Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:132

Onsdagen den 14 novernber

Kl. 10.00

Onsdagen den 14 november 1973

§ 1 Fyllnadsval till riksdagens besvärsnämnd

Herr SVANBERG (s) erhöll på begäran ordet och yttrade;

Herr talman! Det på föredragningslistan upptagna valet är föranlett av att fru statsrådet Sigurdsen har avsagt sig uppdraget som ledamot i riksdagens besvärsnämnd. Valberedningen har enhäUigt godkänt en gemensam hsta av det utseende som framgår av en i kammaren utdelad promemoria. I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag att få framlägga denna lista.

Sedan herr Svanberg härefter avlämnat ifrågavarande lista företogs val av en ledamot och tvä suppleanter i riksdagens besvärsnämnd.

Den för nämnda val framlagda listan med partibeteckningen "Den gemensamma listan" upplästes av herr talmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns att följande personer utsetts att för återstående del av valperioden 1971—1974 vara

ledamot

fru Holmqvist (s)

personlig suppleant för fru Holmqvist (s) herr Johansson i Simrishamn (s)

personlig suppleant för herr Fredriksson (s) fru Hävik (s)

§ 2 Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

§ 3 Meddelande ang. plenum torsdagen den 15 november

Herr TALMANNEN yttrade:

Kammarens sammanträde torsdagen den 15 november blir såsom tidigare meddelats ett arbetsplenum. Det tar sin böqan kl. 12.00 och inleds med en frågestund.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner nr 183 och 190 tiU skatteutskottet.

§ 5 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 2100 och 2101 tUl lagutskottet, nr 2102-2105 tiU skatteutskottet, nr 2106-2110 tUl lagutskottet,

nr 2111 till trafikutskottet samt 55

nr 2112 och 2113 tUl utbildningsutskottet.

Nr 132 § 6 Föredrogs, men bordlades åter inrikesutskottets betänkanden nr 30,

Onsdagen den 34 och 35.

14 november 1973

-;-------- ;:-------- - § 7 Föredrogs och bifölls interpeUationsframställningama nr 151 och

Åtgärder för

bättre arbetsmiljö

§ 8 Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 25 i anledning av propositionen 1973:130 angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö jämte motioner.

I propositionen 1973:130 hade Kungl. Maj.t, under åberopande av

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 april 1973,

dels föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

2. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

3. lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963:246),

4. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

5. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103),

6. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i hushgt arbete,

7. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas ä fartyg,

dels berett riksdagen tillfälle att yttra sig över vid propositionen fogat förslag till

8. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande;

"I propositionen läggs fram förslag om en rad åtgärder för att skapa en bättre arbetsmiljö och tUlförsäkra de anstäUda ett ökat inflytande över dessa frågor på den egna arbetsplatsen.

Propositionen innehåller förslag om lagändringar som väsentligt ökar de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna. Skyddsombud skall utan undantag finnas på alla arbetsplatser med minst fem anställda, även kontor, butiker etc. Skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgas. Bl. a. införs i arbetarskyddslagen regler om att skyddsombud skall delta i planeringen av arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar samt arbetsmetoder. Skyddsombud får också rätt att ta del av alla handlingar och upplysningar i företaget som är av betydelse för hans verksamhet. Skyddsombud ges rätt att bestämma att visst arbete skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen om arbetet innebär omedelbar och allvarhg fara för arbetstagares liv eller hälsa. Detsamma gäller om förbud från tiUsynsmyndigheten överträds av arbetsgivaren. En regel införs i arbetarskyddslagen som fritar skyddsombud frän skade-

ständsskyldighet. I lagen slås vidare fast att skyddsombud skall ges erforderlig ledighet med lön för att fullgöra sina uppgifter. Skyddsombudens anställningstrygghet säkras. De ges också rätt till erforderlig utbildning. Systemet med regionala skyddsombud byggs ut.

Skyddskommitté skall alltid tillsättas när det finns minst 50 anställda pä arbetsplatsen men skall också inrättas pä mindre arbetsplatser om parterna är ense eller arbetstagarsidan begär det. Även skyddskommittéernas uppgifter breddas, bl. a. i fråga om planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder e. d. Skyddskommittén skall planera och övervaka hela skyddsarbetet inkl. företagshälsovården. Skyddskommitténs uppgifter när det gäller utbildning och information markeras särskilt.

Lagändringar föreslås som innebär skärpta regler om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler m. m. Nya lagregler införs om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna pä arbetsställen, som är gemensamma för flera arbetsgivares anställda, bl. a. byggarbetsplatserna. Effektivare påföljdsbestämmelser mot arbetsgivaren införs för att tillsynsmyndigheten snabbt skall kunna åstadkomma rättelse av missförhållanden i skyddshänseende. Yrkesinspektionen skall ha möjlighet att ge föreläggande vid vite om att en åtgärd skall vara vidtagen inom viss tid.

UtbUdningen för skyddsombud byggs ut kraftigt. Kostnaderna för utbildningen skall falla på arbetsgivarna. Detta sker genom att utbildningen finansieras över arbetarskyddsfonden. Vidare öppnas möjlighet till utbildning i arbetsmiljöfrågor även för arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att forma arbetsmiljön. En utbildningsdelegation med representanter för arbetsmarknadens parter knyts till arbetarskyddsstyrelsen.

Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökas frän II tUl 19. I varje distrikt skall verksamheten ledas av en nämnd med representanter för arbetsmarknadens parter. Den kommunala tUlsynen av mindre arbetsställen effektiviseras.

Den arbetarskyddsavgift som erläggs av arbetsgivarna höjs från 0,05 % tUl 0,10% fr. o. m. år 1974. Genom att arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen enligt redan framlagt förslag sänks frän 0,30 % till 0,25 % kan höjningen av arbetarskyddsavgiften ske inom ramen för en oförändrad sammanlagd arbetsgivaravgift. Av arbetarskyddsavgiften för år 1974 avsätts viss del för utbildningsverksamhet i anslutning tUl de anställdas styrelserepresentation i aktiebolagen.

Eftersom hela lagstiftningen om arbetarskyddet även avser staten som arbetsgivare skall arbetarskyddsavgift i fortsättningen också betalas av staten. Härigenom och genom den höjda arbetarskyddsavgiften tillförs arbetarskyddsfonden ytterligare ca 50 miljoner kronor om året. Dessa medel skall bl. a. finansiera den utvidgade och förbättrade utbildningen av skyddsombud liksom utbildningen i arbetsmiljöfrågor för arbetsledare, tekniska planerare m. fl. De regionala skyddsombudens verksamhet skall också finansieras genom arbetarskyddsavgiften. Fondmedlen skall dessutom täcka vissa utbildningskostnader för personal inom företagshälsovården och ge betydligt ökade resurser för stöd ät forskning och produktutveckling inom arbetsmiljöområdet."

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

1 detta sammanhang hade behandlats A. de vid riksdagens början väckta motionerna

1973:80 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) vari yrkats

1. att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle hemställa om omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under jord och utarbetandet av direktiv för en gradvis nedtrappning,

2. att riksdagen uttalade sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att snabbt få fram miljövänhgare typer av arbetsmaskiner och fordon och att man därvid beaktade den positiva roll som eldriften kunde spela i detta sammanhang,

3. att gruvarbete under jord hänfördes till sådana arbeten som föU under strålskyddslagen.

1973:162 av herr Ericsson i Örebro m.fl. (s), såvitt motionen hänvisats tUl socialutskottet,

1973:287 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj :t begärde

1. att förslag förelades riksdagen i syfte att skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön på företagsnämnderna, varvid dessa tillades beslutsrätt i arbetsmiljöfrågor,

2. att yrkesskadestatistiken förbättrades samt att försök med tillbudsrapportering igångsattes,.

3. att arbetsmiljöutredningen med förtur framlade förslag tUl bättre kontroll av kemiska ämnen och till åtgärder mot buller,

4. att staten vid upphandling ställde ökade krav på bullerdämpning av maskiner, fordon etc,

5. att i grundutbildningen för bl. a. läkare, ingenjörer, arkitekter och ekonomer infördes vidgade arbetsmiljöinslag,

6. att en arbetsmUjökampanj av i motionen skisserat slag genomfördes,

7. att arbetsmiljöutredningen genom tilläggsdirektiv fick i uppgift att analysera behovet av och föreslå mera långsiktiga reformer på arbets-mUjöomrädet samt att utredningen därvid gjordes parlamentarisk,

8. att förslag snarast förelades riksdagen om införandet av statsbidrag i syfte att stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö enhgt motsvarande grunder som gällde för bidrag tUl mUjövärdande åtgärder inom industrin,

1973 :288 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att förslag förelades riksdagen om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,

2. att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna att företagsnämnderna borde ges huvudansvaret för företagshälsovården,

1973:439 av herr Äkerhnd m. fl. (m) vari hemställts att förslag snarast förelades riksdagen om införandet av statsbidrag i syfte att stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö enligt motsvarande grunder som gällde för bidrag tiU vatten- och luftvärdande åtgärder inom industrin.

1973:654 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa att en utredning verkstäUdes angående orsakerna till den höga frånvaron pä arbetsmarknaden varvid särskilt de frågeställningar som aktualiserats i motionen 1973:241 borde beaktas,

1973:655 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj ;t skulle anhäUa

1. att Kungl. Maj:t förelade riksdagen förslag om inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning,

2. att en utredning tillsattes i syfte att framlägga förslag om ändamålsenlig utbildning av skyddsingenjörer och andra inom arbets-mUjöområdet sysselsatta personer,

1973:662 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj;t skulle anhåUa

1, att arbetsmiljöutredningen genom vidgade direktiv gavs i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram utifrån en totalsyn på arbetsmiljön,

2, att arbetsmiljöutredningen utökades med parlamentariker,

3, att en målsättning för arbetsmiljön inom den statliga sektorn utarbetades,

4, om utfärdande av sådana bestämmelser för statliga fonder och för företagens investeringsfonder att arbetsmiljöfrågorna beaktades vid beviljande av medel,

5, om utredning av frågan om hur företagshälsovården skulle lösas för egenföretagare,

6, att förslag snart förelades riksdagen om stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar efter samma grunder som gällde för anslaget- under nionde huvudtiteln H 13 Bidrag tUl mUjövärdande åtgärder inom industrin m, m.,

1973:1178 av herr Hallgren m, fl, (vpk) vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag tUl särskUd förordning som stadgade förbud för användning av medhavda arbetsmaskiner i utländska fartyg vid lossnings- och lastningsarbete i svenska hamnar,

1973:1179 av herr Hallgren m, fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen uttalade sig för att i arbetarskyddslagen införa bestämmelser som förbjöd enmansbetjäning på normalgodståg och expressgods-tåg,

att riksdagen hos regeringen hemstäUde att förslag om erforderlig ändring av arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetades och förelades riksdagen,

1973:1187 av herr Hermansson m, fl, (vpk)

1973:1213 av herr Petersson i Gäddvik m, fl, (m),

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

B, de i anledning av propositionen väckta motionerna

1973:2000 av herrar Rosqvist (s) och Bergqvist (s),

1973:2001 av herr Brundin m. fl, (m) vari hemstäUts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:130 beslutade att skyddsombud skulle tUlerkännas lagfäst rätt att hos arbetsgivare utverka avstängning av arbetstagare som, trots ombudets tUlsägelser, inte följde överenskomna skyddsföreskrifter, tUl dess vederbörande lät sig efterrätta,

1973:2002 av herr Åkerlind (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:130 skulle anta förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1) med vissa av motionären föreslagna ändringar, innebärande beträffande 40 § att då facklig organisation skulle utse skyddsombud, detta skulle ske efter förslag av berörda arbetstagare, samt beträffande 41 § att det i lagen skulle anges att fackförenings beslut om utseende av arbetstagarföreträdare i skyddskommitté skulle fattas efter förslag av arbetstagarna,

1973:2003 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl, (c) vari hemställts att riksdagen vid behandhngen av propositionen 1973:130 beslutade

1, att uttala sig för en sådan decentralisering av yrkesinspektionen att på sikt varje län fick ett yrkesinspektionsdistrikt,

2, att hos Kungl, Maj:t uttala sig angående yrkesinspektionsdistriktens samarbete om specialisttiänster i enlighet med vad i motionen anförts,

3, att hos Kungl. Maj:t anhåUa om förslag till ett system för typbesiktning av maskiner och redskap,

4, att statsbidrag skulle utgå till kommunerna för kostnaderna för den kommunala tillsynen över arbetsmiljön,

5, att hos Kungl. Maj:t uttala att i motionen anförda riktlinjer för en bättre arbetsmUjö lades tiU grund för det fortsatta reformarbetet genom vidgade direktiv till arbetsmiljöutredningen,

1973.2004 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts

1. att riksdagen skulle uttala att ett i motionen redovisat program skulle ingå i grunderna för det fortsatta arbetet på att skapa bättre arbetsmiljöer,

2. att riksdagen skulle uttala att den kommande arbetsmiljölagen borde garantera de anställda en position jämställd med arbetsgivarens i vad avsåg det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening,

3. att riksdagen uttalade att kommunerna skulle ges full kostnadstäckning för den kommunala tillsynen,

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att förslag om koncessionsförfarande vid vissa arbetsställen förelades riksdagen,

5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en översyn gjordes av undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor inom alla utbild-ningsformer, varvid särskUt behovet av vidareutbildning och fortbildning av yrkesverksamma tekniker beaktades,

6. att förslag snarast förelades riksdagen om ekonomiska stimulans-

åtgärder med syfte att skapa bättre arbetsmiljöer i enlighet med vad i motionen anförts,

1973 :2005 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts

A. beträffande förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen

1. att i syfte att arbetarskyddslagen skulle tillförsäkra de anställda och deras organisationer maktbefogenheter 39 § skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse,

2. att angående utbildningen av skyddsombud 40 a § tredje stycket skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att de anstäUdas organisationer skulle svara för att skyddsombud fick erforderlig utbildning,

3. att angående rätt för skyddsombud att avbryta arbetet 40 b § första stycket skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande att skyddsombud skulle få avbryta arbetet sä snart visst arbete innebar fara för den anställdes hälsa samt att — utom då regionalt skyddsombud utsetts - den lokala fackföreningen och inte yrkesinspektionen skulle äga pröva det berättigade i skyddsombudets åtgärder,

4. att i syfte att trygga majoritet för de anställda inom skyddskommitté 41 § första stycket skulle erhåUa av motionärerna föreslagen lydelse,

5. att angående stadgandet om skyddsombuds bundenhet av sekretess förslaget i 51 § skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande att skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté ej skuUe genom att åläggas tystnadsplikt hindras i sin verksamhet för att tillvarata de anställdas skyddsintressen,

6. att även skyddskommitté skulle tUlerkännas rätt att avge anmodan varigenom arbetsgivare blev skyldig att föranstalta om undersökning av ämne eller material som han använde eller framställde i sin verksamhet eller tUlhandahålla prov för sädan undersökning, varvid 59 § skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse i denna del,

B. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att frågan om
hygieniska gränsvärden, regler för arbetsplatsen och arbetsintensiteten i
enlighet med vad i motionen anförts med förtur utreddes och förslag till
komplettering av arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetades,

C. att riksdagen uttalade sig för att företagshälsovården skulle
underställas landstingens huvudmannaskap,

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

1973:2006 av herr Alf Pettersson i Malmö m. fl. (s) samt

1973 :2007 av herrar Takman (vpk) och Hallgren (vpk).

Utskottet hemställde

1. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1973:287 yrkandet 7, motionen 1973:662 yrkandena 1 och 2, motionen 1973:2003 yrkandet 5 och motionen 1973:2004 yrkandet 1,

2. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen skuUe avslå

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

motionen 1973:287 yrkandet 3,

3. beträffande förtursbehandhng av frågan om hygieniska gränsvärden m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:2005 yrkandet B,

4. beträffande viss framställning tUl Kungl. Maj :t rörande propositionsarbetet att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1187,

5. beträffande ekonomiska stimulansåtgärder på arbetsmiljöområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1973:287 yrkandet 8, motionen 1973:439, motionen 1973:662 yrkandena 4 och 6 samt motionen 1973:2004 yrkandet 6,

6. beträffande arbetstagarnas medinflytande i fråga om utformningen av arbetsmiljön m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1973:287 yrkandet 1 och motionen 1973:2004 yrkandet 2,

7. beträffande maktbefogenheter för de anställda och deras organisationer att riksdagen med avslag på motionen 1973:2005 yrkandet A I skulle anta 39 § i det vid propositionen 1973:130 fogade förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

8. beträffande utseende av skyddsombud att riksdagen med avslag på motionen 1973:2002 (del) skulle anta 40 § i lagförslaget under 7,

9. beträffande förutsättningarna för skyddsombuds rätt att avbryta arbete samt prövningen av beslut av skyddsombud att avbryta arbete att riksdagen med avslag pä motionen 1973:2005 yrkandet A 3 skulle anta 40 b § i lagförslaget under 7,

10. beträffande utseende av arbetstagarföreträdare i Skyddskommittén att riksdagen med avslag pä motionen 1973:2002 (del) godkände vad utskottet anfört,

11. beträffande frågan om majoritet för de anställda i skyddskommittén att riksdagen med avslag på motionen 1973:2005 yrkandet A 4 godkände vad utskottet anfört,

12. att riksdagen skulle anta 41 § i lagförslaget under 7,

13. beträffande frågan om tystnadsplikt för bl. a. skyddsombud och ledamot av skyddskommitté att riksdagen med avslag på motionen 1973:2005 yrkandet A 5 skulle anta 51 § i lagförslaget under 7,

14. beträffande anmälan till yrkesinspektionen i vissa fall att riksdagen med avslag pä motionen 1973:2002 (del) skulle anta 8a § i lagförslaget under 7,

15. beträffande vissa regler för arbetarskyddet på gemensamma arbetsställen att riksdagen med avslag pä motionen 1973 •,2002 (del) skulle anta 7 a § i lagförslaget under 7,

16. beträffande ansvaret för utbildningen av skyddsombud att riksdagen med avslag på motionen 1973:2005 yrkandet A 2 skulle anta 40 a § i lagförslaget under 7,

17. beträffande åtgärder mot missförhållande på visst arbetsställe att riksdagen med avslag på motionen 1973:2002 (del) skulle anta 53 § i lagförslaget under 7,

18. beträffande vissa undersökningar rörande ämne eller material att riksdagen med avslag på motionen 1973:2005 yrkandet A 6 skulle anta 59 § i lagförslaget under 7,

19. att riksdagen skulle anta lagförslaget under 7 i den mån förslaget ej behandlats under 7-18,

20. att riksdagen skulle anta följande vid propositionen fogade
lagförslag, nämhgen

a. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

b. lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963:246),

c. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för aUmän för
valtningsdomstol att pröva -vissa mål,

d. lag om ändring i aUmänna arbetstidslagen (1970:103),

e. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt
arbete,

f. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av
gods som skall inlastas å fartyg.

21. att riksdagen lämnade utan erinran det vid propositionen fogade förslaget till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

22. beträffande avstängning av arbetstagare som bröt mot skyddsföreskrifter att riksdagen skulle avslå motionen 1973:2001,

23. beträffande typbesiktning av maskiner och redskap samt koncessionsförfarande vid vissa arbetsstäUen att riksdagen skulle avslå motionen 1973:2003 yrkandet 3 och morionen 1973:2004 yrkandet 4,

24. beträffande vissa utbildningsfrågor att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:287 yrkandet 5, motionen 1973:655 yrkandet 2 och motionen 1973:2004 yrkandet 5,

25. beträffande inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning att riksdagen skulle avslå motionen 1973:655 yrkandet I,

26. beträffande en arbetsmiljökampanj att riksdagen skulle avslå motionen 1973:287 yrkandet 6,

27. beträffande kommunala tUlsynsmän att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:2006,

28. beträffande frågan om statsbidrag för den kommunala arbetarskyddstillsynen att riksdagen skulle avslå motionen 1973:2003 yrkandet 4 och motionen 1973:2004 yrkandet 3,

29. beträffande speciahsttjänsterna hos yrkesinspektionen att riksdagen skulle avslå motionen 1973:2003 yrkandet 2,

30. beträffande den framtida indelningen i yrkesinspektionsdistrikt att riksdagen skulle avslå motionen 1973:2003 yrkandet 1,

31. beträffande principbeslut om obligatorisk företagshälsovård att
riksdagen skulle avslå motionen 1973:288 yrkandet 1,

32. beträffande huvudmannaskapet för företagshälsovården att riksdagen skuUe avslå motionen 1973:2005 yrkandet C,

33. beträffande ansvaret för företagshälsovården att riksdagen skulle avslå motionen 1973:288 yrkandet 2,

34. beträffande företagshälsovården för egenföretagare att riksdagen skulle avslå motionen 1973:662 yrkandet 5,

35. beträffande vissa yrkesmedicinska frågor att riksdagen skulle avslå motionen 1973:162, yrkandena I och 2,

36. beträffande yrkesskadestatistiken samt tillbudsrapportering att riksdagen skulle avslå motionen 1973:287 yrkandet 2,

37. beträffande frånvaron på arbetsmarknaden att riksdagen skulle avslå motionen 1973:654,

38. beträffande arbetsmiljön för ombordanställda att riksdagen skulle

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

avslå motionen 1973:2000 och motionen 1973:2007,

39, beträffande arbetsmiljön för gruvarbetare att riksdagen skulle avslå motionen 1973:80,

40, beträffande arbetsmiljön för stuveriarbetare att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1178,

41, beträffande arbetsmiljön för arkivarbetare att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1213,

42, beträffande förbud mot enmansbetiäning pä normalgodståg och expressgodstäg att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1179,

43, beträffande utarbetandet av en målsättning för arbetsmiljön inom den statliga sektorn att riksdagen skulle avslå motionen 1973:662 yrkandet 3,

44, beträffande beaktande av viss arbetsmiljöfaktor vid statlig upphandling att riksdagen skulle avslå motionen 1973:287 yrkandet 4,

Reservationer hade avgivits

1, beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet av
herrar Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c),
Hyltander (fp). Andreasson (c). Åkerlind (m) och Romanus (fp) som
ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:287 yrkandet 7, motionen 1973:662 yrkandena I och 2, motionen 1973:2003 yrkandet 5 och motionen 1973:2004 yrkandet I skuUe

a) hos Kungl, Maj:t anhålla att arbetsmiljöutredningen genom tilläggsdirektiv fick i uppdrag att med utgångspunkt i en helhetssyn på situationen i arbetslivet föreslå mer långsiktiga reformer på arbetsmUjö-området, varvid särskilt borde uppmärksammas de samhällsekonomiska aspekterna pä arbetsmUjön, samt att utredningen därvid gjordes parlamentarisk,

b) ge Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört beträffande riktlinjer och program för det fortsatta arbetet på att skapa bättre arbetsmiljöer,

2, beträffande det fortsatta reformarbetet pä arbetsmiljöomrädet av herr Hagberg (vpk) som ansett att viss del av utskottets yttrande skulle ha av reservanten angiven lydelse,

3, beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av kemiska ämnen och åtgärder mot buller av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Andreasson (c) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:287 yrkandet 3 gav Kungl, Maj;t till känna vad reservantema anfört.

4, beträffande förtursbehandling av frågan om hygieniska gränsvärden m,m, av herr Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet B gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanten anfört,

5, beträffande ekonomiska stimulansåtgärder på arbetsmiljöområdet av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Andreasson (c), Äkerhnd (m) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:287 yrkandet 8, motionen 1973:439, motionen 1973:662 yrkandena 4 och 6 samt motionen 1973:2004 yrkandet 6 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservantema anfört.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

6. beträffande arbetstagarnas medinflytande i fråga om utformningen
av arbetsmiljön m. m. av herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp) som
ansett att utskottet under 6 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:287 yrkandet I och motionen 1973:2004 yrkandet 2 gav. Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande maktbefogenheter för de anställda och deras organisa
tioner av herr Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 7 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet A I och i anledning av Kungl. Maj:ts förslag skulle anta 39 § i det vid propositionen 1973:130 fogade förslaget tUl lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1) med av reservanten föreslagen lydelse,

8. beträffande utseende av skyddsombud av herrar Carlshamre (m)
och Åkerlind (m) som ansett att utskottet under 8 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:2002 (del) och i anledning av Kungl. Maj;ts förslag skulle anta 40 § i lagförslaget under 7 med av reservanterna föreslagen lydelse,

9. beträffande förutsättningarna för skyddsombuds rätt att avbryta
arbete samt prövningen av beslut av skyddsombud att avbryta arbete av
herr Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 9 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet A 3 och i anledning av Kungl. Maj:ts förslag skulle anta 40 b § i lagförslaget under 7 med av reservanten föreslagen lydelse,

10. beträffande utseende av arbetstagarföreträdare i skyddskom
mittén av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett att
utskottet under 10 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:2002 (del) godkände vad reservanterna anfört.

11. beträffande frågan om majoritet för de anställda i skyddskommittén av herr Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet A 4 godkände vad reservanten anfört,

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 131 -133

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

12. av herrar Carlshamre (m) och Åkeriind (m) som ansett att vid
bifall till reservationen nr 10 utskottet under 12 bort hemställa,

att riksdagen med förklaring att viss ändring borde göras i 41 § i lagförslaget under 7 skulle anta lagrummet i av reservanterna angiven lydelse,

13. av herr Hagberg (vpk) som ansett att vid bifall tiU reservationen nr
11 utskottet under 12 bort hemställa,

att riksdagen med förklaring att viss ändring borde göras i 41 § i lagförslaget under 7 skulle anta lagrummet i av reservanten angiven lydelse,

14. beträffande frågan om tystnadsplikt för bl. a. skyddsombud och
ledamot av skyddskommitté av herr Hagberg (vpk) som ansett att
utskottet under 13 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:2005 yrkandet A 5 och i anledning av Kungl. Maj;ts förslag skulle anta 51 § i lagförslaget under 7 med den ändringen att lagrummet skulle erhålla av reservanten angiven lydelse,

15, beträffande ansvaret för utbildningen av skyddsombud av herr
Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 16 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet A 2 och i anledning av Kungl, Maj :ts förslag skulle anta 40 a § i lagförslaget under 7 med den ändringen att lagrummet skulle erhålla av reservanten angiven lydelse,

16, beträffande vissa undersökningar rörande ämne eller material av
herr Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 18 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet A 6 och i anledning av Kungl, Maj :ts förslag skulle anta 59 § i lagförslaget under 7 med den ändringen att lagrummet skulle erhålla av reservanten angiven lydelse,

17, beträffande avstängning av arbetstagare som bröt mot skyddsföre
skrifter av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett att
utskottet under 22 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:2001 gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

18, beträffande vissa utbildningsfrågor av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Andreasson (c). Åkerlind (m) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 24 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:287 yrkandet 5, motionen 1973:655 yrkandet 2 och motionen 1973:2004 yrkandet 5 gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

19, beträffande inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Carishamre (m), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Andreasson (c). Åkerlind (m) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 25 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:655 yrkandet I gav Kungl, Maj :t tUl känna vad reservanterna anfört.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

20. beträffande inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning av herr Dahlberg (s) som ansett att viss del av utskottets yttrande skulle ha av reservanten angiven lydelse,

21. beträffande frågan om statsbidrag för den kommunala arbetarskyddstillsynen av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Andreasson (c) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 28 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:2003 yrkandet 4 och motionen 1973:2004 yrkandet 3 gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

22. beträffande den framtida indelningen i yrkesinspektionsdistrikt av
herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp),
Ändreasson (c) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 30 bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:2003 yrkandet 1 gav Kungl. Maj :t tUl känna vad reservanterna anfört,

23. beträffande principbeslut om obligatorisk företagshälsovård av
herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under
31 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:288 yrkandet 1 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

24. beträffande huvudmannaskapet för företagshälsovården av herr
Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 32 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1973:2005 yrkandet C gav Kungl. Maj :t till känna vad reservanten anfört,

25. beträffande ansvaret för företagshälsovården av herrar Hyltander
(fp) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 33 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:288 yrkandet 2 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

26. beträffande företagshälsovården för egenföretagare av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Ändreasson (c) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 34 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:662 yrkandet 5 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

27. beträffande frånvaron pä arbetsmarknaden av herrar Carlshamre (m) och Äkerhnd (m) som ansett att utskottet under 37 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:654 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att i enlighet med vad reservanterna anfört en utredning verkställdes angående orsakerna tUl den höga frånvaron på arbetsmarknaden.

28. beträffande arbetsmiljön för gruvarbetare av herr Hagberg (vpk)
som ansett att utskottet under 39 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:80 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört,

29. beträffande arbetsmiljön för stuveriarbetare av herr Hagberg (vpk)
som ansett att utskottet under 40 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1178 gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört,

30. beträffande förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och
expressgodståg av herr Hagberg (vpk) som ansett att utskottet under 42
bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:1179 gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanten anfört.

31. beträffande beaktande av viss arbetsmiljöfaktor vid statlig upphandling av herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp) som ansett att utskottet under 44 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:287 yrkandet 4 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1, beträffande arbetsmUjön för ombordanställda av herr Hagberg
(vpk) samt

2. beträffande enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodstäg
av herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp).

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Kraven på bättre arbetsmiljö förs fram med stor tyngd av hela den fackliga rörelsen. Det är krav som har sitt ursprung i en många gånger bister verklighet ute på arbetsplatserna med risker för ohälsa och skador på grand av bl. a. buUer, luftföroreningar och psykisk press. Undersökningar inom LO-förbunden har visat att över 80 procent av medlemmarna upplever risker för hälsan pä grund av förhållanden i arbetsmUjön. Många upplever sitt arbete som psykiskt pressande. De kemiska mUjöriskerna är stora problem i arbetsmiljön. På många arbetsplatser förekommer ljudnivåer som överstiger gränsen för vad som ger hörselskador. Det är mot bakgrunden av dessa påtagliga och vardagsnära förhåUanden på arbetsplatserna som kraftfulla åtgärder för en bättre arbetsmUjö måste ges en central plats i reformpohtiken.

De avgörande besluten om arbetsmiljön har hittiUs i hög grad fattats

av arbetsgivarna och deras företrädare. En social förnyelse av viUkoren i arbetslivet förutsätter att de anställda själva får väsentligt större möjligheter att påverka förhäUandena på de arbetsplatser där de gör sina dagliga insatser. ArbetsmUjön bUr därmed både en social trygghetsfråga och en fråga om de anställdas inflytande på den egna arbetsplatsen och över den egna arbetsmUjön. ArbetsmUjön är en väsentlig del av hela utformningen av produktionsUvet. Därav följer också att arbetsmUjöför-bättringarna måste ses som en del av produktionskostnaderna och aUtså ävila arbetsgivarna — en grundprincip som redan omfattas av arbetsmarknadens parter och som nu fått sin anslutning i socialutskottets föreUggande betänkande.

Arbetsmiljöfrågorna griper in på ett brett område i samhällspoUtiken. De är en betydelsefuU del av en av våra viktigaste framtidsuppgifter: industrilivets villkor och arbetslivets förnyelse.

ArbetsmUjöfrågorna griper också över gränserna. De mål vi uppstäUer för förändringar i vår arbetsmUjö kan aldrig tiU fullo förverkligas, om de inte följs av motsvarande strävanden i andra länder, konstaterades i LO;s förslag om arbetsmUjön till den senaste LO-kongressen. Vi har därför sett det som en angelägen uppgift att i olika internationeUa sammanhang aktualisera dessa spörsmål. Vi har från svensk sida med kraft aktualiserat arbetsmUjöfrågorna bl. a. i InternationeUa arbetsorganisationen, ILO, i Geneve. Jag hade själv tiUfäUe att vid årets ILO-konferens i början av juni betona angelägenheten av att ILO:s styrelse arbetar fram ett handlingsprogram för åtgärder av internationeU karaktär på arbetsmUjöområdet. Arbetsprogrammet bör innehålla en plan för hur arbetsmUjöns ohka delområden skaU behandlas vid ILO;s kommande konferenser. Arbetet har en central plats i människornas tiUvaro, och förhäUandena i arbetet sätter sin prägel på livet i övrigt. Om arbetet upplevs som hälsovädUgt och otryggt påverkar detta oundvikligen famUjeliv och fritid. Den sociala värdering som arbetet ger påverkar hela livssituationen.

Vi måste därför slå vakt om arbetets och inte minst det praktiska yrkesarbetets värde och — lät mig tiUägga det — värdighet. Detta är enligt min mening utgångspunkten för en förnyelse av arbetslivets villkor. Tidigare har reformpohtiken i stor utsträckning gäUt förhållanden utanför arbetslivet. Vi mäste nu på ett annat sätt beakta människornas villkor i produktionen och låta våra sociala målsättningar i större utsträckning även prägla arbetslivet.

Det är som Tage Erlander uttryckt det fräga om att vidga välfärdsbegreppet, att ge det djupare innehäU. Låt mig i det sammanhanget få citera honom direkt;

"Demokratin är en oerhört krävande styrelseform. Vi begär av människorna att de skaU vara beredda att skaffa sig ett eget omdöme om de mest invecklade frågor. Sedan skaU de vara med om att forma en politik på grundval av sina kunskaper och sitt omdöme. Det begär man av dem.

Men i det arbetshv i vilket de flesta människor lever, så får medborgarna inte någon användning för dessa kunskaper. Där får de finna sig i dhektiv och order. De kan inte ens bestämma vUken ställning de skall ha på sin kropp när de skall utföra skötseln av maskinen. Det

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

kommer en tekniker, en ingenjör, en högskoleutbildad psykolog och talar om för dem att så här skaU ni stå. Ännu mindre får de bestämma någonting om fabrikens maskiner och vad fabriken skall tUlverka osv. Detta är en orimlig situation; att å ena sidan kräva av medborgarna att de skall ha ett säkert omdöme om valutareservens storlek och mjölkprisernas beroende av jordbruksuppgörelsen och aUa dessa ting. Samtidigt som de å andra sidan inte får bestämma vad de själva skaU tUlverka med sina händer, inte ens hur de skaU tUlverka,"

Jag viU, herr talman, med utgångspunkt i detta citat av Tage Erlander peka på att arbetsmUjöfrågorna har ett starkt samband med de djupgående strukturförändringarna i samhäUe och näringsliv. Ny teknik, nya produktionsformer, och radikalt förändrade arbetsförhållanden präglar i dag arbetslivet. De tekniska förändringarna har också medfört nya risker för skador på grund av buUer, damm, gaser etc. Nya kemiska produkter har tiUkommit, vars verkningar i många fall är okända. Lösningarna av dessa nya problem kan vi inte söka i ett kvarhållande av föråldrade produktionsformer och arbetssätt. Men den tekniska utveckhngen får inte ske pä bekostnad av människornas trygghet, hälsa och trivsel, och utvecklingen får inte medföra att nya klasskillnader uppstår. Vi måste beakta produktionens villkor, men vi måste också visa stor omsorg om människornas vUlkor i produktionen. Detta gäller inte minst de äldre och de handikappade. Här riskerar vi att sådana grupper i stigande utsträckning slås ut från arbetsplatserna. Det är en fara som vi måste möta med nya insatser för att skydda deras ställning i arbetslivet, inte minst då det gäller arbetsmUjöfrågorna. Detta är frågor som fär allt större betydelse för vär sociala lagstiftning.

De nya utveckUngstendenserna inom arbetslivet har lett till att arbetarskyddets ansvarsområde har vidgats utöver det gamla traditionella yrkesskadebegreppet. Ett modernt arbetarskydd mäste ta ansvar för de anställdas hälsa i mera vid bemärkelse. Arbetsplatserna måste sä längt som möjhgt göras säkra och riskfria utifrån en mera total hälsosyn. De rester av det gamla klassamhället som lever kvar i riskabla och dåliga arbetsmUjöer måste undanröjas. Vi kan inte acceptera en teknisk planering som tar lätt på olycksfallsrisker och yrkeshygieniska riskfaktorer. Redan på planeringsstadiet mäste genomtänkta skyddsåtgärder sättas in. I produktionsförloppet måste skyddsfrågorna ständigt hällas aktueUa med rätt för de anställda att medverka och utöva ett direkt inflytande.

SamhäUet måste genom lagföreskrifter, tUlsyn och service på ett mera effektivt sätt än hittills stäUa krav i dessa och andra avseenden. Samhället måste också på ett effektivt sätt bistå det lokala arbetarskyddet i dess strävanden att hävda de anstäUdas skyddsintressen i de bedömningar som skaU sammanvägas inför planering, konstmktion och val av utrustning.

Vår föränderliga arbetsmUjö kräver en uppföljande verksamhet som med kraft kan hävda arbetarskyddssynpunkter i varje steg av det produktionstekniska handlandet. Därför mäste löntagarnas möjligheter tiU inflytande pä beslutsprocessen kraftigt förstärkas. Löntagamas representanter i det lokala arbetarskyddet måste genom lagstiftning fä ökade handlingsmöjligheter. Detta ställer krav pä en vidgad och för-

djupad arbetarskyddsutbildning. Det är också viktigt att yrkesinspektionen ges möjlighet att på ett kraftfuUt sätt understödja de krav som förs fram av det lokala arbetarskyddet.

Nuvarande sanktionssystem, då arbetsgivare inte alltid efterlever förelägganden och beslut frän yrkesinspektionen, mäste effektiviseras. Då flera arbetsgivare är engagerade vid samma arbetsplats, t. ex. byggnadsarbetsplatser och varven, är frågan om ansvaret för arbetsmiljön oklar, och sådana oklarheter i ansvarsfrågorna måste ehmineras.

De målsättningar för arbetsmUjöpohtiken som jag här har angett bUdar grandvalen för den proposition beträffande åtgärder för bättre arbetsmUjö som nu föreligger tiU behandling i kammaren.

Propositionen om arbetsmiljön är ett viktigt led i en omfattande offensiv för att förändra människornas villkor i produktionslivet och fördjupa demokratin. ArbetsmUjöpropositionen har ett självklart samband med regeringens förslag om AP-fonderna, styrelserepresentationen, anställningstryggheten, de statsanställdas förhandlingsrätt bl. a. i fråga om arbetsmUjön och med den pågående utredningen om avskaffande av §32.

Den av regeringen framlagda propositionen om arbetsmUjön bygger på arbetsmUjöutredningens första betänkande. Låt mig här framhålla att det är ett mycket förtjänstfuUt arbete arbetsmUjöutredningen presenterat. Det är också ett betänkande som med rätta tiUdragit sig stor uppmärksamhet, och det har varit föremål för en omfattande remissbehandhng. Den remissbehandhngen har i vissa avseenden varit helt unik. Utöver de omfattande officiella remissinstanserna genomförde Landsorganisationen och det socialdemokratiska partiet samtidigt ett omfattande remissförfarande av utredningsförslaget i form av diskussioner vid arbetsplatsmöten och andra sammankomster. Denna arbetsplatsremiss, som utförligt redovisats i propositionen i samband med de andra remissyttrandena, innebär att utredningens förslag har diskuterats av över 7 000 grupper med mer än 85 000 deltagare från aUa näringsgrenar och alla delar av landet. Det är ett förfarande som saknar motstycke, och låt mig också tiUägga att det har varit ett värdefullt stöd i arbetet att utforma regeringsförslaget. Vi fick därigenom bekräftat att reformarbetet på arbetsmUjöområdet bör inledas med aktiva åtgärder när det gäller den lokala skyddsverksamheten och de anställdas inflytande.

Huvudfrågorna i propositionen gäUer därför kraftigt ökade handhngsmöjligheter för skyddsombud och skyddskommittéer och andra åtgärder för att ge de anstäUda ett större inflytande över den egna arbetsmiljön. Andra frågor som ägnas stor uppmärksamhet gäUer yrkesinspektionens insatser och utbildningen på arbetsmUjöområdet.

Jag skall inte här ta upp tiden med att gå in på hela den rad av ohka åtgärder som föreslås i propositionen. Socialutskottet har i sitt betänkande utförhgt behandlat alla dessa frågor och därigenom lagt grunden för en allsidig debatt här i kammaren om detta viktiga ämne. Som ansvarig för regeringens arbetsmiljöproposition viU jag gärna ge uttryck för mm uppskattning av den positiva grundsyn tUl regeringens reformförslag som präglar socialutskottets omfattande betänkande om arbetsmUjöreformerna. Jag vUl gärna tiU kammarens protokoU också

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

notera ett välförtjänt tack tUl aUa dem som under utredningsarbetet och remissbehandhngen har varit med om att lägga grunden tiU dessa vUctiga reformer.

De nu aktueUa reformerna är ett viktigt fortsatt steg på vägen mot förbättrade arbetsförhäUanden och ökat löntagarinflytande på arbetsplatsema. Det betyder inte att vi har nått fram tiU nägot slutmål. Tvärtom: mycket återstår att göra, något som också har omvittnats vid den stora arbetsplatsremissen. Arbetslivets sociala förnyelse och demokratisering är en uppfordran som kräver en lång rad av fortsatta kraftfulla insatser på arbetsmUjöområdet. Detta kommer också tiU klart uttryck i regeringens vidsträckta direktiv för arbetsmUjöutredningens fortsatta arbete, där bl. a. frågan om de s. k. hygieniska gränsvärdena enligt min mening är av mycket stor betydelse. På grundval av arbetsmUjöutredningens fortsatta omfattande arbete avser regeringen att under den kommande riksdagsperioden fullfölja arbetsmUjöreformerna med en helt ny lag om arbetsmUjön. Reformarbetet i fråga om arbetsmiljön kommer i framtiden lika väl som i dag att fordra ett samspel meUan lagstiftningsåtgärder och den fackhga rörelsens insatser.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Det vi om några timmar har att fatta beslut om är ett betydelsefuUt steg på vägen mot en bättre mUjö inom arbetslivet. Detta är en fråga som länge har debatterats, och det har tagit läng tid innan man kommit fram till förslag.

I riksdagen har ofta diskuterats hur man på olika sätt skall kunna öka välfärden för människor. Men aUtför ofta har detta skett utan en helhetsbedömning av människornas livssituation. FörhäUandena i arbetshvet har inte tillräckligt beaktats som en viktig del i en människas totala livsmUjö.

Genom den hittillsvarande utveckhngen har många tunga och farliga arbetsmoment kunnat undanröjas. Maskiner har trätt i människans ställe, skyddsanordningarna har blivit bättre och arbetstiden har successivt förkortats. Skyddslagstiftningen har också successivt byggts ut. UtveckUngen har emellertid givit det resultatet att nya förhållanden och nya risker har uppstått. Tempot har drivits upp, gifterna har blivit fler, arbetet är ofta monotont och tröttande, bullerstörningar har inte pä ett tUlfredsstäUande sätt kunnat elimineras.

Trots att vissa sektorer inom näringslivet för närvarande har ett stort behov av arbetskraft är genomströmningen av arbetskraft inom ifrågavarande industrier mycket stor. Sannolikt är mUjön en starkt bidragande orsak tUl dessa förhåUanden. Många har en livsmiljö som de upplever som föga stimulerande. Där finns inte de positiva stimulansfaktorer som behövs. I stället präglas miljön av buller, stress, onormala temperaturer, giftiga ämnen osv. Att arbeta under sådana förhållanden innebär både fysiska och psykiska påfrestningar, och den anstäUde uppfattar helt naturligt sin arbetstid som någonting negativt.

Arbetshvets utveckling har inte inneburit en tUlräckhg anpassning tiU människans fysiska och psykiska förmåga. De aUtmer specialiserade arbetsuppgifterna innebär att stimulansen i arbetet ofta går förlorad, och

därmed blir kraven pä den enskUde större. Den pågående uppdelningen av arbetsmarknaden i en öppen och en skyddad del är ett bevis på detta.

Herr talman! För drygt tio år sedan påtalade vi från centerpartiets sida riskerna i denna utveckhng, och jag tar mig friheten att här citera några stycken ur centerns mUjömotion nr 587 år 1962. Jag gör det inte minst därför att det i den aUmänna debatten ibland har framhållits att i denna centerns motion finns inte ett ord om arbetsmiljön. Jag citerar alltså;

"Att arbetslivet för många människor medför avsevärda, ibland hälsovådliga psykiska påfrestningar, har mer och mer trängt in i det allmänna medvetandet. Man talar rätt allmänt om arbetshvets stress, vilken då inkluderar tävlingsmomentet, karriärmomentet och kravet på en viss prestation under ofta obehagliga yttre förhållanden. Det vore verkUghetsfrämmande att tro, att aUa dessa stressfaktorer kan eUer ens bör elimineras, eftersom de långtifrån alltid kan anses skada organismens hälsa. Kvar står emeUertid faktum, att många människor arbetar under ett för dem hälsovådligt psykiskt tryck, och detta tryck behöver och får visst icke accepteras som någonting självklart och oundvikUgt, lika Utet som man hade anledning att acceptera de fysiskt föga människovärdiga arbetsförhållandena under förra seklet vid industrialismens genombrott.

När det gällt att skydda arbetaren mot olycksfaU i arbetet, mot industrigifter, fukt, smuts och fysisk överbelastning, har utan tvivel mycket uträttats. I allt större utsträckning har maskiner fått överta det tyngsta och smutsigaste arbetet. Man har infört arbetarskyddslagstiftning och man har begränsat arbetstiden. Samtidigt och delvis som en följd av detta har arbetet aUtmer rationaliserats och automatiserats, en utveckling som kan väntas bli ytterhgare accelererad i samma män som nya marknader öppnas för vår industri samtidigt som konkurrensen utifrån hårdnar. Kraven pä att arbetet skaU utföras enklare, snabbare och biUigare kan emeUertid därvid lätt medföra belastningar som vår organism inte är konstruerad att tåla. TUl de stressfaktorer som existerar redan i dagens läge kan sålunda väntas komma ännu fler.

I denna situation måste det anses ytterligt angeläget att man med kraft går in för åtgärder, som syftar tiU en psykohygienisk sanering av arbetslivet, såväl det nuvarande som framtidens, i övertygelsen att detta är såväl humanitärt som nationalekonomiskt motiverat. Utöver att man på detta sätt i viss utsträckning kan väntas kunna förebygga olika förslitningssjukdomar ökar man nämligen arbetstrivseln, två faktorer som tillsammans logiskt och erfarenhetsmässigt sett uppvisar ett nära samband med och leder tiU en ökning av produktiviteten.

Denna psykohygieniska sanering kan sammanfattas i tre nyckelord; 1) rätt man på rätt plats, 2) anpassning av arbetsuppgifterna till individens totala biologiska förmåga och behov, och 3) en konstruktiv personalvård.

Huvudprincipen i detta program mäste bli att vid planeringen av en arbetsuppgift mera ta hänsyn tiU vad den mänskliga organismen tål och trivs med, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det finns arbetsuppgifter som upplevs som naturvidriga av flertalet människor. Sådana uppgifter måste antingen planeras om eller möjligen förbehållas det lilla fätal individer, som verkligen kan väntas tåla belastningen. Principiellt bör

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

sådana arbetsuppgifter om möjhgt saneras bort, och det bör betonas att inga ekonomiska fördelar på kort sikt — för företaget eUer för den enskilde — kan anses uppväga de förluster i hälsa och därigenom i produktivitet, som sådana onormala belastningar resulterar i,"

Det är aUtså snart tolv år sedan vi från centerns sida fann det vara angeläget att riksdagen med kraft tog itu med arbetsmiljöproblematiken. Vi noterar därför med mycket stor tiUfredsstäUelse att riksdagen nu äntligen är beredd att fatta beslut som kan förväntas ge mera päfaUande konkreta resultat.

Det är dock beklagligt att vi inte har kunnat enas om åtgärder som gör det möjligt att snabbt sanera dåliga arbetsmiljöer. De försummelser som förevarit på mUjöpoUtikens område gör att många företag stäUs inför stora omställningsproblem när mUjökraven skärps.

Den grundläggande principen måste vara att företagen själva bär sina mUjökostnader — nägot annat vore felaktigt i ett längre perspektiv. Riksdagen har tidigare stäUts inför detta problem, nämligen då det gällt företagens omgivningsmUjöer. Vi har då kunnat enas om bidrag för att snabbt fä tUl stånd förbättringar när det gäUer rening av avlopp och rök. Det måste vara rimUgt att samhäUet ger samma prioritet åt en snabb förbättring av arbetsmUjöema,

Ett sådant ekonomiskt stöd ändrar inte den grundläggande principen om företagens mUjöansvar. Det innebär i första hand ett fullföljande av tidigare fastslagna principer på mUjöpoUtikens område.

För att arbetsmiljölagstiftningen snabbt skaU kunna slä igenom är det viktigt att samhället på aUa sätt stöttar upp lagen. Bidrag och län till arbetsmUjöförbättrande åtgärder är ett sätt. Krav ur arbetsmUjösynpunkt måste ställas när investeringsfondsmedel tas i anspråk eUer när företagen på annat sätt utnyttjar lån ur statliga fonder eUer statliga bidrag. Det är självklart att samhäUet skall resa sådana restriktioner - vi kan inte tiUäta att nya, dåliga arbetsmUjöer skapas.

Herr talman! Vi kan knappast nä konstraktiva lösningar av arbets-mUjöproblemen med mindre än att de anstäUda själva har möjligheter att påverka sin miljö. Frågorna kring arbetsmiljö och företagsdemokrati hänger intimt samman. Jag vUl hksom socialministern uttrycka min glädje över att det rått så stor enighet om dessa grundläggande principer, när vi i socialutskottet har behandlat denna stora och betydelsefulla fråga. De nu föreslagna åtgärdema bygger i stor utsträckning på att de anställda skall få inflytande pä arbetsplatserna, främst genom att skyddsombudens ställning stärks. De anstäUda vet vad de talar om när det gäller miljöproblemen pä arbetsplatserna. De kan med utgångspunkt i sina egna erfarenheter diskutera dessa problem och ta ställning tiU dem. Debatten blir dä mera seriös än den debatt som ibland har förts i massmedia, där det förekommer ett tyckande som många gånger helt snedvrider mUjödebatten och inte aUtid leder den framåt. Därför är det viktigt att de anställdas ställning stärks ur inflytandesynpunkt.

För att skyddsombuden skaU kunna driva dessa frågor är det viktigt — det vill jag kraftigt understryka — att utbUdningen prioriteras. Det är ett mycket stort ansvar som läggs på skyddsombuden, och om de skall kunna fylla den uppgift som de påtar sig är det nödvändigt att utbildningen

följer med.

En annan fråga är synen på kroppsarbetet och det manueUa arbetet. Statustänkandet här borde vi också fä en seriös debatt om. I annat faU klarar vi inte de stora och vUctiga uppgifter som den svenska industrin står inför i framtiden.

Företagshälsovården måste också byggas ut, och jag vUl understryka nödvändigheten av att detta sker i samråd med landstingen ute i landet. Även egenföretagarna måste omfattas av företagshälsovården.

Ett fortsatt reformarbete på arbetsmUjöområdet är nödvändigt för att alla skall kunna beredas trygga och stimulerande arbetsplatser. Det gäller att ge arbetsplatserna en fysiskt, psykiskt och socialt riktig utformning. Föratom att en sådan utveckhng är en förutsättning för individens välfärd, torde den innebära en samhällsekonomisk vinst. Dagens beslut betraktar jag som sagt som en bit på vägen, och en mycket värdefuU sädan.

Som jag förut sade gäller dessa frågor i stor utsträckning attityd och medvetenhet hos de anställda. Detta måste enligt min uppfattning grundläggas redan i skolan och följas upp i andra utbUdningar. För mig är det självklart att arbetsmiljöfrågor utgör ett naturligt inslag pä alla stadier av vårt utbUdningssystem.

Många problem är av sä aUvarlig karaktär att de fordrar en snabb lösning. Mest akut är, som jag ser det, kontrollen av kemiska ämnen och bullerproblemen. Den otillfredsställande informationen om innehållet i och konsekvenserna av användningen av kemisk-tekniska preparat gör att allvarliga följdverkningar uppstår i form av förgift ningsf aU, eksem och allergier. Olika företag har uppenbarligen stora problem att få tillverkare av kemisk-tekniska preparat att deklarera innehållet i sina varor. Och även om varorna deklareras kan det ofta vara svårt att klara ut vilka effekter innehållet har. Jag hoppas att vi genom produktkontrollagen och arbetsmUjölagstiftningen kan rensa bort en mängd skadUga ämnen ur mdustriproduktionen. Därför är det nödvändigt att arbetsmiljöutredningen snabbt får behandla dessa frågor — med förtur.

ArbetsmUjöutredningen bör fä möjlighet att pröva arbetsmUjöproble-matiken utifrån den helhetssyn som framgår bl. a. av motionerna från centern. Direktiven tUl utredningen bör enUgt vär uppfattning vidgas, och dä blir det också naturUgt att den får ett parlamentariskt inslag.

När vi nu äntligen skall ta krafttag på arbetsmiljöns område blir det naturligt att med utbUdning och forskning följa upp dessa frågor. Det är vidare viktigt — vilket LO starkt har betonat — att tiUsynsmyndigheterna får tiUräckliga resurser att arbeta. Jag tänker då inte minst på de viktiga uppgifter som faller på kommunerna. Vi måste se tiU att lagen verkhgen följs upp ute i landets aUa delar och på arbetslivets skilda områden. Yrkesinspektionen måste ha en organisation som gör det möjligt för den att få nära anknytning till arbetsplatserna. Därför har vi i motionen aktualiserat distriktsindelningen och anfört att man bör sikta tUl en distriktsindelning som överensstämmer med länsindelningen. Jag tror att det är riktigt att vi arbetar utifrån de förutsättningarna.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU de reservationer som jag har varit med om att underteckna, dvs. reservatio-

Nrl32

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

nerna 1, 3, hemstäUan.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

5, 18, 19, 21, 22 och 26, samt i övrigt tiU utskottets

Herr NORRBY i Äkersberga (fp);

Herr talman! Vår standardhöjning fär aUtmer en inriktning på andra faktorer än de rent materieUa. Till dessa andra faktorer hör en bättre arbetsmUjö i vidsträckt bemärkelse. Ett vägledande motiv för en sådan standardhöjning är harmoniska människor, som upplever arbetstiUfreds-ställelse, trygghet och trivsel i sitt dagliga arbete. 1970-talet kommer alldeles uppenbart att präglas av debatt om och förverkligande av en bättre arbetsmUjö. Den politiska enighet om att prioritera de här frågorna som vi i dag redan har fått bevis pä innebär att ett sådant påstående är verifierat.

I folkpartiets arbete för ett mänskhgare samhälle intar miljöfrågorna i allmänhet och arbetsmUjöfrågorna i synnerhet en central plats. Vår syn på arbetshvets villkor präglas av humanitära och sociala motiv, men vi påvisar också den samhällsekonomiska och företagsekonomiska lönsamhet som investeringar i en bättre arbetsmUjö uppvisar. Samhälle och näringsliv har inte råd att spara på de här insatserna. Självfallet skaU kostnaderna för en bättre arbetsmUjö belasta produktionen, men insatserna fär inte göras lönsamhetsberoende i ekonomisk bemärkelse — "människan i centrum" gäller i första hand: människor som trivs i sitt jobb, som upplever arbetet såsom någonting positivt, som upplever att jobbet är någonting centralt i tiUvaron, någonting som man längtar till på morgonen när man vaknar, som man trivs med hela dagen och som man lämnar som en sund och balanserad människa och inte utsliten och utstressad.

Betydelsefullt för trivseln i arbetet är enligt vär uppfattning framför aUt medinflytandet för de enskilda anställda på den enskilda arbetsplatsen, men vi betonar också starkt kopplingen meUan medinflytande och medansvar.

ArbetsmUjöfrågorna hänger mycket nära samman med en rad andra sektorer av samhällelig verksamhet. Den yttre miljön diskuteras ofta i termer som i det väsentliga överensstämmer med dem som vi använder i mänga arbetsmUjösammanhang. Det är uppenbart att åtgärder som förbättrar den yttre mUjön ibland leder till problem med arbetsmiljön. Där kan det finnas motsättningar som måste uppmärksammas.

Arbetsdemokratin pä olika nivåer är, som jag antydde tidigare, ett verksamt medel för att skapa bättre arbetsmUjö. Arbetsmarknadspolitik, regionalpohtik och näringspohtik måste utformas med hänsyn till arbetsmUjön. Ett lönsamt näringsliv skapar naturligtvis i och för sig resurser för snabbare reformer på området än om vi har en långsam utveckling av lönsamheten i näringslivet. Målsättningen för och styrningen av den tekniska utveckhngen är av grundläggande betydelse för arbetsmUjöförbättringar, liksom självfallet också sociologisk och psykologisk forskning.

Den här exemplifieringen visar hur många kontaktytor med andra samhäUsverksamheter som arbetsmiljöproblemen har och hur betydelsefullt det då är med en pohtiskt medveten samordning och prioritering av

olika åtgärder.

En faktor i detta sammanhang som jag personligen fäster stort avseende vid är att i vårt komphcerade samhälle allt fler människor får svårigheter att anpassa sig. De blir i viss mening handikappade. Här uppstår då ett omänskhgt växelspel meUan förslitning och rehabUitering. Detta omänskliga växelspel mäste vi bryta, och för det har aUa människor i och utanför arbetslivet ett stort ansvar.

Det är alldeles klart att ett väsenthgt instrument för en bättre arbetsmUjö är en omvandling av arbetslivets villkor mera genereUt. Möjhghet till variation och arbetstiUfredsställelse i jobbet, möjlighet till sociala kontakter med arbetskamrater även under själva arbetet är emeUertid någonting som t. ex. i modern processindustri ofta försväras. En annan form för organisation av arbetet på den enskUda arbetsplatsen är självstyrande grupper, där man kan pröva ohka arbetsuppgifter för att få en bättre helhetsbild av den egna uppgiften i produktionssammanhanget.

Företagshälsovården är också en väsentlig punkt i reformarbetet. Där är det naturligtvis oerhört betydelsefuUt att de anställda på ohka arbetsställen — i ett företag, i ett statligt verk — får ett klart inflytande över företagshälsovårdsfrågorna. Detta kan ske genom att man utnyttjar något befintligt medinflytandeorgan. Företagsnämnden är här ett mycket intressant alternativ.

Herr talman! De grundläggande värderingar som hgger bakom mitt resonemang är i betydande utsträckning gemensamma för aUa partier. Socialministerns inledningsanförande tolkade jag som baserat på samma värderingar. Men den pohtiska ambitionen att förverkliga målsättningarna varierar. Bättre arbetsmiljö handlar ju om poUtik, om en av de viktigaste politiska frågorna. Den bedömningen ligger bakom folkpartiets krav att arbetsmUjöutredningen skaU kompletteras med pohtiker, göras parlamentarisk. De här frågorna är för viktiga för att överlåtas tiU experter. Experterna kan ju inte avväga hur stora resurser som bör avdelas för just den här sektorn — det är en politisk prioritering. Därför måste den politiska prioriteringen komma in redan på ett tidigt stadium i arbetet.

Utveckhngen när det gäller t. ex. arbetsolycksfaU har inte gått tillräckligt snabbt i önskad riktning. Nuläget i fräga om organisation och resurser för tillsyn och rådgivning är inte tillfredsställande. Satsningarna har kommit sent. Arbetsmiljöutredningens delbetänkande är här talande. Enligt dess visserhgen nu två är gamla siffror var det bara 42 procent av de registrerade arbetsstäUena med minst 50 anställda som hade skyddskommitté. Lagstiftningen föreskrev då sedan 23 år tiUbaka att skyddskommitté skall finnas pä dessa arbetsställen. Om detta skrev utredningen; "Även med beaktande av anförda felkällor är det anmärkningsvärt att andelen arbetsställen med skyddskommitté i gruppen 50-99 arbetstagare är mindre än en fjärdedel."

Liknande brister finns avseende förekomsten av skyddsombud. Brister i statistiken är en av felkällorna. Symtomatiskt för de bristande satsningarna är kanske att man inte ens med säkerhet vet hur dålig efterlevnaden av arbetarskyddslagen är. Resurserna för tillsyn och rådgivning var länge helt undermåliga. "De makthavande i finansdeparte-

Nrl32

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

mentet har alltid pratat på skyddet för den mänskhga arbetskraften. Det är ett styvmoderligt behandlat område med låg status." — Detta bittra omdöme fällde dåvarande generaldirektör Otto Westhng i en tidningsintervju inför sin avgång från posten som chef för arbetarskyddsverket för några är sedan.

Nu har snabba åtgärder vidtagits, ofta åtgärder som folkpartiet tidigare har föreslagit men fått awisade i riksdagen. Det yttersta ansvaret för att bristerna kunnat bestå faUer givetvis på regeringen, som länge inte ens säg tUl att den mjuka lagstiftning som finns och som nu skall skärpas har efterlevts.

Den nu aktuella propositionen 130 om bättre arbetsmUjö är inte särskilt kontroversieU. Den torde i allt väsentligt bifaUas av en enhälhg riksdag. Förslagen är konstruktiva och välmotiverade, de har bara dröjt för länge. Med de förväntningar på arbetsmiljöutredningen som socialdemokraterna har byggt upp är arbetsmUjöutredningens första delbetänkande och propositionen inte överväldigande. Ändå representerar propositionen en väsentlig reform — det finns anledning att ge socialministern en eloge för det sätt på vilket han har drivit fram frågan snabbt inför årets valrörelse och för det sätt på vUket han i översiktliga termer har redovisat de grundläggande värderingar som vi enligt min uppfattning i huvudsak är överens om.

Diskussionen i utskottets betänkande har i stor utsträckning kommit att handla om alla de motionsyrkanden som går längre, som representerar en högre pohtisk ambitionsnivå än den regeringen och socialdemokraterna i utskottet — de är i vissa faU följsamma nästan intill det skrattretandes gräns — har velat nå upp tiU. Frän oppositionspartiernas sida har vi velat göra principuttalanden, principdeklarationer, men vi har här mött ett motstånd. Det finns klara skUlnader meUan socialdemokrater och folkpartister t. ex. när det gäller en samlad målsättning för arbetsmUjön och medinflytande för de anställda. Folkpartiet är berett att redan nu i princip ansluta sig tUl mera långtgående målsättningar, medan socialdemokraterna awaktar expertutredningar och nu inte redovisar principuppfattningar i aUa delfrågor.

Låt mig redovisa några av de krav av olika dignitet som folkpartiet för fram. Vi vet att somliga av dessa frågor är på väg att lösas — andra får vi fortsätta att driva ett tag till.

Bättre rapportering av olycksfaU och skador och bättre statistik. Statistiken är ett instrument i ett informationssystem som får effekt när det gäUer de förebyggande insatserna.

Bättre tillbudsrapportering. Där finns väsentlig information att hämta, och där finns mycket av uppgifter att plocka fram för de förebyggande insatserna.

Utbyggt tekniskt skyddsarbete, förebyggande skyddsarbeten - som ju alltid blir billigare än att rätta till i efterhand.

Skärpt kontroU av kemiska ämnen. Pä sikt kravet på den omvända bevisbördan när det gäller ämnens farlighet.

Bullerbekämpningen bör enligt vår uppfattning ges förtur. Som mål pä kort sikt mäste uppsättas att ingen skall behöva riskera hörselskador genom sitt arbete. Ökad uppmärksamhet på förekomsten av infraljud och

ultraljud. Målsättningen skall inte vara att sätta hörselskydd på jobbarna, utan att göra det möjligt för dem att ta av sig skydden utan att riskera skador.

Normer och riktvärden för buUer- och föroreningsnivåer.

Förprövning ur arbetsmUjösynpunkt av vissa typer av arbetsplatser i något mer långtgående utsträckning än den som propositionen redovisar och framför allt med en för de enskilda företagen förenklad administrativ hantering.

Flera arbetsmUjömoment i utbUdningen av tekniker, ekonomer, medicinare — ja, alla yrkesgrupper som har med arbetsmiljöer att göra.

Utbyggd forskning, förbättrad information, utbyggd företagshälsovård, medinflytande, medbestämmande och medansvar för de anställda på aUa nivåer.

Företagsnämnden som huvudansvarigt organ för arbetsmiljöfrågorna med beslutanderätt över arbetsmiljöinvesteringarna och egna budgetmedel kan göra företagsnämnden till ett ännu mer verksamt instrument för de anställdas medinflytande än det i dag är.

En begränsning av kontinuerligt skiftarbete, ersättning av ackordslön med tidlön, flexibel arbetstid och fler deltidsarbeten.

Detta är några av de punkter vi tagit upp och som vi fäster stort avseende vid.

Jag skall, herr talman, något htet kommentera några av de 31 reservationerna i utskottsbetänkandet.

När det gäller det fortsatta reformarbetet på arbetsmUjöområdet anser vi att det är väsentligt att utredningens direktiv utökas, så att man i utredningen kan arbeta med hela det perspektiv som innefattar även långtgående målsättningsfrägor och samhällsekonomiska aspekter och så att man framför allt kan analysera de kontaktytor gentemot andra sektorer som jag tidigare beskrev. Det här förutsätter enligt vår uppfattning att arbetsmUjöutredningen görs parlamentarisk, att man får en politisk prioritering redan i utredningsarbetet.

Vid det arbete i utredningen som nu pågår fäster vi stort avseende vid att man ger förtur åt frågorna om bättre kontroll av kemiska ämnen i arbetsmUjön och om effektivare lagstiftning mot buller. Socialministerns uttalande i inledningsanförandet innebär ett visst tillmötesgående av det kravet. Bland de ofta förbisedda styrinstrumenten i samhället är de ekonomiska. Alltför ofta är t. ex. statsbidragsregler och villkor vid långivning ur statliga fonder slumpmässiga. Här kan vi målmedvetet använda ekonomiska styrinstrument. Vi fär inte fränhända oss de viktiga instrumenten när det gäller att styra utvecklingen mot en bättre arbetsmiljö. Här anser vi att det är motiverat med särskilda stimulansåtgärder för att snabbt komma till rätta med existerande arbetsmiljöproblem. Vi viU här jämställa arbetsmarknadspolitiska, näringspohtiska och arbets-miljöpohtiska bedömningar när det gäller angelägenheten av t. ex. om-och nybyggnad av produktionsanläggningar.

Som jag tidigare har sagt fäster vi stor betydelse vid ett verkligt medbestämmande får de anställda i frågor som rör arbetsmiljön i vid bemärkelse. Därmed avser jag både de anställda som grupp och som enskUda människor. Vi vill att riksdagen här gör ett principuttalande om

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

att den kommande arbetsmiljölagen skall garantera de anställda en position jämställd med arbetsgivarens i vad avser det reeUa inflytandet över arbetsmiljön i vid mening.

Här vin jag på nytt betona att frågan om huvudansvaret för arbetsmUjön lägges på företagsnämnderna, som dä mäste ges en beslutanderätt i arbetsmUjöfrågor. Företagsnämnden torde framför aUt när det gäller företagshälsovården snabbt kunna bh en lämplig huvudman hksom huvudman också för skyddskommittéernas verksamhet.

När det gäller utbildningsfrågorna vet vi att ganska mycket just nu håller på att hända på många ohka håll. Det som enhgt vår uppfattning här behövs är en övergripande och samordnande översyn av utbildningen pä aUa nivåer i fräga om både den aUmänna grundutbildningen och den specialutbUdning som är inriktad på arbetsmUjöfrågor.

En viktig del av tUlsynen av arbetsmiljöförhållandena, som redan i dag ligger pä kommunerna, kommer i framtiden i än större utsträckning att läggas på dem. Det är därför betydelsefuUt att man redan nu gör ett principuttalande om att kommunernas kostnader för den kommunala tillsynen skaU täckas med statsbidrag. Det innebär en klar garanti för att snabba förbättringar kommer till stånd ute på fältet. Detta överensstämmer med vad LO uttalat i sitt remissyttrande över arbetsmiljöutredningens betänkande. Här måste vi ha klart för oss att en kommun utarbetar sin budget för ett kommande år vid sädan tidpunkt att dä vi tar ställning tiU den nya lagstiftningen budgeten i stort sett är faststäUd. Det medför väldiga svårigheter för kommunerna att snabbt göra de insatser som är angelägna. Ett principuttalande om kostnadstäckning med statsbidrag skulle innebära att kommunerna snabbare än eljest kan göra de angelägna satsningarna.

En fråga som folkpartiet ensamt fär driva gäller ett principbeslut om obligatorisk företagshälsovård. Det stär alldeles klart att vid den breda remiss, som arbetsmUjöutredningens betänkande blev föremål för, tillmättes frågan om obligatorisk företagshälsovård stor betydelse. Därför vill vi att ett principbeslut skall fattas om obhgatorisk företagshälsovård och att det skaU kombineras med en tidplan, som är ägnad att medföra en snabb utbyggnad av företagshälsovården.

I ett speciellt sammanhang vill vi också peka på hur staten kan styra UtveckUngen. Som upphandlare av maskiner, fordon och annan teknisk utrustning kan staten i egenskap av köpare i sina specifikationer till leverantörerna ställa krav exempelvis på dämpning av buller. Därigenom kan staten tvinga fram en bättre teknik på detta område. Det här är ett verkningsfullt sätt att styra den tekniska utvecklingen, och det utgör ett styrinstrument som man inte får försumma att använda.

Folkpartirepresentanterna i utskottet pläderar för detta i reservationen 31,1 vilken emellertid insmugit sig ett litet fel som bör rättas tUl senare.

En Uten detalj, som har uppmärksammats av folkpartisterna i utskottet i ett särskilt yttrande, är frågan om enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg. Folkpartirepresentanterna förutsätter att den frågan skyndsamt prövas av arbetsmiljöutredningen under dess fortsatta arbete. Det här är ju inte bara en arbetsmiljöfråga utan också en

trafiksäkerhetsfråga.

Herr talman! Mycket mer vore att säga i detta ärende, men jag skall inskränka mig tiU de anförda synpunkterna och ber att få yrka bifaU tiU reservationerna 1, 3, 5, 6, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26 och 31.

Nrl32

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! De förslag avseende arbetsmUjön som vi nu har att ta ställning tUl grundas pä arbetsmUjöutredningens första betänkande. Huvudpunkterna i förslaget gäUer förbättrad utbUdning för skyddsombud och utökning av skyddsombudens befogenheter, regler för skyddskommittéernas verksamhet, skärpta regler om förhandsprövning av arbetslokaler, samordning av ansvaret vid gemensamma arbetsställen, förbättrad offentlig tillsyn och förstärkning av arbetarskyddsfondens resurser.

Det är förslag som vi från moderata samhngspartiet hälsar med tiUfredsstäUelse. Men det gäller också att lagstiftningen fullföljs och inte bara blir tomma ord. Därför är det viktigt att skyddsombuden och de fackliga organisationerna får ett större ansvar, som också föreslås. Men samtidigt stäUer lagstiftningen större krav på den pohtik som förs pä andra områden. Om vi inte beaktar produktionens villkor, finns det kanske inte resurser att förbättra de anställdas villkor. Det är en princip som vi måste följa.

Kring det allra mesta i de föreliggande förslagen har vi i utskottet nått fuU enighet. Trots det finns ett stort antal reservationer, föranledda av yrkanden i motioner, som väckts antingen med anledning av propositionen eller som väckts under den aUmänna motionstiden och som nu behandlas. Det stora antalet reservationer skall inte ses som att vi är oense i den stora frågan — om det behövs en bättre arbetsmiljö eUer inte. Jag är övertygad om att alla är ense om målet — en bättre arbetsmUjö — men när det gäUer bästa sättet att nä detta mål skiljer sig uppfattningarna ibland. Beträffande det fortsatta reformarbetet pä arbetsmiljöområdet finns en gemensam borgerhg reservation, nr I.

I den reservationen föresläs att direktiven för arbetsmUjöutredningen vidgas och att man med utgångspunkt frän en helhetssyn på arbetshvet analyserar det mer långsiktiga behovet av reformer på arbetsmUjöområdet, varvid de samhällsekonomiska aspekterna ägnas särskild uppmärksamhet. Mot den bakgrunden föreslås bl. a. också att arbetsmiljöutredningen görs parlamentarisk. Det kravet framstår för mig som rätt självklart.

Att vi inte nått enighet kring dessa förslag är kanske ägnat att förvåna, men de har alltså resulterat i en gemensam borgerlig reservation till förmån för yrkandena.

I reservationerna 3 och 4 har representanter för folkpartiet och centerpartiet respektive vänsterpartiet kommunisterna föreslagit att arbetsmUjöutredningen skall behandla vissa frågor med förtur. När det gäller kontroUen av kemiska ämnen, hygieniska gränsvärden i fräga om buller, luftfuktighet, temperatur, belysning, vibrationer, gaser, giftämnen och annat finns det naturligtvis starka skäl för att söka komma till rätta med problemen snarast möjhgt, t. ex. genom förtursbehandhng i arbets-

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 131-133

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

mUjöutredningen. Dessa frågor är bland de vUctigaste just nu. Men jag har under mina nära 20 år som yrkesarbetande lärt mig att fort och bra går inte alltid att förena. Det här gäller dessutom frågor av sä stor räckvidd, om bestämmelserna skaU utformas generellt, att jag tror det blir bäst om arbetsmUjöutredningen själv får ta ställning till om dessa frågor skall behandlas med förtur eUer inte. Det är anledningen tiU att vi inte kunnat biträda något av dessa yrkanden.

I reservationen 5, som är en gemensam borgerlig reservation, tas upp frågan om bidrag tiU mUjöförbättringar inom företagen. Miljöförbättringar bör i princip bäras av produktionen både när det gäller industrins omgivningsmUjöer och när det gäller arbetsmUjön inom företagen. Det kan vi väl vara ense om. Men jag vUl i detta sammanhang säga att om vi skaU ställa krav på företagen, och det gör vi i hög grad genom de förslag som utskottet här tillstyrker, då är det också vår skyldighet att se tUl att pohtiken på aUa områden formas så att företagen får resurser att klara sina skyldigheter. Lönsamheten i företagen måste vara så hög att uppgifterna som vi förelägger kan klaras. Lönsamma företag ger trygghet för de anställda, kan ge bättre löneförmåner och har resurser tiU arbetsmUjöförbättringar. Det är alltså den målsättningen för den ekonomiska pohtiken och skattepolitiken som måste ligga i botten. Har företagen inte möjlighet att ekonomiskt klara vad vi lagstiftar om, står vi där med våra lagar och mångdubbelt fler arbetslösa på grund av nedläggningar.

För att snabbt förbättra omgivningsmUjöerna utgår nu statsbidrag tiU detta. Motiveringen är bl. a att kostnaderna annars skuUe bli så kännbara för de enskilda företagen. Vi anser i reservationen 5 att det kan vara lika befogat att sådana bidrag utgår för att man snabbt skaU komma till rätta med brister i arbetsmiljön inom företagen. Det är minst lika viktigt att se till att skyddet är fullgott innanför företagsväggen som utanför densamma.

Reservationen 8 behandlar frågan om hur skyddsombuden skall utses. Där föreslär vi ändrad formulering i 40 § andra stycket i förslaget tUl ändring av arbetarskyddslagen. I nu gällande formulering står att "val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på framställning av dem, av lokal organisation, genom vilken de kunna anses företrädda". Det är väl egentligen inget större fel på den formuleringen. Den innebär att beslutet fattas av berörda arbetstagare, men om de så önskar av den fackhga organisation "genom vUken de kunna anses företrädda". I propositionens förslag till lagtext föreslås nu detta avsnitt få följande lydelse: "Skyddsombud utses av lokal fackUg organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna."

Propositionens förslag innebär att man flyttar beslutanderätten frän de berörda arbetstagarna själva tiU den fackliga organisationen. Att det är besvärligt även med nuvarande bestämmelser framgår av en skrivelse frän Svenska driftpersonalförbundet, där man bl. a. skriver:

"Redan i dag kan vårt förbund ej tUl fullo hävda skyddsintressena för våra medlemmar. Sverige har idag fri föreningsrätt. Den får ej bli iUusorisk och urholkad.

Konsekvenserna av lagförslaget blir följande; Vid ett större företag organiserar ett fackförbund aUa anstäUda utom t. ex. 20 personer vid en energicentral. Energicentralens arbetsuppgifter är särpräglade i förhållande tiU det övriga arbetet vid företaget. Ingen annan än just en anstäUd vid energicentralen har kompetens för att göra en bedömning i skyddsfrågor. I kraft av den fria föreningsrätten önskar de 20 anställda tUlhöra just Svenska driftpersonalförbundet. Arbetsgivaren sluter kollektivavtal med det fackförbund som organiserar de övriga anställda men ej med Svenska driftpersonalförbundet. I det läget står energicentralen utan skyddsombud, eller i vart faU utan kompetent skyddsombud. Kan detta vara acceptabelt? Även om den goda viljan finns hos en organisation bunden av koUektivavtal finns tyvärr inga garantier för att ett skyddsombud utses som är representativt för arbetstagarna inom ett visst skyddsområde.

Det bör enligt förbundets mening vara på det viset att den organisation som organiserar arbetstagare inom ett visst arbetsområde också skaU tiUsätta skyddsombud för ifrågavarande område."

Det är ju betänkliga missförhåUanden som här påtalas. Med propositionens förslag bhr rimUgen de av Driftpersonalförbundet redovisade problemen större, men med det förslag till lagtext som finns i reservationen 8 skulle problemen inte bli så stora. I denna reservation föreslår vi följande lydelse;

"Skyddsombud utses efter förslag av berörda arbetstagare av lokal facklig organisation, som är bunden av koUektivavtal i förhällande tUl arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna."

Vi har aUtsä utöver propositionens lagtext tiUagt att de berörda arbetstagarna först skaU ges tUlfäUe tiU förslag. Nu kan visserligen den invändningen göras att den nuvarande formuleringen, enhgt vUken de berörda arbetstagarna själva fattar beslutet, är bättre. Men dä skall vi komma Uiåg att genom det förehggande propositionsförslaget får den fackliga organisationen ett större ansvar för att skyddsombuden sköter sitt uppdrag. Då är det också rimhgt att de fär möjlighet att besluta om vem som skall ha uppdraget. Men det hindrar inte att de berörda arbetstagarna skall ha kvar så stort inflytande som möjligt. Därför bör den fackhga organisationen utse skyddsombud först sedan berörda arbetstagare getts tiUfälle att komma med sina förslag. Om det finns flera fackliga organisationer verksamma på samma arbetsställe, såsom påtalas i skrivelsen från Driftpersonalförbundet, förutsätter jag att överenskommelse om ansvarsfördelningen meUan dessa, när det gäUer t. ex. skyddsombuden, träffas lokalt. Om det visar sig att detta inte fungerar tiUfredsstäUande, får vi väl ta upp frågan tiU nytt övervägande.

Samma motivering kan gäUa beträffande utseende av arbetstagarföreträdare i skyddskommitté, vilket behandlas i reservationen 10 med följdyrkande i reservationen 12.

Även i dessa faU bör de berörda arbetstagarnas uppfattning om vem som bör utses vara avgörande då det gäller att utse arbetstagarrepresen-tanter. Därför har vi även här föreslagit att den lokala fackliga organisationen skall utse representanter först efter förslag frän berörda arbetstagare.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

I reservationen 17 tar vi upp frågan om möjhgheten tiU avstängning av en arbetstagare som bryter mot skyddsföreskrifterna. Enligt arbetarskyddslagen 7 § har arbetstagare skyldighet att använda förefintliga skyddsanordningar, följa lagar och föreskrifter, iaktta försiktighet och medverka tiU förekommande av ohälsa och olycksfaU. Men om en arbetstagare olovligen eUer utan giltigt skäl tar bort eUer försätter ur bruk en skyddsanordning, kan han dömas tUl böter av domstol. Bestämmelsen härom i 67 § arbetarskyddslagen föreslås stå kvar med mindre ändringar i formuleringen.

Möjhgheten att dra ett ärende om ovilja att iaktta skyddsföreskrifter inför domstol måste dock vara något som tUlgrips när andra möjligheter är uttömda eUer när det är fråga om mycket aUvarliga förseelser. Nu föreslås i propositionen att när det gäller brister i skyddsanordningar som faller under arbetsgivares ansvar skall skyddsombud få rätt att avbryta arbete i awaktan på ställningstagande av skyddsinspektionen. Utskottet tiUstyrker detta.

Men även när arbetstagare inte följer givna föreskrifter eUer inte hörsammar skyddsombudets uppmaningar kan snabba och enkla åtgärder emot den tredskande vara nödvändiga, t. ex. att skyddsombud får lagfäst rätt att utverka avstängning från arbetet av den tredskande.

ArbetsmUjöutredningen har ännu inte tagit stäUning till det framtida innehållet i nuvarande 7 § arbetarskyddslagen. Vi menar att den här frågan om möjligheten att avstänga arbetstagare som inte rättar sig efter skyddsbestämmelserna är så pass viktig att den bör ägnas särskild uppmärksamhet i arbetsmUjöutredningens fortsatta arbete.

Utbildningsfrågorna tas upp i den gemensamma borgerliga reservationen nr 18. Vi anser att det är angeläget med en övergripande översyn av utbUdningen i arbetsvetenskapliga ämnen vid utbildningsanstalterna med syfte att stärka och fördjupa utbildningen på arbetsmiljöområdet. Vi menar att detta bör ske i samverkan med organ som nu arbetar pä berörda områden och att riksdagen bör ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet har anfört i den frågan.

Detsamma gäUer yrkandet i reservation nr 19, där vi föreslår inrättande av en professur i arbetsmUjöforskning. Den gemensamma borgerliga reservationen grundar sig på en motion från moderata samhngspartiet. Sedan motionen väcktes har UKÄ i sin anslagsframställning för nästa budgetär föreslagit att två högre tjänster på det arbetsvetenskaphga området skaU inrättas, en pä det samhällsvetenskapliga och en på det medicinska området. Mot bakgrund av den i propositionen redovisade synen på betydelsen av arbetsvetenskaplig forskning finns det väl vissa skäl att hoppas att UKÄ:s förslag kommer att vinna gehör. Men även om så sker, kvarstår framför aUt forskningen inom det tekniska området. Det är kanske viktigast för framtidens arbetsmiljöer att den tekniska utveckhngen går hand i hand med önskemålen om att förbättra arbetsmUjön. Nya maskiner, redskap och arbetsmateriel måste utformas med tanke på att skapa bästa möjliga förhållanden för dem som skaU använda dem. Vid sidan om den tänkta utbyggnaden av högskolan i Luleå bör, menar vi, en förstärkning av forskningen inom det tekniska området snarast komma tiU stånd, och vi anser att riksdagen i

nästa års statsverksproposition bör föreläggas förslag i ärendet.

Frånvaron på arbetsmarknaden tas upp i reservationen nr 27. I motiveringen till den motion från moderata samhngspartiet som ligger tiU grund för reservationen sägs bl. a. att det är nödvändigt att analysera orsakerna tiU den höga fränvarofrekvensen. Därvid bör belysas frånvarons förhållande tiU kön, ålder, löneläge, befattningsnivå, arbetstiUfredsstäUel-se, skiftarbete, löneform etc. En jämförelse meUan privat- och offentlig-anstäUda torde också vara intressant, liksom en jämförelse med avseende på arbetsplatsernas belägenhet i större respektive mindre orter. Även sjukförsäkringsreglernas inverkan på frånvaron bör ingående analyseras. Det sägs vidare att det är sannohkt att en sädan undersökning på en rad omräden skuUe ge uppslag tUl åtgärder som genom att undanröja bakomhggande orsaker kunde nedbringa frånvaron.

Jag tror att det är utomordentligt viktigt att vi fär större kunskaper om orsaker och verkan på det här området. Mycket kan kanske förbättras med relativt enkla åtgärder, om man bara har klart för sig vad frånvaron beror på.

Den arbetsgmpp som SAF och LO gemensamt tillsatt för att studera frågan inom den del av arbetsmarknaden som de tiUsammans företräder visar hur betydelsefuU man inom dessa organisationer ansett frågan vara. Men den arbetsgruppen har endast sysslat med kartläggning av den del av arbetsmarknaden det där gäller och inte i det vidare perspektiv som motionsyrkandet går ut pä. Tjänstemannagrupperna omfattas t. ex. inte av denna utredning som SAF och LO verkställt. Vi förutsätter givetvis att de resultat som kommit fram genom den här arbetsgruppen kan bh en värdefuU hjälp för den övergripande utredning som vi föreslår i reservation 27. Det är viktigt att det utredningsarbete vi föreslår får ske jämsides med arbetsmUjöutredningens arbete därför att det säkert kunde ge intressanta resultat, värda att beakta i arbetsmUjöutredningens fortsatta arbete.

I en motion, som behandlas i föreliggande betänkande, tas bl. a. upp frågan om åtgärder mot användning av dieselmotorer vid gruvdrift under jord. Utskottet avstyrker motionen, bl. a. med hänvisning tiU ett uttalande av socialministern i en interpeUationsdebatt förra året. Socialministern framhöll att det framstår som i hög grad önskvärt att finna ett lämpligt alternativ tiU konventioneU dieseldrift under jord och att utvecklingsarbete för att tillgodose detta önskemål är pä gång.

Jag tror att det finns all anledning att understryka det som socialministern har sagt om att minska behovet av dieseldrift vid underjordsarbete; det gäller både gruvor och andra bergrum, kanske inte minst de senare. Det är inte bra som det är nu, och arbetarskyddsmyndigheterna bör skärpa sig och se tiU att i vaqe faU de bestämmelser som finns efterlevs.

En annan fråga som tas upp i en motion är enmansbetjäningen på godståg. Med hänsyn tiU att arbetsmiljöutredningen i sitt fortsatta arbete skall ta upp regler för ensamarbete har vi inte ansett något särskilt uttalande nödvändigt nu, men jag vUl understryka vikten av att utredningen snarast möjligt tar upp frågan.

I motion nr 2002 har jag föreslagit ändringar i paragraferna 7 a och 8 a

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

i förslaget tiU arbetarskyddslag. På båda dessa punkter har utskottet gjort förtydliganden som gör att jag är nöjd. I nämnda motion föreslår jag också ett tiUägg tUl 53 §, vilken behandlar förbud mot att använda lokal, maskin, redskap etc. Motionsyrkandet går ut på att sådant förbud endast skaU kunna meddelas om verksamheten innebär fara för någon annan, när det gäller yrkesutövare som bedriver verksamhet utan att ha arbetstagare anstäUda. På den här punkten har vi inte lämnat någon reservation till utskottets skrivning, men jag tror att utformningen av lagtexten kan leda till problem för ensamföretagare. Vi får hoppas att det inte blir så, men skuOe det visa sig att farhågorna är befogade så får vi väl ta upp frågan igen.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifaU tUl samtliga reservationer där herr Carlshamres och mitt namn förekommer. I övrigt yrkar jag bifall tiU utskottets hemstäUan.

Herr HAGBERG (vpk);

Herr talman! Under 1960-talet dog på våra arbetsplatser 3 188 personer. Invalider blev 18 500 människor och drygt I 172 000 skadades. Därtill kom drygt 17 000 fall av registrerad yrkessjukdom.

Om det inte bhr några avgörande förbättringar under 1970-talet kommer ungefär 4 000 arbetare att dödas, 23 000 kommer att bli invahder och I 250 000 kommer att skadas.

Det finns aUtså på arbetsplatserna stora förväntningar om att kraftfulla åtgärder skaU vidtas pä arbetsmiljöområdet. Regeringens förslag tiU en bättre arbetsmUjö har ju inte i grunden kunnat infria dessa krav. Det är en väldig opinion ute på arbetsplatserna.

ArbetsmUjöutredningens första delbetänkande är visserligen en diger läsning, men innehållsmässigt är utredningen ganska tunn. Man har tydligen inte velat klargöra hur en arbetsmUjö skall se ut och vilken målsättning man har. Det måste slås fast att en bra arbetsmUjö är det när arbetsplatsen inte ger några skador — fysiska eUer psykiska — och det gäller på lång sikt, alltså under ett helt arbetsliv.

Målsättningen att vaqe arbetande individ skall ha rätten till riskfria arbetsförhållanden är ju lika självklar som rätten till arbete för alla borde vara. Men i det samhälle där vi i dag lever är varken rätten till arbete eUer rätten till en riskfri arbetsmiljö någon självklarhet. Tvärtom — riskerna är något som hör vardagen till.

Det är många frågor man stäUer sig. Måste en stor del av ackordsjobbarna slås ut i förtid på arbetsmarknaden? Skall de gå sjukskrivna bara därför att de inte hinner med i arbetstempot? Mäste det vara så att skiftarbetare i stor utsträckning skall drabbas av magkatarrer och magsår? Mäste det vara så att 80—90 procent av arbetarna t. ex. vid ett järnverk skaU vara hörselskadade? Måste det vara så att en stor del av arbetarna utsätts för gaser, kemikalier och hknande som bidrar tUl skador på lång och kort sikt?

SkuUe det inte i stäUet vara så att blotta misstanken att en arbetsplats eller en arbetsprocess kan frambringa fysiska eUer psykiska skador ledde tiU att arbetsplatsen blev föremål för en omfattande förbättring? Tyvärr upphävs dessa självklarheter av de saliggörande lönsamhets-, produktivi-

tets- och effektivitetsintressena. Uppfattningen att människans hälsa är lönsam blir i de flesta faU av underordnad betydelse.

De självklarheter som egentUgen borde gäUa för arbetsmUjöområdet har både arbetsmUjöutredningen och de som skrivit propositionen förbisett. I stället bidrar man tiU föreställningen att lönearbetama och ägarna till företagen skuUe ha samma intressen. Den som något praktiskt har sysslat med arbetsmUjö vet att så inte är faUet. När lönsamheten står först får skyddsintressena vika.

Såväl arbetsmUjöutredningen som propositionsskrivarna har förbisett det grundläggande elementet i hela arbetsmUjöproblematiken. Man vidhåller den föråldrade synpunkten att arbetsmUjöfrågor är samarbetsfrågor. Man definierar utveckUngen på arbetsmUjöområdet som någon följd av abstrakt teknisk utveckling. Man kan tydhgen inte se att det inte är tekniken i och för sig som skapar problemen utan att det är den felaktiga användningen av tekniken som skapar riskerna. Med en planering av den tekniska utveckhngen i de arbetandes intresse skuUe man i stället kunna använda tekniken för att skydda de arbetande mot hälsorisker.

Förslaget om en bättre arbetsmiljö förbiser de allra viktigaste av de förhållanden som skapar hälsorisker, nämligen den alltmer ökande arbetshetsen som i sin tur är en direkt följd av kapitalägarnas strävan tiU högsta möjliga profit. Det är klart dokumenterat att en hög arbetsintensitet leder till ohälsa i form av stressjukdomar och indirekt medför risker för olycksfaU. Den ohejdade rationaliseringen bidrar ytterligare tUl ökad arbetsintensitet, och ackordshetsen gör att skyddsanordningar försummas.

Hela den här problematiken, som är central pä arbetsmiljöområdet, undviker propositionsskrivarna att utreda. Man gör inget stäUningstagande tiU lönesystemen eUer skiftarbetets betydelse för arbetsmUjön. Man avstår från att komma med konkreta lagbestämmelser som skulle vara tiU skydd för de anställda, t. ex. gränsvärden för buller och gaser samt föreskrifter om pauser och arbetstakt. I propositionen har man heller inte gått ifrån arbetsmUjöutredningens förslag, utan man fortsätter i de gamla inkörda hjulspåren. Man ser aUtså arbetsmiljön som en samarbetsfråga.

Men vi viU klart säga ifrån att arbetsmiljön kan aldrig vara en samarbetsfråga. Så länge de enskUda kapitaUntressena tjänar pengar på att utnyttja arbetskraften så intensivt som möjhgt och nödvändiga skyddsåtgärder är kostsamma och hotar att nagga företagens vinster i kanten är en god arbetsmUjö något som lönearbetarna mäste kämpa sig tiU i strid mot företagen.

Är det inte avslöjande att först när LO;s och SAF:s representanter inom utredningen i allt väsenthgt kunde enas, så kom man med ett förslag? Likaså har arbetsgivarnas företrädare här i riksdagen i allt väsenthgt kunnat skriva under förslaget. De vUl bara ha små putsningar i kanten.

Resultatet av utredningens arbete visar att vi kommunister hade rätt när vi 1971 anmälde vår oro, som var grundad på ryktena att utredningen inte skulle framlägga nägot förslag förrän LO;s och SäF:s representanter var överens. Men då mottogs våra farhågor, bl. a. av utskottets ordföran-

Nrl32

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

de, med stor nonchalans. Tiden har visat att vi hade fog för våra varningar. Tyvärr är det arbetama med den dåliga arbetsmiljön som kommer i kläm. Det är deras berättigade krav som inte bhr tiUgodosedda.

I den stort upplagda propagandadriven för förslaget om en bättre arbetsmUjö påstås det att man tar stora steg för att förbättra arbetsmiljön. Detta understryker också utskottet i sin skrivning, och utskottet avvisar vårt påstående i motionen 2005 att de i propositionen framlagda förslagen endast skulle få margineU effekt. Vi vUl från vpk:s sida deklarera att förslagen faUer inom samarbetets ram. Så . längt som arbetsgivarna tUlåter kan man förbättra mUjön. Som vi tidigare sagt berör det inte arbetsintensiteten, gränsvärden eUer regler för arbetsplatsen. I grund och botten har man inte uppstäUt något mål för hur en arbetsplats skaU se ut. Vi menar att förbättringar otvivelaktigt kommer att vidtas på de allra sämsta arbetsplatserna, men i stort sett innebär förslagen endast en krusning på ytan.

Den stora satsningen skaU göras på yrkesinspektionen, och det kan ju tyckas vara bra. Men nu är det inte den kvantitativa sidan av yrkesinspektionen som är avgörande, utan det är framför aUt inspektionens kvahtet. Kommer yrkesinspektionen att fylla lönearbetarnas krav? Arbetarna själva uttrycker i remissvaren kritiska synpunkter på yrkesinspektionen. Ett stort antal grupper pekar på att yrkesinspektionen i högre grad borde stödja de anstäUdas intressen i sin verksamhet. Trots att bestämmelser finns redan i dag händer det, enhgt vittnesbörd frän flera grupper, att yrkesinspektören när han kommer på besök inte tar kontakt med skyddsombudet utan enbart diskuterar med företagsledningen. Och i en sammanfattning av svaren från grupperna inom metallindustrin gör man följande omdöme; "Yrkesinspektionen uppfattas som partisk för arbetsgivarna och mot arbetstagarna. Man anser i stor utsträckning att yrkesinspektionens representanter skaU komma oanmälda till företagen. Det förefaller som om det 'städas upp' när ett besök har aviserats."

Detta är aUtså synpunkter som har framkommit vid ärendets remiss.

Samma tveksamhet som lönearbetarna har mot yrkesinspektionen måste också uppstå gentemot den forskning som bedrivs i Arbetsmedicinska institutets regi. De experter som där bedriver verksamheten har i huvudsak tiUägnat sig arbetsköparnas värderingar på arbetsmiljön. Därför är det ytterst angeläget att forskningen fär en ny inriktning. Först och främst måste forskningen få omedelbara konsekvenser. Ett forskningsresultat som inte tiU fullo bevisar att någonting kan vålla skada medför nu säUan några åtgärder. I stället borde det vara så att blotta misstanken om att något innebär fara för arbetarnas hälsa skulle medföra åtgärder i förebyggande syfte.

I dag är forskningens och utbildningens inriktning helt arbetsköpardo-minerad. Det har bl. a. från riksdagen framhåUits att det inte är lämpligt med en uppsplittring av resurserna i det faUet, men jag anser det vara ytterst angeläget att just splittra de resurserna och ge fackföreningsrörelsen möjligheter att starta ett eget fackligt institut. Där måste också LO;s ledning besinna sitt ansvar och aktivt arbeta för att fackföreningsrörelsen kan forska och utbUda skyddsombud, skyddsinspektörer och skyddsingenjörer. Man måste skapa en motvikt tiU den etablerade, arbetsköpar-

mriktade arbetsmUjöforskningen. Ett fackhgt institut skulle ge skyddsombuden och arbetarna direkta erfarenheter som kunde användas. Vidare vore det en styrka om LO till att börja med kunde ha en läkarcentral med 5—10 anstäUda, Uka många skyddsinspektörer och skyddsingenjörer, som direkt skuUe kunna ingripa och vara lönearbetarna behjälpliga. Ett exempel som talar för en sphttring av forskningsresurserna är erfarenheterna från kärnkraftens område. Det är skrämmande när ledande forskare säger att forskningen har gått dem förbi därför att den har varit ensidigt inriktad.

Herr talman! När jag i slutet av föregående vecka med socialutskottets
digra betänkande under armen kom till min hembygd kunde jag i ett
reportage i den socialdemokratiska tidningen läsa följande; "Jag tror att
alla får någon form av hörselskador och psykiska störningar här.
Anläggningen är enorm, oväsendet fruktansvärt, skyddshjälmen spänner
och svetten lackar. Små, smutsiga figurer rör sig långt borta i dammtöck
net medan eldkvastar sprutar." En klubbordförande som är elektriker
och arbetat i 26 år på arbetsplatsen anser sig gravt hörselskadad blott vid
45 ärs ålder. Hans arbetskamrat, som är 26 är, säger: "Oljudet är ohdligt
ibland. Jag brukar tänka för mig själv; Hur skall jag stå ut här till
pensioneringen? Det är ju 41 år kvar ."

Den arbetsplats det är fråga om råkar vara min arbetsplats, stålverket i Domnarvets järnverk. Man kan förstå att det är svårt att rekrytera folk till en sådan arbetsplats. Direktören för järnverket säger att den påträngande mUjön kräver en viss tuffhet hos individen. Tuffheten består väl i att kunna slå bort hälsoriskerna.

Nu är det sä att många tvingas arbeta på sådana här arbetsplatser för att över huvud taget kunna försörja sig. Men det har också visat sig att det finns ett stort motstånd mot industriarbete. Det går inte att bara fortsätta och tala om högre status för industriarbete — det krävs konkreta åtgärder.

Ätt det inte går att bara tala om högre status för industrijobbet fick socialförsäkringsutskottet erfara vid en resa tiU Falun—Borlänge. Man besökte järnverket. Först blev man bjuden på en introduktion med direktörerna. I vanlig ordning omfamnade man varandra och talade om att höja statusen för industrijobbet. Men sedan råkade vi också fä besöka den här arbetsplatsen, och jag har det bestämda intrycket att mänga efter randvandringen var ytterst betänksamma. Många som fick uppleva detta tyckte det var "ett rent helvete". Kanske var det en nyttig läxa. Vad som behövs är alltså inte fagert tal utan konkreta åtgärder.

Detta exempel visar att det är oerhört angeläget att fastslå hur en arbetsplats skaU se ut, dvs. fastställa regler och gränsvärden. Av den stora arbetsplatsremissen framgick det att detta är en angelägen sak. Många grapper var "starkt angelägna att det skapas bättre s. k. hygieniska gränsvärden för buller, gas, luftfuktighet, kemikalier och giftämnen".

I reservation 4 ställs kravet på en förtursbehandhng av dessa frågor. Reservationen tar även upp en annan fråga som har uppmärksammats i skyddsombudens remissvar, nämligen ackordsjäktet, och kräver ett slopande av ackorden. I remissvaret sägs att "ackord och andra former av prestationslön är ett ständigt hot mot säkerhet, hälsa och god mUjö i

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

arbetet". Många olycksfall sker i samband med tidspress, psykisk ohälsa fär allt större omfattning osv. Det är uppenbart att regler mäste utformas för arbetsplatsen och för en minskad arbetsintensitet. Det betyder att man måste faststäUa högsta hastighet och bemanning vid t. ex. löpande band. Man måste faststäUa pauserna, kontinuerliga arbetsprocesser och regler för skiftarbete och ackordsformer.

Gränsvärden, som är satta sä lågt att ingen skada sker på en arbetare under hela hans arbetsliv, skuUe bh ett stöd i kampen mot arbetsköparnas ovilja att satsa på avgörande mUjöförbättring. Det skuUe även styra in forskningen på konkreta uppgifter. Inför man bestämda regler för arbetstakt och Uknande finns möjhgheter att hejda den pågående utslagningen av arbetskraft. Det är inte bara arbetarnas tunga, hårda jobb och skiftarbete som medför att många slås ut i dag. Utslagning sker på många andra områden. Orsaken är också ackords- och prestationsnormer.

En dag mötte jag en f. d. stansoperatris, som hamnat i arbetsvärden. Orsaken var att hon helt enkelt stampats ut från sitt arbete. Så länge det inte var ackord kunde hon stå ut med arbetet, men då ackord blev infört stoppade hon inte. Prestationsnormerna gör att samhället får ta på sig stora kostnader när företagen helt enkelt sorterar människorna i A-, B-och C-lag. Den centrala frågan måste vara om inte arbetsförhåUandena skaU vara sä utformade att en människa skall kunna ha en dålig dag utan att därför bli synad i sömmarna eller få utstå obehag av många olika slag.

Gränsvärdena är i dag rekommendationer. Vi kräver att de skall ha laglig giltighet. Det behöver inte bli någon lång utredningsprocess för att åstadkomma detta. Vi kan gå till andra länder som ligger långt före oss i det här avseendet. Både Sovjetunionen och Amerika har lagstiftning som är mer detaljerad och mycket mer långtgående än den vi har. Vi kan söka oss dit, ta exempel därifrån och lagfästa dessa regler. Vi behöver inte utreda i oändUghet. Därför menar vi att just dessa frågor skall fä förtursbehandling. Socialministern säger att man skall ha särskild uppmärksamhet på detta, och då tycker jag att man också kan bifalla vär reservation, som gär ut på förtursbehandling av denna angelägna fråga.

Om en ny arbetarskyddslag skall stiftas behövs omfattande förändringar för att skapa en grund på vilken man kan bygga vidare och få tUl stånd en utveckling mot en bättre arbetsmUjö. Arbetarskyddslagen har en s. k. målsättningsparagraf, som säger att ägarna till företaget och de arbetande skall samverka för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden. Men vad betyder nu detta? Samverkan på jämställd fot? Nej, definitivt inte! Arbetsköparna har § 32, de äger företagen och de har i de allra flesta fall tolkningsföreträde. Vad har arbetarna att sätta emot? Strejkrätten? Nej! Strejk är förbjuden t. o. m. som vapen mot dåliga arbetsmiljöer. I praktiken blir arbetsmiljön bara så bra som arbetsköparna vill. AU erfarenhet tyder på detta. Därför menar vi från vänsterpartiet kommunisterna att lönearbetarna måste tillförsäkras maktbefogenheter i en arbetarskyddslag. Man talar om att tillgodose de arbetandes intressen, men det stannar vid vackra ord. I reservationen 7 kräver vi en förändring av mälsättningsparagrafen så att den kommer att tillförsäkra arbetarna maktbefogenheter.

I arbetsmUjöutredningens förslag var den stora frågan om skyddsom-

buden skuUe få avbryta ett arbete om arbetsuppgiften innebar omedelbar och allvarhg fara för arbetarens hv och hälsa. Men om han avbröt ett arbete som inte innebar omedelbar eUer aUvarlig fara, skuUe han kunna ädömas böter — han skulle aUtså vara utsatt för risken att behöva betala skadestånd.

I propositionen har bötesstraffet försvunnit tack vare en väldig opinion, som har vänt sig mot ett sådant förfaringssätt. Även vpk-motionen 1187 från januari hade kravet att skadeståndsansvaret skulle utgå. Kvar står dock att ett skyddsombud endast får avbryta arbete som utgör omedelbar och aUvarlig fara. Här måste kraftiga erinringar göras. SkaU ett skyddsombud kunna förebygga risker i arbetet, måste hans och arbetarens värderingar av faran vara avgörande, och denna rätt fär inte knytas enbart tiU sädana faror som sägs vara omedelbara och allvarliga.

Vidare är det motsägelsefullt att det i bUagan tiU arbetsmiljöutredningens betänkande först slås fast att det finns många smygande faror i arbetslivet men senare sägs att maktbefogenheten skaU begränsas tiU omedelbar och aUvarUg fara. Det måste vara helt felaktigt och inkonsekvent. Om ett skyddsombud avbryter ett arbete, gäUer avbrottet bara tills yrkesinspektionen har sagt sitt, och med de erfarenheter som bl. a. skyddsombuden har, och även givit uttryck för i remissen om yrkesinspektionens roU, kommer det i mänga faU att bli arbetsköparnas värderingar som fäUer utslaget. SkaU maktbefogenheten för skyddsombuden få en reeU innebörd, är det endast den lokala fackföreningen, den som har valt skyddsombudet, som skall bedöma det berättigade i skyddsombudets åtgärder.

Dagens skyddskommittéer är ingenting annat än samrädsorgan - det är väl heUer ingen som viU påstå någonting annat. 1 det förslag vi nu behandlar finns det ingenting som säger att det skuUe bh annorlunda. SkaU det dagUga skyddsarbetet få effekt, måste även skyddskommittéerna vara en maktfaktor för arbetarna och inte som nu vara arbetsköparnas instrument.

Lönearbetarna bör ha majoritet i kommittén. Vidare bör en kommitté kunna utfärda bestämmelser på arbetsmUjöområdet med laglig gUtighet. Överträdelser av bestämmelserna skaU kunna föranleda straffansvar, t. ex. för en företagsledning som vägrar att vidta en säkerhetsåtgärd.

Skyddsombuden bör även vara den instans som leder företagshälsovårdens verksamhet. Med majoritet för arbetarna kommer företagshälsovårdens praktiska arbete att kunna föras in på banor som kommer arbetarna till godo. För närvarande är ju företagshälsovården en stabsfunktion, knuten till företagsledningen, och det är därför angeläget att företagshälsovården ställs under landstingets regi för att inte bli arbetsköparbunden.

Skyddskommittéerna skulle vid ett bifall tiU reservationerna 11 och 13 fä den betydelse som de flesta lönearbetare önskar, nämhgen ett arbetsmUjöarbete i deras intresse. TiU en skyddskommittés uppgifter hör även att kunna anmoda exempelvis företaget att låta undersöka visst ämne eller material. Att endast yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen skall kunna kräva detta kan inte vara tiUfredsstäUande. Därför skall också skyddskommittén ha kompetens att ålägga ett företag att företa en sådan undersökning.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Många ord har sagts om dagens företagshälsovård, men det är klart att den i de flesta faU tjänar arbetsköpamas syften. Att ha läkare som är knuten tiU företagsledningen är otillfredsställande. Otaliga är de exempel då företagsläkarna har blundat för hälsorisker, eftersom dessa i annat fall kunnat kosta företagen stora summor i arbetarskyddskostnader. Förtroendet för företagsläkarna är också mycket lågt hos de arbetande. Givetvis finns det här undantag. Men kvar står att med landstinget som huvudman och med majoritet i skyddskommittén för de arbetande skulle garantier skapas för att arbetarnas intressen tillgodoses.

En av de frågor som skapar oro bland lönearbetarna är de regler som talar om tystnadsplikt. Det bhr en barriär meUan de förtroendevalda och dem som de företräder. Sekretessbestämmelserna måste utformas sä klart att inte skyddsombuden känner sig låsta i sitt agerande i skyddsfrågor. Nu är förslaget frän regeringen inte klart utformat. Man kan också tänka sig att skyddsombud som verkligen viU fullgöra sin tystnadsplikt gentemot sina arbetskamrater kan, som t. ex. representanterna i bolagsstyrelsen, bli föremål för hot om skadeståndsansvar. Därför är det viktigt att man, som vi gör i reservationen 14, klargör tystnadspliktens omfattning och begränsning.

Jag har tidigare berört forskning och utbUdning. I förslaget frän regeringen utgår man frän att utbUdningen skaU vara en fråga för parterna gemensamt. Man utgår från att målsättningsparagrafen om arbetsmUjön skaU vara en samarbetsfräga. Forskningen Ugger i dag i arbetsköparnas händer. Det betyder att även utbildningen av skyddsingenjörerna, skyddsinspektörerna och skyddsombuden kommer att fä en enorm slagsida. En splittring av forsknings- och utbildningsresurserna skuUe verkligen kunna ge ett bidrag för att jämna ut de förhållanden som nu råder. Skall de arbetande fä skyddsombud som företräder deras intressen mäste fackföreningarna handha utformningen av utbildningen. Här kan man peka pä yttrandena i arbetsplatsremissen, där man förde fram kravet på att utbildningen skulle skötas av den egna organisationen.

När det gäller forskningen vUl vi från vpk klargöra att det mäste till en ny inriktning. Arbetsköparsynen måste brytas. Vi motionerade 1971 om att en professur i arbetsmUjö skulle inrättas. Det skulle, som vi säg det, göra arbetsmUjöarbetet mer attraktivt, ge det en ny status. Sedan dess har samarbetssträvandena utvecklats och omfattar tydligen också forskningsinriktningen. Vi anser att en professur i arbetsmiljö för närvarande inte är den allra viktigaste frågan. Snarare är inriktningen på forskningen, som vi skisserat i motionerna 2005 och 1187, den mer angelägna frågan.

Arbetsmiljön är en maktfråga, där samarbetet meUan arbetsköpare och lönearbetare inte leder tiU tiUfredsstäUande resultat. Frän socialdemokratiskt håll har det talats om arbetslivets förnyelse. Den fräga man skulle vilja ha svar på är; Är socialdemokraterna beredda att ställa upp ett mål för hur arbetsplatsen skaU se ut, att klart ange i läg vilka värden och regler som skall gälla? Är de beredda att snarast göra detta? Jag ställer inte den frågan tiU de borgerliga, för jag vet redan vad deras svar bhr — de är säkert inte beredda att göra det.

Jag viU, herr talman, yrka bifaU till vpk-reservationerna 2, 4, 7, 9, 11, 13, 14, 15, 16 och 24. Jag yrkar också bifaU till reservationen 28, som

kommer att beröras av herr Lövenborg, och tiU reservationerna 29 och 30 som kommer att beröras av herr Hallgren.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag har med intresse följt den här debatten. Det kanske intressantaste är när man får höra moderaternas representant tala sig varm för förbättringar på arbetsmUjöområdet och på arbetarskyddsområdet. Jag har träffat moderatrepresentanter vid förhandhngsbordet och i skyddskommittéerna. De har en annan uppfattning. Där slåss man om 5-öringar och 1 O-öringar när det gäller skyddet. Jag skulle kunna ge många exempel på det. Det är bara att hoppas att de som representerar moderaterna och arbetsköparsidan och som sitter i skyddskommittéer och förhandhngsdelegationer verkhgen anammar de Unjer som dras upp av moderaternas representant här.

Men, herr talman, det var inte närmast detta jag skulle tala om. I mitt anförande har jag tänkt beröra endast två frågor, nämligen de som tas upp i motionerna 1178 och 1179 från vänsterpartiet kommunisterna.

I motionen 1178 har vi yrkat på en särskild förordning som stadgar förbud för användning av medhavda arbetsmaskiner i utländska fartyg vid lossnings- och lastningsarbete i svenska hamnar.

Som aUa vet har mekaniseringen av stuveriarbetet oavbrutet ökat. Godshanteringen har i väsentlig grad förändrats. Man sammanför godset i aUt större enheter för att lossnings- och lastningsarbetet skaU gå sä snabbt som möjligt och naturligtvis för att de allt större fartygen, vars liggetid är mer kostsam, skaU få så liten tid som möjligt i hamn — aUt i syfte att rederier och stuveribolag skall kunna öka sina profiter.

På senare år har det dykt upp ett mycket allvarligt problem som berör dem som jobbar i hamnarna, dvs. stuveriarbetarna. Det finns i dag utländska rederier som anser att det är för dyrt och förenat med andra olägenheter att hyra in maskiner för stuveriarbete ombord. Av den anledningen har man skaffat sig egna truckar som följer med fartygen tiU de ohka hamnar som fartygen anlöper. För stuveriarbetarna har det medfört stora risker och aUvarliga olyckstUlbud.

De här truckarna är av en helt annan typ än de som i vanliga faU används vid stuveriarbete. Det är specieUt manöverorganen som är helt annorlunda. Som exempel kan nämnas att fram- och backkörning på dessa specialtruckar sker genom pedalmanöver, där pedalerna är placerade tätt intiU varandra. Pä de truckar som vanligtvis används regleras fram- och backkörning med en växelspak, precis som vid bilkörning. Alla kan förstå hur lätt det är att göra en felmanöver som kan få ohyggliga konsekvenser.

Jag skall återge ett olycksfaU som inträffat i Göteborgs hamn. En van maskinförare beordrades att köra en sådan truck ombord på ett norskt fartyg. Han satte sig på trucken och körde en stund. Ett tu tre när han skuUe frikoppla trampade han pä en pedal, och trucken rusade bakåt. Eftersom han befann sig på meUandäck och det var öppet till underrammet, störtade han ned med trucken i underrummet och klämdes till döds.

Flera tillbud till sådana olyckor har också inträffat. Vårt yrkande att

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

medhavda arbetsmaskiner på utländska fartyg inte skall fä användas är således välmotiverat ur arbetarskyddssynpunkt. När utskottet svarar på vår motion upprepar man ungefär vad socialministern sade i ett svar pä en enkel fräga som jag hade stäUt just med anledning av användandet av utländska arbetsmaskiner, dvs, att arbetarskyddslagstiftningen och sjösäkerhetslagstiftningen ger tillsynsmyndigheterna möjlighet att ingripa med förbud mot arbetsmaskiner ombord på utländska fartyg, vUka har sådana brister att säkerheten riskeras. Men det är inte fråga om brister på maskinen därför att det rör sig om en helt annan typ av maskiner, som inte alls användes i svenska hamnar och som inte tiUhandahåUs av svenska maskinuthyrningsfirmor och stuverier. Yrkesinspektörer har ytterst små möjligheter att ingripa omedelbart, eftersom stuveriarbetet börjar mycket tidigt och pågår även nattetid. Det går inte att då fä tag i någon skyddsinspektör. Dessutom är det omöjligt att praktiskt ingripa mot en maskin som kan vara helt ny. Vi kan inte påstå att den är funktionsodug-Ug, men vi kan heller inte koUa om den verkhgen har gått igenom den kontroU som föreskrivs i arbetarskyddslagen; den lämnar ju aldrig fartyget och kan därför aldrig komma att kontroUeras av svenska myndigheter på samma sätt som sker med övriga maskiner.

Jag tror därför att det är av stor vikt att man verkligen får fram en förordning som förbjuder användandet av sädana maskiner som jag här nu nämnt, och jag yrkar bifaU till reservationen 29.

Herr talman! Jag skaU sedan övergå till motionen 1179, i vUken vi tagit upp lokpersonalens arbetsförhållanden och där vi påvisar den avsevärda försämring som gradvis har skett. Det gäUer i första hand införandet av enmansbetjäningen på normalgodståg och expressgodstäg. Det råder ingen tvekan, om att framtvingandet av enmansbetjäning innebär en väsentlig försämring av lokmännens arbetsmUjö. Att detta inträffar i ett skede då alla talar om att arbetsmiljön för arbetarna måste förbättras, gör inte saken bättre. Det råder ingen tvekan om att detta effektivitetstänkande från SJ:s sida innebär aUvarliga avsteg från gängse skyddsregler och föreskrifter. Det kan starkt ifrågasättas om kraven på säkerhet i anställningen enligt 7 § i arbetarskyddslagen verkligen uppfylls. Det har också framförts starka protester från lokmännen över hela landet mot bortrationaliseringen av lokbiträde som tidigare aUtid medföljde godstågen.

Alla kan tänka sig hur det skuUe vara att ensam nattetid arbeta upp till nio timmar med en halvtimmes rast samtidigt som man har ansvaret för lok, vagnar och last. Det måste naturligtvis vara väldigt pressande och monotont att ensam sitta på detta sätt. Om något fel uppstår på loket eller vagnarna måste lokföraren ensam dels undersöka var felet är och dels sedan också försöka avhjälpa felet. Man kan förestäUa sig hur det är att springa runt på en banvaU vintertid och exempelvis syna vagnar eUer lok därför att ett fel uppstått och hur stora olycksfallsrisker det för med sig. Det måste naturhgtvis vara ytterst allvarligt att vara ensam i en sådan situation. SkuUe lokföraren halka, skada sig allvarligt och bli hggande reagerar inte någon förrän det upptäcks att godståget inte har kommit fram i rätt tid. Först då kan man börja undersöka vad som har hänt, och det tar naturligtvis lång tid innan man får reda på det. Det kan ju röra sig

om timmar meUan olyckstiUfället och den tidpunkt då tåget skulle ha nått stationen. Först skaU man lokahsera var tåget befinner sig, och för det åtgår ytterligare tid. Det är naturligtvis allvarligt med tanke på möjhgheterna att kunna undsätta den eventueUt skadade lokföraren. Det förehgger stora risker att hjälpen kommer för sent. En sädan arbetsmiljö kan inte accepteras utan måste ändras.

I utskottets skrivning i anledning av motionen tas frågan upp ur principiell synpunkt och man hänvisar till arbetsmUjöutredningen. Det är ganska vanligt att hänvisa tiU utredningar, för sådana pägår ju alltid. ArbetsmUjöutredningen skall ockä ta upp regler för enmansarbete och pröva hur detta i framtiden skaU regleras.

När denna enmansbetjäning genomdrevs - tillämpad frän den 1 oktober 1972 — ansåg säkerhetsinspektören för SJ att det vore lämpligare att vidmakthålla den tidigare ordningen med två man pä alla lok i godstrafik. Men säkerhetsinspektörens uppfattning fick ge vika för SJ:s effektivitetstänkande.

Vi anser att det här är en så viktig säkerhets- och arbetsmiljöfråga för lokmännen att det inte finns någon anledning att awakta vad arbetsmiljöutredningen kan komma fram tiU i fråga om principerna för enmansarbete, utan att förbud mot enmansbetjäning på normalgodstäg och expressgodståg redan nu bör införas.

Herr talman! Det kan vara av intresse att se hur andra länder har reglerat bemanningen av godståg. Enligt de uppgifter jag har inhämtat finns det bara ett land som har så usla bestämmelser som Sverige, och det är vårt grannland Danmark. I Norge är bemanningen på godståg minst två personer, i Storbritannien och USA krävs det tre man och i Västtyskland minst tvä man. I Finland har man gjort försök att införa enmansbetjäning, en fråga som har drivits hårt. Men hittills och i vaqe fall mig veterligen har fackförbundet sagt ett bestämt nej till en sädan försämring.

Det kan således konstateras att lokmännen i Sverige i detta avseende har en väsenthgt sämre ställning än lokmännen i de flesta andra länder. Det är på tiden att ändra på det förhållandet.

Herr talman! Vi kan inte låta SJ;s krav på ökad effektivitet gå ut över de anstäUda, dvs, lokmännen. Deras arbetsmUjö och deras krav på ett acceptabelt arbetarskydd mäste sättas i förgrunden. Jag yrkar därför bifall tiU reservationen 30.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr DAHLBERG (s);

Herr talman! Lagen om arbetarskydd är en av våra äldsta skyddslagar. Redan 1881 utfärdades en förordning angående minderårigas användning inom industri och hantverk. Förordningen blev inte effektiv och efterlevnaden var också ringa. År 1900 reviderades 1881 års förordning och utvidgades med bestämmelser beträffande kvinnornas arbete inom industrin. Förordningen upphöjdes tUl lag. Kontrollen över lagens efterlevnad överfördes till den år 1889 inrättade yrkesinspektionen. Lagen från år 1900 reviderades 1912. Den nu gällande skyddslagen härrör sig från år 1949. Det är alltså nära ett kvartssekel sedan arbetarskyddslagen översägs.

Proposition 1973:130 om åtgärder för förbättring av arbetsmiljön är

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

därför ett mycket viktigt aktstycke, som berör aUa medborgare i arbetsför ålder och hela vår arbetsmarknad. Av veckans 168 timmar tillbringar de flesta 40 timmar på arbetsplatsen. Inräknas raster och färdtid tiU och frän arbetet utgör det minst en fjärdedel av det yrkesverksamma livet som de anställda tillbringar på sin arbetsplats. Lagen om arbetarskydd är tUl för att förebygga ohälsa i arbetet. När arbetets art ständigt förändras måste lagstiftning och tillämpningsföreskrifter ständigt anpassas tUl de förändringar som sker.

Det har skett och kommer att ske stora förändringar på arbetslivets område. Den generation jag själv tillhör har fått uppleva en fullständig revolution pä detta område. Vi har fortfarande kvar pä minnets näthinna den Sörgärdsromantik där far plöjde, mor bakade, mormor stickade och -vi barn tumlade omkring i gröngräset. Det var för mänga en hvsrytm som bestämdes av årstidernas växlingar och vädrets makter och mte minst av dragdjurens behov av mat och vila. Arbetstiden var ofta lång, men man hade trots allt råd med femminuterspauser då och dä. Som regel fick man också en siesta mitt på dagen. Den arbetsgivare eUer arbetsledare som inte ett par tre gånger om dagen bjöd på fem minuter betraktades som ogin och snål.

I dag lever vi i ett industrisamhäUe och administrativt samhälle som strikt styrs av stämpelklockor och noga inrutade raster. Det är löpande band och datastyrda arbetsprocesser som bestämmer arbetsrytmen. Vi har tagit teknikens alla framsteg tiU hjälp för att öka arbetstakten. Men vi har köpt detta till priset av ökad stress, buller och störningar. Många hanterar i dag vätskor och lösningar som för ett årtionde sedan var helt okända. Riskerna för förgiftningar, aUergier och hudsjukdomar har ständigt ökat. Strålningsriskerna ökas genom att man i större omfattning använder röntgen vid kontroU av material och svetsskarvar. Vi har med andra ord en arbetsmiljö som blir aUt svårare att övervaka, och det blir allt svårare att i tid förebygga skador som tiU det yttre är osynliga men som i längden kan påverka hälsan.

Många av de problem jag här berört kan åtgärdas genom lagstiftning och tiUämpningsföreskrifter. Andra problem, t. ex. buller och andra störningar, måste man angripa vid källan. Vid sidan av lagstiftningen behövs därför forsknings- och utveckhngsarbete.

Det är därför jag reserverat mig på punkten 25 i utskottets hemställan. Jag anser att utskottet tagit litet för lätt på forskningsaspekterna när det gäUer att komma tUl rätta med mänga problem inom arbetsmUjön. Lät oss ta upp nägra problem som jag själv kommit i kontakt med: Inom gruv- och anläggningsverksamheten mäste man använda sprängämnen. Det var tidigare vanligt att man använde dynamit. De flesta som hanterade denna vara fick vad man på fackspråk kallar "dynamitskalle". Den vanhga dynamiten innehåller nitroglycerin, som har den egenskapen att det utvidgar blodkärlen. Avdunstningen från dynamiten påverkar blodkärlen i huvudet och huvudvärk uppstår. Nu har forskare tagit fram sprängämnen som inte innehåller nitroglycerin, och de som hanterar sådana sprängämnen behöver inte ha denna huvudvärk.

Ett annat exempel ur levande livet har jag hämtat ur sista numret av fackförbundstidningen Sia, träkarteUens tidning. Där skildrar en redaktör

Sigurd Klockares besök i sin gamla hembygd Seskarö. ASSI har där investerat 13 mUjoner i ett toppmodernt sågverk. Det är en mycket uppskattad investering. Man sågar där i genomsnitt 2 400 stockar per dag. Så tiU artikeln. Under rubriken "BuUret" står det; "Men det avgörande hgger på arbetsmiljösidan. BuUret och dånet, vibrationerna, har man inte kunnat få bukt med. Den enda trösten är att forskning pä området pågår. Också sågverk mäste bli arbetsplatser där man ska kunna tala med varandra i samtalston, utan att som nu anstränga stmpe och öron.

När ramarna är igång skakar också kontorsbyggnaden som ett såll, huset har också döpts tiU 'Skaksållet' och det berättas att trädens kvistar darrar på tre kms håll." Så långt den här redaktören som hoppas på forskningen. Det är ett referat från en arbetsmiljökonferens anordnad av Tekniska mässan i Stockholm där MetaU och Verkstadsföreningen var medarrangörer. Arbetarskyddsnämndens chef Ingvar Söderström, som talade om de enorma utbUdnings- och informationsbehov som finns på arbetsmUjösidan i dag, tryckte på att vi mäste utbUda cheferna, företagsledarna, i dessa frågor. Under mbriken "UtbUda chefen" säger han enligt MetaUarbetaren;

"Det vore närmast lättsinnigt att inskränka arbetsmiljöutbildningen tiU skyddsombud, arbetsledare och liknande. UtbUdningen på arbetsmUjöområdet måste genomsyra alla nivåer och aUa utbUdningsformer.

ArbetsmUjöfrågorna ska nu släppas in i gymnasieskolans studieplaner. De borde också in på ett tidigt stadium i grundskolan. Och jag känner stor oro över det avstånd som råder, mellan högre utbUdning och vardag pä jobbet.

Oroad därför att det kan betyda att utveckhngen mäste invänta den högre utbildningen. ArbetsmUjön mäste in i utbUdningen av planerare, tekniker, inköpare och företagsledare.

I dag står färska civihngenjörer, utan att ha fått en enda timmes utbildning i de här frågorna, som överordnade tUl skyddsombud och arbetsledare. Ändå är det civiUngenjörema som ska fatta besluten, ge beskeden och lösningarna."

Det är en märkhg ordning, kommenterade Ingvar Nilsson.

Han fick medhåll av direktör Olof Gustafsson, Verkstadsföreningen, som kommenterade:

"Samhället bör verkligen ta sig i kragen när det gäller teknikerutbildningen. Teknikerna gör i dag närmast fuUändade maskiner — ur effektivitetssynpunkt. Men när det gäller buUer och andra miljöaspekter, då finns inte samma ambition. Där slutar tänkandet."

Så, herr talman, några ord om reservationen 20 som jag yrkar bifall till. Jag pekar där på nödvändigheten av att den arbetsvetenskapliga utbildningen och forskningen kommer tiU stånd vid våra universitet och tekniska högskolor. I propositionen 130 berör statsrådet Aspling de planer som bl. a. den nya tekniska högskolan i Luleå framlagt och som i höst skall prövas i samband med budgetarbetet. Högskolan har ägnat stor uppmärksamhet åt arbetsmUjöfrågorna. Man vUl hos de bhvande civU-ingenjörerna inskärpa vikten av att tekniken anpassas tiU människans fysiska och psykiska förutsättningar. 1 utbildningsplanerna ingår också att skolans elever obligatoriskt skaU fullgöra minst tio månaders

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 131-133

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

sammanhängande praktik på verkstadsgolvet eUer på bygget innan avslutningsåret påbörjas. Pä forskningens område skall man främst inrikta sig på maskinsystem underjord för att söka lösningar på gruvornas avgas-och bullerproblem. AUt skaU ske i intimt samarbete med universitetet i Umeå och den fihal av arbetsmedicinska avdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen som finns i Umeå.

Jag tror att vi måste i vårt praktiska handlande se tiU att vi kommer tiU rätta med den dåliga arbetsmUjön. Det är nödvändigt för att skydda Uv och hälsa, men jag tror också att det frän rekryteringssynpunkt är nödvändigt att den unga generationen får en positiv syn på det praktiska arbetet. Skall vi i fortsättningen få gruvarbetare, järnbruksarbetare och skogsarbetare måste arbetsmUjön radikalt förbättras. Det är ett livsviUkor inte enbart för de anställda utan för hela vårt näringshv.

TiU sist, herr talman, några ord om propositionen i övrigt. Den innebär först och främst den genomgripande förändringen att de anställda får ett ökat inflytande på sin arbetsmUjö. Vidare innebär den att skyddsombuden får lagfästa befogenheter att i vissa lägen kunna avbryta ett arbete, om allvarlig fara för arbetstagarens liv och hälsa föreligger, att inga påföljder kan utmätas för skyddsombuden i deras arbete, att skyddsombuden får ledighet med bibehållen lön för att fullgöra sina uppgifter, att utbildningen av skyddsombuden breddas, att yrkesinspektionsdistrikten utökas frän 11 tiU 19, att verksamheten inom varje distrikt skaU ledas av nämnd med representanter för arbetsmarknadens parter. Innan propositionen utarbetades remitterades förslagen tiU arbetsplatsens anställda. På så sätt kan man säga att de är djupt förankrade. Erforderliga medel ställs nu till förfogande för lagförslagets förverkhgande.

Herr talman! Jag yrkar bifaU till utskottets förslag på samtliga punkter utom pä punkten 25, där jag yrkar bifaU till reservationen 20.

1 detta anförande instämde fru Berglund (s) och fru Hansson (s).

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Det är snart ett år sedan jag och socialminister Aspling i en interpeUationsdebatt dryftade de problem som tas upp i motionen 80 år 1973 och i dagens diskussion. InterpeUationsdebatten åberopas för övrigt i betänkandet. Vid det tUlfället yppade statsrådet förståelse för de synpunkter som framfördes när det gäller hälsoriskerna för gruvarbetare och underströk att det handlar om mycket aUvarhga frågor.

Herr talman! Det har gått elva månader sedan dess, och under den tiden har ingenting annat hänt när det gäUer hälsoriskerna vid gruvarbete än att problemets allvar ytterUgare understrukits. I mitt inlägg i fjol åberopade jag en undersökning som presenterades vid ett möte med Svenska gruvföreningen i Stockholm. Där fastslogs det sannolika sambandet meUan radongas och gruvarbetarnas överdödhghet i lungcancer. Tre kommunblock hade detaljgranskats, nämhgen Ludvika, SkeUefteå och Kiruna. I alla tre kommunblocken, som har det gemensamt att gruvdrift är en stor näringsgren, observerades en onormalt stor överdödhghet i jämförelse med genomsnittet i andra kommuner utan gruvdrift.

Samma är presenterades en redogörelse, som visade att i Gällivare

kommunblock hade 15 personer avlidit i lungcancer under åren 1961 — 1968. Alla utom tre hade arbetat inom gruvindustrin. En undersökning i Kiruna gav också chockbesked. DödUgheten i lungcancer bland undeqordarbetare i Kiruna har under åren 1950—1970 varit tre gånger högre än bland den övriga befolkningen.

Dessa uppgifter läste jag in i protokollet för snart ett år sedan. Men det finns ännu färskare. För drygt en vecka sedan lade LKAB;s företagsläkare i Malmberget fram en ny undersökning som visade att en gravarbetare i Malmberget löper 14 gånger större risk än andra människor att dö i lungcancer. Där man rent statistiskt hade kunnat vänta sig ett fall av lungcancer fann man i stället 14. Siffran är högre än man trodde och vad värre är: kulmen är ännu inte nådd, heter det i företagsläkarens rapport. Cancerfrekvensen kommer att bli ännu högre.

Bakom det dystra undersökningsresultatet ligger säkert flera olika luftföroreningskällor. I den färska undersökning som jag här har åberopat framhåUer dr Renard framför allt riskerna med radon. I hans rapport heter det bl. a. så här:

"Sambandet anses numera bevisat, men att radon skulle vara enda orsak till ökad lungcancerfrekvens bland gruvarbetare har ifrågasatts. Ensamma, eller i kombination med radon, kan teoretiskt följande ämnen eUer ämnesgrupper tänkas vara cancerogener i gruvmiljö; ohka dieselav-gaskomponenter, spränggaser, metaUoxider, gummi, plast, smörjmedelstillsatser."

Helt visst är det sä som man säger i rapporten. Sambandet meUan radon och lungcancer måste anses bevisat. Radonet består av fasta partiklar, radondöttrar, som fastnar pä ohka stäUen i luftvägarna beroende på vUken storlek de har. Radon andas aUtså in i lungorna där det avger en strålning. Det är bl. a. den som medför de förskräckande siffror som jag nyss har refererat.

Radon är aUtså en av komponenterna, men det finns flera som tUlsammans bildar en kombinationseffekt. Själva tror gruvarbetarna, och många experter delar deras uppfattning, att övergängen till dieseldrift var förödande ur hälsosynpunkt. Vem som bestämde om övergängen till dieseldrift är oklart, men en sak är säker - det var inte arbetarna. Beslutet om slopande av eldriften och fuU satsning pä dieseldrivna fordon och maskiner fattades utan att gruvarbetama tillfrågades och mot arbetarskyddsstyrelsens rekommendationer.

I berganvisningarna från juni 1969 heter det enligt punkt 17 att "tUlfredsstäUande ventilation skaU vara ordnad så att gas, damm eller dylikt inte ansamlas i en för arbetstagare skadhg eUer besvärande mängd och så att skadlig syrebrist ej uppkommer".

Berganvisningarna är ingen lag utan endast rekommendationer, och varje gruvarbetare vet att den rekommendationen inte uppfyUs. Det är i stället en djävulsk brygd som underjordsarbetarna får dra ner i sina lungor varje dag. Så här uttrycker sig en gruvarbetare i Malmberget inför en grupp intervjuare från hygieniska institutionen vid Karolinska institutet:

"Företaget kan aldrig lösa ventUationsproblemet så länge dieseldriften finns kvar. Vi stär här som försökskaniner för de höga halterna av gifter.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

100

Innan dieseln infördes angav Folkhälsan att förutsättningen var god
ventilation och avgasrenare på alla fordon. Men det är omöjligt att
ventilera ut 10 mU ortar, stigar och schakt när gruvan gått på djupet och
antalet dieselfordon bara ökar.

Vem har satt de höga gränsvärdena. Kombinationseffekten av damm och gaser är inte studerad; jag misstänker att man genom rasbrytning med torrare berg genom hela produktionskedjan kombinerat med oljedimmor och damm med partikelstorlek 1 -2 p för transport av radondöttrar får en skadlig effekt långt under gränsvärdena. När jag är ute och kontroUmäter är luften tjock som gröt och tårarna rinner innan man når gränsvärdena. Kan det vara rätt?"

Det är en gmvarbetare som uttrycker sin oro, en gruvarbetare som stäUer frågan; "Kan det vara rätt?" Vi som befinner oss här, i denna väl ventilerade lokal bör ställa oss samma fräga: Kan det vara rätt? Har vi gjort aUt vad vi har kunnat för att förbättra arbetsmiljön för dem som under så vidriga förhållanden shter fram en stor del av vårt lands exportinkomster?

Jag är besviken pä socialutskottets majoritetsyttrande över bl. a. motionen 80, vari krävs omedelbart stopp för aU vidare utbyggnad av dieseldriften vid gravarbete under jord och utarbetandet av direktiv för en gradvis nedtrappning, samt vidare att riksdagen uttalar sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att snabbt få fram miljövänhgare maskiner och att man därvid också beaktar eldriftens möjligheter samt att gruvarbete underjord faller under strålskyddslagen.

Utskottet kryper bakom formeUa argument när det gäller kravet om att klassa gruvarbetet som radiologiskt arbete och skriver; "Vad som är radiologiskt arbete definieras i lagen. Definitionen är sädan att förekomsten av radongas i en gruva inte medfört att lagen tiUämpas på gruvarbete,"

Men det är ju inget argument. Vi kräver att lagen förändras därför att gruvarbetarna är utsatta för radioaktiv strålning. Det är ett obestridligt faktum. Det ger cancer i deras luftvägar.

Vår motion i det avsnittet syftar bl. a. till att gruvarbetarna skall få den förlängda semester som radiologisk personal har för att möta risken för strälningsskador. Det är helt uppenbart att samma risk föreligger för gruvarbetare. Det är också därför de är i behov av förlängd semester. Det behovet viftar socialutskottet bort.

När det gäller frågan om dieseldriften gör utskottet sig inte större möda än att man citerar ur protokoUet från debatten i december i fjol. Men det är inte tUlräckhgt. Det har ju inte hänt någonting när det gäller dieseldriften. Det enda som har hänt är att vi har fått nya förskräckande siffror över sambandet mellan luften i gruvan och den höga lungcancerfrekvensen. Kan man verkhgen med lugnt samvete så här lättvindigt halka över en fråga, där det med dokument efter dokument kan påvisas att det handlar om liv och död för en arbetargrupp?

Visst kan man alltid i de här sammanhangen hänvisa till olika utredningar eller allmänt välvilhga uttalanden, men här mäste man förstå att det är bråttom. Det gäUer att handla snabbt för att rädda liv.

Man måste förstå gruvarbetarnas oro. Flera av mina bästa vänner är

gravarbetare. De har sett sina arbetskamrater tyna bort i förtid. Jag delar deras oro, och de krav som ställs i motionen är utformade på grundval av deras egna erfarenheter och synpunkter pä vad som bör göras. Bättre sakkunskap kan vi inte få.

Debatten här handlar ju om en rad ohka arbetsmUjöfrågor. AUa är viktiga. Ingen möda och inga kostnader fär sparas när det gäUer att förbättra arbetsmUjön. Detta är en av vår tids stora frågor, och gruvarbetarna befinner sig i ett särskUt svårt läge. Deras arbetsmiljö kan svårligen jämföras med någon annans. Och det är bråttom — det viU jag än en gång understryka. Det bör ske radikala åtgärder nu och utan dröjsmål. Därför yrkar också jag bifall till reservationen 28 av herr Hagberg.

Herr KARLSSON i Huskvama (s):

Herr talman! Socialutskottet konstaterar i de inledande orden i detta stora betänkande att en av de vUctigaste frågorna i 1970-talets reformpohtik är att åstadkomma en bättre arbetsmUjö och att resultatet av strävandena härvidlag blir av stor betydelse i kampen för att fä till stånd en förnyelse av arbetshvets villkor. Det är viktiga konstateranden som utskottet här gör, och jag vill understryka orden "i kampen för att få tUl stånd en förnyelse av arbetshvets viUkor", en kamp som i det förgångna förts under hänsynslöst motstånd frän många arbetsgivare. Nu gör utskottet en programförklaring för framtiden som innebär att ingenting får lämnas åsido utan att arbetet för att skapa en bättre arbetsmUjö måste drivas med all kraft och aU intensitet.

Bakom den utredning som lett fram tUl regeringspropositionen och utskottsbetänkandet Ugger framför allt en stark insats och ett otrohgt hårt arbete frän den fackliga arbetarrörelsen, som framfört mycket väl motiverade krav på att arbetsmUjön skall förbättras. Även om det kan sägas att arbetslokaler, maskiner och arbetsmUjö över huvud taget har förbättrats genom nyinvesteringar i fabriker, affärer och kontor, så finns det utan tvivel fortfarande en mängd arbetsplatser i detta land som det fordras krafttag för att omändra och förbättra.

Vad jag kan se befinner vi oss bara i början av den nydaning som är nödvändig, om man skall göra det manueUa arbetet mera attraktivt. De som i dag söker arbete väljer inte, om de har nägot val, trista och smutsiga arbetslokaler eller en bristfällig maskinpark i vad gäller skyddsanordningar, när de skaU ut i arbetshvet. Utveckhngens egen lag tvingar fram förbättrade förhållanden på arbetsplatserna. Men jag vUl ytterligare starkt betona den stora insats som fackföreningsrörelsen gjort för att åstadkomma en bättre arbetsmUjö. Den som har kontakt med människorna ute på arbetsplatserna vet vUka svårigheter som mött dem och deras representanter, när de hävdat rätten att få arbeta under rimhga förhåUanden.

Skall man uppnå bättre förhållanden på detta område, behövs det verkligen att arbetshvets viUkor förnyas och förbättras. Bättre löner, bättre mUjö, ökat inflytande, bort med arbetsgivarnas rätt att ensamma bestämma - dvs. bort med § 32! — med de orden skulle jag kunna markera den pohtiska arbetarrörelsens inställning, och vi är beredda att

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

101

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

102

driva den kampen hårt. Vi har från socialdemokratiskt håll verkligen sökt att gä in i den här frågan och åstadkomma ordentliga förbättringar. Det är också ett utslag av hur regeringen sett och ser pä denna viktiga fråga att man för första gången i vär historia gått direkt ut på arbetsplatserna för att höra de omedelbart berördas reaktion. Det remissförfarande som tillämpats är unikt, och jag hoppas på och utgår ifrån att det inte bhr sista gängen som ett sådant remissförfarande tUlämpas. Det är människorna ute på arbetsplatserna som känner problemen, och de måste få göra sin stämma hörd. De har fått göra det, och resultatet av arbetsplatsremisserna återspeglas också klart i det förslag som riksdagen nu har tUl behandling.

Jag tycker att socialminister Asphng här har tagit ett utmärkt initiativ, och jag räknar på god fortsättning. Hans inledning av debatten i dag gav en utomordenthg bild av läget, och jag vet att han är beredd att med all den kraft som är möjUg fortsätta strävandena att reformera arbetslivet.

Det kommer efter hand flera förslag från arbetsmiljöutredningen. Lät mig säga att vi väntar intensivt på att få fuUfölja arbetet på att skapa en bättre arbetsmUjö och ge de anstäUda ett ökat inflytande för att kunna förbättra den egna arbetsplatsen.

Det väsentligaste inslaget i det stora komplex som vi nu har att ta ställning tUl är att skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgas. Skärpta regler föresläs om förhandsprövning av nya eUer ändrade arbetslokaler, effektivare sanktionsbestämmelser införs, utbildningen av skyddsombuden utökas kraftigt och skyddsinspektionen likaså, den kommunala tillsynen vid de mindre arbetsplatserna effektiviseras. Det här förslaget är egentligen det första stora greppet på att åstadkomma de förbättringar och förändringar pä arbetsmUjöområdet som är nödvändiga.

Jag är glad över att regeringsförslaget mötts sä positivt av utskottet. Om man bara betraktar de många reservationerna — hela 31 stycken — skulle man kanske kunna dra slutsatsen att det rått stor oenighet inom utskottet när vi behandlat propositionen. Så är emellertid inte fallet. HuvudUnjerna i förslaget har ingen vågat gå emot. Däremot har en rad olika delfrågor föranlett reservationer, och jag kan inte säga annat än att det finns exempel pä att oppositionspartierna velat kamouflera en del saker. Det hör väl också till bilden. Jag kommer i fortsättningen att beröra bara nägra av de här reservationerna. De övriga kommer mina politiska meningsfränder på den fackliga sidan Ivar Nordberg, John Johnsson och Kjell NUsson att behandla.

I den gemensamma borgerhga reservationen nr 1, som gäller det fortsatta reformarbetet på arbetsmUjöområdet, ställs bl. a. kravet att mUjöutredningen skall ges en parlamentarisk förankring. Den frågan har vi haft uppe tiU diskussion tidigare, och nägot nytt har inte framkommit. Utskottets vice ordförande herr Rune Gustavsson sade att det borde tas krafttag i utredningsarbetet i fortsättningen, och de krafttagen skulle ske genom att parlamentariker trädde in. Med aU respekt, herr Gustavsson, för parlamentariker och deras möjligheter att påverka utredningar, så tror jag inte att det i detta fall skulle ge det minsta i form av förbättringar. Utredningens ledamöter har verkligt ingående kännedom om olika problem, och jag är övertygad om att vill man nå ett snabbt resultat -

Och det viU vi - skulle man inte förbättra chanserna utan snarare göra dem mindre goda, om man införde parlamentariker i utredningen. Det är det viktigaste argumentet i den frågan.

Reservanterna vUl dessutom vidga direktiven för utredningen tiU att omfatta de samhäUsekonomiska aspekterna och vill anlägga en helhetssyn på arbetsmUjöområdet. Mot detta har utskottets majoritet anfört att det är ett stort arbete som utredningen har kvar att utföra. Att ytterligare tynga utredningen med nya uppgifter skulle innebära att dess arbete blev än mer tidsödande.

Skulle man utreda vad centerpartiet skrivit i sin motion, där det talas om den betydelse som en aktiv reform- och regionalpohtik, en aktiv näringspoUtik och en praktisk jämhkhetspohtik har för att förbättra den psykosociala arbetsmUjön, tror jag att vi skulle få en utredning som finge sitta väldigt länge.

I det sammanhanget tänker jag ta upp och bemöta något av vad de borgerliga och de kommunistiska inledarna har sagt, närmast då på de områden som det tiUkommer mig att behandla.

Herr Rune Gustavsson i Alvesta hade ett längt citat ur en motion av centerpartiet 1962 och menade ungefär som sä att man frän värt håll har sagt att centern inte har ägnat mUjöfrägorna nägon uppmärksamhet. Vad vi har sagt i den debatten är egentligen det att centerpartiets motion från 1962 inte innehöU något om den yttre mUjön. Det är ju det som centerpartiet har gjort så stort nummer av. Men med anledning av det citat som herr vice ordföranden i utskottet anförde viU jag säga att det är bra med allmänna talesätt och fina deklarationer; det viktigaste är dock att man åstadkommer förbättringar och förändringar på det verkliga området som arbetslivet utgör. Jag skaU inte ge mig ut för att misstänkliggöra några centerföretagare, men faktum är att enligt valstatistiken har centerpartiet fått väldigt många företagarröster. Hur ser det ut på de arbetsplatserna, herr Gustavsson? Det är gärningarna som är det väsentliga. Orden väger egentligen inte så förfärligt mycket.

Sedan säger herr vice ordföranden i utskottet att det har förekommit mänga försummelser pä mUjöområdet och att hela den här reformen kostar pengar. Jag är fullt medveten om att stora pengar måste satsas för att man skaU åstadkomma förbättringar. Men när man talar om försummelser får man ändå inte glömma att lägga ansvaret där det hör hemma: hos arbetsgivarna som kämpat emot en förbättring av arbetsmUjön. Detta är det centrala. Det är ju därom som kampen stär och har stått genom åren. De som haft och har kontakter med fackföreningsrörelsen vet ju att det varit en våldsam kamp för att åstadkomma förbättringar, men man har inte aUtid haft möjligheter att genomföra dem.

Sedan ett par ord tiU herr Norrby i Äkersberga, som säger att folkpartiet skulle ha helt andra och högre politiska ambitioner än vad utskottet har. Om utskottet sade herr Norrby att vi skulle på ett skrattretande sätt ha följt propositionen. Jag tycker, herr Norrby, att även en folkpartist skall beredas några glädjeämnen. Det kan väl behövas i dessa dagar, men att komma och säga att folkpartiet skuUe vara något de högre ambitionernas parti när det gäUer arbetsmUjön, ja herr Norrby, det är med förlov sagt minst en överdrift.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

103

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

104

ArbetsmUjöutredningen har i sina direktiv fått aUa tänkbara möjligheter att lösa de stora frågor som den har sig förelagda. Men utredningen är inte hjälpt av ett aUmänt uttalande i stil med det som folkpartiet viU åstadkomma. Jag kan inte underlåta att göra en enda liten reflexion. Hur skulle det ha sett ut i dag om man haft en borgerlig majoritet som hade bestämt utvecklingen på arbetsmUjöområdet? Jag ställer bara frågan, herr Norrby. Det kanske kan ge anledning tiU nägon form av självrannsakan.

Herr Åkerlind säger att det är viktigt att skyddsombuden fär sin stäUning förstärkt. Det är klart att jag inte gör herr Åkerlind ansvarig för vad som skrivs i tidningen Arbetsgivaren, men jag kan inte underlåta att i det sammanhanget citera ur en debattartikel just i tidningen Arbetsgivaren beträffande tiUsättningen av skyddsombud. Herr Äkerhnd berörde ju den punkten i sitt anförande. I artikeln, som var införd den 1 november 1973, sägs bl. a.;

"Däremot tror jag att både arbetsledarna och skyddsombuden i många fall är för dåligt utbildade. På arbetsledarsidan är det väl egentligen bara en fråga om att öka och intensifiera den utbUdningen. För skyddsombuden är det dock inte så enkelt.

Så länge fackföreningarna envisas med att välja sina skyddsombud på det sätt de gör, nämhgen genom omröstningar enligt principer, som man med htet snällt överseende kan kaUa demokratiUknande, sä blir aldrig eller nästan aldrig rätt man eUer kvinna vald tiU uppgiften.

Det är i de flesta faU nägot av en popularitetsomröstning och medlemmarna har nog inte aUs klart för sig hur allvarlig frågan är.

Under mer än 20 år i olika LO-förbund har jag aldrig hört nägon nämna skyddsombudskandidaternas kvalifikationer att sköta skyddsombudsjobbet. De enda kvahfikationer som nämnts är om han har varit aktiv och gått på möten, om han har varit sociahst och om kamraterna tycker att han är en bra kompis. Han är i regel också för bra kompis för att kunna säga åt sina kamrater när de gör fel."

Ja, man kan inte lasta herr Äkerhnd för detta citat, men herr Åkerlind var inne pä liknande tongångar, även om han naturligtvis inte uttryckte det så drastiskt som skribenten i Arbetsgivaren. Det är väl ändå våldsamma överdrifter när man försöker insinuera att skyddsombuden inte skulle vara pålitliga. Jag vågar säga, utgående frän den erfarenhet jag har av de skyddsombud jag känner, att det är verkhgt omdömesgillt folk som man placerat på dessa poster. Det är närmast en skymf mot det enorma arbete som skyddsombuden gör och har gjort att man skaU behöva läsa något sådant som detta i en tidning för de svenska arbetsgivarna. Men det kanske pä sitt sätt ändå speglar bilden av hur svårt det är för människorna på arbetsplatserna att vinna gehör för sina krav pä en bättre arbetsmUjö.

Så nägra ord till herr Hagberg, som säger att regeringen inte kunnat tillgodose alla önskemål som finns. Nej, självfaUet inte. Utredningen fortsätter. De förslag som vi har oss förelagda i dag är bara en etapp, men en viktig etapp, i skapandet av en bättre arbetsmiljö i vårt land. Jag hänvisar härvidlag till vad utskottet i sitt betänkande säger om det fortsatta reformarbetet;

"ArbetsmUjöutredningen kommer i sitt fortsatta arbete att fuUfölja

översynen av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag om arbetsmUjön. Utredningens direktiv, som är mycket vittgående, har tiU syfte att vi skall få tUl stånd en lagstiftning som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet."

Det finns alltså en klart angiven målsättning, som jag hoppas att vi så snart som det över huvud taget är möjligt skall kunna fullfölja. Det finns ingen motsatsställning meUan mig och herr Hagberg i detta fall. Jag har en hka intensiv och het vilja att försöka åstadkomma bättre resultat på arbetsmUjöområdet som herr Hagberg.

Herr Hagberg sade också att kommunisterna 1971 var oroade för vad som skuUe hända och att utskottets ordförande dä nonchalerade den kommunistiska motionen. Nej, herr Hagberg, jag har aldrig nonchalerat någonting när det gäUer arbetsmUjön. Men vi har klara regler för hur vi skall bedriva arbetet här i huset. En stor stathg utredning är pä gång som har tagit tiU sin uppgift att verkUgen grandUgt gå igenom hela frågekomplexet. Det skuUe därför vara orimligt att bryta ut vissa ting. Frågorna måste ses som en helhet. Därför kan herr Hagberg aldrig göra gäUande att jag nonchalerat arbetsmUjöfrägan. Vi måste ta fasta pä det arbete som pågår och avvakta de resultat som det kan leda tiU.

Vidare säger herr Hagberg att man inte kan nå längre än vad arbetsgivarna tUlåter. Det är ju en helt felaktig bild som herr Hagberg ger av det arbete som man på fackhgt häll och inom den socialdemokratiska rörelsen utför. Tror herr Hagberg att Landsorganisationen och dess förbund tar lätt på frågan och låter arbetsgivarna ensamma bestämma? Tror herr Hagberg att socialdemokratin skulle vara mindre intresserad av att lösa arbetsmUjöfrägan än vänsterpartiet kommunisterna? Det är en helt orimhg slutsats som herr Hagberg drar.

Herr Hagberg talade vidare om forskningen och om yrkesinspektionen, och ansåg att det var fel på nästan allting. Men det sitter ju en utredning som har en mängd av uppgifter att lösa framöver, och man mäste förbättra tingen steg för steg. När det gäller bl. a. yrkesinspektionen och forskningen bhr det en stark utbyggnad, så herr Hagbergs oro är obefogad.

Lät mig gå vidare bland reservationerna! Beträffande reservationen 2 om det fortsatta reformarbetet råder det i sak ingen skillnad meUan herr Hagberg och den socialdemokratiska delen av utskottet, men eftersom reservationen i likhet med utskottets förslag inte innebär någon tillstyrkan av vidgade direktiv har jag ingen anledning att ytterligare kommentera den.

I reservationen 3 begär center- och foUcpartirepresentanterna förtursbehandhng inom arbetsmiljöutredningen av frågorna om bättre kontroU av kemiska ämnen och åtgärder mot buller. Herr Hagberg yrkar i reservationen 4 pä förtur för behandhngen av frågan om de hygieniska gränsvärdena. Beträffande den saken anförde han att Sovjetunionen och Förenta staterna - det var i och för sig en intressant konsteUation - har lagar på det här området. Men, herr Hagberg, de har olika lagar. VUken skall vi följa av dem? Eftersom vi har ett eget lagstiftningsarbete och inte behöver snegla vare sig pä Sovjetunionen eUer pä Amerika, får herr Hagberg ge sig till tåls tUl dess att utredningen är klar med sitt arbete. Om

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

105

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

106

man ger förtur åt något, herr Hagberg, innebär det ju att andra ting kommer i efterhand. Jag vUl beteckna hela detta frågekomplex som så viktigt att det skuUe vara oriktigt om riksdagen beslöt att ge förtur åt vissa specieUa delar — de mä vara hur väsentliga som helst, men hela området är väsentligt, och utifrån den utgångspunkten skulle det vara orimhgt att ge förtur åt nägon del.

Reservationen 5 rör frågan om stimulansåtgärder på arbetsmiljöområ
det. I sak betyder det att man vUl ha statsbidrag för att förbättra
arbetsmUjön inom industrin. Men reservationen är kluven; det är ofta så
inom mittenpartierna. Först säger man: "Arbetsplatsernas iordningstäl
lande är ett naturhgt inslag i företagens produktionskostnader ."

Man viU också att "samhället ställer krav på företagen från arbetsmiljösynpunkt vid lån eUer bidrag ur ohka statliga fonder". Men sedan slutar reservationen med ett yrkande på stimulansåtgärder för att komma tUl rätta med de existerande arbetsmiljöproblemen.

Såväl arbetsmiljöutredningen som socialministern och utskottsmajoriteten awisar tanken på särskilda stimulansbidrag. Kostnaderna för en förbättrad arbetsmUjö måste ligga hos företagen. Denna uppfattning är enstämmig hos både arbetstagarna och arbetsgivarnas organisationer.

Reservationerna 19 och 20 gäller inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning. Här understryker utskottsmajoriteten att "arbetsmUjöforskningen inte är något avgränsat forskningsområde utan i stället sträcker sig över åtskilliga vetenskapliga discipliner där medicinskt, tekniskt, naturvetenskapligt och beteendevetenskapligt skolade krafter samarbetar". Universitetkanslersämbetet har lagt fram förslag om att en arbetsvetenskaplig utbildning skaU förläggas till Luleå, och det förslaget prövas i anslutning till budgetbehandhngen inför nästa budgetår. Under det arbetet skaU man också pröva förslaget om två nya professurer på det arbetsvetenskapliga området. Det är skälet till att vi inte kan tiUmötesgä vare sig den borgerliga reservationen eller herr Dahlbergs.

I reservationen 21 yrkar centern och folkpartiet på statsbidrag för den kommunala arbetarskyddstillsynen. Utskottsmajoriteten hänvisade här — enhgt mitt förmenande på starka grunder — till att den sittande kommunalekonomiska utredningen skall syssla med dessa frågor. Vi kan inte införa statsbidrag innan utredningen är klar, om vi nu skall ha några statsbidrag. I det sammanhanget vill Jag erinra om vad utskottet skriver med anledning av motion av herr Alf Pettersson i Malmö m. fl., nämligen att det "är av vikt att den kommunala tiUsynen ägnas stor uppmärksamhet vid utarbetandet av närmare föreskrifter för tillsynsorganisationen".

I reservation 22 behandlas den framtida indelningen av landet i yrkesinspektionsdistrikt, och här anför utskottet kort och gott att man måste awakta de utredningar som pågår på bl. a. länsberedningsområdet.

I reservation 31 talar man om beaktandet av vissa arbetsmiljöfaktorer vid den statliga upphandlingen. Utskottet hänvisar här tUl att statens uppgift i första hand skall gälla bl. a. teknisk utveckUng och lagstiftning, och utskottet avstyrker därför förslaget.

Slutligen ställde herr Hagberg en fräga, om socialdemokratin är beredd att snarast åstadkomma åtgärder på arbetsmUjöområdet, och herr Hagberg räknade upp en del saker. På det vUl jag bara svara att

socialdemokratin kommer med aU kraft att verka för en i aUa avseenden förbättrad arbetsmUjölagstiftning. Vi kommer att göra allt för att förverkliga detta krav. Jag skuUe kunna ställa en motfräga tiU herr Hagberg: Hur vore det om arbetsplatsernas folk bara skuUe hta på vänsterpartiet kommunisterna när det gäller att åstadkomma en förbättring av arbetsmUjön? Då skuUe man inte nä sä förfärligt längt. Men vi är beredda att sätta in alla krafter som är möjliga för att just på detta område, som är ett av våra viktigaste när det gäller att åstadkomma en förnyelse av arbetshvet, genomföra de förbättringar som vi anser nödvändiga. Det är ett av villkoren för att vi skaU kunna fortsätta med det verkliga demokratiseringsarbetet i vårt land.

Herr talman! Jag ber att på aUa punkter få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr talman! Utskottets ordförande gjorde gäUande att de reservationer som här föreligger är ett sätt för de borgerliga att kamouflera vissa saker. Ja, då torde herr Göran Karlsson ha läst mycket dåligt, för vi är överens om det väsentliga i propositionen, och vad reservationerna från vårt håll innehåller är sådana förslag som går utöver propositionen och är mera inriktade på framtiden.

Sedan säger Göran Karlsson att med all respekt för parlamentariker i en utredning så tror han inte på vårt förslag om parlamentarikerrepresentation. Göran Karlsson är ju en gammal utredningshäst, och jag beklagar om han har så dåliga erfarenheter av sina insatser som parlamentariker i utredningar. Jag är medveten om att det är mycket duktigt folk i dessa utredningar, men jag tror det vore värdefullt att det även kom in parlamentariker. Vi diskuterar ju här det väsentliga i att de anstäUda verkhgen fär möjligheter att påverka sm situation. Jag tror också att det är viktigt att parlamentariker, som jag förutsätter har kontakt med verkligheten, kommer in pä utredningsstadiet.

De motioner vi har väckt här innebär, som jag sade, yrkande på en bättre helhetssyn, mera långsiktiga reformer på arbetsmUjöområdet.

I fråga om den här motionen från 1962 som jag citerade, herr Göran Karlsson, sade jag att det ofta i debatten har gjorts gällande från socialdemokraternas sida att den motionen inte innebär ett ord om arbetsmUjö. Det är det avsnittet jag har tagit upp, och det är den frågan som vi här har diskuterat. Vi begärde den gången — om Göran Karlsson kommer ihåg vad reservationen innehöll i anledning av den motionen -att vi skuUe få fram ett miljöpolitiskt handlingsprogram som omfattade hela det här fältet.

Det är gärningarna som är väsentliga, säger Göran Karlsson, och det är riktigt. Göran Karlsson kan inte bortförklara centerns arbete under årens lopp i riksdagen för bättre mUjö.

Sedan vUl Göran Karlsson göra gäUande att det finns företagare som har röstat på centern och som har företag med dåhg miljö. Ja, jag tror att

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

107

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Göran Karlsson kan gä och titta även på andra områden. Det finns säkert företagare som har röstat på socialdemokratema och som har företag där mUjön inte är den bästa.

Göran Karlsson talar om kluvenhet här det gäUer insatser på den ekonomiska sidan. Nej, Göran Karlsson, vi har knutit an tUl propositionen 165, som finansministern framlagt denna höst, och vi viU bara gå vidare och säga; Vi anser det hka viktigt med insatser innanför fabriksportarna som utanför.

108

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! Utskottsordföranden sade att den här propositionen representerar det första stora greppet på arbetsmUjöområdet, och det kan man möjhgen hälla med om. Men att sedan gå vidare och hävda att ansvaret för försummelserna hgger hos arbetsgivarna och att det är fel att säga att man inte kan nå längre än arbetsgivarna tiUåter tyder på att man först under de aUra senaste åren från socialdemokratiskt håll har ägnat vederbörlig uppmärksamhet ät arbetsmUjöfrågorna. Vi har en arbetarskyddslag som är 23 år gammal och som i dag inte tiUämpas i praktiken i många faU, och tiUsynsansvaret ligger inte hos arbetsgivarna utan hos staten. Staten är ju också en viktig arbetsgivare här i landet.

Som vanligt är jag, herr talman, ytterst imponerad av den fantastiska självkritik som herr Karlsson i Huskvarna visar. Han har suttit i upp tiU sex statliga utredningar på en gäng och säger att en parlamentariker kan mmsann inte tiUföra en statlig utredning någonting - det sitter redan kunnigt folk i utredningen! Men det handlar ju, som jag har sagt tidigare, inte om att sätta in experter; det handlar om att sätta in politiker som kan redan från början i utredningsarbetet prioritera de här frågorna på det sätt som är motiverat.

I utskottsbetänkandet talas om - och herr ordföranden i utskottet talade också om det — att vidga utredningens direktiv, samtidigt som man säger att direktiven räcker för de krav som här har stäUts, bl. a. från folkpartihåll. VUket väljer man nu? Är det tidsödande att genomföra utredningen enligt direktiven? O.K. — det kan vi tro på. Men man kan väl där inte avvisa kraven på tilläggsdirektiv, när man redan har delat upp utredningsarbetet i etapper. På det viset kan man ju göra även i fortsättningen.

Det är beträffande kommunernas ekonomiska resurser anledning att understryka vad jag tidigare har sagt; Kommunerna måste redan nu fä ett principbesked om full kostnadstäckning för att omedelbart när den nya lagen träder i kraft kunna satsa på en utbyggnad av den kommunala tillsynen. Det här får inte ligga och vänta på den kommunalekonomiska utredningen. Det innebär ju att man inte satsar de resurser som behövs på den praktiska tiUsynen ute på fältet tillräckligt snabbt, därför att kommunerna väntar på besked från staten i kostnadsfrågan.

När det gäller reservationen 31 menar herr Karlsson i Huskvarna att staten skaU avstå från sina möjligheter att styra den tekniska utveckhngen i specifikationer vid upphandling av statliga varor. Det är ett mycket anmärkningsvärt uttalande.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna bemötte bl. a. vad jag sade och vad vi reserverat oss för när det gäller utseende av skyddsombud. Jag trodde först att herr Karlsson i Huskvama idkade högläsning ur tidningen Arbetsgivaren för att styrka departementschefens och utskottsmajoritetens förslag i fräga om utseende av skyddsombud. Men sedan fann jag att herr Karlsson angriper mig och hävdar att jag står på samma hnje som den som skrivit den här artikeln.

Jag har inte själv läst artikeln i tidningen Arbetsgivaren som herr Karlsson läste upp en del av. Av herr Karlssons citat framgick emellertid klart att författaren är motståndare tiU att de berörda arbetstagarna skaU ha omröstning om vem som skaU vara skyddsombud, och författaren menar tydligen att skyddsombud bör utses centralt. Därmed är ju resonemanget ett stöd för herr Karlssons i Huskvarna uppfattning. Men vad herr Karlsson här läste upp står ju i motsatsställning till den moderata reservationen om att skyddsombud skaU utses först efter förslag av berörda arbetstagare.

Sluthgen sade herr Karlsson att man från oppositionen inte har vågat gä emot huvudlinjerna i propositionen. Jag fäste mig särskUt vid detta uttryck, "vågat". Man'kan ju inte gå emot sådant som man tidigare har talat för. Jag viU bara hänvisa tiU vad vi har sagt i debatterna i dessa frågor tidigare år.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! De borgerliga och socialdemokraterna ansluter sig till huvudlinjen i regeringens proposition, medan vi har gått emot huvudlinjen i förslaget. Som vi ser det bygger man här på en felaktig plattform. I 39 §, mälsättningsparagrafen, sägs nämligen; "Arbetsgivare och arbetstagare skola sam verka för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden." Men erfarenheterna under årtionden säger att denna samverkan inte ger något resultat utan att det är maktbefogenheter vi måste ge de arbetande. Vi går därför emot huvudhnjen i regeringens proposition när det gäller att vidta åtgärder för en bättre arbetsmiljö. Därför menar vi också att så länge man samverkar och inte ger arbetarna de maktbefogenheter de bör ha kommer vi heUer inte längre än vad arbetsköparna vUl. Arbetsgivarna sätter sig då på bakhasorna och man kommer ingenstans. Men det finns en del stridbara fackorganisationer, som tack vare att de sätter makt bakom orden också kommer längre. Vi har exempel på det från de senaste åren.

Vad beträffar 1971 missförstod herr Göran Karlsson mig. Det var u\te vår motion jag talade om, utan det var ryktena att LO och SAF skulle vara överens i utredningen innan något förslag lades fram. Så har det ju också blivit. Nu är man överens. LO har inte drivit nägon särlinje. Och alla som har någon erfarenhet av SAF;s instäUning vet ju vilken hnje man där har drivit. Det var dessa oroväckande tendenser de slog larm om, och där har vi ju fått rätt nu.

När det sedan gäller de hygieniska gränsvärdena är det viktigaste i dag att stödja skyddsombudens förslag tiU åtgärder och att verkligen slå fast hur en arbetsplats skall vara utformad. Arbetsmiljöutredningen säger att

109

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

IIO

det är så svårt att faststäUa dessa saker, så där skaU det bara finnas rekommendationer. Men om vi ser på förhållandena i Sovjetunionen eller i Amerika, så skall vi finna att man där har detaljerade bestämmelser om hur en arbetsplats skall se ut. Det visar ju att vi här i Sverige ligger långt efter de båda länderna på detta område. Här skall vi samarbeta om hur en arbetsplats skaU se ut. Om vi har en pohtisk arbetarrörelse som vUl någonting, så skall väl den fastställa hur arbetsplatsen skall se ut, inte hänvisa tiU en utredning.

Sluthgen viU jag svara på den motfräga som här framställdes huravida arbetarna kunde hta på vänsterpartiet kommunisterna. Ja, det kan de göra. Och vi hoppas ännu — jag säger ännu - att socialdemokratin också följer oss. Dä kan arbetarna hta på oss.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Arbetarna följde socialdemokratin i det senaste valet, herr Hagberg, och vi ämnar verkhgen infria deras förväntningar på oss. Och vad ryktena 1971 angår tycker jag det är egendomligt att rykten skuUe kunna ge anledning tiU påståendena att utskottets ordförande nonchalerade vad herr Hagberg anförde i det sammanhanget.

TiU herr Gustavsson i Alvesta viU jag säga att mina erfarenheter från det parlamentariska utredningsarbetet inte är dåliga. Det skulle jag kunna vittna om. Men vad jag klart vUle säga ifrån var att inte kan man förändra arbetsmUjöutredningens arbetssätt och göra det mera effektivt genom att insätta parlamentariker i utredningen. Det är nägot helt annat.

Den omdiskuterade motionen från 1962 gällde, herr Rune Gustavsson, den inre arbetsmUjön, men ni har gett sken av att den gäUde den yttre arbetsmUjön och levt högt pä det under de år som gått — alltför högt enhgt mitt förmenande.

Man säger att det är viktigt att det sker förbättringar på arbetsplatserna men att det är staten som skaU betala dem, trots att såväl utredningen som arbetstagare och arbetsgivare är överens om att det är produktionen som skall betala kostnaderna för en förbättrad arbetsmiljö. Det finns ingen anledning att låta samhället gå in och klara den delen via statsbidrag.

Herr Norrby i Äkersberga talar om att ansvaret för hur arbetsplatserna ser ut vilar på den lagstiftning som finns. Ja, herr Norrby, vi skulle ha velat ha en förbättrad lagstiftning tidigare. Men man skaU inte undanskymma att det har skett förbättringar under de år som har gått, även om de inte varit tiUräckliga. Nu tar vi det krafttag som behövs i den första etappen, och sedan kommer vi tiUbaka.

När det gäller kommunerna viU jag klart deklarera att de genom storkommunerna fått förbättrade möjligheter att arbeta. Nu har man stora kommuner med stora resurser. Då vore det egendomligt om de inte skuUe kunna klara den tiUsyn som ankommer på dem.

TiU herr Åkerlind viU jag bara säga att jag inte har sagt att herr Åkerlind kan göras ansvarig för den instäUning i tidningen Arbetsgivaren, som jag refererade. Men man kan, herr Åkerlind, inte komma ifrån att det finns ett visst samband meUan moderata samlingspartiet och Arbetsgivareföreningen.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller ryktena frän 1971 är det inte bara fråga om ett yttrande utan också om den vaksamhet som ett utskott kan ådagalägga när en utredning visar sådana samarbetssträvanden. Företräder man en pohtisk riktning som enhgt vad man säger viU gå mycket längt i vissa hänseenden, tycker jag man skall ta aUvarligt pä sädana saker.

Frågan är väl vad arbetarna kan lita på. Jag har här andra lagutskottets utlåtande från 1967. Värt parti krävde redan dä att man skulle uppmärksamma frågorna om hygieniska gränsvärden och liknande. Utskottet var väldigt undfaUande på den tiden. Om det fanns behov av preciserade föreskrifter så skuUe den uppgiften ankomma på arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet förutsatte emellertid att arbetarskyddsstyrelsen fortlöpande följde utvecklingen.

Det har nu gått sex år. Vi har fortfarande inte fått dessa väsentliga regler för hygieniska gränsvärden på arbetsplatserna. Och det talas fortfarande om att vänta på utredningar. Då bhr man betänksam, allra helst när man ser de arbetare som fär stå i detta damm och denna rök. Jag tycker därför att regeringspartiets målsättning i fråga om takten är väldigt låg.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna säger att reservation 5 visar en kluvenhet; reservanterna viU att staten skall betala förbättringarna av arbetsmUjön. Nej då, herr talman, inte alls. Det är bara det att reservanterna inte awisar tanken — utan tvärtom säger ja tiU den - att staten genom olika åtgärder skall stimulera förbättringarna i arbetsmiljön, så att det sker snabbare än vad utskottsmajoriteten viU, att man på detta område som på så många andra där man har en självklar kostnadsbärare genom stimulansbidrag skall påskynda den önskade utveckhngen. Här säger alltså utskottets socialdemokratiska majoritet nej tUl att med stimulansbidrag påskynda förbättringar av arbetsmiljön.

Herr Karlsson i Huskvarna frågade tidigare; Hur skuUe det ha sett ut om vi hade haft en borgerhg regering?

Herr talman! Jag skaU bara hänvisa tiU de folkpartimotioner som riksdagen har avslagit tidigare och som efter hand har kommit igen i form av regeringsförslag eller andra initiativ frän regeringens sida. Om vi läser i facit finner vi att det inte skuUe ha gått långsammare om vi haft en borgerlig regering. Vi kan t, o. m. läsa i facit frän 1951 och konstatera att en folkpartimotion om det som vi i dag kallar arbetsmiljöforskning då blev bifallen av riksdagen, men åtgärderna som riksdagen då begärde vidtogs aldrig av den sittande regeringen, alltså socialdemokraterna.

När det sedan gäller frågan om förtur för åtgärder avseende kemiska ämnen och buller på arbetsplatserna säger herr Karlsson i Huskvarna; Vi får ge oss tiU tåls tills utredningen är klar. Det finns aUtså två skUda ambitionsnivåer i den här viktiga frågan. Den ena innebär att man skall ge förtur, den andra att man skall ge sig tiU tåls tills utredningen är klar. Det finns således två skUda målsättningar när det gäller snabbheten i förbättringen av arbetsmUjön,

Det nu anförda ger kanske htet fylligare innehåll ät det jag sade

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

tidigare om ohka ambitionsnivåer. Här finns alltså en högre ambitionsnivå klart dokumenterad från reservanternas sida på flera konkreta punkter.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Göran Karlsson talade om kluvenhet i sitt första anförande. Men skaU man göra det kommer man tillbaka till herr Karlssons inlägg när det gäller frågan om det parlamentariska inslaget. Nu erkänner herr Karlsson att han har goda erfarenheter från det parlamentariska utredningsarbetet. Varför kan inte herr Karlsson tänka sig att även andra personer skuUe kunna göra insatser i en utredning, och varför kan herr Karlsson inte tänka sig att de skuUe kunna göra insatser i denna mUjöutredning? Jag förstår inte det resonemanget.

Vidare förstår jag att motionen från 1962 är htet svår att smälta, eftersom herr Göran Karlsson under årens lopp har gått emot de mUjökrav vi har stäUt. Vi har talat om arbetsmiljö och krävt en utredning just för att inom mUjöområdet få fram en helhetssyn.

Sedan är jag överens med herr Göran Karlsson om att det är produktionen som på lång sikt skaU betala mUjökostnaderna, men eftersom vi är ense om att det kan utgå statsbidrag för insatser utanför industrilokalerna, kan jag inte — när nu arbetsmiljön är så viktig - förstå motiveringen till att man inte kan ha samma synsätt pä förhållandena inom fabrikslokalerna.

När det sedan gäller frågan om kommunernas tillsyn har vi ansett att statsbidrag bör utgä. Vi har där samma synpunkter som LO har fört tiU torgs, nämUgen att de här frågorna är så viktiga att tillsynsmyndigheterna måste få tillräckliga resurser att arbeta med.

Vidare har vi den uppfattningen — som vi har gett tiU känna i en reservation - att det är värdefuUt att fä en distriktsindelning som ansluter sig till länsindelningen, eftersom det därigenom skulle bli större möjligheter för yrkesinspektionen att direkt påverka och följa med i arbetet.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! I den fräga som herr Karlsson i Huskvarna och jag nu diskuterat, nämhgen hur skyddsombuden skaU väljas, finns det aUdeles tydligt ett klart samband meUan Arbetsgivareföreningens uppfattning såsom den tar sig uttryck i den artikel som herr Göran Karlsson citerade ur och herr Karlssons egen uppfattning. Båda viU centralisera valen av skyddsombud. Vi framför i den moderata reservationen den uppfattningen att de berörda arbetstagarna skall ha större inflytande pä dessa val.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman Till herr Åkerlind viU jag säga att det mäste tUlkomma fackföreningsrörelsen själv att utan påpekande från vare sig riksdag eUer moderata motionärer bestämma vUka man viU ha som skyddsombud.

Med anledning av vad vice ordföranden i utskottet sade beträffande den parlamentariska utredningen vill jag bara påpeka att det finns utredningar där bara parlamentariker är med, och det innebär i så faU att

utredningsarbetet skaU drivas på det sättet. Men här är en utredning på gång som vi aUa är angelägna om att genomföra så snart som möjligt för att man skall kunna åstadkomma en bättre arbetsmiljö, och jag påstår att den utredningen inte skulle gå snabbare, utan i stället ta längre tid, om vi skuUe låta även parlamentariker delta i arbetet.

Vad beträffar herr Norrbys i Äkersberga resonemang angående ambitionsnivån — jag kan i det sammanhanget också ta upp vad herr Hagberg sade — skulle jag vUja ställa den naturliga frågan: När ni nu begär förtur för vissa saker såsom gränsvärden och halter av kemiska ämnen, vilket avsnitt i utredningen viU ni då skjuta åt sidan? Det innebär nämUgen att ni måste skjuta andra utredningsfrågor åt sidan. VUka omräden tycker ni inte bör prioriteras i utredningen? Det går inte att säga, herr Norrby, att ambitionsnivån är hög bara därför att man vUl bryta loss en detalj och ange att den är viktigast. Hur viktiga gränsvärdena och kontroUerna än är måste man ändå ha hela utredningen färdig innan man kan ta stäUning. Detta borde vara begriphgt för herrarna.

Sedan bara några få ord tiU herr Hagberg, som säger att man i Amerika och i Sovjet har klara bestämmelser beträffande gränsvärden och annat. Menar då herr Hagberg att arbetsmUjön exempelvis i Amerika skulle vara så mycket bättre än här i Sverige? Jag behöver bara ställa den frågan för att herr Hagberg skaU förstå hur orimhg hans bevisföring i detta faU är.

Vi häller på att utreda frågan i Sverige. Vi hoppas att utredningen skaU bli färdig sä snart som möjhgt, men vi hoppas också att den skall ge sådana resultat, att vår arbetsmUjö när det gäUer gränsvärdena blir bättre än vad arbetsmUjön är i både Sovjet och Amerika. Trots den ofuUständig-het som i dag vidlåder de svenska förhållandena är läget kanske rent av bättre här än i de länder som herr Hagberg åberopade.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Åkerlind anhållit att tUl protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr NILSSON i Växjö (s);

Herr talman! Jag skaU här kommentera några reservationer som är fogade till socialutskottets betänkande nr 25.

I reservationen 6 tas frågan upp om arbetstagarnas inflytande på utformningen av arbetsmiljön. Man säger att arbetstagarna bör ges en position som jämstäUer dem med arbetsgivarna. Jag instämmer gärna i denna uppfattning.

I det förslag tiU ny arbetsmUjölag som vi nu behandlar har betydande förskjutningar i parternas positioner skett. Nämnas kan skyddsombudens ställning. Reservanterna anser att huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna bör hgga pä företagsnämnderna. ArbetsmUjöutredningen har ingående behandlat dessa frågor. Man kom därvid fram tiU följande slutsats;

Huvudmannaskapet för arbetsmiljöfrågorna bör Ugga på skyddskommittén. Detta förslag återfinns också i propositionen. Skyddskommittén skall ha sädan sammansättning att den kan arbeta smidigt och utan aUtför mycket formaliteter. Arbetsgivarens företrädare bör ha tillräckliga beslutsbefogenheter. Om man vid en lokal bedömning finner det lämphgt att företagsnämnden handlägger arbetarskyddsfrågor, strider

113

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 131-133

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

114

detta inte mot vare sig utredningen eller propositionen, men skall företagsnämnd ersätta skyddskommitté, förutsätts att nämnden inrymmer de ledamöter som bör ingå i skyddskommittén. Det finns dock inte något som talar för att ett effektivare arbetarskydd skuUe uppnås genom att företagsnämnden görs ansvarig för detta arbete. Jag yrkar därför avslag på reservationen 6.

I reservationen 11 tas frågan om majoritet för de anställda i skyddskommittéerna upp. Reservanten anser att de anställda aUtid skall ha majoritet i skyddskommittéerna för att därigenom kunna stärka sin maktställning. Utskottet menar att en förutsättning för ett fuUgott arbetarskydd är att det sker i samverkan på våra arbetsplatser. Vi är inte nöjda med maktfördelningen på arbetsplatserna. Den s. k. § 32-utredningen har tUl uppgift att se över dessa frågor. Vi bör därför awakta dess betänkande. I skyddskommittéerna överlägger representanter för arbetstagarna och arbetsgivarna i de frågor som ligger inom deras kompetensområde. Om parterna därvid ej kan enas föreslås att frågan utan dröjsmål hänskjuts tUl yrkesinspektionen, om någon ledamot så begär.

Med denna bestämmelse, som gör att varje ledamot kan hänskjuta frågan till yrkesinspektionen, anser utskottet att det inte finns anledning att författningsvägen reglera hur många företrädare för arbetstagare och arbetsgivare som skaU utses. Utskottet anser vidare att planering och inriktning av företagshälsovårdens arbete bör ske inom skyddskommittén.

Jag yrkar avslag på reservationerna 11 och 13.

I reservationen 14 behandlas frågan om tystnadsphkt för bl. a. skyddsombud och ledamot av skyddskommitté. Utskottet anser i likhet med utredningen och propositionen att en begränsad tystnadsplikt kan vara berättigad. Dessa ledamöter kan agera fritt och får samråda med styrelsen för den fackhga organisationen samt med yrkesinspektionen.

Jag yrkar avslag pä reservationen 14.

Reservationen 23 behandlar frågan om obligatorisk företagshälsovård. Denna fråga har vid flera tiUfällen tidigare behandlats av denna kammare, varför jag kan fatta mig kort.

LO och SAF är överens om att utbyggnadstakten är avhängig av personalresurserna. Vi har brist pä läkare med utbUdning i arbetsmedicin och på skyddsingenjörer. Den medicinska och tekniska delen av företagshälsovården är lika viktiga. Riksdagen har tidigare antagit ett program för flödet av personal tiU företagshälsovården. Vi påskyndar ej utbyggnaden av företagshälsovården genom ett principbeslut i dag. Vid prioritering bör hänsyn också tas tiU den övriga sjukvården.

Jag yrkar avslag på reservationen 23.

I reservationen 24 anser man att huvudmannaskapet för företagshälsovården skaU överföras till landstingen. Inget hinder förehgger för landstingen att bedriva denna verksamhet. I överenskommelsen mellan LO och SAF och i propositionen anges ohka modeUer för hur företagshälsovårdens arbete kan organiseras. Man poängterar också vikten av att företagshälsovården utgör en integrerad del av företagets verksamhet. Utskottet anser ej att man skaU lagstifta om huvudmannaskap för

företagshälsovården. Denna fråga bör kunna lösas på det lokala planet, och man har där möjlighet att använda den modeU som är lämpligast i varje särskilt fall.

Jag yrkar avslag på reservationen 24.

I reservationen 25 föreslås att företagsnämnderna fär huvudansvaret för företagshälsovården. Utskottet anser att huvudansvaret för arbetarskyddet och arbetsmiljön bör hgga pä skyddskommittén, och där har också företagshälsovården sin rätta plats. Det uppstår en rad praktiska svårigheter med att lägga det totala huvudansvaret för företagshälsovården på företagsnämnderna, t. ex, vid de företagshälsovårdscentraler som finns på många platser.

Jag yrkar avslag på reservationen 25,

Reservationen 26 tar upp frågan om företagshälsovården för egenföretagare och kräver en utredning. Jag vUl gärna säga att detta inte är någon lätt fråga. Egenföretagarna kan dock själva ta initiativ för att lösa frågor som de anser vara väsenthga för dem. Möjligheter finns att komma in i befinthga och tiUkommande företagshälsovårdscentraler. Frågan kan också lösas i samarbete med landstingen. En utredning är därför överflödig enligt utskottets mening. Under företagshälsovårdsdelegationen har regionala länsdelegationer bildats som skall kartlägga den företagshälsovård som finns inom länet. Man skall vidare stimulera aktiviteter och etableringsönskemål och främja tillkomsten av samarbets-överenskommelser för gemensam användning av resurserna för företagshälsovården.

Med hänvisning tiU dessa länsdelegationers arbete och tiU de möjhgheter som finns att lösa dessa frågor yrkar jag avslag på reservationen 26.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl vad socialutskottet hemställt på aUa punkter i betänkandet 25.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle;

Herr talman! I förra årets debatt om arbetsmUjön steg KjeU Nilsson i Växjö upp som utskottets talesman och instämde i stort sett i de synpunkter som jag dä framförde på partiets vägnar. I är föreligger det ett förslag i dessa frågor, och då instämmer han plötsligt inte utan viker undan. Eftersom Kjell Nilsson och jag har i stort sett samma bakgrund och inte har suttit aUtför mänga år i riksdagen och därför kommer ihåg arbetsplatsen, trodde jag att vi var överens om att det behövs maktbefogenheter, inte bara för skyddsombuden utan även för skyddskommittén. Att man skall samverka ger inte - det vet vi som tillhört skyddskommittéer - några resultat, och det kommer inte heUer att ge några resultat med den skrivning som nu föreslås. Det är oerhört viktigt att arbetarna har majoritet i kommittéerna och har möjlighet att utfärda bestämmelser. Jag är förskräckt över KjeU Nilssons helomvändning i det här fallet.

Ett skyddsombuds avbrytande av arbetet kan upphävas av yrkesinspektionen — en ledamot av skyddskommittén kan vända sig dit. Yrkesinspektionen är — efter vad jag förstår av remisserna och av mina kontakter med skyddsombud - väldigt iUa sedd på grund av att den i de flesta faU uppfattas som företrädare för arbetsköparna. Nu vUl KjeU Nilsson att vad som sägs av detta organ, som i stort sett rekryterar sitt

115

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

folk snävt och efter arbetsköparvärderingar, skall vara det enda saliggörande när det gäller att bedöma arbetsplatsens utformning. Det är sannerligen en dålig väg att gä när man vfi.1 åstadkomma en bättre arbetsmUjö.

Tystnadsphkten behöver jag inte säga så mycket om. Vi vUl ha en klar bestämmelse om att detta inte i nägot faU förhindrar skyddsarbetet. Ledamöterna i skyddskommittén fär inte hamna i samma situation som representanterna i bolagsstyrelserna.

När det gäUer företagshälsovården är det viktigt dels att denna bedrivs i landstingets regi, dels att skyddskommittén kan praktiskt handha denna verksamhet, framför allt i de större företagen. En skyddskommitté med majoritet för de anställda kan faktiskt styra företagshälsovården i helt andra banor än vad den arbetar efter i dag, t. ex. genom att man går ut i produktionen och ser till att människorna inte förslits i förtid. Nägon sådan uppgift har företagshälsovården inte i dag med sin bundenhet tiU företagsledningen.

Det behövs aUtså en annan grundsyn än den KjeU Nilsson i dag företräder. Jag trodde att han i dag skulle biträda våra synpunkter, eftersom han förra året så intensivt hävdade att han i princip hade samma syn på dessa frågor och att vi gemensamt måste åstadkomma lösningar.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller företagsnämndens roU i det framtida arbetsmUjöarbetet är det uppenbart att herr Nilsson i Växjö inte motsätter sig en utveckhng som innebär att företagsnämnden åtminstone får tjänstgöra som skyddskommitté. Jag skulle vilja fråga herr NUsson om han är beredd att tUlstyrka en utveckhng av företagsnämnden mera allmänt, så att denna på längre sikt bhr huvudinstans i arbetsmiljöfrågor.

I fråga om kravet på obUgatorisk företagshälsovård skulle jag vilja fråga om herr NUsson är beredd att på sikt satsa på en reform innebärande obligatorisk företagshälsovård, dvs. att företagshälsovården blir en förmån såsom lön, semester och andra sociala förmåner.

Invändningen när det gäUer de praktiska svårigheterna att ha företagsnämnden som huvudman för företagshälsovården i form av företagshälsovårdscentraler betraktar jag som den obotfärdiges förhinder. Svårare problem än sä har vi klarat av i den representativa demokratin i det här landet. Den invändningen är inget argument.

116

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Bara ett par ord tiU herr NUsson i Växjö i anledning av hans yttrande beträffande reservationen 26, som gäller företagshälsovården för egenföretagare.

Herr Nilsson framhöU att det är en mycket svårlöst fråga. Jag viU understryka detta, och just därför har vi ansett att man borde titta litet på denna sak för att få fram en lösning. Det rör sig om en stor företagargrupp med skiftande verksamhet. Jag har under flera år haft tillfälle att följa denna grupp. Jag har varit ledamot av försäkringskassans pensionsdelegation, och jag har i samband därmed förvånat mig över hur många människor det är som fått yrkesskador, utshtna ryggar och annat.

Så har varit faUet just inom den här grappen. Jag tror att det är mycket viktigt att man också får en lösnmg på detta problem.

Jag är medveten om att herr NUsson i Växjö här pekade på ohka vägar att gå för att utnyttja möjhgheterna bättre. Men jag tror ändå inte att det löser frågan på ett tillfredsställande sätt.

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle;

Herr talman! Under den diskussion som herr Hagberg hänvisade tUl sade jag att vi i vissa frågor hade samma uppfattning. Vi har ungefär samma bakgrund och ser hkadant på dessa frågor.

Det gör vi emeUertid inte dä det gäller skyddskommittén och maktstäUningen inom denna. Där har vi inte samma uppfattning, och jag har här aldrig hävdat att jag har haft samma mening som herr Hagberg. Med det förslag som förehgger i propositionen har arbetarna möjligheter att fä ett verkligt inflytande. 1 praktiken är som regel arbetstagarna i majoritet i skyddskommittéerna.

Jag har också en direkt awikande uppfattning när det gäUer hur man skaU lösa arbetsmUjöfrågorna. Om vi skaU nå fram tiU det mål vi har framför oss, vilket är viktigt, måste vi göra detta i samverkan med arbetsgivarna. Jag har sagt att vi inte är nöjda med maktfördelningen på arbetsplatserna, men § 32-utredningen skaU se över dessa frågor.

TiU herr Norrby viU jag säga att det såväl i propositionen som i utskottsbetänkandet står att företagsnämnden i vissa faU kan överta skyddskommitténs arbete. Detta kan vara rimligt vid mindre företag, där man anser det vara en dubbelorganisation att ha både företagsnämnd och skyddskommitté. Men vid företag av större omfattning eUer där större hälsorisker förehgger bör det finnas en skyddskommitté som ägnar sig helt åt dessa frågor.

Men när det gäUer den obhgatoriska företagshälsovården anser vi inte att denna skall förbehåUas enbart nägra anstäUda. Redan i LO—SAF-upp-görelsen säger man att det skall gäUa samtliga anställda vid arbetsplatserna i den takt man har resurser för att genomföra den. När vi fär sädana kan vi ju återkomma till frågan om ett obhgatorium. Men huvudmannaskapet är besvärligt att lägga på företagsnämnderna. Vid t. ex. en företagshälsovårdscentral med 20—30 företag anslutna, skulle det bli 20—30 företagsnämnder som skulle sitta som huvudman. Vi måste nå fram tUl en annan lösning, en delegationsrätt eUer något annat.

TiU herr Gustavsson i Alvesta vill jag säga att jag suttit i en företagshälsovärdscentrals styrelse i många år. Jag har inte varit med om att behandla nägon framställning från en egenföretagare om att få komma in i denna företagshälsovårdscentral. Jag tycker att företagarna själva här kunde ta något litet initiativ.

Jag vUl också hänvisa tUl att vi inte behöver ha en utredning när länsdelegationerna har som uppgift att följa denna fråga och komma med förslag. Här finns möjligheter att under tiden partieUt lösa problemet.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Nu har också KjeU Nilsson i Växjö klart uttryckt att de som viU framföra sina problem i en skyddskommitté inte kan Uta på de

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

117

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

socialdemokratiska representanterna i riksdagen.

Det är inte fråga om nägon maktstäUning utan det gäller att lösa problemen i samverkan. Man frågar då dem som råkat ut för rationaliseringar och dem som kommer att räka ut för rationaliseringar, omplaceringar och annat om de kan göra det. Många av de "vUda" strejker som vi haft är inte vUda, de har betingats av att arbetsköparna vidtagit åtgärder som strider mot arbetarnas intressen. De har inte kunnat lösa något i samverkan. Därför måste man ge arbetarna maktbefogenheter så att de kan genomföra sina berättigade krav. Dessutom skulle en majoritet i en skyddskommitté betyda att företagshälsovårdens inriktning kunde läggas om. I stället för att ha som huvuduppgift att bara bota de människor som har blivit sjuka av arbetsmUjöema skuUe man kunna vända på det hela och låta företagshälsovården bota de sjuka arbetsmiljöerna så att man slipper sä många sjuka människor. Den inriktningen har inte företagshälsovården i dag. En arbetarmajoritet i en skyddskommitté innebär emellertid en garanti för att dessa frågor förs fram.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag noterar att herr Nilsson i Växjö inte uttalar sig i principfrågan om företagsnämnden som ett framtida organ för arbetsmiljöfrågorna generellt sett.

Herr Nilsson hänvisar till LO—SAF-överenskommelsen om företagshälsovård och menar tydligen därmed att ett principbeslut om obhgatorisk företagshälsovård skuUe vara onödigt. Nu ligger inte aUa arbetstagare i det här landet inom LO-SAF-sektorn, det gör exempelvis Inte de statligt och kommunalt anställda. Därför kan det behövas pådrivande principuttalanden från riksdagen för att fä en tUlräckligt snabb utveckling av företagshälsovården.

Som långsiktig målsättning, herr talman, anser jag att obligatorisk företagshälsovård är lika självklar som vi i dag anser t. ex. semestern vara.

118

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har fortfarande uppfattningen, herr Hagberg, att en lösning av arbetsmUjöfrågorna, som är så väsentliga, måste ske i samverkan. Vi har varken råd eUer möjligheter att försöka lösa dem genom något konfrontationsförfarande på arbetsplatserna. Det är inte rätta vägen.

Vi har delade uppfattningar här och vi har det också när det gäller yrkesinspektionen. Det är inte min erfarenhet av yrkesinspektionens arbete att den står i motsatsställning till de löneanställda och deras intressen. I stället har jag den uppfattningen att yrkesinspektionen är en institution dit man kan gä för att få sina problem lösta. Detta accentueras ännu mer genom de nya bestämmelserna för rekrytering av folk till yrkesinspektionen och dess starka utbyggnad.

När det gäller rationaliseringar på företagen och därmed sammanhängande frågor kommer § 32-utredningen med ett betänkande framöver om en demokratisering på arbetsplatserna. Jag kan dela uppfattningen att det behövs andra regler på detta område.

Företagshälsovården botar endast de sjuka, säger herr Hagberg. Jag vet

mte vilka erfarenheter han har gjort, men han måste ha arbetat på en plats där företagshälsovården fungerade mycket dåligt. Jag har den motsatta uppfattningen. Vid de företag där vär företagshälsovårdscentral arbetar har den ett mycket gott anseende hos de anställda. Det är ingalunda så att man endast ägnar sig åt att bota de sjuka. Halva tiden eUer mer går ät till förebyggande hälsovård, och genom den tekniska delen av företagshälsovården har man på mänga punkter lyckats förändra arbetsmUjön. Jag tycker aUtså detta är positivt för vårt arbete. Däremot har jag uppfattningen — det har jag också en gång skrivit en motion om — att vi bör ha ett större inflytande över inriktningen på företagshälsovården, men det åstadkommer vi inte genom de åtgärder som herrar Norrby och Hagberg föreslagit.

Jag har inte sagt att det är överflödigt med ett obhgatorium i fråga om företagshälsovård, utan jag har sagt att vi inte löser frågorna genom att i dag besluta om ett obhgatorium. Vi kanske fär anledning att fatta ett sådant beslut längre fram, men vi kan inte göra det i en situation där det inte finns personella resurser utan det bara skuUe bh ett beslut på papperet, omöjligt att verkställa. Det vore meningslöst. Vi får i stället återkomma tUl de frägoma när det är bättre ställt pä personalsidan.

Herr NORDBERG (s);

Herr talman! Jag kommer att ge nägra korta kommentarer tUl reservationerna 7—10 och reservationerna 15, 18 och 30 och därvid redovisa utskottets uppfattning till de olika delfrågorna.

Lät mig inledningsvis säga att när vi diskuterar de föreUggande förslagen till åtgärder om att skapa bättre arbetsmiljöer, så bör rimligen den debatten och de jämförelser som görs utgå från dagens förhållanden.

I reservationen 7 av herr Hagberg sägs att arbetsmiljön måste ses som en maktfråga och inte som en samarbetsfräga. Jag viU understryka vad herr Nilsson i Växjö har sagt. Från utskottets sida anser vi också att det är nödvändigt med en samverkan meUan arbetsgivare och arbetstagare för att ett effektivt skyddsarbete skaU komma tiU stånd. Jag viU också betona att den föreslagna 39 § innebär att i stället för att det lokala skyddsarbetet skall bedrivas under arbetsgivarens ledning, som är fallet i dag, skaU arbetsgivarna i praktiken åläggas att samverka med arbetstagarna för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden.

Men jag viU också framhålla att utskottet är av den uppfattningen att Uka nödvändigt som det är att en samverkan kommer till stånd meUan parterna Uka nödvändigt är det att de anstäUdas inflytande och maktbefogenheter ökar när det gäller bl. a. arbetsmiljöfrågorna. Och i propositionen som vi nu har att behandla framläggs förslag som utan tvivel på ett markant sätt stärker de anstäUdas stäUning. Skyddsombudens starkare ställning markeras inte minst av deras föreslagna rätt att omedelbart kunna avbryta pågående arbeten när skyddsombud bedömer att omedelbar och allvarlig fara för hv eUer hälsa föreligger eUer om arbetsgivare skulle överträda ett förbud som har utfärdats av exempelvis yrkesinspektionen i fräga om utförandet av visst arbete eUer användning av viss lokal, maskin eller dylikt.

Bhr man i skyddskommitténs arbete inte ense i vissa frågor innebär

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

119

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

120

den nya lagen att frågan utan dröjsmål skaU hänskjutas till yrkesinspektionen, om någon ledamot begär detta. Det är utan tvivel en garanti för att inte arbetsgivaren bara skaU kunna sitta och säga nej hela tiden till förslag om förbättringar som förs fram från de anställda.

För att förhindra att verkstäUandet av beslutade åtgärder försenas införs också en bestämmelse om att yrkesinspektionens ingripande skall kunna påkaUas om beslutad åtgärd inte verkstäUts inom den tidsram som skyddskommittén har faststäUt.

Skyddskommitténs arbetsuppgifter, som enhgt förslaget i princip skall omfatta aUt som har med modernt skyddsarbete att göra, innebär också i och för sig att arbetstagarnas intressen och inflytande över sin egen arbetssituation och över arbetsförhållandena totalt inom företaget blir stärkt.

Att det här inte är ett slutmål när det gäller de anställdas inflytande över förhäUandena inom företagen bör stå helt klart även för herr Hagberg. Samtliga socialdemokrater som har yttrat sig i den här debatten har också deklarerat att detta inte skaU ses som ett slutmål, utan erfarenhetema av den nu föreslagna ordningen kommer att ge besked om vilka åtgärder som ytterligare kan bli nödvändiga. Man har även — vilket också har påpekats tidigare - anledning att ställa förhoppningar om att arbetsrättskommittén, eller § 32-utredningen som den också kaUas, snart skaU lägga fram sina förslag. Kommitténs förslag skall ju enhgt direktiven syfta tiU att stärka de anstäUdas ställning och inflytande ytterligare.

Med detta, herr talman, vUl jag yrka bifall tiU utskottets hemställan i den del som berörs i reservationen 7.

I reservationen 9, även den av herr Hagberg, är det i sak två frågor som tas upp. Den ena är kravet på en uppmjukning av bestämmelsen om att kunna stoppa visst arbete. Vi har inom utskottsmajoriteten ansett att avvägningen i propositionens förslag är riktig och har följaktligen tiUstyrkt propositionens förslag tiU 40 b §.

Jag tror att det är nödvändigt att vi bUr överens om att man inte över en enda natt kan komma till rätta med de brister som råder ute på arbetsplatserna. Det kommer att krävas ett målmedvetet arbete med kontinuerliga insatser inte minst i det lokala skyddsarbetet. Det är ett sanerings- och upprustningsarbete som nu kan fuUföljas pä ett betydligt aktivare sätt än förut. De anställdas starkare ställning kommer att betyda mycket härvidlag, inte bara när det gäller miljöförbättringar pä nu befinthga arbetsplatser utan också när det gäller att i planeringen och tUlskapandet av nya arbetsplatser förebygga uppkomsten av hälsofarhga miljöer.

Ytterst kommer enhgt föreliggande förslag skyddsombudet att ha möjlighet att stoppa eUer avbryta arbete om, som jag sagt förut, omedelbar och aUvarhg fara för arbetstagares liv och hälsa föreligger.

I reservationen 9 krävs också en ändring av 40 b § innebärande att lokal fackförening i vissa fall skall vara den instans som prövar det berättigade i skyddsombudets åtgärd att avbryta arbetet. Det är på de större arbetsplatserna som denna ordning skulle gälla enligt vpk:s förslag. Man accepterar att det pä de mindre arbetsplatserna är yrkesinspektionen som skall ha denna uppgift.

Utskottet kan för sin del inte acceptera den ordning som vpk föreslär. Vi kan heller inte dela den uppfattning som kommit tUl uttryck i en av vpk-motionerna och även i debatten i dag genom herr Hagberg, att yrkesinspektionen skulle stå i nägon form av motsatsstäUning tiU de anställda eller tiU de anställdas organisationer.

Tvärtom menar vi att samhällets tiUsynsorgan har en stor uppgift att fyUa för att åstadkomma tryggare och hälsosäkrare arbetsplatser och i det arbetet utgör ett aktivt stöd för de anställdas intressen. Förslagen om utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skaU ses som ett led i detta arbete och som ett svar pä den kritik som utan tvivel med rätta kunnat riktas från de anstäUda mot att yrkesinspektionens verksamhet inte har kunnat utföras på det sätt och i den utsträckning som har varit önskvärda. Den utbyggnad, bäde av yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen, som nu föreslås och som med all säkerhet även pä sikt kommer att bh nödvändig skaU ses som ett verkligt stöd för de anställdas intresse av att bättre arbetsmUjöer skapas.

Utskottsmajoriteten hävdar att yrkesinspektionen skall utöva den aktuella tillsynsverksamheten. Jag yrkar följaktligen bifall till utskottets hemstäUan, herr talman, i vad gäller de frågor som behandlas i reservationen 9.

I reservationen 15, även den av herr Hagberg, yrkas på en ändring innebärande att de anstäUdas organisationer skall svara för att skyddsombuden får erforderhg utbildning. Utskottet tiUstyrker för sin del propositionens förslag, som innebär att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt skall svara för skyddsombudens utbUdning.

Det finns anledning att i denna fråga hänvisa till det remissyttrande som LO har avgivit, där den uppfattningen uttalas att ansvaret för denna utbildningsverksamhet skall läggas på arbetsmarknadens parter. LO säger samtidigt att de fackliga organisationerna måste tiUförsäkras ett avgörande inflytande över denna utbildning. Jag vill peka pä att departementschefen i sin tur understryker detta önskemål och därutöver poängterar nödvändigheten av att hittillsvarande erfarenheter, som bl. a. arbetsmarknadens parter besitter, skaU tas till vara, inte minst i det arbete som den föreslagna utbildningsdelegationen skall utföra.

Jag yrkar alltså bifaU till utskottets hemställan även i denna del, herr talman!

Den gemensamma borgerliga reservationen nr 18 tar upp undervisningen i arbetsmUjöfrågor inom det aUmänna utbildningsväsendet. Det aktueUa yrkandet har i huvudsak samma syfte som en motion vid 1971 års riksdag, då för övrigt jag själv var en av motionärerna. Utskottet StäUde sig positivt till den motionen och gör det även tUl syftet med nu förehggande motionsyrkanden i samma utbildningsfrågor. Den redovisning som finns pä s. 53 i utskottets betänkande, och som i stort sett är en sammanfattning av det som återfinns i propositionen, ger en provkarta pä det mycket omfattande arbete som pågår inom utbildningsdepartementet rörande undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor i grundskola, gymnasieskola och högskola men även i den av AMS bedrivna utbildningsverksamheten. Med hänsyn till detta anser vi inom utskottsmajoriteten att det inte nu är erforderligt att riksdagen skulle begära

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

121

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

något specieUt initiativ för att nå det här syftet. Vi menar att det initiativet redan är taget och också har börjat leda fram tiU åtgärder och resultat. Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan även under punkten 24.

I fråga om reservationerna 8, 10 och 12 viU jag bara hänvisa till den debatt som tidigare har förts meUan utskottets ordförande och herr Åkerlind. Jag nöjer mig med att yrka bifaU till utskottets hemstäUan under punkterna 8, 10 och 12.

Slutligen, herr talman, vUl jag i anledning av reservationen 30 hänvisa tUl att arbetsmUjöutredningen i sitt fortsatta arbete kommer att ha som en viktig uppgift att överväga utformningen av de regler som i framtiden skall gälla för ensamarbete i vidare mening än vad reservanten åsyftar. Jag yrkar, herr talman, bifaU tUl utskottets hemställan också under punkten 42.

122

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle;

Hert talman! Arbetslivets förnyelse är tydligen lika med samverkan. Allting skall vara samverkan, utom i ett faU; skyddsombuden skall få maktbefogenheter, men dessa skall inte sträcka sig hur långt som helst utan bara tills yrkesinspektionen säger nej. Ibland kan det finnas Utet maktbefogenheter, i andra faU skaU det vara samverkan. I konsekvens med herr Nordbergs anförande skulle man kanske ha väntat sig att han skuUe yrka på att också avbrytande av arbete skulle ske i samverkan. Inkonsekvensen tycker jag är fuUständig. Man vill ge Utet här och där, men på andra ställen viU man inte.

Dessutom skaU omedelbar och allvarlig fara vara ett villkor för avbrytande av arbete. Jag nämnde redan i mitt första anförande att fastän det konstaterats att vi har smygande hälsorisker i vårt arbetsliv skall skyddsombuden begränsa sig till att avbryta arbete bara vid omedelbar och allvarlig fara. Det är ett resonemang som inte håller. En sådan rätt ger ju ingen större makt åt skyddsombuden.

Dessutom skaU frågan om avbrytande prövas och yrkesinspektionen skaU komma och säga ja eller nej. Vi menar att det måste vara den lokala fackföreningen — de som jobbar på arbetsplatsen — som skall avgöra saken. Yrkesinspektionen har tillägnat sig den forskning och utbildning som domineras av arbetsköpamas synpunkter. I bakgrunden ligger effektivitets-, lönsamhets- och produktivitetstänkandet i dagens samhäUe, och det är icke tiU gagn för arbetarna. Tänk bara pä arbetsintensiteten och ackordstempot!

Med utbildningen är det samma sak. Den skaU ske i samverkan. Men frågar man skyddsombuden, sä vill de flesta av dem att den lokala fackföreningen skaU ha hand om utbUdningen, så att de får utbilda sig som de vUl och inte, som det kan hända, tillsammans med företagsläkaren, som har en helt annan bakgrund.

Herr Nordberg kunde kanske ha gjort som centerpartisten i utskottet. Han ville t. o. m. gå så längt i samverkan att han i referatet av vär motion viUe ta bort "arbetsköpare" och sätta dit "arbetsgivare". Så långt viU kanske inte socialdemokratin gå i samverkan, men inte är det långt ifrån.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte nöjd med det svar som man har gett i betänkandet. Utskottet har heU bortsett frän att man faktiskt genom en s.k. samarbetsgrupp, som tillsattes i maj 1972 och som kaUade tiU ett sammanträde på Särö i juh 1972, träffat en överenskommelse med utvalda ombud. När SJ;s förvaltning och fackförbundet haft en samar-betsgrapp verksam i en och en halv månad var man redan beredd att fatta beslut om en försämring av arbetsmUjön för lokmännen.

Det är klart att ni kan hänvisa till — och hoppas på — att man skall ta upp frågan om enmansarbetet över huvud taget. Men detta kommer naturhgtvis att ta lång tid, och den proteststorm som kommer från lokmännen är helt befogad. Jag skulle kunna läsa upp flera uttalanden från protestmöten, där man också skrivit under petitioner om att man inte vill ha denna uppgörelse.

Hur har den nu träffats? Har de berörda medlemmarna, som skaU arbeta under de försämrade förhäUandena, fått säga någonting i det här fallet? NaturUgtvis inte - sä gär det ju inte tiU i dag inom svensk fackföreningsrörelse. Man tillsätter en samarbetsgrupp, och man kommer fram med ett förslag. Man väljer en snäv grupp representanter, och de träffar uppgörelse över huvudena på dem som drabbas av - som i det här fallet - en väsentlig försämring av både säkerhetsföreskrifter och arbetsmiljö. Jag kan inte riktigt förstå att man specieUt från socialdemokratiskt häll inte har sett mer aUvarligt på detta och försökt ändra de missförhållanden som nu råder.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr NORDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! För det första viU jag säga tiU herr Hagberg att vi ändå måste se det skyddsarbete som skaU bedrivas pä det sättet att det är nödvändigt med ett kontinuerUgt arbete ute pä arbetsplatserna för att förbättra de förhållanden som råder redan i dag. För det andra viU jag säga att det är nödvändigt att ha möjligheter att omedelbart stoppa ett pågående arbete när hälsa och liv kan sättas i fara om jobbet fortsätter.

Det är dessa två bitar av skyddsarbetet som man mäste ha klara för sig när man diskuterar hur skyddsarbetet skall fungera ute pä arbetsplatserna och som jag tyvärr tycker att herr Hagberg helt och hållet bortser ifrån när han diskuterar var gränserna skaU gå i fräga om att helt stoppa de ohka arbetena.

Att sedan skyddsombudets åtgärder endast räcker fram tiU dess att yrkesinspektionen har kopplats in är ju en liten demagogisk fint från herr Hagbergs sida. Med aU säkerhet kommer de åtgärder som skyddsombuden vidtar i fräga om att stoppa jobb i de allra flesta fall att också innebära att yrkesinspektionen förlänger det stoppet med ett klart förbud mot att fortsätta arbetet tills man har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att ta bort de uppenbara risker som föreligger. Jag har en stark tro på att yrkesinspektionen i detta arbete verkligen kommer att tungera som ett stöd för skyddsombudens handlande, och jag har den uppfattningen att skyddsombuden verkligen handlar när det finns skäl tiU detta.

Då det gäller utbildningsverksamheten har jag deklarerat att LO krävt — något som departementschefen understrukit — ett avgörande inflytan-

123

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

de över hur utbildningen skaU läggas upp, aUtså över dess innehåll, inte minst när det gäller skyddsombuden. LO-förbunden kommer också att driva en omfattande egen verksamhet i de här frågorna. Men jag är angelägen om att betona att den utbildningsverksamhet som skall bedrivas på området bör i viss utsträckning ske så att skyddsombud, arbetsledare, skyddsinspektörer m. fl. kan träffa samman till gemensamma utbildningsdagar för att få möjligheter att tiUsammans diskutera de problem som föreligger ute på arbetsplatserna. Det har aUa parter nytta

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle;

Herr talman! De åtgärder som vi från vpk föreslår menar vi skall ge förbättringar av arbetsmUjön i dag och även i framtiden. Vi menar att den första grunden är att man ger makt åt de anstäUda. Där viU regeringspartiet ha samverkan. Och det andra viktiga är att tala om hur arbetsplatsen ser ut och därmed fastställa gränsvärden och regler — även sädana regler att yrkesinspektionen har fasta normer att gå efter.

Vi är positiva tUl att stoppa arbeten — det är bara det att vi inte tycker om de begränsningar som finns i det hela. Vi anser att det inte är förenligt med den makt arbetarna skall ha. Jag har själv som skyddsombud många gånger krävt att man skall kunna stoppa arbeten, och vi har flera gånger krävt det också här i riksdagen. Varje skyddsombud vet vad detta innebär — det betyder en påtryckning. Men skall yrkesinspektionen göra en dom av detta är jag rädd för att man förfuskar denna del av påtryckningsmedlen.

UtbUdningsverksamheten skaU tydligen ske i samverkan, och man frågar sig hur långt denna samverkan skall gå. Är det bara på skyddsområdet som samverkan skall ske? Då kanske vi får uppleva den dag när fackliga ombudsmän utbildas tillsammans med arbetsköparna. Det är väl ändå en väg som man inte kan beträda. Och lika väl som man inte kan beträda den vägen tycker jag att man inte kan beträda en väg som innebär att utbUdningen av skyddsombud sker i samverkan med arbetsköparna.

124

Herr NORDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Om man skulle bedriva skyddsarbetet efter de hnjer som vpk hävdar, så befarar jag att man inte skuUe åstadkomma några praktiska resultat i fråga om att skapa bättre arbetsmiljö. Vi bedömer det som en absolut nödvändighet att också göra den andra parten på arbetsmarknaden medansvarig för det som skall ske ute på arbetsplatserna i de här frågorna. Vi kan inte skapa bättre arbetsmUjöer med mindre än att också arbetsgivarsidan får klart för sig nödvändigheten av att skapa bättre arbetsmUjöer. Detta tror vi att vi åstadkommer bäst genom att arbetsgivarsidan är med i ett direkt samverkande arbete med de anstäUda härvidlag.

Sedan har jag deklarerat — och det har för övrigt alla gjort som varit uppe från socialdemokratiskt håU — att när det gäller maktfördelningen totalt sett mellan de anställda och arbetsgivarna är vi beredda att gå längre än man gått i dagens läge. Där ställer vi stora förhoppningar på

bl. a. § 32-utredningen, som har till syfte att ytterligare stärka de anställdas positioner gentemot arbetsgivarna.

Jag tycker att herr Hagberg ändå borde lyssna tiU vad som sägs i den här debatten.

Herr JOHNSSON i Blentarp (s);

Herr talman! Frågan om åtgärder för att skapa en bättre arbetsmUjö, som behandlas i här förevarande betänkande, har tidigare berörts i hela sin vidd, varför jag skaU begränsa mig tiU att kommentera vissa reservationer och utskottsmajoritetens skrivning på dessa punkter.

I reservationen 16 berörs möjligheterna för majoriteten av anstäUda att påkalla undersökning av ämnen och material. Utskottet anser att detta är tillgodosett genom de möjligheter som finns för varje ledamot av skyddskommitté att påkalla sådan undersökning. Det finns därför enUgt utskottets mening ingen anledning att i detta avseende frånkänna tiUsynsmyndigheten denna rätt, vilket ett bifall tiU reservationen skulle innebära. Utskottsmajoriteten avstyrker därför motionen 2005 i denna del och därmed reservationen 16.

1 reservationen 17 upptages frågan om avstängning av arbetstagare som bryter mot skyddsföreskrifter. Här finns det skäl att erinra om 7 §, andra stycket, arbetarskyddslagen samt om 67 § samma lag, enligt vilken straff kan åläggas. Skärpning av straff föresläs i propositionen. Utredningsarbetet fortsätter inom bl. a. detta område, och det i reservationen begärda tillkännagivandet synes därför onödigt, varför motionen 2001 och därmed också reservationen 17 avstyrks.

I motionen 654 och reservationen 27 krävs en utredning av problemen kring frånvaron på arbetsplatserna. En av LO och SAF tillsatt utredning inom nämnda område har nyligen avlämnat sitt betänkande. Reservanterna anser emellertid att detta inte är tUl fyllest, eftersom inte hela arbetsfältet är medtaget. Där vUl jag understryka att det bör ankomma på organisationerna om de anser det lämpligt att själva igångsätta en sådan utredning. Det skaU dock fastslås att genom den av LO-SAF gjorda utredningen har huvudsyftet med motionen och reservationen tillgodosetts, varför någon riksdagens åtgärd inte anses påkaUad för närvarande. Utskottet avstyrker därför såväl motionen som reservationen.

Reservationen 28 behandlar frågan om ytterligare skärpta bestämmelser för arbete i gruvor. I motionen 80 krävs bl. a. förbättrade miljöförhållanden för gruvarbetare där såväl strålning som avgaser finns med i bUden. Alla dessa frågor är utomordentligt viktiga, men reservanten synes helt ha förbisett det arbete som redan bedrivs inom dessa områden och den utveckhng som där har skett. Klart skaU dock understrykas att de här frågorna ständigt måste följas med största uppmärksamhet, och det sker också.

De av reservanten och herr Lövenborg anförda synpunkterna är allvarhga men tidigare kända och har fortlöpande ehminerats efter hand som den tekniska utvecklingen har medgivit detta, men det finns fortfarande mycket att göra. Ehmineringen av kombinationen gas i gravan och dieseldrift är föremål för intensivt arbete i arbetarskyddstyrelsen. Ytterligare åtgärder kan därför med aU sannolikhet förväntas i takt

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

125

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmUjö

126

med detta arbete.

Som herr Lövenborg anförde är frågan vad som är radiologiskt arbete definierat i lag, och när det gäller gruvarbetarna tillämpas arbetarskyddslagen fuUt ut. Radonanvisningarnas krav pä mätningar, kontroller och åtgärder på bl. a. ventilationssidan har lett till en successivt förbättrad situation när det gäller radonhalterna, och inom kort beräknas ytterhgare förbättrade resultat vara att redovisa. Medicinska kartläggningar och bedömningar pågår också med stöd av bl. a. medel frän arbetarskyddsstyrelsen.

Vad gäller dieselavgaserna har som nämnts i utskottets betänkande skett viktiga ändringar i bergsanvisningarna fr. o. m. den 1 oktober i år. Jag viU i sammanhanget också fastslå att i anvisningarna har fasta tidsramar angivits för när åtgärder för förbättringar skaU vara vidtagna. Dessa anvisningar innebär nya krav pä luftkontroU vid arbetsplatserna och med avseende på den maskineUa utrustning som använts. Skärpta normer för halten av luftföroreningar har också införts, varvid hänsyn bl. a. tas tiU den samtida förekomsten av olika slags gaser. Stora ansträngnmgar görs för att få fram underlag för ytterligare bestämmelser, främst beträffande kraven på ny utrustning. Också när det gäller provningsmetoder o. d. har arbetarskyddsstyrelsen bidragit med ekonomiskt stöd.

Jag vill för herr Lövenborg framhålla att utskottet inte pä något sätt behandlat denna fräga slätstruket, utan seriöst. Jag har med det sagda velat visa på det arbete som pågår; arbetarskyddsstyrelsen arbetar med frågan, och jag förutsätter att det arbetet bedrivs med den allra största skyndsamhet.

Utskottet ansluter sig tiU de bedömningar som chefen för socialdepartementet gjorde i en interpellationsdebatt i denna fråga 1972. Utskottet visar också på de nya anvisningar som kommit och avstyrker motionen.

Reservationen 29 behandlar frågan om arbetsmiljöförhållandena för stuveriarbetare vid arbete ombord med och vid maskiner som är ombordplacerade. Reservanten anför att fortlöpande tillsyn ej sker samt att provning och besiktning av medförda trackar ej sker i landet. Som herr Hallgren har nämnt förekommer det ohka typer av maskiner.

Det skall i detta sammanhang understrykas att bäde arbetarskyddslagstiftningen och sjösäkerhetslagstiftningen ger tiUsynsmyndigheten möjlighet att ingripa med bl. a. förbud. För att få en skärpt kontroU när det gäller dessa frågor, som är av så stor vikt för stuveriarbetarna, har yrkesinspektionen fått särskild personalförstärkning.

De olika typerna av maskiner är självfaUet ett stort problem.

Utskottet förutsätter att dessa hksom andra problem uppmärksammas av arbetsmUjöutredningen vid dess fortsatta arbete, varför ytterligare åtgärder ej anses påkaUade. Utskottet avstyrker motion 1178.

Beträffande arbetsmUjön för ombordanställda viU jag säga att sakkunnig har tillsatts för att utreda frågan. I direktiven för denna utredning understryks bl. a. att målsättningen mäste vara att man fär samma möjhghet att skapa tiUfredsstäUande arbetsmiljö för ombordanställda som för arbetstagare i land. Med vad utskottet anfört avstyrks motionerna på denna punkt.

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

få yrka bifall tUl Nr 132

Herr talman! Med det anförda ber jag att socialutskottets betänkande nr 25 på aUa punkter.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade i mitt förra anförande att det inte räcker med allmänt välvUliga uttalanden. Herr Johnsson i Blentarp hänvisade tiU det arbete som bedrivs, tiU översyn som pågår osv. Men vad det här handlar om är att man har fått larmrapport efter larmrapport om överdödlighet i cancer för gruvarbetare. Mäste man då inte utnyttja de möjhgheter som finns att utan tidskrävande utredningar snabbt få en förbättring tiU stånd. Jag tror att de flesta håller med om att gmvarbetarna på grund av sina specieUt vedervärdiga förhållanden - dieselgasen, radongasen och aUt annat - behöver kortare arbetstid och längre semester. Men exempelvis frågan om gruvarbetarnas semester har förhalats i flera decennier. Det är en skandal bara det. Något skuUe den här församhngen kunna rehabilitera sig i gruvarbetarnas ögon om man biföU de krav som framförts bl. a. i motion 80, och det kräver inga långa utredningar.

När det gäller radongasen säger herr Johnsson i Blentarp att det har vidtagits sådana åtgärder att man håller pä att komma tiU rätta med förhållandena. Men nar det gäUer gruvarbetarnas arbetsmiljö handlar det inte bara om att få bort radongasen - det handlar också om en nedtrappning av dieseldriften, om att få ned gränsvärdena, som i flera andra länder är betydUgt lägre än i Sverige, om att radikalt få ned halten av benspyrén, nitrösa gaser, damm och buUer. När man exempelvis hänvisar tiU att förbättrad ventilation har medfört att radonfaran upphört är detta inte sant. Även på senare tid har t. ex. i LKAB.s gruva i Malmberget uppmätts mycket höga radonvärden. Genom åtgärder för förbättrad ventilation, som man nu vidtar, kan man givetvis fä ned radonhalten, men radongasen kan aldrig helt elimineras. Men kring det verkligt stora problemet går man i en krok - nämligen det som hänger samman med dieselgasens oerhört försämrande inverkan på luften i gruvan. Dieseldriften började användas utan att man hade gjort klart för sig vilka konsekvenser som skuUe uppstå. De har blivit förödande, och jag anser att man snabbt och med aUvar mäste ta itu med åtgärder utan nägra länga och omständliga utredningar.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det räcker inte att hänvisa tUl att tillsynsmyndigheter har möjlighet att stoppa ett fordon som är behäftat med sådana defekter att det inte kan brukas eller inte är fuUt säkert. Vad det här i första hand gäller är utländska arbetsmaskiner som har en annan konstruktion än våra och som skiljer sig så väsentligt från dem att de redan av det skälet utgör en aUvarlig arbetsmiljörisk.

Om yrkesinspektionen kommer till ett fartyg och tittar på en helt ny maskin kan den naturligtvis inte med stöd av några som helst lagar säga; den här maskinen fär ni inte använda. Den är nämligen fuUt all right.

Vidare fungerar det inte på det sättet inom hamnarbetet. Låt oss säga att ett fartyg kommer in kl. I på natten och man börjar arbeta. Kan jag fä en rekommendation om var jag får tag i en representant i yrkesinspek-

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

128

tionen kl. 1 på natten eller kl. 6 på morgonen? Det är en omöjlighet! Därför är det av vikt att man åtminstone utsorterar de allvarliga risker som går att eliminera genom att utfärda en förordning, som gör det möjligt att förbjuda just den typ av maskiner som jag har talat om.

Naturhgtvis har också utländska fartyg gamla och förshtna maskiner -maskiner bhr så småningom förslitna - men det kommer aldrig att bli någon effektiv kontroU av huruvida en åtgärd är vidtagen som enhgt svenska bestämmelser krävs för att en maskin skall få användas.

Herr JOHNSSON i Blentarp (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Lövenborg berör de larmrapporter som vi har fått den senaste tiden med jämna mellanrum. Men herr Lövenborg förbigår de skärpningar av bestämmelserna som har skett från den I oktober, de skärpningar som fortlöpande har skett tidigare och de som kommer att ske efter hand i takt med utvecklingen.

Herr Lövenborg berör semesterfrågan, som förvisso inte hör hit. Den kommer att behandlas i annat sammanhang, och vi har ingen anledning att debattera den frågan i dag.

Jag sade i mitt inledningsanförande att man arbetar med de problem som hänger samman med radongas och dieselgaser. Kombinationen av radongas och dieselgas skapar otvivelaktigt de problem som herr Lövenborg nämnde, men vi mäste göra utredningar som kan visa vilken inriktning de åtgärder skaU ha som vi skaU sätta in. Herr Lövenborg viU ha förbud mot dessa gaser, men man måste ha någonting i stället om man skall förbjuda dem. Jag delar uppfattningen om att frågan är mycket allvarlig och måste följas upp med absolut största skyndsamhet på aUa sidor, men vi måste ändå ha forskningen med i bilden.

Herr Hallgren säger att det inte räcker med möjligheten att stoppa användningen av en gammal maskin. Jag förstår de synpunkterna. Att man vid lämplig tidpunkt skaU kunna stoppa driften med begagnade dåliga maskiner tycks vi vara fullständigt överens om, men det kan skapa problem att utländska fartyg begagnar sig av helt andra maskintyper än sådana som de yrkesarbetare som arbetar med maskinerna — i detta fall stuvarna - är vana vid. Herr HaUgren har tidigare redovisat olycksfall som har inträffat. Vi är medvetna om att det har inträffat olyckor, men som jag nämnde tidigare förutsätter vi att arbetsmUjöutredningen i sitt fortsatta arbete kommer att se över också dessa frågor och att problemen kommer att kunna lösas på lämphgt sätt.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Den skärpning som herr Johnsson i Blentarp talade om gäller berganvisningarna. Det är anvisningar som inte är tiU fyUest, och de löser inte problemen.

Det har också sagts tidigare i pressen, och även antytts här, att man är pä väg att komma tUl rätta med radongasproblemet i gruvor. Men vid en mätning som företogs så sent som den 4 oktober i år har i Malmbergsgruvan uppmätts halter av 100 pikocurie, pä ett stäUe 66, på ett annat 60, på ett tredje 36 osv., medan gränsvärdet i Sverige ligger på 30.

Det krav som har förts fram i motionen 80 om ytterhgare en

semestervecka för gruvarbetare liksom för dem som arbetar med radiologiskt arbete är inget påfund av oss, utan det har ställts av Gravkongressen. Som bekant krävde kongressen i fjol att gruvarbetarna i likhet med andra som sysslar med radiologiskt arbete skall ha rätt tiU sex veckors lagstadgad semester för att få ner exponeringstiden för den radioaktiva strålningen. En delegation fick i uppdrag att företa en uppvaktning i ärendet hos socialministern, men denna uppvaktning har mig veterligt inte lett till något resultat. Tiden går medan den ene efter den andre dör i lungcancer, säger bittra gruvarbetare, men här talar man fortfarande om pågående utredningar.

Herr JOHNSSON i Blentarp (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lövenborg pekar fortfarande på de förhåUanden som har rått i gruvorna, men det kan inte bestridas att successiva förbättringar hela tiden har vidtagits. Jag har tidigare understrukit att den senaste förbättringen var skärpningen av berganvisningarna den 1 oktober, och efter hand kommer ytterligare åtgärder att sättas in på olika punkter för att förbättra förhäUandena. I de faU där gränsvärdena överskridits måste företagen tiUse att man vidtar åtgärder i form exempelvis av bättre ventUation, sä att man kommer ner till de gränsvärden som skaU gälla enligt anvisningarna. Provtagningen kommer också att förbättras i den takt som man kan utveckla tekniskt sett.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Den arbetsfördelning som i dag gäUer meUan socialutskottets socialdemokratiska ledamöter innebär att herr Johnsson i Blentarp fått uppdraget att argumentera mot ett par av de reservationer som herr Äkerhnd och jag har avgivit. Det gäUer reservationen 17, som handlar om rätt för skyddsombud att avstänga arbetstagare som inte iakttar skyddsföreskrifter, och reservationen 27, där det föreslås en utredning av orsakerna till den höga frånvaron på arbetsplatserna.

Ingen av dessa frågor kan väl betraktas som särskilt upphetsande, och herr Johnsson i Blentarp gjorde heUer inte intryck av att vara särskilt upphetsad. Jag vUl bara göra ett par kommentarer tUl reservationerna.

Att utsträcka möjligheterna att avstänga riskabla företeelser på en arbetsplats tUl att gälla även vad som i olycksfaUsrapporterna brukar kaUas den mänskliga faktorn är väl inte särskUt märkvärdigt. AUa som följer sådana här frågor vet att när en olycka inträffar och människor kommer till skada visar det sig att olyckan utlöstes kanske hka ofta av den mänskUga faktorn som av någon mekanisk faktor. Vi har tyckt att det är konsekvent att, om det förehgger uppenbar risk för att olyckor kan inträffa därför att någon på en arbetsplats inte rättar sig efter gäUande föreskrifter, man bör ha samma möjhghet att ingripa i det fallet som om en maskin löper amok.

När det gäller frånvarofrekvensen är utskottsmajoriteten och reservanterna ense i sak; det är bara det att majoriteten anser att någon ytterligare utredning icke är av nöden, eftersom det redan är en gjord — nästan färdig sägs det. Den är tiUkommen på initiativ av Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen. Vi har bara noterat att det därmed endast är

129

9 Riksdagens protokoU 1973. Nr 131-133

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

130

en del av arbetsmarknaden som är undersökt, och undersökningen borde utsträckas tiU att gäUa hela arbetsmarknaden. Reservationen bör ses som vad den är - ett led i diskussionen om arbetsmiljön. Jag tror inte någon bestrider att fränvarofrekvensen på en arbetsplats kan vara en larmklocka när det gäller att komma åt brister i arbetsmUjön. Det är naturligtvis i det syftet som förslaget har framförts - att vi skulle fä den larmklockan effektivare, att vi skuUe få undersökt i vad män den dokumenterat höga frånvaron på arbetsplatserna beror på brister i miljön i vidaste mening.

Jag vUl, herr talman, trots de argument som herr Johnsson i Blentarp har framfört, instämma i herr Åkerlinds tidigare framförda yrkande om bifall tiU dessa två reservationer.

Det är betecknande, enligt mitt sätt att se, för den breda politiska enighet som råder kring den reform som riksdagen i dag skaU besluta att vi hann över mitten på talarlistan innan det uppstod ett enda replikskifte. Det är kanske också betecknande att när det till sist blev en om också stiUsam knivkastning var det sedan socialutskottets värderade ordförande, herr Göran Karlsson i Huskvarna, hade framträtt. Jag skuUe nästan vilja tro att anledningen tiU det replikskifte som dä utbröt mera var herr Göran Karlssons av kammaren tidigare kända svårighet att behärska sin egen obestridliga polemiska begåvning än särskilt djupgående motsättningar i sak.

Här finns, som redan påpekats tidigare, 31 reservationer vid utskottsbetänkandet. Men det är intressant att se att knappast en enda av dem viU begränsa den föreslagna reformens räckvidd. Det finns inget avslagsyrkande på nägon aldrig så liten del av förslaget. Alla de 31 reservationerna tror jag man kan sortera in under rubriken "försök att gå längre". Från olika håll i riksdagen har kommit tUläggsförslag, avsedda att ta ett längre steg än propositionen föreslår. Det är inte alldeles vänhgt att vi står i den situationen, när det handlar om stora och viktiga reformer, men det gör vi alltså här.

Alla de många motionerna och aUa de 31 reservationerna kan aUtså ses som uttryck för ambitionen att göra en i huvudsak bra proposition ännu bättre. Här finns ohka bedömningar av hur fort det går att komma fram, ohka bedömningar av vad som väl kan betecknas som rena lämplighetsfrågor. Men det är trots detta en mycket betydande enighet.

Jag har lyssnat till de "upphovsrättsliga" debatter som har blossat upp då och då under dagens annars stiUsamma samtal. Jag tycker att den delen av debatten är rätt ointressant. Jag kan nog hålla med herr Norrby i Äkersberga om att med en annan pohtisk konsteUation i riksdagen hade kanske besluten på en eller annan punkt möjligtvis kunnat fattas ett eller annat år tidigare — vi kan inte säkert veta det. Men jag tycker som sagt att detta är rätt ointressant. Här är en rad stora och väsentliga frågor som hänger samman i ett komplex - arbetsmUjön - och som har mognat för lösning. Vi har lärt oss saker både om befintliga brister och om möjligheten att bota dem, och nu är vi där och tar ett rätt stort steg.

Jag vUl, herr talman, egentligen bara — inte minst därför att den långa talarhstan och de mänga reservationerna skulle kunna ge ett falskt intryck av oenighet — till sist ha sagt detta: Det råder bred politisk enighet i dessa frågor. Och när nu om en stund - med tämligen stor säkerhet —

riksdagen kommer att på aUa punkter bifalla utskottsmajoritetens hemställan och därmed propositionen, så kommer det, i varje faU hos mig, inte att efterlämna någon bitterhet. På några punkter hade vi — som vi i dag klargjort - velat försöka göra reformen ännu ättre, men vi vitsordar gärna att det i alla fall är en viktig och bra reform som vi beslutar.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Motionen 1973:162 behandlar dels behovet av yrkesmedicinska kliniker vid regionsjukhusen, dels utbUdningen och rekryteringen av läkare till sådana khniker. Yrkesmedicin är den khniska eUer praktiska delen av arbetsmedicinen. Behovet av yrkesmedicinska speciahster vid regionsjukhusen väntas öka mycket starkt i takt med de förbättringar som nu kommer inom arbetarskyddet och företagshälsovården.

Trots att LO och fackhga organisationer på det lokala planet ofta aktuaUserat frågan har de förslag, som redan 1963 lades fram i betänkandet "Yrkesmedicinska sjukhusenheter, behov och organisation" och som alla då var rörande eniga om, sedan dess bara resulterat i en enda ny yrkesmedicinsk klinik — den vid regionsjukhuset i Örebro.

Det finns i dag yrkesmedicinska kliniker i Lund, Stockholm och Örebro. Vi har i hela landet bara nio läkare som sysslar med yrkesmedicin. Man kan inte tiUsätta vakanta tjänster därför att yrkesmedicinen inte är en medicinsk speciahtet. Ingen vet heUer hur många tjänster för yrkesmedicinare som kommer att finnas i framtiden. Unga läkare väljer därför mer lovande banor.

Utskottet redovisar ambitioner hos landstingen att i framtiden få tiU stånd yrkesmedicinska kliniker i Umeä, Linköping och Göteborg. Dessa ambitioner har tillkommit efter energiska påtryckningar frän fackhgt häll. I Göteborg har man i flera år försökt få i gång en yrkesmedicinsk klinik men inte lyckats finna nägon som åtar sig överläkartiänsten. Nu satsar man där - i brist på bättre — på en lokal lösning som innebär att en tekniker görs tiU chef för ett s. k. yrkesmedicinskt centrum.

När nu arbetsmUjön kommit i förgrunden i den politiska debatten har sjukvårdshuvudmännen plötsligt upptäckt hur nödvändigt det är att förverkliga förslagen i Otto Westlings mer än tio år gamla utredning.

Det bör också noteras att universitetskanslersämbetet i år nu för tredje eller fjärde gången i sina petita begär en professur i yrkesmedicin vid högskolan i Linköping. Man kan bara hoppas att socialutskottets optimistiska skrivning på denna punkt får tUl resultat att tjänsten verkligen inrättas nästa budgetår. Denna professur är uppenbarligen en fömtsättning för att landstinget skall inrätta en yrkesmedicinsk klinik vid regionsjukhuset i Linköping. Det är ett starkt fackligt intresse att en sådan khnik snarast kommer till stånd.

Socialutskottet har nöjt sig med att konstatera att frågan om att göra yrkesmedicin tiU en specialitet utreds av en arbetsgrupp inom nämnden för läkares vidareutbUdning. Utskottet har inte uttryckt någon egen åsikt i sammanhanget.

Att yrkesmedicin upptas som en specialitet är helt avgörande för

131

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

möjUgheterna att rekrytera unga läkare tiU denna verksamhet. Och utan läkare blir det inga yrkesmedicinska kliniker. Därför vore det ett viktigt stöd för den yrkesmedicinska verksamheten om utskottets talesman här i dag kunde uttala sig positivt för att yrkesmedicin bör upptas som speciahtet. Det är troUgen nyckeln tiU en snabb utbyggnad av yrkesmedicinen under de närmaste åren. Och det brådskar. Den forcerade utbyggnaden av företagshälsovården hotar att göra bristen på yrkesmedicinska enheter på regionsjukhusen till en allvarlig flaskhals i arbetet pä att förbättra arbetsmiljön.

I detta anförande, under vilket herr talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde fru Lindberg (s).

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom herr Ericson i Örebro har stäUt en direkt fräga tiU mig, vUl jag säga att utskottet under pågående utredningsarbete alltid varit försiktigt med att avge några specieUa yttranden om hur utskottet ser på frågan. Men om herr Ericson vill höra min privata uppfattning, kan jag säga att denna fråga är sä viktig att jag hoppas att den utredning som sitter skaU kunna påskynda sitt arbete sä att vi så snart som möjligt kan framlägga ett förslag i den riktning som herr Ericson åsyftar. Det är mitt eget positiva svar på herr Ericsons fråga.

132

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Tillsammans med min partikamrat herr Hallgren har jag väckt en motion om en arbetsmiljö, som inte behandlats av arbetsmiljöutredningen och som inte heUer berörts i den aktueUa propositionen. Den gäUer sjöfolket och arbetsmiljön tiU sjöss. En liknande motion väcktes av socialdemokraterna herrar Rosqvist och Bergqvist. Det var glädjande att notera vilken snabb behandhng dessa motioner fick. Redan två månader senare, den 5 juli, utfärdade kommunikationsministern direktiven för en utredning om de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden. Där berörs det faktum att fartyget inte bara är en arbetsplats utan också fungerar som bostad och uppehållsort pä fritid. Även om direktiven är ganska aUmänt håUna, bör de möjUggöra en grundhg och aUsidig undersökning av yrkesrisker som sjöfolket nu utsätts för, risker som delvis är nya, delvis traditionella men som blivit förvärrade under senare år.

Eftersom vår motion fått en positiv behandhng och vänsterpartiet kommunisternas representant i socialutskottet därför inte haft skäl att reservera sig, skaU jag inte belasta debattutrymmet med många kommentarer. Men jag måste betona att det nu verkhgen brådskar med radikala åtgärder, inte minst med hänsyn tUl den stora utbyggnaden av tankerflottan. Förgiftningsriskerna, främst på grund av luftföroreningar, har sannohkt ökat. BuUernivån och skakningarna i de flesta fartyg hgger långt över en från hälsosynpunkt godtagbar nivå. I vår motion har vi nämnt att ventilation och luftkonditionering är dåligt ordnade även i nybyggda fartyg. Vi betraktar det som självklart att sjöfolkets representanter måste kopplas in och få ett avgörande inflytande vid konstruktionen av nya

fartyg och vid omfattande reparationer av äldre fartyg.

Vi har också refererat tiU några av de många fartygskatastrofer som inträffat genom att oljetankers efter lossningen och ute till sjöss har exploderat. Det förefaUer som om explosionsrisken skuUe öka med tankfartygens storlek. Tendensen har de senaste åren varit att mångdubbla storleken - tankers pä 250 000 ton hör nu till det vanliga - och samtidigt minska besättningen. Genom att dessa jättetankers inte kan gå in i vanhga hamnar utan lastar och lossar vid oljepirer på långt avstånd från hamnstäderna och därtill lastar och lossar på bara några timmar, bhr sjömännen fångar tiU sjöss. Beteckningen "ombordarna", som den talangfuUe författaren Ove AUansson kallar tankfartygsbesättningarna i romanen med samma namn, är en träffande beteckning.

Det är kort sagt en hårresande exploatering av sjöfolket, en exploatering som hör till de mest lönande. Salénkoncernens vinst steg med 70 miljoner kronor under år 1972, och motsvarande gäUer för mänga utländska rederier. Exploateringen har ytterligare intensifierats genom möjligheterna att registrera fartyg under bekvämlighetsflagg. Liberia hade, när vi skrev vår motion i maj i år, ett större tonnage — 38,5 mUjoner ton — än nägot annat land i världen. Även svenska rederier har utnyttjat dessa möjligheter för att shppa skatt och shppa betala avtalsenliga löner och därtill kunna stranta i de mest elementära kraven på arbetsmUjö för de ombordanställda.

Utvecklingen är nu så snabb och samtidigt så skrämmande att det krävs snara åtgärder, inte minst internationeUa överenskommelser, som tvingar rederierna, var de än är och var de än har sina fartyg registrerade, att ta hänsyn tiU de ombordanstäUdas liv, hälsa och trivsel.

Jag har velat säga detta som en anmärkning tiU dessa motioner, som alltså har blivit positivt besvarade.

Så några ord om gränsvärdena. TiU min partikamrat herr Hagberg sade herr Karlsson i Huskvarna att Sovjetunionen och USA har ohka lagar. Han syftade på gränsvärdena för bl. a. luftföroreningar och undrade vilka lagar vi skall följa. Jag tycker inte detta är särskUt kompUcerat. Det gäller bara att välja meUan höga och låga gränsvärden och sedan obönhörligt se tiU att de faststäUda gränsvärdena inte överskrides.

ILO och WHO, dvs. InternationeUa arbetsorganisationen och Världshälsoorganisationen, hade en gemensam kommission som år 1969 föreslog en klassificering av de medicinska verkningarna av skadliga luftföroreningar i arbetsmiljön. De föreslog fyra klasser, ordnade efter svårighetsgraden eUer farlighetsgraden; kategori A, där det så långt man nu vet inte finns nägra hälsorisker; kategori B, där föroreningarna hos dem som är utsatta för dem kan få snabbt övergående verkningar för hälsan eUer arbetsförmågan, men mte våUa bestående men; kategori C, där luftföroreningarna är sådana att de kan åstadkomma en reversibel sjukdom, alltså en sjukdom som förr eller senare går tiU hälsa när den sjuke kommer ur den skadliga arbetsmiljön; kategori D slutligen, där luftföroreningarna leder tiU irreversibel sjukdom eller döden.

Vi har i Sverige i dag tusentals byggnads- och industriarbetare som arbetar i mUjöer som är så skadhga att de utan ringaste tvivel hör tUl kategori D, dvs. den allvarligaste kategorin, där arbetarna fär silikos,

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

133

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

asbestos och organiska nervsjukdomar, cancer och andra allvarliga kroniska sjukdomar som en direkt följd av luftföroreningarna.

Många av dessa sjukdomar är kända sedan decennier och andra sedan urminnes tider. Märk väl att de drabbade arbetarna har anat eller vetat om orsakerna, och från vetenskaplig-medicinsk synpunkt har sambandet meUan sjukdomarna och den specifika luftföroreningen varit klarlagt mycket länge.

Att stenarbetaren dog av sihkos, stendammslunga, har man vetat sedan decennier. Men fortfarande finns det i värt land arbetsmiljöer där arbetarna sj uknar i sUikos.

Att asbestdamm är en mycket farlig luftförorening visades med dramatisk tydlighet i en läkarrapport vid sekelskiftet, men i dag är fler arbetare än någonsin tvingade att arbeta i arbetsmiljöer med asbestdamm.

Det är tragiskt att aUa dessa missförhåUanden - och många andra som jag inte berör här - kvarstår. Det är mer än tragiskt — det är skandalöst. Det är mer än skandalöst — det är krimineUt. Om detta inte är fastslaget i lag så är det krimuieUt i verklig mening ändå. Det är därför alldeles uppenbart att vi måste ha gränsvärden ungefär som man nu har promUlegränser för rattonykterhet och rattfyUeri, så att man klart kan säga när en arbetsplats är sådan att de skyldiga kan ställas till ansvar.

Herr Karlsson i Huskvama undrade om herr Hagberg menade att arbetsmUjöema i USA är bättre än i Sverige därför att man i USA har gränsvärden för, om jag minns rätt, 400 luftföroreningar. I många jämförbara fall kan man nog svara ja på den frågan och i andra fall nej. Vissa stora arbetsplatser, t. ex. kolgruvorna, är i USA rena förintelseläger. Ralph Nåder, den kände konsumentupplysaren, har också gjort en del undersökningar om de bedrövliga förhållandena i kolgruvorna. En stor artikel pubhcerades för inte så länge sedan i tidskriften The Nation. Men det faktum att hänsynslösa arbetsköpare i samarbete med, som det var i det här fallet, bottenlöst korramperade fackliga ledare ostraffat kan sätta sig över aUa säkerhetsbestämmelser i kolgruvorna och på mänga andra arbetsplatser i USA gör inte gränsvärdena meningslösa. Där det finns sädana värden, och bara där, kan de fackligs ledare, som verkligen sköter sina uppgifter, och de rättsvårdande myndigheterna ställa erbetsköparna till ansvar om gränserna överskrids.

Jag har i mm hand en tabeU hämtad 'jr en bok utgiven av Världshälsoorganisationen 1972, Health hazards of the human environ-ment, som visar gränsvärdena i olika länder. Det gäller den högsta tillåtna koncentrationen av vissa skadliga substanser räknat i milligram per kubikmeter.

I tabeUen visas först de gränsvärden som tiUämpas i Sovjetunionen och USA och därefter gränsvärdena för Tjeckoslovakien, Polen, Västtyskland, England och Schweiz. SkiUnaden meUan gränsvärdena för Sovjetunionen och för USA för vissa ämnen framgår av följande siffror (mg/m):

134

Ämne Aceton Xylen Xylidin

Sovjet	USA
200	2 400
50	435
3	25

Ämne	Sovjet	USA
Metanol	5	260
Bly	0,01	0,15
Styren	5	420
Toluen	50	375
TrUcloretylen	10	535
Koldioxid	-	9 000
Kolmonoxid	20	55
Vinylklorid	30	770

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Alla som har rest i Sovjetunionen och sett arbetsmiljöer där vet att dessa gränsvärden inte stannar pä papperet. I USA har man alltså betydhgt högre gränsvärden, och de överskrids för övrigt i många faU utan att nägra åtgärder vidtas mot de skyldiga.

Men det finns aUtså gränsvärden och - vad viktigare är — det finns möjUgheter på praktiskt taget aUa arbetsplatser att håUa sig under dessa gränsvärden i fråga om luftföroreningar. Det är alltså en fullständig hänsynslöshet mot de arbetande att låta hälsofarliga förhållanden kvarstå på detta område.

Jag skaU sedan säga nägra ord om de famösa poetiska uttalanden som centerpartister i många sammanhang strör omkring sig om en centermotion från 1962, som herr Gustavsson i Alvesta av någon märklig anledning anförde också här som ett pionjärarbete. I den motion som centern väckt i anledning av den aktueUa propositionen sägs det i anslutning till den sedvanUga hyUningen åt centermotionen från 1962, att arbetsmUjöfrågorna har varit aUvarligt försummade och först under de senaste åren vunnit mera allmän uppmärksamhet.

De nyväckta eller nyfrälsta som upptäckte arbetsmiljöfrågorna 1962 tycks här uttala sig för hela folkets räkning. Men alla vi som tillhör och länge har tillhört arbetarrörelsen vet hur arbetsmUjöfrågorna och den yttre mUjön har sysselsatt arbetarrörelsen under hela dess historia ända från de första pionjärerna. Jag rekommenderar dem som över huvud taget vill lära sig någonting om detta och inte bara läsa centermotionen från 1962 att t. ex. gå till ett av Friedrich Engels' tidigaste arbeten. Arbetarklassens läge i England, som skrevs och publicerades 1845 och som nyligen har kommit ut i en ny upplaga. Det är en omfattande redogörelse med en väldig mängd konkreta data om de förhållanden som arbetarklassen i England levde under — den yttre miljön, arbetsmiljön, barnarbetet, bristen pä Uvsmedel, de dåliga kläderna osv. Genom arbetarrörelsens hela historia har detta varit en av de centrala punkterna. En annan central punkt har varit hur det framtida samhäUet skuUe ordnas för att arbetarklassen och hela folket skulle leva under människovärdiga förhållanden.

Denna centermotion frän 1962 med sin diffusa, i sämsta mening hberala filosofi förtjänar inte ens platsen som en petitstilt fotnot tiU historiken över kampen för en bättre arbetsmiljö och en bättre miljö över huvud taget.

135

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag vUl gäma instämma i vad herr Takman sade i slutet av sitt anförande. Där hade han mänga värdefulla ord att säga, och vi är helt överens om dem.

Emellertid begärde jag egentligen ordet för att säga tiU herr Takman att hans redogörelse för skillnaden mellan gränsvärdena i Sovjetunionen och i USA visar hur rätt jag hade, när jag tidigare sade tiU herr Hagberg: Låt oss i Sverige utreda de gränsvärden vi skall ha, låt det ske genom arbetsmiljöutredningen och låt oss sedan faststäUa — det viU jag betona — mycket skärpta regler!

Jag hoppas att vi skaU komma fram tiU gränsvärden som verkligen ger skydd åt människorna — det är ju det som hela utskottsbetänkandet och propositionen går ut på. Vi viU inte hindra eller försena det arbetet, men vi har velat understryka att om man skuUe bryta ut olika delar av utredningsarbetet, skulle det inte bli någon helhet. Det är alltså bättre att göra som utskottet har förordat, nämligen ta upp de återstående frågorna i ett nytt betänkande. Därför vidhåUer jag den syn som jag tidigare har redovisat.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag förstår mycket väl att herr Göran Karlsson i Huskvarna har ett behov av att instämma i herr Takmans avslutande formulering beträffande centerpartiets motion. Men, herr Takman, när vi i centerpartiet har diskuterat mUjöfrägorna har vi gjort det utifrån de svenska förhäUandena. De frågor som vi aktualiserade 1962 är ändock just de som är högaktueUa i dag, när vi har diskuterat med utgångspunkt i en helhetsbild av miljöproblemen. Det går inte att komma ifrån detta, vilka ordvändningar herr Takman än tar till.

Sedan citerar herr Takman den motion som centerpartiet har lämnat vid årets riksdag. Jag bara ställer frågan tiU herr Takman; VUl herr Takman bestrida att arbetsmiljöfrågorna varit försummade i vårt land?

136

Herr TAKMAN (vpk);

Herr talman! Jag vet inte vad nytta man skulle ha, herr Karlsson i Huskvama, av att utreda nya gränsvärden. Pythagoras' sats gäller också på södra halvklotet, vill jag minnas att det stod i Biandaren pä sin tid. De gränsvärden man har kommit fram till på vetenskaplig väg i Sovjetunionen och i USA håller utan ringaste tvivel här också.

Man kan naturligtvis diskutera vUka gränsvärden som bör tolereras här i Sverige; gränsvärdena är ju olika i USA och i Sovjetunionen. Men jag vet inte varför vi inte här skuUe klippa tiU med de lägsta gränsvärden som finns. När luftföroreningarna och även andra föroreningar håUer sig inom de ramarna är de sannolikt oskadliga. I varje fall tycks det vara möjligt att praktiskt tillämpa dessa gränsvärden och göra mUjön så fri från föroreningar som gränsvärdena föreskriver.

Herr Gustavsson i Alvesta säger att centermotionen utgick frän de svenska förhållandena. Jag vill påminna om att den svenska arbetarrörelsens pionjärer arbetade precis hka mycket som arbetarrörelsens pionjärer i andra länder för en mänskligare arbetsmiljö och också för en

mänskhgare yttre miljö. Axel Danielsson skrev redan vid decennieskiftet 1890 om den yttre miljön i Malmö. Vi har under alla år fram tUl våra dagar fört en kontinuerUg kamp för en bättre miljö gentemot storgods-ägama, industriägarna, arbetsköpama. Jag kan bara peka på statarproble-met, på lantarbetarproblemet. Ända tiU för ett par decennier sedan var dessa frågor fullständigt skandalöst skötta av arbetsköparna. Statarna och lantarbetarna var helt rättslösa mot de storgodsägare som företrädde högern och bondeförbundet — aUtså centerns föregångare.

Den sista frågan som herr Gustavsson i Alvesta ställde var om jag ville bestrida att arbetsmiljön är usel. Hela min inledning gick ut på att visa och bekräfta att arbetsmUjöema är usla här i landet och att det krävs en mycket snabb sanering av dem. Det är ju bara bra om man frän borgerligt håll äntligen har kommit tiU insUct om att också arbetsmiljöerna mäste förändras. Men anledningen tiU att man har kommit tiU insikt om detta är en lång historia som jag skaU dröja med tiU ett annat tiUfälle.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! De siffror som herr Takman visade på tavlan var väldigt suddiga, och därför fick man inte mycket grepp om dem. Och jag är rädd för att om man jämför med de s. k. gränsvärden som andra länder har satt, så bhr jämförelsen också ganska suddig.

Nu pågår det en undersökning av arbetsmUjöutredningen om gränsvärdena. Dessutom har arbetarskyddsstyrelsen ständigt pågående försök pä detta område. Det innebär alltså inte att vi ligger stiUa i Sverige när det gäller att undersöka gränsvärdena, utan vi har dessa frågor under intensiv bevakning och utredning. Under sådana förhåUanden framhärdar jag i vad jag har sagt tidigare; Låt oss vänta tills utredningen kommer! Då kommer också resultatet i form av en lagstiftning.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Min fråga till herr Takman var föranledd av att herr Takman ironiserade över den mening i vår partimotion, där vi gav uttryck för uppfattningen att arbetsmUjöfrågorna har varit försummade. Jag bestrider inte alls, herr Takman, att arbetarrörelsen har kämpat för dessa frågor. Men det väsenthga är ju här vad det kommer för förslag och beslut i denna riksdag.

Jag sätter — och det har jag uttryckt tidigare — mycket stor tilltro till det förslag som vi behandlar här i dag, och jag anser att en uppföljning av det verkligen skall vara ett steg på vägen framåt.

När det gäller 1962 års motion — jag kommer inte ihåg om herr Takman var i riksdagen då — vUl jag erinra om att i den reservation som fogades tiU utskottets utlåtande står klart; "Sammanfattningsvis får utskottet — med understrykande av vikten av intensifierade mUjöpolitis-ka ansträngningar för lösande av de psykiska trygghets- och anpassningsproblemen — framhålla, att ett miljöpohtiskt handlingsprogram bör utarbetas så snart ske kan." Det var de frågorna som riksdagen den gången hade att ta ställning till.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag framhärdar, herr Karlsson i Huskvarna, i att vi redan nu har de fakta som krävs för att fastställa gränsvärden. Jag ser gärna att

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

137

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

man faststäUer de lägsta värden som nu finns i tUlämpning, men där kan det kanske finnas olika meningar.

I den mån jag ironiserade — jag fann inte att det var nägon ironi alls — över den mening som jag citerade, herr Gustavsson i Alvesta, sä gällde det inte den första biten av meningen, att arbetsmiljöfrågorna har varit allvarligt försummade, utan det gällde denna sensationella upptäckt som centern hade gjort, att först under de senaste åren har dessa frågor vunnit mera allmän uppmärksamhet. Jag vUl, herr Gustavsson i Alvesta, hävda att - och det kan -visas med mängder av kända dokument — de här frågorna har varit uppmärksammade sedan urminnes tider. Det är bara pä den borgerliga kanten som de upptäcktes nägon gång pä 1960-talet.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Jag vUl bara säga att det är herr Takman som först nu har insett att centerpartiet under flera är har arbetat för de här frågorna.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först i fråga om utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 144

Avstår — I

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 2 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 188

Nej - 110

Avstår - 2

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280

Nej - 17

Avstår — 3

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Punkten 5

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

139

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Ja - 155

Nej - 142

Avstår — 2

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herrar Hyltander och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Äkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herrar Hyltander

och Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Norrby i Äkersberga begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 246

Nej - 50

Avstår — 4

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 7 av herr Hagberg.

140

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 279

Nej - 18

Avstår — 2

Punkten 8

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkeriind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herrar Carlshamre

och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 264

Nej - 32

Avstår — 4

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 280

Nej - 17

Avstår — 2

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

141

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Punkten 11

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten II röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 11 av herr Hagberg.

Ja - 280

Nej - 17

Avstår — 2

Punkten 12

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 16

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 15 av herr Hagberg.

142

Ja - 279

Nej - 17

Avstår — 3

Punkten 1 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Punkterna 19-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 22

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 22 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 17 av herrar

Carlshamre och Äkerhnd.

Ja - 261

Nej - 36

Avstår — 2

Punkten 23

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 24

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 25 punkten 24 röstar ja,

den det ej vOl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta

143

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 142

Avstår — 3

Punkten 25

Herr TALMANNEN anförde: Propositioner ställs först i fråga om utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 25 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herr Gustavsson i

Alvesta m, fl.

144

Ja - 155

Nej - 141

Avstår — 3

Motiveringen

Propositioner gavs pä godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 20 av herr Dahlberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner socialutskottets motivering i

betänkandet nr 25 punkten 25 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets motivering med den

ändring däri som föreslagits i reservationen nr 20 av herr Dahlberg,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Dahlberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 199

Nej - 48

Avstår - 49

Punkterna 26 och 27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 28

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 21 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 28 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 21 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Ja - 187

Nej - 109

Avstår - 3

Punkten 29

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 30

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 30 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av herr Gustavsson i

Alvesta m.fl.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 187

Nej - 109

Avstår - 3

145

10 Riksdagens protokoU 1973. Nr 131-133

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Punkten 31

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 23 av herrar Hyltander och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Äkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposirion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 31 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 23 av herrar Hyltander

och Romanus.

Ja - 249

Nej - 47

Avstår — 2

Punkten 32

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 32 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 24 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 278

Nej - 16

Avstår - 4

146

Punkten 33

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 25 av herrar Hyltander och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Äkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

betänkandet nr 25 punkten 33 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av herrar Hyltander

och Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Norrby i Äkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej - 49

Avstår — 2

Punkten 34

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 26 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 34 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 26 av herr Gustavsson i

Alvesta m, fl.

Ja - 187

Nej - 108

Avstår - 3

Punkterna 35 och 36

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 37

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 27 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Äkerhnd begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 37 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 27 av herrar

Carlshamre och Äkerhnd.

147

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Ja - 261

Nej - 34

Avstår — 3

Punkten 38

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 39

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 28 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 39 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 28 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 274

Nej - 19

Avstår — 4

Punkten 40

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 29 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 40 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 29 av herr Hagberg.

148

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 16

Avstår — 4

Punkten 41

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 42

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen m 30 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr HaUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Åtgärder för bättre arbetsmiljö

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 42 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 30 av herr Hagberg.

Ja - 270

Nej - 19

Avstår — 7

Punkten 43

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 44

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 31 av herrar Hyltander och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Äkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 punkten 44 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 31 av herrar Hyltander

och Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Äkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 47

Avstår - 3

Herr talmannen tUlkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

149

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

§ 9 Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 39 med anledning av motion om förbud för pohtiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:961 av herr Carlshamre (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att politiskt parti ej skulle tUlätas att inneha ägarintressen i företag, vars verksamhet omfattade s. k. direktreklam med hjälp av stora dataregister.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1973:961.

Reservation hade avgivits av herrar Nelander (fp), Boo (c), Wemer i Malmö (m), Fiskesjö (c), Molin (fp) och Wijkman (m) vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen förklarade motionen 1973:961 besvarad med vad reservanterna anfört.

150

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Vid riksdagens början väckte jag en motion om åtgärder för att förhindra att pohtiskt parti äger företag för direktreklam som arbetar med hjälp av dataregister. Den motionen har nu gett anledning tiU en reservation av företrädare för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet, en reservation som inte går riktigt så långt som motionen gjorde men som kan vara bra nog ändå. Reservanterna yrkar inte pä någon lagstiftning, inte på något omedelbart förbud mot den verksamhet det gäller, utan nöjer sig med ett uttalande av riksdagen i samma riktning, och det kan som sagt vara bra det också.

Motionen att förhindra politiskt parti att äga reklamföretag som arbetar med dataregister kan sägas ha haft två motiv. Det ena är ett motiv som vi känner väl till frän alla de senaste årens diskussioner om de stora dataregistren och allt vad därmed hänger samman: oron för att de här registren skaU ge möjligheter tUl och fresta till inträng i den personliga integriteten.

Vi fick i våras en särskild datalag för att begränsa de riskerna. Jag tror att de flesta var överens om att den lagen är att betrakta som ett provisorium och ingalunda ger något fullständigt skydd, men vi fick ta den som ett steg på vägen i awaktan på att förhäUandena på detta komphcerade område skall klama och vi skaU få veta mer än vi i dag vet om de risker vi handskas med. Det är enligt min mening större risk för intrång i den personliga integriteten när politiska partier handskas med den här materien än när andra gör det. Pohtiska partier kan enligt sin natur tänkas ha större intresse för mera personliga förhåUanden i människors liv. Vanliga kommersiella intressen tar inte sä ofta dessa vägar. Det är klart att ganska oförargliga intrång av typen brev med påminnelse om att ens fru fyller 50 är i nästa vecka förekommer, men det är mera retfuUt än direkt skadUgt. Pohtiska partier kan nog tänkas ha mer

inträngande intresse i en del sammanhang för människors mycket privata förhållanden, och därför är enhgt min mening och uppenbarligen enligt reservantemas mening riskema för intrång ingalunda mindre utan snarare större när det gäUer partier än för kommersiella företag.

Det andra motivet är mera direkt partipolitiskt. De reklammetoder och hjälpmedel för att bedriva reklam som användes, de stora dataregistren, är komphcerade och dyra anläggningar, som ingalunda vUket htet parti som helst har råd att utnyttja. Jag säger i motionen att det finns en risk att bara mycket stora partier fär möjlighet att på det här sättet — med hjälp av direktreklam och dataregister - påverka medborgarna. Därmed uppstår en snedhet i det politiska livet, en förmän för de mycket stora som de något mindre inte kan åtnjuta. I klartext betyder det i vårt land att endast det mäktiga och enormt rika socialdemokratiska partiet kan tänkas kosta på sig dessa metoder. Alla vi andra skulle stå utanför möjUgheterna. Vi anser inte att det pohtiska livet vinner pä en sädan snedhet i resurser.

Nu anför konstitutionsutskottets majoritet efter några, skall vi kaUa det synpunkter egentligen bara ett motiv för att avstyrka motionen. Det sägs råda en aUmän enighet i landet om att lagreglering av partiernas verksamhet bör undvikas. Man hänvisar till tidigare riksdagsuttalanden, tUl utredningar och till uttalanden av departementschefer. Det må så vara, men när man framställer den principen som pä något sätt orubblig och ensam tUlräckligt skäl för att avstyrka motionen, då har konstitutionsutskottets majoritet haft litet otur, därför att inkonsekvensen i dess handlande just i dag framstår sä klart. Vi kommer om en hten stund här i kammaren att behandla ett annat ärende — konstitutionsutskottets betänkande nr 41; jag tror att dessa två ärenden är justerade samma dag — som handlar om skyldighet för pohtiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer. Det blev inget bifaU frän konstitutionsutskottet tiU den motionen heller. Men motiveringen är intressant, därför att även där åberopar man samma av alla accepterade princip att man bör undvika lagreglering av de pohtiska partiemas verksamhet. Därefter skriver man att det vore av värde med en bättre offenthg redovisning av bidragen tiU partierna och att det vore bra om formerna för en sädan redovisning kunde komma fram ur en friviUig överenskommelse mellan partierna. Sedan står det; "Dä emellertid några överenskommelser mellan partierna inte kommit till stånd anser utskottet att tiden nu är mogen att ånyo överväga om en lagstiftning i ämnet bör införas." Sä står det allra sist i utskottets betänkande om den här principen; "Allmän enighet råder i vårt land om att det ur demokratisk synpunkt är angeläget att de politiska partiema själva fär besluta om sin organisation och sina inre arbetsförhållanden. Detta måste beaktas vid prövning av frågan om en lagstadgad redovisningsskyldighet för partierna bör införas."

I det ena fallet är principen att vi skall undvika lagreglering av partiemas verksamhet en orubblig princip, som i sig år motivering tillräcklig för att avslå en motion. Två nummer senare i listan över konstitutionsutskottets betänkanden är denna princip bara en omständighet som måste beaktas när man prövar om en lagstiftning skall utformas eUer inte. Hur skall vi ha det?

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

151

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

Med detta är noterat och konstaterat att den enda motivering, som konstitutionsutskottets majoritet har anfört för att avslå motionen, inte ens av konstitutionsutskottets egen majoritet anses bärkraftig annat än just vid detta tiUfäUe. Därmed har den såvitt jag förstår över huvud taget ingen bärkraft, och det logiska hade därför varit att konstitutionsutskottet enhälligt hade tUlstyrkt motionen. Det har man nu inte gjort och därför, fm talman, yrkar jag bifall tUl reservationen.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

152

Herr SVENSSON i EskUstuna (s);

Fra talman! Jag viU påpeka för herr Carlshamre att han i sina slutord yrkade bifaU till reservationen, och i reservationen står följande: "Riksdagen har av tradition avstått från åtgärder som innebär lagstiftning när det gäller de politiska partiemas verksamhet. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att frångå denna princip." Herr Carlshamres bifallsyrkande tiU reservationen innebär i själva verket ett avslagsyrkande på motionens hemstäUan som ju är mycket klar, nämUgen att det är nödvändigt att omöjliggöra sädana här ägarförhållanden och att det skaU finnas en klar laglig reglering som innebär förbud för pohtiskt parti att äga företag för direktreklam.

När jag yrkar avslag pä motionen kan jag också åberopa reservanterna sä längt det gäUer hemställan. Däremot är det riktigt att de finner det angeläget att uttala betänkligheter mot en utveckling där politiskt parti har ägarintressen i ett reklam fö retag. Men det ges inte ens ett finger i reservationen ät en lagstiftning av det slag som herr Carlshamre har föreslagit i sin motion - och detta i enlighet med de bästa traditioner.

Författningsutredningen sade pä sin tid när det gällde reglering av partiernas organisation, att lagstiftning bör införas först dä kritiken står maktlös inför obestridliga missförhållanden. Så kan man väl ändå inte uppleva det i detta fall. Vidare har grundlagberedningen uttalat att en lagreglering av partiemas organisation eller arbetsformer kan betraktas som ett ingrepp i de demokratiska fri- och rättigheterna, något som alltså bör undvikas.

Jag vill uttala min förvåning över att herr Carlshamre, som själv företräder den representativa demokratin, här förordar en särbehandling av pohtiska partier exempelvis i förhåUande tUl ideeUa föreningar. Partierna är ju ändå som juridiska personer oförhindrade att förvärva egendom, t. ex. aktier i bolag och fastigheter. Jag har litet svårt att dela den något puritanska synen på företag som har politiskt parti som en av sina ägare, vUken har förts fram både i motionen och i reservationen. Det är väl ingenting att beklaga sig över om företagen är välskötta och kan gä hyggligt ihop. Jag förstår inte riktigt den oro som gäller de här specieUa företagen.

Jag skall också ta upp diskussionen om hotet mot den enskUdes mtegritet är verkligt. Herr Carlshamre medgav att här har nu genom den av riksdagen beslutade datalagen ett sådant skydd skapats för den enskUde mot ett otiUbörligt intrång i den personhga integriteten som

framför aUt kan bh följden av en aUtmer utbredd dataregistrering av personuppgifter. Men jag skuUe vilja fråga om det finns anledning att hysa oro för att företag med ett pohtiskt parti som intressent nonchalerar den lagstiftning som vederbörande parti självt varit med om att skapa. Jag tycker detta är en oväntad skuggrädsla hos herr Carlshamre, som ju själv företräder den representativa demokratin. Genom datalagens tillkomst och genom datainspektionen tycker jag det har skapats förutsättningar för att skydda den enskilde mot integritetskränkningar. Jag anser inte att det finns anledning att befara att man i politiska partier, om dessa är ägare av ett sådant här företag, skulle vara beredd att sabotera lagstiftningen på detta område.

Slutligen tUl diskussionen om den partipohtiska motiveringen som gäUde makten över ett viktigt instrument för påverkan av människorna. I motionen talas det om att de politiska partiernas resurser mäste bli avgörande för hur preciserad denna form av påträngande information kan bh. De poUtiska partierna får arbeta under helt olika premisser, och det innebär en allvarhg risk för demokratin — det är herr Carlshamres resonemang här. Men jag skulle vUja höra litet mer om detta, i klartext. Herr Carlshamre har här svingat sig upp på högre principiella höjder och antyder att vad hans motion handlar om är en av demokratins grundfrågor: makten över opinionsmedlen. Jag vill här gärna ha en precisering av vUket hot herr Carlshamre ser i den här utvecklingen. Att det finns ett direktreklamföretag där ett politiskt parti har ägarintresse men som ingalunda är dominerande på marknaden - det har ungefär 15 procent i marknadsandel — hur kan man tolka det som ett sådant vådligt hot mot demokratin?

Med detta ber jag att fä yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

Herr CARLSHAMRE (m);

Fru talman! Jag inledde mitt första anförande med att konstatera skillnaden mellan motionen och reservationen vad gäller yrkandena. Det finns, sade jag, i motionen ett förslag om mera direkta konkreta åtgärder. I reservationen nöjer man sig med att begära ett uttalande av riksdagen om det betänkliga i att politiskt parti har ägarintresse i ett visst direktreklam företag. Det var inte nägon nyhet.

Men om herr Svensson i Eskilstuna nu vill tolka detta så att utskottsmajoriteten och reservanterna egentligen har samma mening vad gäller behandlingen av motionen, är han ute på äventyrliga vägar. Han citerade ju själv i sitt anförande grundlagberedningen, som sagt att lagreglering av politiska partiers verksamhet — nota bene om denna skulle ge anledning till betänkligheter - bör övervägas endast om kritiken står maktlös. Jag har svårt att föreställa mig en kritik som i detta sammanhang skulle väga tyngre än ett uttalande av riksdagen.

Men att herr Svensson sätter likhetstecken mellan utskottsmajoritetens och reservanternas hållning måste innebära att herr Svensson är beredd att helt bortse från denna kritik. Herr Svensson räknar alltså med att det stora socialdemokratiska partiet skulle sätta sig över den kritik som ligger i ett uttalande frän riksdagen att en sammanblandning av ifrågavarande slag icke bör förekomma. Endast under den förutsättningen

153

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

154

är dessa två ståndpunkter likvärdiga.

Man blir också litet tveksam inför herr Svenssons i Eskilstuna resonemang i frågan om integriteten. Herr Svensson utgick ju från att politiska partier inte gäma kunde tänkas sätta sig över eller kringgå den lagstiftning som de själva har medverkat till i riksdagen — han syftade då på datalagen. Men kan man sätta sig över ett uttalande i riksdagen om att man inte bör ha ägarintressen i direktreklamföretag, kan man väl hka gärna sätta sig över ett annat uttalande av riksdagen. Dä blir alltså vär trygghet mindre än den eljest skuUe ha varit.

Jag skall gärna ge något av den begärda preciseringen av vad jag menar med dessa risker. Kommersiella företag som gör reklam har ofta ett ganska onyanserat behov av adressurval. Det är bortsett från 50-ärsdagar och sådant inte särskUt intima upplysningar de behöver om människoma. Men jag kan väl tänka mig ett politiskt parti, som när vi diskuterar t. ex. en familjepohtisk fräga, kanske stöd åt ensamstående föräldrar eller något sådant, skulle vilja nä med direktpåverkan låt oss säga alla medborgare i landet som har barn dels inom, dels utom äktenskapet. Den uppgiften finns i dessa register och kan utan vidare vevas fram. Jag tror att många människor tycker att det skulle vara ett onödigt inträng i den personliga integriteten att kunna köras fram ur ett magnetband i en sådan situation.

TUl utskottet har inkommit ett par skrivelser. Den ena är från Direktus AB — det företag som åsyftas — och den andra är från Direktreklamföreningen. Det är egentligen samma skrivelse, eftersom det är personalunion i ledningen för organisationerna. Det är inga remissyttranden utan partsinlagor med den grad av trovärdighet som man kan tUlmäta sådana. De är i vissa stycken helt felaktiga. De är dessutom — inom parentes sagt, fru talman! — håUna i en ton som skulle ha förmått mig, om jag hade varit ordförande i konstitutionsutskottet, att skicka dem tiUbaka med begäran att fä dem åter i en ton och i en stil som är värdig en skrivelse till ett riksdagsutskott.

I de här skrivelserna hävdar man att de enda uppgifter som finns i de stora dataregistren är sädana som ändå är offenthga, ändå är tillgängliga. Ja, visst är det sä, men gör det inte saken särskilt mycket mindre äventyrlig. När vi hade den stora debatten inför antagandet av datalagen i våras trodde jag att vi var rätt överens om att det nya och besvärliga i den här situationen är att uppgifter som har varit offentliga — i princip sedan mitten av 1700-talet, i den mån det har funnits sädana uppgifter — har bhvit problem på ett annat sätt än förr i och med att de också har bhvit praktiskt tUlgängliga i jätteskala. Så länge det var lagom besvärligt att punkt för punkt uppsöka de här uppgifterna — som man hade rätt att fä ut, eftersom de var offentliga handhngar - uppstod aldrig problemet. Men när det blir möjhgt att genom maskinell körning av magnetband och s. k. korsköming av mänga band, med personnumret som nyckel, på ögonbhck och minuter ta fram mycket detaljerade personliga uppgifter om i princip alla människor i samhäUet, dä har problemet uppstått. Det är därför jag i det här sammanhanget säger att dessa kanske var för sig harmlösa uppgifter kan bli äventyrliga, när de föreligger och kan utnyttjas i jätteskala. Jag vidhåller att frestelsen för politiska partier kanske är större än för andra att verkligen utnyttja dem.

Herr Svensson i Eskilstuna sade också att man väl åtminstone inte behöver lägga ett företag tUl last att det sköts väl och går bra. Att det företag vi här diskuterar inte är dominerande — jag tror han uttryckte sig så — kan man alltid ha ohka meningar om. Jag har sett uppgifter att ifrån de 30 procent marknadsandel som möjligen felaktigt anges i motionen tiU 3 å 4 procent marknadsandel för Direktus AB — enligt den senaste sanning som jag har fått mig uppenbarad lär marknadsandelen vara 15,3 procent — men det viktiga är att företaget självt i sin reklam mycket kraftigt understryker att det är störst och marknadsledande. Marknadsledande trodde jag på det här området var ett uttryck som är tämhgen synonymt med dominerande.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s);

Fra talman! Jag återkommer tUl inledningen. Jag tror inte att vi har nägra delade meningar om tolkningen av reservationen och av utskottets majoritetsuttalande. I ett avseende, sade jag, överensstämmer reservation och majoritetsuttalande, och det är när det gäller att avstyrka herr Carlshamres hemstäUan om lagstiftning.

Det är riktigt att i reservationen framförs betänkligheter inför en utveckhng där ett pohtiskt parti har ägarintressen i direktreklamföretag. Men när man på det här modesta sättet ger uttryck för den oron står man ändå rätt långt borta frän den tidpunkt dä det enligt författningsutredningen skuUe vara angeläget med en lagstiftning, nämligen då kritiken skulle stå maktlös inför obestridliga missförhåUanden. Jag tycker inte att herr Carlshamre här på något sätt har kunnat visa att sådana obestridhga missförhållanden i dag finns. Reservanternas rätt att framföra sådan kritik är väl fullt rimUg. Men jag har här visat att majoriteten inte anser att det finns anledning att ge uttryck för den oron.

Det som jag vUle ta upp och tyckte var det mest intressanta i motionen var diskussionen om makten över opinionsmedlen. När nu herr Carlshamre kommer tillbaka och diskuterar den frågan, så har jag en känsla av att han vänder sig mot pohtiska partiers användning av direktreklam över huvud taget. Då gär han alltså längre än motionen. Så länge vi har en fri konkurrens pä den här marknaden och det företag där ett parti har intressen bara är ett företag bland mänga andra med en relativt hten del av marknaden, även om det är ett framgångsrikt företag - det är riktigt det där med 15 procent — så tycker jag att man inte kan rikta principiella anmärkningar av det slag som herr Carlshamre framförde. Hans kritik gällde ju närmast möjlighetema att fä en rimhg kontroll av direktreklamen — att den alltså skulle kunna missbrukas av politiska partier. Det är där jag tycker att han kommer så fel i diskussionen om makten över opinionsmedlen. Det han är så orolig för och som han anser det vara väsenthgt att varna svenska folket för, det är alltså en direktreklam med reklambrev, broschyrer, prospekt, böcker, kataloger och meddelanden om kurser som förmedlas tUl människorna genom personlig utdelning, nedstoppning i brevlådor eller postdistribution. Därvidlag skrämmer möjligen en ojämn fördelning av påverkan, som jag inte tycker finns i dag. Det förskräckliga är att socialdemokratin har ägarintressen i ett företag vars marknadsandel uppskattas tiU 15 procent.

155

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

Men om man vidgar det här massmediepolitiska perspektivet något, kommer man in pä viktigare saker som man skulle kunna diskutera och känna sig orolig för. 1 Sverige sprids för närvarande 4 500 000 dagstidningsexemplar per dag. Tidningar som trycker 80 procent av den upplagan stöder i valen de borgerliga partierna. I Stockholm börjar vi fä praktiskt taget monopol för Bonniers, i vaqe fall ett betydande inflytande över opinionsbildningen genom Dagens Nyheter på morgonen och Expressen på kvällen. Nu har de också inköpt Svensk Filmindustri. Vi har ett monopol för familjen Hjörne pä morgonen i Göteborg. Den den tidning där herr Carlshamre har arbetat, Handelstidningen, finns inte längre med. I Malmö har familjen Wahlgren ett betydande inflytande. Vi har alltså fått en rad tidningskedjeföretag som har en dominerande ställning pä den här marknaden. Denna koncentration av opinionsmedel i privata och privatkapitalistiska händer har tydligen inte oroat herr Carlshamre. Jag tycker nog att om man talar om makten över opinionsmedlen, så vore en diskussion om just de problem som skapas av den koncentrationen mera värdefuU än den här - skulle jag vilja kalla den — okynnesmotionen om hotet mot demokratin från Direktus brevförsändelser.

156

Herr CARLSHAMRE (m);

Fm talman! Det fanns en korrekt upplysning i herr Svenssons i EskUstuna senaste inlägg, nämligen upplysningen att jag en gång var medarbetare i Handelstidningen i Göteborg. Men om herr Svensson därmed ville antyda att mitt medarbetarskap i denna tidning på nägot sätt står i orsakssamband med samma tidnings beklagliga fränfälle, vill jag bara påpeka för kammaren att det är 15 år sedan jag var där.

I övrigt har jag litet svårt att förstå varför herr Svensson i EskUstuna vill vidga denna debatt till att omfatta ett så väldigt stort fält. Det är faktiskt inte en motion, inte ett utskottsbetänkande och inte en debatt om makten över opinionsmedlen — det är en motion om politiska partiers ägarintressen i direktreklamföretag och inte någonting annat. Givetvis finns det aUtid ett samband, för visst är direktreklamen ett opinionsmedel, och visst kan man, om man vill, ta det till intäkt för att sväva ut nästan hur längt som helst. Men jag har mycket svårt att förstå att det kan tillföra den här debatten någonting av värde, om vi svävar ut på det viset.

Herr Svensson i Eskilstuna vet också mycket väl att finns det något som han och jag är överens om — och det finns för resten åtskilligt — så är det att vi har samma ledsna syn på monopoliseringstendenserna i pressen och är båda beredda att göra vad vi kan för att motverka dem. Jag är inte helt säker pä att jag inte skulle finna det ännu värre om dagspressen monopoliserades i händema pä ett politiskt parti än på några andra ägarintressen. Men det är faktiskt en sak som jag inte har tänkt på förrän herr Svensson i Eskilstuna nu aktualiserar frågan, så jag vill inte gå för längt i det avseendet.

Det är faktiskt inte detta det gäller. Det som jag tycker är så intressant här är att både konstitutionsutskottets majoritet i allmänhet och herr Svensson i Eskilstuna i synnerhet tycks anse att ägarintresset i det här

fallet inte har nägon betydelse. När herr Svensson i Eskilstuna undrar om jag vill förbjuda politiska partier att över huvud taget använda direktreklam bortser han från hela frågan om ägarintressets eventuella betydelse. Visst använder vi direktreklam. Vi köper allesammans adresser från länsstyrelsema pä folkpensionärer och förstagängsväljare — det är väl i stort sett de som fått hänga med rätt länge nu. Och det är ganska oförargligt. Det material vederbörande får tycker jag ju ofta är tråkigt och inte värt pengarna. Men det är som sagt rätt oförargligt, och det är en rätt ointressant upplysning att hämta ur dataregister att en person har fyllt 67 år eller nyss har fyllt 20. Det använder vi oss av, och jag ser ingen anledning att vi skulle sätta stopp för det.

Men det vi här tagit sikte pä är just ägarinflytandet. Det var länge sedan jag hörde en sociahst — och det är väl herr Svensson i Eskilstuna — tala om att ägarinflytandet saknar betydelse. Annars när vi diskuterar ekonomisk politik, näringspohtik, maktförhållandena i samhället och sådant fär vi alltid av socialisterna höra att det är ju ägarinflytandet som är så dominerande och så viktigt, och det är det som man till vaqe pris måste begränsa i olika sammanhang. Men här plötshgt skulle det inte spela någon roll om ett parti hos en länsstyrelse eller hos nägon databank köper adresser eller om samma parti självt äger det företag som bedriver reklam med de här metoderna. — Vi skall erinra oss dessa resonemang nästa gång det bUr tal om behovet av att begränsa ägares inflytande.

Jag fick för övrigt, när jag lyssnade tiU herr Svenssons i Eskilstuna senaste anförande, ett intryck av att han är htet orolig för ägarinflytandet i dagspressen. Han nämnde tvä famUjer, famUjerna Bonnier och Hjörne. Att ä ena sidan hävda att detta att ägarintresset är koncentrerat i ett par stora tidningar utgör ett problem - vilket herr Svensson i EskUstuna och jag annars i sak är överens om - och å andra sidan hävda att det däremot inte spelar någon roll om en stor, kanske rent av dominerande kund i ett reklamföretag också äger företaget, det gär för mig inte ihop.

Ju längre den här debatten pägår, desto mer övertygad blir jag om att den motion som jag väckte i januari alls inte var någon okynnesmotion utan rör vid någonting som är ganska väsentligt.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Fru talman! Den sista jämförelsen visar väl just hur felaktigt herr Carlshamres perspektiv är, när han jämför tidningsägarfamiljernas inflytande med det socialdemokratiska partiets inflytande över direktreklamen. Inom direktreklambranschen finns det ett utomordentligt stort antal företag. Där råder alltjämt en stark konkurrens. Jag kan inte finna att den oro som herr Carlshamre här givit uttryck åt är motiverad. Det är därför som jag har velat föra fram de större problemen på opinionsbildningens område, som jag berörde i ett föregående anförande. Och när jag dä anknöt till herr Carlshamres tidigare medarbetarskap i Handelstidningen gjorde jag det därför att jag förstår att han måste uppleva detta problem som särskilt angeläget. Det var ju ändå herr Carlshamre som i sin motion började tala om de allvarliga risker det kunde innebära för demokratin att pohtiska partier arbetade inom det här området. När det gäller just riskerna för demokratin och fördelningen av makt över

157

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Förbud för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av dataregister.

opinionsbildningen, så finns det större problem att resonera om än de som aktualiserats i herr Carlshamres motion. Det var bara den saken jag vUle säga i mitt föregående inlägg.

Herr CARLSHAMRE (m);

Fru talman! Det är riktigt som herr Svensson i Eskilstuna säger, att det finns ett stort antal — eUer i varje fall ett antal — konkurrerande företag pä direktreklammarknaden. Men ännu så länge finns det dess bättre ett ännu större antal konkurrerande företag inom dagspressen. Det socialdemokratiska partiet äger 75 procent av reklamföretaget Are-bolagen. De övriga 25 procenten ägs av Folkparkernas centralorganisation. Ärebolagen heläger Direktus AB.

Jag tvivlar på att famUjen Bonnier och familjen Hjörne äger så mycket som 75 procent av aktiema i Dagens Nyheter respektive Göteborgs-Posten. Med det sättet att resonera och med den sifferexercis som herr Svensson ägnar sig åt blir den enda slutsatsen att riskerna är mer överhängande när det gäller direktreklamen än när det gäller dagspressen.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Fru talman! Nu kommer herr Carlshamrerin pä fel procentandelar. Jag talade förut om andelen av marknaden, och Direktus andel av marknaden för direktreklam är 15 procent. Däremot är Göteborgs-Postens andel av marknaden i Göteborg helt dominerande och närmar sig 100 procent för morgontidningar.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Jag tror att denna sifferexercis egenthgen tjänar tiU intet. Jag vet inte om herr Svensson har varit i Göteborg nyligen, men där läser vi också andra tidningar än Göteborgs-Posten. Och därför tror jag inte att man kan se denna fräga pä det sätt som herr Svensson gör.

Vi har enats om att Direktus AB har en marknadsandel om 15,3 procent. Göteborgs-Postens andel av den svenska dagspressen lär väl ligga vid någonting pä 7 ä 8 procent — jag fär det tiU något sådant vid en hastig huvudräkning. Det blir kanppast mer i alla fall. Det är så vi måste jämföra. Annars mäste jag fräga: Hur stor marknadsandel har Direktus AB i Stockholm?

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s);

Fru talman! Nu är jag faktiskt Utet orolig för herr Carlshamre. Jag trodde att han tog Handelstidningens död litet allvarhgare än vad som framgick av hans senaste anförande.

Herr CARLSHAMRE (m);

Fru talman! Vi skall inte tala om så känsliga ting. Jag bhr sä ledsen, herr Svensson, när vi talar om Handelstidningens död, och jag är fullt ense med herr Svensson om att det är en mycket tragisk händelse. Men det har inte ett spår med den här saken att göra!

Och därför, fru talman, för att låna en formulering ur det gamla riksdagsprotokollet, är för min del debatten avslutad.

158

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Nelander m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nelander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 39 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nelander m. fl.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nelander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 135

Avstår — 7

§ 10 Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 40 med anledning av motion om lagstiftning till skydd för namnen på politiska organisationer.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 41 med anledning av motion om lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:974 av herr Nordberg m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj :t pekade på nödvändigheten av att aktualisera frågan om lagstadgad skyldighet för politiska partier att offentligt redovisa bidrag från juridiska personer.

Utskottet hemställde

att riksdagen med anledning av motionen 1973:974 som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört angående utredning om införande av skyldighet för de politiska partierna att offentligt redovisa finansieringen av sin verksamhet.

Reservation hade avgivits av herrar Hernelius (m) och Werner i Malmö (m) vUka ansett att viss del av utskottets yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Boo (c), Ahlmark (fp), Pettersson i Örebro (c). Fiskesjö (c) och Norrby i Äkersberga (fp).

159

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

160

Herr HERNELIUS (m):

Fra talman! Utskottet är i denna fräga övervägande enhälligt i bedömningarna.

I fråga om bidrag eller stöd frän juridiska personer till partierna bör i första hand friviUiga överenskommelserom offentliggörande eftersträvas. - Det var den mening som också första lagutskottet anförde 1964. Först i andra hand bör det bli tal om lagstiftning, sade man 1964, och det är innebörden av uttalandet också i år. Men nu har det gått en tid, och det gör att utskottet har enats om att tiden är inne för att ånyo överväga den frågan. Men utskottet säger också något mer, nämligen att det fordras ingående överväganden av principiell och lagteknisk natur. Det är förklarhgt att utskottet anför detta. Det här är inga lätta frågor. Utskottet redovisar några svårigheter, som gjorde att partifinansierings-kommittén år 1951 sköt det hela ifrån sig.

TUl att böqa med fär valhemligheten icke äventyras. Det är en självklar förutsättning, säger utskottet, och det är naturligtvis alldeles riktigt. 1 den daghga debatten blir det, när frågan uppkommer om sådana här bidrag, som regel tal om bidrag från stora företag, men det finns faktiskt också andra. Det finns bidrag från föreningar, det finns bidrag från små företag — registret är stort.

Det kan finnas risker för att valhemligheten äventyras om man inte går varsamt fram, och det är glädjande att utskottet är sä enigt på den punkten. Det är inte bara glädjande utan naturhgtvis i och för sig alldeles ofränkomhgt.

En annan svårighet som utskottet pekar på är att utforma bestämmelser som inte kan kringgås. Utskottet besökte för något år sedan Förenta staterna och vi fick under mycket älskvärt mottagande i senaten del av det utförliga material som senatsutskotten hade samlat i fråga om dessa ting. Vi fick också del av hur man upprätthåUer kontrollen. Men utskottet kunde inte undgå att konstatera både före och efter besöket att det fanns luckor där — luckor som nu kartläggs genom processer som gäller bidrag, skall vi kalla dem svarta bidrag, tUl såväl det republikanska som det demokratiska partiet.

Utskottet noterar också att en lagreglering som i praktiken kan sättas ät sidan självfallet är av föga värde. Man kan tiUägga att det finns många svära kontrolluppgifter i detta sammanhang om det skulle bli lagstiftning. En organisation ställer t. ex. valarbetare tiU förfogande under en valrörelse för ett visst parti eller en viss meningsriktning. Hur skall det värderas? Hur skall det taxeras? När övergår den ena sysslan i den andra? Det är här ibland fråga om miljonbelopp, ibland om små summor, men det är mycket svårt att skilja pä subvention och vanligt arbete i sädana här sammanhang.

I 1951 års debatt pekades det mycket på svårigheterna beträffande pressen. Är ett bidrag till valtidningar som har karaktären av periodisk publikation ett valbidrag till partiet eUer inte?

Jag bara räknar upp dessa ting för att markera att uppgiften är svår om det skulle bli fråga om en lagstiftning.

Emellertid kan man fråga sig varför ingenting hänt sedan 1964. Den egentliga orsaken är väl att behovet inte har känts trängande, men det

finns också en annan orsak, nämligen att det i samband med att det statliga partistödet infördes klart och eftertryckligt betonades frän aUa håll - inte minst från riksdagen — att detta icke finge bh inkörsporten tiU en kontroll över partiernas inre verksamhet, organisation och arbetsformer. Det är väl de kraftiga markeringarna som har utgjort anledningen tUl att frågan praktiskt taget och allvarhgt menad icke har förekommit pä riksdagens bord sedan så lång tid tUlbaka.

Jag vet inte om tiden har ändrat någonting i förhäUandena i det avseendet, men när nu en begäran är framstäUd har utskottet aUtså varit enhälligt i sina slutsatser. Dock finns det en reservation fogad tiU utskottsbetänkandet. Jag skall inte beröra den, men det är en reservation med principiell tankegång.

I princip har man, som vi erinrades om under en föregående debatt här för några minuter sedan, i Sverige varit enig om att partiernas verksamhet i stort sett icke skall beröras av lagstiftning och av offenthga ingripanden. Man har emeUertid icke kunnat upprätthålla den regeln. På sätt och vis är naturligtvis vaUagens bestämmelser i viss mån ett ingrepp i partiemas verksamhet. På sätt och vis är spärren för de politiska partiema, både den som fanns före den nya lagens ikraftträdande i form av kretsindelningen och den som finns nu i form av ett fixerat tal, också ett ingrepp i partiernas verksamhet i vad det gäUer valarbetets fullföljd. Partistödet är naturligtvis också ett ingrepp i partiernas verksamhet. Det utgår ju efter vissa normer, och det kan inte hjälpas att det uppstår viss ohkhet partier och meningsriktningar emellan. Men med dessa undantag har man i stort sett varit ense om att inte gä in pä partiernas verksamhet i övrigt.

Nu frångår utskottet denna linje så tUl vida att det säger att när nu frivUhga överenskommelser icke kommer tiU stånd är man beredd att om så erfordras tillgripa lagstiftning. Detta för tanken pä ett annat område som gäller partiernas verksamhet, där man under decennier också har begärt frivUliga överenskommelser eller, om man inte lyckats med sådana, i andra hand begärt en lagstiftning. Det gäller frågan om kollektiv anslutning av medlemmar tUl ett politiskt parti.

Jag vill här inte dra upp en debatt om kollektivanslutningen — en sädan hade vi senast den 5 och 6 juni; det var andra gången i år, och det är onödigt med en tredje gång i dag, även om frågan säkert kommer igen till våren — men jag vill peka på principen.

I reservationen konstateras att utskottet nu uttalar att den frivilliga hnjen inte har lyckats och att man därför är beredd att tUlgripa lagstiftning. Reservantema menar att detta ställningstagande kan få konsekvenser för kollektivanslutningen. Observera att det stär "kan"; det står inte att det skall få konsekvenser. Detta gör att påståendet i det särskUda yttrandet om att en anslutning till reservationen skulle medföra att man skuUe begära ett nytt uttalande av riksdagen med annan innebörd än uttalandet den 6 juni hänger i luften. Det är icke fråga om att begära en lagstiftning i och med att reservationen skulle få röstövervikt, utan det är fråga om att peka pä en eventuaUtet, inte någonting annat. Det är heller inte fräga om att koppla ihop - jag är noga med att betona det — bidrag till poUtiska partier med koUektivanslutning, Den koppling som finns i reservationen är av principiell natur. De som

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

161

11 Riksdagens protokoU 1973. Nr 131 -133

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redo visa bidrag från juridiska personer

162

har skrivit det särskilda yttrandet hoppas att det med stöd av riksdagens uttalande den 6 juni skall bli ändring i fråga om den kollektiva anslutningen till politiska partier.

Jag viU gärna dela den förhoppningen, även om jag mäste säga att det uttalande som gjordes omedelbart efter riksdagsdebatten och beslutet den 6 juni av ordföranden i det största partiet och av partisekreteraren Sten Andersson knappast inger hopp i det avseendet, I dessa uttalanden konstaterades att riksdagens avgörande i detta fall var av föga eller ingen betydelse. Den motivering som lämnades för denna ståndpunkt skall jag av barmhärtighetsskäl icke ingå på.

Jag kan alltså, fru talman, icke vara så optimistisk som de som har skrivit under det särskilda yttrandet, även om jag gärna skulle vilja vara det. Men jag har som sagt inte velat dra upp en debatt om detta nu, utan min avsikt har bara varit att peka pä att det kanske krävs en viss konsekvens, och jag har därvid velat peka på en sådan konsekvens som kan inträffa.

Jag yrkar bifall tUl reservationen, dvs. tiU det tUlägg till utskottets motivering som där finns.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Fra talman! Liksom herr Hemehus vill jag slä fast den stora enighet som råder i utskottet i denna fräga. Den beror enligt min mening väsentligen på att alla inom utskottet väntar att de politiska partierna själva, skall få besluta om sin organisation och sina inre angelägenheter. För min egen del viU jag starkt markera detta beträffande samtliga de betänkanden om partiväsendet som konstitutionsutskottet har avlämnat. Det gäller även den fråga som inte föranledde någon debatt här, nämhgen frågan om skyddet av partiernas namn. I den här frågan förenas denna princip med kravet på valhemlighet.

Jag delar herr Hernelius' uppfattning även på en annan punkt, nämhgen att det gäller att åstadkomma effektivitet i lagregleringen. Vi skall inte ha en skenlagstiftning på detta område, om vi behöver tUlgripa lagstiftning. Emellertid markerar utskottet också att det finns ett stort aUmänt intresse av att väljarna fär kännedom om vilka organisationer, företag och andra juridiska personer som ger ekonomiskt stöd till de olika politiska partierna.

Om detta är vi överens i utskottet. Oenigheten gäller en del av texten, genom att herrar Hernehus och Werner i Malmö vill skjuta in ett uttalande om kollektivanslutningen. Det är inte helt omöjligt för mig att förstå att de folkpartistiska och centerpartistiska ledamöterna av utskottet i den situationen har gjort ett särskUt uttalande. Nu markerade herr Hernehus att det gällde principerna. Det gör att jag hka htet som herr Hernelius skall gå in på den diskussion som vi ofta för här i kammaren om kollektivanslutningen. Men jag har litet svårt att följa herr Hernelius när det gäUer att dra ut principerna. Låt mig helt snabbt få peka på tre saker.

Den första är att ingen har velat förbjuda juridiska personer att lämna bidrag tiU politiska partier. Kravet gäller att det skall ske en offentlig redovisning av dessa medel. Däremot är det aUmänt känt att herr

Hernehus och det parti han företräder i våras fordrade att det i själva grundlagen skulle skrivas in ett förbud mot kollektivanslutning. Det kanske är farligt att dra aUtför långtgående slutsatser av det anförande som AUan Hernelius nyss har hållit, men han strök kraftigt under att beslutet här kan fä konsekvenser. Får jag tolka det så att kravet pä förbud mot kollektivanslutning i lag eller grundlag inte längre är ett aktuellt krav frän herr Hernelius' sida?

Den andra saken som jag vill ta upp gäller reservationsrätten vid koUektivanslutning. Vi vet att den existerar. Men man kan fråga sig; VUken reservationsrätt har en aktieägare mot ett beslut av en bolagsstyrelse att ett bidrag skall lämnas till ett poUtiskt parti? Det är ju inte säkert att denne aktieägare har samma politiska sympatier som majoriteten inom bolagsstyrelsen. Och låt mig få fortsätta att fråga: Vilken reservationsrätt har de anställda vid ett företag som lämnar stöd åt ett pohtiskt parti? De är med om att arbeta fram det överskott av vilket en del går tUl ett politiskt parti. Det kan ju hända att de rent av är motståndare till detta poUtiska parti. Var finns deras reservationsrätt?

Det tredje jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på är den skUlnad som finns mellan offenthgheten i fråga om kollektivanslutningen och hemUghetsmakeriet med vissa valanslag. Det blir känt om en fackförening kollektivt ansluter sig tiU ett parti. Upphävs denna kollektivanslutning bhr det också känt — vid sådana tillfällen brukar massmedia vara mycket snabba med att sprida detta. Men när det gäller valanslag omges dessa med något underligt hemhghetsmakeri. Om ett parti tar emot anslag från företag, har jag svårt att förstå att det skuUe vara något som detta parti skulle vilja dölja. Och det finns här en väg att komma ur detta hemhghetsmakeri, nämUgen att man får en frivillig redovisning. Dä kommer man bort frän de lagstiftningstekniska svårigheter som kan uppstå.

Det är otiUfredsstäUande att personer skall behöva köpa aktier och ställa frågor på bolagsstämmorna för att få upplysningar huravida ett bolag lämnar bidrag till det ena eUer det andra partiet. Det uppstår också i varje valrörelse diskussion om detta — många gånger en otrevlig diskussion. Denna kunde undvikas om man hade en offentlig redovisning av detta.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall tiU utskottets hemställan.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för poUtiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Fra talman! Herr Johansson i Trollhättan halkade in på kollektivanslutningen i praktiken — nägot som jag hade tänkt undvika. Jag skall nöja mig med några synpunkter med anledning av vad han sade.

Jag inser väl skillnaden mellan förbud mot koUektivanslutning och redovisning av bidrag. Jag tror att ingen mer än det svenska socialdemokratiska partiet är noga med att den skillnaden upprätthålls med tanke på de miljoninkomster som varje valrörelse kommer från juridiska personer till det socialdemokratiska partiet.

Var finns reservationsrätten, frågade herr Johansson. Jag vill fräga: Var finns när det gäUer anslag från en fackförening reservationsrätten för den enskilde fackföreningsmedlemmen, som kanske är moderat, folkpartist

163

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

eller vpk:are? Hur mycket av offentlighet har vi i det sammanhanget? På fackföreningsmötena lämnas rapport om de anslag som är beviljade, men -vi får inte veta någonting om de värden motsvarande hundratusentals kronor som ligger i att funktionärer arbetar för ett visst parti med medgivande frän den juridiska personen. — Detta är bara några synpunkter.

Men jag vUl fortfarande säga att jag inte tänker dra upp en principdebatt eUer praktisk debatt om kollektivanslutningen. Jag skall dock - därtiU föranledd av herr Johansson - tvinga mig att säga att den stora skillnaden mellan kollektivanslutningen och bidrag är den att kollektivanslutningen gäller människornas åsikter, som andra människor bestämmer över, medan bidragen gäller pengar, vilket är något helt annat.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle: Fru talman! Det är endast pä det sista jag skaU replikera! Det är ju så att den som har en annan politisk uppfattning kan reservera sig, och då träder han inte in i nägon annan politisk gemenskap.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle;

Fru talman! Det är ingen som kan reservera sig mot anslag från en fackförening, och det var det vi talade om.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle;

Fra talman! Vi talade nog om båda sakerna. Mot slutet av sin första rephk drog herr Hernelius in påståendet att kollektivanslutning innebär att personer anslutes till socialdemokratin mot sin vilja och att de pä det sättet kommer att skylta under en politisk uppfattning som de inte har. Jag konstaterade att det finns alla möjligheter att reservera sig.

När det sedan gäller anslagen frän fackföreningarna är det klart att de kan besluta sådana anslag. Det är fullt offenthgt. Herr Hernelius kan läsa därom i tidningar, och jag kan göra det. Men det verkar som om man med tång måste dra ut uppgifter från företagen om de anslag som dessa lämnar.

Sedan kan man naturhgtvis alltid reservera sig mot ett anslags beviljande, om man är närvarande. Den som deltar i ett sammanträde kan till protokollet anmäla reservation mot beslutet.

164

Herr BOO (c):

Fru talman! Den som tar del av utskottsbetänkandet, reservationen och det särskilda yttrandet mäste ställa sig frågan om sambandet mellan dessa tre aktstycken. Och sambandet blir ännu oklarare efter vad reservanten herr Hernehus här anfört,

I fråga om utskottsbetänkandet råder full enighet i sakfrågan. Sä långt är allt klart. Det särskilda yttrandet skall ses mot bakgrund av vad som sägs i reservationen. Där antyds att det kan bli fråga om lagstiftning. Jag tycker att det finns anledning att redovisa detta och därmed också understryka att vi som står bakom det särskilda yttrandet lika litet som tidigare vill gå med på en lagstiftning som gäller förbud mot kollektivanslutning. Vi vill med det särskilda yttrandet klart markera att vi

förväntar, att det yttrande som riksdagens majoritet stäUde sig bakom så sent som i maj månad detta år skall fä effekt. Vi förväntar oss också att det skall få en effekt som sakhgt betyder att kollektivanslutning tiU poUtiskt parti upphör. Jag blir kanske något betänksam i fråga om effekten av riksdagsbeslutet, när jag hör konstitutionsutskottets värderade ordförande herr Johansson i Trollhättan här i dag. Men jag hoppas ändå, att han och det socialdemokratiska partiet funderar över innehållet i det uttalande som riksdagen i våras gjorde och verkligen avser att följa detta.

Fru talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemstäUan.

Herr MOLIN (fp);

Fru talman! Det har rätt en rätt långtgående enighet om att man så längt som möjUgt skall undvika att i författningsform reglera partiemas verksamhet. Det gäUer partifinansieringen, där vi i folkpartiet föredrar frivilliga överenskommelser meUan partierna om redovisning av de bidrag som partierna får.

När vi i dag godtar ett motionsyrkande om någon sorts utredning om offentlig redovisning av bidrag till partierna, innebär det självfallet inte något StäUningstagande i sak, detta så mycket mer som folkpartiet för sin del avstår från att ta emot penningbidrag från juridiska personer.

Vi har i det här sammanhanget inte velat aktualisera kollektivanslutningen, därför att vi anser att det inte skall finnas ett samband mellan anslutningsformema tiU ett parti och finansieringen av partiemas verksamhet. RUcsdagen har ju, herr Hernehus, uttalat att kollektivanslutningen till politiskt parti skall upphöra på frivillig väg. Om man dä i dag, några månader efter det beslutet, förutsätter att så kommer att ske, tycker jag inte att man kan karakterisera det som optimism. Det är ett uttryck för att man i en demokrati föreställer sig att folkrepresentationens beslut skall ha genomslagskraft. Att dess beslut på nägra enstaka punkter inte har haft det kan inte undanröja denna grundläggande, demokratiska inställning.

Mot den bakgrunden är det inte det särskUda yttrandet utan reservationen från moderaterna som hänger i luften i det här avseendet.

Herr HERNELIUS (m);

Fru talman! TiU herr Molin vill jag bara säga att vi får väl se om några månader eller nägot halvår vem av oss som är optimist respektive pessimist. Jag skall vänta till dess med att replikera honom.

Vi talade, herr Johansson i Trollhättan, om reservationer i två skUda sammanhang. Det jag talade om var reservation mot anslag, och då syftade jag på att den enskilde fackförbundsmedlemmen Uka litet som den enskilde aktieägaren kan reservera sig mot ett styrelsebeslut eller ett representantskapsbeslut när det gäUer penningbeloppet. Den andra formen av reservation, den som uppkommer i samband med beslut om kollektivanslutning av medlem till politiskt parti, sammanhänger med åsiktsfriheten. Den reservationsrätten finns. Men hur vill herr Johansson i TroUhättan göra gällande att den gär ihop med rätten tiU skydd för åsikter?

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

165

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Lagstadgad skyldighet för politiska partier att redovisa bidrag från juridiska personer

Herr ÅKERLIND (m);

Fru talman! Jag vUl bara helt kort tacka herr Johansson i Trollhättan för hans mycket intressanta principuttalanden här i dag. Jag förutsätter att de bhr normgivande för socialdemokraternas agerande inom fackföreningarna. Det gäUer framför allt att inga medlemmar som så önskar skall hindras från att få alla upplysningar och att alla skall ges fuU reservationsmöjlighet. Det är mycket intressanta principuttalanden.

Herr NORDBERG (s);

Fru talman! För de motionärers vidkommande som stär bakom motionen 974 vUl jag uttrycka en tiUfredsställelse över att motionen har bifaUits av ett enhälligt utskott. Vi har naturligtvis samtidigt fuU förståelse för att denna enighet har varit htet svär att åstadkomma. Att det har tagit emot hos moderater och även hos de övriga borgerliga partiernas representanter har klart framgått av inläggen här. Just därför kan man också ha fuU förståelse för och överseende med att moderaterna har måst avlämna en reservation och att de övriga borgerliga representanterna har hakat på med ett särskUt yttrande.

Herr HERNELIUS (m);

Fru talman! Det finns frågor och synpunkter där det tar emot även hos herr Nordberg.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av herrar Hernelius och Werner i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 med godkännande av utskottets motivering röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av herrar Hernelius och Wemer i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 258

Nej - 32

Avstår — 2

166

§ 12 Föredrogs Konstitutionsutskottets betänkanden

Nr 42 med anledning av motion angående partibyte under mandatperiod

Nr 43 med anledning av motion om valbarhet till beredande och Nr 132

verkställande organ enligt kommunalrätten Onsdagen den

Nr 44 med anledning av motioner angående det statliga utrednings- 14 november 1973
och remissväsendet

Slopande av fem-
Finansutskottets betänkanden kronemyntet

Nr 34 med förslag tUl ändring i stadgarna för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Nr 35 i anledning av motion om vidgad rätt till användning av investeringsfondsmedel

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 13 Slopande av femkronemyntet

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 36 i anledning av motioner om slopande av femkronemyntet.

Herr GUSTAVSSON i Ängelholm (s);

Fm talman! I egenskap av motionär i denna fräga vill jag helt kort ta kammarens tid i anspråk.

Detta är ju ingen stor fråga men det är en sak som irriterar hela folket. Redan i remissomgången om införandet av de nya mynten sades det ifrån av bl. a. KF att man när det gäUde det föreslagna femkronorsmyntet var angelägen om att myntet skuUe präglas sä att det lätt skulle kunna skiljas från enkronemyntet.

Så blev emellertid inte fallet utan myntet blev alltför likt enkronemyntet. Följaktligen blev det, såsom bl. a. KF hade befarat, orsak tUl missnöje och irritation inom en stor allmänhet.

Allmänheten har inte accepterat den nya femkronan - det framgår klart och tydhgt frän flertalet remissinstanser — och myntet har därför inte fått den spridning och användning som avsetts. Speciellt äldre människor har ofta förväxlat myntet med enkronan.

Många affärsmän och andra som i sin dagliga gärning sysslar med pengar kan vittna om att allmänheten i många faU inte vill taga emot femkronemyntet utan i stället vill ha enkronor eller femkronesedeln.

Jag har själv i min rörelse fått erfara att personer i stäUet för myntet bett att få, som man säger, en riktig femma. Det finns affärsidkare som samlar inkommande femkronemynt och exempelvis en gäng i veckan växlar in dem i banken mot andra pengar.

Det kan alltså konstateras att det råder stort missnöje med femkronemyntet bland allmänheten. Det framgår också av de flesta remissvaren att så är fallet.

Utskottet har under sin behandling av frågan kommit fram till att myntet inte kan slopas men att det i enlighet med punkten 2 i hemställan i motionen 377 bör ändras så att det på ett markant sätt awiker från enkronemyntet. Utskottet har alltså funnit att de i motionen framförda synpunkterna har sä kraftigt underlag bland allmänheten att man måste

167

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Slopande av femkronemyntet

168

taga hänsyn härtUl och delvis tiUstyrka motionen för att därmed eliminera det missnöje som råder. Det tyder alltså på att motionärerna i det här fallet varit ute i angeläget ärende.

Fru talman! Jag har inget annat yrkande än utskottets.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp);

Fru talman! När riksdagen om nägra minuter kommer att besluta om att vi skaU behålla femkronemyntet kan också vi motionärer medge att det inte är någon stor ödesfräga som avgörs. Men frågan är intressant, ty den är ett typiskt exempel på hur vi i det här huset fattar beslut rakt emot synpunkterna från huvudparten av medborgarna. Rader av remissinstanser har inte bara öppet redovisat en negativ inställning utan stryker också under med att säga att de har en mycket negativ inställning till att behälla femkronemyntet. Ett sådant exempel är bankerna. Ett annat är poststyrelsens driftbyrå. SJ säger; Vi har gått ut och frågat folk och 90 procent av de tillfrågade anser att man bör dra in silverfemman. Stockholms gatukontor. Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund och Svenska pressbyrån — aUa säger; Dra in myntet!

Remissyttrandet från De bhndas förening läste jag med intresse, eftersom jag tycker att vi skall ta stor hänsyn tiU det. Där säger man att man är i stort sett neutral men vUl ha bättre kunskap om myntet. Många av de tiUfrågade har nämhgen aldrig haft det i sin hand.

VUka av remissinstanserna är det då som vill behålla myntet? Jo, det är automattUlverkama och myntverket.

I sitt betänkande redovisar finansutskottet de olika remissinstansernas yttranden och framhåller i det sammanhanget att det finns tvä centrala remissinstanser. Jag är förvånad över den graderingen av remissinstanserna. Man nämner som centrala remissinstanser myntverket och fullmäktige i riksbanken. Men de remissinstanser som har nära kontakt med allmänheten, som har inhämtat den enskUde medborgarens reaktion tycks enligt utskottet inte vara särskUt betydelsefulla. Jag för min del tycker att de remissinstanserna skall vi tillmäta väldigt stor betydelse. Det är, som jag har nämnt, bankerna och posten, det är köpmannaorganisationerna, det är SJ, Pressbyrån m. fl.

Jag är förvånad över detta stäUningstagande och vill redan nu fråga utskottets talesman, varför man gör en gradering av remissinstansema.

Det är väl säUan som ett förslag i enskUda motioner får ett så starkt stöd från remissinstanserna som de tre motioner som har väckts i den här frågan har fått.

Vi lyssnade nyss tUl herr Gustavsson i Ängelholm, som gav exempel från sin rörelse på att människor mte vUl ta emot silverfemman utan frågar; Har ni inte en sedel i stället? Kamraterna här i kammaren kan gå ner tiU kassörskorna i restaurangen och fråga dem. Ni kommer att få exakt samma vittnesbörd. Gä till en bank eller tiU en snabbköpskassa! Alla kommer att säga att folk lämnar tillbaka femkronan och vill ha en sedel i stäUet.

Ett annat exempel på att femkronan inte är attraktiv är omsättningen på den i marknaden. Man säger att det finns så många sUverfemmor ute — men svenska folket har i dag, mina vänner, i genomsnitt inte tvä sådana

per person.

Nu har ett enigt utskott sagt att vi skall ha kvar silverfemman. Man har till och med snuddat vid tanken pä att dra in femkronesedeln för att få htet större åtgång pä silverfemman och aUtså pådyvla människor ett mynt som de inte vill ha. Jag vet att det inte finns någon mening i att framställa ett yrkande om bifall till motionen mot ett enigt utskott. Det enda som möjligen är något försonande i utskottets betänkande är avslutningen, där utskottet säger att det nu skall göras en översyn av femkronan och att man då bör forma om den, sä att den bhr lättare skilja frän enkronan. Jag skall inte framställa något yrkande, men jag tar avslutningen av utskottets skrivning — precis som herr Gustavsson i Ängelholm — som ett uttryck för att motionärerna här är ute i ett angeläget ärende.

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Slopande av femkronemyntet

Herr JANSSON (s):

Fra talman! Jag uppskattar den realism som herr Eriksson i Arvika andades i sitt anförande. Han sade ju att efter den här diskussionen kommer vi att ha sUverfemman kvar, och jag tror att det är ett mycket verklighetsnära konstaterande av herr Eriksson.

Finansutskottet har i det här betänkandet haft att behandla tre motioner där det yrkas på att femkronemyntet skall slopas. 1 motionen 377 har man emellertid ett andrahandsyrkande, som går ut på en annan utformning av myntet så att det mera markant skiljer sig från enkronan. Det är ju det yrkandet som finansutskottet har tagit fasta på, och det har också herr Gustavsson i Ängelholm uttryckt sin tacksamhet över. Detta senare yrkande innebär att utskottet yrkar avslag på motionema 123 och 381 och första momentet i motionen 377. Men vi tycker att riksdagen bör ge Kungl. Maj;t sin mening tUl känna i det här sammanhanget — då det gäUer att få femkronemyntet utformat sä att det bhr lättare att hålla reda pä för människoma.

Enhgt beslut 1970 här i riksdagen skaU i nu gällande myntserie ingå ett mynt i valören fem kronor. Skall man slopa femkronemyntet så mäste man ju i konsekvens därmed, ändra myntlagen på denna punkt.

Nu åberopas ju ett utbrett missnöje med femkronan, risker för förväxling osv. Det är möjligt att det är på det sättet; jag vill inte bestrida det. Det här är en fråga som vi.inte pä något sätt från riksdagens sida fär nonchalera, utan vi får försöka göra det bästa möjliga.

Men man kan fråga sig vad orsaken kan vara till denna negativa mställning från allmänhetens sida till det här myntet. Om den enbart skulle bottna i det förhällandet att risken för förväxlingar med enkronan och därmed följande förluster för människorna i penninghanteringen, sä finns det kanske skäl att erinra om att om vi jämför enkronan med femtioöringen, så är enkronans skiUnad gentemot femkronan betydligt större. Samma sak gäller tioöringen i förhållande tiU tjugofemöringen. Detta är ju mynt som vi har hanterat under lång tid, och mig veterligen är det ingen som har krävt att några av dessa mynt skall slopas på grund av att det är risk för förväxlingar.

Sannolikt är det så, som en del remissinstanser säger, att allmänhetens inställning till femkronemyntet är beroende på att det är nytt i förhållande till kronan. Man har inte vant sig vid att hantera myntet

169

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Slopande av femkronemyntet

ännu. Det sägs också att man inte har lärt sig uppmärksamma det nya myntets kännetecken. I andra länder finns ju mynt med ett värde som motsvarar vär femkronas. 1 Frankrike finns femfrancsmynt, i Västtyskland finns ett mynt i värdet 5 DM. I våra nordiska grannländer har ju femkronan varit använd sedan lång tid tillbaka, och där har man inte förmärkt de här bekymren.

Men i de åberopade ländema har man varit mera konsekvent i ett avseende. Man har nämhgen som regel dragit in sedlarna i motsvarande valör samtidigt som man introducerat ifrågavarande mynt. Det förhällandet att femkronesedeln alltjämt trycks och ges ut har väl hos oss medverkat till att femkronan inte har fått den genomslagskraft som man hade väntat sig, att människorna fortfarande kanske har den attityden att man inte viU ha det här myntet. Det är aUtsä ute i alltför begränsad omfattning beroende på att sedeln fortfarande finns kvar.

Herr Eriksson i Arvika åberopade ett yttrande från De blindas förening, och det tycker jag också är mycket intressant. Det framgår att de som har uttalat sig för femkronans behållande anser att femkronans tyngd och storlek och framför allt frånvaron av reffling i kanten har gjort det mycket lätt för dem att skUja den från enkronan. Vad som dessutom är viktigt att framhåUa är att De blindas förening säger att det för dem är betydligt svårare att skilja femkronesedeln från tiokronesedeln.

Efter de sammanvägningar som gjorts i finansutskottet har man kommit fram till att vi bör bibehåUa femkronemyntet. Det bör alltså ha ytterligare en chans. Då får man inte vifta bort de problem som ändå finns, och man får försöka åstadkomma en prägling av myntet som gör att det skiljer sig mer markant från enkronan än tidigare.

Det är i och för sig inte förvånande att introduktionen av ett nytt mynt möter svårigheter bara genom det förhållandet att det är nytt. Det framstår enhgt utskottets mening som uppenbart att femkronemynt för framtiden kommer att vara ett naturligt inslag i vår penninghantering. Mot bakgrand av dessa synpunkter och inte minst med tanke på vad De bhndas förening har anfört i sitt remissvar ter det sig naturligare för finansutskottet att man drar in femkronesedeln än att man drar in femkronemyntet. Sedan bör det ankomma på Kungl. Maj:t att pröva pä vilket sätt man skall vidta åtgärder för att göra det lättare att skilja femkronan från enkronan och därmed eliminera de risker för förväxlingar som eventuellt finns.

Det bör alltså vara möjhgt att åstadkomma en annan prägling av myntet utan att behöva ändra dess vikt och volym - och utan, fru talman, att myntet kommer att påminna om en uniformsknapp från kungl. hovstallet eller en danspollett från Gröna lund, som Svenska numismatiska föreningen uttryckt sig i en skrivelse till finansutskottet.

Jag yrkar, fru talman, bifaU tUl finansutskottets hemstäUan på samtliga punkter.

170

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Fru talman! Paul Jansson säger att om vi drar in femkronesedeln kommer vi att få en annan användning för silverfemman —då kommer den att bh mera attraktiv. Ja, jag sade i mitt anförande att om man har

den inställningen att man inte skall ta hänsyn till vad människorna själva tycker utan vill pådyvla dem och tvinga dem att använda ett mynt som de är motståndare tUl, sä är det klart att man skall göra så som Paul Jansson säger. Jag tycker emellertid att man skall lyssna till de remissinstanser som så klart och förödande har sagt att motionärerna har rätt på den här punkten.

Paul Jansson lämnade inte någon kommentar till att jag var förvånad över att man i utskottet har gjort en sädan gradering av remissinstansema som man har gjort. Man har plockat ut två remissinstanser som är negativa tUl motionerna och sagt att detta är tunga och centrala remissinstanser. Men alla de andra, som har kontakt med aUmänheten och som också har byggt under sina svar med direkta uttalanden frän medborgarna, har man givit en sämre gradering.

När Paul Jansson säger att han inte sett nägon motion om att vi skall ta bort enkronan eller femtioöringen, så är det väl ändå att gä litet väl längt. Jag tror, Paul Jansson, att om vi går ut och frågar folk kommer inte minst äldre människor att säga att det är förfärhgt svårt att håUa isär femkronan och enkronan — mycket svårare än att skilja på femtioöringen och enkronan. På den punkten kan vi väl ändå vara helt överens.

Paul Jansson citerade ur ett brev som utskottet fått från Svenska numismatiska föreningen — ett brev som ni har tagit in ganska mycket av i ert betänkande. Det gjorde att jag kom att tänka på att en kamrat här i kammaren, som är medlem i denna förening, sade tiU mig när jag hade hålht mitt första anförande; Du använde fel ord om femkronan — det är ingen sUverfemma, det är ett nödmynt.

Nr 132

Onsdagen den 14 november 1973

Slopande av femkronemyntet

Herr JANSSON (s);

Fru talman! Jag vet inte om man kan säga att det har gjorts någon speciell värdering av remissinstanserna, som herr Eriksson i Arvika vill göra gäUande, sä att man har sorterat dem pä nägot särskilt sätt. Men det är ju ganska klart när de penningvärdande myndighetema, som vi här åberopat, har uttalat sig på detta sätt, sä finns det skäl för finansutskottet att påpeka detta i sitt betänkande.

Herr Eriksson i Arvika ironiserade över att man skulle dra in femman och därmed påtvinga människorna ett mynt som de inte vill ha. Hur kan herr Eriksson i Arvika vara så säker på det? Det är som jag sade, att i andra länder där man har infört ett mynt av den här valören, har man som konsekvens av detta dragit in sedeln i motsvarande valör. Det har visat sig fungera, och jag förstår inte varför det inte skulle fungera i det här landet också.

Vidare har jag inte pä något sätt försökt att nonchalera de svårigheter som här kan möta. Jag har sagt att vi skall vidta alla tänkbara åtgärder för att se till att myntet så mycket som möjligt skiljer sig frän enkronan.

Slutligen vet jag inte om herr Eriksson i Arvika under sina auktioner någonsin säljer saker så billigt som för 5 kronor och om han då upplever nägra speciella svårigheter med femkronemyntet. Men i De blindas förening har man funnit att här är ett mynt som de har lätt att skilja från andra mynt. Det är bara till att känna efter på myntkanten herr Eriksson. Den är slät på femkronan men rafflad på enkronan. Och när de blinda

171

Nr 132

Onsdagen den

14 november 1973

Slopande av femkronemyntet

tydhgen upplever som positivt att ha detta mynt tycker jag att vi andra här i landet, som har förmånen att ha alla våra sinnen i behåU och i funktion, också bör kunna klara att skilja enkronan frän femkronan. Fru talman! Jag vidhåUer mitt yrkande.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp);

Fru talman! Herr Jansson frågade vad jag har för stöd för uppfatttungen att människor här påtvingas ett mynt som de inte vill ha och som de endast motvilligt tar emot. Jag blev alldeles förskräckt, när jag hörde en ledamot av finansutskottet stäUa den frågan. Det är ju bara att läsa vad remissinstans efter remissinstans har skrivit! De har sagt precis samma sak, nämhgen att människorna är mycket ovilhga att ta emot denna femkrona. Och att myntet påstås vara attraktivt i andra länder är inget bevis på motsatsen. Där har man tydhgen gjort på precis samma sätt som herr Jansson nu rekommenderar att vi skall göra, alltså att dra in en sedel och behålla myntet.

TUl sist är jag också förvånad över att herr Jansson inte medger att utskottet har gjort en gradering av remissinstansema. Det står ju klart och tydUgt i betänkandet, s. 7, sista stycket. Efter att ha talat om myntverket som remissinstans skriver utskottet: "Inte heller den andra av de två

centrala remissinstanserna, fullmäktige i riksbanken, anser ." Där

har alltså utskottet skiljt ut två remissinstanser.

Herr Jansson säger nu att dessa är de penningvårdande remissinstanserna, men skaU man inte ta samma hänsyn och sätta samma värde pä de penninghanterande remissinstansemas uppfattning — i synnerhet som de har byggt under sina svar genom kontakter med allmänheten?

Herr JANSSON (s):

Fru talman! Hur kan herr Eriksson i Arvika vara sä säker pä att svenska folket fortfarande kommer att vara negativt till femkronan om myntet får en bättre prägel — som vi hela tiden har talat om och föreslagit - och om vi samtidigt är konsekventa och drar in femkronesedeln, som man i De blindas förening har så stora svårigheter att handskas med? Herr Eriksson sade ju att vi skall ta stor hänsyn till medlemmarna i handikappgrupperna, och det är högst betydelsefullt om en blind medborgare växlar fel och förlorar hela 5 kronor, därför att sedlarna är så hka tiU storleken.

Jag hävdar alltjämt, att om vi gör vad vi kan i sammanhanget och Kungl. Maj:t får i uppdrag av riksdagen att pröva på vilket sätt femkronan skaU utformas i fortsättningen, så vållar vi ingen riksolycka om vi förfar som man gjort i andra länder, alltså samtidigt drar in femkronesedeln. Där kommer också omloppstiden in i bilden och de kostnader som sammanhänger med den. Det har ju visat sig bli betydligt billigare att ha ett mynt i cirkulation än att ha en sedel. Det är också en synpunkt i sammanhanget.

Överläggningen var härmed slutad.

172

Utskottets hemställan bifölls.

Pä förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta Nr 132 behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan till kl. 19.30. Onsdaeen den

14 november 1973

§ 14 Interpellation nr 153 om en uppmjukning av reglema om skattetillägg

Ordet lämnades på begäran till

Herr OLSSON i Edane (s), som yttrade:

Fru talman! Systemet med skattetillägg — avsett att få till stånd en bättre deklarationsmoral och ett enklare förfarande vid faststäUande av påföljd vid brister i deklaration — är självfallet tillfredsställande och berättigat.

Tyvärr drabbar sanktionen i stor utsträckning människor, som varken kan eller har någon tanke på att undanhåUa inkomster frän beskattning, och ofta i sä hög grad att det kan te sig stötande för rättsmedvetandet. Jag syftar här pä löntagare och förtidspensionärer beträffande vilka nära nog hundraprocentig kontroll kan ske av inkomster genom ett väl utbyggt system med kontrolluppgifter och käUskatteavdrag.

Genom olyckliga omständigheter - "vända på siffrorna", misstolkning och bristande erfarenhet över huvud taget - kan en till synes bagatellartad förseelse medföra sådana ekonomiska konsekvenser att de menhgt kan undergräva en persons ekonomi för lång tid framåt.

Låt mig ange ett exempel från Säffle fögderi i Värmland:

En skattskyldig i 60-ärsåldern med en inkomst av cirka 30 000 kronor, "utslagen pä arbetsmarknaden", erhöll från ett försäkringsbolag i slutet av år 1972 19 000 kronor enligt egen uppgift avsett för kommande pensionering. Beloppet utkvitterades de första dagarna i januari 1973 och den skattskyldige räknade med att ersättningen inte skulle upptas i deklarationen förrän år 1974. Eftersom beloppet var tillgängligt för lyftning under beskattningsåret upptog taxeringsnämnden detsamma för taxering ovanpå den skattskyldiges ordinarie inkomst, varefter skattetUlägg enligt gällande regler pä nära 6 000 kronor påfördes.

Det kan ifrågasättas om straffavgiften stär i rimlig proportion till arten av den förseelse som här refererats. Nägon möjlighet för lokala skattemyndigheten att inom ramen för anvisningar pä området medge befrielse från skattetillägg synes inte föreligga i ett fall som detta.

Ett annat relevant faU härrör sig frän Arvika fögderi i Värmland, där en skattskyldig person i sin deklaration redovisat inkomst från Arvika kommun med 25 611 kronor. Enligt föreliggande kontrolluppgifter har emellertid inkomsterna uppgått till 26 611 kronor. Den skattskyldige förnekar på det bestämdaste något försök till skattefusk, och kan inte ge nägon annan förklaring till felräknmgen än att han drabbats av sifferblindhet. Kommunens taxeringsnämnd observerade inte felet, vilket däremot taxeringsintendenten hos länsstyrelsens skatteavdelning i Värmland gjorde, och den sistnämnde hemställer nu att den skattskyldige påföres skattetillägg enligt 116 a § första stycket TF beräknat på ett underlag av I 000 kronor,

I bestämmelserna om förseningsavgifter och skattetillägg (116 a- ''-

Nr 132 116 j § § taxeringsförordningen, SFS 1971 ;399) heter det:

Onsdaeen den Skattetillägg utgår ej om awikelse innebär rättelse av uppenbar

14 november 1973 felräkning eller misskrivning, om avvikelsen avser bedömning av i

-------------------- skriftligt meddelande framställt yrkande och avvikelsen inte gäller

uppgift i sak eller om skattskyldig friviUigt rättat oriktig uppgift.

Ringa belopp. Understiger det belopp, som tiU följd av felaktighet eUer underlätenhet undandragits vid inkomsttaxeringen 1 000 kronor utöver skattefritt belopp, bör som regel skattetillägg ej påföras.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts torde det kunna ifrågasättas om inte en uppmjukning av anvisningarna om skattetillägg borde ske i sådana fall där det finns praktiskt taget hundraprocentig garanti för att inkomster kommer att taxeras till fulla belopp genom de kontrolluppgifter som lämnas.

Även om full befrielse från skattetillägg inte är motiverad för slarv från den skattskyldiges sida, borde dock förseelser i form av misskrivning, feltolkning och missförstånd medföra skattetillägg inom ramen för en rimhg nivå. Ett tänkbart sätt vore att införa bestämmelser som möjliggör jämkade skattetillägg.

Så något om pensionärerna.

Det fömtsätts i handledningen att den skattskyldige skall ha fyUt 67 år — och alltså uppbära folkpension - för att befrielse från skattetillägg skall kunna medges. Det kan ifrågasättas om inte anvisningarna om befrielse även borde utsträckas och omfatta även den som uppbär förtidspension. Sådan person bevUjas ju i regel pension som en följd av fysisk eUer psykisk svaghet.

Om en skattskyldig med förtidspension är berättigad till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, borde detta kunna medföra befrielse också från skattetiUägg. Det måste anses olyckligt att belasta denna kategori med skattetillägg, dä personer varom här är fråga i regel har svag ekonomi.

Med hänvisning tiU vad som anförts hemställer jag om kammarens medgivande att till herr finansministern stäUa följande fråga:

Är statsrådet beredd att medverka till en uppmjukning av anvisningarna om skattetillägg som rör fall där det kan anses som uppenbart att den skattskyldiges förseelse består i misskrivning, feltolkning eller missförstånd?

Denna anhållan bordlades.

§ 15 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

TUl riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet från riksdagsarbetet under tiden den 19-24 november för deltagande i Förenta nationernas generalförsamlings tjugoåttonde ordinarie möte i New York. Stockholm den 14 november 1973 Ingemund Bengtsson

174 Kammaren biföll denna ansökan.

§ 16 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 196 med Nr 132
förslag tUl lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m. Onsdagen den

14 november 1973

§ 17 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 299 Herr Petersson i Röstänga (fp) till herr utbildningsministern angående lämpligheten av fingerade nyhetsutsändningar i radio och TV: Anser statsrådet att det är lämpligt att fingerade nyhetsutsändningar om tänkbara dramatiska katastrofer utsändes av massmedia?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 17.46.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1973:132 Onsdagen den 14 november

Riksdagens protokoll 1973:132