Riksdagens protokoll 1973:103 Tisdagen den 29 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1973:103

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1973:103

Tisdagen den 29 maj

Kl, 10,00

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Transportstöd m. m.

§   1  Justerades protokollet för den 21 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. plenum onsdagen den 30 maj

Herr TALMANNEN yttrade:

Sammanträdet i morgon, onsdagen den 30 maj, kommer att avslutas senast omkring kl. 18.00.

§  3  Föredrogs  och  hänvisades  Kungl.   Maj:ts proposition nr   132 till civilutskottet.

§ 4 Föredrogs, men bordlades åter lagutskottets betänkanden nr 20 och 21.

§ 5 Transportstöd m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 14 i anledning av dels propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till transportstöd för Norrland m, m, och transportstöd till Gotland, dels propositionen 1973:95 angående transportstöd som regionalpolitiskt medel, jämte motioner.

1 propositionen 1973:1 hade Kungl, Maj:t (bilaga 8, kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1973/74 anvisa

1,    till Transportstöd för Norrland m, m, ett förslagsanslag av 46 700 000 kronor (punkten E 15, s, 158-159),

2,    till Transportstöd för Gotland ett förslagsanslag av 2 300 000 kronor (punkten E 16, s, 159-160),

I propositionen 1973:95 hade Kungl, Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 30 mars 1973, föreslagit riksdagen att

1,    godkänna de riktlinjer för ett fortsatt regionalpolitiskt transportstöd som angetts i propositionen,

2,    godkänna de ändringar i transportstödet för Gotland som angetts i propositionen.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1973:95 anfördes följande:

"För att främja de r-egionalpolitiska strävandena att utveckla näringsli-

Nr 103                   vet i de norra delarna av landet framlades I propositionen 1 970:84 förslag

Tisdagen den        '-' införande av ett transportstöd i syfte att minska cie kostnadsmässiga

29 maj 1973          olägenheter som  följer rned  de  långa  avstånden inom stödornrådet,  I

--------------------     föreliggande proposition i-edovisas en utvärdering av det hittillsvarande

m. m.

                              stödet. Härvid konstateras att stödet väl fyllt sin regionalpolitiska uppgift

att utjämna transportkostnaderna och därmed verksamt bidra till att främja näringslivets utveckling i berörda delar av landet. Erfarenheterna får anses ha styrkt riktigheten av den konstruktion transportstödet fått. Med hänsyn till det värde transportstödet visat sig ha som regionalpolitiskt instr-ument framlägges i propositionen förslag om en utbyggnad avseende vissa transporter till orter inom stödområdet. Vidare föreslås anpassning av nuvarande ti-ansportstöd bl, a. I fräga om bestämning av minsta transportsträcka och lägsta sändningsvikt ävensom möjligheten att beakta utländsk transportsträcka i bidragsgivningen.

Vidare föresläs i propositionen viss förstärkning av godstransportstödet för Gotland avseende frän Gotland utgående godstransporter i färietrafik med fastlandet,"

I detta sammanhang hade behandlats

A, under den allmänna motionstiden väckta motioner rörande bl. a, telefontaxorna:

1973:86 av herr Börjesson i Falköping (c) och herr förste vice talmannen Bengtson (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om utredning angående över-gäng till en för hela landet enhetlig telefontaxa I enlighet med vad sorn anförts i motionen, varvid utredningen borde ges sädana dir-ektiv att den av televerket genomförda utredningen i detta syfte kompletterades med ytterligare fakta frän teknisk expertis etc,

1973:196 av herr Winberg m, fi, (ni) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla orn förslag till ändrade telefontaxor, sä att en utjämning av abonnenternas telefonkostnader mellan olika delar av landet snarast kunde åstadkommas,

1973:197 av herr Winberg m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna, 1, att fraktbidrag borde kunna utgå även för landsvägstransporter som icke skedde I yrkesmässig trafik, när förutsättningarna för bidrag I övrigt uppfyllts, 2, att som kvalifikation för det regionalpolitiska transportstödet skulle räknas även transportsträcka i Nor-ge och Finland, 3. att fraktbidrag skulle kunna utgå när tr-ansportsträckan översteg 200 krn, 4, att bestämmelsen om att varje sändning skulle väga 500 kg för att fraktbidrag skulle utgå ändrades så att viktgränsen sänktes, samt 5. att en översyn borde äga rum beträffande vilka produkter och vai-or som skulle omfattas av transportstödet,

1973:225 av herr Helén m, fl, (fp) vari hemställts, såvili motionen hänvisats till trafikutskottet, att beträffande tr-ansportstödel, stödet till Gotlandstrafiken, flyg-, tåg- och teletaxorna, bättre vägar samt äret-runt-sjöfart i Bottenviken riksdagen vid behandlingen av den regionalpolitiska stödverksamheten  skulle ansluta sig till de  riktlir-rjer som  i  motionen

framförts i syfte att stimulera sysselsättningen inom stödonir-ädet, Nr 103

1973:745   av  herrar  Fälldin  (c)  och  Helén  (fp)  vari  hemställts  att      Tisd-ieen Hen riksdagen  hos Kungl,   Maj:t  begärde   1, att en utredning tillsattes med     29 mai 1973

uppgift att framlägga förslag om åtgärder i syfte att skapa likställighet-------

in. m.

mellan Gotland och fastlandet I fräga om kostnader för transporter av      1 lansportstod gods, fordon och passagerare enligt, den s, k, vägprincipen, samt 2, att förslag orn fr-aktstöd för r-ävaror och halvfabrikat till Gotland förelades årets riksdag,

1973:749 av herr Håkansson m. fl, (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att en sådan utjämning av teletaxorna kom till stånd att närsamtalstaxa omfattade förutom abonnentens eget rikt-numrnerområde också samtliga angränsande riktnummerområden,

1973:925 av herr Bohman m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla 1, om förslag till riksdagen a) att transportstödet för Gotlandstrafiken utvidgades till att omfatta även lastbilstransporter enligt likartade regler som gällde inom andra delar av stödområdet, b) att transportstödet skulle omfatta även godstransporter till Gotland av råvaror och halvfabrikat för förädling inom gotländskt näringsliv, 2. om tillsättande av en utredning angående fortsatt transportstöd för Gotland omfattande såväl sjö- som lufttrafik, i syfte att i trafikhänseende skapa likställighet mellan Gotland och fastlandet,

1973:1345 av herrar Carlshamre (m) och Brundin (m) vari hemställts att riksdagen skulle besluta att fraktbidrag till transportstöd för Norrland för budgetåret 1973/74 skulle utgå förutom till transport med järnväg och lastbil i yrkesmässig trafik jämväl för transport med fartyg,

1973:1364 av fru Jonäng m, fl, (c),

1973:1365 av fru Jonäng m, fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om I, dels sädan ändring av bestämmelserna om fraktstöd att bidrag utgick med 10 procent i avständsklassen 201-300 km I hela allmänna stödområdet, 2, dels att vid beräkning av transportavstånd för fraktstöd avståndet från den svenska riksgränsen till hamn vid Trondheimsfjorden, Mo i Råna eller Narvik skulle få inräknas I stödunderlaget, 3, dels att en höjning av nuvarande procentsatser inom de olika avståndsklasserna övervägdes I samband med utformningen av de nya bestämmelserna orn regionalpolitiken,

1973:1372 av herr Olsson i Sundsvall m, fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att förslag syftande till utjämning av telefontaxorna mellan landets olika delar framlades, så att beslut kunde fattas under innevarande budgetår,

B.  övriga motioner:

1973:1760 av herr Helén rn. fl. (fp) vari hemställts, såvitt motionen hänvisats till trafikutskottet, att riksdagen A, hos Kungl, Maj:t begärde 6. att teletaxorna successivt sänktes på sätt som i motionen angetts, 7, att tåg- och flygtaxorna på längre avstånd sänktes pä sätt i motionen angetts, 1 1. att sjöfart året runt skulle möjliggöras i Bottenviken,

1973:1895 av herr Dahlgren m.fl. (c) vari hemställts att riksdagen skulle   1. som sin mening ge Kungl.  Maj:t till känna dels att fraktstöd

Nr 103                   skulle  utgå  i  avständsklassen  201-250  km  med  en rabattsats av   10

Tisdaeen den        procent, dels  att  fraktstöd  skuUe  utgå  för  sändningar  med  en  vikt

29 mai 1973          överstigande  200  kg,   2,  hos Kungl,  Maj:t anhålla  om  utredning och

--------------------     förslag   tUl   höstriksdagen   angående   dels  stöd   tUl  transporter- in   till

m. m.

P                            stödområdet i fråga om inom jordbruket använda förnödenheter samt I

fråga om tillsatsämnen för pappersindustrin, dels stöd till flygtransporter, 3. hos Kungl, Maj,-t anhålla att trafikpolitiska utredningen fick i uppdrag att utreda frågan om maximitaxa, pä i motionen anförda grunder,

1973:1917 av herr Ekinge m, fl, (fp) vari föreslagits att riksdagen skulle besluta 1, att transportstödet skulle även omfatta emballage för produkter från livsmedelsindustrin enligt vad som anförts i motionen, 2, att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj:t begärde utredning och förslag pä sådana åtgärder att kostnaderna för transport till och från Gotland av gods, fordon och passagerare inte blev högre än på lika långt avstånd på fastlandet och att en tidsplan för genomförandet angavs, 3, samt att utredningen gavs i uppdrag att med förtur pröva lämpligheten av att övergångsvis låta transportstödet för övriga stödområden utgå jämväl för Gotlandstransporter i enlighet med vad i motionen anförts,

1973:1918 av herr Helén m, fl, (fp) vari hemställts A, att riksdagen beslutade I, att den lägsta viktgränsen för stödberättigad sändning fastställdes till 200 kg taxerad vikt, 2, att den kortaste stödberättigade transportsträckan fastställdes till 200 km samt B, att riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde att förutsättningarna för en sänkning av taxorna för tågresor övervägdes i enlighet med vad i motionen anförts,

1973:1919 av herr Lothigius m. fl, (m) vari yrkats att rUcsdagen skulle 1, besluta att stöd skulle utgå även för transporter til! stödområdet av foder och gödselmedel, 2, besluta att sändningar överstigande 200 kg skulle vara bidragsberättigade, 3, hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag innebärande att även transporter med s, k, firmabilar blev berättigade till transportstöd pä sätt som motsvarar stöd till transport utförd i yrkesmässig trafik, 4, hos Kungl, Maj;t hemstäUa om förslag om utvidgning av transportstödet för Gotlandstrafiken enligt de riktlinjer som anförts i motionen samt

1973:1920 av herr SeUgren m, fl, (fp, s, c, m) vari hemställts att riksdagen skulle besluta 1. dels att transporter av i motionen berörda råvaror och kemiska produkter till och avsedda att vidareförädlas inom stödområdet skulle kunna erhålla transportstöd och att den närmare avgränsningen härvidlag gjordes av Kungl, Maj:t, 2, dels att varuslagsav-gränsningen för stöd för uttransporter av förädlade varor sä tolkades att även transport av kisel kunde erhålla transportstöd.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1,    till Transportstöd för Norrland m, m, för budgetåret 1973/4 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 46 700 000 kronor,

2,    avslå motionen 1973:1345,

3,    avslå motionerna 1973:197, yrkandet 1, och 1973:1919, yrkandet 3,

1,    avslå motionen  1973:1895, yrkandet 2 i vad det avsåg stöd till      Nr 103 flygtransporter.    Tisdagen den

2,    avslå motionen 1973:197, yrkandet 5,                                      29 mai 1973

3,    avslå motionerna 1973 :1895, yrkandet 2 i vad detta ej behandlats     ----

under punkten 4,  1973:1917, yrkandet  1, och 1973:1919, yrkandet 1,      Transportstöd
samt 1973:1920,                                                                           '"■'"•

7,    avslå motionerna 1973:197, yrkandet 3, 1973:1365, yrkandena I och 3, 1973:1895, yrkandet I i vad avsåg att transportstöd skulle utgå i avståndsklassen 201—250 km med en rabattsats av 10 procent, och 1973:1918, yrkandet A 2,

8,    avslå motionerna 1973:197, yrkandet 4, 1973:1 895, yrkandet I i vad avsåg transportstöd för sändningar rned en vikt överstigande 200 kg, 1973:1918, yrkandet Al, och 1973:1919, yrkandet 2,

9,    avslå motionen 1973:1364,

10,    avslå motionen 1973:225 i vad den avsäg transportstödet och bättre vägar,

11,    avslå motionerna 1973:225 i-vad den avsåg året-runt-sjöfart i Bottenviken, och 1973:1760, yrkandet All,

12,    avslå motionerna 1973:225 i vad avsåg sänkning av flyg- och tågtaxorna, 1973:1760, yrkandet A 7, 1973:1895, yrkandet 3, och 1973:1918, yr-kandet B,

13,    med bifall till propositionen 1973:95 samt motionerna 1973:197, yrkandet 2, och 1973:1365, yrkandet 2, i övrigt godkänner de riktlinjer för ett fortsatt regionalpolitiskt transportstöd som departementschefen angett i propositionen,

14,    avslå motionerna 1973:86, 1973:196, 1973:225 i vad avsåg teletaxorna, 1973:749, 1973:1372 och 1973:1760, yrkandet A 6,

15,    till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 300 000 kronor,

16,    med bifall till propositionen 1973:95 godkänna de ändringar i transportstödet för Gotland som departementschefen angett i propositionen,

17,    avslå motionerna 1973:225 I vad avsäg stöd till Gotlandstrafiken, 1973:745, 1973:925 och 1973:1917, yrkandena 2 och 3, samt 1973:1919, yrkandet 4.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande transportstöd för sjötransporter av herrar Lothigius
(m) och Clarkson (rn) som ansett att utskottet under 2 bort   hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna med bifall till motionen 1973:1345 anfört rörande transportstöd för fr-akter med fartyg,

2, beträffande stöd för transporter med firmabilar av herrar Lothigius
(m) och Clarkson (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna med bifall till motionerna 1973:197, yrkandet 1, och 1973:1919, yrkandet 3, anfört rörande stöd för transporter med firniabllar,

Nr 103                       3,  beträffande stödets utvidgning av herrar Dahlgren (c), Lothigius

Tisdagen den         *™' Persson i Heden (c), SeUgren (fp), Ciarkson (m), Torwald (c) och

29 maj 1973          Taube (fp) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

-------------------- ----- att riksdagen med bifall till motionerna 1973:1895, yrkandet 2 i vad

m. m.

Transportstöd        . (jgi-iajnts i utskottets hemställan punkten 4, och 197 3:1920

samt i anledning av motionerna 1973:1917, yrkandet 1, och 1973:1919, yrkandet 1, som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört rörande

a,                               utredning och förslag till transportstöd för transporter in till
stödområdet i fräga orn förnödenheter för jordbrukets behov rn, m,,

b,                               införande av transportstöd för dels vissa råvaror och kemiska
produkter samt tillsatsämnen för pappersindustrin, dels ock för uttrans-
port av kisel,

c,                               införande av transportstöd för Gotlandstrafiken i vad avsåg
emballage för produkter från livsmedelsindustrin,

4,                               beträffande föreslagen gräns för transportstödet av herrar Dahlgren
(c), Lothigius (rn), Persson I Heden (c), SeUgren (fp). Clarkson (m),
Torwald (c) och Taube (fp) som ansett att utskottet under 7 bort
hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna med bifall till motionen 1973:1895, yrkandet 1 såvitt nu var i fräga, och I anledning av motionerna 1973:197, yrkandet 3, samt 1973:1365, yrkandena I och 3, 1973:1918, yrkandet A 2, anfört om att transportstöd borde utgå i avständsklassen 201-250 km med en rabattsats av 10 procent,

5,                               beträffande lägsta vikt för bidragsberättlgad sändning av herrar
Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), SeUgren (fp), Clarkson
(m), Torwald (c) och Taube (fp) som ansett att utskottet under 8 borl
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1973:197, yrkandet 4, 1973:1895, yrkandet 1 såvitt nu var i fråga, 1973:1918, yrkandet A 1, och 1973:1919, yrkandet 2, som sin mening gav Kungl, Maj :t till känna vad reservanterna anfört om att fraktsändningar med en vikt över 200 kg taxerad vikt skulle vara stödberättigade,

6,                               beträffande sänkning av flyg- och tägtaxorna pä längre avstånd
m, ni, av herrar Dahlgren (c), Lothigius (rn), Persson I Heden (c), SeUgren
(fp). Clarkson (rn), Torwald (c) och Taube (fp) som ansett att utskottet
under 12 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1973 :225 I vad avsåg sänkning av flyg- och tågtaxorna, 1973:1760, yrkandet A 7, 1973:1895, yrkandet 3, och 1973:1918, yrkandet B, som sin mening gav Kungl. Mai:t till känna vad reservanterna anfört rörande sänkning av flyg- och tägtaxorna samt Införande av maximitaxor pä järnvägarna m. ni.,

7,                               beträffande telefontaxornas utformning nr. m, av herrar Dahlgren
(c),  Lothigius (rn), Persson  I  Heden  (c), SeUgren (fp). Clarkson  (ni).

Torwald  (c) och Taube  (fp) som ansett att utskottet  under  14 bort     Nr 103

"fäl''                                                                                               Tisdagen den

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:86, 1973:196, 1973:225      90 pri 197

i vad avsäg teletaxorna, 1973:749, 1973:1372 och 1973:1760, yrkandet----- -        

in. m.

A 6, som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört      liampoitstod

rörande en ytterligare utjämning av telefontaxorna,

8, beti'äffande frågorna om åtgärder i syfte att skapa likställighet mellan Gotland och fastlandet, fraktstöd för vissa ingående transporter samt för transporter med lastbil rn. rn. av herrar Dahlgren (c), Lothigius (rn), Persson i Heden (c), SeUgren (fp), Clarkson (rn), Torwald (c) och Taube (fp) sorn ansett att utskottet under 17 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1973:745, 1973:925 och 1973:1917, yrkandet 2, samt i anledning av motionerna 1973:225 I vad avsäg stödet tUl Gotlandstrafiken, 1973:1917, yrkandet 3, och 1973:1919, yrkandet 4, hos Kungl. Maj:t begärde dels att ett förslag om transportstöd för råvaror och halvfabrikat rn. rn. till Gotland snarast förelades riksdagen, dels att en utredning tillsattes med uppgift att lägga fram förslag om ytterligare åtgärder i syfte att skapa likställighet r-iiellan Gotland och fastlandet för trarrsporter av gods, fordon och passagerare, dels ock att de av reservanterna i övrigt aktualiserade frågorna rörande stödets omfattning och utfornining närmare prövades.

Herr STJERNSTRÖM (c);

Herr talman! När företagen analyserar kostnaderna för företagsamhet i norra Sverige och jämför dem rned kostnaderna i andra delar av landet finner de att skatter och löner är ungefär lika höga, likaså kapitalkostnaderna, dock med undantag av de förmåner som lokaliseringsstödet ger vissa företag.

Försäljningskostnaderna är dock betydligt högre I norra Sverige eftersom avstånden till avsättningsmarknaderna i regel är stora och kostnaderna för resor och telefon är höga. Här har de norrländska företagen omedelbart en betydlig belastning. Detsamma gäller fraktkostnaderna för råvaror och färdiga produkter samt högre servicekostnader av olika slag.

Detta är förhållanden som är angelägna att rätta till om man menar allvar med talet om regional balans.

Det statliga transportstödet, som nu verkat i snart tre år, har varit värdefullt, och stödet har åstadkommit vissa uriärnningar. Redan vid dess Inrättande påpekade dock för-eträdare för centern att några regler borde ändras och vissa tillägg göras. Lägsta bidragsgrundande fraktsträcka borde siinkas från 30 till 20 mil, sträckor i Norge och Finland borde inräknas, Ukasä borde lägsta viktgränsen sänkas från 500 kg till 200 kg, och stöd borde utgå på halvfabrikat som fraktas till stödområdet för vidare förädling — för att nämna några exempel. De nya regler sorn nu föreslås i föreliggande proposition är på ett flertal punkter ett tillmötesgående av våra krav. Erfarenheten av stödet har tydligen gett kommunikationsministern besked om att de krav sorn under en rad år r'ests från oppositionen varit  riktiga.  Detta trots att våra krav vid såväl  1971 som

Nr 103                   1972 års riksdag tUlbakavisats med  sädana argument som att vissa av

Tisdaeen den        förslagen   helt  stått i strid  rned  stödets grundläggande principer.  Vid

o

9 mai 1973            riksdagsbehandlingen onsdagen den 5 april 1972 sade utskottets tales-

------------ :------     man, herr Lindberg, beträffande stöd  till förnödenheter att utskotts-

m. m.

iranspori                majoriteten "avstyrker kravet med samma motivering som tidigare; det

strider mot en av de viktigaste principerna för transportstödets utformning, nämligen att det bara skulle gälla uttransporter i avsikt att stimulera en vidareförädling inom Norrlandsregionen, Det är ett krav som vi sätter stort värde på och som vi inte finner anledning att göra eftergifter på,"

Det var alltså förra året detta uttalande gjordes, 1 år strider kravet alltså inte längre mot stödets principer och det genomförs, vilket natur-ligtvis är tacknämligt.

När nu våra krav inte längre står i strid med stödets syfte kunde man dock ha väntat att kommunikationsministern skulle ha tagit steget fullt ut och framlagt ett förslag som överensstämmer med oppositionens krav.

Regeringen föreslår nu att lägsta sträcka för bidrag skall sättas till 25 mil och att sträcka i Finland och Norge får inräknas. Vad får då dessa regler för effekt? Frän Östersund till Stjördal i Norge är sträckan 23 mil, och således är centrala delen av Jämtland även fortsättningsvis missgynnad vid transporter till Trondheimsfjorden. Jag nämner detta exempel eftersom utskottet omnämnt förhållandena i Jämtland.

Statsminister Palme har nyligen tUlsammans med ett antal utländska experter gjort en flygning över Norrlands inland och från luften tittat pä problemen. Eftersom detta skedde ungefär samtidigt som utskottet behandlade denna proposition, så får man väl förmoda att utskottets socialdemokratiska ledamöter informerats om de slutsatser statsministern och hans utländska Norrlandsexperter kom fram till. Jag frågar: Konstaterade man inte att den relativa närheten till de isfria hamnarna i Norge är en speciell tillgång som måste utnyttjas, och kom man inte fram tUl att riksgränsen skapar onödiga hinder för utvecklingen av Norrlands inland?

Det är dock slutsatser som dras av människor som upplever problemen direkt och arbetar för industriell expansion i inlandet. Mänga har omvittnat att en ökad trafik över till de norska hamnarna skirlle vara av största betydelse. Men nu lägger regeringen ett förslag som Innebär att betydande delar av Norrlands inland inte heller i fortsättningen får del av stödet tUl de isfria hamnarna. Det är beklagligt. En samarbetsgrupp utsedd av landstinget i Jämtland och fylkena pä den norska sidan arbetar för att eliminera hinder som finns för transporterna över gränsen, och planer på en hamn för enhetslaster i Stjördal har utarbetats. Tillkomsten härav skulle otvivelaktigt påskyndas om riksdagen valde att stödja reservationen 4, där det yrkas att gränsen sätts till 20 mil. Liknande exempel går att hämta I både Norr- och Västerbotten. Jag yrkar bifall till denna reservation.

Som nedre viktgräns för bidragsberättigade sändningar föreslår regeringen 300 kg. När vi tidigare har krävt en sänkning har utskottet hänvisat till de administrativa svårigheterna. Nu har dock dessa svårigheter tydligen övervunnits och utskottsmajoriteten tar ett steg i rätt riktning   men   bemöter   samtidigt   vårt   krav  på  200   kg   med  samma

argument sorn tidigare. Vi föreslår 200 kg taxerad vikt som gräns för att     Nr 103

öka möjligheterna för småföretagare som inriktat sig pä lätta produkter     Tisdaeen den

med  många  mottagare, typ pr-esentartiklar, att erhålla stöd. Jag yrkar     29 m-y, 1973

bifall till reservationen 5,--------------------------------------------------------------- —

m. m.

De nuvarande teletaxorna missgynnar människorna och företagen i 

i-rorra Sverige i hög grad. Därför är det givetvis med tillfredsställelse vi noterar att vissa ändringar nu kommer till stånd. Det är betydande merkostnader vissa företagstyper i norra Sverige har i telefonkostnader. Försäkringsbolaget Skandia har gjort en undersökning av telefonkostnaderna 1971 per anställd i sina fyra zoner. Orn relationstalet sätts till 100 för östra zonen med huvudkontor i Stockholm är relationstalet 310 i norra, 181 i västra och 186 i södra zonen. Detta innebar att telekostnaderna 1971 per anställd var 1391 kronor högre i norra zonen än i den östra. Det är således synnerligen angeläget att telefontaxorna får en rättvisare utformning och att arbetet rned det påskyndas. Jag yrkar därför bifall till reservationen 7, Beträffande reservationerna 3 och 6 ber vi att få hänvisa till texten i reservationerna. Mot bakgrunden av de motiveringar som där framförs yrkar jag bifall till dessa reservationer,

HerrSELLGREN(fp):

Herr talman! Statligt transportstöd som ett av medlen att främja de regionalpolitiska strävandena prövas nu för tredje året. Av den enkät som redovisas i proposition nr 95 — den proposition som vi nu behandlar — framgår att redan under första året konstaterades klart positiva effekter.

Under den tidigare debatten om det regionalpolitiska stödet i övrigt har transportstödet och dess betydelse för regionalpolitiken berörts av flera talare. Jag kan därför begränsa min framställning till att gälla transportstödets omfattning och avgränsningar.

När transportstödet infördes tillkom det efter ihärdiga krav från oppositionens sida. De bidragsgrunder som sedan föreslogs i propositionen 84 år 1970 och som antogs av riksdagens majoritet var på flera punkter snävare än vad vi från bl. a. folkpartiet föreslagit. Det har lett till att flera företag, sorn i alldeles särskild grad är i behov av låga fraktkostnader för att bedriva tillverkning inom stödområdet, ställts utanför möjligheten till transportstöd. Vi har därför varje är återkommit med våra krav på utvidgning av stödet, och majoriteten i riksdagen — dvs. socialdemokrater och kommunister — har lika konsekvent och ofta röstat ner dem.

I den nu föreliggande propositionen föresläs förbättringar och utvidgning av stödet, som i länga stycken tillmötesgår de tidigare framställda kraven. Det gäller

bidragsgrundande sträcka,

lägsta bidragsgrundande vikt,

möjligheten att beakta transportsträcka utanför landets gränser för sändningar till Norge och Finland, eller genom dessa länder, och

transportstöd för Intransporter till stödområdet.

Det gäller även förstärkning av godstransportstödet för Gotland.

Jag vill pä en gång säga att de ändrade principerna för fraktstödet är ett   bra   erkännande   åt   de  krav  sorn   nu  under  flera  år  ställts  från

Nr 103                   oppositionens sida. Eftersom de nya reglerna skall gälla under en sä lång

Tisdagen den         tidsperiod som 5 år, borde de också till sin omfattning minst ha svarat

79 mai 1973           '~' *-' ' "-'ndcr den här tiden levererat till regeringens Idébank. På en

--------------------      punkt   tillmötesgår   propositionen   helt   våra   förslag.   Och  det   är  att

m. in.

Transportstöd        utländsk   sträcka   i   Norge   och   Finland   räknas   in   vid   beräkning  av

transportavstånd för fraktstödet.

1 övrigt har de olika motionerna, avlämnade dels under den allmänna motionstiden, dels i anledning av propositionen, visat att meningarna gått isär mellan regeringen och oppositionen. Tyvärr har samma skillnad i uppfattningarna återspeglats vid behandlingen i utskottet. Innan jag kommenterar de punkter pä vilka folkpartiets ledamöter i utskottet reserverat sig tillsammans med centern och moderata samlingspartiet vill jag göra en personlig deklaration beträffande en viss formulering som förekommer i både propositionen och iitskottsbetänkandet.

På s. 24 i propositionen anför departementschefen som skäl för varuavgränsningcn gentemot vissa råvaror och obearbetade halvfabrikat att de bl. a. i betydande utsträckning har gynnsamma fraktförhållanden genom rabatter I anslutning till Ingångna avtal. Trafikutskottet upprepar det på s. 7 i sitt betänkande, och efter ytterligare synpunkter beträffande stödets avgränsning uttalar sig utskottet på s. 8: "Vad departementschefen I nu berörda del föreslagit har utskottet funnit sig kunna godta." Eftersom detta avsnitt tillhör den del av betiinkandet som utskottet kunnat ena sig om vill jag här I kammaren göra samma anmärkning som jag I tidigare debatter anfört, nämligen att frågan om fraktrabatter i samband med ingångna avtal inte begränsar sig enbart till de nämnda varugrupperna utan gäller vilka varuslag man än befraktar, sålunda även samtliga varuslag som är berättigade till transportstöd bäde till och frän stödområdet. Jag anser det därför vara ett misstag och vilseledande att fr-ågan orn fraktavtal över huvud taget nämns i samband med transportstöd. I utskottet fick jag tyvärr inte gehör för att denna passus skulle utgå ur betänkandet, och jag vill därför nu I kammaren i stället göra den här deklarationen,

I reservationen 4 fullföljer vi värt tidigare krav att avståndsgränsen sänks till 200 km och att man därmed för in ett nytt Intervall, 201—250 km, med en rabattsats av 10 procent. Detta är starkt motiverat av att I de södra delarna av stödområdet finns en stark företagskoncentration som eljest ställs utanför den stimulans sorn ti'ansportstödet bevisligen Innebär, Inorii det lägre avständslntervallet finns också sysselsiittningssvaga om-r-åderi sorn I alldeles särskild grad bör ihågkommas. Jag tänker på vissa delar av Hälsingland, Dalarna och Värmland liksom griinsomräden mot Norge och Finland. Genom den här utökningen får man även en sniidigar-e över-gång mellan stödberättigade och icke stödberättigade områden.

1 tidigare debatter har vi rönt stor kallsinnighet Inför kravet pä att sänka den nedre viktgränsen. Man har frän regeringspartiets sida menat att en lägre viktgräns skulle medföra en svårbemästrad anhopning av ansökningar som skulle försvåra administrationen hos fraktbldragsnämn-den, den kontrollerande myndigheten. Jag har hela tiden varit misstänksam  mot sakligheten  i denna argumentation. Vid den I pro|50sitlonen

12

refererade enkäten framkom ett utbrett behov av att viktgränsen sänks.     Nr 103

Transportstöd m. m.

Det kan vara pä sin plats att nu - liksom jag gjort tidigare - Tisdaeen den uppmärksamma kammaren på att den hittiUsvarande viktgränsen gällt 99 niai 1973 sändningar översiigandc 500 kg. Detta innebär att 500 kg ver-klig vikt Inte varit bidragsgrundandc, som mänga har trott och velat göra gällande. 1 den informationsskrift som utgått frän kommunikationsdepartementet genom fr-aktbidragsnärnnden anges att sändningens vikt skall vara minst 500 kg — en rent vilseledande uppgift. Man borde ha kunnat förvänta att felet i-ättats till i de nya bestämmelserna så att den föreslagna rninimivikten skulle ha angetts till minst 300 kg verklig vikt i stället för överstigande 300 kg, som det nu står i propositionen. För reservanternas del betyder detta i och för sig inte så mycket. Vi har nämligen frän folkpartiet, centern och moderaterna ansett att även den nu föreslagna viktgränsen är ogynnsam särskilt för små och medelstora företag. I reservationen 5 motiverar vi detta pä ett kort och koncist sätt och föreslär att viktgränsen skall sättas vid 200 kg taxerad vikt.

En av de verkliga och välkomna nyheterna i propositionen är stödet till transporter till och inom stödområdet av vissa råvaror och halvfabrikat. För att främja utvecklingen mot en mer differentierad industriell verksamhet inom stödområdet kan ett intransportstöd i flera fall få gynnsammare effekt än annat stöd när det gäller industri som i huvudsak hämtar sina råvaror utanför stödområdet. De i propositionen föreslagna varugrupperna är därför väl motiverade för transportstöd. Några motionärer har emellertid ansett att varuslagsavgränsningen är alltför snäv. I ceiitermotionen 1895 föreslås utredning och förslag till transportstöd även för Inom jordbruket använda förnödenheter liksom i fräga om tillsatsämnen för pappersindustrin. Liknande förslag har väckts i motionen 1919 från moderata samlingspartiet.

Det är självfallet en grannlaga uppgift att göra en rättvis avvägning var gränsen bör gä mellan stödberättigade och icke stödberättigade intransporter. I propositionen har råvaror till kemiska produkter undantaglts frän intransportstöd. Som skäl för detta anförs att kemisk industri i stor utsträckning hämtar sina råvaror och halvfabrikat inom stödornrådet.

Man skulle kunna tolka en sådan skrivning som en ren glömska Inför det faktum att det i orter som Örnsköldsvik, Stockvik och Ljungaverk finns en väsentlig kemisk produktion som grundas på råvaror vilka hämtas utanför stödområdet. Dessa industrier startades ursprungligen pä grund av att behövliga råvaror då fanns tillgängliga inom området, främst elkraft och sulfitsprit. Den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen har lett till att industrin rnäst bredda eller byta rävarubas och därmed hämta sina råvaror utanför stödområdet, 1 vissa fall importeras råvarorna från utlandet, i andra fall framställs råvarorna på petr-okernisk bas I Stenuiigsuud, Möjligheterna att bevara och vidareutveckla ei-i kemisk förädlingsindustri i Norrland beror till väsentlig del på fraktkostnaderna. Det mäste därför vara ett samhällsintresse att på allt sätt skapa möjligheter för att bevara och vidai'eutveckla sädan industri I Norrland, Detta har jag tillsammans med representanter för socialdemokraterna, folkpartiet, centern och moderaterna uppmärksammat i motionen 1920,

Ett   utökat   transportstöd   skulle   inte  enbart  beröra  transporter av

Nr 103                   råvaror och kemiska produkter för vidareförädling  från  Stenungsund,

Tisdaeen den         Även andra transporter berörs. Jag kan som exempel nämna ammoniak,

29 maj 1973          aminer, kalk och kvarts. Den senare råvaran importeras för närvarande

——--------------- men   kan   under gynnsamma  betingelser  hämtas  även   frän   Dalsland,

Transportstöd        ,       i    j     i   s         i    j

                              Lappland och Ångermanland,

m m

Det kan emellertid, som framhålls i reservationen 3 och antyds i vär

motion 1920, liksom i fråga om basplaster vara olämpligt att lata transportstödet omfatta kemiska produkter utan någon närmare avgränsning. Även i detta avseende bör Kungl. Maj:t fä befogenhet att avgöra vilka rävar-or sorn slutligen bör bli berättigade tUl stöd. Men stödåtgärderna bör i princip omfatta den kemiska industri som nämnts i motionen.

För att ge exempel på andra avgränsningsproblem kan jag nämna att det inom stödområdet finns företag som tillverkar byggnadsmaterial, t. ex. bjälkar. Vissa företag tiUverkar bjälkarna av armerad betong och andra tiUverkar dem helt av stål. Den senare typen av produktion kan erhålla transportstöd för allt råmaterial, medan specialcement, som erfordras för tillverkning av betongpelare, inte är en stödberättigad vara. På det området kan genom olikheter i transportstödet konkurrensvillkoren förändras mellan norrländska industrier.

I reser-vation 3 uttrycks också den meningen att transport av kisel bör omfattas av transportstödet. Ätt kisel hittills inte erhållit transportstöd beror, som jag ser det, uteslutande på att den felaktigt benämnts "kiselrnetall". Kisel hänförs i Brysselnomenklaturen till kapitel 28.04, dvs. det kapitel sorn omfattar oorganiska kemiska föreningar och grundämnen. Det är alltså där fråga om längt bearbetade varor och inga råvaror.

Samma reservation, nr 3, upptar även det förslag som väckts i motionen 1917 om att transportstödet för Gotland även bör omfatta intransport av emballage för livsmedelsindustrin.

Det är gott. och väl att kostnaderna för godstransporter minskas genom ett statligt stöd. Tyvärr låter radikala förslag om sänkning av persontransportkostnaderna vänta på sig. Uppgifter orn att arbetsgrupper i kommunikationsdepartementet arbetar med frågorna sänker inga biljettkostnader.

I reservationen 6 framhålls - för vilken gäng i ordningen det sägs här i riksdagen vet jag inte — att persontaxorna spelar en viktig roll i de lokaliserings- och trafikpolitiska sammanhangen. Det är ett faktum som gäller hela stödområdet, således Norrland och Gotland. Utskottsmajoriteten ägnar stort utrymme åt de nya biljettpriserna för inrikesflyget, som gäller sedan ändringar gjorts i de statliga flygplatsavgifterna och sedan en platsreservationsavgift införts. Jag vill starkt betona att även om dessa åtgärder har medfört nedjusteringar av biljettpriserna på vissa avstånd och under vissa betingelser, så har därmed inte införts ett enda öre i statligt stöd för att skapa ett ur resekostnadssynpunkt rundare Sverige. För vissa orter inom stödområdet har det t. o. m. medfört kraftiga och besvärande höjningar. Den ur regional utvecklingssynpunkt just nu kanske känsligaste delen av landet, Gotland, har drabbats synnerligen ogynnsamt.

Reservanterna anser att bland de spörsmål som bör pi-övas är frågorna
'                             om maxlniitariffer och samordning mellan olika kommunikationsmedel:

järnväg, buss och  flyg. Det är åtgärder som bör kunna genomföras i            Nr 103

awaktan på att man når resultat i pågående utredningar,          Tisdaeen den

Reservanterna har i reservationen 7  även ansett sig böra påskynda        99 mii 1973
utvecklingen mot en utjämning av telefontaxorna. Åtgärder i utjämnande

syfte  har  vidtagits  och  flera  planeras,  men  vi anser att arbetet bör     Transportstöd påskyndas och har vissa synpunkter på förbättringar i det avseendet,

1 propositionen föresläs ytterligare sänkning av längdmetertaxan för lastbilar för färjetrafiken från Gotland, sä att den totala reduktionen nu blir 75 procent av den ursprungliga kostnaden, Vae reduktion av kostnaderna för överföring av gods och personer till och från Gotland är välkomna och har sitt värde. Men den slutliga lösningen är inte nådd förrän det på riksdagens bord ligger ett förslag som innebär att transportkostnaden mellan Gotland och fastlandet är av samma storleksordning som för motsvarande sträcka på fastlandet. Därför krävs i reservationen 8 att Kungl, Maj:t snarast låter utreda formerna för ett genomförande av denna målsättning.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen 3, punkterna a, b och c var för sig samt reservationerna 4, 5, 6, 7 och 8,

I detta anförande instämde herr Westberg I Ljusdal (fp).

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Herr SeUgren har så ingående redovisat för de reservationer där de icke-socialistiska partierna är överens att det närmast är en påfrestning på vår fria diskussionsrätt här i kammaren om jag skulle upprepa de motiveringarna. Jag anser nämligen att det är att missbruka demokratins arbetsformer att alltför mycket återupprepa sig i denna talarstol.

Reservanterna har skrivit sig samman på alla omräden utom två, och reservationerna frän moderaterna på dessa tvä punkter är snarast att betrakta som randanmärkningar, som enligt vårt förmenande hör ihop med logik och rättvisa. Innan jag gär in pä dessa två reservationer vill jag göra en allmän deklaration frän oss moderater när det gäller stödåtgärder av detta slag.

Om man på ett riktigt sätt vill skapa en gemensam grund för olika delar av vårt land, ge alla områden något så när Uka chanser, måste man börja med de allmänna konimunikationerna. Skapar man likartade förutsättningar pä det området, åstadkommer man större regionalpolitisk neutralitet. Detta är alltså grunden. Först därefter kan man ta upp regionalpohtiska åtgärder av annan typ. Egentligen är debatten I denna kammare något bakvänd, då man börjar med att diskutera regionalpolitik från andra synpunkter. Kommunikationerna är dock undertaget när det gäller att främja de regionalpolitiska strävandena och att utveckla näringslivet i de norra delarna av landet och andra omräden som särskilt är beroende av sina kommunikationer. Sedan kan man tala om klimat, naturförhållanden och eventuellt om dåliga kommunalmän som inte kunnat leva upp till andra människors ambitioner.

Jag övergår så till att tala om våra reservationer.

Vi har föreslagit transportstöd också för sjötransporter, av den enkla                15

Nr 103                   anledningen   att   vi   vill   förhälla   oss   konkurrensmässigt   neutrala   till

Tisdagen den        transporterna, även om man kan säga att sjötr-ansporterna Inte betyder sä

29 m;ii 1973          mycket  för det gods som  vi  här talar om.  Men en sådan neutralitet

-------------------- betyder  enligt  vår  mening  mycket   för  att   sjöfarten  skall   känna sig

m. in.

Transportstöd        likaberättigad, VI skall inte glömma att riksdagen i år till Kungl, Maj:t har

överlämnat en henrställan att också sjöfarten i den trafikpolitiska utredningen skall upptas till transportekonomisk jämförelse. Därför finns det all anledning att bifalla reservation 1, Jag yrkar bifall till den.

Den andra reservationen avser s, k, firmabilar. Den yrkesmässiga trafiken får del av stödet. De transporter som sker med företagens egna bilar fär det inte. Man fär alltså större kostnader om man använder egen bil. Företagen måste ofta ha egna bilar för viss transport. Varför dä inte utnyttja dessa i full utsträckning? Det är en i längden orimlig ståndpunkt, menar vi, att inte försöka nollställa denna form av transporter, och det är också orationellt. Jag hemställer om bifall till reservation 2,

Det enda jag ytterligare skulle vilja behandla är Gotland, vars speciella förhållanden är uppenbara. Det är alldeles klart att den treåriga försöksverksamhet med transportstöd som nu pågår icke är tillfredsställande och att vi måste bör-ja tänka om. En utredning i ärendet är mer än berättigad, VI niäste klara ut hur man ur kommunikationssynpunkt kan likställa Gotland med fastlandet. Moderaterna kan inte acceptera att man bara gör något slags avståndsbedömning och tar den till intäkt för vilket transportstöd som bör användas. Det räcker Inte heller med att man tar med i beräkningen den fördyrande tidsfaktorn för persor-i- och godstransporter, Gotland är vär enda ö pä stort avstånd frän kusten. Vattnet skiljer och skapar ett slags osäkei'het, en olikhet i förhållande till andra delar av vårt land. Detta placerar Gotland betydligt längre bort i människornas sinnen.

Det finns olika sätt att gå till väga pä. Ett sätt — som borde användas under alla förhållanden - är att låta konkurrensen göra sig gällande. Man kun visserligen säga att det inte finns tillräckligt underlag för en Gotlandstrafik med en fri konkurrens, men man kan ä andra sidan få detta underlag om man använder en försiktig form av ändrade "tulltaxor" vid färd från fastlandet till Gotland, Jag skulle vilja framföra ett rent personligt förslag, som jag inte alls har testat men som jag tycker att det ligger inom möjligheternas gräns att genomföra, nämligen att införa en multiplikalor - exempelvis 0,5, 0,6 eller 0,7 - för att kostnadsmässigt föra Gotland närmare fastlandet. Denna faktor skulle givetvis tillämpas också i den s, k, fria konkurrensen. Kostnadsmässigt borde alltså Gotland läggas betydligt närmare fastlandet, och man kan kalla det tal man räknar rned en faktor, som kraftigt reducerar kostnaderna pä alla slag av transporter.

Om en sädan faktor, antingen en dividend eller en minusrnultiplikator, hade använts vid bestämningen av exempelvis de nya flygtaxorna, skulle inte så orimliga förhållanden ha uppstått som de som nu råder, Nrt har Gotland för en flygresa på 190 km fått flygprisct höjt med 6 kronor till 125 kronor. För sträckan Malrnö-Kiruna, ett avstånd pä I 480 km, blir det en sänkning pä I 52 kronor. För ett avstånd sorn är 7,5 gånger sä långt som Stockholm—Visby är priset bara en gäng högre. Jag anser inte att det

16

är fel på priset mellan Kiruna och Malmö, utan det är fel pä priset mellan     Nr 103
Stockholm och Visby,                                                                     Tisdagen den

Hur kan herr kommunikationsministern frivilligt tUläta sig att skaffa     29 nni 1973

pä sig gutarnas vrede och bli en ny Valdemar Atterdag genom att lägga-----------

fram ett sådant prisförslag, eller rättare sagt godkänna detsamma? Sätt in     Iranspoitstod en  dividend  eller en nollmultiplikator eller förändra priset efter mer     "'• ■ riktiga former. Låt exempelvis konkurrensen bli fri, 1 dag kan nämligen konkurrensen   ge   ett   bra   pris   på   flygsidan.   Och   pä  så  sätt  skulle gotlänningarna inte känna sig så brandskattade som de nu gör.

Herr talman! Jag ber att med det anförda fä yrka bifall till alla reservationer i trafikutskottets betänkande nr 14,

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! 1 anledning av trafikutskottets betänkande nr 14 över propositionen 95 angående transportstödet som regionalpolitiskt medel skall jag i huvudsak inskränka mig tUl att kommentera reservationerna 1 t, o, m, 7, Reservationen 8 angående transportstödet tUl Gotland kommer herr Rosqvist att närmare kommentera.

Lät mig konstatera att ingen har ifiigasatt värdet av förevarande transportstöd. En redovisning av dess positiva effekter föreligger också i propositionen om förbättrat transportstöd, som regeringen lagt på rUcsdagens bord. Jag noterar med tillfredsställelse dels förslaget till förbättringar beträffande uttransporterna, dels det nya förslaget i pr-opositionen som avser intransportstöd.

Utskottsmajoriteten har inte haft några invändningar att göra utan tillstyrker också propositionen i alla delar. Däremot vill de borgerliga oppositionspartierna i flera avseenden gä längre än propositionen, 1 och för sig är flertalet av reservationerna gamla bekanta, som vi har kommenterat i riksdagen varje år sedan transportstödet infördes, så jag skulle på flertalet punkter kunna hänvisa till tidigare års protokoll. Men eftersom det är risk för att det betraktas som oartigt eller nonchalant skall jag inte göra det, I gengäld kommer jag att fatta mig kort,

I reservationen I av herrar Lothigius och Clarkson tillstyrks kravet pä en utvidgning av transportstödet till att gälla även transporter med fartyg. Redan när transportstödet infördes 1970 undantogs sjötransporterna från stöd. Anledningen till detta undantag är att dessa transporter i betydande utsträckning dels omfattar niass- och bulktransporter, dels avser varor som bör falla utanför stödet. Allmänt gäller att med den struktur som sjötransporterna har i pris- och vamhänseende avständsfaktorn inte spelar samma roll för kostnaderna för dessa transporter som den gör för landtransporterna. Utan tvivel är det problem som sammanhänger med vinter- och isförhållandena större. Jag får här hänvisa till det stöd åt Norrlandshamnarna som ligger i att isbrytarservicen tillhandahälls kostnadsfritt.

En majoritet av utskottet har inte funnit anledning att utvidga
transportstödet till att gälla även sjötransporterna. De moderata reservan
terna i utskottet har också i re,servationen 2 anslutit sig till kravet pä att
stödet även skall gälla transporter med firmabilar. Det huvudsakliga
argumentet mot att inte inkludera transporter utförda med firrnabilar är            17

2 Riksdagens protokoU 1973. Nr 103-104

Nr 103                   av administrativ art. Det skulle nämligen bli nästan omöjligt att klara

Tisdaeen den        kontrollen för att undvika möjligheterna till missbruk. Svårigheterna att

29 maj 1973          beräkna eriagd frakt är uppenbara, och problemet torde inte heller gä att

--------------------     lösa på ett tillfredsställande sätt,

m. m.

                                  Erfarenheter   från   försöksperioden   med   transportstödet   visar   att

företagen i flera fall löst problemet rned transporter med firrnabilar på ett smidigt sätt, exempelvis genom att etablera åkerier, varigenom de kommer i åtnjutande av transportstöd. Framhållas bör även att dispens i undantagsfall kan medges av Kungl, Maj:t, I vissa särskilda fall har också medgivits undantag från regeln om att transporter med firmabilar inte är stödberättigade,

I reservationen 3 stöder reservanterna kravet pä en betydande utökning av stödet. Jag skall kortfattat försöka kommentera det väsentligaste innehållet.

Man kräver transportstöd bl, a, för införsel av förnödenheter till jordbmket. Låt oss där konstatera att inom ramen för det nuvarande transportstödet erhåller alla slag av jordbruksprodukter, oberoende av bearbetningsgrad, transportstöd vid transport/ra« ort inom stödområdet. Man kan alltså hävda att jordbruket är väl tillgodosett inom ramen för det nuvarande transportstödet. Eftersom en stor del av de förnödenheter som används inom jordbruket i sig själva är jordbruksprodukter, skulle ett stöd tUl intransporter av sådana var-or kunna försvära det norrländska jordbrukets avsättning. Ur regionalpolitisk synpunkt är det givetvis angeläget med en fodermedelstillverkning inom stödområdet. För sådan tUlverkning erhålls stöd för transporter inom stödområdet. Vidare erhålls stöd för transport av de färdiga fodermedlen, om vidareförädlingen varit av mer omfattande karaktär. Av exempelvis konstgödsel transporteras betydande mängder till stödområdet, varför motivet för transportstöd delvis bortfaller. Det kan inte heller rent allmänt hävdas att de produkter som det här är fråga om genomgår en förädling av det slag som förutsätts för att intransportstödet skall utgå.

Vad beträffar tillsatsämnen till pappersindustrin består dessa till största delen av olika kemiska ämnen som, i de fall då de transporteras mellan orter i stödområdet, berättigar till transportstöd. Med tanke på att inte utsätta den kemiska industrin inom stödområdet för ökad konkurrens bör inte transporter av sädana ämnen ges stöd vid transport till stödområdet.

Allmänt kan sägas att kostnaden för transporter av de tillsatsämnen det här är fråga om spelar en underordnad roll i förhållande till den totala kostnaden till pappersindustrin. Det kan således inte förväntas att stöd till sådana transporter kommer att fä avsedda regionalpolitiska effekter. Som exempel kan nämnas att 1 1,5 miljoner eller drygt 22 procent av det totala bidraget är 1972 tillföll företag inom pappersindustrin. Huvuddelen av den kemiska industrin inom stödområdet är baserad pä råvaror som utvinnes i samband med massa- och papperstillverkning. Industrin är också i stor utsträckning lokaliserad i anslutning tiU sådan tillverkning. Betydande mängder råvaror till den kemiska industrin finns alltså att tUlgå inom stödområdet. Det förtjänar också påpekas att kemiska transporter mellan orter inom stödområdet är stödberättigade. I den mån

råvarorna   utgöres   av  basplaster  är  avsikten  enligt  propositionen  att     Nr 103
fraktstöd skall utgå vid transport tUl orter inom stödområdet.      r. j„_„,, j

Utvärderingsarbetet har visat att företag inom den kemiska industrin     99,,3; 1973

får en betydande del av sina totala transportkostnader täckta av det     ----------

nuvarande  transportstödet.  Vid  de  undersökta  företagen uppgår den      1 ransportstod bidragsgrundande andelen av den totala transportkostnaden till i genom-     - ' snitt drygt 40 procent, vilket är högt i jämförelse med andra branscher,

1 de fall transportbidrag skall utgå tUl kemiska produkter skulle alltså produktionen inom stödområdet utsättas för konkurrens. Omfattningen av frän landet i övrigt införda kemiska råvaror är jämförelsevis begränsad och berör endast ett fåtal företag. Att på nägot sätt dela den kemiska sektorn har inte visat sig möjligt — betydande spUleffekter skulle bl, a, uppstå.

Kravet på att kisel skall omfattas av transportstöd har utskottet avstyrkt med hänsyn tUl den prejudicerande verkan detta skulle få exempelvis i fråga om kopparaluminium. Vi är ju i övrigt överens om att transportstödet inte skall omfatta råvaror när det gäller uttransporter,

1 reservationen 4 stöds kravet på att nedre gränsen för transportstöd skall sänkas frän föreslagna 250 km tiU 201 km. Utskottsmajoriteten avstyrker med följande motiveringar.

Enligt nuvarande bestämmelser skall transportstöd utgå för transportsträckor som är längre än 300 km. Denna gräns har bestämts med beaktande av den för landet i dess helhet gällande medeltransportsträckan vid järnvägstransporter. 1 samband med utvärderingsarbetet har skäl framkommit som talar för en viss nedjustering av denna gräns, som dock inte ansetts böra sättas lägre än 250 km. Det har kunnat konstateras att för södra och mellersta delarna av landet medeltransportsträckan knappast i något fall är lägre än 250 km, och flera omräden har t. o. m. mer än 300 km till de stora avsättningsområdena i storstadsområdena. Orn man väljer 200 km, som motionärerna föreslår, förfelas syftet med stödet. Dels fär man inga närings- eller regionalpolitiskt positiva effekter av en sådan lösning - det är ju de länga avstånden man vill åt -, dels uppstår uppenbara orättvisor gentemot de södra och mellersta delarna av landet, då betydande lokala transporter inom stödområdet skulle komma att omfattas av stödet.

Det är givetvis angeläget att kunna använda disponibla resurser för transportstödet till att utjämna kostnaderna för de långa transporterna i stället för att reducera kostnaderna för lokala transporter av olika slag. Transportsträckor på 20—25 mil är inte ovanliga för någon region i landet. Vad transportstödet syftar tUl är att utjämna den fraktmerkostnad som är betingad av länga avstånd i vissa regioner jämförda med andra regioner.

Låt mig något kommentera de exempel som herr Stjernström anförde när det gäller Jämtland och transporterna till den norska sidan.

Herr Stjernström har rätt i att vissa företag skulle komma i åtnjutande
av transportstöd, om man sänkte till 200 km. 1 klarhetens namn vill jag
emellertid konstatera att det är helt omöjligt att konstruera ett
transportstöd som är skräddarsytt för olika företag och deras förutsätt
ningar. Det mäste helt naturligt byggas pä principiella förutsättningar,              19

Nr 103                   och om nägot företag inte skulle räka komma i åtnjutande av fördelarna,

Tisdaeen den         "''" knappast börja göra om stödets principer pä grund därav.

29 mai 1973              '   reservationen   5   vill   reservanterna   ändra   den   föreslagna   lägsta

-------------------- viktgrärrsen pä 300 kg för att sändningen skall vara stödberättigad till att

Transportstöd       ggy qo kg taxerad vikt. 1 anslutning härtill vUl jag anföra att en rad

faktorer talar för att en avgränsning bör ske, som undantar mindre sändningar. Ett skäl är att man i möjligaste män bör söka administr-ativt förenkla restitutionsförfarandet genom en begränsning av antalet frakt-stödsberättigade sändningar. Ett annat är önskemålet att stimulera företagen till att ordna sina transporter så rationellt som möjligt.

Det i propositionen framlagda förslaget tUl en sänkning av viktgränsen tiU 300 kg syftar till att tillgodose i första hand mindre företags önskan att även mindre sändningar skall vara stödberättigade. Gränsen 300 kg har satts dels med hänsyn till erfarenheterna, dels av taxetekniska och administrativa skäl. En sänkning av viktgränsen till 300 kg kan väntas medföra en ökning av antalet bidragsberättigade sändningar med 60 000. En ytterligare sänkning tUl 200 kg skulle medföra att antalet sändningar totalt skulle öka med minst 150 000. Nämndens granskningsarbete skulle alltså betungas i avsevärd utsträckning. ,'\ntalet stödberättigade sändningar uppgår för närvarande till 260 000. I samband med uppföljningsarbetet framkom bl. a. indikationer på att företagen som en följd av konstruktionen eftersträvar större sändningsvikt. Företagen gör ju betydande transportkostnadsvinster genom att undvika små sändningar.

Jag tycker att de siffror jag nu nämnt om antalet sändningar borde dämpa herr Sellgrens misstänksamhet mot att de administrativa svårigheterna skulle vara överdrivna.

Sedan vill jag också nägot kommentera det som herr SeUgren säger vara vUseledande i propositionen. Det stär 301 kg som lägsta vikt, och vad som är vUseledande i den siffran får herr SeUgren ytterligare försöka förklara. Man kan väl knappast utläsa något annat än det som stär i propositionen.

Vad jag nu anfört, herr talman, är de huvudsakliga skälen till att utskottsmajoriteten inte kunnat bifalla kravet pä 200 kg taxerad vikt som den lägsta kvalificerande viktgränsen.

Reservationen 6 behandlar frågor om sänkning av flyg- och tågtaxorna på längre avstånd. Där säger reservanterna: "Vilken lösning som skall väljas för att reducera persontr"ansportkostnaderna måste närmare övervägas, varför det bör ankomma på Kungl. Maj:t att för-anstalta härom,"

Det är en ganska intressant mening i reservanternas skrivning. Herr SeUgren står här I talarstolen och säger att om ar-betsgrupper i departementet sysslar med dessa frågor sänks därmed inga biljettpriser. Likafullt skriver man i reservationen att det mä ankomma på Kungl, Maj:t att göra dessa överväganden och föranstalta härom. Konsekvensen är litet svårbegriplig för mig.

Lät  mig säga att i detta avseende råder inga åsiktsskillnader mellan

majoriteten och reservanterna. För att närmare belysa det ber jag att få

citera några rader ur utskottsbetänkandet, där majoriteten säger: "Enligt

riksdagens tidigare gjorda uttalanden är det emellertid angeläget att den

20                          fortsatta uppföljningen av transportstödet kombineras med överväganden

som   innefattar   kartläggning   av   persontransportbehovens   styrka   och     Nr 103 inriktning inom stödområdet och i anslutning därtill möjliga och lämpliga      Tjcrj-ioen den lösningar i fräga om utformningen av ett persontransportstöd. Utskottet      g      • iqt

förutsätter att arbetet med dessa frågor inom departementet bedrivs med      ---

skyndsamhet," Transportstöd

Till detta kommer den nyligen tUlsatta trafikpolitiska utredningen, '- tn. som i sina direktiv har att göra överväganden i övriga frågor som skall omfatta möjlighet att anpassa SJ:s taxor pä längre avstånd så att de i större utsträckning kommer att ligga i linje med samhällets allmänna regionalpolitiska och näringspolitiska mål. Utskottet förutsätter att detta utredningsarbete bedrivs med största skyndsamhet.

Den reservation som behandlar telefontaxornas utformning skall jag, herr talman, inte närmare kommentera, eftersom jag ser att jag förbrukat mina 15 minuter. Jag skall bara hänvisa tUl den utförliga redovisningen som förekommer i trafikutskottets betänkande i denna fräga.

Sammanfattningsvis vill jag avsluta med att säga att någon större oenighet inte förekommer mellan utskottets majoritet och reservanterna i de frågor som jag berört. Frågan gäller enbart var man vill dra gränserna. Jag vill inte bestrida att reservanternas förslag för företagarna skulle innebära ytteriigare förbättringar. Frågan är blott vad man bedömer att vinna i fördelar i förhållande till de ekonomiska insatserna. Vi kan konstatera att de förbättringar av transportstödet som reservanterna föreslår kostar pengar, och eftersom den borgerliga oppositionen inte brukar springa benen av sig i iver att förstärka statskassans inkomster, får väl vi inom utskottsmajoriteten stå för dem som inte i onödan vill öka statens utgifter. Vi har bedömt att de förbättringar och fördelar som föresläs av reservanterna inte stär i proportion till kostnaderna. Detta är anledningen till att vi på de olika punkterna haft en annan mening. Jag ber med detta, herr talman, att fä yrka bifall till trafikutskottets hemställan i dess utlåtande nr 14.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara kommentera de tvä reservationer där moderaterna ensamma står som reservanter. Herr SeUgren och jag har kommit överens om att han tar de andra reservationerna.

Herr Lindberg säger att avståndet när det gäller att använda sjöfrakter inte spelar samma roll som med annan transport. Det är möjligt att så är fallet, men när vi som bildar en majoritet här i riksdagen har hävdat att sjöfarten skall införas i den trafikpolitiska utredningen och detta medtagas i diskussionen om de samlade transporterna, då mäste det även vara riktigt att i det här sammanhanget medtaga sjöfarten. Om man gör så blir det mera konkurrensneutralt. Jag är övertygad om att sjötransporterna kommer att få en allt större betydelse här i landet; vi är ju dock tUl tre fjärdedelar omslutna av vatten I detta land ända från Bottniska viken och upp till Strömstad. Den moderna tekniken kommer i transporthänseende också att kunna utnyttjas för sådant gods.

Det är klart att det kan förekomma missbruk när det gäller
firmabilarna och att det fordras en viss form av kontroll. Men det företag
som  åtnjuter ett  transportstöd av detta slag fär finna sig i litet mera               21

Nr 103                  pappersexercis för kontrollens skull. Det måste vara riktigt att här kunna

Tisdaeen den        ° '" transportstödet.

29 mai 1973              ' ' sagts att varje företag kan bilda eget åkeriföretag. Det är inte

--------------------    längre   hållbart   som   argument.   Denna   rUcsdag  har  bestämt  att  öka

Transportstöd       bolagens aktiekapital från 5 000 till 50 000 kronor. Man kan inte över

m m                                                                    o

dagen och utan vidare bilda ett sådant bolag. Det är orimligt att behöva

tUlämpa ett sådant system och behöva bilda ett särskilt bolag för att

komma i åtnjutande av ett transportstöd.  Därför borde stödet också

införas förde s. k. firmabilarna.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindberg tyckte det kändes litet besvärande att behöva komma upp i talarstolen och upprepa vad han har sagt tidigare är. Det är nog nödvändigt för herr Lindberg att sovra citaten av det han sagt tidigare år. Herr Stjernström har gett goda exempel pä vad som inte längre är aktuellt och vad som fortfarande kan vara aktuellt. Herr Lindberg har utan tvivel gjort ett rollbyte, och det är klokt, annars hade han gått emot regeringens förslag den här gången.

Men när herr Lindberg talar om förslaget i reservationen 3, då tycks han göra sig skyldig till en del förenklingar. Det är sant att det för pappersindustrin sannolikt inte är några stora kvantiteter som transporteras på land, för basråvaran kaolin - utöver pappersmassa - kommer företrädesvis genom sjötransport. Men det finns pappersindustrier som är så belägna att rnan behöver ha land transport för sina råvaror. Därför är kravet berättigat.

Sedan menar herr Lindberg, liksom det skymtar i propositionen, att vissa företagstyper har en så stor andel av uttransportstödet att man bör vara återhållsam när det gäller intransportstödet. Jag tycker det är en felaktig syn. Har man ett stort behov av intransport av råvaror är ett transportstöd så mycket mer berättigat för att kunna bedriva industriell verksamhet inom stödområdet.

När det gäller tillgången till kemiska produkter och råvaror för kemisk industri i Norrland skulle jag vilja ha ett svar från herr Lindberg pä frågan: Varifrån skall de kemiska industrierna i Örnsköldsvik, I Ljungaverk och Stockvik ta sina råvaror om de inte tas ifrån Stenungsund, Landskrona, Tyskland och andra håll? Var finns konkurrensen i Norrland?

Av de industrier som jag känner är det närmast talloljeindustrin som har någon betydelse här. Övrig kemisk industri använder sig av vissa basplaster. Här finns produktion inom den norrländska industrin, t. ex. av cellulosaetrar, och där kan man behöva få en avgränsning, vilket redan har antytts i propositionen. Jag menar att liknande avgränsningar bör kunna ske när det gäller intransport av andra kemiska produkter.

När det gäller kisel visar herr Lindberg en komplett missuppfattning.
Han säger att det skall vara mer bearbetade produkter för att kunna få
uttransportstöd. Men trävaror har transportstöd. Finns det någon mindre
bearbetad vara än trävaror? Men stöd till trävaror är berättigat och
nödvändigt.
22                              Jag skulle ha varit vilseledande när jag sagt att begränsningen satts tUl

301 kg. Men det var i fräga om den nuvarande gränsen, 500 kg, som jag     Nr 103

ansåg uppgifterna vilseledande. I 5 § i författningssamlingen står "över-     Tisdaeen den

stiger 500 kg", men i informationsskriften står "minst 500 kg".     29 rnai 1973

Jag ber att få återkomma eftersom min repliktid nu är slut.          --------------------

Transportstöd

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle:                                            '"•'"■

Herr talman! Herr Lindberg säger i slutet av sitt anförande att det är svåra gränsdragningar, och man kan ha olika uppfattningar om var gränsen bör gå, och att det är svårigheter att sätta en gräns så att det inte fär negativa verkningar för vissa områden.

Jag kan hålla med om det resonemanget. Men nu är den 20-milsgräns som vi föreslår inte tagen som ett överbud för det här året. Det är, precis som herr Lindberg har sagt, gamla bekanta frågor. Han har tidigare kommenterat dem och skulle kunna hänvisa till vad han dä sagt.

Nu är detta dock inte möjligt, eftersom herr Lindberg för två år sedan sade att det allmänt kan hävdas att ett inräknande av transportsträcka sorn faller inom Norge inte kan anses förenligt med stödets syfte. Han tog till i härdaste laget då, och sådant kan ju vara förargligt så här ett par år efteråt, när nu kommunikationsministern föreslår att även sträckor i Norge skall få inräknas. Men man kan inte skräddarsy ett system för olika företag, och självfallet har heller Ingen föreslagit det. Man borde emellertid kunna skräddarsy ett system så att det passade de mest utsatta bygderna i landet, och alla i denna församling vet att det är Norrlands inland. De isfria hamnarna i Norge borde kunna ha stor betydelse för Norrlands inland. Därför tycker jag att man borde ha skräddarsytt systemet så att det hade passat Norrlands inland när det gäller transporterna ut till de norska hamnarna. Som jag tidigare har påpekat är nu inte det möjligt.

Det skulle vara synneriigen intressant att få höra vUken uppfattning statsminister Palme kom fram till när han gjorde överflygningen över Norrland och tittade på de här problemen från ovan. Vi som upplever dem pä gräsrotsnivå tror att det vore väsentligt att få stimulans till transporter över gränsen. Det skulle vara intressant att höra om inte statsminister Palme kom fram till samma uppfattning.

När det sedan gäller gödselmedelstransporter till sjöss vill jag för kammarens ledamöter påpeka att i Norrlands Inland får man använda andra transportmedel. Därför är det som tas upp i reservationen motiverat.

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Stjernström frågade vad statsminister Palme kom fram till. Jag kan inte svara annat än: Fråga herr Palme, för han tar emot gräsrötter - t, o, m, hela torvor, höll jag på att säga.

Herr SeUgren säger att jag har känt mig besvärad av att gä upp i talarstolen och kommentera det som jag har kommenterat tidigare år. Jag känner mig inte alls besvärad av det. Jag trodde närmast kammaren skulle vara besvärad av att höra de här verserna upprepas är från år, därför att det förekommer inget nytt i dem.

Sedan beskyllde herr SeUgren mig för att förenkla när det gäller den                23

Nr 103                   kemiska industrin. Jag tror inte jag har gjort det, utan jag har försökt

Tisdaeen den        förklara för herr SeUgren att det gär inte att skräddarsy ett transportstöd

29 mai 1973             '-'-   '   passar   alla   företag   inom   en   bransch   utan   att   det   fär

--------------------    konsekvenser för andra företag. Det är anledningen till inställningen när

Transportstöd       gg,[g  kemiska industrin,

'"■ "'                           Att kisel skulle vara mindre råvara än förädlade skogsprodukter är en

definition som jag inte kan ansluta mig till. Den definitionen får väl herr SeUgren stå för själv.

Om jag sedan skulle ha undergått en rollförändring när det gäller intransportstödet sä är jag inte ledsen för det. Jag är enbart glad över att man nu lyckats finna en lösning som möjliggör vissa intransporter. Vi har heller inte tidigare helt stängt dörren därvidlag, utan vi har sagt att det är angeläget att försöka finna en lösning. Nu har man hittat den, och det finns ingen anledning att vara ledsen för det.

Däremot kunde det glädja mig orn herr SeUgren i vissa avseenden kunde genomgå en och annan rollförändring.

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindberg säger att beträffande den studie som statsministern Palme har gjort så får jag fråga honom själv. Jag ställer frågan här i riksdagen, och statsministern har ju möjlighet att svara. Men jag riktar frågan också till utskottets talesman. Eftersom utskottet väl ändå försöker skaffa sig sä mycket kunskaper som möjligt om sädana här frågor och eftersom nu vär statsminister tillsammans med utländska experter har speciellt studerat de här förhållandena, hade det väl varit på sin plats att åtminstone de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet hade frågat sin partiordförande vad han kom fram till.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Lindbergs förenkling gällde den kemiska industrin, som han drog över en kam när han menade att det fanns kemisk industri över lag som hämtar sina råvaror inom området. Det var också med anledning av herr Lindbergs tal om bearbetningsgrad för kisel som jag bl, a, pekade pä sågade trävaror. Dessa är Inga längt bearbetade produkter, men det utgår transportstöd för dem, och det är jag glad för.

Jag är vidare Inte ledsen över herr Lindbergs rollförändring, eftersom han nu börjar närma sig vad oppositionen har krävt. Jag sade i mitt anförande att jag gläder mig över de framsteg som har gjorts, och jag tror att transportstödet i fortsättningen kan komma att vidareutvecklas.

Jag vill härefter fortsätta med att säga det som jag inte hann framföra i min förra replik, eftersom min tid då var ute. Det gällde det utredningsarbete som förhindrar möjligheterna till transportstöd för persontransporter. En utredning som arbetar år efter år och inte framlägger några förslag sänker inte persontaxorna ett enda öre. Det är först när utredningen kommer med förslag som läggs på riksdagens bord som man kan få ut någonting positivt av dess arbete. Det var det jag menade med mitt tal om utredningar.

Vi har år efter år begärt förslag om sänkning av persontaxorna, och jag
24                          frågar: När kommer de? Dä säger herr Lindberg att oppositionen inte

Transportstöd m. m.

behöver springa benen av sig i detta sammanhang. Det gör vi inte heller.     Nr 103 men   vi  representerar  en   bra  idébank,   som jag  sade  i   mitt   tidigare     Tisdaeen den anförande, för regeringen när den skall utforma sina förslag. Felet är bara     90 i J973 det att regeringen tar sä små steg i taget. Den springer sannerligen inte benen av sig.

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja kommentera det sista som herr SeUgren sade med det påpekandet att det nog, för att r-egeringen skall kunna ta de länga kliv som oppositionen önskar, också krävs att oppositionen medverkar till att skaffa Inkomster som motsvarar de utgifter som förslagen medför.

Vidare säger herr SeUgren att jag börjar närma mig vad oppositionen har krävt. Ja, det är mycket riktigt att utvärderingen av transportstödet i vissa avseenden har medfört att regeringens förslag närmat sig en del av oppositionens. Jag tror dock inte att det är möjligt att nå i fatt oppositionen, I fjol avgavs sju reservationer, men i är, när oppositionen fick många av sina krav tillgodosedda i den nya propositionen, avgav utskottsminoriteten trots detta åtta reservationer.

Herr Stjernström var besvärad över att jag inte kan redogöra för vad herr Palme studerade när han gjorde sin flygtur över Norrland, Först och främst är det en nyhet för mig att herr Palme var ute och studerade transportstödets effekter. Men om nu så var fallet, kan jag bara konstatera att vi såvitt jag kan minnas inte haft något utskottssammanträde sedan herr Palme gjorde sin flygtur. Vi har alltså inte haft någon möjlighet att hälla en hearing med honom. Men jag ser att utskottets vördade ordförande är närvarande i kammaren, och jag vidarebefordrar därför till honom frågan om vi skall inbjuda herr Palme till utskottet för en hearing orn vilken uppfattning statsministern har i detta avseende.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Den fräga som behandlas I dag, nämligen fortsättningen och uppföljningen av transportstödet, är intressant ur mänga synpunkter, Nägra av dessa synpunkter kanske inte kommer fram i dag, delvis pä grund av tidsbrist men kanske också pä grund av att man frän oppositionen, som herr Lindberg nyss sade — det ser åtminstone misstänkt ut — kan ha ett intresse av att försöka nedvärdera effekterna av det transportstöd som vi hittills levat med. Det må vara hur det vill med den saken. Det finns kanske i den aktuella debattsituationen anledning att slå fast vissa sanningar och kanske också att besvara vissa frågor som har ställts under debatten.

Det är nu tre är sedan vi här i riksdagen behandlade propositionen om
regionalpolitiskt transportstöd till de norra delarna av landet. Det var ett
noga avvägt transportstöd som föreslogs riksdagen och vann dess bifall.
Man ville bidra till en ökad ekonomisk tillväxt inom stödområdet genom
att minska de kostnadsmässiga olägenheter som följer rned länga avstånd.
Målet att stimulei-a ekonomisk tillväxt inom stödområdet ställde särskilda
krav på stödets utformning. Man kunde inte urskillningslöst ge stöd åt
allt slags gods i alla riktningar. Då hade man för en mycket stor kostnad            25

Nr 103                   försämrat i stället för förbättrat det norrländska näringslivets betingelser,

Tisdaeen den         kunde sålunda inte vara fråga orn att underlätta utförseln av råvaror

29 mai 1973          '-" mera obearbetade halvfabrikat för att gynna vidareförädlingen utom

Transportstöd rn. m.

stödområdet. Det kunde inte heller vara fråga om att underlätta införseln till stödområdet av sädana varor som direkt eller indirekt konkurrerade med eller kanske t, o, m, konkurrerade ut företag inom stödområdet. Med hänsyn till det inriktades stödet pä transporten inom och ut frän stödområdet av färdigvaror och mera bearbetade halvfabrikat på sträckor över 300 km. Vi täckte därmed ett betydande antal regionalpolitiskt viktiga produktslag. Det gällde skogsindustriella produkter, som bearbetade trävaror och papper, det gällde mera bearbetade järn- och stålprodukter och varor inom verkstadsindustrin, plast-, textU- och läderindustrin, den kemiska industrin och byggnadsmaterielindustrin, I övrigt ingick också olika slag av inom stödområdet framställda jordbruksprodukter och livsmedelsprodukter.

Ett annat viktigt inslag I stödet var indelningen av stödområdet i tre fraktbidragsr-egioner med olika stor-a fraktreduktioner, Norrbottens och Västerbottens län fick möjlighet till 35 procents fraktreduktion. Västernorrlands och Jämtlands län till 25 och övriga delar av stödområdet till 15 procents fraktreduktion.

De angivna maxirnisatserna innebar, och innebär, att vid samma transportsträcka reduktionen blir olika stor beroende på från vilken region transporten utgår. En transport frän ort inom Norrbottens län fär sålunda en större fraktnedsättning än en transport som utgår från ort inom de södra delarna av stödområdet. En sådan lösning stöder de regionalpolitiska strävandena att i särskild grad stimulera näringslivets utveckling längst uppe i Norrland,

En utvärdering har nu skett, och den har också presenterats i transportstödspropositionen, där jag har lämnat en sammanfattande redogörelse.

Stödet har geografiskt fördelat sig på olika delar av stödområdet ungefär som vi räknade med när vi införde det. Närmare 50 procent av stödet har gått till de båda nordligaste länen och närmare 25 procent till Västernorrlands län. Resten har gått till transporter frän övriga delar av stödområdet. En väsentlig del, eller närmare 60 procent, av bidragsdelen har gått till skogsindustrin - inte sä överraskande — och närmare 20 procent till metall- och verkstadsprodukter i vid mening. Resten har fördelat sig på ett brett register. Fördelningen, som den nu utvecklat sig, återspeglar naturligtvis den näringslivsstruktur sorn kännetecknar olika delar av stödområdet,

I propositionen belyser jag också stödets effekt på transportkostnaderna - den har inte nämnts här fram tUl nu. Det visar sig att i de tre fraktbidragsregionerna fraktmerkostnaderna genomsnittligt har reducerats rned drygt 50 procent i förhällande till Syd- och Mellansverige, Vad detta har betytt för de berörda företagen framgår med all tydlighet av en enkät, som jag också har presenterat i propositionen och som vi har gjort hos närmare 200 företag, belägna inom stödområdet. Trots den korta tid som stödet nu har verkat säger 50 procent av de företag som är tillfrågade, att de redan har kunnat påvisa en utvidgning av sin marknad.

26

framför allt till de mellersta och södra delarna av landet men även på     Nr 103 exportsidan, 40 procent av de tillfrågade företagen har uppgett att stödet     Tisdaeen den redan positivt påverkat investeringsbeslut av någon mer väsentlig ornfatt-     29 mai 1973

ning, och 30 procent av företagen säger slutligen i enkäten att stödet-------------

medverkat till nyanställning av personal. Till det kan man lägga att stödet   

har kunnat administreras på ett effektivt, smidigt och friktionsfritt sätt; det har herr Lindberg nyss talat om.

Sammanfattningsvis vågar jag med bestämdhet hävda att hittillsvarande transportstöd väl har fyllt sin regionalpolitiska uppgift. Erfarenheterna fär anses i stort ha styrkt riktigheten av den konstruktion transportstödet fått, och därför, herr talman, finns det nu en god grund att bygga vidare pä,

I den proposition som nu ligger och som vi skall besluta om inom någon timme har jag med hänsyn till det här föreslagit, att stödet bör kunna utvidgas till att avse även vissa intransporter till orter inom stödornrådet. Jag har också med ledning av erfarenheterna velat förorda vissa förändringar i nuvarande transportstöd, men detta skall jag inte gå in på, för det gäller viktgränser, avståndsgränser m, rn,, och det har redan herr Lindberg talat om.

Herr SeUgren, herr Lothigius och till viss del även herr Stjernström har tagit upp frågor som har att göra med stödets omfattning på varusidan. Det låter naturligtvis tekniskt för dem som inte i någon större utsträckning sysslar med att diskutera denna teknik. Litet förvirrande blir det måhända när man under sådana premisser sitter och lyssnar till diskussionen,

I fräga om utvidgningen av transportstödet till att avse även vissa slag av transporter till orter inom stödområdet bör en sådan självfallet inriktas pä råvaror och halvfabrikat vilka avses att vidareförädlas inom stödområdet och för vilka en reducering av transportkostnaderna är i särskild grad ägnad att stimulera produktion och sysselsättning. Ett stöd även av omfattande transporter till orter inom stödområdet innebär för de företag som kan komma i åtnjutande av det att transportkostnaderna, utöver vad som följer av nuvarande stöd, ytterligare reduceras och att marknadsmöjligheterna förbättras.

Vid bestämning av varuområdet bör, enligt vad jag uttalat i propositionen, undantas varor där bl, a, prisbildning och transportförhållanden inte motiverar något transportstöd. Det gäller naturligtvis bränsle och drivmedel — oljor och bensin, kol och koks. Dessutom bör sådana råvaror och halvfabrikat undantas som finns tillgängliga inom stödområdet och beträffande vilka ett stöd till transporter från orter utanför stödområdet i åtskilliga fall-skulle kunna ha negativa återverkningar på avsättningen av inom stödområdet producerade varor. Bland branscher som i betydande utsträckning hämtar råvaror och halvfabrikat från stödområdet finner vi den träbearbetande industrin, byggnadsmaterialindustrin, den kemiska mdustrin och livsmedelsindustrin.

Ser man ä andra sidan på företag inom sådana branscher som metall-ocli verkstadsindustrin, maskinindustrin, transportmedelsindustrin, företag inom den lättare tillverkningsindustrin, exempelvis textil-, bekläd-

o                                                                                                                                                                    97

nads-, garveri-, läder- och skoindustrin samt plastvarulndustrin, sa gäller

Nr 103------------ där att kostnaderna för transport av råvaror och halvfabrikat utgör en
Tisdagen den--- "" betydande del av de totala transportkostnaderna och att transporter-
79 mai 1973---- "  dessa varor ofta går över längre sträckor från orter i Syd- och
--------------------    MeUansverige, Det är med sikte på dessa industrisektorer sorn intransport-

"                            stödet har bestämts i propositionen. Det är också sektorer där hittillsva-

m m

rande transportstöd inte slagit igenom med samma styrka sorn i fräga om

de tidigare angivna branscherna.

Tydligen, herr talman, har reservanterna inte heller direkt haft något att invända mot den gjorda bestämningen av intransportstödet. Men självfallet har man inte helt kunnat skriva på nägot som kommer frän regeringen. Är rnan opposition så är man, och man har därför föreslagit en del mindre anpassningar av varuområdet som, måste jag säga, är mindre ägnade att förbättra stödet och mera alt administr-ativt komplicera det.

Herr SeUgren tar upp den kemiska industrin, I fråga om kemiska produkter både vill man och vill man inte att den kemiska industrin skall omfattas av intransportstödet. Man kan inte i reservationerna ange några riktlinjer för hur stödet skall avgränsas men man finner, som man säger, en säkerhetsventil i att Kungl, Maj:t får befogenhet att se pä detta.

Jag vill koppla det med herr Stjernstr-örns resonemang om avståndsgränserna. Han säger att det är svåra avgränsningar man här rnåste göra. Men oppositionen själv säger i sina reservationer att man låter Kungl, Maj:t I stort bestämma avgränsningarna även här. Jag säger inte det som någon kritik utan bara som ett konstaterande att avgränsningarna är svära att göra vare sig vi sysslar rned kilometertal eller med avgränsningar av olika varuslag, och jag hoppas att vi i den delen inte skall behöva ha någon längre diskussion med varandra 0111 svårigheterna att alltid finna den riktiga gränsdragningen.

Huvuddelen av den kemiska industrin inom stödområdet är ju baserad pä råvaror som irtvinns i samband med massa- och papperstillverkning, och industrierna är också i stor utsträckning lokaliserade i anslutning till sådan tillverkning. Mängder av råvaror till den kemiska industrin finns alltså redan att tillgå inom stödområdet. Vissa betydelsefulla råvaror transporteras till övervägande del sjöledes, och i den rnån råvarorna utgörs av basplaster avses fraktstöd utgå vid transporter till orter inom stödområdet.

Jag skall stanna här med exemplifieringen, för det blir närmast bara upprepningar om jag fortsätter, och det tjänar inget syfte. Att jag tog upp saken berodde på att herr SeUgren och även de andra som talat här har gjort varuavgränsningcn till en ganska stor fråga. Med mitt korta inlägg i den delen har jag bara velat peka pä att gränsen måste sättas någonstans nu också. Varken vi eller oppositionen kan vara säkra på att därmed för all framtid ha hittat rätt när det gäller gränserna. Men någonstans måste vi som sagt bestämma oss för att stanna, och vi tror att vi för dagen har hittat den riktigaste hållplatsen i det avseendet.

Låt mig till slut, herr talman, bara säga ett par saker med utgångspunkt i vad som hittills sagts.

Man kan naturligtvis ha vilken uppfattning man vill om vem sorn från
2°                           början   tog   Initiativet   och   vem   som  var  förslagsställare   I   fräga   om

transportstödet.  Även detta är en ganska meningslös diskussion. Herr     Nr 103
SeUgren kallar oppositionen för idébank till regeringen. Jag må ju säga att     TicHneen den
skulle vi ha väntat pä några värdepapper från den banken, när vi skulle     29 mai 1973
införa transportstödet, hade det väl inte funnits någonting pä området.------

m. m.

Det är aUtså inte som herr SeUgren säger. Idébank är ett förpliktande Transportstöd ord — i det lägger man in någon association till idéspruta och sädana där verkligt fina saker som man vill trumma för. Nog var det ett högst olämpligt uttryck i det här sammanhanget. Kan herr SeUgren påminna .sig något konkret utformat ti-ansportstödsförslag från oppositionens sida, innan det transportstöd korn som vi nu har? Det kan ju inte vara sä svårt att föra fram idéer om att vi skall ha ett transportstöd och att knäcka själva principfrågan — man har talat om dessa ting i inånga år. Det viktiga är om man kan få idéer utformade i sak.

Jag skall inte ta upp någonting som gäller Gotland, däi-för att det kommer herr Rosqvist från trafikutskottet att tala om.

Med mitt inlägg har jag, herr talman, bara velat konstatera att det transportstöd som vi nu går att besluta om är en uppföljning - och jag tycker en bra uppföljning — och fortsättning av det vi haft fram tUl nu. Brister kommer man alltid att kunna peka pä även i det här stödet; det hör ju till vär verksamhet att av och till kunna komma tillbaka och göra någonting bättre. Vi skall komma ihåg en sak till slut, nämligen att transportstödet innebar ett helt nytt sätt att gripa sig an transportkostnaderna och kostnaderna för företagen i största allmänhet. Det är klart att man dä fär finna sig i att experimentera. Man måste ha rätt att misslyckas i detaljer. Det vUctiga är att vi till slut får fram en transportstödsprodukt som vi i stort kan ena oss kring.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att det var högst värdefullt att fä lyssna till kommunikationsministerns kommentarer till de frågor jag berört. Det var ett utomordentligt balanserande inlägg i den här debatten.

Låt mig bara göra en invändning mot vad kommunikationsministern sade inledningsvis, då han närmast ville antyda att vi från oppositionens sida nedvärderade effekterna av transportstödet. Det har vi inte gjort, och jag sade även i mitt anförande att transportstödet är bra. Det är bara det att vi har en annan syn på hur det bör utformas.

Transportstödet innebär för ifrågavarande områden en 50-procentig sänkning i föihållande till landet I övrigt. Det är bra. Men vi skall också konst-atera att det då återstår 50 procent för att likställighet skall nås.

När det gäller frågan om råvaror och halvfabrikat för att stimulera den industriella verksamheten inom stödområdet är vi överens om att det är mycket angeläget att man utvecklar den sektorn. Och där har vi avgränsningsproblem, det visades redan I den första propositionen. Men efter vunna erfarenheter kan man nu vidga gränserna. Jag tyckte att kommunikationsministern gjorde en riktig distinktion i det fallet. Våra uppfattningar skiljer sig nu bara I var avgränsningarna skall gå, och oppositionen är där en pådrivande faktor. Sedan får erfarenheten visa att vi i långa stycken har rätt, och dä fär regeringen komma med kompletterande förslag för att utveckla det  hela ytterligare, Avgräns-

Nr 103                   ningen är svär, och jag hoppas att de erfarenheter vi fär i fortsättningen

Tisdagen den         '" hjälpa oss att vidta förbättringar. Som kommunikationsministern

29            maj 1973     mycket  riktigt  sade  har  vi inte hittat någonting som  är rätt för all
    —------     framtid,

                                  Vad sedan beträffar ordet idébank, så var det inte något vårdslöst

"' '"•                       uttryck,  herr  statsråd.   Vi  har  år  efter år framfört krav pä att som

komplement i den regionalpolitiska stödverksamheten skall införas transportstöd i någon form, och det är en idé som vi har vidarebefordrat tUl regeringen. Den idén kan mycket väl ha funnits också på regeringshåU; jag vill inte nedvärdera regeringen- och säga att sådana idéer inte kan finnas också där. Men vi har varit pådrivande. Och statsrådet kan inte kräva att oppositionen skall ha möjligheter att framlägga konkreta förslag innan man i kanslihuset, med de resurser som finns där, har lagt fram något förslag. Det räcker med att vi kommer med bra idéer och riktlinjer för hur de skall förvei-kligas; sedan får regeringen presentera förslagen.

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle;

Herr talman! Som jag tidigare sade till herr Lindberg har jag full förståelse för svårigheterna med klara gränsdragningar av olika slag, t, ex, mellan varuslag, avstånd och vikter. Där delar jag givetvis kommunikationsministerns uppfattning. Men jag har sett transportstödet som en möjlighet att stimulera till ökade transporter från det hårt utsatta norrländska inlandet till de isfria norska hamnarna, och det är därför som jag menar att det finns klara motiv för en 20-milsgräns, Då skulle man vinna den önskade effekten.

Jag vill här ställa den frågan till kommunikationsministern: Medger kommunikationsministern att det från regionalpolitisk synpunkt för utvecklingen av företagsamheten i Norrlands inland vore värdefullt att fä till stånd transporter till de norska hamnarna?

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! I likhet rned herr SeUgren vill jag säga att vi vill inte nedvärdera effekten av vad som har gjorts på detta omr-åde. Jag kunde naturligtvis börja detta anförande med att uttala tacksamhet över den utveckling vi haft, och det kan jag väl göra nu i efterhand, om kommunikationsministern vill ha den tacksamheten uttryckt i ord. Men vår strävan har varit att göra transporterna mera neutrala ur konkurrenssynpunkt, när man bedriver företagsamhet uppe i de områden som det här gäller.

Norrlänningarna har är efter år fört fram önskemål om transportstöd, och att man inte kunnat konkret visa hur det stödet skulle utformas är ganska naturligt. Men man har velat ha till stånd en utredning, sä att man i samordning rned varandra skulle kunna hitta det riktiga systemet. Nu har vi under några är fatt erfar-enheter av detta, och vi har pä vårt håll funnit att vissa justeringar måste göras. Det är ju inte så konstigt. Och skiljaktlgheterna är ju inte särskilt stora.

Kommunikationsministern talade om att man har tillfrågat olika företagare, som har uttalat att en vettig förändring har skett. Ytterligare

30                          justeringar ger ett ännu bättre underlag, herr kommunikationsminister.

Det är sådana justeringar vi har velat medverka till.                    Nr 103

Oppositionens  förslag  har  inte  utgjort  någon  idébank,  säger  herr          Tisdagen den

kommunikationsministern till herr SeUgren, Ja, använd exempelvis mitt         29 mii 1973

förslag om en  multiplikalor som en liten idébank!   Det är min egen-----------------

synpunkt; jag har kommit fram till den när jag har suttit och funderat pä 1 ransportstod

problemet   med   Gotlandstrafiken,   Varför  inte   testa  ett  system   med   '' '
antingen en dividend eller en multiplikator? Kanske kan det lösa nägra
problem pä Gotland,

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skall inte i onödan förlänga debatten, men ett par tre svar kan det kanske ändå vara rUctigt att ge.

Först till herr Stjernström och transporterna mellan Sverige och Norge, Det är en viktig fräga. Den har betraktats som sä pass viktig att Nordiska rådet givit sin nya ämbetsmannakommitté, med representanter för de nordiska länderna, ett speciellt uppdrag att följa upp frågan om de internordiska transporterna - så tror jag att uppdraget kallas - och där ingår naturligtvis som en självklar del trafiken mellan Jämtland och Tröndelagen, Den frågan är alltså under utredning i Nordiska rådets tjänstemannakommitté, och där sitter kunnigt och förnuftigt folk som säkert ganska snart kommer att tala om vad de tycker i dessa frågor.

Herr SeUgren var i sitt första inlägg inne på SJ:s persontaxor. Jag skall bara tala om att vi, som också beskrevs av någon talare tidigare, på flygtaxeområdet har börjat med en utjämning. Här nämndes vilka utjämningar det gäller på de allra längsta flygavständen. Men, herr SeUgren, ett av de fyra stora utredningsuppdragen för den trafikpolitiska utredningen som tillsattes i höstas var just att se över SJ:s taxor i första hand på längre sträckor. Herr SeUgren är själv ledamot av den trafikpolitiska utredningen. Det bör väl då, föreställer jag mig, inte vara svårt att vid första bästa tillfälle ta upp frågan i utredningen, om så inte redan har skett. Jag utgår dock ifrån att den redan har aktualiserats.

Det tjänar inte mycket till — det sade jag redan förut — att tvista om historia i detta sammanhang. Men lät mig ändå säga att transportstödet på sin tid togs upp i den Lemneska lokaliseringsutredningen av ledamöterna Svanberg och Bert Ekström, Herr Fälldin var också ledamot av utredningen. Varken herr Fälldin eller folkpartiets representant, som väl var herr Hamrin, hade dä kommit underfund med transportstödets regionalpolitiska effekt, 1 dag och framgent kan centerpartiet och folkpartiet springa fort i denna fräga, men de skulle aldrig ha kunnat starta det här loppet om inte socialdemokraterna i den Lemneska utredningen hade reserverat sig till förmän för en diskussion om ett transportstöd. Året vi skrev var 1969,

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Några ord oni persontaxorna pä SJ och flyget,

I mitt anförande sade jag att det visserligen skett vissa omfördelningar            31

Nr 103                   när det gäller flygplatsavgifter och platsreservationsavglfter för flyget,

Tisdaeen den        ™®"  har inte medfört att staten med ett enda öre medverkat tUl att

29 mai 1973          skapa ett rundare Sverige genom ett transportstöd. Statsrådet hänvisar till

--------------------    de  utredningar som  pägår  beträffande  persontrafUcen  på SJ och till

'                             trafikpolitiska utredningen. Innebär detta då att man har lagt ned vae

mm                                                              o                 o

tanke på att, i awaktan pa resultatet frän trafikpolitiska utredningen,

införa nägra som helst kortsiktiga reduktioner av persontaxorna? Skall

man  helt avvakta  resultaten från  trafikpolitiska utredningen?   Det tar

ändå några år, vad jag kan förstå, innan de första resultaten frän den

utredningen kan  föreligga.  Vi anser och har tidigare ansett att det är

aktuellt att redan nu införa taxesänkningar för persontransporter med

järnväg och flyg liksom man har gjort för gods.

Transportstödet hindrar inte att trafikpolitiska utredningen sedermera

lägger fram förslag som kan komplettera dessa. Vi kräver alltså åtgärder i

awaktan pä resultatet av trafikpolitiska utredningen.

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag skall uppehålla mig kring Gotlandstrafiken och stödet tUl den. Statsmakterna har under senare år påtagit sig ett ökande ansvar för Gotlandstrafiken, På förslag av Kungl, Maj:t antog riksdagen 1970 en lag om linjesjöfart pä Gotland, Det skedde för att skapa förutsättningar för en till lägsta möjliga kostnader tillfredsställande transportförsörjning för Gotland, En nödvändig koncentration och styrning av färjetrafiken och samhällelig insyn i verksamheten blev möjlig, och trafik- och turlistor för resenärer och gods samt taxesättnrng skulle härigenom kunna utformas pä ett för ön och dess befolkning rimligt sätt.

Året därefter, 1971, beslöt riksdagen i enlighet med Kungl, Maj:ts proposition om transportstöd med anknytning till färjetrafiken. Transportstödet är av försökskaraktär. Det är avsett att gälla under en treårsperiod och bökade tillämpas den I februari 1972. Transportstödet består av dels ett frakstöd för godstransporter till fastlandet, dels en reducering av avgiften för överfart av personbilar. Genom det sistnämnda gynnas turismen, och den bofasta Gotlandsbefolkningen får billigare fastlandsresor.

Godstaxan nedsattes frän den I februari 1972 med 50 procent. Det gäller här en längdrnetertaxa för godsfordon. Taxan reducerades frän 39 kronor tUl 20 kronor pä linjen Visby-Nynäshamn och från 32 kronor till 16 kronor på linjen Visby—Oskarshamn. Personbilstaxan sänktes från 60 kronor till 45 kronor, och på Gotland bosatta fär här 50 procents rabatt. Budgetåret 1972/73 är kostnaden för stödet 2,1 miljoner kronor, varav för godset 1,5 miljoner kronor och för personbilarna 600 000 kronor. För budgetåret 1973/74 beräknas på grund av utökningen av godsvolymen stödet kosta 2,3 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker höjningen och den föreslagna medelsanvisningen.

Stödet har av olika skäl inriktats på utgående transporter. Undersök
ningar gjorda av SPK visade att priset på konsumtionsvaror, livsmedel och
kapitalvaror inte var högre pä Gotland än annorstädes, och det
■                            konstaterades att ett eventuellt stöd till intransporter skulle kunna skapa

svårigheter för gotländska företag. Övervägande skäl har alltså talat för     Nr 103

att det gotländska näringslivet i sina på grund av transportkostnader    Tisdaeen den

kostnadsmässiga olägenheter mest är betjänt av en koncentration av det     29 mai 1973

av statsmakterna initierade stödet till transporter/ra/J Gotland.----------------------

Det finns erfarenhet av stödet frän litet mer än ett års tid. Någon Transportstöd allmän omprövning av stödet anser utskottet, liksom departementsche- '' ' fen, med erfarenhet frän den relativt korta tidsperioden ej kan göras nu för att eventuellt konstruera om stödets nuvarande form. Dock föreslås nu en reducering av taxan med ytterligare 50 procent. Det betyder alltså att längdmetertaxan för godsfordon frän den I juli 1973 kommer att sänkas med 75 procent räknat från det att stödet infördes i februari 1972 eller för exempelvis Visby—Oskarshamnslinjen frän 32 kronor till 8 kronor längdmetern för transport av godsfordon med färja.

Utskottet delar uppfattningen att detta innebär en väsentlig förbättring av stödet och tillstyrker att ändringen sker pä sätt som regeringen föreslår och att principerna för stödet fär förbli oförändrade. Medelsbehovet blir ca 1 miljon kronor större härigenom. Utskottet tillstyrker den merkostnad som belastar det tidigare nämnda förslagsanslaget Transportstöd för Gotland.

Ett flertal motioner fi'än borgerligt håll yrkar ändringar i det av regeringen framlagda förslaget, och dessa motioner har utmynnat i en reservation, nr 8, i utskottets betänkande.

Först kan jag dä konstatera att så här långt har utskottet varit helt enigt. Men i reservationen från center-, folkparti- och moderatledamöterna för man sedan — pä basis av motionerna — ett annat resonemang. Man vill ha "stöd i vissa fall" för ingående transporter, man vill ha stöd för transporter av råvaror och halvfabrikat, man vill ha utredning och förslag om åtgärder för att fä stöd för transporter bäde tUl och från Gotland av allt gods, alla fordon och passagerare, och man vill ha stöd för transporter till Gotland för "gods för bearbetning", man begär att stödet övergängs-vis för övriga stödområden skall utgå jämväl för Gotlandstransporter samt vidare att stöd skall utgå för intransport av emballage och av legoarbeten vid gotländska företag. Alla dessa motionskrav yrkas det bifall till, och sä begär man då - grundat på all denna blandning — förslag hos Kungl. Maj:t om transportstöd för råvaror och halvfabrikat //// Gotland.

Det bleve såvitt jag kan förstå svårt att skriva förslag enligt alla dessa
önskemål, orn alla synpunkter skall tillfredsställas. Dessutom har de som
stär för reservationen också varit ense om nuvarande principer. Det
verkar som en helgardering med bäde etta och kryss och tvåa. Men även
om man nu försöker sig på stöd till vissa intransporter, stöter man på
praktiska svårigheter. Taxan pä färjorna är fastställd enligt beräkning per
längdmeter för lastbil och släpvagn. Hur ordnar man dä avgiftens
fastställande när fordonet innehåller både sådant gods som skall ha stöd
och sådant som inte bör ha fraktstöd? Samlastning är inte ovanlig. I
täckta vagnar. Skall det vara stöd för intransporter, torde det av rent
praktiska skäl vara nödvändigt att ge stöd som är lika för allt. Och det är
ju konstaterat att det finns vissa betänkligheter häremot på Gotland, För
närvarande är alltså allt fraktstöd koncentrerat till uttransporter, och här
finns inga varor som man vill undanta. Då är det väl bättre att sätta in all          33

3 Riksdagens protokoU 1973. Nr 103-104

Nr 103                   kraft   här;   detta   är   också  den   linje  som  utskottsmajoriteten   finner

Tisdagen den        lämphgast,

29 mai 1973              " gäller utredningskravet pä åtgärder för att skapa vad reservanter-

--------------------     na kallar "likställighet mellan Gotland och fastlandet för gods, fordon

Transportstöd          passagerare"   hänvisar   utskottet   till   vad   tidigare   sagts:   Under

nuvarande försöksperiod sker en utvärdering av stödet i dess nuvarande form. Grundat härpå skall övervägande göras om hur stödet för Gotlandstrafiken skall se ut i framtiden. Vi förutsätter också i utskottet att dessa överväganden skall underställas 1974 års riksdag.

Vad gäller flygpriserna för Gotland finns ingenting särskilt sagt av reservanterna. Har man egna lösningar och verkliga förslag, borde de väl ha kommit fram här, men det gör de inte — så någon polemik på det området blir det inte.

Det har under året på Gotland av framstående företrädare för oppositionen lovats -vittgående stöd och bidrag för Gotland och dess trafikförsörjning. Det är inte mycket av detta som kommer fram när man nu här i riksdagen skrifthgt skall sä att säga konkretisera sig. Ett synnerligen oklart stöd tUl intransporter, som man vUl att Kungen skall utforma, och så det — jag höll pä att säga obhgatoriska — kravet pä utredning är vad man kommit fram till.

Ni begär i reservationen, herr SeUgren, en utredning om åtgärder för att skapa likställighet mellan Gotland och fastlandet. Här i talarstolen begärde herr SeUgren direkt förslag från Kungl. Maj:t. Herr Lothigius talade i matematiska termer om divisor, dividend och multiplikator, men produkten blev inte matematiskt exakt — matematiken är ju annars exakt. Det bhr aldrig korrekt med irrationella faktorer i matematiken, herr Lothigius.

Är ni reservanter överens om viss tullfrihet på Gotlandsfärjorna, som herr Lothigius nämnde? Det är intressant om man två dagar före Folknykterhetens dag vill införa billigare spirituösa för att människorna skall kunna dricka sig till billigare koUektivbUjett i inrikes trafik.

Vad ni har åstadkommit i reservationen står i bjärt kontrast till vad man -vid borgerliga partimöten enligt pressen pä Gotland kritiserar och lovar när man fär uppträda bland rosor, vindar och ruiner och inte behöver stå tUl svars för sina utfästelser. Det är ett kortsiktigt sätt att göra sig populär.

Utskottsmajoriteten delar regeringens mening att Gotlands invånare och dess näringsliv skall ges med andra landsdelars invånare och näringsliv lUcvärdiga möjligheter. Det ytterligare stöd som vi nu stäUer oss bakom är ett steg i den riktningen. Gotland behöver sitt fraktstöd. Att statsmakterna ställer sig positiva tUl Gotland, därom vittnar också det beslut som fattats om att Gotland skall tUlhöra stödområdet - ett beslut som inte är färskt från fjolåret, som reservanterna säger. Förra året gäUde det Öland, men beslutet om Gotland är av äldre datum.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:
34                              Herr talman!   Herr Rosqvist har beskrivit det stöd som nu gäller för

Gotland och det som kommer att gälla sedan propositionen antagits av

riksdagen och stäUer sig frågande tUl det förslag som reservanterna har    Nr 103
lagt fram. Han undrar också över att vi tidigare har talat om en utredning,    Ticdagen den
medan jag nu helt frankt begär ett förslag frän Kungl. Maj:t. Ett förslag     29 rnai 1973
kan knappast läggas fram utan att det föregås av en utredning.----------------

Jag har i mitt anförande sagt att varie reduktion av kostnaderna för 1 ransportstod överföring av gods och personer mellan Gotland och fastlandet är '- '"• välkommen och har sitt värde. Jag underskattar alltså inte aUs propositionens förslag. Men det innebär inte någon slutlig och tUlfredsstäUande lösning för Gotlandstrafiken. Kostnaderna för transporter tUl och frän Gotland bör i princip inte vara högre än för motsvarande sträcka på fastlandet. Detta säger vi i reservationen, och vi häller fast vid det. Staten bör därför bära den merkostnad som påläggs gods, fordon och passagerare för transport meUan Gotland och fastlandet. Av den anledningen anser vi att denna fråga bör utredas och att förslag sedan bör läggas fram. Jag viU ställa frågan: Pågår någon sädan här utredning?

För bara någon vecka sedan föreslog vi att högre bussbidrag skall utgå för Gotland. Också det motsatte sig herr Rosqvist och hans meningsfränder.

Görs det alltså någon utredning i samband med den pågående utvärdering som herr Rosqvist talade om?

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja fräga herr Rosqvist: Är Ni verkhgen nöjd med situationen pä Gotland? Är Ni nöjd med utvecklingen under de senaste åren trots att vi har tUlämpat taxor och stöd som dock givit Gotland vissa möjligheter att förbättra sin situation? Är Ni nöjd med dessa taxor? Har de räckt tUl? Kommer Gotlands situation att vara hkvärdig med situationen pä fastlandet?

Om det inte är så måste det väl ligga någonting i tanken att för att kunna skapa ett nytt näringsliv pä Gotland med samma möjligheter som näringslivet på fastlandet har skall stödet gå i båda riktningarna, annars blir det ingen likstäUighet i det sammanhanget.

När det gäller den s. k. tullfriheten kunde det vara intressant att testa om man pä ett lämpligt och riktigt sätt skulle kunna förändra tuUtaxorna och undersöka om det sä att säga kunde stimulera formerna för persontransporterna till Gotland och göra priserna mera konkurrenskraftiga. Sedan kan man a-wäga var någonstans man skall lägga dessa tullförändringar på ett för Gotland lämpligt sätt. Det är så långt jag vill gå i det avseendet.

Jag för in nya faktorer i bUden, en multiplUcator, och det tycker jag är ett intressant diskussionsämne. Det är i aUa faU en nyhet, herr Rosqvist, och man borde kunna testa en sådan form och undersöka hur det fungerar.

Det är endast detta jag har velat föra fram. Jag tror att herr Gustafsson i Stenkyrka kommer att redovisa den aktuella och näraliggande situationen pä denna ö.

Herr ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr SeUgren och herr Lothigius har stäUt ungefär samma frågor. De undrar om jag är nöjd med transportstödet och med

35

Nr 103                   den situation som råder på Gotland. Nöjd och nöjd, det är ett begrepp

Tisdaeen den        °" '" jämföras med sådana faktorer som herr Lothigius för in —

29 mai 1973          irrationella tal i matematiken.

--------------------         Ett bevis för att -vi viU göra det bättre är det ökade fraktstöd som nu

Transportstöd       införs. Vi har också förutsatt att det skall ske en utvärdering av stödet.

' ''                           Man skall följa upp och se att det verkligen träffar riktigt. Utvärderingen

innebär   naturligt-vis   också   att   man   konstaterar   huravida   stödet   är tUlräckligt.

Vad gäller den andra frågan som herr Lothigius tar upp — herr SeUgren finner jag för övrigt inte ha något förslag att komma med, han talar bara om utredning — där herr Lothigius presenterar ett nytt och kanske intressant förslag om försäljning av tullfria varor på färjorna, vore det intressant att få veta om det är någonting som man är överens om inom de borgerliga partiema och bland reservanterna. Är man överens om att man bör införa försäljning av billigare spritvaror för att på det sättet finansiera en koUektivbUjett till lägre pris på Gotlandstrafiken?

Herr Lothigius talade också om lösningar med hjälp av en del matematiska termer, men herr Lothigius hade glömt facit.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Rosq-vist vUl närmast komma-undan mina förslag med att säga att det inte finns nägra konkreta förslag. Men sådana har vi framlagt — det framgår också av reservationen. Jag kanske då i stället till herr Rosqvist fär använda statsrådet Norlings ord: Vi har väl inte för aU framtid hittat rätt, utan vi skall väl kunna utveckla den här frågan. Däri hoppas jag är inbegripen även en utveckling när det gäller Gotland.

Beträffande herr Lothigius' utflykter i detta sammanhang där han talar om olika multipUkatorer, tuUfrihet o. d. finns inte nägot sådant med i reservationen. Det får stå för hans egen räkning.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag svarar gärna för mig själv i detta sammanhang. Jag tycker att det vore intressant att få en förnyelse av den här debatten, som vi fört i så många år.

Men jag har tagit upp ytterligare en faktor, herr talman, nämligen konkurrensbegreppet, som man tydligen petar undan på ett lättvindigt sätt. Det är ju sä i dag att t. o. m. taxiflyget skuUe kunna sänka priserna; det finns möjligheter tUl det. Jag har också talat med rederiföretag som sagt ungefär som så; Om vi fick del av det stöd som för närvarande utgår i viss riktning för Gotland, skulle vi kunna köra godset så gott som gratis.

Herr Rosqvist, glöm inte konkurrensen, tag med den in i bilden och försök sätta in den i sitt rätta sammanhang, så kanske situationen blir bättre.

Herr ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman!  Det är intressant att konstatera att reservanterna kunnat
enas i en reservation. Men här i debatten har man vitt skilda förslag om
hur lösningar skall ske.
36                              Att man inte håUer fast vid reservationen förstår jag, för den säger

strängt taget ingenting. Reservationen är ett enda stort jaså. Nr 103

Herr Lothigius framför förslag om skattefri sprit, och herr SeUgren     Tisdaeen den

säger  nej  tUl detta. Nu tar herr Lotlrigius också upp ett förslag om  29 mai 1973
konkurrens. Det skuUe i praktiken innebära att man upphäver beslutet

om tUlstånd för Gotlandstraflken. Jag vUl dä påmmna herr Lothigius om     Transportstöd

att tidigare kostade det 60 kronor att ta över en personbil medan det nu

kostar 45. Det kostade 32 kronor per längdmeter att ta över en bil i ena

riktningen, men efter den   1 juli kommer det att kosta 8 kronor. De

tidigare priserna fastställdes då konkurrens rådde i fråga om trafiken —

det var två trafikföretag som körde. Genom statens ingripande kör nu

bara   ett   trafikföretag.  Priserna har därefter kunnat  sänkas  med   75

procent meUan Gotland och fastlandet.

Herr tredje vice talmannen anmälde att herr SeUgren anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! 1 slutet av propositionen 95 finner vi ett förslag som berör Gotland. Där föreslås en viss ändring beträffande transportstödet för - i färjetrafik med fastlandet - utgående transporter från Gotland. Ändringen innebär att ekonomiskt utrymme skapas som medger sänkning av längdmetertaxan pä färjorna med 50 procent av de för närvarande gällande avgifterna.

Trafikutskottet tillstyrker förslaget. Jag vUl gärna säga att vi från gotländsk sida med tUlfredsställelse hälsar att ytterligare ett steg nu tas i kostnadsutjämnande riktning.

Flera motioner är väckta i anslutning tUl propositionen, och det finns ingen anledning för mig att ta upp och redogöra för dem. Man har tidigare redogjort för dem under diskussionen. Jag vill emellertid starkt betona att kommunikationsfrågornas lösning för Gotlands del är av övergripande natur. Skall vi lyckas klara en utbyggnad av närmgslivet — och det måste vi — är trafikfrågornas lösning en absolut fömtsättning. Det som gör frågan sä angelägen, kanske mera angelägen för Gotland än för någon annan del av landet, är den absoluta geografiska avgränsningen.

Vidare kan framhåUas att hemmamarknaden är liten. Var och en som sysslat något med näringshv förstår att ett underlag på knappt 54 000 människor är mycket litet att bygga ett företag pä. Det gotländska näringslivet blir alltså helt beroende av kommunikationerna för att nå andra marknader. Persontrafiken är givetvis också viktig. Den är viktig för handelsförbindelserna, för turismen som är utvecklingsbar, för ungdomens utbUdningsmöjligheter samt inte minst för att bryta känslan av isolering. Jag tror att det egentligen kan vara ganska svårt för många fastlänningar, som vi brukar säga på Gotland, att tänka sig in i vad det egentligen innebär att se sin region havsomsluten.

Från gotländsk sida har vi hävdat att principen om allmän väg tiU
Gotland från kostnadssynpunkt bör läggas tiU grund för kommande
beslut. I olika delar av landet bygger staten vägar och broar eller bekostar
avgiftsfria färjeleder, som förbinder samtliga regioner i värt land med
varandra   -   samtliga  utom  Gotland.  Det   kan  synas vara  ett  banalt          37

Nr 103                   påpekande, men det kan naturligtvis inte byggas någon bro till Gotland.

Tisdaeen den         " ' klara pä. Men kostnadsmässigt är det möjligt att likställa, om

29 maj 1973          vian finns.

------------ ~-----         Den viljan tycker jag kommer till klart uttryck i reservationen 8. Jag

P                            har svårt att förstå varför utskottets majoritet, som jag tror i övrigt är

' '"                          välviUigt instäUd tUl Gotland, inte har kunnat ansluta sig tiU synpunkter-

na i den reservationen. Man bör vara medveten om att tiden hastar när det gäUer att vidta åtgärder. Det förefaUer vara en naturlig ordning att, som reservanterna föreslår, under den pågående försöksperioden med det nuvarande transportstödet låta utreda de ytterligare åtgärder som mäste tUl för att sätta principen om "allmän väg" tUl Gotland i praktisk tUlämpning. Frågan är inte så enkel som det kan synas. Viss tid behövs för att nå lösnmgar som alla kan enas om, och det är sådana lösningar vi vill ha.

En fråga som också berörs i reservationen är Gotlands flygförbindelser: "Utredningen bör även omfatta flyget som pä grund av Gotlands speciella läge är av särskUt stor betydelse för regionen."

Reservanternas påpekande är betydelsefuUt. Man kanske kan säga att havet utgör en avståndsbarriär för oss. Men det är inget hinder för flyget. Med flyget som kommunikationsmedel ligger Gotland tidsnära i förhållande tUl stora befolkningscentra, t. ex. Stockholm.

Detta konstituerar ett beroendeförhållande till flyget för Gotlands del som jag tror man kan säga är större än för någon annan del av landet. Detta beroendeförhåUande kan vid regeringens handläggning av kommunikationsfrågor ge anledning tUl skUda bedömningar.

Om regionalpolitiska och socialpolitiska bedömningar läggs tUl grund bör givetvis priserna i Gotlandsförbindelserna sättas sä att man får ett verkligt folkflyg med vilket en bred aUmänhet har ekonomiska möjligheter att resa.

Om helt kommersiella bedömningar läggs tUl grund för prissättningen kan Gotlands beroendeförhåUande utnyttjas tUl att ta ut högre priser än som kostnadsmässigt är befogade, eftersom alternativa resmöjligheter med vägar eUer järnvägar inte står till buds, utan gotlänningarna mer eller mindre måste använda flyget.

En tredje möjlighet står givetvis också till buds, nämligen att Gotlandsflyget inte belastas med extra kostnader, utan helt fär svara för en skälig andel enligt självbärighetens princip.

Jag tror det var herr Lothigius som berörde det dagsaktueUa läget när det gäUer flygtaxorna. Jag hade inte tänkt ta upp den delen till granskning här, även om jag kan vara beredd för det. För min del ser jag det inte som angeläget att skärpa några motsättningar. Tvärtom är det angeläget att -vi gemensamt sätter oss ner och diskuterar frågorna och ser vUken lösning som står att finna. Pä längre sikt är det emeUertid nödvändigt med en samordnad utredning av hela trafikproblemet för Gotlands del, som reservantema föreslår.

Det är en absolut nödvändighet att man kommer fram till att se frågorna i hela deras -vidd. Det gäller såväl sjö- som lufttrafik.

Herr talman!   Jag yrkar bifaU tiU reservationen 8 som är fogad tUl
38                          trafikutskottets betänkande 14.

Herr kommunikationsministern NORLING:                                      Nr 103

Herr talman!  Det är ett par saker som jag gärna vill säga i anledning      Tisdaeen den av det som herr Gustafsson i Stenkyrka sagt. Jag sätter stort värde på det      99 mi' 1973-

sista herr Gustafsson sade. Det kan inte vara angeläget för någon att-------------

skärpa motsättningarna när det gäller sä viktiga frågor som kommunika-     1 ransportstod
tionerna till och från Gotland. - •

Nu har emellertid av olUca skäl ett läge uppstått som är — för att vara modest — besvärande. Det bör komma till kammarens kännedom att sedan de nya flygtaxorna hade trätt i kraft den 1 maj överklagades de i vanlig demokratisk ordning av tre institutioner på Gotland, nämligen Gotlands kommun, Turisttrafikföreningen och Gotlands handels-kammai-e. Några dagar efter detta överklagande — jag minns inte exakt -vilket datum — begärde Gotlands kommun att få uppvakta mig. Jag föreslog då att man i den här frågan borde följa gängse metod. Överklagandet hade remitterats av Kungl. Maj:t till luftfartsverket, som är den myndighet som fastställer priserna, för yttrande. Därför föreslog jag Gotlands kommun att man, innan man kom tUl regeringen, skuUe uppvakta luftfartsverket för att, som jag menade, söka påverka luftfartsverkets yttrande tiU Kungl. Maj :t. Det är sä det brukar gå tUl. Jag fann att man från kommunens sida borde göra pä det sättet och löpa linan ut. Sedan Gotlands kommun gjort sm uppvaktning hos luftfartsverket var jag självfaUet beredd att ta emot. Men det hade varit svårt för mig att dessförinnan ta emot en uppvaktning därför att jag då inte hade luftfartsverkets yttrande. Vi hade bara kommit att sitta och stängas emot varandra och meddela varandra våra uppfattningar, och det hade knappast kunnat leda tUl någonting positivt.

Så blev också gängen i ärendet. Gotlands kommun m. fl. sökte och fick göra sin uppvaktning hos luftfartsverket.

Dagen efter startades en aktion på Gotland som jag fick vetskap om samma dag uppvaktningen skedde hos luftfartsverket. Sedan dess har någon kontakt frän min sida inte tagits, vUket jag betraktat som en renlighetsåtgärd. När tre politiska partier i ett län genom offentliga uttalanden ställer sig bakom en aktion av det slag som nu pågår på Gotland — jag övervärderar inte aktionen och har själv aldrig använt orden utomparlamentariska metoder — och tUlämpar denna form för vardagligt arbete samtidigt som de genom uppvaktningar försöker påverka själv sakfrågan, har jag bedömt det som riktigt att avvakta med att kalla Gotlands kommun.

Jag vill gärna inför kammaren säga att jag icke kommer att kalla tiU den uppvaktning som är begärd hos mig — en begäran på vilken jag vill svara ja — förrän de tre borgerliga partierna på Gotland officiellt tagit avstånd från pågående aktion. Om aktionen därmed avstannar bryr jag mig i princip icke om. Jag vill gärna ha sagt att jag varje dag väntar på att i vanlig ordning kunna sända en inbjudan tUl Gotlands kommun. Den kommer emellertid inte att avsändas förrän det har kommit ett officiellt avståndstagande från samtliga tre borgerliga partier på Gotland frän den aktion som nu pågår där.

Nog sagt om detta. Men jag har velat ta upp detta mot bakgrund av
vad   herr   Gustafsson   i  Stenkyrka  sade  om  behovet  av  att  nu  icke         39

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Transportstöd m. m.

40

dramatisera denna fråga.

Det är sä viktigt och det är sä riktigt allt som har sagts här om Gotland. Det är viktigt att statsmakterna ägnar Gotland stor uppmärksamhet lUca väl som vi ägnar stor uppmärksamhet ät andra delar av landet som har bekymmer. Det mäste vara riktigt att vi sedan tvä år tUlbaka exempel-vis ger statens järnvägar i uppdrag att behålla busstrafiken pä Gotland och att statskassan varie är fär lägga ut 250 000 kronor, vUket är förlusten för dessa SJ-bussar på Gotland. Det kan väl inte vara fel, även om det låter som mycket pengar. Det är inte så många som reser med dessa bussar. Men jag har tUlåtit mig, herr talman, att en gång säga litet rått att det inte gör sä mycket, för bussama skall gå pä Gotland till dess gotlänningama själva har fått en riktig trafik ordnad.

Ingen har anmärkt pä att vi lägger ut en kvarts miljon varje är på att behälla SJ:s trafik på denna ö. Ingen har protesterat emot att vi för gotlänningama har skapat transportkostnader som i jämförelse med landtransporter på fastlandet stär sig gott i konkurrensen. En passagerare på fastlandet som åker tåg andra klass enkel resa med reserverad plats samma sträcka som mellan Visby och Nynäshamn, 155 km, betalar i dag 38 kronor. En gotlänning som åker samma sträcka med båt enkel resa Visby-Nynäshamn med reserverad plats betalar 31 kronor 25 öre. Det är ett försök att tUlämpa vägpriser för Gotlandstrafiken. En tågpassagerare pä fastlandet betalar i andra klass, enkel resa, 213 km — det motsvarar avståndet Visby—Stockholm — i dag med reserverad plats 52 kronor. En gotlänning som reser med färja Visby—Nynäshamn och tåg Nynäshamn-Stockholm med reserverad plats betalar 39 kronor. Det är alltså 13 kronor lägre kostnad för gotlänningen att åka frän Visby till Stockholm än för den passagerare som sätter sig pä tåg och reser motsvarande sträcka på land.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med sådana här exempel. I statlig bUersättning får man numera 49 öre per km. Om man tar I 55 km, som avståndet är över vattnet, och multiplicerar med 49 öre, blir det 75 kronor i statlig bUersättnuig för en som låter sig transporteras i egen bil den sträckan. Färjekostnaden enkel resa Visby—Nynäshamn med 50 procents rabatt blir för gotlänningen med egen bil i dag 43 kronor 75 öre.

Det är klart att man skaU ha anspråk utöver detta för Gotlands del. Man skall kunna kritisera nya flygpriser m. m. Men, herr talman, jag skaU inte säga mer nu, eftersom det skulle kunna uppfattas som ett försök till skryt. Det är ju här fråga om hur man dag för dag skall kunna göra det bättre för Gotland, dess befolkning och näringsliv. Men det måste, herr talman, ske under solenna, hederliga och riktiga former. Vi måste kunna räkna med ett förtroendefullt samarbete med Gotlands borgerliga majoritet även när det gäller dessa frågor, som man icke löser genom att piska upp en stämning för en specieU sak, såsom nu har skett på Gotland.

Jag skulle kunna säga mycket mer, men varför skaU jag göra det när tiden redan är långt framskriden och vi har flera ärenden att behandla i riksdagen i dag? Jag har tagit fasta på herr Gustafssons i Stenkyrka uttalande om att det är angeläget att inte skärpa läget.

Jag upprepar en gäng tUl vad jag sade när det gäUer kontakterna med

Gotlands kommun. Jag a-waktar ytterligare innan jag bjuder in tiU den     Nr 103

överläggning som jag för länge sedan tänkt kaUa till men som jag, som     Tisdaeen den

sagt,  inte  kaUar  tUl   förrän de  tre partierna  tagit officiellt och klart     29 mai 1973

avstånd från vad som just nu sker på Gotland.                             ---------------

Transportstöd

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c); '" '■

Herr talman! När man lyssnar tiU kommunikationsministern fär man närmast ett intryck av att gotlänningarna är privilegierade människor i vårt land när det gäller kommunikationer. Jag hoppas att detta, inte är kommunikationsministerns mening, för det skuUe innebära att han anser att ytterligare åtgärder inte är nödvändiga. Jag vill inte tolka det sä. Jag har vid upprepade tillfällen här i kammaren och även vid andra tUlfällen givit kommunikationsminister Norling erkännanden för de åtgärder som vidtagits. Jag anser att kommunikationsministern tidigare har intagit en hållning tUl Gotland som vi uppfattat såsom positiv.

När det gäller flyget vill jag bara helt kort deklarera, att när taxorna blev kända till sin verkningsgrad uppstod pä Gotland en mycket bred folkmening, som sade att detta är orättvist. Ja, det fanns de som menade att detta är orättfärdigt. Vi har klart för oss att taxehöjningarna inte främst drabbar de pä Gotland bosatta, men det drabbar dem som skall resa tiU Gotland, och Gotland vUl inte avskärmas.

När vi resonerat inom kommunen har vi sagt oss: Det finns en riksplan enligt vilken Gotland skall vara ett primärt rekreationsområde. Vi arbetar med att avsätta natuivårdsomräden. I kommunens långtidsbudget tar vi upp medel för detta. Vi har i vår regionalplanering räknat med att utveckla turismen och göra det lättare för människor som vill komma tUl oss att trivas. Men förutsättningen är dä att människorna skall kunna komma till Gotland för ett rimligt pris — inte bara sådana människor som har exklusivt höga inkomster. Vanligt folk mäste kunna komma till Gotland. Det är där roten ligger till den oro som har uppstått.

Jag kan också meddela att kommunen har haft ett fuUmäktigesammanträde, där alla var ense. Det finns en motion, bl. a. frän socialdemokratiskt håll, vari föreslås att vi skall undersöka möjligheterna att genom stiftelse eller bolag inrätta ett eget flyg, om inte Linjeflyg anser sig kunna flyga till rimliga priser. Mittenpartierna har väckt en motion, som jag själv har undertecknat, där vi föreslår att kommunen skall anlita teknisk och ekonomisk expertis för att undersöka om det nu satta priset kan anses rimligt. Vi kommer att vända oss tiU Stockholms tekniska högskola för att få hjälp härmed.

Det som försvårar möjligheterna att göra detta är att beräkningarna för taxorna är slutna. Här står uppgift mot uppgift. Gotlands handelskammare säger att Gotlandslinjerna får släppa till 7-8 miljoner kronor. Luftfartsverket talar om 2,4 miljoner kronor. Det vore bra om man kunde klariägga vad som är riktigt.

Jag viU avsluta detta anförande med att på nytt betona -jag tror jag kan tala för alla gotlänningar i detta fall - att vi verkligen hoppas att vi pä något sätt skall kunna nä fram tUl en rimlig lösning. Problemet måste ju lösas.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 103 Punkten 1

Tisdaeen den             Utskottets hemställan bifölls.

29 maj 1973

-------------------- Punkten 2

Transportstöd            Propositioner   gavs   pä   bifall   tUl   dels   utskottets   hemställan,   dels

-                             reservationen nr I av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Lothigius

och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Lothigius

och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs med iakttagande av den uppdelning som tUlämpats i reservationen nr 3 av herr Dahlgren m. fl.

Transportstöd    för   vissa   transporter   för  jordbrukets behov  m.m.

Propositioner   gavs   på   bifall   tUl   dels  utskottets   hemställan,  dels

reservationen   nr   3   av  herr  Dahlgren  m. fl.   i   motsvarande  del,  och

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande

42                          voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i      Nr 103

betänkandet   nr   14   punkten   6   såvitt   avser   transportstöd   för   vissa           Tisdagen den

transporter för jordbrukets behov m. m. röstar ja,                       29 maj 1973

den det ej vill röstar nej.--------------------------------------------------------------- —

m. m.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Dahlgren           Transportstöd
m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr SeUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   166

Nej  -  155

Avstår —      3

Transportstöd för vissa råvaror och kemiska produkter, m.m.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Dahlgren m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 6 såvitt avser transportstöd för vissa råvaror

och kemiska produkter, m. m. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Dahlgren

m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr SeUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   161

. Nej  -   159

Avstår  —       4

Transportstöd för emballage för produkter frän livsmedelsindustrin

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Dahlgren m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 6 såvitt avser transportstöd för emballage för

produkter frän livsmedelsindustrin röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Dahlgren                t

m. fl. i motsvarande del.

Nr 103        Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Tisdaeen den ledamöter   ha   röstat   för  ja-propositionen.   Dä   herr  SeUgren  begärde

29 mai 1973 rösträkning verkställdes votering med  omröstningsapparat.  Denna om-

-------------------- ------------------------------------------ röstning gav följande resultat:

Transportstöd                                                                                           Ja -   165

'«'-                                                                   Nej  -   156

Avstår —       3

Punkten 7

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Dahlgren m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Dahlgren

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr SeUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   165

Nej   -   156

Avstår —       3

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Dahlgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   I

betänkandet nr 14 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Dahlgren

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr SeUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   165

Nej  -   156

Avstår  -       3

Punkterna 9-11
AA                              Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 12                                                                                   Nr 103

Propositioner  gavs   på   bifall   till                                               dels   utskottets   hemställan,  dels            Tisdagen den

reservationen nr 6 av herr Dahlgren                                            m.fl., och förklarades den förra       29 mai 1973

propositionen vara  med  övervägande           ja besvarad.  Sedan herr SeUgren

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:     'lansportstod

m. m.

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 12 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Dahlgren

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr SeUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   165

Nej  -  156

Avstår —       3

Punkten 13 Utskottets'hemställan bifölls.

Punkten 14

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Dahlgren m, fl;, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Dahlgren

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr SeUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   165

Nej   -   156

Avstår -       3

Punkterna 15 och 16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 1 7

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels
reservationen  nr 8  av herr Dahlgren m, fl,, och förklarades den förra               45

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

propositionen vara med övervägande ja besvarad.   Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 14 punkten 17 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Dahlgren

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr SeUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   164

Nej  -   156

Avstår  —       3

§ 6 Arbetslöshetsförsäkring m. m.

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 23 i anledning av propositionen 1973:56 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m, m, jämte motioner.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1973:1 bilaga 13 (inrikesdepartementet) under punkten B 5 (s. 121) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 beräkna ett förslagsanslag av 680 000 000 kronor.

46

Kungl. Maj:t hade därefter i propositionen 1973:56, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 9 mars 1973,

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1.    lag om arbetslöshetsförsäkring,

2.    lag om kontant arbetsmarknadsstöd,

3.    lag om arbetsgivaravgift tUl arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

4.    lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enhgt lagen om allmän försäkring m. m.,

dels föreslagit riksdagen att

5.    godkänna i propositionen angivna allmänna riktlinjer för finansiering av det kontanta stödet vid arbetslöshet,

6.    till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 680 000 000 kr.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1973:56 anfördes följande:

"1 propositionen föreslås dels att den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen reformeras i skilda hänseenden, dels att .som komplett-

Tisdagen den 29 maj 1973

ering till arbetslöshetsförsäkringen införs ett kontant arbetsmarknad.s-    Nr 103 stöd.   Kommunalt   kontantunderstöd   och   statligt   omställningsbidrag avvecklas.

Möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd kommer att finnas för
alla förvärvsarbetande, företagare såväl som arbetstagare. Vidare kommer    Arbetslöshetsför-
möjligheterna att tUlhöra erkänd arbetslöshetskassa att bli större. säkring m. m.

Ersättningstiden för de arbetslöshetsförsäkrade förlängs frän 150 till 300 dagar. Uppnår den försäkrade 5 5 års ålder innan denna tid gått tUl ända utgår ersättning under längst 450 dagar. Den som har fyllt 67 år blir i fortsättningen inte ersättningsberättigad. 1 princip behöver endast en karensperiod om fem dagar fullgöras varje ersättningsperiod.

För rätt tUl ersättning krävs tolv månaders medlemskap i arbetslöshetskassa. För företagare krävs 24 månaders medlemskap. Vidare krävs att den försäkrade närmast före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i fem månader inom en ramtid av högst tolv månader. Med förvärvsarbete jämställs i viss utsträckning bl. a. tid då den försäkrade har genomgått arbetsmarknadsutbildning, fullgjort värnplikt och uppburit föräldrapenning. 1 ramtiden inräknas inte tid, då medlem har varit hindrad att arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbildning.

Ersättning frän arbetslöshetskassa utgår i form av skattepliktig dagpenning för högst fem dagar i veckan enligt tio klasser mellan 40 och 130 kronor. Förslaget innebär att ersättningsbeloppen höjs iförhällande till vad som nu gäller. Dagpenning får inte utgå med högre belopp än som motsvarar 1 1/12 av den försäkrades tidigare inkomst.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till personer som inte är arbetslöshetsförsäkrade eller som ännu inte uppfyller ersättningsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen. I vissa fall kan arbetsmarknadsstöd utgå också till den vars rätt till ersättning frän arbetslöshetskassa har upphört.

I allmänhet krävs för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd att den arbetslöse har arbetat i minst fem månader under den senaste tolvmäna-dersperioden. Med förvärvsarbete jämställs i vissa fall vård av åldring eller handikappad. Liksom i fråga om arbetslöshetsförsäkringen inräknas inte i tolvmänadersperioden tid då sökanden har varit förhindrad att arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktsfiänstgöring eller vuxenutbildning. Den som har genomgått utbildning av visst kvalificerat slag och omedelbart därefter har varit arbetslös under fem månader skall ha rätt till arbetsmarknadsstöd. I detta fall gäller alltså inget arbetsvillkor.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar för den som inte har uppnätt 55 års ålder, under längst 300 dagar för den som är mellan 55 och 60 är, och under obegränsad tid för den som är mellan 60 och 67 år. Efter särskild dispens skall stöd kunna utgå under obegränsad tid även till den som har fyllt 55 år, om hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring inom näringslivet i orten eller, för företagare, i branschen. Ersättningsrätten upphör vid 67 års ålder eller när den arbetslöse dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.

Arbetsmarknadsstödet, som blir skattepliktig inkomst, utgår normalt
med 35 kronor per dag. Stödet reduceras med hänsyn till bl. a. makes              47

inkomst samt förmögenhet.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

Statsbidrag kommer såvitt gäller arbetslöshetsförsäkringen att utgå i form av progressivbidrag och förvaltningsbidrag,

I fråga om finansieringen kommer det kontanta arbetsmarknadsstödet jämte grundbidrag till arbetslöshetskassorna, vilket bidrag motsvarar arbetsmarknadsstödets normalbelopp, att täckas genom avgifter frän arbetsgivarna med två tredjedelar och av statsverket med en tredjedel. För detta ändamål föreslås bildandet av en arbetslöshetsfond. Övriga bidrag finansieras av staten.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974,"

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1973:1536 av herr Nordgren m, fl, (m, c, fp),

dels följande i anledning av propositionen 1973:56 väckta motioner:

1973:1785 av fröken Mattson m, fl. (s) vari föreslagits att riksdagen till Kungl, Maj:t hemställde att frågan om vidareutveckling av arbetsstö-det togs upp till prövning och att kvinnornas situation särskilt beaktades, speciellt då förslaget om reducering av arbetslöshetsstödet i förhållande till andra makens inkomst,

1973:1825 av herr Bohman m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:56 hos Kungl, Maj:t begärde utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

1973:1826 av herr Carishamre m. fl, (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:56 beslutade att

1,    som överhoppningsbar tid inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet bl, a, skulle räknas hela den tid då den ersättningssökande vårdat eget barn eller adoptivbarn under tre års ålder,

2,    den som efter avslutad utbildning trädde ut på arbetsmarknaden skulle bli berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd redan efter att under tre månader ha stått till arbetsmarknadens förfogande utan att lämpligt arbete kunnat erbjudas henne eller honom,

3,    avslå förslaget att kontant arbetsmarknadsstöd skulle reduceras med hänsyn till makes eller sammanboendes inkomst.

48

1973:1827   av  herr  Fälldin  m, fl,  (c) vari hemställts att riksdagen beslutade

1,    att  hos  Kungl,   Maj:t  begära  utredning och  förslag om allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen anförts,

2,    att s. k, överhoppningsbar tid inom arbetslöshetsförsäkringen vid vårdnad av eget barn eller adoptivbarn skulle vara 3 är,

3,    att den som återinträdde eller nyinträdde på arbetsmarknaden med en äldre utbildning som fortfarande var relevant skulle bedömas sä som

den vilken nyss genomgått arbetsmarknadsutbildning för erhållande av     Nr 103
kontant arbetsmarknadsstöd.                                                       Tisdagen den

4,     att  de  som  genomgått  minst  ett  års  yrkesutbildning, eller tre     29 mai 1973

månader inom arbetsmarknadsutbildningen, skulle anses berättigade till----------

kontant arbeLsmarknadsstöd tre månader efter avslutad utbildning enligt     Arbetsloshetsfor-
vad som i m otionen anförts, säkring in. m.

5,    att avvisa propositionen 1973:56 i de delar som reglerade behovsprövningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet,

6,    att ge Kungl, Maj:t tUl känna vad som i motionen anförts beträffande företagares rätt tUl kontant arbetslöshetsstöd,

1973:1828 av herr Arne Geijer i Stockholm (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde att övre gränsen för progressivbidrag enligt bilaga till kungörelse om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor fastställdes till 85 procent i enUghet med KSA-utredningens tabellförslag,

1973:1829 av herr Helén m, fl, (fp) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:56

A,      skulle anhåUa

1,    om utredning och förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna riktlinjer,

2,    att som överhoppningsbar tid i den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skulle räknas tid dä den ersättningssökande vårdat eget barn eller adoptivbarn under tre år,

3,    att den som efter avslutad utbildning trädde ut pä arbetsmarknaden skulle bli berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd redan efter att under tre månader ha stått tUl arbetsmarknadens förfogande utan att lämpligt arbete kunnat erbjudas honom eller henne,

4,    att partiellt kontant arbetsmarknadsstöd utgick till den som arbetat minst 9 och högst 16 timmar per vecka och i övrigt uppfyllde ersättningskraven,

B,  gav Kungl, Maj:t tUl känna vad som i motionen anförts i fråga om
begreppet lämpligt arbete,

C,  skulle avslå förslaget att kontant arbetsmarknadsstöd skulle re
duceras med hänsyn till makes eller sammanboendes inkomst,

1973:1830 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen 1973:56 beslutade att lagen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd utformades i enlighet med vad som i motionen anförts,

1973:1831 av herr Lindberg m, fl, (s) vari hemställts att riksdagen som sin mening uttalade att särskild kompensation inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna lämnas till arbetslöshetskassor som redovisade påtagligt höga arbetslöshetsutgifter och för vilka maximeringen av progressivbidraget vid 80 procent fick en särdeles ogynnsam effekt,

1973:1832 av herr Lindström m. fl. (s) samt                                                        49

4 Riksdagens protokoU 1973. Nr 103-104

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

1973:1833 av herr Nordgren m.fl. (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:56 beslutade att

1.    medlemsviUkoret inom arbetslöshetsförsäkringen skulle vara 12 månader för såväl arbetstagare som företagare,

2.    karensvUlkoret inom såväl arbetslöshetsförsäkringen som det kontanta arbetsmarknadsstödet skulle vara 5 dagar för såväl arbetstagare som företagare.

50

Utskottet hemställde

1.    beträffande utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:1825, 1973:1827, yrkandet 1, 1973:1829, yrkandet A I,

2.    beträffande arbetslöshetsbegreppets utformning för företagare att riksdagen med avslag på motionerna 1973:1536, yrkandet 1, och 1973:1827, yrkandet 6, skulle anta i propositionen 1973:56 framlagda förslag i fräga om 4 § lag om arbetslöshetsförsäkring (LÄF) och 4 § lag om kontant arbetsmarknadsstöd (LKA),

3.    beträffande rådrum i samband med arbetsval att motionen 1973:1829, yrkandet B i motsvarande del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4.    beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsan-visning pä annan ort än bostadsorten att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1829, yrkandet B i motsvarande del,

5.    beträffande möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att återgå tUl kassaersättning att motionen 1973:1830 i motsvarande del inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

6.    beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gällde konfliktdrabbade arbetsplatser att riksdagen, med avslag på motionen 1973:1830 i motsvarande del, skulle anta propositionens förslag i fråga om 5 § LÄF och 5 § LKA,

7.    beträffande arbetsförmedhngens roll vid avstängning av kassamedlem frän ersättningsrätt att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1830 1 motsvarande del,

8.      beträffande medlemsvillkoret för företagare att riksdagen skulle
dels   i   anledning   av  motionen   1973:1833,   yrkandet   1,   och   med

förklaring att ändring borde göras i 6 § LAF anta paragrafen med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl förelåg, fick medge att medlemsvillkoret bestämdes till 12 månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare,

dels avslå motionen 1973:1833, yrkandet 1, i den mån yrkandet inte behandlats ovan,

9.  beträffande reglerna för bestämmande av med arbete jämställd tid
att riksdagen, med avslag på motionen 1973:1830 i motsvarande del,
skulle anta propositionens förslag i fråga om 7 § LAF och 7 § LKA,

10. beträffande överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid att
riksdagen i anledning av motionerna 1973:1826, yrkandet 1, 1973:1827,
yrkandet 2, 1973:1829, yrkandet A2,och 1973:1830, i motsvarande del,
samt med förklaring att ändringar borde göras i propositionens förslag

skulle anta 8 § LAF och 8 § LKA med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att vid bestämmande av ramtid inte skulle inräknas tid under vilken den arbetssökande vårdade eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år,

11.     beträffande kontant arbetsmarknadsstöd till nyutbildade att riksdagen — med bifall till motionerna 1973:1826, yrkandet 2, 1973:1827, yrkandet 4, 1973:1829, yrkandet A 3, och i anledning av motionen 1973:1830, i motsvarande del, samt med förklaring att ändring borde göras i propositionens förslag i fräga om 9 § LKA — skulle anta paragrafen i den lydelse som utskottet föreslagit,

12.     beträffande kontant arbetsmarknadsstöd till pä arbetsmarknaden återinträdande yrkesutbUdad arbetskraft att motionen 1973:1827, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

13.     beträffande slopande av karensvillkor för anställda att riksdagen, med avslag på motionen 1973:1830 i motsvarande del, godkände vad utskottet anfört,

14.     beträffande karensvillkor för företagare att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1833, yrkandet 2,

15.     att riksdagen skulle anta propositionens förslag beträffande 13 § LAF och 13 § LKA,

16.     beträffande ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års ålder att riksdagen, med avslag pä motionen 1973:1830 i motsvarande del, skulle anta propositionens förslag i fråga om I § och 14 § LKA,

17.     beträffande valmöjligheten mellan utbildningsbidrag och ersättning från arbetslöshetskassa att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1832,

18.     beträffande kontantstödets storlek att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1830 i motsvarande del,

19.     beträffande inkomstprövning mot makes inkomst att riksdagen skulle

dels anta propositionens förslag i fråga om 21 § LKA, dels i anledning av motionerna  1973:1785,  1973:1826, yrkandet 3, 1973:1827,   yrkandet   5,   1973:1829,   yrkandet   C,   och   1973:1830,   i motsvarande del, som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om utredning av frågan,

20.     beträffande sänkning av tidskravet för rätt till ersättning vid deltidsarbete att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1829, yrkandet A 4,

21.     beträffande vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete att riksdagen skulle avslå motionen 1973:1830 i motsvarande del,

22.     att riksdagen skulle anta propositionens förslag beträffande 18 § LKA,

23.     att riksdagen skulle anta propositionens förslag beträffande 19 § LKA,

24.     att riksdagen skulle anta propositionens förslag beträffande 22 § LÄF,

25.     beträffande begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet att riksdagen, med avslag på motionen 1973:1830 i motsvarande del, skulle anta propositionens förslag i fråga om 28 § LAF och 25 § LKA,

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

52

26.    beträffande makes ersättningsrätt att motionen 1973:1536, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

27.    beträffande statsbidrag till kassor med hög arbetslöshet bland medlemmarna att riksdagen skulle

dels med bifall till motionen 1973:1831 och i anledning av motionen 1973:1828 som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

dels avslå motionen 1973:1828 i den mån den inte behandlats ovan,

28.    att riksdagen med förklaring att viss ändring borde göras i propositionens förslag i fråga om 63 § LAF skulle anta paragrafen i av utskottet föreslagen lydelse,

29.    att riksdagen godkände de allmänna riktlinjer för finansiering av det kontanta stödet vid arbetslöshet som angetts i propositionen,

30.    att riksdagen skulle anta de i propositionen framlagda förslagen till

A.  lag om arbetslöshetsförsäkring i den män förslaget inte behandlats
ovan,

B.  lag om kontant arbetsmarknadsstöd i den män förslaget inte
behandlats ovan,

C. lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet,

D. lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

31. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret
1973/74 under elfte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av
680 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c) och Nordgren
(m), fru Nilsson i Kristianstad (c), samt herrar Oskarson (m), Mattsson i
Skee (c) och Ekinge (fp) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionerna 1973:1825, 1973:1827, yrkandet I, och 1973:1829, yrkandet A I, uttalade sig för att en sådan utredning kom till stånd i enUghet med vad reservanterna anfört,

2. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsan-
visning på annan ort än bostadsorten av herrar Eriksson i Arvika (fp),
Nilsson i Tvärålund (c) och Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c)
samt herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Ekinge (fp) som ansett
att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1829, yrkandet B i motsvarande del, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att
återgå till kassaersättning av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet
under 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1830 i motsvarande del som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört.

4. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gällde konfliktdrabbade arbetsplatser av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1830 i motsvarande del samt med förklaring att ändring borde göras i propositionens förslag skulle anta 5 § LAF och 5 § LKA med av reservanten angiven lydelse, innebärande att erbjudet arbete inte skulle anses som lämpligt om det avsåg arbetsplats där arbetsstrid pågick.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

5.  beträffande arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamed
lem från ersättningsrätt av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet
under 7 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1830 i motsvarande del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört,

6.  beträffande överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid av herr
Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1973:1826, yrkandet I, 1973:1827, yrkandet 2, 1973:1829, yrkandet A 2, och 1973:1830, i motsvarande del, samt med förklaring att ändringar borde göras i propositionens förslag skulle anta 8 § LAF och 8 § LKA med av reservanten föreslagen lydelse,

7.  beträffande slopande av karensvUlkor för anställda av herr Hallgren
(vpk) som ansett att utskottet under 13 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1973:1830 i motsvarande del godkände vad reservanten anfört,

8.  beträffande utformning av karensreglerna av herr Hallgren (vpk)
som ansett att utskottet under 15 - vid bifall till reservationen nr 7 -
bort hemställa,

att riksdagen med förklaring att ändringar borde göras i propositionens förslag i fräga om 13 § LÄF och 13 § LKA skulle anta paragraferna med av reservanten föreslagen lydelse,

9.  beträffande ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 årsålder
av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 16 bort hem,ställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1830 i motsvarande del samt med förklaring att ändring borde göras i propositionens förslag i fråga om I § och 14 § LKA skulle anta paragraferna med av reservanten föreslagen lydelse, innebärande att den som fyllt 55 år skuUe ha rätt tiU kontant arbetsmarknadsstöd under obegränsad tid, oavsett av vilken anledning han blivit arbetslös.

10. beträffande kontantstödets storlek av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 18 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1830 i motsvarande del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört,

53

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring rn. m.

11. beträffande vidgad  rätt  till ersättning vid deltidsarbete av herr
Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 21 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen  1973:1830 i motsvarande del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reser-vanten anfört,

12. beträffande begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet
av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 25 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen  1973:1830 i motsvarande del skulle avslå propositionens förslag i fråga om 28 § LÄF och 25 § LK,4.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1.    beträffande inkomstprövning mot makes inkomst av herr Hallgren (vpk),

2.    beträffande ersättning vid deltidsarbete av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c) och Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c) samt herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Ekinge (fp).

54

3.  beträffande finansieringsfrågor av herr Hallgren (vpk).

Herr MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! En central målsättning för samhällsarbetet måste vara att ge människor trygghet inför olika situationer som kan uppstå. Tryggheten måste omfatta alla; Mot den bakgrunden har centern under lång tid krävt en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Att vid arbetslöshet ha skydd för arbetsinkomsten är en viktig trygghetsfråga, det framstår som självklart. Ännu angelägnare är naturligtvis att se till att människor inte behöver vara arbetslösa och att de som nyinträder på arbetsmarknaden snabbt kan erhålla arbeten. Detta mäste tUlgodoses genom bl. a. en riktig näringslivspolitik och en aktiv regionalpolitik. Härigenom har vi möjlighet att minska de sociala vådorna av arbetslöshet. Utformningen av vär politik pä dessa omräden diskuterades i gärdagens regionalpolitiska debatt och i förra veckans näringspolitiska debatt.

Propositionen 56 föreslår ett flertal förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen samt införande av kontant arbetsmarknadsstöd och utgör en välkommen förbättring av trygghetssystemet.

Den kritik som ändock kan riktas mot propositionens förslag är att man väljer att även fortsättningsvis ha ett frivUligt system och att härigenom vissa grupper även i framtiden stäUs utanför. Framför allt gäller det dem som inte kunnat komma in på arbetsmarknaden på grund av brist pä arbete, och det drabbar härigenom i första hand ungdom och kvinnor.

Utformningen är också sådan att restriktiva regler gäUer för företagares försäkringsmöjligheter.

Utöver vårt önskemål om en allmän försäkring har vårt krav på ändringar i propositionen framför allt varit:

1. att när en person återinträder pä arbetsmarknaden efter att ha varit borta för vårdnad av barn den s. k. överhoppningsbara tiden skulle vara

tre år mot i propositionen föreslagna sex månader;

2.    att den som efter att ha genomgått viss yrkesutbUdning eUer arbetsmarknadsutbildning skulle anses berättigad tiU kontant arbetsmarknadsstöd efter tre månader mot i propositionen föreslagna fem månader;

3.    att Ukaledes den som har äldre relevant utbildning skulle jämföras med de grupper jag nyss nämnt;

4.    att behovsprövningen inom systemet skulle avvisas samt

5.    att reglerna för företagarnas försäkring och rätt tiU kontant arbetsmarknadsstöd skulle väsenthgt förändras.

Inrikesutskottet har vid sin behandling av propositionen strävat efter att uppnå enighet om förbättringar av propositionens förslag. Detta har medfört att vårt krav på den överhoppningsbara tidens längd vid vård av barn vunnit gehör, så att tiden sättes tUl tvä år, samt att rätt tUl kontant arbetsmarknadsstöd efter genomgången utbUdning sätts tUl tre månader. Det motsvarar, med en viss justering, våra yrkanden som jag nyss redogjorde för underpunkterna I och 2.

Behovsprövningen innebär olikartad behandling av människor. Det är ju otänkbart att vi skulle införa behovsprövning i arbetslöshetsförsäkringen. FördenskuU borde även reglerna för arbetsmarknadsstödet ha utformats utan krav pä behovsprövning. Det finns emellertid även andra näraliggande områden där behovsprövning tUlämpas, exempeMs arbetsmarknadsutbUdningen.

Utskottet har därför enats om att tillmötesgå värt yrkande genom att föreslå att en parlamentarisk utredning tUlsätts för att se över behovsprövningen inom såväl arbetsmarknadsstödet som vissa andra bidragssystem, t. ex. arbetsmarknadsutbUdningen och studiemedelsstödet.

För företagares försäkring gäUer andra regler än för anställdas. Så t. ex. är medlemsviUkoret 24 månader mot 12 månader för anstäUda. Skäl finns för att medlemsvillkoren borde vara lika. För att delvis tiUmötesgä detta önskemål har utskottet föreslagit att dispensmöjligheter skaU finnas för arbetsmarknadsstyrelsen, så att denna i särskUda fall kan medge att medlemsviUkoret även i företagarkassor kan sättas tUl 12 månader.

Definitionen av arbetslöshetsbegreppet är en annan svårighet. Vi har här hävdat att krav inte borde stäUas pä att rörelse skall ha helt avvecklats genom att fastighet, lager m. m, försålts.

Viss dispensrätt finns även här, vUket bl, a, möjliggör att för fiskamas arbetslöshetskassa tillämpa ett annat arbetslöshetsbegrepp. Även andra grupper kan komma att behöva behandlas enligt dispensrätten.

Utskottet anför pä s. 57 bl. a. följande: "I synnerhet för företagare, vilkas verksamhet ingår såsom ett led i en integrerad produktionsprocess och därför ofta innebär begränsade möjligheter att påverka utvecklingen, kan det finnas arbetslöshetssituationer av annat slag än avveckling som det bör vara möjligt att i vart faU försäkra sig emot. Det kan gälla exempelvis vissa underleverantörer eUer företagare i transportbranschen."

I inrikesutskottets betänkande nr 3 är 1972 behandlades kravet att företagare skulle ha skUt sig från sin rörelse för att kunna betraktas som arbetslös, och utskottet föreslog riksdagen att ge tUl känna vad utskottet anfört,  nämligen  att de i motioner av herr Stridsman m. fl. anförda

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

55

Nr 103                   synpunkterna borde tas upp i samband med prövning av KSA-utred-

Tisdagen den         ningens förslag.

29 mai 1973              Departementschefen   har   inte   tagit   någon  hänsyn  till detta  utan

--------------------     föreslår samma hårda krav på att rörelsen definitivt skaU ha awecklats.

Arbetslöshetsför-         uttalande på s.  57 i utskottets betänkande som jag nyss citerat
säkring m. m.         innebär emeUertid en viss uppmjukning. Jag hoppas att detta uttalande

skall lända tUl efterrättelse hos handläggande myndigheter, även om det inte följts upp med ett preciserat yrkande i utskottets hemställan.

Liksom när det gäller växelarbetande jordbrukares försäkringsproblem, som har hänvisats till jordbruksutredningen, har vi anledning att uppmärksamt följa tillämpningen av dispensmöjligheterna i företagares försäkringsvUlkor och återkommer med krav på förbättringar, om sä blir nödvändigt.

Vi accepterar att de välkomna förbättringarna nu sker inom en frivillig arbetslöshetsförsäkring. Däremot anser vi att sedan KSA-utredningen gjorde sin värdering av frågan om frivillig eller aUmän försäkring har utvecklingen gått mot att en allmän försäkring vore den rätta formen. Inte minst har påfrestningarna under arbetslöshetssvärigheterna de tvä senaste åren talat härför.

Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsskyddet kommer, som vi ser det, att innefatta dels förändringar av försäkringsbelopp och försäkringsviUkor inom de ekonomiska ramar som kan ställas tUl verksamhetens förfogande, dels övergång till en allmän försäkring.

Eftersom det tar sin tid att utforma ett förslag till hur arbetslöshetsskyddet i en allmän försäkring skall vara organiserat, med tillvaratagande av det värde som ligger i anknytningen tUl löntagarorganisationerna, anser vi det vara riktigt att omgående starta detta arbete. Vi har därför reserverat oss mot utskottets förslag och för bifall tUl vårt yrkande om att en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring skulle omgående startas.

Jag ber, ett talman, att få yrka bifall till reservationen 1.

Herr EKINGE (fp):

Herr talman! Hela den sammanlagda arbetskraften i värt land uppgår
enligt arbetskraftsundersökningarna tUl ca 4 miljoner människor. De
erkända arbetslöshetskassornas sammanlagda medlemsantal uppgår för
närvarande till ca 2,4 miljoner. Det innebär att inte mindre än 1,5
mUjoner människor — eller ca 40 procent - i dag saknar ett försäkrings
skydd, om de StäUs utan arbete. Att ge dem en tryggare tillvaro genom
att tillförsäkra dem en ekonomisk grundtrygghet, om de en dag ställs
utan arbete, har länge varit ett av de aUra viktigaste reformkraven i värt
samhäUe. Det är en oförlåtlig brist på handlingskraft som den socialde
mokratiska regeringen genom åren visat, när den trots allt tal om att ta
löntagarnas intressen till vara inte förmått lösa frågan om en grundtrygg
het för den arbetslöse. När man 1934 införde de bestämmelser om
statligt stöd till de frivilliga kassorna som man redan 1906 infört i Norge
och 1907 i Danmark, slog man sig tydligen därefter till ro i stäUet för att
fortsätta arbetet för att möta kommande krav på skydd vid uppkommen
56                           arbetslöshet.

Herr talman!   Det ligger nästan något tragikomiskt i att nu gäUande     Nr 103 vUlkor för ersättning från arbetslöshetskassor i värt land är desamma som     Tisdagen den fastställdes i Norge redan 1906 och i Danmark 1907. I den norska lagen     29 mai 1973

fastställdes exempelvis att kassornas stadgar skulle innehålla bestämmel-     ---

ser om att medlemmar ej skuUe äga rätt tUl understöd förrän de tUlhört     Arbetslöshetsför-

kassan och betalt avgifterna under minst 26 veckor; fortfarande gäller i        " ' '"'

värt land 52 veckor. Vidare fastställdes karenstiden tUl minst tre dagar.

Medlemmarna var skyldiga att mottaga det arbete kassans styrelse fann

passa dem. Dessutom skulle man vara anmäld som arbetssökande vid den

offentliga förmedlingsanstalten. I Danmark faststäUdes 1907 i stort sett

samma villkor.

Och inte heller är frågan nu slutligt löst i och med det förslag som riksdagen i dag behandlar. Kvaliteten pä den förbättrade trygghet som förslaget innebär är alltför låg för stora grupper för att man med dagens beslut skall kunna slå sig till ro. Målet måste vara en väl fungerande obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsmarknadsstyrelsen registrerade vid senaste räkningen drygt 60 000 arbetslösa. Enligt statistiska centralbyråns senaste mätning är 103 000 människor arbetslösa. Arbetslösheten är i dag ungefär lika stor som förra året vid samma tid. Då — våren 1972 — var vi djupt nere i konjunktursvackan. I dag menar vi oss väl vara en bit inne i en konjunkturuppgång, men ändå är arbetslösheten oförändrat hög.

Det är mot den här bakgrunden, och mot bakgrund av alla de dystra, för att inte säga tragiska erfarenheter som vi som nation gjort — men som fr-amför allt aUa de hundratusentals arbetslösa och deras familjer gjort -under de senaste åren, närmast utmanande att vi först nu finner tiden mogen för att förbättra det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet. Nog måste alla de som stått utan försäkringsskydd eller med helt otiUräckligt kontantstöd under de två senaste, mörka åren tycka att den politiska reformkvarnen malt väldigt sakta. Eftersom alla numera vet att politik är detsamma som att vilja, kan den arbetslöse inte dra annan slutsats än att det är vilja som fattats.

Utan att hemfalla åt självförhävelse, herr talman, måste det i dag ändå vara tiUåtet att påminna om den kamp för en ökad trygghet för alla i arbetskraften som folkpartiet fört under många är. En av de stora frågorna i 1968 års valrörelse var t. ex. om frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring åtminstone skulle få utredas. Det socialdemokratiska motståndet var kompakt. Även om det förslag som nu äntligen läggs fram inte går oss till mötes i så måtto att det har fått formen av en allmän, obligatorisk försäkring, tror jag att jag vågar mig pä den bedömningen av frågans läge att regeringen i dag hyser större förståelse för de synpunkter vi drivit än den gjorde för fem sex år sedan. I motsats till vad som gällde 1968 och när löntagarorganisationerna skrev sina remissvar på KSA-utredningen, så har i dag en av de stora löntagarorganisationerna - TCO — beslutat sig för att kräva en obligatorisk försäkring. TCO:s ställningstagande måste naturligtvis av en regering - oavsett vilka partier den vilar pä - vara ett mycket starkt motiv för att lägga fram ett förslag i den riktningen. Det saknas som bekant inte heller röster inom LO-förbunden för en liknande lösning — jag vill peka på Försäkringsan-

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

ställdas förbund och Lantarbetarförbundet.

Och vad är egentligen naturligare? I folkpartimotionen 1968 pekades i första hand på tre situationer där otryggheten kan kännas särskilt stor: när det gäller möjligheterna att försörja sig vid sjukdom, ålderdom eller arbetslöshet. På de två första områdena har man löst problemet genom en obligatorisk försäkring, som i princip omfattar aUa. Nu menar vi att tiden är mogen att ta upp frågan om en obligatorisk sysselsättningsförsäkring. När man ser saken sä - och ingen kan väl bestrida att jämförelsen är riktig — är det naturligtvis anmärkningsvärt att socialdemokratin visat så htet intresse för denna stora sociala trygghetsfråga. I andra sammanhang har man ju inte väjt för obligatoriska lösningar.

Ett motiv för bibehållande av den nuvarande frivUliga arbetslöshetsförsäkringen är enligt departementschefen och utskottsmajoriteten den nära kontakten meUan arbetsmarknadsmyndigheterna och de fackliga organisationerna. Ett annat är att försäkringskassorna inte utan stora påfrestningar skulle kunna etablera en sådan kontakt med de arbetslösa och arbetsmarknadens organisationer som arbetslöshetskassorna kan åstadkomma. Från LO:s sida har man framhållit att man kan befara att den arbetslöse medlemmen skuUe få en sämre service om arbetslöshetskassan blev en försäkringskassa i samhällets regi, dä handläggningen av dessa försäkringsärenden kräver omfattande specialkunskaper om de försäkrade och deras förhåUanden i arbetslivet. Dessa kvaUfikationer finns varken pä försäkringskassorna eller hos arbetsförmedlingarna, och man kan enligt LO:s tidning Fackföreningsrörelsen inte heller begära att de skall finnas där.

Vi har i vär motion framhållit att det är väsentligt att utnyttja de kunskaper och erfarenheter som finns inom nuvarande system, men också att det är väsentligt att utnyttja de fördelar som en närmare samverkan med den allmänna försäkringen skulle innebära. Arbetslöshetsfrågan bör ses som en del i ett större trygghetskomplex. Mellan arbetslöshetsförsäkringen och andra socialförsäkringar, främst sjukförsäkringen, finns ett samband som man inte kan gä förbi. Stödbehovet är i alla de olika fallen detsamma. Därför bör arbetslöshetsförsäkringen kopplas samman med hela trygghetssystemet och komma att omfatta hela arbetskraften — dvs. också de nytiUträdande och återinträdande på arbetsmarknaden. TCO, som jag nämnde nyss, har i sitt arbetsmarknadspolitiska program tagit upp dessa tankegångar och säger där bl. a.; .

"Det är å andra sidan uppenbart att arbetslöshetskassornas kännedom om förhållandena på arbetsmarknaden är utomordentligt god. Initiativ tUl arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att komma till rätta med arbetslöshetssituationer har ofta kommit från kassorna."

LO:s resonemang leder fram tiU den som jag menar något mer konservativa ståndpunkten att, som man säger i den nämnda tidningen, "utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör anstå", medan TCO:s slutsats är den att de nuvarande fördelarna bör behällas vid övergäng till obligatorisk försäkring och att det fackliga Inflytandet bör ha minst samma omfattning och kvalitet vid en obligatorisk försäkring som i nuvarande system.

Inom folkpartiet delar vi TCO:s uppfattning, och vi är övertygade om

att betydande administrativa fördelar skulle uppnås om alla delar av     Nr 103 socialförsäkringssystemet kunde samordnas. Redan enligt det nu förelig-     Tisdaeen den gande förslaget skall försäkringskassorna ha hand om utbetalningen av     29 mai 1973

det s. k. kontantstödet enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Här     -----

mäste alltså ett samarbete etableras, som utan svårigheter borde kunna     Arbetsloshetsfor-överföras att gälla hela arbetslöshetsförsäkringen. En annan betydande     säkring m. m. svaghet  med nuvarande system har vi också påtalat i reservationen 1, nämUgen de variationer i fråga om avgiftsnivån som finns mellan olika kassor.   Detta  har  lett  oss  fram  tiU  kravet  på  en   utredning  om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

I tidningen Statstjänstemannen har man också tagit upp den här frågan, och i ett av de senaste numren heter det:

"Statstjänstemannen tog i april upp frågan och förordade dä en lösning med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med utgångspunkt från att om man betraktar arbetslöshet som någonting lika oförskyllt som sjukdom är det naturligt att samhäUet helt tar på sig ansvaret."

I tidningen Försäkringsanställd har man också i en ledare tagit upp de här frågorna. Ledaren har rubriken: "Varför inte en obligatorisk försäkring pä en gång?" Eftersom Försäkringsanställdas förbund är ett LO-förbund kan det väl finnas anledning för mig att till statsrådet Holmqvist eller tUl utskottets socialdemokratiske talesman vidarebefordra de frågor som Försäkringsanställd ställer. Tidningen frågar: "Kan man fortsätta att förneka de fördelar som en allmän försäkring innebär? Är det rimligt att a-kassorna skaU klara den administrativt tunga uppgiften att registrera innehållen skatt och ge ut inkomstuppgift när året är slut? Är det rimligt att vissa branscher skall bära sin egen arbetslöshet med ty åtföljande höga avgifter?"

Jag ber, herr talman, att i detta sammanhang få yrka bifall tiU reservationen I vid inrikesutskottets betänkande.

Låt mig också få säga nägra ord, innan min tid är slut, om reservationen 2, som gäller frågan om tolkningen av begreppet lämpligt arbete när den arbetssökande blir an-visad arbete på annan ort.

Nuvarande bestämmelser säger att man är skyldig acceptera arbete pä annan ort om den orten inte är mera avlägsen än att man kan pendla till hemmet över veckosluten. Vi menar förvår del att denna bestämmelse är alltför sträng. Den kan leda till en splittring av familjer och makar som från såväl mänskliga synpunkter som samhällssynpunkter icke är acceptabel. En liberalare utformning av bestämmelsen som skulle innebära att man inte behöver få ett avstängningshot över sig, om inte maken kan erbjudas ett sä likvärdigt arbete på den nya orten som möjligt, och som vidare skulle gå ut på att bostadsfrågan måste kunna ordnas är enligt vär uppfattning angelägen att åstadkomma. Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall också till reservationen 2.

TUl sist vill jag - liksom herr Mattsson i Skee gjorde för sitt partis
räkning - uttrycka vår tillfredsställelse med att det varit möjligt att i
utskottet vinna enighet om ett par av kraven i vår partimotion. Det gäUer
beräkningen av den s. k. ramtiden, varvid som överhoppningsbar tid även
skaU fä räknas tid för vård av eget barn som ej fyllt två år. Den
kompromissen   menar   vi   innebär   ett   bra  steg  från  ett   halvår,  som      59

Nr 103                   departementschefen föreslog, till tre år som vi föreslagit. Vidare gäller det

Tisdaeen den         '''n som genomgått utbildning av visst slag och som efter avslutade

29 mai 1973          studier inte kan få något jobb. Att vi har kunnat enas om att de skaU få

-------------------- kontant arbetsmarknadsstöd sedan de stått tiU arbetsmarknadens förfo-

Arbetslosnetsfor-        gande   i   tre   månader   i   stället   för   fem   månader,  som   föreslagits  i
saKring m. m.         propositionen, innebär också ett bifaU tUl kravet i vår motion som vi

hälsar med tillfredsställelse.

Vårt sista krav i partimotionen, att kontant arbetsmarknadsstöd inte skall reduceras med hänsyn till makes inkomst, har också som vi ser det fått en relativt acceptabel lösning genom att utskottet har enats om att föreslå riksdagen att hemställa om en parlamentarisk utredning för att bedöma den regeln och liknande bestämmelser inom andra näraliggande bidragssystem. Vi hoppas naturligtvis att den utredningen snabbt skaU komma i gång med arbetet.

Herr talman! Även om slutomdömet om det föreliggande betänkandet är att en del inte obetydliga förbättringar har gjorts i den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen samt genom tillkomsten av det kontanta arbetsmarknadsstödet, så kvarstår det faktum att vi inte har förmätt lösa hela frågan om en grundtrygghet för alla arbetslösa.

Den kommande voteringen får väl visa var tveksamheten för en rejäl samling kring den här reformfrågan fortfarande finns.

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Den friviUiga arbetslöshetsförsäkringen tillkom genom beslut av 1934 års riksdag. Försäkringen handhades av arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av en statlig tiUsynsmyndighet. Under åren har detta försäkringssystem byggts ut och omfattar för närvarande en stor del av befolkningen, huvudsakligen den kollektivanslutna. De nuvarande kassorna, som med åren har vuxit sig såväl numerärt som ekonomiskt mycket starka, är i allmänhet bildade av och hårt knutna till de fackliga organisationerna på olika yrkesområden. Utan tvivel har dessa kassor för sina medlemmar skapat trygghet och givit ett värdefullt ekonomiskt stöd vid arbetslöshet.

Men även om kassorna under 1960-talet har ökat sin numerär tUl ca 2 miljoner medlemmar stod ändå stora skaror av den totala arbetskraften utan erforderligt skydd vid arbetslöshet. Detta uppmärksammades självfallet av olika organisationer, bl. a. av dåvarande högerpartiets riksdagsgrupp. I en partimotion tUl 1964 års riksdag hävdades frän vårt håll att alltför stora grupper av de förvärvsarbetande - då betydligt mer än hälften - inte bara stod utan arbetslöshetsförsäkring, utan de flesta av de oförsäkrade var därtill utestängda från möjligheterna att försäkra sig. Motionen utmynnade i ett förutsättningslöst utredningskrav.

Är 1966 tillsattes den s. k. KSA-utredningen som en följd av bl. a. vär motion. Vi framhöU då att alla borde tUlförsäkras trygghet i händelse av inkomstbortfall genom oförvållad arbetslöshet.

Jag fick  förmånen att bli ledamot av denna utredning. Det var ett

intensivt men intressant arbete under många år. Samtliga i utredningen

var besjälade av uppgiften att lösa detta stora återstående trygghetspro-

60                          blem på ett effektivt sätt. Glädjande nog kunde vi, när arbetet efter cirka

sex är var färdigt, presentera ett tämligen enhälligt förslag. Detta hgger     Nr 103

tUl grund  för propositionen  56. Visserligen har departementschefen i     Tjodiopn Hen

propositionen inte följt utredningen på alla punkter, men inrikesutskot-     q rn- ' 1073

tet,  som   behandlat  den,  har med  hänvisning  till inkomna motioner-------------

föreslagit en del positiva justeringar, t. ex. när det gäller arbetsvillkoret,     Arbetsloshetsfor-

ny- och återinträdande på arbetsmarknaden och företagarnas stäUning i     säkring m. m.

systemet. Till min och förvisso även övriga utredningsmedlemmars glädje

-  och jag  förmodar  också  tUl  statsrådet  Holmqvists  glädje   - visar

föreliggande utskottsbetänkande stor uppslutning och enighet frän i varje

fall  de  fyra  demokratiska   partierna.   TUl  betänkandet  är  endast  två

reservationer fogade, tvä gemensamma borgerliga reservationer. Övriga

reservationer är avgivna av vpk. Det är ett klart bevis att detta var en

trygghetsform som alla demokratiska partier vUle sluta upp omkring.

Sä nägra ord om de tvä borgerliga reservationerna.

I reservationen I framhåller vi reservanter att det föreliggande förslaget innehåller väsentliga förbättringar. En tredjedel av arbetskraften står dock alltjämt utanför arbetslöshetskassorna. Vi har i dag ca 4 miljoner förvärvsarbetande. Ungefär 2,5 miljoner är arbetslöshetsförsäkrade. En del av de oförsäkrade har inte ens möjlighet att få det i propositionen föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet. En annan svaghet som enligt vär mening vidlåder det föreslagna systemet är, att kassorna är fristående och knutna tiU olika yrkesområden. Det gör att avgiftsnivån varierar betydligt meUan olika grupper försäkrade. Det innebär i praktiken att de som har en liten arbetslöshetsrisk också har en låg avgift, medan avgiften är hög för dem som löper stor risk att bli arbetslösa. Detta är enligt vår mening föga tUlfredsställande med hänsyn tiU den solidaritet mellan medborgarna som präglar uppbyggnaden av en socialförsäkring. Vi förordar därför en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga fram förslag om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

TiU KSA-utredningens betänkande finns fogad en reservation av ledamoten Inge Svensson, som ansåg att utredningen mycket ofullständigt analyserat de skäl som talar för en allmän arbetslöshetsförsäkring och betraktar det som en brist att utredningen inte — som ett alternativ tUl det framlagda förslaget — presenterat även ett förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Sedan utredningen lade fram sitt förslag har den stora löntagarorganisationen TCO anslutit sig tUl denna ståndpunkt.

Vi får i detta avseende visst stöd även av utskottsmajoriteten, som på

s. 43 bl. a. säger; "- att det i framtiden kan bli aktueUt att pröva om

det är möjligt att förena fördelama med den nuvarande ordningen med någon form av obligatorisk försäkring."

Herr Ekinge har tidigare belyst den här reservationen. Jag nöjer mig därför med detta och ber att få yrka bifall till reservationen 1.

Reservationen 2 behandlar innebörden av begreppet lämpligt arbete. Det föreliggande förslaget innebär krav på stora personliga uppoffringar och kan medverka tiU familjesplittring. Vi reservanter anser att förvärvsarbetande make bör vara skyldig acceptera arbete på ort utanför dagligt pendelavständ från hemorten endast under förutsättning att den andre maken kan erbjudas arbete på den nya orten.

Med detta ber jag helt kortfattat att fä yrka bifall till reservationen 2.                61

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring in. m.

62

Herr talman! Sä några ord om företagarnas och de nytUlträdande ungdomarnas ställning i försäkringssystemet och i propositionen framlagda förslag angående dessa.

Lät mig först betona att vi med tiUfredsställelse noterade att utredningen fått i uppdrag att behandla såväl de anställdas som företagarnas arbetslöshetsproblem. Helt naturligt väntade vi företagare att vi i utredningens förslag skulle bli behandlade som övriga förvärvsarbetande medborgare, men sä blev tyvärr inte fallet. Och trots påpekanden i remisskrivelser frän bl. a. SHIO och motionsledes framställda yrkanden skärptes vUlkoren för oss företagare i propositionen i förhällande till vad som sagts i utredningen. Visst är vi, i varje fall mindre och medelstora företagare, vana att i olika sammanhang bli behandlade på annat sätt än övriga medborgare — att bli diskriminerade — men även om orättvisa regler skapades när t. ex. ATP-systemet infördes och dessa i vissa avseenden alltjämt finns kvar där hade vi inte väntat oss att så skulle bli fallet när den här propositionen skrevs. Vi tycker inte att det är en rättvis behandling frän regeringens sida av den kär som i mängt och mycket utnyttjas av staten, t. ex. för att driva in avgifterna till de olika försäkringssystemen.

Propositionen innebär på flera punkter förändringar, som stäUer företagarna i en sämre position än de anställda. Utvecklingen synes således även i detta avseende gå bort frän den jämställdhet mellan olika grupper som eftersträvas i andra sammanhang.

Försämringarna för företagarna gäller t. ex. dels det s. k. tolvmäna-dersvillkoret för ersättning från arbetslöshetskassa, som för företagarnas del i propositionen blir omvandlat tUl ett tjugofyramånadersvillkor - dvs. en fördubbling av tiden —, dels karenstiden, som för företagarnas del anses kunna bli utsträckt tUl tvä månader i stället för fem dagar. Vidare måste enhgt nu gällande regler en företagare för att bh ersättningsberättigad ha skilt sig från företaget, gjort konkurs eller lagt ned företaget.

Herr talman! Det är härda villkor för att komma i åtnjutande av arbetslöshetsstöd. De här förslagen och de bestämmelser som nu gäller för företagarklasserna har också föranlett vissa rekryteringssvårigheter och mycken besvikelse frän företagare som under rådande lågkonjunktur drabbats av arbetslöshet. Jag sitter själv som ordförande i SHIO;s kassas arbetsutskott, och jag försäkrar, herr talman och herr statsråd, att det inte är lätt att fä vederbörande att förstå att han måste avyttra fast egendom och sina rörelsetillgångar innan han blir berättigad tUl ersättning. Alla, inte minst företagarna, hoppas på att äter fä arbete, och därför vill de inte avyttra eller sälja alla sina tUlgångar, maskiner, lastbilar eller vad det nu kan vara.

KSA-utredningen framhöll i sitt betänkande betydelsen av att försäkringsvillkoren bhr sä enkla och allmängUtiga som möjligt. Det var vi helt eniga om. ViUkoren borde även utformas så att medlemsrekryteringen tiU kassorna underlättades. Försäkringsskyddet för ungdomar och andra nytiUträdande borde inträda sä snart som möjligt. Utredningen ansåg det vidare vara av värde att nya medlemmar i kassan kände sig hkaberättigade med övriga kassamedlemmar.

Arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsdelegation ansåg i sitt remissytt-

rande, mot bakgrund frän erfarenheter frän företagarkassornas verksam-     Nr 103

het, att arbetslöshetsbegreppet för företagare borde utvidgas.  Tisdaeen den

De synpunkter som framförts av KSA-utredningen med bl. a. krav på     29 mai 1973

enkla och allmängUtiga vUlkor för kassorna kombinerade med ett allmänt      ----    

önskemål  om   ökad  jämställdhet  mellan företagare och anställda vad     Arbetslöshetsför-

beträffar   möjligheterna   att   bygga   upp   socialt   skydd   motiverar   ett     säkring m. m.

bibehållande   av  det   tidigare   gäUande   tolvmånadersvillkoret   även   för

företagare och lättnader i reglerna som gäller företagarens förhällande till

företaget m. m. De här problemen har påtalats i såväl vår partimotion och

i en del andra partimotioner som i motionerna 1536 och 1633 av mig

själv m. fl.

Herr talman! Trots vad jag här framfört och trots att jag själv sitter som ordförande i nämnda kassa för företagare har jag inte reserverat mig på de här punkterna. Jag förstår att t. ex. herr Björk i Gävle m. fl. med anledning av gårdagens debatt kan vara förvånade, men med den erfarenhet som jag har av riksdagsarbetet under ca 13 år häller jag fortfarande på, att vill man sakens bästa — och jag vill verkligen söka skapa rättvisa åt alla, även åt företagarna i detta försäkrmgssystem —då är det bättre med en enig positiv skrivning från utskottet än en reservation, vars öde vi i förväg kan bedöma. Utskottet har nämhgen, efter att ingående ha diskuterat problemen, visat företagarna större förståelse än propositionen gjort, och i skrivningen har vissa möjligheter för företagarkassorna att erhåUa dispens i här berörda avseenden föreslagits.

Utskottet skriver på s. 56 t. ex.; "AMS bör fä rätt att om särskilda skäl föreligger medge att medlemsvUlkoret bestäms tUl 12 månader beträffande företagskassor." På samma sida i betänkandet heter det också: "AMS äger om det föreligger särskilda skäl föreskriva att även andra arbetslöshetssituationer än definitiv avveckling" — konkurs osv. — "skaU kunna berättiga till ersättning."

Det  kan  vara  berättigat,  säger  man  vidare,  "att AMS prövar om

lättnader bör ske dispensvägen- för företagare vilkas verksamhet

ingår såsom ett led i en integrerad produktionsprocess.        Det kan

gälla exempelvis vissa underleverantörer eller företagare i transportbranschen." När det gäller företagarnas karenstid samt makars rätt till ersättning har utskottet tolkat propositionen så, att i motionerna framförda önskemål är tillgodosedda. Vad gäUer nytiUträdande och föräldrar som vårdar barn och vUl återinträda pä arbetsmarknaden har utskottet också föreslagit vissa förbättringar, som vi hälsar med tillfredsställelse.

Herr talman! Även om företagarna inte blivit helt jämställda med anställda i det nya försäkringssystemet, tycker jag att dessa justeringar är ett steg i rätt riktning.

Jag hoppas att statsrådet Holmqvist delar denna min uppfattning. Samtidigt yrkar jag, herr talman, bifaU till utskottets betänkande i dessa avseenden men uttalar också en förhoppning om att arbetsmarknadsstyrelsen genom de föreslagna dispensreglerna medverkar till att skapa ökad trygghet även för företagare som drabbats av oförvållad arbetslöshet.

Slutligen vill jag - och dä tror jag, statsrådet Holmqvist, att praktiskt                 63

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsfc säkring in. m.

taget samtliga företagare delar min uppfattning — uttala min besvikelse över att propositionen föreslär att kostnaderna för den här reformen tUl stor del - för närvarande ca 400 miljoner kronor, alltså mer än vad vi över huvud taget diskuterade vid ärendets behandling i utredningen — skall betalas genom ytterligare höjda avgifter för företagen!

Att i dagens läge, med rekord i konkurser, hög arbetslöshet och ytterligt härd konkurrens bäde pä den inhemska och på den utländska marknaden för svenska varor, föreslå detta anser vi helt felaktigt.

Då jag förstår att förslaget angående finansering kommer att gå igenom, förutsätter och hoppas jag att regeringen vidtar andra åtgärder för företagsamheten, exempelvis genom att föreslå lättnader i andra avgifter där i förhållande tiU ändamålet stora överuttag sker. Det är, herr talman, efter vad jag förstår — och det tror jag att näringsorganisationer, företagsamhet och de flesta av företagens anstäUda är eniga om — nödvändigt att, om vi i fortsättningen skall ha ett konkurrenskraftigt, lönsamt näringsliv, på görligaste sätt underlätta dess vUlkor. Ett lönsamt, konkurrenskraftigt näringsliv är nämligen förutsättningen för ökad trygghet och fortsatt välstånd.

I detta anförande instämde herrar Wennerfors (m) och Oskarson (m).

64

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Arbetslöshetskassornas tillkomst var en följd av det kapitalistiska samhällets kriser som medförde en omfattande arbetslöshet. Det var fackföreningarna som drev fram försäkringen. Det var en försäkring för att arbetarna skulle kunna överleva när kapitalisterna inte kunde bereda dem arbete. Arbetslöshetskassorna var alltså en försvarsmetod. Men samtidigt som man vidtog dessa åtgärder hoppades man att samhället en dag skuUe bli sådant att det inte skulle finnas någon arbetslöshet.

I dag visar det sig att man förbisåg det vUctigaste, nämligen kampen mot kapitalet. Kapitalismen har en lagbunden utveckling — koncentration och centralisering. Den har högsta möjliga vinst som mål. Det innebär en hård rationalisering som har till följd att arbetstiUfäUena minskar. Bristen på samhällsplanering är kännetecknande för det kapitahstiska samhället. Planeringen sträcker sig inte längre än tUl vad som för tUlfället är lönsamt. Rationaliseringar genomförs utan att den som rationaliseras bort har tillförsäkrats nytt arbete.

Det kapitalistiska samhällets främsta kännetecken är alltså anarki. Det är denna planlöshet som arbetarna i alla är har fått försvara sig mot i kampen för brödfödan. Den viktigaste uppgiften är alltså att förändra de betingelser som är roten tUl arbetslöshet, dvs. att avskaffa kapitalets makt och ersätta den med lönearbetarnas. Rätten till arbete är det -viktigaste. Det är ett mycket aktuellt kampkrav. Det kapitalistiska samhället kan inte uppfylla det kravet. Därför är lönearbetarnas främsta uppgift att genomföra en politik som tillförsäkrar dem ett meningsfullt arbete.

Vänsterpartiet kommunisterna arbetar aktivt för en sådan politik. Vi har på olika håll och med olika initiativ visat på en annan utveckling som leder mot målet — rätten tUl arbete. Men vi är tyvärr ensamma om denna

politik i riksdagen. De andra partierna bygger sin pohtik på kapitalismens    Nr 103
spontana utveckling, där planlösheten är det främsta kännetecknet. De     Tisdieen den
s. k.  demokratiska partierna har i demokratisk ordning godkänt denna     29 mii 1973
utveckling och har ansvar för den.                                                --------------------

TUl kapitalismens lagbundenheter hör även de regelbundet återkom- Arbetslöshetsför-mande kriserna med stor arbetslöshet som följd. Efter varje sådan kris har saKiing m. m. vi kunnat iaktta en ständigt ökad andel arbetslösa. Vid mitten av 1960-talet föratspädde den etablerade delen av fackföreningsrörelsen att vi gick mot arbetskraftsbrist. Man predikade, bl. a. på fackliga grundkurser, att lönearbetarna skulle vara välvilligt instäUda tUl rationahseringar o. d. Vi skulle öka invandringen, kvinnorna skuUe få arbete. Vi vet hur det har gått; i stället för en arbetskraftsbrist har vi fått en arbetslöshet. Studieförfattarnas optimistiska profetior står i dag vid skampålen.

För oss inom vpk är denna utveckling ingen överraskning. Den visar bara att den kapitalistiska produktionsordningen inte kan lösa lönearbetarnas egentliga behov.

Herr talman! Jag har velat redovisa de bakomUggande orsakerna tiU arbetslösheten. Det går nämligen inte att diskutera en arbetslöshetsförsäkring utan att ha detta perspektiv i bakgrunden. Vi kan inte godkänna att en arbetslöshetsförsäkring används för att dölja den verkliga arbetslösheten. En arbetslöshetsförsäkring måste kombineras med verkliga åtgärder för att eliminera arbetslösheten och ge människorna rätten tUl ett meningsfullt arbete.

Det får inte vara sä att vådorna av kapitalismens oförmåga att ge arbete skall betalas av lönearbetarna själva genom skatter. Redan har ju skattebetalarna genom skyddad och halvskyddad sysselsättning, beredskapsarbete och omskolningar fått bidra tUl att betala arbetslöshetens effekter. Indirekt har detta dolt den verkliga arbetslösheten.

Att det behövs en arbetslöshetsförsäkring och ett arbetsmarknadsstöd för dem som har drabbats av arbetslöshet eller över huvud taget inget jobb har fått, därom råder ingen tvekan. Man får en känsla av, när man läser reservationen 1 om en utredning om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, att innebörden är att det skall finnas en permanent försäkring — man har accepterat att det skall råda en kraftig arbetslöshet.

Vpk har anslutit sig till propositionens förslag om att det skall vara en frivUlig arbetslöshetsförsäkring, men vi viU här deklarera att det i framtiden kan bli aktuellt att pröva frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, där de positiva delarna ur arbetslöshetskassorna kan tUlföras en obligatorisk försäkring. Ett grundvillkor för detta är emellertid att en sådan försäkring kombineras med en plan för att öka sysselsättningen och ge alla ett meningsfullt arbete.

Vpk:s målsättning är alltså rätten till arbete. I detta sammanhang utgör en arbetslöshetsförsäkring bara en marginell garanti. I dagens situation med hundratusentals arbetslösa behövs naturligtvis en förstärkning av arbetslöshetsförsäkringen och ett skydd för dem som inte omfattas av denna försäkring.

Propositionen 56 är därför trots allt en förbättring jämfört med vad
som nu gäller. Jag tänker framför aUt pä den höjda dagpenningen för
t. ex. ungdomar som vill komma ut på arbetsmarknaden men som inte              65

5 Riksdagens protokoU 1973. Nr 103-104

Nr 103                   fått något arbete. I propositionen finns emellertid flera brister, och om

Tisdagen den         nian i stället tog vpk:s förslag, som framförts i våra reservationer, skulle

29 mai 1973          försäkringen få en starkare prägel av att stödja arbetarna. Jag skall här i

A rbe t slöshets försäkring m. m.

korthet beröra dessa punkter.

När det gäller avstängning frän kassaersättning eller kontantstöd skulle en väsentlig förbättring ernås, om den arbetslöse hade rätt att pröva ett arbete under viss tid: Om arbetet inte skulle passa eUer motsvara den arbetssökandes villkor, kunde han återgå utan karens. Denna förändring vore ett led att göra arbetsmarknaden tUl den arbetssökandes marknad, där han kunde välja, och inte som nu arbetsköparens marknad.

I propositionen föreslås att den arbetssökande inte skall hänvisas till arbetsplats som är under stridsätgärd, tUlåten enligt lag. Denna inskränkta syn tar inte alls i beaktande de förhåUanden som existerar på dagens arbetsplatser. Det är väl inte för kammarens ledamöter obekant att arbetare ser sig tvingade att, när arbetsköpare uppträder oresonligt, vidta stridsätgärder trots att det strider mot lagen. Att hänvisa arbetslösa att ta arbete pä sädana arbetsplatser skulle i realiteten innebära att de kunde tvingas uppträda som strejkbrytare. Riksdagen bör därför anta reservationen 4 för att kunna ha hedern i behäll inför arbetarna.

När det gäller frågan om avstängning från arbetslöshetsförsäkringen talar erfarenheterna för att i den nuvarande situationen arbetsförmedlingarna har en alltför stor roll och för mycket att säga till om. Vpk anser att en av huvudanledningarna tUl att man skall bygga vidare på de friviUiga arbetslöshetskassorna är att bedömningen av rätten tUl ersättning skall göras av arbetslöshetskassan och den lokala fackföreningen. Detta bör särskilt betonas när man förstärker arbetslöshetsförsäkringen. Den byråkratisering som man kunnat skönja i denna fräga mäste vi klart reagera mot.

Jag viU bara påminna om den roll som arbetsförmedlingarna spelat i den stora folkomflyttningen frän Norrland till södra Sverige. Där har hot om avstängning mänga gånger tvingat arbetare till södra delarna av vårt land. Genom ett bifall tUl vpk-reservationen i denna fråga kunde denna lucka helt täppas till. Arbetslöshetskassorna får inte användas som ett medel i tvängsförflyttningen.

Skall vi fä en arbetsmarknad där vi skaU kunna ge kvinnorna möjlighet att verkligen komma ut och fä jobb, krävs det att lagar och bestämmelser utformas och tillämpas pä ett sådant sätt att de ger möjlighet till detta. KSA-utredningen föreslog att vård av barn skulle räknas som överhopp-bar tid tUls barnet fyllt tre år. Detta var med hänsyn tiU bristen på daghemsplatser och bristen på valmöjligheter mellan arbete och värduppgifter. När det gäller den överhoppbara tiden för beräkning av ramtiden skulle detta innebära att förälder som har arbete de sista fem månaderna före ett barns födelse och därefter avstår frän förvärvsarbete för att ta hand om barnet fortfarande är kvalificerad tUl ersättning i fräga om arbetsvillkoret, om arbete söks dä barnet uppnått tre och ett halvt års ålder.

En av de förnedrande paragraferna i lagen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd för lönearbetarna är § 13, gällande karenstid. Att man fortfarande måste ha karenstid är diskriminerande. En

66

arbetslös har lika väl som en sjuk behov av kompensation för inkomst-     Nr 103 bortfall. Motiveringen i utskottet för avslag pä vpk:s motionsyrkande om     Tisdagen den slopande av karensreglerna är en kostnadsfråga. Man drar enligt mitt     29 mai 1973

förmenande två för arbetarna felaktiga slutsatser. Det är ju populärt hos     ---------

de ledande socialdemokraterna att tala om viljan. VUl man skapa resurser     -roetsiosnetsfor'

för att de arbetslösa inte ensamma skall bära bördorna av kapitalismens      ''"' '' '

rovdrift då gör man det. Dä skapar man dessa saker. Men tydligen saknas

viljan. Det kanske också hänger samman med den andra felsynen att man

beräknar och godkänner att arbetslösheten skaU förbli pä denna höga

nivå.

När det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödets läng"d för arbetslösa över 55 år föreslår vpk-motionen att alla över denna ålder skaU få detta stöd, oavsett vUket skäl som orsakat arbetslösheten. Vi har under senare år upplevt en starkt ökad utslagning på våra arbetsplatser. Orsaken är de höga effektivitetskrav som stäUs. En förstahandsuppgift är naturligtvis att få arbetsplatsförhåUanden och en arbetsmUjö så att alla arbetare kan göra en meningsfull insats utan att i förtid shtas ut. Men redan nu har vi stora skaror som fått betydande besvär av arbetslivet när de uppnåt 55 års ålder. Vi menar att så länge detta förhållande existerar måste stödet utgå från 55 år.

Beträffande kontantstödets storlek kan sägas att detta inte bör sättas lägre än dagpenningbeloppet enligt arbetslöshetsförsäkringens lägsta klass, dvs. 40 kronor.

Utvecklingen på senare år har gått mot ett ökat deltidsarbete främst för kvinnor. Det gäller dels deltidsarbete vid säsongtoppar och liknande, dels deltidsarbete i regioner där annat arbete inte står att fä. En arbetslöshetsförsäkring mäste utformas sä att denna grupps intressen tUlgodoses. De som önskar heltidsarbete men av regional- och arbetsmarknadsmässiga skäl tvingas att ta arbete på deltid måste vid arbetslöshet vara berättigade tUl hel ersättning.

En av de paragrafer som det rimligtvis saknas skäl att upprätthäUa är ersättningsreglerna för säsongarbetares ersättningsrätt. En sådan paragraf kan med fördel utgå.

Om dessa punkter som jag här har berört tiUgodoses kommer lagen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd att få en mer positiv effekt.

I framtiden är också en av de viktigaste frågorna när det gäller arbetslöshetsskyddet att finansieringsformen omprövas sä att arbetsköparna fär bära hela kostnaden. Sä länge arbetsköparna kan ohejdat strejka med att tillhandahälla sysselsättningstillfällen är det en rimlig konsekvens att kostnaderna bestrids av dem.

Vpk:s förslag innebär alltså en förstärkning av propositionens förslag. Vär inställning är att man inte isolerat kan se frågan om en arbetslöshetsförsäkring. Den mäste kombineras med en nedtrappning av arbetslösheten.

Herr talman! Med anledning av detta yrkar jag bifall tiU reservationerna 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen                67

av kammarens förhandlingar.

Nr 103                       Herr FAGERLUND (s):

Tisdaeen den            Herr talman!  Utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet, KSA-ut-

29 mai 1973           redningen, tiUsattes våren   1966  och avlämnade sitt betänkande 1971

--------------------     efter ungefär fem års arbete. Det var ett imponerande utredningsarbete

Arbetslöshetsfor-     avslutades. Nödvändigheten av att ge medborgarna ett skydd vid

saKnng m. m.         arbetslöshet omfattades av allt större medborgargrupper,

I utredningsdirektiven sades bl, a,: "Som tidigare nämnts saknar vissa grupper av yrkesutövare som kan bedömas löpa risk att bli arbetslösa ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Främst gäUer det vissa småföretagare, jordbrukare och hemarbetande," Utredningen skuUe vara förutsättningslös. Man skulle lägga stor vikt vid erfarenheterna från de frivUliga kassornas verksamhet. Genom att de försäkrade själva haft ett avgörande inflytande i kassorna, hade många känsliga problem kunnat lösas. Om utredningen kom fram tUl att någon form av obligatorisk försäkring behövdes, skulle man undersöka möjligheterna att samordna detta med den frivilliga försäkringen.

Resultatet av utredningsarbetet är den proposition som nu skall behandlas och det utskottsbetänkande som finns i anledning av den.

Andra talare har redan sagt vUka ändringar som utskottet har gjort, men jag vill slå fast att i allra största utsträckning propositionen godtagits av en majoritet inom utskottet.

Jag skall inte räkna upp ändringarna i de olika paragraferna, utan bara hänvisa till vad herr Mattsson i Skee och herr Nordgren har sagt. Jag tycker inte man skall förstora de gjorda ändringarna. Det gäller ett sä stort lagkomplex att man aUtid kan ha olika uppfattningar. Man jämkar Uiop och söker fä fram det bästa.

Man kanske inte tUlräckligt tydligt har framhållit att det förslag som nu finns är uppdelat i tvä lagar. Det är dels lagen om arbetslöshetsförsäkring, som reglerar kassornas verksamhet, dels lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Inom arbetslöshetsförsäkringen kommer ersättningarna att variera mellan 40 och 130 kronor, så att högsta ersättningsbelopp blir 91,7 procent av dagsinkomsten. Det kontanta arbetslöshetsstödet blir 35 kronor per dag. Beloppen blir skattepliktig inkomst och ger ATP-poäng,

Jag anser det inte nödvändigt att gä in på de olika bestämmelserna i lagarna i detta sammanhang. Lät mig bara säga att finansieringen skall ske dels genom en arbetsgivaravgift på 0,4 procent, dels genom en egenavgift och dels genom statsbidrag. Kostnaderna för reformen belöper sig tUl I 600 miljoner kronor, varav statsbidraget är 950 miljoner, arbetsgivaravgiften 400 miljoner och medlemsavgiften inklusive fondavkastningarna 250 miljoner kronor. Jag kan här konstatera att enighet råder i utskottet om att även arbetsgivarna nu skall ta en del av ansvaret för arbetslöshetsförsäkringens finansiering.

Vid utskottsbetänkandet har fogats 12 reservationer, och det har väl framgått av herr Hagbergs anförande att av dessa stär vpk för tio. Jag vill endast sammanfattningsvis säga att det är klart att man kan föreslå ökade ersättningsförmäner på många punkter. Det finns ingen försäkring som är fullständig, och arbetslöshetsförsäkringen kommer säkert att ändras även i   fortsättningen.   Till   de   här   reservationerna   finns   emellertid  ingen

68

finansplan utan bara ett särskilt yttrande, där man utgår ifrån att pä tilläggsstat skall anvisas erforderliga belopp.

Om man inte behöver ta hänsyn tUl kostnader är det ingen konst att föreslå förbättringar i de flesta socialförsäkringarna. Men varje reform måste betalas, och att hänvisa till att i en nära framtid bör finansieringen omprövas, sä att arbetsgivarna får bära kostnaderna, räcker heller icke tUl när det gäller att anvisa medel. Herr Johansson i Simrishamn kommer senare i debatten att i anledning av dessa reservationer utförligare motivera utskottets ställningstagande.

De borgerliga partierna har avlämnat två reservationer i anledning av utskottets ställningstagande, I den första begärs att man omedelbart skall tUlsätta en ny utredning angående en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Denna fråga prövades av KSA-utredningen, som enhälligt kom fram tUl att man skulle behåUa systemet med erkända arbetslöshetskassor av bl, a, följande skäl: att man ansåg att kassorna hade fullgjort sitt uppdrag pä ett bra sätt, att man skulle ha ett nära samband med de fackliga organisationerna och arbetsmarknaden i övrigt och att de förslag, som KSA-utredningen lämnade och som också är propositionens, gav alla såväl företagare som anstäUda möjlighet att bilda och gä in i en arbetslöshetskassa och att även de som stäUde sig utanför skulle genom det kontanta arbetsmarknadsstödet vara garanterade ett grundskydd.

Till utredningens förslag var fogat ett särskUt yttrande av herrar Elmstedt, Erik Filip Petersson och Nordgren - den sistnämnde har ju förut varit uppe i denna talarstol — där man inledningsvis konstaterade följande:

"Det förslag om vidgat arbetslöshetsskydd som KSA-utredningen nu framlägger kan i stort sett sägas fyUa kravet på ett allmänt sådant. En förbättring av arbetslöshetsförsäkringen och framför allt införandet av det s, k, kontanta arbetsmarknadsstödet ger många grupper en trygghet, som de hittills saknat."

Även LO och TCO ställde sig bakom utredningens förslag. Under den senare tiden har TCO svängt i och med att organisationen gav ut sitt arbetsmarknadspolitiska program. Låt mig i anledning av detta och av det som herr Ekinge har berört bara säga att när TCO skriver att även med ett obligatoriskt system bör de fackliga organisationerna ha ett avgörande inflytande, så förstår jag inte hur detta skall kunna klaras. Vi kan se pä försäkringskassornas uppbyggnad. Och man bör väl ha i minnet att det kommer in 1,5 miljoner människor till i en sådan arbetslöshetsförsäkring. De skall väl också ha något att säga tiU om.

Vidare tycker jag att man gör sig skyldig tiU en felsyn när man jämför arbetslöshetsförsäkringen med sjukförsäkrings- och pensionssystemen och menar att den förra inte är obligatorisk medan de senare är det. Jag hävdar att det finns ett starkare inslag av grundskydd i det förslag vi nu behandlar än vad som finns i något av de nämnda försäkringssystemen. Vad har jag då för grund för detta påstående? Jo, enligt förslaget erhåller under vissa förutsättningar en arbetslös 35 kronor per dag under 22 dagar per månad, vilket gör 770 kronor eller per år 9 240 kronor. Sjukpenningens grundskydd blir fr. o. m. den I januari 1974, dä en höjning träder i kraft, 8 kronor per dag eUer 240 kronor per månad, vUket gör 2 880

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslo she tsför-säkring m. m.

69

Nr 103                   kronor per år. Folkpensionen plus ett halvt poäng i ATP-systemet, vUket

Tisdagen den        ''ka med det pensionstillskott som träder i kraft 1980, blir ca 9 000

99 jgj 1973           kronor i dagens penningvärde eller 750 kronor per månad.

-------------------- ----- I samtliga dessa försäkringar har t. ex. en egen företagare möjlighet att

■' ' stå utanför. Herr Nordgren ansåg att företagarna är diskriminerade inom sjukförsäkringen och ATP-försäkringen. Låt mig dock framhåUa att det var de själva som ville ha rätten till undantagsförmäner vad gäller karenstidens längd och möjligheterna att stå utanför ATP. De särbestämmelser om frivillighet för företagarna som finns där liksom också inom den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen har tiUkommit pä begäran av företagarna och inte pä något sätt i illvilja mot dem.

Nu begär man en ny utredning. Men vi bör väl först se till att den nu aktuella försäkringen kommer i gång innan vi tillsätter nya utredningar. Den reform vi nu föreslär innebär ett allmänt grundskydd, och försäkringen kan i den meningen anses vara obligatorisk. Pä vilka punkter är det egentligen ni reservanter vill utöka skyddet? Skall nyutbildad ungdom få mer än 35 kronor per dag? Ja, kanske det, men säg det i så fall i klartext och berätta hur det skaU finansieras! Även i ett obligatorium måste man ju ha vissa regler för beviljande av arbetslöshetsstöd — eUer har de borgerliga reservanterna några speciella finansieringssystem som garanterar alla en obligatorisk försäkring på låt oss säga 100 kronor per dag?

När jag har hört de olika talesmännen för de borgerliga partierna har det slagit mig att herrar Mattsson i Skee och Nordgren verkar tämligen tiU freds, medan herr Ekinge synes vUja antyda att vi här i Sverige är kvar pä samma nivå som gällde för de nordiska grannländerna i början pä detta sekel. De årtal som herr Ekinge nämnde är ganska roliga. Han säger; Danmark och Norge införde detta 1906 och 1907, men i Sverige infördes det inte förrän 1934. Ja, vad var det som hade skett däremellan? Jo, det var faktiskt att en socialdemokratisk regering hade bildats i värt land 1932. Det var det förhållandet som gjorde att vi fick denna reform genomförd. Att de borgerliga partierna i Danmark och Norge tydligen varit mera pä alerten än vad ni var här i Sverige skall inte socialdemokratin anklagas för. Anklaga i stället er själva i detta sammanhang!

Vidare säger herr Ekinge bl. a. att Försäkringsanställdas förbund, som tUlhör LO, har en annan uppfattning än LO i detta sammanhang. Ja, redaktören i förbundets tidning skrev en ledare som tyder pä detta. Jag har dock en viss kontakt med förbundet, eftersom jag tillhör dess förbundsstyrelse, och där har mig veterligt inget ställningstagande skett annat än på en enda punkt. Vi kommer nämUgen att föreslå förbundets kongress att en egen erkänd arbetslöshetskassa startas fr. o. m. den 1 januari 1974. Det är alltså dåliga argument som herr Ekinge anför för att fä stöd för sin synpunkt i detta sammanhang.

Herr Nordgren tog dock upp en fråga som kan vara av en viss
betydelse när man diskuterar obligatorium eller frivillighet, och det är
avgiftssystemet. Det är ju pä så sätt i dag att en kassa med hög
arbetslöshetsrisk får betala en högre avgift. Den svårigheten klaras till en
del i propositionen, där progressivbidraget höjs frän nuvarande 75
70                          procent tUl 80 procent. KSA-utredningen föreslog 85 procent, och i en

motion föreslår herr Arne Geijer att man skulle följa KSA-utredningens     Nr 103 förslag. Utskottet förordar en annan linje, nämligen att de medel som     Tisdaeen den beräknas för stöd tUl kassor i första hand inriktas på kassor med ett stort     29 mai 1973

antal ersättningsdagar per medlem. Detta belopp är 25 mUjoner, eller Uka------- ~

mycket som en höjning av progressivbidraget skuUe kosta,                          •'

Problemet  med olika avgifter kan man lösa genom en höjning av S    ■ ■

progressivbidraget, och denna fråga kan bli aktuell om det visar sig att arbetslösheten kommer att variera mycket mellan olika kassor och de nu föreslagna förbättringarna inte räcker tUl för en utjämning, I så fall fär vi återkomma för att via progressivbidraget lösa de problem som här har tagits upp.

Det finns en reservation tiU frän de borgerliga, nämligen nr 2 om skyldigheten att ta arbete på annan ort om man kan pendla till hemmet över veckosluten. Reservanterna anser att sådant arbete skall man bara behöva ta, om den andra maken kan få ett likvärdigt arbete på den nya orten. Vad innebär en sädan bestämmelse som den föreslagna? Jo, ett Ukvärdigt arbete för grovarbetaren eller städerskan är det kanske ganska enkelt att erbjuda, om vi inte haren stor arbetslöshet. Men när det gäUer vissa specialarbetare kan det vara värre att skaffa fram jämförligt arbete. Att införa en ny klassbestämmelse kan jag inte vara med om. Och problemet är ju inte löst med ett sådant förslag, för det leder bara fram till att man fär uppbära understöd en längre tid tills man blir utförsäkrad. Sedan blir man i alla fall tvingad att ta ett jobb.

Till slut, herr talman, vill jag framhålla att för mig personligen är det beslut som vi snart skall fatta ett av de största som jag har varit med om under mina är i riksdagen. För en brukspojke, som upplevde arbetslösheten i det Sverige som under de första åren av 1930-talet styrdes av de borgerliga partierna, är det ett stort ögonblick. Det ligger en oändlighet i fräga om social trygghet mellan 1930-talets första år och i dag. Jag kan när som helt se kön av oss ungdomar mellan 16 och 18 år — för unga att fä nödhjälpsarbete, hänvisade till ett kontant understöd — där vi stod framför arbetslöshetsnämndens ordförande på fredagarna för att hämta ut en matlapp på 4:20 kronor, vUket var summan av det understöd som vi fick för en vecka. Jag kan också se famUjeförsörjarna, iklädda nya manchesterbyxor och storvästar som de hade fått ta på kredit, i kamp mot en stenig Smälandsnatur bygga Hästövägen. Ovana vid arbetet, frusna och hungrande försökte de få ihop en dagsförtjänst, varierande mellan 3 och 5 kronor. Jag kan också uppleva fackföreningsmötena, där de som hävdade reformismens väg till ett bättre samhälle blev kallade socialfascister och arbetarförrädare. När vi i dag beslutar om en arbetslöshetsförsäkring, som skall ge ca 91 procent av lönen och som kan uppgå tUl 130 kronor per dag, eller ett kontant arbetslöshetsstöd med 35 kronor per dag, känner jag tacksamhet mot alla dem som var med och slogs för denna sak även i motgångens stund och som ständigt hävdade den reformistiska socialismens väg. När man återgår tUl nutiden och upplever dagens revolutionärer med ungefär samma argumentation som för 40 år sedan eller de borgerliga partiernas svartmålning av dagens samhälle kan man inte ge mer än ett löfte för att hedra minnet av de gamla   hedersmännen   frän   1930-talet.   Och   det   är   att   med  samma

71

Nr 103                   entusiasm   som   de   hade   gä   ut   och   kämpa  såväl  mot  revolutionära

Tisdaeen den         frasmakare och smutskastare som mot de borgerliga politikernas svart-

29 mai 1973          målning av och inbillning om vad socialdemokratin uträttat i värt land.

--------------------         Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU till utskottets hemställan.

Arbetslöshetsför
säkring m. m.             jgrr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Med hänsyn tUl att herr Nordgren har blivit kallad tiU hovrättsförhandhngar kl. 14 har jag fått talmannens tUlstånd att här gå in och säga några ord.

Jag är överens med herr Fagerlund om värdet och betydelsen av den här reformen, och jag skuUe också vilja säga tiU herr Fagerlund att jag tycker att vi i utskottet har arbetat med en mycket positiv inriktning från alla häll och att vi har åstadkommit ett gott resultat, frånsett de punkter där vi i reservation har framfört en annan mening.

Jag vill kanske inte riktigt instämma med herr Fagerlund när han säger att förändringarna som utskottet har enats om inte är sä viktiga. Jag tycker de är mycket väsenthga, och vi är tacksamma över att vi har fått dessa ändringar till stånd. Det gäller tUlgodoräknande av tiden för värd av barn under två är, det gäller de nytiUträdande pä arbetsmarknaden och det gäller även möjligheterna för AMS att ge dispens tiU företagare då det gäller kortare medlemstid. Herr Fagerlund! Jag hoppas att vi är överens om att dessa ändringar är betydelsefuUa och har ett stort värde.

Herr Fagerlund var inne pä vad herr Nordgren hade sagt om ATP och sjukförsäkringen. Herr Nordgren sade inte efter vad jag kunde höra — det får väl protokollet visa — att det skulle vara någon illvilja som här hade kommit tUl uttryck mot företagare. Men vi kan väl inte heller komina ifrån det faktiska förhäUandet. När ATP infördes var det sä att de bara fick två tredjedelar av ATP-pensionen. Det har rättats till, och efter vad jag tror sade herr Nordgren också detta i sitt anförande.

Företagares maka som arbetar i rörelsen har ju fortfarande inte samma möjUgheter när det gäller ATP och sjukförsäkring. Utan att påstå att det är någon UlvUja sä måste vi här konstatera fakta — att det allt fortfarande finns problem som pockar pä att lösas.

1 reservationen har vi begärt en utredning om en obligatorisk försäkring. Det är inget nytt krav, det har framförts från värt håll sedan länge. Låt mig bara säga att det är stora fördelar förenade med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det blir trygghet för alla, alla kan vara med. Avgifterna kommer också att bli lika för alla.

Herr MATTSSON i Skee (c) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller det anförande som herr Fagerlund höll
skuUe jag vilja instämma i innehållet i hans avslutning - att det är ett
mycket gott arbete som man genom facket har lagt ned för att skapa
trygghet för sina medlemmar. SkUlnaderna i uppfattning oss emellan i
den här frågan är väl inte så stora — de rör sig framför allt om huruvida vi
skall ha en obligatorisk försäkring eller ej. Vi har olika värdering av
situationen i dag. Från socialdemokratemas sida har man stannat för ett
bibehållande av den friviUiga försäkringsformen. Men som det redan har
72                           citeras i debatten är ju utskottet i sin helhet inte så säkert på att detta är

den framtida lösningen, utan man säger på s. 43 att det i framtiden kan vara aktuellt att pröva om och se pä möjligheterna att förena den med det nuvarande frivilliga systemet. Som jag tidigare sagt tror jag att utvecklingen kommer att gå i den riktningen. Jag tycker att jag har ett gott stöd för det påståendet i den omständigheten, att när man nu skall utöka arbetslöshetsförsäkringen att omfatta flera grupper och införa det kontanta arbetsmarknadsstödet mäste man för rätt stora delar av arbetsmarknaden gä in för ett system som inte kan grundas på en frivillig försäkring. Jag tror inte att det i längden är vettigt och möjligt att upprätthälla de här två formerna och att socialdemokraterna därför sä småningom kommer över till vår ståndpunkt. För detta anser jag mig ha stöd, som jag sade, i de formuleringar som gjorts i utskottsbetänkandet.

Vi har kommit tUl den ståndpunkten att det inte skulle finnas någon anledning att fördröja övergängen till ett obligatoriskt system och vill därför att utredningsarbetet skall starta omgående. Herr Fagerlund citerade det särskilda yttrandet som finns i KSA-utredningens betänkande. Det är inga meningsskiljaktigheter därvidlag mellan yttrandet och centerpartiets representanter i InU, Det har ju hänt nägot sedan KSA-utredningens betänkande framlades, och jag sade också i mitt anförande att vi nu accepterar de förändringar som föreslås ske inom den frivilliga försäkringens ram men att vi bedömer det sä att en övergång till ett annat system är nödvändig.

Argumentet att man inte skulle kunna ha kontakt med fackorganen och ge dem tiUräckligt inflytande kan jag inte förstå. På de flesta samhällsområden försöker vi ju skapa inflytande för alla grupper. Herr Fagerlunds uttalande att det skuUe vara svårt att i ett obligatoriskt system ge inflytande åt fackorganisationerna kan därför inte vara nägot argument.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbe tslösh elsförsäkring m. m.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Fagerlund tvivlar på att TCO tänkt igenom sitt ställningstagande och sitt förord för en allmän försäkring. Han kan inte förstå att en obligatorisk försäkring skall kunna förenas med ett avgörande inflytande för löntagarorganisationerna.

Jag kan bara hänvisa till vad TCO sagt i sitt arbetsmarknadspolitiska program, där det stär: "Praktiskt kan detta bl, a, lösas genom att företrädare för de fackliga organisationerna ges inflytande över verksamheten vid arbetsförmedlingens distriktskontor genom de av TCO föreslagna distriktsnämnderna,"

Jag anför detta bara som ett exempel pä att för den som vill en förändring i rätt riktning finns det naturligtvis lösningar på sädana här frågor. Och inflytandet måste självfallet vara starkt från löntagarorganisationernas sida. Jag kan inte se att det är någon svårighet att åstadkomma det.

Vidare frågar herr Fagerlund om jag är med på att man genom arbetsgivaravgift skall betala detta. Vad vi sagt är ju först och främst att vi vUl att det skall vara en förutsättningslös utredning om en obligatorisk försäkring. Vi har nu inte motsatt oss det första steget när det gäller att en viss del av finansieringen skall ske genom arbetsgivaravgiften. Men vi

73

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbe tslösh etsför-säkring m. m.

kan självfallet inte föreslå en utredning och samtidigt föreslå hur utredningen skall lösa de olika frågorna. Jag tror att det är helt rimligt att räkna med att man kan fä gä båda vägarna.

Herr Fagerlund sade att jag hade hänvisat till att vi står kvar på samma nivå som vid seklets böqan. Ja, jag sade att när det gäller villkoren för ersättning stär vi kvar på denna nivå. Och det gör vi: exempelvis ett års medlemskap och fem månaders arbete under den senaste tolvmänadersperioden innan man kan få ersättning. Man måste alltså ha haft arbete under denna tid för att man skall få ersättning om man blir arbetslös. Beträffande karenstiden har vi i stort sett samma viUkor,

Slutligen frågade herr Fagerlund; Vad gjordes före 1934? Dä vUl jag svara att enligt vad jag har funnit gjordes den första insatsen pä detta område när en frisinnad företrädare i riksdagen år 1908 väckte en motion om arbetslöshetsförsäkring. Med liberalt stöd och med en liberal regering infördes sedan också folkpensionen 1913, Vi har börjat med obligatorium och bör kunna fortsätta med det, vi bör skapa ett skydd för alla.

74

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund vittnade här om sin ungdom, när han fick stå med mössan i hand då han var 16 — 18 är. Han säger att dagens beslut är det största beslut som fattats av riksdagen, men jag vet inte om jag skall ta det som intäkt för att man uppnått den reformistiska arbetarrörelsens mål. Jag trodde faktiskt att herr Fagerlund hade större mål än sä. Jag vet inte om herr Fagerlund fär uppleva den dagen då vi här i riksdagen beslutar om att aUa skaU ha rätt tiU arbete, men jag undrar hur herr Fagerlund då skulle reagera. Men efter 40 år tycker jag ändå att detta måste vara en mycket liten etapp på vägen att bekämpa arbetslösheten, en arbetslöshet som är större nu än den har varit på många herrans år.

Därmed är jag inne på herr Fagerlunds kritik för att vi inte kunnat anvisa finansieringsvägar för genomförandet av våra förslag. Men enklast kunde vi göra det genom att bekämpa arbetslösheten på ett sä effektivt sätt som vi har talat för. Då kostade arbetslöshetsförsäkring inte sä mycket pengar. Men jag förstår herr Fagerlunds dilemma. Om man inte kan bekämpa arbetslösheten, så kostar den pengar. Och då får man också möta kritik från arbetarna. Men för man en vettig regionalpolitik och ser tUl att det skapas arbetsmöjligheter, så behöver de förslag vi ställt inte kosta mycket inom en snar framtid.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall försöka bemöta talarna i tur och ordning.

Herr Oskarson påstod att jag sagt att ändringarna inte var så viktiga. Ja, allting är ju relativt, och i förhåUande till hela reformen är ändringarna inte så stora, men visst är de viktiga utplockade var och en för sig.

Vad obligatoriet beträffar, herr Mattsson i Skee, har jag tidigare sagt att obligatoriet i arbetslöshetsförsäkringen är större än obligatoriet i pensioneringen och sjukförsäkringen. Jag instämmer emellertid med herr Mattsson i Skee, när han sade att visst kan man få ett fackligt inflytande

även i ett obligatorium, men det var det avgörande inflytandet som jag kopplade samman med ett obligatorium.

Så har det här hänvisats tiU vad utskottet har skrivit, och man har sagt att vi socialdemokrater väl så småningom kommer över på oppositionens hnje. Ja, om det vore så enkelt att man varje gång kunde binda sig för all framtid! Då kunde man ju se in i framtiden. Jag återkommer tiU det, herr Hagberg, litet senare. Men nu diskuterar vi dessa frågor utifrån dagens situation. Självfallet kan förhållandena ändras. Ja, jag vet att det kommer att bli ändringar i framtiden. På vilka punkter vet jag i dag inte, men att ändringar kommer att göras är jag helt övertygad om.

Sedan sade herr Ekinge att man på hans sida har arbetat i rätt riktning, och som exempel på det nämnde han åter ett årtal, nämligen 1908, Men skyU inte pä socialdemokratin i det fallet, herr Ekinge! Jag vet inte exakt, men jag tror att det fanns 20—25 socialdemokrater i riksdagen 1908, Skyll dä i stället pä det borgerliga samhället, det samhälle som herr Ekinge i alla andra sammanhang slår vakt om. Det är ju ni som är skuld tUl att vi inte kom i gång förrän 1934,

Herr Hagberg frågade sedan: Är det söm vi når med dagens beslut herr Fagerlunds mål? Nej, det är det inte, Längt därifrån. Men det är ett etappmäl på vägen i det reformistiska arbetet, och det var uppbyggandet av den reformistiska socialismen från 1932 fram till i dag som jag pekade på, VUket är vårt mål? Jag får säga som Birger Norman; För mig är det en rörelse; en riktning som jag stöder. Den rörelsen har gått i rätt riktning under de här 40 åren, och jag hoppas att den gör det även i fortsättningen.

Är det så enkelt som herr Hagberg säger, varför har man då arbetslöshet i Jugoslavien?

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A rbetslöshetsför-säkring m. m.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är givetvis medveten om att varken herr Fagerlund eller jag kunde göra någonting ät vad som hände mellan 1908 och 1934 och inte under den närmaste tiden därefter heller. Vi är båda brukspojkar, och mitt hjärta klappade i takt med herr Fagerlunds när han talade om situationen på de gamla bruken.

Skyll inte på socialdemokraterna, skyll på de borgerliga, säger herr Fagerlund, Nej, vad jag framhöll var att det knappast hänt någonting tills i dag. Fortfarande står stora grupper utanför möjligheterna till skydd vid arbetslöshet. Det kan jag skylla på den regering som varit verksam i vårt land i 40 år och inte åstadkommit någon förändring av de förhållanden som gällde i Europa i börian av seklet. Det kan jag skylla socialdemokraterna och regeringen för, och det gör jag. Hade man haft intresse av att utsträcka möjligheten till skydd tiU alla människor, hade man redan genomfört en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Vi har varit med om att genomföra sjukförsäkringen och den allmänna pensionen, vi har varit förkämpar för det. Vi har varit förkämpar också för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, men motståndet frän socialdemokraterna och regeringen har gjort att vi ännu inte fått till stånd en tillfredsställande lösning.

Dä herr Fagerlund tillhör styrelsen för Försäkringsanställdas förbund

75

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

76

borde herr Fagerlund kunna svara pä de frågor som förbundets redaktör framställt. Det är intressant med självständiga redaktörer, men det är hka intressant om styrelseledamoten svarar offentligt på de frågor hans medarbetare ställt i förbundets tidning.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund säger att den reformistiska arbetarrörelsen arbetar i rätt riktning. Ja, det fär stå för socialdemokraterna och herr Fagerlund, Men de arbetare som i dag är arbetslösa och blickar 40 är tillbaka i tiden, dä det också var arbetslöshet, funderar över vilken riktning det är. De som har blivit uteslutna frän arbetsmarknaden pä grund av hetsen, de som fär gå i halv- och helskyddad sysselsättning, de som befinner sig i beredskapsarbete, de kanske inte tycker att riktningen är den rätta.

Det är, som jag tidigare påpekade, avsaknaden av en riktig kamp mot kapitalet som gör att vi har denna arbetslöshet. Jag vUl ställa en konkret fråga till herr Fagerlund: Arbetar socialdemokratin för rätt tiU arbete för var och en, och när kan det genomföras med den politik man i dag för?

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jo, vi slåss för rätten tiU arbete för alla. Däremot kan jag inte svara på, vilken dag och vUket klockslag det skall kunna genomföras. Om herr Hagberg har ett recept pä det, tala då om det här i riksdagen! Även om kommunisterna kommer till makten tror jag inte ni kan säga vilken dag och vilket klockslag ni skall införa rätt till arbete åt alla.

Nu talas det igen om beredskapsarbete, skyddad sysselsättning etc. Jag för min del betraktar inte dem som är sysselsatta i sädana arbeten som sämre anställda. Jag hävdar att de gör precis samma insats som alla andra i detta sammanhang.

Herr Ekinge kom tillbaka till att vi båda är brukspojkar. Skillnaden är bara den att vi dragit olika slutsatser av det. Han har valt det parti som i börian av 1930-talet slogs för AK-systemet, för att man inte skuUe ha avtalsenliga löner o, d. Jag har valt det parti som avskaffade AK-systemet, som införde arbetslöshetsstöd och skapade jobb.

Sedan säger han att jag skall svara på de frågor som redaktören ställde. Dem försökte jag svara pä i mitt första inlägg när jag redogjorde för argumenten för en frivillig försäkring kombinerad med ett obligatoriskt gmndskydd.

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Medan vi för den här debatten om arbetslöshetsförsäkringens utformning är arbetslösheten på en mycket hög nivå, en av de högsta som någonsin har noterats.

Trots en rad ekonomisk-politiska åtgärder av generell och selektiv natur är det mänga människor som inte kan få arbete på den öppna arbetsmarknaden, SCB-siffrorna över arbetslöshetens omfattning är 103 000 för april månad 1973, AMS-siffran för samma månad 71 000 och maj-siffran enligt AMS nära 61 000, Trots en mycket omfattande arbetsmarknadspolltisk Insats är det många som inte kan få beredskapsar-

bete eller arbetsmarknadsutbildning. De är för kortare eller längre tid beroende av att fä ett ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Det skyddet är emellertid för många bristfälligt. Ersättningsnivån är i många fall för låg och ersättningstiden i mänga fall för kort. Och för många är skyddet obefintiigt. De är inte med i försäkringen. De får inte vara med,

AMS har de senaste månaderna redovisat 60 000-70 000 arbetslösa. En tredjedel av dem stär utanför försäkringen. Om vi mäter arbetslösheten enligt SCB:s metod blir siffrorna väsentligt högre.

Vi har fört en mångårig debatt om arbetslöshetsförsäkringen, en på mänga sätt märklig debatt. Det är få som bestrider att den nuvarande försäkringen har betydande svagheter. Kraven på bättre trygghet är gamla, men regeringen har i denna väsentliga försäkringsfråga varit anmärkningsvärt passiv.

Det var 1964 års riksdag som begärde en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Riksdagen begärde den utredningen därför att 1964 års reform betraktades som otUlräcklig, Det dröjde två år innan KSA-utredningen tUlsattes, Den arbetade — eller i varje faU pågick - i nära fem år. Regeringen behövde sedan ytterligare tvä år för att bearbeta utredningens förslag, och i år framläggs ett förslag om en reform som böriar gäUa 1974 - tio år efter det att riksdagen begärde en utredning.

Det är många arbetslösa som under dessa tio år har fått ett otiUräckligt skydd från samhällets sida, som har fått uppleva onödiga svårigheter till följd av att regeringen har fördröjt denna reform. Det märkliga är att den reform som nu snart kommer att beslutas liksom 1964 års reform är otillräcklig, KSA-utredningen gjorde aldrig den utredning som 1964 års riksdag begärde. Sammanställningen av argument på några få sidor i utredningens betänkande kan inte kallas en utredning av frågan om aUmän arbetslöshetsförsäkring. Den är torftig, t, o, m, som sammanställning av argument.

Vi har alltså inte fått den utredning som vi skulle behöva. Vi har inte fått den trots att en rad krav pä en sädan utredning har framförts under de gångna åren: här i riksdagen genom partimotioner från värt partis och sä småningom även frän andra partiers sida, genom enskilda motioner — jag kan här bl, a. nämna motioner från 1964 och från 1966, den senare av Olle Westberg, Folke Nihlfors och mig själv — samt genom krav, framförda i allmän debatt, framförda i programskrifter och i partiprogram.

Men nu kommer vi att än en gång genomföra en delreform. Vi kommer att förbättra den gällande försäkringen, och i synnerhet om riksdagen följer utskottet och ändrar regeringsförslaget pä ett par punkter, där detta är ovanligt svagt, blir det förbättringar som i många avseenden är riktigt bra. Det är bra att de som är med i arbetslöshetskassorna kommer att få högre ersättning och en längre ersättningstid, och det är bra att en ny stödform — kontant arbetsmarknadsstöd — införs för dem som inte är med i någon kassa.

Men - som redan har sagts i debatten, bland andra av herr Ekinge -det är inga särskilt märkliga förbättringar som vidtas. Huvuddelen av de nya pengar som satsas på arbetslöshetsförsäkringen går ju tillbaka till Statsverket I form av skatt. Regeringens förslag betyder att den nuvarande

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A rbetslöshetsför-säkring m. m.

11

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

78

arbetslöshetsförsäkringens brister kommer att kvarstå i några väsentliga avseenden. Försäkringen omfattar inte alla förvärvsarbetande, försäkringen gäUer bara under en begränsad tid och försäkringen ger i mänga fall otillräcklig ersättning. Det betyder att arbetslöshetsförsäkringen fortsätter att vara vår.svagaste socialförsäkring, att människor inte heller i framtiden kan känna samma ekonomiska trygghet vid arbetslöshet som exempelvis vid sjukdom.

Herr Fagerlund menade nyss att arbetslöshetsförsäkringen ger ett bättre grundskydd än andra socialförsäkringar. Nu är det kanske så, att det är en tid sedan herr Fagerlund praktiskt sysslade med att beräkna socialförsäkringar; i vart fall kan man sätta ätskiUiga frågetecken kring hans summeringar. Vid exempelvis en jämförelse med folkpensioneringen — som herr Fagerlund gjorde — blir siffrorna för folkpensionärer med ålderspension, pensionstillskott och kommunala bostadstillägg andra än de som han nämnde. Vi bör ha i minnet att folkpensionen, i den mån den är den enda eller den huvudsakliga inkomsten, inte beskattas, medan arbetsmarknadsstödet inom arbetslöshetsförsäkringen kommer att beskattas.

Detta är ändå inte det väsentligaste, även om frågetecknen kring beräkningarna alltså är åtskUliga, Det väsentliga är ju att det inte bara är grundskyddet det gäller, utan också standardtryggheten, och att standardtryggheten inom arbetslöshetsförsäkringen kommer att bli otillräcklig. Därför måste vi gå vidare. Det behövs en mer omfattande reform; en aUmän arbetslöshetsförsäkring. Det är först vid en sådan organisationsform som ordentliga förbättringar av försäkringens materiella innehåll kan ske. Därför har herr Fagerlund åtskilligt kvar att kämpa för - inte mot några partiers dimbUdningar eller skräckmålningar utan mot en verklighet som, tyvärr rymmer arbetslöshet för många. Det stora beslutet återstår att fatta, och jag skulle vara glad om herr Fagerlund -ville medverka till det.

Det borde ju, som har sagts i ett inlägg tidigare, vara naturligt att se pä inkomstbortfall vid arbetslöshet på samma sätt som på inkomstbortfall -vid sjukdom, olycksfall, invaliditet och ålderdom. Det finns en allmän sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom och olycksfall. Den omfattar alla, och den fick vi 1955, Det finns en allmän pensionering som ger ekonomisk trygghet vid ålderdom och invaliditet. Den omfattar alla, och den fick vi 1913, Men en allmän arbetslöshetsförsäkring är i dag, 1973, konstruerad så att den bara omfattar en del av arbetskraften, ungefär två tredjedelar. Resten kan inte vara med. Också om kassorna byggs ut och medlemsantalet ökas kommer många ändå att få ett otillräckligt skydd.

Ett av skälen till att regeringen nu har stannat för att behälla den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen är att arbetslöshetskassorna har en nära anknytning till de fackliga organisationerna. Ja, den anknytningen är värdefull, det är ingen som har någon annan mening. Men det mäste vara möjligt att utnyttja de kunskaper och erfarenheter som finns inom nuvarande system också inom en allmän försäkring. Vi måste finna en organisationsform som förenar kraven pä samordning mellan olika grenar av socialförsäkringen, på en rationell administration och utbetalning och

på medverkan av de fackliga organisationerna.

Det är också intressant att notera att flera fackliga organisationer numera förordar en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi har i vär partimotion refererat några yttranden, 1 denna debatt har nämnts TCO:s nya arbetsmarknadspolitiska program. Från vissa LO-förbund och från SACO-håU har hknande synpunkter framförts. Från arbetsgivare, social-försäkringshåU — bl, a, riksförsäkringsverket —, från socialvårdare och från skilda delar av samhället med erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor framförs allt starkare krav på en allmän försäkring.

Visst finns det fortfarande de som vUl vänta. Jag skaU nämna ett par avsnitt av en kommentar i nr 11 för i år av Fackföreningsrörelsen, Jag är besviken över att en tidskrift av den karaktär som den tidningen dock har och bör ha inte kan känna respekt för oppositionspartiernas ärliga vilja att ge trygghet för människorna. Jag är förvånad över att tidningen menar att en utredning om en allmän försäkring bör anstå, tills man har fått erfarenheter av den reform av försäkringen som nu skall genomföras. Man är medveten om — och säger det helt klart — att frivilligsystemet har vissa nackdelar. Varför dä inte i dag ta itu med att förbättra försäkringen? Vi har erfarenheter nog av de nackdelar som nuvarande system har. Och flera av de nackdelarna kommer ju att kvarstå.

Det finns aUtså olika röster, men tendensen är klar: Det finns en växande opinion för en allmän försäkring. Hur länge kommer nu regeringen att fortsätta att fördröja en sådan allmän försäkring?

1973 års riksdag är i samma situation som riksdagen för nio år sedan 1964, Då beslutade riksdagen om vissa förbättringar av då gällande försäkring. Nu kommer vi att göra detsamma, 1964 års riksdag beslutade samtidigt att begära en utredning om en allmän försäkring. Den utredningen gjordes inte. Riksdagen bör nu ånyo begära en sådan utredning. Vi bör få en utredning rörande organisation, administration och finansiering av en allmän arbetslöshetsförsäkring. Den utredningen bör kunna göras snabbt. En allmän arbetslöshetsförsäkring är en av de trygghetsreformer som återstår att göra, en reform som skulle öka tryggheten för de många som i dag har otillräckligt skydd eller inget skydd vid arbetslöshet.

Herr talman! Den reformen kan inte vänta längre.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

I detta anförande instämde heiTar Westberg i Ljusdal (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag kan kanske ha anledning att anknyta tUl det som herr Mundebo sade avslutningsvis. Han menade att vi inte kan vänta längre. Herr Mundebos inlägg är ganska betecknande för folkpartiets hållning i arbetsmarknadsfrågor. Man har i allmänhet inte fäst avseende vid vad organisationerna själva ansett, utan man har tyckt att det skulle vara bättre för dem om de följde folkpartiets linje. Jag är inte övertygad om att man kommer att imponera på löntagarna genom en sådan inställning, ATP-debatten t, ex, är väl ändå i färskt minne hos många. Jag skall återkomma tiU detta längre fram.

79

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. rn.

80

Jag skall inte häUa någon historisk betraktelse över arbetslöshetsförsäkringen, även om det skuUe finnas god anledning till det. Lät mig i alla fall erinra om att det var arbetarnas fackliga organisationer som startade de första arbetslöshetskassorna. Det skedde utan något stöd frän staten. Först 1935 fick de ett sådant bidrag, och det var ganska blygsamt från början. Sedan har statens bidrag vuxit, och efter hand har kassorna fått ökad omfattning, fler har anslutit sig och nya grupper har bUdat kassor. Förmånerna har också successivt förbättrats. Det har varit möjligt därigenom att man gett ett allt generösare statsbidrag.

När de första erkända arbetslöshetskassorna kom tUl hade de knappt 50 000 medlemmar fördelade på fem kassor, I dag har vi 44 kassor med närmare 2,5 miljoner medlemmar. Under denna snart 40-åriga period har det varit en praktiskt taget oavbruten framgång för kassorna. Det är viktigt att ha detta i minnet, när vi nu skall ta ställning tUl kassornas framtida organisation. Ännu viktigare är emellertid att vi kan konstatera att kassorna under denna tid har fullgjort sin ofta svåra uppgift pä ett föredömligt sätt. Jag har själv haft tUlfälle att under en tioårsperiod arbeta i en organisation, ett fackförbund, och där haft daglig kontakt med dem som skötte arbetslöshetskassan i det förbundet. Jag vill gärna framhålla att bedömningarna i dessa frågor gjordes med bäde intresse och kunnighet frän kassaföreständarens och hans medarbetares sida. När en arbetslöshetssituation uppstår, har de ansvariga i kassorna inte bara nöjt sig med detta konstaterande, utan de har också tagit reda pä orsakerna och ofta påkallat insatser frän arbetsförmedlingen och vidtagit åtgärder på annat sätt för att råda bot för problemet. Man har med andra ord hjälpt medlemmarna ekonomiskt under en arbetslöshet, men man har också tryckt på för att försöka åstadkomma den allra bästa hjälpen, nämligen att få in människorna i produktiv sysselsättning. Kassornas möjhgheter att fungera på det här sättet har i hög grad underlättats av den anknytning man har haft till de fackliga organisationerna. Därmed har man fått kännedom om arbetsförhållandena för de enskilda medlemmarna och om förhållandena på de olika arbetsplatserna. Detta har varit av utomordentligt stor betydelse när det gällt att ta ställning till de ärenden som uppkommit. Det är självklart att vi med en under decennier vunnen erfarenhet har fått en tillgång, som vi inte skall förspilla. Att bygga upp en sädan erfarenhet tar läng tid. Enligt min mening är dessa goda erfarenheter inte bara ett resultat av den verksamhet som pågått under läng tid, utan de beror just på att kassorna kunnat anpassa sig till de olika yrkesgruppernas situation och att just detta är en lämplig organisationsform i det här sammanhanget.

En förutsättning för att vi skall kunna bibehålla det som jag anser lyckliga samband mellan intresseorganisationen och kassorna är naturligtvis att det alltjämt skall finnas ett aktivt intresse hos dessa kassor att fortsätta sin uppgift, viljan att stå som huvudmän för verksamheten i fortsättningen. Det är inget märkligt i att det vuxit fram rörelser i vårt samhälle som velat ha sociala förbättringar och som först sökt fä fram dem i form av frivillig samverkan; sä småningom har man funnit att verksamheten vuxit ut pä sådant sätt att samhället borde överta den. Men vi har ju inte den situationen, utan vi kan konstatera att dessa kassor

alltjämt vill fortsätta sitt arbete. Nr 103

I de remissvar som lämnades till KSA-utredningen förespråkade alla     T-,A„„a„ a

i isuagen uen fackliga   organisationer  liksom   arbetslöshetskassornas  samorganisation     90 ma' 1073

och   även   flertalet   remissinstanser   att   de   frivUUga   kassorna   skulle           

bibehållas i framtiden. Visserligen har inom TCO förts fram ett förslagom    Arbetslöshetsför-

att organisationen skuUe ändra sin uppfattning på den här punkten och     säkringm. m.

att  man   nu  skulle  förespråka en obligatorisk försäkring. Naturligtvis

måste en sädan tvekan av en av de stora organisationerna tUlmätas en viss

betydelse, men jag har ändå svårt att förstå den här inställningen. Den

innebär,   att   den   grupp   som   TCO   representerar   vUl   frånhända   sig

möjligheten   att   genom   ett   eget   organ   bestämma  inom   en   facklig

organisations vitala intresseområde.

Jag har kunnat konstatera att man i tidskriften Fackföreningsrörelsen faktiskt givit uttryck för oro inför möjligheten av att en försämring skulle bli följden för de medlemmar man representerar, om ett obligatorium skulle komma till stånd. Den artikel jag läst är förmodligen densamma som den herr Mundebo här refererat. Men om TCO:s nya synsätt skulle accepteras av allt flera får man självklart vara beredd att ompröva denna sak. Men innan vi gör en sädan omprövning bör vi under alla omständigheter först skaffa oss erfarenheter av den nya ordning vi nu står beredda att besluta om. Vi kommer nu att få förutsättningar att bedöma möjligheterna av förbättringar på det sätt som KSA-utredningen har föreslagit, Pä alla väsentliga punkter tror jag att det föreliggande förslaget innebär sädana förbättringar att de ofullkomligheter som man ofta pekat pä i det nuvarande systemet kan komma att undanröjas. Samtidigt bevarar man de avgjorda fördelar som den frivilliga försäkringen i alla fall har.

Kritiken mot det nuvarande systemet inriktas framför allt på två saker som också kommit fram i debatten här i dag. Det gäller dels att frivilliga kassor inte skulle kunna omfatta alla och dels att avgifterna i de olUca kassorna är beroende av arbetslöshetens omfattning inom respektive kassakollektiv.

Jag har redan nämnt att det är 2,5 mUjoner medlemmar. Kassorna omsluter därmed större delen av de förvärvsarbetande. För dem som inte är kassaanslutna införes nu ett kontant arbetsmarknadsstöd. Vi fär därmed också ekonomiskt skydd för alla arbetslösa som uppfyller de villkor som ställs för ersättningen.

Med detta är jag inne pä den viktigaste delen av den här frågan. Oavsett om vi kallar det här arbetslöshetsskyddet för försäkring, kontant arbetsmarknadsstöd eller någonting annat, sä måste vi ha regler som anger under vUka förutsättningar som stödet skall utgå. Dessa bestämmelser avgör i realiteten vUken personkrets som detta skydd kommer att omfatta.

Den grundläggande principen för det förslag som vi nu behandlar är att ersättningen skall ge en viss kompensation för ett inkomstbortfall som förorsakas av arbetslöshet. Man kvalificerar sig för ersättning vid arbetslöshet genom att man har arbetat under viss tid.

Man kan också ha andra kvalifikation.sgrunder. Inom det norska
obligatoriska  systemet,   som  herr  Ekinge här åberopar, har man den            '

6 Riksdagens protokoU 1973. Nr 103-104

Nr 103                   bestämmelsen att vederbörande skall ha taxerat för minst 6 000 kronors

Tisdagen den         inkomst under det föregående året för att ha rätt att få ersättning efter

29 mai 1973          ' obligatorium som där tillämpas. Vad innebär det? Jo, alla nytillträdan-

-------------------- -- de som inte varit ute i arbetslivet ställs utanför. Man åberopar det norska

Arbetslöshetsför-

■'                           obligatoriet som något av ett ideal, men där ställs ändå stora grupper

säkring m.m.         .

Jag anför detta exempel närmast för att belysa vilken betydelse bestämmelsernas innehåll har. Det är inte den benämning vi lägger pä en reform eller en anordning som är avgörande.

Som jag nyss sade är grundprincipen för vårt förslag att arbetslöshetsersättning skall utgå till den som pä grund av arbetslöshet har förlorat inkomst av förvärvsarbete. Det är alltså en obligatorisk ersättning tUl alla som hamnar i den situationen. Vi har dock för vissa grupper gått ett steg längre. Även den som inte har haft förvärvsarbete eller som av en eller annan anledning inte fullgjort arbetsviUkoret på fem månader under de senaste tolv månaderna kommer ju under vissa förutsättningar att kunna få kontant arbetsmarknadsstöd.

Jag skall inte närmare gä in på detaljer, utan nöjer mig med att peka på att här öppnas möjlighet för dem som genomgått ungdomsutbUdning, -vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbildning i tre månader att kunna få det kontanta arbetsmarknadsstödet om de inte kan beredas sysselsättning. Utvidgningen av stödet tiU dessa grupper är ju mycket betydelsefull. Några erfarenheter har vi naturligtvis inte ännu av detta system, och därför kan vi väl inte heller helt bedöma vilka effekter det kommer att fä. Följaktligen kan det finnas anledning att, innan man går ifrån propositionsförslaget på denna punkt, skaffa sig vissa erfarenheter av hur systemet kommer att verka.

Det kan också finnas anledning att betona i detta sammanhang att den enskilde inte bidrar med några avgifter eller ger någon tribut för denna förmän. Vi får se hur detta verkar. Jag hade för nägot halvår sedan tillfälle att besöka en kommun, där man sade mig att man hade infört kommunalt kontantunderstöd för tvä är sedan. Jag hade sett att det blivit ett spräng uppåt i antalet arbetslösa inom kommunen. Jag visste dä inte om att man hade infört ett kontantunderstöd. Men, sade man, vi har redan gått ifrån stödet därför att vi kunde helt enkelt inte behärska det i kommunen.

Det är klart att vi ger oss in på något nytt nu. Det är endast ett 40-tal kommuner som tillämpar systemet med kontantunderstöd, men nu skall vi utvidga det tiU att gäUa för hela landet, och alla de grupper som jag har nämnt kommer in i systemet. Därför tror jag det kan finnas anledning att vi säger oss: Låt oss skaffa oss erfarenheter innan vi bygger ut systemet.

Självfallet gäller vad jag har sagt om arbetslöshetsskyddet att det inte
automatiskt blir bättre därför att man kallar det ett obligatorium.
Detsamma gäUer naturligtvis också beträffande ersättningsnivån. Ett
obligatorium ger ju inte i och för sig bättre ersättning. Det är ingenting
som säger det. Avgörande blir ju ändå vad vi anser oss ha råd med, vad
staten skaU betala eller vad medlemmar skall ge i avgifter eller vad
företagen skall betala. När detgäUeren försäkring tillkommer ju även att
82                          den kompensation som skaU utgå skall stå i relation till den inkomst man

har. Kompensationen får ju rimhgtvis inte vara större än inkomsten om     Nr 103

det skall vara någon mening i begreppet ersättning för mkomstbortfall.     Ticdagen den

Därför är jag litet förvånad över herr Mundebo när han står upp och     29 mai 1973

rycker på axlarna ät de ersättningsbelopp som nu föreslås skall gäUa i------------

kassorna och säger att det där är ju ingenting. Han borde ändå veta att    Arbetslöshetsför-grundprincipen  är  att vi  skall  komma  upp  högst  tiU   11/12 av den     säkring m. m. förlorade inkomsten. Jag vet inte om herr Mundebo menar att man skulle gä längre.

Jag skaU ännu en gång knyta an till den norska försäkringen för att beskriva vad ersättningsnivån kan betyda. I Norge har man ordnat det på det sättet att en dagspenning utgår med 4 kronor plus 1 krona per dag för varje tusenlapp som vederbörande har förtjänat per år tidigare. Om detta system skulle ha tillämpats i Sverige för en årsinkomst pä 30 000 kronor, skulle ersättningsbeloppet ha blivit 40 kronor per dag räknat på femdagarsvecka som vi har i Sverige. 1 Norge har man sexdagarsvecka och där blir dagsersättningen lägre. Jag har för mig att ungefär 60 kronor skulle en försäkrad i samma inkomstläge kunna påräkna i Sverige i de frivilliga kassor vi har. Vär försäkring är ju uppbyggd pä ett annat sätt än den norska. Det är ju kassorna som själva bestämmer dagsersättningen, som då inte får överskrida viss nivå. Ersättningen är i dag skattefri. Nu föreslär vi att maximibeloppet skall höjas upp till 130 kronor, men det skall, som redan har framgått här, då beskattas. Därför kan man inte göra jämförelser mellan de nuvarande beloppen och de som skall tillämpas i frarntiden. Men om man beaktar skatteeffekterna torde den summa som den försäkrade erhåller i kassor, som gått upp till de högsta ersättningsbeloppen, bli ungefär 75 kronor.

Liksom tidigare får dock ersättningen inte överskrida 11/12 av medlemmens arbetsinkomst. Ätt alla inte får samma dagpenning vid arbetslöshet har alltså inget samband med att det är en frivillig försäkring — om det nu skulle vara någon som tror det. Det beror pä att det är en ersättning för inkomstbortfall. Ätt inkomsterna är ojämna kan vi inte rätta tUl via arbetslöshetsskyddet. Det måste ske på andra vägar. Det är ingen som har yrkat att ersättningarna skall vara högre än de som föreslagits i propositionen, bortsett frän att en reservant vUl att konsekvenserna av höjningen av det kontanta arbetslöshetsstödet närmare skall utredas.

SjälvfaUet kan det kontanta stödet, 35 kronor per dag, synas lågt. Men de jämförelser som herr Fagerlund nyss gjorde visar ju att i förhållande tUl andra områden i värt sociala trygghetssystem ligger den ersättning som vi nu introducerar inom arbetsmarknadsstödet inte särskilt Ula till. Vi bör också hålla i minnet att det bara är i inledningsskedet som man har att räkna med detta belopp. Efter hand som arbetstagaren får en fastare anknytning till arbetsmarknaden har han möjlighet att komma in i en arbetslöshetskassa och där komma i åtnjutande av högre bidrag.

AUa som arbetar inom en kassas verksamhetsområde har enligt
lagförslaget uttryckligen rätt att ansluta sig tUl kassan. Med den snabba
utbyggnad av kassorna, bl. a. inom företagarsektorn, som har skett
kommer det att vara möjligt för de allra flesta förvärvsarbetande som så
önskar   att   förbättra   sitt   skydd.   Det   kan   kanske   finnas   skäl   att       3

Nr 103                   understryka att vi bör propagera för att människor ansluter sig. Särskilt

Tisdagen den        när det gäUer de nya områdena behövs det naturligtvis information för

29 mai 1973          '* ®n fulltalig anslutning skaU komma tiU stånd. De antydningar man

--------------------     ibland hör att arbetslöshetsförsäkringen skulle vara ett privilegium för

Arbetslöshetsför-        LO-medlemmar saknar aU grund. Vi har ju nu skapat ett system som
säkring m. m.         möjliggör för alla grupper att utnyttja arbetslöshetsersättningarna.

En effekt av att kassorna har olika ersättningsbelopp är att avgifterna varierar mellan kassorna. När en kassa höjer ersättningsbeloppen slår det i viss mån igenom på avgifterna. Det anser jag inte vara något fel. Förbättrar kassan medlemmarnas förmåner är det rimligt att de är med om att betala för denna förbättring. Också inom sjukförsäkringen varierar avgiften beroende pä vilken sjukpenningklass man tillhör. Allvarligare är naturligtvis att avgifterna inom arbetslöshetskassorna också är beroende av hur stor arbetslösheten är inom respektive kassa. Statsbidraget har emeUertid en utjämnande effekt. En del av statsbidraget är progressivt — det medför att bidraget täcker en allt större andel av kassans utgifter när arbetslösheten ökar. Detta gäller redan nu, men i förslaget förstärks den effekten väsentligt. Såsom utskottet påpekar finns också möjligheten att via det särskilda stödet biträda sådana kassor som råkar i en besvärlig situation.

De nya bestämmelserna kommer att medföra enhetliga viUkor för alla kassamedlemmar och vidare att flertalet får ersättning under längre tid än vad som nu är fallet. De förbättringar som 1968 genomfördes för de äldre genom förlängd kassaersättning och omställningsbidrag inordnas nu definitivt i arbetslöshetsskyddet. Genom att ersättningstiderna förlängs förbättras situationen för de mest behövande, nämhgen de långtidsarbetslösa. Jag tror att det kan vara viktigt att understryka det i den här situationen.

I och med att den här reformen genomförs försvinner de kommunala kontantiinderstöden. De har under den senaste tiden fått nägot ökad omfattning. Tidigare förekom de ju i ett 30-tal kommuner. Några har tUlkommit, som jag antydde, och nu är det 40 kommuner som har denna stödform. Arbetsmarknadsstyrelsen har beviljat sammanlagt 8 000 s. k. understödsrum i det här sammanhanget. En stor del av dem som har fått sådant stöd är utländska medborgare. 1 de fallen har kommunerna fått full täckning för sina kostnader frän staten, och därför har vissa kommuner, där man har haft ett stort inslag av utländska medborgare, praktiserat det här systemet. I övriga fall har kommunen haft 20 procents statsbidrag. I och med att det kommunala kontantunderstödet nu ersätts av det nya arbetsmarknadsstödet befrias kommunerna från en del av kostnaderna. De kommuner som inte har haft kommunalt kontantunderstöd bör möjligen också kunna nedbringa sina socialutgifter en aning.

Omställningsbidrag uppbär i dag ca 4 300 personer. Även det bidraget är avsett att inordnas i det nya stödet. Det kommer dock att finnas vissa övergångsbestämmelser för dem som har omställningsbidrag i dag.

Herr talman!   Sammanfattningsvis vill jag säga att den här reformen

innebär att alla förvärvsarbetande får ett grundskydd vid arbetslöshet. De

allra flesta får vidare möjlighet att ansluta sig till en arbetslöshetskassa

°                            och kan därmed tillgodogöra sig de ytterligare förmåner som det medför.

Förmånerna i kassorna förbättras genom att ersättningstiderna förlängs      Nr 103

och maximum för dagpenningen blir högre. De äldres situation förbättras     Tisdagen den

dels  genom  längre  ersättningstid  i kassorna,  dels genom  tidsmässigt     29 mai 1973
obegränsat kontant arbetsmarknadsstöd frän 60 till 67 års ålder.

Reformen är, som herr Fagerlund antydde, genomgripande, och jag e s os e J   -

tror att man kan tala om en ny epok i arbetslöshetsskyddets historia.  ring m. m. Men jag vUl betona att vi samtidigt bibehåller och vidareutvecklar den nära anknytningen i försäkringen mellan medlemmen och hans kassa. Jag tror att det skulle vara oklokt att pröva ett annat arbetslöshetsskydd innan vi har fått erfarenheter av det nu föreslagna. Det ligger enligt min mening ett stort värde i att man kan bevara och vidareutveckla det positiva intresse som har markerats från organisationernas sida i denna betydelsefulla trygghetsfråga.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan inte vänta längre — det är enligt statsrådet Holmqvist vad jag oftast säger om arbetsmarknadspolitik. Ja, vi vUl inte vänta pä att förbättra tryggheten för de människor som är utan arbete, pä att ge ett tillfredsställande skydd.

Organisationernas uppfattning är självfaUet av stor betydelse för oss liksom, antar jag, för andra partier. Vi har också dä det gäller arbetsmarknadspolitiken i väsentliga frågor samma uppfattning som TCO nu har framfört i sitt arbetsmarknadspolitiska program. Ett studium av folkpartiets partimotioner om arbetsmarknadspolitik under gångna år visar klart detta. Det visar också att vi har drivit flera frågor som LO har fört fram men där man i förstone inte har fått gehör från regeringens sida.

Statsrådet Holmqvist säger att TCO:s tvekan måste tillmätas betydelse. Men TCO tvekar inte. TCO säger:

"TCO anser

att inan frän utgångspunkt frän en strävan att tillvarata de förtjänster som det nuvarande systemet för arbetslöshetsförsäkring obestridligen har utan dröjsmål bör tillsätta en utredning om hur en obligatorisk försäkring skall utformas, finansierad med arbetsgivaravgifter men med bibehållande av ett avgörande inflytande frän de fackliga organisationerna på systemets tUlämpning."

Sä säger TCO. Det är icke någon tvekan. Man begär en utredning om en obligatorisk försäkring; den skall tillsättas utan dröjsmål.

Skulle TCO.s synpunkter delas av flera, så skall vi göra en omprövning,
säger statsrådet. Liknande synpunkter har förts fram frän SACO, från
vissa LO-förbund, från SAF, från socialförsäkringsexperter, t. ex. riksför
säkringsverket, från socialvårdare, t. ex. Föreningen Sveriges socialvärds-
chefer. De politiska oppositionspartierna har i motioner och i utskotts
betänkandet redovisat samma uppfattning. Det finns en bred och en
växande opinion för en aUmän arbetslöshetsförsäkring. Skulle vi inte
åtminstone kunna fä en utredning om organisation, administration och
finansiering av en sådan försäkring? Statsrådet Holmqvist skulle göra en
god insats i svensk social historia om han i dag skuUe säga: Ja, vi viU göra
den utredningen.                                                                                                  85

Nr 103                        Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Tisdagen den             Herr talman! Inrikesministern vUle göra gällande att jag förordade de

29 mai 1973   '       bestämmelser som nu gäller i Norge. Nej, inte på något sätt. Vad jag

-------------------- framhöll var att det inte kan vara självklart att vi skall ha i stort sett

Arbe tslöshetsför-

samma härda villkor för erhållande av ersättning frän kassorna som man

*     '     "                hade i Europa och i våra nordiska grannländer kring sekelskiftet, när vi

nu genomför en reform 65—70 år senare.

Vidare kan det inte vara självklart att mänga som i dag vill komma in

på arbetsmarknaden inte skall kunna få del av försäkringen. Därför kräver

vi en utredning, inriktad pä en obligatorisk försäkring som fär en större

bredd pä samma sätt som gäller för sjukförsäkringen och de andra sociala

försäkringarna.

Herr MATTSSON i Skee (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl rätt naturligt, när en sädan här fråga diskuteras, att det blir mycket tUlbakablickar på hur verksamheten har byggts upp och vilka ståndpunkter man från olika partier har intagit. Jag har nöjt mig med att inledningsvis i mitt anförande konstatera att vi under ett antal år hävdat att en obligatorisk försäkring vore den riktiga formen. Någon ytterligare historieskrivning har jag inte gett mig in på därför att jag tycker att det i alla faU är fråga om att utforma regler för 1970-talet. Då kan visserligen historien vara uitressant och tjäna som en viss bakgrund och som ett erfarenhetsunderlag för oss. Men den skall ju ändå inte styra den ståndpunkt vi intar när det gäller hur vi i framtiden skall ha arbetslöshetsskyddet organiserat.

Departementschefens anförande här var en beskrivning av vad propositionen innehöll, och det var närmast bara den meningsskiljaktigheten meUan departementschefen och centerpartiet att vi anser att man bör verkställa en utredning för övergång till ett obligatoriskt system. Det är alldeles riktigt som statsrådet Holmqvist säger, att bestämmelsernas utformning är det viktigaste. Det kommer ju att vara avgörande även i ett obligatoriskt system.

Men som jag konstaterade redan i min replik till herr Fagerlund kan vi slå fast att man inte klarat av utökningen tUl flera grupper, utan att gä utanför det frivilliga systemets ram. Då tror jag att den nyinträdande pä arbetsmarknaden tycker att det är litet underligt att han, om han inte fär arbete med detsamma och om han uppfyller kravet pä de tre månaderna, har möjlighet att fä-kontant arbetsmarknadsstöd genom att vända sig tUl något samhälleligt organ som svarar för detta, medan det är tUlhörigheten till arbetslöshetskassa som ger honom möjligheter att få stöd om han blir arbetslös efter att ha varit i arbete under viss tid.

Jag tror att utvecklingen går den vägen att vi ganska snart måste räkna med att samordna detta i ett enda system.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag hade den föreställningen att hela det arbetsmark
nadsprogram som TCO har utarbetat och där den här frågan behandlas är
ett förslag som kommer att föreläggas kongressen för ställningstagande,
86                           och därför har jag varit angelägen att betona att för mig är det tUls vidare

ett förslag.

Till herr Mundebo vill jag säga: Om en utredning fär uppdraget att se över möjligheterna att övergå tUl ett obligatorium eller att bibehålla det nuvarande systemet och utredningen, med stark förankring hos olika parter, finner att förslaget bör utformas sä att de nuvarande kassorna kan bibehållas men kompletteras med en anordning som i stort sett innebär ett obligatorium för de nytiUträdande pä arbetsmarknaden, vad är det i sä fall för fel på utredningssystemet som sådant? Utredningen har ju gjort en bedömning och kommit till den här uppfattningen.

Jag upprepar att herr Mundebo tycks mena att han eller vissa andra tänker klarare och bättre än de som suttit med och utrett frågan och som representerar de stora grupper som är berörda.

Jag har i mitt anförande försökt visa att avgörande är inte om vi kallar trygghetssystemet for det ena eller det andra, utan det är de många detaljbestämmelserna som här är av betydelse. Det tycker jag att herr Ekinge gick helt förbi, när han talade om Danmark. Jag talade för min del om Norge, men det spelar kanske mindre roll.

Om vi granskar det system som tiUämpas i Norge finner vi kanske att man snabbare kan få ersättning där. Men i gengäld får man, herr Ekinge, inte ersättning i mer än 13 till 21 veckor — sedan bortfaller ersättningen. Som jag antytt utgår ersättningen under längre tid här i Sverige.

Det går ju inte att bara ta fram en bit i ett visst system, den som ser bra ut och avstå frän det andra. Det har inte heller varit min mening. Jag ville bara illustrera hur man med ett obligatorium ändå kan fär svagheter. Vad det gäller är att skapa social trygghet, men systemet skaU naturligtvis utformas pä ett sådant sätt att det ställer vissa krav på och förutsätter ett visst ansvar hos medborgarna. Det är rätt naturligt att en person inte kan säga, att jag är beredd att i morgon ta ett arbete - om jag inte får det skall jag ha ersättning i stället. Så kan systemet inte utformas.

När herr Mundebo kritiserar förslaget vill jag därför säga: Ge mig anvisning pä i vUket land man har någonting som är bättre! Och hur skuUe det se ut som herr Mundebo nu drömmer om — bortsett från att det skall vara ett obligatorium? Hur skall stödet utformas för att representera något väsentligt bättre än vad vi här diskuterar?

Sedan, herr Mattsson i Skee, är det naturligtvis bestämmelserna som är avgörande. Jag vill gärna ge det erkännandet tiU herr Mattsson att utskottet ju har tagit det här förslaget praktiskt taget oförändrat. De avvikelser som har gjorts är verkligen mycket små. Det enda väsentliga är egentligen huruvida vi redan nu, innan vi sett hur det nya systemet verkar, skall säga att vi inte skall hälla fast vid detta system utan måste utreda ett obligatorium. Och det är det som jag anser att vi inte har anledning att göra. Jag har emellertid sagt att sådana situationer kan uppkomma. Men jag tror det är viktigt att riksdagen har respekt för de uppfattningar som rader inom organisationerna. Tänk om vi inom andra områden, där vi har fri samverkan, skulle gå ut och säga; nej, nu vill vi ordna detta på annat sätt än såsom medlemmarna har velat!

Med de goda resultat som vi här har nätt tror jag man kan säga att vi har all anledning att fortsätta med systemet, med de modifieringar och förbättringar som nu införs.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m.m.

87

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A rbetslöshetsför-säkring m. m.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, om det vore sä att en kommitté efter grundlig prövning av frågan hur arbetslöshetsförsäkringen bör utformas kommit fram tUl att en frivillig försäkringsform är att föredra, och om remissinstanserna delat den bedömningen, så skulle jag självfallet respekterat detta. Men den utredningen är ju inte gjord! KSA-utredningens sammanställning pä några få sidor är inte en sädan utredning. Felet med KSA-utredningen är inte att den har tänkt fel; felet är att den inte har tänkt alls. Den har inte gjort någon utredning om en allmän försäkring. Normalt sett tror jag att statsrådet Holmqvist, med de krav på sakmaterial som han har, inte skulle var tUlfredsstäUd med det som KSA-utredningen här presterat.

Det behövs underlag för nytt tänkande i denna fråga, och jag och mina kolleger här i kammaren skulle då också få sakunderlag rörande organisation, administration och finansiering för att kunna ta ställning till en bättre försäkring. Jag är medveten om att det inte är benämningen som är det avgörande och inte heUer organisationsformen i sig, utan det är det materiella innehäUet och försäkringens effektivitet. Jag menar att kraven på samordning och pä rationeU administration tillvaratas bäst inom ramen för en allmän försäkring, som organiseras så att de fackliga organisationernas erfarenheter och kunskaper är med i bilden. Och detta är inte bara min mening. Åtskilliga fackliga organisationer, näringslivet samt socialförsäkrare och socialvårdare är av samma mening. Vi har förvisso respekt för organisationernas uppfattning.

Allt fler förordar en utredning om en allmän försäkring. Låt oss fä den, så att vi fär ett bättre sakunderlag för att forma en effektivare försäkring, tUl tjänst för de människor som drabbas av arbetslöshet.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vad jag vill slå fast är bara att vi i alltför hög grad låter oss styras av de begränsningar som under de gångna åren gällt för ersättning frän erkända kassor. Jag häller med herr Mattsson i Skee om att det inte är någon mening med historieskrivning i och för sig, men om ■vi vid den framtida bedömningen låter oss styras av det läge vi haft under många år, sä är det angeläget att vi är medvetna om det. Vi låser då fast våra StäUningstaganden.

Jag beklagar att debatten givit ett sådant slutintryck. Det verkar bli svårt att komma över och förbi den låsta situation som frågan kommit i och därmed försvåra att få den utredning av ett obligatorium som skulle främja möjlighetema även för grupper som i dag står utanför försäkringen.

Herr inrikesministern HOLMQVIST: Herr talman! Jag skaU inte mycket förlänga debatten. Jag måste säga tiU herr Mundebo att jag tycker att det är litet övermaga att om en kommitté, som arbetade mycket seriöst och ambitiöst, ge det omdömet att den inte tänkte alls. Det tycker jag herr Mundebo kunde besparat sig. Jag tycker KSA-utredningen gjorde ett mycket gott arbete och bringade ordning i härvan av föreställningar om

vUken  trygghet  man  kunde  åstadkomma.   Det  var  inte måtta pä de     Nr 103 förhoppningar som pä sin tid stäUdes i det avseendet, och inte minst     Tisdagen den personer som herr Mundebo bidrog tUl att skapa en viss förvirring i saken.      29 mai 1973

Herr   Mundebo   gör   gällande   att   det   skulle   råda   mycket   delade----------

meningar om förslaget. Herr Mundebo borde gä tiU de handlingar vi haft     Arbetslöshetsför-
att bygga pa, dvs. de remissutlätanden som föreligger. Naturligtvis har jag  *

riktigt refererat att det bland dem fanns en stor anslutning tUl förslaget. Vi kan inte rå för att någon sedan dess kan ha ändrat mening. Det är för tidigt att ta stäUning till det ännu, menar jag.

Till herr Ekinge vUl jag säga att om man verkligen velat åstadkomma förändringar, så hade det, även inom det här systemet, funnits möjligheter att göra det. Om man velat föreslå ändrade grunder för den personkrets som skuUe omfattas, så hade det varit möjligt att göra det. Men här gäller det tydligen bara att skapa föreställningen att reservanterna vill någonting annat. Vad är det som skiljer sysselsättningsstödet frän någonting som man skulle kunna kalla ett obligatorium? ViU man komma ät kassorna och ta ifrån dem deras fria ställning genom att pä något sätt länka in dem i ett obligatorium?

Herr förste vice talmannen anmälde att herrar Mundebo och Ekinge anhållit att till protokollet fä antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Det har varit en läng men mycket intressant debatt med en hel del historik. Jag skall, åtminstone inte inledningsvis, gå så långt tUlbaka i tiden som man här har gjort. Men låt mig för att fullständiga bUden erinra om att det -vid 1967 års riksdag av bl, a, fru Kristensson och herr Äkerhnd väcktes en motion om en allmän inkomstförsäkring, som man kallade det, 1 motionen underströks bl, a, att en allmän inkomstförsäkring krävs för att på ett effektivt sätt lösa ett av samhällets stora återstående trygghetsproblem.

Det är mot den bakgrunden naturligt att vi i den arbetslöshetsförsäkring som kammaren om en stund går att fatta beslut om ser ett betydelsefuUt komplement till tidigare trygghetsreformer. Nya grupper får genom beslutet ökad trygghet vid arbetslöshet. Vi inom moderata samlingspaitiet hälsar detta med stor tUlfredsstäUelse, Jag delar i stort sett den glädje som herr Fagerlund gav uttryck för. Men dagens beslut får endast betraktas som ett steg på vägen mot det mål som vi inom moderata samlingspartiet länge har arbetat för, nämligen en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Under den fortsatta utbyggnaden av arbetslöshetsförsäkringen bör de erfarenheter som vunnits inom de frivUliga arbetslöshetskassorna utnyttjas.

Alltför mänga fär dock i framtiden även med det förslag som nu
föreligger ett bristfälligt arbetslöshetsskydd, vilket även understryks i
reservation I, Det är därför angeläget att den av oss begärda utredningen
om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring snarast kommer till stånd. Jag
vUl i förbigående gärna säga, eftersom både herr Fagerlund och
inrikesministern varit inne pä det, att det naturligtvis inte är möjligt att             89

Nr 103                   här stå och deklarera hur olika detaljer skulle se ut i den obligatoriska

Tisdieen den          arbetslöshetsförsäkringen. Hade det varit möjligt hade vi inte haft någon

29 mai 1973          "ni helst anledning att begära en parlamentarisk utredning,

-------------- -----        Men även om det förslag som vi nu behandlar har sina brister — vUket

Arbetslöshetsför-         övrigt påpekas i den tidigare diskuterade artikeln på ledande plats i
saKiing m.     .        nr 11 av Fackföreningsrörelsen — finner jag det vara av allra största värde,

inte minst mot bakgrund av den stora ungdomsarbetslösheten, att ungdomar kan erhålla kontant arbetsmarknadsstöd. Ungdomar som efter avslutad utbildning träder ut pä arbetsmarknaden utan att kunna fä ett lämpligt arbete skall efter en kvalifikationstid på tre månader kunna erhålla det kontanta arbetsmarknadsstödet. Även om tre månader kan synas vara en lång tid för en arbetslös ung människa är det utskottsförslag som här framläggs en avsevärd förbättring jämfört med propositionens förslag, som gär ut pä en kvalifikationstid av fem månader.

Jag vet, herr talman, att kammaren nu arbetar under tidspress och skaU därför försöka begränsa mig. Herr Nordgren har dessutom understrukit moderata samhngspartiets principiella syn pä det föreliggande förslaget. Jag skall därför endast ta upp ett par frågor som inte varit föremål för så mycket debatt i utskottet men som tagits upp här i kammaren.

Det är, vilket konstaterats, en viktig reform som vi skall besluta om, men det har också påpekats att den kostar rätt mycket pengar. Kostnaden för budgetåret 1974/75 uppskattas till hela 1 600 miljoner kronor, och det är ett stort och betungande åtagande mot bakgrund av den besvärliga ekonomiska situation vi befinner oss i i dag. Men det har ändå rått enighet om att vi skall ta på oss den kostnaden. Statskassan belastas med, som herr Fagerlund påpekade, ca 950 mUjoner kronor, medlemsavgifter och fondavkastningar beräknas ge 250 miljoner kronor, och resterande 400 miljoner skall finansieras med arbetsgivaravgifter.

Det vill sannerligen till att vi driver en resursskapande politik för att vi skall fä utrymme för dessa stora nya utgifter. Jag vill också understryka att vi, när vi senare i dag går att fatta beslut om det framtida avgiftsuttaget till ATP, bör beakta de ökade kostnader som nu i olika sammanhang läggs på företagen. De anställda i företagen är för sin trygghet beroende av att de inte genom politiska beslut driver upp företagens kostnader för obligatoriska avgifter till omotiverad höjd.

Sedan vill jag göra ytterligare ett par reflexioner, herr talman. När jag
hörde herr Fagerlund tala med stort patos om situationen på 1930-talet
kände jag mig närmast förpassad till en förstamajdemonstration. Jag vill
försäkra att det inte är någon som inte delar herr Fagerlunds uppfattning
att vi inte vill ha tillbaka den situation som rådde på 1930-talet, Men herr
Fagerlund skildrar en tidsperiod som vi tack vare ett expansivt och
konkurrenskraftigt enskilt näringsliv rimligtvis inte skall behöva uppleva
på nytt. Jag vill gärna ge det erkännandet att den politiska och fackliga
arbetarrörelsen har medverkat till en rimligare fördelning av produktions
resultatet, men jag vill erinra herr Fagerlund om att andra åstadkommit
produktionsresultatet — i dag inte tack vare socialdemokratin utan mänga
gånger trots socialdemokratin. Vi får ändå inte glömma bort att det är
90                          detta produktionsresultat som skall utgöra grunden för värt välstånd.

Här har gjorts många historiska återblickar, och jag tror att det var Nr 103

herr Ekinge som talade om den första folkpensionsreformen. Lät mig i          Tisdagen den

det sammanhanget ändå erinra om att   1913  års lag tUlkom som  ett         29 mai 1973
resultat av 1907 års ålderdomsförsäkringsutredningskommitté, som den

sä vackert hette. Den kommittén tillsattes av dåvarande högerministären    ■'

säkring m. m.

under Arvid Lindman, Jag säger inte detta, herr talman, för att på något sätt understryka den framsynthet som kännetecknade högerpartiet under tidigare är - den känner naturligtvis den kvalificerade församhngen tUl ändå — utan jag gör det endast som konstateiande av historiskt faktum.

Herr förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets  fortsättande  kl,   19,30,

Herr FÄGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Endast en sak: Herr Strindberg ger socialdemokratin och fackföreningsrörelsen det erkännandet, att de har omfördelat resurserna i det här landet, men han säger att det är andra som har skapat dessa resurser. Jag protesterar; socialdemokratin och fackföreningsrörelsen är en del av det svenska folket, och de har också skapat dessa resurser, som är en följd av den politik som har förts.

Herr STRINDBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Den saken är tämligen klar, herr Fagerlund, att hade det inte funnits enskilda företagare som haft initiativkraft och vågat satsa pä ett enskilt näringsliv, hade det sett annorlunda ut i det här samhället. Jag tror att vi har all anledning att inte förringa det enskUda näringslivets insatser — det tycker jag att man alltför ofta gör.

Herr FÄGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har aldrig förringat värdet av de enskilda företagarnas insatser, under alla förhållanden icke i den utsträckning som herr Strindberg gör beträffande arbetare och anställda.

Herr STRINDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! I min kommentar förut låg ingen som helst ringaktning av de anställda inom det svenska näringslivet, men jag vUl understryka att dessa anställda icke hade fått någon anställning, om det enskilda näringslivet icke hade varit initiativkraftigt.

Herr JOHANSSON i Simrishamn (s):

Herr talman! Mot bakgrunden av den i olika sammanhang uttalade önskan och ambitionen att så många som möjligt skall omfattas av försäkringsskydd vid arbetslöshet är det förslag vi nu behandlar att hälsa med stor tUlfredsstäUelse.

Det skall noteras att förslaget har anpassats tiU den aktiva arbetsmarknadspolitik som den fackliga och politiska arbetarrörelsen i så hög grad verkat för. Förslaget bygger också på vunna erfarenheter och principer om försäkringens natur och målsättning. De reformer som vi har genomfört på vår arbetsmarknad när det gäller tryggheten och rätten till

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

arbete har vuxit fram och anpassats till den förändring som värt näringsliv och vår arbetsmarknad genomgår. Detta är också ett genomgående drag i det förslag vi nu behandlar.

1 propositionen har departementschefen ingående redovisat och motiverat förslaget. I ett anförande tidigare i den här debatten har herr Fagerlund utvecklat synpunkter på förslaget, och jag ber att helt få instämma i hans anförande.

Det råder i stort sett inga delade meningar om förslaget. Vänsterpartiet kommunisterna har i nägra reservationer anfört en från utskottsmajoriteten avvikande mening. Jag skall här något kommentera dessa reservationer.

I reservationen 3 yrkar reservanten en ordning som innebär att arbetstagare skall ha rätt att tillfälligt pröva ett arbete och att få återgå tUl kassaersättning utan karens, om arbetet inte visar sig vara lämpligt. I själva verket har vi en sådan ordning redan i dag. Ibland kan det vara tveksamt, om en arbetssökande är lämpad för ett visst arbete. Visar det sig i praktiken att han inte orkar med det eller av annat skäl inte klarar av arbetet, anses han inte som självförvållat arbetslös om han slutar sin anställning. I och med att arbetslösheten inte är självförvällad är han berättigad till kassaersättning om man inte kan skaffa fram ett annat arbete ät honom. I allmänhet torde det också ganska snart visa sig om arbetet är lämpligt eller icke, och det blir då inte fråga om någon ny karens.

Som utskottet anför torde motionärens önskemål vara tillgodosett. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan pä den aktuella punkten nr 5.

I reservationen 4 angående konfliktdrabbade arbetsplatser gäller att ett arbete inte skall anses lämpligt om det hänför sig till en arbetsplats där det råder lovlig arbetskonflikt.

Även till arbetsplatser där det råder arbetskonflikter som inte är lovliga enligt lag eller kollektivavtal kan det vara mindre lämpligt att anvisa arbetssökande. Utskottet har därför betonat att man skall vara försiktig med den typen av arbetsanvisning. Framför allt är detta betingat av att man inte skall försätta den enskilde arbetssökande i svåra situationer.

Vad jag nu har sagt innebär emeUertid inte att man godtar en regel av det slag som vpk tänker sig. En sådan regel skulle innebära att om en Uten extremistgrupp på lexempelvis tio personer startar en konflikt på en arbetsplats med kanske tusentals anställda utan att fä med sig nägra av dem i aktionen, skulle det vara olämpligt att anvisa arbetssökande till en sådan arbetsplats. En sådan ordning vore att underkänna den lokala fackliga organisationen och skulle innebära ett stöd åt de extremistgrupper som i dag söker sabotera det fackliga arbetet.

Jag yrkar därför bifall tUl propositionens lagförslag pä denna punkt som innebär ett bibehållande av vårt nuvarande system. Jag tror inte heller att motionärerna kan peka pä att den nuvarande ordningen inte fungerar tillfredsställande.

1 reservationen 5 tar reservanten upp frågan om beslut om avstängning från  kassan. Därvid hävdar reservanten att arbetsförmedlingen beslutar

om avstängning. Detta är fel. Arbetsförmedlingen har en kontroUfunk-     Nr 103 tion i sammanhanget. Genom sin organisatoriska uppbyggnad och sitt     Tisdagen den sätt   att   verka   har   arbetsförmedlingen   överblick   över   tUlgång   och      29 mai 1973

efterfrågan pä arbetstillfällen. Då målsättningen är att den arbetslöse skall-------

erhålla ett lämpligt arbete så snart som möjligt, är det naturiigt att den     Arbetslöshetsför-

arbetslöse har skyldighet att anmäla sig vid arbetsförmedlingen för att där           g    . m.

bli informerad om de arbetstillfällen som står till buds. I försäkringens

stadgar är angivet hur denna handläggnmg skall ske. Vid utformningen av

dessa stadgar och vid handläggning av försäkringsärenden är medlemmen

företrädd i de olika instanserna. Arbetsförmedlingen beslutar i inget fall

av avstängning utan har att tilJ kassan meddela de faktiska förhåUanden

som förelegat. Det är sedan kassan och tillsynsmyndigheten som beslutar.

Den personliga erfarenhet jag som arbetsförmedlare har av detta system

är   positiv.   Ärendena   handläggs   i   förtroendefullt   samarbete   mellan

berörda parter, I sammanhanget skaU också observeras att kassamedlem

alltid har rätt att fä sin sak prövad i högre instans.

Jag viU än en gång understryka att det är kassan och inte arbetsförmedlingen som beslutar om avstängning, och jag yrkar avslag på reservationen 5.

I reservationerna 7 och 8 yrkas att karensreglerna skall slopas. Vi i utskottsmajoriteten kan i princip dela reservantens uppfattning, men i hkhet med vad departementschefen anför anser vi att ett slopande av karensreglerna skulle medföra en alltför stor belastning pä arbetslöshetskassornas administration och ekonomi.

Ett bifall till reservationen beräknas medföra bruttoutgifter på över 100 mUjoner kronor. Reservanten har heller inte anvisat hur detta skaU finansieras. Jag yrkar därför avslag pä reservationerna 7 och 8.

I resei-vationen 9 vill vänsterpartiet kommunisterna ha obegränsad ersättningstid för förvärvsarbetande som är över 55 är. Sädan obegränsad tid gäller i dag för arbetskraft som blir friställd på grund av strukturomvandlingar i näringslivet. Som utskottet ser det är den regeln tiUräcklig.

Det är inte meningen att 55-äringar generellt sett skaU lyfta arbetslöshetsersättning fram till pensionsåldern. I stället skall man öka ansträngningarna för att ge sädana arbetstagare arbete. De s. k, äldrelagarna är ett viktigt instrument. Och den lagstiftning om ökad anställningstrygghet som vi nu väntar pä blir ett ytterligare medel för att främja sysselsättningen för äldre arbetskraft. Den praktiska tillämpning som vi börjar få genom anpassningslag och liknande är de medel vi skall pröva för att hjälpa äldre och svärplacerad arbetskraft tUl sysselsättning.

För flertalet människor fyller arbetet ett viktigt socialt behov. De vUl inte gå på kassan från 55 års ålder fram tiU pensionsåldern utan vUl i stället förvärvsarbeta. Vi skall alltså i första hand hjälpa dessa människor tUl arbete.

Jag yrkar därför bifall tUl utskottets hemställan och avslag pä reservationen 9,

I reservationen 12 slutligen föresläs att begränsningen vid säsongar
betslöshet skall helt slopas. Från utskottsmajoriteten vill vi understryka
att denna begränsningsregel endast tUlämpas i ytterst begränsad omfatt
ning.  Vi anser att tiUsynsmyndigheten liksom för närvarande skall ha                "

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. rn.

denna lagfästa rätt att efter prövning kunna införa en begränsning. Erfarenhetsmässigt vet vi att det kan förekomma arbetsutbud som av olika anledningar begränsas tiU 10—12 veckor per är. Det kan i sädana situationer vara berättigat med denna begränsade åtgärd. Det är viktigt att komma ihåg att försäkringen inte får vara en inkomstutfyUnad utan är en försäkring med skyldighet att uppfylla de krav som stadgarna föreskriver.

Med   det   anförda,   fru   talman,   ber  jag   att   fä   yrka   bifall   till inrikesutskottets betänkande nr 23.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag skaU inte gå in i någon längre polemik med herr Johansson i Simrishamn. Vi har genom skilda erfarenheter olika synpunkter pä denna fräga.

Jag vUl framför allt rätta till en sak beträffande reservationen 5, där herr Johansson påstår att vi säger att arbetsförmedlingarna beslutar om avstängning. Jag vUl framhålla att de i praktiken gör det. Jag hänvisar till de fall där arbetsförmedlingarna har varit ett verksamt instrument i folkomflyttningen och genom sin verksamhet i det avseendet gjort att människor avstängts från ersättning.

På ett sådant sätt skaU inte denna verksamhet handhas. Vi anser att den mäste läggas längre ner i fackföreningarna. Den lokala fackföreningen skaU ha ett avgörande inflytande. Med tanke pä den decentralisering som sker inom fackföreningsrörelsen är det ett mycket viktigt påpekande och bör vara en klar förstärkning i denna del.

Det andra jag vill ta upp gäller karensreglerna och de pengar som vi inte säger att man har. Jag vill återkomma tUl detta. Anser socialdemokraterna att man skall behälla den höga arbetslösheten, är det klart att problemet blir bestående. Men syftar man tUl en politik som minskar arbetslösheten, fär man ett bättre förhällande för de arbetslösa — tUls alla fär rätt tiU arbete — om de slipper denna karenstid. Det tycker jag är mycket viktigt. Att nu rygga för kostnaderna är en mycket defensiv position. Man kan äska medel pä tilläggsstat, vilket vi tycker räcker i detta sammanhang. Vi vill också sätta samman frågan om arbetslöshetsförsäkring i stort med frågan om rätt till arbete.

94

Herr JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle;

Fru talman! Det är riktigt att arbetsförmedlingen medverkar i förflyttningen. Men, herr Hagberg, i de instraktioner som finns för arbetsförmedlingen samt i arbetsmarknadskungörelsen och i de stadgar kassorna gemensamt beslutat om ryms inte sådana situationer som herr Hagberg här beskrivit. Arbetsförmedlingen är ett serviceorgan som har till uppgift att förmedla utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Vid en avstängning händer följande: den arbetslöse kassamedlemmen blir informerad om lediga platser. Han blir också informerad om de bestämmelser som gäller och om vad följden blir av att avvisa erbjudet

lämphgt arbete. Detta skall motsvara krafter, färdighet samt förhållanden     Nr 103

i övrigt, som termerna uttrycker det. SkuUe han mot förmodan vägra,     TjsHaeen den

avstänger inte arbetsförmedlingen honom. Den meddelar kassaredogöra-     29 mai 1973

ren de fakta som föreligger och sedan blir det en överläggning mellan de     ------

berörda parter som har att ta ställning i denna fråga. Ytterst är det AMS,     Arbetslöshetsfor-som är tillsynsmyndighet, och försäkringsdomstolen som har att ta slutlig     saKring m. m. ställning.   Det   råder   inget   tvivel   om   att   detta   har   fungerat   på   ett tUlfredsställande sätt genom åren.

Jag vill än en gäng understryka att det förtroendefulla samarbete som har utvecklats mellan arbetsförmedlingen, kassorna och medlemmarna har varit positivt.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Fru talman! AUa som har blivit hotade med avstängning, inte minst i Norrland, kan inte dela herr Johanssons uppfattning om arbetsförmedlingens roll. Men vi kan ha olika erfarenheter.

Ett bifall tiU reservationen 5 skuUe innebära att man eliminerar möjligheterna för byråkrater med viss politisk inriktning att styra verksamheten och försätta den arbetslöse i situationer, där han kan riskera att mista sin ersättning. Det är just därför en förstärkning bör skrivas in, vilket vi föreslår i reservationen 5.

Herr JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle: Fru talman! Jag mäste reagera på mina kollegers vägnar, när herr Hagberg säger att det hotas med avstängning på arbetsförmedlingen. Så är inte fallet. De som besöker arbetsförmedlingen i sin egenskap av arbetslösa kassamedlemmar borde väl ändå känna till de bestämmelser som gäller i den kassa de sökt medlemskap i. Det har inte skett något övergrepp.

Såsom jag sagt två gånger tidigare har man möjlighet att få sin sak ånyo prövad i olika instanser. Det är således fel, som herr Hagberg gör gällande, att de arbetslösa under hot tvingas flytta.

Herr PERSSON i Stockholm (s);

Fru talman! Idén med arbetslöshetsförsäkringen är att trygga vederbö
randes försörjning vid verklig arbetslöshet, dvs. när arbete inte står att få.
Ursprungligen var också villkoren för s. k. arbetsvägran hårda. Efter hand
har de hberaliserats. Den nu gällande ordningen, uttryckt i 36 §, anger
den grundläggande föratsättningen för att ett erbjudet arbete skall anses
lämpligt, nämligen "att det motsvarar medlemmens krafter och färdighe
ter". Att nu redovisa vad det kan innebära praktiskt skulle föra för långt.
Viktigt är emellertid att erinra om att det är en försäkring mot
arbetslöshet och inte en yrkesförsäkring, dvs. en försäkring som ger oss
rätt att vägra ta ett erbjudet arbete därför att "det ligger utanför det
yrkesområde, inom vUket den arbetssökande har utbildat sig eller eljest
förvärvat yrkesvana", för att nu direkt citera KSA-utredningen. En annan
sak är, att ett arbete inte anses lämpligt, om det förutsätter viss
kompetens som den arbetssökande saknar. Ett annat grundvillkor för
skyldighet att  ta ett erbjudet arbete är att för arbetet och branschen               95

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A rbetslöshetsför-säkringm. m.

96

avtalsenliga anställningsvillkor tillämpas.

KSA-utredningen har ganska ingående redovisat gällande regler och diskuterat vad som skaU gälla i framtiden. I särskilt tvä avseenden har man enligt mitt tycke gått alldeles för långt. TUl min stora tUlfredsställelse har jag kunnat konstatera att propositionen tar direkt avstånd från utredningen pä de punkterna och att utskottet följer propositionen.

Den ena anmärkningen mot utredningen gäUer lönevillkoren, alltså vad som skaU anses som "skälig lön". Utredningen noterar att "den erbjudna lönens skälighet prövas utan hänsyn tiU de inkomster kassamedlemmen haft i tidigare anställning". Därefter säger man: "Enligt utredningens mening kan det inte heller komma i fräga att nu frångå denna princip." Efter detta kategoriska och förständiga ställningstagande säger dock utredningen; "Emellertid förekommer stundom i praktiken vissa fall där en strikt tillämpning av denna princip upplevs som en orättvisa av kassamedlemmarna. Utredningen syftar pä det fall att den arbetssökande erbjuds ett arbete som är förenat med lägre nettolön (efter skatt) än den ersättning som han har rätt till från sin arbetslöshetskassa." Utredningen fortsätter: "Mot bakgrunden av det sagda föreslår utredningen att erbjudet arbete skall anses lämpligt bara om anställningsförmånerna är skähga i förhållande tiU den ersättning som den arbetssökande har rätt tUl enligt försäkringen."

För den som inte tänker efter eller tänker alls låter det kanske bra och humant med ett sådant synsätt. I verkligheten är det trist att en statlig utredning har kunnat kläcka fram en så reaktionär och för försäkringssystemet i grunden farlig idé. Vad utredningen här föreslår är ingenting mindre än en gradering av skyldigheten att ta ett erbjudet arbete så att den som tidigare har haft hög lön och har därav följande hög arbetslöshetsersättning skall kunna vägra ta ett illa betalt arbete, som en medlem vilken haft sämre betalt arbete måste acceptera. Utredningen vill alltså — tvärtemot en princip den själv säger sig hylla — införa ett helt nytt synsätt, en ny grundval för bedömning av skyldigheten att ta ett arbete, nämligen att ett tilltänkt arbetserbjudande också skall prövas mot vederbörandes tidigare lön. Därigenom skulle försäkringen också fä viss karaktär av lönestandardförsäkring, eller hur man nu skaU uttrycka det.

Ifrågavarande utredningsförslag kommer inte under proposition här i dag. Trots det vUl jag med skärpa understryka det orimliga i tankegången att arbetslöshetsförsäkringen skulle utvecklas mot något av en lönegaranti för välbetalda på vär arbetsmarknad. Vi är inne i en tid, när jämhkhet har burskap och präglar åtskilligt av vår politik. Att då förverkliga ifrågavarande förslag vore att arbeta stick i stäv med jämlikhetssträvandena. Detta är inte "bara" en fräga om principer, som sannerligen inte är nägot "bara", utan också om en politik som bl. a. skuUe få negativa praktiska verkningar för näringslivets försörjning med arbetskraft och en sund rörhghet på arbetsmarknaden och som dessutom skulle verka mycket utmanande pä människorna.

Nu vill, förmodar jag, utredningen hävda att de praktiska verkningarna av förslaget skuUe bli små. Det tror emellertid inte jag. Dessutom skall vi ha klart för oss att har man en gång accepterat principen, så får vi räkna med en vidgning av tUlämpningen efter hand. Tanken blir inte bättre av

att den aktualiserats frän LO-anslutet häll, och det förvånar storligen att man på den kanten inte beaktat elementära jämlikhets- och rättfärdig-hetselement i fackföreningsrörelsens idévärld.

Propositionen inte bara tiger Uijäl utredningen på ifrågavarande punkt utan tar direkt avstånd. Detta är så viktigt att jag tar mig friheten, fru talman, att inläsa till protokollet vad propositionen säger:

"Jag" — aUtså inrikesministern — "vill i likhet med bl. a. LO understryka angelägenheten av att samtliga grupper arbetssökande behandlas lika hos arbetsförmedlingen. Tidigare lönesättning eller utgående kassaersättning bör, som de kritiska remissinstanserna anför" — och de är åtskilliga — "i princip inte vara avgörande för vare sig om de arbeten som erbjuds den arbetssökande skaU anses lämpliga eller om han skaU kunna vägra anta arbetet utan påföljd för ersättningsrätten. Mot denna bakgrund anser jag att kassaersättningen storlek inte får vara avgörande för om arbetserbjudande skall anses lämpligt eller ej. Huvudregeln i fråga om skäUg lön bör därför liksom hittills vara att anstäUningsförmåner är förenliga med vad som utgår tUl kollektivanställda inom samma yrkesområde."

Jag vill direkt tacka inrikesministern för att han sä klart tagit avstånd från utredningen i det här avseendet. Den princip utredningen varit inne pä skulle få vådliga konsekvenser, om man accepterade den som synsätt i vär socialpolitik.

Utredningen föreslår vidare att den nuvarande regeln om hänsynstagande tUl den arbetssökandes krafter och färdigheter ersätts med en bestämmelse att erbjudet arbete skall anses lämpligt, om inom ramen för tUlgången pä arbetstiUfäUen skälig hänsyn har tagits såväl tiU sökandens yrkesvana och förebyggande förutsättningar i övrigt för arbetet som till hans önskemål i fräga om arbetsval eller andra personliga förhållanden. Det är här fråga om uppmjukning av gällande regler för vad som skaU anses som lämpligt arbete. Utredningen utvecklar idén om att en arbetssökande skall ges tUlräckligt andrum för att söka ett arbete som han gillar och trivs med. Med andra ord: vederbörande skall i viss utsträckning kunna vägra ta ett erbjudet och i och för sig lämpligt arbete i awaktan pä ett arbete som han finner mer attraktivt.

Inrikesministern tar avstånd frän utredningen även pä denna punkt

och   säger   klart   ifrån   att   han   inte   är   "          beredd   förorda   en

uppmjukning av gällande regler för vad som skall anses som lämpligt arbete".

Det är självklart att det är lyckligt ifaU man kan erbjuda var och en ett för honom lämpligt och eftertraktat arbete. Det bör också vara en strävan från arbetsförmedlingarna. Men att låta den arbetssökande a-wisa arbete han i och för sig kan ta i väntan på ett bättre vore en ohäUbar politik och oförenligt med den rörliga arbetsmarknad vi har och mäste ha, om vi skall kunna klara vär produktion tiUfredsstäUande. Dessutom skulle det bli dyrt, och ingen vet vad en dylik "valmöjlighet" skulle sluta i. Jag överlåter tUl lyssnarna att spela med sin fantasi pä den punkten.

Dessutom tycker jag att utredningen förbiser att alla arbetstagare numera har en viss respittid för att söka arbete genom avtalens uppsägningsregler, vilka för övrigt torde komma att väsentligt utsträckas

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbe tslöshetsför-säkring m. m.

97

7 Riksdagens protokoU 1973. Nr 103-104

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

genom förestående trygghetslagstiftning för löntagarna. Vidare är det ju inget som hindrar en som erhållit ett mindre attraktivt arbete att söka ett annat och bättre. Utredningens förslag skulle endast leda till ökad arbetslöshet och större sociala kostnader. Nägot enda bättre arbetstillfälle på arbetsmarknaden skulle det inte skapa, och därmed heller inte öka den totala valfriheten i ett samhäUe där kanske de flesta människorna trots allt inte har möjlighet att välja det arbete de vUl ha.

SjälvfaUet är jag glad ät propositionens awisande håUning även här.

Varken utredningen eller inrikesministern har funnit skäl ändra pä reglerna för anvisning av arbete på annan ort, om jag läst materialet rätt. De synpunkter inrikesministern anför beträffande de problem äkta makar möter finner jag generösa, ja möjligen generösa i överkant, i varje fall inte snåla med hänsyn tUl de faktorer vi ändå mäste beakta. Vi är här inne på problem och tUlämpningar, som kan ge arbetslöshetsförsäkringen delvis en annan karaktär än vi avser, nämhgen att ge understöd till personer som vare sig vUl eUer kan stå tiU arbetsmarknadens förfogande, för att nu tala rent språk. Jag menar aUtså att det är viktigt att vi iakttar omsorg och försiktighet.

1 reservationen 2 till utskottets betänkande föreslår de borgerliga — i
en inte så ofta återkommande enhetsfront - att "       förvärvsarbetan
de make bör vara skyldig acceptera arbete på ort utanför dagligt
pendlingsavständ frän hemorten endast under förutsättning att den andre
maken kan på den nya orten erbjudas ett i stort sett likvärdigt arbete som
han har samt att bostadsfrågan kan ordnas". Man går alltså längre än
propositionen och skiljer bl. a. inte pä barnfamiljer och barnlösa. Jag
skall inte säga annat än den gamla borgerliga oron för "understödstagar-
anda", den oro som under årtionden var en käpp i hjulet för den
socialpolitiska utvecklingen här i landet, sannerligen har blåst all världens
väg.

Nu är man beredd tUl den mest vidlyftiga generositet minsann. För oss socialdemokrater gäller det emellertid att hålla huvudet kallt sä att vär reformpolitik ger vad vi avsett.

Jag har, fm talman, uppehållit mig vid till synes negativa saker. Det är dock mycket väsentligt att vi i socialpolitiken inte bryter ner "arbetslinjen" genom falsk generositet och vårdslöshet. Jag har flera gånger förut framhållit att jag betraktar det som utomordentligt väsentligt att hålla "arbetslinjen" i helgd, givetvis när sä kan ske. Att borgerligheten numera visar sådan liberalitet inom arbetslöshetsförsäkringen, måtte ha nägot samband med att andra än arbetare i dag kan bli arbetslösa. Det hade varit tacknämligt, om något av denna välvilja hade kommit de arbetslösa tiU del även dä det bara var arbetare som led av arbetslöshetens gissel och när arbetarrörelsen ensam fick slåss för att trygga existensen vid arbetslöshet.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

98

Herr ELMSTEDT (c):

Fru talman! Jag skall inte ge mig in på att försöka försvara KSA-utredningen. Visserligen var jag ledamot av denna, men jag finner ändå   ingen   anledning   att   i   det   här   sammanhanget   sätta   mig   pä

svarandebänken. Låt mig bara erinra om ett par saker i anledning av en     Nr 103

del inlägg som gjorts här.                                                              Tisdagen den

Det har gått en  del ar sedan utredningen arbetade och sedan den     2g ma' 1973

framlade sitt betänkande. Det är väl heller ingen ovanlighet att man i--------------

propositioner finner att en del av utredningsförslagen blivit borttagna,     Arbetsloshetsfor-annat  har  kommit  till  i stället osv. Det är aUtså inte något särskUt     säkring m. m. orginellt,  och  man  kan  ha olika uppfattningar  om de förslag som en utredning lagt fram hka val som man kan ha olika uppfattningar om de förslag som kommer i propositioner.

Jag har suttit och lyssnat i över tre timmar på denna diskussion som varit rätt omfattande och som i huvudsak rört sig kring frågan om en obligatorisk försäkring eller en utbyggnad av den friviUiga. Det har också fällts en del omdömen om arbetsordningen och tidsutdräkten i utredningsarbetet. Jag vUl då erinra om att beställningen från riksdagen kom 1964. År 1966 tUlsattes utredningen, som lämnade sitt betänkande 1971. Den arbetade alltså under fem år, och naturligtvis kan man diskutera denna tidsrymd. Själv har jag vid många tUlfällen funderat över om utredningsmaskineriet behöver vara så omfattande som det är, men eftersom vi nu har det systemet som vi har, tycker jag att den tid som gick ät i sammanhanget knappast kan anföras som särskUt avskräckande.

Utredningen fick dessutom tUläggsdirektiv och framlade 1968 ett förslag som riksdagen senare fick en proposition på. Denna behandlade äldrestödet. Detta har inte nämnts här i dag, men det kanske kan vara lämpligt att även erinra om detta.

Jag går sedan över tiU den principfråga som här diskuterats, obhgatorium eller frivUlighet. Det har sagts att utredningen tog lätt på den uppgiften.

Utredningen började med att titta på denna fräga, och jag viU här inför kammaren gärna redovisa att jag för min del ganska snart fann, att det fanns skäl som talade för att man i det dåvarande läget inte gick in för ett obligatorium utan att man borde välja en utbyggnad av det frivilliga systemet och ett komplement för dem som står utanför försäkringen.

1 reservationen 1 talar man om att det är angeläget att ta vara pä de erfarenheter som finns inom de nuvarande kassornas ram. För min del ansåg jag att där fanns mycket av värde. Jag tror att den koppling som här finns, med nägot av dubbelkontroll, genom att arbetslöshetskassoma har intressen både på betalandesidan och på försäkringstagarsidan, rymmer positiva effekter som man inte utan vidare kan kasta loss ifrån. Inte minst betyder detta rätt mycket ekonomiskt. Det tror jag är värdefullt och klokt att beakta oavsett vUken uppfattning man har i själva principfrågan.

Emellertid tror jag att de positiva erfarenheter som jag här har
redovisat så småningom kan komma att få revideras aUteftersom åren går.
Det har skett och sker en förändring även pä det området. Man får folk
som skall syssla med detta och som kanske inte från början har upplevt
situationen på försäkringstagarsidan på samma sätt som hittills. Därför
tror jag att vi går i riktning mot ett obligatorium av ungefär den
omfattning som redovisas i reservationen 1. Men jag anser att det finns
anledning att ta vara på de positiva effekter som kommer fram av det              99

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

förslag som vi här står i begrepp att fatta beslut om i dag. Fördenskull behöver man inte avstå ifrån att hålla principfrågan levande och att i framtiden räkna med ett system som mera har en obligatorisk karaktär.

1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning som hade att ta ställning tUl en del justeringar i arbetslöshetskassornas verksamhet, lade fram sitt betänkande 1963 och innehöll då en reservation ifrån ledamoten herr FäUdin. En reservation som gick ut på att vi skulle ha ett arbetslöshets-försäkringssystem där grundtryggheten var garanterad för alla människor. När vi i KSA-utredningen kom fram tUl lösningen med det kontanta arbetsmarknadsstödet uppfattade jag det för min del som en uppföljning av detta krav och ett steg på vägen mot ett försäkringsskydd för alla dem som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Det har ju här i dag med aU rätt vittnats om att det är mänga som står utanför. Det kontanta arbetsmarknadsstödet kommer alltså in som den komponent som skulle svara för något av grundtrygghet för de människor som står utanför försäkringssystemet. Detta system fångar in en hel del av dem som tidigare befunnit sig utanför, exempelvis de som haft omvårdnaden om anförvanter, åldrande föräldrar och andra och som hittUls har haft svårigheter att klara sin utkomst när den uppgiften har upphört. De har inte haft vanan att umgås på den traditioneUa arbetsmarknaden. Nu kommer de alltså in i systemet. Det finns flera sädana exempel.

Vårt särskilda yttrande tUl KSA-utredningen har här i dag apostroferats, och jag vUl i likhet med herr Mattsson säga att det inte finns något motsatsförhållande mellan detta yttrande och resonemanget i reservationen 1.

Det är helt klart att propositionen på vissa områden är sämre än vad utredningsförslaget är. SärskUt gäUer detta alla de företagare, jordbrukare och andra, som numera ofta riskerar att bli arbetslösa kortare eller längre tid. Utskottet har förvisso förbättrat på en del punkter, men uppenbara brister finns. Jag skall inte ge mig in pä att göra någon närmare analys av detta. Låt mig bara säga att jag noterar med tillfredsställelse de förändringar i positiv riktning som utskottet har föreslagit, samtidigt som jag vUl säga att det finns ingen anledning att betrakta det här förslaget och den här reformen som nägot som utan ändringar skall stanna för framtiden. Det finns säkert anledning att återkomma.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekinge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

100

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 23 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 103

ledamöter   ha   röstat   för  ja-propositionen.   Då   herr   Ekinge   begärde  T-rjtppn rien

rösträkning verkställdes votering med  omröstningsapparat. Denna om-       90 mai 1973

röstning gav följande resultat:                                                     ---------------------

j2 _   Ig4 Arbetslöshetsför-

Nej  -  154 säkring m.m.

Avstår -       2

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekinge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 23 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ekinge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   166

Nej  -   143

Avstår —     11

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 23 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  300
Nej  -     16
Avstår -       3                                                                                                      101

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A rbetslöshetsför-säkringm. m.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 23 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  301

Nej  -     15

Avstår —       3

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr HaUgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 23 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  301

Nej  -     15

Avstår —       3

Punkterna 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

102

Punkterna 11 och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 13

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 23 punkten 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr HaUgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  299

Nej  -     15

Avstår —       2

Punkterna 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 16

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 17

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 18

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Hallgren, och förklarades den förra pr'opositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 22-24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

Punkten 25

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 12 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 26-31

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

103

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter titt försäkringen för tilläggspension, m. m.

§ 7 Avgifter till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 22 i anledning av propositionen 1973:48 angående uttaget av avgifter till försäkringen för tilläggspension och tUl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen jämte motioner.

I propositionen 1973:48 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 9 mars 1973, föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1968:243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension,

2.    lagom procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975 —1 979 till försäkringen för tilläggspension,

3.    lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

4.    lag om ändring i lagen (1971:281) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m. och

5.    lagom procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till yrkesskadeförsäkringen m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås att avgiften till försäkringen för tilläggspension (ATP) för år 1974 skall bibehållas på 10,5 % av det pensionsgrundande löneunderlaget i stället för att, som tidigare fastställts, höjas tiU 11 %. För år 1975 föreslås ATP-avgiften utgå med 10,75 % och föraren 1976-1979 med II %.

Vidare föreslås att avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen bestäms till 0,25 % för är 1974 i stället för tidigare fastställda 0,30%. Detta lägre avgiftsuttag föreslås gälla även för åren 1975-1979."

I detta sammanhang hade behandlats

A. med anledning av propositionen väckta motioner:

104

1973:1649 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagda förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1968:243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970-1974 till försäkringen för tilläggspension,

2.    lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension och

3.    lagom procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till yrkesskadeförsäkringen m. m., innebärande att avgiftsuttaget för den allmänna tilläggspensioneringen för åren 1974-1979 skulle fastställas till 11 % och att procentsatsen för uttag av avgifter till yrkesskadeförsäkringen skulle bestämmas till 0,30 för ettvart av åren 1975— 1979,

1973:1690 av herr Bohman m.fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle besluta att fastställa ATP-uttaget för perioden 1974-1979 till 9,5 %,

B. vid riksdagens början väckta motioner;

1973:102 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om prövning av möjligheterna att befria äldre arbetskraft frän avgift till tilläggspensioneringen, innebärande att avgift för äldre inte behövde erläggas under visst utökat antal år före vederbörandes pensionsålder,

1973:641 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att sänka ATP-uttaget fr. o. m. den I januari 1973 med en procentenhet samt

1973:1137 av herr Hovhammar m.fl. (m, c, fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhäUa att pensionsälderskommittén genom tilläggsdirektiv anmodades utarbeta förslag tUl differentierade avgifter till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft med bibehållen pensionsrätt, innebärande att avgiften förslagsvis halverades för arbetstagare och egenavgiftsinbetalare mellan 55 och 59 års ålder samt att avgiften slopades från fyllda 60 år.

Utskottet hemställde

1.     beträffande ATP-uttaget för åren 1973-1979

att riksdagen med bifall tUl propositionen 1973:48 samt med avslag pä motionerna 1973:641, 1973:1690 och 1973:1649, sistnämnda motion i motsvarande del, skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

a)    lag om ändring i lagen (1968:243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tUläggspension,

b)    lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension,

2. beträffande uttaget av avgifter till den obligatoriska yrkesskade
försäkringen för är 1974

att riksdagen med bifaU till propositionen 1973:48 skulle anta de vid propositionen fogade förslagen tUl

a)     lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

b)    lag om ändring i lagen (1971:281) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972 — 1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3. beträffande uttaget av avgifter till den obligatoriska yrkesskadeför
säkringen för åren 1975—1979

att riksdagen med bifall till propositionen 1973:48 och med avslag pä motionen 1973:1649 i motsvarande del skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

4.     beträffande ATP-uttaget för äldre arbetskraft

att riksdagen skulle avslå motionerna 1973:102 och 1973:1 137.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter tiU försäkringen för tilläggs-perision, m. m.

Reservationer hade avgivits

beträffande frågan om 9,5-procentigt avgiftsuttag till ATP för åren 1973-1979

1. av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m) vUka ansett att utskottet under I bort hemställa,

att riksdagen med bifall tiU motionerna 1973:641 och 1973:1690, med anledning av propositionen 1973:48 och med avslag pä motionen

105

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter till försäkringen för tilläggspension, m. m.

1973:1649   i  motsvarande  del skulle anta av reservanterna framlagda förslag till

a)    lag om ändring i lagen (1968:243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970-1974 tiU försäkringen för tUläggspension och

b)    lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975 — 1979 till försäkringen för tilläggspension,

beträffande frågan om 1 l-procentigt avgiftsuttag till ATP för åren 1974-1979

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett att utskottet under I
bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1973:1649, med anledning av propositionen 1973:48 samt med avslag på motionerna 1973:641 och 1973:1690 skuUe anta de vid motionen 1973:1649 fogade förslagen tiU

a)    lag om ändring i lagen (1968:243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970- 1974 till försäkringen för tUläggspension,

b)    lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975 — 1979 till försäkringen för tilläggspension,

beträffande uttaget av avgifter till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen för åren 1975-1979

3. av betr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett att utskottet under 3
bort hemställa,

att riksdagen med anledning av propositionen 1973:48 och med bifall till motionen 1973:1649 i motsvarande del skulle anta det vid motionen fogade förslaget tUl lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975 — 1979 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

beträffande ATP-uttaget för äldre arbetskraft

4. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Magnusson i Nennesholm
samt fröken Pehrsson (samtliga c) vilka ansett att utskottet under 4 bort
hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:102 och 1973:1137 hos Kungl. Maj:t begärde utredning av frågan om befrielse frän eller differentiering av avgiften till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft.

106

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1.     av herr Jonsson i Mora (fp) och fröken Bergström (fp) samt

2.     av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m).

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Fru talman! I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 22, som vi nu behandlar, finns en reservation av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. beträffande ATP-uttaget för äldre arbetskraft, och jag viU något kommentera denna reservation.

Under den senaste konjunkturnedgången har arbetslösheten varit hög, och i detta läge har inte minst den äldre arbetskraften drabbats hårt. Företagsnedläggelser och omstruktureringar medför ofta otrygghet i arbetslivet. Visst skaU teknikens framsteg tillvaratas, men strakturom-

vandlingen får inte medföra att enskilda eller gmpper får försämrade     Nr 103

TIsdage

29 maj 1973

arbetsvUlkor. Tyvärr har denna utveckling fått negativa konsekvenser,     Tjod-mpn den framför allt för den äldre arbetskraften.

KSA-utredningen visade att arbetslösheten stiger kraftigt med åldern. Utredningen visade också att den relativa arbetslösheten är högre i de    Avgifter tdl försäk-äldre åldersgrapperna och att det finns ett tydligt samband mellan åldern    ringen för tilläggs-och arbetslöshetens längd.  De äldre har betydligt svårare att få nytt    pension, m. m. arbete och får därför gå arbetslösa betydligt längre tid än de yngre. Under senare år har detta problem blivit alltmer framträdande.  Även under högkonjunktur har många  äldre  sysselsättningsproblem; de drabbas i ökad utsträckning av svårigheter på arbetsmarknaden.

Tyvärr torde inte detta förhåUande minska i framtiden. Tvärtom visar bl. a. långtidsutredningen att vi har att vänta oss en åldersmässig omfördelning av befolkningen i de yrkesverksamma åldrarna. Antalet personer som är över 50 är ökar de närmaste åren snabbare än den totala arbetskraften, under det att antalet yngre minskar ganska kraftigt. Längtidsutrednmgen konstaterar att om den tendens skulle bestå som iakttagits på vissa delar av arbetsmarknaden — att i första hand efterfråga yngre — kommer detta att medföra vidgade klyftor mellan yngre och äldre.

Därför kommer svårigheterna i framtiden att öka för den äldre arbetskraften i konkurrensen med den yngre, inte bara på grund av lägre omstäUningsberedskap utan också på grund av företagens benägenhet att i första hand anställa yngre arbetskraft. I detta läge är det angeläget att samhäUe och näringsliv genom olika åtgärder söker, sä längt detta nu är möjligt, säkerstäUa den äldre arbetskraftens trygghet och rätt tUl arbete och inkomst.

Riksdagen beslöt 1971 att införa visst anställningsskydd för den äldre arbetskraften, men trots detta har arbetslösheten bland de äldre ökat. En tänkbar väg kan då vara att stimulera företagen att inte bara behålla utan även nyanstäUa äldre arbetskraft.

Av stor betydelse i detta sammanhang är naturligtvis också pensions-förhäUandena, inte minst frågan om pensionsåldern. Den sänkning av pensionsåldern från 67 tUl 65 år som vi inom centern år efter år föreslagit skulle också på ett markant sätt öka tryggheten för de äldre som i dag utestängs från en aktiv arbetsinsats. Givetvis skall det finnas möjlighet tiU rörlighet i fräga om tidpunkten för pensionsuttag. De äldre personer som viU kvarstå i arbetslivet bör också ha möjlighet tUl detta. Det gäller alla äldre oavsett om de har passerat pensionsåldern eller inte, då det för många är väsentligt att fä stanna kvar i arbetslivet också efter pensionsåldern.

Även om i dag möjligheterna till förtidspension vidgats kvarstår ändå
frågan om den sänkta pensionsåldern som mycket viktig ur såväl
trygghets- som rättvisesynpunkt. Den snabba utvecklingen mot större
arbetslöshet bland äldre arbetstagare bedömer vi som mycket oroande,
och den utgör enligt vår mening ett bevis för att de arbetsmarknadspoli
tiska åtgärder som hittUls vidtagits inte har varit tUlräckliga för att ge den
äldre arbetskraften en tiUfredsställande anställningstrygghet. I detta läge
bör  enligt vär mening alla vägar prövas som kan förbättra de äldres               107

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter till försäkringen för tilläggspension, m. m.

arbetssituation. Arbetslösheten för de äldre kan bara inte få fortsätta att öka när arbetslösheten för övriga grupper minskar.

Det är mot den bakgrund jag här tecknat, fru talman, som centern anser så angeläget att samhäUet genom olUca åtgärder söker medverka tUl att sysselsättning kan beredas den äldre arbetskraften. Och det är från denna utgångspunkt man skaU se vårt förslag, om att ATP-avgiften inte skall uttagas under ett antal år före pensionsåldern. Vi anser att detta kan vara av stor betydelse för den äldre arbetskraftens möjligheter att erhåUa anstäUning.

Avgift tUl tUläggspensioneringen erläggs för löner som utbetalas tiU arbetstagare upp tUl 65 års ålder. På grund av fondens storlek och dess växtkraft kommer inte denna av oss föreslagna avgiftsbefrielse ett par år före 65-ärsåldern att medföra några konsekvenser vare sig för rätten tUl pension eller för möjligheterna att finansiera ATP-systemet. Däremot torde en sädan åtgärd, som innebären inte oväsentlig kostnadsminskning för arbetsgivarna, kunna medverka tUl att starkt förbättra de äldres situation på arbetsmarknaden. Därför anser vi att frågan bör bU föremål för en särskild prövning, vilken lämpligen kan ske inom ramen för pensionsälderskommitténs arbete.

Fru talman! Med detta vUl jag yrka bifall tUl reservationen 4 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. som är fogad tUl socialförsäkringsutskottets betänkande nr 22.

108

Herr RINGABY (m):

Fru talman! I debatten den 24 maj här i kammaren om aktieköp i det privata näringslivet genom en fjärde AP-fond påpekade bl. a. herr Regnéll följande - jag citerar ur snabbprotokollet: "En pensionär fär ur AP-fonderna aUs ingenting annat än vad reglementet bestämmer på grundval av intjänade år och pensionspoäng. Därutöver har han ingenting att hämta. Fonderna kan bli hur feta som helst — pensionärerna fär inte fördenskull nägra förbättringar." Det är, fru talman, självfallet alldeles riktigt. AP-fonderna i sig själva är naturligtvis inte någon garanti för säkra pensioner. Avgörande för att framtida pensionsutfästelser skall kunna tryggas och helst utvecklas och bli bättre är att fondmedlen placeras pä ett förståndigt sätt, sä klokt att landets välståndsutveckling inte äventyras. Avgörande för att pensionssystemet skall fungera sä som det är tänkt att fungera är också att avgifterna inte blir så höga att de försvårar näringslivets investeringsbehov och därmed hämmar utvecklingen i vårt land.

1 propositionen 48, som socialförsäkringsutskottets majoritet har tUlstyrkt, föreslås att ATP-avgiften för 1974 oförändrat skaU utgå med 10,5 procent och för 1975 med 10,75 procent samt för åren 1976-1979 med 11 procent av det pensionsgrandande löneunderlaget.

I reservationen I föreslår jag och herr Björck i Nässjö att ATP-uttaget i hkhet med vad som föreslagits i partimotioner från moderata samlingspartiet skall vara 9,5 procent under hela perioden 1973-1979. Somliga hävdar att detta är orealistiskt och att det skulle äventyra ATP-systemet. Vi hävdar rakt motsatt uppfattning. ATP-systemet kommer i verklig fara om   inte   landets  produktionsapparat   blir  tillräckligt  lönsam  och  får

tUlräckligt med investeringskapital samt, inte minst, om det inte bhr ett ökat nyföretagande. På dessa områden är utvecklingen för närvarande inte helt tUlfredsställande, och där kan faktiskt ett hot mot ATP-systemet som sådant uppstå. Aldrig så stora fonder a-wärjer inte automatiskt ett sådant hot.

Det är inte självklart att ATP-fonderna skaU växa. Vi har i vår motion redovisat att även om man tar ett så lågt uttag som 8,5 procent är 1975 och sedan låter uttaget stiga tiU 10,5 procent är 2000, sä kommer AP-fonderna är 2000 att vara 150 miljarder kronor i 1972 års priser. Med en 4-procentig inflation kommer de att vara ungefär 450 mUjarder kronor är 2000. Fonden ökar brant. Med en så låg avgift som 8,5-10,5 procent ökar fonden ändå brant fram tUl år 1995 och planar sedan ut tiU är 2000. Vi har där räknat med riksförsäkringsverkets hu-vudalternativ.

AP-fonden motsvarar i dag ungefär 28 procent av bruttonationalprodukten. Med regeringens och utskottsmajoritetens förslag kommer ÄP-fonden att vara 70 procent av bruttonationalprodukten år 2000. 1 moderata samlingspartiet -vill vi också ha en decentraliserad ekonomisk makt här i landet. Vi ser en fara i att ha sä stor AP-fond, och vi tycker att det är en fara oavsett vUken regering vi kommer att få i framtiden.

Jag vUl här också gärna hänvisa tUl den gamle socialdemokratiska pionjären och förre chefredaktören för Dala-Demokraten, redaktör Söderlund, som medverkade i programmet KväUsöppet - möjligen var det i något annat sammanhang — och dä hävdade att arbetarrörelsen faktiskt har svikit sina gamla ideal, därför att arbetarrörelsen när den startade också var emot statlig maktkoncentration i alltför hög grad. Vi kan helt instämma i detta.

I samband med behandlingen av propositionen 48 har utskottet behandlat motionen 1137 av herr Hovhammar m.fl. Motionärerna föreslår att en lägre ATP-avgift skall uttas för 55-äringar och att man skall slopa avgiften för dem som är 60 är och därutöver, och detta i syfte att underlätta anställningen av äldre arbetskraft. Vi instämmer gärna i syftet med motionen; aUt som kan göras för att underlätta anställningen av äldre bör givetvis göras. Men problemet i dag är att nyutbUdade ungdomar och kvinnlig arbetskraft har lika svårt att få arbete som äldre arbetskraft. Att i det läget göra den yngre arbetskraften ännu dyrare i relation tUl andra grupper, främst de äldre, tycker vi inte är realistiskt.

Som ett alternativ tUl tvångslagstiftning i syfte att öka anställningsmöjligheterna för t. ex. äldre och handikappade, som har diskuterats, kan man tänka sig differentierade avgifter. Men skälen mäste vara mycket starka om man skall tUlgripa ATP-avgifter på olUca nivåer. I dagens läge, med lika stora besvärligheter på arbetsmarknaden för unga och gamla, framstår en generell sänkning av ATP-uttaget som den överlägset bästa metoden att öka sysselsättningen, och därmed också faktiskt trygga ATP-systemet.

Fru talman! Talet om att 60 miljarder kronor i AP-fonderna skulle vara nödvändigt i nuläget för att trygga pensionsutfästelserna är naturligtvis inte riktigt. Folkpensionen finansieras liksom ATP med bl. a. egenavgifter och av statsmedel, även om fördelningen och konstruktionen är en annan; i ATP-systemet har vi som bekant också arbetsgivaravgifter,

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter till försäkringen för tilläggspension, m. m.

109

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter till försäkringen för tUläggspension, rn. m.

men det spelar i detta sammanhang faktiskt ingen roU, I pensioner från ATP-systemet betalas det i är ut omkring 2,5 miljarder. För detta sägs det vara nödvändigt med 60 mUjarder i fonder. I folkpensioner betalas det i år ut omkring 10 mUjarder kronor, alltså fyra gånger så mycket som frän AP-fonderna. Men det klarar man med en fond på I 337 miljoner kronor. Och den fonden har varit oförändrad i ätskiUiga år. Man klarar aUtså i ena faUet 10 miljarder i pensionsutbetalningar med en fond på drygt I mUjard. Varför skaU man då i det andra fallet behöva 60 miljarder i fonder för att klara 2,5 mUjarder i pensionsutbetalningar?

Syftet med AP-fonderna är självfallet ett helt annat än att trygga ATP-systemet.

Man kan aUtså med fog hävda att för höga ATP-avgifter skapar problem för pensionssystemet genom minskad lönsamhet i näringslivet, ökad arbetslöshet och svåra problem för arbetskraftsintensiv verksamhet, inte minst inom sjukvården, alltså för t. ex. landstingen. Dessutom har vi omkring 110 000 egenföretagare i landet som inte har några anstäUda — småbrukare och liknande — som fär betala dryga arbetsgivaravgifter på sina mycket små inkomster, aUtså en form av skatt som andra grupper inte har. Av grupper som småbrakare, som verkligen har låga inkomster, skulle en sänkning av ATP-uttaget uppfattas som en skattesänkning. De har också genom arbetsgivaravgifterna en betydhgt högre skatt än motsvarande inkomstgrupper bland löntagarna har.

Med det anförda, fru talman, kan jag faktiskt med mycket stor tUlfredsställelse yrka bifaU tUl reservationen I, som mnebär att ATP-avgiften för perioden 1973—1979 fastställs tUl 9,5 procent.

no

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Fru talman! Betänkanden från socialförsäkringsutskottet innehåller vanligtvis förslag tUl åtgärd eller åtgärder som innebär förbättring ur socialpohtisk synvinkel. Det gäller inte detta utlåtande, nr 22. Där föreslås i stället en sänkning av ATP-avgiften i förhållande tUl den tidigare fastställda planen för åren 1970-1974.

Den i höstas framlagda propositionen 125 föreslog att avgiften inte skulle höjas till i planen faststäUda 10,75 procent utan bibehållas vid 10,5 procent. Det var en bland flera andra s. k. konjunkturstimulerande åtgärder. Det förelåg inga försäkringsmatematiska beräkningar, som visade att åtgärden var befogad, utan regeringspartiet utgick från att minskade utgifter för de kapitalistiska företagen skulle leda tUl ökad sysselsättning. Omsorgen om de ATP-försäkrade fick stå tUlbaka. 1 remissyttrandena till propositionen 48 år 1973 anför också försäkringsinspektionen att man, om den föreslagna avgiftsnivån bibehälles i fortsättningen, måste räkna med avgiftshöjningar i framtiden om försäkringsförmånerna skall kunna utgå i fastslagen omfattning. Regeringen fuUföljer således sin linje att ge subventioner tUl kapitalägarna. Det skulle vara intressant att få veta hur många nya arbetstillfällen som skapats genom dessa gåvor och subventioner.

Riksdagen har nyligen bestämt att medel ur AP-fonderna skaU få användas tUl köp av aktier. En bärande anledning tiU det beslutet har regeringspartiet angett vara att kapitalförsörjningen till näringslivet skall

garanteras och att därmed sysselsättningen tryggas. Men hur går ekvationen ihop när regeringen nu vUl minska AP-fondernas möjlighet att medverka tUl en snabbare ökning av produktionsapparaten? Statsministern har dessutom i ett TV-program sagt att en genereU subvention, såsom sänkning av arbetsgivaravgiften, inte garanterar ökad sysselsättning. Vad är det för skUlnad ur konjunkturpohtisk synvinkel mellan att sänka ATP-avgiften och att sänka arbetsgivaravgiften?

Det bästa sättet att skapa sysselsättning — i första hand där arbetslösheten är störst — vore naturligtvis att medel ur AP-fonderna används till att anlägga statliga basindustrier i enlighet med tidigare vpk-förslag. Nu anser emeUertid vi i vänsterpartiet kommunisterna inte att ATP-avgiftens storlek skall bestämmas av tUlfälliga konjunkturer eller i första hand regleras av sysselsättningsläget. TUl grund för avgiftsuttagen mäste främst ligga att de försäkrade garanteras sina förmåner, och dä skall även kommande förbättringar i ATP-systemet vara med i beräkningen. Standardtryggheten inom pensioneringssystemet är en olöst fråga. Höjningar av utbetalt belopp sker visserligen i takt med basbeloppets stegring, men den aUmänna standardförbättring som man möjligen kan förvänta sig, kommer inte pensionärerna till del. Pensionsålderskommittén arbetar enligt uppgift med frågan, men det står klart att det kostar pengar om man skall skapa rättvisa för pensionärerna. Därför ter sig en sänkning av ATP-avgiften i förhällande tUl tidigare fastställd plan som orealistisk.

Vidare är frågan om pensionstUlskotten tiU dem som har ringa eller ingen ATP inte tUlfredsstäUande löst, varför det måste vara mera angeläget att i enlighet med en vpk-motion täcka merutgifterna för pensionstUlskottens höjning via AP-medel än att sänka den tidigare fastslagna ATP-avgiften.

En annan vinkling av problemet ger departementschefen i propositionen, när han uttalar följande: "När det gäUer förändringar av avgiftsuttaget tUl ATP är det också naturligt att beakta de andra anspråk frän delar av socialpolitiken som påverkar de avgifter till den aUmänna försäkringen som inte gäUer tUläggspensioneringen."

Samma tankegångar kom fram i propositionen från i höstas gällande konjunkturstimulerande åtgärder, där bl. a. den ökade arbetsgivaravgiften för den aUmänna tandvårdsförsäkringen anfördes såsom skäl för att sänka ATP-avgiften.

Det förefaUer mig, fru talman, att vara en märklig fUosofi som här framskymtar. AUa kommande förbättringar inom socialpolitiken som innebär ökade arbetsgivaravgifter skall alltså kompenseras med lägre ATP-avgifter! Varje kamp för förbättringar på socialpohtikens område skulle därmed vara ett indirekt hot mot de ATP-försäkrade.

Samma synsätt gör sig gäUande beträffande avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Alla remissinstanser utom en har förordat att avgiften skall vara 0,3 procent. Lika fullt föreslår propositionen 0,25 procent med motiveringen, att arbetarskyddsavgiften skall höjas från 0,05 procent tUl 0,1 procent. Här finns heUer inga försäkringsmatematiska beräkningar som visar att det är befogat att underskrida riksförsäkringsverkets  förslag. Departementschefen tycks anse att arbetarna får

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter tiU försäkringen för tilläggspension, m. m.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter tiU försäkringen för tilläggspension, m. m.

välja; vill de ha bättre arbetarskydd, minskas försäkringsförmånerna vid inträffade skadefall. Nu behöver man förhoppnings-vis inte räkna med sämre förmåner inom yrkesskadeförsäkringen, men det vore intressant att veta, hur riksförsäkringsverket skall fä finanserna att gå ihop.

Fru talman! Jag anser att riksdagen bör a-wisa denna syn på socialpohtiken med en gång för aUa fastställda avgifter och med olika omräden som fungerar som kommunicerande kärl. Införs en ny reform, medförande arbetsgivaravgift, skuUe avgiften tUl ett annat redan beslutat ändamål minskas. I stäUet bör en förbättring av pensionärernas levnadsstandard var-a ett förstahandsintresse, och en förbättring av arbetarskyddet via högre avgifter får inte leda tUl en sämre yrkesskadeförsäkring.

Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 3, som fogats tiU utskottsbetänkandet.

Herr KARLSSON i Ronneby (s);

Fru talman! I socialförsäkringsutskottets föreliggande betänkande behandlas Kungl. Maj:ts proposition nr 48 med förslag till avgiftsuttag för tUläggspension för åren 1974 t. o. m. 1979 samt avgifter tiU den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

Avgiftsuttaget för tUläggspensionermgen har hittills fastställts för femårsperioder. Under den första perioden, 1960—1964, steg den med

I                                procent om året frän 3 tiU 7 procent samt under perioden 1965-1969
med 0,5 procent om året tUl 9,5 procent år 1969.

Enligt beslut av 1968 års riksdag skulle avgiften för innevarande femårsperiod öka tiU 10 procent år 1970 och därefter med 0,25 procent om året, så att den skulle uppgå tiU  10,75 procent år  1973 och tUl

II                                procent är 1974.

Under 1972 beslöt riksdagen att avgiften för 1973 med hänsyn tUl arbetsgivarfinansieringen av vissa sociala reformer skulle behållas på 1972 ärs nivå, dvs. 10,5 procent. Enligt tidigare beslut skulle avgiften för 1974 vara 11 procent. Redan i statsverkspropositionen förutskickades emellertid att avgiften skulle stanna vid 10,5 procent också för 1974.

Socialministern föreslår nu i propositionen att avgiften tiU försäkringen för tilläggspension för år 1974 skall bibehållas pä 10,5 procent av det pensionsgrandande löneunderlaget. För 1975 föresläs avgiften utgå med 10,75 procent och för åren 1976-1979 med 11 procent.

1 samma proposition föreslår socialministern att avgiften tUl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen bestäms till 0,25 procent för år 1974 i stället för tidigare faststäUda 0,30 procent. Detta lägre avgiftsuttag föreslås gälla även för åren 1975 — 1979. Sänkningen gör att yrkesskadeavgiften tiUsammans med arbetarskyddsavgiften, som föreslagits bli fördubblad tUl 0,1 procent - herr Olsson i Stockholm har påmint om det — frän den I januari 1974, blir oförändrat 0,35 procent.

AUtsedan ATP-systemet infördes har de borgerliga partierna riktat attacker mot detsamma. Om dessa attacker hade rönt framgång här i riksdagen skiUle de ha inneburit en uppluckring av bestämmelserna i systemet tUl förfång för de försäkrade. Det har nästan varje är väckts motioner av de borgerliga partierna som riksdagen har avvisat. I år återkommer man med nya motioner. Jag skall här nägot kommentera de

reservationer som har avgivits och som bygger på de motioner som har väckts.

I reservationen I av herrar Ringaby och Björck i Nässjö, som herr Ringaby nyss kommenterade, föresläs en genereU sänkning av arbetsgivaravgiften med 1 procent för att fr. o. m. 1974 utgå med 9,5 procent samt en retroaktiv sänkning av avgiften för år 1973 med 1 procent till 9,5 procent.

Man säger i reservationen att ATP-avgiften är en kostnad för näringslivet. Riktigheten av det påståendet kan naturligtvis inte bestridas. Men tanken bakom förslaget måste väl vara att man vill öka -vinsterna, och därmed förutskickar man att företagama skall vara mer benägna att öka sin verksamhet och eventueUt anställa nägra nya i företagen. Men hur är det med vinstökningen tUl följd av en sänkning av den generella ATP-avgiften?

För de stora företagen förmodar jag att det inte föreligger några större bekymmer. När man tittar på redo-visningarna för år 1972 kan man konstatera att vinstutvecklmgen — i varje faU som jag bedömer det från lekmannasynpunkt — har varit något sä när tUlfredsställande. De redovisningar som gjorts för första kvartalet 1973 visar att vinsterna ökar synnerligen kraftigt. Jag -vUl poängtera att jag här talar om de större företagen.

Vad skulle dä följden bh för de små företagen, om man skuUe sänka ATP-avgiften med 1 procent som föreslås i moderatmotionen? Om man utgår från att genomsnittslönen på vilken ATP skaU uttas Ugger på 38 000 kronor och tar bort basbeloppet kan man aUtså räkna med ett uttag pä 10 ä 10,5 procent på 30 000 kronor. En sänkning av ATP-avgiften med 1 procent skuUe då innebära en minskning med 300 kronor per år och anstäUd. Ett företag med 200 anställda skulle alltså öka sin vinst med i rant tal 60 000 kronor. Jag tror att detta är ett slag i luften - det är säkert helt andra åtgärder som mäste vidtas.

Det har också kunnat konstateras i den senaste tidens debatter och i TV-sändningar att pengar finns det gott om i företagen — det är några andra komponenter som tydligen fattas för att verksamheten skall komma i gång. Jag tror inte ett dyft på ATP-avgiften i detta avseende.

Vad betyder I procent i sänkt ATP-avgift för företagen? LO, TCO och SAF har anlitat en grupp ekonomiska experter som lagt fram ett program som de kallar en lönebildningens ideologi. 1 det programmet sägs att det för de närmaste åren finns utrymme för en löneökning på 7 procent inom företagen. Ställer man det i relation till 1 procent i sänkt ATP-avgift förstår var och en vad en sådan sänkning kan betyda.

Jag vill tUlägga att i remissvaret tUl detta betänkande förordar SAF för sin del 10,5 procent mot moderatemas här föreslagna 9,5 procent. Det -visar klart att man från SAF:s sida har bättre insikt om de fondbUdningar som behöver göras för att fonderna skaU klara åtagandena gentemot löntagarna.

Reservationerna 2 och 3 är vpk-reservationer, som vi nyss hört herr Olsson i Stockholm kommentera. Vpk menar att man begår ett svek emot försäkringstagarna i och med att man föreslår en sänkning av ATP-avgiften.   Som   jag   redan   sagt   var   denna   sänkning   aviserad   i

8 Riksdagens protokoU 1973. Nr 103-104

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter tiU försäkringen för tilläggspension, m. m.

13

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter tiU försäkringen för tilläggspension, m. m.

114

statsverkspropositionen. Sänkningen är inte heller så förfärligt stor som herr Olssons anförande kanske gav sken av. Det rör sig om 0,5 procent när det gäller ATP-avgifterna och några hundradels procent när det gäUer avgifterna tUl yrkesskadeförsäkringen. Det är inga större summor. Jag vill ändå betona, herr Olsson, vad socialministern sagt i propositionen om att man inte kan bortse ifrån de inteckningar man gör i andra sammanhang när det gäUer socialutgifter. Det är tandvårdsförsäkringen, försäkringen mot arbetslöshet, som vi nyss har tagit, och andra sådana inteckningar som görs.

Det är självklart att riksdagen såsom lagstiftande församling kan bestämma sig för vUket uttag som helst när det gäller avkastningen från näringslivet, men vi skall också vara på det klara med att det finns andra intressen i detta sammanhang. Vi har här i landet fri förhandlingsrätt och det bör, enligt mitt sätt att se, finnas utrymme även för fackföreningsrörelsen att kunna göra inteckningar i företagens avkastningar. Jag viU tUlägga att socialdemokratin och fackföreningsrörelsen här är fullständigt eniga. Såväl TCO och SACO som LO har tUlstyrkt de föreslagna uttagen. Dessa organisationer gör inte detta utan ingående överläggningar och noggranna överväganden om utrymmet för uttagen.

Slutligen, fru talman, några ord om reservationen 4 av herr Carlsson i Vikmanshyttan som herr Magnusson i Nennesholm har talat för. I den reservationen tar man upp motionerna 102 från centerpartiet och 137 från herr Hovhammar. Bägge dessa motioner föreslår en differentierad arbetsgivaravgift. I centerpartiets motion säger man inte klart hur många år före pensionsåldern som man viU ta bort ATP-avgiften helt, utan man nöjer sig med "några år före" pensionsåldern, dvs. före 67 eUer 65 års ålder. I moderatmotionen föreslås ett annat system; man vill sänka ATP-avgiften vid 55 — 59 år och mellan 60 och 65 år viU man ta bort den helt. Det är naturligtvis också ett system som kan kan användas. Jag har tagit reda pä vad det skulle innebära. Det finns inte senare uppgifter om ATP-avgifterna än från 1970 - i varje fall har inte jag kunnat få tag på några.

År 1970 uppbar sammanlagt 2 209 600 personer pensionsgrandande inkomster. Av dessa var 315 000 i åldern 56 tiU 60 år och ca 205 000 i åldern 61 tUl 65 är. Om man skuUe reducera ÄTP-avgiftema för dessa i enlighet med motionens förslag, skulle 650 å 600 miljoner kronor i ATP-avgifter försvinna; fonderna skuUe alltså minska med det beloppet.

Det är ju sä att ATP-avgifterna är en form av intjänad lön för löntagarna. Vi kan inte här helt disponera dessa pengar efter eget gottfinnande, utan det måste ske i samråd med löntagarna. Ett beslut om en sänkning av ATP-avgifterna i denna storleksordning skulle helt naturligt utlösa ett krav från fackföreningsrörelsen om utbyte av dessa pengar mot direkta löner. Dessutom är det så - det har också påpekats i det särskUda yttrande som avgivits av folkpartiets representanter — att arbetslösheten är besvärande inom de äldre kategorierna, men vi har också en besvärande arbetslöshet när det gäller de yngre och kvinnorna. De blir inte hjälpta genom sänkning av ATP-avgiften för den äldre arbetskraften. Jag tror inte att det finns nägra som helst möjligheter att komma fram den vägen.

Jag ber med detta, fru talman, att få yrka bifaU tUl socialutskottets betänkande nr 22 på alla punkter.

Herr RINGABY (m):

Fra talman! Det ligger en avgmnd mellan herr Olsson i Stockholm och mig i fräga om ideologisk uppfattning, så jag borde kanske inte försöka bemöta honom, men bäde han och andra vpk-are har här så många gånger under året talat om "gåvor och subventioner" tiU företagama, att jag inte kan undgå att göra en liten kommentar tUl detta påstående.

Jag antar att vpk-arna utgår frän att företagarna i stort sett betalar ungefär samma skatt i dag som de gjorde för tio år sedan. Bolagsskatten har inte ändrats särskUt mycket — det är ett faktum. Men i stäUet har de fått på sig ett avgiftsystem, vUket, herr Olsson, 1973 ligger 12 miljarder kronor högre än det gjorde för tio år sedan. Företagarna har aUtså fått en avgiftspälaga på 12 miljarder kronor i stäUet för ökad skatt, viUcet är detsamma. Av dessa mUjarder har man i vissa lägen skänkt nägot litet tUlbaka tUl företagarna. Det är inte fråga om några gåvor utan om en liten återbetalning av de enorma avgifter företagen fått erlägga under de senaste åren. Vi skaU aUtså inte tala om gåvor i det här sammanhanget.

Om man skuUe införa differentierade avgifter - vUket jag nu inte föreslår — kostar detta ca 600 miljoner kronor, och fonderna kommer då att minska med detta belopp, säger herr Karlsson i Ronneby. Nej, herr Karlsson, det är fel. Fondema minskar inte. Det torde vara bekant att aUa avgifter som betalas tUl ATP-systemet gär oavkortade tUl AP-fonderna. Dessas ränteavkastning betalar alla utgående pensioner och aUa administrativa kostnader. Dessutom gär 1 miljard kronor tUlbaka tiU fonden. Denna växer alltså varje är med 1 miljard kronor från sin egen avkastning plus aUa arbetsgivaravgifter ovanpå detta. Även om det skulle kosta 600—700 mUjoner kronor med differentierade avgifter, fortsätter fonderna att i framtiden växa aUdeles ofantligt med det avgiftsystem vi har. Detta äventyrar inte pä nägot sätt fonderna.

Det är oriktigt att säga att vi, som föreslår en sänkning eUer differentiering av avgifterna, är ute efter att attackera ATP-systemet. Det är inte fråga om något sådant. ATP-systemet fungerar endast om -vi har ett väl utvecklat näringsliv. Men då måste man anpassa avgiftssystemet så att man ger ett tUlräckligt utrymme för näringshvet att dels betala ATP-kostnaderna, dels fä tUlräckligt med kapital för sina investeringsbehov. Det är detta debatten här gäller. Den gäller hur man skall avväga avgifternas storlek, sä att fonderna kan klara både pensionerna och näringslivets behov av investeringskapital. Det är alltså inte fråga om några attacker mot systemet utan om att vi skaU få systemet att fungera så bra som det över huvud taget är möjligt.

Herr Karlsson i Ronneby säger att 1 procents sänkning av ATP-avgiften, som vi föreslår, utgör 300 kronor per år för en ensam företagare, en småbrukare med 30 000 kronor i inkomst. Det är riktigt. Men då är det också fråga om en småbrukare, en låginkomsttagare. Jag missunnar inte en småbrakare med 30 000 kronor i inkomst en skattesänkning på 300 kronor   för   en   avgift   som   han  har,   men  som  icke en  löntagare  i

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter tiU försäkringen för tilläggspension, m. m.

:I5

Nr 103                   motsvarande inkomstläge har. Vi skaU inte missunna denne låginkomst-

Tisdagen den         tagare  en  sådan  skattesänkning när det inte på nägot sätt äventyrar

29 maj 1973          ATP-systemet.

--------------------         Sedan är det inte bara en sänkning med 1 procent som vi föreslär, utan

Avgifter tiU forsak-     . j 5 procent, och under perioden 1973-1979 blir det ganska mycket

ringen for tillaggs-      pengar.   Detta   har   stor   betydelse   även   om   det   för  varje   enskUd

pension, m. m.       egenföretagare inte blir sä mycket pengar. För en storarbetsgivare, som

t. ex. landstinget i Örebro, gör 1,5 procent hela 4,5 miljoner kronorom

året, och det är ganska mycket pengar.

Det är ett faktum att både arbetsgivaravgiften och ATP-avgiften i dag är ett problem för landstingen. De har enligt landstingslagen skyldighet att betala sina egna pensioner med en egenavgift. Som herr Karlsson kanske vet tar vi ut 8,5 procent i pensionsavgift för landstingens egen personal och t. o. m. 12 procent för dem som arbetar i den psykiatriska vården. Utöver det har man alltså på landstingssidan dessa 10,5 procent i ATP-avgift, och dessa avgifter är faktiskt problem för kommuner och landsting. Även här behövs en avvägning så att -vi inte äventyrar sjukvården litan kan klara den i framtiden. Det är direkt sysselsättnings-befrämjande om man kan få ned avgiften 1,5 procent. Landstingen får dä större möjlighet att anställa personal för angelägen sjukvård, och det behöver de faktiskt göra i dag.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Fra talman! Herr Ringaby angriper vpk-reservationerna. Han säger också att moderata samlingspartiets förslag om en sänkning av ATP-avgiften och andra gåvor tiU företagen bara skulle innebära att företagen får tUlbaka 12 mUjarder kronor eller vad det var.

Det är en märklig syn som moderata samlingspartiet har på dessa frågor — förhoppningsvis är man ensam om det i riksdagen. Det handlar ju här om lönearbetamas pengar. Det är lönearbetarna som skapar värdena. Vi behöver inte gå in på en ideologisk debatt, men låt mig konstatera att -vi beträffande ATP-avgifterna dessbättre är överens om att det är lönearbetamas pengar. EUer är det också någonting som företagen skall ha tUlbaka eller som av någon sorts rättvisa skulle tUlhöra dem?

Jag skaU också kommentera herr Ringabys första inlägg. Han måste ha krångel med matematiken. Han säger att pensionärerna inte får nägra förbättringar därför att fondema växer. Men i andra sammanhang har han åtminstone i år gjort sig till tolk för förbättringar åt pensionärerna, särskilt de som har låg ATP, och för sådana förbättringar fordras att det finns pengar i fonderna. Hur skall man kunna förbättra pensionerna om man samtidigt vUl sänka avgifterna?

Herr Karlsson i Ronneby anför att det är små belopp och låga
procentsatser. Men vad är då avsikten med att sänka ATP-avgiften, och
-vilken syn har herr Karlsson på att sänka ATP-avgiften tiU förmån för
andra reformer inom socialpolitikens område? Tycker herr Karlsson att
det är särskUt konsekvent och i stort kan förbättra förhållandena på
arbetsplatserna att man sänker avgiften tiU den obligatoriska yrkesskade-
försäkrmgen för att kunna höja arbetarskyddsavgiften? Och vad kommer
116                        att hända med yrkesskadeförsäkringen?

Delar av AP-medlen skall ju användas i näringslivet och vara sysselsättningsstimulerande. Hur kommer det att fungera om man nu sänker ATP-avgifterna? Hur skaU man då kunna medverka tUl en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten?

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Fru talman! Herr Ringaby talade om att det finns mänga andra grupper i samhället som lider lika svårt av arbetslösheten som den äldre arbetskraften. Men det är faktiskt så, herr Ringaby, att de äldre fär gå arbetslösa tre gånger längre tid än vad de yngre får göra. Det är den väsentliga skillnaden, vilket jag också betonade i mitt första inlägg.

Herr Karlsson i Ronneby talar om att de borgerliga gjort attacker mot ATP-systemet aUtsedan det kom tUl, men från centern har vi i varje faU inte gjort sädana attacker. Om han uppfattar värt förslag om ett minskat avgiftsuttag - eller vad man nu kan komma fram till i en utredning — i syfte att underiätta för äldre arbetslösa att fä ny anställning som en attack mot ATP-systemet, har jag svårt att förstå det. Detta system är ju inte något självändamål, utan det är tUl för människorna, och det är dem vi vill hjälpa med värt förslag. AP-fonderna växer också mycket kraftigt — betydligt fortare än man har kalkylerat med — och det innebär att förslaget inte heller är någon attack mot den.

När herr Karlsson i Ronneby säger att det finns andra intressenter sä vill jag gärna håUa med honom om detta. Det är bl. a. dessa andra intressenter som vi vUl stimulera tUl att medverka i ansträngningarna för att trygga sysselsättningen för äldre arbetslösa. Och då han talar om vem pengarna tUlhör vill jag bara säga att de som inte har något arbete inte heller har nägra möjligheter att påverka situationen. Vi vUl hjälpa just dem att få ett jobb med denna vår framstöt.

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Fru talman! Herr Ringaby talar om fondbUdningen. Visst har vi reda pä att AP-fonderna ökar med 1 miljard om året. Men man kan väl inte komma ifrån att om avgiften sänks tUl hälften för en del människor, så kommer fondema att minska med totalt 650-700 miljoner kronor. Det kan man inte diskutera bort.

Att fondbUdningen behövs kan vi läsa i propositionen, där det bl. a. anges att fram tUl år 1980 kommer ATP-pensionärerna att öka med 300 000 medan den yrkesverksamma befolkningen beräknas vara i stort sett oförändrad. Under den därpå följande tioårsperioden kommer ATP-pensionärerna att öka med ytterligare 500 000. Detta talar klart för att vi måste ha en fondbUdning som garanterar att försäkringspengama kan betalas ut tUl dem som skall ha dem.

När det sedan gäUer attackerna mot ATP-systemet, som jag nämnde, vill jag tiU bäde herr Ringaby och herr Magnusson i Nennesholm säga att denna begäran om sänkning av ATP-avgifterna inte bara har skett vid nägot enstaka tUlfäUe. Det har förekommit andra motioner som attackerat ATP-avgifterna och ATP-systemet. Bl. a. har man i borgerliga motioner föreslagit att hemmafraarna skall inordnas i systemet och man har också motionerat om att pensionstiUäggen tiU folkpensionen som

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Ill

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter till försäkringen för tUläggspension, m. m.

118

utgår tUl den som har hten eller ingen ATP skall fmansieras genom ATP-systemet — utan att samtidigt föreslå hur fonden skall få in pengarna. Det betraktar jag som attacker mot hela systemet.

När det sedan gäUer den inkomst som jag utgick ifrån gjorde nog herr Ringaby ett försök tUl förvanskning. Jag talade om en ATP-grundande inkomst på 30 000 kronor. Jag har då räknat med att den genomsnittliga bruttolönen ligger på 38 000 kronor. Jag tror att denna uppgift är ganska säker med hänsyn tUl att den genomsnittliga industriarbetarlönen enligt de senaste beräkningarna om jag inte minns fel ligger mellan 32 500 och 33 000 kronor. Detta belopp kan ökas tiU 38 000 kronor med hänsyn tiU att även en del högre löntagare ingår i ATP-systemet och drar upp genomsnittslönen. Därifrån skaU man sedan dra bort de ungefär 8 000 kronor som utgör basbeloppet i pensionssystemet. Då kommer man till siffran 30 000 kronor. Det var på den grunden jag förde mitt resonemang.

TUl herr Olsson i Stockholm, som talade om försäkringens storlek, vUl jag säga att jag har den uppfattningen att försäkringsavgifterna skaU täcka de åtaganden som man gjort gentemot försäkringstagarna. Om man bestämmer sig för andra sociala åtgärder, fär man i samband därmed diskutera finansieringen av dessa. Jag tycker inte att man skall ta ut mera ATP-avgifter eller andra avgifter än vad som är nödvändigt för att täcka de pensionsåtaganden man har gjort. Det finns som jag sade tidigare, andra intressenter på arbetsmarknaden som man bör ta hänsyn till i detta sammanhang.

Herr socialministern ASPLING;

Fra talman! Denna debatt berör ju en mycket stor och väsenthg fräga. Snart stundar emeUertid såvitt jag förstår en middagstimme och jag skaU därför inte hälla nägot längre anförande, men nägra inlägg föranleder mig i varje fall till ett par kommentarer.

Jag vUl börja med att säga att regeringens förslag om ATP-avgiften gäUer dels avgiftsuttaget för år 1974, dels avgiftsuttaget för den därefter följande femårsperioden. Herr Karlsson i Ronneby har i sin utförliga redovisning betonat detta. Låt mig dock ytterligare göra ett par tUlägg i anslutning tUl den nya femårsperioden.

För är 1974 innebär förslaget en oförändrad ATP-avgift pä 10,5 procent i stäUet för den höjning tUl 11 procent som tidigare fastställts för 1974. Därigenom skapas utrymme för det ökade avgiftsuttag på andra områden som erfordras för genomförandet av en rad mycket angelägna sociala reformer fr. o. m. den 1 januari 1974. Det gäller följande reformer, av vilka några redan har nämnts av herr Karlsson i Ronneby; sjukpenningreformen, föräldraförsäkringen, tandvårdsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

För den femårsperiod som börjar år 1975 har riksförsäkringsverkets styrelse föreslagit en arbetsgivaravgift på 11 procent under hela perioden. Vid remissbehandlingen har LO med hänsyn tiU att avgiften för 1974 av skäl som jag nyss nämnde blir 10,5 procent föreslagit en etapp-vis höjning tUl 10,75 procent år 1975 och tUl II procent fr. o. m. år 1976. Regeringen har i propositionen följt LO:s förslag, vUket alltså innebär att

ATP-avgiften höjs med en kvarts procent vartdera året 1975 och 1976 och därefter ligger stUla pä 11 procent resten av perioden t. o. m. år 1979.

Vad som föranledde mig att göra några korta kommentarer vid kammarens behandling av denna fräga är främst de synpunkter som moderaterna har gett uttryck åt i sin motion och i sin reservation och genom herr Ringabys inlägg tidigare i dag.

Lät mig slå fast att utgångspunkten för en bedömning av denna viktiga fråga är förslaget från riksförsäkringsverkets styrelse om ett avgiftsuttag på 11 procent för den följande femårsperioden. Verkets styrelse, där det ingår representanter för arbetsmarknadsparterna, har varit enhällig i detta förslag. Förslaget har också biträtts av Arbetsgivareföreningens representant i riksförsäkringsverkets styrelse. Det är detta förslag som i princip har följts i propositionen med den smidigare övergäng som Landsorganisationen föreslagit och som jag nyss redogjorde för.

Vad händer då? Jo, moderata samlingspartiet sätter sig över hela denna noggranna prövning av denna viktiga fråga och begär nu att riksdagen i stäUet skall fastställa ATP-avgiften tUl endast 9,5 procent. Det är verkligen en egendomlig instäUning som här demonstreras. I sin iver — för det måste väl vara orsaken — att på något sätt markera en sorts högerprofU desavuerar ju moderaterna t. o. m. Arbetsgivareföreningens styrelserepresentant i riksförsäkringsverket. Här gör alltså en ansvarig verksstyrelse med ansvariga representanter för arbetsmarknadsparterna en noggrann prövning och lägger fram sitt förslag, som regeringen sedan grundar sin proposition på. Moderaternas motförslag riktas därigenom inte bara mot regeringen — och det gör väl mindre, för vi har vant oss vid det — utan mot en enhällig bedömning av riksförsäkringsverkets styrelse och arbetsmarknadspartemas styrelserepresentanter. Det är verkligen värt att notera, och det måste väl vara något besvärande, föreställer jag mig, för de andra borgerliga partierna att uppleva hur deras meningsfränder profilerar sin syn pä en sädan här central och viktig fråga. Ty vad det i realiteten gäller är ju att moderaterna vUl beröva AP-fonderna omkring 12 mUjarder kronor enbart för den avgiftsperiod det här är fräga om. Detta belopp skall enligt moderaternas uppfattning inte fä bli löntagarnas pengar i ATP-systemet utan i stället stanna kvar hos företagen. Detta belopp skall enligt moderaterna inte få ingå i AP-fonderna och där fylla sin dubbla funktion av en garanti för framtida ATP- pensioner och en garanti för upprätthållandet av en hög investeringstakt i samhällsekonomin.

Nog skidle det vara lockande, fru talman, att här säga några ord om vad AP-fonderna har betytt för det svenska samhället. Var skuUe -vi ha stått, herr Ringaby, i fråga om investeringstakt och utbyggda resurser på en rad viktiga samhäUsområden, om vi icke hade haft tillgäng tUl AP-fonderna, som ju pulserar i svenskt samhäUsliv i dag: i bostadsbyggandet, i näringslivet, i kommunerna? Jag har bara velat stryka under detta, fru talman, för det är väsentligheter.

Jag skaU väl inte sedan ge mig in i någon sorts polemik, men nog skuUe det kunna vara frestande. Menar exempelvis herr Ringaby att vi skulle skattefinansiera ATP, eftersom han gör en jämförelse med 10 miljarder i

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter tiU försäkringen för tilläggspension, m. m.

119

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

Avgifter tiUförsäkringen för tilläggspension, m. m.

direkt skattebetalda foUcpensioner? Det skulle bh kraftiga skattehöjningar i stället för arbetsgivaravgiften tUl ATP. Jag förestäUer mig att han självfaUet inte menar detta, men då skaU man inte göra sådana orimliga jämförelser som det här var fråga om.

Herr Ringaby svepte över andra ting. Han nämnde chefredaktören Söderlund, och jag förstod att han viUe ha honom som ett tillhygge här. Jag kan i varje faU för historien säga tiU herr Rmgaby att Söderlund var en mycket aktiv pressombudsman när det gäUde den viktiga kampanjen om ATP år 1957. Mer skall jag inte säga. Han var mycket engagerad i striden om ATP. Rätt skall vara rätt.

Folkpartiet och centern har inte följt med moderaterna i denna fråga, och det noterar jag. Det är väl också uttryck för att denna treenighet är sphttrad i mänga avseenden — det demonstreras i den här verkligt viktiga frågan.

Fru talman! Jag har velat göra den här kommentaren därför att jag egentligen upplever agerandet här från moderaterna som mycket märkligt för att inte säga rent av utmanande mot de stora värden som innesluts i ATP-reformen och som regeringen i samverkan med den fackliga rörelsen kommer att i fortsättningen liksom hittUls tUl varje pris slå vakt om.

120

Herr RINGABY (m):

Fru talman! Jag tänker inte riva upp någon större ATP-debatt, för det är faktiskt inte det frågan gäller.

Löntagamas pengar, sade herr Olsson i Stockholm. Ja, men det finns ju också några hundratusen jordbrukare och småföretagare i enmansföre-tag som betalar ATP-avgifter tiU det här systemet, det finns konstnärer, författare och fria yrkesutövare. Det är inte bara löntagare, herr Olsson — och det gäller även socialdemokraterna, som ofta hävdar den här tesen. Det är fast mer svenska folkets pengar, samtligas pengar, som det är fräga om.

Herr Magnusson i Nennesholm har jag ingenting att invända mot; jag har samma uppfattning i princip som han. Vi har ju också motioner från moderat håll om detta. Det är bara det att vi har gjort denna avvägning nu i utskottet, att en genereU sänkning är bättre i det sysselsättningsläge vi har än punktvisa sänkningar. Det finns annars sä många man skulle vilja hjälpa — även handikappade och andra — med en lägre avgift. Men annars har jag som sagt i princip ingen annan uppfattning än vad herr Magnusson i Nennesholm har.

Herr Karlsson i Ronneby sade att han -visste att fonden ökade med 1 mUjard om året. Ja, då vet herr Karlsson fel, för den ökar med 8 miljarder om året. Den ökar med alla sina egna avgifter plus I mUjard av ränteavkastningen. I det läget ser jag det inte som något katastrofalt om man sänker avgiften eUer utvidgar ATP-systemet.

Herr Karlsson gjorde faktiskt ett erkännande här, att vi från borgerligt håll vUl förbättra ATP-systemet, ge bättre pensioner, släppa in fler människor i systemet — mödrar som sköter minderåriga barn osv. Men skall man göra det, måste man ju också se tUl att systemet fungerar, har den rätta a-wägningen meUan avgiftens höjd och behovet av investeringspengar i näringslivet. Det är ju bara det vi diskuterar här. Det är inte fråga

om att äventyra systemet, utan det gäUer att få det att fungera så effektivt att vi kan förbättra pensionerna och släppa in fler människor i systemet.

I procent gör 300 kronor på en egenföretagare — det är riktigt.

TiU herr statsrådet vUl jag säga att riksförsäkringsverket har gjort en teknisk utredning. Sedan är det vi politiker som får bedöma hur systemet skall utformas och ange om vi har en annan uppfattning därvidlag.

Vi för vår del följer inte alltid SAF. Här har vi gått emot SAF - då får -vi nästan litet kritik för det också. Det är klart att om avgiften är lägre blir det mer pengar kvar i näringslivet, men dä bhr det också mer pengar att förhandla om för fackföreningarna, och där får de göra sin bedömning: Hur mycket skall vi ta ut i löneökning och hur mycket skall -vi låta stanna kvar i näringslivet för att det skall fungera?

Vi skaU inte göra den här debatten tUl något hot mot ATP-systemet, för det är faktiskt för att förstärka ATP-systemet som i varje fall jag agerar.

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter tiU försäkringen för tUläggspension, m. m.

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Fru talman! Bara några få ord tUl herr Ringaby.

Herr Ringaby säger att han vill vara med om att förbättra ATP-systemet genom att ta in hemmafruarna och finansiera pensionstiUäggen genom ATP-avgifter. Det är gott och väl, herr Ringaby. Men ta då steget fullt ut och var med om att också finansiera de utgifter som Ni är med och beslutar om. Det gör man inte aUtid från det borgerliga hållet. Man föreslår gärna utgifter men vUl inte vara med och skaffa nägra inkomster för att finansiera utgiftema. Så är det även i detta fall.

Herr socialministem ASPLING;

Fm talman! Jag viU bara fästa herr Ringabys uppmärksamhet på att de fackliga representanterna i rUcsförsäkrmgsverkets styrelse står bakom förslaget, och det är ett enhälligt förslag.

SjälvfaUet skaU man inte alltid slaviskt följa exempelvis utredningar i olika avseenden. Men det här är någonting annat, herr Ringaby. Det är en seriös och omfattande utredning som gjorts, byggd pä ett mycket omfattande material, och man har kommit fram till ett enhälligt förslag. Det är detta som föranleder mig att säga att nog är det förvånande att mot denna bakgrund uppleva att moderaterna profilerar sig på detta sätt.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herrar Ringaby och Björck i Nässjö samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ringaby begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

121

Nr 103

Tisdagen den 29 maj 1973

A vgifter till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Den  som   vill att kammaren till kontraproposition  i huvudvoteringen

angående   socialförsäkringsutskottets  hemstäUan   i  betänkandet   nr  22

punkten I antar reservationen nr I av herrar Ringaby och Björck i Nässjö

röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har  kammaren   till  kontraproposition  i  nämnda  votering

antagit reservationen nr 2 av herr Olsson i Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -    49

Nej  -    27

Avstår -  239

Herr Gustafsson i Säffle (c) anmälde att han avsett att avstå frän att rösta men markerats ha röstat ja.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 22 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Ringaby

och Björck i Nässjö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  273

Nej   -    39

Avstår -       4

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

122

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 22 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit  reservationen  nr 3 av herr Olsson i

Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 103

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm                                                                                                     Tisdagen den

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Den-                                                                                                     29 mai 1973
na omröstning gav följande resultat;

Ja - 295

A vgifter till försäk-
Nej  -     16 ringen för tilläggs-

Avstår -      3                                                                                  P""'''"' '"• '"■

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 22 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Carlsson i

Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 232

Nej  -    77

Avstår —       7

Pä förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående pä dagens föredragningslista upptagna ärenden till kl. 19.30.

§ 8  Anmäldes   och   bordlades   Kungl.   Maj:ts   skrivelse   nr   133   med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB.

§ 9 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

Nr 24 med anledning av propositionen 1973:114 med förslag tUl lag om ändring i kommunallagen 1953:753, m. m.

Justitieutskottets betänkande

Nr 26 i anledning av Kungl. Maj :ts i propositionerna 1973:1, 1973:37 och 1973:115 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1973/74 till polisväsendet, m. m. jämte motioner

123

Nr 103                   Socialutskottets betänkande

Tisdagen den--- '  i anledning av propositionen 1973:115 med förslag till åtgärder
29 mai 1973---- '- ' bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen,
--------------------     såvitt propositionen hänvisats tUl socialutskottet, jämte motion

Näringsutskottets betänkanden

Nr 52 i anledning av motioner i vissa frågor rörande skogsindustrin Nr 53 i   anledning   av   motion   om   en   branschutredning   rörande

pälsindustrin

Nr 59 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 60 i anledning av propositionen 1973:41 såvitt den gäller förslag

till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

§  10 Kammaren åtskildes kl. 17.47.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert