Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:123

Onsdagen den

31 oktober 1973
Onsdagen den 31 oktober

Kl. 10.00 Alkoholpoli-

tiska frågor

§ 1 Val av fullmäktig jämte suppleant i riksbanken

Företogs val av en fullmäktig i riksbanken jämte en suppleant.

Herr TALMANNEN yttrade;

Det på föredragningsUstan upptagna valet är föranlett av att riksbankschefen Per Äsbrink har avsagt sig uppdraget som fuUmäktig i riksbanken.

Valet avser återstående del av valperioden 1972-1975. Vid valet tiUämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär att valet skaU förrättas med slutna sedlar.

EnUgt ett tiU kammaren inkommet protokoUsutdrag har valberedningen till ny fuUmäktig i riksbanken föreslagit herr Wickman och tiU personlig suppleant för honom LO:s ordförande herr Gunnar NUsson.

Kammaren utsåg för återstående del av valperioden 1972-1975 tUl

fullmäktig

herr Wickman, H. Krister

suppleant (för herr Wickman)

herr Nilsson, Gunnar E., LO:s ordförande

§ 2 Justerades protokollet för den 23 innevarande månad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 2022 och 2023 tUl försvarsutskottet, nr 2024-2036 tUl inrikesutskottet, nr 2037 och 2038 tUl försvarsutskottet, nr 2039-2050 tUl socialutskottet, nr 2051-2055 tUl lagutskottet, nr 2056 och 2057 tUl jordbruksutskottet, nr 2058-2060 tUl trafikutskottet, nr 2061-2067 till socialförsäkringsutskottet, nr 2068-2070 till näringsutskottet, nr 2071 och 2072 tUl trafikutskottet samt nr 2073 till finansutskottet.

§ 4 Föredrogs och bifölls interpeUationsframställningama nr 137 — 140.

§ 5 Alkoholpolitiska frågor

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 45 i anledning av motioner
beträffande alkoholpolitiska frågor. 21

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpolitiska frågor

I detta betänkande behandlades motionerna

1973:125 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Pettersson i Röstänga

(fp),

1973:132 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Hamrin (fp), 1973:133 av herr Levin (fp), 1973 ;245 av herr Helén m. fl. (fp), 1973:253 av herr Nilsson i Agnas (m), 1973:261 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp), 1973:400 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp, c, m), 1973:401 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp, c, m), 1973:575 av herr Israelsson m. fl. (vpk) vari hemställts

1. att riksdagen uttalade sig för överförande av bryggerinäringen i statens ägo och hemställde hos regeringen om härför erforderlig utredning samt framläggande av förslag om övertagande,

2. att riksdagen beslutade om införande av förbud mot reklam i varje form för alkoholhaltiga drycker och hos regeringen gjorde hemställan om erforderlig lagtext,

1973:576 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), 1973:592 av herr Wennerfors (m) och fru Sundberg (m), 1973:593 av herr Westberg i Ljusdal (fp), 1973:594 av herrar Wikström (fp) och Hamrin (fp), 1973 :894 av herrar Stålhammar (fp) och Olsson i KU (fp), 1973:1011 av herr Carishamre m. fl. (m) samt 1973 ;1042 av herrar Levin (fp) och Taube (fp).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå

1. moticmen 1973:125

2. motionen 1973:132

3. motionen 1973:133

4. motionen 1973:245

5. motionen 1973:253

6. motionen 1973:261

7. motionen 1973:400

8. motionen 1973:401

9. motionen 1973:575

10. motionen 1973:576

11. motionen 1973:592

12. motionen 1973:593

13. motionen 1973:594

14. motionen 1973:894

15. motionen 1973:1011

16. motionen 1973:1042.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c);

Herr talman! Bara några fä ord, när vi behandlar detta betänkande.

Det är många som är besvikna i dag över att vi inte får den debatt och det beslut som skulle innebära ett krafttag för att komma till rätta med vårt lands största problem. Alkoholproblemet är värt största problem, och den alkoholpolitik som har bedrivits är ett allvarligt misstag. Jag skaU

be att fä citera några ord av en känd nykterhetsledare; "Den

förda alkoholpohtiken är ett av detta sekels allvarligaste politiska misstag, som det tyvärr kommer att ta decennier att rätta tiU. Alkoholmissbruket våUar samhället kostnader och förluster som uppgår till flera mUjarder kronor, även om någon exakt beräkning inte är möjlig att utföra. Samtidigt måste man komma Uiåg att många av alkoholens skadeverkningar över huvud inte går att skatta i ekonomiska termer. Den som i en mansålder arbetat med alkoholskadade medmänniskor och deras anförvanter vet att detta tyvärr är aUtför sant. Bakom det statistiska materialet döljer sig mänskliga tragedier av oanad omfattning."

Vi har fått vänta och vänta på den alkoholpolitiska utredningen, och under tiden har spriten skördat aUt flera offer. Nu har uppgifter kommit fram om att utredningen tänker föreslå ett nytt svenskt folköl. Låt oss säga ifrån med skärpa att det inte är ett svenskt folköl vi behöver utan svensk folknykterhet. Ge oss en måltidsdryck som man kan använda utan att bh en säkerhetsrisk när man sedan sätter sig i bUen!

Vi säger tiU de sex i alkoholpolitiska utredningen som man sade i TV i går kväll när man redovisade hur stor andel spriten har i de mänga singelolyckorna; Nej tack! Jag kör bil.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpolitiska frågor

I detta anförande instämde herr Börjesson i Falköping (c).

Herr NILSSON i Agnas (m);

Herr talman! Också jag viU med några få ord beklaga att alkoholpohtiska utredningens slutbetänkande gäng efter gång skjutits på framtiden. Vi talade i debatten om meUanölet om att betänkandet ganska säkert skulle förehgga i höst. Nu ser vi faktiskt inga möjligheter att frågan skaU kunna komma upp i riksdagen förrän möjligen tidigast i slutet av nästa är. Däråt är nu ingenting att göra.

I början av året väckte vi motioner i dessa frågor, bl. a. motionerna 253 och 400. Vi tog där också upp ordningen pä gator och torg, bl. a. det förhållandet att man inte kan passera Sergels Torg, centralstationen och andra offentliga platser utan att mötas av och se spåren från människors bruk av starka drycker. Jag skaU erkänna att en förbättring tycks ha inträtt då det gäUer Storstockholms centrala delar, och det är en glädje att konstatera detta. Men det är ju ändå bara så att, såsom det framhållits, missförhållandena flyttats tiU andra platser.

Utskottet påpekar att det inte finns någon central stadga eUer ordning som reglerar dessa förhåUanden utan att de måste regleras genom kommunala bestämmelser. Jag tycker att det är bra att utskottet har skrivit på s. 14 följande som svar på min motion; "Utskottet anser sig kunna föratsätta att APU vid sin behandhng av frågorna rörande de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden i vederbörlig mån beaktar de synpunkter motionärerna anfört." Ätt sä sker är det minsta man kan begära.

Ätt jag begärt ordet beror tUl stor del på att jag lUcsom herr Johansson i Skärstad är upprörd över användningen av beteckningen "folköl". Jag har just nu i min hand en ledare från gårdagen i en av de stora tidningama, som rent av har överskriften "Folkölet". Det som gör mig så upprörd i artikeln är att man skriver i vi-form. Det heter t. ex.: Skall vi

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpolitiska frågor

begåvas med ett folköl? Tidningen är visserligen kritisk mot folkölet -det kaUas aUtför svagt och intetsägande. Men ändå talar man hela tiden om "oss" och om "vi", som om alla svenskar behöver öl.

Man säger vidare att ett accepterande av ett sådant öl skulle vara att godta en kompromiss av sämsta märke. AUa svenskar behöver en måltidsdryck och behöver dricka när de är törstiga. Men det finns vatten, mjölk, juicer och andra underbara och hälsosamma drycker. Varför skall vi dä i stället stiälpa i oss gift i form av alkohol?

Jag tycker att vi som är ansvariga i olika politiska församlingar i Sverige skulle föregå med gott exempel här. Framför allt skulle vi personligen uttala vär övertygelse om att man inte behöver alkohol för att leva och att svenska folket inte är ett öldrickande folk.

Får jag ge en liten Ulustration? I september var jag på resa med ett flygplan som gick tUl Afrika, och jag kom att sitta bredvid en fransk finansman. När det serverades sprit uttryckte han sin förvåning över att jag inte viUe ha någonting. "Det här är gott", sade han och frågade om jag var skandinav. Jag sade att jag var svensk. Då kom hans reflexioner: "Jag har rest mycket - det tUlhör mitt yrke — och jag känner mycket väl tiU Sverige och Skandinavien. Ni är den förste svensk jag har träffat som har tackat nej tiU sprit." Jag svarade: "Det är mänga svenskar som inte dricker sprit." - "Men kan det vara möjligt?" undrade han. - "Ja, t. o. m. i riksdagen finns det minst ett hundratal ledamöter som är absolutister." Dä påstod han att jag var ute för att skönmåla Sverige.

Nu säger tidningen i den här ledaren att i Sverige har vi fått ett dåligt rykte, men vi är bättre än vårt rykte. Det är troligt, i vissa faU, men att vi skuUe mynta ett sådant ord som folköl — underförstått: Sverige har ett öl som nästan alla dricker — ber jag att få avböja. Jag hoppas att ordet försvinner snabbast möjhgt. Kalla ölet vad som helst, kalla det Svenska Dagbladets öl eller någonting annat - men kalla det inte folköl!

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I vpk-motionen 1973:575, som behandlas i förevarande betänkande frän skatteutskottet, yrkas dels på överförande av bryggerinäringen i statens ägo, dels pä införande av förbud mot reklam i varje form för alkoholhaltiga drycker.

Jag viU först i korthet framlägga den drog- och alkoholpolitiska syn som är bakgrunden till motionsyrkandena och slutligen lämna korta motiveringar tiU själva yrkandena. Jag vUl redan inledningsvis betona att det inte är fräga om att söka håUa någon sorts moralpredikan utan om att så sakligt som möjligt analysera de bakomliggande problem som föranlett motionens tiUkomst.

Även om motionsyrkandena hänför sig till åtgärder mot alkoholhaltiga drycker, sä kommer jag här ofta att använda mig av begreppet droger. Härigenom viU jag markera att vi har inte bara ett alkoholproblem utan också problem med andra beroendeframkaUande medel. Vi har att göra med en hel skala av medel från opiaterna över alkoholhaltiga drycker och vissa sömnmedel och lugnande medel ned tUl vanlig tobak. Gör man detta klart för sig, sä bhr det möjligt att pä ett mera nyanserat sätt ta ställning till frågan om införande av restriktioner.

Då man försöker analysera drogproblemen och de orsakssammanhang som ligger bakom dem tror jag det är viktigt att göra klart för sig, att här möter vi inte nägra enkla problem utan verkligt komplexa problem, vilkas lösning kräver långsikliga åtgärder som bygger pä en verklighetsanknuten och riktig analys.

Om man studerar drog- och alkoholdebatten, kan man då urskilja nägra ideologier i denna debatt? Ja, det tror jag att man kan. Jag har för min del kunnat skönja tvä riktningar, dels den alkoholliberala och dels den helnyktra.

Den alkohoUiberala ideologin har jag uppfattat så att den inte anser alkoholbruket i sig skadligt. Vad man vill komma åt är det man kallar missbmk, och skadorna som följer. Målet är ett alkoholskadefritt samhäUe. Det man betraktar som missbruk anses bero på bakomliggande sociala faktorer. Inriktningen blir dä att söka komma ät negativa sociala faktorer, som anses leda tUl missbruk, och inte att angripa själva alkoholkonsumtionen. I termen missbrak ligger ju också betydelsen att det kan förekomma ett godtagbart bruk som inte leder tUl skador.

Vad sedan gäUer den helnyktra ideologin har jag uppfattat den så att den fördömer aUt bruk av alkohol och att dess mål är ett alkoholfritt samhälle. Företrädarna för denna syn viU, i motsats tiU alkohoUibera-lerna, ha långtgående restriktioner kring alkoholen.

Jag viU här i korthet ta upp båda dessa synsätt till granskning. Om vi först går igenom den alkoholliberala synen så är jag av den meningen att vad som kaUas för missbruk inte bara beror på bakomliggande negativa sociala faktorer, även om dessa spelar en betydande roll. Av dem som börjar bruka alkohol gör inte aUa detta för att fly från upplevelsen av problem, utan därför att de tycker sig genom alkoholen få visserligen kortvariga men i alla fall positiva upplevelser. Även dessa personer kan komma i beroende av medlet. Det är självklart positivt att förbättra människornas sociala bakgrundsmUjö, men det löser inte hela problemet. Åtgärder mäste också sättas in mot själva medlet som sådant. Det mäste göras klart att den alkoholliberala tesen "frihet under ansvar" inte häller. Det handlar inte om ett verkligt fritt val meUan bruk och icke bruk; den mycket starka alkoholtraditionens påverkan tUl förmån för bruk är i valsituationen överväldigande stark.

Om vi sedan övergår tiU att granska helnykterhetsideologin, så anser jag inte heUer denna invändningsfri i dagens samhäUe. Betraktelsesättet leder lätt tUl att söka lösningen enbart hos den enskUda människan och dennas beteende. En moraliserande inställning tUl alkoholbrukare ligger också nära tUl hands. Helnykterhetstanken som sådan är självfallet bra, men den är inte tUlräckhg. Den kan också leda tUl att frågan om bruk eUer icke bruk görs tUl en privatsak för individen, lösryckt ur sitt sociala sammanhang. Det personliga beteendet i denna fråga - särskUt då det gäller personer i opinionsbUdande stäUning; och till dem får vi väl räkna riksdagsledamöterna - måste i stället ses i ett socialt sammanhang. Vederbörande måste vid vaqe tillfäUe, dä det gäller att ta ställning tUl bruk av alkohol eller ej i offentliga sammanhang, fråga sig hur hans beteende kan påverka andra människor. Han måste fråga sig om han bidrar tUl att förstärka eUer försvaga den mycket starka alkoholtraditio-

Nrl23

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpolitiska frågor

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpolitiska frågor

nen i detta land. Att verkligen försvaga denna manifesta tradition är en av alkoholpolitikens viktigaste strategiska uppgifter. Det räcker således inte med ett individueUt, snävt och restriktivt, ibland kanske moraliserande helnykterhetstänkande. Ett dyhkt ensidigt betraktelsesätt kan också leda tiU att restriktioner införs som inte har stöd hos den breda aUmänheten och då skapar ett motstånd hos denna aUmänhet mot restriktioner som sådana. Jag vill hävda den meningen beträffande restriktioner när det gäller tiUhandahållandet av alkoholdrycker, att sädana restriktioner kan accepteras endast då de är motiverade av solidaritetsskäl, har förankring bland folket och är tUlfälligt nödvändiga med hänsyn tUl hela samhälls-koUektivet. Huvudinriktningen måste vara att den totala konsumtionen skall mmska.

Med detta, herr talman, har jag sagt något om hur jag ser på bakgrunden tUl de förevarande motionsyrkandena. Jag skaU nu övergå tUl att kort motivera just dessa.

Vill man följa huvudhnjen att försvaga och sluthgen krossa alkoholtraditionen, en målsättning som endast kan uppnås på läng sikt, måste man söka hkvidera aU marknadsföring i form av reklam för alkoholdrycker. Enda sättet att effektivt stoppa dylik reklam är att ingripa med lagstiftning. Marknadsföring för att öka konsumtionen av mellanöl är särskilt skadlig eftersom den appeUerar tiU i första hand ungdom i känsliga åldrar.

En annan faktor som mäste angripas i detta sammanhang är bakomhggande ekonomiska vinstintressen. Svensk alkoholpolitik har också i betydande utsträckning präglats av en bestämd vilja att i möjligaste mån eliminera privata vinstintressen inom alkoholhanteringen. Detta gäller emellertid endast den hantering som avser rusdrycker, ett begrepp sorn inte innefattar mellanölet. Erfarenheten har visat att meUanölet kan fungera som msdryck om tiUräckliga mängder förtärs. Risken för alkoholskador, då meUanöl används som berusningsmedel, mäste bedömas som större än om starksprit används för samma ändamål. Det är nämUgen nödvändigt att förtära dubbelt så stor mängd ren alkohol i form av meUanöl för att uppnå samma påverkan som med starksprit. De skäl som talat för och lett till att tillverkning och distribution av starksprit sker genom samhällets försorg talar följaktligen också för att bryggerinäringen borde ligga under samhäUet. Det är inte obetydhga vinstintressen som då skulle elimineras. Att, som skedde i samband med beslutet 1972 om meUanölet, hävda statsfinansieUa och sysselsättningsmässiga skäl för att upprätthäUa en hög mellanölskonsumtion mäste avvisas som förkastligt.

Det går att tUlverka goda drycker som inte är skadliga, och samhäUet måste kunna bereda sysselsättning med mera konstruktiva uppgifter än tiUverkning av skadliga alkoholdrycker.

Att förbjuda alkoholreklam och överföra bryggerinäringen i statens ägo löser givetvis inte alkoholproblemet, men åtgärderna utgör viktiga steg i en medveten långsiktig strävan att bryta alkoholtraditionen och minska den totala alkoholkonsumtionen i Sverige.

Detta är viktiga delkrav, som visserligen alkoholpolitiska utredningen har att överväga men som kommer att hävdas oberoende av vad denna

utredning kommer att föreslå. Jag hävdar för min del att riksdagen mycket väl kan ta stäUning i princip i dessa två frågor utan att alkoholpolitiska utredningens slutbetänkande behöver avvaktas.

Herr talman! Jag vUl slutligen yrka bifaU tiU yrkande nr 1 i motionen 575 år 1973 om bryggerinäringens överförande i statens ägo. Dessutom vUl jag yrka bifall tUl det yrkande som kommer att delas ut tUl 'Kammarens ledamöter i anslutning tiU motionen 575 och som är av följande lydelse;

att riksdagen hos Kungl. Maj;t hemstäUer om förslag tiU lagstiftning om förbud mot reklam i varje form för alkoholhaltiga drycker.

Genom detta förfarande ges ledamöterna tUlfälle att ta stäUning tUl dessa tvä delkrav vart för sig.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpohtiska frågor

Herr ÅKERLIND (m);

Herr talman! I skatteutskottets förevarande betänkande nr 45 föresläs med hänvisning tUl alkoholpolitiska utredningen att vi inte heUer i år skall fatta beslut i de alkoholpohtiska frågorna, och man förutsätter att det arbete som utredningen håUer på med snart skall vara avslutat. Ja, det har vi förutsatt i flera år. Vi har hoppats på ett snabbt ställningstagande. Men om uppgifterna i pressen rörande alkoholpolitiska utredningens kommande förslag är riktiga, så undrar jag om det är så värst mycket att vänta på. Ett s. k. folköl med ett populärt namn och med en obetydligt lägre alkoholhalt än meUanölets torde inte göra saken så mycket bättre, såvida utredningen inte dessutom har andra verkhgt goda förslag i bakfickan. Det hoppas jag att utredningen har.

Jag instämmer i vad som sagts tidigare, att det inte är ett folköl vi behöver utan folknykterhet. Men när det nu inte har avgivits någon reservation till utskottets betänkande är det väl hopplöst att nu få kammaren med på ett yrkande om bifall tUl något motionsyrkande, och bara därför skall jag avstå frän att yrka bifall tUl någon motion. Men jag vUl klart ha sagt ifrån att det ständiga förhalandet av dessa frågor är djupt olustigt. Alkoholbruket i vårt land är vårt största sociala problem. Närmare hälften av trafikolyckorna, en mycket stor del av drunknings-olyckorna, minst 10 procent av de snabbt stigande sjukvårdskostnaderna och en stor del av socialhjälpskostnaderna är nägra konsekvenser av alkoholbruket.

TiU detta kommer sedan aUt personUgt lidande för de inblandade, kanske framför aUt för de närmast anhöriga. Vi får mte blunda för problemet. Alkoholbruket mäste minskas. Därför hoppas jag verkhgen att vi under nästa år skaU kunna fatta beslut med sädan verkan att vi inte blir besvikna då också. Det får inte vara så att kärleken tiU alkoholen är starkare än kärleken till medmänniskorna.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr talman! Bara ett par randanmärkningar i all korthet.

Jag har många gånger i riksdagen förklarat mig vara en övertygad anhängare av heltäckande lösningar inom alkoholpohtiken, som ju omfattar en rad komplicerade delproblem. MeUanölsfrågan exempelvis bör därför ses i sitt sammanhang med andra alkoholpolitiska problem och

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpohtiska frågor

hur de löses.

Det kan emellertid uppstå allvariigt otiUfredsställande förhållanden inom ett specifikt alkoholpolitiskt avsnitt, då deUösningar och särbehand-Ung av just dessa förhållanden kan vara nödvändiga. Ett sådant problem är det som redan har berörts här, aUtså meUanölsproblemet. Jag skall dock inte gä in närmare på det nu.

Jag viU bara vid detta tUlfäUe uttala min förvåning över skatteutskottets optimism — för att inte säga överoptimism - när utskottet har gjort upp sm tidtabeU för hur en mer heltäckande alkoholpolitisk reform bör kunna komma tUl prövning här i riksdagen. Trycklov, herr talman, är inte detsamma som en färdigtryckt produkt. Redan alkoholpolitiska utredningens betänkande kan fördröjas — det mser var och en som vet hur kontroversieUa de alkoholpohtiska problemen är, då man på allvar böqar ta itu med att försöka lösa dem. Det finns tecken som tyder på att det finns risk för en betydande fördröjning. Jag var så sent som i måndags i kontakt med utredningen. Det visade sig att utredningen i en rad frågor ännu inte gjort några ställningstaganden. Ett trycklov är en sak - ett färdigt betänkande är en annan.

Men anta att tidtabeUen i skatteutskottets betänkande håller så längt att alkoholpohtiska utredningens betänkande verkhgen avges första kvartalet 1974. Det bhr säkerligen ett mycket kontroversieUt betänkande, och det måste av det skälet rimhgen bli föremål för en relativt lång remissbehandling. Redan bedömningen att remissvaren skaU kunna finnas .samlade tiU nästa sommar är optimistisk. Sedan skuUe arbetet med propositionen vidta och propositionen därefter föreläggas 1974 års höstriksdag. Jag tror inte att det aren realistisk bedömning. Remissmaterialet blir säkerligen mycket digert. Här finns mängder av detaljproblem som i många faU är känsloladdat kontroversiella och svårtacklade och som därmed kräver mera tid vid propositionsskrivandet än några korta höstmånader. Och propositionen kan ju inte rimligen läggas på riksdagens bord i december månad; riksdagen skall väl också ha en viss tid pä sig att handlägga ett sä stort och omfattande ärende som det här mäste bli.

Jag har på detta sätt bara önskat markera min uppfattning att några snabba resultat av alkoholpohtiska utredningens arbete knappast kan väntas och att skatteutskottets tidtabell med aU sannolikhet inte håUer. Skulle den mot min förmodan hälla är det klart att det ger anledning tUl tiUfredsställelse.

Jag skall gärna tUlfoga att jag tycker att skatteutskottets betänkande är ett läsvärt och högst informativt aktstycke.

Bara dock en liten anmärkning i kanten viU jag tillfoga. På s. 8 meddelas rörande alkoholpolitikens organisation: "De centrala myndigheter och organisationer som närmast har intresse av alkoholförhåUandenas utveckling i landet har etablerat samarbete på detta område genom Samarbetsnämnden i alkoholfrågan. I nämnden finns företrädare för RSV, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen och statens ungdomsråd samt för alkoholforskningen, nykterhetsrörelsen och idrotten. Vidare ingår representanter för produktion och distribution på alkoholmarknaden och för de där anstäUdas fackförbund." Det finns verkligen, herr talman, en sådan nämnd - men bara på papperet. Den

saknar för närvarande vaqe alkoholpohtisk betydelse. Nämnden har inte sammanträtt pä mycket länge, fastän det funnits åtskUliga anledningar därtill, inte mmst utbyte av information meUan de i nämnden ingående representanterna för olika intressen på detta område.

Vad alkoholreklamen beträffar - herr Israelsson berörde den och ställde ett yrkande om den - är det som bekant sä, att en grundlagsändring är på gäng för att möjhggöra en lagstiftning bl. a. mot alkoholreklam och reklam för andra folkgifter.

I ärendets nuvarande läge när det gäUer de alkoholpolitiska reformerna avstår jag, herr talman, från att stäUa något särskUt yrkande.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpolitiska frågor

Herr BRANDT (s);

Herr talman! Som framgår av skatteutskottets betänkande är detta enhälligt. Det betyder ingalunda att ledamöterna är helt ense i denna kontroversieUa fråga. Anledningen tUl att betänkandet är enhäUigt är att utskottet inte har velat fördröja APU-utredningen. Även om det, som herr Wiklund i Stockholm här säger, är risk för att det bhr en fördröjning är det ändå obestridligt att utredningen nu är i ett slutskede. Alla i utskottet — oavsett vUken instäUning vi har i den här frågan — var övertygade om att vi skulle fördröja ett betänkande frän utredningen ännu mer om vi skuUe ha brutit ut något, tUlstyrkt några motionsyrkanden eUer vidarebefordrat motioner tUl utredningen.

Detta är kort och gott vad hela utskottsbetänkandet grundar sig på. Vi har inte bundit utredningen på något sätt, vi har inte tagit ställning. Vi har bara en förhoppning att det skall läggas fram ett förslag så snart som möjligt. Även de yrkanden som herr Israelsson har stäUt här behandlas redan av utredningen. Den har sysslat med de problemen, och efter vad jag erfarit kommer den också att lämna en redogörelse just i de frågorna. Då finns det väl ingen anledning att riksdagen nu fattar beslut därvidlag. Det måste ändå vara viktigt för kammarens ledamöter, när de skall fatta beslut, att ha hela utredningsmaterialet framför sig. Jag föreställer mig att det där finns sakuppgifter som är av ganska stor betydelse för ledamöterna när de skall ta stäUning i dessa frågor. Det brukar förfaras sä i Sveriges riksdag att vi avvaktar resultaten från en utredning.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

Herr TALMANNEN anförde: Propositioner ställs särskilt beträffande de olika frågor som behandlas i motionen nr 575 av herr Israelsson m. fl.

Fråga om överförande av bryggerinäringen i statens ägo Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 575 i motsvarande del, och förklarades den förra propositio-

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Alkoholpolitiska frågor

nen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 45 punkten 9 såvitt avser fråga om överförande av

bryggerinäringen i statens ägo röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 575 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 26

Avstår - 10

Herr tredje vice talmannen Virgin (m) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Fråga om införande av förbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels det av herr Israelsson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 45 punkten 9 såvitt avser fråga om införande av förhud mot reklam för alkoholhaltiga drycker röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Israelsson under överläggningen framstäUda yrkandet.

Ja - 211

Nej - 48

Avstår - 38

Punkterna 10-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 6 Ersättning åt företag för viss uppgiftsskyldighet

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 46 i anledning av motioner beträffande uppbördsfrågor m.m.

1 detta betänkande behandlades motionerna

1973:14 av herr Sjöholm (fp),

1973 ;391 av herr Nordgren m. fl. (m),

1973:557 av herr Björk i Gävle m. fl. (c),

1973:891 av herr Pettersson i Lund (s),

1973:895 av herrar Svanström (c) och Johansson i Växjö (c),

1973:1029 av herrar Hyltander (fp) och Richardson (fp),

1973:1054 av herr Nordgren m.fl. (m, c, fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag syftande tUl att skälig ersättning erlades av allmänna medel till företagen som vederlag för deras arbete att förse myndigheterna med infordrade uppgifter samt med skattemedel,

1973:1055 av herr Nordgren m. fl. (m, c) samt

1973:1065 av herr Rydén m. fl. (fp).

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ersättning åt företag för viss uppgiftsskyldighet

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1973:14

2. motionen 1973:391

3. motionen 1973:557

4. motionen 1973:891

5. motionen 1973:895

6. motionen 1973:1029

7. motionen 1973:1054

8. motionen 1973:1055

9. motionen 1973:1065.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1054 i vad avsäg ersättning för uppgiftsskyldighet i skrivelse till Kungl. Maj :t begärde sädan ändring av direktiven för utredningen om företagens uppgiftsplikt att utredningen blev oförhindrad att pröva frägan om ersättning tUl företagen för deras uppgiftsskyldighet till offentliga myndigheter.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Sedan flera år har vi i moderata samlingspartiet i motioner här i riksdagen krävt en rationalisering av den flora av uppgifter som företagen mäste lämna till olika myndigheter. Inte sällan är samordningen sä dålig att samma uppgifter måste lämnas tUl olika myndigheter. SärskUt upprörande är det att dessa myndigheter synes bygga upp frågorna utan tanke på om uppgifterna går att ta fram eller om detta kan ske till rimliga kostnader för företagen. Det är inte heller sällan som man krävs på rätt meningslösa uppgifter. När jag en gång meddelade att "den här uppgiften kan vi inte ta fram utan att det medför höga

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ersättiting åt företag för viss uppgiftsskyldighet

kostnader" fick jag uppmaningen: "Gissa då! " När uppgifter skall lämnas under sädana förhållanden är de helt meningslösa.

Inte minst den senaste blanketten som gäller samhällets krav på information frän näringslivet har skapat en viss irritation. Här framställs frågor som hur utveckhngen blir år 1977 i förhållande tUl år 1976. Man kan inte tycka annat än att det är helt meningslöst att människor i relativt små företag i det här landet skall sitta och syssla med att besvara sådana frågor. Givetvis har företagen själva oerhört mycket statistik, men den har lagts upp pä det sättet att den skall överensstämma med kraven pä information inom företaget. Många gånger överensstämmer naturligtvis inte dessa slutresultat i statistiken med de blanketter man får från myndigheterna.

Med hänsyn tiU de stigande kostnaderna inom näringslivet är det nödvändigt att man gör nägot för att begränsa arbetet. Under senare är har man också inom svenskt näringsliv mycket kraftigt inriktat sig på att rationalisera olika rutiner. De statliga uppgiftskraven ökar emellertid är från år. Det kan lätt förstås att de som sitter och ritar de här blanketterna i de statliga verken är ointresserade av företagens problem — det är kanske inte att undra pä när det inte kostar ämbetsverket något att begära dessa uppgifter.

Detta är anledningen tUl att vi i reservationen har begärt att utredningen om företagens uppgiftsplikt fär tiUäggsdirektiv för att utreda frågan om ersättning tiU företagen för de lämnade uppgifterna. Vi menar att det är nödvändigt att vi får ett sådant system från den synpunkten att det skulle kunna verka som en broms på myndigheterna, så att de iakttar återhållsamhet när det gäUer att begära in statistikuppgifter. Vi har nu många gånger krävt detta, och det är förvånansvärt att inte riksdagen har velat vara med om att låta den här utredningen se över problemet frän denna synpunkt.

Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifaU tUl den vid betänkandet fogade reservationen.

I detta anförande instämde herrar Hovhammar, Söderström och Nordgren (samtliga m).

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Utskottet avstyrker den här motionen med hänvisning tUl att det pågår en utredning om företagens uppgiftsskyldighet. Den utredningen har inte i uppdrag att överväga frägan om ersättning tUl företagen, utan dess uppgift är att söka förenkla och samordna uppgiftslämnandet och på den vägen underlätta för företagen.

Med den motiveringen och med hänvisning tiU att det ges ersättning i själva uppbördssystemet avstyrker utskottet motionen, och jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 -6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Propositioner gavs pä bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 46 punkten 7 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herrar Magnusson i

Borås och Söderström.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Principerna för den kommunala beskattningen av statens vattenfallsverks rörelseinkomst

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej - 44

Avstår — 1

Punkterna 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 7 Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 47 i anledning av motioner beträffande skatt på utlandsresor.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Principema för den kommunala beskattningen av statens vattenfallsverks rörelseinkomst

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 52 i anledning av motion angående principerna för den kommunala beskattningen av statens vattenfallsverks rörelseinkomst.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:1062 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t begärde att förslag tUl ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper, med beaktande av vad i motionen anförts, framlades till 1973 års höstriksdag.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1062.

Reservation hade avgivits av herr Magnusson i Borås (m), fra andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Josefson (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c) och Söderström (m) vUka ansett att utskottet bort hemställa,

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 122-126

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Principerna för den kommunala beskattningen av statens vattenfallsverks rörelseinkomst

att riksdagen med anledning av motionen 1973:1062 i skrivelse till Kungl. Maj;t begärde, att förslag tUl ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper med beaktande av vad i motionen anförts framlades tUl 1974 ärs vårriksdag.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Den motion som behandlas i detta betänkande förekom även föregående år. I samband med riksdagsbehandhngen då gav jag en ganska ingående beskrivning av frågans tidigare behandling. Vi kan även i reciten till utskottsbetänkandet nu ta del av denna och konstatera, att frägan går 45 år tUlbaka i tiden. Som ganska märkligt måste anses att trots enighet i uppfattning redan från böqan har de gångna årens arbete endast medfört, att Kungl. Maj:t "boUat bort" ett stäUningstagande genom att överlämna frågan tUl nya utredningar.

Jag tycker att det är litet beklämmande att läsa utskottsbetänkandet, och jag är tacksam över att inte tiUhöra majoriteten i utskottet. Borde inte en förlägen rodnad i någon mån färga kinderna pä dem som av politiskt taktiska skäl tvingats ställa sig bakom detta betänkande?

I utskottsbetänkandet kan vi läsa att "frågan om statens vattenfallsverks rätt tiU gäldränteavdrag varit föremål för övervägande under de senaste 45 åren. Redan särskUda utskottet framhöll i samband med tiUkomsten av den nu gäUande kommunalskattelagen 1928 angelägenheten av att staten, då den uppträdde som konkurrent till enskilda företag, fick vidkännas i huvudsak samma kommunalskatt som de enskilda företagen. Utskottet erinrade särskUt om den undantagsställning staten intog i fråga om företag, vUka föll under vattenfaUsverkets förvaltning.

Konkreta förslag tiU begränsning av statens gäldränteavdrag har framlagts av särskUda sakkunniga år 1929, av 1944 årsskattesakkunniga och av en särskUd sektion inom 1950 ärs skattelagssakkunniga. Frågan har emellertid inte föranlett andra åtgärder från Kungl. Maj:ts sida än att den hänskjutits tiU förnyade överväganden inom affärsverksutredningen, affärsverkskommittén och den pågående budgetutredningen (Fi 1970:64)."

Man kan inte tala om att man i detta avseende går mot nya, djärva mål i en tidsepok, dä jämlikhet och rättvisa framhålls som primära önskemål. I stället undviker man konsekvent att ta någon ställning och bara förhalar lösningen med krystade motiveringar.

Detta är sä mycket märkligare som det i praktiken inte torde bli några revolutionerande ändringar i stort genom ett bifall till motionen. Det framgår av utskottets skrivning. Tvärtom torde ett bifaU kunna medföra att det administrativa krångel som nu måste sättas in elimineras. Jag tänker pä de kompensationer för minskade skatteintäkter som för kommunernas del skett i form av skatteutjämningsbidrag under de år — 1970 och 1971 — dä exceptioneUa förhållanden rådde. Även utskottsmajoriteten är tydligen av samma åsikt, eftersom den anför;

"Såväl bevUlningsutskottet som skatteutskottet har vid upprepade tillfällen understrukit angelägenheten av att statens vattenfaUsverk och enskUda kraftproducenter i möjligaste män,jämställs i konkurrenshänseende och att verket bidrar tUl kommunernas skatteintäkter i samma

utsträckning som de enskUda kraftföretagen".

Men sedan börjar majoriteten darra pä manschetten och för att fä "ett samlat ställningstagande" nöjer den sig med att krypa bakom de utredningar tUl vUka Kungl. Maj:t hänvisat förslaget.

Är inte 45 års överväganden tUlräckligt för att fä ett samlat ställningstagande? Vad kommer att hända när den nu sittande utredningen lägger fram sitt betänkande? Det finns aU anledning att tro att denna utredning kommer tiU samma resultat som tidigare utredningar har gjort. Är dä nästa steg att hitta på en ny utredning där man kan stoppa undan den här frägan? Vill man ha en lösning eUer vUl man inte ha en lösning? Jag frestas nästan tro att majoriteten inte vUl ha nägon lösning.

Vi som reserverat oss i utskottsbetänkandet vUl ha frägan löst omgående, inte bara därför att den är 45 år gammal och därför att full enighet råder i princip utan också därför att vi anser att riksdagen måste tänka litet på sitt anseende. Det kan skadas av att en fråga behandlas på detta sätt.

Herr talman! Jag ber med detta att få yrka bifaU tiU reservationen.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Principerna för den kommunala beskattningen av statens vattenfallsverks rörelseinkomst

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! Denna fräga har ju behandlats i riksdagen vid mänga tUlfällen, Hen Söderström har redogjort för frågans öden under 45 är, och jag skaU inte närmare gå in pä detta. Jag bara konstaterar att utskottet i år liksom tidigare understryker angelägenheten av att statens vattenfallsverk och enskUda kraftproducenter i möjligaste män jämställs i konkurrenshänseende och att verket i samma utsträckning som de enskilda kraftföretagen bidrar till kommunemas skatteintäkter. Men hksom tidigare kommer utskottsmajoriteten till sist fram tUl att i avvaktan på någon utrednings slutliga stäUningstagande yrka avslag pä motionen.

Jag har all respekt för åsikten att när en fråga är föremål för utredning så finns ett motiv för att a-wakta resultatet av utredningens arbete. Utskottet har emeUertid gång på gång under 45 år uttalat att i princip bör i den män det är möjligt jämstäUdhet skapas meUan enskilda och statliga företag på detta område, och dä borde man också kunna enas om att av regeringen begära ett förslag i den riktningen tUl kommande ärs riksdag. Enighet härom har dock inte kunnat uppnäs. Utskottsmajoriteten förutsätter att förslag framläggs sä snart som det är möjligt. Vi reservanter anser att efter denna långa tid av utredningsarbete bör riksdagen begära att Kungl. Maj;t tiU 1974 års riksdag lägger fram ett förslag till denna frågas lösning.

Herr talman! Med den motivering som jag här anfört yrkar jag bifall tUl den vid utskottsbetänkandet fogade reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Bäde beviUningsutskottet och skatteutskottet har tidigare hänvisat tiU pågående utredningsarbete, och det arbetet är ju inte klart ännu.

När det nu anförs att frågan är gammal, så är det ju riktigt, men det

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Sänkning av garantibeskattningen av jordbmksfastigh e t

har ändå skett något under tiden. Vi har infört skatteutiämningsbidrag, som betyder att verkningarna inte alls bhr desamma som tidigare. Och som ni kan läsa i betänkandet, framhåller utskottet att vattenfallsverket under de senaste åren erlagt kommunalskatter i samma storleksordning som skulle utgått vid tUlämpning av affärsverksutredningens principer. Det är alltså inte riktigt när det görs gäUande att ingenting har skett.

Men utskottet understryker vad såväl bevUlningsutskottet som skatteutskottet har sagt tidigare: Vi vUl awakta en proposition på grundval av utförda och ännu pågående utredningar. Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 52 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149 Nej - 145

§ 9 Sänkning av garantibeskattningen av jordbmksfastighet

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 53 i anledning av m.otion angående sänkning av garantibeskattningen av jordbruksfastighet.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:137 av herr Strindberg m. fl. (m) vari yrkats att riksdagen beslutade sänka repartitionstalet från 2 tUl 1 procent i vad avsåg jordbruksfastighet.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1973:137.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1973:137 hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om skyndsam utredning i syfte att slopa eller sänka den kommunala garantibeskattningen av fastighet.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Fastighetsskatten utgår för närvarande med 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. Utgående skatt är dock avdragsgiU mot inkomst av fastigheten, och det innebär att skatt betalas endast om fastigheten går med förlust eUer lämnar mycket ringa avkastning. Det kan säkerligen inte bestridas att beskattningen inte fyUer kravet pä rättvisa, och detta förhällande torde också vara anledningen tUl att man under senare är sänkt repartitionstalet. Tidigare har ett av motiven för ett bibehållande av skatten varit att denna haft en viss betydelse för kommunerna, specieUt för en del landsbygdskommuner. Det har bl. a. gällt de s. k. kraftverkskommunerna. Ett beslut i enlighet med vad reservantema föreslog i det föregående ärendet på föredragningslistan skulle emeUertid ha skapat en viss rättvisa på det området.

Ett annat motiv för skattens bibehållande har varit tillgodoseendet av kommuner med ett stort antal fritidshus. Denna fråga skaU emellertid utredas av utredningen om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun. Vidare torde tiUkomsten av de stora kommunbildningarna ofta innebära att de boende numera har såväl sin fasta bostad som sin fritidsbostad i en och samma kommun.

Skatten torde nu vara en realitet i första hand när det gäUer bostadsföreningar, bostadsaktiebolag, vissa hyreshus, en liten del av jordbruket samt tiU nästan 100 procent för egnahemmen. Med hänsyn tiU de avsevärda höjningar av taxeringsvärdena som väntas vid nästa års fastighetstaxering finns det anledning att nu överse hela denna beskattningsform, så att riksdagen under nästkommande är kan fatta ett beslut om dess borttagande eUer om en ytterligare sänkning av repartitionstalet.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifaU tUl reservationen.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Sänkning av garantibeskattningen av jordbmksfastighet

Herr BRANDT (s);

Herr talman! Det är sannerligen inte första gången som riksdagen behandlar motioner om slopande helt eUer delvis av garantiskatten. Att dessa yrkanden avslagits har huvudsakligen berott på att ett bifaU skulle för vissa kommuner medföra ett väsentligt skattebortfall och därmed en höjning av utdebiteringen. Dessutom skulle det medföra en betydande omfördelning av skattebördan från juridiska tiU fysiska personer inom vissa kommuner.

Vi gjorde för några år sedan inom bevUlningsutskottet stickprov, som bestyrkte detta. Även kapitalberedningen gjorde en utredning i detta avseende, vUken gav samma utslag, dvs. att ett slopande av denna skatt skuUe resultera i ett väsentligt skattebortfaU för kommunerna och rabba inkomstfördelningen meUan stat och kommun samt även, som jag sade, mellan juridiska och fysiska personer.

Det var aUtså bl. a. med hänsyn tiU dessa verkningar som 1957 års fastighetssakkunniga ansåg sig endast kunna förorda en fortsatt genereU aweckhng av fastighetsbeskattningen. Detta förhåUande har ju också varit anledning tUl att såväl bevUlningsutskottet som skatteutskottet har avstyrkt nämnda yrkanden. Man har i stäUet gått på den hnjen att man . successivt har sänkt repartitionstalet, som ursprungUgen var 5 och nu, som alla känner tUl, är 2.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Sänkning av garantibeskattningen av jordbmksfastighet

När skatteutskottet nu avstyrker motionen är det alltså med den motivering som jag nyss har framfört.

Garantibeskattningen är inget särskilt problem för jordbruksfastighe-tema. Tvärtom, säger utskottet, har den lika stor eUer större genomslagskraft för andra fastigheter. Skatteutskottet anser sig inte kunna tiUstyrka ett undantag för jordbruksfastigheter, i varje fall inte utan en föregående utredning av konsekvenserna. En sådan åtgärd blir orättvis mot andra fastighetsägare. BeviUningsutskottet sade på sin tid att repartitionstalet borde vara detsamma för samtliga grupper av fastigheter och att vaqe differentiering mäste vara ägnad att komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet.

Som herr Magnusson i Borås sade kommer väl 1975 års aUmänna fastighetstaxering att resultera i en höjning av taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter, dvs. tUl samma nivå som för övriga fastigheter. Men detta har ju vid varje tUlfäUe tidigare uppmärksammats av finansdepartementet, och det har vidtagits åtgärder i samband med dessa fastighetstaxeringar. Enligt vad utskottet har erfarit har finansdepartementet uppmärksamheten riktad på saken även nu, och vi förutsätter att det arbetet kommer att fullföljas.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! De motiv som herr Brandt har anfört för att man skaU ha kvar en viss del av den här beskattningen har varit bärande, det har vi ju varit överens om. Vad jag viUe peka på i mitt tidigare anförande var emellertid att förhäUandena har förändrats nägot sedan dess och att det av den anledningen nu finns motiv för att se över hela problemet.

Jag vUl varmt instämma i herr Brandts önskan när han riktar sig till finansministern och hoppas att denne, när han kommer med en ny fastighetstaxering, verkligen tar hänsyn tiU förhållandena, sä att vi fär se ett förslag om borttagande av den här skatten eller i vaqe faU en sänkning av repartitionstalet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 53 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herrar Magnusson i

Borås och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Häktning vid förvisning av utlänning

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 257

Nej - 39

Avstår - I

§ 10 Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 27 i anledning av motion om en övre åldersgräns för domare.

Utskottets hemställan biföUs.

§ 11 Häktning vid förvisning av utlänning

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 28 i anledning av motion om häktning vid förvisning av utlänning.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:1084 av herr Oskarson m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i 1 kap. 3 § brottsbalken, innebärande att tiU brottspåföljd i brottsbalkens mening skulle hänföras även förvisning enligt utlänningslagen.

Utskottet hemställde

att rUcsdagen i anledning av motionen 1973:1084 gav Kungl. Maj;t tUl känna vad utskottet anfört om översyn av reglerna om häktning av utlänning som förvisats.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag anser att det finns aU anledning att vara mycket försiktig när det gäller att vidga de lagliga möjligheterna att stoppa in folk i fängelse. Förvisning är inte att betrakta som påföljd enligt brottsbalkens mening i nuläget, och det torde vara synnerligen tveksamt om man på nägot sätt gagnar rättvisan genom att göra den tUl brottspåföljd.

Det är självklart föga tUlfredsstäUande att förvisningens karaktär bedöms olika i olika lagar, och det kan mot den bakgmnden anses påkaUat med en allmän översyn, som inte alls behöver innebära att förvisning upptas som brottspåföljd med vidgade häktningsmöjligheter.

Så tolkade jag också utskottets skrivning, men instämmandet i motionen, finner jag nu, kommer att innebära något helt annat. Jag vUl därför anföra följande.

Jag är överens med justitieutskottet om behovet av en aUmän översyn av de problem som tas upp i utskottets betänkande nr 28. Mitt ställningstagande i utskottet är en följd därav. Från juristhåU har man emellertid påpekat att formuleringen längst ner på s. 12 i betänkandet, nämhgen instämmandet i motionens syfte, mäste tolkas som en opinionsyttring för skärpt lagstiftning. Nägot sådant är jag inte nu beredd att

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Häktning vid förvisning av utlänning

stödja, och jag yrkar därför, med frångående av tidigare ställningstagande, att riksdagen med avslag pä motionen 1973:1084 hos Kungl. Maj;t hemstäUer att de i betänkandet berörda frågorna blir föremål för översyn i samband med den aUmänna översynen av rättegångsbalken.

Fra KRISTENSSON (m);

Herr talman! Det kanske inte hör tiU vanligheten att en utskottsledamot, sedan man i utskottet varit överens om ett betänkande, i kammaren anför avvikande mening. Men det är å andra sidan inte så mycket att säga om detta - om man har tänkt om så har man.

Men jag vill ändå tUl herr Lövenborg säga att avsikten med vårt förslag var ju inte att man skuUe stoppa in folk i fängelse i ökad utsträckning — en tolkning i den riktningen tror jag inte att utskottet stäUer sig bakom -utan vad utskottet har uppmärksammat, med instämmande i motionen, är ju att den praxis som nu tillämpas är inte enhetlig. Och det är väl ett intresse från allas sida att vi får en lagstiftning som är så tydlig att praxis kommer att tiUämpas på ett enhetligt sätt.

Jag vUl ermra om att — som utskottet nämner — när utlänningslagen antogs 1954 ansågs förvisning enligt utlänningslagen vara en ansvarspåföljd. Men då man går tUl brottsbalken finner man att förarbetena i det hänseendet är svårtolkade, och motionen syftade ju tUl att begreppet förvisning skulle införas i brottsbalken som en brottspåföljd.

Utskottet tar aUtså inte stäUning tUl frågan i sig. Vi menar bara att saken faktiskt bör övervägas just för att man skall kunna få en enhetlig praxis. Vi har inte bedömt den här frågan som så särskilt stor eUer komplicerad, och därför har vi menat att översynen i detta hänseende kan ske oberoende av den kommande översynen av rättegångsbalken.

Jag viU med detta, herr talman, yrka bifaU tiU utskottets hemställan som den föreligger.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag vill till utskottets talesman säga att det tUlhör knappast mina vanor att gä ifrån beslut som jag har varit med om att fatta. Men det kan ju, som fru Kristensson säger, faktiskt inträffa att man efter besluts fattande och vid närmare eftertanke kommer underfund med att beslutet var mindre välbetänkt, och dä är man ännu mera klandervärd om man inte tar konsekvensema av det, vUket jag alltså har gjort. Jag har nämhgen efter justeringen haft kontakter bl. a. med progressiva jurister som på det aUvarligaste har varnat för en skärpning pä den här punkten. Kommer reglerna inte att missbrakas i dagens läge, så kan det ske i :framtiden, exempelvis under en annan regering.

Mot den bakgrunden tycker jag att det är tUlräckligt med en neutral översyn och att man också kan vänta på det som är på gång.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels det av herr Lövenborg under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 28 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Lövenborg under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej - 16

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Vidgning av gärningsbeskrivningen för brottet främjande av flykt

§ 12 Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 30 i anledning av motioner om vissa pohsutbUdningsfrågor.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Vidgning av gärningsbeskrivningen för brottet främjande av flykt

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 31 i anledning av motion om vidgning av gärningsbeskrivningen för brottet främjande av flykt.

Herr BÖRJESSON i Falköpmg (c);

Herr talman! Det är med viss tvekan jag tar tUl orda vid behandhngen av förevarande utskottsbetänkande. Med hänsyn till att såväl utskottet som samtliga remissinstanser har avstyrkt motionen synes det föga meningsfullt att nu försöka övertyga kammarens ledamöter om det riktiga i att bifaUa densamma.

Jag har med min motion velat aktuahsera frägan om en ändring av 17 kap. 12 § brottsbalken, som stadgar att den som har vetskap om var förrymd intern befinner sig men vägrar att uppge detta för polismyndighet kan straffas för främjande av flykt. Enligt det allmänna rättsmedvetandet mäste det vara stötande att exempelvis rymlingar har fått framträda i massmedia under angivande av okänd adress och därmed beskyddas av massmedia utan att förfarandet innebär skyddande av brottsling enhgt brottsbalken. Sådana framträdanden kan bidra tUl en ökad misstänksamhet från aUmänhetens sida mot de intagna och myndigheterna i stället för att skapa ökad förståelse för de intagnas situation. Det förhållandet att kontakter med en förrymd intern eller underlåtenhet att avslöja dennes vistelseort inte enligt gäUande regler kan medföra straffansvar strider — enligt min mening — mot den aUmänna rättsuppfattningen.

Av utskottets skrivning framgår att utskottet delar uppfattningen att det är otiUfredsställande att förrymda interner kan intervjuas i massmedia medan polisen saknar möjlighet att avkräva intervjuaren uppgift om rymUngarnas uppehållsort. Det är riktigt, som utskottet anför, att en utvidgning av brottsbalkens bestämmelse enligt mina önskemål i motio-

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ersättning åt Edvin Karlsson, Aneby

nen säkert inte skuUe öka pohsens möjlighet att spåra upp rymlingar. Men en sak är säker; massmedia skuUe fortsättningsvis säkerligen ej ställa sina media tiU förfogande för dylika intervjuer. Bara detta skuUe innebära ett större förtroende för rättsväsendet.

En annan sak. Jag har sedan jag väckte den här motionen blivit beskylld för att vUja komma ät pressen, dvs. pressens frihet. Ingalunda! Det är snarare pä det sättet att jag genom denna motion velat slå vakt om pressens anseende hos allmänheten.

Herr talman! Motionen har avstyrkts. Jag finner det föga meningsfuUt att yrka bifall tUl densamma, men jag har ändock velat ge min mening tUl känna.

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls. § 14 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

Nr 32 i anledning av motion angående kontroll av rätt att medföra barn ut utlandet

Socialutskottets betänkande

Nr 24 i anledning av motion om viss översyn av smittskyddslagstift-ningen

Utbildningsutskottets betänkanden

Nr 37 i anledning av motion angående utbildningen inom barna- och ungdomsvärdsomrädet

Nr 38 i anledning av motioner angående uppdragsforskning vid universitet och högskolor m.m.

Nr 39 i anledning av motion om översyn av utbildningen av lärare för gymnasieskolans vårdlinje m. m.

Nr 40 i anledning av motion om ändrade anstäUningsförhåUanden för viss lärarpersonal i gymnasieskolan

Nr 41 i anledning av motioner angående grundskolans högstadium

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 15 Ersättning åt Edvin Karlsson, Aneby

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 16 i anledning av motion om ersättning åt Edvin Karlsson, Aneby.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:1344 av herrar Böqesson i Falköping (c) och Lothigius (m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t skulle anhålla om ersättning åt Edvin Karlsson, Aneby, för förlorad arbetsförtiänst avseende tiden 15.12 1963 till den 31.8 1966 med en summa av 3 5 000 kronor, varvid i nämnda belopp skulle ingå ersättning för sveda och värk.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1344. Nr 123

Reservation hade avgivits av herrar Lothigius (m) och Komstedt (m) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973 :1344 som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört rörande viss ytterligare ersättning ät Edvin Karlsson, Aneby.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 16 behandlar motionen 1344 av herr Lothigius och mig rörande ersättning åt Edvin Karlsson i Aneby med anledning av en olycksskada i samband med arbete i SJ;s busstrafik i Jönköping den 22 februari 1962.

TiU följd av olyckan sjukskrevs Karlsson t. o. m. den 22 juli samma år. Genom beslut i riksförsäkringsverket den 27 mars 1963 förklarade riksförsäkringsverket att hvränta tUl Karlsson ej kunde utgå på grund av skadan, enär hans arbetsförmåga tiU följd av denna — efter sjukskrivningstiden — blivit nedsatt med mindre än en tiondel.

Som framgår av utskottets skrivning har Karlsson fört en envis kamp om, som han anser, en skälig kompensation för de hdanden och den förlorade arbetsinkomst som han pä grund av skadan ådrog sig i samband med olyckan i arbetet den 22 febraari 1962. Tyvärr har hans envisa kamp inte gett önskvärt resultat. Det är mycket svårt att få försäkringsmyndigheterna att acceptera sambandet meUan Karlssons sjukdomstillstånd och de skador som olyckan föranledde. Dock har Karlsson som stöd för sina ersättningsanspråk läkarintyg, bl. a. av docent Per Richardsson från Aneby, specialist i kirurgi och ortopedi, där det framgår att man icke kan bortse från att Karlssons sjukdomstUlstånd har ett samband med olyckan den 22 februari 1962. Vidare kan hänvisas tUl vad doktor Almqvist i Jönköping skrivit i joumalen den 16 januari 1965. Där framgår bl. a. att "förändringarnas typ och skUlnaden meUan de två undersökningarna talar bestämt för en cerebral läsion och samband med olycksfallet år 1962, med fortfarande kvarstående residualtillstånd efter skadan".

Vidare har doktor Jan-Ebbe Svenson, neurologiska kliniken i Linköping, anfört i läkarintyg att ett klart samband mellan olycksfallet den 22 februari 1962 och patientens lägeyrsel föreligger.

Utskottet har med stöd av riksförsäkringsverkets yttrande anfört att enligt anteckningar i sjukhusjournalen har Karlsson sedan juli 1962 och fram till december 1963, dä Karlsson avgick med ålderspension, kört buss hela tiden utan särskUda svårigheter.

För bemötande av detta viU jag ordagrant citera vad Karlsson anfört i en skrivelse tUl Konungen den 27 februari 1968: "Sä blev jag i mitten av juh utskriven för att försöka arbeta, men det var med knapp nöd det gick, då jag höU pä att stupa vaqe dag trots att jag hade en lätt körning. Då jag kände att jag inte orkade fortsätta på grund av yrseln som var ständigt besvärande, begärde jag den 3 aprU 1963 ny läkarundersökning och fick medgivande därtill av riksförsäkringsverket." Undersökningen resulterade i att Karlsson erhöll reducerad pension från december 1963.

Med hänvisning tUl att Karlssons sjukdomsbesvär har samband med

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ersättning åt Edvin Karlsson, Aneby

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ersättning åt Edvin Karlsson, Aneby

den nämnda olyckan är det både rimligt och skäligt att Karlsson tUlerkännes ytterligare ersättning, varför jag, herr talman, yrkar bifall till den vid utskottsbetänkandet fogade reservationen av herrar Lothigius och Komstedt.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Motionärerna har krävt en viss ersättning för förlorad arbetsförtjänst åt den i arbetet skadade Edvin Karlsson. Ärendet har prövats inom aUa de olika instanser vars uppgift är att följa upp olyckshändelser och sjukskrivningar av inte minst den här karaktären. Ingen av dessa instanser har kunnat tUlstyrka att en särskUd, och som motionärerna säger rimhg, ersättning borde utgå.

Det hör till saken att Karlsson skadades den 22 febraari 1962 och återgick i arbetet redan den 23 juli samma år. Han erhöU också pension från sin tiänst vid SJ i december 1963 - aUtså vid 63 års ålder. Han hade då innehaft tjänsten hos SJ i hela åtta år. Därefter sjukskrevs han på nytt, och det var i samband därmed som försäkringskassan hade ansett hans arbetsförmåga vara så nedsatt att han skuUe tiUerkännas hel förtidspension från försäkringskassan fr. o. m. september 1966.

Det är väl just det inkomstbortfaUet som närmast har föranlett motionärerna att begära att en särskUd ersättning skaU utgå. Man har räknat fram att det skulle röra sig om ett skadeståndbelopp på ca 35 000 kronor. Det skuUe vara ersättning för sveda och värk som på så sätt skulle komma Karlsson tiU godo.

Ärendet har, som jag sade inledningsvis, prövats av alla instanser -riksförsäkringsverket har prövat det, och försäkringsdomstolen har dömt i ärendet. AUt detta sammantaget gör att ärendet har prövats mycket ingående. Det är mot den bakgrunden som utskottet vid sin behandlmg av ärendet, efter att ha tagit del av aUa de handlingar som åberopats, har kommit fram tiU slutsatsen att den prövning som har föregått beslutet i instanserna har skett på sätt som är föreskrivet och att därutöver ingenting har framkommit som föranleder utskottet att förorda bifaU tiU vad motionärerna har önskat.

Mot den bakgrunden, herr talman, hemställer jag om bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Lothigius och Komstedt, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böqesson i Falköping begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herrar Lothigius och

Komstedt.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Falköping begärde rösträkning verkställdes votering med ömröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 235

Nej - 43

Avstår — 15

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ökat driftsamarbete mellan de statliga kommunikationsverken

§16 Ökat driftsamarbete mellan de statliga kommunikationsverken

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 17 i anledning av motion om ökat driftsamarbete mellan de statliga kommunikationsverken.

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Anledningen till att herr Jonsson i Ahngsäs och jag väckte motionen 317 1 våras var att vi menar att en ökad specialisering, kombinerad med ett ökat samarbete mellan i första hand SJ och postverket, borde kunna medföra betydUgt förbättrad service utan att de totala kostnadema skuUe behöva stiga. Postverket har ju ett väl förgrenat nät av postanstalter som ger aUmänheten en god service. Dessutom ger man med hjälp av sina lantbrevbäringslinjer ytterligare stora delar av sin kundkrets god service.

Däremot saknar postverket i stort sett en utbyggd transportapparat mellan sina postanstalter - jag undantar då storstäderna — och fär i huvudsak förlita sig pä att köpa tjänster från SJ och andra transportföretag.

SJ å sin sida har en väl utbyggd transportapparat men ganska få lokala stationer, vilka i stora delar av landet knappast bjuder sina kunder en godtagbar service. I många länder förekommer exempelvis för postpaket och godstransporter ett samarbete meUan respektive länders järnvägsföretag och postverket. Vi finner ett dylikt samarbete vara lämpligt även i Sverige.

Vi menar aUtså att posten, när det gäller såväl mindre gods som postpaket, skulle fungera såsom mottagare frän respektive utlämnare till allmänheten under det att SJ skuUe svara för transporterna meUan inlämningsort och adressort.

Jag viU tacka för trafikutskottets omsorgsfulla behandling av motionen. Bl. a. inhämtades yttranden från postverket, televerket och SJ. Jag kan emeUertid inte underlåta att citera en del av vad postverket yttrat. Det står i statsutskottets betänkande på sidan 8 näst sista stycket:

"Det föreligger således ett ganska stort intresse att få kunderna att skicka de lättare paketen genom Postverket (medelvikten per paket är ca 2,5 kg), medan de bör sända de tyngre och skrymmande paketen genom SJ. MaximivUcten för postpaket bör inte heUer höjas tiU 25 kg. I detta sammanhang kan nämnas att samråd äger rum med SJ vid taxesättningen av postpaket resp. jämvägsgods. Taxorna är anpassade så att man skaU få den önskade fördelningen meUan de båda verken av lättare resp. tyngre paket eller gods, beroende på vUket verk som har bäst förutsättningar att

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ide fjorden, m. m.

ha hand om distributionen."

Detta är egentligen ganska avslöjande. Det markerar att posten och SJ ser samarbetet enbart som ett medel att göra det sä ekonomiskt bra som möjligt för respektive verk, men man tappar bort kundens intresse. Visserligen säger SJ i samband med bannedläggningar att man i stället skaU ha godsombud pä de platser som drabbas, men efter ett tag försvinner godsombuden. Effekten blir att den som vUl skicka gods med SJ hänvisas tUl att köra en, två och ibland kanske ännu fler mil tiU en ort där det finns möjlighet att lämna in gods. På samma sätt fär man åka mUtals för att hämta sitt gods.

Detta medför naturligtvis en enorm belastning för företagare, jordbrukare och andra som snabbt behöver fä fram en reservdel eller någon förnödenhet som väger 20 å 25 kUo. Sådant gods viU posten inte ha, för det passar inte in i dess transportapparat, och SJ hänvisar vederbörande att åka tUl närmaste SJ-inlämningsstäUe som kanske ligger på ett avstånd av 1,5 å 2 mU.

Jag hade tänkt nämna en hel del exempel, men jag avstår frän att förlänga debatten med det.Jag räknar med att motionen redan fyllt sitt syfte, nämhgen att stimulera de statliga kommunikationsverken tUl ett ökat samarbete. Jag hoppas att man därvid inte bara ser tUl det egna verkets intressen utan även beaktar kundernas intresse av en god service.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Med detta anförande, i vUket herr Jonsson i Alingsås (fp) instämde, var överläggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 18 i anledning av motion angående minimikraven för bostäder pä fartyg.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Idefjorden, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 32 i anledning av motioner angående Idefjorden, m. m.

Herr MAGNUSSON i Tanum (s):

I anslutning till jordbmksutskottets betänkande nr 32 angående föroreningarna i Idefjorden och även i anslutning till den debatt som tidigare i år förts i detta ärende viU jag anföra nägra synpunkter.

Idefjorden, som är en gränsfjord meUan Norge och Sverige, är en typisk tröskelfjord med en längd av 25 km. En tröskel vid Svinesund är endast ca 8,5 m djup medan djupet i innanför Uggande omräden ligger på 30—40 m. Själva mre delen är grund och utgör mynningsområde för Rörsälven (Enningdalsälven).

Vid Halden mynnar Tista (Haldenvassdraget). I denna mynnar avlopp

från Saugbrugsforeningens industrier. Dessutom finns ohka andra utsläpp, varav det sanitära avloppsvattnet frän Halden är det största.

En mycket stark belastning av föroreningar har särskUt de senare åren medfört flera allvarliga förhåUanden. Ideflorden är helt död i vattenskikt under 2 å 3 m. Endast i ett tunt övre skikt kan lax tidvis passera fjorden upp i Enningdalsälven. Påverkan av föroreningen börjar göra sig kännbar i Singlefjord utanför Idefjorden, där ännu värdefulla bestånd av fisk, räka, krabba och hummer finns. Denna fjord är säkerligen väsentligt påverkad av utsläpp från framför allt industrier i yttre Oslofjorden. Vissa iakttagelser pekar mot att Idefjordens förorening håUer pä att utbreda sig även till Singlefjord, Orsaken härtill synes vara de under senare är ökade utsläppen till Idefjord,

Reahstiska planer — utarbetade av svensk konsultfirma — finns för minskande av Saugbrugsforeningens utsläpp. Kostnaden härför rör sig om 100 mUjoner norska kronor med årlig driftkostnad om ca 9 miljoner norska kronor.

Frågan om bidrag av norska statsmedel kommer upp under hösten, och man räknar med bidrag tUl Saugbrugsforeningen i sädan storlek att åtgärderna bhr genomförda. Omfattningen härav synes bh helt beroende av bidragets storlek.

Ett grovreningsverk för det sanitära avloppsvattnet frän Halden beräknas tas i bruk sommaren 1974, innebärande ca 30 procents reningseffekt. Genomförandet av dessa åtgärder kommer att ta flera år, och effekten härav blir märkbar först efter en tid. När aUa åtgärder genomförts inom Saugbrugsforeningen, räknar man med att utsläppen skaU motsvara de som rådde under 1950-talet.

Fiskerikonsulent Ulf Lundin vid lantbruksnämnden i Uddevalla har i samarbete med norska intressenter redovisat ett förslag, som skulle möjliggöra att fiskbeståndet i IdeQorden kunde bevaras. Jag anser det värdefullt att detta förslag kommer tUl riksdagens kännedom, och därför redogör jag för förslaget.

Jdefjordens vattensituation är helt beroende av den "ventUation" som åstadkoms av över tröskeln inströmmande friskt saltare bottenvatten samt tiUskott av sötvatten, främst frän Enningdalsälven. Sötvattnet från Tista är däremot starkt förorenat.

Fjordens vatten utgörs av ett sötare ytskikt ned till ca 3 meter, varefter vidtar ett saltare bottenvatten. Detta är praktiskt taget syrgasfritt utom vid kortare tillfällen i yttre fjorden, dä friskt vatten inträngt och trängt undan bottenvattnet genom sin större täthet. Vid en sädan situation pressas bottenvattnet uppåt, och den fisk som befunnit sig i ytvattnet dör av syrgasbrist.

Detta drabbar lax och öring, vilka numera är de enda fiskslag av värde som finns i fjorden. De uppvandrar på eftersommaren och hösten som könsmogen fisk genom fjorden tiU Enningdalsälven för lek, och de vuxna laxungarna utvandrar som ett- och tvååriga om våren.

Dessa vandringar har från senare delen av 1960-talet blivit starkt beskurna genom att lax och öring dött i stort antal under uppvandringen. Ännu finns dock ett laxbestånd som synes bestå av enbart större exemplar. Största risk finns att även det slås ut innan några reningsåtgärder hinner verka.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Idefjorden, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Idefiorden, m. m.

Enningdalsälven upprinner i Boksjöarna pä gränsen mellan Sverige och Norge och avbördar dessutom norra, meUersta och södra Kornsjöarna, de tre BuUaresjöarna samt ett antal mindre vatten. Södra Boksjön har fram tiU slutet av 1960-talet reglerats för flottning och virkestransport, men regleringen är numera nedlagd. Tiden härför sammanfaUer med starkt tilltagande laxdöd i Idefjorden. Upphörandet med regleringen medförde dessutom vissa nackdelar beträffande vattenföring nedan Boksjön, då den utjämnande effekten av magasinet i Boksjön försvann.

Från markägarsidan har utförts vissa rensningar för att söka eliminera dessa nackdelar. Ett upptagande av regleringen av Boksjön skulle därför gagna såväl jordbruksintresse som fiske. Vattenföringen i systemet skulle härigenom kunna hällas högre under den mest utsatta tiden under sommaren och ett tiUskott av sötvatten tUlföras Idefjorden, när största risk för fiskdöd föreligger och uppvandringen av lax sker - i mitten av tidsperioden juni—augusti. Fiskdöd skulle sålunda kunna undvikas framför aUt i den innersta delen, där laxen ansamlas i väntan på att vandra upp, en del som fram tUl 1970-talet varit förskonad från fiskdöd.

Den ökade sötvattenstUlförseln synes därtUl förbättra vattenkvaliteten på en svårt utsatt sträcka mitt för Halden, där påverkan av utsläppen frän industrin är mycket kraftig.

I böqan av 1960-talet insattes kraftiga odlingsåtgärder, vilka gav ett mycket bra resultat. Det bästa året beräknades laxfisket i Idefjorden ha givit meUan 2 000 och 3 000 laxar, fördelade på ca 200 fiskande. Sportmässigt fångades samma år ett 75-tal laxar i älven pä för allmänheten upplåtet område. Man räknade med att laxbeståndet nu skulle genom egen reproduktion - eventueUt med hjälp av vissa odlingsinsatser, som man var intresserad av att uppehålla och som fortfarande utförs — bli hka givande som t. ex. i Mörmm eUer Falkenberg. Detta inträffade ej, utan aUt tätare rapporter kom om mänga tiotal döda laxar i Idefjorden.

Intresset från organisationernas sida övergick alltmer denna tid tUl att söka ernå stationära bestånd av öring för sportfiske i stället för lax i älven, och man satsade aUtmer härpå i takt med att laxdöden sträckte sig allt längre in i fjorden. 1 och med att planerna på innehållande av en väsentlig del av Saugbragsforeningens utsläpp bhr reahstiska och även det kommunala utsläppet minskar kommer frägan om åtgärder beträffande laxbeståndet i ett annat läge.

Den starka decimeringen på grund av fiskdöd under en lång rad av år har medfört att beståndet nu är aUvarligt hotat. Laxar har eftersommaren 1973 dock iakttagits i ett starkt begränsat antal t. o. m. upp i BuUaren, vUket ej förekommit under flera är. Överlevande laxar bör sålunda ännu genom sin reproduktion kunna hålla beståndet vid liv. Detta bekräftas av iakttagelser om att laxungar finns kvar i Berbyälven. Där har även jnplantering skett av lax frän andra bestånd i Norge, vilket ej är en direkt lämplig fiskevårdsätgärd med hänsyn tUl att det är av avgörande betydelse för laxens bevarande att beståndets specifika egenskaper bibehälles.

Idefjorden är en extrem tröskelfjord som i framtiden kommer att utnyttjas som recipient för industrieUt och sanitärt avloppsvatten i relativt betydande mängder. Eftersom bottenvattnet i fjorden är stagne-

rande kommer detta troligen fortfara att — åtminstone under mycket länga tider meUan ventUationerna - ha sä läg syrehalt att något bestående biologiskt Uv ej kan existera. Ytvattnet synes däremot kunna hållas i relativt gott skick, och fiske och friluftsliv kunde ske med gott utbyte.

Fjorden kommer som hittUls att ventileras med olika mellanrum, varvid ytvattnet trängs undan av syrgasfattigt bottenvatten. Vid senare tiUfäUen - särskUt om det inträffar sommartid - finns fortfarande risk för viss fiskdöd. Ett relativt kraftigt tUlskott av friskt sötvatten skuUe väsentligt minska dessa risker. Detta är aUtså fallet, även om industriutsläppen nedbringas till ungefär 1950-talets nivå. Genom tUlväxt av andra industrier och befolkning på norska sidan kommer utsläppsmängderna ständigt att öka och att för framtiden vara av betydande omfattning. En ytterligare utbyggnad av reningsåtgärder mäste därför ses som högst aktueU.

De föreslagna åtgärderna för att under utsatta tider förbättra vattensituationen i fjordens ytvatten får därför betraktas som inte endast nödvändiga ur kortsiktig bedömning för att rädda ett hotat laxbestånd från undergång utan även som viktiga för att på längre sikt verksamt bidra tiU en sådan förbättring att fiskdöd kan i stort sett eUmineras. De skissade åtgärdema får ej ses som ett alternativ tUl reningsåtgärder. Deras inverkan härför är aUtför ringa, och de kan på inget sätt ersätta reningsåtgärder. De kan i stäUet ha sin stora betydelse som ett viktigt komplement, som kan tUlgripas i utsatta lägen för att minska skador som vid ett rikt laxbestånd enligt tidigare erfarenheter skulle kunna bh betydande.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Idefjorden, m.m.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande nr 32 har tiUkommit pä grund av två motioner som väckts under vårriksdagen, den ena av min namn- och partibroder herr Mattsson i Lane-Herrestad och mig själv, den andra av herr Stålhammar m. fl. Vi har i vår motion stäUt kravet att riksdagen skall uppdra åt Kungl. Maj;t att agera för att få tiU stånd en förbättring av vattenvårdssituationen i Idefjorden.

Utskottet har redogjort för alla de utredningar som har skett i den här frågan, och förhoppningarna för framtiden om åtgärder kommer tUl stånd har herr Magnusson i Tanum talat om. Jag kan alltså förbigå bägge de avsnitten.

Jag konstaterar att man från de berörda områdena — nuvarande Strömstads kommun och Tanums kommun, men framför aUt frän Strömstads kommun och tidigare Vette kommun, som direkt gränsar tiU Idefjorden - under årtionden har arbetat för att väcka uppmärksamhet i den här frågan. Det har också tidigare i riksdagen gjorts framstötar för ett svenskt agerande. Det är därför med verklig tUlfredsstäUelse som vi i det berörda området läser vad jordbraksutskottet skriver på s. 3 i sitt betänkande; "Med hänsyn tUl den svårartade graden av förorening varom här är fråga synes det utskottet synnerligen angeläget att strävandena snarast leder tUl ett godtagbart resultat. Utskottet viU för sin del understryka vikten av att man från svensk sida vidtar så snabba och

4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 122-126

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Idefjorden, m. m.

kraftfuUa åtgärder som möjligt för uppnående av angivna syfte."

Det är en mycket bra skrivning, som vi självfaUet kommer att fästa mycket stora förhoppningar tUl. De förhoppningarna mäste ställas på regeringen, eftersom riksdagens beslut kommer att innebära att det mäste ankomma pä Kungl. Maj;t att välja de former under vilka man vUl arbeta för att försöka uppnå det angivna syftet. Utskottets uttalande är dock sä helt klart och positivt att det ger oss en förhoppning om att det nu verkligen skall bli möjligt att gå över från den oerhörda mängd utredningar och alternativ som har förekommit i debatten till konkreta åtgärder.

Utskottet säger vidare;"Det mest effektiva sättet att åstadkomma förbättringar av Idefjordens vatten är självfaUet att vidta åtgärder som är direkt inriktade på föroreningskälloma." Det är vad vi nu hoppas skaU komma tUl utförande efter detta klara ståndpunktstagande frän riksdagen.

Jag yrkar bifaU tUl utskottets förslag.

Herr STÅLHAMMAR (fp);

Herr talman! Som motionär i den här frägan viU jag bara uttrycka den förhoppningen att det positiva utskottsbetänkandet nu verkligen skall leda tiU ett faktiskt resultat så att vi shpper att gång på gäng aktualisera frågan här i riksdagen. Den har varit en följetong under de senaste sex åren. År 1968 motionerade herr Åberg om åtgärder mot föroreningarna i Idefjorden. Ar 1971 interpeUerade jag i samma fråga, 1972 interpellerade herr Mattsson i Skee och 1973 motionerade folkpartiet och centern i två motioner om just denna fråga.

I interpellationssvaret tiU herr Mattsson år 1972 sade jordbruksministern att det inte fanns större anledning tiU oro, frägan skuUe säkert ganska snart lösas. Den gjorde inte det, och nu har jordbruksutskottet pä ort och ställe studerat den enorma förorening som äger rum i området kring Idefjorden. Det är glädjande att insikten om nödvändigheten av åtgärder här nu är så stor och att ambitionen att göra någonting tydligen finns hos alla berörda parter. Nu ligger aUtså initiativet hos regeringen.

Jag hoppas bara att inte nägon på något vis tolkar det som stär i utskottsbetänkandet om att man bör öka tUlskottet av sötvatten till Idefjorden på det sättet att man inte skulle behöva göra någonting ät själva föroreningskäUan. Man tar ju inte bort föroreningarna genom att späda ut vattnet, och jag tolkar i det fallet herr Magnussons i Tanum anförande så att också han ser sötvattenstUlförseln enbart som ett sekundärt komplement medan det viktiga är att man nu i första hand verkligen går in på själva föroreningskällan. Det innebär att man inte längre hänvisar tUl utredningar eUer pågående undersökningar utan att regeringen tar initiativ för att omedelbart komma till rätta med den naturförstöring som just nu äger rum i Idefjorden.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifaU tUl jordbruksutskottets förslag i betänkande nr 32.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

Nr 33 i anledning av motioner angående internationell mUjövärd

Nr 35 i anledning av motion om bättre information och rådgivning

rörande flyttning från storstadsområden

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 20 Trädgårdsanläggningar och en statlig konserv- och förädlingsindustri i Norrbotten

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Trädgårdsanläggningar och en statlig konserv-och förädlingsindustri i Norrbotten

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 36 i anledning av motion om trädgårdsanläggningar och en statlig konserv- och förädlingsindustri i Norrbotten.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:330 av fru Marklund (vpk) och herr Lövenborg (vpk) vari föreslagits att riksdagen hos regeringen hemstäUde att frågan om stathga insatser för etablerandet av stora trädgårdsanläggningar i Norrbotten samt uppbyggnaden av en statlig industri för förädhng av jordbruks- och trädgårdsprodukter blev föremål för skyndsam utredning.

Utskottet hemställde att riksdagen lämnade motionen 1973:330 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:330 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att frägan om en stathg etablering av stora trädgårdsanläggningar och uppbyggnaden av en statlig industri för förädhng av jordbruks-och trädgårdsprodukter i Norrbotten blev föremål för skyndsam utredning.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Det är inte aUtför ofta som jag känner behov av att citera kommerskoUegium, men jag gör det i dag i samband med behandlingen av motionen 330. Vpk-motionen, som mynnar ut i förslag om statliga insatser för etablerandet av stora trädgårdsanläggningar i Norrbotten och uppförandet av en statlig industri för förädling av jordbruks- och trädgårdsprodukter, viftar man inte bort så lättvindigt som ofta brukar vara fallet med motioner från värt håU.

I betänkandet nämner man att kommerskoUegium för sin del inte viU avstyrka viss utredning rörande föreslagen utbyggnad av trädgårdsnäringen. Jag vill citera vidare ur yttrandet, där det bl a. heter:

"Kollegiet anser att med hänsyn tiU sysselsättningsproblemen i Norrbotten aUa möjhgheter att skapa nya arbetstUlfäUen i området bör prövas. Det är å andra sidan viktigt att de insatser som görs grundar sig på realistiska ekonomiska beräkningar.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Trädgårdsanläggningar och en statlig konserv-och förädlingsindustri i Norrbotten

KoUegiet har ej den sakkunskap som krävs för att bedöma de naturliga förutsättningarna för trädgårdsodhng i Norrbotten men vill ej bestrida möjligheten att de väl tål jämförelse med andra landsändars."

KommerskoUegium överlämnar också yttrande frän Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Handelskammaren understryker att såvitt den känner tiU är i Norrbotten de naturliga förutsättningarna för trädgårdsodling utomordentligt goda, även om artspridningen av naturliga skäl icke är lika stor som söderat. Handelskammaren anför dels att behovet av inkomstbringande sysselsättning är stort, främst i glesbygden, dels att insatser för ökad trädgårdsodhng bör omfatta även Västerbottens län, där förhäUandena i stort sett är likartade. Handelskammaren tiUstyrker slutiigen en föratsättningslös utredning.

Det är alltid sympatiskt med blygsamhet, och kommerskoUegium erkänner att det inte har den sakkunskap som erfordras. Men, herr talman, den erfarenheten finns redan på annat håU. I den långa och intressanta hUagan tUl reservationen delges kammarens ledamöter också erfarenheter som bör väga mycket tungt. Där skUdras en 50-årig odlargäming, som på ett övertygande sätt iUustrerar just vilka möjligheter det finns för utvidgad trädgårdsodling i stor skala i Tornedalen men givetvis också i andra delar av Norrbotten och säkerligen också i andra Norrlandslän.

Jag skaU inte trötta kammaren med att skUdra vad som har varit möjligt att bygga upp i närheten av Övertorneå. Det finns redan i tryck i betänkandet, och dessutom har jordbruksutskottets ledamöter besökt anläggningen i fråga och vet följaktligen vad det handlar om. Men vi menar att anläggningen i Övertorneå kunde få många efterföljare, både större och mindre, och jag tycker det vore lika naturligt att staten satsade pä att tillvarata de naturtUlgångar som här är aktueUa som att man satsar på gruvdrift, järnframstäUning, träförädling osv.

Det är därför vi efterlyser ett brett statligt engagemang på detta område och det är, som framgår av reservationen, inte bara erfarenheterna från Övertorneå som åberopas utan också andra. Dit hör bl. a. de väldiga trädgårdsanläggningarna pä Kolahalvön, där man ju driver mycket stora trädgårdsanläggningar med utmärkta resultat. Jag har själv besökt området i fräga och kan bekräfta de erfarenheter som herr Takman hänvisar tUl. Då skall vi också komma ihåg att klimatet inte är mUdare i Murmanskomrädet utan tvärtom, men det hindrar inte att erfarenheterna är så goda att man friskt och frejdigt satsar på byggandet av ännu fler stora statliga trädgårdsanläggningar.

Också kvaliteten pä de grönsaker som odlas norr ut vore värd ett särskUt kapitel. Det är en vetenskaplig realitet när man säger att kvaliteten pä produkterna i norr blir bättre än söderat. Detta sägs inte för att förolämpa grönsaksodlare i Syd- och MeUansverige, utan här handlar det om naturliga föratsättningar. För flera kulturer är det ingen överdrift att säga att man i norra Sverige har världens bästa förutsättningar. Tvärtemot vad som är den vanliga förestäUningen har vi bördiga marker, vi har de många soltimmarna under den korta tid när det växer så att det knakar. Våra grönsaker blir vackra, saftiga och vitaminrika.

Jag är mot den bakgrunden övertygad om att vi pläderar för en riktig

Unje när vi föreslår satsning på uppbyggandet av stora stathga trädgårdsanläggningar kombinerat med förädhngsindustri.

Dessutom - det är en annan viktig aspekt som påpekats i sammanhanget — behöver vi flera jobb. Det exempel som åberopas i reservationen och dess bUaga visar att det skuUe kunna bli en betydande sysselsättningseffekt, om man i stor skala sloge in på den linje sorn vi rekommenderar. Vad skuUe det inte betyda exempelvis för Tornedalen — en av de bygder som hårdast har drabbats av avfolkrungspolitiken? Jo, det skuUe ge arbete och utkomst för ungdom och äldre, det skuUe innebära ett fömuftigt tiUvaratagande av de naturtUlgångar som nu får ligga outnyttjade. Motionärerna har inte begärt att riksdagen nu skaU fatta beslut om en sådan statlig etablering i stor skala. Vi har bara begärt en skyndsam utredning för att undersöka möjlighetema, men utskottet föreslår att motionen avslås. Man gör det med den motiveringen att en utredning vore obehövlig, då den utbyggnad som vi syftar till kan åstadkommas med hjälp av nuvarande stödformer.

Såvitt vi förstår och kan bedöma finns inte dessa möjligheter. Det finns möjlighet att få lån och bidrag tUl begränsade satsningar tiU bär- och köksväxtodlingar. Man åberopar de statliga lånegarantierna tUl lokaler för uppsamling, sortering osv., men vi anser inte att det räcker. Dessa stimulansåtgärder kan inte skapa de stora anläggningar vi åsyftar och som inte aUs står i motsättning tUl odhng i mindre skala i kombination med exempelvis traditioneUt jordbruk.

Mot den bakgranden ber jag att fä yrka bifaU tUl herr Takmans reservation i anledning av jordbruksutskottets betänkande nr 36.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Trädgårdsanläggningar och en statlig konserv-och förädlingsindustri i Norrbotten

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr HANSSON i Skegrie (c);

Herr talman! Det råder väl inget tvivel om att det finns goda' förutsättningar för trädgårdsodling i Norrland. Det hade utskottet tUlfälle att konstatera under den resa vi gjorde där uppe för något är sedan.

Det råder emeUertid delade meningar om den form av trädgårdsodling som är den mest lämpliga för Norrlands vidkommande. Inom länsorganen i Norrbotten — länsstyrelsen, hushåUningssällskapet, landstinget och även lantbruksstyrelsen - har man den uppfattningen att den naturligaste trädgårdsodlingen för Norrland är frilandsodling och att odhng under glas närmast bör förekomma då det gäller blommor. Men blommor skapar ju inte något underlag för den förädlingsindustri som motionärerna och reservanten här är ute efter.

Som aUa känner tiU är lantbruksstyrelsen huvudman för trädgårdsod-hngen. Den har också varit remissinstans i detta ärende. Men lantbraksstyrelsen är av den uppfattningen att det tyvärr ännu finns för få företag i Norrland för att kunna trygga en fortsättning och ett vidmakthållande av en sådan förädlingsindustri som här åsyftas. Därför föreligger — säger lantbruksstyrelsen — vissa osäkerhetsmoment om huravida man kan bygga upp en konkurrenskraftig odling och förädling på längre sikt. Det finns orter, säger man, som har betydhgt gynnsammare betingelser men

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Trädgårdsanläggningar och en statlig konserv-och förädlingsindustri i Norrbotten

där man trots detta har svårt att kunna hävda sig mot den lågprisimport som sker frän andra länder.

Som jag sade är man emellertid på länsplanet — landstinget, hushållningssällskapet och jag förmodar också lantbruksnämnden -intresserad av att försöka uppmuntra tUl ökade odlingar för att därmed pä sikt kanske kunna skapa underlag för en sådan förädlingsindustri. En särskUd arbetsnämnd har tillsatts som sysslar med detta och som har tUl uppgift att försöka komma fram tUl sådana åtgärder som motionärerna och reservanten syftar tiU. Man är aUtså redan nu på det lokala planet fuUt införstådd med det mål som motionärerna här har, och man försöker i den mån det är möjligt att realisera detta. Som jag nämnde har man frän hushåUningssäUskapen gjort mycket omfattande undersökningar, och man har där också gjort upp ett program för en trädgårdsodling i framtiden.

Som herr Lövenborg också nämnde lämnar staten genom lantbruksstyrelsen stöd i olika former för trädgårdsnäringen. Det gäller rationaliseringar och det kan även gäUa nyetableringar i företag, men det kan också gälla för nyetableringar på förädlingssidan. De regler vi har gäller i samma mån för Norrland som för övriga delar av landet. Men de måste givetvis mötas av ett initiativ pä ort och stäUe. Det måste finnas människor där uppe som frivUligt vUl satsa på denna näring, men tyvärr har det visat sig att det inte finns sådant initiativ i tUlräckhg utsträckning.

Motionärerna yrkar nu på en utredning av frågan. Frän länsmyndigheternas sida har man emeUertid sagt att någon utredning inte behövs. Om en utredning utöver den man redan har gjort skulle behövas kan erforderliga undersökningar göras på ort och ställe.

Jag vill gärna understryka att utskottet i sak ställer sig positivt tiU det syfte motionärerna och reservanten har antytt. Men vi har ansett att det betraktelsesätt länsorganen och länsmyndigheterna har är så pass övertygande, att man väl ändå får förutsätta att dessa ansvariga myndigheter pä ort och stäUe har både intresse och förmåga att bedöma de omständigheter, mot vUka detta problem skall ses och behandlas. Om man kan få fram ett ökat intresse för trädgårdsodling — vilket vi hoppas — bör detta möta det positiva stäUningstagande det kan anses förtjänt av.

Det är pä detta sätt man måste uppfatta utskottets betänkande, och jag ber att få yrka bifaU tUl dess hemstäUan.

Hen LÖVENBORG (vpk);

Herr talman! Herr Hansson i Skegrie säger att utskottet i sak är positivt inställt tUl de mål motionärerna uppställt, och det är ju alltid en. tröst. Jag har argumenterat utifrån två synpunkter: dels har jag utgått från att man har utomordentliga fömtsättningar för grönsaksodling och förädling i stor skala i Norrbotten och dels från att det behövs ökad sysselsättning. Jag är väl medveten om att sysselsättningsproblemet i Norrbotten inte löses genom att man odlar bär och grönsaker. Jag tycker dock att alla realistiska projekt bör prövas. Jordbraksutskottet har säkerligen med en viss bedrövelse kunnat konstatera hur stora arealer där uppe förvandlas tUl snårskog, människor gär arbetslösa och världen svälter.

Jag har med egna ögon sett inte bara det exempel som åberopas i motionen, från Övertorneå, utan också exempel från en annan del av Nordkalotten, och jag vet att den hnje vi föreslår är fuUt möjhg. Därför driver vi den också med en viss envishet. Nog tycker jag utskottet hade kunnat sträcka sig så långt som att biträda förslaget om en förutsättningslös utredning.

Herr Hansson i Skegrie säger att det måste finnas människor på ort och ställe. Ja, det sades också under landstingsveckan i Norrbotten, bl. a. av näringsutskottets ordförande herr Svanberg, som också är ordförande i landstinget. Han sade ungefär så här, att kan lämplig person skaffas fram, kommer regeringen att ställa upp med pengar. Han tUlade att vi har en finansminister som själv sysslat med sådant arbete och som inte var ovillig att satsa på grönsaksodlingar.

Det är kanske synd att fmansministern inte är här. Jag är nämligen övertygad om att det finns gott om lämphga personer i Norrbotten, men det är pengarna som fattas.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Trädgårdsanläggningar och en statlig konserv-och förädlingsindustri i Norrbotten

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Man får väl ändå utgå ifrån att de myndigheter som finns i Norrbotten, lantbruksnämnden, hushållningssällskapet och länsstyrelsen, känner sitt ansvar för näringshvet där uppe. Enhgt vad vi kunde uppfatta vid våra kontakter med dessa organ är man mycket intresserad av att utveckla näringslivet på aUa omräden där det finns förutsättningar för detta. Det är möjligt att det sä småningom blir fallet även inom trädgårdsnäringen, men tyvärr har det hittiUs visat sig att folk inte självmant har börjat med trädgårdsodling i den utsträckning som herr Lövenborg och hans medmotionär önskar.

Motionärerna har tagit ett exempel från Sovjetunionen. Jag måste säga att det knappast gär att utan vidare jämföra det med svenska förhållanden. Man har ju där ett helt annat ekonomiskt system. Bygger man upp industrier och företag och så att säga stäUer dem gratis tUl någons förfogande, blir bilden litet annorlunda än när vi i värt land och med värt system startar företagsamhet. De liknelser som här har gjorts är alltså, menar jag, inte hållbara.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Det är klart att vad som sker pä Kolahalvön tUldrar sig i ett annat ekonomiskt system. Men det system som vi har i Sverige behöver inte innebära att vi inte kan gå in för stora statliga satsningar av det slag som vi här är inne på. Det kan vara lika naturligt som att staten satsar på att utveckla gruvhanteringen, järnframställningen eUer nägot annat näringsområde.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Fritidsfiske

Den som vUl att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 36 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 282

Nej - 16

Avstår — 2

§ 21 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

Nr 38 i anledning av motion om inrättande av ett nordiskt institut

för biologisk bekämpning

Nr 39 i anledning av motioner angående förebyggande av kräftpest Nr 40 i anledning av motion om undersökning av nedgången i

älfångsterna

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 22 Fritidsfiske

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 41 i anledning av motioner om fritidsfiske.

Herr WIKNER (s);

Herr talman! Denna fråga har tidigare behandlats flera gånger i riksdagen och den är alUjämt, som jag ser det, mycket aktuell. Därför borde en lösning komma tiU stånd med det snaraste.

Vi vet att 1969 års riksdagsbeslut innebar, såsom det sägs i utskottsbetänkandet, att åtgärder vidtogs för "tillskapandet av ett system med lånegarantier tUl anordnande eUer förbättring av fiskevatten, ökade bidrag tiU förrättningskostnaderna vid bUdande av fiskevårdsområde samt en förstärkning av resurserna för rådgivning och annan serviceverksamhet. Vidare beslöts vissa ändringar i lagen om fiskevärdsområden och lagen om rätt tUl fiske i syfte att underlätta bildandet av fiskevärdsområden och skydda fiskbeståndet. Bl. a. tiUerkändes staten och kommunen initiativrätt vid ansökan om bUdande av fiskevårdsområde. Riksdagens beslut innebar en anslutning till uppfattningen att en ökning av tiUgången på fritidsfiskevatten borde ske genom åtgärder som stimulerar tUl fler frivUliga upplåtelser för detta ändamål."

Det är gott och väl detta som skrivs i utskottsbetänkandet, men det har inte skett något nämnvärt. Efter riksdagsbeslutet har Sveriges fritidsfiskares riksförbund avgivit två skrivelser till jordbruksdepartementet. Dessa, säger utskottet, är under prövning inom departementet, och

ytterligare en utredning kommer att tUlsättas inom kort. Man frågar sig verkligen hur länge vi skaU vänta på en sådan utredning.

Det vi motionärer vUl är att man genomför försök för att främja tiUkomsten av större fritidsfiskeområden. Staten och länsstyrelserna mäste ta initiativ tiU bildandet av sådana områden. Med nuvarande förhållanden har man det rent bedrövligt pä en del stäUen. Inom samma kommim kan det finnas ett flertal fiskeföreningar med fiskekort. Det är då många gånger svårt för dem som bor på platsen att hålla reda på gränserna för varje förenings fiskeområde, och hur svart skall detta inte vara för dem som inte bor i kommunen, turister och övriga fritidsfiskare. Man kan råka ut för böter därför att man rent ofrivUligt överskridit ett områdes gränser på grand av att man inte känt till gränserna eUer på grund av att de varit otydUgt utmärkta.

Om det är svårt att hitta ett lämpligt område där man kan bedriva sådan försöksverksamhet som föreslås i motionen, viU jag nämna att det inom landskapet Härjedalen finns goda fiskevatten. Dit kommer också många turister och även fritidsfiskare. Där skulle det vara möjligt att anordna ett försöksområde. I Härjedalen finns för närvarande fem kommuner som efter nyår kommer att sammanslås till en kommun. Som jag ser det torde det inte möta något hinder att ordna ett försöksområde inom Häqedalen.

Då det gäller statens och bolagens fiskevatten borde dessa i större utsträckning än som nu sker användas för allmänt fritidsfiske och inte enbart nyttias av privatpersoner.

Jag hoppas staten och länsstyrelsema hjälper till att snarast åstadkomma vad vi begärt i motionen. Det lönar sig föga att mot ett enhälligt utskott yrka bifaU tUl motionen, men jag hoppas verkligen att ett försöksområde skaU komma tiU stånd och att detta skall stimulera tUl efterföljd.

Jag har inget yrkande.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Lagstadgad rätt för arbetstagare till ledighet för studier

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23 Lagstadgad rätt för arbetstagare till ledighet för studier

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 25 i anledning av motioner om lagstadgad rätt för arbetstagare tUl ledighet för studier.

Fra RYDING (vpk):

Herr talman! Redan år 1968 när vänsterpartiet första gången motionerade om att rätt tiU tiänstledighet för deltagande i vuxenutbUdning skulle lagstadgas skrev dåvarande andra lagutskottet att man delade vår uppfattning om att det är önskvärt att på olika sätt vidga möjligheterna tUl utbUdning för vuxna. Man pekade bl. a. på det studiesociala stödet — i vUken fråga det dä pågick utredning. Detta var ju helt korrekt, då det studiesociala stödet var en av de mest angelägna

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Lagstadgad rätt för arbetstagare tiU ledighet för studier

punkterna i vuxenutbUdningsfrågan. I debatten år 1968 hävdade vi från vpk att det andra viktiga problem som måste lösas utan dröjsmål, om det skall bli något helt med den genomförda vuxenutbUdningsreformen, är rätten tUl tiänstledighet när sä erfordras för vuxenstudier. Och beträffande detta problem pågick då inte ens nägon utredning.

Vär motion från år 1968 utsändes på remiss, och jag vUl i dag bara kort erinra om att LO i sitt remissyttrande skrev att man betraktade det som mycket väsentligt att tiänstledighet erhålles för att möjliggöra vuxenstudier. Sedan skrev man det nästan obhgatoriska; men skuUe vid utbyggnaden av vuxenutbUdningen det uppkomma större svårigheter att erhåUa tjänstledighet än vad hittiUs varit fallet bör lagstiftning övervägas.

Jag framhöU i 1968 års debatt — med stöd av de rapporter vi fått från arbetsplatsema — att det knappast kunde bh svårare än det var, vilket dä var fallet, nästan omöjhgt att få tiänstledighet för vuxenutbildning. Det vUle man då inte tro pä — det är glädjande att man begriper bättre i dag.

TCO skrev däremot i sitt remissyttrande 1968 att man på detta häU kunde tänka sig en utredning och därefter lagstiftning i frågan.

Jag skall inte trötta kammarens ledamöter med en längre historieskrivning utan viU bara konstatera att utskottet aUtså 1968 visserligen delade vår uppfattning men ansåg att frågan i första hand borde lösas genom avtal meUan berörda organisationer pä arbetsmarknaden.

Att dåvarande andra kammaren följde utskottets hemställan och avslog vår motion behöver jag väl knappast tUlägga. Motioner med samma innehåll har dock avslagits även efter är 1968.

Emellertid röstade vid voteringen år 1968 i andra kammaren 20 ledamöter för vär motion och 10 lade ner sina röster. För dessa ledamöter — liksom för oss gamla motionärer — är det nog mycket frestande att i dag spontant utbrista: Äntligen — trägen vinner!

Ty i dag — hela fem är efter vär första motion — skriver inrikesutskottet, som nu har hand om frågan, att en arbetsgrupp under ledning av statsrådet Lidbom söker lösa frågan. Därefter står det i inrikesutskottets betänkande: "Förslag tUl lagstiftning i ämnet kan väntas inom kort."

I vår motion 110 från i vintras yrkasju på snabb utredning och förslag till åtgärder. Jag har därför givetvis i dag inte något yrkande. Jag vill bara slutligen uttrycka den förhoppningen att tidsangivelsen "inom kort" i betänkandet verkligen också betyder inom kort, så att ytterligare tid mte går tiU spUlo innan detta viktiga problem kan lösas.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 24 Föredrogs

Inrikesutskottets betänkanden

Nr 26 i anledning av motion angående pensionsförmåner för E. G. B. Lindberg

Nr 27 i anledning av motion om återinförande av obligatorisk Nr 123
bostadsanmälan för utländsk medborgare Onsdagen den

Nr 28 i anledning av motion om robotutvecklingen inom näringslivet j oktober 1973

Trafikutskottets betänkande

Nr 15 i anledning av motioner angående Ventrafiken, m. m.

CivUutskottets betänkande

Nr 24 i anledning av motion om åtgärder för vidareutveckling av Ven

Ett gemensam t planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 25 Ett gemensamt planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 25 i anledning av motion om ett gemensamt planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! TUl civUutskottets betänkande nr 25 angående ett särskUt planeringsorgan för länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län har vi centerpartister knutit ett särskUt yttrande. Vi har i och för sig inte någon från utskottsmajoriteten avvikande mening om hur motionen 1565 skaU behandlas. Vi godtar de grander som utskottet angett för att det inte är påkaUat att begära att ett särskilt planeringsorgan inrättas meUan länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län.

Med vårt yttrande har vi bara velat uttala en maning tiU varsamhet när det gäller hushåUningen med naturresurserna inom det värdefulla och så känsliga område som aUdeles specieUt sydvästra Skåne utgör. Vi har gjort det i anknytning tUl den aktivitet som centern visat när det gäller t. ex. behandlingen av länsdemokratifrågorna och det regionalpolitiska programmet. Med tanke pä vad som nu häller på att hända i de där områdena anser vi att det är alldeles särskUt angeläget att påpeka, att man noga bör tänka igenom konsekvenserna av de åtgärder som vidtas från samhällets sida med hänsyn tUl de mUjöpolitiska aspekterna.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl civUutskottets hemställan.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c);

Herr talman! Avsikten med vär motion i år, liksom med de likartade som avgivits av oss de tre senaste åren, har egentligen varit att peka på de negativa konsekvenser som uppstått genom den markerade befolkningskoncentration som vi har fått uppleva i västra Skåne. Samtidigt har under hela 1960-talet en uttunning skett i de östra delarna av landskapet genom utflyttning.

Ingenting har gjorts av myndigheterna, förrän på den allra senaste tiden, för att råda bot på de här missförhållandena. Nu kan vi konstatera att länsstyrelserna äntligen har haft ett gemensamt planeringsmöte, och det är mycket tacknämligt att de tiU slut har kunnat komma sig för med

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ett gemensam t planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län

detta. Jag viU uttala den förhoppningen, att det ger tiU resultat en jämnare arbets- och bebyggelseplanering över hela landskapet. På det sättet skuUe man kunna undvika den här omtalade aUtför starka koncentrationen i väster.

Trots att denna motion är avstyrkt kan jag konstatera att det har förts ett mycket utförligt resonemang om befolkningssiffror och om behovet av övergripande planering i regionen i det utskottsbetänkande som här föreligger. Utskottet säger sig ju också i princip dela uppfattningen om en samordning av viss planering över gränsen meUan länen.

Jag tackar naturligtvis för detta hksom för det särskUda yttrande som herr Grebäck här nämnde och som centerns representanter i utskottet har anfört. Därför kan jag mycket kortfattat hänvisa tUl vad som står att läsa i civUutskottets betänkande om detta. Jag tror att det kan vara en rätt hälsosam läsning för många. Det är ingenting som i princip motsäger nödvändigheten av att betrakta Skåne som en planeringsenhet.

Ännu viktigare, herr talman, blir detta om bron Malmö—Köpenhamn kommer tUl stånd. Jag anser att det då, om inte förr, blir helt nödvändigt att i de sydvästra regionerna införa etableringstUlstånd för att i görligaste män undvika en ännu värre befolkningskoncentration än den vi nu har. Pä grund av de problem som då kommer att uppstå måste det kanske tiU särskild skyddslagstiftning för marken osv. i framtiden. Ar efter är kan man se hur god åkermark tas i anspråk för bebyggelse och permanentan-läggntngar. Vi måste kunna fördela tUl områden som bättre lämpar sig för bebyggelse än den bästa åkeqorden.

Även om man skulle vUja reducera — nu nämner jag de siffror som också står i betänkandet — den av sydvästra Skånes kommunalförbund beräknade folkökningen år 1985 på 570 000 invånare tUl ett tal som ligger mer i linje med vad länsstyrelsen beräknar, nämligen 520 000 invånare, innebär det ändå att man tar i anspråk ytteriigare 2 500 hektar god åkeqord, som aUtsä tas från jordbruksproduktionen. Detta mäste inge starka betänkligheter i en tid dä all åker kommer att behövas för att producera livsmedel. Vi måste för framtiden vara rädda om den naturtUlgång som god åkeqord utgör i detta land. Den är tUl skUlnad frän exempelvis malm och olja en helt outsinlig naturtUlgång. Om man sköter åkeqorden så ligger den där och producerar, i sekel efter sekel, de produkter som är nödvändiga för människors uppehäUe. Det gäller därför att varsamt hantera denna naturtillgång.

Den planering som hittUls skett i kommunförbundens regi visar med önskvärd tydlighet, herr talman, att en övergripande planering är nödvändig. Om inte länsstyrelserna i framtiden blir de lämpliga organen för detta, så kan exempelvis landstingen träda tUl. De har i så faU en bättre förankring i den regionala befolkning som berörs av dessa förhållanden.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 26 En samordnad politik för landets skärgårdsområden

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 26 angående motion om en samordnad politik för landets skärgårdsområden.

I detta betänkande behandlades motionen 1973:881 av herr Wennerfors (m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhålla om att en parlamentarisk utredning snarast tillsattes i syfte att uppdra riktlinjer för en total och samordnad skärgårdspolitik för landets samtliga skärgårdsområden.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1973:881.

Reservation hade avgivits av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:881 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Herr WENNERFORS (m);

Herr talman! Jag viU med några ord bara markera den bestämda vilja som vi inom moderata samhngspartiet har att fortsätta vårt mångåriga arbete för att förbättra vUlkoren för glesbygdsmänniskorna i skärgårds-och kustkommunema.

En hel del har gjorts för dem under de senare åren och hel del är på väg. Jag vet att skärgärdsborna sätter värde pä detta, men jag förstår dem också när de, i betraktande av den likgiltighet som tar sig alldeles specieUa uttryck mellan valen, ena dagen hoppas och andra dagen fruktar morgondagen. Det räcker inte att intressera sig för människornas problem under valår eller t, o, m, bara under valrörelserna.

Skärgårdsborna själva har bl, a, i Stockholms skärgärd förstått att de framtida möjligheterna att bo och verka året om i skärgården i hög grad beror på dem själva, dvs, i vUken grad de gemensamt kan hävda sina önskemål och krav gentemot politiker, politiska partier och myndigheter. Jag tänker då pä de skärgårdsföreningar som nu i flera år har varit verksamma i det område som jag mera känner till, vUka har blivit allt aktivare och som för övrigt myndigheter och politiker tar allt större hänsyn tUl, Man har varje är anordnat skärgårdsting. Men ett uttryck för att man inte är särskUt belåten med vad som har skett är det extra skärgårdsting som höUs i förra veckan pä en ö ute i Stockholms skärgärd, där många människor var samlade för att diskutera dagens problem. Det var framför allt livsmedelslagen som diskuterades, men utformningen av glesbygdsstödet och många andra bekymmer för skärgårdsborna kom också upp i den sex-sju timmar länga debatten. Vid andra diskussioner i dessa områden liksom vid diskussionerna på det nyssnämnda tinget och inte minst på det ordinarie tinget i våras har det ju framhåUits att man är speciellt orolig för vad de senaste markpolitiska besluten kommer att innebära för skärgårdsområdena.

Vi har menat att det borde tillsättas en utredning, och som svar har vi väl närmast fått detta besked: Varför skall det nu tUlsättas en utredning

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

En samordnad politik för landets skär-gärdsområden

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

En samordnad politik för landets skärgårdsområden

när det är så många utredningar som varit verksamma? Ja, det har varit många utredningar, men det har inte kommit särskilt mycket ut av dem. Den allra senaste utredningen inom det område som jag känner tiU och där jag är verksam, dvs. Stockholms län, har nu pågått i flera år, och den tycks inte bli färdig under hösten.

Det är detta arbete som måste påskyndas. Men det är också något annat som gör att vi kvarstår vid värt krav att det bör tiUsättas en parlamentarisk utredning för att komma tUl rätta med dessa problem, och det är att det inte funnits och i dag inte finns någon utredning som berör samtliga kustkommuner och samtliga skärgårdskommuner i landet. Den utredning som utskottet i stor utsträckning hänvisar till är den utredning som pågår inom Stockholms län i länsstyrelsens regi, och det är inte riktigt detta vi avser när vi kräver en utredning.

Men ändå skaU jag framföra min uppskattning över att utskottsmajoriteten uttalar sig en smula positivt över värt synsätt. I utskottets skrivning står nämligen: "Det är i och för sig obestritt att en samordnad planering över kommungränser och även över länsgränser kan vara lämplig inom vissa skärgårdsområden." Det är just vad vi menar; det finns verkhgen ett starkt krav bakom det.

Slutligen skriver utskottet i betänkandets näst sista mening; "Någon åtgärd frän riksdagens sida för att få tiU stånd en statlig parlamentarisk utredning beträffande skärgårdsfrågor i aUmänhet är därför inte nu påkallad." Utskottet har alltså lagt tiU det lUla ordet "nu". Därför kan vi väl hoppas att så småningom få stöd för det krav som vi nu har ställt.

Herr talman! Jag yrkar givetvis bifaU tiU vår reservation. Vi arbetar vidare med frågan, och om det är nödvändigt kommer vi tUlbaka med vårt krav om en parlamentarisk utredning.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Jag kan gärna intyga att den reservation som moderaterna i utskottet har fogat till utskottets betänkande skiljer sig fördelaktigt från den motion som civUutskottet har haft att behandla. Reservationen är värdefull i många avseenden, och jag kan i långa stycken instämma i de påpekanden som där görs. Utskottet har också givit uttryck för detta, när utskottet skriver: "Det är i och för sig obestritt att en samordnad planering över kommungränser och även över länsgränser kan vara lämplig inom vissa skärgårdsområden." Men vi har inte ansett det nödvändigt att nu begära en parlamentarisk utredning för att klara upp den samordnade planeringen. Framtiden får väl visa om det är nödvändigt att tillsätta en sädan utredning.

Som alla vet pågår det ute i kommunerna för närvarande ett intensivt planeringsarbete när det gäller hushållningen med våra naturresurser. Det är en planeringsverksamhet som man räknar med så småningom skall ge svar på frågan hur vi skaU på bästa sätt utnyttja våra mark- och vattenresurser. Resultatet av det arbetet kommer givetvis sedan att sammanställas till program på länsnivå, och i det sammanhanget finns det då anledning att kritiskt granska dessa frågor och undersöka om det måste tiU alldeles specieUa samordnade åtgärder för skärgårdsområdena.

Herr Wennerfors talade om moderata samlingspartiets oförtröttade

arbete på att förbättra förhäUandena för skärgårdsbefolkningen och att skydda mUjön i skärgårdsområdena. Jag vet inte vad detta oförtröttade arbete har tagit sig för andra uttryck än i detta krav på en parlamentarisk utredning och i en kritik av de åtgärder som samhället i olika sammanhang vidtagit. Jag kanske i all blygsamhet fär tala om att jag själv under min verksamhet i hushållningssällskapet, lantbruksnämnden och skogsstyrelsen i detta län har varit med om att starta en specialodlarför-ening i vårt skärgårdsområde, där vi har haft och aUtjämt har en konsulent anstäUd för rådgivning till odlama. Jag har också varit med om och aktivt medverkat tUl att uppmuntra fisket o. d. Det har aUtsä varit konkreta åtgärder. Men moderaternas insatser i det sammanhanget begränsar sig väl tUl detta utredningskrav, och hur den utredningen skall arbeta kan man läsa om i reservationen. Man begär en målinriktad parlamentarisk utredning som, säger man, måste fä arbeta förutsättningslöst och inte vara bunden av dogmatiska allmänna riktlinjer, vare sig de faller inom markpohtikens, jordbrukspolitikens, regionalpolitikens eller annat område. Det låter ju utmärkt. Men i nästa sats säger man; "I ett sådant arbete kan i många sammanhang ledning hämtas från den utredning som utförts inom en av moderata samlingspartiet tillsatt arbetsgrupp för Stockholms skärgård." Jag förstår inte riktigt det logiska sammanhanget mellan de här bägge satserna. TUlsätter man en parlamentarisk utredning så skaU den väl vara allsidigt sammansatt. Om den lägger moderata samlingspartiets utredning om Stockholms skärgård tUl grund för sitt arbete kan man väl inte säga att den är förutsättningslös och att den inte är dogmatiskt bunden. De där bägge satserna rimmar inte riktigt. Jag har en annan uppfattning om hur en måhnriktad parlamentarisk utredning skall arbeta förutsättningslöst än herr Wennerfors tydligen har.

Jag viU gärna innan jag slutar mitt anförande instämma med herr Wennerfors i att det finns all anledning att med uppmärksamhet följa vad som händer i det nu pågående planeringsarbetet som berör våra skärgårdsområden och att kritiskt granska de förslag som kommer fram. Sedan får vi väl återkomma om det visar sig att specieUa åtgärder är nödvändiga för att uppnå goda resultat när det gäller planeringen i dessa områden.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl civilutskottets betänkande nr 26.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har mycket stor respekt för många av de insatser herr Grebäck gjort på detta område, icke minst dem han själv påminde oss om.

Herr Grebäck sade att moderaterna inte gjort särskUt mycket på detta område — de begränsar sina insatser tUl att begära en utredning. Nu ser man det nog inte riktigt pä det sättet i de berörda områdena, framför allt inte när det gäller de markpoUtiska beslut som fattades i det här huset för en hel del månader sedan. På det området är kanske inte herr Grebäcks insatser riktigt lika uppskattade av skärgårdsborna och människorna runt om i kustkommunerna som de insatser vi har gjort. Bakgrunden tUl vårt krav i dag är självfaUet också den behandling av markpohtiken som vi fått uppleva under de senaste åren.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

En samordnad politik för landets skärgårdsområden

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

En samordnad poUtik för landets skärgårdsområden

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag är naturligtvis medveten om att mina insatser när det gäUer lagstiftningen på markpohtikens område i vissa avseenden inte är så särskilt uppskattade i skärgårdsområdena, specieUt inte i Stockholms läns skärgärd. Men det beror i väsenthg utsträckning, skulle jag tro, på den "upplysningsverksamhet" som herr Wennerfors har bedrivit ute i skärgårdsområdena. Jag vill säga herr Wennerfors att jag med stor tUlförsikt motser framtidens dom i det avseendet.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag är tacksam att herr Grebäck ändå kaUar det jag har bedrivit för upplysningsverksamhet. Jag har också, herr Grebäck, uppmanat så många som möjligt att läsa riksdagshandlingarna. De har också spritts där ute — jag har själv medverkat tiU det. Skärgårdsborna har alltså själva kunnat läsa vad herr Grebäck både sagt och gjort i detta hus, och det kanske har medverkat tUl att de i detta avseende är tveksamma. Jag vet att de mycket uppskattar herr Grebäcks insatser i andra avseenden, men när det gäUer markpolitiken och ersättningsfrågorna är de tveksamma, och det utan min s. k. upplysningsverksamhet.

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wennerfors var tacksam för att jag använde ordet upplysningsverksamhet. Jag ber bara att få tillfoga ett par citationstecken kring det ordet.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! Jag tillhör också de riksdagsmän från Stockholms län som är intensivt engagerade i skärgårdsproblemen. Jag jobbar med dem praktiskt taget dagligen på olika nivåer. Särskilt iögonfallande är att dessa problem är synnerligen mångfasetterade. Man möter nästan aUa samhäll-problem fokuserade på ett enda geografiskt område.

Under det senaste året har jag haft särskUt rika möjligheter att verka i den skärgårdsutredning som länsstyrelsen i Stockholms län stär som huvudman för. Utredningen häller just nu pä att slutjustera sitt huvudbetänkande. I den utredningen har man valt den mycket intressanta och inte helt vanliga metoden att låta företrädare för den berörda befolkningsgruppen fä ett mycket starkt inflytande. Utredningsarbetet har också, trots att Alf Wennerfors inte har uppmärksammat det, avsatt en mängd intressanta delresultat, bl. a. viktiga avsnitt i Länsprogram 70 för AB4än.

Den här utredningen är av sådan omfattning och sådan art att den kommer att bh vägledande för motsvarande utredningar i andra skärgårdsområden i landet. Det leder tUl att det kanske inte i dag finns ett så starkt behov av en rikstäckande planering av skärgårdsområdena som det fanns år 1968, när jag i riksdagen motionerade just om särskild planering av utvecklingen i skärgårdsområdena. Redan då hänvisade riksdagen tUl de möjligheter som länstyrelserna hade att bedriva regional planering, och pä basis av det uttalandet satte länstyrelsen i Stockholms län i början av januari 1969 i gång med den här utredningen.

Moderaterna tog upp de bärande tankarna i min motion frän 1968, garnerade dem med diverse markpolitiska funderingar som jag inte helt kan instämma i och har sedan drivit den här frågan i riksdagen paralleUt med att det praktiska utredningsarbetet redan har pågått. Den här metodiken tUlämpade man för övrigt, herr talman, även när det gällde det pohtiska programskrivandet. Folkpartiet i Stockholms län lade 1970 fram en programskrift rabricerad En levande skärgård. 1971 lade moderaterna i Stockholms län fram en programskrift rabricerad En levande skärgärd. Målsättningen är man aUdeles uppenbart helt överens om härvidlag.

Mina mycket omfattande kontakter med skärgårdsbor i anslutning tiU skärgårdsutredningsarbetet och mycket annat av det jag sysslar med som har skärgårdsanknytning har givit mig en entydig erfarenhet. Skärgårdsborna säger samstämmigt i dag; Det utreds för mycket, det görs för Utet. — I det läget erbjuder moderata samhngspartiet en ny utredning. Talesättet om stenar i stäUet för bröd faUer en lätt i tankarna.

Jag är också htet förvånad över Alf Wennerfors intresse för den pågående skärgårdsutredningen i Stockholms län. Det intresset är ganska ljumt och inte aUtid särskUt positivt.

När Alf Wennerfors talar om politikernas Ukgiltighet meUan valen vet jag inte riktigt vem han åsyftar, men jag har själv uppmärksammat att jag med mma kontinuerhga kontakter med skärgårdsproblemen just i valrörelserna särskUt ofta träffat på moderata pohtiker. Jag har möjlighet att se det, eftersom jag jobbar kontinuerligt med frågeställningarna.

En ny utredning nu skuUe, som jag bedömer det, innebära nytt uppskov med lösandet av det problem det här gäller. Vi kan tänka oss vad som skulle hända om man nu tiUsatte en övergripande utredning för landets aUa skärgårdsområden. Vad skulle hända? Jo, när exempelvis framställningar från länstyrelsen i Stockholms län görs, baserade på den skärgärdsutredning som inom kort är klar, kommer Kungl. Maj:t att hänskjuta dem tUl den sittande utredningen, och sedan dröjer det eviga tider innan man kan få nägot stäUningstagande. Det gäller exempelvis de framställningar som för länge sedan har gjorts av länstyrelsen i Stockholms län om vissa former av glesbygdsstöd till Stockholms skärgård. Den frägan är alltså aktualiserad och ligger hos Konungen för ställningstagande.

Det bör väl här noteras att det råder en betydande samstämmighet i många sakfrågor när det gäller skärgårdsproblemen. Vad som behövs nu är att låta den samstämmigheten ge konkreta resultat och inte leda tUl nya utredningar. Det gäller t. ex. att göra det bästa möjliga av gällande lagstiftning. Det mä vara att vi inte gUlade den lagstiftningen när den en gång antogs, men jag tycker personligen att det är viktigare att göra det bästa möjliga av gäUande lagstiftning än att använda skärgårdsproblemen som slagträn i den rikspolitiska debatten.

Herr talman! Detta resonemang leder mig tUl slutsatsen att det viktigaste för skärgårdarna nu inte är ytterligare utredningar utan konkreta resultat, och sådana befrämjas inte av ett bifall till reservationen pä den här punkten.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

En samordnad politik för landets skärgårdsområden

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 122-126

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

En samordnad politik för landets skär-gärdsområden

Hert WENNERFORS (m);

Hert talman! Herr Sören Norrby vittnar här om sina kontakter i skärgården och om att folk nu säger att det utreds alldeles för mycket. Ja, jag har också hört detta, och jag nämnde det i mitt inlägg framme i talarstolen.

Men vad beror detta pä, herr Norrby? Jo, det beror på det sätt varpå utredningsarbetet har bedrivits! Därom har vi fått besked i flera omgångar sedan 1969 och 1970 och om att utredningen skulle komma med sitt betänkande, men det har inte synts tiU. Vad har t. ex. hänt med den utredning som just pågår och som vi sä länge har blivit utlovade ett betänkande från? Jo, i juni månad — några månader före valet - fick vi slutkapitlet i detta betänkande; men vi fick inte hela betänkandet. Detta är en metod som jag inte tror mig ha hört talas om tidigare. Ni sätter stor tUltro till den här utredningen, och jag hoppas att den skall komma med många goda uppslag om hur problemen skaU lösas. Det skulle vidare vara av intresse att få veta när hela betänkandet kommer. Kan vi räkna med att den kommer före årsskiftet? EUer under nästa år? Före nästa valrörelse?

Sedan viU jag gärna säga att herr Sören Norrby inte tUlhör de pohtiker som syns ute i dessa områden bara när det pågår valrörelse eUer när det är valår. Han tUlhör dem som verkligt aUvarligt intresserar sig för de här problemen; under mellanvalsåren kan vi visserligen ha olika uppfattningar på en del punkter om hur problemen bör lösas, men Sören Norrby vUl på allt sätt — så har jag uppfattat både av vad han säger och av vad han har gjort — göra sitt allra bästa för att vi skaU få en levande skärgård.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp);

Herr talman! Alf Wennerfors refererar 1970 års utfästelse om ett utredningsbetänkande. Det har tydligen gått honom helt förbi att det kom ett delbetänkande från skärgärdsutredningen i Stockholms län dä, med en inventering och en skiss till handlingsprogram. Det har alltså kommit ett delbetänkande med mycket viktiga resultat, som t. ex. har utgjort underlag för länsstyrelsens Länsprogram 70. Löftet hölls aUtså; det kom ett material dä.

Sedan har utredningsarbetet bedrivits med sikte pä ett slutbetänkande före årsskiftet 1972-1973 — jag var den i utredningen som hårdast drev det kravet — men det visade sig att det tillkom mängder av nya frågeställningar, som man vid det omfattande kontaktarbetet med oUka intressenter ville ha belysta i utredningen. Därigenom kom slutbetänkandet att skjutas nägot framåt i tiden.

Detta utredningsarbete har bedrivits med en metodik som är litet ovanlig för ett offentligt utredningsarbete. Man har haft referensdiskussioner i mycket större omfattning än vad som är vanligt, delpromemorior har gått ut som diskussionsmaterial, och man har också valt att redovisa, inte avslutningskapitlet utan närmast inledningskapitlet, dvs. sammanfattningen av det som utredningen nu kommer med inom kort, före årsskiftet.

Jag kan alltså lugna Alf Wennerfors på den punkten. Slutjusteringen av detta material pågår och kommer att vara klar före årsskiftet.

Som jag sade tidigare bedömer jag det så att den utredning avseende skärgårdproblemen i Stockholms län som då förehgger kan vara vägledande för motsvarande planering i andra delar av landet och därigenom tiäna det syfte som reservanterna eftersträvar. Det innebär då att vi inte behöver starta något nytt utredningsarbete utan kan koncentrera oss på att lösa de faktiska problemen.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Den utfästelse som vi fick 1970 gällde ett slutbetänkande och förslag tiU åtgärder. Den gäUde inte att vi skulle fä ett delbetänkande, en inventering och en skiss tUl handhngsprogram. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag fick den uppfattningen då att vi verkhgen skuUe få ett slutbetänkande med förslag tUl åtgärder. Det kom inte. Arbetet fortsatte, och vi har ännu inte fått det utlovade betänkandet. Nu är jag glad över att vi kan hoppas på att det skall komma före årsskiftet.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ändrade bestämmelser för värmeisolering i fastigheter

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 26 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Wennerfors och Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259

Nej - 36

Avstår — 4

§ 27 Ändrade bestämmelser för värmeisolering i fastigheter

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 27 angående motion om ändrade bestämmelser för värmeisolering i fastigheter.

Herr TORWALD (c);

Herr talman! Energifrågorna har i dagarna fått större aktuahtet än kanske någonsin tidigare på grund av den MeUanösternkris vi upplever. Jag viU inleda detta anförande med att citera htet ur motionen nr 60

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ändrade bestämmelser för värmeisolering i fastigheter

som herr Hörberg och jag väckte i våras:

"EnUgt nyligen gjorda beräkningar tror man att uppvärmningen av våra bostäder inom nägra år kommer att kosta 2 miljarder per år." — Detta var alltså före dagens inflammerade situation på oljemarknaden. — "Huvudparten av dessa kostnader betyder päkänningar på handelsbalansen. Man har också beräknat att ungefär en fjärdedel av dessa uppvärmningskostnader gär förlorade tiU följd av värmeförluster genom glasade partier, ytterväggar, tak m. m. Mot denna bakgrand synes det angeläget att man på aUt sätt söker begränsa dessa värmeförluster. Om man kunde reducera förlustema tUl hälften, skulle detta betyda en samhällelig besparing på i randa tal 250 mUjoner kronor per år.

Det har också från olika håll efterlysts kompletterande byggnadsbestämmelser om högsta tiUåtna k-värden för såväl ny- som ombyggnadssektorn.

I sammanhanget bör kanske noteras att flertalet av de isoleringsmaterial, som brukar komma tiU användning, tUlverkas inom landet och är relativt biUiga. Ökade byggnadskostnader pä grand av skärpta bestämmelser för isolering och ventilation torde därför ej innebära någon påtaglig påkänning för valutareserven. DärtiU kommer att dylika åtgärder skulle kunna öka antalet arbetstiUfäUen inom landet."

Jag har citerat detta för att ge bakgranden tUl att vi motionerade.

Jag skulle också vUja redovisa ett uttalande, som Mr Russel — chef för Westinghouses avdelning för byggnadsmiljösystem — gjorde vid en konferens i Portland, Oregon, för ett halvår sedan. Russel sade "att 90 procent av dagens nybyggen, vid full beläggning, endast arbetar på en energiförbrakningsnivå av meUan 60-80 procent av den fulla kapaciteten. Detta slöseri med den elektriska energin har pågått de senaste 15—20 åren. Med dagens planeringsmöjligheter skaU ett byggnadskomplex kunna arbeta inom 95-99 procent av full kapacitet - vid total beläggning och högsta effektivitet."

Jag vUl dessutom redovisa en intervju i tidningen Byggnadsindustrin med teknologie licentiaten Arne Elmroth och professor Ingemar Höglund, båda vid tekniska högskolan. I intervjun heter det bl. a.:

"Ett mått på isoleringens betydelse anför Ingemar Höglund frän tvä identiska och obebodda provhus som uppförts i Skövde. Det var småhus med ytterskal av tegel. Det ena huset hade isolerats enligt gällande normer, det andra hade getts en optimal isolering.

I det bättre isolerade huset krävdes bara 72 procent av energiåtgången för att hålla samma grad av uppvärmning som i det normalisolerade huset. Det betydde således en värmebesparing på ca 40 proc.

Efter analys av bl. a. inverkan av solinläckning, köldbryggor, ofrivillig ventUation osv. kunde vi konstatera att värmegenomgången genom väggarna var direkt proportionerlig mot de båda husens k-värden.

Med andra ord: varje centimeter isolering kunde utnyttjas för energibesparing, sammanfattar Ingemar Höglund. Men förutsättningar var då att husen var väl byggda och att isoleringen var riktigt utförd." Han redovisar också att det är specieUt viktigt med goda takbjälklag och samtidigt att varje grads sänkning av boendetemperaturen medför en värmebesparing pä drygt 5 procent.

Jag skuUe också vilja återge några synpunkter frän Alvar Östman hos Svenska riksbyggen. Jag hoppas att jag på bildskärmen kan få en redovisning av vilka faktorer han anser särskUt betydelsefulla för energiåtgången. Energianvändningen har nämhgen ökat med 6 å 7 procent varje år under senare är. Det är en trend som måste brytas. Han säger därför följande.

För det första når man den största effekten om man sänker inomhustemperaturen en smula. För det andra — och det är väsentligt, eftersom det framför allt är detta vär motion pekat på — krävs en bättre isolering. För det tredje kan man fä en bättre driftekonomi genom att reglera bränslepannor och annat. För det fjärde kan man genom värmeåtervinning i ventUationssystemet spara en hel del. Man kan också minska tappvattenåtgången. Till sist förordar han individuell energimätning. Just att man har frångått individueU energimätning har visat sig öka energikonsumtionen synnerligen kraftigt.

CivUutskottet har ägnat vår motion ett betydande intresse och bl. a. remitterat den både tiU statens planverk och tUl Ingenjörsvetenskapsakademien. Det är naturligtvis för oss motionärer synnerligen glädjande att i båda remissyttrandena framhålls att en utredning i frågan är befogad. Man föreslår också att energiprognosutredningen, som redan är pä gång, skall verkstäUa den utredningen. Det gläder mig också att utskottet numera inhämtat att energiprognosutredningen kommer att tUl sig knyta referensgrupper bl. a., som det står i betänkandet, "för att studera isoleringens och ventUationens betydelse och sålunda behandla de tekniska och ekonomiska aspekter som berörs i motionen".

Jag vill avslutningsvis säga att det med hänsyn tUl den energikris som vi faktiskt står inför är angeläget att dessa utredningar sker med skyndsamhet så att man får fram förslag så fort som möjligt. Det är bara beklagligt att vi har byggt sä många bostäder som vi gjort under en läng period utan att ha sett över k-värdena. Det är samtidigt angeläget att man hiför den upprastning av äldre bostäder, som inte minst jag hoppas skall komma tiU stånd, skapar bättre normer än de nuvarande.

Herr talman! Genom vad utskottet har anfört om energiprognosutredningens avsikt att ta itu med dessa problem är syftet med vär motion tillgodosett, varför jag inte har något yrkande.

Hert GREBÄCK (c):

Herr talman! Jag begränsar mig tiU att citera utskottet, när det säger; "Energiprognosutredningen kommer att behandla de frågor som motionärerna önskar få ytterligare utredda." Det gäUer även de kompletteringar som herr Torwald här anfört tiU motionen i fråga.

Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan i betänkande nr 27.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 28 Föredrogs civilutskottets betänkande nr 28 i anledning av propositionen 1973:132 med förslag till lag om lokal kristidsförvaltning, m. m.

Nr 123

Onsdagen den 31 oktober 1973

Ändrade bestämmelser för värmeisolering i fastig-heter

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 123 § 29 Interpellation nr 141 om anvisningar av byggnadsstyrelsen rörande

Onsdagen den brunnsborrning

31 oktober 1973

-------------------- Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HEDIN (m), som yttrade:

Herr talman! Rent och gott hushållsvatten är en angelägen fråga för landets samtiiga hushåll. Inom tätbebyggelse löses vattenfrågan av kommunerna, som ofta har betydande svårigheter och kostnader för att tillhandahålla vatten av god kvalitet i tillräcklig mängd.

För aUa som bor utanför planområden är vattenfrågan oftast en enskild angelägenhet, som kan vara både kostsam och tekniskt svårlöst. Tidigare vattentäkter kan bU otillräckliga eUer olämpliga genom ökad förbmkning, sjunkande grundvattenständ eller föroreningar av skUda slag. Det finns därför ett stort behov av att skaffa fram nya vattentäkter både i samband med nybyggnad av bostäder och för redan befintlig bebyggelse.

Det blir allt vanligare att vatten för enskUt behov skaffas genom att borra i berg, ofta tiU ansenUgt djup. Det borras varje år meUan 8 000 och 10 000 brunnar i Sverige för en ungefärlig kostnad av 50 mUjoner kronor. Kostnaden för den enskUda brunnen bhr aUtså i medeltal 5 000 å 6 000 kronor. HärtiU kommer kostnader för pump och ledningar, elinstaUation m. m. Det rör sig aUtså om betydande kostnader för t. ex. en viUaägare eller lantbrukare och därtiU en kostnad som är omöjlig att i förväg beräkna. Ibland finner man gott och rikhgt vatten på ringa djup, i andra fall får man borra 100 meter eUer mer för att få vatten och då blir kostnaden avsevärd. Stundom kan man trots djupa borrhål över huvud taget inte få nägot vatten men får ändå en stor kostnad. Någon garanti för att man får vatten genom bergborrning kan nämligen ingen brunnsborrare ge. Även om sådan garanti utstäUs har bestäUaren anledning att vara misstänksam. Genom den ökade efterfrågan på bergborrning har nämligen på marknaden förekommit en hel del mindre ansvarskännande brunnsborrare som inte varit så noga med att fuUgöra garantiernas utfästelser.

Huvuddelen av verksamheten ombesörjes dock av ansvarskännande företag som gör aUt för att utföra ett kvahtativt gott arbete och för att betjäna kunderna pä ett korrekt sätt. Man kan emeUertid inte komma ifrån att brunnsborrningen hör tUl de verksamheter där särskUt stora krav måste StäUas på verksamma företag. Det är svårt eUer omöjligt för icke fackmän att kontroUera borrhålets lämpliga placering, borrdiametern på djupet, borrhålets rakhet etc. Det är också lätt för en entreprenör att förorsaka obotlig skada genom t. ex. oljespUl i samband med borrningar, vilket tyvän- inte är helt ovanligt.

Konsumenten har all anledning att gardera sig emot ett otillfredsställande arbete genom förhandskontroU av företaget, bl. a. innefattande att vederbörlig försäkring tecknats.

Kommunemas byggnads- och hälsovårdsnämnder har ett betydande
ansvar för vattenförsörjningen i tätbebyggda omräden, där konsumen
terna garanteras gott vatten tUl ett rimligt pris lika för alla. Priset är ofta
subventionerat, även om man i princip anslutit sig till självkostnadsprinci-
70 pen. För dem som bor utanför tätort varierar vattenkostnaden mycket

och ställer sig oftast betydhgt högre än för tätortsbon. Nr 123

Inom flera kommuner utbetalas enligt uppgift särskUda bidrag för Onsdagen den brunnsborrning, vilket också från rättvisesynpunkt kan anses vara rimUgt. 21 oktober 1973

Härvid tUlämpas som regel särskUda vUlkor, innebärande lämplig kontroll -----

av hur borrningen utföres. Det skulle vara värdefuUt om byggnadsnämnderna, oavsett om kommunala bidrag utgår eUer ej, kunde erbjuda konsumenterna inom kommunerna en sådan service i samband med brunnsborrning. Genom att inom nämnderna tUlgänglig expertis sålunda anhtas skulle en garanti kunna skapas för att brunnsborrningen utföres på ett riktigt sätt.

Genom en sådan medverkan skuUe man bidraga tUl en sanering av branschen och tUl att undvika de nu alltför vanhga faUen av otUlfredsställande resultat som drabbat vissa konsumenter mycket hårt. För att underlätta för kommimerna att biträda i här berörda avseenden borde byggnadsstyrelsen lämpligen kunna utarbeta förslag tUl anvisningar i samband med brunnsborrning att tUlställas samtliga kommuner.

Med stöd av vad jag här anfört hemstäUer jag om kammarens tiUstånd att tUl herr inrikesministern ställa följande fräga;

ViU herr statsrådet medverka tiU att underlätta för kommunerna att erbjuda erforderlig service tiU de konsumenter som pä egen bekostnad tvingas skaffa vatten med utnyttiande av den alltmer anhtade bergborr-ningsmetoden genom att uppdraga åt kungl. byggnadsstyrelsen att utarbeta anvisningar för ändamålet?

Denna anhållan bordlades.

§ 30 Upplästes följande tUl kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Härmed fär jag anhålla om ledighet frän riksdagsarbetet under tiden 7 november-14 december 1973 på grund av uppdrag som medlem av svenska FN-delegationen. Stockholm den 31 oktober 1973 Birger Möller

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 31 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 174 angående förenklad handläggning av skolbyggnadsärenden m. m.

§ 32 Anmäldes och bordlades följande motioner;

Nr 2074 av herr Bohman m. fl.

Nr 2075 av herr Jansson m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:135 angående vissa organisationsfrågor rörande armén

Nr 2076 av herr Johnsson i Blentarp in. fl.
Nr 2077 av fru Lundblad m. fl.
avlämnade i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1973:146 angående 71

Nr 123 godkännande av överenskommelser mellan Sverige och Danmark om dels

Onsdaeen den ' förbindelser över Öresund, dels flygtrafikledningstiänst m, m. med

31 oktober 1973 anledning av tillkomsten av en dansk flygplats pä Saltholm, m, m.

§ 33 Kammaren åtskildes kl, 13,41,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert