Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:90

Fredagen den 26 maj

Kl. 19.30

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

Förhandlingarna leddes till en början av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Samhällets konsumentpolitik m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 40 i anledning av propositionen 1972:33 med förslag till riktlinjer för och organisation av samhällets konsumentpolitik m. m. jämte motioner.

Genom en den 3 mars 1972 dagtecknad proposition, 1972:33, hade Kungl. Maj .t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden föreslagit riksdagen att

i fråga om riktlinjer för och organisation av samhäUets konsumentpolitik

1. godkänna av chefen för handelsdepartementet förordade riktlinjer för samhällets konsumentpolitik m. m.,

2. besluta att statens institut för konsumentfrågor och statens konsumentråd skulle upphöra vid utgången av år 1972,

3. besluta att den 1 januari 1973 skulle inrättas en central myndighet med uppgift att bedriva konsumentpolitisk verksamhet enligt de riktlinjer chefen för handelsdepartementet förordat,

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst med beteckningen p för verkschefen och två extra ordinarie tjänster för chefer för avdelningar,

5. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

6. anta ett inom handelsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (197 1:5 1 1),

i fråga om anslag för budgetåret 1972/73

1. till Statens institut för konsumentfrågor: Förvaltningskostnader under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 708 000 kronor,

2. till Statens institut för konsumentfrågor: Undersökningar och upplysningsmateriel m. m. under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 200 000 kronor,

3. till Statens konsumentråd under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 050 000 kronor,

4. till Varudeklarationsnämnden under tionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 940 000 kronor,

5. till Konsumentverket: Förvaltningskostnader under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 748 000 kronor,

6. till Konsumentverket: Forskning m.m. under tionde huvudtiteln

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 89-90

129

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

anvisa ett reservationsanslag av 600 000 kronor,

7. tUl Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 800 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"Ett konsumentveik föreslås inrättas den 1 januari 1973. Därvid förutsätts att verksamheten vid statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor och varudeklarationsnämnden upphör. Det nya verket anses böra delta i försöksverksamheten med programbudgetering. Verksamheten föreslås bli indelad i ett program för utredning och producentkontakt och ett program för information och utbildning. En huvuduppgift för det förstnämnda programmet blir att skaffa kunskaper om konsumenternas förhållanden i olika avseenden samt att ange möjligheter till ett resursutnyttjande som ger konsumenterna bättre förutsättningar att tillfredsställa de egna behoven. En annan uppgift blir att påverka producenterna så att de anpassar sin verksamhet efter konsumenternas behov. Slutligen skall en uppgift vara att fästa uppmärksamheten vid sådana problem som faller inom andra myndigheters ansvarsområde och som bör behandlas av dessa myndigheter. För programmet information och utbildning blir det huvudsakliga målet att ge konsumenterna den information som blir resultatet av utredningsverksamheten. Härutöver bör även annan information lämnas som är av intresse för konsumenterna.

Konsumentverket föreslås få en styrelse med sju ledamöter. Styrelsen avses få en sammansättning som säkerställer att verkets arbete inriktas på att tillvarata konsumenternas intressen. Det föratsätts att personer med skiftande erfarenhetsbakgrund skaU beredas plats i styrelsen.

För verksamheten inom programmet utredning och producentkontakt förordas två utredningsavdelningar, den ena för mathållning och bostad m. m. och den andra för beklädnad, fritid och resor m. m. Vidare föreslås en teknisk enhet, en informationsenhet, en administrativ enhet samt ett planeringssekretariat."

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972:153 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts

A. att riksdagen skulle besluta

1. att obligatorisk varudeklaration skulle införas för dyrbarare tekniska hushållsapparater, bUar, fritidsbåtar samt lägenheter,

2. att en katalog med konsumentinformation skulle utdelas till landets samtliga hushåll,

3. att regionala reklamationsnämnder skulle inrättas,

B. att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära att berörda myndig
heter gavs i uppdrag att ta initiativet tUl en internationell dokumenta
tionscentral för varufakta.

130

motionen 1972:269 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj;t begära att varudeklaration infördes för skor som uppfyllde vissa minimivillkor i vad gällde kvalitet.

motionen 1972:1509 av herr Henmark m. fl. (fp, c, m) vari hemställts att riksdagen skulle besluta

dels att med hänsyn till arbetsbelastningen inom Kristianstads län en av de nyinrättade hemkonsulenttjänsterna placerades därstädes,

dels att antalet hemkonsulenttjänster som nyinrättades ökades tiU tolv, så att i samtliga län med över 200 000 invånare kunde placeras två tjänster.

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

motionen 1972:1510 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställts att riksdagen skuUe hos Kungl. Maj:t anhålla om att konsumentverkets styrelse skulle bestå av tretton ledamöter, varav fyra ledamöter skulle representera de viktigaste organisationerna i näringslivets tillverknings- och handelsled,

motionen 1972:1511 av herr Nordgren m. fl. (m, s, c, fp),

motionen 1972:1549 av herr Brundin m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle

1. besluta att konsumentverkets styrelse skulle bestå av tretton ledamöter,

2. uttala att principfrågor rörande den framtida varudeklarationsverksamheten borde underställas riksdagens prövning,

motionen 1972:1550 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c, fp, m) vari hemställts att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till en utbyggnad av hemkonsulentorganisationen med en tjänst i vartdera av Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Gotlands och Norrbottens län.

motionen 1972:1551 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t begära

1. att ett vetenskapligt råd upprättades inom konsumentverket för granskning av metoder i samband med informations- och upplysningsverksamheten,

2. att en enhet för konsumentskyddsfrågor upprättades inom konsumentverket,

3. att förslag om bestämmelser för prisangivelser förelades riksdagen,
att riksdagen skulle under tionde huvudtiteln till Konsumentverket;

Forskning m.m. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit anvisa 300 000 kronor,

att riksdagen skulle besluta

a) att konsumentverkets styrelse skulle bestå av elva ledamöter i enlighet med vad som anförts i motionen,

b) att utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit ytterligare sex nya hemkonsulenttjänster inrättades så att samtliga län med över 200 000 invånare erhöll minst två tjänster,

att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts om stöd till kommunal konsumentverksamhet.

131

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

motionen 1972:1552 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära en snar utredning om lokal konsumentverksamhet inom handelsdepartementet i samverkan med såväl konsunientrådet som kommunförbundet, varvid särskilt borde prövas

a) om en ändring av kommunallagarna var nödvändig för att en kommunal konsumentnämnd skulle kunna agera på samma sätt som de i dag fungerande lokala konsumentkommittéerna,

b) hur avgränsningen skulle göras mellan en konsumentnämnds och andra kommunala nämnders verksamhetsfält,

c) hur informationskanalerna meUan lokala, regionala och centrala organ skulle utformas,

d) om möjlighet fanns att medelst statsmedel stimulera kommunerna
att inrätta konsumentnämnder,

motionen 1972:1553 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, fp),

motionen 1972:1554 av fru Nordlander m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle uttala

1. att det kommande konsumentverket gavs en klar juridisk kompetens till aktiv konsumentpäverkan genom rätt att ingripa i styrningen av företagens produktplanering,

2. att verksamheten i syfte att vidga tillämpningen av varudeklaration gavs stor prioritet inom konsumentverket och vid dess organisatoriska uppbyggnad,

3. att frågan om formerna för samordning av verksamheten inom statens pris- och kartellnämnd (SPK), eventueUt genom att viss del av nämndens verksamhet inordnades i konsumentverket i syfte att aktivt hävda konsumentintressena på prisonirådet, med förtur upptogs till prövning inom regeringen,

4. atl den lokala förankringen av konsumentverket byggdes ut på grundval av erfarenheterna av försöksverksamheten med de lokala konsumentkommittéerna och enligt riktlinjer som utarbetades genom konsumentverkels försorg,

5. att kommunerna anmodades att lämna sin medverkan för att åstadkomma lokala, fristående konsumentkommittéer samt att frågan om omfattningen av och formerna för erhållandet av statligt stöd för denna verksamhet upptogs till skyndsam prövning av regeringen,

motionen 1972:1555 av herr Sellgren (fp),

132

motionen 1972:1556 av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen skulle

1. hos Kungl. Maj:l anhålla om förslag beträffande den fortsatta utbyggnaden av den konsumentpolitiska verksamheten på lokal och regional nivå i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. hos Kungl. Maj:l anhålla att varudeklarationen av importerade varor och därmed sammanhängande problem togs upp till särskild prövning av den tUlsatta utredningen.

1. besluta att konsumentverkets arbetsområde skulle kunna omfatta jämväl information om offentliga tjänster,

2. uttala att en nära samverkan borde etableras mellan de konsumentpolitiska organ som nu skapades och det reguljära utbildningsväsendet,

3. besluta att konsumentverkets styrelse skulle ha högst nio ledamöter,

4. uttala att konsumentverkets styrelse borde ha parlamentariskt inslag,

5. uttala att konsumentverket borde lokaliseras till ort utanför Stockholmsområdet,

6. anta de riktlinjer i övrigt för den framtida konsumentpolitiken som anförts i motionen samt

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

motionen 1972:1557 av fru Sundberg (m) och fru Olsson i Helsingborg (c).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen godkände i propositionen 1972:33 angivna riktlinjer för samhällets konsumentpolitik såvitt de gällde information om offentliga tjänster och fann motionen 1972:1556 punkten 3 besvarad genom vad utskottet anfört i detta ämne,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1554 såvitt den gällde producentpåverkan (punkten 1) godkände i propositionen 1972:33 angivna riktlinjer för samhällets konsumentpolitik i motsvarande del,

3. att riksdagen i övrigt godkände i propositionen 1972:33 förordade riktlinjer för samhällets konsumentpolitik m. m. och fann motionerna 1972:1554 såvitt den gällde varudeklarationer (punkten 2), 1972:1556 såvitt den gällde samverkan med utbildningsväsendet och riktlinjer i övrigt för konsumentpolitiken (punkterna 4 och 8) samt 1972:1557 icke föranleda .särskild åtgärd,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:153 .såvitt den gällde införande av obligatorisk varudeklaration för vissa produkter,

5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att motionen 1972:269 om obligatorisk varudeklaration av skor och motionen 1972:1556 såvitt den gällde varudeklaration av importerade varor överlämnades till utredningen angående vissa principfrågor i samband med varudeklarationer för beaktande,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1549 såvitt den gällde krav på riksdagsprövning av principfrågor rörande varudeklarationsverksamheten (punkten 2),

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1551 såvitt den gällde bestämmelser om prisangivelser,

8. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:153 såvitt den gällde utgivning av en katalog med konsumentinformation (punkten A moment 2),

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:153 såvitt den gällde internationell dokumentationscentral för varufakta,

10. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1511 angående kon
troll av bilreparationsverksamhet.

133

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

134

11. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:33 i ifrågavarande del beslutade att statens institut för konsumentfrågor och statens konsumentråd skulle upphöra vid utgången av år 1972 samt att en central myndighet med uppgift att bedriva konsumentpolitisk verksamhet (konsumentverket) skulle inrättas den 1 janiiari 1973,

12. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1544 såvitt den gällde samordning mellan konsumentverket och statens pris- och kartellnämnd (punkten 3) godkände vad som anförts i detta ämne i propositionen 1972:33,

13. att riksdagen i anledning av propositionen 1972:33 i ifrågavarande del samt motionerna 1972:1551 i ifrågavarande del, 1972:1552, 1972:1554 punkterna 4 och 5 och 1972:1 556 i ifrågavarande del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande lokal konsumentverksamhet,

14. att riksdagen godkände vad i propositionen 1972:33 anförts angående hemkonsulentorganisationen och därvid i anledning av motionerna 1972:1509, 1972:1550, 1972:1551 i ifrågavarande del och 1972:1556 i ifrågavarande del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande fortsatt utbyggnad av denna organisation,

15. att riksdagen i anledning av propositionen 1972:33 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1972:1556 punkterna 5 och 6 och med avslag på motionerna 1972:1510, 1972:1549 och 1972:1551, den sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad utskottet anfört rörande sammansättningen av konsumentverkets styrelse,

16. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1551 såvitt den gällde inrättande av en enhet för konsumenlskyddsfrågor inom konsumentverket godkände de i propositionen 1972:33 angivna riktlinjerna för konsumentverkets organisation,

17. att riksdagen med bifaU tUl propositionen 1972:33 i ifrågavarande del bemyndigade Kungl. Maj;t att

a) vid konsumentverket inrätta en ordinarie tjänst med beteckningen p för verkschefen och två extra ordinarie tjänster för chefer för avdelningar,

b) vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

18. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1551 såvitt den gällde inrättande av ett vetenskapligt råd inom konsumentverket,

19. att riksdagen i anledning av propositionen 1972:33 i ifrågavarande del samt med avslag på motionerna 1972:1553, 1972:1555 och 1972:1556, den sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet uttalat rörande konsumentverkets lokalisering,

20. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:153 såvitt den gällde inrättande av regionala reklamationsnämnder,

21. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:33 i ifrågavarande del för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisade

a) till Statens institut för konsumentfrågor: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 3 708 000 kronor.

b) till Statens institut för konsumentfrågor: Undersökningar och upplysningsmateriel m. m. ett reservationsanslag av 200 000 kronor,

c) till Statens konsumentråd ett reservationsanslag av 2 050 000 kronor,

d) till Varudeklarationsnämnden ett anslag av 940 000 kronor,

22. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:33 i ifrågavarande del till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 6 748 000 kronor,

23. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:33 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1972:1551 i ifrågavarande del till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 600 000 kronor,

24. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:33 i ifrågavarande del till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 800 000 kronor,

25. att riksdagen skulle anta det i propositionen 1972:33 framlagda förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:5 11).

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande information om offentliga tjänster av herrar Regnéll
(m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Hovhammar
(m) samt fru Hambraeus (c), som ansett att utskottet under 1 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1556 punkten 3 och i anledning av propositionen 1972:33 i motsvarande del uttalade att konsumentverkets arbetsområde borde kunna omfatta även information om offentliga tjänster,

2. beträffande producentpåverkan av herr Hallgren (vpk), som ansett
att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1554 punkten 1 och propositionen 1972:33 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till bestämmelser som gav konsumentverket möjlighet till aktiv producentpåverkan genom rätt att ingripa i styrningen av företagens produktplanering,

3. beträffande obligatorisk varudeklaration av herrar Rydén (fp) och
Möller i Göteborg (fp), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:153 punkten A moment 1 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag rörande obligatorisk varudeklaration för dyrbarare tekniska hushållsapparater, bilar, fritidsbåtar och lägenheter,

4. beträffande riksdagsprövning av principfrågor rörande varudeklara
tionsverksamheten av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som
ansett atl utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1549 punkten 2 som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört om riksdagsprövning av principfrågor rörande varudeklarationsverksamheten.

135

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

5. beträffande bestämmelser om prisangivelser av herrar Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1551 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till bestämmelser om prisangivelser enligt vad reservanterna anfört.

6. beträffande samordning mellan konsumentverket och statens pris-
och kartellnämnd av herr Hallgren (vpk), som ansett att utskottet under
12 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:1554 punkten 3 och i anledning av propositionen 1972:33 i ifrågavarande del som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört rörande prövning av frågan om samordning mellan konsumentverket och statens pris- och kartellnämnd,

7. beträffande hemkonsulentorganisationen av herrar Rydén (fp) och
Möller i Göteborg (fp), som ansett att utskottet under 14 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionerna 1972:1509 och 1972:1551, den sistnämnda i ifrågavarande del, och i anledning av motionerna 1972:1550 och 1972:1556, den sistnämnda i ifrågavarande del, gav som sin mening Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört rörande ytterligare utbyggnad av hemkonsulentorganisationen samt i övrigt godkände vad i propositionen 1972:33 anförts angående denna organisation,

136

8. beträffande sammansättningen av konsumentverkets styrelse av
herrar Regnéll (m). Hovhammar (m), Rydén (fp) och Möller i Göteborg
(fp), som ansett att utskottet under 15 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1972:33 i ifrågavarande del samt motionerna 1972:1510 och 1972:1549, med bifall till motionen 1972:1551 i ifrågavarande del samt med avslag på motionen 1972:1556 punkterna 5 och 6 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört rörande sammansättningen av konsumentverkets styrelse,

9. beträffande vetenskapligt råd inom konsumentverket av herrar
Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som ansett att utskottet under 18
bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1972:1551 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t begärde att ett vetenskapligt råd upprättades inom konsumentverket för granskning av metoder i samband med informations- och upplysningsverksamheten,

10. beträffande anslag till Konsumentverket: Forskning m. m. av herrar Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som ansett att utskottet under 23 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:1551 i ifrågavarande del och i anledning av propositionen 1972:33 i ifrågavarande del tUl

Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1912/13 under tionde Nr 90

huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 900 000 kronor.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden beträffande lokal konsumentverksamhet

1. av herrar Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp) samt

2. av fru Hansson (s).

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsu mentpolitik m. m.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Konsumentverkets nya styrelse bör uppmärksamma ett viktigt faktum i näringsutskottets betänkande nr 40, på s. 15, där det står att "utskottet förutsätter att uppslaget" — om en kon.sumentkatalog till alla landets hushåll — "prövas av konsumentverket".

För konsumentupplysningen behövs en konsumentkatalog med enkla och slagkraftiga upplysningar om konsumentens rättigheter och möjligheter och hur de kan tas till vara. Folkpartiet begärde i partimotionen 153 återigen en sådan liten publikation, där det lättfattligt kunde stå hur man skaffar sig ökad kunskap om varor och tjänster genom bl. a. hemkonsulenterna och konsumentorganen, hur man läser en varudeklaration, hur man kan klaga hos konsumentombudsmannen eller allmänna reklamationsnämnden, vilka huvuddrag de lagar innehåller som skyddar konsumenten osv.

Beslutet i dag om ett konsumentverk innebär i stort sett att man sammanslår tre enheter - konsumentinstitutet, konsumentrådet och varudeklaralionsnämnden — till ett enda verk. Om vi emellertid inte inom kort gör mycket åt en rad viktiga problem kring konsumentverket, så kommer konsumentpolitiken att likna en schweizerost - det blir mest hålen som syns.

Del finns speciellt två sådana "kringproblem" som vi måste uppmärksamma, nämligen dels konsumentkunskapen i skolundervisningen, dels konsumentpolitikens lokala förankring ute i landet.

Konsumentkunskap är inte ett särskilt ämne i gmndskolan. Den skall tas upp inom olika ämnen i sitt s. k. naturliga sammanhang, men det betyder atl ämnet lätt kommer bort. Ett minimikrav är därför, att det blir en särskild studieplan för konsumentkunskapen, så att bättre hållpunkter och regler finns för undervisningens innehåll. I gymnasieskolan är läget ännu allvarligare än i grundskolan - och där går ca 80 procent av varje årskull. På de treåriga gymnasielinjerna saknas ämnet helt på schemat. På de tvååriga är det på 20 linjer av 22 bara ett av flera frivilliga ämnen - en klar försämring mot förut, då det i varje fall var obligatoriskt på fackskolans sociala linje. Här måste en ändring ske. Att en förbättrad utbildning av lärarna då bör ges är också klart, liksom att viss konsumentundervisning bör ske redan på förskolenivån.

Varför nämner jag dessa utbildningsfrågor då del i dag är konsumentpolitikens organisation m. m. som vi skall besluta om? Jo, därför att ett av konsumentpolitikens fundament kommer att misskötas, så länge undervisningen i skolorna inte får effektiva former. Jag vill direkt fråga utskottets ordförande om han nu när konsumentverket blir beslutat är villig att arbeta tillsammans med handelsministern och utbildningsmi-

137

5* Riksdagens protokoll 1972. Nr 89-90

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

138

nistern för att man skall se över undervisningsfrågor av denna typ.

Ett annat fundament för konsumentpolitiken är lagskyddet, som är viktigt men som jag inte går in på mer i dag än att jag betonar våra krav på dels obligatoriska varudeklarationer för vissa dyrbara varuslag, dels vidgade bestämmelser för prisangivelser. Ångerveckan, konsumentombudsmannen och lagarna mot otillbörliga reklamåtgärder och avtalsvillkor utgör redan ett bra stöd. Det är viktigt att vi härigenom har fått medel mot en sådan reklam och sådana säljformer som är klart felaktiga.

Det finns ännu ett, ett tredje stöd, som konsumentpolitiken fordrar -utöver bättre skolundervisning och utökat lagskydd — och det är en effektiv regional och lokal förankring. Det är här jag anser att propositionens och utskottsmajoritetens förslag har en av sina verkligt stora blottor.

Det behövs en konsumentverksamhet ute i landet, därför att det är där som ändå de flesta människorna bor. Konsumentverket får inte bli en isolerad skyskrapa. Ett brett lokalt stöd skulle syfta tiU

1. att hjälpa medborgarna lokalt med reklamationer och information,

2. att fungera som problemuppfångare för bl. a. konsumentverket, och

3. att utgöra ett rikt kontaktnät varigenom konsumentverkets resultat och intentioner kan föras ut till konsumenterna.

För att få denna lokala förankring förordar vi i folkpartiet flera åtgärder. För det första regionala reklamationsnämnder; eftersom handelsministern nu skall se över reklamationsnämndens ställning har vi inte reserverat oss i år men hoppas verkligen på snara resultat. För del andra fordras en hemkonsulentverksamhel som kan leva upp till de förhoppningar och krav, som man rimligen kan ställa på den. Men med regeringens förslag — och utskottets helt otillräckliga skrivning - blir det i sex av landets län fortfarande bara en hemkonsulent, trots att vart och ett av dem har över 200 000 invånare. Vi kräver både i den stora partimotionen 1551 och i motionen 1509 av herr Henmark m. fl. två tjänster i varje sådant län. Det vore ett viktigt stöd för konsumenterna i de län det här gäller, nämligen Gävleborgs, Jönköpings, Kristianstads, Södermanlands, Västernorrlands och Örebro län. Låginkomsttagare och folket ute i landet och i glesbygderna har rätt till god information lik den man kan få i Stockholm.

För det tredje har herr Rydén och jag i ett särskilt yttrande understrukit den stora vikt vi inom folkpartiet fäster vid att kommunala konsumentnämnder kommer till stånd. Så högt som skattetrycket blivit — genom beslut som vi oftast varit ense om, men också genom regeringens politik som inte tillräckligt har satsat på tillväxt och stabilare priser - vill vi inte ålägga kommunerna att införa sådana nämnder. Men vi vill att de lokala och centrala konsumentorganen verkligen går in för att genom råd och upplysningar till kommunerna stimulera fram sådana nämnder; för den uppgiften vore del för övrigt bra om hemkonsulenterna utökades så som jag nyss nämnde. Låt mig också betona all de kommuner som satsar på en sådan här parlamentariskt sammansalt nämnd inte behöver tveka av fruktan för några stora kostnader. För att ge verksamheten stadga bör det i flertalet fall räcka med att nämnden får hjälp av en • tjänsteman på deltid, en inte orimlig tilldelning som vid

omorganisationer ofta borde kunna åstadkommas i kommunerna.

Herr talman! Utan dessa satsningar på utbildning och på en lokal förankring riskerar, som jag visat, konsumentpolitiken att bli runip-huggen.

Till slut några synpunkter på själva konsumentverket. Det är med glädje vi ser dess tillkomst, eftersom det betyder en slagkraftigare och rationellare organisation av den centrala, nu alltför splittrade verksamheten. Låt oss bara förstå - och få opinionen att inse - att det inte i sig själv är någon stor reform som nu skall ske. Ändrad organisation och en 15-procentig ökning av antalet tjänster — efter det att konsumentorganisationernas utvidgningsplaner varit satta på svältkost sedan 1967 med hänvisning till att konsumentutredningen arbetade — betyder inga underverk. Det är det innehåll som kommer att gjutas i den nya organisationen som blir avgörande.

För önskemålet att snabbt få fram ett bra och nytt innehåll är det allvarligt att forskningsverksamheten inom verket och utom det har satts på sparlåga. Det är inte mycket pengar det här är fråga om. Men de är väsentliga, om vi inte här skall få en flaskhals för den framtida politikens utformning. Vårt krav på en 50-procentig ökning är därför viktigt för konsumenterna.

Vi har också förordat ett vetenskapligt råd inom konsumentverket som ett stöd för dess verksamhet.

Viktig är också en annan fråga, nämligen styrelsens sammansättning. Jag hade hoppats att vi här kunde ha fått en uppgörelse i utskottet för att i klara ordalag säkerställa att kunnande från industri och handel skulle komma konsumentverket till del i dess styrelse. Ökningen från sju till nio ledamöter är ett steg på vägen, men det är dels i knappaste laget, dels är inte parlamentariker ljust denna sin egenskap det som konsumentverkets styrelse ytterligare främst behöver.

Låt mig betona att konsumentverket givetvis skall ha en majoritet av så att säga vanliga konsumenter och duktigt folk i styrelsen och atl eftersatta konsumentgrupper bör finnas med. Vi reservanter begär inte att de personer som skall tillföra verkets styrelse kunnande från industri och handel behöver vara representanter, utsedda av näringslivsorganisationer. Men själva kunskapen borde finnas där. Varför skall riksdagen vara rädd för all säga ifrån att det är värdefullt om en minoritet (som kan bli t. ex. tre personer) med näringslivskunnande kommer med? En rad åtgärder på konsumenlområdet kan ju inte beslutas om genom lagstiftning. Dä är en samtalspartner som är dels kunnig, dels vilUg att arbeta för frivilUga ändringar något av det värdefullaste man kan ha.

Till sist, herr talman, en allmän bekännelse. Marknadsekonomin har utgjort en omistlig grundval för den välståndsökning som vi haft under lång tid i Sverige. Det decentraliserade beslutsfattandet i tusentals och äter tusentals företag är en garanti för att en okontrollerbar maktkoncentration inte sker.

Men marknadsekonomin har otvetydiga brister. Därför behövs mycket av social lagstiftning, som sätter upp ramar för verksamheten. Och det behövs en konsumentpolitik. Konsumenten kan inte vara expert på varje varuslag - men det är förelaget som säljer just den varan. Det ställer

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

139

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

konsumenten i ett underläge. Allt större företag, allt fler varor och ofta skenbara produktskillnader är andra omständigheter som visar, att det fordras insatser och upplysning till konsumenternas hjälp.

Här återstår mycket. Om konsumentpolitiken i Sverige kan sägas detsamma som signaturen Sander i Dagens Nyheter skrev härförleden om en annan viktig fråga; "Konsumentstödet är nu genomfört i teorin och i viss lagstiftning. Nu återstår bara verkligheten."

Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 5, 7, 8, 9 och 10.

1 detta anförande instämde herr Gustafson i Göteborg (fp).

140

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Som det anförs i motionen 1549 av herr Brundin m. fl. bekräftar erfarenheterna av olika ekonomiska system uppfattningen att näringslivet även i framtiden bör bygga på enskilt ägande, fri prisbildning och konkurrens. För detta talar nämligen både effektivitetsskäl och överväganden om maktbalans och demokrati. En konsumentpolitik som syftar till att öka medborgarnas möjlighet att via sina köp styra produktionen efter sina egna preferenser och önskemål ligger väl i linje med min uppfattning om samhällets roll att fastlägga ramar, inom vilka ett fritt näringsliv bör verka. Jag välkomnar således konsumentverkets tillkomst. Lät mig också säga att inskränkningar i marknadssystemet om möjligt bör vara generella och inte av detaljreglerande slag. Vilka organisationsformer som än skapas vill jag dock vidhålla att konsumenterna, betraktade som grupp, är det mest tillförlitliga efterfrågeinstrumen-tet.

1 propositionen 33 berörs mycket rapsodiskt den framtida VDN-verk-samheten, och det trots alt två utredningar pågår rörande varudeklarationsarbetet. Det framgår inte av propositionen, om principfrågorna rörande varudeklarationen kommer atl föreläggas riksdagen i form av en proposition. Eftersom de moderata ulskottsrepresentanterna anser att dessa frågor är av sådan vikt att de bör bli föremål för riksdagsbehandling, har vi i reservation 4 önskat att så blev fallet, och jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till nämnda reservation i näringsutskottets betänkande nr 40.

Samtidigt ber jag all få yrka bifall till reservationen 1, som uttalaratt konsumentverket i sina arbetsformer även bör inrymma information om offentliga tjänster.

I egenskap av reservant och huvudmotionär till motionen 1510 av representanter från de tre icke-socialistiska partierna skall jag också be att få nämna några ord om innehållet i dessa aktstycken, nämligen konsumentverkets styrelse och dess storlek.

Konsumentulredningens majoritet förordade som bekant en styrelse på 13 ledamöter och ansåg vidare att styrelsen skulle ha en så bred förankring som möjligt i olika intressegrupper. Det uttalades myckel bestämt från del hållet. För att sakkunskap skall finnas beträffande olika delar av näringslivet och för all förbindelserna med näringslivet skall säkerställas ansåg man att antalet ledamöter från näringslivet borde vara minst fyra. 1 annat fall skulle dessa inte kunna representera de viktigaste

organisationerna i tillverknings- och inte minst handelsleden.

Detta anser jag vara riktigt. Konsumentsidan skulle således ha klar majoritet och utgöra mer än två tredjedelar av styrelsen. Detta anser jag också vara riktigt. Jag ifrågasätter alltså inte konsumenternas majoritet i styrelsen, tvärtom. Vad jag efterlyser är däremot en samverkan inom konsumentverkets kommande styrelse mellan representanter för producent- och konsumentsidan. Där skulle man kunna lösa problem av skilda slag och verkligen kunna ta itu med de frågor som kommer upp, och det lär bli många. Man skulle alltså slippa gå utanför verket för att lösa en situation. Sannolikt skulle det också vara av värde just för konsumenterna om näringslivet var representerat i styrelsen. De konsumentpolitiska intentionerna skulle föras ut på fältet snabbare. Näringslivsrepresentanternas dokumenterade erfarenhet och kunskap borde endast vara till glädje för styrelsen i dess arbete. Slutligen har jag en känsla av att företagarna skulle bli lugnade av vissheten om att representanter från deras sida satt med i verkets styrelse.

Ett förverkligande av reservationen 8, där det yrkas att styrelsens antal utökas från föreslagna 9 till 1 1 ledamöter, borde tillgodose de synpunkter jag här har försökt framföra och motivera.

Med detta, herr talman, ber jag att å egna och mina inedmotionärers vägnar få yrka bifaU till reservationen 8 i näringsutskottets betänkande nr 40.

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

I detta anförande instämde herr Nordgren (m).

Herr GUSTAFSSON i Byske (c);

Herr talman! Allra först vill jag gärna säga att det är med tillfredsställelse som vi i centerpartiet hälsar den tillkomst av riktlinjer/ör och organisation av samhällets konsumentpolitik som det föreliggande förslaget och antagligen det kommande beslutet innebär. Ett länge känt behov på ett viktigt samhällsområde blir härmed tillgodosett, och det finns anledning att önska det nya konsumentverket framgång i dess uppgifter.

Låt mig sedan främst få beröra två reservationer som fogats till näringsutskottets betänkande nr 40. Ett motionsyrkande av herr Sjönell har i reservationen 1 fått sin uppföljning. Det gäller frågan om vad informationen om de konsumentpolitiska åtgärderna skall innefatta. Vi reservanter menar att den sammanflätning av s. k. marknadsmässiga och mera allmänna tjänster som finns borde motivera ett vidare intresseområde än vad utskoltsmajorilelen velat vara med om. Vi anser att det nya verkets arbetsområde borde utökas till att gälla även information om offentliga tjänster.

Den andra reservationen som jag vill säga några ord om är avgiven av två folkpartister och gäller punkten 14. Jag är minst sagt förvånad över att denna reservation över huvud taget förekommer. Vid den preliminära behandlingen av proposition och motioner i utskottet rådde allmän enighet om alt en samskrivning i anledning av bl. a. motionsyrkanden till förmån för flera hemkonsulenter skulle ske. Så blev också fallet, och utskottet uttalar mycket klart att motionsyrkandena bör tillgodoses och

141

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

föreslår skrivelse härom tih Kungl. Maj;t. När man fått en motion bifallen av ett utskott brukar man ju inte reservera sig - delta har emellertid folkpartisterna gjort i denna fråga. Det är tyvärr möjligt att reservationens förekomst på denna punkt kan medföra att hela frågan får en något egendomlig profil, inte minst hos Kungl. Maj;t. När man träffaren kompromiss måste ryggraden vara så pass stark att man inte efteråt försöker leka biskop Brask. Naturligtvis har jag ingen som helst anledning tro all socialdemokrater, moderater, vpk:are och centerpartister skall börja svaja - också.

Låt mig sedan i anledning av punkten om konsumentverkets styrelse få säga att utökningen av ledamotsantalet från propositionens sju till utskottets nio enligt min mening är betydelsefull. Det blir nu möjligt att ge verksstyrelsen parlamentariskt inslag, vilket jag tror är viktigt. Den reservation vid denna punkt som förordar elva ledamöter grundar sig bl. a. på motionsyrkande om representation för producentsidan. Det har ju här också pläderats för denna. Jag tror det vore föga ägnat att ge det nya verket en god start om den tanken vann gehör och blev beslut av riksdagen, vilket naturiigtvis förefaller otroligt.

Med stöd av vad jag anfört yrkar jag bifall till reservationen 1 och på övriga punkter i utskottets betänkande bifall tUl utskottets hemställan.

142

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! I propositionen nr 33 om förslag till en utbyggd organisation för konsumentverksamheten finns en målsättning som vi alla kan vara överens om. Det sägs i propositionen atl det huvudsakliga målet för denna verksamhet skall vara att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Men när det gäller vägen att nå detta mål är enigheten inte lika stor. Av propositionen framgår att detta mål i första hand skall nås genom att hushällen ges bättre möjlighet att planera den egna verksamheten, bl. a. genom bättre information om marknadens utbud och om olika sätt att tillgodose de egna behoven. Informationsflödet från konsumenterna till producenterna bör ökas och förbättras så att produktionen anpassas bättre till konsumenternas behov.

Vänsterpartiet kommunisterna tror inte att frågan är så enkel; producenterna låter sig inte påverkas av information från olika håll. 1 vår motion nr 1554 har slagits fast att den kapitalistiska produktionen inte vägleds av ett tillfredsställande av folkets behov, utan alt den helt är inriktad på vilken vinst producerandet av de olika varorna ger och i vilken utsträckning man kan få avsättning för dessa varor. Att detta är riktigt kan vem som helst som besöker en butik för ett eller annat inköp konstatera. Valet av rätt vara från behovssynpunkt är inte lätt för någon konsument, men svårast blir det för dem som har små ekonomiska resurser och som ofta inte kan planera sina inköp. Med del ständigt ökade utbudet av produkter som ofta sker på bekostnad av kvaliteter har "slit och släng" mer och mer blivit en tvingande nödvändighet för konsumenterna. Reklamen från olika tillverkare är också inriktad efter samma motto, vinstintresset, och det är svårt för enskilda människor att i dagens marknadsläge på egen hand skapa sig en uppfattning om det rika, tekniskt komplicerade och genom avancerade marknadsföringsmetoder

distribuerade utbudet av varor och tjänster. Reklamen söker ständigt nya svagheter hos oss människor att rikta in sin marknadsföring på. Kosmetika och hygienartiklar är ett typiskt exempel på detta. Tillverkarna av dessa preparat tycks tro att folk inte ens kan tvätta sig på egen hand. Ideligen återkommer reklamen med nya s. k. råd om hur man blir ren och luktfri m. m. genom att använda just vissa preparat. Ingen reklam talar däremot om att tvålar, hudkrämer, rakkrämer och shamponerings-medel innehåller ungefär detsamma vilket märkesnamn de än har, eller uppmanar folk att köpa det billigaste märket, som är lika bra eller lika dåligt som ett dyrare. Straffbart borde det väl också vara då vissa medel för kroppsvård i reklamen lovas ha en speciell, välgörande effekt på hälsan. Men reklamen har fått den enastående ställningen att man i många sammanhang tolererar att den är icke-hederiig. Reklam är säljhjälp, och då anses det att man inte kan begära att den skall ge korrekta informationer.

Nästan 10 mUjoner kronor om året lägger tandkrämsfabrikanterna ut på reklam. Tandkräm är i förhållande till omsättningen den mest reklamerade varan i Sverige. Men när det gäller forskningen på detta område har man inte kommit särskilt långt. Är tandkrämen med tanke på reklamen särskilt lukrativ från försäljningssynpunkt?

Samma ovederhäftiga reklam förekommer på alla områden, tyvärr också i fråga om livsmedel. Fel näringstillförsel är orsak till många av våra folksjukdomar i dag. Men trots att man vet vad som vore nyttig näring för människorna och som kunde medverka till en bättre hälsa är det märkvärdigt hur litet som görs för att de nyttiga födoämnena skall komma i förgrunden och de mindre nyttiga bli undanträngda. Detta kunde lösas genom en annan prispolitik. Även varor som har en skadlig effekt tolereras av samhället och får tillverkas. Men något ansvar för de hälsovådliga följderna vill inte tillverkarna ta.

Det räcker inte att genom varudeklarationer och testning tro att hushållen har fått den hjälp de behöver. Det huvudsakliga är inte att skilja mellan olika fabrikat av samma varor. Det är oväsentligt om jag köper Findus eller Felix köttsoppa, för alt ta ett exempel; innehållet är i stort detsamma.

Det väsentliga är atl den enskilde individen vet vilket matprogram som skall följas så alt hans näringsbehov tillgodoses. Utredningen talar också om fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande som målet för de åtgärder som bör vidtagas. Därför är det anmärkningsvärt atl både i propositionen och i utskottets betänkande avvisas tanken pä en direkt producenlpåver-kan som ett medel atl nä delta mål. Man anser det naturiigt att i första hand försöka åstadkomma resultat genom ett frivilligt samarbete med producenterna i som man säger obundna former och att det aktuella syftet i allt väsentligt bör kunna uppnås genom ett frivilligt samarbete mellan konsumentverket och näringslivet.

Med denna motivering avstyrkes yrkandet i vpk:s motion att det kommande konsumentverket borde ges en klar juridisk kompetens till aktiv konsumentpäverkan genom rätt att ingripa i styrningen av företagens produklpåverkan. Är inte det ganska blåögt att tro alt man med frivilligt samarbete kan påverka näringslivet i ett system där hela

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

143

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.

144

produktionen är inriktad på profittänkandet utan hänsyn till människans behov? Det är inte bara vpk som tvivlar på näringslivets vilja till samarbete. Av konsumentulredningens lägesrapport framgick klart som en viktig uppgift för samhällets konsumentpolitik att genom producentpåverkan söka förbättra produktutveckling, produktinformation, sortiments- och prispolitik. Stora organisationer som LO, TCO och KF har i sitt gemensamma remissyttrande hävdat, att konsumentverkets möjligheter att påverka producenterna bör utvidgas med lagregler av den typ som finns för konkurrenspolitiken och marknadspolitiken. Härigenom skulle samhäUets politiska organ få möjlighet att göra sig gällande även gentemot producenter som inte frivilligt anpassar sig efter de önskemål som framställts utifrån konsumenternas intressen.

Prissättningen av nödvändiga förbrukningsartiklar är e« fråga, som inte kan skiljas bort från frågeställningen i en aktiv konsumentpolitik och som också har intimt samband med utbudet av varor. Därför har vpk i sin motion hävdat att en samordning bör ske av konsumentverket och statens pris- och kartellnämnds verksamhet. Det räcker inte med, som nu sker, en registrering av prisutvecklingen; en aktiv påverkan av priserna är nödvändig i första hand när det gäller livsnödvändiga varor. Prissättning och vamdeklaration är två komponenter i konsumentpolitiken som jag i varje fall har svårt att skilja åt. Vpk har understrukit betydelsen av klara riktlinjer för samarbetet mellan konsumentverket och SPK.

Konsumenten är den viktigaste figuren i det ekonomiska livet. Trots detta har konsumenten i dag mycket små möjligheter att påverka sin egen situation. Därför var det med tillfredsställelse man tog del av konsumentutredningens ambitioner, som så tydligt framkom i lägesrapporten som presenterades i december 1970. Av denna framgick att konsumenten i framtiden inte bara skulle vara en passiv mottagare för information utan genom det kommande konsumentverket skulle få möjlighet att förbättra sin egen situation. De skulle få makt att hävda sina intressen gentemot producenten. I uppföljningen av lägesrapporten "Riktlinjer och organisation för konsumentpolitiken" var de planerna borta. "En utslätad utredning" var kommentaren av en recensent i Aftonbladet.

Ett beslut om inrättande av ett konsumentverk är inte tillräckligt. Man måste nå de grupper som av olika anledningar inte har egna förutsättningar att hävda sina intressen som konsumenter. De grupper som bäst behöver hjälp är låginkomsttagare, barnfamiljer, grupper med dålig utbildning, invandrargrupper m. fl. Dessa grupper kan endast nås genom en utbyggnad av den lokala konsumentverksamheten. Inte heller här föreligger något konkret förslag trots att utredningen, många motionärer, departementschefen och utskottet har uttalat värdet av kommunalt engagemang i konsumentpolitiska frågor.

Erfarenheten från den försöksverksamhet som bedrivits med lokala konsumentkommittéer understryker behovet av en lokal förankring av konsumentpolitiken. Det är, som här har sagts, ute på fältet som man når och kan hjälpa de enskilda fallen. Det är ute på det lokala planet som problemen skall uppfångas och föras vidare till konsumentverket. Om inte denna problemuppfångande verksamhet finns, riskeras att konsumentverket blir enbart en byråkratisk, isolerad administrativ enhet, ett

huvud utan kropp.

Därför är det viktigt att understryka vad utskottet säger till detta. Jag citerar: "Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t och de konsumentpolitiska organen själva kommer att betrakta en vidareutveckling av den begränsade lokala verksamheten som en angelägen uppgift och så Snart som möjligt framlägga de förslag som ytterligare erfarenheter och överväganden kan ge anledning till."

De ytterligare erfarenheter som man eventuellt anser sig behöva -vilket jag betvivlar — kan man få ganska omgående. Stockholms stad har sedan många år bedrivit konsumentpolitisk verksamhet. Ett stödjande av den verksamheten skulle vara värdefullt för båda parter, då det just är frågan, hur man skall nå de grupper vilka är svagast i samhället och har .svårast att hävda sina konsumentintressen, som sysselsatt den lokala konsumentverksamheten under den senaste tiden. Jag vill i samband med detta passa på att uppmana riksdagsmännen att besöka hemkonsulenternas utställning på Drottninggatan 20. Det är inte lång promenad härifrån. Den utställningen är egentligen ett inlägg i miljödebatten men kan också vara ett värdefullt debattinlägg i frågan om konsumentverket och konsumenternas möjlighet att påverka sin egen situation. Den valfrihet som den fria konkurrensen sägs ge existerar inte i dag.

Herr talman! Det är många frågor rörande konsumentpolitiken som tagits upp i propositionen och i motionerna till denna och det finns mycket att säga till detta. Men jag har nöjt mig med att beröra de frågor som jag anser viktigast. Det blir säkert anledning att återkomma i olika sammanhang, innan konsumentverket kommer att fungera. Det gäller frågor om utbildning, forskning, själva organisationen, den regionala och lokala verksamheten m. m.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 6 vid näringsutskottets betänkande nr 40.

Nr 90

Fredagen den 26 maj 1972

Samhällets konsumentpolitik m. m.