte det kan finnas någon anledning att resa invändningar mot ett sådant önskemål. Jag har svårt att tro att sä värst många föräldrar skulle förbjuda sina barn att se ett barnprogram där kristna värderingar förekommer, men jag är övertygad om att mänga skulle uppskatta det — särskUt om det gjordes på ett för barnen förståeligt sätt, där det kristna kärleksbudskapet framfördes.

Med detta har jag gjort nägra små deklarationer i dessa frågor. Men jag har också hänvisat till avtalet när det gäller riksdagens situation och möjligheter att uttala sig om programmen i Sveriges Radio.

Frågan om huruvida Sveriges Radio följer avtalet har diskuterats här. 1 ett särskilt yttrande har fru Mogård tagit upp frågan. Med hänsyn tiU att en utredning skall undersöka förutsättningarna för att förbättra radionämndens arbetssituation och granskningsmöjligheter har något yrkande inte ställts. Efter vad vi har fått veta om radionämndens svårigheter att arbeta hoppas jag verkligen att utredningen kan arbeta snabbt och att radionämndens arbetssituation kan förbättras.

Jag anser det viktigt att Sveriges Radio respekterar vad radionämnden säger. Den här nämnden får inte betraktas som vilken samling tyckare som helst. Vad radionämnden anser bör Sveriges Radio respektera och ta hänsyn till.

Jag viU, herr talman, innan jag slutar säga att när vi diskuterar Sveriges Radio talar vi ofta om balans. Mest blir det kritik. Kritiken har givetvis

sin plats om den är saklig och berättigad, men det kan också vara pä sin plats att säga ett erkännsamt ord om Sveriges Radio. Det sänds ju ändå många bra program, många program som vi har orsak att vara glada över att vi kan få se och höra. Jag tycker att det bör sägas i en debatt som denna. Men samtidigt skaU det givetvis sägas att ensamrätten kräver ansvar, omdöme och förmåga att lyssna.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tiU reservationen 1 beträffande en utredning om randradioverksamheten och i övrigt bifall till vad utskottet hemställt.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

Fru RYDING (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Mattsson i Lane-Herrestad och jag tolkar tydligen radioavtalet på olika sätt. Enligt min mening kan vi mycket väl göra ett principiellt uttalande i riksdagen mot underhäUningsvåldet, om vi finner det påkaUat. Jag vidhåller alltså att den möjligheten finns. Jag tror inte att min reservation kommer att bifaUas, men bara det faktum att denna fråga år efter år debatteras här i riksdagen kan göra sitt i positiv riktning, och då är man ändå inte ute i ogjort väder.

Sedan säger herr Mattsson att vpk skuUe få ett utrymme i radio och TV som är avsevärt större än vad dess förankring bland folket skulle motivera. Jag har i dag ingen statistik att stödja mig på, men jag vidhåller att vpk vid sina pohtiska utspel inte behandlas likvärdigt med de övriga pohtiska partierna.

Herr Mattsson ansåg att mycket av vad jag sade var överdrifter och att vi, om det skuUe vara så galet som jag beskrev det, tiU slut inte skulle få några program aUs. Den risken kan förehgga, men det finns ännu många kunniga, ansvarskännande programmakare och medarbetare vid Sveriges Radio som arbetar sä gott de kan under de förhållanden som råder. Det kan emeUertid också gå så illa att man slutar göra bra egenprodukter och köper ännu fler dåliga filmer och andra program utifrån. Det är en sådan utveckling som vi viU stoppa.

Visst sänds en del bra program i TV och radio - det sade jag också i mitt första anförande; jag var inte helt negativ. Men jag anser att det inte skall behöva sändas några dåliga program i Sveriges Radio och TV. Och dit har vi ännu inte kommit.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att man kan ha olika uppfattningar om vilken meningsriktning som får det största utrymmet och huruvida den bedömning som görs är riktig. Den saken kan vi tvista om, men vi kan inte lösa den, eftersom vi har ohka utgångspunkter.

Att fru Ryding tog tiU överdrifter tycks hon inte vilja bestrida, och det är väl inte första gången man siktar mot stjärnorna för att nå trädtopparna.

Att det finns många kunniga programmakare tycks vi vara överens om, och det skall vi sätta värde på. Men när fru Ryding säger att vi inte skall ha några dåliga program i Sveriges Radio, kommer vi återigen in på tyckandet. En del tycker t. ex. att Bröderna Cartvfright är någonting

4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

aUdeles fantastiskt fint, medan andra tycker att det är rena smörjan och inte borde få lov att sändas. På det sättet kan man diskutera det ena programmet efter det andra som man har ohka meningar om. Och dä mäste man göra bedömningarna sä att man tillgodoser kravet pä allsidighet och tar hänsyn tiU ohka smakriktningar. Den som gör de här bedömningarna har det nog inte aUtid så lätt.

Men, fru Ryding, när ändå en hel del av våra synpunkter sammanfaller — så är det faktiskt i en rad frågor som vi anser bör ses över — vill jag instämma i vad herr Sundman sade för en stund sedan, nämligen att det då hade varit välbetänkt att ansluta sig till utredningskravet.

FruFR/ENKEL(fp):

Herr talman! Låt mig ge några synpunkter på konsumenternas möjhgheter att utöva inflytande på Sveriges Radios programutbud. Det är i dag inte mycket bevänt med de möjligheterna. Man kan ringa tiU den s. k. klagomuren, och man kan skriva brev tiU radiochefen — det lär ske i många fall — och ge sin mening tiU känna om vad man sett eUer hört. Man kan också anmäla ett program tiU radionämnden. Men i aUa dessa fall har ju programmet redan getts, och den situation man viU påtala är över.

Vad vi i folkpartiet vUl är att det skapas möjhgheter till en fri och öppen diskussion i programfrågor meUan aUmänheten-konsumenterna å ena sidan och Sveriges Radios ledning och medarbetare ä andra sidan i syfte att konsumenterna skaU kunna pröva programmens utformning innan de utformas.

Radioutredningen 1960 föreslog ett programråd som ett forum för sädan diskussion. Vi i folkpartiet tyckte att det var ett gott förslag, och vi har upprepade gånger föreslagit att ett sådant diskussionsforum skulle inrättas. I år liksom tidigare har förslaget awisats. I är säger utskottet; "Det bör vara inte endast i aUmänhetens - konsumenternas — intresse utan också i hög grad i radioföretagets eget att en dylik fri och öppen diskussion stimuleras, men utskottet har inte blivit övertygat om behovet och lämpligheten av att man skapar en programrådsinstitution."

Men då frågar jag; Hur skaU denna diskussion gå till? I vilket forum skaU den ske? Utskottet föreslär ju ingenting.

Vidare erinrar utskottet om de överläggningar och diskussioner som Sveriges Radio brukar anordna. 1 utskottet stäUde jag frågan direkt tiU radiochefen hur konsumenterna egentligen fick komma tiU tals. Jag fick tUl svar att man vid behov - jag antecknade orden - tog kontakt med olika grupper i samhäUet för att höra deras åsikter. Det gjorde man enhgt radiochefen ganska ofta.

Ja, det är gott och väl, men det kan ju tänkas, att konsumenterna också har ett behov av att komma i kontakt med ledningen. Initiativet ligger i dag hela tiden hos Sveriges Radio.

Vi kan än en gång se pä innehållet i en hel del av de motioner som behandlas i dagens betänkande. Man viU ha dagUga morgonandakter i TV, man vill ha programutrymme för humanitära organisationer, man viU ha mindre underhåUningsvåld m. m. Herr Mattsson i Lane-Herrestad framhöll aUdeles nyss att vi i riksdagen inte kan säga någonting om detta. Vi

kan bara påverka program som enskUda medlemmar. Men herr Mattsson vet lika väl som jag, att en stackars enskild medlem inte kan promenera upp tiU Sveriges Radio och be att få framföra sin mening och tro att han på det sättet kan påverka de påföljande programmen.

Allt detta kunde ju lämphgen diskuteras i ett programråd, kanske flera, ett i varje region.

Utskottet tar i dag upp det gamla argumentet att tveksamhet kan uppstå om kompetensgränser meUan ett programråd och Sveriges Radios styrelse. Jag kan inte förstå att den gränsen kan vara svårare att dra än mellan radionämnden och styrelsen.

Herr talman! Eftersom vi i folkpartiet är övertygade om att det behövs en friare och öppnare diskussion i programfrågor än vad som förekommer i dag och eftersom ingen annan kommit på något bättre forum för denna diskussion än inrättande av programråd, yrkar jag bifaU till reservationen 2.

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

I detta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp).

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle;

Herr talman! Det råder inga delade meningar oss emeUan, fru Fraenkel, om att man behöver diskutera programfrägor. AUtsomoftast diskuteras de bl. a. här i riksdagen. Fru Fraenkel har åtminstone delvis redogjort för vad radioschefen hade att säga. Han talade nämligen också om att Sveriges Radio planerar att utöka verksamheten med kontaktkonferenser ute i landet. Det hade nog varit klokt om Sveriges Radio kommit på denna idé tidigare, i synnerhet som det så ofta har framförts ett starkt önskemål om en ökad kontakt meUan konsumenter och producenter.

Men jag har fortfarande den meningen, fru Fraenkel, att det kan ifrågasättas, om den bästa lösningen är tiUsättandet av ett programråd med ungefär samma personer som har sina kanhända regelbundna sammankomster. Vi har ju inte någon garanti för att man då träffar de personer, som man har behov av att få kontakt med. Debatten kan under sådana förhåUanden lätt bh låst. Vi kan aldrig komma ifrån, fru Fraenkel, att man kommer att diskutera programrådets värde i förhållande tUl styrelse och programledning. Däremot är det riktigt när man säger att kontakten bör ökas med medborgarna för att på så sätt förbättra kontaktverksamheten meUan Sveriges Radio och aUmänheten. Konsumenterna har ett behov av detta, och jag tror att även Sveriges Radio har det.

Det talades sedan om att den enskilde medlemmen inte kan gå upp tiU Sveriges Radio. Jo, det kan han! Men vilken verkan det har vet jag inte. Går vi däremot många av oss tiU Sveriges Radio genom våra organisationer, genom våra folkrörelser, pohtiska föreningar, fackföreningar osv., kan Sveriges Radio inte vara främmande för att det finns en opinion, som man måste ta hänsyn tiU. Så nog kan vi påverka.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nu tycker jag att herr Mattsson i Lane-Herrestad och jag börjar bU nästan överens. Herr Mattsson säger att visst kan vi påverka

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Sveriges Radio genom våra organisationer. Hur viUe vi motionärer dä att ett sådant programråd skuUe vara sammansatt? Jo, just av folk från organisationer, frän reUgiösa grupper, från ungdomsverksamhet osv. Det är väl inte så säkert att det är efter år behövde vara samma medlemmar. Man kan t. ex. ha en rullande medlemskader, sä att representanter frän olika organisationer kunde sitta i programrådet olika år.

Jag har en känsla av att vi alla är överens om att det inte är riktigt att konsumenterna inte har någon möjlighet att påverka programmen. Fru Ryding sade att man måste ta nya grepp, och det ärjag med om. Men var skaU man ta de nya greppen?

Det är som om aUa kammarledamöter har hängt upp sig på ordet programråd. Men försök då hitta ett annat ord! En verksamhet av vär typ måste det ju ändå bh.

Jag kommer också Uiåg att radiochefen sade att han tänkte utöka kontaktverksamheten. Initiativet skuUe aUtså då fortfarande ligga hos radiochefen. Men vad jag vill åstadkomma är ju att de enskilda konsumenterna skaU kunna ta initiativ.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifaU tiU reservationen.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle:

Herr talman! Det ord som skulle kunna ersätta ordet programråd, och som vi har arbetat med är kontaktkonferens. På det sättet skulle man få kontakter med aktueUa grupper vid särskUda tiUfällen ute i landet i stället för att nägot hundratal människor i Stockholm sitter och diskuterar. Vid ett sådant tUlfälle skulle det framföras enormt många synpunkter, eftersom varje ledamot av programrådet säkert skuUe ha sin syn på problemen - det kanske kunde göras vissa program kring vad som sagts och de synpunkter som framförts. Det vore som sagt bättre att i stäUet ha konferenser ute i landet dit man hade möjligheter att komma och framföra synpunkter.

Vi är överens om att det här är angeläget. Det måste bh en förbättrad kontakt. Vi tycks t. o. m. vara överens med Sveriges Radio i det fallet.

Det är väl ingenting som hindrar att vi .sedan från vär sida ute i landet genom organisationer o. d. begär att Sveriges Radio skaU ta kontakt med oss. Har det någon gäng försökts, och har det blivit avslag? Har nägon folkrörelse gjort denna hemställan och fått höra att Sveriges Radio inte viUe tala med dem? Det tror jag knappast man kan påvisa. Vi får nog ta Utet initiativ vi också.

Fru FRNKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Just nu erinrade jag mig att när vi var i England fann vi i Manchester, om jag inte minns fel, ett radioorgan som ungefär motsvarade vårt programråd, fastän det kaUades någonting annat. Där var man mycket nöjd med det. Jag minns också att det var precis så som herr Mattsson i Lane-Herrestad säger att det skulle kunna bh i Sveriges Radio, nämligen att konsumenterna och deras organisationer t. o. m. själva fick göra program. Jag tror fortfarande att det kunde vara tUl nytta.

Herr ANDERSSON i Örträsk (s):

Herr talman! Det finns många aspekter att lägga på Sveriges Radios verksamhet — det har dagens debatt återigen visat oss. Tyvärr har knappast några nya synpunkter framkommit även om en förskjutning har skett meUan partigrupperna i fråga om vissa åsikter.

Jag skaU inte förlänga debatten om förslaget beträffande en parlamentarisk utredning.

Även om jag liksom säkert alla andra av kammarens ledamöter har mycket bestämda åsikter om vilka program och hurudana program jag skuUe vUja se och höra, så skaU jag inte gå in i den typen av debatt heUer. Skälet är helt enkelt att Sveriges Radio enligt radiolagen har ensamrätt att avgöra programmens innehäU. Den principen måste riksdagens strikt respektera, I det avseendet ansluter jag mig tiU vad utskottets ordförande har uttalat.

Sedan vill jag tillfoga när det gäUer diskussionen om ett eventueUt programråd att erfarenheterna från studieresan i England tydligen inte är ensartade. Jag har ett bestämt minne av att vi på BBC fick precis en motsatt uppfattning redovisad än den som fru Fraenkel här gjorde sig till tolk för.

Jag skall i mitt inlägg i den här debatten koncentrera mig tiU frägan Om den regionala programproduktionen i radio och TV. Den frågan har diskuterats vid flera tiUfällen i riksdagen.

1966 års riksdag angav ett riktmärke för måttet av regionalt producerade program. I statsutskottets utlåtande i anledning av proposition 136 år 1966 skrevs; "Utan att vilja mera exakt ange den andel av programproduktionen som'distrikten bör svara för - vilket kan vara bäde principieUt och praktiskt olämphgt — finner utskottet en rimlig målsättning vara att omkring en fjärdedel av programproduktionen sker regionalt." RUcsdagen anslöt sig tiU denna skrivning.

Det har nu gått sju är sedan riksdagen, trots att utskottet hyste viss principieU tveksamhet mot ett uttalande av denna art, dristade sig att ange hur stor andelen regionalt producerade program borde vara.

När jag studerade Sveriges Radios officieUa statistik, återgiven i den årsberättelse som pubhcerades i december i fjol, fann jag att distriktens andel av Sveriges Radios egenproduktion av TV-program uppgick tiU 19 procent. När det gäUde riksljudradioproduktionen svarade distrikten, enligt samma pubUkation, för endast 14 procent. Dessa siffror gav mig och nägra andra socialdemokratiska ledamöter i denna kammare anledning att under den allmänna motionstiden väcka en motion. I den framför vi två krav. För det första viU vi att den målsättning för den regionala produktionen som riksdagen uppsatte 1966 skaU höjas från en fjärdedel tiU 30 procent. För det andra viU vi att ökningen av den regionala produktionen skaU fördelas på orter utanför storstadsområdena.

I den debatt som har förekommit bl. a. med anledning av vår motion har framkommit att statistik kan upprättas och läsas på mer än ett sätt. Som ledamot i kulturutskottet har jag under behandlingen av den här frågan erfarit att man även inom Sveriges Radio har delade meningar om hur man egentUgen skaU mäta den regionala produktionen. Det har gett

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

utskottet anledning att framhåUa "önskvärdheten av väl genomtänkta beräkningsgrunder, som vid behov presenteras klart". Jag viU understryka detta önskemål inte minst med tanke på behovet av ett entydigt sakmaterial som underlag vid framtida utformning av motioner.

Motiven tiU att jag i hkhet med mina medmotionärer finner det angeläget att den regionala produktionen av program i radio och TV ökar är desamma som angavs i propositionen 136 år 1966. Departementschefen anförde där följande. "Motivet för en väl utbyggd regional organisation är att som ett positivt värde ta tUl vara den särprägel och egenart som finns i olika delar av landet, att på ett bättre sätt utnyttja det programstoff och den talang som finns i distriktens arbetsmiljö. En väl utbyggd regional organisation är också en förutsättning för att programmen skaU kunna spegla utveckling och händelser i landets ohka delar."

Dessa kulturpohtiska motiv har ytterligare accentuerats i kulturrådets betänkande Ny kulturpohtik. Där framhåUs önskvärdheten av en fortsatt decentrahsering av Sveriges Radios produktion. Kulturrådet finner det angeläget att Sveriges Radio får en organisation som knyter an till kulturlivet i aUa delar av landet. På det sättet kan ett naturligt samspel nås meUan etermedierna och t. ex. enskilda kulturarbetare, fria grapper och regionalt och lokalt förankrade kulturinstitutioner, framhåUer kulturrådet.

TUl det kulturpolitiska motivet kan också läggas det mera allmänt regionalpolitiska motivet. Under de senaste åren har i många olika sammanhang uttalats önskvärdheten av en dämpning av tiUväxttakten i storstadsregionerna tiU förmån för övriga delar av landet. Vi har ju också fattat beslut om utflyttnmg av viss statlig verksamhet från Stockholmsregionen. Det är naturligt, tycker jag, att rikta bhckarna pä Sveriges Radios verksamhet också i det sammanhanget. Av den tillväxt som sker inom företaget borde det vara möjligt att förlägga en allt större andel till orter utanför storstadsområdena.

Utifrån de här tvä motiven talade mycket, enligt min mening, för att vär motion borde bifaUas.

Som kammarens ledamöter kan finna av kulturutskottets betänkande nr 42 har emellertid inom Sveriges Radio helt nyligen lagts fram en utredning rörande decentrahsering av Sveriges Radios verksamhet. TUl min glädje föreslår denna utredning en högre målsättning för den decentrahserade programproduktionen än den vi begärt i motionen.

Utredningen föreslår att riktmärket för distriktens andel av rikspro-gramproduktionen skaU sättas tiU omkring en tredjedel. Den målsättningen anges av utredningen vara realistisk och genomförbar. För att uppnå den krävs i själva verket endast relativt blygsamma åtgärder. För TV bör förslaget kunna genomföras på en treårsperiod, anser utredningen.

Vad mer kan man som motionär önska sig? Jo, en sak — att utredningens förslag genomförs.

Jag viU alltså här uttala den starka förhoppningen att Sveriges Radios styrelse beslutar i enlighet med utredningens förslag och att genomförandet också sker i den takt som utredningen funnit vara realistisk.

Ytterligare en sak viU jag framhåUa. När Sveriges Radio ökar andelen regionalt producerade program förutsätter jag, liksom utskottet, att orterna utanför storstadsregionerna tillgodoses så långt det är möjligt. Det har från flera häll uttalats farhågor för att den regionala programproduktionen skuUe komma att ytterligare koncentreras tiU Malmö och Göteborg. För närvarande torde produktionen i dessa två städer vara mer än dubbelt sä stor som i aUa övriga distrikt tiUsammans. Den framtida utveckhngen bör kunna leda tiU en bättre balans också i det avseendet.

I den förhoppningen har jag anslutit mig tiU utskottets enhälliga skrivning pä dessa punkter.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradlofrägor

I detta anförande instämde herr Olsson i Edane (s).

Herr RICHARDSON (fp):

Herr talman! Den bild av omvärlden som vi i det avlägsna Sverige får är i aUt väsenthgt en funktion av massmedias verksamhet. Ytterligt få har möjlighet att pä ort och stäUe skaffa sig en egen uppfattning. Vi är i aUmänhet fullständigt beroende av den information som vi får genom massmedia, och bland dessa spelar radio och television en helt dominerande roU. Det är alltså främst Sveriges Radio som präglar vår bild av världen. Det gäller inte bara det storpoUtiska spelet utan också de sociala och kultureUa förhållandena i ohka länder. De förhållandena må sedan beskrivas i termer av sociokultureU struktur eUer tecknas i ögonblicksbilder av hur gemene man lever och verkar.

Vad karakteriserar då den nyhetsförmedhng som Sveriges Radio svarar för? Det är inte möjligt att ha någon bestämd uppfattning om huruvida den är korrekt och i vUken utsträckning den är relevant med avseende på urvalet av nyhetsinslag från de olika utsiktspunkterna. Däremot är det mycket lätt att konstatera var dessa utsiktspunkter finns och hur mycket nyhetsmaterial som kommer frän ohka delar av världen.

Jag har tillsammans med några medmotionärer pekat på den bristande balans i geografiskt avseende som karakteriserar nyhetsrapporteringen i radio och TV. 1 en utredning som publicerades i betänkandet "Nyhetsverksamheten inom Sveriges Radio" för ett par är sedan finns uppgifter som bestyrker detta. I utredningen ingår en noggrann analys av nyhetspresentationen i TV-programmen under en månad hösten 1970 omfattande 30 dagars programmaterial i TV-nytt, NU och Rapport. Analysen är utförd efter direktiv av nyhetsutredningen av Lars Furhoff i samarbete med Lennart Nilsson och Lennart Jönsson. Analysen anger dels var utlandskorrespondenterna finns stationerade, dels nyhetsrapporteringens omfattning.

Under den period undersökningen omfattar hade Sveriges Radio Sammanlagt 12 fasta utlandskorrespondenter. Äv dessa var fyra stationerade i Västeuropa, tre i USA och en i Sovjet. Mot sju korrespondenter i västvärlden svarade aUtsä en enda i östvärlden. Det är naturligt att denna bristande balans tog sig uttryck i nyhetsrapporteringen. Från Moskva kom denna månad endast fem inslag i de undersökta nyhetsprogrammen mot 58 från USA och 38 från Västeuropa eUer i ideologiska termer; fem. inslag från östblocket och 96 från västblocket. Om man uttrycker

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

nyhetsvolymen i tidsenheter, blir relationerna i stort sett desamma. Nyhetsmaterialet frän USA var 30 gånger så omfattande som det från Sovjet, därest man endast räknar direktrapporter. Från västblocket kom ungefär 40 gånger så mycket material som från östblocket. Vi tycker att denna balans är orimUg och har i vår motion yrkat på att "riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj;t uttalar att vid en kommande översyn av avtalet meUan staten och Sveriges Radio en bättre balans för nyhetsverksamheten i geografiskt avseende bör förutsättas".

Kulturutskottet har noterat att en viss förändring skett. Sveriges Radio har i höst gjort en viss omplacering, som innebär att bevakningen från Östeuropa och Medelhavsområdet har förstärkts. Det är värdefullt. Men i övrigt visar utskottet förvånansvärt htet intresse för denna fråga och uttalar inte nägon som helst uppfattning. "Utskottet finner inte skäl föreligga för riksdagen att nu göra något uttalande", säger utskottet i sitt betänkande.

Vi motionärer har uttryckhgen poängterat att snedheten i nyhetsför-medhngen inte skaU beskrivas i enkla termer av vänster- eUer högervrid-ning. Men det är ofränkomhgt att bilden av de båda ideologiska blocken lätt kan bU felaktig och skev. Den västliga världen ligger öppen. Därifrån kan våra korrespondenter i obegränsad utsträckning och utan alla hämningar påtala aUa de brister och presentera alla de skandaler som högeffektiva journalister blottlägger. Det är självfallet i och för sig bra. Vi kan bara tänka på rapporteringen av Watergateskandalen med bl. a. direktsändningen i TV av utskottsförhören. Östvärlden däremot är sluten och svåråtkomhg. Därifrån är de negativa bilderna fåtaliga, trots att vi som lever i en demokrati rimligtvis borde påtala det vi föraktar i en diktatur. Då Sveriges Radio därtiU ger så dålig information om själva nyhetsförmedUngens förutsättningar och villkor, får vi lätt — i aU synnerhet ungdomar med deras kortare tidsperspektiv — en i grunden falsk bild av denna del av vär omvärld.

Sveriges Radio har ett mycket stort ansvar för den politiska världsbild som svenska folket får, och riksdagens kulturutskott kan heUer inte frånta sig sin beskärda del av samma ansvar. Jag har dock, herr talman, inget yrkande.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Jag kommer i mitt inlägg att uppehåUa mig vid den regionala programproduktionen.

Kraven på decentralisering i fräga om det kulturpohtiska fältet har med aUt större eftertryck rests under senare år. Vad man syftat tiU har inte minst varit att bryta den aUtför ensidiga storstadsdominans som präglar kulturlivet. Med hänsyn tiU den ställning som Sveriges Radio har som ett etermediaföretag i aUmänhetens tiänst har Sveriges Radio spelat en högst begränsad roU när det gällt att bryta storstadsdominansen. 1966 uppsatte riksdagen som en målsättning att omkring en fjärdedel av SR;s egenproduktion borde ske regionalt. Ännu sju är efteråt kan det diskuteras om denna målsättning till fuUo uppnåtts.

Vad beror det då pä att det tar fem, sex, sju, åtta eUer kanske rentav nio år — beroende på hur man räknar och om man avser TV eller

ljudradio — att uppfyUa den målsättningen? Uppenbarligen har målsättningen inte fått den framskjutna plats man kunnat vänta sig av 1966 års beslut. Det skaU medges att några rikthnjer om den vikt som dessa decentraliseringssträvanden skuUe få i prioriteringshänseende av olika skäl aldrig har angivits av statsmakterna. Men inte heUer Sveriges Radio har hittiUs lagt fram nägra principieUa riktlinjer för hur olika decentrahse-ringskrav skaU vägas mot varandra och vilken vikt de skaU ges i förhållande till andra krav. Inte heller har företaget närmare angivit i vilken takt målsättningen från 1966 skuUe uppnås.

Det är därför iijte förvånande att diskussionen om i vilken utsträckning dessa målsättningar uppnåtts har varit en förvirrande diskussion, där många gånger uppgift stått mot uppgift. Såväl oUka tolkningar som olika statistiska uppgifter har som bekant ställts mot varandra. Diskussionen har komphcerats av att man från olika håll använt sig av skilda beräkningsgrunder för att bedöma om målsättningen uppnätts. Inom Sveriges Radio anser man det nödvändigt att arbeta med flera slags mätmetoder. Detta framgår bl. a. av den utredning om decentralisering av verksamheten som nyligen lagts fram för företagets styrelse. Utredningen är i många stycken klarläggande och är ett värdefullt debattunderlag, som tyvärr alltför länge har saknats i den allmänna debatten. Det förtjänar att understrykas att det med tanke på Sveriges Radios ställning är angeläget att man redovisar sina målsättningar och i vUken utsträckning de uppfyUs på ett sådant sätt att mån möjhggör en fri debatt om väsentliga drag i företagets verksamhet.

I motionen 1227 har vi, ett antal centerpartister, givit uttryck för vår bestämda uppfattning att en ökad regional produktion av TV-program är angelägen. Orsaken till att vi särskilt uppehåller oss vid TV-sidan är främst att ljudradion varit föremål för RUT 69;s utredningsverksamhet, där frågor av detta slag tagits upp.

Utskottet awisar emeUertid motionsyrkandet med hänvisning till att den utredning som gjorts inom SR föreslår att ambitionen höjs med cirka en tredjedel. Det är enligt min mening värdefuUt att man i utredningsförslaget för fram förslag om att höja målsättningen och önskar ange en tidsgräns för när denna målsättning skaU uppnås. 1 praktiken blir det dock fräga om relativt måttliga förändringar. Det medger också utredningen. Med de decentraliseringsmått som utredningen använder sig av är den regionala andelen vad gäUer TV-produktionen redan i dag 28,3 %. Vad som dessutom förtjänar att särskilt uppmärksammas är att utredningen har den uppfattningen att den fördelning man föreslår bör "mer eUer mindre klart anges som ett definitivt mål". Ambitionsnivån får väl därmed också ses mot bakgrund av att man kanske önskar för framtiden avfärda vidare diskussioner i denna fråga.

Kulturatskottet är enhgt min uppfattning högst försiktigt i sitt ställningstagande. 1966 uttalade riksdagen att en fjärdedel regional produktion var en rimlig målsättning. 1972, sex år senare, fann kulturutskottet anledning understryka angelägenheten av att denna målsättning genomfördes. Nu tar Sveriges Radio upp frågan om att ambitionsnivån bör höjas, men kulturutskottet anser inte denna fråga vara av större vikt än att utskottet nöjer sig med att säga att en ökad

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

andel regional produktion är önskvärd. Jag vUl fråga kulturutskottets talesman varför man är sä återhåUsam pä denna punkt att man inte ens viU sträcka sig så längt att man följer motionärernas krav och säger att en ökad regional produktion är angelägen.

Är det så, när aUt kommer omkring, att utskottet ändå i stort sett är tiU freds med den fördelning av programproduktionen på olika delar av vårt land som vi har i dag?

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle;

Herr talman! Fröken Ehasson frågade varför utskottet inte kunnat skriva "angelägen" utan i stäUet använt ordet "önskvärd". Ja, man varierar nägot frän år tUl är utan att det behöver innebära någon specieU förändring i synpunkterna. När utskottet säger att det är önskvärt att andelen regional produktion ökas utöver vad som angavs av 1966 års riksdag och sedan åberopar att det finns en utredning som talar om att man skulle höja målsättningen från en fjärdedel tiU en tredjedel regionala program av den totala produktionen, så skaU det uppfattas som att utskottet är mycket tiUfredsstäUt med denna förbättring. Sveriges Radio har nu funnit att programmen från distrikten är så bra och så uppskattade att man har satt målet högre, och vad som sägs i betänkandet innebär inte på något sätt att utskottet i dag skulle vara mindre intresserat av distriktsproduktion än tidigare. Sä är absolut inte fallet.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar att utskottet pä denna punkt inte velat göra en klar viljeyttring, men efter det svar jag har fått från utskottets talesman om hur betänkandet skaU tolkas är jag nöjd med behandhngen av den här frägan.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Det är päfaUande i vilken grad regeringen för närvarande saknar en fast och genomtänkt grundsyn när det gäller etermedierna. Det var bl. a. mot den bakgrunden som Per-Olof Sundman och jag motionerade i januari om att en utredning skuUe tiUsättas för att göra en bred översyn av mndradions organisation. På mycket klena grunder awisar nu socialdemokraterna i kulturatskottet detta förslag. Man säger att "det i en nära framtid kommer att förehgga ett betydligt fyUigare underlag än nu för en bedömning av behovet av en vittsyftande parlamentarisk utredning". Och sä nämner utskottsmajoriteten att man snart skaU kunna överbhcka resultatet av remissbehandhngen av RUT 69 och kunna ta del av reklamutredningens förslag. Man hänvisar också tiU Sveriges Radios egen utvärdering av systemet med tvä TV-kanaler. Och slutligen påpekas att en proposition kan väntas tiU nästa års riksdag med anledning av kulturrådets förslag om ny kulturpolitik. Vad utskottsmajoriteten inte har observerat är att omnämnandet av dessa skilda utredningar snarare understryker behovet av en samlad översyn än motiverar ett avslag på ett sådant krav.

Vi gav i vår motion ett antal ohka skäl för en utredning. De kan

sammanfattas mycket enkelt;

1. Behovet av en enhethg och översiktlig etermediepohtik.

2. De nya tekniska landvinningarna och vår attityd tiU dem.

3. Misslyckandet med den intema programkonkurrensen, det misslyckande som har föranlett Sveriges Radios egen utredning.

4. Kravet på en decentrahserad programverksamhet, kraven pä lokal och regional ljudradio och TV.

5. Avtalet går ut vid en sädan tidpunkt att statsmakterna måste ha faststäUt en ny grundval för etermediepohtiken senast våren 1976.

Men nu är det inte bara från oppositionens håU som man aUt oftare påpekar att staten saknar en genomtänkt massmediepolitik. Kraven uttrycks i skilda ordalag och från ohka utgångspunkter av olika debattörer. Så här kan t. ex. Stig Hadenius, sekreterare i pressutredningen och känd socialdemokratisk massmediedebattör, uttrycka det;

"Kraven på en mediepohtik har blivit aUt starkare under senare år. Senast har detta framkommit i en rad remissutlätanden pä radioutredningens (RUT 69) betänkande. Orsaken till att man från skilda häU önskar en 'samlad mediepolitik' från statsmakternas sida kan sökas dels i ett aUmänt missnöje med den utveckhng som ägt rum på mediefronten dels i att nya medieformer rimhgen kommer att kräva beslut från statsmakternas sida.

De nya medieformerna är kabel-TV, kassetter, bildskivor men också lokalradio och regional-TV. Dessa kommer oviUkorligen att tvinga tUl ställningstaganden. Det stöd som samhället ger åt tidningar är under översyn och frågan om en utvidgning av tidskriftsstödet har också väckts. Organisationen av radio och TV kommer att bh aktueU i och med att avtalet meUan Sveriges Radio och staten gär ut."

Man kan säga att det är en ganska god sammanfattning av argumenten i Per-Olof Sundmans och min motion!

En annan uppmärksam massmediegranskare är Macke NUsson i Aftonbladet. I sin radio- och TV-krönika den 28 oktober i är skriver han bL a.;

"Radiochefen Otto Nordenskiöld har kungjort att Sveriges Radios ledning nu skaU 'utvärdera' TV:s tvåkanalsystem och programpohtik. Han vUl ha reda på om aUtihop fungerar på det sätt regering och riksdag bestämde 1966.

I det offentliga uttalandet låter det som om företagsledningen har kommit på en aUdeles ny arbetsuppgift. Normalt brukar företagsledningar och anställda hälla på med sånt varje dag. Är det lnte det jobbet — att ständigt utvärdera den verksamhet man ansvarar för — som Nordenskiöld och kanalcheferna är tiU för? Om det rör sig om en mera omfattande översyn blir Nordenskiölds uttalande genast intressantare.

Meddelandet kan tydas sä att företagsledningen medger att något har gått snett — och det har det.

En annan och rimligare toUcning är att Nordenskiöld och hans direktion vill förebygga andra utredningsinitiativ - från Sveriges riksdag och från regeringen.

Det är nämhgen snart dags för en ny parlamentarisk radioutredning, som granskar kanalsystemet i både radio och TV.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

Det är inte ovanligt att mäktiga byråkratier, som känner sig hotade, fintar pä det här sättet för att hindra insyn och öppen debatt. Det är tiU och med ett helt normalt beteende."

Per-Olof Sundman och jag, som är måttfulla, skulle naturligtvis inte kunna använda så starka uttryck och sä svepande omdömen, men det är klart att vad Macke NUsson pläderar för är den slutsats som herr Sundman och jag drar i vår motion.

Jag har emeUertid tolkat läget sä att socialdemokraterna motsätter sig tanken på en utredning, inte därför att man skulle vara omedveten om att en sådan behövs utan därför att man inte har en grundval att stå på, till exempel när det gäller att utforma direktiv för en sådan utredning. Man är så osäker att i dessa dagar finansministern sagt nej tiU pressutredningens krav att få delta i en försöksverksamhet i Kiruna med kabel-TV. Då är rädslan för nya tekniska landvinningar och bristen på etermediepolitik sannerligen stor!

I herr Sundmans och min motion och i flera andra motioner frän folkpartister har kravet på utredning förts fram. För att ge underlag för den fortsatta debatten skulle jag gärna vilja nämna nägra punkter i en hberal syn på massmedierna, närmast för att ge nägot stoff för det tänkande inom socialdemokratin som ännu inte har kommit sä långt att man kunnat formulera en enhetlig syn på etermedierna. Just frånvaron av en grundsyn gör att den nu förda politiken på området har blivit mycket ryckig och närmast kasuistisk — man tar ställning från faU tiU faU,

En liberal syn pä massmedierna innebär att man starkt betonar behovet av mångfald, men innebär självfaUet inte att man anser en kommersiaUserad marknad som den enda vägen att nå en sådan mångfald. En liberal syn favoriserar decentralisering framför en centralisering tiU tunga enheter. Den räknar med massmediernas stora betydelse som "indoktrineringsinstrument" och betonar därför mycket starkt behovet av insyn, pluralism, balans, vägar till samtal. Därav bl, a, kravet pä ett programråd för att finna en form för den dialog som behövs meUan Sveriges Radio och allmänheten. För en liberal syn är det angeläget att värna om minoriteternas rätt att göra sig hörda. Slutligen bör man inte se pä etermedierna pä ett sådant sätt att man alltför mycket skiljer ut dem från andra massmedier. Det är bl, a, därför det är så viktigt att vi får en samlad och genomtänkt massmediepolitik och i anslutning därtill gärna även en ny massmedieetik.

Vill man karakterisera den socialdemokratiska etermediepolitiken under senare år, kan man kanske säga:

Olof Palme hade en vision, men den tålde inte riktigt mötet med verkhgheten,

Ingvar Carlsson hade ingen vision - men han hade Harry Schein,

BertU Zachrisson torde vara mera pragmatiker än visionär. Detta är, herr talman, avsett som en positiv karakteristik. Därför är min tro att han kommer att inse att våra krav på en parlamentariskt förankrad utredning om rundradioverksamhetens organisation är väl motiverade. Ett tips är därför att han till våren tillsätter den utredning som hans partikamrater och tidigare kolleger i kulturutskottet i dag säger nej tiU,

Så några synpunkter i anslutning till en del inlägg i debatten.

Herr Mattsson i Lane-Herrestad sade att det inte har gjorts framställningar frän svenska kyrkan och frikyrkorna om barnprogram med kristet förtecken. Jo, det har skett mänga sådana framstötar. Men det räcker ju inte med att någon talar - det skall också finnas en part som lyssnar. Och det är därför kravet har vuxit fram pä en form för ett löpande samråd där Sveriges Radio tvingas inte bara lyssna utan också ge argument för sina ställningstaganden.

Nu anförde herr Mattsson tre argument mot ett programråd, och herr Andersson i Örträsk bidrog möjligen med ett fjärde. Herr Mattsson sade att man där inte kommer att träffa rätt personer, att debatten lätt kan bli låst och att det inte är bra om hundratalet människor kommer till Stockholm, utan att det är bättre att man frän Sveriges Radio reser ut i landet och träffar folk pä kontaktkonferenser. Jag tror att man i ett programråd skall kunna träffa rätt personer och kunna undvika att debatten blir låst, och jag tror att ett programråd mycket väl kan låta sig förenas med sådana här kontaktkonferenser.

Det fjärde argumentet var att erfarenheterna från England kan vara blandade, men det tycker jag inte har särskilt stor kraft.

Jag vill också gärna ge några synpunkter då det gäller kravet pä ett programråd.

Jag skulle vilja efterlysa en konstruktiv diskussion om Sveriges Radios mål och medel i programpolitiken, 1 och för sig hgger det inte nägot uppseendeväckande i att olika intressegrupper Uksom företrädare för oUka publiksmaker försöker påverka Sveriges Radio att bevaka vissa omräden, det må sedan gälla en viss förbundskongress eller mer dragspelsmusik. Men det är för mig lika självklart att Sveriges Radio såsom publicistiskt oberoende organ ytterst bestämmer vilka program Som skall sändas, I vissa fall urartar tyvärr självständighetskänslan till en elfenbenstornsattityd hos vissa av Sveriges Radios medarbetare, 1 andra fall har företrädare för t, ex, stora organisationer i mindre reflekterade ordalag kritiserat Sveriges Radio för felaktig och vinklad information. Det finns utan tvivel missförstånd på bägge håll som måste klaras ut. Mycket tror jag skuUe vara vunnet om t, ex. man från Sveriges Radio mera aktivt sökte informera Organisationssverige om de praktiska viUkoren för nyhetsinformation i TV och radio, hksom om organisationerna gav sin synpunkt på Sveriges Radios bevakning av deras arbetsområden. Förenings- och organisationslivet är givetvis bara ett exempel pä ett område där en fördjupad dialog skulle kunna öka förståelsen på bägge håll. Vad det ytterst gäller är naturligtvis formerna för kontakten med pubhken. Med dagens rika etermedieutbud är det angelägnare än någonsin att skapa en tvåvägskommunikation. Utan en seriös dialog kommer diskussionen om Sveriges Radio att ohjälpligt urarta till maktspels- och kändisjournahstik och därmed själva grunden för radio- och TV-verksamheten att rubbas.

Med det, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2,

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

R undradiofrågor

Herr ADOLFSSON (m);

Herr talman! För ungefär ett år sedan, den 5 december 1972

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rundradiofrågor

uttalades i denna kammare mycket stark kritik mot Sveriges Radio-TV, Trots den kritiken och trots att anmälningarna fortsätter att strömma in till radionämnden har några påtagliga åtgärder frän Sveriges Radio-TV:s sida för att komma till rätta med missförhållandena inte kunnat märkas. Herr talman! Jag skaU bespara kammarens ledamöter en upprepning av mitt inlägg för ett år sedan. Jag -vUl endast få tUl protokollet antecknat för det första att kritiken mot Sveriges Radio-TV är lika berättigad i dag som för ett år sedan och för det andra att Sveriges Radio-TV ser ut att bli alltmer okänshgt för kritik.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! För ungefär ett är sedan, den 5 december 1972, har också behandlats en motion, nr 695, angående effekterna av våldsinslagen i TV och pä film. Utskottet har inte ägnat motionen särskilt många rader. Man säger sig dela motionärernas uppfattning om önskvärdheten av klarläggande forskningsresultat i frågan men anser sig inte kunna biträda motionens hemstäUan, eftersom detta skulle innebära en prioritering av en viss forskningsuppgift framför andra utan att medel för ändamålet samtidigt ställs tUl förfogande. Utskottet säger sig också ha inhämtat att viss forskning på området pågår med stöd av anslag frän riksbanksfonden.

Om vi anser att våldet, särskilt underhäUningsvåldet, i TV och på film, säkerligen har mentalhygieniska skadeverkningar, vore det dä inte befogat att möjliggöra ökade forskningsinsatser på det här området? Jag har haft anledning att gång på gång återkomma tUl den frågan i interpellationer tiU olika utbUdnmgsministrar, men alltfort saknar vi forskningsresultat som klart anger hur dessa väldsinslag verkar. Forskarna har hittUls haft olika uppfattningar, och det är för närvarande svårt att få ett klart besked om hur längt forskningen pä det här området har kommit.

Det finns dock klara belägg för att våldsinslag i TV kan skapa aggressivare barn. Redan detta borde få oss att ta pä dessa frågor med större allvar och ansvar. Det vore riktigt att helt avföra underhållningsvåldet från TV:s program.

Det skuUe enhgt min mening ha betytt ett steg framåt om utskottet velat understryka vikten av att denna forskning får nödiga resurser. Detta har man emellertid inte velat uttala, och det beklagar jag.

I vår motion har vi återgett vad man i ett nummer av tidskriften Barn har påvisat, nämhgen hur det vid nästan varenda föräldrasammankomst höjs kritiska röster mot våldet i TV. Kritiken, säger man, återkommer år efter år, och den ena uppvaktningen och skrivelsen avlöser den andra.

Det är inte något tvivel om att väldigt många föräldrar, och givetvis också andra, ser mycket allvarligt pä frågan om våldets mverkan på barnen och de unga. Det är angeläget att få sä längt möjligt klar besked om TV- och filmväldets verkningar, för att vi sedan skall kunna dra de nödiga och riktiga slutsatserna. Inte minst för Sveriges Radios programverksamhet skuUe ett sådant klarläggande få stor betydelse, därom ärjag övertygad. Man skulle inte kunna undgå att ta hänsyn till ett entydigt forskningsresultat pä det området.

Herr talman! Då jag anser att denna fråga är av utomordentligt stor vikt kan jag inte annat än yrka bifaU till motionen 695.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Westberg i Ljusdal har redan själv anfört vad utskottet har att säga i anledning av hans och herr Henmarks motion. Vi har sagt just att vi "delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten av klarläggande forskningsresultat i frågan". Men att få dessa klarläggande forskningsresultat måste ju kosta pengar. Det är väldigt stora krav man ställer på ett utskott, om man kräver att utskottet skall uttala att nu skall det satsas på detta, nu skall detta prioriteras. Säkerligen kommer många andra och säger att även de har angelägna områden. I ett utskott kan vi inte klara uppgiften att avgöra vUken del av forskningen som skall prioriteras framför andra delar.

Herr Westberg i Ljusdal och jag har tydligen samma uppfattning om våldets inverkan. Jag har sagt tidigare i dag att min mening är att våld föder våld, och jag har alltså ingenting som helst till övers för dessa våldsprogram. I går hade vi besök här av en folkhögskoleklass, och jag hade tUlfälle att tala med eleverna. Vi tog upp den här frågan tUl diskussion. Entydigt sade de precis detsamma som herr Westberg, nämhgen att dessa våldsprogram har en förmåga att åstadkomma aggressivitet men också rädsla och ångest. De nämnde exempel på hurusom barn som sett sådana program inte kan sova på nätterna osv.

Nog är detta en viktig fräga, det skall kraftigt understrykas, men att vi skall kunna bedöma vUken turordning den skall ha på forskningens område tycker jag är för mycket begärt.

Jag yrkar bifall tUl utskottets hemstäUan.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag noterar med tUlfredsställelse att utskottets ordförande så klart säger ifrån, hur allvarhgt han själv och, som jag förmodar, utskottet ser på den här frågan. Det tror jag kan vara av betydelse när sådana här problem kommer upp på regeringsplanet i fortsättningen.

Jag kan förstå att man inom utskottet är försUctig när det gäller att prioritera, men nog kunde man väl sagt ifrån, att det vore värdefullt att nödiga medel ställdes till förfogande så att den här forskningen kunde bedrivas med all kraft. Jag tror att man hade kunnat göra ett uttalande i den riktningen.

Herr STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! En av de bärande principerna för hela Sveriges Radios programpolitik skall ju vara opartiskheten. När det gäller det totala programutbudet för vuxna skall denna opartiskhet och objektivitet upprätthållas genom att olika program kan balansera varandra. Men när det gäller barnprogram skall opartiskhet och objektivitet enligt anvisningarna eftersträvas inom varje program.

Det är mot den bakgrunden som vi — några ledamöter av kammaren — har väckt motionen 907 i vilken vi yrkar på en översyn av hur begreppet opartiskhet egentligen har tUlämpats när det gäUer barnprogram.

Mänga som har följt barnprogramverksamheten i radio och TV - och det har man ofta anledning att göra som förälder till små barn - har ju

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

kunnat konstatera att det medvetet i det ena programmet efter det andra har propagerats för vissa bestämda politiska lösningar pä världs- och samhällsproblemen. Ett typexempel på detta var en programserie i höstas som hette Barn i bild. Ett av de programmen, som sändes den 18 augusti i år, skulle presentera lämpliga barnböcker. Det visade sig då att alla de böcker som presenterades som lämpliga för barn att läsa var skrivna av författare som var marxister. Jag skrev tUl radiochefen och frågade om han ansåg att det var ett program som inom sig motsvarade kravet pä opartiskhet. Svaret blev att program av denna typ och med detta innehåll fyller väl de krav på opartiskhet som formulerats i Sveriges Radios programregler och i den PM som skrivits om barnprogramverksamheten. För det första tycker jag svaret är fantastiskt — att man kan kalla detta program för opartiskt. För det andra är det rätt märkligt att man från Sveriges Radios sida själv bedömer om programmet är opartiskt eller inte.

Årets stora händelse i TV för många barn har ju varit Julkalendern — den hette tidigare Adventskalendern. Vi vet också hur väldigt många föräldrar och barn har kunnat konstatera att det är ett program som har haft mycket htet med julen att göra — mera med marxism eller socialism.

Naturligtvis skall man kunna sända också denna typ av program men de måste i så fall, om det skall vara något reellt innehåll i talet om opartiskhet, balanseras av program som har annan inriktning och som speglar andra åskådningar. Tidigare har det varit helt förbjudet att t. ex. sända kristna barnprogram i radio och TV, eftersom man har betraktat det som ett klart brott mot objektiviteten. Och skuUe man sända sådana program karakteriserades dessa då som förkunnelseprogram, även om det var deskriptiva program, de skulle VDN-deklareras så att förskräckta tittare eller åhörare skuUe kunna stänga av mottagaren. Nu har man ändrat den inställningen. Man säger frän Sveriges Radios sida att det är fullt möjligt att sända även kristna program. Det är en glädjande utveckling.

Jag vill inte — vare sig utifrån min kristna åskådning eller min liberala övertygelse - propagera för något monopol på kristna program, inte för något monopol över huvud taget för den ena eller andra åsikten. Men jag mäste ändå ha rätt att kräva att människor med kristen livsuppfattning också skall få komma till tals med barnpubliken i radio och TV - lika väl som kristna föräldrar bör ha rätt att få program som de anser lämpliga för sina barn.

Om man nu skulle göra en kvantitativ analys av hur den här balansen fungerar, så vet vi bara alltför väl att även om det således är möjligt att nu sända kristna barnprogram sä händer detta sällan. Ett tidigare mycket populärt kristet musikprogram som gick på lördagarna i P 1 byttes t. ex. ut och ersattes med ett kristet barnprogram ,som heter Vi sätter oss i ringen. Det är såvitt jag vet det enda kristna barnprogram som sänds över huvud taget av Sveriges Radio i dess totala verksamhet.

Därför hade det varit glädjande om kulturutskottet hade markerat en vilja att åstadkomma någonting som åtminstone borde komma i närheten av talet om balans och opartiskhet. Men man finner att utskottet har avslagit motionen 907 med följande formulering: "Det i motionen 1973:907 framförda yrkandet angående en översyn av Sveriges Radios

hittUlsvarande tUlämpning av begreppet opartiskhet i programmen överensstämmer i huvudsak med ett yrkande som förelåg vid förra årets riksdag och dä avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen." Därför avstyrker utskottet motionen i är igen.

När vi nu har kunnat konstatera att det inte har blivit nägon förbättring att tala om på det här området borde ju utskottet, om utskottet anser att programpolitiken i detta avseende är felaktig, ha markerat att man på något vis mäste fä en ändring till stånd, så att förtroendet återställs för att Sveriges Radio verkligen vill leva upp till vad som sagts om opartiskhet när det gäUer programverksamheten. Det är aUtför många föräldrar och barn som oroas av den nuvarande inriktningen för att utskottet skulle ha låtit sig hindras frän att ha en uppfattning på den punkten, och därför ber jag att få yrka bifall tiU reservationen 4.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle: Herr talman! Jag har ju tidigare i dag varit inne på dessa frågor och tänker inte nu upprepa vad jag sagt. Det vore väl alldeles onödigt.

Jag har emellertid ett behov av att säga att jag har svårt att tro att det skulle vara många föräldrar som förbjuder sina barn att se ett program där kristna värderingar förekommer och kristendom förkunnas. Jag har också framhållit att jag är övertygad om att kristna barnprogram skulle uppskattas av många, alldeles särskilt om programmen gjordes pä ett för barnen förståeligt sätt, där det kristna kärleksbudskapet framfördes. Jag har den meningen — jag har gett uttryck för den i ett längre anförande under dagens debatt och ingen har hittills protesterat mot det. Jag tror inte att det på något sätt skulle vara till skada om program av det här slaget sändes, och enligt min mening är radioavtalet sådant att jag betraktar det som en skyldighet för Sveriges Radio att sända dyhka program.

Herr STÅLHAMMAR (fp) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Mattsson i Lane-Herrestad nu har den här positiva uppfattningen om behovet av kristna barnprogram i radio och TV, vilket i och för sig är glädjande, borde ju den logiska slutsatsen ha varit att han också i utskottet medverkat till att beslut fattats som i sin tur lett till att vi hade fått kristna barnprogram i radio och TV.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle;

Herr talman! Det är bara för mig att återigen upprepa att ensamrätten har Sveriges Radio. Jag har gett uttryck för min uppfattning och herr Stålhammar ger uttryck för sin uppfattning i frågan, men utskottet kan enligt gällande lag och avtal inte göra uttalanden om programverksamheten.

Herr STÄLHAMMAR (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har svårt att förstå den distinktionen. Om herr Mattsson i Lane-Herrestad säger sig själv ha uppfattningen att den här

5 Riksdagens protokoll 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

verksamheten behöver förändras pä något vis bör han ju också i sin egenskap av ordförande i kulturutskottet kunna företräda den uppfattningen, så att utskottet fattar ett beslut som leder till att vi får bättre balans mellan olika typer av barnprogram i Sveriges Radio.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag glömde tyvärr att nämna att det avsnitt av mitt anförande, där jag pläderade för ett programråd, var ett ordagrant citat ur en artikel i ABF:s tidning Fönstret, nr 3 år 1973 — en artikel med rabriken "Nu behöver vi en seriös dialog" och författad av dåvarande UtbUdningsministern Ingvar Carlsson.

Fm RYDING (vpk):

Herr talman! Vi inom vänsterpartiet kommunisterna har i debatten inte bara här utan också på andra ställen blivit beskyllda för att gä till överdrift när vi påstår att det är de makthavande som försöker styra programutbudet pä Sveriges Radio. Låt mig därför bara helt kort, innan denna debatt är slut, fä anföra ett exempel som belyser detta.

Vi kan hämta detta exempel från Dagens Nyheter för i dag. Där gär Stockholmspolisen till hårt angrepp mot två programmakare på Sveriges Radio-TV vUka tagit upp vissa problem i en film om polisens brutalise-ring. På polishäU anser man sig förd bakom ljuset, söm man säger, och man ämnar därför anmäla filmen — som nyUgen sändes i TV 2 — till radionämnden. Och det står givetvis polisen fritt att göra det. Men filmen ger exempel pä den hårdhet med vUken polisen gör sina razzior mot ungdomen på offentliga platser, och efterföljande scener inifrån polishuset visar med vilken hårdhet och brutalitet de omhändertagna ungdomama ibland behandlas.

De två programmakarna frän TV har givetvis inte haft för avsikt att angripa enskilda polismän, vilket polisledningen nu delvis försöker att fä det till. Polismännen har ofta en mycket svär arbetssituation. Men inte desto mindre är de en del av statsapparaten, och i ett s. k. fritt och demokratiskt land som Sverige måste de kunna utsättas för kritik, när man i denna del av statsapparaten av olika anledningar och på mänga håll gör sig skyldig tUl övergrepp. Men den rätten att kritisera söker man alltså på ansvarigt håll nu kringgå. Helst vill man där dölja den sidan av polisens verksamhet, som tyder pä starka tendenser till militarisering och förgrymning.

Ingen skall tro att folkmajoriteten har samma möjligheter som de makthavande organen att göra sin röst hörd i ett klassamhälle som det svenska. Och när man i TV-filmen försöker skapa en bild av polisens arbete, sett ur de utsatta ungdomarnas perspektiv, så ligger detta faktiskt helt i linje med de regler som satts upp för Sveriges Radios programpolitik och vad som står i avtalet med staten. Båda de sakerna har vi ju talat mycket om här i dag. Där stär nämhgen att Sveriges Radio i det totala utbudet skall sträva efter opartiskhet och saklighet och att frågorna skall belysas från olika utgångspunkter.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rundradiofrågor

Den som vUl att kammaren bifaller kulturutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 42 punkten 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Mattsson i

Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sundman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 162 Nej - 149

Punkterna 2-4

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Källstad och fra Fraenkel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Källstad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer kulturutskottets hemställan i

betänkandet nr 42 punken 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 2 av herr Källstad och

fru Fraenkel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr KäUstad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 257

Nej - 53

Avstår — 1

Punkterna 6-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av fm Ryding, och förklarades den förra propositionen

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektorn

vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer kulturutskottets hemställan i

betänkandet nr 42 punkten 13 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fra Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290

Nej - 16

Avstår — 4

Punkten 14

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr KäUstad och fru Fraenkel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Källstad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som -viU att kammaren bifaUer kulturatskottets hemstäUan i

betänkandet nr 42 punkten 14 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr KäUstad och

fru Fraenkel.

Ja - 225

Nej - 80

Avstår - 4

Punkten 15

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 695 av herrar Westberg i Ljusdal och Henmark, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 9 Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektom

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 43 i anledning av motion om åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektorn.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:448 av herr Palm m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skuUe anhåUa om utredning och förslag tiU åtgärder som motverkade maktkoncentrationen inom den kommersieUa kultursektorn och som främjade mångfalden och yttrandefriheten inom denna sektor.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen som sin mening gav tiU känna för Kungl. Maj;t vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973:448.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektom

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Jag stöder utskottets uppfattning att valfrihet och mångsidighet inom kulturutbudet måste stimuleras och att man därför måste granska såväl den privata sektorn som den offentliga sektorn, men jag finner det angeläget att i detta sammanhang understryka några viktiga punkter.

Maktkoncentration mäste motverkas var den än förekommer. Särskilt viktigt är detta inom kulturlivets område. Utgångspunkten för kulturpolitiken måste vara den enskUda människan. Det är enskilda människors skapande pch enskilda människors upplevelser som bygger upp kulturlivet, och all central styrning måste därför undvikas. Det är i grunden samma problem som mäste angripas då man diskuterar dominerande företag inom den privata kultursektorn och centralstyrning i samhällets regi.

Kulturutskottet tar inte ställning till i vilken form och vid vilken tidpunkt en utredning av det kommersiella marknadssystemet på kulturområdet skall ske. Vissa utredningar pågår redan: filmutrednmgen, litteraturutredningen, 1965 års musei- och utställningssakkunniga och pressutredningen. Det torde dröja innan ett samlat underlag från dessa utredningar föreligger. Men förre utbildningsministern Ingvar Carlsson har i ett tal aviserat att regeringen avser att 1974 lägga fram en treårsplan för insatser inom kulturområdet. I detta program skulle enligt statsrådet åtgärder i fräga om det kommersiella kulturutbudet ingå. Utan föregående utredning kan dock inte åtgärder pä detta område fä föreslås. Kulturrådet har inte i sitt betänkande Ny kulturpolitik avgivit principiella synpunkter pä förhållandet mellan produktion på en fri marknad och produktion via samhäUeliga organ. Huruvida en fri marknad kan stimuleras inom av samhället uppställda ramar har inte närmare penetrerats liksom inte heller om samhället bör öka sitt stöd och samtidigt sitt inflytande. Dessa frågor är av central betydelse för kulturens frihet. Kulturrådet har emellertid i sitt remissvar pä den här behandlade motionen sagt: "Rådet anser emellertid att några ingrepp från statsmakternas sida inte bör ske direkt i de kommersiellt arbetande företagen på kulturområdet. Sådana åtgärder skulle lätt komma farligt nära en kollision med yttrandefriheten. Erfarenheten visar att en på politiska grunder företagen styrning av kulturutbudet ofta medför risker för den konstnärliga friheten som är lika förödande som en strikt marknadsekonomisk styrning — lät vara i annan riktning." Just av den anledningen är det angeläget att regeringen trots sittande utredningar försöker finna

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncen tration inom den kommersiella kultursektom

vägar att överblicka och analysera den privata sektorn, innan åtgärder beträffande denna föreslås.

Enligt min mening skall samhället stödja kulturverksamhet av kvalitet, oberoende av om det är samhäUets egen eller privat driven kulturverksamhet. Samhällets insatser bör vara ett komplement tiU den privatdrivna och kvalitetsmässigt högtstående kulturverksamheten. Det är synnerligen angeläget med konkurrensmöjligheter mellan ohka slag av kulturutbud. Detta är av väsentlig betydelse för kulturens frihet och stimulerar till variation i utbudet. Det kommersiella utbud av torftiga, undermåliga produkter som förekommer bör i första hand mötas med stöd till den goda kulturen, statlig såväl som privat.

Häratöver kan samhället självfallet behöva sätta in åtgärder för att motverka undermåliga produkters negativa inverkan på människor. Detta förutsätter dock i ökad usträckning forskning kring effekterna av ett sådant utbud. De problem som marknadsekonomin pä detta område kan föra med sig bör mötas med positiva åtgärder.

Också i kulturrådets remissyttrande över motionen 448 tycks man dela den meningen att detta är den väg som måste beträdas: att med olika åtgärder stödja ohka verksamhetsformer och kulturyttringar. Kulturrådet pekar på den viktiga roll som skolan, folkbildningsorganisationerna och radio-TV kan spela genom att med vidgade kunskaper öka efterfrågan på alternativ.

Jag vill, herr talman, särskUt understryka att skolans roll i kulturpolitiken är klart undervärderad. Man talar i dag mycket om kraven på skolan att öppna sig mot samhället. Jag är övertygad om att större insatser för att öppna skolan mot kulturen skulle ge goda resultat då det gäller att öka människors förståelse för och efterfrågan på god kultur. Låt kulturskaparna fä en uppgift i skolarbetet, och lät skolans elever besöka kulturevenemang av ohka sorter i ökad utsträckning och också få se kulturskaparna i arbete i deras verkstäder.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande än bifall till kulturutskottets förslag.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag kan instämma i det mesta fru Mogård har sagt, och jag delar självfallet hennes uppfattning att det är önskvärt med ett mångfaldigt och kvalitativt högtstående kulturutbud. Men när jag studerar den föreliggande motionen kommer jag till en rakt motsatt uppfattning mot fru Mogård, nämhgen den slutsatsen att det är ytterst angeläget att riksdagen avslår den motionen.

Jag tycker, herr talman, hksom de flesta hjärtligt illa om att bli fel refererad eller att få mina yttranden försedda med vilseledande rubriker och sammanfattningar. TUlsammans med nägra andra ledamöter i denna kammaren, nämUgen alla de som också är ledamöter av massmedieutredningen, anser jag mig ha råkat ut för detta i kulturutskottets betänkande nr 43. När man redovisar remissyttrandena, utförligt och ambitiöst, citerar man också massmedieutredningens uttalande. Jag skall be, herr talman, att få läsa upp de få raderna:

"I den män samhällets insatser för kulturutbudet intensifieras, är det

av synnerlig vikt att tillse att den privata sektorn av kulturutbudet har en mycket vidsträckt frihet, eftersom just mångfalden av möjligheter tUl kulturyttringar är det bästa sättet att trygga en allmän frihet inom kulturutbudet. Varje förslag, som kan leda tUl en styrning från samhällets Sida av det privata kulturatbudet, måste väcka betänkligheter. Det synes därför inte böra ifrågakomma att genom bestämmelser — vare sig i grundlag eller i allmän lag — som innebär kontroll av eller inskränkningar i den enskUdes rätt till kulturyttringar, försöka komma till rätta med monopoliseringstendenser inom den privata sektorn av kulturdistributionen. Åtgärder från samhäUets sida för att vidga de faktiska möjlighetema för enskilda till olika kulturyttringar och därigenom balansera monopoliseringstendenser synes ligga på ett annat plan och får övervägas i annat sammanhang."

Detta är uppenbart korrekt citerat efter remissyttrandet. Men som inledning tUl det här citatet stär tvä och en halv rader av följande lydelse;

"Utan att det direkt bestrids att de i motionen angivna problemen finns kommer en viss tveksamhet inför nyttan med den föreslagna utredningen fram i fem remissvar" — av vilka massmedieutredningens alltså är ett.

Jag vet inte vilka anspråk man har pä klarhet i uttryckssättet, om man kan karakterisera det som jag nyss läste upp som uttryck för en viss tveksamhet. Jag har säUan läst eller hört ett mer klart och bestämt avståndstagande från hela tanken sådan den framförs i motionen. Det är alltså ett mycket bestämt avstyrkande av alltihop. Och det betecknar kulturutskottet som ett uttryck för en viss tveksamhet! Jag vet inte hur man inom ramen för ett anständigt språkbruk skall kunna bli skarpare och mer bestämd än massmedieutredningen här har varit. Kulturutskottet kräver väl ändå inte att vi skall hemfaUa tUl vulgära kraftuttryck av typen "i helvete heller", vilket är nästa stadium i klarhet efter vad vi har skrivit. Det är inte en viss tveksamhet i svaret.

Nu kan motionärerna naturligtvis säga: "Den där styrningen och kontrollen som massmedieutredningen varnar för är inte alls den -vi åsyftar. Vi vill inte ha någon styrning och kontroll." Men det skulle vara rätt egendomhgt. I motionen, där man talar om det offentliga kulturatbudet och refererar kulturrådets betänkande, står det visserligen:

"Som en självklarhet framhålls att det demokratiska inflytandet över kulturpolitiken under inga förhållanden fär innebära att kulturens innehåU styrs — en mening som torde delas av de allra flesta."

Men därefter gär motionärerna över från det offentliga tUl det privata kulturatbudet, och dä sägs ingenting om att man skall undvika styrning eller kontroll. Och hur skulle man kunna göra det? Om man inte syftar till styrning eller kontroll av kulturens innehåll är ju hela motionen totalt meningslös. Man kan inte nä något av det man åsyftar annat än genom just hård styrning och kontroll av innehållet. Det skall vi alltså inte ha på det offentliga området, men motionärerna och, egendomligt nog, kulturutskottet är alltså beredda att förorda att vi undersöker om det inte behövs en sådan styrning och kontroll inom den privata sektorn.

Jag skulle vilja erinra motionärerna och kulturutskottet om vad författaren Sven Lindqvist, som politiskt och ideologiskt torde stå

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektom

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektom

motionärerna närmare än han stär mig, i en annan debatt i dagarna har skrivit i ett besläktat ärende, tryckfriheten:

"Vi är alla med och betalar ett pris för tryckfriheten här i landet. Vi accepterar i tryckfrihetens namn en väldslitteratur som frossar i mord, tortyr och sadism, ofta kombinerat med rasförakt, kvinnoförakt och andra fördomar. Vi accepterar en pornografisk litteratur som utnyttiar människors erotiska fattigdom pä ett sätt som är stötande och upprörande för många - inte minst för kvinnorna. Vi accepterar en kändisjournalistik som bygger på ohämmad exploatering av privatlivet och kommersiellt utnyttiande av personliga tragedier.

AUt det här har vi accepterat i tryckfrihetens namn. Väldslitteraturen, porren och kändisjoumalistiken kan visserligen tyckas ligga ganska långt frän det fria meningsutbyte och den allsidiga upplysning som tryckfrihetsförordningen (TF) är tUl för att skydda. Men böqar man tumma på tryckfriheten i något hörn, sä vet man aldrig var det slutar. Därför måste vi ta den här smörjan för att vara alldeles säkra på att få behälla rätten tUl fri samhäUskritik och fritt litterärt skapande."

Ingen bestrider väl att det verkligen sprids en mängd smörja inom det som kallas det privata kulturutbudet. Men jag tror att man utan vidare kan överföra Sven Lindqvists tankar frän tryckfriheteris område till hela kulturutbudet. Det som är farligt på det ena av de tvä områdena är exakt hka farligt på det andra. Börjar vi styra och tumma i aldrig så vällovliga avsikter att rensa upp och snygga upp i utbudet, sä är detta styrning och kontroll, och vi vet icke var det slutar.

Jag vill, herr talman, yrka avslag på motionen 448.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Herr Carlshamre säger att ingen kan bestrida att det finns en massa smörja. Det har han naturligtvis alldeles rätt i. Men då må det väl ändå vara tillätet att säga att det får vara nägon måtta pä smörjan och att det mäste finnas ett ansvar; man får inte sumpa ned sig hur mycket som helst i fräga om det man sprider.

Vi har sagt att det bör skapas garantier för valfrihet och mångsidighet i kulturutbudet, och vi har även talat för en ökad insyn och påverkan.

Kulturrådet har i sitt yttrande anfört en rad synpunkter pä frägan hur man skall föra de kulturella aktiviteterna ut till människorna. Vi har anledning att hoppas att det skall ge resultat. Men jag är övertygad om att man samtidigt på den kommersiella sidan kommer att göra allt vad man kan för att fä publik för också sin smörja — som herr Carishamre kallade det.

Sedan tog herr Carlshamre upp utskottets ingress tUl referatet av bl. a. massmedieutredningens yttrande: "Utan att det direkt bestrids att de i motionen angivna problemen finns kommer en viss tveksamhet inför nyttan med den föreslagna utredningen fram i fem remissvar." Herr Carlshamre menar att den formuleringen inte överensstämmer med vad massmedieutredningen framhållit. Jag läser ur reciten tUl betänkandet: "Massmedieutredningen som inte har något att erinra mot det föreslagna utredningsuppdraget anser sig inte ha tUlräckligt underlag för att bedöma om en sådan utredning är så angelägen att den bör igångsättas

nu." Sä stär det skrivet i utskottets referat av inkomna remissvar.

Jag vill försäkra herr Carlshamre att när vi i utskottet behandlat denna fråga, så har vi diskuterat den mycket ingående. Vi har också ett mycket gott syfte med detta betänkande. Med tanke pä att de kommersiella intressena är sä starka och med hänsyn till att deras produkter har en så stor förmåga att attrahera — herr Carlshamre nämnde många exempel pä fula saker som man kommer ut med och som vädjar tUl människornas låga instinkter — är det väl riktigt att man i alla fall gör en översyn och åtminstone försöker inskärpa hos människorna att de bör känna ansvar för vad de gör.

Jag vUl i likhet med fru Mogård yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektorn

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Det enda sammanhang dä en pågående utredning uttryckligen brukar säga ifrån att en ifrågasatt ny utredning inte behövs är då den nya utredningen klart faller inom det utredningsarbete som redan pågår. Men kärnan här är att massmedieutredningen har tagit upp innehållet i motionen tUl ett sakligt bemötande och awisar varje tanke på åtgärder i den riktning som förutsätts i motionen. Det är det viktiga i massmedieutredningens yttrande.

Jag vill också påpeka, herr talman, att massmedieutredningen förvisso inte är ensam om att avstyrka detta förslag — andra remissinstanser gör det i kanske ännu klarare ordalag när det gäller själva utredningsuppdraget. Då säger kulturutskottet att de remissinstanser som avvisat tanken på en utredning är de som har begränsat sig till det egna intresseområdet. Det är klart att man kan se saken så, om man tar begreppet intresseområde i mycket vidsträckt mening. Men tag exempelvis Publicistklubben. Dess intresseområde fär väl ändå anses vara kulturlivet. Så särskilt begränsat kan väl "det egna intresseområdet" här inte sägas vara.

Herr PALM (s);

Herr talman! Jag hade faktiskt inte tänkt ta till orda i denna fråga med hänsyn tiU den hygghga behandling som motionen fått dels av remissorganen, dels av kulturutskottet, som enhälligt vUl ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförs i skrivningen. Det innebär på det hela taget en anslutning tUl vad som anförs i motionen.

Men när nu herr Carlshamre vill påstå att vi är inne på funderingar att åstadkomma en styrning av kulturlivet, är detta en total missuppfattning. Vi begär en analys på detta område. Det förekommer redan tendenser tiU en styming inom den privata sektom som är ganska allvarliga och påtagliga, och det var ju därför motionen skrevs.

Utskottet kan som dess ärade ordförande också hänvisade till stödja sig på en rad betydande remissorgan, som har givit sitt klara tUlstyrkande. Herr Carlshamre ville inte nämna dem här, men jag kan ju nämna några av dem. Det är Svenska riksteatern, filmutredningen och Svenska filmuisti-tutet. Vidare Konstnärliga Utterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektom

(KLYS) - som kommit med ett av de kraftigaste tUlstyrkandena tiU utredningskravet — Svenska journalistförbundet. Svenska bokhandlareföreningen. Arbetarnas bildningsförbund. Nykterhetsrörelsens bUdnings-verksamhet. Folkets hus-föreningarnas riksorganisation. Alla dessa och ytterUgare en del remissinstanser går på direkt tiUstyrkande. Sedan finns det sådana som anser att man kanske bör utreda frågorna i annan ordning, och det är också mycket betydande remissorgan.

Nej, herr Carlshamre, det är ingalunda fräga om att vi vill begränsa konkurrensen eller om att vi vUl åstadkomma en styrning. Vi vill få fram en analys av vad som egenthgen sker i värt eget samhälle, men också av vad som sker utanför våra gränser, med den konkurrenssituation som har uppstått i vårt land under senare år.

Motionen har skrivits av mig och mina medmotionärer, herrar Arne Gadd i Uppsala och Wiklund i Härnösand. Den lämnades i januari månad. Sedan dess har den tidningsmonopolistiska utvecklingen fortsatt. Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning är det senaste offret. Svenska journahstförbundet har också presenterat ett handlingsprogram, där man aktualiserar frågan om samhällsägda tryckerier för att kunna garantera det fria ordet i framtiden. Det allra senaste exemplet pä vad som händer på den kommersiella kultursektom är Dagens Nyheters köp av Svensk filmindustri. Det är ett hälsotecken att de anställda inom Dagens Nyheter och Expressen har reagerat mot dessa monopoliseringssträvanden pä det fria ordets och kulturskapandets omräden.

Detta är tre nya fakta som inträffat sedan vär motion lämnades i slutet på januari — för tio månader sedan.

En utredning som skall syssla med den kommersiella kultursektorn tvingas röra sig över vida fält, områden som hittUls inte tillräckligt blivit analyserade i offenthga utredningar. Vi har fört fram utredningskravet för att vi inte skall bh offer för den aningslöshet som är en av åsiktsdirigeringens föratsättningar. Det finns varnande exempel på vart en sådan aningslöshet kan leda. Ett av dessa är Axel Springers expanderande verksamhet i Västtyskland, en utveckling som kan bli en parodi pä en levande demokrati.

Att expandera och dominera en marknad ligger i de kapitalistiska bolagens egen lyckomoral. Detta har vi kunnat acceptera på många omräden. Men — som det sagts här tidigare - det är förfärande, om en sådan trångsynthet fär genomslagskraft på opinionsbildningens och kulturlivets områden. Bhr sedan dessa imperier ärftliga, kan riskerna bh än större. Detta understryker behovet av att all makt mäste kontrolleras och awägas. De ekonomiska krafternas fria spel är ett talande uttryck. Det handlar verkligen om spel — ett hasardspel om makt och människor. Det finns exempel.

Den kommersiella kultursektorn drar med sig en lång rad problem som endast rapsodiskt behandlas såväl i motionen som i utskottsbetänkandet. De mänga och utförliga remissvaren utgör en ganska fyllig katalog över dessa problem. De omfattar 106 stenciler. De flesta remissvaren går i positiv riktning. Jag skall därför endast ta ett enda - det mest aktuella exemplet - på vad det här gäller att komma till rätta med. Det exemplet är Dagens Nyheters köp av Svensk filmindustri.

Den 21 november gav direktören i Dagens Nyheters AB, Gustaf Douglas, i en intervju i Expressen klart uttryck för Bonnierkoncernens vUja tUl dominans pä åsiktsspridningens område. De ekonomiska kalkylerna ligger naturligtvis i bakgrunden — en verksamhet som man väntar skall ge mer guld i kassakistan. Detta affärstänkande ligger också i hnje med vad direktör Lukas Bonnier framhöll i en intervju i Dagens Nyheter den 1 oktober. Han förklarade att det vore lättare att klara en enskild kassett-TV-satsning under en borgerhg regering.

Storfinansen spelar som bekant pä mänga strängar. Den store läromästaren herr Axel Springer i Tyskland har visat att han kan driva såväl tidningsaffärer som kassett-TV-verksamhet i förening med lönsamma hönserier. Lönsamhet är nyckelordet!

Om det var dessa fenomen som föranledde DN-reportern att påpeka att det kommit in en massa direktörer som med lika stort intresse säljer kompostpåsar som tidningar vet jag inte. Men reportern ställde frägan: "Behövs det inte moral i den här branschen också?"

Dhektör Lukas Bonniers svar är belysande. Han svarade: "Visst är det en risk, trots aUt, men det ska vägas vid risken att liksom Handelstidningen benhårt hålla sig kvar vid en tradition som är överlevd. Personlig moral. . . när det gäller tidningar och moral. . . jag är rädd att fastna i ett av andra föreskrivet moraliskt eller etiskt mönster. Jag är uppvuxen i en famUj av gemensamma gamla traditioner och värderingar. Jag vill åtminstone inbiUa mig att jag bratit mig loss och skapat mina egna."

Med hänsyn tiU koncemens tidigare mycket stora kulturpolitiska ambitioner och mycket värdefuUa insatser på detta område kan man omöjligen känna sig lugnad av ett sådant uttalande av en sentida ättling. Jag skulle naturligtvis inte ägna Bonnierkoncemen denna uppmärksamhet om den inte i ökad grad representerar en av de allra största makthavarna inom den svenska kommersiella kultursektorn.

Jag har nöjt mig med att. nämna ett exempel. Det finns andra maktcentra på dessa områden som redovisas i det omfattande remissmaterialet som vi nu är överens om att i varje faU böqa kartlägga och analysera.

Herr talman! Ytterst gäller dessa frågor att klarlägga den kommersiella kultursektorns hot mot den reella yttrandefriheten och frågan om kulturlivets villkor i framtidens Sverige. MUjöhot av olika slag har under senare är förts fram i dagsljuset. Inom den enskilda kultursektom finns också vissa miljöhot. En öppen debatt om dessa kulturella miljöfrågor - bör med aUt skäl engagera en vaken och ung generation.

Vi väntar oss ett snabbt utredningsarbete pä detta område. Det brådskar verkligen! Jag yrkar bifaU till utskottets betänkande.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektorn

I detta anförande instämde fru Håvik, herrar Hugosson och Henriksson, fru Äsbrmk samt herrar Sundgren, Green och Sörenson (samthga s).

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Om man tar herr Palms ord precis för vad de var nu, har han ju släppt halva yrkandet i sin motion. Här talar han uteslutande om att vad vi behöver är en analys av ett faktiskt läge. I motionen stär i

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektorn

hemstäUan att riksdagen skaU anhåUa om utredning och förslag tUl åtgärder som motverkar maktkoncentrationen inom den kommersiella kultursektom - aUtså inte bara analys, utan också åtgärder. Det vore väl förresten egendomligt annat. När begär vi någonsin en utredning utan att ha något syfte?

Vad skaU nu utredrungen leda fram till för åtgärder och resultat? Jag vill fräga herr Palm; Kan man tänka sig någon form av åtgärder för att sanera det privata kulturutbudet utan att detta fär formen av styrning och kontroU?

Motionärema har sagt att styrning och kontroll icke skall ifrågakomma - där citerar man kulturrådet — pä den offentliga sektom. Och man säger tidigare i motionen att det inte behövs när det gäUer Sveriges Radio. Många av dem som deltog i den närmast föregående debatten här ansåg kanske att det skulle behövas ätskilhgt av styrning och kontroll för att rensa ut smörjan ur detta public-service-företag. - Men det skall man inte göra.

Men när vi kommer till den privata kultursektorn, då efterlyser man åtgärder för en sanering. Jag frågar; Finns det nägon annan form av åtgärder än styrning och kontroU? För det kan ju inte vara den sortens åtgärder som pressutredningen sysslar med, att man skaU styrka och stödja de företag som redan är verksamma för att undvika monopolisering. Dä behövs det ingen ny utredning; det finns redan en utredning om det.

Här krävs alltså en ny utredning som skall sanera det privata kulturutbudet. Vad är det dä fråga om för sorts åtgärder som inte går in under rubriken styrning och kontroll, herr Palm?

Herr PALM (s) kort genmäle;

Herr talman! Det är alldeles uppenbart, och det framgår också av remissvaren, att vi saknar en genomlysning av dessa frågor. Det mäste vara förutsättningen för de åtgärder som kan bh aktuella. Och vi som har deltagit i utredningsarbetet vet att nog kommer de åtgärderna att aktualiseras under arbetets gång. Koncentrationsutredningen är ju ett enda stort analysarbete i ett första skede, där man ser över en rad väsentliga områden. Den här sektorn har man inte rört vid, och det framgår också av remissvaren att det kan vara pä tiden att se över hur dessa grupperingar sker och vilka konsekvenser det får.

Man måste vara uppmärksam mot den monopolistiska utveckling som pågår, och jag sade i mitt anförande att utvecklingen i Västtyskland --med Axel Springers ökande makt och med det förhållandet att massmedia ger sig in på en rad olUca verksamheter — i vaqe fall har oroat mig. Jag vill fråga herr Carlshamre: Är inte herr Carlshamre oroad för ett sådant perspektiv där tidningsföretag bedriver kasett-TV-produktion och -distribution och där man får sådana svårigheter med sina vinster så att man placerar en del av sina vinster i hönserier och annan verksamhet? När företag börjar få den dominansen på en marknad — vi har liknande fenomen i vårt eget land — då kan det vara skäl att titta pä det hela.

Vi stär trygga och säkra i den här bedömningen. Vi har så mänga tunga remissorgan bakom oss som begär att något skall ske, sä det är ingen

överloppsgärning att nu fatta beslut om att vidta de åtgärder utskottet föreslår.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Jodå, jag är lika oroad som herr Palm över monopoliseringstendenserna. Det är bara det att jag är ännu mera skrämd inför tanken pä någon sorts statlig nämnd eller styrelse som skall sitta och fatta beslut om vem som skall fä ägna sig åt den ena eller andra sortens kulturutbud och vad detta kulturutbud skall få lov att innehålla. Det måste till sist bh fråga om detta.

Herr Palm visar sig ha en ingående kunskap om det man begär utredning om. Han stod och höll en liten föreläsning för oss om hur det har gått i Stockholm och Göteborg, om famUjerna Bonnier och Hjörne och deras gärningar. Han vet ju detta! Det behövs ingen utredning för att han skall fä veta det faktiska läget. Men han vill ha åtgärder, skriver han i sin motion, för att ändra pä det.

Jag vUl fortfarande ha reda på — jag fick inte ett ord om det nu heUer — vad det är för tänkbara åtgärder som icke innebär styrning och kontroll. Skall vi förbjuda en tidningsägare att t. ex. börja producera kassetter? Det kan hända att vi skall göra det. Men nog är det i sä faU fråga om styrning och kontroU.

Jag vill ha ett mycket bestämt besked på den punkten; Skall på den offentliga sektom och i fråga om Sveriges Radio kulturutbudet få ske fritt utan styming och kontroU medan vi på den privata sektorn skall ha styrning och kontroll? Vad skall i så fall den kontroUen syfta tiU och hur skall den utformas?

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ge mig in på den debatt som rör Sveriges Radio — den är passerad nu — men där pägår ständiga utredningar inom den egna verksamheten och det har också sagts i den debatt som fördes här för någon timme sedan.

Jag har nu sagt det upprepade gånger att vi vill vara uppmärksamma på den monopolisering som i fortsättningen sker pä det här området. Herr Carlshamre tycks vara nöjd med att notera att det finns tidningsägarfa-miljer som har en dominans — sedan är saken klar. Men det är intressant att se vad som skaU ske fortsättningsvis. VUl man fortsätta att investera i mera av åsiktsindustrier, som exempelvis kassett-TV-industrin innebär? Det är väl en sädan utveckling som en utredning blir tvungen att ta ställning tiU.

När herr Carlshamre ställer sä många frågor får jag en känsla av att han bara hunnit läsa igenom remissyttrandet frän den utredning som han själv tillhör. Han har tydligen inte brytt sig om att läsa de andra upp mot 20 remissorganens yttranden. Om herr Carlshamre läser dessa, får han svar på en del punkter.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Utan att i dag gå in i någon lång diskussion i denna fråga viU jag bara konstatera att det spörsmål som tagits upp i motionen 448 av herr Palm m. fl. är mycket viktigt. Det är något som blir mer och mer

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektorn

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Åtgärder mot maktkoncentration inom den kommersiella kultursektorn

brännande allteftersom tiden gär. NyUgen timade händelser, som herr Palm belyste i sitt anförande, förstärker ytterligare argumentationen i hans motion.

Dessutom vUl jag helt kort konstatera att det är typiskt och avslöjande att man på vissa håU inom just moderata samhngspartiet nu inte anser sig kunna biträda kulturutskottets enhälliga hemställan att riksdagen som sin mening skaU ge till känna för Kungl. Maj:t vad utskottet anfört. Kulturutskottet har ju med stöd av en mycket omfattande remissbehandhng och efter ingående diskussioner kommit fram tiU en mycket moderat skrivning. Den innebörd jag här lagt in i ordet "moderat" får absolut inte förväxlas med den mening det har i partibeteckningen moderata samlingspartiet.

Jag yrkar bifall tUl utskottets hemställan.

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Herr Palm sade i sitt första inlägg att han egenthgen inte hade tänkt gå in i den här debatten. Jag förstår honom — det är nägot av en triumf om han kan smyga på riksdagen en motion av det här slaget med minsta möjhga meningsutbyte omkring den.

Det är också mycket betecknande att jag trots att jag nu har frågat två gånger inte har fått aningen av ett svar på vad det är för åtgärder herr Palm kan tänka sig och på vilket sätt de faller utanför rubriken styrning och kontroll. Ty hade herr Palm upplyst utskottet och riksdagen om vart han egentUgen syftar, hade vi självfallet inte haft ett enhälligt utskottsbetänkande. Det står alldeles klart för mig att inte alla av utskottets ledamöter har åsyftat att vi skall styra och kontrollera det privata kulturutbudet. Men det står helt klart när man läser herr Palms motion och hör honom tala att det är dit herr Palm syftar.

Det är en sådan motion som utskottet rekommenderar riksdagen att bifalla.

Herr PALM (s):

Herr talman! Än en gäng: Vi avser att åstadkomma ett ingrepp mot den åsiktsmonopohsm som kan växa fram om den nuvarande utveckhngen får fortgå ohejdat. Jag hoppas att det svaret räcker.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Nej, herr Palm, det räcker inte. Vad vi mäste få en uppfattning om är nämhgen vilken typ av ingrepp det handlar om. Vad är det för sorts förbud, regleringar och styming när det gäller kulturutbudet som det handlar om? Ett ingrepp mot monopohsmen kan vi aUa vara med om, om kravet bara klart formuleras på det sättet. Men jag — och åtminstone några med mig — är inte beredda att betala det pris som består i att börja tumma på rätten att fritt sprida de kulturyttringar man själv önskar föra ut. Ty böqar vi - hksom när det gäller tryckfriheten - att tumma på ett hörn av den rätten vet vi icke var det slutar.

Jag rekommenderar än en gäng herr Palm att läsa vad som skrivits av hans meningsfrände Sven Lindqvist, som har detta mycket klart för sig.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels det av herr Carlshamre under överläggningen framstäUda yrkandet om avslag på motionen nr 448 av herr Palm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaUer kultumtskottets hemställan i

betänkandet nr 43 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit det av herr Carlshamre under

överläggningen framställda yrkandet om avslag på motionen nr 448.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Bidrag för driv-medelsskatt till handikappad ägare av motorfordon

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 258

Nej - 38

Avstår — 14

§ 10 Bidrag för drivmedelsskatt till handikappad ägare av motorfordon

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 61 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:153 med förslag tiU ändring i förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt ä motorfordon i vissa faU, m. m. jämte motion.

I proposition 1973:153 hade Kungl. Maj;t,under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över finansärenden för den 12 oktober 1973, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag tUl

1. förordning om ändring i förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

2. förordning om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

I propositionen hade framlagts förslag tiU förenklat förfarande för återbetalning av s. k. bilaccis och för bidrag för drivmedelsskatt tiU handikappad ägare av motorfordon. Vidare hade föreslagits, att rätt tiU befrielse från eUer återbetalning av bilaccis skulle gäUa samma fordon som var befriade från skatteplikt enligt vägtrafikskatteförordningen samt att talan ej skuUe få föras mot vissa beslut av riksskatteverket om återbetalning av bUaccis.

Enligt Kungl. Maj;ts förslag skulle oförändrat bidrag — med belopp som svarade mot skatten på 480 hter bensin — utan ansökan århgen utbetalas tiU handikappad som hade bensindriven bU, Bidraget för motorcykel beräknades på hälften av nämnda kvantitet.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Bidrag för drivmedelsskatt till handikappad ägare av motorfordon

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1973:2097 av herrar Hamrin (fp) och Hörberg (fp) vari yrkats att riksdagen ändrade den föreslagna lagtexten i enlighet med den tankegång som redovisats i motionen, innebärande i huvudsak en uppräkning av den bensinkvantitet, som utgjorde grunden för det bidrag som handikappade ägare av motorfordon kunde erhålla, från 480 till 900 liter, vilket motsvarade en höjning av bidraget med ca 290 kronor ärligen.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen med avslag på motionen 1973:2097 och med bifall tiU Kungl. Maj;ts proposition 1973:153 skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

1. förordning om ändring i förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa faU,

2. förordning om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag tiU vanföra ägare av motorfordon.

Reservation hade avgivits av fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Josefson (c), Larsson i Umeä (fp), Sundkvist (c), NUsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c) och Söderström (m) som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att rUcsdagen med anledning av motionen 1973:2097 och propositionen 1973:153 skuUe anta de vid propositionen fogade författningsförslagen med den ändringen att 3 § förordningen om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag tiU vanföra ägare av motorfordon skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande att den årliga bensinmängd som utgjorde underlag för bidrag skulle höjas tiU 700 liter för bU och 250 hter för motorcykel.

Herr HAMRIN (fp);

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 61 behandlas ett förslag frän Kungl. Maj:t, bl. a. om ändring i förordningen om bidrag tiU vanföra ägare av motorfordon. Propositionen är föranledd av en ändring i vägtrafikförordningen och är närmast att anses som en administrativ uppföljning av de ändrade bestämmelserna där.

Man har emellertid, när man gjort en sådan administrativ ändring i 3 §, fört in en bestämmelse som innebär en reell ändring för de berörda handikappade med motorfordon. Genom vägtrafikförordningens ändrade bestämmelser öppnas en möjhghet att hjälpa de handikappade som har dieseldrivna motorfordon att helt slippa den belastning som skattepålagan innebär. Men därigenom ändrar man alltså förhållandet mellan den som har bensindrivna motorfordon och den som har dieseldrivna motorfordon.

I en motion i anledning av Kungl. Maj ;ts proposition har herr Hörberg och jag yrkat på att man skall observera den förändring som här har skett och öka möjligheterna tUl avdrag för dem som har bensindrivna motorfordon från föreslagna oförändrade 480 hter per år tUl 900 liter per år.

Nu har utskottets majoritet i sin skrivning gjort det litet för enkelt för

sig. Man konstaterar att det är ostridigt att förslagen i propositionen i förening med tidigare beslutade åtgärder innebär att det bhr väsenthgt förmånhgare att ha en dieseldriven bil än att ha en bensindriven. Det konstateras att frågan har relativt hten betydelse — av de 9 000 skattebefriade handikappfordonen är det för närvarande bara 35 som är dieseldrivna. TUl det vill jag genast säga att om det är en större eUer mindre minoritet som förändringar i ohka avseenden berör så spelar det mindre roU, för man skaU se upp med sädana saker ändå.

Utskottet fortsätter att säga att visserligen kan den här ändringen leda till en övergång från bensindrivna tUl dieseldrivna bilar, och om det bhr så får Kungl. Maj:t ha ögonen pä detta och föreslå en ändrad bestämmelse. Men utskottsmajoriteten konstaterar att det inte kan innebära några merkostnader för staten om man ökar den bensinmängd som utgör grunden för bidragen. Genom de ändrade bestämmelserna blir det helt obeskattade fordon om de handikappade övergår frän bensin tUl diesel. Därför kan det inte vara någon större ekonomisk fråga.

Man säger också att valfriheten inte helt skaU nonchaleras, utan det Ugger nog någonting i detta som kommer fram i motionen. Så säger man tUl sist att det nuvarande bidragssystemet med 480 hter för bensindrivna fordon bygger på en statistik från 1958, och den är kanske inte så tillförlitlig nu. Redan handikapputredningen har klarat ut att det sannolikt är så — och det kan nog vem som helst förstå — att körsträckoma har blivit längre för de handikappade sedan 1958. De har blivit det för oss icke handikappade, och då är det ganska naturligt att detsamma gäller för de handikappade.

Det finns alltså enhgt utskottet åtskilliga skäl som talar för att det här var en i och för sig ganska vettig motion.

Utskottet säger också att det hyser en viss förståelse för de i motionen framförda synpunkterna, men propositionen är lagd — kungsord är kungsord — och utskottet finner inte nägon anledning att ändra vad där står. Vidare säger utskottet att om handikapputredningens förslag skulle dröja och inte komma upp tUl bedömning inom den närmaste tiden -och där tror jag att utskottet har rätt - kan det ju hända att det bhr en snedvridning, och då finns det skäl för Kungl. Maj;t att utan dröjsmål ompröva de nuvarande bidragsgrunderna och lägga fram förslag om erforderliga ändringar.

Jag tycker för min del att det är höjden av konungshghet att framföra dessa synpunkter — ana att här behövs en ändring men säga att en sådan kan utskottet inte föreslå, utan det är Kungl. Maj:t som får återkomma när verkningama bhr uppenbara.

Nu är utskottsbetänkandet inte enhälhgt, utan det finns en reservation i vilken man tar upp det resonemang som Ugger bakom motionen. Reservanterna påpekar att det kan dröja innan handikapputredningens förslag framläggs och möjliggör en mera genomgripande förändring av förhållandena. 1 andra sammanhang har jag och många med mig bl. a. fört fram tanken att vi så fort vi kan måste försöka få en bättre färdtjänst för de handikappade. Vi räknar med att handikapputredningens förslag om en förändring då det gäller möjligheterna för handikappade att förvärva bU och använda den kommer att genomföras i sinom tid, men det tycks

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Bidrag för drivmedelsskatt tiU handikappad ägare av motorfordon

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Bidrag för drivmedelsskatt till handikappad ägare av motorfordon

dröja innan det kommer ett förslag från Kungl. Maj;t i de här för de handikappade mycket väsentliga frågorna.

Reservanterna påpekar att det mäste bh fräga om ett provisorium, när man ger sig in på dessa skatteregler, och det är självklart. Vi löser inte dessa problem genom att ändra skattereglerna, och det har även handikapputredningen förklarat. I reservationen framhålls emellertid att handikapputredningen räknar med ett bUkostnadsbidrag pä 500 kronor per bU vilket inte motsvarar de 900 liter som det enhgt motionen bhr fråga om utan snarare 700 liter, och reservanterna ansluter sig till den sistnämnda siffran.

Jag har, herr talman, ingen anledning att yrka bifall tUl motionsförslaget om 900 liter, utan jag accepterar reservanternas förslag om 700 liter såsom ett provisorium i awaktan på att helt andra regler införs för att klara den sociala sidan av problemet, nämUgen de handikappades rättighet att så långt det går ha samma möjligheter som vi andra att färdas. De handikappade är ju också mycket mer beroende av både färdtiänst och egen bil än de flesta av oss.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall tUl reservationen vid utskottets betänkande.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag skaU inte ta upp någon diskussion med herr Hamrin — utskottet har ju skrivit ytterst välvilligt och herr Hamrin har redogjort för utskottets synpunkter samt redovisat varför utskottet inte har tillstyrkt motionen. Det har f. ö. inte heUer reservanterna gjort.

Utskottets skrivning är nära nog ännu mer välvilhg än själva motionen, men det är ju inte sä underligt att utskottet inte yrkar bifall tiU en motion när hela frågan inte är klar och utredd i alla dess konsekvenser. Vi har skrivit att vi sympatiserar med och har förståelse för motionen, men vi anser oss inte kunna vara med om att höja bidragsunderlaget. Vi menar att vi fär a-wakta resultatet av handikapputredningen och ta slutlig ställning när vi bedömer den utredningens betänkande.

En motionär kan ju kosta på sig att yrka nära nog vad som helst. En av mina partikamrater, som också var motionär, sade tiU mig: I princip anser jag att aUa motioner bör avstyrkas. Det hade han säkert rätt i, ty i regel är motionsyrkanden inte utredda på sådant sätt att kammaren bör bifalla dem. Det bör vara mera klara linjer, så att vi vet vad det är vi gör. Jag tror därför att det är tiUräckUgt med vad utskottet här har skrivit. Jag understryker att vi inte ställer oss avvisande till motionärernas syfte, men vi menar att vi först bör avvakta handikapputredningens betänkande.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall tUl utskottets hemstäUan.

Herr HAMRIN (fp);

Herr talman! Om herr Brandt och skatteutskottets majoritet följer den regeln att alla motioner bör avstyrkas, så kan jag förstå den bristande logiken i majoritetens skrivning. Men dess bättre har man inte samma uppfattning i de flesta andra utskott, utan där kan det faktiskt förekomma att en vettig och klok motion i en fråga mycket väl kan tUlstyrkas. Jag hoppas att skatteutskottet så småningom kan komma

fram till en liknande inställning.

I det faU det här gäller finns helt enkelt ingenting att utreda. Vi vet att 480 hter bensin är Hka med 340 kronor i skatteäterbäring, hkaså vet vi att handikapputredningen har ett förslag att bilkostnadsbidraget skall bestämmas tUl 500 kronor per bU och år, vUket motsvarar ungefär 700 hter. Motionärerna, som jag erkänner är socialt medvetna, har föreslagit uppräkning tiU 900 liter bensin, vUket gör cirka 650 kronor i återbäring för var och en. AUa vet att detta är ett provisorium. Men vad vi inte vet är när vi kan få en definitiv lösning på dessa frågor; den saken är beroende av när handikapputredningens betänkande resulterar i ett förslag frän Kungl. Maj:t. Sä mycket vet vi ändå av erfarenhet att det lär dröja innan de här frägoma har färdigbehandlats, och det finns ingen anledning att under utredningstiden missunna de handikappade med bensindrivna fordon ungefär samma fördel som handikappade med dieseldrivna fordon nu har.

Så enkelt är faktiskt förslaget.

Hert BRANDT (s):

Herr talman! Det finns tiUfäUen då även skatteutskottet tillstyrker motioner, men jag skaU gärna erkänna att det är ganska sällsynt. I regel är motionerna i skatteutskottet av en annan karaktär än motionerna i mänga andra utskott. Om någon exempelvis motionerar om en flaggstång pä riksdagshuset, sä fordrar det inga särskUt stora utredningar. Men sä enkla motioner fär vi mycket säUan i skatteutskottet. Där är det i stället fråga om att skaffa fram pengar tiU utgifter eUer att ändra skattesystemet e. d., och det kan man inte göra utan vidare.

Jag vUl i aUa faU medge att man inte skall följa principen att avstyrka alla motioner; det gör vi inte heller. Men den här motionen har inte behandlats annorlunda än aUa andra. Vi inom utskottet har inte verkan av förslagen hka klar för oss som motionärerna har.

Om vi nu skaU diskutera förslaget mera ingående viU jag säga att det fmns en massa invahder här i landet som över huvud taget inte får någon bil. Skall man dra upp orättvisor olika handikappade emellan så kunde man lika gärna tala om dem som kanske aldrig ansöker om en bU fastän de behöver en och varken får dieselolja eUer bensin. Men det är en sak för sig. Motiveringen till att vi inte tUlstyrkt förslaget är inte att det är omfattande — det medger vi att det inte är — utan att vi vill ha klart för oss vad det innebär innan vi ändrar på förhållandena.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Bidrag för drivmedelsskatt tiU handikappad ägare av motorfordon

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Nu anfördes det nya skäl av herr Brandt, som jag mäste uppehålla mig något vid. Ett var ekonomiskt. Jag har redan sagt att förslaget skuUe innebära en merbelastning på statens budget med 1 miljon. Det är pengar — jag erkänner det. Men när man rätt som det är har möjligheter att skaka fram 2,5 miljarder — vilket jag inte rriotsätter mig — tycker jag att det borde finnas plats för den miljon som det här är fråga om, speciellt som avsikten är att inte förrycka balansen mellan dem som har dieseldrivna och dem som har bensindrivna fordon. Enhgt utskottsbetänkandet vill inte heller herr Brandt att man skall förrycka

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Bidrag för drivmedelskatt till handikappade ägare av motorfordon

den balansen.

Skälet är alltså att vi vill undvika effekten att handikappade med bensindrivna fordon övergår till dieseldrivna bilar. Det tycker jag är ett fuUgott skäl.

Jag tror för min del att det är fråga om ett rent förbiseende i propositionen. Det har utskottsmajoriteten också insett. Men propositionen är skriven, och den kan utskottet tydligen inte ändra i.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller skatteutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 61 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hamrin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 144

Nej - 161

Avstår - 1

§ 11 Föredrogs Skatteutskottets betänkanden;

Nr 63 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:164 angående godkännande av ytterligare tilläggsprotokoU meUan Sverige samt Storbritannien och Nordirland rörande ändring i det i London den 28 juli 1960 undertecknade avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, i dess ändrade lydelse enligt det protokoll som undertecknats i London den 25 mars 1966 och det tilläggsprotokoU som undertecknats i London den 27 juni 1968

Nr 64 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:176 angående godkännande av tiUäggsavtal tiU avtalet den 27 oktober 1953 meUan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap

Nr 65 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:184 med förslag tiU lag om ändring i lagen (195 1 ;69l) om viss hndring i skattskyldigheten för den som icke tiUhör svenska kyrkan

Nr 66 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:191 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1960:258) om utjämningsskatt å vissa varor

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 12 Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 36 i anledning av propositionen 1973:87 med förslag tiU lag om rättegängen i t-vistemäl om mindre värden, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1973:87 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden för den 16 febraari 1973, föreslagit rUcsdagen att anta i propositionen framlagda förslag tiU

1. lag om rättegången i tvistemål om mindre värden,

2. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1929:145) om skUjemän,

4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåU anfördes följande;

"Propositionen innehåller förslag tiU lag om rättegången i tvistemål om mindre värden. Syftet med lagen är att förbättra den enskildes rättsskydd främst genom att nedbringa parternas kostnader i rättegångar om mindre värden. Detta sker genom att förenkhngar av den nuvarande ordningen genomförs i betydelsefulla delar.

Lagen gäller i tvister där tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet för oktober föregående år, dvs. f. n. 3 650 kr. Oavsett värdet skall dock en tvist kunna handläggas enhgt den nya lagen om den huvudsakligen rör fråga varöver utlåtande har avgetts av reklamationsnämnd.

Förfarandet är utformat så att den enskilde skaU kunna föra sin talan utan juridiskt biträde. Domstolarna skaU tUlhandagå allmänheten med allmänna råd och upplysningar om ohka möjligheter att få tvister prövade vid domstol eUer reklamationsorgan. Om en tvist förs tUl domstol, skall domstolen bistå och vägleda parterna vid talans utförande samt se tiU att tvistefrågorna bhr klarlagda och målet utrett efter vad dess beskaffenhet kräver.

I fräga om rättegångskostnaderna behålls nuvarande huvudregel att den som förlorar målet skall ersätta motparten dennes kostnader. EmeUertid begränsas ersättningsskyldigheten till absolut nödvändiga kostnader. Sålunda ersätts biträdeskostnad endast i mycket begränsad utsträckning. Vidare föresläs regler som innebär att sakkunnigutredning skall kunna införskaffas på det allmännas bekostnad bäde i konsument-mål och andra mål där sådan sakkunnigutredning behövs.

Tingsrätts avgörande får överklagas endast i vissa särskUt angivna fall, t. ex. om prejudikatsintresse förehgger.

I samband med den nya lagen föreslås vissa följdändringar i utsök-rungslagen, lagen om skUjemän och rättshjälpslagen.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1974."

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1973:1914 av herr Brandin (m) och fru Sundberg (m) vari yrkats att riksdagen beslutade

1. att lagen om rättegängen i tvistemål om mindre värden ej skulle

Nr 141

Onsdagen den 28 november I

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

973

tiUämpas om part framställt önskemål därom och rätten fann att särskilda skäl talade härför,

2. att tvister som huvudsakligen gällde fråga, varöver utlåtande hade avgivits av reklamationsorgan som Kungl. Maj;t bestämde, skulle behandlas enhgt ovannämnda lag endast då i övrigt ovannämnda lag §§ 1 och 2 skulle tillämpas,

3. att fysisk person vid tvist med juridisk person skulle tiUerkännas ersättning av allmänna medel för rättegångsbiträde eUer ombud, om rätten, med hänsyn tUl hur kompUcerat målet var, så fann lämpligt,

4. att ersättning för rättegångskostnader fick avse ersättning för förlorad arbetsförtjänst för sädan tid för resor och för instäUelse som sammanlagt överskred fyra timmar samt

5. att de i proposition 1973:87 föreslagna reglerna för prövnings
tillstånd i hovrätt skulle avslås samt

1973:1931 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemstäUts att riksdagen skulle avslå propositionen 1973:87.

Utskottet hemställde

A. att rUcsdagen beträffande behovet av den i propositionen 1973:87
föreslagna lagstiftningen skulle avslå motionen 1973:1931,

B. att riksdagen beträffande tillämpningsområdet med avslag på
motionen 1973:1914 i denna del (yrkandena 1 och 2) skulle bifaUa
propositionen såvitt avsåg 1 och 2 §§ i förslaget till lag om rättegängen i
tvistemål om mindre värden,

C. att riksdagen beträffande ersättning för tidsspillan med avslag pä
motionen 1973:1914 i denna del (yrkande 4) skuUe bifalla propositionen
såvitt avsåg 8 § i det under B ovan angivna lagförslaget,

D. att riksdagen beträffande ersättning av allmänna medel för kostnad
för rättegängsbiträde eller ombud skulle avslå motionen 1973:1914 i
denna del (yrkande 3),

E. att riksdagen beträffande rätten att fuUfölja talan tiU hovrätt med
avslag på motionen 1973:1914 i denna del (yrkande 5) skulle bifaUa
propositionen såvitt avsäg 22 § i det under B ovan angivna lagförslaget,

F. att riksdagen för sin del skulle anta en ikraftträdandebestämmelse
för det under B ovan angivna lagförslaget med av utskottet föreslagen
lydelse, innebärande att nämnda lag skulle träda i kraft den 1 juli 1974,

G. att rUcsdagen skulle bifaUa propositionen såvitt avsåg det under B
ovan angivna lagförslaget i den mån det inte omfattades av vad utskottet
hemställt ovan,

H. att riksdagen för sin del skulle anta en ikraftträdandebestämmelse för det i propositionen framlagda förslaget tUl lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s.l) med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att nämnda lag skulle träda i kraft den I juli 1974,

J. att riksdagen för sin del skulle anta en ikraftträdandebestämmelse för det i propositionen framlagda förslaget tiU lag om ändring i lagen (1929:145) om skUjemän med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att nämnda lag skulle träda i kraft den I juli 1974,

K. att riksdagen för sin del skulle anta en ikraftträdandebestämmelse

för det i propositionen framlagda förslaget tiU lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att nämnda lag skulle träda i kraft den I juh 1974,

L. att riksdagen skulle bifaUa de i propositionen framlagda under H—K ovan angivna lagförslagen i den mån de icke omfattades av vad utskottet ovan hemstäUt.

Reservationer hade avgivits

1. vid punkten A av fru Kristensson (m) samt herrar Ernulf (fp),
Johansson i Växjö (c). Polstam (c). Norrby i Gunnarskog (c), Henmark
(fp) och Leuchovius (m) som beträffande behovet av den i propositionen
1973:87 föreslagna lagstiftningen ansett att utskottet under A bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1931 gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört om reformen som en grundval för försöksverksamhet,

2. vid punkten E av fru Kristensson (m) samt herrar Ernulf (fp),
Johansson i Växjö (c). Polstam (c). Norrby i Gunnarskog (c), Henmark
(fp) och Leuchovius (m) som beträffande rätten att fullfölja talan tiU
hovrätt ansett att utskottet under E bort hemstäUa,

att riksdagen med förklaring att propositionen icke kunnat antas i oförändrat skick i anledning av motionen 1973:1914 i denna del (yrkande 5) för sin del skuUe anta 22 § i det under B i utskottets hemställan angivna lagförslaget med den ändringen att lagmmmet skulle erhålla av reservantema föreslagen lydelse, innebärande att reglema skulle kompletteras med ett stadgande enhgt -vilket prövningstillstånd fick meddelas i fall dä anledning förekom tUl ändring i det slut vartiU tingsrätten kommit.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Det lagförslag som riksdagen nu har att ta stäUning till innehåller flera betydelsefulla nyheter i fråga om förfarandet vid våra allmänna domstolar. Huvudpunkterna i förslaget är vid det här laget väl kända.

I mål där tvisteföremälets värde inte överstiger hälften av basbeloppet skall tUlämpas ett förenklat rättegångsförfarande. Det hela är utformat så att den enskUde skall kunna föra sin talan utan juridiskt biträde. För att detta skall bh möjligt tiUdelas domstolen en mer aktiv roU i förfarandet än den har enhgt nuvarande rättegångsbalk. Domstolen skaU bland annat vägleda parterna vid talans utförande samt se till att tvistefrågorna blir klarlagda och målet utrett efter vad dess beskaffenhet kräver.

Nuvarande huvudregel, att den som förlorar målet skall ersätta motparten dennes kostnader, behälls. Genom förslaget begränsas emellertid ersättningsskyldigheten till absolut nödvändiga kostnader. Kostnad för juridiskt biträde ersätts bara i mycket begränsad utsträckning. Möjligheten att överklaga domstols avgörande inskränks. Talan mot tingsrätts avgörande fär fullföljas endast i vissa särskUt angivna faU, t. ex. om prejudikatintresse föreligger.

Grundtanken bakom förslaget är att skapa ett mindre kostnadskrävan-

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden m. m.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

de förfarande i mindre tvistemål utan att rimhga krav på rättssäkerhet eftersatts. För närvarande går bara en liten del av alla de rättsliga tvister som uppstår på ohka omräden till allmän domstol. Jag tänker bl. a. på tvister mellan näringsidkare och konsument angående förvärv av vara eller tiänst för enskilt bruk.

Eftersom nuvarande tvistemälsförfarande är både dyrt och tidskrävande är det också förklarhgt att tvister av vardagligt slag görs upp utom rätta. T. o. m. i fall där tvisteföremålets värde uppgår till flera tusen kronor framstår det i allmänhet inte som ett realistiskt alternativ för den enskilde att vända sig tiU domstol. Men detta innebär i sin tur att den enskilde ofta måste träffa en uppgörelse utom rätta på sämre villkor än han skuUe ha kunnat erhålla, om ett förenklat förfarande vid domstol stått honom tiU buds för att lösa tvisten. Nuvarande ordning medför således ett allvarligt rättssäkerhetsproblem.

Det råder knappast delade meningar om behovet av den reform som föresläs i propositionen. Det torde också råda långtgående enighet om vilka vägar som skaU beträdas, om man viU förbättra den enskildes möjligheter att hävda sin rätt inför domstol.

Den kritik som har riktats mot förslaget gäUer huvudsakligen enskildheter. Den går emellertid också ut på att de föreslagna förenklingarna i nuvarande processordning är betänkliga från rättssäkerhetssynpunkt. I denna del viU jag framhålla att kritiken är missvisande när den ställer det föreslagna förfarandet mot rättegångsbalkens noggrant reglerade procedur. Det är givet att reformen på vissa punkter lämnar mindre garantier än nu gällande regler för att ett materieUt riktigt avgörande kommer tUl stånd i en påbörjad process, men man kan inte stanna vid en så begränsad jämförelse. TiU bilden hör också alla de faU där nuvarande ordning av kostnadsskäl inte är användbar och alltså inte ger någon rättssäkerhet alls.

Som jag framhållit i propositionen måste en awägning göras meUan intresset av att upprätthäUa bästa tänkbara garantier för ett riktigt domstolsavgörande i varje enskilt faU och intresset av att åstadkomma ett snabbt och kostnadsmässigt rimUgt och därigenom också någorlunda ofta anlitat domstolsförfarande.

Utskottsminoriteten uttrycker viss oro för reformens verkningar i rättssäkerhetshänseende och hänvisar bl. a. till bristen på formella föreskrifter om förfarandets utformning. Man vill se förslaget i dess helhet som en grundval för försöksverksamhet och framhåller att en omprövning bör ske senast inom tre är.

Jag delar inte reservanternas oro för reformens verkningar. Jag finner det naturligt att ett förfarande som skaU passa skiftande situationer och innebära en snabb och enkel handläggning inte tyngs av en detaljerad reglering. Som betonas i propositionen ger den föreslagna ordningen utrymme för en mycket flexibel tillämpning. Enklare mål kan i allmänhet avgöras på ett formlöst och smidigt sätt. I mer komplicerade mål lär handläggningen komma att nära ansluta sig till det ordinära tvistemålsförfarandet. Enligt min mening torde en sådan ordning inte innebära några risker frän rättssäkerhetssynpunkt. Jag är övertygad om att tiUämpningén kommer att ske med omdöme och ansvar vid de allmänna domstolama.

Vad jag nu har sagt utesluter givetvis inte att frägan om förfarandets utformning tas upp på nytt när man vunnit närmare erfarenheter av detta. Man får här, liksom i andra situationer dä man prövar en ny processuell reglering, följa utveckUngen och se, om förfarandet behöver justeras i nägot eUer några avseenden med hänsyn tiU vad som kommer fram vid tUlämpningen. Jag har därför i propositionen understrukit att reformen i viss mån kan ses som en försöksverksamhet.

Samma uppfattning har lagrådet gett uttryck för.

Vid vilken tidpunkt en värdering bör ske är det enligt min mening för tidigt att nu uttala sig om; det är självfallet angeläget att reformens praktiska tillämpning redan från början följs med uppmärksamhet.

Jag viU också säga några ord om reservanternas synpunkter på fuUföljdsreglerna. Reservanterna anser att de avvikelser frän det ordinära förfarandet som präglar propositionsförslaget gör det angeläget att principen om prövning i två instanser bibehålls i sädan utsträckning att materiellt oriktiga avgöranden i största möjliga mån kan ändras. Man föreslär därför en ordning som innebär utomordentligt vida klagomöjlig-heter.

TUl detta viU jag först och främst framhålla att det föreslagna förfarandet ingalunda rent allmänt är sämre än den ordinära rättegången beträffande mindre tvistemål. Tvärtom kan den nya ordningen i många faU vara mera ägnad att få fram ett materieUt riktigt resultat — jag tänker bl. a. på de nya reglerna om materieU processledning. Enligt förslaget skaU det finnas möjligheter att korrigera oriktiga domar. Regeln i förslaget fångar enligt min mening in de situationer där det är angeläget att klagomöjlighet finns. Förutom i prejudikatsfall och fall där ny bevisning är aktuell finns möjlighet tiU ny prövning också i bl. a. det fallet då tingsrättens rättstiUämpning måste antas vara oriktig. Enhgt min mening tillgodoser dessa regler alla rimhga rättssäkerhetskrav.

Man mäste vara klar över att ökade klagomöjUgheter har avsevärda nackdelar. Förutsättningarna för att komma fram tiU ett snabbt avgörande skulle försämras och kostnadema för både parter och domstol skulle stiga. Detta gäller antingen man handlägger målen muntligt eller skriftligt. Den ökade tidsätgängen och partskostnaderna skulle kunna användas som ett obehörigt påtryckningsmedel för att förmå part att efterge sin rätt. EnUgt min mening är det här en viktig punkt i förslaget. Ökade möjligheter tiU fuUföljd skulle på ett aUvarligt sätt kunna motverka syftet med reformen.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Som justitieministern väl egentligen har antytt, råder det enighet i justitieutskottet om att en sädan reform som den i propositionen föreslagna om rättegäng i tvistemål om mindre värden är angelägen. Också vi har noterat att det från rättssäkerhetssynpunkt är tveksamt att sä stor del av frågor som rör mindre värden inte kommer till rättens prövning därför att parterna avstår från att processa just pä grund av att processkostnaderna överstiger tvisteföremälets värde. Det är ju en otillfredsställande ordning. Vi har alltså alla i utskottet den uppfattningen att en reform är angelägen.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Man skulle kunna säga sig att en sådan här reform måhända kunde ha anstått och att frågan kunde ha behandlats samtidigt med den aviserade utredningen om en översyn av rättegångsbalken. Men vi har sagt oss att det rimhgen måste dröja ett stort antal är innan man ser resultatet av en sådan översyn. Det kan då inte vara rimUgt att låta en sådan här delreform anstå.

Men det hindrar inte att samtliga utskottsledamöter i viss mån har känt tveksamhet inför förslaget, som ändå innebär en rätt stor principiell nyhet - låt vara att vi sedan har accepterat nyheterna till övervägande del, även reservanterna. Vad vi har ställt oss frågande till är avgränsningen av tUlämpningsområdet, obUgatoriet, förbudet mot ersättning för advokatkostnader, domstolens nya roll och fuUföljdsbegränsningen.

Jag trodde länge att vi i utskottet skulle kunna bh överens, eftersom de nya reglerna i viss mån får ses som en försöksverksamhet, vUket även departementschefen antydde. Vi har från reservanternas sida ytterligare velat understryka det och hävdar att förutsättningen för att man skaU acceptera en reform, för vilken man kan sätta så stora frågetecken, borde vara att det verkligen klart sägs ifrån att detta betraktas som en försöksverksamhet med en i tiden angiven begränsning. Det är på den punkten som den stora skUjaktigheten egentligen hgger. Jag vet inte om herr statsrådet här närmare vill utveckla vad han lägger in i begreppet "i viss mån en försöksverksamhet". Det får ju inte vara ord som inte innebär någonting i realiteten.

Men när nu reservantema anser att det är viktigt att det här verkhgen fär karaktären av en försöksverksamhet, sä har vi också velat se till att man, när tiden för försöksverksamheten löper ut, också har förutsättningar att bedöma och utvärdera reformen. Det är också, som jag ser det, anledningen tiU reservationen 2. För att man skall kunna utvärdera hur de nya föreskrifterna beträffande underrätterna fungerat i praktiken anser vi att det måste finnas ytterligare en instans som i större utsträckning än vad man tänker sig enligt propositionen har möjlighet att bedöma hur denna reform fungerat ur rättssäkerhetssynpunkt, dvs. i hur många mål det funnits anledning att göra ändringar i underrättens domslut. Vi anser det vara en väsentlig förutsättning för denna utvärdering. Vidare har vi, som herr statsrådet kanske uppmärksammat i reservationen 2, sagt att om man då fär positiva erfarenheter av reformen, så kan vi i det läget gå tillbaka till den lagtext och det snävare fullföljdsförfarande som föreslås i propositionen och som utskottsmajoriteten ansluter sig till.

Det är väl kanske inte så konstigt att man känner en viss tvekan inför denna reform. Obestridligen får våra underrätter när det gäller förfarandet i dessa mindre tvistemål en delvis ny roll. För min personliga del viU jag gäma säga att jag ser domstolens mer aktiva ledning av processen som någonting bra i och för sig, men min fräga därvidlag är: Vad får det för konsekvenser när det gäller allmänhetens uppfattning om domstolarna? I dag tror jag att människor i aUmänhet har uppfattningen att en domstol är objektiv; den står över parterna och den fattar sina beslut oavsett parternas individuella önskemål. Men om nu domstolen i större utsträckning bäde skall förUka och försöka bistå den ena eller den andra parten.

så kan man komma i lägen då människor — jag tror i stor utsträckning med orätt - kan fä den inställningen att domstolen har ändrat karaktär; man har inte längre intrycket att domstolen företräder den objektivitet som ändå är så grundläggande för vårt rättsväsende. Det är anledningen till att vi reservanter samtidigt som vi accepterar reformen verkligen vill ha garantier för att det hela betraktas som en försöksverksamhet och att det kommer att göras en utvärdering.

Jag tror också att statsrådet har noterat utskottets försök att göra ett förtydligande när det gäller förfarandet vid underrätt, i synnerhet i fråga om propositionens synpunkter att målen i regel bör avgöras vid ett sammanträde. Vi har lagt ner en viss möda på att försöka förtydliga detta, så att domstolarna inte skaU känna sig aUtför bundna av kravet pä ett sammanträde. Där det finns anledning skall man kunna ha ett sammanträde som har förberedelsekaraktär och därefter ett nytt sammanträde då målet avgörs. Jag tror att det är viktigt att vi fått ett sådant förtydhgande, eftersom man bl. a. i fackpressen i varje faU satt frågetecken i kanten för de synpunkter som i den delen framförts i propositionen.

Fär jag tUl slut, herr talman, ta upp en detaljfråga, som utskottet inte har gått närmare in pä men som tas upp i propositionen. Det gäller allmänna reklamationsnämndens stäUning. Det sägs i propositionen att det sä småningom kan bh aktuellt att göra en översyn av allmänna reklamationsnämndens ställning och verksamhet. Personligen tycker jag att detta vore angeläget. Det kan vara tveksamt att ha en reklamationsnämnd, som formellt lyder under konsumentverket. Reklamationsnämnden har en domstolshknande verksamhet, och jag hoppas att denna översyn kommer att leda fram tiU en diskussion om inte allmänna reklamationsnämnden också kan få en mera självständig stäUning.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifaU till de vid betänkandet fogade reservationerna.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Herr ERNULF (fp);

Herr talman! Rättegångsförfarandet i tvistemål i värt land anses allmänt fylla höga krav pä rättssäkerhet. Denna rättssäkerhet beror pä mänga ohka omständigheter men kanske främst på tre faktorer. För det första; utformningen av själva förfarandet inför domstolen. För det andra: rätten för parterna att ta advokat eller annat sakkunnigt biträde till sin hjälp. För det tredje: rätten för part att fä sin sak prövad i åtminstone två domstolsinstanser, sä att eventuella felaktigheter och misstag i den första instansen kan rättas tiU. Pä alla dessa tre grundläggande punkter innebär det föreslagna förenklade förfarandet försämringar av rättssäkerheten. Det är därför förklarligt att många remissinstanser, särskilt inom rättsväsendet, har ställt sig avvisande eller i varje fall tveksamma tiU ett sådant här förfarande.

För min egen del har jag emellertid i likhet med övriga ledamöter i justitieutskottet i huvudsak godtagit propositionen, och anledningen tiU detta är vad justitieministern både i propositionen och här i dag har anfört. Jag viU uttrycka det på följande sätt;

Den ordinära tvistemålsprocessen fyller visserligen som jag nyss

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

nämnde höga krav pä rättssäkerhet. Men som så mänga andra goda ting är den dyrbar. Rättegångskostnadema för partema kan även i mål om ganska begränsade värden uppgå tiU åtskiUiga tusen kronor, och det är inte ovanhgt i sådana mål att rättegångskostnadema bhr högre än hela värdet av det som man tvistar om. Visserhgen ger den nya lagen om rättshjälp ökade möjhgheter för den enskilde parten att få hjälp av det aUmänna tUl sina rättegångskostnader. Men om han förlorar målet mäste han i regel betala motpartens rättegångskostnader, och det kan bh dyrbart.

Många människor anser sig helt enkelt inte kunna ta en sådan risk och ser sig därför tvingade att avstå från att göra sin rätt gällande inför domstol, vilket ofta innebär att de helt enkelt måste uppge sin rätt. Detta är naturligtvis högst otiUfredsställande. SärskUt torde detta, som justitieministern också har anmärkt, gälla i konsumenttvister av olika slag, t. ex. frågan om huravida inköpta varor är i godtagbart skick eller om reparationskostnaderna på en bilverkstad eUer någon annan plats är skäliga och rimUga. Dessa människor bhr då helt utan det rättsskydd som en process är avsedd att ge. För dem mäste det vara bättre att få ett billigare förfarande, även om rättssäkerheten något minskas, än att inte alls ha ekonomisk möjlighet att få sin sak prövad av domstol. På den här punkten ärjag aUtså helt överens med justitieministem.

Men om man nu, herr talman, godtar förslaget om ett förenklat rättegångsförfarande i tvistemål om mindre värden anser jag att tvä förutsättningar bör uppställas.

För det första bör förfarandet påbörjas som en försöksverksamhet innan man definitivt införlivar det med vår processordning. Detta hävdas i reservationen 1. Fru Kristensson har nämnt härom och jag instämmer i hennes uttalande.

För det andra bör den nödvändiga minskningen av rättssäkerhetsgarantierna i det förenklade förfarandet bli sä liten som möjligt utan att man äventyrar det föreslagna förfarandets användbarhet för de människor det är avsett för. I detta avseende tycker jag propositionen har tillgripit vad man kanske skulle kunna kalla något större våld än nöden kräver. Detta gäller i högre eller lägre grad alla de tre rättssäkerhetsgarantier som jag tidigare talat om.

Vad först gäller utformningen av rättegängsförfarandet är detta för närvarande ordinärt uppdelat i tvä stadier: den förberedande behandhngen och huvudförhandlingen.

Under förberedelsen reder man ut parternas ståndpunkter i målet och parterna fär tala om vilken bevisning de tänker åberopa. Tack vare detta riskerar ingen part att bli överrumplad av bevisningen från motpartens sida. Detta gör det i regel möjligt att koncentrera själva prövningen av målet, den s. k. huvudförhandlingen, till ett enda sammanträde, där domstolen får en samlad överblick över målets detaljer och därmed ett bra underlag för sin dom.

I det förenklade förfarandet slopar man reglerna om denna uppdelning pä förberedelse och huvudförhandling och ger i stället mycket aUmänna och ganska vaga föreskrifter om förfarandet. Jag vill ifrågasätta om det mte hade varit möjligt att behålla reglerna om en uppdelning av

förfarandet i förberedelse och huvudförhandhng. Det är klart att man då hade fått modifiera och uppmjuka de regler som gäller för det ordinära förfarandet, men det hade ändå varit en garanti som man hade bibehåUit för en såvitt möjligt riktig dom.

Nu ger ju de regler propositionen föreslär inget förbud mot att dela upp förfarandet i förberedelse och huvudförhandling. Jag förmodar att det är justitieministerns avsikt att det skall ske en sädan uppdelning, fast under friare former än enligt det ordinära förfarandet. Jag hoppas domstolarna kommer att begagna den möjhgheten. Det behöver inte innebära att det blir mer än ett sammanträde. Redan nu avgörs många mål vid första sammanträdet.

Det hela understryker, tycker jag, behovet av att förfarandet ses som en försöksverksamhet.

Vidare gäUer det möjligheten att använda sakkunnigt biträde. Propositionen framhåller att kostnaden för juridiskt biträde oftast är den dyraste posten i rättegången. Jag håller med om att det därför är nödvändigt att starkt begränsa behovet av biträde, om man över huvud taget skaU kunna få sådan användning som man tänkt sig av det här förenklade förfarandet.

I reservationen 1 framhäUs att man kanske på någon punkt har gått alltför långt i begränsningarna och att någon uppmjukning vore tänkbar. Även det får ju försöksverksamheten ge upplysning om.

Jag vill särskUt peka på det fallet att målet, på den ena eller andra grunden, förs tUl hovrätten. Där är naturligtvis behovet — även om det gäller skrifthgt förfarande — nägot större för den som har aUmän rättshjälp att få biträde av en advokat, bekostad av allmänna medel, än i underrättsförfarandet, där det sker ett mera nära samarbete mellan domstolen och parterna.

Den tredje rättssäkerhetsgarantin, nämhgen rätten att få sin sak prövad av minst två domstolsinstanser, är en punkt där jag tycker att propositionen har den största bristen.

Trots vad justitieministem sade i sitt anförande tror jag inte man kan bestrida att det förenklade förfarandet i underdomstolarna ger ökade risker för felbedömningar. Det är svårare för domstolen att fungera som ombud för båda parterna, råda dem vUken bevisning de skall komma med, råda dem hur de skall lägga upp förfarandet, och samtidigt kunna fä underlag för en fullgod dom.

Dessutom kan man väl inte helt bortse från att det ibland kan bli så att det agerande som domaren nu åläggs ändå i någon män kan nagga förtroendet för hans opartiskhet i kanten hos en del parter — med orätt, som utskottets ordförande tillade.

Båda dessa omständigheter — något ökad risk för felbedömningar i domen och en viss risk för tvivel på opartiskheten, som jag hoppas inte skall bh verklighet men som man kanske ändå inte helt kan bortse från -ökar enligt min mening angelägenheten av att kunna få saken överprövad i högre instans.

Enhgt propositionen skaU ändring av dom i högre instans bara kunna ske i mycket begränsad omfattning. Litet förenklat uttryckt skulle man kunna säga att det gäller sex fall:

1. prejudikatsfallen.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegängen i tvistemål om mindre värden, m. m.

2. om nya omständigheter tUlkommer efter första instansens behandling,

3. om underrättens rättstUlämpning mäste antagas vara oriktig,

4. om underrättens dom har påverkats av förfalskade bevis, mened och dylikt,

5. så kaUad domvilla,

6. om underrätten har gjort sig skyldig till ett grovt förbiseende eller ett grovt misstag.

I reservationen 2 föreslås att den sista punkten, grovt förbiseende eller grovt misstag, ändras till att avse aUa faU där hovrätten vid sin bedömning av ansökan om prövningstillstånd finner anledning att anta att underrättens dom bör ändras. Detta är den gamla ändringsdispensgrunden som man förut hade vid fuUföljd tiU högsta domstolen. När justitieministern säger att det skulle ge utomordentligt vida klagomöjligheter kan jag inte helt hålla med honom därför att denna grund om ändringsdispens i högsta domstolen på den tid den användes där i mycket få fall ledde tiU fuUföljdstiUstånd. Jag tror inte att man skulle behöva räkna med så väldigt många fall där hovrätten redan pä handhngama skulle säga att detta får ändras och därför ge fullföljdstUlstånd. Men det skulle ge trygghet för den enskUda människan som kanske inte är nöjd med domen i första instans. Det skulle vara egendomUgt om hovrätten skulle säga: Här har faktiskt underrätten gjort ett misstag, visserligen inte ett grovt misstag eller ett grovt förbiseende, och underrättens dom borde ändras, men det gör vi inte därför att ingen av de övriga grunderna föreligger. TUltron tUl det enklare förfarandet skuUe öka om man åtminstone under försöksverksamheten hade denna något ökade möjlighet tUl prövning i hovrätten.

Det är klart att en utvidgning av möjligheterna att få saken prövad i hovrätten ökar kostnadema när hovrätten tar upp målet. Den omständigheten förehgger dock redan, eftersom även propositionen föreslår att hovrätten skall kunna ta upp ett mål. Både i de fall som propositionen föreslär och i det fall som reservanterna vill lägga tiU är det — och det vill jag understryka — önskvärt att kostnadema för den enskilda parten vid hovrättsförfarandet begränsas så mycket som möjligt. I regel kan hovrätten bedöma målet pä handlingarna utan någon muntlig förhandhng och utan att behöva kalla parter och vittnen till sig. Men undantagsregeln om möjlighet att fä anlita biträde på aUmän bekostnad kanske bör tUlämpas något mer generöst i hovrättsförfarandet därför att de flesta människor inte har förmåga att skriva en inlaga tUl hovrätten. Detta gäller emellertid oavsett om reservationen 2 bifalls eller inte. Undantagsvis kan det naturligtvis bli nödvändigt med ett sammanträde dit parter och eventuella vittnen kallas i hovrättsförfarandet. Även detta gäller oavsett om reservationen bifalls eller inte. Jag viU därför understryka behovet och angelägenheten av att hovrätten begagnar sin möjlighet att sammanträda utanför hovrättsorten, så att parterna inte belastas med de ytterligare resekostnader som annars skulle uppstå. Det man lägger pä dem bhr under sädana förhållanden besväret att skriva en inlaga — kanske nägon gäng tvä inlagor — tUl hovrätten och att infinna sig tiU ett nytt sammanträde, förhoppningsvis på samma plats som den där det första

sammanträdet i underrätten har ägt rum.

Herr talman! Jag bedömer det som angeläget med denna, som jag ser det, begränsade utvidgning av möjligheterna att fä en sak prövad i hovrätten. Vi skall ju ändå tänka på att syftet med förfarandet självfaUet mte bara är att det skall bh billigt utan att det också skall bli så säkert att felaktiga domar skaU vara säUsynta undantagsfall.

TUl slut, herr talman, vUl jag uttrycka den förhoppningen att det förenklade förfarandet, helst med de modifikationer som reservantema föreslår, kommer att bh tUl nytta för de människor med begränsade inkomster som nu ofta inte har råd att gå tiU domstol. Jag är övertygad om att domstolarna kommer att göra sitt bästa för att förfarandet skaU bli sä bra som möjligt för de människor som det främst är avsett för.

Med det anförda, herr talman, vUl jag yrka bifaU tiU reservationerna 1 och 2.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Rättegängen i tvistemål om mindre värden, m. m.

Herr POLSTAM (c);

Herr talman! Inom centerpartiet anser vi att det är bra att rättegången i tvistemål om mindre värden nu kan förenklas. Vi ansluter oss därför i huvudsak tiU de förslag som har framlagts i propositionen 87. Nägon motion i ärendet har vi inte avlämnat. Under utskottsbehandhngen har emellertid överväganden i frågorna om rättssäkerheten och rätten att fullfölja talan tUl hovrätt medfört att centerpartiets utskottsrepresentanter anslutit sig tUl reservationerna I och 2 vid utskottets betänkande nr 36. Jag har inga andra skäl att anföra för dessa reservationer än vad tidigare talesmän för dessa framfört, och jag kan nöja mig med att instämma i deras motiveringar.

Vi vill inte yrka avslag på propositionen. Förslagets begränsningar i rättssäkerhetsavseende i förhällande tUl gällande rättegångsordning är trots allt inte av den arten att det går att kräva ett avslag. Men även departementschefen måste känna en viss tvekan, eftersom han i propositionen och även här i dag sagt att reformen i viss män får ses som en försöksverksamhet, som får följas med uppmärksamhet och utvärderas. Vi vUl av samma anledning att man redan nu försöker faststäUa en lämplig försökstid, och vi har angivit att en sådan kunde vara exempelvis tre år.

Herr talman! Jag behöver i övrigt inte upprepa vad fru Kristensson och herr Ernulf har sagt utan ber med det anförda att få yrka bifall tUl reservationerna vid justitieutskottets betänkande nr 36.

Herr justitieministem GEIJER:

Herr talman! Fru Kristensson har med anledning av att jag inte kan instämma i förslaget om en bestämd tidsgräns pä tre år för den föreslagna reformen velat fä ett förtydligande av mitt uttalande att det i viss mån är fråga om en försöksverksamhet. Vi avser ju att uppmärksamt följa utveckhngen. Det kan visa sig att man kanske kan göra ändringar eller förbättringar redan innan tre år har gått. Men det kan också hända att man behöver en längre tid än tre år, beroende pä att systemet kan komma att fungera rätt hyggligt, och då, menar jag, kan det inte vara så bra att ta precis tre år som det absolut bästa i det här fallet. Jag vill alltså

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

973

hänvisa tiU att vi är medvetna om att det här är en försöksverksamhet. Därav framgår också att vi måste extra uppmärksamt följa hur det hela utvecklas.

Fru Kristensson uppehöU sig också vid risker som det här förslaget skulle kunna innebära för domstolens objektivitet. Det är ju en oerhört betydelsefull fräga, vUket system vi än har, att allmänheten skall ha förtroende för domamas vilja att försöka vara så objektiva som någon kan vara. Naturhgtvis finns det alltid risker, men materiell processledning behöver inte — om den sköts pä ett förståndigt och omdömesgillt sätt, och det tror jag kommer att ske - uppfattas som partiskhet från domarens sida därför att han mera aktivt än i nuvarande system ingriper och söker så att säga ställa det hela till rätta enligt de spelregler som är nödvändiga för att han sedan skaU kunna avgöra målet.

TiU herr Ernulf och även tUl fru Kristensson viU jag säga beträffande fullföljdsmöjligheterna att det är nödvändigt — det viU ingen bestrida — med restriktivitet, om systemet skall klaffa. Man kan Uksom inte öppna en ventil enbart på ena hållet, om man inte vill äventyra hela reformen. Vi har kommit fram tUl att de överprövningsmöjligheter som ges är tillräckliga för att inrymmas inom ramen för den här reformens syften.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Justitieministern höll med mig om att det är väsentligt att allmänhetens tiUtro tiU domstolamas objektivitet inte förändras, men han nämnde att det i det hänseendet kan vara ett problem vilket system vi än har. Enhgt justitieministern är det ett önskemål att domarna skall vara sä objektiva som möjligt. Det är inte domarnas objektivitet jag har upplevt som problem, men jag häller inte med herr statsrådet om att ett sådant problem kan uppstå vilket system vi än har. Det nuvarande systemet, där båda parterna kan företrädas av ombud som tUlgodoser sin parts önskemål, varefter domstolen fäller avgörandet objektivt med hänsynstagande tiU vad båda parter har framfört, bör rimhgen leda till att parterna får inställningen att här handlar domstolen objektivt. Men ifall domstol aktivt skall hjälpa den ena parten, som man kanske tycker har sämre förutsättningar att föra sin talan än den andra, är det naturligt att den andra parten — fastän kanske med orätt — kan få uppfattningen att domaren inte är opartisk. Det menar jag är en fara som ligger i det här förslaget, och det är ett av skälen till att vi vUl fä tUI stånd en utvärdering. Anledningen till att vi har föreslagit en tidsbegränsad försöksverksamhet är att vi vill ha garantier för att man verkligen vidtar åtgärder för att kunna utvärdera försöksverksamheten. Det räcker ju inte bara med att vi, som herr statsrådet säger, får betrakta det i viss mån som en försöksverksamhet, ifaU man sedan inte har erforderligt underlag att göra utvärderingen. Ett sådant underlag, menar vi, fär man genom att i varje fall under denna försöksperiod låta ett större antal mål gå tiU överprövning i hovrätt än vad som är tänkt enligt propositionens förslag, IfaU det praktiskt taget inte bhr några möjhgheter att överklaga, hur skaU man då kunna bedöma om avgörandena i underrätten har varit riktiga?

Sedan håUer jag med herr statsrådet om att för att systemet skaU klaffa sä krävs det att man inte får ett fuUt utbyggt tväinstanssystem. Det

är ju därför vi har sagt att ifall den här försöksverksamheten visar att förfarandet är tUlfredsställande i underrätt, kan man ta den mera strama och begränsade möjlighet till överprövning i hovrätt som föreslås i propositionen.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Den fräga som vi nu behandlar är principiellt mycket viktig — den handlar ju om möjligheten att bereda människor en bättre rättstrygghet. Därför bör vi kanske ägna litet tid åt att diskutera den här frågan även om vi, efter den redogörelse vi har fått från departementschefen och efter de inlägg som gjorts, väl har ganska klart för oss hur problematiken är.

Jag viU med tUlfredsställelse notera att alla företrädare för reservanterna som talat här har strukit under att vi i huvudsak är eniga om att det finns behov av den här reformen och att man med den avhjälper en påtaglig brist i rättssäkerheten. Även om man formellt har en oklanderlig rättssäkerhet tack vare bestämmelsema i rättegångsbalken kan nämligen rättssäkerheten för mänga människor te sig Ulusorisk när kostnadema riskerar att bli så överväldigande att man inte kan skaffa sig rätt inför domstol. Därför är jag väldigt glad över denna enighet i huvudsak. De invändningar som föreligger skall inte undanskymma det viktiga faktum att -vi godtar propositionen - med vissa reservationer från reservantemas sida.

SkUlnaden mellan utskottsmajoriteten och reservanterna är kanske att reservantema är Utet mera pessimistiska beträffande verkningarna av avsteg frän de hävdvunna rättssäkerhetsprinciperna i rättegångsbalken och alltså befarar att fler olyckor skall inträffa än vad vi i utskottsmajoriteten tror. Med de bestämmelser i lagen som här har utformats tycker jag att man tillgodoser, som departementschefen nyss sade, behovet av en ökad rättssäkerhet för människorna i så måtto att de kan gä till domstol och fä sin rätt utan att man eftersätter rimliga krav pä trygghet när det gäller förfaringssättet.

Jag har inte kunnat bh övertygad, vare sig av debatten i utskottet eller av debatten här, om att man behöver gå så långt som reservanterna förordar och göra gäUande, som herr Ernulf gjorde nyss, att det måste vara en försöksverksamhet innan man införlivar bestämmelserna med processlagstiftningen. Det förefaller mig litet egendomUgt. Jag förstår inte riktigt hur man skaU kunna ha en försöksverksamhet utan att vi får en lag. Men en lag kan ju upphävas. Vi kan inte gärna göra avsteg frän rättsregler, som vi har godkänt, utan att riksdagen i laga ordning beslutar om detta.

Jag tror att den här tidsbegränsningen på tre år som man vUl ha i reservationen I är litet olyckligt vald. Skulle det vara sä Ula att de farhågor besannas som herr Ernulf så vältaligt här har skildrat, då torde vi få lov att ta den här saken under omprövning tidigare. Dessutom har det ju aviserats i propositionen att det kommer att göras en översyn av rättegångsbalkens regler som helhet men att det kommer att ta så läng tid att man därför inte bör uraktlåta att nu genomföra denna partieUa reform. Det betyder alltså att vi inom en inte aUtför avlägsen framtid får

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1

Rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

973

en allmän översyn av rättegångsbalkens regler, och då är det alldeles självklart att man också kommer att utvärdera och följa resultatet av det här experimentet. Vi är ju aUa överens om att man här gör avsteg från vissa hävdvunna principer för hur det skaU gå tiU vid en rättegäng, men jag tycker att de avstegen är sä försiktigt gjorda att jag helhjärtat kan instämma i vad lagrådet yttrat, att de brister som möjligen kan förehgga i fråga om rättssäkerhet mer än väl uppvägs av de stora fördelar som man vinner.

När det sedan gäller frågan om överprövning, så kan man ha en viss förståelse för resonemangen där. Men vi skall hälla i minnet att det gäller att verkligen åstadkomma en ökad rättstrygghet för människor som har begränsade inkomster, och då mäste vi också garantera att de med någorlunda säkerhet skall kunna överbhcka de ekonomiska konsekvenserna av att ge sig in i en rättegång. Öppnar man aUtför vidsträckta möjligheter till överklagning har man liksom undergrävt möjligheterna att över huvud taget ge ett begrepp om vad den här reformen kan vara värd. Vi kommer fortfarande att befinna oss i den situationen att många människor säger sig att de inte har råd att ta risken att skaffa sig rätt, därför att det kan bli för dyrbart, och då gör man som man gjort tidigare: avstår frän att få sin rätt. Det är ju det vi vill komma bort från.

Detta gör, herr talman, att jag helhjärtat ansluter mig tiU utskottsmajoritetens förslag om bifaU tiU propositionen.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! TUl fröken Bergegren vill jag säga att jag självfallet är på det klara med att även en försöksverksamhet fordrar lagstiftning - det framgår ju också av att jag har röstat för bifaU till en lagstiftning härom. Men när jag säger att man skaU ha försöksverksamhet innan man införlivar förfarandet med vär processordning menar jag naturligtvis innan man införlivar det såsom en ordinär del i vär processordning, och jag vidhåller önskemålet om försöksverksamhet.

Vidare sade fröken Bergegren — möjligen litet skämtsamt — att uttalandet i reservationen I om en treårig försökstid skulle hindra att man upphävde eUer ändrade lagen, om det före utgången av dessa tre år skulle visa sig att förfarandet inte är godtagbart. Då vill jag bara påpeka att i reservationen 1 talas det om en omprövning inte efter tre år utan senast inom tre år. Därmed tror jag att fröken Bergegrens farhågor pä den punkten kan vara stillade.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Herr Ernulf är ju själv företrädare för domarkåren, och när jag lyssnade tUl hans mycket detaljerade uppräkning av argumenten både för och emot den här lagen samt de risker som kunde föreligga och de fördelar som kunde finnas, så gjorde jag reflexionen att den tiUtro vi inom utskottsmajoriteten visat domarkårens möjligheter att handha den här mycket grannlaga uppgiften på ett riktigt sätt säkerhgen inte kommer pä skam. Det gör att jag känner mig mer styrkt i min uppfattning än tidigare.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Dä har nog fröken Bergegren helt missförstått mig. Jag påvisade vissa faror med lagstiftningen men uttryckte samtidigt den förhoppningen att våra domstolar skuUe kunna utforma förfarandet på ett tiUfredsställande sätt. Och det gläder mig naturligtvis om fröken Bergegren också tror att så kommer att bli fallet.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs pä bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer justitieutskottets hemställan i

betänkandet nr 36 punkten A röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 av fru Kristensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 147

Avstår - 2

Punkterna B~D

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten E

Propositioner gavs pä bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ernulf begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer justitieutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 36 punkten E röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Kristensson

m.fl.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Rättegängen i tvistemål om mindre värden, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ernulf begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 142

Nej - 156

Avstår — 5

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Vissa särskolefrågor m. m.

Punkterna F-L

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 13 Föredrogs Lagutskottets betänkanden

Nr 32 i anledning av motioner om översyn av lagstiftningen om stiftelser

Nr 34 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:152 med förslag till lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken

Nr 37 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1973:151 angående godkännande av överenskommelse om ändring av den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehåUande intemationeUt privaträttshga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

100

§ 14 Vissa särskolefrågor m.m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 26 i anledning av motioner om vissa särskole frågor m. m.

Herr SIGNELL (s):

Herr talman! Trots att det förehggande betänkandet — socialutskottets betänkande nr 26 - är enhälligt tar jag mig friheten att göra nägra kommentarer tiU det.

Betänkandet behandlar bl. a. motionerna 165 och 665, som berör särskolan. Utskottet har i sitt betänkande verkligen lyckats ge en realistisk beskrivning både av omsorgslagen och av hur särskolan fungerar, eUer rättare sagt borde fungera, om man på alla platser levde upp tiU omsorgslagens ambitioner.

Omsorgslagen för de psykiskt utvecklingsstörda är säregen — de psykiskt utvecklingsstörda är den enda grupp handikappade som har en lag bakom sig som hävdar deras mänskhga rättighet till en normalisering i samhället.

Det är nu snart på dagen sex år sedan omsorgslagen antogs, och under den femårsperiod som lagen varit i kraft har rent otroliga saker skett när det gällt att förbättra de psykiskt utvecklingsstördas situation. Under den tid lagen varit gällande har emellertid inte samhällets utveckling stått stUla. Reformarbetet har gått snabbt inom skolan, socialvården och inte minst pä arbetsmarknaden. Men tyvärr tvingas man konstatera att inga större reformer vidtagits för de psykiskt utvecklingsstörda under de senaste åren. Man får en känsla av att omsorgslagen fått tjäna som anhalt i reformarbetet för de psykiskt utvecklingsstörda. Inte minst framgår detta av svaren från de remissinstanser som utskottet remitterat motionerna till. Praktiskt taget samtliga kryper bakom lagen och tar den tUl intäkt för att inga förnyelser får göras för att bygga vidare pä omsorgslagens vackra grundidé att göra livet mera drägligt för de psykiskt utvecklingsstörda.

Vid föregående ärs riksdag väckte jag tillsammans med några medmotionärer en motion med begäran om en utredning angående huvudmanna-

skåpet för särskolan. Vi möttes då av samma negativa hållning mot de psykiskt utvecklingsstörda. Frågan gäUde då som nu närhetsprincipen, som omsorgslagen bygger på. Jag tror, herr talman, att vi snart mäste ta ställning tUl om vi verkligen är beredda att genomföra närhetsprincipen. Eller skall det bara stanna vid tomma och intetsägande uttalanden om en god vilja?

I motionen 165 har vi tagit upp frägan om en omorganisation av studie- och yrkesorienteringen för grundsärskolan. Vi kan inte frigöra oss från tanken att de elever som gär i särskolan har lika stora behov — om ej större — som övriga elever av att få en effektiv studie- och yrkesorientering. Vi ser med beklagande på den hållning som remissinstanserna har gett uttryck för. De enda reformer där hänsyn tagits till de utvecklingsstörda är de som gäller förskolans område. Men i övrigt har de psykiskt utveckhngsstörda blivit bortglömda, och syo-verksamheten är bara ett av mänga exempel härpå.

Skolöverstyrelsen anför i sitt yttrande att man för närvarande utarbetar läroplaner för såväl yrkessärskolans yrkesutbUdning som yrkesträning. Detta är i och för sig mycket glädjande. Men det är på samma gäng skrämmande att man först nu, fem är efter det att lagen trätt i kraft, börjat utarbeta läroplaner och att man först nu har uppmärksammat problemen. Yrkessärskolans innehåll och målsättning är för den handikappade av stor betydelse, och det gäller verkligen att få yrkesutbildningen så anpassad att den tar större hänsyn tiU den enskilde eleven. Jag tror att det är viktigare i detta faU än när det gäller övriga ungdomars yrkesutbildning. Vi bör göra klart för oss att omskolningsmöjlighetema för yrkessärskolans elever är mycket små.

Vad beträffar vårt önskemål att fä beteckningen gymnasieskola på yrkessärskolan framhåUer vissa remissinstanser att det skulle bh svårt att tUlmötesgä denna önskan, bl. a. beroende pä träningsskolans elever. Jag tycker det är skrämmande att man skall kunna sätta stopp för en benämning pä en skola med hänvisning tUl graden av handikapp hos eleverna.

Herr talman! Det skulle vara mycket frestande för mig att mer uttömmande fä utforma mina idéer och tankegångar om särskolan, dess innehäU och målsättningar, men jag har inte för avsikt att vidareutveckla detta nu, utan jag tänker i stället återkomma vid följande riksdag.

TUl sist vill jag bara anföra att jag har förståelse för utskottets ställningstagande mot bakgrund av remissinstansernas negativa hållning, men denna förståelse gäller ej remissinstanserna.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

FruSKANTZ(s):

Herr talman! Herr Signell framställde visserligen inget yrkande, men jag vill ändå förklara hur vi sett på denna fråga från utskottets sida. Jag håller inte med herr Signell dä han säger att vi kryper bakom omsorgslagen när vi yrkar avslag pä motionema. Det är det som händer inom särskolan som gör att vi inte kan bifalla motionerna. DärtUl kommer att remissinstanser har yrkat avslag pä motionerna.

Låt mig till att böqa med ta upp motionen 165, där motionärema begär att studie- och yrkesorienteringen (syo) för grundsärskolan skaU

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Vissa särskolefrågor m. m.

101

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Vissa särskolefrågor m. m.

102

omorganiseras enligt samma rikthnjer som skall gälla för studie- och yrkesorienteringen i grundskolan och gymnasieskolan.

Det nya systemet med kommunalt anställda syo-tiänstemän för grandskolan och gymnasieskolan skall vara genomfört den I juli 1974 och är avsett att ersätta tidigare organisation, vilken bl. a. innebar att arbetet med studie- och yrkesorientering bedrevs väsentligt olika i grundskolan och i gymnasieskolan. Dessa olikheter beredde elevema svårigheter. Det nya systemet — som alltså skaU vara genomfört den I juli 1974 — är en försöksverksamhet som skaU utvärderas. Först därefter skall det mera långsiktiga beslutet fattas om hur det framtida syo-systemet skall se ut. Den frågan skall underställas riksdagen för prövning — det beslöt vi 1971.

I och för sig är det självklart att varje förbättring av anordningar inom det vanliga skolväsendet också skall komma särskolans elever till godo. Myndigheter, både centralt och lokalt, skolan själv, elevernas föräldrar, handikapprörelsen m. fl. följer med uppmärksamhet att så sker. Men det är inte alltid lämpligast att låta förbättringar och utveckhngstendenser få samma form för ohka elevgrupper. Skolöverstyrelsen är nu i full gång med arbetet pä läroplanen för särskolans yrkesundervisning, och samtidigt arbetar man med att ytterligare utveckla studie- och yrkesorienteringen för elevema på detta stadium i särskolan. Enhgt utskottets mening bör erfarenheterna från den pågående försöksverksamheten awaktas innan stäUning tas.

I motionen 665 begärs att yrkesskolans innehåll och målsättning skall bli föremål för utredning och att yrkesskolan skall betecknas som gymnasieskola. Herr SigneU beklagade att det hade gått fem år innan man hade tagit itu med den här arbetsuppgiften på skolöverstyrelsen. Då tycker jag att det är beklagligt att herr SigneU nu, när man håller pä med den på SÖ, viU sätta i gång med en utredning.

Motionen är — så skulle jag vilja se den — ett utslag av det varma intresse och den uppmärksamhet som ägnas frågor om likvärdiga möjligheter och rättigheter för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna och för de elever som gär i den vanliga skolan. Jag tror att vi alla är helt ense med motionärema i önskan om att vad som bjuds de psykiskt utveckhngsstörda ungdomarna skall vara en fullvärdig motsvarighet tiU vanliga ungdomars gymnasieskola. Men med hänsyn till det arbete som vi vet pägår inom skolöverstyrelsen har utskottet icke kunnat tillstyrka motionärernas förslag om att det nu skall företas en utredning om yrkesskolans innehåll och målsättning.

Jag viU med detta yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Herr SIGNELL (s):

Herr talman! Jag vill bara förtydliga en sak. När jag sade att man kryper bakom omsorgslagen avsåg inte detta utskottet, utan jag hänvisade då till remissinstanserna.

Jag har alltså härmed velat påpeka att kritiken inte gällde utskottet.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Herr förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 15 Föredrogs socialutskottets betänkande nr 28 i anledning av motion om varningstext på förpackningar innehållande läkemedel som nedsätter förmågan att framföra fordon.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerh e ten m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§16 Trafiksäkerheten m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 23 i anledning av motioner rörande trafiksäkerheten m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:179 av herr Björk i Gävle m. fl. (c),

1973:181 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu var i fråga (punkterna 3-6), föreslagits 3. att riksdagen hemstäUde hos regeringen om en sänkning av hastighetsgränsen inom tätorterna tiU 30 km vid övergångsställen, skolor, ålderdomshem och hknande ställen, 4. att riksdagen uttalade sig för en maximering av högsta längden för landsvägsfordon tUl 18 m, ett förbud för tung trafik under helger och veckoslut under hela året och om strängare kontroll av utländska fordon som trafikerade svenska vägar, 5. att riksdagen hemstäUde hos regeringen att övergångsbestämmelser för transport av giftiga kemikaher och eldfarliga produkter i avvaktan pä ordentliga säkerhetsföreskrifter skulle utarbetas för katastrofberedskap, 6. att riksdagen hemställde hos regeringen att övergångsbestämmelser i enlighet med vad i motionen anförts utfärdades för användningen av truckar med dåliga siktmöjligheter i tafUc på vägar och gator,

1973:183 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c),

1973:188 av fru Olsson i Helsingborg (c) och fröken Pehrsson (c),

1973:194 av herrar Taube (fp) och Hörberg (fp),

1973:195 av herrar Taube (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari hemställts att rUcsdagen beslutade att aUa fordon med en längd överstigande 18 m skuUe förses med en obligatorisk upplysningsskylt som angav hela fordonets längd,

1973:311 av herr Hernelius (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att straffbestämmelsen i 67 § 2 st. vägtrafUcförordningen ändrades sä att gående, som gick mött rött ljus, icke ovillkorhgen skulle straffas,

1973:314 av herr Stälhammar (fp) och fröken Hörlén (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde 1. att en fortlöpande registrering och analys av alla barnolycksfall i trafiken kom tiU stånd som underlag för ett fortsatt trafiksäkerhetsarbete, 2. att rikspolisstyrelsen gav poUsen nya instraktioner, som ledde tiU utvidgad praktisk tillämpning av skolans teoretiska undervisning och till en skärpt trafikbevakning och hastighetsbegränsningar kring skolorna, 3. att riktlinjer för trafiksanering av äldre bebyggelse med det snaraste kom tiU stånd, 4. att

103

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

104

åtgärder för att åstadkomma säkrare anordningar för skolskjutsar omedelbart vidtogs, 5. att förslag om lämpliga åtgärder föratt förbättra cyklarnas beskaffenhet och utmstning framlades, 6. att undervisning i barnpsykologi blev obligatorisk vid körskoloma,

1973:315 av herr Stålhammar m. fl. (fp),

1973:332 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m),

1973:473 av fröken Bergström m. fl. (fp),

1973:477 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag om att maximilängden pä landsvägsfordon begränsades till 18 m,

1973:487 av herr Taube (fp),

1973.488 av herrar Taube (fp) och Hörberg (fp),

1973:490 av herr Äkerhnd (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att genereUa hastighetsbegränsningar på vägar utanför tätorter skulle omvandlas tiU rekommenderade farter,

1973:744 av herrar Fransson (c) och Björk i Gävle (c),

1973:748 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde att motionen överlämnades tiU den parlamentariskt sammansatta arbetsgrupp som kom att tiUsättas i syfte att utarbeta program för ökad trafiksäkerhet,

1973.756 av herrar Olsson i KU (fp) och Rydén (fp),

1973:758 av herr Polstam m. fl. (c),

1973:762 av herr Stålhammar m. fl. (fp),

1973:767 av fru Äsbrink (s),

1973:926 av herr Hovhammar (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om förslag syftande tiU att särskUt körkort för motorcykel infördes,

1973:1339 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställts att rUcsdagen hos Kungl. Maj:t begärde att bestämmelser infördes om att längden på lastfordon tydhgt skuUe anges bak på fordonet i fråga,

1973:1341 av herrar Äntonsson (c) och Dahlgren (c),

1973:1346 av herr Carlström m. fl. (fp),

1973:1352 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp),

1973:1356 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla 1. att aviserade hastighetsbegränsningar för motorcyklar inte genomfördes, 2. att förslag framlades angående särskilt körkort för motorcykel,

1973:1359 av herr Hyltander (fp),

1973:1366 av herr Lothigius m. fl. (m) vari hemställts 1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om a) att utredningen som behandlade trafUcolycksstatistiken snarast slutförde sitt arbete, b) att den arbetsgrupp som skulle tillsättas för att behandla trafiksäkerhetsverkets promemoria fick i uppdrag att särskUt vidta åtgärder för att öka trafiksäkerheten för barnen, c) att arbetet inom nordiska trafiksäkerhetsrådet borde påskyndas, så att lagförslag om skyldighet att bära skyddshjälm vid färd med motorcykel snarast kunde utfärdas, 2. att riksdagen uttalade att medel i ökad utsträckning borde ställas tUl förfogande för vidtagande av åtgärder för att eliminera trafikfällor av det slag som berörts i motionen samt 3. att riksdagen i övrigt gav Kungl.

Maj;t tUl känna vad i motionen anförts samt 1973:1381 av fru ThunvaU (s).

1973:314, punkterna 1-4 och 3, som sin mening ge

Utskottet hemställde att rUcsdagen skulle

1. i anledning av motionerna 1973:748 och 6, samt 1973:1366, punkterna 1 b, 2 Kungl. Maj;t tUl känna vad utskottet anfört om överlämnande av nämnda motioner i berörda delar till utredningen för vissa trafiksäkerhetsfrågor,

2. avslå motionerna 1973:314, punkten 5, och 1973:487,

3. avslå motionen 1973:767,

4. i anledning av motionerna 1973:181, punkten 4 i vad avsåg högsta tillåtna längd för landsvägsfordon, 1973:195, 1973:477 och 1973:1339 som sin mening ge Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört rörande längden av landsvägsfordon och utmärkning därav,

5. avslå motionen 1973:181, punkten 3,

6. avslå motionen 1973:490,

7. avslå motionen 1973:315, punkten c,

8. avslå motionen 1973:1356, punkten 1,

9. avslå motionen 1973:315, punkten a,

10. i anledning av motionerna 1973:926 och 1973:1356, punkten 2, som sin mening ge Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört rörande särskilt körkort för motorcykel,

11. avslå motionen 1973:332,

12. avslå motionen 1973:758,

13. avslå motionerna 1973:183, 1973:188 och 1973:1352,

14. avslå motionen 1973:1346,

15. avslå motionen 1973:194,

16. avslå motionen 1973:1381,

17. avslå motionema 1973:315, punkten b, 1973:762, 1973:1341 och 1973:1366, punkten 1 c,

18. avslå motionen 1973:181, punkten 4 i vad avsåg förbud för tung trafik och kontroU av utländska fordon, samt punkterna 5 och 6,

19. avslå motionen 1973:311,

20. avslå motionen 1973:488,

21. avslå motionen 1973:744,

22. avslå motionen 1973:1359,

23. avslå motionerna 1973:179 och 1973:756,

24. avslå motionen 1973:473,

25. avslå motionen 1973:1366, punkten I a.

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande högsta längden för landsvägsfordon av herrar Persson i Heden (c), Håkansson (c). Clarkson (m) och Torwald (c), fröken Hörlén (fp) samt herr Komstedt (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1973:181, punkten 4 i vad avsäg högsta tUlåtna längd för landsvägsfordon, och 1973:477,

105

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

b. i anledning av motionerna 1973:195 och 1973:1339 som sin mening ge Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört rörande utmärkning av längden av landsvägsfordon,

2. beträffande rekommenderade farter av herr Clarkson (m) som ansett att utskottet under 6 bort hemstäUa,

att rUcsdagen med bifaU till motionen 1973:490 hos Kungl. Maj:t begärde att generella hastighetsbegränsningar pä vägar utanför tätorter skuUe omvandlas till rekommenderade farter.

106

3. beträffande gående som gick mot rött ljus av herrar Lindahl (s). Clarkson (m), Taube (fp) och Komstedt (m) som ansett att utskottet under 19 bort hemställa,

att rUcsdagen i anledning av motionen 1973:311 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att straffbestämmelsen i 164 §, p. 7, vägtrafUckungörelsen ändrades så att gående som gick mot rött ljus icke ovUlkorligen skulle straffas.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Jag har i reservationen 2 stött motionen 490 vari begärs att generella hastighetsbegränsningar pä vägar utanför tätorter skall omvandlas tiU rekommenderade farter. Jag yrkar, herr talman, bifall till denna reservation.

Jag är fullt på det klara med att införandet av hastighetsbegränsningar har medfört en ökad trafiksäkerhet här i landet med en gynnsam nedgång av antalet olyckor och därmed av döda och skadade. När jag likväl önskar övergäng till rekommenderade hastigheter på vägar utanför tätorterna är det närmast för att vi under en försöksperiod skall kunna pröva i vad män trafiksäkerheten påverkas av en sädan metod att reglera trafikrytmen. Jag är nämligen övertygad om att den enskilde trafikanten känner det ansvar som rekommenderade hastighetsbestämmelser innebär och att vi skulle fä en smidigare trafikrytm och en ökad trafiksäkerhet om vi införde ett sådant system. Det kan heller inte vara nyttigt för den allmänna laglydnaden i landet att på detta sätt orsaka att kanske tusentals människor varje dag bryter mot givna bestämmelser.

Jag yrkar också, herr talman, bifaU tUl reservationen 3 som vilar på motionen 311 av herr Hemelius. Denna motion syftar till att ändra vägtrafikkungörelsen så, att de som går mot rött ljus inte ovillkorligen skall straffas. Vi har alla som gångtrafikanter upplevt den konfliktsituation som det innebär att stå och stirra mot en röd gubbe som lyser vid ett övergångsställe på en gata som kanske är helt otrafikerad. Det är svårt att förstå att utskottet inte kan gå med på ett bifall till en motion som lägger ansvaret för den enskildes handlande i en sådan här situation på den enskilde själv.

Utskottet säger att det kan medföra svåra bedömningar för den enskilde. Det är väl inte svårt att bedöma om ett fordon hörs eller syns! Vägtrafikstadgan utsätter faktiskt vägtrafikantema för betydligt svårare bedömningar. En trafikregel som dagligen överträds av tiotusentals människor torde vara skadlig från trafiksäkerhetssynpunkt, eftersom den

lätt skapar nonchalans även mot andra trafiksäkerhetsregler. Gång pä gäng har från kammarens talarstol, inte minst frän regeringshåll, försäkrats att regler som inte iakttas gör mer skada än nytta. Fä exempel i lagstiftningen torde vara så klara som det nu diskuterade. Det oviUkorliga förbudet har aldrig begärts av riksdagen — det tillkom vid övergången tiU högertrafik. Tiden borde nu vara inne att avskaffa detsamma.

Jag yrkar, herr talman, bifall tiU reservationen 3.

Eftersom jag är reservant även beträffande reservationen I yrkar jag bifall också tUl den reservationen.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Fröken HÖRLEN (fp);

Herr talman! Trafiksäkerhetsfrågorna tUldrar sig ett aUmänt intresse; därom vittnar bl. a. att inte mindre än ett trettiotal av årets motioner hänför sig till det ämnet. Trafikutskottet har också behandlat motionema i stor enighet om att trafiksäkerheten pä allt sätt bör främjas. Även om vårt land inte ligger sämst tUl i fråga om olycksstatistik utgör ändå ca I 200 dödsoffer per är och mer än 25 000 skadade en ständig utmaning tUl nya ansträngningar att finna fler sätt att nedbringa antalet olyckor. När det gäUer frägan om vad som mest gagnar trafiksäkerheten har utskottet endast i nägra få konkreta förslag markerat delade meningar.

Sedan kammaren senast debatterade trafiksäkerhetsfrägorna har efter beslut av Kungl. Maj;t chefen för kommunikationsdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda vissa trafiksäkerhets-frågor. Folkpartiet, som länge efterlyst ett sådant samlat grepp pä trafiksäkerhetsområdet, noterar detta med tillfredsställelse. Trafiksäkerhetsarbetet är i dag splittrat på så mänga organ att en övergripande planering och samordning av arbetet måste möta stora svårigheter.

Som påpekas i motionen 748 av herrar Helén och Fälldin handläggs frågor rörande trafiksäkerhet pä riksplanet av bl. a. trafiksäkerhetsverket, rikspolisstyrelsen, statens vägverk, statens planverk samt statens väg- och trafikinstitut. Dessutom arbetar på samma nivå en rad frivilliga organisationer som t. ex. NTF, Svenska vägföreningen och motororganisationerna. Pä det regionala planet ansvarar länsstyrelse, länspolischef, länsarkitekt, vägförvaltning m. fl. för trafiksäkerhetsarbetet. Även på det kommunala planet är ansvaret för trafiksäkerheten splittrat på flera händer. Det är att hoppas att det krav som framförts av folkpartiet på en samordning av de insatser som för närvarande från olika håll görs för trafiksäkerhetsarbetet bhr tillgodosett genom 1973 ärs trafiksäkerhetsutredning, 1 direktiven för denna heter det nämligen:

"De sakkunniga bör — i ljuset av hittUls vunna erfarenheter - överväga trafiksäkerhetsverkets uppgifter inom ramen för en samlad bedömning av den lämphga fördelningen av arbetet meUan de myndigheter och organisationer som verkar inom trafiksäkerhetsområdet, 1 detta ligger att de sakkunniga bör söka vägar att — med bibehållet ansvar för trafiksäkerhetsverket - öka verkets möjhgheter att vidga samarbetet och samordna insatsema i det samlade trafiksäkerhetsarbetet."

Som synes sammanfaller direktivens riktlinjer på ett påtagligt sätt med innehållet i vär motion 748. Vidare framhälles i vär motion att

107

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

utredningen i en första etapp bör behandla de åtgärder som inte behöver ett mera ingående utredningsarbete men ändå ter sig som lämpliga komponenter i ett trafiksäkerhetsprogram. I direktiven för utredningen sägs också, att "de sakkunniga skall bedriva arbetet sä skyndsamt som möjhgt och bör dä så lämpligen kan ske redovisa delförslag". Så borde t. ex. kunna bli fallet med åtgärder för att skapa större trygghet när det gäller transporter med skolskjuts.

I motionen 314 tar herr Stålhammar och jag upp bl. a. frägan om en förbättrad statistik i första hand när det gäller barnolycksfall i trafiken. Det är därför glädjande för oss, att direktiven till utredningen förutsätter "att orsakerna till ohka slag av olyckor studeras och analyseras på ett mera planmässigt och målinriktat sätt än som nu sker".

Det har varit naturligt för utskottet att överlämna en rad förslag som väckts i årets trafiksäkerhetsmotioner till trafiksäkerhetsutredningen. Så har båda de motioner jag här tagit upp i sina väsentliga delar överlämnats tiU utredningen för vidare beaktande. Dä innehållet i motionerna sä nära sammanfaller med direktiven till utredningen bör det finnas stora utsikter till att förslagen i motionerna tar gestalt i verkligheten.

Till trafikutskottets betänkande har fogats några reservationer. En av dessa gäller högsta tiUätna längd på landsvägsfordon. På begäran av 1970 års riksdag är ärendet föremål för prövning hos Kungl. Maj:t. Då frågan på nytt togs upp av 1972 års riksdag, beslöt man avvakta resultatet av prövningen hos Kungl. Maj:t. Vissa utredningar har också gjorts hos statens trafiksäkerhetsverk och statens väg- och trafikinstitut, men enligt vad som från det hållet erfarits har man ännu inte nått klarhet i fräga om -vilken längd som ur trafiksäkerhetssynpunkt är att föredra. Innan någon bedömning av frågan kan göras här i riksdagen, bör därför Kungl. Maj:ts prövning avvaktas. Herr SeUgren kommer senare att närmare utveckla våra synpunkter i detta sammanhang.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifaU tiU reservationen 1 i trafikutskottets betänkande nr 23. 1 övrigt ansluter jag mig till utskottsbetänkandet.

108

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! 1 ett par motioner — dels 181 av herr Hermansson m. fl., dels 477 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. — har yrkats att riksdagen uttalar sig för att maximilängden på landsvägsfordon begränsas till 18 meter. Detta är ingen nyhet för riksdagen. Som fröken Hörlén framhöll beslöt 1970 års riksdag att hemställa hos Kungl. Maj:t om en prövning av maximUängden. Ärendet var även uppe under 1972 ärs riksdag, dä det också beslöts att awakta utredningens betänkande.

Just denna prövning av långa lastfordon i trafiken äger nu rum. Trots den pågående utredningen har trafikutskottets majoritet ändå inte kunnat avvakta resultatet av denna utredning utan vill ge vissa uppfattningar till känna i fråga om lastfordons maximilängd. Jag anser det vara felaktigt med dylika yttringar just under en pågående utredning. Om riksdagen skulle anta denna majoritetsskrivning, kan det väl betraktas såsom en viss anvisning — jag vill inte säga styming — tUl en pågående utredning. Det är något högst ovanligt i det svenska utredningsväsendet.

En utredning bör vara förutsättningslös i aUa avseenden, och det kan den väl knappast vara om riksdagen skulle anta majoritetsförslaget sådant det nu föreligger.

Det finns faktiskt inga belägg för att lastfordon med 24 meters längd förorsakar flera olycksfall än kortare fordon. Just detta söker utredningen klarlägga.

Man kan måhända i stället säga att i händelse lastfordonens längd skulle begränsas tiU 18 meter - det har t. o. m. sagts 15 meter i vissa sammanhang — så kommer antalet fordon att öka. Det är helt naturligt, för den mängd som skaU fraktas bUr ju Uka stor, och därmed blir det tätare trafik på våra vägar. Det kan antas att ökningen av antalet fordon förorsakar mera besvär och tillika ett större antal olyckor än om lastfordonens längd tilläts uppgå tUl 24 meter.

Det bör också tas med i beräkningen att en maximering av lastfordonens längd till 18 meter innebär en fördyring av frakterna. Detta är av betydelse inte minst för skogsnäringen, vars förädlingskostnader till stor del utgörs av fraktkostnaderna. Det gäller ju för oss att se till att förädlingskostnaderna hålls nere sä långt som möjligt — jag tänker närmast på trävaror och papper som skall exporteras - för att vårt näringsliv skall stå sig i konkurrensen.

Herr talman! Det må vara hur som helst med detta — utredningen skaU ju analysera alla dessa problem - en sak är dock ett givet faktum: att under nu pågående utredning göra ett förhandsuttalande, som trafikutskottets majoritet har besvärat sig med, mäste vara absolut fel. Det finns inga fakta i målet att hälla sig till utan bara antaganden och tro på att det förhåller sig sä som majoriteten anfört i betänkandet. Vi har inte tillgång tiU fakta förrän frågan bhvit belyst i sin helhet. Jag kanske kan tillägga att vad man hittills ändock har fått fram är att lastfordon med 24 meters längd inte tycks förorsaka flera trafikolyckor än andra lastfordon.

I reservation nr 1 tUl trafikutskottets betänkande har anförts just de betänkligheter som jag har framhålht. I reservationen yrkas därför avslag pä ifrågavarande motioner och hemställs att Kungl. Maj:ts prövning fortfarande bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning i den här frågan.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU till reservationen 1.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Trafiksäkerheten är alltid ett angeläget och viktigt överläggningsämne här i riksdagen. Vår strävan är att trafiksäkerheten och det arbete som ligger bakom den skall bli än mer meningsfyllt och effektivt. Vi kan också glädjande nog konstatera att det trafiksäkerhetsarbete vi bedriver i vårt land har givit många och påtagligt goda resultat under de senaste åren.

Det här är frågor som engagerar många människor, och varje är fär vi i trafikutskottets betänkande nr 23 behandlas ett trettiotal motioner — stora och övergripande partimotioner men också motioner i vilka enskilda riksdagsmän utifrån sina personliga erfarenheter tar upp viktiga trafiksäkerhetsfrågor. Sammantaget kan man säga att de här motionerna på ett fint sätt täcker in problemen på hela trafiksäkerhetsområdet.

109

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

110

Många motioner har naturligtvis karaktären av gamla bekanta, som vi senast behandlade vid fjolårets riksdag. Därmed inte sagt att frågorna är oviktiga. Jag tolkar i stället detta som ett uttryck för riksdagsmännens starka och levande intresse för de här frågorna. Vi har också i trafikutskottet ägnat dessa frågor en mycket seriös behandling, och utskottets betänkande utmynnar i förslaget att motionerna skall överlämnas till den i juU i är tillsatta utredningen, där särskilda sakkunniga fått uppdraget att utreda vissa trafiksäkerhetsfrågor.

Värt problem i utskottet har i år varit att nästan alla dessa frågor ligger under utredning. Vi har uttryckt förhoppningen att utredningarna skall bedrivas med största skyndsamhet, men vi är samtidigt medvetna om att det är komplicerade frågor som man har att lösa och att sådant tar tid. Pä vissa områden anser vi att resultatet av pågående försöksverksamhet bör awaktas. I andra sammanhang framhåller vi att ingen åtgärd är påkallad, och i sädana fall sker en hänvisning tUl riksdagsbeslut så sent som för ett år sedan. På åtskUUga punkter har vi, för att använda riksdagsspråk, velat ge Kungl. Maj.t tiU känna vad vi i utskottet kommit fram till.

Trafiksäkerhetsverket framstår i många fall som det naturliga organet för det utredningsarbete som erfordras vid sidan av pågående utredningar. Rikspolisstyrelsen har också stor erfarenhet beträffande trafiksäkerhetsarbetet, liksom naturligtvis försäkringsbolagen, som för övrigt årligen anslår betydande belopp — i år 3,8 mUjoner — via NTF för insatser pä trafiksäkerhetens område.

Utskottet erinrar också i sin skrivning om att Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juli 1973 har tUlkallat särskilda sakkunniga med uppdrag just att utreda vissa trafiksäkerhetsfrägor.

1 utredningsdirektiven, som vi läst med stort intresse, framhälles att de insatser som i värt land gjorts frän det allmännas sida samt av olika organisationer och enskilda har lett till att vi trots ett allt intensivare trafikarbete med allt flera motorfordon i rörelse pä vägarna kunnat under det senaste decenniet förhindra en ökning av trafikolyckorna. Det är mycket viktigt att vi här kan konstatera detta. När man tar del av rikspolisstyrelsens statistik finner man att den gynnsamma utvecklingen har fortsatt även i år. Antalet dödsfall i trafiken fram till september månad i är har faktiskt minskat. Däremot har det skett en försämring vad gäller antalet skadade, som har ökat högst avsevärt. När det gäller minskningen av antalet dödsolyckor kan man kanske göra den lilla reflexionen, att den ökade användningen av bilbälten har betytt en hel del. 1971 ansågs det att 20 procent av bilisterna använde bilbältet. Nu är siffran mellan 33 och 35 procent. På frivillig väg har det alltså skett en ökning med 13 procent, något som är värt att notera. Statistiker har räknat ut att över 400 000 bilister, som tidigare inte använde bilbältet, numera gör det. Detta är en ganska bra siffra, som man har anledning att notera. Eftersom vi känner till bilbältets stora betydelse för att mUdra skadeverkningarna vid olyckor, kan vi våga anta att just den ökade användningen av bilbälten har bidragit till att antalet dödsfall i samband med trafikolyckor minskat på det glädjande sätt som har skett.

Inför den fortsatta trafikökning, som trots dagens störningar är att vänta, anses emellertid ytterligare åtgärder krävas för att vi skall komma

till rätta med trafiksäkerhetsproblemen, något som ligger i linje med trafikutskottets tidigare ställningstaganden. Vissa synpunkter och förslag har lagts fram i en av trafiksäkerhetsverket överlämnad promemoria med förslag tUl målsättning för arbetet för ökad trafiksäkerhet. Denna promemoria och remissyttrandena däröver visar behovet av en mer övergripande syn och av en på fördjupad kunskap grundad planering av verksamheten på trafiksäkerhetsområdet.

I de nämnda utredningsdirektiven sägs att en första uppgift för de sakkunniga bör vara att kartlägga olika möjliga trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder. Dessa kan, sägs det i direktiven, med avseende pä effekten och inriktningen naturligtvis vara av ohka slag; man kan skilja mellan ä ena sidan olycksförebyggande, ä andra sidan skadeförebyggande åtgärder. Som exempel på olycksförebyggande åtgärder nämns bl. a. den förbättrade förarutbildningen och skärpt trafikövervakning. Propaganda för och lagstiftning om användande av bUbälte anses vara en typisk skadeförebyggande åtgärd. Men man pekar i direktiven också pä andra insatser, t. ex. vägförbättring, föreskrifter om fordonens beskaffenhet och utrustning etc. Insatser som gäller föraren, fordonet, trafikmiljön eller trafikövervakningen kan ha effekter i flera hänseenden.

Man har också fäst uppmärksamheten på en annan viktig sak som ett led i detta arbete, nämligen att det bör följa en utvärdering av olika åtgärders effekt i fråga om minskning av olyckor och skador. Det är någonting som vi hittills saknat men som jag tror har allra största betydelse. I den män det är möjligt att ange storleksordningen av olycks-och skadereduceringen i absoluta tal, bör detta givetvis ske. Jag nämnde ett exempel, men det blev mer en gissning från min sida. Det gällde frägan vad den ökade användningen av bilbälten kan ha betytt. Enligt direktiven torde det endast i begränsad omfattning vara möjligt att på detta sätt ange effekterna av olika åtgärder. Det anses emellertid inte böra hindra att man kan få fram ett underlag för prioritering av åtgärderna med hänsyn tUl effekterna. Jag tror att detta är mycket viktigt eftersom vi alltid kommer att befinna oss i den situationen att anvisade medel inte räcker till. Man ställer sig då frågan: Använder vi alltid anvisade medel pä det rätta sättet? Där svävar vi ibland ut i det blå; vi har inte tillräckliga fakta på bordet. Jag hoppas att vi skall bli bättre rustade på det området när denna utredning är klar.

Det bör, säger man, vara möjligt att åstadkomma en jämförande gradering av åtgärdernas effekter, vilket är av stort värde för planläggningen av det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.

Ja, på detta sätt kan man gå igenom direktiven och bli ganska övertygad om att många av de problem, som vi haft uppe till behandling åtskilliga gånger i trafikutskottet, pä ett skickligt sätt blivit infångade. Utredningsarbetet lär förutsätta att orsakerna till olika slag av olyckor studeras och analyseras på ett mera planmässigt och målinriktat sätt än som nu sker. Detta vill vi varmt förorda.

Frågan om hur det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet skall planläggas och administreras för att nå bästa resultat är naturiigtvis också av stor betydelse. I direktiven sägs, att de sakkunniga därvid bl. a. bör söka vägar att med bibehållet ansvar för trafiksäkerhetsverket öka dettas möjligheter

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Ill

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

112

att vidga samarbetet och samordna insatserna i det samlade trafiksäkerhetsarbetet. Jag vill för min del fästa stor vikt vid just den motiveringen och målsättningen.

Man säger också att de sakkunniga skall bedriva arbetet så skyndsamt som möjligt. Det är samma tankegång som präglar trafikutskottets betänkande. Vad som är intressant är att det ställs i utsikt att man möjligen skall kunna redovisa nägra delförslag innan slutbetänkandet föreligger.

Jag har velat referera tUl utredningsdirektiven. Vi har efterlyst dem tidigare och varit pådrivande. När vi nu har en utredning i gång, finns all anledning att understryka de positiva effekterna. Då vi i trafikutskottet behandlat dessa motioner, har vi sett frågan på det sättet. Det som sägs om skyndsamhet tycker vi är en bra och ambitiös målsättning.

När man dä tittar på vilka det är som fått uppdraget att utreda trafiksäkerhetsfrågorna, finner man att dessa viktiga spörsmål ligger i goda händer. Ordförande i utredningen är generaldirektören i trafiksäkerhetsverket, och vi har funnit att i utredningen ingår flera riksdagskolleger med dokumenterat intresse för de trafikpolitiska frågorna.

Mot denna bakgrund har vi konstaterat att direktiven i stora delar omfattar de önskemål som upptagits i motionerna. Dessa motioner innehåller för trafiksäkerhetsarbetet även i övrigt värdefulla synpunkter, sä värdefulla t. o. m. att utskottet anser att'motionerna bör överlämnas tUl utredningen för att där tas under övervägande. Mera väl-vilhgt kan man knappast behandla det knippe av motioner som nu ligger på riksdagens bord. Detta kan möjligen bidra till att det inte blir någon lika längt utdragen trafiksäkerhetsdebatt vid årets riksdag som vi hade under fjolårets riksdag och även tidigare.

Jag skall nöja mig med detta. Det är intressanta frågeställningar som aktualiseras i utredningsdirektiven, och vi önskar att utredningen skall bh framgångsrik i sitt arbete. Jag tror att riksdagen anser detta vara viktiga och angelägna frågor, på vUka vi vill ha fram nya synpunkter sä fort som möjligt.

Avslutningsvis kanske jag skall säga några ord om de tre mindre men därför inte oviktiga reservationer som fogats till utskottets betänkande. Den första gäller största tillåtna längden för landsvägsfordon. Reservanterna vill här inte göra nägot uttalande i ämnet, utan vill vänta på Kungl. Maj:ts prövning. Majoriteten tycker emellertid att det är på sin plats att en kraftig vUjeyttring kommer till stånd om att starka skäl talar för en minskning från nuvarande 24 meter tUl 18 meter, vilket är det internationella mått, som borde kunna vara acceptabelt även i värt land.

Det här är naturligtvis en trafiksäkerhetsfråga.

Men det är naturhgtvis, som herr Persson i Heden framhöll, också en transportfråga. Då fär man i en sädan situation väga för och emot. Är vi beredda att betala ett pris för ökad trafiksäkerhet? Vi har anledning att ställa oss den frägan. Det är föga förpliktande att avge deklarationer om att man vill öka trafiksäkerheten; det kommer sedan alltid invändningar om att detta kostar en hel del och det uppstår problem i samband med sådana förändringar. Det är vi medvetna om. Men vi har ansett det viktigt att göra detta påpekande frän utskottsmajoritetens sida.

Det behövs väl egentligen inte stora utredningar för att vi skall få klart för oss att det är svårare att köra om långa fordonskombinationer ute på vägarna. Det blir också en ökad internationell trafik framöver, får vi hoppas. Därför vore det lämpligt även ur den synpunkten att anpassning sker tUl internationella bestämmelser pä detta område.

Vi har talat om detta många gånger tidigare i riksdagen, och jag skall inte fördjupa mig i problematiken. Det är ett faktum, som vi har anledning att erinra oss, att länga lastbilskombinationer som svänger utgör en fara för mänga cyklister. Det kan vi se i våra tidningar. Och ju längre ett fordon är, desto svårare är det att köra om, speciellt i dessa dagar, i mörker, på saltade vägar med dåhg sikt.

Jag tror, ärade kammarledamöter, att detta är en mycket angelägen fråga. Därför har vi sagt från utskottsmajoritetens sida, att visst skall vi införskaffa ytterligare fakta — utredningsarbetet skall bedrivas med skyndsamhet så att resultatet snart blir tillgängligt — men vi har inte velat nöja oss med den utslätande skrivningen, utan har velat göra detta påpekande. Bakom utskottets skrivning på denna punkt stär sju socialdemokrater, en folkpartist och en frän vpk. Det har aUtså skett även en liten inbrytning bland de borgerliga oppositionspartierna.

Jag skall nöja mig med detta. Starka skäl talar för just den skrivning som majoriteten framlagt.

Herr Clarkson talar i sin reservation om rekommenderade farter. Han är ensam på den punkten, och det kan jag möjligen förstå. Det vore kanske vanskligt att falla för den argumentering han ger uttryck åt. Frågan är: Vad skall vi rekommendera? 70 eller 90 eller 110 kUometer i timmen? Har vi endast en rekommendation kan vi ju inte göra nägot om man sedan kör kanske uppåt 130 kilometer.

Det sägs att de generella hastighetsbegränsningarna inte respekteras av bilisterna. Det är nog sant, men då kommer vi in på ett annat problem. Jag skulle för min del önska att vi kunde få en bättre trafikövervakning ute på vägarna.

Trots allt har hastighetsbegränsningarna haft en stor betydelse för att hålla antalet olyckor nere, det kan vi inte komma ifrån. När de en gång infördes, fanns många som var tveksamma, men efter vad det nu verkar i tidningar och övriga massmedia tycks alla ha accepterat detta som en bidragande orsak till att vi kunnat hälla olyckorna under kontroll pä det sätt som skett.

Ingen vill väl heller gå tillbaka tUl fri fart. Därför tror jag att det vore ganska äventyrligt att acceptera en sädan uppmjukning av den här bestämmelsen som herr Clarkson gjort sig tUl tolk för.

Jag vet att det är många riksdagskolleger som brukar säga att vi skulle behöva ha en ökad trafikövervakning ute på vägarna. Jag har undersökt den saken. Vid länstrafikgrupperna är det 880' och vid trafiksektionerna 464 poliser som på heltid arbetar med trafikövervakningen. Det är i vårt stora land I 300 poliser av de ca 14 000 vi har. Om jag skulle ge uttryck för en önskan så vore det att vi kunde prioritera också på detta område, men det har skett andra prioriteringar inom polisväsendet och jag har förståelse för de argument som ligger bakom dessa. Vi behöver dock enligt mitt förmenande en ökad satsning på trafikövervakningen. Vi

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

113

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

behöver också undersöka vad som orsakar trafikolyckorna, var olyckorna inträffar — vissa vägsträckor är särskilt illa utsatta — vi behöver sträckbevakning etc, och det fordrar ökade polisiära insatser. Jag tror att det är på detta område vi skaU agera, inte gå in för den uppmjukande linje som herr Clarkson förordar.

Jag har hela tiden förfäktat utskottsmajoritetens uppfattning, men plötsligt blir nu rollerna omkastade. Jag kommer nämhgen fram till reservationen 3 och befinner mig då bland reservanterna. Någon annan fär yrka bifall till utskottets förslag pä den punkten — jag kan i varje fall inte göra det.

Redan när jag i januari läste motionen 311 tyckte jag att det låg mycket i den. I motionen utgår man från att bestämmelser som ej åtlyds gör mer skada än nytta. Detta gäller särskilt om de är försedda med straffsanktion men trots detta opåtalt överträds i betydande omfattning. Jag har funderat på detta problem och vet att det jag nu säger kan anses äventyrligt, men jag tror att tiden är inne för en reformering på denna punkt. Man bör överväga att slopa ansvarsbestämmelsen för gående som utan att grönt sken visas beträder kör- eller cykelbana där trafiken regleras med trafiksignal, om beträdandet sker under sädana förhållanden att fara eller olägenhet för trafiken inte uppstår. Mot den bakgrunden och med de anförda skälen har jag ställt mig bakom reservationen.

Jag yrkar alltså bifall till reservationen 3, och pä alla punkter i övrigt bifaU tUl utskottets förslag.

Under detta anförande övertog fra andre vice talmannen lednuigen av kammarens förhandhngar.

114

Herr PERSSON i Heden (c) kort genmäle:

Fra talman! Vi är säkert aUa överens om att allt måste göras för att öka trafiksäkerheten pä våra vägar. Därom råder ingen oenighet. Det råder heller inga delade meningar om att utredningsarbetet bör ske sä snabbt som möjligt.

Vad jag framhöll i mitt inlägg var bara att det i fråga om lastbilarnas maximilängd pågår en undersökning huruvida lastfordonen förorsakar olyckor just på grund av sin längd och att man inte i utskott och riksdag skall göra några uttalanden under pågående utredning som kan uppfattas som en fingervisning till utredningen om att majoriteten i utskott och riksdag önskar att utredningen skall ta ställning så att den förordar en längd av 18 meter pä lastfordonen. Det anser jag vara felaktigt alldenstund det ännu inte har kunnat påvisas från något häll att de 24 meter långa lastfordonen har förorsakat större olycksfrekvens än andra bilar.

Jag vill också understryka vad jag inledningsvis sade, att det kan bli fler och värre olyckor om man får fler lastfordon på vägarna, vilket onekligen blir faUet om man sätter gränsen vid 18 meter.

Därför vill jag, fru talman, alltjämt vidhålla mitt yrkande om bifall till reservationen 1. Sedan vUl jag tUlmötesgä herr Lindahl och yrka bifall till utskottets förslag på övriga punkter.

Herr CLARKSON (m) kort genmäle:

Fra talman! I frågan om fordonslängden för lastbilar kommer min kollega herr Komstedt senare att utveckla våra tankegångar, men eftersom rephkskiftena nu kommit i gäng vill jag tUl Essen Lindahl i vaqe fall säga att en stor ökning av antalet lastfordon såvitt vi kan se i dag måste innebära en försämrad trafiksäkerhet. Vaqe omkörning är ett faromoment, och ökar man antalet fordon mäste följden bli att trafiksäkerheten minskas. Jag tycker därför att man så långt som möjligt måste ha ett vetenskapligt underlag för sitt tyckande, och vi kan gott vänta på ett sådant underlag i detta fall.

Men det var i själva verket inte det jag skulle tala om utan om rekommenderade hastighetsbegränsningar respektive förbudssituationen vid "röd gubbe". Pä den sista punkten har herr Lindahl givit mig rätt. Han tycker, hksom jag sade i mitt anförande, att det inte är bra för den allmänna laglydnaden och folkopinionen att man tvingar folk att ideligen bryta mot bestämmelser som de finner orimhga eller obilliga.

Detta är samma synsätt som det jag vill anlägga på frågan om rekommenderade hastigheter. Jag tror själv på att de hastighetsbegränsningar som har införts har varit välgörande för trafiksäkerheten. Men jag tror också att en övergång tUl en smidigare tUlämpning av hastighetsbegränsningar av den art som jag talade för inte skulle försämra utan kanske rent av förbättra trafiksäkerheten. De hastighetsbegränsningar vi har i dag bygger i alla fall på ett ganska dött underlag, nämligen årstrafikintensi-teten för de olika vägarna och deras tekniska utformning. Men trafikrytmen växlar från minut till minut under dygnet, och en hastighet på 90 km kl. 10 kan vara alldeles för hög kl. 11 och alldeles för låg kl. 12.

Jag tycker därför att man med förtroende borde kunna överlåta åt trafikanterna att på vägarna utanför tätorterna betrakta hastighetsskyltarna som rekommenderade hastigheter. En stor del av svenska folket är i själva verket så villig att följa rekommendationer och föreskrifter från myndigheterna att jag tror att man i stort sett skulle iaktta dessa.

Jag räknar med att herr Lindahl tänker över situationen och kanske röstar med mig även när det gäller reservationen 2.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerh e ten m. m.

Herr LINDAHL (s) kort genmäle:

Fm talman! Jag vill till herr Clarkson säga att vi ju i utskottet har pekat på att försöksverksamheten fortsätter enligt riksdagens intentioner med fartgränser som differentierats efter vägarnas standard och trafikintensitet. Jag tycker att man bör awakta resultatet av den här försöksverksamheten, som kommer att redovisas för riksdagen när tiden är inne för beslut om en mera differentierad utformning av hastighetsbestämmelserna. Mot den bakgrunden avstyrker vi herr Clarksons tankegångar, såsom de har framförts i reservationen 2.

Jag kan även beträffande reservationen 1 säga att vi tycker att det är på sin plats med en stark viljeyttring och att, som jag framhöll tidigare, starka skäl talar för att vi skuUe så snart som möjligt genomföra 18-metersgränsen. Jag vill också säga att om detta skulle leda tUl ett överförande av gods- och persontransporter till järnväg — därom brukar vi ju i andra sammanhang alltid uttala oss positivt - har jag ingenting att

115

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

invända emot en sådan utveckling.

Utredningen har fått tUl uppgift att föreslå åtgärder som skall stimulera till ökad användning av järnvägar som transportmedel, kanske i första hand på längre sträckor. Jag tror att också sådana åtgärder har betydelse för frågan om en gräns vid 18 eller 24 meter för de tunga lastbilarna. Jag kan naturligtvis förstå företagare, om de är negativt inställda, men jag ser detta i första hand som ett viktigt trafiksäkerhets-politiskt problem.

Herr CLARKSON (m) kort genmäle:

Fra talman! Vär gemensamma nämnare i den här debatten är att vi vill ha en om möjligt ökad trafiksäkerhet här i landet. Skillnaden mellan mig och dem som inte tycker som jag i fräga om reservationen 2 gäller sättet att nå det målet. Jag vill att denna ökade trafiksäkerhet skall vinnas med sä litet förbud som möjligt och så mycket vädjande tUl den enskildes ansvarskänsla som möjligt. Jag tror att man kan ge det ansvaret och det förtroendet ät landets trafikanter.

Det vore intressant — och mitt syfte med reservationen skulle vara helt uppfyllt - om man kunde fä myndigheterna att använda den senare delen av den försöksperiod med hastighetsbegränsningar som nu är beslutad och pågår till att prova rekommenderade hastighetsbegräns-lungar. Det skulle ge oss svar pä den fräga som jag ställt och en grund för den debatt som jag vUl väcka med min reservation nr 2 till trafikutskottets betänkande nr 23.

116

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Fm talman! 1 början av 1950-talet reste vi här i Sverige ca 250 mil per person och är, utlandsresor oräknade. Fördelningen på olika trafikslag var ungefär: 90 mil med tåg, 70 mil med andra kollektiva transportmedel, 90 mil i personbil.

Tjugo är senare är vi uppe i ca I 000 mil per person och år, utlandsresor oräknade, och fördelningen är helt förändrad. Vi reser nu 70 mil med tåg, 90 mil med andra kollektiva transportmedel och inte mindre än 850 mil i personbil.

De här uppgifterna har jag tagit ur tidskriften Ord och Bild, Tidskriften fortsätter: Så har de flesta av oss blivit bilmänniskor. Som sädana ägnar vi oss ät ett slags instängd folkvandring. Frisläppt och riktad mot ett gemensamt mål kunde den på ett år föra hela Sveriges befolkning tUl Etiopien eller norra Kina, i nära tre mUjoner personbilar och med tre personer i varje bil.

De exempel som anförts kan i hög grad hänföras till den traflkpoli-tiska debatten, men de är också inlägg i trafiksäkerhetsdiskussionen. Det är ju bilsamhället som har vållat de oerhörda problem vi diskuterar här i dag. Bilismens sprängartade utveckling har lett till många människors död, till att mänga människor blivit skadade och till att många fått men för livet. Trots detta, trots den höga olycksfrekvensen, fortsätter den att utvecklas.

Den trafikpolitiska debatten och debatten i trafiksäkerhetsfrågorna kan därför enligt min mening inte alltför mycket särskiljas — strävandena

att leda över en ökad andel av trafiken till kollektiva trafikmedel innebär också åtgärder ägnade att öka trafiksäkerheten och minska antalet trafikolyckor, beroende pä att de kollektiva färdmedlen är trafiksäkrare. Att genomfartstrafik dras utanför tätorterna, att bUfria centra skapas i så stor utsträckning som möjligt, att msatser görs för att underlätta kollektivtrafikens framkomstmöjligheter i tätorterna är helt enkelt viktiga trafiksäkerhetspolitiska åtgärder.

Är 1960 hade vi 1 036 dödade i trafikolyckor. Tio är senare var vi uppe i I 307, dvs, en ökning med 26 procent. Men försämringen är egentligen skenbar; 1960 fanns det 1,2 miljoner personbilar i landet, 1970 nästan 2,3 miljoner,

I den promemoria från trafiksäkerhetsverket som kom förra året — den har redan åberopats här — och där man hade skisserat fyra alternativa målsättningar för trafiksäkerhetsarbetet fram tUl 1977 påpekades det att man kunnat uppnå vissa förbättringar av den relativa säkerheten i antalet dödsoffer per 100 000 fordon. Däremot har man inte kunnat undgå en ökning av antalet offer är från år i samband med att fordonsparken vuxit. Ett gemensamt drag, sägs det, för utvecklingen i de motoriserade länderna är också den stabilitet som kännetecknar statistiken över antalet dödsoffer och antalet skadade. Man har som regel en stegring år från år -om än i något långsammare takt än trafikökningen - men det är ändå genomgående en tämUgen stor stabilitet utan kraftigare förskjutningar vare sig uppåt eUer nedåt.

Denna stabilitet borde, enligt trafiksäkerhetsverket, å ena sidan innebära en rätt stor sannolikhet för att man skall kunna undgå plötsliga språngvisa ökningar av olycksnivån. Vad man närmast riskerar är just en långsam stegring i samband med fortsatt trafikökning, Å andra sidan visar emellertid denna stabilitet också att det fordras mycket kraftiga insatser för att åstadkomma mera påtagliga sänkningar av olycksnivån.

Enligt trafiksäkerhetsverket omkom under 1960-talet 12 007 människor i vägtrafiken i Sverige, Minst 227 500 personer ådrog sig svåra eller lindriga skador. Det verkliga antalet skadade är dock väsentligt högre, ungefär det dubbla, eftersom en stor del av olyckorna inte kommer till polisens kännedom och därmed inte bhr redovisade i den officiella statistiken.

Detta har också påtalats i det nummer av Ord och Bild som jag inledningsvis citerat. Man hänvisar bl, a, till undersökningar som gjorts inom Uppsala sjukvårdsregion — inkluderande hela södra Norrland - år 1966 och en liknande undersökning gällande Halmstadslasarettets upptagningsområde år 197 1. Utredningarna visar att den officiella statistiken för både svårt och lindrigt skadade upptar mindre än hälften av de skadade som kommit till sjukhuset för värd. Om Halmstadsområdet antagits vara representativt för landet som helhet, skulle antalet svårt skadade år 1971 ha höjts från 6 614 tUl ca 14 000, och antalet lindrigt skadade skulle ha höjts från 15 616 tiU ca 39 000.

Dessa siffror, säger tidskriften, har sannerligen inte bara akademiskt intresse. Beräkningar av trafikens totala kostnader bygger på den officiella statistiken. Sådana beräkningar har lett till och leder till trafikpolitiska beslut. Är statistiken felaktig blir naturligtvis besluten

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

117

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

118

därefter.

Jag har själv velat trycka på detta, för det första därför att en sådan här bristfällig statistik, som redan har sagts, naturligtvis fär trafikpolitiska effekter, för det andra därför att den ju visar att trafiksäkerhetsproblemen egentligen är av ännu större omfattning än vad man ibland föreställer sig, för det tredje därför att det ännu kraftigare understryker att det behövs satsningar för att komma tUl rätta med trafikolyckorna och att åtgärderna bör vara av både trafikpolitisk natur och rent trafiksäkerhetspolitiska. I arbetet på att göra vägarna säkrare, eller trafiken över huvud säkrare, får ingen hänsyn tas tUl vad som i grunden är ovidkommande frågor, t. ex. ekonomiska eller rent kommersiella intressen.

I den motion som behandlas i det betänkande vi nu diskuterar tryckte vi frän vårt partis sida mycket hårt på behovet av ökad informationsverksamhet. Undersökningar har ju påvisat att det finns stora brister i bilistemas och allmänhetens kunskaper beträffande trafikmärken och trafikregler. Nu behandlades ju denna del av vår motion i våras, men jag vill faktiskt ytterligare en gång understryka vår uppfattning. I övrigt vill jag slå fast att vi hälsar tUlsättandet av en parlamentarisk utredning om trafiksäkerhetsfrågorna med tUlfredsställelse, och jag uttalar förhoppningen att man snabbt kommer fram tUl förslag om konkreta åtgärder av den karaktären att de kan sägas bli tUl verklig nytta i trafiksäkerhetsarbetet.

Fra talman! Jag har tUl detta betänkande inte anmält några reservationer. Det innebär inte att jag utan tvekan anslutit mig tUl utskottets betänkande rörande alla de förslag som framlagts i vår motion. Men jag skall återkomma till detta. Först vill jag emellertid säga att flera av våra förslag har fått en enligt min mening positiv behandling i utskottet. Det gäller främst värt krav på sänkning av maximilängden för landsvägsfordon frän 24 till 18 meter, ett krav som vi ställt upprepade gånger här i riksdagen. Redan förra året förmärktes intresse för just det här kravet bland riksdagsledamöter även från andra partier, och i är har ju också tUlkommit en socialdemokratisk motion. Majoriteten av trafikutskottet — och det är en rejäl majoritet - har nu uttalat att starka skäl talar för att en sädan minskning kommer till stånd, även om den inte kan genomföras redan nu. Man anser frän utskottets sida att det är önskvärt att det utredningsarbete som för närvarande pågår i frägan bedrivs skyndsamt och att resultatet av utredningsarbetet snarast redovisas.

I vir motion har vi pekat på att Sverige för närvarande har-större tillåten längd på landsvägsfordon än något annat land i Europa. Det är också omvittnat att detta förhåUande innebär betydande olycksrisker. De tunga landsvägsfordonen är ju, enligt statistiken, inblandade i var femte dödsolycka. Ett sådant konstaterande innebär i och för sig ingen kritik mot förarna av dessa fordon — jag är tvärtom övertygad om att de i de flesta fall är mycket yrkesskickliga.

Det är väl ingen hemhghet att starka finansiella intressen gjorde sig gällande- när maximilängden fastställdes till 24 meter. Samma intressen är nu påtagligt oroade av den ökade opinionen för en sänkning till 18 meter. Man gör gällande att en sådan sänkning skulle få förödande ekonomiska

konsekvenser för vårt land. Hur då övriga länder i Europa klarar sig med 18 meter förefaller vara en gåta. Att EEC-kommissionen föreslagit 18 meters längd eUer att man i Förenta staterna rekommenderat 20 meters längd förefaller lika ofattbart. Vi menar att när man tar ställning till frågan om maximilängden bör man i första hand göra det utifrån trafiksäkerhetssynpunkter. Kan man genom en åtgärd av det här slaget minska antalet olyckor, så innebär ju detta för övrigt en vinst för samhället.

Vi har vidare i vär motion hemställt om en sänkning av hastighetsgränsen inom tätorterna tUl 30 kUometer vid övergångsställen, skolor, ålderdomshem och liknande stäUen. Inom tätorterna utgörs ett mycket stort antal — bortemot hälften — av alla dödade av fotgängare, cyklister eller mopedister, dvs. oskyddade trafikanter. Alltför mänga sådana olyckor kan misstänkas bero på för höga farter. En sänkning av hastighetsgränsen vid särskilt känsliga ställen, speciellt där barn eller åldringar vistas, tycker vi mot denna bakgrund vore befogad. Nu har tydhgen trafiksäkerhetsverket påbörjat utredningar i syfte att få fram enhetliga bedömningar angående tillämpningen av en 30-kilometershastig-het, vilket sedan skall omsättas i riktlinjer tUl länsstyrelser och vägförvaltningar. Det är alltså ett slags försöksverksamhet som pågår. Utskottet anser att resultaten av denna bör awaktas, och vi kan - i varje faU tUls vidare — ansluta oss tiU detta.

I vår motion finns också yrkande om förbud mot tung trafik under helger och veckoslut. Med hänsyn tUl att denna fråga debatterades i våras, i anslutning till propositionen 1973:19, har jag avstått från att utforma en reservation pä denna punkt.

Beträffande vårt förslag om strängare kontroll av utländska fordon som trafikerar svenska vägar har anförts att en ny kungörelse är att vänta efter den beredning av ärendet som pågår i regeringens kansh. Utskottet vill också här awakta, och jag har tUls vidare instämt i detta yrkande.

Vi hade även begärt övergångsbestämmelser för transport av giftiga kemikalier och eldfarhga produkter i avvaktan pä att ordentliga säkerhetsföreskrifter skulle utarbetas. Vi har hänvisat till alla de olyckor och olyckstUlbud som äger rum vid dyhka transporter och bl. a. pekat pä hur ett åkeri i Stockholm i fem ärs tid transporterat 15 000 hter fenol en gång i veckan på en 50 mU läng landsvägssträcka. Utan varningsskyltar eller andra upplysningar om innehållet har bilarna kört genom sju folktäta städer utmed den starkt trafikerade E 4.

I samband med att regeringen nu lagt fram förslag om anslutning tUl den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods, ADR, kommer emellertid förslag till riktlinjer för en reglering av de nationella transporterna. Förslagen kommer att behandlas här i kammaren inom kort.

Vi har i vär motion slutligen yrkat på övergångsbestämmelser för användning av truckar med dåliga siktmöjligheter i trafik på vägar och gator. Denna fråga prövas inom motorredskapsutredningen som nu sägs komma med ett betänkande i början av 1974. Men jag vill erinra om att Samma motionskrav ställdes av oss redan 1971, och då hänvisades det till att utredningen skulle komma med förslag under första halvåret 1972.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

119

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Men än har alltså ingenting hänt. I samband med den tidigare behandhngen av frågan sändes motionen på remiss, och frän bäde trafiksäkerhetsverkets och rikspolisstyrelsens sida framfördes starka betänkhgheter mot de nuvarande förhäUandena. Rikspolisstyrelsen menade att man i awaktan på förslag från utredningen skulle temporärt lösa problemet genom att det vid besiktning av fordonen fastställs om de är lämpliga för trafik på väg och att körkort skaU krävas av dem som framför dylika fordon. Det är en sädan övergångsbestämmelse vi har föreslagit. Om nu motorredskapsutredningen inom kort kommer med förslag finns det naturligtvis i och för sig anledning att avvakta detta. Skulle emellertid så inte bli fallet tänker vi återkomma.

Fra talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemstäUan.

120

Herr KOMSTEDT (m):

Fra talman! Trafikutskottet har varje år att behandla ett stort antal motioner som berör trafiksäkerheten. Spännvidden i utskottets arbete är stor, alltifrån obligatoriet att bära den hlla reflexbrickan till längden på våra landsvägsfordon. Trafiksäkerhetsdebatten är väsentlig och sporrar oss helt naturligt att ta krafttag i trafiksäkerhetsarbetet, men den liksom all annan debatt mår bäst av att föras på ett sakhgt och seriöst sätt och med en realistisk underbyggnad.

Moderata samhngspartiet har tUl årets riksdag väckt motioner i en mängd frågor som hör till trafiksäkerheten, och vid utskottsbehandlingen har de allra flesta av oss varit eniga om att många av de frågorna bör föras över tUl den sittande trafiksäkerhetsutredningen. Vi har också nöjt oss med det. Herr Clarkson har tidigare talat för motioner och reservationer från moderata samhngspartiet, och jag kommer nu närmast att uppehålla mig vid reservationen 1 tUl trafikutskottets betänkande.

Frågan om en begränsning av längden pä landsvägsfordonen till 18 meter behandlades även av 1972 års riksdag, men förslaget om sädan begränsning avslogs då med stor majoritet. Årets motioner med samma hemställan har nu vunnit bättre gehör hos utskottsmajoriteten, som alltså där har gjort en märklig vändning. Utskottsmajoritetens ställningstagande är märkligt utifrån två utgångspunkter, dels därför att utskottet gör en skrivning till Kungl. Maj:t med begäran om ett påskyndande av sittande utredning — vUket sannerligen inte är vanligt —, dels därför att inget nytt har framkommit sedan förra året som talar för att långa fordon skulle vara inblandade i och förorsaka fler trafikolyckor än kortare landsvägsfordon. Jag vänder mig aUtså här mot herr Magnussons i Kristinehamn påstående att det just skulle vara de långa fordonen som är inblandade i trafikolyckor. Det är inte sä, utan det totalredovisas bara inblandade lastfordon, inte vUken längd dessa fordon har. Snarare är det så att motionärerna och måhända även utskottsmajoriteten har tagit intryck av de ovederhäftiga uppgifterna i massmediernas referat och av deras sätt att beskriva trafikolyckorna. Låt mig där bara ta ett litet exempel. Förra veckan kolliderade två lastfordon som transporterar betor nere pä Österlen. Betor är en produkt som har stor transportvolym i Skåne vid den här årstiden. Kombinationen av bil och släpvagn hade en total

lastförmåga på 14,5 ton och en total längd på 12,5 meter. Transportavståndet var två mil. De fordonen beskrevs i pressen som långtradare. Tyvärr är det kanske sädana uppgifter som motionärerna har tagit fasta pä.

Även om inte landsvägstransporterna fram tUl 1980 ökar sä starkt som prognoserna visar — lät oss för enkelhetens skulle anta att de inte ökar alls från 1973 års volym - så kommer det ändå att innebära att den volym som i dag transporteras kommer att kräva ett stort antal fordon ytterligare på våra vägar. Man plockar nämhgen bort 6 meters effektiv lastyta, när man gär över från 24 till 18 meters totallängd. Motorfront, hytt och avståndet mellan släp och bU är ju mått som står kvar, och det är alltså den effektiva lastytan som reduceras. Och det betyder i princip att två 24-metersfordon måste ersättas med tre l8-metersfordon. Jag tror inte att trafiksäkerheten därigenom ökar; det är ett föga listigt drag man gör med trafiksäkerheten för ögonen. Denna fråga borde behandlas i ett större sammanhang. Nu ses den bara från trafiksäkerhetssynpunkt. Näringslivets transportbehov och därmed sammanhängande samhällskostnader — kostnader som tU syvende og sidst drabbar den enskilde konsumenten — borde finnas med i totalbilden. Energikrisen och aviserade ransoneringar talar också mot en övergång till fler fordon. Även regionalpolitiska strävanden - transportstödet tUl Norrland, som kammarens ledamöter är tämUgen överens om — talar emot det beslut som motionärerna yrkat på. I Norrland kan man åka 20—30 mU utan att det förekommer någon nämnvärd trafik. Vårt land är långt. Vi har stora avstånd i vissa delar av landet. Bl. a. den norrländska huvudnäringen -skogsindustrin - skulle med de små marginaler som man i dag rör sig med fä ett väldigt dråpslag om man tvingades gä över till kortare fordon. Och några andra transportmöjligheter finns inte. Skogen stär där den står, och där skall den avverkas. Man har där inga möjligheter att använda kollektiva trafikmedel.

Om nu riksdagen av trafiksäkerhetsskäl och endast sädana skulle besluta i enlighet med utskottets förslag om kortare fordonskombinationer utan att göra erforderliga ändringar i vägtrafikförordningens 106 §, fär riksdagen finna sig i att många kommer att tycka att beslutsfattarna här i landet är inkonsekventa. Det är många detta berör i den totala transportapparaten; de dar sysselsatta, näringslivet och ytterst konsumenterna.

Det fordon vi nu ser på intern-TV-skärmen är en fordonskombination på totalt 24 meter. BUen har en totalvikt på 22 500 kg, släpvagnen en på 26 000 kg, summa 48 500 kg. Detta fordon lastar maximalt efter sitt instrument, utfärdat av Svensk bilprovning, ca 30 ton, och det gör det även enligt vägtrafikförordningens 106 §. Detta är alltså det fordon som motionärer och utskottsmajoritet vUl ha till att vara trafikfarligt och mindre lämpligt ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Det fordon vi nu ser pä intern-TV-skärmen är en fordonskombination på 17 meter. Bilen har en totalvikt på 22 500 kg, den har samma motorstyrka o. d. som den förra. Släpvagnen har en totalvikt på 26 000 kg, summa 48 500 kg. Lastförmågan är enligt besiktningsinstrumentet också densamma, ca 30 ton. Men enligt vägtrafikförordningens 106 § får

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

121

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

detta fordon endast lasta ca 18 ton. I båda fallen gäller detta I0/l6-tonsvägnätet. Fabrikanten har fått dessa kombinationer godkända för en viss totalvikt. Svensk bilprovning har fastslagit en viss lastförmåga baserad på rätt axeltryck. När föraren kommer ut pä vägen med detta trafikvänliga fordon är belöningen alltså att han får lasta 12 ton mindre med denna fordonskombination än med den förra. Jag efterlyser logiken i motionärernas och utskottsmajoritetens ställningstagande. Varför så föga uppmuntran till den som använder ett sådant fordon?

Detta ekipage används för grus-, sten-, makadam- och asfalttransporter. Och det är med fördel som man använder fordon med korta flakbyggnader. Vi får ibland på våra vägar se konstiga fordon med en jättelång dragstång mellan bil och släpvagn. Varför? Jo, helt enkelt därför att vägtrafikförordningen är så skriven av lagstiftarna att fordonsföraren, för att kunna utnyttja sitt fordon och lasta enligt av Svensk bilprovning utfärdat instrument, mäste ha detta långa avstånd mellan bil och släpvagn. Jag vill gärna tillstå att ett fordon är mer trafikfarligt ju längre avståndet är meUan bUen och dess släpvagn. Det är klart dokumenterat. Men vad gör den enskilde? Han följer lagen och gör fordonet så långt som möjligt för att kunna utnyttja lastförmågan. — Självfallet borde här gälla bruttoviktsbestämmelser. På det sättet skulle vi slippa den olyckliga debatten där det ena ställs mot det andra.

Det här är en teknisk fråga, och jag begär inte att kammarens alla ledamöter skall sätta sig in i sädana problem, men jag tycker faktiskt att motionärerna — av vilka somliga kommer tillbaka år efter är — borde ha tid, mellan motionstUlfällena, att sätta sig in i det sakliga förhällandet. De borde även kräva en ändring i vägtrafikförordningen för att kunna tillmötesgå kraven från alla dem som inte behöver länga fordon. Sädana nya regler skulle därmed också vara beslutsgrundande. Annars får vi tyvärr finna oss i att politikerna — när sädana här beslut fattas — av allmänheten upplevs som tämligen oengagerade.

Fra talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1 och 3.

122

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Finner inte herr Komstedt det litet märkligt att endast Sverige har en så stor längd på sina landsvägsfordon som 24 meter? Jag kan redovisa en sammanställning som finns i Bilismen i Sverige 1972. Där anförs att vi i Sverige har en gräns för fordon med släpvagn vid 24 meter, att Norge har 10 meter, att Danmark har 18 meter, Finland 18 meter, Västtyskland 18 meter, Nederiänderna 18 meter, Belgien 18 meter, Luxemburg 18 meter, Storbritannien 18 meter, Frankrike 18 meter, Italien 18 meter, Schweiz 18 meter, Österrike 18 meter, Spanien 16,5 meter, Portugal 18 meter och Grekland 18 meter. EEC-kommissionen har, som jag förut sade, föreslagit 18 meter, och i Förenta staterna har man också under 20 meter - 19,8 meter.

Det måste finnas ett sakligt skäl till att man i alla dessa länder har gått in för sä korta fordon, och jag kan inte föreställa mig annat än att det är trafiksäkerhetsmotiv som ligger bakom.

Jag skall inte gä in pä fler orsaker till att just de långa landsvägsfordonen är farliga från trafiksäkerhetssynpunkt. Jag tror emeUertid att man

kan slå fast att fler fordon pä landsvägarna än nu inte skulle innebära samma besvärligheter frän trafiksäkerhetssynpunkt som just de långa fordonen. Det är nämligen omvittnat att trafikanterna upplever som besvärligt just att köra om de långa fordonen.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten ■ m. m.

Herr LINDAHL (s) kort genmäle:

Fra talman! Herr Komstedt har, det vill jag inte förneka, en ganska stor branschkännedom på just det område som vi nu diskuterar. Jag skulle möjligen kunna säga att det gäUer också mig själv. Som verksam inom försäkringsbranschen upplever också jag brister i trafiksäkerheten och trafiken på våra vägar som ett ständigt återkommande problem.

Herr Komstedt gav en i långa stycken ganska teknisk redogörelse. Jag vill mot herr Komstedts påpekande framhålla vad trafiksäkerhetsverkets generaldirektör Per Olov Tjällgren sade till Folkbladet Östgöten den 7 juh i år mot bakgrund av det initiativ som kommunikationsminister Bengt Norling då hade tagit. Generaldirektör Tjällgren yttrade ordagrant: "Utan tvekan bör färre stora fordon minska antalet olycksfall på vägarna. Då man inte längre måste köra om de långa fordonsekipagen förbättras trafiksäkerheten automatiskt."

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle;

Fru talman! Först vill jag säga tiU herr Magnusson i Kristinehamn, som åberopade en mängd länder i Europa såsom Belgien, Luxemburg m. fl., att dessa länder har en helt annan geografisk struktur än vårt land. De är tätbefolkade och mindre till sin yta. Sverige har en annan geografisk utsträckning. Det kan inte vara rimligt att göra sädana jämförelser.

Sedan vill jag till herr Magnusson också säga att det i dag ute i en del europeiska länder faktiskt diskuteras om övergäng till 19 meters fordonslängd. Man har kommit underfund med att det finns vissa transportekonomiska skäl som talar för att det inte är helt lämphgt med 18 meters längd. Vi får väl se vad denna diskussion resulterar i så småningom. Det går alltså inte för motståndarsidan att bara åberopa dessa länder såsom positiva. Vidare vill jag hävda att det ur trafiksäkerhetssynpunkt är värre att köra om tre l8-metersfordon än tvä 24-metersfordon.

Till herr Lindahl, som citerade trafiksäkerhetsverkets chef, vill jag säga att jag här har ett utdrag av vad trafiksäkerhetsverket har yttrat i de här frågorna. Både statens väg- och trafikinstitut och trafiksäkerhetsverket har ansett att det inte finns någon bakgrundsvariabel som kan åberopas för att klart utkristallisera att det ofta är länga fordon som är inblandade i trafikolycksfall. Det kan emellertid precis lika gäma vara de korta fordon som jag nämnde, dvs. fordon på 12,5 meter. Det finns alltså inga klara utvärderingar, men när en lastbil är inblandad i en olycka har man en viss benägenhet att kalla den för långtradare, oavsett längden på fordonet. Det vore bra, om beslutsfattarna lärde sig vad en långtradare är och vad ett närtrafikfordon är.

123

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerh eten m. m.

124

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle: Fru talman! Jag vet inte riktigt vilken större skillnad det i och för sig är mellan den geografiska strukturen i Sverige och i sädana länder som Italien och Västtyskland — de utgör ju också stora geografiska omräden, för att inte tala om Förenta staterna, som har ett betydligt större geografiskt område än Sverige, men där man ändå förespråkar betydligt kortare fordon än vad vi har här.

Herr Komstedt vet väl — han har ju också tagit del av undersökningen Bilismen i samhället — att det just är den stora längden på fordonen som de fiesta av trafikanterna upplever såsom mycket besvärlig. Inte mindre än 70 procent av alla dem som intervjuades ansåg det vara mycket irriterande att köra om lastbilar med släp.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Fru talman! Låt mig bara säga till herr Magnusson i Kristinehamn att Sveriges yta och folkmängd skiljer sig avsevärt frän Italiens och Tysklands. Det är detta skäl som jag har åberopat i det sammanhanget; det väsentliga är ju att vårt land till stora delar är synnerligen glest befolkat, varför man här inte kan åberopa samma skäl som kan åberopas i ett tätbefolkat land.

Det kanske också har något med vår välståndsökning att göra. Vi brukar åberopa att vi ligger före många av de länder som herr Magnusson nämnde. Skall vi fortsätta vägen mot välståndsökning, kanske vi måste ta hänsyn till de här frågorna.

Fru andre vice talmannen anmälde att herr Magnusson i Kristinehamn anhållit att tUl protokoUet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare replik.

Fru THUNVALL (s);

Fra talman! Jag skall be att något senare fä kommentera det som nu senast sades här.

Det stora antalet motioner i trafiksäkerhetsfrägor som riksdagen varje är har att behandla visar, såsom jag ser det, på angelägenheten av att dessa frågor får en framskjuten plats i debatten liksom att man inte fär förtröttas i informationen till allmänheten om medverkan för ett trafiksäkrare Sverige. Snarare bör den informationen ytteriigare ökas. Många krafter verkar också i den riktningen, och ett gott arbete uträttas. Ibland kanske man drabbas av pessimism när enkla åtgärder som t. ex. i ett lokalt område skulle minska risken för trafikolyckor ändå inte genomförts. Förslag avslås på obegripliga formella grunder. Sådana oförståeliga händelser får emellertid inte avskräcka frän fortsatt engagemang för ökad trafiksäkerhet.

Fra talman! Det jag nu har anfört har inte anknytning till nägon av de motioner som i dag behandlas men utgör ett viktigt inslag i det trafiksäkerhetsarbete som t. ex. bedrivs ute i kommunerna. Jag skall därför inte vidare utveckla det nu, även om det skulle vara av intresse att fä veta hur man bedömer värdet av det arbete som bedrivs av de kommunalt tillsatta trafiksäkerhetskommittéerna.

Jag hade först tänkt beröra ett par problem som bl. a. gäller att skydda barn i trafiken. Pä en enkel fräga, som jag i november 1972 ställde till kommunikationsministern angående barncyklarnas utrustning, fick jag ett från min synpunkt positivt svar. Det gällde utrustning med bl. a. hastighetsmätare på barncyklar. Statsrådet meddelade att trafiksäkerhetsverket undersökte vilka krav som borde ställas pä cyklar bl. a. i fråga om utrustningen och att barncyklarnas utrustning därvid givetvis skulle beaktas. Vidare upplystes att NTF genomförde en kampanj Säker cykel 72 för att bl. a. stimulera skolelevemas intresse för den egna cykeln och dess utmstning.

Min erfarenhet efter detta tillfälle ger mig anledning att uttala det önskemålet att en sädan kampanj dels fortsätter — nu har vi nästan hunnit tUl slutet av 1973, men jag hoppas att en liknande kampanj igångsattes —, dels breddas så att den når ut tiU Hem- och skola-föreningarna och tUl föräldrarna till barn i förskoleåldern liksom till cykelförsäljare och hknande.

Min fråga den gängen föranleddes givetvis av en speciell händelse, men dess bättre utan att någon olycka då inträffade. Men, fru talman, strax efteråt inträffade en olyckshändelse med dödlig utgång, där en pojke var sä upptagen av sin hastighetsmätare på den nya cykeln att han inte uppmärksammade en bil utan körde rätt på den.

Kammarens ledamöter kan då lätt tänka sig min förskräckelse när jag för någon månad sedan i en tidning fick läsa om en vinst tUl en femårig pojke i samband med en tävling som någon sparbank hade anordnat. Gossen fick välja ut en cykel hos en sporthandlare men önskade också en hastighetsmätare på cykeln, en begäran som, som tidningen säger, arrangörerna "inte kunde säga nej till". Den vinsten kan komma att stå den lille dyrt. Jag hoppas att så inte blir fallet.

Fra talman! Utskottet har vid sin bedömning av motioner i detta ämne hänvisat till den utredning som för närvarande överväger dessa frågor inom trafiksäkerhetsverket, vilket också-statsrådet gjorde i sitt svar till mig förra året. Jag har i dag velat understryka angelägenheten av att nägot sker snabbt innan sådan farlig utrastning kanhända blir standard pä barncyklarna.

I trafikutskottets betänkande har man allvarligt prövat även övriga förslag till ökad trafiksäkerhet som motionsvis har framlagts. Många av problemen har behandlats även tidigare år och är föremål för prövning och utredning, t, ex, förbud mot omkörning av skolbussar som stannat för av- och påstigning, för att ta ett enda exempel.

Det är också tiUfredsställande, som jag ser det, att Nordiska trafiksäkerhetsrådet prövar frägan om skyldighet för gångtrafikant att bära reflexanordning eller lykta vid färd i mörker. Jag hoppas pä en gemensam nordisk lagstiftning på området. Den propagandaverksamhet som bedrivits får inte upphöra i väntan på ett sådant förslag. Vi som arbetar med detta ser vissa resultat av kampanjer och liknande, men jag tror ändå att en lagstiftning kan bli nödvändig.

Motionerna om obligatoriskt användande av bilbälte har visserligen avstyrkts, men utskottets meddelande att en proposition med sådana bestämmelser är att vänta under våren 1974 är för mig det mest positiva

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerh eten m. m.

125

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

svaret i dag pä min motion.

Det beslut om fastställande av fordonslängden till 24 meter som riksdagen fattade för några år sedan har jag alltid ansett olyckligt. Jag har redan tidigare motionsvis hemställt om en ändring. Jag har viss anledning förmoda att den översyn som har skett efteråt har haft samband med de motioner som jag varit med om att väcka. Jag vill alltså pä den punkten instämma i vad herr Lindahl yttrade.

Herr Komstedt påstår att massmedia givit en felaktig bild av förhållandena och därigenom påverkat motionärerna. Men naturhgtvis är det utvecklingen mot aUt fler länga fordon på våra vägar som föranlett motionerna och som medfört att utskottet i är har en nägot annan skrivning än föregående år. Jag kan förstå herr Komstedts vilja att ge sken av att det är massmedia som här utövat en påverkan. Men jag kan försäkra att jag absolut inte blivit påverkad av massmedia. Mitt ställningstagande bygger på egna erfarenheter och på de erfarenheter som jag fått del av frän andra personer som kör bil oftare än vad jag kan göra. Bilisterna irriteras över, som herr Magnusson i Kristinehamn framhöll, de omkörningar av längre fordon som förekommer på vägarna. Och, herr Komstedt, det är på Norrlandsvägar jag åker.

Om en lagändring skulle medföra att vi fär flera l8-metersfordon, sä måste ju dessa ändå håUa ett visst avstånd, och därigenom blir omkömingssträckoma kortare. Men jag vill gärna se också den utveckling som herr Lindahl berörde, nämUgen överföring av gods från väg till jämväg. I motsats tiU de reservanter som står bakom reservationen 1 anser jag det vara värdefullt att riksdagen härvidlag ger sin mening till känna, och jag ansluter mig helt till utskottets hemställan pä den punkten. Jag kan för min del inte heller instämma i de synpunkter som framförts i reservationerna 2 och 3.

Fru talman! Som jag sade i början av mitt inlägg anser jag dessa frågor vara synnerligen angelägna. Även om jag i korthet berört endast några av problemen förväntar jag mig, hksom jag förmodar att även utskottet gör, att den kommitté av sakkunniga som skall utreda trafiksäkerhetsfrägorna skall kunna framlägga förslag som avsevärt kommer att förbättra trafiksäkerheten i vårt land, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan pä alla punkter.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag finner det föga lönsamt att föra någon debatt med fru Thunvall. Hon talade om "den ökning tUl 24 meter som man nu vill ha".

Fru Thunvall! Det handlar faktiskt om att man vill sänka den tillåtna längden från 24 meter till 18 meter. När den nuvarande bestämmelsen infördes för nägra är sedan fanns det inte någon bestämmelse om hur långa fordonen fick vara, och man införde då 24-meterslängden. Nu vill man minska den längden ytterligare. När man är så dåhgt insatt i frågan, är det icke lönsamt att fortsätta diskussionen.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Fra talman! När vi fattade detta beslut gällde det längden av lastfordonen. Det var det jag talade om, och jag var emot det beslutet när

det fattades. Sedan dess har jag flera gånger motionerat om bestämmelser angående fordonslängder som sammanfaller med de intemationella. Detta har också herr Magnusson i Kristinehamn talat om flera gånger i dag. Jag anser att vi i vårt land mycket väl skulle kunna klara oss med den längden och att det var fel att vi gjorde den här ändringen den gängen.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Fru talman! Riksdagen har bara fattat ett beslut i denna fråga. Tidigare hade man icke nägon fastställd gräns för fordonskombinationers längd, men riksdagen fattade för nägra är sedan beslut om denna begränsning till 24 meter. Endast vid detta tUlfälle har riksdagen fattat beslut i frågan.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Fru talman! Det är riktigt som herr Komstedt säger att man dä skulle fastställa en gräns, eftersom vi tidigare inte hade nägon. Men det var olyckhgt att vi inte redan då bestämde oss för 18 meter. Det är denna gräns jag har kämpat för under alla dessa är.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Herr GUSTAVSSON i Ängelholm (s):

Fru talman! I trafikutskottets betänkande nr 23 behandlas en hel rad motioner med anknytning till trafiksäkerheten. Med den ansvällning som trafiken på våra vägar numera har fått står det också helt klart att dessa frågor måste ägnas allt större uppmärksamhet. Trafikolyckorna är mänga, och varje är omkommer ett stort antal människor och andra blir invahdiserade, kanske för hela hvet. Allt som kan göras för att nedbringa antalet trafikolyckor bör därför göras, ju förr desto hellre.

En mycket starkt bidragande orsak till det stora antal olyckor som sker är säkerligen den tunga godstrafiken. EnUgt uppgifter som jag såg häromdagen är lastbilar inblandade i mer än 20 procent av alla dödsolyckor pä våra vägar, trots att lastbUarna utgör bara 6 procent av bUbeståndet. De långa fordonstågen på våra vägar försvårar ofta omkörningar och innebär betydande risker i trafiken. Det kan man inte komma ifrån.

I motionen 477 har motionärerna också framhållit att en första nödvändig åtgärd borde vara att snarast skära ned fordonslängden från 24 till 18 meter. Det skulle enligt vår mening innebära ett viktigt steg mot en säkrare trafik. Jag kan heller inte finna det rimligt att vi här i vårt land skall avvika från aUa övriga europeiska länder, där man har 18 meter som maximal längd.

Vårt land är det mest generösa när det gäller fordonslängden, och det finns inte någon anledning att fortsätta därmed, utan det borde vara angelägnare att skära ned till en rimhgare längd, som bättre kan anpassas till våra vägar och till rådande trafikförhållanden. Vid sin behandling av motionen har utskottet ställt sig positivt och funnit att starka skäl talar för att en sådan minskning kommer till stånd. Utskottet finner det också önskvärt att det pågående utredningsarbetet påskyndas så att resultatet snarast kan redovisas.

Med anledning av detta positiva stäUningstagande från utskottsmajori-

127

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

128

tetens sida finner jag inget skäl att utveckla debatten vidare utan ber, fru talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan på denna punkt.

Herr SELLGREN (fp):

Fru talman! Mitt anförande kommer att begränsas till frägan om den maximala längden för fordon här i landet. En del av vad jag kommer att säga är redan sagt, men då jag har en hel del sakuppgifter att komma med, ber jag att få framföra det jag tänkt.

Ar 1967 infördes i värt land en begränsning av den tiUåtna längden för fordonskombinationer till 24 meter. Diskussionen stod då mellan 22 och 24 meter. Främst med hänsyn tiU konsekvenser inom skogsbruket valdes 24 meter som gräns. Med anledning av motioner — åtminstone under ett par år - uppdrog riksdagen är 1970 åt Kungl. Maj;t att insamla erforderhgt material för en förnyad bedömning av frågan med hänsyn både tiU trafiksäkerhetsriskerna och till de ekonomiska konsekvenserna. Frågan har alltsedan dess genom väckta motioner varit en följetong i rUcsdagens arbete.

Vad motionärerna framhållit är de tänkbara trafiksäkerhetsriskerna med 24-meterslängden. Den för kontinenten gällande 18-meterslängden anses också utgöra ett starkt motiv för att samma begränsning skall gälla i värt land. Det framgick ju klart av herr Lindahls anförande liksom av herr Magnussons i Kristinehamn: båda vill sätta likhetstecken mellan förhållandena i utlandet och i värt eget land. Det är en självklarhet att alla åtgärder som man med säkerhet vet medför ökad trafiksäkerhet bör vidtas. Men ännu har dock ingenting framkommit som bevisar att ett ensidigt beslut om kortning av fordonslängden till 18 meter ger utslag i ökad trafiksäkerhet, och man har heller inte utrett vilka andra effekter som blir följden av ett sådant beslut.

TiU att börja med vill jag påstå att en regel som gäller pä den trafikintensiva kontinenten givetvis inte behöver vara lag för den inom stora områden annorlunda trafikstrukturen i värt eget land. Vi har lägre trafikintensitet relati-vt sett, och dessutom större avstånd mellan landets olika delar. Herr Magnusson upprepade bestämmelserna i ett antal länder, men det kan i sig inte tas som bevis för att vi måste ha samma fordonslängd i vårt eget land. Här instämmer jag med herr Komstedt. Enhetslasttrafikens utveckhng kan också på sikt komma att påverka fordonslängden. 18 meter är i det hänseendet opraktiskt. Jag häller det inte för osannolikt att man ute på kontinenten kommer att ompröva 18-meterslängden.

De flesta fjärrtrafikbilar i yrkestrafik håller sig inom 18-meterslängden. De längre ekipagen förekommer framför allt för specialtransporter mellan orter där järnväg inte kan anUtas, Främst gäller det inom skogsbruket. Dessa bilar passerar oftast inte ens den egna länsgränsen.

Den bästa trafiksäkerhetsbefrämjande åtgärden är att hålla en vägstan-dard som svarar mot nyttotrafikens behov.

Jag finner det egendomUgt att utskottet, efter att ha åberopat de utredningar som gjorts i sammanhanget hos statens trafiksäkerhetsverk och statens väg- och trafikinstitut, kan skriva att starka skäl talar för en minskning av högsta fordonslängden. Dessa utredningar innehåller nämli-

gen inte nägot som styrker utskottsmajoritetens påstående. Jag viU citera ur väg- och trafikinstitutets rapport beträffande fordonslängden: "Som omnämnts i avsnitt 6 'Tunga fordonskombmationers förekomst i trafiken' saknas för närvarande aktuella uppgifter om fordonskombinationers längdfördelning i den vanhga trafiken. Samband mellan längd, olycksrisk och faktisk olycksinblandning kan därför ej erhåUas," Det är aUt,

I utredningen påpekas också att de största andelarna kombinationer finns i grupperna 16-18 meter och 22-24 meter, EnUgt uppgifter jag har inhämtat finns det i landet 8 000-10 000 fordonskombinationer på 24 meter bland totalt 65 000 lastbUar med en totalvikt över 3,5 ton.

Förekomsten av de till synes förhathga 24-metersfordonen är alltså betydligt mindre än vad man synes vilja göra gäUande, När man talar om långa fordon, verkar det som om samtliga lastbilar som går någon sträcka är minst 24 meter långa!

Jag finner det mycket angeläget att Kungl, Maj;t mte genom ytterhgare riksdagsbeslut tvingas att forcera utredningsarbetet, så att man nödgas avvika från de riktlinjer riksdagen enades om 1970, Konsekvenserna blir eljest sannohkt helt andra än vad motionärerna avsett.

Låt mig peka pä några följder av ett bifaU tiU motionärernas krav, som i förlängningen hgger i majoritetens yttrande.

Först och främst ökar, som tidigare angivits, antalet bUar på våra vägar. Det kommer man inte ifrån. Herr Komstedt nämnde att tvä bUar utbyts mot tre, en ökning alltså med 50 procent. Man kan vara försiktigare och säga att tre 24-meterskombinationer svarar mot fyra l8-metersfordon. Det stämmer med tidigare uppgifter jag har fått om en 30-procentig ökning av den här gruppen fordon.

Transportkostnaderna ökar med mellan 20 och 30 procent för skogs-och gruvindustrin. Järnvägen är inte i aUa sammanhang alls det alternativ för sådana här transporter som motionärerna tror sig finna. Både herr Lindahl och fru Thunvall svävar i viss okunnighet om vilken omfattning en överföring till järnväg kan få. Medeltransportsträckan är nämhgen för rundvirke ca 65 kilometer — det är mget normalt järnvägstransportavstånd — Och bara 10 procent av rundvirket fraktas längre sträckor än 120 kilometer.

Den beräknade ökningen av transportkostnaderna för näringslivet i stort vid en övergång tiU 18 meters total fordonslängd är 200 miljoner kronor per är, varav ca 100 mUjoner kronor faUer på skogsnäringen. Det här är aUtså en precisering av vad herr Komstedt tidigare anförde. Vilka av mina riksdagskolleger inom stödområdet anser att en sädan pålaga är regionalpolitiskt vettig? För 200 miljoner kronor per är till förbättring av trafikmUjön kan man fä betydUgt effektivare insatser för ökad trafiksäkerhet.

Genom de ökade transportkostnaderna minskas också möjligheterna att utnyttja de knappa skogstillgångar som finns i norra Sverige, Den s. k, nollzonen flyttas ytterligare söder- och österut med kraftigt minskade arbetstillfällen som följd. Äter en fråga för mina kolleger inom stödområdet att ta ställning tiU.

Gör man jämförelser med utlandet bör man också hålla i minnet att i

Nr 141

Onsdagen den ■ 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

129

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

dessa länder finns inte nägon motsvarighet till vår 106 § i vägtrafikförordningen, som herr Komstedt försökte belysa. Ändrade förhållanden meUan axeltryck och avstånd meUan axlar och boggin skulle heller inte gagna transporter av gods som har låg volymvikt. Dit hör bl, a, randvirke. Även om vi skulle förstärka broar som har låg bärighet och höja aUa viadukter är det inte ur trafiksäkerhetssynpunkt rådhgt att tillåta höga laster.

Som ytterhgare skäl för att man inte bör göra ett politiskt hastverk vid bedömningen av största tillåtna fordonslängd på våra vägar vill jag erinra om att en ökning av antalet bUar för samma transportarbete också ökar energiförbrukningen — en åtgärd som i dagens situation inte kan te sig särdeles välbetänkt. Bränsleförbrukningen beräknas nämligen öka med 25 procent.

Med det här inlägget har jag velat betona nödvändigheten av att Kungl. Maj:t ges det rådrum som erfordras för att få en allsidig bedömning beträffande fordonens maximilängd. Den skrivning som utskottsmajoriteten gjort har ute i landet uppfattats som en klar bestäUning på ett förslag om 18 meters längd och att man i det kravet uteslutande lagt trafiksäkerhetsaspekter, vilket också bekräftats i debatten här i dag. Detta har väckt berättigad oro, och det är därför angeläget att det betonas att utredningen, som vi beställde år 1970, skall ta hänsyn tUl såväl trafiksäkerhetsriskerna som de ekonomiska konsekvenserna.

Med det ber jag, fru talman, att få yrka bifall tUl reservationen 1.

130

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag sade här i mitt första anförande att starka ekonomiska intressen läg bakom införandet av en högsta längd av 24 meter för landsvägsfordon och att det är på det hållet som man är påtagligt oroad av den diskussion som förs om att den högsta tillåtna längden skulle minskas till 18 meter. Jag vill inte göra herr SeUgren tiU talesman för dessa intressen, men jag vill påpeka att det naturligtvis är nödvändigt att vi fär en diskussion i denna fräga som inte i första hand tar hänsyn tUl de ekonomiska intressena. Den bör i första hand ta hänsyn tiU de rent trafiksäkerhetspolitiska aspekterna.

Herr SeUgren gjorde gällande att de största långtradarna främst förekommer i Norrland, där man har stor nytta av möjligheten att utnyttja den högsta tillåtna längden, och att övriga Sverige kanske inte sä mycket berörs av dessa långa fordon. Med anledning härav skulle jag — trots anmärkningen mot massmedias roll i detta sammanhang - vilja citera följande som stod i en kvällstidning i vintras;

"Det måste göras något åt långtradarnas hemska kompiskörning. Sex 24-metersbjässar i rad norr ut pä E 4 genom Sörmland är ingen ovanlig syn.

Ännu värre är det på E 6 på torsdagskvällarna. Min rekordnotering lyder på 11 (elva) långtradare nästan kopplade som ett godståg. De körde norr ut mot Halmstad en torsdagskväll den gångna hösten.

Enbart lastbUarna var tillsammans nästan 275 m långa. Med 10 meters lucka meUan bilarna är vi uppe i bortåt 400 m. Alltså ett 400 m längt godståg med kanske 1 200 tons last på allmän väg.

Tänk efter, och ni tycker som jag: Det är inte klokt!

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Fru talman! Det föreligger inga skUlnader meUan herr Sellgrens och min uppfattning när det gäller ökningen av antalet lastbilar. När herr SeUgren säger att tre långa fordon motsvaras av fyra korta räknar han med utgång från de viktuppgifter jag angav på TV-skärmen. Min uppgift att tre korta fordon ersätter två länga bygger på lastvolymen för de flaklängder som jag åberopade.

Herr Gustavssons i Ängelholm uttalande att lastbUar är inblandade i 20 procent av aUa trafikolyckor är väl riktigt, men det föreligger ingen statistik över hur stor del av dessa olyckor som är förorsakade av lastbilar. Man kan inte gärna kritisera det förhäUandet att det finns lastbilar ute på vägarna. Detkan vara personbilstrafiken som är upphov till dessa olyckor. När man handskas med statistik och siffror skall man vara litet försiktig. Man kanske kan säga att de knappa väganslagen gjort att vi inte förmått bygga ut vårt vägnät i den utsträckning som borde ha skett, vilket medfört att det blivit trångt på vägarna. Den yrkesmässiga trafiken får nu bära hundhuvudet för detta, eftersom ingen vågar hävda att det är för mänga personbUar på våra vägar och att detta kunde vara orsaken tUl olyckorna. Att skylla på lastbUarna är ett behagligt sätt att komma ifrån detta problem.

Med anledning av herr Magnussons i Kristinehamn framhållande av trafiksäkerhetsargumentet vill jag säga att vi pä vårt håll inte är negativt inställda tUl att, om det kommer fram klara belägg för att trafiksäkerheten skulle tjäna på det, överväga åtgärder i den riktning han anger. Men det finns beträffande den tyngre landsvägstrafiken inget dokumenterat belägg för att de långa fordonen skulle orsaka flera olyckor än de kortare.

Man kan till sist notera att det är en motion från vänsterpartiet kommunisterna som nu vunnit gehör hos den socialdemokratiska utskottsmajoriteten.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Herr LINDAHL (s) kort genmäle:

Fru talman! Herrar Komstedt och SeUgren representerar med all önskvärd tydlighet företagsamheten i denna debatt, och det har de naturligtvis all rätt att göra. För mig har emeUertid hela tiden trafiksäkerheten stått i centrum för denna debatt. För transportmarknaden framstår det självfallet som ett önskemål att utnyttia långa fordonståg för rationellare transporter. Jag kan i och för sig förstå det argumentet. Oaktat detta måste det frän trafiksäkerhetssynpunkt vara ett naturligt krav att begränsa längden på fordon som används i vägtrafik. Äv trafiksäkerhetsskäl och även för att underlätta samtrafik med andra europeiska länder i framtiden bör längden pä fordon som används i trafik på svensk väg bestämmas tUl högst 18 meter. Detta är min uppfattning, som jag bygger i första hand på de trafiksäkerhetspohtiska skäl som vi har diskuterat i trafikutskottet.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Fru talman! När man inte har tillräckligt starka skäl vill man göra segregationer och placera in folk i ohka fållor. Det gjorde herr Magnusson i Kristinehamn och det gjorde herr Lindahl. Det är en felaktig attityd i en

131

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

seriös debatt, tycker jag.

Det ligger starka ekonomiska intressen i bakgrunden, säger herr Magnusson. Hert SeUgren representerar företagsamheten, säger herr Lindahl. Jag står inte här som talesman för företagsamheten eller för några ekonomiska intressen. Jag talar för en sak som är angelägen, och jag har betonat att man måste göra både en bedömning ur trafiksäkerhets-synpunkt och en ekonomisk avvägning.

Har inte samhäUet, herr Magnusson i Kristinehamn, ekonomiska intressen? I en totahtär stat, där lönsamheten inte räknas, spelar det väl ingen roU, men även i vissa sådana länder börjar man räkna med vinst. Vad som ekonomiskt sett är nyttigt för ett företag är oftast nyttigt för samhället.

Jag har inte velat göra avkall pä trafiksäkerheten, men jag har med siffror velat bevisa de ekonomiska följderna av en förkortning av fordonslängden från 24 till 18 meter för näringslivet och för oss själva. Jag har också betonat att man skall ta hänsyn tUl trafiksäkerhetsriskerna. Men herr Lindahl bara tycker. Han har inte bemött mig med ett enda sakskäl. Han säger bara att det finns starka sakskäl. Men det finns inte ett enda statistiskt bevis, utan det är bara ett tyckande om självklarheter hit och dit. Om jag fär tycka någonting, sä är det att man bör komma med bevis också frän det hållet. Jag skaU inte alls hesitera inför att gå med på en ändring av fordonslängden när man har lett i bevis att det är nödvändigt och fått en riktig avvägning i den här frågan. Trafiksäkerheten är hka angelägen för mig som för herr Lindahl.

Det är klart, herr Magnusson i Kristinehamn, att man en lördagskväU kan stå vid E 4;an i Sörmland, utanför Sundsvall eUer utanför Stockholm och räkna långtradare, men det är mte det saken gäller. 400 meter 24-meterslängtradare motsvaras vid 18 meters längd av 520 meter. Kompiskörning är en undervisningsfråga och berör inte fordonslängden.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag sade att det var starka ekonomiska mtressen

inblandade i denna fräga, men jag tillade att jag inte tror att herr SeUgren

vUl göra sig tiU tolk för dem. Herr SeUgren missuppfattade mig.

Vad beträffar ekonomiska intressen som sådana ärjag anhängare av att

samhällsekonomiska synpunkter skall få göra sig gäUande i denna fråga

Uksom i andra frågor.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Det beriktigande som herr Magnusson i Kristinehamn gjorde kan jag helt instämma i.

132

Herr ÅKERLIND (m):

Fru talman! Reservationen 2 angående rekommenderade farter har herr Clarkson tidigare talat för, men jag vill läsa upp nägra rader ur den:

"Det torde vara allmänt omvittnat att de generella hastighetsbegränsningarna i stor utsträckning ej respekteras av bUisterna. Detta kan bl. a. bero pä att dessa begränsningar med hänsyn till växlingen i trafikintensiteten under dygnet framstår som mer eller mindre obefogade. Trafikan-

terna är emeUertid oavsett fartbegränsningsskyltar skyldiga att anpassa farten tiU rådande förhållanden. Det synes därför enhgt utskottets mening lämpligt att besluta att för alla vägar utanför tätorter uppsatta begränsningsskyltar endast anger rekommenderad högsta fart och att överträdelser av dessa rekommenderade farter endast skall beivras om de varit orsak till trafikolycka."

Jag skulle kunna fortsätta och i det stycket läsa in första raden i reservationen 3 som också herr Lindahl, som har gått emot reservationen 2, står för; "Allmän enighet torde råda om att bestämmelser som ej åtlyds gör mer skada än nytta."

Det är här fråga om att få en smidigare tillämpning av dessa fartgränser, som herr Clarkson sade. Nu förklarade herr Lindahl att hastighetsbegränsningarna håller antalet olyckor nere. Alldeles riktigt. Jag har själv varit med och kämpat för att man inom ett tätortsområde skuUe fä farterna sänkta frän 50 tUl 30 kilometer i timmen just därför att riskerna skuUe hällas nere. Vi gick ända till kommunikationsministern som nu sitter här i sin bänk, men vi kunde inte få igenom det förslaget.

Men utanför tätorter, där kanske ingen bU syns på flera hundra meters avstånd, måste bilisten ändå på grand av dessa fasfa bestämmelser sitta och köra i en betydligt lägre fart än han annars skuUe hålla, för att han inte skall riskera att få bota för överträdelse av fartgränserna. Utskottsmajoriteten vill inte gå med på en ändring sä att man här får en smidigare tUlämpning. Det är där jag tycker att det är väldigt befogat med en ändring.

I stället har det här talats om ökad trafikövervakning och om att I 300 poliser är ute och övervakar trafiken pä vägarna, framför aUt med tanke pä hastighetsbegränsningarna. Men oerhört många bland Sveriges folk som är ute och kör pä vägarna överträder dessa hastighetsbestämmelser. Det är inte fråga om tusental eller tiotusental, det är fråga miljoner människor. Skall man effektivt övervaka dessa fartgränser, då räcker det inte med hela svenska poliskåren, den saken är klar.

Man skall, tycker jag, sluta upp med att ständigt trakassera trafikanterna. Nu är det väl fråga om nya trakasserier, efter vad vi har hört, när det gäller obhgatorisk användning av bUbälten. Jag hoppas att ett sä dumt förslag inte kommer inför riksdagen. När får vi i stäUet klara, entydiga bestämmelser om hur en väg skall se ut, bestämmelser som vägverket är skyldigt att efterleva?

Herr Lindahl sade att försöksverksamheten skall avvaktas. Försöksverksamheten med hastighetsbegränsningar har nu pågätt i flera år, men det tycker inte utskottsmajoriteten är tUlräckhgt. Detta bör ses mot bakgrunden av att samma ledamöter inte vill vara med om att försöksverksamhet med rekommenderade farter påböqas. Jag tycker att det närmast är en skandal. Det visar förakt för väljarna, eftersom nästan alla väljare, oavsett parti, som kör bU åker betydUgt fortare än de skyltade farterna utanför tätorterna. Med andra ord; De kör efter eget omdöme redan i dag. Men då tycker jag att vi bör anpassa lagstiftningen efter väljarnas önskemål och avsluta försöksverksamheten med att omvandla nuvarande fartgränser utanför tätorter tiU rekommenderade fartgränser. Jag hoppas att inte utskottsmajoriteten är rädd för att det

Nr 141

Onsdagen den

28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

133

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

skuUe visa sig gå bra.

Det har också sagts att fartgränserna gör nytta. Givetvis — sänker man fartgränsen till noll, så gör den lOO-procentig nytta. Sedan bhr det ju en differentieringsfråga var man vill sätta gränsen. Men låt oss slå fast att bästa sättet att öka trafiksäkerheten är att bygga trafiksäkrare vägar.

Fru talman! I övrigt vUl jag yrka bifall till reservationen 2.

Herr LINDAHL (s):

Fru talman! Reservationen 2 bygger ju på en motion av herr Åkerlind, och han vidhåller uppfattningen att man bara skall rekommendera fartgränser. Jag har den rakt motsatta uppfattningen — jag vUl inte ha nägon uppmjukning, utan i stället att nu gäUande fartgränser skall bättre respekteras genom en ökad trafikövervakning. Det är pä den vägen jag tror att vi kan bringa ner antalet olycksfall i trafiken, och jag har alltså rakt motsatt uppfattning mot herr Åkerlind.

Jag hade tänkt ge en rephk också tiU herr SeUgren, som hävdar att vi inom utskottsmajoriteten inte har nägra skäl för värt stäUningstagande. Låt mig bara konstatera att utskottsmajoriteten har velat skynda på när det gäller detta viktiga område. Jag erkänner att vi är ivriga och att vi är oroade av utvecklingen. Om vi lyssnar tiU folk som vi kommer i kontakt med skall vi, tror jag, finna att detta med de långa lastbUskombinationer-na är ett av de problem man oftast möter och som väcker oro.

Från utskottsmajoritetens sida har vi velat peka på att detta är angeläget och viktigt, och jag tycker att reservationen I andas en långt driven försiktighet. Trafiksäkerhet vill vi alla i princip gynna, och vi är också beredda att betala det pris som det möjligen kan kosta att åstadkomma denna förbättrade trafiksäkerhet.

Herr ÅKERLIND (m);

Fru talman! Herr Lindahl påminner om käringen mot strömmen i den gamla berättelsen. Trots alla bevis för att svenska folket icke följer de fartgränser som nu gäller och att fartgränserna redan i dag i mycket stor utsträckning fungerar som rekommenderade farter, sä vägrar herr Lindahl att erkänna faktum och tror bara på den trafikövervakning som icke kan fungera som herr Lindahl viU ens med alla Sveriges pohser ute pä vägarna.

Herr SELLGREN (fp):

Fru talman! Herr Lindahl gjorde sig skyldig tUl en Uten förenkling när han sade att jag påstått att utskottsmajoriteten inte har några skäl för sitt ställningstagande. Att "tycka" att långa fordon är en trafiksäkerhetsrisk kan vara ett skäl. Men vad jag har velat framhålla är att det inte finns något utredningsmaterial som bevisar trafiksäkerhetsriskerna med de längre fordonen, och det stäUde jag mot de många uppgifter jag själv har beträffande följderna av en förkortning av maximilängden tUl 18 meter. Det var den mätningen jag redovisade.

Överläggningen var härmed slutad.

134

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Persson i Heden m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Persson i Heden begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Trafiksäkerheten m. m.

Den som vUl att kammaren bifaller trafikutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 23 punkten 4 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Persson i

Heden m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Persson i Heden begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 131

Avstår — 11

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6

Propositioner gavs pä bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Clarkson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaUer trafikutskottets hemställan i

betänkandet nr 23 punkten 6 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herr Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Clarkson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 279

Nej - 21

Avstår — 8

Punkterna 7-18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 19

Propositioner gavs pä bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Lindahl m. fl., och förklarades den förra

135

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Landskapsvård, m. m.

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i

betänkandet nr 23 punkten 19 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herr Lindahl m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lindahl begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 187

■ " Nej - 109

Avstår - 11

Punkterna 20-25

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

136

§17 Landskapsvård,m.m.

Föredrogs jordbmksutskottets betänkande nr 47 i anledning av motioner angående landskapsvård, m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:338 av herr Strömberg m. fl. (fp),

1973 ;797 av herr Strömberg m. fl. (fp), såvitt nu var i fräga,

1973:934 av herr Svanström (c) och fru Eriksson i Stockholm (s) vari föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställde dm utredning och förslag till skydd för den svenska eken samt

1973:1425 av herrar Persson i Heden (c) och Magnusson i Nennesholm (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att naturvårdslagens bestämmelser om täktverksamhet sägs över i syfte att ge kommimer och lantbraksnämnder tiUfäUe att alltid yttra sig över ansökningar om matjordstäkt i enUghet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. lämna motionen 1973:338 utan åtgärd,

2. lämna motionen 1973:797, yrkandena I, 3 och 4, utan åtgärd,

3. lämna motionen 1973:934 utan åtgärd samt

4. i anledning av motionen 1973:1425 som sin mening ge Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört angående tillständstvång för matiordstäkt.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s);

Fru talman! Centerpartisten herr Svanström och jag har väckt en motion tillsammans — sådant kan hända — med begäran om en utredning

och förslag tUl skydd av den svenska eken.

Den svenska eken har bhvit symbol för sparandet, men vem sparar eken? När man skaU bygga ett garage, en vägstump eller någonting annat är man ganska hårdhänt, och då faller den ena vackra eken efter den andra. Man bryr sig inte om vilket vackert träd det är. Jag är ingen fantast som skriker högt, om några almar, som ändå inte kan stå så länge, skall fällas. Men det herr Svanström och jag skulle vilja ha riksdagens hjälp med är inget tillfäUigt protesterande, utan det är en aktion som skulle vara väsentlig för hela vårt land, i synnerhet för Mälardalen och Mellansverige.

Utskottet viU att riksdagen skall lämna motionen utan åtgärd. Det är ett vanligt satt att klippa till motionärer på. Men utskottet erkänner ändå att eken är ett utomordentligt vackert inslag i den svenska landskapsbilden. Man kan ju naturfraserna nu, sä fhan kan formulera det på det sättet, men göra någonting för eken, det är htet svårare!

Det skydd som i dag finns för ekar mot skövling är ganska klent. I fjol avfärdades en motion i samma ämne med att naturvärdsverket hade avslagit en begäran om fridlysning av eken. Länsstyrelsen har möjlighet att se tUl att enstaka träd ell»r eji ekdunge kan bevaras. Men rör det sig om stadsplanelagda områden för vilka byggnadsplan är faststäUd kan inte länsstyrelsen avgöra någonting. Det finns .naturligtvis möjlighet enligt byggnadsstadgan att frälsa ett vackert träd, men man kan också gå skoningslöst tUl väga när man skall röja upp för att bygga. Dä plockas den ena vackra ekkronan efter den andra ned, och de kan inte komma tUlbaka. Och den vackra ekbacken, som pä hösten täcks av oUon, kanske i böqan på hösten av en del kantareller och på våren av sippor får vi inte tillbaka hur mycket vackra byggnader vi än uppför. Och den vackra silhuetten av en ek försvinner.

Utskottet heter jordbruksutskottet, men man har ändå inte brytt sig om det vackra trädet. Utskottets ledamöter är annars miljövänliga, men de har här varit litet loja. Utskottet har inte gjort nägon förfrågan huruvida naturvårdsverket i är är obenäget att fridlysa eken. Nu borde det ändå ha funnits större förståelse hos naturvärdsverket, eftersom vi helt nyligen fått veta att verket går ut med en mycket stor aktion för att rädda bokarna. Det gläder ett skånskt hjärta. Jag, som har gjort utflykter i bokskogen i min barndom och ungdom och upplevt hur underbar bokskogen är, är glad för det. Men det hindrar inte att man också kan vilja att ekarna här i MeUansverige skall få leva. Det behöver inte vara något antingen — eUer. Jag skuUe vilja att man gör samma kraftansträngning för att vi skall få ha kvar ekarna.

Jag har inte nöjt mig med utskottets magra avfärdande, utan jag har själv talat med företrädare för naturvårdsverket. Där fanns faktiskt förståelse. Jag förstår inte varför utskottet inte försökte tala med företrädare för naturvårdsverket i år. Man ansåg sig emellertid på naturvårdsverket ha bristande resurser, och man kunde därför inte ge sig in på en sådan aktion för ekarna. Man sade emellertid på naturvärdsverket att man redan i våras hade börjat planlägga en inventering av ädellövträden. Man skall räkna dem, se efter vilket bestånd som finns och undersöka om det över huvud taget är några chanser att finna regler för

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Landskapsvård, m. m.

137

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Landskapsvård, m. m.

att skydda dem. TiU ädellövträd hör först och främst eken, lönnen och asken och ytterligare en hel del av de vackraste träd vi kan se ute i markerna.

Naturvårdsverket har begärt uppgifter frän domänverket, från enskilda skogsägare, från stiftskogsägarna och från skogsvärdsstyrelserna. Vidare har verket gått ut tiU häradsallmänningarna och man har frågat fältbiologer och andra om just dessa träd, och det är aUdeles utmärkt.

Utskottet har i betänkandet, vid behandhngen av motionen, redovisat hur stort taxeringsvärdet av ekbeståndet är, men det säger ytterst litet om det verkliga värdet av dessa vackra träd.

Naturvårdsverket säger sig ha haft mycket stor nytta av AMS-medel, med vilka man har kunnat betala unga akademiker, som har rensat upp och inventerat i samband med räddningen av bokskogarna.

När vi i allmänna beredningsutskottet blev ense — det kunde vi bh ibland i det utskottet - om att bokskogarna skuUe räddas fick vi hela riksdagen med oss. Nu har vi inget allmänt beredningsutskott, men varför skall vi inte kunna satsa htet känsla ändå och försöka en aktion? Kan vi inte säga; Eken är ett mycket fint träd, kan vi inte fä det om inte fridlyst så ändå skyddat bättre än det är i dag, så att det inte utrotas och så att inte bestånden minskas?

Om man skall rädda nägot i detta sammanhang fär man inte vänta hur länge som helst, och jag tror därför att det skulle vara ett mycket stort stöd för naturvärdsverket — som säger sig ha intresse för detta — att få ett uttryck för riksdagens vilja att rädda eken. Eken finns inte i norr, och det fmns inte särskUt många ekar i söder heller, men i meUersta Sverige har -vi ekbestånd som är bland det vackraste man kan se. Lät oss ge naturvårdsverket i uppdrag att inventera och kartlägga beståndet av ekar, så att vi får klart för oss vilka vägar vi bör gä för att rädda dem. Bifall motionen 934, som herr Svanström och jag har väckt, och begär därmed en utredning för att rädda ekarna i Sverige!

Jag ber att få yrka bifall till motionen 934.

138

I detta anförande instämde herr Tobé (fp).

Herr SVANSTRÖM (c);

Fru talman! Socialdemokraten Nancy Eriksson och jag har en motion ihop — också sådant händer! Det tycker jag är enbart angenämt.

Jag kan helt och fuUt instämma i fru Erikssons hvfuUa och ytterst engagerade framställning. Möjhgen skulle jag vilja tillägga att vi i vår gemensamma motion också hänvisar tiU att i 19 § naturvårdslagen sägs att tillstånd från länsstyrelsen ej erfordras i fråga om bebyggelse inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan eller företag som skall prövas enUgt vattenlagen eller miljöskyddslagen. Det innebär att det för bevarande av bl. a. ekar och ekbestånd inom tätbebyggda områden vid ökad bebyggelse och i liknande sammanhang skulle vara angeläget med ett lagligt skydd. Det är väl framför allt i dessa nya bebyggelseområden som vi tycker det är onödigt att med betongklossar fylla ut det utrymme som kanske ursprangligen bestod av en vacker ekdunge. Vi bör väl vara överens om att vi på ett naturligt sätt bör få in

dessa ekar i den nya stadsplaneringen. Jag har många exempel på att sådant förekommer, men tyvärr finns det också exempel pä motsatsen.

Jag vUl, fru talman, bara säga att till skydd för den svenska eken, som är rotfast och mäktig och väl jämförbar med pinjeträdet i Italien eUer varför inte Redwoodträdet i CaUfornien, anser jag att vi bör kosta på oss en utredning.

Det är märkligt att tänka pä att mänga av dessa mäktiga, gamla, kraftiga ekar, som var med redan på Gustav Vasas tid, fortfarande är i sin krafts dagar i vår nuvarande atomälder. Sädana träd har sin givna plats också i dagens välplanerade samhälle.

Fru talman! Med detta ber jag att få instämma i yrkandet om bifall tUl motionen.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Landskapsvård, m. m.

I detta anförande instämde herr Carlsson i Vikmanshyttan (c).

Herr PERSSON i Heden (c):

Fru talman! Endast några få ord i den stress som tycks råda i kammaren under dessa mmuter!

Herr Magnusson i Nennesholm och jag har i en motion hemställt att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att naturvårdslagens bestämmelser på täktverksamhet ses över i syfte att ge kommuner och lantbraksnämnder tiUfälle att alltid yttra sig över ansökningar om matiordstäkt.

Nu har dess bättre också jordbraksutskottet nära nog i sin helhet tUlstyrkt denna motion. Det var inte bara för att yrka bifaU till jordbruksutskottets betänkande som jag begärde ordet, utan jag vUl helt kortfattat säga att den här frågan är så aktuell att jag vill här i kammaren starkt understryka vikten av att den prövning som är aviserad mätte företas med aU hast, så att det inte vidare inträffar sådana saker som har hänt i vida bygder, där åkermark inköpts — vilket det finns exempel pä i icke ringa utsträckning — och tUlstånd tiU matiordstäkt lämnats, viUcet gjort att stora områden förstörts. Jag har exempel på att sådant har skett i områden som Ugger i anslutning tUl aUmänna vägar och mindre tätbebyggelse. Sådant fär i fortsättningen inte äga rum. Vad det här gäUer är sålunda att de kommunala myndigheterna och lantbraksnämnderna ständigt bör yttra sig över ansökningar om täkttUlstånd för att sädan förstörelse skaU kunna stoppas.

Jag är glad över att jordbraksutskottet har tagit denna fräga under aUvarlig prövning och tUlstyrkt motionen. Jag ber att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! Fru Eriksson i Stockholm sade att hon hade upplevt det underbara i ekskogen. Om det var tillsammans med en centerpartist vet jag inte, men av hennes entusiasm att döma kan man misstänka det. För mm del har jag inte haft samma underbara upplevelser som fru Eriksson, men jag är ändå lika stark vän av ekarna, vare sig de stär enskUt eller i dungar. Vi har sådana också där nere där jag hör hemma. Men vi har också ett annat träd under vUket man kan uppleva underbara stunder, även om vi kanske inte upplever dem hka intensivt som fru Eriksson. Det

139

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Landskapsvård, m. m.

är boken. Att skydda bokskogen är hka viktigt som att skydda ekskogen.

Man har två vägar att gå. Antingen kan man införa total fridlysning av alla sådana träd eller också får man överlämna åt i första hand länsstyrelserna att skydda de områden som man anser bör skyddas. Det har länsstyrelserna fuU rätt att göra. Jag kan nämna för fru Eriksson att för att skydda vårt karakteristiska träd, boken, har länsstyrelsen i Malmöhus län nu utfärdat avverkningsförbud för bokskog. Länsstyrelserna kan göra precis likadant när det gäller att skydda ekskogar eller ekdungar — det har de fuU suveränitet att göra. För att skydda enstaka ek- eller bokträd i ett bebyggt område har man enligt byggnadsstadgan möjlighet — och man begagnar den också — att fridlysa dem för att fä htet natur mellan bostäderna. Och det är bara tacknämligt att man gör det, tycker jag.

Här har man alltså att välja mellan att totalt fridlysa eUer att gå mera tUlfälligt fram. Sädana myndigheter som skogsstyrelsen, domänverket och Vetenskapsakademin har avvisat en total fridlysning. De menar att den frägan bör avgöras av länsstyrelser, byggnadsnämnder etc. Eftersom de har, som jag sade, alla möjhgheter att bevara vad som bör bevaras — i detta faU gäller det alltså eken - har vi i utskottet ansett att det skyddet är fuUt tUlräckhgt. Jag kan försäkra fru ErUcsson att utskottets ledamöter - även hennes partivänner, som alla står eniga bakom betänkandet - är varma vänner av de gamla förnämliga ekbestånd som vi har i värt land.

Jag ber aUtså att fä yrka bifall tiU vad utskottet hemstäUt.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Fru talman! Herr Hansson i Skegrie var tydligen inte inne när jag sade att det där underbara hade jag upplevt nere hos herr Hansson, i bokskogen. Sä vi är nog inne pä samma känsloområde, men jag sade också att det bör inte hindra oss från att visa intresse även för träd som finns särskilt mycket här i Mellansverige.

När jag hörde herr Hansson i Skegrie säga att det går utmärkt bra att skydda boken, så vill jag framhåUa att för boken har naturvärdsverket gjort en särskild aktion. Och jag menar att verket skaU animeras tUl att göra motsvarande ansträngning när det gäller eken. Jag tyckte nog att det hördes pä herr Hansson i Skegrie att han var fullt med pä att stödja motionen, och jag fattar hans anförande mera som en tråkig plikt för honom att hålla fast vid utskottsbetänkandet. Jag hoppas att alla uppfattar det så att det är fritt fram att rösta på motionen.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! Jag vill bara notera att det förefaller som om fru Eriksson i Stockholm kan uppleva underbara stunder under nästan vilket träd som helst.

Överläggningen var härmed slutad.

140

Punkterna I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 934 av herr Svanström och fru Eriksson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru ErUcsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande votermgsproposition:

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Skydd mot nedskräpning

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 47 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht motionen nr 934.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Eriksson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 191

Nej - 95

Avstår — 9

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

§18 Skydd mot nedskräpning

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 48 i anledning av motioner angående skydd mot nedskräpning.

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:90 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Eriksson i Bäckmora (c),

1973:337 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att rUcsdagen hos Kungl. Maj:t begärde att naturvårdsverket fick i uppdrag att utfärda direktiv i syfte att åtgärda och förebygga nedskräpning längs stränder som förorsakats av vattenreglering, flottning m. m. samt

1973:935 av herrar Svanström (c) och Glimnér (c).

Utskottet hemställde att rUcsdagen skulle

1. lämna motionen 1973:90 utan åtgärd,

2. lämna motionen 1973:337 utan åtgärd,

3. lämna motionen 1973:935 utan åtgärd.

Reservation hade • avgivits av fru Anér (fp) och herr Strömberg (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att rUcsdagen i anledning av motionen 1973:337 som sin mening gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört angående åtgärder mot nedskräpning av stränder vid vattenreglering m. m.

141

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Skydd mot nedskräpning

Herr STRÖMBERG (fp);

Fru talman! Som stöd för min argumentering kommer jag att låta tre bilder Ugga på TV-skärmen bakom mig. Bilderna är tagna vid sjön Malgomaj och Ulustrerar vad som i motionen avses med nedskräpning längs stränder orsakad av vattenreglering. Vattenkraftutbyggnaden innebär ibland ett omfattande ingrepp i landskapet. Det händer att träd, buskar och stubbar får stå kvar inom dämningsområdet. Detta kan medföra att vi särskilt vid de årstider då vi har lågvatten får sjöstränder som hknar bUden bakom mig.

Numera brakar domstolarna föreskriva att det skaU ske en fortlöpande rensning. Detta är ju helt naturligt, för även om den ursprungliga röjningen varit tillfredsställande kan stubbar, grenar o. d. eroderas bort genom växlingar i vattenståndet. Domstolarnas beslut är inte alltid så lätta att följa. Ingen kan säga vad som menas med fortlöpande rensning. EnskUda sakägare har också väckt talan i flera fall, när man ansett att regleringsföretagen inte i önskad utsträckning följt domen. Det här är inte bara en estetisk olägenhet. Fisknät och båtar kan också skadas av kringflytande stubbar och träd.

Under de senaste åren har förhäUandena bhvit bättre — men inte tUlfredsställande — bl. a. genom att enskUda och organisationer visat på missförhåUandena. Det är klart att jag med tacksamhet noterar att utskottet i sin skrivning sagt att länsstyrelserna bör övervaka att det sker fortlöpande rensning där sådan dom finns.

Därest min motion nu inte skulle vinna kammarens bifall, sä utgår jag ifrån att länsstyrelserna som en följd av utskottets skrivning skärper sin övervakning.

Om man nu kontinuerligt vill motverka den nedskräpning och förfulning som uppstår genom ofullständig röjning i samband med vattenregleringsföretag är bästa vägen att ge naturvårdsverket i uppdrag att se över frågan såsom motionen och reservanterna föreslagit.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

142

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Föreliggande utskottsbetänkande behandlar jämväl motionen 90. I denna motion hemstäUs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till åtgärder för att avlägsna inaktuella anslag och affischer. Tyvärr förekommer det inte så säUan att inaktuella affischer får hänga kvar på anslagstavlor och liknande ställen och förorsaka nedskräpning i naturen. Många av dem som sätter upp affischer bekymrar sig föga om att ta ned dem efter deras användande. Det borde vara en absolut skyldighet att den som sätter upp en affisch också skall svara för dess nedtagande. Det fär inte vara så att anslaget eller affischen får hänga kvar tiUs regn och blåst medverkat tiU dess försvinnande.

Som framhåUits i motionen 90 synes det motiverat att pä ett anslag eller en affisch skall angivas vem som är ansvarig för uppsättandet samt att denna person även skall ansvara för att affischen eller anslaget nedtages. Jag tror att skyldigheten att införa ansvarig utgivare för anslag och affisch verksamt skulle bidra till att förbättra förhållanden för avlägsnandet av inaktuella sädana frän anslagstavlor o. d.

Utskottet hänvisar bl. a. tiU att hithörande fråga behandlats i riksdagen förra året och att utskottet då framhållit angelägenheten av att komma tUl rätta med det aUtmer utbredda oskicket att genom otUlåten affischering orsaka skadegörelse och nedskräpning i landskapet. Utskottet anser dock att naturvårdslagen ger vissa möjligheter att komma ät dylik nedskräpning och att för övrigt berörda myndigheter och organ har sin uppmärksamhet riktad pä ifrågavarande problem.

Av utskottsbetänkandet framgår att naturvärdskommittén vid sin översyn av naturvärdslagen bl. a. har att pröva huravida nuvarande skyddsformer är ändamålsenhga och man har då anledning att förvänta att kommittén i sitt fortsatta arbete uppmärksammar jämväl frägan om bestämmelser om uppsättande av anslag och affischer. Det gäller helt naturhgt inte att på något sätt söka förhindra möjligheterna att sprida informationer via anslag och affischer, utan här gäller det bara att söka komma tiU rätta med dem som sätter upp anslag och affischer utan att ta ned desamma.

Dä jag förväntar mig att förevarande spörsmål är föremål för uppmärksamhet och åtgärder av berörda myndigheter har jag inte för avsikt att nu yrka bifaU tUl motion nr 90. Däremot kommer jag naturligtvis att återkomma om sä erfordras.

Herr HANSSON i Skegrie (c);

Fru talman! Som framgår av utskottsbetänkandet råder det inom utskottet fullkomUg enighet om att de olägenheter som kan uppstå till följd av sådan bristande röjning vid vattenregleringarna eller flottnings-företagen som här nämnts icke bör accepteras. Det är utskottets enhälliga uppfattning.

Om det skulle råda sådan nedskräpning, faUer detta under miljöskyddslagens bestämmelser och kan beivras av praktiskt taget vem som helst. Men det åligger närmast det organ inom vederbörande kommun som har att bevaka mUjövärden att se tiU att inte sådan nedskräpning och förstörelse i naturen förekommer. Sedan åligger det i sista hand länsstyrelsen att övervaka lagens efterlevnad.

Alltså finns det här allaredan tiUräckliga möjligheter att förhindra sådana naturförstörelser och föroreningar som den ärade reservanten och motionärerna här påtalat. Det finns således ingen anledning att meddela föreskrifter utöver dem som i dag gäller, och jag ber med det att fä yrka bifaU tUl utskottets betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av fra Anér och herr Strömberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Skydd mot nedskräpning

Punkten 3

Utskottets hemställan biföUs.

143

Nr 141

Onsdagen den 28 november 1973

Tillsynen av oljecisterner

§ 19 Tillsynen av oljecistemer

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 49 i anledning av motion angående tillsynen av oljecisterner.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:798 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en utredning tiUsattes med uppgift att framlägga förslag till en effektivare tiUsyn av oljecisterner i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde att riksdagen lämnade motionen 1973:798 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av fru Anér (fp) och herr Strömberg (fp) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1973:798 hos Kungl. Maj:t begärde att en utredning tillsattes med uppgift att framlägga förslag om en effektivare tillsyn av oljecisterner.

Herr STRÖMBERG (fp):

Fru talman! Här finns en utmärkt motion, här finns en utmärkt reservation. Jag förutsätter att kammarens ledamöter tagit intryck av detta och min utförliga argumentering och röstar för bifall tiU motionen.

Fru talman! Jag yrkar bifall tiU reservationen.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! Den begränsning som den ärade reservanten ålade sig här får man kanhända tolka så att han följer den uppmaning om besparing av energi som vi allesammans har blivit ålagda, aUdeles särskUt dä det gäller oljefrågor, och det gör det ju här. Jag skall fördenskull inte anstränga min och inte heller kammarledamöternas energi i onödan.

Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Anér och herr Strömberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande jag besvarad.

§ 20 Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 64 i anledning av Kungl. Maj;ts skrivelse 1973:133 med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB.

Utskottets hemställan biföUs.

144

Dä samtliga ärenden på dagens föredragningslista nu blivit behandlade meddelade fru andre vice talmannen att uppsatta anslag om kvällsplenum nedtagits.

§ 21   Fra andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för     Nr 141
morgondagens sammanträde skulle näringsutskottets betänkande nr 63     Onsdaeen den
uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.                 28 november 1973

§ 22 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen

Nr 344 Herr Karlsson i Malung (s) tiU herr kommunikationsministern om åtgärder mot kommunikationsproblem som följer av inskränkningar i bUtrafiken;

Avser statsrådet att vid eventuella inskränkningar i bUtrafiken vidta sädana speciella åtgärder för kollektivtrafiken som snabbt kan motverka de kommunikationsproblem som annars kan drabba framför allt glesbygden?

Nr 345 Herr Johansson i Holmgärden (c) till herr jordbmksministem om ersättning av statsmedel för renar som rivits av rovdjur:

VUl statsrådet medverka tUl att kronan ersätter enskild same för renar som rivits av rovdjur med det belopp som av domstol fastställts samt därutöver för livdjursvärde och statligt pristiUägg?

Nr 346 Herr Andersson i Ljung (m) tUl herr kommunikationsministern

angående de nya körkortens kvalitativa egenskaper:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av den kritik som riktats mot de nya körkortens kvalitativa egenskaper hksom att de måhända inte överensstämmer med nu snart väntade krav på internationell standard?

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 18.22.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert