Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:85

Onsdagen den

24 maj 1972

Onsdagen den 24 maj

jj JO 00 Skatt på reklam.

in. 111.

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen. § 1 Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. sammanträden under återstoden av vårsessionen

Herr FÖRSTE V1C:E TALMANNEN yttrade:

Sanimanliädet i morgon, torsdagen den 25 maj, inleds kl. 10.00 med en timmes frågestund. Därefter debatteras i ett sainrnanliang justitieutskottets och socialutskottets betänkanden i narkotikafr-ågan, varpå skatteutskottets betänkande om ändring i ölförsäljningsförordningen m, nr. upptas till beliantlling.

Vid sammanträdet fredagen den 26 maj kl. 10.00 upptas utbildningsutskottets betänkande om förvaltningarna vid universiteten rn. rn. sorn första ärende.

Med hånsyn lill arbetsbelastningen under sessionens sista dagar är det inte möjligt atl till nästa vecka uppskjuta behandlingen av nägot av de ärenden sorn föreligger till första bordläggning senast i dag onsdagen den 24 maj.

Måndagen den 29 maj börjar kammarens arbetsplenuirr - rrred ändring av den preliminära tidplanen — kl, 10,00,

§ 3 Föredrogs, men bordlades äter skatteutskottets betänkande nr 30, justitieutskottets betänkanden nr 13 och 14, lagutskottets betänkande nr 13, socialutskottets betänkanden nr 21 och 22, utbildningsutskottets belänkande nr 27 samt näringsutskottels betänkanden nr 37 och 40,

§ 4 Skatt på reklam, m, m.

Föredrogs

skatteutskottets belänkande nr 29 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:58 med förslag till förordning om skatt på annonser och reklam, m, m, jämte motioner samt

konstitutionsutskottets betänkande nr 29 i anledning av dels propositionen 1972:59 angående anslag till produktionsbidrag och samdistributionsrabatt för dagstidningar, dels proposilionen 1972:1 angående anslag under finansdepartementet till pressens lånefond, dels motioner.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN anförde:

Skatteutskottets betänkande nr 29 och konstitutionsutskottets betänkande nr 29 debatteras i ett sairrnianhang och yrkanden beträffande

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, rn. m.

båda dessa betänkanden framställes under den gemensamma överläggningen.

Skatteutskottets betänkande nr 29

I proposition 1972:58 hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 17 mars 1972 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om skatt på annonser och reklam,

2) lag om ändring i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning,

3) lag om ändring i skattebrottslagen (197 1:69).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I syfte främst atl finansiera ett utökat statUgt stöd ål dagspressen föreslås i proposilionen, atl den skatt på annonser, som infördes den 1 juli 1971, utsträcks till alt omfatta vissa former av reklam, bl. a. film-, flyg-, ljus-, ljud- och ulomhusreklam (s. k. A-mediareklam) saml trycksaksreklam. Förslaget bygger på reklamutredningens betänkande (Ds U 1972:1) Reklam I Beskattning av reklamen, men avviker i vissa väsentliga hänseenden från del i belänkandet framlagda skatteförslaget.

Förslaget lämnar annonsskatten i princip orubbad. Skatten blir således oförändrat 6 % för annonser i dagspressen och 10 % för andra annonser. Det nuvarande s. k. botlenavdraget för skatt på annonsintäkter upp till 3 milj. kr. per år bibehålls i fräga om dagstidningar och andra periodiska publikationer. Utanför beskattningen ställs även i fortsättningen annonser i medlemsblad och i periodiska publikationer som utgör organ för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga och försvarsfrämjande sammanslutningar samt de handikappades intresseorganisationer.

För annan reklam än annonsreklam blir skatten 10 % och knyts till produktionskostnaderna för trycksaksreklam och till de s. k. mediakostnaderna, dvs. kostnaderna för offentliggörandet, för övrig reklam.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 november 1972. Den utvidgade beskattningen beräknas inbringa ca 50 miljoner kronor per år,"

I detta sammanhang hade behandlats dels de i anledning av propostionen väckta motionerna 1972:1583 av herr Antonsson m, fl, (c) vari hemställts alt riksdagen beslutade all avslå proposilionen 1972:58,

1972:1584 avherr Bohman m, fl, (m) vari hemställts

1, alt rUcsdagen beslutade avslå propositionen 1972:58

2, alt riksdagen beslutade upphäva förordningen (1971:170) om annonsskatt från och med den 1 juli 1972,

1972:1585 av herrar Clarkson (m) och Hovhammar (m),

1972:1586 av herr Helén m, fl, (fp), vari hemställts

1, alt rUcsdagen skulle avslå propositionen 1972:58,

2, atl riksdagen beslutade överlämna motionen i de delar som rörde reklamsanerande åtgärder till reklamutredningen.

1972:1587 av herr Hermansson m, fl, (vpk),

1972:1588 av herr Molin (fp),

1972:1589 av herr Nordstrandh m, fl, (m).

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

1972:1590 av herr Strindberg m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen på det sätt ändrade det i proposilionen 1972:58 framlagda förslaget till lag om ändring i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning atl 32 § i denna förordning skulle erhålla följande lydelse: "På ansökan av den som driver eller ämnar driva verksamhet, i vUken skattskyldighet ifrågakommer, skall beskattnings-myndigheten, därest tillgänglig utredning del medgiver, meddela förhandsbesked rörande skattskyldighet samt i fråga huruvida vara är skattepliktig ävensom efter vilken skattesats och vilket beskattningsvärde skatten, då sådan skall utgöras, är atl bestämma. Beskedet skall utfärdas för sökanden och gälla för beskaltningsperiod som ännu icke utgått, eller senare period, dock att beskedet icke må avse längre lid än ett är.",

1972:1591 av herr Strindberg m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen, om förslaget til! förordningen om skatt på annonser och reklam skulle antas, beslutade den ändringen alt till 23 § i förordningen fogas ett nytt tredje stycke av följande lydelse:

"Skaltskyldig får från det sammanlagda beskattningsvärdet av reklamtrycksaker såsom kostnadsersättning avdraga ett belopp motsvarande en procent av beskattningsvärdet.",

1972:1592 av herrar Svensson i Eskilstuna (s) och Möller i Gävle (s), vari hemställts atl 1 § punkten 4 i förslaget till förordning om skatt på annonser och reklam skulle utformas enligt i motionen angivna riktlinjer samt

1972:1593 avherr Äsling (c),

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1972:1 1 av herr Sjöholm (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade alt upphäva förordningen (197 1:170) om annonsskatt,

1972:53 av herr Helén m.fl. (fp) vari hemställts atl riksdagen beslutade avskaffa annonsskaften samt

1972:833 av herr Clarkson m.fl. (m) vari hemslällls all riksdagen beslutade upphäva annonsskatten från och med ingången av budgetåret 1972/73.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam. III. III.

Utskollel hemställde

.'\. Beträffande avslag på proposition 1972:58

atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1972:1583

2. molionen 1972:1584 i denna del

3. motionen 1972:1586 i denna del

2. motionen 1972

3. motionen 1 972

4. molionen 1972

B. Beträffande slopande av annonsskalten
atl riksdagen skulle avslå
1. motionen 1972:1 1

:53

:833

:1584 i denna del

C. Beträffande vissa yrkanden om ändring av propositionen
all riksdagen skulle avslå
1. motionen 1972:1587

motionen 1972:1588 motionen 1972:1589 molionen 1972:1591 motionen 1972:1593

D. Beträffande författningsförslagen

att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:58 och mofionerna 1972:1590 och 1972:1592 skulle anta

1. del vid proposilionen fogade förslaget till förordning om skatt på annonser och reklam med de ändringar och tillägg att 1, 3, 4, 5, 13 24 och 30 §§ samt en tiUkommande 29 §, som föranledde att 29-31 §§ i förslaget betecknades 30-32 §§, jämte anvisningarna till 9 och 13 §§ och tillkommande anvisningar till 24 § skulle erhålla av utskottet angiven lydelse,

2. del vid proposilionen fogade förslaget lill lag om ändring i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning,

3. det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i skattehroltslagen (1971:69),

1:. Beträffande övriga yrkanden atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1972:1585 beträffande finansiering av presstödet genom skall på spel,

2. motionen 1972:1586 såviif avsåg yrkandet att mofionen i vissa delar överlämnades lill reklamutredningen,

3. motionen 1972:1591 beträffande kostnadsersättning till tryckerierna.

Reservationer hade avgivils

I. av fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), som ansett att utskottet bort hemställa,

A. Beträffande avslag pä proposilionen 1972:58

atl rikstlagen med bifall lill motionerna 1972:1583, 1972:1584 och 1972:1586, såvitt avsåg avslag på propositionen, skulle besluta avslå proposilit)nen.

B, Beträffande slopande av annonsskatten

atf riksdagen rned bifall till motionerna 1972:11 och 1972:53, 1972:833 samt 1972:1584, såvitt avsåg slopande av annonsskallen, beslutade upphäva förordningen (1971:170) om annonsskatl från och med den 1 juli 1972,

C-E, Beträffande motionerna i övrigt

att riksdagen skulle avslå

1 1

833

1583

1584

1585

1586

1587

1588

1589

1590

1591

1592

1, motionen 1972

2, motionen 1972

3, motionen 1972

4, motionen 1972

5, motionen 1972

6, motionen 1972

7, molionen 1972

8, motionen 1972

9,     motionen            1 972
10,    molionen 1972
1 1,   motionen            1 972

12, motionen 1972

13, motionen 1972

14, motionen 1 972

:1593

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad reservanterna anfört och hemställt,

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. in.

2, av herrar Josefson i Arrie, Sundkvist och Olof Johansson i Stockholm (samtliga c), som ansett aff utskottet bort hemslälla,

A, att riksdagen med bifall fill molionen 1972:1583 och med anledning av motionerna 1972:1584 och 1 972 :1 586 såvitt avsäg avslag på proposilionen 1972:58

1. skulle avslå propositionen 1972:58

2. gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört beträffande en särskild reklamskatt,

B.-E. atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1972:1 1

2. motionen 1972:53

3. motionen 1972:833

4. molionen 1972:1584

5. motionen 1972:1585

6. molionen 1972:1586

7. molionen 1972:1587

8. molionen 1972:1588

9. motionen 1972:1589 10. motionen 1972:1590 1 1. motionen 1972:1591

12. motionen 1972:1592

13. motionen 1972:1593

i den mån de inle kunde anses besvarade genom vad reservanterna anföri och hemställt.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 29

Sedan Kungl. Maj:t i slatsverkspropositionen (bil. 9 s. 71 och 72) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1972/73 beräkna till Produklionsbidrag för dagstidningar ett förslagsanslag av 36 miljoner kronor och lill samdislributionsrabalt för dagstidningar elt förslagsanslag av 10 miljoner kronor, hade dessa frågor upptagits i propositionen 1972:59 angående anslag lill produklionsbidrag och samdistributionsrabatt för dagstidningar.

I propositionen 1972:59 hade hemställts att riksdagen skulle

1) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna för produklionsbidrag lill dagstidningar,

2) till Produklionsbidrag för dagstidningar för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 67 000 000 kronor,

3) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna för samdistributionsrabatt för dagstidningar,

4) till Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor.

En väsentlig förstärkning hade föreslagits av det statliga stödet lill dagspressen, dels i form av betydande uppräkningar av produktionsbidragen för s, k, andratidningar, dels genom en höjning av rabatten som utgick vid samdistribution av dagstidningar,

I fråga om produktionsbidragen ökades det till pappersförbrukningen knutna bidraget från 3 000 kronor till 5 000 kronor per ton, Maximibi-dragen skulle höjas från 3,5 miljoner kronor lill 8,0 miljoner kronor för storstadstidning och från 1,0 miljoner kronor till 2,5 miljoner kronor för annan tidning. Vidare föreslogs vissa justeringar i dagstidningsdefinilio-nen i syfte atl motverka att tidningar av annonsbladskaraklär blev bidragsberättigade. Utgifterna för produktion.sbidragen beräknades öka med 31 miljoner kronor till ca 67 miljoner kronor under nästa budgetår,

Samdislributionsrabatten hade föreslagits utgå efter ett enhetligt rabattbelopp per distribuerat exemplar i stället för de nuvarande efter utgivningsläfheten differentierade beloppen per årgångsexemplar. Rabatten skulle bestämmas till 3 öre per exemplar, vilket genomsnittligl innebar en fördubbling av rabatten,

I propositionen 1972:1 (bil, 9, V:7) hade ocksä lagts fram förslag till medelsanvisning för budgetåret 1972/73 till Pressens lånefond av 25 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972:97 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att en utredning om presstöd m, m, snabbt tillsattes och att denna utredning bl. a. fick fill uppgift alt lägga fram förslag som begränsade den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar,

mofionen 1972:165 av herr Helén m.fl. (fp) vari hemställts att riksdagen 1. omedelbart förändrade de gällande reglerna för presstöd i

enlighet med vad som anförts i motionen, 2. begärde en parlamentarisk utredning med dellagande också från pressens organisationer för alt granska tidningarnas situation och med de uppgifter som skisserats i molionen,

motionen 1972:206 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, s, c, m) vari hemställts att riksdagen beträffande produktionsstöd åt tidning skulle uttala alt som förutsättning för bidrag etl visst år skulle gälla atl upplagan under närmasl föregående kalenderår eller under första halvåret samma år som bidragsåret uppgått till minst 2 000 ex., dvs. alt för bidrag för år 1972 skulle gälla att den abonnerade upplagan under första halvåret 1971 eller 1972 uppgått tiU minst 2 000 ex.,

motionen 1972:289 av herr Ericsson i Örebro m. fl, (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde en skyndsam utredning i syfte att utforma de statliga stödåtgärderna till dagspressen så att de stimulerade tidningsföretagen till en kostnadsbesparande produktionssamverkan på alla de områden där en sådan var möjlig utan att tidningarnas integritet och redaktionella oberoende begränsades,

motionen 1972:395 av herr Palm m, fl, (s) vari yrkats att riksdagen hos Kungl Maj:t hemställde all strukturfrågorna för såväl dags-som veckopress blev föremål för offentlig utredning och att Kungl, Maj;t efter erforderlig utredning framlade förslag om en fond enligt de riktlinjer som angivits i molionen,

motionen 1972:619 av herr Carlström m, fl, (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:l begärde alt nuvarande regler för presslöds-nämndens verksamhet ändrades så att det blev möjligt för i motionen berörda tidningar att ur fonden erhålla ersättning för på främmande språk publicerade nyhetsartiklar och meddelanden, som icke var atl betrakta som annonser,

molionen 1972:623 av herr Äsling (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde en skyndsam översyn och utredning om pressens situation och behovet av samhällets stöd för säkrande av en allsidig opinionsbildning i enlighet med vad i molionen anförts,

motionen 1972:807 av herr Winberg m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om sådan ändring av 17 § kungörelsen (1971 ;492) om statligt stöd till dagstidningar atl i densamma infördes ett andra stycke av följande lydelse: "Bidrag som utgår enligt denna paragraf må bestämmas tiU hälften av bidrag beräknat enligt 15 §",

motionen 1972:1567 av herr Zachrisson (s) och fru Gradin (s) vari hemstäUts atl riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde att den i proposition 1972:59 aviserade utredningen gavs direktiv att även utreda ekonomiskt stöd till folkrörelsernas och de ideella organisationernas tidningar,

motionen 1972:1571 av herrar Wikström (fp) och Stålhammar (fp) vari yrkats atl riksdagen hos Kungl, Maj:t hemställde om utredning och förslag till statligt ekonomiskt stöd lill folkrörelsernas och de ideella organisationernas tidningsutgivning,

molionen 1972:1594 av herr Anlonsson m, fl, (c) vari hemstäUts att rUcsdagen vid behandlingen av proposition 1972:59 beslutade all hos Kungl, Maj;t anhålla om utredning beträffande 1, möjligheter för presstödsnämnden atl bevilja reducerat produktionsbidrag i enlighet med I * Riksdagens protokoll 1972. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85 vad som anförts i motionen, 2. möjligheter att lämna produktionsbidrag

Onsdagen den 24 maj 1972

till nystartade dagstidningar redan under det första utgivningsåret,

motionen 1972:1595 av herr Bohman m. fl. (rn) vari hemställts 1. att - riksdagen beslutade uttala att det av Kungl. Maj:t i proposition nr 59 är

Skatt pa reklam, \912 föreslagna presstödet tidsmässigt borde begränsas och inte utgå

'"• m. efter den 31 december 1973, II. att riksdagen som sin uppfattning gav

Kungl, Maj:t till känna att en ny pressutredning omedelbart borde tillsättas, 111, att riksdagen hos Kungl, Maj:t hemställde att Kungl, Maj:t senast under vårriksdagen 1973 förelade riksdagen nytt förslag om presstödets utformning mot bakgrund av pressutredningens arbete, IV, att riksdagen i vad gällde det nu aktuella presstödet i skrivelse lill Kungl, Maj:l hemställde, att Kungl, Maj;t vidtog de i punkterna l-lll föreslagna ändringarna i presstödskungörelsen (SFS 1971:492),

motionen 1972:1596 av herr Helén m, fl, (fp) vari hemställts l,att riksdagen beslutade att ell lika stort bidrag skulle utgå till både första-och andratidningen i fall där skillnaden mellan respektive tidningars andel av deras sammanlagda nettoupplaga icke översteg 10 procent, dock med den modifikationen att till förstatidning ej skulle få utgå högre produklionsbidrag än 2,5 miljoner kronor, saml alt, om skillnaden var mellan 10 och 20 procenl, bidrag borde utgå efter en proportionellt fallande skala till förstatidningen, medan andratidningen fick fullt bidrag, 2, att riksdagen skulle anhålla att Kungl, Maj:t förändrade § 17 i presstödskungörelsen om produktionsstöd för dagstidningar i enlighet med hemställan under I, 3, atl riksdagen skulle anhålla hos Kungl, Maj;l att den aviserade pressutredningen skulle med förtur företa en översyn av reglerna för beviljande av presstöd, 4, att riksdagen med instämmande gav Kungl, Maj:t till känna vad som i motionen anförts om huvudinriktning på generella åtgärder till stöd för pressen i den aviserade pressutredningens arbete,

motionen 1972:1597 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle uttala sig för följande ändringar i propositionen 1972:59: I, att särskilt presstöd utgick till partier representerade i rUcsdagen som ej innehade daglig rikstidning, 2, att detta särskilda presstöd utgick med ett belopp av två miljoner kronor per år, 3, att maximigränserna för produktionsstöd till tidningar i storstadsområdena och för övriga tidningar sattes lill respektive sju miljoner och två miljoner kronor, 4, alt tidningar som hade en annonsandel överstigande 40 procent ej var bidragsberättigade, 5, atl lägsta produktionsbidrag sattes tiU 300 000 kronor, 6, atl tidningar som utkom mera än en gäng i veckan skulle erhålla ett tilläggsanslag med 50 000 kronor per utgivningsdag i veckan kompletterat med ell stöd beräknat efter tidningens upplaga, annonsutrymme och relativa upplaga i spridningsområdet, så att tidningar med låg annonsandel och liten upplaga i spridningsområdet gynnades, saml 7, alt i den nya pressutredningens direktiv de små förstatidningarnas situation togs upp liksom nödvändigheten av all vidla åtgärder för atl underlätta startandet av nya tidningar och för att ge stöd ål andra tidningar än dem av dagspresskaraktär och med opinionsbildande uppgift, motionen 1972:1598 av herr Svanslröm m, fl, (c, fp, m) vari

10 hemställts att rUcsdagen 1, skulle understryka sitt uttalande från 1971,

all bestämmelsen om möjlighet för dagstidning, som ej var andratidning Nr 85

men som hade samma svårigheter som andratidning, alt erhålla produk- Onsdagen den

tionsbidrag borde tillämpas generöst, 2, skulle anhålla hos Kungl. Maj:l 74 maj 1977
att i 17 § kungörelsen (1971:492) om statligt stöd till dagstidningar

utsädes att produktionsbidrag i förevarande fall skulle kunna utgå med Skatt pa leklam. del av fullt produktionsbidrag, exempelvis 25, 50 eller 75 procent av fulll bidrag, i enlighet med vad som anförts i motionen,

motionen 1972:1599 av herrar Winberg (m) och Carlshamre (rn) vari hemställts atl riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening gav till känna, att som utgivningsort enligt § 13 i presstödskungörelsen (SFS 1971:492) borde förstås den kommun/kommunblock eller, i de fall då invånarantalet i kommunen/kommunblockel understeg 75 000, den blockregion där tidningen hade större delen av sin upplaga saml

motionen 1972:1600 av herr Äsling (c) vari hemställts att riksdagen beslutade om etl kollektivt presstöd på 250 000 kronor till fackpressen genom dess branschorganisation Factu/Föreningen Svensk fackpress.

Utskottet hemställde att riksdagen

A, i fråga om grunder för produklionsbidrag fill dagstidningar

1, skulle avslå motionen 1972:1597 i vad den avsåg införande av etl särskilt presstöd till i riksdagen representerade partier, som ej innehade daglig rikstidning,

2, beträffande maximi- och minimibelopp för produktionsbidrag skulle bifalla Kungl, Maj:ls förslag i propositionen 1972:59 och avslå molionen 1972 :1597, allt såvitt nu var i fråga,

3, beträffande förhöjt bidrag till tidning som utkom oftare än en gång i veckan skulle avslå motionen 1972:1597 såvitt nu var i fråga,

4, beträffande tidsbegränsning och begäran om nytl förslag fill vårriksdagen 1973 skulle avslå motionen 1972:1595 såvitt nu var i fråga,

5, beträffande ändringar i dagslidningsdefinilionen skulle bifalla Kungl, Maj:ts förslag i propositionen 1972:59 och avslå mofionen 1972:1597, allt såvitt nu var i fråga,

6, beträffande möjlighet att bevilja reducerat bidrag i fall som avsågs med 17 § slödkungörelsen i anledning av motionerna 1972:165, 1972:807, 1972:1594, 1972:1595, 1972:1596, 1972:1598 och 1972:1599, alla såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet i denna del anfört,

7, beträffande ändringar i övrigt i ifrågavarande grunder dels godkände vad som anförts i propositionen 1972:59, såvitt nu var i fråga, dels ansåg motionerna 1972:206, 1972:619, 1972:1595, 1972:1598, 1972:1599 och 1972:1600, alla såvitt nu var i fråga, besvarade med utskottels yttrande och hemställan under F,

B, i fråga om anslag tUl produklionsbidrag till dagstidningar med
bifall lill Kungl, Maj:ts förslag till Produktionsbidrag för dagstidningar för
budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag
av 67 000 000 kronor,

C, i fråga om grunder för samdistributionsrabatt för dagstidningar

med bifall till Kungl, Maj:ts förslag godkände de i propositionen 1972:59, 11

Nr 85 förordade ändringarna i ifrågavarande grunder,

OnsH en den ' ' '''Sa om anslag till samdistributionsrabatt för dagstidningar med

24 n ' 1977 bifall till Kungl, Maj:ts förslag till Samdistributionsrabatt för dagslid-

-------------------- ningar för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisade ett

Skatt på reklam. förslagsanslag av 20 000 000 kronor,

'- '"■ E, i fråga om anslag till Pressens lånefond med bifaU lill Kungl, Maj:ls

förslag till Pressens lånefond för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisade ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor,

F, i fråga om en pressutredning i anledning av motionerna 1972:97, 1972:165 såvitt nu var i fråga, 1972:206 såvitt nu var i fråga, 1972:289, 1972:395, 1972:619 såvitt nu var i fråga, 1972:623, 1972:807 såvitt nu var i fråga, 1972:1567, 1972:1571, 1972:1594, 1972:1595, 1972:1596, 1972:1597, 1972:1598, 1972:1599 och 1972:1600 - de sju sistnämnda såvitt nu var i fråga — som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört om tillsättande av en pressutredning och dess uppgifter.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Werner i Malmö (m) och Schölt (m), vilka ansett atl
utskottet under A 4 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1595, såvitt nu var i fråga, dels godkände vad reservanterna anfört om tidsbegränsning av det förevarande presstödssystemet och dels hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att Kungl. Maj:t senast under höstriksdagen 1973 förelade riksdagen nytt förslag om presstödets utformning mol bakgrund av pressutredningens arbele,

2) av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vilka ansett atl utskottet
under A 6 och F bort hemställa,

att riksdagen

A 6. beträffande 17 § stödkungörelsen med bifall till motionerna 1972:165 och 1972:1596, båda såvitt nu var i fråga, och i anledning av motionerna 1972:807, 1972:1594, 1972:1595, 1972:1598 och 1972:1599, alla såvitt nu var i fråga, dels beslutade att etl lika stort produktionsbidrag skulle utgå lill både första- och andratidningen i fall där skillnaden mellan respektive tidningars andel av deras sammanlagda nettoupplaga inte översteg 10 procent, dock med den modifikationen att tiU förstatidning ej skulle få utgå högre produktionsbidrag än 2,5 miljoner kronor, samt att, om skiUnaden var mellan 10 och 20 procent, bidrag borde utgå efter en proporlioneUt fallande skala till förstatidningen medan andratidningen fick fullt bidrag, dels hemställde hos Kungl. Maj;t om ändring av stödkungörelsen i enlighet härmed,

F, i fråga om en pressutredning med bifall lill motionerna 1972:97, 1972:165, 1972:1596 - de båda sistnämnda såvitt nu var i fråga - och i anledning av motionerna 1972:206 såvitt nu var i fråga, 1972:289, 1972:395, 1972:619 såvitt nu var i fråga, 1972:623, 1972:807 såvitt nu var i fråga, 1972:1567, 1972:1571, 1972:1594, 1972:1595, 1972:1597, 1972:1598, 1972:1599 och 1972:1600 - de sex sistnämnda såvitt nu var i fråga — som sin mening gav Kungl, Maj:l till känna vad i reservationen anförts om liUsältande av en pressutredning och dess uppgifter.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp): Nr 85

Herr talman! När vi förra året debatterade presstöd och annonsskatl r> j j„

Onsdagen den

stod de tryckfrihetsrättsliga aspekterna i förgrunden. Del hävdades av .,. . qn-y

flera av oss i debatten att förslaget knappast stod i överensstämmelse med------

tryckfrihetsrätten. Någol intresse alt få den sidan av frågan klarlagd Skall pä reklam,

genom expertutredning fanns inte hos majoriteten. "'• ''•

Denna fråga är lika viktig i dag. För min del slår jag fasl vid den mening som jag hade förra året, atl tlen kombination av annonsskatl och presstöd som då beslutades knappast kan vara fillåten enligt grundlagen. Erfarenheterna från lillämpningen av reglerna i presstödsnämnden har närmast stärkt mig i denna tro. Då är delta ingen som helst kritik emot kollegerna i nämnden och allra minst ernol dess ordförande. Men reglerna är så ofullständiga och ofullkomliga att etl visst godtycke närmasl är oundvikligt.

De farhågor som många av oss hade förra året i fråga om annons-skaftens verkningar har i dag blivit besannade. Tidningsutgivare-föreningens undersökningsmaterial bekräftar alt annonsskallen var ell dråpslag emot pressen. Def är också klariagt att annonsskalten inle minst hårt drabbar jusl andratidningarna, som man ville stödja.

Alf pressen i dag har fått def ännu svårare motiverar nu i sin fur en ny pålaga för att kunna finansiera etl ökat stöd till pressen. Den pålagan kommer också alt i viss utsträckning drabba just pressen. Visserligen är syftet med reklamskatten inte bara att få presstöd finansierat -finansministern vill ju också gärna få reklamens omfatlning begränsad, men del finns ingen som helst garanti för att skatten särskilt tirabbar just den stort upplagda reklamen. En undersökning som gjorts om annonsskaften visar ju tvärtom att del är småannonserna och de små och nredelsfora företagen som särskilt drabbats av annonsskalten.

Del är klart atl vi alla kan "lycka till" en del om reklamens utformning. Om jag personligen kunde få mina önskemål tillgodosedda, skulle naturligtvis t. ex. all könsrollsreaklit)när reklam av typen "ur för män som slyr världens öden" rensas bort. Men den typen ligger del kanske inle så nära lill hands för finansrrrinistern all reagera mol. Jag kan tlärernol inte alls förslå värdel av all begränsa sakupplysning om t. ex. korv och aiitt)niobiler, även om man naluriiglvis mycket väl skulle kunna läsa den informationen rned nrindre bokstäver.

Bara dessa exempel visar emellertid hur lätt det är all vara tyckare pä detta t)rrrråde. Och onr herr Sträng förlåter mig, vill jag be Clud bevara oss för någon övertyckare i samhällef, som skall bestämma för alla oss andra vad vi skall läsa och med hur slora bokstäver vi skall läsa det. En hell annan sak är all bevaka att reklamen inle innehåller vilseledande eller direkt felaktig information, men det problemet blir ju inle det minsta lösl genom reklamskatt.

T. t), rn. utskottets majoritet har mycket negativt alt säga om reklamskattens utformning. Beskaltningsmyndighelerna kommer, säger rnan, att ställas inför betydande svårigheter vid lillämpningen. Och så talar man om en hel del av svårigheterna och gör också en hel del ändringar.

Reaklit)iierna från branschen har varil myckel liårtla och enlytliga. En 13

Nr 85 så genonrgående negativ remissopinion möter väl sällan ett förslag. Den

Onsdagen den

som tror alt det bara är fråga om synpunkter som dikterats av
24 ,,„-igT7 profitintressen är verkligen illa informerad. Inle minst härd har reak-

------- ;----------- tionen varil från de anställda inom den grafiska branschen. Där brottas

öKatt pa reKtain, .... redan med sysselsättningssvårigheter. Nu ser man ytterligare

uppsägningar hota, och man befarar en stor flykt till tryckerier utanför vårt lands gränser. Hur blir då reklamens omfattning begränsad, och hur blir del då några pengar alt stödja pressen med?

Eftersom inle regeringsförslagel bekymrar sig mycket orn verkningarna, finns inte heller de här frågorna analyserade. Men att beskatta den reklam som har gjorts i utlandet torde inte vara enkelt. Generaltullstyrelsen har ju påpekat svårigheterna vid import, och det finns dessutom internationella överenskommelser som torde hindra detta.

Är infe regeringen bekymrad över den ökade arbetslöshet som kommer atl drabba den grafiska branschen, och kommer det inte att behövas ytteriigare pengar för atl hjälpa de arbetslösa i den grafiska branschen?

Några få ord vill jag säga också om presstödet. Det måste väl ändå upplevas som en komplikation att nästan lika slora tidningar på samma ort blir så olika behandlade, att den ena tidningen får flera miljoner och den andra ingenting. Ändå är detta enligt milt sätt alt se ett litet problem bland de många som finns i det här komplexet. Ett av problemen är att tillskapa regler som ger större rättvisa och eliminerar det godtycke som är en direkl följd av de nuvarande reglerna. Den särskilt generösa tillämpningen av 17 § i presstödskungörelsen, som riksdagen förra året beslutade om, har i praktiken inte visat sig vara mera effektiv än att exempelvis tidningar, som är förstatidning på en liten orl men kämpar i hård konkurrens med större tidningar i en näraliggande storstad, löper risken all dömas ul tlärför all inte tillräcklig hänsyn tas till hela spridningsområdet.

Jag skulle kunna ta exempel pä en ratl andra sådana här delproblem, men jag skall i stället metl några ord beröra det selektiva presstödet som sädanl. Alla bekänner sig ju lill den fria opinronsbildningen - i princip — och alla vill ha etl presstöd. Del är inga diskussioner på den punkten. Därför har ocksä hittills ändringsförslagen i huvudsak mer eller mindre gällt detaljer. Men det finns enligt min mening anledning alt se litet närmare pä jusl karaktären av det selekliva pressföd sorrr vi nu har.

Generella stödåtgärder har socialdemokralerna inte velat acceptera.
Del finns ju annars där en rad möjligheter alt komma fram. Och då
skapar man det här som man kallar selektiva stödet för atl ge pengar just
där de behövs. Det skall ju inte finnas några lönsamhetskrilerier, när man
bestämmer över vart pengarna skall gå, och del får jag inom parentes sagt
hoppas att alla makter skyddar oss ifrån, ty skulle vi böfia ge ett stöd vars
storlek stod i direkt relation lill förlusterna vore del ganska ödesdigert.
Men resultatet blir atl man har ell stöd som inom vissa selektiva ramar är
generellt utformat. Del blir varken hackat eller målet av etl sådant
system. Del är ell låtsasriktigl systern, sonr sätter konkurrensen ur spel,
sorn i vissa fall hjälper förelag eller företagare rned mycket god ekonomi
14 och som lämnar andra med stora ekonomiska svårigheter helt utan hjälp.

Def slår med andra ord blint, men man uppehåller en fiktion av att man stöder där det behövs.

På sådana vägar stöder man inte på sikt en fri opinionsbildning. Det skulle vara mycket renare och riktigare alt välja olika generella stödformer och också våga säga utåt att det är generellt. Presstödet bör enligt min mening göras om från grunden, och hur riktigt det är med just generella åtgärder har jag blivil fullständigt övertygad om genom milt arbete i presstödsnämnden.

Finansministern brukar inte ha stor respekt för ulredningar eller över huvud taget för andra människors mening. Reklamskatten föreslår han tvärtemot en ovanligt massiv remissopinion. Har finansministern möjligen tänkt på hur ambitiösa remissinstanser kan uppleva def aff lägga ner en massa arbete på något som är så helt meningslöst som att ge finansministern synpunkter? Finansministern vet ju ändå alltid bäst själv vad som är klokt och förståndigt i livet.

Presstödet skulle ses över genom en konirnitté som riksdagen för ett år sedan beslutade. Varför har den kommittén ännu fram till denna dag inte tillkommit? Presstödsnämnden skulle verkligen ha haft god nytta av kompletterande vägledande anvisningar som hade kunnat vara klara inför arbetet delta år. När kommer utredningen? Hur länge skall den ytterligare förhalas?

Vi fick en annonsskatt för att kunna finansiera ett olyckligt utformat presstöd. .Annonsskalten slt-)g hårt mol tidningarna och föranleder ett ökat presstöd. Nu kommer reklamskallen för att finansiera ökningen av stödet. Reklamskatten slår hårt också mot pressen. Nästa år torde därför pressen komma all behöva en ytterligare ökning av presstödet. Vilken ny pålaga skall hittas på då för att finansiera den ökningen?

Specialdesfinalioner i skattesystemet är enligt min mening en olycka, och glädjande nog används de sällan, men särskilt olyckligt blir det om specialdestinationerna får den utformningen alt de drabbar just dem sonr de skall stödja. Jag vill därför till sist, herr talman, fråga om finansministern skulle kunna fundera om från grunden i stället.

I det mänskliga umgänget tillvinner- sig människor alllid respekt orn de har storlek nog att erkänna ell misstag, all väga säga att man inte är ofelbar, och jag är övertygad om atl samma principer gäller även för finansrrrinistrar.

Om finansrrrinistern vore här, skulle jag fråga hononr om han inte skulle kunna tänka sig atl komma och säga: Okay, jag gjorde fel förra året. Den här karusellen som jag har saft i gång, den är infe vettig, men nu är jag beredd att tänka om från grunden - och det kan ju ske försl och främst inom den utredning sorrr är aviserad och tidigare av riksdagen beslutad.

Etl sådant ställningstagande skulle tillvinna sig stor respekt och aktning, och jag tror inle alt det skulle möta någon kritik. Jag vill gärna vara den första alt delta i hyllningskören på en sådan punkt.

Jag yrkar, herr talman, avslag på förslaget om reklamskatt och annonsskatt enligt reservationen 1 i skatteutskottets betänkande.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85 Herr SÖDERSTRÖM (m):

Onsdaeen den ''' ''''''"'"''■ Varför skall det vara så fint att producera, när det

24 mai 1972 tydligen är så full att .sälja sina produkter? Den frågan har en

-------------------- socialdemokratisk chefredaktör ställt i samband med sin kamp mot

Skatt på reklam, införande av en reklamskatt i Sverige.

Svaret på frågan är ganska enkelt. Liksom pä andra områden har alldeles för många människor en fullständigt felaktig uppfattning om säljandels funktion i marknadsekonomin. Tyvärr tycks finansministern till stor del bygga sin argumentering just på denna okunnighet när han försöker sälja sin idé om en reklamskatt, som skall finansiera ett i och för sig välbehövligt presstöd. Den gamla, inneboende skepsis sorn finns rnot allt säljande har utnyttjats till bristningsgränsen, när herr Sträng visat upp helsidesannonser för såväl grävmaskiner som livsmedel. Som reklamman har herr Sträng därmed på ett övertygande sätt visat att behovet av en sanerad politisk reklam för en dålig produkt är myckel stort.

Alltsedan vi böfiade producera varor av olika slag har behtjvet av att saluföra dern funnits. Men de som har sysslat rned att saluföra dem har alllid betraktats med en viss misstänksamhet. Det har liksom inte ansetts "fint" att sälja; därför har köpmän och handlande ofla betraktats som ett skrå som man har sett ned pä. Varför lät exempelvis Shakespeare en invandrad köpman bli en avskyvärd huvudperson i elt av sina berömda skådespel?

Man kan sammanfatta hela problematiken i en enda mening: En vara har inget bytesvärde om den inte efterfrågas, och man kan endast sälja en vara om konsumenlen tror sig ha någon nytta av den. Detta är ganska självklart, och därmed borde def även vara självklart att reklamen är en del av produktionen - inle någol helt ovidkommande, avsett alt förvilla och vilseleda.

Låt mig här, herr talman, inskjuta atl det säkerligen förekommer överdrifter, och många exempel på misslyckad reklam kan utan svårighet exponeras. Jag skall be att fä bidra med ett sådant exempel. Jag visar del på TV-skärmen, så att det syns bättre.

Man kan fråga sig vad del är för sorls reklam som ett statligt bolag gör. Vatl har en ganska antik väckarklocka med numeriska verktygsmaskiner alt göra? Som reklam för SML, som del här gäller, kan den nog anses helt nrisslyckad. Men måhända finns det en undermening i alla fall. Orn nran finkammar texten kan man läsa följande: "Dålig lönsamhet och en orationell produktion ger ännu större hål" (än investeringar i moderna verktygsmaskiner). "Den orationella produktionen kan slå igen portarna helt." - Krasst men sant.

Som information om tillståndet hos SMT är annonsen korrekt, fast troligen har ingen läst texten på det sättet. Dessutom har SMl' sluppit atl hell slå igen portarna på grund av orationell produktion och dålig lönsamhet, därför att rrran tillhör Statsföretag och därmed fått koncernbidrag som rätldar företaget.

Det sägs från många håll atl våra reklarrrkostnader är alldeles för höga.

Sanningen lortle i stället vara den atf internationellt sett har vi ganska

låga reklamkostnader. All beloppen ökar med åren i elt organiserat

16 samhälle med växande produktion är ganska naturligt. Del kan inte kallas

slöseri med knappa medel, eftersom det samtidigt blir allt svårare att få Nr 85
avsättning för varje produktionsökning. Lrågan är i stället om inte vår o, j

marknadsföring de senaste åren varit alltför liten, eftersom vi har en reell -,. . ,q,.,~

arbetslöshet på bortåt 200 000 personer. Del om något är väl ell slöseri ____ 1_

med samhällets resurser. Vad anser "reklamskattens vänner" om alferna- kattpa reklam, livet att vi kunde producera och marknadsföra varor och fiänster så atl '"• '"• dessa friställda människor kunde beredas sysselsättning? Då skulle även reklamkostnaderna öka och ge mer bränsle i diskussionen för dem som anser att våra reklamkostnader är för höga! Men samhällsekonomiskt vore det till gagn för landet.

En tidningsrubrik för någon tid sedan löd: "Sträng borde satsa på reklam i stället." I artikeln ställdes frågan hur vi skall öka turismen i Sverige, och det svar sonr gavs var; "Genom att annonsera mera." Man fick bevis för detta påstående i en rapport från amerikanska handelsdepartementet. 1 den konstaterades att den europeiska turistannonseringen i USA bedrevs till mer än 90 procenl av flygbolagen. De bolag som annonserade mest, de engelska BOAC och BEA, drog in de högsta furistinkomsterna lill sitt land. SAS har fört upp Skandinavien till femte plats i Europa. Cienom aff annonsera för 6,5 miljoner kronor har vi fåfl turistinkomster pä 350 miljoner kronor; det motsvarar en utdelning på 50 gånger annonspengarna.

Slutsatsen i artikeln blev ett förslag att man skulle ge SAS-cliefen extra annonsanslag i stället för att laborera med reklamskatt eller leka med tanken på turistskatl.

Nu står vi inför faktum atl regeringen har lagt fram en proposition om reklamskatt, nr 58. Def var tydligen så hemligt och brådskande all departementet ansåg sig tvunget att dela ut den i stencil - liksom propositionen 59 orn presstöd - när vi fick den i riksdagen den 21 mars. Men varför ktini infe den här propositionen fill tryckning förrän den 4 april, när nr 59 orrrgående fick tryckningstillstånd? Jag hoppas att det finns andra skäl än en önskan alt förhindra möjligheten för intresserade att skaffa sig ett exemplar - annars tycker jag verkligen alt det är betänkligt.

Reaktitinen på propositionen har från borgerligt håll varit stark och tämligen entydig. 1 moderata samlingspartiets partimotion konstateras inledningsvis, atl tlet är sällsynt att en offentlig utredning möts med så omfattande kritik sorn reklamutredningen - den kritik som kommit departementschefen att i propositionen särskilt påpeka: "Ptisitiva röster saknas dock inte, och flera remissinstanser har på åtskilliga punkter uttryckt sitt gillande av utredningens synpunkter och förslag."

Om nian jämför utredningens direktiv med framlagt resultat, är del
inga överord atl påstå att majoritetsförslaget är ett renodlat beställnings
skrädderi med en på förhand given utgångspunkt: all föreslå en skall.
Utredningen hade i sina ursprungliga direktiv inle någol uppdrag att
utarbeta elt sådant förslag. Därför har utredningen i det hänseendet inte
varit förutsättningslös. Den har i stället främst sett lill del fiskala
intressel, vilket man även kan utläsa på första sidan i proposititmen. Herr
Sträng har på ett tidigt stadrunr bestämt sig för alt införa en allmän
reklamskatt, oavsett vad någon annan ansåg, och han har inte låtit sig 17

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

påverka vare sig av utredningens rninoriletsförslag eller av vad de många remissinstanserna framhållit. Remissförfarandet har i det här fallet varit en ren chimär. Mycket arbete till stora kostnader kunde lika gärna ha varit ogjort - resultatet hade blivil detsamma. Det påminner något om bilkungen Henry Ford i bilismens barndom, då han generöst erbjöd kunderna att välja vilken färg pä bilen som helst - förutsättningen var bara att de valde den svarta!

Som ett skäl till att inte fästa någon uppmärksamhet vid remissinstanserna säger departementschefen på s. 71 i propositionen: "Bland remissinstanserna dominerar företrädare för reklamsäljare och reklamköpare." Att de avstyrker förslaget finner departementschefen ganska naturligt. Men han nödgas samtidigt konstatera: "Även flertalet övriga remissinstanser avvisar tanken på en reklambeskattning i det angivna syftet."

Jag förslår atl det måste vara svårt atl vara ståndaktig inför in så förkrossande kritik. Vi är väl alla i detta land reklamköpare, mer eller mindre. Och varför skulle vi inte tillmäta yttranden från alla de i branschen väl insatta etl stort värde?

Herr Sträng säger på s. 73 i propositionen: "Under den tid som gått sedan annonsskatten behandlades och förslaget om en reklamskatt framlagts och blivit föremål för en omfattande debatt har i sak inget inträffat som gett mig anledning ändra uppfattning." Men trots det har t. o. m. herr Sträng gjort del i etl fall, och då tänker han på de svenska plantskolorna, som han vill ge skaltefrihet. Om det beror på att herr Sträng är speciellt sakkunnig i vad gäller det här onirådet undandrar sig milt bedömande, men om sä är fallet borde han vara logisk och även tillrnäta andra fackmäns uppfattning mf)fsvarande betydelse. Dessutom har ju vissa undanlag gjt)rts dä det visal sig atl adnrinislrationen skulle bli alltför invecklad och krånglig. Skatteulskt)tlet har i någon mån tagit konsekvenserna av det här resonemanget när del gällt tillämpningen av 13 § och föreslår atl klichéer skall ställas utanför beskattningen, därför att lagförslaget inte går all tillämpa i praktiken. Utskottet föreslär även alt förhandsbesked belräffantle skallskyldighet skall lämnas, vilket yrkas i en moderat motion, nr 1590. De yrkanden som framställts i dessa hänseenden från vårt häll har varit andrahandsyrkanden. 1 första hand har vi i utskottet yrkat att proposition nr 58 skulle avslås och att även den nuvarande förordningen om annonsskall skulle upphävas. Vi motiverar de yrkandena bl. a. med följande skäl:

1. Vi anser att del är fel all bryta ut en del av utredningsarbetet. 1 stället borde reklamutredningen ha fått slutföra sitt arbete i enlighet med de lämnade direktiven. Denna uppfattning får även stöd av mänga remissinstanser, vilka påpekar att vi vel för litet om reklamen och dess verkningar i olika avseenden.

2. Ett bifall till propositionen får lill följd en rad av icke önskvärda konsekvenser för svensk ekonomi och svenskt näringsliv. Del kommer även att direkl bidra fill att skapa nya sysselsättningsproblem. Vi behöver bara kasta en blick på dagens situation för den grafiska branschen, där redan nu hög arbetslöshet råder. Av rernissytlrantlen framgår att om den nuvarande reklainvolyrnen nrinskar rned 10 procent, så medför detta att

arbeten, motsvarande 500 årsarbetare, försvinner.

Risken för företagsnedläggelser framstår klart, när vi samtidigt vet alt många grafiska företag — de flesta små eller medelstora - huvudsakligen sysslar med reklamtryck.

I vår partimolion gör vi en träffande jämförelse med TEKO-industrin som nu, när katastrofen på det området är ett faktum, fått regeringen alt föreslå särskilda åtgärder för att minska verkningarna. Skall det bli så även för den grafiska industrin?

Den ökade utlandskonkurrensen är en annan faktor sorn tyvärr kommer att få stor negativ inverkan på de svenska företagen. Tryckning i utlandet - eventuellt av nyefablerade svenska företag - kommer atf bidra lill ökad arbetslöshet. Bara det förhållandet att tryckningskostnaderna i utlandet är 75 procent av de svenska gör atl del blir fördelaktigare att utnytfia utlandet, trots ökade import- och reklarn-skattekostnader.

I detta sammanhang har såväl postverket som general!ullsfyreisen uttryckt en viss tveksamhet beträffande möjligheterna att friktionsfritt inkassera reklamskatten. Men departementschefen viftar lätt bort alla argument som har en annan innebörd än de som han själv företräder. Beträffande den utländska konkurrensen säger han: "Betydelsen härav skall dock inte överdfivas", och han fortsätter med att säga att han inte finner del nödvändigt att vidta några särskilda åtgärder i reklamskatle-hänseende, trots atl svenska förelag blir missgynnade i konkurrensen mellan utländska och svenska säljare. Man blir tyvärr inte alltför förvånad över den inställningen hos en socialdemokratisk finansminister - svenska företagare är inte någon av regeringen privilegierad grupp i samhället utan i stället en av de minoriteter som man utan risk anser sig kunna klämma åt, när andan faller på. Om sedan företagen tvingas friställa folk eller lägga ned sin verksamhet, då blir det nya argument för påståendet att den privata företagsamheten åter misslyckats så all samhället måste gripa in.

3. Reklamskatt är en illa vald inkomstkälla, som kommer atf öka pressens beroende av stalsmaklerna. Departementschefen har den inställningen atl det för närvarande finns risk för en mont)polisering av den politiska och samhällsbetonade debatten, om annonsvolyrrrcn blir för stor i dagspressen. Det är möjligt — kanske troligt - att så blir fallet med den socialdemokratiska pressen, som ju anses mycket partibunden. Däremot tror jag att riskerna är ganska obefintliga vad gäller den borgerliga pressen. Jag grundar denna uppfattning pä ganska nrånga års erfarenhet av samarbetet mellan politiska partier och deras press. Lör den moderata pressen gäller att den består av helt fristående företag, sonr inte låter sig påverkas av politiska organisationer. Ätt del sedan finns goda kontakter på det politiska planet förändrar icke delta faktum. Men om pressen genom införande av en allmän reklamskatt görs olönsam, så atf den måste uppbära bidrag för att kunna existera, då finns del risker för atl vi får en beroendeställning. Man biter inte den hand sorn man äter ur, säger ett ganinialt ordspråk.

Enligt regeringsformen får inga av den offentliga maklen i förväg lagda hinder finnas för tryckfriheten. Men hinder kan finnas även om de infe syns. Speciellt torde detta kunna riskeras när del gäller politiska beslut.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85 Del måste i sammanhanget anses mycket olillfredsslällande att en

     ,         j------- annonsskall betalas lill 80-90 procent av moderat- och folkparlipress,
Onsdagen den-- i      f      .
-,.       . ,r,-n----- sorn   svarar   för   nrindre än   hallien av hela antalet   dagstidningar.   Det
24 rnaj 1972
--------------------    presstöd som härigenom finansieras går till ca 70 procenl til! socialdemo-

Skatt pa reklam, kralisk press och centerpress. Innan annonsskalten och presstödet

'"- "'• genomfördes tvingades många moderata tidningar all lägga ned sin

verksamhet gå grund av olönsamhet. Men då var det inte fråga om några

hjälpålgärder.

I vår parfirnotion har vi krävt att få den tryckfrihetsrättsliga aspekten prövad. Vi har i utskotten framfört detta krav tillsammans med folkpartiet, men del har avstyrkts av såväl konstilulif)nsulskottet som skalteulskoltel. Det ger ytterligare anledning till rrrisslro mol förslaget.

4. Rcklamskatteförslagef kommer inle atf uppfylla det statsfinansiella kravet - att ge staten 50 miljoner kronor per år. Avbränningarna kommer atl bli stora. F'örsl och främst är reklamskatten avdragsgill för de ca 2 000 företag som berörs av skatteförslaget. Det betyder att deras vinsl kommer atl minska och atl ca 50 procent av vinstminskningen bortfaller. Samma förhällande kommer all gälla för kt)nuiiunalskaUen, vilket dessutom ger kommunerna minskade inkomster. Vidare nråste vi få en ganska orrrfattande administrationsapparaf. Riksskatteverket anser sig i inledningsskedet behöva minst 30 personer och därtill en särskild nämnd pä 3 personer. Generaltullslyrelsen har infe angivit sina personalbehov rnen påpekat att beskattningen "komplicerar tullbehandlrngen i hög grad". Postverket säger ingenting - av propositionen att döma -men det är väl realistiskt att förmoda atl ökad arbetsbörda konmier att resultera i krav på ökal antal tjänster.

Här kan inskjutas alt beträffande utredningsarbetets allmänna uppläggning måsle del anses sorn en klar brist att inte expertis från beskallningsmyndigheterna kopplats in på etl tidigt stadium. Utredningen har ju inte ens haft underhantlskonfakler metl de rriyndighefer sorn framfört tungt vägande kritiska inväntlningar mot utredningens förslag. Det får närmast betraktas som uppseendeväckande alt en utredning som föreslär viss importbeskatlning inte — som generaltull-styrelsen visar i sitt yttrantle — tagil hänsyn lill grundläggande inlerna-tionelll konvenlionsbundna hintler för en sådan åtgärd. En dylik lucka i utredningsarbetet är ägnad alt inge ytterligare tvivel i fräga om resultatet i övrigt.

Vi vel således inle alls någol om hur stora de sammanfagna kosfnatlerna för administration och skalteht)rlfall är. Proposilionen förbigår dessa ekonomiska detaljer med total tystnad. Jag lolkar del som en talande tystnad.

Till sisl kan jag hell instämma i vad statens konsurnenlråd anföri i sill remissvar:

"Rådet finner utredningens föreställningar om effekterna av den
föreslagna reklamskatten svagt underbyggda. Def skulle kunna inträffa
alt den eventuella svaga nedgången eller bromsade stegringen i reklarri-
volyrrien rrredför en kraftig nedgång i reklamens informationsinnehåll och
alt denna netlgång skedde framför allt pä de reklamsvaga onirädena.
20 Delta pekar på behovet av bättre kunskaper om hur reklanren fungerar

och reagerar på olika åtgärder innan man fattar definitivt beslut." Nr 85

Tyvärr kan det förmodas att departementschefen inte fäst sig vid Onsdaaen den

denna passus utan i stället nöjt sig med att stutlera sammanfattningen, 24 maj 197'

där man kan läsa följande: "För att uppnå en påtaglig effekt borde-------

skatten sannolikt vara väsentligt högre än de tio procent, som utred- pa le am,

r: 1 ■. ,> m. m.

ningen föreslagit.

Herr talman! Ovanligt starka skäl föranleder mig att yrka bifall till

reservationen I vid skatteutskottets betänkande nr 29.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Sällan får ett skatteförslag en sådan uppmärksamhet i olika massmedia och via profes.sionell informationsspridning som reklamskatten. Därför upplevs egentligen den här debatten som en gammal bekant, trots att vi väl egentligen borde stå i inledningen av en debatt om reklamens roll i ett samhälle som allmänt sett präglas av hög konsumtion, låt vara att vi inle är nöjda med fördelningen. L'ör övrigt tycker jag det är en ganska intressant tanke om olika eftersatta grupper i samhället - de som låginkomstutredningen har betecknat sorn de politiskt fattiga rned små eller inga möjligheter atl påverka sin situation - fick och kunde disponera media och andra informationskanaler till så stor del som skett i debatten orn reklamskatten.

Det är svårl att befria sig från tanken att just den expanderande reklamsektorn i mycket ringa utsträckning är till för samhällets sämst ställda. De har mycket begränsade ekonomiska ramar för sin tillvaro, de har mindre möjligheter än andra atl följa informationsutbudet, de måste av tvång inrikta sin efterfrågan på områden sorn inle tillhör de mest reklamintensiva, nämligen nödvändighetsvarorna. Men naturligtvis medverkar reklamen till att hos låginkomslgrupperna förstärka intrycket av överkonsumtion hos andra människor.

Mot denna bakgrund kommer vi inte ifrån att debattera reklamens roll i ett samhälle med hög konsumtion totalt sett. Reklamen blir en naturlig beståndsdel i en debatt kring elt allt hastigare konsumtionstempo och med snabbt växlande moden och modeller, som måste slås ut på marknaden på någol sätt för att därefter avlösas av andra produkter. Den ekonomiska tUlväxt som vi skapar den vägen måste ställas mot den påfrestning som köp-och-slängmönstret utgör för miljön och för tillgängliga resurser. Fördelningsfrågorna hör intimt samman med det konsumtionsmönster vi skapar, bl. a. med reklamens hjälp. Reklamen fungerar också mer eller mindre som etl smörjmedel i koncentralionsprocessen. Den resursstarke har alltid ett övertag över den svagare. Alla dessa infallsvinklar på reklamdebatten garanterar, som jag ser del, atl den här diskussionen kommer atl följa oss under 1970-talet och framöver. Några av dessa synpunkter har också utvecklats av centerns representant i reklamutredningen, fröken Karin Andersson.

För nästan exakt elt år sedan hade vi deballen om annonsskatten och
presstödet här i kammaren. Del var en kombination som förargade 21

Nr 85 ganska många, rnen tlet är i varje fall min förhoppning att något av glöden

Onsdaeen den ' ''" debatten har hunnit falna. Jag är inte riktigt säker på hur jag i det

24 mai 1972 avseentlet skall bedöma de titligare talarna i denna debatt. Det främsta

-------- ------------ syftet den gången - det finns anledning att återkomma till det - var att

äKatt pa e a i, snabbt sorn möjligt söka rädda kvar så många röster sorn möjligt i den

svenska presskören. Och om inte det kombinerade förslaget hade lagts fram, så är det min övertygelse atl många tidningar hade fått sluta sin verksamhet under det gångna året - och det hade inte varit att främja tryckfriheten, för att här anknyta till debatten för ett år sedan och i någon mån också till den debatt som förs i dag. Det går inte alt se tryckfrihetsaspekterna bara ur ett tekniskt perspektiv; det är också en fråga om vilken spridning av åsikter vi har och vilka möjligheter olika politiska åsiktsriktningar har att komma till tals i debatten.

Med anledning av de procentsiffror sorn herr Söderström här räknade upp, hur mycket som gär till socialdemokratisk press och hur mycket som går till centerpolitisk press, vill jag säga atl del ju ändå är en viss skillnad på sektorernas storlek i den svenska pressen för de olika politiska åsiktsriktningarna. Den faktorn skall man inte glömma bort. Vi har all anledning atl eftersträva en differentierad press och därmed möjligheter till en differentierad debatt och åsiktsbildning. Det är en av demokratins grundvalar. Atl främja de syftena är också att främja tryckfriheten. Jag utgår från atl andra talare närmare kommer all beröra delta i anslutning till konstitutionsutskoltets betänkande.

Några tiotal tidningar med ganska stor bärkraft har fått vara med och betala för sina kollegers fortsatta liv — så menar en del. Och varför inte, om det känns lättare så. Annars står det väl klart att de starka på marknaden har kunnal övervältra annonsskatten på annonsörerna. De svaga har inle kunnal göra det, och för dem har presstödel, och botlenavdraget också för den delen - det kan för övrigt också ses sorn en form av presstöd — varit nödvändiga för atl klara minskande annonsvolym.

Kort uttryckt var det utan tvekan elt viktigt beslut som riksdagen fattade för ett år sedan, ett beslut som inte kunnat dröja mycket längre utan stora och irreparabla skador på den svenska pressens struktur.

Centern accepterade införandet av en annonsskatt för atl finansiera presstödet - i den akuta situationen. Vi var med om all förhandla fram en paketlösning som innebar att kostnaderna för presstöd och samhällsinformation skulle kunna täckas av annonsskatlens intäkter. Därutöver skulle ingenting tas ut den vägen. Del var säkert en välbetänkt linje som centern och socialdemokratin då valde.

Annonsskatten infördes som ett provisorium i avvaktan på ett reklamskatteförslag, men vi förbehöll oss naturligtvis rätten alt pröva det förslaget - som nu ligger på riksdagens bord — när del slutligen lades fram. Jag skall senare återkomma till det.

Som vi vet har det gångna året knappast varit ell ekonomiskt normall
år. Vi har egentligen haft ganska exceptionella förhållanden. Lågkonjunk
turen blev djupare och mera långvarig än vi trodde för elt år sedan.
Minskningen av annonsvolymen blev därmed också mer markerad än som
22 annars hade varit fallet, om den över huvud laget hade inträffat.

Svårigheterna att särskilja konjunktureffekten från annonsskattens eventuella effekter är under sådana förhållanden myckel stora. Det krävs en längre tidsperiod för att det skall vara möjligt. Det finns emellertid skäl anta att annonsskatten inle haft någon avgörande betydelse för annonsutvecklingen, som för övrigt var dämpad redan innan annonsskatten infördes.

Vi förordar att annonsskatten tills vidare kvarstår som ett provisorium med samma författningslydelse sorn nu, och det gör vi bl. a. mot bakgrund av att vi anser att den tid som förflutit inte är tillräckligt lång och representativ som prövoperiod. Däremot är vi rned på den förändring som föreslås i propositionen om reklamskatt, nämligen att riksskatteverket får möjlighet atl medge befrielse från skyldigheten att erlägga reklamskatt, om den årliga annonsomsättningen inte överstiger 3 miljoner kronor, dvs. bottenavdraget. Den nuvarande ordningen har haft mindre lyckliga konsekvenser under den tid annonsskatten funnits. Därför är det angeläget att redan nu rätta till den saken. Det var för övrigt en sak som Cnrnnar Björk i Gävle och jag påpekade i ett särskilt yttrande i samband med annonsskatlebeslutet förra året.

Att acceptera fortsatt oförändrad annonsskatt och atl gå emot reklamskatten, som centern här förordar - ja, det kan leda till vissa problem. Jag vill emellertid påpeka ett par saker som jag tycker är väsentliga att hålla i minnet vid en bedömning av denna kombination. För det första är kostnadsbärarna i första hand annonsörerna. För det andra uppstår det visserligen en fördyring av tidningarna som reklam-media i jämförelse med andra reklammedia genom kombinationen ja till fortsatt annonsskatt och nej till reklamskatt nu. Men presstödet bör ses i samband med annonsskatten, och det har självfallet en starkt modifierande effekt också i denna situation. Det vill vi dessutom öka. Jag tror personligen att det kan uppstå en viss förskjutning mot t. ex. direktreklam, och det är inle lyckligt, men det skall alltsä vägas mot den situationen att vi skulle få ett reklamskatteförslag sorn i sig har uppenbara brister. Det är på den punkten som jag vill ta upp ytterligare nägra saker.

Det är naturiigtvis ur statsfinansiell synpunkt inte lika angeläget att omedelbart anvisa en finansieringskälla, i all synnerhet som vi under senare delen av vårsessionen har böfiat bolla med miljardbeloppen på ett sätl som har myckel litet att göra med de anspråkslösa belopp som reklamskatten skulle inbringa. Dessutom tror vi atl finansministern där har räknat i överkant. Det statsfinansiella skälet kan alltså i och för sig inle åberopas i det här sammanhanget, och när vi går med på etl förstärkt presstöd är vi också beredda atl täcka kostnaderna för det på annal sätt.

Om man sedan ser till den mera tekniska utformningen av förslaget, kan man utan vidare både hos de remissinstanser som har atl bevaka den rent skattetekniska utformningen av förslaget och hos andra remissinstanser finna ganska allvarliga invändningar mot det. Det gäller bl. a. generallullslyrelsens remissyttrande, som har berörts här tidigare.

Del är alldeles självklart atl del inte är möjligt alt utan vidare gå förbi den kritiken. Tyvärr tycker jag man kan säga alt finansministern har gjorl

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt pä reklam, m. m.

Nr 85 det. Det är ju t. o. m. på det sättet att ulskottsmajoriteten klart

Onsdaaen den instämmer i att det finns brister på det skattetekniska området i

24 maj 1972 reklamskatteförslaget.

-------------------- ----- Dessutom tror jag att hela reklamdebatten i vårt land skulle ha vunnit

Skatt pa reklam, p,-, . yj fm längre tid på oss för att diskutera vad jag var inne på

'"- "- inledningsvis. Pä vilket sätt skall vi begränsa reklamen och vilken typ av

reklam är det som vi i första hand vill begränsa? Pä den punkten tror jag inte det finns några delade meningar mellan ulskottsmajoriteten och centern. Vi är på det klara med att en ohämmad tillväxt av reklamen i vårt samhälle inte kan accepteras. Det finns en gräns där, och det finns en gräns framför allt beträffande vissa varusektorer.

Däremot är det naturligtvis svårare att instämma i majoritetsförslaget i reklamutredningen om ett befrielseinstitut - och det har heller inte vår representant i utredningen gjort — dvs. atl med reklamskatten sorn rnedel klara ut de styreffekter man kan önska för att skilja ut god från dålig reklam. Vi tror alltså inte att ett sådant institut är en framkomlig väg, och det har vi sagt ut redan i detta skede, även om reklamutredningen fortsätter att arbeta med det.

Som vi ser det finns del väldigt många ofullsländigheter i den nuvarande deballen. Vi har inte mycket erfarenhet all hämta utifrån, och vi skulle vinna på att reklamutredningen hann slutföra sitt arbete så att vi kunde bedöma alla reklamens aspekter i ett sammanhang. Det är också ett avgörande skäl till all vi vill skjuta på avgörandet.

Vi säger t. ex. i vår partimotion på denna punkt: "Det bör finnas möjligheter att utforma en reklamskatt sorn förbättrar konkurrensläget för mindre företag och sålunda främjar ett decentraliserat näringsliv. En reklamskatt som utformas som en omkostnadsavgift bör bli föremål för närmare övervägande. Denna bör dessutom kunna vara konjunkturvariabel."

Det är möjligt att dessa önskemål inte gär att förverkliga, men vi finner det i alla fall angelägel att reklamutredningen vid sidan av sina övriga uppgifter t. ex. när det gäller TV-reklamen tittar även på dessa saker. Detta har gjort att vi stannat för att acceptera att annonsskalten tills vidare finns kvar som ett provisorium så atl vi bättre kan utvärdera dess effekter. Därmed ger vi reklamutredningen större möjligheter att lägga fram ett heltäckande material för en mer omfattande reklamdebatt. 1 ett högkonsumtionssamhälle som vårt - något som jag inledningsvis framhöll — kommer vi att ha och måste vi ha den debatten under hela 1970-talel och framöver.

Mot bakgrund av det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationen 2 vid skatteutskottets betänkande nr 29.

Herr HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år
rest kravet om en allmän reklambeskattning. Från denna synpunkt är det
naturligtvis en politisk seger att etl förslag om beskattning av reklamen
framlagts av regeringen och här kommer atl få majoritet. Tyvärr
motsvarar inle förslagels utformning de krav som bör ställas på en
24 reklambeskattning. Det är tveksamt om man uppnår de målsättningar

som främst motiverar denna beskattning. Reklambeskattningens idé har Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

förfuskats. Det är rätt typiskt alt skatteutskottet i sitt betänkande skriver

att "utskottet i första hand betraktar reklamskatten som en punktskatt

bland andra punktskatter". Nog kunde väl skatteutskottet någon gång

höja blicken och söka ett annat och vidare perspektiv än det enbart Skatt pa reklam,

skattemässiga! m. m.

I vår argumentation för en beskattning av reklamen har i huvudsak anförts följande fyra motiv:

1. Bättre resursanvändning. Den andel av bruttonationalprodukten som används för reklam bör minskas och därigenom frigjorda resurser användas för andra ändamål.

2. Ökade skatteinkomster. Skatteökningen bör användas för ökade statsutgifter för angelägna ändamål eller för minskning av andra skatter, t. ex. mervärdeskatten på livsmedel.

3. Begränsning av storföretagens dominans. De kapitalistiska storföretagen svarar för en helt övervägande del av reklamutgifterna, och en reklamskatt kan därför ses som en åtgärd väsentligen riktad mot dessa storföretag.

4. Motverkande av kapitalistiska ideal. Reklamen propagerar kommersiellt kapitalistiska fördomar, och en minskning av reklamvolymen skulle i någon mån kunna minska spridningen av dessa.

Om en reklambeskattning skall kunna ge några effekter av betydelse i dessa avseenden så måste den vara av en viss tyngd. Den skattesats som regeringen och skalteutskottet föreslår får sannolikt obetydliga verkningar. Räknat på de sammanlagda reklamutgifterna i samhället blir den faktiska skattesatsen inte mer än ca 4 procent. En sådan reklambeskalt-ning får knappast mer än symboliska effekter när det gäller att begränsa reklamen och förändra användningen av de samlade resurserna.

De positiva verkningarna av en reklarnbeskatlning bör över huvud taget inte överskattas. Monopolförelagen har vissa möjligheter atl övervältra del ökade skatteuttaget på konsumenterna gent)nr prishöjningar. Onr företagen som en följd av reklamskatten minskar sina reklamutgifler finns det inga garantier för atl de inbesparade medlen används på ett sätt som från de arbetandes synpunkt är förnufiigl. Möjligheterna atf motverka storföretagens dt)minans och spridningen av kapitalistiska ideal är myckel begränsade i det nuvarande samhället t)ch inorn kapitalismens ram.

Över huvud taget blir effekten av en reklamskatt ringa, onr den inle ingår som elt led i ett allmänt program för atl bekämpa monopolen, deras maktställning och deras dubbla exploatering av de arbetande. V,n isolerad reklamskatt kan ses som ett led i en försvarskamp och försvaras såsom sådan, men dess verkningar får icke överskattas.

Möjligheterna atf få ut några positiva effekter av en reklambeskattning
hatle varil större, om regeringen och skatteutskottet accepterat endera
del förslag som vpk-gruppen tidigare framfört om alt reklamutgiflerna
icke skulle få avdras vid inkom.sttaxeringen av företagen eller förslaget all
utforrrra reklamskatten som en omkosfnadsavgift. Alternativet onrkost-
nadsavgift har ju stötts av två ledamöter i reklamutredningen, vilka
utförligt har motiverat sin ståndpunkt. l-"n ornkoslnadsavgifl innebär alt 25

Nr 85 skallen läggs direkl på de kapitalistiska lörelagen, som använder

j , reklamen som ell medel i sin kamp orn nrarkriatlerna. Del är anniärk-

Onsdagen den

-j. . IQ-,-, ningsvärl atl alternativet onrkoslnadsavgifl över huvud laget inle disku-

-------------------- teras i regeringspropositionen.

Skatt på reklam, | skalleutskotfets betänkande avvisas della alternativ på några rader

- '"■ med hänvisning enbart till atlminislrativa och konlrollmässiga svårigheler.

1 nästa andelag talar emellertid utskollel bekymral om atl be
stämmelserna i förslaget om punktskatt är svåra atl lilläiiipa för vissa av
de skallskyltliga. Del blir i vissa avseenden fråga om en sannskyldig
knappologi att utfärda regler om vilka trycksaker som skall beskallas och
vilka som skall vara skattefria. Samma bekyninrer komrrrer frarn i de
borgerliga partiernas reservationer. Dessa bekyninrer hade nran sluppit
om man i stället gått rned på del kornmunisliska förslaget om alt
begränsa avdragsrälten för reklamulgifter oclr i betydande utsträckning
även t)nr förslaget om omkoslnadsavgift hade accepterats.

1 sin diskussit-)n orn fördelar respektive nackdelar hos punktskatt och onikoslnatlsavgifl som form för reklanibeskaltningen fann reklamutredningen att en omkostnatlsavgifl var all föredra i en reklarnbeskatlning som på sikt var avsedd att begagnas som ell aklivl reklainpoliliskl medel. All dess maiorilet trots detta jusl nu företlrog en punklskall nioliveratles med atl denna beskallningsform setlan länge tillärrrpals i Sverige. Vidare anffirdes all en sådan skalleforni underlättar avlösningen av annonsskallen. Reklairrutretlningen ansåg dock all valet av beskallningsform bortle omprövas, efter cirka fern år, och tlet allernativ nian tänkte sig var dä en sådan on-ikostnadsavgifl.

I tiel särskiltla yttrandet lill reklamuiretlningen av Sven Lindqvist har omktislnadsavgiftens företräden utftirligl rrioliverals. Jag hänvisar till den sammanfattning som avtryckts i den kommunistiska motionen. Särskild anledning finns det all fästa sig vid Lintlt|visls påpekande att vid en omkostnadsavgift kan dämpningseffeklen på reklamen koncentreras till

2 000 slora reklamköpare, som svaiar för inte niintlie än 85 procent av
tlen totala reklamvolymcn i Sverige. Pålagan behöver inte beröra
privatpersoner och småför-elag med låga reklamkostnader.

Vi finner del synnerligen anmärkningsvärl och nödvändig! alt skarpt kritiskt påtala all orriktislnadsavgiflen stirn fornr för reklanibeskallningen på sätt sorn skett praktiskt tagel förligils i regeiingsprtjposilionen ticli sedan också av skdtleutskotlet. Därigent)m liar frågan icke beretts på ett tillfredsställande sätl.

Herr talman! 1 vår nrolion 1587 har vi yrkat all riksdagen skall besluta all den allmänna reklambeskatlningen skall ulfonnas som en omkostnatlsavgifl och vitlare all denna avgift tills vidare skall uttas nred 25 procenl av beskatlningsvärtlef.

1 del särskilda yllrandel av ledanitilen Sven Lindtivisl, vilkel finns
ft)gal lill reklamuiretlningen, finns det en ulföriig förfallningslexl stnri
direkt kan användas för en lag sorn bygger på dessa bägge yrkanden stim
vi har framställt. Vi har av tekniska skäl inle velat lägga frarn hela denna
lagtext här i karnniaren för atl inte helunga proloktill och ell ansträngt
kansli, och däiför är jag av formella skäl hindrati all yrka bifall till
26 molionen.

Herr BRANDT (s): Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Herr lalman! Det var naluiligt för skatteutskollel atl tillstyrka förslagei om en allmän reklamskall. Utskollel betraktar nämligen den nuvarande annonsskatten kombinerad med presstöd som ett provisorium i avvaktan på den allmänna reklamskatten. Vi menar i irlskottei atl denna Skatt pä reklam, inte kunde uppräfthållas någon längre tid, eftersom den verkade "'• "■ diskriminerande för tidningsannonsering i förhållande till andra reklam-media. Den allmänna reklamskatten betyder ingen direkl förändring för tidningarna, men indirekt blir del elt förbättrat konkurrensläge därför att även konkurrerande reklam kommer atl beskattas ännu hårdare än dagstidningar, exempelvis annonsbladen och reklamlryek i allniiinliel. Del blir inle mera lönande atl vända sig till andra media än lidi-iingarna. Därför finr-ier vi det ganska anmärkningsvärt att centerpartiet går med på en förlängning av annonsbeskaltningen men motsätter sig den allmänna reklamens beskattning. Centern kan inle hänvisa lill någon särskild finansiering. Med stor ansträngning säger herr Olof Johansson: Vi skall söka skapa medel på andra vägar. Som saken n\i ligger fill nredför den faktiskt en underbalansering av budgeten.

Herr Olof Johansson höll inle någol särskilt övertygande anförande på denna punkt. Jag fick närmast intrycket atl han hade en ganska svär pärs atl förklara all centerpartiet går med på annonsskalten men inle vill vara med orn att la borl den diskriminering som finns i dag.

Ulskoltsmajorilelen ser reklamskatten huvudsakligen ur köparens synvinkel. Landsorganisationen understryker i sitt remissvar atl reklamen i dag styrs av säljaren. "Urvalet av fakta som presenteras i reklamen görs alltid ined utgångspunkt i vad säljaren anser väsentligt", säger cenlerparliel i sin motion. Dess volym står inte i relation lill konsumenternas behov av informalion ulan lill säljarens intresse av all påverka konsumenterna all köpa just den varan och ingen annan. Fastän i andra ordalag kanske centern skriver precis detsamma. Reklamen bettinar ensidigt varans fördelar, aldrig dess nackdelar eller mindre goda sidor. En annan svaghet är att den inle är tillgänglig när konsumenterna bäst behöver den utan när säljaren har möjlighel eller finner för gott alt lämna den. Urvalet görs från säljarens synpunkt.

Herr talman! Jag lillåter mig atl återigen citera centerns motion:

"Såsom reklamutredningen och ett flertal remissinstanser påtalat råder det en betydande brist på adekvat information i stora delar av den konirrrersiella reklanren. Della förhindrar ofta all konsiimenlerna fär del inflytande pä produktionen sorn vår marknadsekonomi förutsätter."

Nägot tidigare heter del i molionen:

"En förutsättning för att den rnarknadsekonomiska mekanismen skall fungera på avsett sätt är emellertid samtidigt att köpare och säljare samt köpare resp. säljare inbördes kan uppträda som jämspella parter, vilket långtifrån alltid är fallet. Många marknader domineras t. ex. av en liten grupp säljare.

Reklamen har då i stor utsträckning visal sig fungera som etl medel i konkurrensen orn marknadsandelar medan priskonkurrensen lill stor del satts ur spel. Inle sällan gynnas därvid de kapitalstarka och väl etablerade säljarna på bekostnad av mrntlre och nyefablerade säljare. Reklamen kan

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, rn. m.

på detta sätt förstärka utvecklingen mot stordrift och företagskoncentration med åtföljande risker för monopolsituationer, utslagning av mindre förelag och högre priser för konsumenterna.

En stark tillväxt av sådan reklam kan lätt leda till misshushållning med resurser."

På ett annal ställe i molionen slår det:

"Det är lätt alt konstatera att den kommersiella reklamen ofta har ett mycket magert informativt innehåll sett från konsumentsynpunkt."

Det var en cenlermolion, fasl ni kanske trodde alt det var ur en motion från vänsterpartiet kommunisterna jag citerade.

Det är ganska märkligt — jag återkommer till det — atl centern intar denna ståndpunkt efter hela detta kraftiga resonemang för att tillgripa åtgärder mot reklamen. Detta är så sant som det är skrivet.

1 många branscher tenderar reklamen mera till att vara elt påtryckande säljhjälpmedel och i mindre grad till att tjäna som informationsmedel till konsumenterna. Detta är odiskutabelt. Det är ingen förtjänst ur samhällsekonomisk synpunkt i den mån reklamen används lill att öka avsättningen av likartade produkter som nu ofla sker — bensin, kosmetika av olika slag, tandkräm, vissa livsmedel osv. En sådan reklam motverkar stimulansen till priskonkurrens.

LO framhåller alt reklamkrigel utgör ett ur samhällsekonomisk synpunkt oacceptabelt slöseri med resurser. Den samhälleliga konsumentupplysningen har länge fört en ojämn kamp mot reklamen. LO vill att de medel en reklampålaga inbfingar till statskassan används lill en utökad konsumentupplysning. Det blir ju också i viss utsträckning fallet, eftersom pengarna på reklamskallen skall ges som stöd lill dagspressen.

Som skäl för ell avskaffande av annonsskalten framhåller man att annonsvolymen har sjunkit. Även ulskollef an.ser i likhet med departementschefen att detta inte beror på annonsskalten ulan har sin orsak i den konjunkluravmattning vi upplever. Det lycks ocksä herr Olof Johansson i Stockholm vara ense med oss om.

Man fruktar också arbetslöshet speciellt inom den grafiska verksamheten. Men, som herr Olof Johansson sade på.den punkten, det skulle väl ha varit ännu värre — många tidningar hade fått slå igen - om vi inte hade haft detta presstöd. Del är väl snarare tack vare presstödel som den verksamheten gäll så pass bra och atl det fortsatta stödet genom denna reklamskall kan garantera arbete för framtiden inom den grafiska verksamheten. Ulan detta stöd skulle del nog gå dåligt.

Reklamkostnadernas utveckling i fasta priser har under 1960-talel ökal i sarnrna takt som den privata konsumtionens volym. Även under åren 1970-1975 räknar man med en ökning r samma takt som konsumtionsökningen såvida inga volyrnbegränsande åtgärder vidtas. Med ökad produktion och etl rikhaltigare varusorliment för konsumerrlerna att välja på tror vi atl reklamen kommer alt få alll större utbredning. Vi tror att den kommer att öka när konjunkturen vänder. Då ökar även annonseringen, och situationen för den grafiska verksamheten förbättras.

Herr talman! Jag skall inle orda ytterligare om della ulan ämnar i stället beröra några punkter där utskollel har korrigerat propositionens förslag. Propositionen innehåller i sig själv några förändringar. En

väsentlig ändring är att beskattningsmyndigheten i fråga om periodiska Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

publikationer skall kunna medge befrielse från reklamskatt om den årliga

annonsomsättningen inte överstiger 3 miljoner kronor, dvs. det s. k.

bottenavdraget. Enligt nuvarande författning skall skatten, även om

annonsintäkterna inte uppgår till 3 miljoner kronor, inbetalas för att olcatt pa reklam,

sedan halvårsvis återbetalas. Detta förslag från skatteutskottet förra året '' '■

var helt enkelt en kompromiss för att vi skulle uppnå ett resultat. Detta

bottenavdrag är inte motiverat av skattetekniska skäl utan får anses som

en del av presstödet. Det blir nämligen mer. Har man upp till 3 miljoner

kronor i omsättning och inte behöver betala skatt så har man ändå

300 000 kronor där som ett presstöd.

Med den föreslagna utformningen vinner man alt flertalet periodiska publikationer helt befrias från att inbetala skatt och att alltså ligga ute med likvida medel, som man klagade över att man skulle få göra. Men man blir givetvis skyldig att redovisa.

Det blir här också en synkronisering mellan mervärdeskatten och annonsbeskattningen. Men den viktigaste gruppen av publikationer som omfattas av rnervärdeskatleundantagel är medlemsbladen, som i ett par fall kommer upp i en annonsering som överstiger 3 miljoner kronor per år. Alla medlemsblad är undantagna från mervärdeskatt, såvida de inte säljs i den allmänna handeln. Man kan göra skattemässiga vinster om man begränsar medlemsbladens spridning och bara delar ul dem till medlemmarna och alltså inte säljer dem i den allmänna handeln. Det kan tänkas att innehållet är av betydande intresse och vikt för den allmänna opinionen, och därför kan den nuvarande beskattningen anses motverka den framtida opinionsbildningen. Del är inle önskvärt. Men denna fråga är av den karaktären att den bör prövas i samband med den pågående översynen av mervärdeskatten.

Vi föreslår beträffande reklamskatten att frågan löses på det sättet atl delta undantag slopas. Därigenom kommer elt par medlemsblad med en betydande annonsomsättning att bli beskattade, men vi anser detta motiverat ur rättvisesynpunkt, eftersom dessa organ får betraktas som konkurrenter till den övriga pressens annonsmarknad.

Tidningsulgivareföreningen har tagit upp ett annat problem, nämUgen de s. k. annonsbladen. Genom bestämmelserna om grundavdrag har dessa nämligen möjlighel atl undvika beskaltningseffekterna. Vi tillstyrker motionen om att annonstidningarna, som närmast bör betraktas som reklamtrycksaker, inte bör erhålla något grundavdrag. Vi förordar därför att reklamtrycksaker inte skall hänföras till sådana publikationer samt att bestämmelserna om bottenavdrag kompletteras med föreskrifter om att endast dagspress och tidskrifter skall kunna åtnjuta botlenavdrag. Dock måste redovisning ske för alla publikationer som har en annonsomsättning som överstiger 60 000 kronor per år.

Utskottet ansluter sig också lill Tidningsulgivareföreningens begäran atl skatt inte skall utgå på s. k. ersältningsannonser på grund av exempelvis tryckfel eller andra felaktigheter vid första upplagan. Detta bör jämföras med vambeskatlningen, där returer för fel eller brist i godset inte är skattebelagda.

Ett särskilt problem har tryckerierna påpekat. Vi har sökt lösa det 29

Nr 85 IJioblemet på det sättet att den som självständigt utför bokbintieriarbete,

Onsdagen den 24 maj 1972

som innebär färdigställande av reklamtryck, skall vara skattskyldig för
ullört arbete. Vidare föi-eslår vi att värdet av klichéer inte skall inräknas i
beskattningsvärdet. Enligt propositionen skall tryckeriet svara för skatt-
Skatt pa reklam, skyldigheten, även när det inte självt till alla delar framställt trycksaken.

Skattskyldigheten skall ocksä omfatta sådant bokbinderiarbete som sker utanför tryckeriet.

I en motion har man återkommit med ett yrkande som framfördes när annonsskatten beslöts, nämligen att vissa publikationer som företräder fackliga eller kooperativa organisationer med hänsyn till sitt värdefulla innehåll skall kunna undantas från beskattning. Man har tänkt exempelvis på tidningarna Land och Vi. Och visst kan det finnas publikationer av den arten, men ur tryckfrihetsrättsliga synpunkter har utskottet ändå inte kunnat tillstyrka motionen. Vi anser det rimligare att sådana tidningar får pr-esstöd i den mån deras innehåll är av allmänt intresse. Det ligger utanför utskottets kompetensområde.

Skatteutskottet har i sitt betänkande även varit inne på frågan om styrning av reklamens innehåll - det s. k. befrielseinstitutet. Utskottet säger emellertid att styrningen av reklamens innehåll främst bör ske genom andra åtgärder än via beskattningen. Eftersom den informativa positiva reklamen — och sådan finns som jag nämnt mitt uppe i den kommersiella - bör helt eller delvis undgå skatt, vore det ju önskvärt orn man på etl objektivt och rättvist men samtidigt enkelt sätt kunde klara detta.

I propositionen har departementschefen för sin del poängterat att det med hänsyn till konsumenternas intressen är önskvärt att styra reklamen mot ett mer informativt innehåll. Han har emellertid hänvisat till att frågan om att styra reklamens innehåll med hjälp av ett i reklamskatten inbyggt befrielseinstitut är föremål för reklarnutredningens arbete.

LO har i sitt rerrrissyttrande ansett det angeläget att inte bara bromsa upp reklamens tillväxt utan också att påverka reklamens innehåll och har fäst stort avseende vid tillskapandet av ett befrielseinstitut som styrmedel i detta sammanhang.

Frågan om ett befrielseinstitut är således för närvarande föremål för en ingående undersökning inom reklamutredningen. Jag anser därför alt nran inte - innan resultatet av undersökningen har redovisats - bör föregripa denna. Ett ställningstagande bör ske först sedan utr-edningen lagt fram sitt slutbetänkande och detta har remissbehandlats i vanlig ordning.

Detta gäller också beträffande det som herr Hermansson var inne på, nämligen omkoslnadsavgift i stället för skatt. Vi har inte tagit ställning till den frågan. Personligen ställer jag mig sympatisk till denna tanke och tror att en avgift kanske skulle vara ett bättre medel, men det vet vi ingenting om förrän vi har hela utredningen klar.

Herr talman! För dagstidningarna betyder den allmänna reklamskat
ten en förbättring. Skatten utgår oförändrat rned 6 procent. Konkurrens
läget förbättras, eftersom även konkurrerande reklam — annonsblad och
reklanrtryck i allmänhet — kommer att beskattas, dessutom ännu hårdare
30 än dagstidningarna. Det blir, som jag sagt, infe mera lönande att vända sig

Nr 85

till andra media än tidningarna.

Skatt på reklam, m. m.

Samtidigt ökar man stödet till pressen i avsikt att skapa möjligheter Onsdagen den till en rikare sortering av tidningar med olika politisk färg. Presstödet och 94 ..- 9-72 reklamskatten i kombination syftar till att bevara en demokratisk opinionsbildning genom en mångsidig dagspress.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Vid konstitutionsutskottets betänkande nr 29 är fogat', en reseivation av moderata samlingspartiets båda representanter. Närmast i anledning av denna ber jag att i ärendet få göra följande kommentarer.

I morgon har jämnt ett år förflutit sedan riksdagen beslöt införandet av stöd åt dagspr-essen. Beslutet föregicks av en lång, synnerligen livlig debatt. Moderata samlingspartiets och folkpartiets representanter kritiserade hårt regeringsförslagel, vilket lika hårt försvarades av socialdemokraterna och centerpartiet.

Kritiken var välbefogad, ty det föreslagna presstödet hade många brister. Framför allt skulle det komma att verka politiskt diskriminerande. Det skulle nämligen i hög grad gynna socialdemokratiska tidningar och centertidningar och missgynna liberala och moderata tidningar. Således beräknades 5 I procent av presstödet gå till socialdemokratiska tidningar, representerande endast 14 procent av det totala antalet dagstidningar, och 18 procent av stödet beräknades gå liU centertidningar, representerande 13 procent av del totala antalet tidningar. Härtill kom att av de 19 aktuella centertidningarna utkom 10 endast en gång i veckan. Mindre än en fjärdedel av stödet skulle gå till liberala och moderata tidningar, som beräknades svara för hälften av det totala antalet tidningar och som kunde beräknas komma att betala 80 å 90 procenl av den annonsskatt som skulle finansiera presstödet.

En annan huvudanmärkning mot presstödet var att det skulle komma att verka konkurrenssnedvridande. Redan då pekades på hur orimligt det kunde bli med den hårda gränsdragningen mellan första- och andratidning i det fall upplageskillnaden var obetydlig. I "Gävlefallet" var upplageskillnaden endast ca 700 exemplar. Andratidningen fick här etl stöd på I miljon, förstatidningen ingenting.

1 år-ets proposition föresläs en väsentlig förstärkning av det statliga presstödet. Bakgrunden är att många tidningar trots utgående stöd har slora svårigheter och ser sin existens hotad. I propositionen antyder statsrådet också att en ny pressutredning skall tillsättas. Moderata samlingspartiet understryker i sin motion, nr 1595, att det presstöd som för närvarande utgår skall betraktas som provisoriskt till sin konstruktion på grund av alla de allvarliga invändningar som kan riktas mot denna. Den aviserade utredningen tillstyrkes varmt. Den bör arbeta snabbt, och den bör beakta följande krav på presstödets framtida utformning: Stödet skall i största möjliga utsträckning vara generellt, det får inte vara diskriminerande och det får infe vara konkurrenssnedvridande.

Mot denna bakgrund har vi förklarat oss beredda att temporärt tillstyrka ett pressföd, som i sina huvudlinjer följer konstruktionen i propositionen, under förutsättning dock att stödet blir temporärt i

Nr 85 avvaktan på en ny utredning och att vissa förändringar kan ske redan nu.

(-, ■ 1 1 konstitutionsutskottet har vi till viss del fått våra synpunkter

, ■ tcT-,------ beaktade. Jag vill här endast hänvisa till vad utskottet föreslår i fråga om
24 maj 1972---- "
-------------------- jämkningar redan nu i reglerna för produktionsbidrag till dagstidningar

öKatt pa reKiam, möjlighet för presstödsnämnden att utan avvaktande av den

'"• ' kommande utredningens bedömning vid tillämpning av 17 § i presstöds-

kungörelsen besluta om att ge reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning härtill. I konstitutionsutskottet har vi moderater därför ansett oss kunna begränsa oss lill en reservation. Enligt den borde konstitutionsutskottet, när det redovisar erfarenheterna av fiolårets beslut och tidningarnas ansträngda ekonomiska situation, ha framhållit att till denna i hög grad bidragit den i fiol införda annonsskalten. Utskottets majoritet, socialdemokrater och centerpartister, har ej velat vara med härom, trots atl Svenska lidningsutgivareföreningen i sin skrivelse till Kungl. Maj;l den 21 december i flol tillhandahållit ett rikt och auktoritativt material beträffande den allvarliga minskningen av annonsvolymen.

Herr Olof Johansson i Stockholm och herr Brandt ville här tidigare göra gällande atl annonsskalten ej hade haft någon större betydelse för tidningarnas ansträngda ekonomi. Med anledning härav ber jag att ur TU:s skrivelse få citera följande:

"De ekonomiska svårigheter som många tidningar och tidskrifter redan tidigare haft att brottas med har, trots utgående presstöd, ökat på elt närmast krisartat sätl. Även företag som tidigare visat tillfredsställande - tidvis goda - resultat räknar numera med klart försämrad lönsamhet.

Enligt TU:s mening har annonsskatten i betydande mån bidragit till resu Ila tförsäm ringen."

1 vår reservation har vi med tanke på de allvarliga invändningar som kan riktas mot det nu behandlade presstödets konstruktion — och som här tidigare vältaligt kommenterats av fru talman Nettelbrandt och herr Söderström - kraftigt understrukit att stödet måste betraktas som ett provisorium. Det bör därför begränsas atl gälla längst intill utgången av år 1973. Vi förutsätter därför att den kommande pressutredningen, vilken bör tillsättas utan dröjsmål, arbetar med sådan skyndsamhet alt riksdagen kan föreläggas nytt förslag senast hösten 1973.

Avslutningsvis vill jag understryka atl allmän enighet i dag råder om att fortsatta och stärkta stödåtgärder till dagspressen fordras för att garantera en differentierad opinionsbildning i vårl land. Det är emellertid ett oeftergivligt krav att detta presstöd får en sådan utformning att det fyller rimliga anspråk på oväld och rättvisa.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reser-vationen 1, fogad till konstilulionsutskoltels betänkande. Samtidigt begagnar jag tillfället att instämma i herr Söderströms här tidigare framförda yrkande om upphävande av förordningen om annonsskatt m, m,, dvs. bifall till den vid skaiteutskottets belänkande nr 29 fogade reservationen 1.

Herr AHLMARK (fp); Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Herr talrrran! Självständiga tidningar är onrislliga i en demokrati. De
förnyar debatten, förmedlar nyheter, kontrollerar och balanserar de
makthavande. Utan en stark press kan vi knappast lala om en stark
demokrati. Skatt på reklam,

Om det är de flesta ense. Många marxister kan visserligen aldrig förstå "'• rn. varför tidningar fria frän partier och statsmakt är nödvändiga för ett gott samhälle. Trångsynta partisjälar i regeringens närhet ser ofta pressen som redskap för partierna; tidningar utan partianknytning och utan partilojali-tef stör för dem bilden av ordning, reda och klara linjer. Sektgrupper i den snäva moralismens tecken irriteras i regel av tidningar som skriver fritt och fränt och ofta fräckt. Vem är ansvarig för dessa övertramp, frågar man och vill inte begripa att det faktiskt är tidningen själv som är ansvarig.

Men för de flesta är en stark, fri press ändå något viktigt och positivt. Vi kan irriteras av det som skrivs och det som förbises. Vi kan ilskna till av "vinklingar" och osaklighet. Vi kan vara motståndare till viss typ av journalistik. Men vi kan aldrig förneka att utan vitala tidningar får vi aldrig en vital demokrati.

Den insikten förpliktar. Vi har inte rätt att hylla oberoende tidningar om vi sen i praktiken minskar deras oberoende. Att säga vackra ting om fria tidningar ingår i söndagsförkunnelsen — viktigare är vad vi gör resten av veckan. Söker vi i de praktiska för-slagen att medvetet stärka press och fri opinionsbildning? Är tidningarnas oberoende, ett så viktigt ideal för oss att vi målmedvetet lägger politiken så att den värnar om detta oberoende?

Dagens debatt har redan visat att för majoriteten här i riksdagen är talet om tidningarnas självständighet mest söndagsförkunnelse. Inte så att de önskar svaga och lydiga pressorgan. Men väl så atf de sannerligen inte anstränger sig att förhindra en sådan utveckling. Ty tidningar med en viss ekonomisk styrka är ju i regel mer självständiga gentemot partier, statsmakt, ägare och annonsörer. De behöver inte söka politikernas bevågenhet för att överleva. De begär inte favörer av en statlig tidningsnämnd med den risk för inställsamhet som då alltid föreligger. De har råd att säga nej till annonsörer som begär inflytande över någon annan bil av tidningens innehåll. De ger trygghet för sina anställda med den extra känsla av självständighet som en sådan situation befrämjar.

Nu har vi alltså haft annonsskatten nästan ett år. De tre partier som
införde den tog pä sig ell myckel stort ansvar. Från fackhåll och från en
nästan hell samlad tidningsbransch - oberoende av politisk hemvist -
kom varningarna i ström. Annonsskatten kommer atl gröpa ur den
ekonomiska styrkan i de tidningar som i dag går hyggligt. Man tar ju
pengar från dem med en extra pålaga. Men den kommer också att öka
förlusttidningarnas beroende av nya subventioner, eftersom annonsskat
ten skär ner den reklam som är en viktig del av intäkterna. Annonsskal
ten kommer därför - som fru Nettelbrandt ocksä i dag har framhållit -
att slå hårt mot både första- och andratidningarna. Så löd varningarna
förra våren. Vi liberaler upprepade oavbrutet de argumenten, inte minst i
debatten i riksdagen om annonsskatt och presstöd för precis ett år sedan. 33

2 Riksdagensprotokoll 1972. Nr85-86

Nr 85 Men tre partier vägrade att lyssna. Att kommunisterna röstade för

j , annonsskatt förvånar ingen med deras inställning till oberoende tidningar.

Onsdagen den " te-

1/1 • imi Att centern gjorde det var mera överraskande, även om bristen på egen
24 maj 1972 i e

-------------- tidningstradition också leder lill brist på törståelse för pressens läge.

öKatt pa reKiam, Förvåningen över socialdemokratins beteende gällde både deras förslag

'"■ "'• och det ogenerade sätt med vilket de motiverade det. När finansministern

första gången förklarade annonsskatten i LV sade han: "Man kanske skulle kunna säga så här. Avsikten ärju att klämma åt den allra största tidningen, de allra största tidningarna, som skulle ha en viss möjlighet att bära den där klämmen, men atl hjälpa de små och mindre som inte har möjlighet att leva vidare i samhället."

Under en kraftig nedgång i annonsutvecklingen skulle man alltså, sade regeringen, ytterligare "klämma åt" ett antal tidningar. Tanken var naturligtvis att ta pengar från främst de tidningar som man visste i huvudsak hade en liberal eller konservativ inriktning och ge pengar till tidningar som främst hade en socialdemokratisk anknytning. Annonsskatten var i sak en oformlighet, politiskt ett övergrepp, moraliskt ett bottenmärke för ministären Palme-Sträng.

Nu ser vi resultatet. Annonsskatten har gröpt ur de ekonomiska resurserna för förstatidningarna, har ytterligare minskat intäkterna för andratidningarna och tvingat in dem i ett ännu större beroende av subventioner. Den skatt som skulle "klämma åt" de stora tidningarna har klämt åt nästan alla tidningar. Det förvånar inte experterna, inte större delen av pressen, inte oss liberaler. Det förvånar nröjligen finansministern, men herr Sträng är inte en person som medger misstag.

Nu skall annonsskatten bli reklamskatt. Om det har redan mycket sagts i den här debatten. Från tidningssynpunkt är det självklart så att vafie typ av skatt på de annonser som är så viktiga för tidningarnas ekonomi är förkastlig. Att vi liberaler inte kan gå med på en reklamskatt som drabbar också pressen är en del av vår ideologi i vad gäller tidningar och opinionsbildning. Vi vägrar också i dag, liksom förra året, att vara med i ett beslut som gör pressen mindre oberoende genom att den blir ekonomiskt svagare.

Centern har hamnat på den omöjligaste av linjer: nej till reklamskatt och ja lill annonsskatl. Man skall aUlså fortsätta alt straffbeskalta den reklam som kommer i tidningar — i regel den mest värdefulla — men frisläppa den reklam som genom broschyrer, annonspelare och annat går tidningarna förbi. Jag beklagar djupt att det i dag största partiet inom oppositionen så tydligt demonstrerar sin brist på förståelse för pressens villkor. Herr Olof Johansson i Stockholm visade också klart att han var medveten om att han har intagit en linje som för pressen är diskutabel.

Vi varnade alltså för att genom extra pålagor på pressen öka dess
framtida beroende av statliga och andra subventioner. Nu kommer ett år
efteråt en proposition som vill fördubbla det selektiva presstödet.
Bidragen fill andratidningar utanför storstäderna skall öka från I till 2,5
miljoner kronor per år och tidning, i storstäderna från 3,5 till 8 miljoner.
Det är en radikal förändring. Den belyser pressens utsatta läge och de
pr-oblem om subventioners roll och principer som vi nu måste diskutera
34 långt mer intensivt än tidigare.

Folkpartiet har alltsä inte avvisat ett selektivt presstöd. Förra året röstade vi ja till stora delar av förslaget men betonade atl det var ett provisorium i väntan på utredning och bättre lösningar. Flera tidningar befinner sig i dag i ett läge där de utan väsentliga tillskott utifrårr inte skulle överleva. Och att ha ett par eller flera dagstidningar i de större städerna runt orn i landet är en viktig sak för balans och regional debatt. Den liberala principen nu som tidigare är: försvaga inte tidningar som bär sig, stöd tidningar som inte bär sig. Lägg inte nya skatter på pressen men ge pressen nytt stöd om det är nödvändigt! Vårt nej till annons- och reklamskatt är därför lika viktigt som vårt positiva intresse för ett rimligt och rättvist utformat presstöd.

Just därför beklagar vi åtskilligt i regeringens tidningspolitik. Nonchalansen mot tryckfrihetsförordningen fillhör de mest olustiga inslagen. Björn Molin kommer senare i debatten atf granska om kombinationen av differentierad annons- och reklamskatt och selektivt presstöd är förenlig med en av våra grundlagar. Den granskningen har konstitutionsutskottet också i år vägrat att utföra. Vårt yrkande att några av landets främsta experter på tryckfrihetsrätt skulle höras av utskottet röstade man ner i år liksom man gjorde förra året.

Det är uppseendeväckande av flera skäl. Att man gång på gång struntar i de tryckfrihetsr-ättsliga synpunkterna är oroande. Förra året sade finansministern inte ett ord om den saken i sina propositioner. I år viftar han undan problemet rned en nästan parodiskt kort hänvisning till förra årets riksdagsbeslut, då man ju sade nej just till en granskning av tryckfriheten.

En sak är att socialdemokraterna och några centerpartister tror sig kunna tolka tryckfrihetsförordningen på egen hand utan bistånd från dern som vet bättre. Enligt tidigare uttalanden frän riksdagen skall man däremot respektera minoritetens rätt att få information. Det har man inte gjorl i år heller. Och skälet är naturligtvis att hela saken är sjuk. Regeringspartiet inser att det är tveksamt om en differentierad pålaga på pressen i kombination med selektiva subventioner verkligen kan förenas med andan i tryckfrihetsförordningens första kapitel. Men i stället för att just därför granska saken särskilt noga föredrar man att tysta ner så mycket som möjligt av debatten genom att säga nej till att höra experter. Mitt omdöme från förra året om konstilulionsulskoltets behandling av presstödet gäller tyvärr ocksä i år: i det grundlagsvårdande utskottet har den stora vanvården brutit ut.

På ungefär samma sätt har det varit med förarbetena till förslagen om presstöd. De utarbetades förra året i kanslihuset. Ingen utredning fick förekomma. Inga remisser gjordes av regeringen. Inga företrädare för tidningarna fick vara med. Liksom i skattefrågan de här senasle veckorna föredrog regeringen att knåpa fram sina förslag i isolering och utan kontakter med dem som förslagen främst berörde. Och när sedan majoriteten i konstitutionsulskollet avvisade alla motioner om förändringar förra året gjorde man det med motiveringen, att här skall tillsättas en utredning som skall granska både presstödets konstruktion och tidningarnas allmänna läge.

Det blev också riksdagens beslut. Kungl. Maj:t skulle tillsätta en

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, in. 111.

Nr 85 utredning. Den är - trots att ett år har gått - ännu inte tillsatt.

Onsdagen den Regeringen har inte velat ha den granskning av presstödet som en

74 rnai 1972 utredning skulle innebära. Den vill inte ha förslag om generella

-------------------- -- stödformer. Den vill inte ha en rejäl analys av pressens ekonomiska läge

Skatt pa reklam, -. framtiden. Man föredrar atl själv bestämma, själv utreda och själv

m m

granska sina egna förslag.

Nu avstyrker utskottet återigen i stort sett alla mofioner med hänvisning till den utredning som skall tillsättas. Det är bra att den äntligen kommer, om den kommer. Det är inte bra atf riksdagen än en gång står utan vägledning när tlen går att fatta beslut om hur presstödet skall formas.

I folkpartiets motion nämner vi ett antal tänkbara generella stödformer; subventionering av tidningspapperet upp fill ett visst tak, betalning av radio- och TV-programmen i dagspressen, subventionering av teleprrnternätet, mer av arbetsmarknadsannonser i pressen och en del annat. Självfallet är vi inte bundna till de förslagen — de är exempel på vad en utredning snabbt borde resonera om och analysera konsekvenserna av.

Generellt pressföd har i motsats till selektivt den fördelen att det stärker hela pressens ställning men samtidigt kan ges en sådan utformning atf det framför allt innebär en hjälp för de ekonomiskt svaga tidningarna. Känslan av stöd till en tidning mot en annan tidning behöver inte uppstå med sådana regler. Riskerna för en orättvis inblandning i konkurrensförhållandena och en besvärande styrning av fiktade bidrag minskar ocksä påtagligt. Därför bör vi nu snabbt finna ut vilka generella stödformer som kan träda i stället för eller komplettera ett selektivt presstöd.

Framför allt är det viktigt att reglerna för produklionsstödet - vare sig det är selektivt eller generellt - blir så fasta och automatiskt verkande som möjligt, så att några prövningar i statliga instanser av enskilda tidningars behov av bidrag inte behöver göras. Det här är ett viktigt krav för att undvika en av farorna med subventioner: risken för styrning, godtycke och frestelse till anpassning gentemot dem som beslutar om bidragen. Det skall inte vara så att reglerna är så oklart utformade att de ständigt måsle tolkas och kan ges olika tolkningar. Spåren från presstödsnämndens verksamhet det senaste året förskräcker. Det fär heller infe vara så alt man medvetet överlåter beslut om enskilda tidningar till de makthavande. Vi skall alltså ha klara, automatiskt verkande regler.

Då är vi genast inne på 17 § i kungörelsen om presstöd. Det finns tidningar som ligger varandra mycket nära i total upplaga. I Gävle har vi det mest uppmärksammade fallet. Gefle Dagblad (lib.) har omkring 700 exemplar mer än Arbetarbladet (s). Men Arbetarbladet skall nu få 2,5 miljoner kronor i stöd. Gefle Dagblad får ingenting, skall bara drabbas av annons- och reklamskatt. Det är en upprörande orättvisa, och den har påtalats i flera motioner till årets riksdag.

Folkpartiet tog upp detta och liknande fall redan förra året. Vi sade

att det selektiva presstödet kan godtas som etl provisorium. Men för de

områden, där tidningar ligger varandra ganska nära i samlad upplaga, är

36 reglerna orimliga. Därför borde vi införa en kompletterande bestämmelse

som ger förslalidningen etl lika stort stöd om skillnaden i upplaga är 10 Nr 85 procenl och mindre, inget bidrag fill förstatidningen om skillnaden är 20 Onsdaeen de procent och mer, stegvis fallande bidrag till förstatidningen nrellan 10 74 ni a i 197''

och 20 procent i upplagegap. Den regeln kan naluriiglvis - som alla--------------

regler - ifrågasättas och senare förbättras. Men den har fördelen att vara Skatt pa reklam,
klar och entydig - det behövs inga diskretionära beslut orn den införs. ' '''■

Den ger dessutom inga väsentliga tröskelproblem, där små förskjutningar kan leda till väldiga förändringar i produktionsstöd.

Utskottets majoritet säger nu aff pressfödsnämnden skall få rätt afl ge "reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning härliU". Man menar kanske att det tar bort orättvisorna i fall som Gävle. Folkpartiet kan inle se det så. För del första sägs ingenting alls om när reducerade bidrag skall utgå. Det blir en fri bedömning av presstödsnämnden inom utomordentligt vida ramar. För def andra sägs inte alls vad sonr menas nred "reducerat bidrag". Skall det vara 2 miljoner kronor eller I miljon eller kanske etl par hundra tusen? Också det skall avgöras från fall till fall Vi får här två möjligheter för en statlig tidningsnämnd att fördela bidrag på grunder som är lösa och ger vafie möjlighet till godtycke. Så får ett statligt lidningsstöd infe byggas upp. Det slrider mot de principer som vi liberaler och pressen själv arbetar för. Därför har def i år varit självklart för folkpartiet att vidhålla vår konstruktion — också den självfallet ett provisorium i avvaktan på utredningen - som ett alternativ lill den godlyckesniodell som utskottets majoritet har kompletterat regeringens förslag med.

Till det komnrer att vi inle har någon som helst garanti för al! s. k. Ciävlefall kan lösas med utskottets förslag. Förra året stod del i proposilionen alt Gefle Dagblad eventuellt skulle få bidrag enligt den förordning som sedan beslutades. Konstilutionsufskotlef lade till atf man skulle ha en "generös" tillämpning av reglerna. När sedan Gefle Dagblad ansökte onr bidrag, fick tidningen avslag av presslödsnämndens majo-rilel!

Def finns fler fall än det i Ciävle. I Eskilsluna arbetar två dagstidningar i vital konkurrens. EskUstuna-Kuriren (lib.) är inle myckel större än lolkef (s). Men Folkel skall alltså nu fä 2,5 miljoner kronor per- år. Eskilsluna-Kuriren ingenting. Två och en halv miljon kronor är elt mycket storl bidrag till en tidning med en upplaga på drygr 20 000 exemplar. Del blir mer än 1 00 kronor per exemplar och år! Synpunkter i deballerr, all del innebär en alltför långtgående snedvridning av resurser och konkurrensläge, är naturliga.

Det är då besvärande atl den främst ansvarige pä tidningen Folkel
ingenting begriper av jusl della. Chefredaklör Olle Svensson är också
riksdagsnran och ledanrof av konsfilufionsulskollel. Del föivånai mig
inle all del utbrulil en debafl i pressen om herr- Svenssons agerande pä
jusl det område där han i sin yrkesverksamhel är så starkt inblandad. 1
slällel för all lämna bordet i utskollel när denna sak behantllades, eller
åtminslone iaktta passivilet, hai Olle Svensson varil den tiorrrinerande
blanti de socialdemokraliska ledamölerna ;iv konsfilulionsirlskollel. Med
stor energi har han upprepade gånger- argumenleial för varför folkpartiefs
förslag lill ökad rällvisa mellan lidningar rrred likartad lolal upi-ilaga inle 37

Nr 85 kan godtas.

Onsdaseri den "" '" alltså vägrat inse att också om han formellt inte är jävig i

74 riTii 1977 målet så är han det reellt. Som chefredaktör för Folket har han inlresse

------- -—-------- av alt Folket får en ökad subvention och att Eskilstuna-Kuriren inte fär

Skatt pa leklam. någonting. Det är ledsamt att han missbrukar sin riksdagsplats för att

'"' '"■ värna om det intresset. Ätt övriga socialdemokrater i utskottet inte lagt

band på herr Svenssons ogenerade inlägg i egen sak är ännu ett tecken på den relativa dernoralisering sonr regeringspartiet präglas av i tidnings-politiken.

Att man diskriminerar vissa typer av tidningar och privilegierar andra ser vi också i behandlingen av veckopressen. Dagstidningar har ingen moms, annonsskalten är för dem 6 procent, de har rätt till produktions-stöd, de får lån på fördelaktiga villkor ur Pressens lånefond, de har statliga annonser och de har samdistributionsrabatt. Veckopressen befinner sig på alla de här punkterna i ett annat och sämre läge. Bortsett från ett antal regionala veckotidningar, av vilka många utges av centern och som brukar kallas för dagstidningar, så har veckopressen moms, annonsskallen är 10 procent, de har inte rätt fill produktionssföd, inte rätt fill lån ur lånefonden, inte rätt till statlig annonsering och ingen samdistributionsrabatt.

Det är för del första tveksamt om denna systematiska diskriminering av viss veckopress är förenlig med svensk trycklrihetslagsfiftning. Dtt är för del andra fel av politiska instanser att så målmedvetet gå in för att försvåra för en viss typ av tryckta publikationer i förhållande fill andra. Del är för- del tredje ytterst tveksamt om man på goda grunder verkligen kan hävda atl t. ex. veckotidningarna Vi och Land av kvalitetsskäl eller annal bör drabbas av alla pålagor och att t. ex. veckotidningen Sjuhäradsbygdens Tidning och dagstidningen Örebro-Kuriren skall gynnas av alla siödfonrrer. All avskaffa annonsskallen och inle införa någon reklamskall skulle vara ett sätl att minska pålagorna på den veckopress .som ofla i dag sannerligen inte lever i någon slösaktig välmåga.

Andra vill minska skillnaderna mellan dagspress och veckotidningar på motsatt väg. I motionen 409 i år diskuteras möjligheter all lägga nya skaller pä viss dagspress. Motionären, Kaj Björk, för fram tanken alt man skulle momsbelägga inle alla men en del dagstidningar. Avgörande skulle vara, menar Björk, vilka lidningar som inriktar sig på "seriös informalion" i Slällel för på "underhållning" och "pseudonyheter". Man skulle t. ex., menar denne socialdemokrat, kunna momsbelägga dagstidningarnas söndagsbilagor-.

Tänk er en utveckling i den riktningen i svensk presspolitik! Anta all
Ixpressens oclr Äflonbladels söndagsbilagor får moms men resten av
litlningen slipper moms! Föreställ er de tekniska problemen att få fram
vatl respektive del av en tidning kostat i framställning! Lät oss ett
ögonblick leva oss in i argumenleriiigen inför den statliga fidningskorn-
nrission som Kaj Björk vill ha: är det här en "seriös nyhet" eller är del en
■■pseudonyhet" eller är det renlav "underhållning"? 'länk om en statlig
lidningsnämnd skulle behöva silia och delaljsludera enstaka tidningar
och titlningsnummer, sälta betyg och granska innehållet! Måtte vi bli
,N förskonade frän all se svensk dags- och veckopress hamna i etl växande

beroende av klåfingriga skattebyråkrater, fördomsfulla finansministrar. Nr 85 dirigeringsivriga riksdagsmän och andra typer av beskäftiga förmyndare. Onsdagen den

Skatt på reklam, m. m.

Liberalismen kommer därför att fortsätta alt värna om självständiga 24 maj 197 tidningar. Debatten är sannerligen inte densamma som förr - pressdöden har ändrat mycket. Men vissa grundläggande värderingar har inte ändrats. Ekonomiskt starka tidningar är i regel mer självständiga än andra. Vi skall infe gröpa ur den ekonomiska styrkan hos de tidningar som gär hyggligt, och vi skall stödja den press som inte går bra. Regional monopolisering av nyhetsförmedling och opinionsbildning är en fara som vi skall motverka. Men reglerna för presstöd får inte diskriminera och inle ge stort utrymme för godtycke och diskretionära prövningar av stafliga tidningsnämnder.

De tankarna återfanns förra året i liberala motioner, reservationer och debattinlägg. De finns med liknande uppläggning i folkpartiets motioner i år och i vår reservation nr 2 till konstifutionsutskottefs betänkande nr 29; jag yrkar bifall fill den reser-vationen. Jag har ingen sonr helst förhoppning om att i dag få anständiga svar på de frågor som vi liberaler gång på gång ställt: om den uteblivna tryckfrihefsgranskningen, om annonsskatten som skadat både första-och andratidningar, om orättvisor i konstruktionen av del statliga presstödet, om hugskott i dirigerande riktning i vissa socialdemokratiska inlägg om varför inle ijressutredningen tillsaftes för ett år sedan och annat av det slag jag nu tagil upp.

Det jag i stället främst hoppas på är att en intensifierad debatt om pressens problem i kombination med en allsidigt sammansatt och effektivt arbetande utredning kan leda fram till mer av förståelse för liberalisnrens syn på tidningarnas villkor. Den debatten kommer folkpartiet att fortsätta att föra, redo för samverkan men också berett lill strid. Vi gör del inte för all de här /Moblemen i regel engagerar en myckel bred allmänhet men därför alt de avgör så myckel av debattfrihef och demokratins vitalitet. Vår utgångspunkt blir också i foitsällningen atl utan en stark press kan vi inte tala om en stark demokraii.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Ahlmark har lillålil sig all i sitt anförande rikta ell angrepp mot en molion som jag har väckt och som inle föreligger fill behandling i delta sammanhang. Del är i och för sig ell anmärkningsvärl beleende. Herr Ahlmark har dessutom givil en missvisande biltl av motionens allmänna innehåll och inriktning.

Vatl herr Ahlmark framför allt tycks vilja vända sig riiof är- tanken all man i presspolitiken och i skattepolitiken skall kunna överväga om del finns några särskilda skäl all fiäriija och untleislötlja annal än seiiös dagspress av nyhetskaraktär. Den problemaliken har samband med utformningen av vederbörande skatteförordning. Jag kan fill herr Ahlmarks uppbyggelse nämna, all den problematiken aktualiserades för mig genom en debatt i Europarådel, tlär nran allvarligt ägnar sig ål tlessa problem. Och den sorn framför alll drev denna synpunkt om en gi-änsdi-agning mellan seriös press och undeiliällnings|-iress var en framstående liberal tidningsman från England.

Nr 85 Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Onsdaeen den '" ''"'n' ' Björk i Göteborg försöker här smita ifrån vad han

74 mai 1972 ''*" skrivit i molionen 409 till årets riksdag. Den molionen behandlar

------- _---------- grundläggande princijier om hur vi skall se på pressen och på det svenska

Skatt pa reklam, presstödet. Herr Björk för där fram tankar, sonr är skäligen nya i den

svenska riksdagens behandling av presstödels fortsättning. Herr Björk menar att man skulle kunna göra skillnad mellan olika typer av dagstidningar. De dagstidningar som vissa människor - herr Björk eller ledamöterna i ställiga tidningsnämnder eller riksdagens majoritet eller regeringen - anser vara "seriösa" skulle slippa moms. De som har myckel "underhållning" skulle inte göra det. De som har riktiga nyheter skulle slippa moms, men de som har "pseudonyheter" skulle få betala moms. Vissa delar av tidningarna skulle erhålla momsbefrielse. Men, antyder herr Björk, en del dagstidningars söndagsbilagor skulle kunna beläggas med moms.

Detta är så uppseendeväckande att jag menar atf det var nödvändigt all i en principiell debatt om presstödets framtid ta upp del. Och herr Björk skall inle smila ifrån den problematiken genom att åberopa någon här icke närvarande utlänning.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar alt det ändå är etl otroligt fatligdomsbe-vis atl herr Ahlmark i sitt försök att ladda upp någon sorls patos i denna fråga icke finner annan möjlighet än att angripa en motion som infe föreligger lill behandling och som vederbörande utskott inte har haft anledning alt pröva och som det kan förutsättas atl flertalet ledamöter i denna kammare ännu inte har läst.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror all del finns antlra här i kammaren som också kände sig angripna av vad jag sade. Herr Svensson i Eskilstuna, som är näste talare, kan säkert inte säga atl jag uteslutande koncentrerade mig på herr Björk i Göteborg.

Men nu är del på del viset alt den rrrolion som herr Björk har väckl lar upp jusf de problem som vi nu metl ökad subvention lill dagstidningarna kommer rakt in i. Det har förts en offenllig debatt i pressen denna vår om herr Björks molion. Vad den hantllar om är all en statlig udningsnämnd skall granska enslaka tidningar och enstaka nummer av lidningar och avgöra: Är delta en nyhel, eller är del en pseudonyhet? Är della seriöst, eller är det underhållning?

Jag vill icke se bidragsreglerna för presstödel utvecklas r sådan riktning.

Herr SVL;NSS0N i l-;skilsliina (s):

Herr talrrran! Låt mig börja med alt återge vad förre centerledaren

Ciunnar Hetllund satle under fjolårets deball om produklionsbidragen lill

pressen. F.nligl min minnesbild sade herr HedluntI ungefär så här, alt vissa

debattörer i en nära framtid skulle komma att ångra åtskilligl av vad de

40 sagt 0111 presstödets ruskigheler. Ingen kunde väl tlä väga hoppas att vi sä

nära i tiden som ungefär ett år efteråt skulle kunna notera en i uiskottet Nr 85

nära nog fullständig enighet om reformens huvudprinciper. Men det är ett Onsdndpn Hpn

faktum atl konstitutionsutskottets skrivning i föreliggande betänkande 74 mai 1972
vunnit 13 av de 15 ledamöternas fulla stöd. Moderaterna har visserligen

gjort ett par tillägg i en reservation, men det hindrar inte att de står Skatt pä reklam, bakom allt som återfinns i majoritelsskrivningen. Endast folkpartiet har rnält sig ur gemenskapen, inte sä mycket i de enskilda sakfrågorna som i motiveringen för förslagen. På en viktig punkt föreslår della parti också en ändring.

Gunnar Hedlund visade god siarförrnåga även i ett annat avseende. Erfarenheten skulle nog visa, framhöll han, atl ingen tidning skulle komma att försvinna på grund av annonsskatten, medan det däremot var ställt utom alll tvivel att åtskilliga tidningar som eljest skulle tvingas lägga ned sin verksamhet nu kunde fortsätta. Hur man då kunde tala om att tryckfriheten begränsades var omöjligt att se, sade herr Hedlund.

Folkpartister som herr Björn Molin, Per Ahlmark och fru andre vice talmannen ägnade en stor del av sin tid åt formella saker i en debatt som ytterst gällde tidningars liv eller död, som gällde journalisters, typografers och handelsanställdas sysselsättning eller arbetslöshet. Socialdemokrater och centerpartister hävdade att dessa folkpartister ägnade sig ål juridiska hårklyverier och att vi väl ändå inte kunde ha en så dålig tryckfrihetsförordning här i landet att den förbjöd ingripanden för atl bevara villkoren för en allsidig tidningsdebatl.

Elt år har gått. Inga grundlagsexperter har hört av sig i skrivelser fill utskottet eller i någon vetenskaplig tidskrift som jag har kunnat läsa. Det enda som händer är att folkpartiet i sin reservation utan en stavelses ändring - och herr Ahlmark i sitt anförande också han nära nog utan en stavelses ändring - upprepar förra årets argumentering, som ebbar ut i alt man inte vågar ha någon mening i frågan om tryckfrihetsbrott förelegat eller inte. Men alla partier utom folkpartiet är i betänkandet ense om atl uttala att förra årets beslut fattades i ett läge, då åtskilliga dagstidningar hotades av nedläggning till följd av den koncentrationsprocess dagspressen genomgått under de senaste decennierna. Utskottet konstaterar i efterhand "att flera dagstidningar med en sammanlagt mycket stor läsekrets skulle fåll läggas ned, om stödåtgärder inte satts in så snabbt som skedde". Utskottet tillägger att det därför kan "instämma i departementschefens uttalande att produklionsbidragen varil värdefulla".

Om herr Hedlund visat sig bli sannspådd, har däremot en annan partiledare klart dementerats av utvecklingen. Han gjorde i samma deball det fantastiska påståendet om regeringens och de bakom den stående partiernas initiativ att man handplockat tidningar på elt sätt som medför alt de bättre och större tidningarna drabbas, medan de mindre och sämre skötta - ty det är den saken det gäller, sade partiledaren — premieras. Så alltså enligt denna andre partiledare, vars namn jag här inle nämner.

Det skall villigt erkännas all detta var etl uttalande som inte ens var
representativt för stämningen förra året men väl svarade mot uppfatt
ningarna vid den första pressutredningens presentation i 1960-talefs
början. Då hånades öppet personalen på andratidningarna som inkompe
tent. F"örstatidningarnas folk var ena överdängare i att vara skickliga. Jag 41

2* Riksdagens protokoll 1972. Nr 85-86

Nr 85 tyckte nog att litet av återklanger av dessa överdrifter och dessa

Onsdappn Hen förolämpningar mot stora grupper tidningsmän i landet fanns i Per

74 mai 1977 Ahlmarks anförande rned dess ensidiga hyllning till de s. k. oberoende

-------------------- tidningarna.

bkattpa reKlam, QuI är utvecklingen mot en alltmer utpräglad monopoliserings-

"'• '''■ situation med flera stora borgerliga tidningar inblandade som har

föranlett opinionssvängningen. Denna utveckling kan illustreras med några siffror. Under 1950- och 1960-talen har antalet tidningar reducerats från 175 till 100 i dag. Nu har vi i själva verket bara ett 20-tal platser i vårt land som har mer än en tidning på utgivningsorten, och över 60 platser som bara har en enda tidning.

En erfaren och kunnig branschinan, chefredaktören i Svenska Dagbladet Sven Gerentz, har angett problemet med den fråga vi i dag behandlar på följande sätl: "Det system för nyhetsförmedling och opinionsbiltlning i landet som frän strikt ekonomisk synpunkt skulle vara det effektivaste skulle sannolikt innebära en så ytterligare hård koncentration av tidningsutgivningen att konsekvenserna från demokratins synpunkt skulle bli äventyrliga."

Förslagen i propositionen innebär rnot den bakgrunden i huvudsak betydande uppräkningar av produktionsbidragen för andratidningar. Jag finner det mycket tillfredsställande att bidragshöjningen blir särskilt stor för storstadspressen. Den som kom fill Stockholm som aktiv tidningsman i Morgon-Tidningen 1946 minns vilket rikt utbyte av tidningar det då fanns här på morgnarna. Man kunde läsa Erik Hjalmar Linder eller David Ollen i frisinnade Svenska Morgonbladet, studera Bertil Ohlins ekonomiska artiklar i Stockholms-Tidningen, glädjas åt Erik Wästberg i Svenska Dagbladet och Nordens Karlsson i Morgon-Tidningen - två oförglömliga politiska kåsörer — och uppleva — kanske man någon gång också blev retad - Herbert Tingstens sprudlande temperament, fighteranda och lysande stilistik i Dagens Nyheter. Då man tänker på detta, förstår man vilken utarmning som har skett i pressdebatten genom tidningskoncentrationen. Det får inte ske att Dagens Nyheter blir ensam på täppan på morgonen här i staden, och def vill den heller inte bli. Motsvarande resonemang kan föras om lägena i Göteborg och Malmö och i en rad landsortsstäder.

Mot det ökade stödet till andratidningarna och beloppens storlek har ingen som helst invändning rests i utskottet. Moderaterna och folkpartiet har visserligen kritiserat presstödets konstruktion men accepterar detta i likhet med övriga partier som ett provisorium.

Moderaternas tilläggsyrkanden gäller dels kritik mot kopplingen
annonsskall-presstöd, dels krav på all provisoriets varaktighet begränsas
till atl gälla längst intill utgången av år 1973. 1 fjol avvisade moderaterna
propositionen och ville efter snabbutredning ha nytt förslag redan från
föregående höst. Det nya är alltså att moderaterna dels accepterar
provisoriet, dels avvaktar nytt förslag i fiksdagen 1973. Utskottet vill
inte på detta sätt tidsbegränsa utredningens arbete. Så till vida tillmötes
går dock konstitutionsutskottet moderaternas önskemål att utskottet
uttalar sig för att den del av presstödskungörelsen som behandlar första-
42 och andratidningar på utgivningsorter, där konkurrensförhållandena

bedöms vara jämförbara, av utredningen otn möjligt skall behandlas rned Nr 85

Onsdagen den

förtur.

Inför utskottet har företrädare för folkpartiet sagt att det bygger sitt mal 197?

ställningstagande på en helt annan filosofi i dessa frågor än de tre partier ----

gör som har bildat utskotlsmajoriteten. Jag har hafl svårt att utröna vad Skatt på reklam,

folkpartiet egentligen syftar till rned sin mångordiga reservation och med '"■ '"■

de än omfångsrikare aktstycken som återfinns i de motioner sorrr rnan

hänvisar till. Jag blir än mer fundersam efter herr Ahlmarks uttalande.

Han säger dels atl folkpartiet i huvudsak accepterat förslagen, dels alt

han betraktar framläggandet av dessa förslag som ett bottenmärke i

svensk politik. Jag skall dock söka bemöta några av de synpunkter sorn

herr Ahlnrark tog upp i sitt anförande.

I folkpartiels motion söker man dra upp de centrala skiljelinjerna mellan regeringen och folkpartiet i den grundläggande synen på samhällets presspolitik. Enligt herr Ahlmarks uppfattning skulle regeringens linje vara atl, som han uttrycker sig, klämma åt tidningar som bär sig för atl kunna ge direktstöd ål mindre konkurrenter.

Min uppfattning är att man, om man surnnrerar debet och kredit i samhällets presspolilik - och då bör man också la hänsyn lill de inte minst för förstatidningarna fördelaktiga sarndistributionsrabatterna, sonr enligt propositionens och utskottets förslag fördubblas, sarrrt niomsbe-frielsen på abonnemang m. rn. - tvärtemot vad herr Ahlmark och motionärerna påstår kan hävda all regeringen och riksdagsmajorileten genom en serie av åtgärder under senare år har lyckats stärka de tidningar som har del svårl ulan atl samtidigt skada lönsamheten för de välbärgade tidningarna.

Ser man på annonsprisutvecklingen för 1971, finner rnan att konjunktursvackan den här gången varit ovanligt tljup och i förening med prishöjningar liksom tidigare främst drabbat andratidningarna, medan förstatidningarnas minskning på hela året, i varje fall i landsorten, varit obetydlig eller i vissa fall obefintlig. Det kan nämnas att A-pressen, som har flertalet andratidningar inom landsorlsområdena, under 1971 minskade i annonsvolyrn inom dessa regioner nied 12,5 procent, medan Förenade landsortstidningar, som i sig rymmer flertalet förstatidningar, minskade med 6,5 procent.

Låt mig ta ett lokalt exempel för att nu inte syssla med retorik liksom herr Ahlmark utan med faktiska förhållanden.

I Östergötland har annonsutvecklingen medfört att märkesvaru-annonsörerna av en total annonsering omfattande 2 999 spaltmeter under 1971 satsade 410 meter på andratidningen Folkbladet i Norrköping. Samtidigt annonserade samma annonsörer i Norrköpings Tidningar inom etl utrymme av 1 254 spaltmeter och beställde slutligen hos Östgöta Correspondenten i Linköping placering för 1 335 spaltmeter annonser. De båda förstatidningarna ökade sammanlagt med 7 spaltmeter eller höll status quo. Andratidningen minskade rned 212 meter eller rned 34 procent.

Slutsatsen av detta, som är etl ganska typiskt exempel från de 20 orter
där det fortfarande utkommer rner än en tidning, blir att förstatid
ningarna fått en bromsning i sin expansion, iiredan hela tillbakagången 43

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

fallit på andratidningen.

För antlrafidningen har dock genom produkfionsbidraget nettoeffekten på intäklssidan blivitpositiv i förhållande till andra år.

Det är i en utvecklingsprocess som den beskrivna som tidningsdöden ofta skördat sina offer. För att motverka konsekvensen av årliga annonsprishöjningar, större i procent än annonsskatten, vilken utgått med nrellan 4 och 5 procent av intäkterna — inte framkallade av finansministern, ulan av de förstatidningar som har monopol över prisbildningen - behövs sannerligen ett presstöd.

Låt mig ta ytterligare ett exempel - nu talar jag om den totala annonsvolymen. Under 1971 har annonsörerna styrt 12 700 spaltmeter annonser till de Smålandsregioner som täcks av Jönköpings-Posten och Smålands Folkblad. Av denna annonsvolym har ungefär 9 200 spaltmeter gått till förstatidningen Jönköpings-Posten, medan andratidningen Smålands Folkblad fått något över 3 500 spaltmeter. I pengar betyder detta i runda tal att Jönköpings-Posten enbart i annonsintäkter fått omkring 12 miljoner kronor, medan Smålands Folkblad fått ca 4 miljoner kronor. Det är alltså en skillnad bara i annonsintäkter på i runt tal 8 miljoner kronor.

Det är mot den bakgrunden man skall se det produktionsbidrag som tilldelas andratidningar för att ge dem en chans att överieva. Man bör ställa bidraget till Smålands Folkblad på 750 000 kronor mol skillnaden i annonsintäkter på tidningarna i Jönköping, som är 8 miljoner kronor. Efter inbetalningen av annonsskatt blir den skillnaden ca 7,5 miljoner kronor.

Egentligen har herr Ahlmark, och före honom Gunnar Helén i folkpartiets motion, då de talar om atf hjälpa ekonomiskt behövande tidningar utan att skada de väletablerade pressorganens integritet och utvecklingsförmåga, utan närmare analys snuddat vid ett problem, ja ett dilemma, inom en bransch som vid sidan om affärsverksamhet gör anspråk på att fylla en viktig kulturell och demokratisk funktion.

Svenska Dagbladels chefredaktör, Sven Gerentz, som jag citerade i ett tidigare sammanhang, har angivit problemet på ett betydligt djupare sätt än i någon av folkpartiets motioner eller i herr Ahlmarks bombastiska formuleringar, då han skriver att vad spörsmålet gäller är atl definiera den ram inorn vilken tidningsföretagen fritt och effektivt skall få konkurrera utan atl följden blir att flera lokala och regionala faktiska pressmonopol skapas.

Jag vill vitsorda inför kammaren att man bland tidningsmän, både på ekonomi- och på publicistsidan, tar betydligt allvarligare på de här frågorna än ledamöterna måhända föreställde sig då de kanske tyckte att tidningarna litet väl måttlöst talade i egen sak under stormen kring annonsskatteförslaget. — Detta sagt utan alt jag personligen lar tillbaka ett ord av vad jag själv hävdat av kritik mot vad jag betraktar som en olycklig sammankoppling av en annonsskatl och ett presstöd. Jag vidhåller den kritiken, samtidigt som jag emellertid konstaterar att debatten i flera lägen gjort nytta: det har gjorts betydande modifikationer i propositionerna i förhållande till tidigare uttalanden. Särskilt värde fäster jag vid all annonsskatten frikopplats från reklamskatten i

övrigt. Detta bör göra det möjligt för finansministern att undvika framtida uppräkningar av annonsskatten, åtminstone under den tid då pressens förhållanden utredes.

Jag framhöll förra året - och jag vet att mänga inom branschen känner precis som jag - att tidningarnas position i den här debatten hade varil betydligt bättre, om man klarare hade erkänt det problem som uppstått genom att de till 60-70 procent lever på annonser. Det är viktigt, inte minst för förstatidningarnas utgivare, att inse att då de gått till storms mot förslaget om annonsskatt har de ett moraliskt ansvar för att själva vilja medverka till att hindra tidningsdöd genom att tillämpa en prispolitik som gör det möjligt för annonsören att bredda kontakterna även till andratidningarnas läsare, samtidigt som tidningsläsarna får betala ett något högre pris än den cirka halva summa av det belopp tidningen kostar att tillverka som de nu ofta betalar. På så sätt medverkar konsumenten till att säkra sin frihet att välja bland många åsiktsdifferen-fierade tidningar.

Jag komnrer här in på den typ av problem sorn jag anser angeläget alt den av finansministern aviserade pressutredningen skulle syssla med vid sidan om huvudfrågan att säkra ett långsiktigt selektivt stöd. Departementschefen uttalar att utredningen bör undersöka rationaliseringsmöjligheterna inom pressen, bl. a. i fråga om samarbete på produktionssidan, och utskottet instämmer däri. TU har i sitt yttrande gått längre och understrukit att man bör ge en vid syftning åt frågor av denna art. Bl. a. kan man förutsätta samarbetsåfgärder för att exempelvis utlånade medel från Pressens lånefond skall kunna bli väl använda även av företag som saknar egen expertis på såväl den tekniska som den statistiska och den marknadsmässiga sidan.

Civilekonom Birger Walles har i ett intressant inlägg i tidningen Marknaden erinrat om alt tidningarna forlfarande lever i en helt konventionell totalkonkurrens med varandra. Man konkurrerar med teknik, ekonomi, med annonsförsäljning och med produkten tidningen sorrr sådan. Samdistribufion är regel, det är sant, rnen det gäller att nå längre i en samverkan, som kommer både läsare och annonsörer till godo. Man kan se, säger Walles, hur konturerna till en teknisk samverkan i Stockholni växer fram under slora våndor. Men en samverkan inorrr annonsförsäljningen är väl knappast ens påtänkt. Det naturliga för orier med flera tidningar måste dock vara, anser Walles - och den frågan kan ju alltid ställas under debatt - gemensam annonsförsäljning och gemensamt annonsinförande. Detta är naturligt för annonsören, som automatiskt får möjlighet till full marknadstäckning. Det är naturiigt för läsaren, som får samma tillgång till reklamens informationer oavsett vilken tidning han väljer.

Därmed borde saken vara naturlig för tidningarna, hävdar Walles. Genom etl rationellare utbud av annonsutrymme skall båda tidningarna på en ort få bättre ekonomi och därigenom större möjligheter atl konstruktivt konkurrera med den journalistiska produkten, och det är ju här och försl här konkurrensen har elt berätfigande enligt Walles" mening.

Del borde inte vara främmande för utredningen att lill begreppet

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

rationaliseringsmöjligheter även räkna dessa frågor. Likaså är det självklart atl utredningens överväganden bör göras mot bakgrunden av en prognos beträffande dagspressens och andra pressgruppers roll i fortsättningen.

Vad man bör komma fram till är enligt min mening ett handlingsprogram för reell pressfrihet som etl viktigt komplement till vad herr Ahlmark sä ofla talal om, den grundlagsfästa yttrandefrihet för massmedierna som massmedieutredningen har att lägga fram förslag om. Därvid kan man inte - även om det givetvis inte kan bli någon huvudsak - undgå att analysera vilken effekt som etermediernas, radions och televisionens, utveckling och framväxten av annan mediateknik kan få för pressen.

En utgångspunkt i propositionen som utskottet varit mån om att slå vakt om både i år och i fjol har varit, som också TU påpekat, att ell presstöd med nödvändighet måsle utformas så att utrymmet för diskretionär prövning blir så begränsat som möjligt. Annars kan godtycke uppstå. Det har varit väsentligt att skapa sådana kriterier för presstöd att staten inte kan blanda sig i företagens interna förhållanden. Ingen inom branschen har bestritt att de fastställda, automatiskt gällande reglerna om att man bör utgå från läget på ulgivningsorten vid fastställande av bidragsberättigade s. k. andratidningar har starkt underlag i vad man erfarenhetsmässigt bedömt vara viktigt då man skall fastställa olika tidningars konkurrensposition.

Givetvis uppstär Iröskelproblem, och det är dessa som utskottet lagt ned en verklig kraftansträngning för att onr inle helt lösa för dagen - del är omöjligt — så dock skapa förutsättningar för en snar lösning etappvis. De beslut utskottet föreslår att riksdagen skall fatta dä det gäller effekten av systemet i de fall då två lidningar anses ha ett likartat konkurrensläge har stöd av centern, socialdemokraterna och moderaterna. Dessutom kan påpekas all förslaget helt svarar mol de önskemål som framförts i Trdnrngsutgrvareföreningens skrivelse lill utskollel.

Det är när jag har förfäktat dessa principer som herr Ahlmark understår sig atl här hävda atl jag ogenerat talat i egen sak. Finns det ingen skamkänsla hos herr Ahlmark?

Jag vill till herr Ahlmark ändå uttala glädjen att han i dag fäller detta omdöme om rnin person här i kammaren i närvaro av konstilutionsut-skottets ledamöter. Tidigare har i folkpartipressen förekommit subjektiva versioner av vad som inträffat, då herr Ahlmark inför ett offentligt möte, enligt referat i Aftonbladet, klankat på rnig. Jag är honom därför tacksam att anklagelsen riktas här i dag mot min person, så att jag får möjlighet att försvara nrig. Endast för detta är jag tacksam mot herr Ahlmark.

Utskollel föreslår riksdagen ett beslut som innebär att man fastställer automatiskt verkande regler. JagvUl i detta sammanhang bemöta vad herr Ahlmark sagt om huruvida Folket skall ha stöd eller inle. Automatiskt verkande regler avgör när stöd skall utgå.

I fråga om gränsfallen har jag anslutit mig till den bedömning som omfattas av 13 av utskollets 15 ledamöter. Skulle man tro herr Ahlmark så skulle jag ha lyckats att med rnin energiska kampanj i utskottet föra bakom ljuset inle bara mina socialdemokratiska utskottskamrater, utan

även centerns och moderaternas letlarnöter Några sådana dornptöregen- Nr 85
skaper bör man nog inte tillrnäta nrig. Onsdagen den

Jag tycker för min del, i likhet med vad som har framhållits i utskollel 24 maj 1<)79

från bl. a. moderaternas och centerpartisternas sida, att utskottets---

bemödanden i dessa avseenden är värda en mera uppskattande bedöm- SKait pa reKlam,
ning än den herr Ahlmark svarat för. '

Utskottets skrivning innebär att utredningen, som tidigare sagts, med förtur skall behandla frågor som berör tillämpningen av 1 7 § i presstödskungörelsen. Vidare bör presslödsnämnden utan avvaktan av utredningens bedömning ges möjlighet att besluta om reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning därtill. Det är precis sä långt man nu kan kornma, och i det fallet kan vi helt bygga på Tidningsutgivare-föreningens förslag.

I förra årets debatt bad herr Ahlmark någon företrädare för majoriteten att tala ur skägget om vad det var för fel på folkpartiets förslag till komplettering av 17 § i presstödskungörelsen. Kammaren får därför ursäkta att jag någol utföriigare än förra året uppehåller mig vid denna punkt för atl hindra mytbildning.

Den regel folkpartiet anser bör införas har refererats av herr Ahlmark. Man vill skapa en trappa som ger en förstatidning möjlighet att få samma bidrag som en andratidning i de fall där skUlnaden mellan respektive tidnings sammanlagda upplaga inle överstiger 10 procent. Mellan 10 och 20 procent utgår efter vissa regler reducerat bidrag.

Detta förslag, som tillstyrks i reservationen 2, har inte kunnat vinna anslutning från branschen i dess yttrande utan hänvisas till prövning i utredningen. Orsaken till delta måste vara alt den sammanlagda nettoupplagan för en tidning inte är något bra uttryck för tidningarnas konkurrenssituation. Man kan bara erinra om atl tillskott av upplaga kan vara beroende av en tidnings ambition atf upprätthålla en edition inom ett område trots all detta på grund av låg hushållsspridning medför betydande ekonomiska uppoffringar. Det kan väl då inle vara rikligt all ett beslut av en andratidnings ägare att bibehålla eller slopa en sådan, låt oss kalla den kulturbana skall bestämma om en förstatidning skall få presstöd eller inle. Herr Ahlrrrarks systerrr utgår ifrån della.

Hur amatörmässig folkpartiels metod att använda tolalupplagan som
mätare av tidningars konkurrensposition är kan belysas med del av herr
Ahlnrark närnnda exemplet från Gävle. Det är riktigt atl skillnaden i lolal
upplaga niellan Arbetarbladet och Gefle Dagblad är 700 exemplar, men
herr Ahlmark nämner inte atl Ciefle Dagblad har 66 procent av sin
totalupplaga i Gävle stad, medan Arbetarbladet har mindre än en
Iretljedel av sin lolalupplaga på utgivningsorten. Detta medför att Gefle
Dagblad kan använda sin höga täckningssiffra pä utgivningsorten i
ackvisition för annonsering i det område där de största annonsörerna
finns och i den mest befolkningsrika delen av utgivningsomrädet. Vidare
får Gefle Dagblad lägre kostnader därför att upplagan är mera koncentre
rad. Det är myckel möjligt all Ciefle Dagblad bör bli berättigad till
produklionsbidrag rnen inte enligt de aulorrratiskl verkande regler med
ständigt nyskapade Iröskelproblem, som herr Ahlmark föreslår. Del
måste bli på så sålt sorn utskoltsmajoritelen föreslår all prövningen av 47

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam.

m. m.

bidrag sker inom ramen för § 17. Än mer groteska bleve konsekvenserna av herr Ahlrrrarks rekommendation i Malniöområdet. Där skulle, som har påpekats i olika sammanhang. Sydsvenska Dagbladet tilldelas 2,5 miljoner kronor enligt folkpartiets förslag. Del rör sig om en tidning som på grund av sin koncentration till Malniöområdet har dubbelt så höga annonsintäkter sorn sin lokalkonkurrenl — 50 miljoner mot 25 miljoner kronor - och relativt sett måste ha lägre kostnader. För Arbetet gäller att denna tidning av ideella skäl utkommer i Göteborg på grund av atl den borgerliga jätten Göteborgs-Posten har slagit ut Ny Tid.

Jag kan bara säga till herr Ahlmark, sammanfattningsvis, att det är egendomligt atl inte någon branschsakkunnig person under det år som har gått sedan folkpartiet första gången lade fram sitt förslag undervisat honom om vilken vikt man inom branschen fäster vid Tidningsstatistiks geografiska spridningskartor och hur groteskt det är alt tro att någon placerar annonserna ensidigt med utgångspunkt i den totala netloupp-lagan och att den över huvud taget kan säga något orn tidningars konkurrensposition och marknadsläge.

Det här anförandet har kanske blivit en aning för polemiskt med tanke på den faktiska stora enighet som förelegat i konstitutionsutskottet. Många uppslag har vi fört vidare till den utredning som finansministern skall tillsätta. Herr Ahlmark har emellertid provocerat mig till att ta upp en som jag hoppas konstruktiv diskussion inom ämnesområden sorn under 30 års arbete i pressen har intresserat mig.

Låt rnig därför till sist uttala rnin glädje över att vi numera i både debatt och handling är på glid bort ifrån en alltför ensidig liberal pressideologi. Visst kan man, inte rned en folkpartist, herr Ahlnrark, rnen med en man som på sin tid kunde karakteriseras som liberal, åtrninslone efter sill avfall - Erik Gustaf Geijer - stämma upp en fanfar till den fria pressens ära:

"Även för den som ej lämnar sin kammare utbreder sig med ringa besvär elt panorama av hela den samtida världen. Tidens tusende tungor lala i hans öra, och han kan när som helst ernottaga besök av själva tidsandan."

Ja, .sådana fanfarer är herr Ahlmark specialist på. Visst skall tusen tungor få tala. Det har också socialdemokratin kämpat för i sina ansträngningar att utbygga demokratin. Del är den enda för en demokrati värdiga linjen. Men om av olika skäl, kanske tekniska, kanske ekonomiska, vissa tungor aldrig får komma till tals, då behövs en samhällets presspolitik som har som klart utsagd uppgifl att motverka marknadskrafternas utslag och garantera läsarna ett mångsidigt urval bland våra tidningar.

Med denna motivering yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets hemställan pä alla punkter.

1 detta anförande inslämtle herr Karlsson i Huskvarna (s).

l'ru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle; Herr talrrran! Herr Svensson i Eskilstuna talade i böfian av sitt anförande något om de tryckfrilretsrättsliga aspekterna och om den

diskussion som fördes förra året och verkade en aning tillfredsställd över att, som han sade, inte några experter sedan dess har låtit höra av sig. Jag vill i denna fråga säga att respekten för grundlagen är så viktig att det enligt min mening aldrig får lämnas någon möda spard när del gäller att noggrant pröva grundlagsenligheten. Så snart ens en misstanke uppkommit om alt grundlagsenligheten inle är helt klar, bör man göra vad man kan för att skapa klarhet.

Jag tror också att herr Svensson i Eskilstuna nred tanke på vad de experter framhöll som lät höra av sig förra året måste medge att del förelåg misstanke om bristande grundlagsenlighet. Jag anser fortfarande atl det är och bör vara ett oavvisligt krav i delta hänseende alt verkligen söka genomlysa sådana frågor.

Enligt min mening står intresset för att respektera grundlagen och att se till all den verkligen följs inte på någol sätt i motsättning till tillgodoseendet av dels kravet på en tillräcklig mångsidighet i pressen, dels kravet på att bevara sysselsättningsmöjligheterna. Men det ärju inte alls den av finansministern tillyxade modell som vi nu har haft, rned en kombination av annonsskatt och presstöd, som bäst tillgodoser jusl de kraven.

När del gäller mångsidigheten vill jag peka på atf det på de platser där man inte har mer än en tidning av en färg inte händer någonting med den utformning stödet för närvarande har. Dessutom skall herr Svensson i Eskilstuna inte glömma borl de sysselsättningsproblem som utförligt redovisas i vår reservation i avsnittet beträffande reklamskatten. Det finns verkligen anledning att ta hänsyn till vilka konsekvenser för den grafiska branschen som ett beslut i den frågan kan kornma att få.

Till sist, herr talman! Herr Svensson i Eskilstuna talar om den av finansministern aviserade pressutredningen. Det är fråga om ett beslut i riksdagen om tillsättande av en kommitté för detta ändarnål, och det beslulet är vid del här laget ett år gammalt. Anser inte herr Svensson i Eskilstuna att det är angeläget all hos finansministern efterlysa ett besked om tillsättandet av denna utredning? Har man inte förhalat den frågan tillräckligt?

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var en väldig skillnad mellan ord och handling i herr Svenssons i Eskilstuna uppträdande i det senasle anförandet. Han sade all vad han och hans parti hade talat för var pressens styrka och sysselsättningen i grafiska branschen osv. Men om några timmar skall han och hans parti rösta igenom en reklamskatt som kommer att driva människor till arbetslöshet just i den grafiska industrin. Han beskyller oss för att inte vara intresserade av sysselsättningen där, medan han själv kommer att vara med om beshrt som konrmer att öka arbetslösheten på den här sektorn.

Olle Svensson frågar retoriskt gång på gång: Vad är då folkpartiets pressfilosofi? Den har förts fram i en rad av våra motioner, reservationer och debattinlägg. Den är: Försvaga inle tidningar som går ekonomiskt hyggligt, stärk tidningar som inte går bra. Det innebär nej till annonsskatt och nej till reklamskatt. Det innebär ja till elt rättvist och rimligt

Nr 85 utformat presstöd. Jag tror all del är fiugonde gången som jag har sagt

Onsdaeen den della frän tlen här talarstolen.

4 mai 1972 ''" ändå har (Jlle Svensson inte förstått att de två linjerna hänger

-------- ;----------- ihop: atl å ena sidan inte försvaga lidningar som går hyggligl och å andra

'' ' sidan stärka tidningar som inte går bra. Man kan därför inte säga; "Ja,

men jag är för presstöd, alltså är jag för oberoende tidningar", om rnan sarntidigl gröper ur den ekonomiska styrkan ur andra tidningar genom en annonsskatl och vidare minskar reklamintäkterna också för andratidningarna och gör dem mera beroende av subventioner.

Nu argumenterar Olle Svensson genom att visa upp en rad siffror om hur annonsskalten har verkat negativt för förstatidningarna, men kanske framför allt negativt för andralitlningarna. Just det! Det är just på grund av annons- oclr reklamskatten som herr Svenssons parti med alltför stort bistånd har drivit igenom som man inte kan slå och tala sig varm för pressens oberoende och för starka tidningsföretag, när man sarnlidigt trycker på ja-knappen när det gäller annons- och reklamskatt.

Vidare säger Olle Svensson; Men vi vill lämna så litet utrymme som möjligt för diskretionära beslut. Utmärkt! Varför inför ni då en regel som ger en utomordentligt stor möjlighet just för diskretionära beslul? "Reducerade bidrag skall utgå i den mån förhållandena ger anledning därtiU" - jag tror att det är den exakta formuleringen. "Reducerade bidrag"? Hur mycket reducerade? Till 2 miljoner, 1,5 miljoner, 1 miljon, 200 000? "1 den mån förhållandena ger anledning härtill"? Vilka förhållanden avses: total upplaga, upplaga på utgivningsorten, annons-volym?

Det år ett totalt godtycke som kan komma atl bli föfiden i presstödsnämnden, därför att man nu, tvärtemot Olle Svenssons allmänna riktlinjer, skall genomföra rätt för diskretionära beslut i en väldig omfattning.

Vad slutligen beträffar Olle Svenssons egen person förde han vid första samrnanlrädet i utskottet en väldig polemik mot tanken att vi skulle införa en regel sorn skipar nrer rättvisa nrellan tidningar som ligger varandra nära. Andra sammanträdet var han, för att fånga in något annat parti, tvungen alt gå med på detta beslul som medger diskrelionära prövningar. Olle Svensson, detta är icke bra, orn man är beroende av dessa beslut som chefredaktör för en tidning.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar den ändrade tonen i herr Ahlmarks andra inlägg nred stor tillfredsställelse. Debatt lönar sig, som det är sagt.

Till fru andre vice talmannen vill jag säga att tryckfrihetsförordningen
och dess grunder är en viktig sak. Jag tillhör själv massmedieutredningen
och har alltså uppdrag att utforma en ny massmedielag. Men jag känner
ju till att tryckfrihetsförordningen utgår ifrån att hinder inte får resas
mot tidning på grund av denna tidnings innehåll. Del finns inte något i
den här utformningen av förslaget som tyder på atl förslaget skulle
innebära sådant hinder. Men jag skall gärna återkomma till det; herr
Molin skall ju närmare beröra de här frågorna.
50 Vidare kom herr Ahlmark in pä de reflexioner som jag gjorde med

anledning av hur det i praktiken kan ställa sig beträffande relationerna mellan första- och andratidningar. Det föriråller sig sorn jag sade, herr Ahlmark, alt det ni gått till storms mot i annonsskattedebatten är jämförbart i fråga om verkningarna med den monopolprissältning som är efter år med samma styrka har riktats mot andratidningarna och som har lett till den beklagliga utvecklingen mot en tidningsdöd som vi har fått bevittna.

Jag försökte ange några lösningar, och jag hoppas också att herr Ahlmark nu när han blivit mera försiktig i anden skall i fortsättningen slå vakt om ett selektivt stöd. Jag stärktes i de tankarna då jag lyssnade lill fru andre vice talmannen när hon höll sitt första anförande. Då sade hon: Presstödet bör göras om från grunden. Nej, det räcker inle, som herr Ahlmark säger, med vackra ord om fria tidningar. Om vi skall kunna göra något verkningsfullt i den här situationen, behövs det ett selektivt presstöd. Det visar mina exempel ifrån Östergötland oclr Småland.

Vidare vill jag säga att herr Ahlmark är nog en aning inbilsk, då det föriiållandet att jag tillsammans med flertalet övriga i konstitutions-utskoltel underkänt herr Ahlmarks metod att klara problemet med 17 § ger honom anledning atl moralisera över mitt beteende och tillskriva mig smutsiga motiv. Är det inte enklare att tänka sig att vi inom utskottet gemensamt bedömt metoden som omöjlig?

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) korl genmäle;

Herr lalman! Herr Svensson i Eskilstuna säger med anledning av tryckfrihetsförordningens bestämmelser alt hinder inte får resas mot tidning på grund av denna tidnings innehåll, att det inte finns någonting i de nuvarande bestämmelserna och inte heller i det nya förslag som ligger på bordet som innebär sådant hinder. Nej, jag är medveten orn det tich här upprepar jag det uttalade förtroende som jag uttalade i mitt första anförande för presstödsnämntlens ledamöter, inte minst för dess ordförande och sekreterare. Det är alltså ingen kritik rnen det jag säger drabbar hela presstödsnämnden och även mig, nämligen atl ingen kan garantera vad det finns för motiv i bakhjärnan, då man går att besluta, vad det medvetet eller omedvetet är för tankar som styr, när man har sä väldigt vida ramar som onekligen finns för presstödsnämndens verksamhet.

Jag skall inte nu fa upp själva sakfrågan, fryckfrihetsfrågan, i en sista kort replik; det finns inga möjligheter till det. Men jag tycker alt det är ett angeläget intresse att i alla frågor - del gäller inte bara den här - när det finns en minoritet sorn vill ha en utredning gjord, inte minst vad beträffar så viktiga frågor som grundlagsenigheten, att gå in för att sådana önskemål respekteras och att utredningen blir gjord.

Vidare vill jag, herr talman, ytterligare med anledning av det sonr herr Svensson i Eskilsluna sade onr att presstödet behöver göras orn från grunden, säga att jag verkligen har den uppfattningen och fått den befäst efter atl de här reglerna har verkat under elt år. Det finns inga möjligheter alt konrma franr på etl vettigt sätt, när man låtsas att det är ett selektivt stöd, medan det i själva verket inom vissa selekliva ramar är ett generellt stöd. Det blir så egendomliga konsekvenser av det. Herr

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85- finansnrinistern har ju ändå inte, dess bättre vill jag gärna säga, gått in för
Onsdagen den- " '" ''" ställa stödefs storiek i direkt relation till hur förlustbringan-
24 mai 1972---- '-''-" lördagen är. Det skulle dock vara ett verkligt selektivt stöd. Men om
-------- ;----------- -- man skall halta på det här sättet, både ta hänsyn till den ekonomiska

' ställningen och blunda för den, blir det mycket egendomliga effekter.

m m

Del är inte bra att fortsätta pa del sättet. Del är jag övertygad om,

herr talman.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Llerr talman! bn dominerande linje i herr Svenssons i Eskilstuna inlägg var att det inte skall finnas regler som ger utrymme för diskretionära beslut. Samtidigt har han framför allt pläderat just för diskretionära beslut vad gäller Gefle Dagblad, Arbetarbladet, Folket, Eskilstuna-Kuriren, Dala-Demokraten, Falu-Kuriren etc. Jag anser att det är fel att vara den drivande i polemiken mot de alternativa regler som folkpartiet har föreslagit, när man själv är beroende av att de reglerna inte införs.

När man sitter som chefredaktör för tidningen Folket, skall man inle vara den som kritiserar de regler som skulle skapa en ökad rättvisa i Eskilstuna. Del är klart att detta inte är ett jäv formellt, men det är ett jäv reellt. Man kan då inte skylla på att andra har samma rnening. Orn man i en kommunal nämnd, där man är jävig, skulle skylla på att andra tycker likadant sonr man själv, skulle man bli utskrattad. Man bör ligga lågt, när man i sin civila yrkesverksamhet har ett intresse av etl visst beslut, just för alt slippa diskutera vilka motiv man har hafl.

Def som herr Svensson i Eskilstuna angriper mig för är att i Gävle skulle folkpartiets regler verka litet egendomligt. C.efle Dagblad ges ut i 700 fler exemplar än Arbetarbladet. Men, säger herr Svens.son i l-skilsfuna, Gefle DagblatI har så fin spridning i Gävle, så det är inte rimligt följa vår linje. Det innebär i klartext att Arbetarbladet skulle kunna bli betydligt större än Ciefle Dagblad och ändå få 2,5 miljoner kronor, medan Gefle Dagblad inte skulle fä någonting utan bara drabbas av annonsskatl.

För aff klara den här debatten säger herr Svensson i Eskilstuna alt "reducerade bidrag" kan lösa det problemet. Det löser inle alls problemet. På vilken grund skall man i så fall besluta om bidrag lill Gefle Dagblad? Skall man gå efter den totala upplagan? Neij, det har herr Svensson i Eskilstuna avvisat. Är det upplagan i Gävle sorn skall vara avgörande? I så fall — hur stor får den vara och därmed gapet mellan tidningarna? Är del annonsulvecklingen i de båda tidningarna? Är det tidningarnas bokslut man skall gå efter?

Eller är det något slags allmän skönsmässig bedömning som man skall göra i en så pass splittrad styrelse som tidningsnämntlen?

Nej, herr Svensson i Eskilstuna, går man emot diskretionära beslut, måste man också gå emot majoriteten i konstitutionsutskottet. Låt oss ha klara regler framför godtycke. Låt oss rösta på reservationen 2.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Vilka automatiskt verkande regler nran än inför -
52 sådana har ju införts nyligen efter beshrt av riksdagsmajoriteten — så

Onsdagen den 24 maj 1972

krävs diskretionär prövning beträffande tröskelfallen. Herr Ahlmark har Nr 85 själv anslutit sig till 17 §, som innebär att nian skall kunna ge bidrag då en förstatidning inorn ett område har motsvarande svårigheter som en andratidning. Det är den regeln som vi här har byggt på.

Det förslag sorn folkpartiet har lagt är automatiskt verkande - det är Skatt på reklam, riktigt - men man kan inte ta vilka groteska regler som helst bara för att m. rn. de är automatiskt verkande. 1 Malnröornrådef skulle def innebära att Sydsvenska Dagbladet, som har mer än 50 miljoner kronor i annonsintäkter, genom detta beslut skulle få 2,5 miljoner kronor. Arbetet Irar för närvarande 25 miljoner kronor i annonsinkomster. Detta visar atf reglerna är helt orimliga. Jag vet att herr Ahlmarks utskottskamrat, herr Nelander, har precis samma uppfattning som jag, att rnan på detta sätt förstärker Sydsvenska Dagbladets ställning gentemot exempelvis Trelleborgs Allehanda. Då tycker jag liksom fru Nettelbrandt att det förslag som framförs i motion nr 1599 år 1972 och gäller förstatidningar och som bl. a. herr Carlshamre stöder är betydligt vettigare.

Sedan detta om jäv. Det är intressant detta nya alt det skall vara jäv mot folk som företräder en viss branschsakkunskap. Skall del vara jäv mot herr Hovhammar, när han pratar om sina branschproblem i näringsutskoltet? Skall det vara jäv mot herr Fälldin, då vi fastställer subventioncringen av fårköttet till 2 kronor per kilo? Herr Ahlmarks resonemang på dessa punkter är helt orimligt.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Debatten här den senaste stunden har enligt min mening klart utvisat atl presstödet är behäftat med allvarliga fel och att det därför finns all anledning att den utredning som riksdagen en gång beslutat om nu äntligen tillsättes. Dess arbele bör, som vi framhållit i vår motion, bedrivas så snabbi alt reglerna för det nuvarande stödet endast skall gälla längst intill utgången av år 1973.

Det finns alltså anledning atl rösta med vår reservation, nr I, som kräver en snabb utredning, så atl vi kan få fram nya bestämmelser atl gälla senast fr. o. m. årsskiftet 1973-1974.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! När jag suttit och lyssnat på debatten här i dag, har jag funnit att åtskilligt av vad som sagts har anknytning till den debatt vi hade för ett år sedan.

Vad som delvis är nytt är beskedet om — och där vill jag svara herr
Schött direkt - atl den mer omfattande pressutredningen skall tillsättas.
Det gjordes ett uttalande för ett år sedan om att man skulle tillsätta en
utredning, som närmare skulle se över stödformerna. Jag har väl uppburit
ett visst klander i en del inlägg här i dag för atl denna utredning inte har
satts till. Jag tror emellertid alt man inte har tappat bort någonting
genom att man väntat med den. Dels behövde vi erfarenheter från ell års
tillämpning, dvs. pressnämndens erfarenheter av de regler som riksdagen
fastställde för elt år sedan, dels har faktiskt under den allra senaste tiden
aktualiserats en del nya frågor, som jag inte är säker på att man varit
beredd att ge den för elt år sedan beslutade utredningen mandat atl 53

Nr 85 behandla. Jag tänker närmast på det produktionssarnarbete som under de

Onsdagen den 24 maj 1972

.senaste mänatlcrna har blivit aktuellt och sorn jag tycker är värt ett övervägande i den större och riiera omfattande utredning som nu kommer _ atl tillsättas. Slutsatsen av detta, herr talman, är att jag inte tror atl man

Skatt pa reklam, 1,- tappat bort någonting. Utredningen kommer atl tillsättas. Det finns

'- '"• möjligheter att skriva utförligare direktiv för den, och den kommer atl få

en allsidig sammansättning av både parlamentariker och representanter för pressen.

Vi behandlar här i dag tvä utskottsbetänkanden, som intimt hänger samman med varandra. Del senaste meningsutbytet hade väl i alldeles exceptionell grad en slagsida, då rnan uteslutande talade om presstödet rrren inte sade någonting om finansieringen av det presstöd som man har nått en sä i och för sig glätljande enighet om. KU:s ledamöter är, om jag fattat ulskottsbetänkandet rätt, samtliga ense om atl elt presstöd bör finnas. Det nu utgående presstödet bör förstärkas i den omfattning som här föreslås från regeringens sida. Det finns ett par reservationer. Den första från moderaterna om alt man bara skall binda sig för elt år är kanske lovvärd, om man tror att den kommande pressutredningen inom ett år skall vara beredd att lägga fram ett nytt förslag. Jag tror det knappast. Det är möjligt att rnan från moderaternas sida om ett år får lov att piolongera sin accept ytterligare ett år framöver i avvaktan på ett utredningsresultat, i avvaktan på remissbehandling, i avvaktan pä en propositions utarbetande. I sak har jag emellertid fattat moderaternas ståndpunkt på det sättet att de har talat om den här tidsförskjutningen mer å dragande kall och ämbetets vägnar, men alt de i själva sakfrågan -som den föreligger i dag — inte har några erinringar.

Reservationen från folkpartiet har i den här debatten, som jag gärna vill kalla en specialistdebatt niellan herr Olle Svensson i Eskilstuna och herr Ahlmark, fått för stora dimensioner, enligt min uppfattning. Herr Ahlmark företräder en reservation där del heter att man via en matematisk formel skall kunna klara av de svårigheter som vi möter bl. a. i Gävle, sorn har anförts såsom ett skolexempel. Jag tror inle rnan kan klara del med en matematisk formel. Det kommer fortsättningsvis atl uppstå problem, funderingar, kritik och klander, och jag tyckte att Olle Svensson i sitt inlägg klart verifierade att man inte på det sättet når några lösningar som står utanför all kritik.

Nu har utskottet föreslagit att den sittande presslödsnämnden bör få hantera denna fråga. I nämnden finns representanter för riksdagens olika partier tillika med ytterligare tre personer, som är erkänt otadliga, objektiva och ganska sakkunniga i den här frågan. Man har sagt: Vi gör en skrivning i betänkandet där vi fäster nämndens uppmärksamhet på atl den inle längre är så hårt bunden av fjolårets regler utan har större möjligheter att laga efter läglighet i de olika fallen. Jag tycker man kan ha det förtroendet för presstödsnämnden och för de parlamentariker som tillhör den, och utgå från alt de efter bästa förstånd skall hantera frågorna med hjälp av den uppmjukning av statuterna som konslilutionsutskollel nu har föreslagit och som jag utgår från att riksdagen är beredd atl anta. Därför förstår jag inte riktigt den mycket intensiva debatten om

54 den diskretionära prövningen eller de matematiska formlerna. Per

Ahlmark för väl ändå i långa stycken en debatt för debattens egen skull. Nr 85

Jag tror att nämnden kommer att hantera det hela på ett vettigt sätt. r> j j

" f B Onsdagen den

Sedan har herr Ahlmark en benägenhet att komma tillbaka till vissa . „ . ,r,n-,

" . 24 maj 1972

uttryck som han inte gillar. Han citerade rnig untler fiolaret. Jag skulle-------------

vid något tillfälle ha sagt att man klämmer åt de större och mer profitabla Skatt pa reklam,

tidningarna rned den här annonsskatten sorn vi fattade beslut om i fjol. ' ■

Han ändrade sig sedermera och sade att del var någonting jag skulle ha

sagt i televisionen i samband med en intervju. Så småningom kom han

fram lill alt han hade läst del i Pressens Tidning, som hade citerat vad jag

skulle ha sagt i televisionen.

Jag måste bekänna att jag egentligen inte har brytt rnig om att forska i de här akterna. Nu är det möjligt att ett sådant här svar från min sida kan vara betingat av hur frågan ställdes. Jag tycker alt problemet är för litet för att jag skall ägna tid ät att forska i det. I själva verket är det nämligen inte fråga om något åtklämmande av större och i ekonomiskt avseende mer framgångsrika tidningar, utan tidningarna fungerar i allt väsentligt, som Gunnar Hedlund sade för etl år sedan, som uppbördsmän ål staten när det gäller annonsskatten. Det är annonsörerna sorn i vanlig ordning får betala, och orn annonsörerna är beredda att betala eller inte avgör i allmänhet konjunkturutvecklingen.

Många har exercerat med siffror i den här debatten och gjort jämförelser mellan hur det var 1969 och 1970 och hur det blev 1971. Av del har man dragit slutsatsen atl det nog var annonsskatten sorn ställde till nedgången i annonsvolymen. Nu hade vi en exceptionell efterfråge-konjunktur under 1969 och 1970, och följaktligen låg det väl naturligen lill på det sättet att de som hade något atl sälja var intresserade av alt bjuda ut sina varor när folk ville köpa. Därför var det inte överraskande att även annonsvolymen svällde. Den här konjunkturen vände sig fill sin motsats 197 I med den verkan det hade på annonseringen.

Tittar man litet närmare på utfallet 1971 visar det sig att annonsnedgången även under första halvåret 1971, när vi inte hade någon annonsskatt, var ungefär 14 procent på alla tidningar i genomsnitt. Någon nämnvärd förskjutning under andra halvåret, när annonsskatten infördes, är del svårt att utläsa ur siffermaterialet. Om man lugnar sig litet grand och avvaktar den uppgång i efterfrågan sorn vi ganska väl kan avläsa just nu, har jag den personliga uppfattningen att utvecklingen kommer alt vända igen. Dessutom har man, sorn det har erinrats om i denna debatt, från tidningarnas sida i allmänhet höjt priserna på annonserna vafie år rned ungefär samma belopp som annonsskalten uppgår till. Om jag inte minns fel - men här tar jag, herr talman, uppgifterna kanske litet lättsinnigt ur minnet — har jag sett i någon tidning under de senasle veckorna atl tidningarna på ny kula är ule för alt göra en viss justering av annonspriserna. Det skulle således innebära alt man bedömer efterfrågan vara sådan atl man kan göra detta.

Skall jag offra några ord åt del där orn alt klämma ål de större
tidningarna så vill jag framhålla, att det måhända också blir litet mindre
vinster för de allra största tidningarna, som via den gamla regeln om
annonsspiralens resultat och effekter har gjorl vinster på de smärre
tidningarnas bekostnad på ett alldeles orimligt sätt. Den stora tidningen 55

Nr 85 når den stora läsekretsen. Den stora tidningen kan i konkurrensen om

Onsdaaen den annonsörerna offerera sitt utrymme till lägre pris än den lilla tidningen —

74 mai 1972 °' -'S '" "''"" " '■'' <"' O" Svensson som i sitt inlägg anförde hur

-------------------- rnan via denna annonsfinansiering kan bjirda prenumeranterna ett pris

Skatt pa reklam, gy„, | yj - hälften av vad det rimligen borde vara orn rnan inte

■ '■ hade den enorma vinslen på annonseringen. När denna inbördes orättvisa

mellan tidningarna finns behöver man inte klaga över hövan om annonsskatten .skulle innebära en viss restriktion för de allra största tidningarna, som också har de stora och de många annonserna. Jag tror att det blir en relativt liten effekt, eftersom tidningarna - som sagt -fungerar mer som uppbördsmän för en pålaga som andra än tidningarna i sista hand lar. Men om skatten skulle ha någon liten effekt tycker jag att man egentligen inte behöver gråta över det.

Jag har sagt på ell offentligt möte - och jag kan säga det också här -att även om man inom kretsen av tidningar talar om hur angeläget det är att brödrakretsen inte förminskas och därför gärna i spalterna fäller en och annan tår vid graven när nägon tidning läggs ned är man emellertid myckel angelägen om att snabbt ta hand om och skifta dödsboet, dvs. ta hand om prenumeranterna just till den egna tidningen, om man slagit ut någon kollega.

Ni kan säga att det här är ett ganska rått språk, men jag tror att del ligger en hel del i denna min precisering av ett problem. Situationen har ju varit den — och det har anförts här i debatten - att om vi inte gått in med presstödet i fjol, skulle åtskilliga smärre lidningar ute i landsorten inle ha överlevt 1971 och 1972.

Nu räcker det inte med vad som gjordes i fjol. Annonsskatten ger kanske inte, i den konjunktur som vi nu har bakom oss, fullt ut de 38 miljoner kronor som vi räknade med all den skulle ge. Intäkterna från annonsskatten räcker inte för atl definitivt klara pressens problem.

För regeringen framstod situationen som sådan att om del inte görs någonting ytterligare så är det inte bara småtidningar som får säga adjö lill tillvaron. Den största konservativa tidningen här i huvudstaden hade ingen möjlighel att överleva 1973 med mindre än att presstödet förstärktes. Den näst största folkpartilidningen i Göteborg var förmodligen i samma situation, och jag tror till och med att centerpartiets största tidning, nere i Malmö, börjat se allvariigt pä situationen, om det inte skett en förstärkning av presstödel.

Det kan alltså inte sägas all man plockar ul tidningar med den ena eller andra politiska meningsriktningen och försöker måna om dem. Risken för tidningsnedläggning har gått så långl alt situationen varil enahanda för praktiskt tagel alla pressorgan, även med bortseende från partibeteckningen — naturligtvis med några specifika undantag. Därför behöver man inte göra den här historien partipolitisk. Man kan göra den till vad den skaU vara, nämligen en fråga om ett presstöd för att hålla den allmänna fria nyanserade politiska samhälLsdebatten vid liv.

Men då räcker det inte atl göra aldrig så vältaliga utläggningar om

detta, herr Ahlmark. Det räcker inte med atl i retoriken svinga sig upp till

höga höjder, om man inte är beredd att betala vad det kostar. Från

56 oppositionens sida har ju inte nämnts någon alternativ finansieringskälla.

Den enda finansieringskällan vi Irar är att kompleltera den gamla Nr 85 annonsskatten med reklamskatt och då få in de 50 miljonerna sorrr här skall fördelas med ytterligare ca 30 miljoner till protlucentstöd, i runt tal 10 miljoner lill etl utökat dislributionsstöd och de sista 10 miljonerna till

Onsdagen den 24 maj 1972

del ökade partistöd som jag förmodar att kammaren i stor enighei Skatt pä reklam, kommer att votera igenom. Eftersom presstödet har den politiskt rn. m. nyanserade sarnhällsdebatten som motiv för sin tillkomst, anser jag atl man kan anföra samma motiv för partistödet.

Men allt detta måste finansieras, och det är bara regeringen och de som i utskottet ställer sig bakom regeringens finansieringsförslag som har haft tillräckligt med kurage för att inse det enkla sammanhanget att vill man leva upp till alll vad man så vältaligt presenterar, så uppkommer det också en fråga onr att betala räkningen. Och den räkningen måste betalas. Man kan inte säga: Ta det på den allmänna budgeten, la det med utökad statlig upplåning.

Med undantag för vissa syndafall under den här riksdagen vill jag ändå ge oppositionen ett relativt välvilligt erkännande på en punkt, nämligen atl man har ansträngt sig för att söka hitta andra finansieringsvägar när man har velat föreslå något mer än regeringen. På denna punkt har man sorgfälligt hoppal över det trista inslaget i det hela. Med oförskräckl humör yrkar man på dessa 50 miljoner kronor, och sedan talar rnan inle ett dugg om hur de skall skaffas fram.

Eftersom del är regeringens och kanske i exceptionellt hög grad regeringens finansministers uppgift atl ägna sig åt sådana triviala ting som aff skaffa pengar till vad vi vill genomföra, har jag inte kunnal ta lika lättsinnigt på den frågan. Då ansåg jag av naturliga skäl att när riksdagen nred ganska stora majoriteter under fjolåret - det var ju milt eget parti, det var centerpartiet och det var vänsterpartiet kommunisterna - var ense om att annonsskatten skulle införas som en finansieringskälla, var det lämpligt att komplettera den ur konkurrensneirtralilelens synpunkt nred den reklamskatt som annonserades under fjolåret.

Jag sade mycket bestämt från talarstolen, där jag behagade ställa mig under fjolårets debatt, att detta bara är en början; annonsskalten kommer all efterföljas av en reklamskatt; det är orimligt atl begära att bara tidningarna skall ta skattebelastningen, och all annan med titl-ningarna konkurrerande reklam skall slippa undan. Jag hade vid det tillfället en bestämd känsla av att inte bara vpk utan även centerpartiet delade den uppfattningen.

Jag skall inle ge rnig in i något för.sök till psykologisk analys om vad som hänt under del senaste året, när jag menar att den logiska slutsatsen borde ha varil att centerpartiet hamnat på reklamskattens sida, rrren det gör man inle. Jag har bara atl konstatera brislen i logiken. Men jag är besviken på centerpartiet efter.som våra tliskussit)ner och förhandlingar i fjol gav nrig stark anledning räkna med att cenlerparliel skulle följa med även när del gälltle reklamskatten.

Att remissbehandlingen av rcklarrrskalten blivit negativ är i och för sig
inle överraskantlc. Där hördesju alla som sysslar rned reklarnverksarrrhel i
en eller annan form, och de var inte intresserade av alt få en reklanrskall.
Det var helt naturiigt. 57

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt pä reklam, m. m.

Om man går igenom remisslistan var det egentligen bara statens konsumentråd - men def var inte så "bara" förrådet representerar ändå de svenska konsumenterna — som var berett att säga ja till förslaget. Landsorganisationen sade ja till förslaget men med en erinran om att del borde finnas nägot överklagningsinstitut, om man i något speciellt fall skulle ha svårigheter med tolkning av lagtexten. Jag skrev in i propositionen att i mycket begränsade fall och när absolut synnerliga skäl så föranleder, skulle det finnas möjlighet i sista hand för Kungl. Maj:t att fungera som en sådan instans. Jag har därmed inte velat öppna dörrarna för något allmänt överklagande på regeringsplanet - jag tror alt det skulle vara olyckligt - men del finns ändå en viss möjlighet. Med detta skulle jag också kunna räkna in Landsorganisationen bland de tillstyrkande instanserna. Det är visserligen bara två av ett 30-tal, men det är tungt vägande instanser, det torde ingen förneka.

Jag har under den tid då remissen pågick och när propositionen utarbetades i kanslihuset varit mycket aktiv för att diskutera dessa frågor i olika församlingar. Jag har uppträtt på reklamfolkets konferenser och lagt ut texten och tagit debatter med reklammän om detta. Jag har lyssnat på uppvaktningar från Tidningsulgivareföreningen och från arbetsgivare och de anställda i de grafiska facken. När man i debatten anför argument mot förslaget kan jag därför tillåta mig att säga att det finns ingenting nytt i de argumenten. De har förts fram tidigare oclr, om jag skall vara rikfigt objektiv, också vältaligare än vad någon representant för oppositionen kan göra i denna kammare, eftersom det varit specialisterrras argumentation som jag har fått lyssna till.

Jag skall ta upp ytterligare en fråga, nämligen diskussionen om risken för arbetslöshet. Utredningens ordförande, postverkets generaldirektör Hörjel, har i ett offentligt utlåtande analyserat frågan, och jag lycker del finns viss anledning att citera vad han säger: "Kommer reklamlrycket in sorrr järnvägs-, fartygs-, flyggods eller sorrr pakelgotis hos posten så lar tullen ut reklamskatten." Detta säger han med anledning av att reklamfolket - eller del kanske var dess ledning - skickade ul etl formulär till alla som producerar reklanr och där slällde följande något ofullsläntliga men ganska provokativa fråga: Om del då blir en reklamskatt här hemma i Sverige men inte är någon reklamskall utanför våra gränser, kommer Nr tlå atl lägga ul reklamtryck sorn Ni i annal fall skulle göra här hemma i andra länder? Det var 45 procent vill jag minnas sorrr sade ja. Jag är överraskad över att det inle var flera, då frågan var både prtjvokativ och ganska ledande.

Utredningens ordförande, sorn besitter sakkunskap även i egenskap av postgeneral, börjar sitt utlåtande rned att säga vad jag nyss citerade, all kommer trycket in som järnvägs-, fartygs-, flyggods eller som paketgods tar tullen ut reklamskatten i vanlig ortlning. Någon beställare här i Sverige kan således inte lägga ul en beställning utanför våra egna gränser och räkna med all tlen skall bli så myckel billigare som reklamskatten motiverar - reklamskallen tas ul när varan kornnrer in i lantlet. Om ell företag för in trycksakerna som postförsändelser kf)ninier postverket atl hantlla enligt värltlsposfkonventionen. Delta har postverket också gjort vid ett par tillfällen rrred åsyftat resullal.

Svenska företag tenderade förra året att lägga uf sådana beställningar i Nr 85

utlandet, mycket beroentle på det höga kostnadsläget i de grafiska r\ j

■' f n e o Onsdagen den

branscherna - det hade således ingenting med reklamskatten att göra -,, . ,„_-

, 24 maj 1972
utan del var en jämförelse av kostnaderna som låg till grund för detta.-------------

Härom säger generaldirektören: "Vi satte då in elt arrangemang som står i Skatt pa reklam,

enlighet med världspostkonvenlionen. Denna säger nämligen att vi inte är '- m.

skyldiga att ta emot sådana här försändelser. Vi har två vägar att gå:

antingen att begära lösen för försändelserna eller att skicka tillbaka dem.

När det gäller lösen torde det vara utsiktslöst eftersom man knappast kan

tänka sig atf mottagaren vill betala. Därför har vi i berörda fall kontaktat

avsändaren och fått honom atl betala porlot. Svenska postverket har i

dag rutiner som fångar upp försändelser på minst 100 exemplar. Detta

arrangemang har i två fall lett till alt företag gått över från att trycka i

England till att göra del i Sverige. Det finns således inga möjligheter att i

utlandet beställt reklamtryck kan komma in i landet utan beskattning",

slutar herr Höfiel.

Nu kom det ett utlåtande från generaltullstyrelsen som varit ganska uppmärksammat i den tidigare debatten. Man har sagt att det står i viss motsatsställning fill utlåtandet från generaldirektör Höfiel. När vi studerat det närmare har vi funnil atf det kanske ligger en liten motsättning i uttalandet från generaltullstyrelsen. Om en schweizisk urfirma - för att ta ett praktiskt exempel - hos konsumenterna i Sverige vill göra reklam för Omega eller Zenith, eller vad de .schweiziska klockorna heter, kan man i sluten försändelse skicka sin reklambroschyr till varje enskild konsument här i Sverige. Def faller under den åberopade konventionen, och man är då skyldig att ta in det utan speciell beskattning. Men jag föreställer nrig att det är en ganska omständlig procedur att skaffa in adresserna på svenska konsumenter som till äventyrs skulle vilja köpa klockor - eller, orn jag tar något annat exempel, skulle vilja köpa just den varan - och sedan skicka reklamen i slutna försändelser med de portokostnader det innebär. Jag tror inle på det. Dessutom är det i så fall fråga om en produkt som fabriceras utanför vårt land och inte har så särdeles mycket med sysselsättningen här hemma att göra.

Om man, herr talman, klarar ut det här för sig, förstår man väl att jag
har litet svårt att bli sä där uppskakad av det mycket flitigt frairrförda
argumentet om arbetslösheten i de grafiska facken pä grund av
annonsskalten. Jag är medveten om alt när vi skrev den här proposi
tionen hade de grafiska facken en arbetslöshet som låg någonstans pä
400 — 500 personer. Jag tror emellertid - och jag fick den uppfattningen
bestyrkt vid de här uppvaktningarna - att den arbetslösheten mera är ett
resultat av den strukturomvandling sorn är på gång inom de grafiska
facken, där gamla, mera handsättarbetonade metoder ersätts med t. ex.
fotografisk process eller någonting annat. Det pågår en utveckling i den
här branschen som gör att det är svårt att hålla sarnnra antal sysselsatta
som med de gamla protiuklionsmetodcrna; men ilen utvecklingen får man
vare sig man har en annonsskatl eller inle. Det väsentliga ärju atl den här
annonsskatten är så utformad att man inte kan ta några speciella poäng
genom att göra trycket utanför gränserna och inbilla sig atl man kan föra 59

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

in del skattefritt. Sädan är inte situationen, och därför kan vi hälla den här sysselsäffningsdebatten vid sidan om .själva annonsskatledeballen.

. Vatl vi emellertid är hell på det klara med, det är - jag tror atf Olle Svensson också var inne på den frågan - att orn vi inte skaffar frarii de här pengarna, som ger möjligheten till del förstärkta presstödet, slår det hundratals arbetare i de grafiska facken plus hundratals journalister och andra anställda på redaktionerna utan arbete. Det kan jag garantera att utvecklingen kommer att leda till.

Vi har en reklamverksainhet i tlet här landet som utredningen har uppskattat till alt årligen kosla drygt 2 000 miljoner kronor. Naluriiglvis är åtskilligt av den reklamverk-samheten överdimensionerat. När jag talade untler fiolåret hade jag med mig i talarstolen några illustrativa annonser, sorn tog upp hela dagstidningssidor för alt sälja en enda vara. Jag tror alt varan är säljbar utan så här våldsamt ostenlativa uppslag sorrr vi finner i de största tidningarna, lät oss säga den störsla tidningen i denna siad.

Det finns en överdrift i reklarrrverksamhelen. Ser man del samhällsekonomiskt och resursmässigl, torde del vara svårl att ställa sig upp och säga atl den här reklamutvecklingen, sorn vi hafl hitintills och lycks fortsätta, är ur alla synpunkter ett konsumenternas intresse, så den skall man måna om eller som någon talare sade här: Man borde ge ökade anslag till reklarnverksarnheten, sett ur konsurrrenlernas synpunkt.

Jag förnekar inte att åtskilligt i reklamverksamheten är nödvändigt. Att introducera nya varor torde vara ganska svårl orn rnan inle utnylljar reklarrrens medel. Och i den utveckling som vi befinner oss i är def självfallet atl de nya varorna måsle ha sin chans. Den ulvecklingen har man ingen anledning alt hindra. Därför är det inle fräga onr någt)l annal än all tlen här annonsskallen, som den är utformad i regeringsförslaget, kan dämpa någonting av övertlrifterna. Värre torde del inte vara. Skulle den lyckas metl detta, så tror jag ingen egentligen behöver söfia över del.

Det har anförts från ett par av talarna i dag - och del var en repetition frän den debatt vi hade för jämnt ett är sedan - all härar nran i kollision rrieti gruntllagarna, med tryckfrihetsförordningen, och del är en så allvarlig situation all rnan över huvud laget inle bortle gör-a någonting. Nu har jag svårl att få della att gå ihop, eftersom de båda utskoftsbe-länkandena och de båda propt>sitionerna hänger ihop. Man kan inte sarntidigl säga atl vi nråste ha mera pengar till pressen och att finansieringskällan är i kollision metl grundlagarna oclr avslå från all anvi.sa andra finansieringskällor. Del är bara ytterligare ett uttryck för afl del är så svårt all tänka logiskt när rrran är- tvirrgad alt länka sä överpoliliskt sorn en del av talarna tydligen tänker i den här frågan.

Jag erinrar om tlen tiebatt vi hatle under fjolåret. Då var ju även tlen här gruntllagsmässiga frägan uppe lill överläggning, och jag lilliil rnig atl citera Hilding Fek, professor och hög jurist, sorrr anses vara sakkirnnig pä del här orrrrädel. Han säger all "åtgänier st)rii särskill untlerlällar en skrifts utgivning, t. ex. ekonomiskt slöd från del allmänna inle kan angripas såsom otillåtna hintler för utgivningen av andra skrifter". Del är ju ell rrrycket klart besked frän hans sitla.

Jag kan vidare citera Ciustaf Petrén, soirr också är err högt utbiltlad jurist rrred narrrn orrr sig i detta saninianhang. Han säger: "Av belydelse är

vidare, atf den hindrande åtgärd, sorn avses med sistnärrrnda förbud, skall Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

ha sin grund i skriftens innehåll. - Även vid bedörrrande av vilka

åtgärder som skola betecknas som hindersarnnra för tryckning och

utgivning måste hänsyn främst tagas till om åtgärden verkligen syftar till

att angripa yttrandefriheten." Jag gör den korrrrnentaren till detta citat Skatt pa reklam,

att det inte finns en stavelse, inte en bokstav, inte ett ktnnrnatecken i de '''• '"•

här propositionerna sorn andas någonting om alt rnan skulle förgripa sig

på innehållet, på rätten att fritt föra fram sin mening i den aktuella

dagspressen.

En annan expert, Erik Holmberg, säger: "Det kan fastsläs att generella subventioner inte förbjuds av 'LF. Vissa selektiva subventioner faller också utanför TF:s förbud mot hinder därför att de delas ut obert)ende av skrifternas innehåll."

Slutligen säger även Björn Kjellin, sorn jag tillät rnig att citera, beträffande frågan huruvida en skatt kan utgöra etl hinder enligt tryckfrihetsförordningen, att rnan kan "i de flesta fall anta att en skatt icke kan betecknas som ett sådant hinder. I varje fall synes rnan hell kunna utesluta en skatt som är ställd i relation till i vad mån verksamheten är inkomstbringande och blott avser en procentuell andel av vinslen." Jag tillåler mig alt kommentera hovrättspresidenten Björn Kjellins uttalande på följande sätt. Ingen skall väl bestrida att annonsverksamheten är en inkomstbringande verksamhet; 60-70 procenl av tidningarnas inkomster kommer ju via annonserna, för all citera Olle Svensson. Ingen gör väl gällande att man konfiskerar hela vinsten på annonserna med det förslag som riksdagen i dag behandlar.

I den juridiska, grundlagsenliga debatten under fjolåret klarade vi väl av della, och riksdagen tog med en bastant majoritet sitt beslut, medveten om invändningarna i fråga om det konstitutionella. Riksdagen tog beslutet med mitt parti bakom sig, med centerpartiet och vpk bakom sig. Jag förstår inte att de här konstitutionella betänkligheterna skall behöva väga tyngre i dag, eftersom situationen är enahanda. Den är möjligen litet bättre därför atl den ensidiga belastning, som man lade på tidningarna genom fjolårsbeslutet, är rimligare, riktigare och rättvisare i dag, när man med konkurrensneutraliteten som motivering lägger skatten även på andra reklammedia.

Jag är inte säker på om det har förts fram i debatten här i dag - jag
hann ju inte hit med detsamma när den började — men just från det håll,
där rnan nu riktar så starka angrepp mol annonsskatl och reklamskatt,
har man ju gång på gång här i riksdagen - om inte precis i denna lokal -
framhållit hur önskvärt det skulle vara att vi kunde släppa loss den
allrnänna reklamverksamheten i Sveriges television. Är man rädd orn de
svenska tidningarna, är man rädd om den fria debatten och är rnan rädd
om tidningarnas ekonomi, som en av de avgörande faktorerna för att
kunna existera och föra en fri deball — ja, då kan man helt enkelt inle
acceptera att den förödande konkurrenskraft gentemot tidningarnas
ekonomi, som en allmän reklamverksainhet i Sveriges television skulle
innebära, släpps loss. Här finner vi återigen denna dualism som man
uppvisar i debatten och som jag inte, när jag har försökt tänka igenom
det hela, har kunnat hitta någon som helst förklaring till. 61

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Herr talman! Del här var några anmärkningar som jag ville göra efter att ha suttit och lyssnat på debatten.

Sedan skulle jag möjligen i all vänskaplighet kunna ge herr Ahlmark ett råd. När herr Ahlmark nu riktar sig rnot annonsskaften - fördel ärju det han gör - borde han kanhända försöka övertyga sina bröder i den politiska allians som kallas mittenparlierna om det riktiga i hans kritik mot annonsskatten. Han glömmer alldeles borl det. Det här var en uppgörelse niellan mitt parti och centerpartiet under fiolåret. Jag vill gärna ge ett erkännande åt centerpartiet för atl det är ett parti som stär för uppgörelserna, och följaktligen har centerpartiet inle försökt springa ur uppgörelsen om annonsskatten i år, även om herr Olle Johansson och andra talesmän för partiet intar den ytterst förbryllande ståndpunkten att när det nu är fråga orn att göra systemet rättvisare och riktigare gentemot tidningarna, så vill man inte vara med.

Jag vet inte vad det är hos Olle Johansson som gör honom så känslig för den allmänna reklam som ligger utanför tidningsannonserna. Är det de här ganska skräpiga stora anslagstavlorna utefter vägarna om cigarretter och whisky och öl och vad det nu kan vara? Så särdeles miljötilltalande är de ju inte, men det är de som nu kommer att drabbas av reklamskatten. Är det alla de här reklarnlapparna som vi får i våra brevlådor och som mänga gånger är rätt påfrestande, därför att de kommer så tätt och är så många, när brevlådan skall viltjas och göras ren? Är det detta det är fråga om?

Den stora och avgörande principiella frågan tog centerpartiet för ett år sedan, när centerpartiet var överens rned oss om att införa annonsskatten. Nu är del fråga om att göra fjolårets reform riktigare - då backar centerpartiet ul.

Jag vet inte hur man egentligen kan argumentera därvidlag. Jag satt och lyssnade på Olle Johansson, och jag stryker under vad en annan talare sade här, atl argumentationen var väl inte så särdeles stark i sak utan mera av den här typen: "Detta tvingas jag all göra å ämbetets vägnar, som centerpartistisk riksdagsman. Jag kan ju inle bryta hell med folkpartiet, och följaktligen får man då den här lilla biten med på vägen. Vi skall försöka säga nej till reklamskatten."

Min fråga till herr Ahlmark är alltså: Varför går herr Ahlmark så hårt emot annonsskatten, när den ju ger den fria pressen sådana möjligheter? Och om den fria pressen har ju herr Ahlmark här hållit ett engagerat anförande från kammarens talarstol i dag. Om herr Ahlmark är beredd att ställa sig upp och säga att han föreslår andra finansieringsvägar - ja, då skall jag se på herr Ahlmark med litet större respekt. Men är herr Ahlmark verkligen beredd att så atl säga ta de pengarna direkl ur näsan? Nå, det kanske är litet för mycket begärt. Men herr Ahlmark har ju haft tid på sig att tänka igenom andra finansieringsvägar under hela det år som vi har diskuterat dessa frågor och under den tid som propositionen har legat på riksdagens bord och varit föremål för utskottets behandling.

Herr talman! Om jag här skall uppträda som riksdagsman — och del är jag ju — skall jag kanske också efter dessa kommentarer sluta med att yrka bifall till betänkandena från skatteutskottet och från konstitutionsutskottet.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen Nr 85

av kammarens förhandlingar. Onsdagen den

24 maj 1972
Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c) kort genmäle:-----------------------------------

Herr talman! Jag noterar inte utan en viss tillfredsställelse den som jag Skatt pa reklam, tycker ganska lågmälda ton som finansministern använder i denna debatt, - '"• till skillnad från några andra talare som haft ordet tidigare. Det tycker jag är bra, ty det finns ingen anledning att riva upp några starka känslostormar i detta fall, i synnerhet inte när finansministern argumenterar sorn han gör. Herr Sträng sade nämligen att det är möjligt att vi kan dämpa något av de stora överdrifterna i reklamen, och även om det inte skulle lyckas är del väl ingen som blir ledsen för det. Ungefär så föll finansministerns ord. Och då har ju den reklampolitiska motiveringen för det förslag vi nu diskuterar plötsligt degraderats ganska väsentligt. Också det tycker jag i och för sig är klokt, eftersom ju förslaget inte är så genomgripande. Då ligger tyngdpunkten i stället på den statsfinansiella motiveringen. Som jag sade tidigare tycker jag också att den motiveringen har minskat i styrka i och med den miljonrullning av omfördelnings-karaktär som vi har diskuterat under senare delen av vårriksdagen.

Men det förhållandel atl vi inte går rned på reklanrskatten därför att vi tycker att förslaget är ganska dåligt innebär inte att vi undandrar oss finansieringen av presstödet. Det är bara det att vi inte accepterar parollen "krona för krona" i det fallet. Vi komnrer senare i vår alt rösta för skatteskärpningar, utan att föreslå helt motsvarande utgiftsökningar. Där kommer vi också att ha täckning för det ökade presstödet.

Sedan tycker jag också att det var klokt att finansministern inte gick in på någon psykologisk analys av centerpartiet, fy vår motivering är helt enkelt att vi tycker att detta förslag inte är särskilt bra. Vi anser att det skulle ha vunnit på om vi fått längre tid på oss att diskutera dessa frågor och i anslutning till reklamutredningens hela förslag.

Vidare tycker jag inte det finns någon anledning för finansministern alt vara besviken på oss i centern, därför atl våra representanter i förhandlingarna förra året har aldrig lovat att osett acceptera vilket reklamskatteförslag som helst.

Slutligen angav herr Brandt i sitt anförande vår inställning till reklamen som sådan, och del gjorde han genom att citera ur vår parlimotion. Det var en korrekt reklam som herr Brandt där gav åt vår molion. Vi har den uppfattningen. Men det innebär inle all vi fördenskull okritiskt svär pä varje detalj i förslaget om hur reklamskatten skaU vara utformad.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) korl genmäle:
Herr talman! Nej, tryckfrihetssynpunkterna väger inte tyngre idag -
de väger bara lika tungt. Finansministern har som vanligt obegränsad tid
till sitt förfogande och jag har tre minuter. Därför hinner jag inte säga så
mycket mer om detta. Men glöm inle, herr finansminister, vad
hovrättspresidenten Björn Kjellin också sade, nämligen atl del inte räcker
med sinnets renhet, redan möjligheten att i en åtgärd lägga in etl
sekundärt syfte gör åtgärden tvivelaktig. 63

Nr 85 Finansministern berörde frågan i vad män det är möjligt att till

Onsdaaen den utlandet flytta över order inom den grafiska branschen och tjäna

74 rnai 1972 någonting på det. Jag delar finansrrrinisterns uppfattning att det inte finns

------- ;----------- nägon tillfredsställande informalion orn delta. Ingen av oss är tydligen

f pff/■£ ai , tillräckligt informerad. Finansministern sade att man inte kan räkna med

att det skall bli så mycket billigare. Har riksdagen i proposilionen fått dessa verkningar analyserade på något sätt? Det finns ingen möjlighet, säger finansministern, att föra in sädana trycksaker i Sverige utan beskattning. På den punkten åberopar finansministern herr Hörjel. Men när vi studerat detta har vi funnit att det ligger någonting i generaltullstyrelsens påpekande. Om man klarar ut det här för sig, menar finansministern, så är det svårt att bli upprörd över vad som sägs om arbetslösheten inorn den grafiska branschen. Ja, har man klarat ul det här för sig? Har utredningen gjort det? Har man gjort det i propositionen? Liar rnan inom finansdepartementet analyserat verkningarna? Över huvud taget brukar man inom finan.sdeparternentet vara mycket litet intresserad av verkningarna av sina egna förslag; i vafie fall är man inte intresserad av att lämna riksdagen någon redovisning för sådana verkningar.

Nu används strukturomvandlingen som ett försvar. Det är den svårigheterna inom den grafiska branschen anses bero på. Jag tror säkert atl det finns en viss sådan påverkan. Men det är väl särskilt angeläget att vara varsam med en bransch sorn redan av andra skäl är hotad. Den grafiska branschen torde dessutom själv vara kapabel att uttala sig både om möjligheterna alt flytta order till utlandet och om den aktuella sysselsättningssituationen.

Skaffar man inle fram dessa pengar till presstödet, säger finansministern, riskerar hundratals människor att bli arbetslösa. Men vem är del som har sagt atl man inte skall skaffa fram pengarna? Vi anvisade förra året en alternativ finansiering av annonsskatten och blev då rejält avhånade av finansministern för den finansieringsmetoden. 1 år använder sig finansministern av just den metoden för att finansiera en del av skatteförslaget. Och vi tänker inle avhåna finansministern för det, men vi har, .sorn herr finansministern vet genom våra förslag, begärt en tidigareläggning. Den tidigareläggningen räcker för att få in de pengar som behövs. Men var tar finansministern den dryga miljard som kommer att fattas i finansministerns eget budgetsaldo? Snyter han den ur näsan eller varifrån kommer den? Är det rimligt att argumentera orn några tiotal rniljoner, när herr finansministern själv har en brist på över en miljard?

Herr SÖDERSTRÖM (m) korl genmäle:

Herr talman! Det var tyvärr inte hell korrekt av herr Sträng alt påstå att ingen har föreslagit några alternativa finansieringsåtgärder. I skatteutskottets betänkande flnns en moderat motion — nr 1585 - redovisad. I den föreslås alternativa finansieringsätgärder.

Varför avstyrker vi då punktbeskallningen av reklamen? Jo, vi anser —

och det har vi belägg för — atl de företag som har väl utvecklade

marknadsfunktioner har hävdat sig bättre i en pressad konjunktur än

64 andra förelag. Vidare är det endast tack vare att de enskilda och

kooperativa förelagen kan lämna stora tributer tUl samhällsfinansieringen som stalsmaklerna kan laborera med punktåtgärder mol vissa företags arbetsfunktioner, vilka bryts ut ur sitt sammanhang. Vi tycker del är lika förkastligt att beskatta arbetsfunktionen marknadsföring som att punkt-beskalla förelagens utnyttjande av arbetskraft. Del är slutresultatet av företagens ansträngningar, redovisat i form av vinst, som skall beskallas. Resultatet blir nu enbart negativt för såväl samhälle som ekonomi.

Nu vill man alltså punktbeskatla en av företagens avsätlningsfunk-lioner för alt öka statens inkomster med 50 miljoner kronor. Det gör man i ett läge när man samtidigt tvingas subventionera företagens lagerfunktioner, tUlgripa olika sysselsättningspoliliska åtgärder som kostar ungefär 2 500 miljoner kronor. Genom denna skall kommer företagsvinsterna all minska med ca 20 miljoner kronor, lill detta kommer administrationskostnaderna och ovanpå dem kanske nya utgifter för sysselsättningsskapande åtgärder. Vi vet att varje arbetslös kostar samhället 395 kronor om dagen. På det viset blir det inget över.

Varför inte titta på Danmark. Där har den socialdemokratiska regeringen sagt ell klart nej till en motsvarande skatt. Statsminister Krag varnar t. o. m. för alt eflerbUda det svenska mönstret.

Jag tyckte att herr Sträng viftade bort risken för arbetslöshet rätt så lättvindigt. Jag delar hans uppfattning att del kanske inte är så svårt att inkassera skatten för del som trycks utomlands, men det är ju det lilla i sammanhanget. Låt oss säga att man tar 10 procent av produktionen i dag och förlägger den utomlands. Del motsvarar 500 årsarbetare. Däremot är 10 procent av annonsskallen inte aUs av den storleksordningen. Det svåra för branschen är ju all man mister arbetet hemma i Sverige genom att det förläggs utomlands och inle att vi har elt kineseri vid gränsen, som vi mer eller mindre kan bemästra.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern log upp två vikliga principer för vår presspolitik i Sverige,

Det ena var när han sade att man inte alllid kan ha matematiska regler vid presstödet utan menade alt man skulle ha ganska lösa bestämmelser och i stället visa förtroende för presstödsnämnden. Enligt min mening bör man eftersträva matematiskt verkande regler om det går. Annars blir det alltid diskretionära beslut, dvs, beslut fattade inom slutna mm på gmnder som ofta är ganska vaga,

Atl ha förtroende för presstödsnämnden, vilket alltså är förtroende för dess majoritet, är litet svårt efter vad som har hänt i t, ex. Gävlefallet, I propositionen sade man att det "evenluellt" skulle bli bidrag enligt nuvarande 17 §, Konstitutionsutskottet skrev att det skulle vara en "generös tUlämpning", Men presstödsnämndens majoritet sade ändå nej tUl Gefle Dagblad,

Vi har dessutom ingen aning om — vUket jag sagt tidigare i debatten — vad "reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning härtiU" innebär. Det finns inga som helst grunder på vilka presstödsnämnden kan arbeta. Därför tror jag att det är bra atl man försöker få matematiskt verkande regler. Det är särskilt viktigt när subventionerna nu blir så slora

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

som de blir här i Sverige, Riksdagen skall ju veta vad dess beslut betyder. Tidningarna skall veta vilka villkor de har att arbeta under. Och man bör slippa enstaka beslut i statliga instanser om individuella tidningar. Annars blir det risk för beroende, risk för anpassning.

Det extrema exempel som bmkar anföras när man diskuterar della är vad som skulle ha hänt under kriget med Handelstidningen. Är det verkligen sannolikt att den skulle ha fått ett väsentligt presstöd om reglerna hade varit löst utformade och det också hade varit diskretionärl beslut i en sluten presstödsnämnd? I dag är vi stolta över vad Handelstidningen skrev under kriget. Man var det inte då från slatsmakternas sida.

Så säger finansministern när han talar om den allmänna målsättningen för annonsskalten att det citat jag brukar åberopa känner han inte sä väl till. Ja, del är taget direkt från ljudbandet i en TV-intervju i januari förra året. "Man skulle kanske säga så här. Avsikten är ju att klämma åt den allra störsla tidningen, de aUra största tidningarna, som skulle ha en viss möjlighel att bära den där klämmen, men att hjälpa de små och mindre som inte har möjlighel atl leva vidare i samhället." Det visar alltså regeringens inställning från böfian. Man skulle "klämma åt" vissa tidningar.

Sedan har herr Sträng slagit till reträtt. Han har tvingats till det. Han har ibland sagt att det är konsumenterna som betalar, ibland att det är alla tidningar som betalar men att de som har det sämst ställt sedan får vissa subventioner som kompensation etc. Men vad avsikten från början var med annonsskatten, det visar finansministerns första uttalande i TV.

Folkpartiet vill inte "klämma åt" några som helst tidningar. Del strider mot en liberal syn på en fri press och opinionsbildningens villkor.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag kan väl ge herr Olof Johansson i Stockholm rätt, när han förmodar att jag lägger tyngdpunkten på det rent fiskala i detta fall. Jag gör det helt enkelt därför atl det gäller att skaffa fram pengar till det presstöd som tydUgen alla partier är ense om att vilja förbättra och dessutom till ett utökat distributionsstöd och etl utökat partistöd. Därför får frågan vid delta tillfälle sin fiskala tyngdpunkt. Det förklaras också därav att utredningen fortsätter all arbeta. Utredningen strävar med det utomordentligt svårlösta problemet att försöka dimensionera annonsbeskaltningen med hänsyn till annonseringens kvalitet, sedd från allmän samhällelig synpunkt. Jag tror att det är en av de svåraste uppgifter man över huvud kan ge sig på.

Jag blir överraskad om utredningen lyckas men hoppas i alla fall att den skall lyckas, för det ligger rätt mycket av fin ideologi bakom denna strävan efter dimensionering. Men att jag vid detta tillfälle har lagt tyngdpunkten på det rent fiskala förklaras av att utredningen fortsätter sitt arbete med andra delen av sin utredningsuppgift. Dessutom var det fråga om alt rädda tidningarna 1972. Följaktligen måste pengarna skaffas fram 1972. En precisering krona för krona kan väl inte ens finansministern vid varje tillfälle prestera, men 50 miljoner kronor skall ju skaffas fram. Utgiften på 50 miljoner kronor är kammaren tydligen helt enig om.

Kammarens andre vice talman frågade om verkningarna på arbetslös- Nr 85

heten har analyserats. Jag förklarade i mitt första, rätt utförliga inlägg, Onsdaaen den

atl när det inte gär för en svensk annonsör och reklamman alt utomlands 24 mai 1972

producera sin reklam ulan skatt, eftersom den tas upp vid gränsen, kan-----------

inte gärna den omständigheten all vi har en reklambeskattning eller en " pa re am,

m m annonsskatt i och för sig spela någon roll för graden av arbetslöshet.

Däremot är jag medveten om arbetslöshelsproblemet inom den grafiska

branschen. Men del betingas, som jag också sade i milt första anförande,

av andra omständigheter än skatten, som i delta avseende är neutral.

Fm andre vice talmannen frågade vidare om inte finansdepartementet är intresserat av verkningarna av de förslag det lägger fram. Visst är vi det, men naturligtvis endast om vi räknar dem på de rätta premisserna. Verkningar på helt orimliga premisser, som inte har med verkligheten att göra, betraktar vi som en i och för sig intressant intellektuell statistisk gymnastik men som inle har så särdeles mycket all göra i en debatt i denna mycket arbetsbelaslade kammare.

Jag förstod inte det sista avsnittet i fru talmannens anförande, där hon talade om bristen på I miljard kronor i budgetsaldot. Tyvärr redovisar nästa års budget, som vi nu ser det, en brist på 3,6 miljarder kronor, så del är alltså mycket värre. Detta ger mig anledning att säga att man inle lättsinnigt kan bestämma utgifter på elt 50-tal miljoner kronor utan alt också precisera de inkomster som behövs för att klara denna utgift.

Herr Söderström frågade om man punktbeskattar företagen. Ja, det är alltid intressant att fråga hur myckel företagen skall bära av detta och hur myckel som i sista hand spiller över på konsumenterna. Herr Söderström har den uppfattningen att företagen bär alltihop. Jag har i den mycket intensiva deball som jag fört i dessa frågor mötts av det argumentet, atl della egentligen är delsamma som en skatt på konsumenterna till sista kronan.

Jag tror inte det finns några möjligheler att till en exakt beräknings slut klara ut vad som är vad i dessa frågor. Vi känner allesammans lill de olika former av vinslregleringar och vinstdisposilioner som föreligger innan etl företag är framme vid sin nettovinst. Det är naturligtvis konkurrensläget, konjunkturen och myckel annal som avgör hur mycket företaget skall ta av sin egen vinst eller hur mycket det kan rulla över på konsumenterna. Jag skulle väl tro atl konsumenterna får bära en del av kostnaderna — om inte så här omgående, så i alla fall litet längre fram — eftersom det i allmänhet blir på det sättet att konsumenterna i sista hand måste vara med och betala de utgifter som blir beslutade. Frägan är inte så enkel att del bara handlar om en punktskatt på företagen eller en extra skatt på konsumenterna; ingen kan säga var fördelningsgränserna härvidlag ligger.

Det är klart att jag också har observerat att mina partivänner i
Danmark har sagt all de inle har något intresse av att införa en
reklamskatt där. Detta förändrar emellertid inte vår skyldighet att se till
att pressen lever vidare och vår skyldighet att betala för att pressen skall
kunna leva vidare. Det är möjligt att man i Danmark är mera likgiltig för
om den poUtiska och samhällsbetonade pressen går ned på knä —jag har
inte frågat Jens Otto Krag, eller någon annan, om detta, men jag skall 67

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

göra det när jag träffar honom.

Hela motivet för denna reklambeskattning och annonsbeskatlning är ju pressens utsatta situation, och jag tycker därför inte att det var riktigt lämpligt alt gå ut till den svenska allmänhelen och säga: Eftersom ni inte vill köpa tidningar och betala för dem i en utsträckning som gör att vi kan föra en nyanserad samhällsdebatt, skall jag i stället skriva på er en extra skatt enligt känd modell för atl på det ena eller andra sättet skaffa de pengarna, så att pressen kan klara sig. Eftersom pressens problem i så exklusiv mening är ett problem som hör samman med annonsvolymen i de olika pressorganen var del ganska naturligt att finansieringskällan blev annons-och reklamskatt.

Till herr Ahlmark vill jag bara säga att han har fört sin debatt så energiskt han har kunnat i utskottet - jag utgår från det - men han har inte kunnat övertyga några andra än sina egna partivänner om att det skulle finnas en matematisk formel som skulle kunna lösa problemet när tidningar ligger relativt jämsides upplagemässigt. Detta får väl las som elt uttryck för att herr Ahlmarks argument inte har varit tillräckligt slagkraftiga för att övertyga socialdemokraterna i utskottet, men inle heller tillräckligt slagkraftiga för att övertyga centerpartisterna och högermännen i utskottet. Herr Ahlmark får väl leva vidare med vissheten att vara ensam i sin argumentering på den punkten och försöka finna sig i att han inte har fått utskottet att gå med på den matematiska formeln, ulan att det i stället bUvit en skrivning som innebär att man utgår ifrån att det finns så kloka karlar — och kvinnor — i pressnämnden att man bör kunna vänta sig etl rimUgt resultat, I sista hand är del ju inte i dag — lika lilel som del var det i fjol — som sista ordet sägs i denna fråga, eftersom ledamöterna i pressutredningen skall bry sina hjärnor med hela problemet — och måhända hitta någonting som är bättre; jag skall inte utesluta del.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c) kort genmäle;

Herr lalman! TroUgen ger inte den föreslagna reklamskatten de 50 miljonerna kronor i intäkter; i varje fall har vi inte kunnat komma fram till det med hjälp av det underlag som ställ till förfogande för våra beräkningar, I och med atl det är fråga om relativt setl begränsade belopp menar vi alt behovet skulle kunna täckas på annat sätl. Dessutom bör vi kunna avvakta reklamulredningens slutgiltiga förslag. Vi hoppas atl det blir etl, för atl använda finansministerns ord, klokt och förståndigt förslag; då kanske vi kan uppnå större enighet om att genomföra del förslaget i stället. Risken är väl i dag att man diskrediterar reklamskatten, om man lägger fram ett förslag som inte är särskilt fullödigt som en stark remisskritik visar. Jag vill återgå till en sak som finansministern talade om i sitt tidigare inlägg, nämligen den duaUsm som finns i argumentationen kring TV-reklamen. Jag vill starkt understryka alt jag delar det synsätt som finansministern gav ullryck för, nämligen atl det för en del finns anledning att börja tänka på den argumentation som förs om reklamen i TV. Till dem hör kanske Per Ahlmark, som fick en uppfostringsuppgift av finansministern. Som jag uppfattade herr Ahlmarks argument i dag var de inte starkare än hans argument förra året, varför de skilda uppfattningarna oss emellan allfiämt kvarstår.

Herr Ahlmark valde att behandla centerpartiet som "en fattig och mindre vetande kollega" därför att det inte hade någon presstradition. Del rnå så vara, men jag tror atl herr Ahlmark borde ge akt på sin egen argumentering, vilken ibland kan tolkas som om det i första hand gällde all slå vakt om egna intressen i en närstående press. Den misstanken är svår att helt undvika.

Sedan vill jag skicka med en upplysning till herr Ahlmark, eftersom han förra året intresserade sig mycket för Kalmar läns tidning, ett av de svaga små pressorgan som fick stöd. Denna tidning har ökal sin prenumerationsslock med 50 procent, och därmed har kostnaden per exemplar från samhällets sida gått ned avsevärt. Vi är alltså på rätt väg! Jag hoppas all vi också i fortsättningen kan vara ense om att stödja den svenska pressen i den akut svåra situation den befinner sig i. Men man bör då inte bortse från det skeva utgångsläge som vi har. Både herr Ahlmark och herr Schölt har just en tendens att bortse från att de olika politiska åsiktsriktningarna i utgångsläget har mycket olika möjligheter att föra fram sitt budskap. Då får vi inte förvärra situationen utan ge ell presstöd av tillräcklig omfattning. Vi måste se till att skapa de resurser som behövs, även om detta måsle ske genom en annonsskatt som i stor utsträckning kan övervältras på annonsörerna. Annonsskatten och pressstödet bör trots alll fortfarande ses i etl sammanhang.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) korl genmäle:

Herr lalman! Vi ger presstödsnämnden det förtroendet, säger finansministern, och även kvinnor i nämnden skulle få det. Jag tackar för del. Men det finns en aspekt på den här frågan som jag inte tycker man skall tappa bort. Del som händer inom nämnden är, såvitt jag kan förstå, hemligt - enbart protokollen är offentliga. Jag anser att beslut som fattas om fördelningen är så viktiga, eftersom del just är det fria ordet och dess möjlighet alt överleva som del gäller, att jag tycker de skall föregås av en offentlig debatt.

Herr Sträng säger alt han inte tror alt man tappat bort någonting genom att vänta på utredningen. Jag är av motsatt mening. Man hade inom en sådan utredning haft möjligheter att med förtur ta upp vissa frågor, som kunde ha varit av värde för presstödsnämnden under det här årets arbete; jag vidhåller uppfattningen att det inte är tillfredsställande all vara så utan klarläggande regler som nämnden är.

Sedan frågade jag finansministern om man i propositionen har analyserat verkningarna av reklamskatten när det gällde bl. a. sysselsättningsmöjligheterna inom den grafiska branschen. Jag hörde visst på finansministerns utläggning här - det gör jag alllid. Men frågan gällde om vi t. ex. genom propositionen i utskottet hade fått material när det var fråga om att där behandla saken. Här lycker jag fortfarande atl det hela är mycket bristfälligt.

Jag delar helt finansministerns uppfattning om atl vi inle skall analysera verkningarna på helt orimliga premisser som inte har med verkligheten att göra. Jag säger som dansken: Enig!

Finansministern gav en upplysning om finansieringen. 3 600 miljoner kronor fattas, sade finansministern. Del är etl värdefullt påpekande för

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

kammarens protokoll, även om detta faktum mera kommer att behandlas under nästa veckas diskussioner. Det är vad som redovisas i den finansplan vi har. Men det belopp jag talade om var det som vi ännu inte fått några uppgifter på bordet om. Är finansministerns uppgifter på den här punkten att fatta på det sättet att del föreligger ytterligare en underhandsöverenskommelse - det är så populärt med sådana i dessa dagar — med kommunisterna om att de stöder regeringen i fråga om höjningen av skatten på motorbränslet? Skall man ta bort t. ex. avdragsrätten för arbetsgivaravgiften, eller hur är det på den punkten?

Finansministern anser att vi skall finansiera intill sista öret — jag hoppas finansministern uppfattade att jag klargjorde alt den finansieringen var klar — även om del rör sig om några tiotal miljoner. Men finansministern skall inle behöva presentera motsvarande finansiering även om det gäller 3 600 mUjoner plus kanhända ytterligare 1 200 miljoner, alltså 4-5 miljarder.

Herr SÖDERSTRÖM (m) korl genmäle:

Herr lalman! 1 mill första anförande var jag skeptisk mol dessa inkomster på 50 miljoner kronor. Del går ju borl en del i administrationskostnader och minskade skalteinläkler. Det skulle vara intressant atl få veta vad dessa kostnader är, så att man fick veta vad nettoinkomsten är. Men del sägs ingenting i vare sig propositionen eller utskotlsbetänkandet som kan ligga lill grund för en bedömning av de effekterna.

När det sedan gäller vem som skall betala fiolerna, herr finansminister, är det väl tyvärr så enkelt att det är konsumenterna som til syvende og sidst får betala.

Vad sedan pressen beträffar så tror jag inte den lever bättre för alt vi får en reklamskatt. Ett ökat presstöd inverkar däremot i positiv riktning.

Jag vill erinra om den undersökning som Marknadsförbundet gjort och som jag tror att finansministern känner till. Den omfattar 100 större reklamtryckbeslällare. 43 procenl av dessa har sagt att de kommer atl förlägga sin produktion utomlands. De svarar tillsammans för ungefär 150 miljoner kronor i reklamtryckproduklion 1971. Det innebär atl ungefär 65 miljoner kronor skulle läggas utomlands. Omsättningen inom den grafiska branschen är ungefär 100 000 kronor per anställd. Det innebär i så fall 650 årssysselsättningstillfällen.

Nu säger finansministern atl de får betala sin skatt ändå och att del därför inte flnns några motiv för dem atl lägga produktionen utomlands. Det finns ett mycket starkt motiv för dem: tryckningskostnaderna utomlands är 75 procent av de svenska kostnaderna. Trots skatt och andra pålägg kan det alltså bli billigare atl förlägga sin produktion utomlands.

Dessa farhågor förs också fram i en skrivelse som är ställd lill herr statsrådet och chefen för finansdepartementet och där bl. a. Sveriges arbetsledareförbund. Svenska industrifiänstemannaförbundel. Svenska typografförbundet. Svenska litografförbundet. Svenska bokbindareförbundet och Sveriges grafiska arbetsgivare- och induslriorganisationer gemensamt vädjar till finansministern om att inte ta ut någon reklamskatt, bl. a. därför att konkurrensen från utlandet kommer att öka. Deras

synpunkter kan sammanfattas så: Nr 85

Finansministern kommer att förlora, för han får lägre skatteinkomster Onsdaaen den

från såväl förelag som anställda. Pressen förlorar genom en nedgång i 94 piai 1972
annonseringen. LO förlorar genom atl den redan besvärliga sysselsätt-

ningssiluationen inom den grafiska industrin förvärras. Förelagen förlo- oKatt pa reKlam, rar. Sisl men inte minst konsumenterna förlorar; de fär genom höjda '"• '"• priser betala skatten.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till finansministern har jag egentligen ingenting altsäga. Han gick inte in på mina argument. Han sade att han utgick ifrån atl jag hade fel, eftersom jag inle hade kunnat övertyga någon i utskottet. Han sade alt jag får fortsätta att argumentera i saken. Jag skall ta honom på hans ord och fortsätta alt lala för automatiskt verkande regler.

Men herr Olof Johansson sade en sak som förvånar mig mycket. Han påstod att folkpartiet och jag hade gäll in för all slå vakt om egna tidningars intressen och kritisera centern, vilket skulle vara fel.

Det är på två punkter jag har kritiserat centern — i ganska modesta tonfall skulle jag vilja säga. Det ena är att centern inte tycks ha förställ den grundläggande filosofi som ligger bakom en liberal tidningssyn: Försvaga inte tidningar som går hyggligl, stärk lidningar som inle bär sig. Alltså hjälp de tidningar som det går dåligt för, men gröp inle ur den ekonomiska styrkan hos de tidningar som det går bra för. Del leder oss till ett nej till annonsskalten och ett ja lill elt rättvist utformat presstöd.

Centern har hamnat på den för tidningspressen sämsta linjen. Man säger ja till annonsskatl, men nej lill reklamskatt. Då är det precis som finansministern säger; man kommer alt beskatta den mest värdefulla reklamen, annonserna i tidningarna. Däremot låter man gå fria broschyrer i brevlådan, annonspelare, affischer och annat sådant.

Ätt notera atl centern gått in för den för pressen sämsta lösningen bör väl ändå inle föranleda herr Olof Johansson i Stockholm atl säga alt vi driver egna intressen.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern förvånar mig litet grand genom alt sälla sig till dem som menar att annonsskatten inte hade betytt så mycket när det gäller tidningarnas ansträngda ekonomiska situation. Jag tillåter mig att än en gång citera vad Tidningsulgivareföreningen anfört på denna punkt. Sammanfattningsvis framhåller man: "Enligt TU;s mening har annonsskalten i betydande mån bidragit lill resultatförsämringen." Jag fäster det största avseende vid det uttalandet, och det tror jag vi har all anledning att göra.

Jag begärde egentligen ordet därför att finansministern i slutet av sitt inlägg sade att vi högermän, som han kallade oss, inte var så särskilt angelägna om att få fram några klara regler. Men i det avseendet är vi av samma uppfattning som folkpartiet, alt del ligger stor makt uppå att vi snarast får fram klara regler. Det framgår tydligt av vår motion 1595. Och det är just därför som vi vill driva på denna utredning och vill alt den skall arbeta mycket snabbt.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Finansministern trodde inte att den här utredningen kunde bli klar på det sätt vi önskat, så att förslag kunde föreligga hösten 1973, Vi har salt denna lidpunkt just för alt söka driva fram utredningen. Jag delar fru andre vice talmannen Nettelbrandts uppfattning att det hade varil angeläget atl utredningen redan varit tillsatt. Även om här har kommit fram en del nya synpunkter så hade ju utredningen kunnat la vara på dem.

Nu när utredningen äntligen skall tillsältas och få sina direktiv utgår jag ifrån alt man i dem skall kunna beakta de synpunkter som vi har framfört. Vi anser att vad som är angeläget vid elt presstöd är framför allt atl del blir i största möjliga utsträckning generellt, det får inte vara diskriminerande och det får inte vara konkurrenssnedvridande.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! I den här intressanta inre familjeträtan mellan centerpartiet och folkpartiet skall jag naturligtvis inte gå in. Den är ganska intressant att lyssna på och jag skall självfallet hålla mig vid sidan om den. Den gör kanske sin bästa nytta genom all få gå mellan de här båda unga och energiska debattörerna.

Jag vill till fru talmannen säga att även om besluten i pressnämnden är hemUga så fattade jag det på del sättet att protokollen ändå var offentliga. Och där finns ju reservationsrätten i protokollen. Om jag minns rätt, hade vi en diskussion före årsskiftet, där just fru talmannen uttalade en ganska påtaglig irritation just över behandlingen i pressnämnden. Så där alldeles slutna dörrar är det alltså inte. Är det så att pressnämndens beslut föranleder alltför mycket av trätor mellan ledamöterna i nämnden föreställer jag mig att finansministern pä etl eller annat sätt blir underrättad om detta. Del är därmed inte sagt att man offentligt skall blöta och stöta de argument som framförs i pressnämnden, men så diskreta är ändå inte förhandlingarna atl inte i vafie fall finansministern får reda pä om slitningarna är märkbara eUer utomordentligt slora eller om del inle är några slitningar alls.

Det var glädjande att fä den deklarationen från fru talmannen att hon inle gör anspråk på några analyser som bygger på orikliga premisser. Del är goda löften för framtiden från fru talmannen. Mycket av de senaste dagarnas pressdebatt skulle ha varit överflödig, om fru talmannen hade kunnat leva upp till den fina målsättningen. Sedan måste jag nog säga all jag inte är beredd atl diskontera den debatt vi skall föra under de sista dagarna av vårsessionen. Det är i dag för tidigt att la upp en diskussion om de frågor som skatte- och finansutskotten kommer all servera litet längre fram. Men självfallet stär jag till fru talmannens fiänst vid detta tillfälle hur länge som helst med hur många inlägg som helst, om så behövs.

Jag kan mindre förstå herr Söderström när han säger atl de svenska reklamproducenterna kommer att lägga ut sitt tryck utanför de svenska gränserna därför att kostnaderna är 30 procent högre i Sverige än i andra länder. Det är i och för sig möjligt atl han har rätt, och på denna punkt har jag ingen anledning att la upp en debatt med honom, men då gäller del ju andra frågor än den reklamskatt vi diskuterar i dag. Om löner och

produktionskostnader är så mycket högre här i landet att man rör sig utanför gränserna med sitt reklamtryck, är det naturligtvis i och för sig ett bekymmer för den grafiska branschen och för de anställda inom denna. Det kunde i och för sig bli föremål för en isolerad eller en allmän debatt, men jag kan icke finna atl del har någol atl göra med reklamskattedebatten, eftersom reklamskatten skall drabba även den produktion som läggs utanför våra gränser.

Allra sist vill jag framhålla för herr Schött att jag väl inte precis sade att ni inle var intresserade av klara regler. Jag tror att alla människor är intresserade av klara regler, men jag bedömde konstitutionsutskottets yttrande på del sättet att herr Ahlmark och hans partivänner var ensamma om att just nu begära en fixering av reglerna efter vissa matematiska formler. Jag förstår alt herr Schött och det parti han företräder inte är beredda atf inta den ståndpunkten i dag - det vore att gå tvärtemot utskottels betänkande - men att ni väl kan ha en uppfattning om önskvärdheten av klarare regler i framfiden. Jag föreställer mig att vi kan vara ense på denna punkt.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, vi är så angelägna om klara regler atl vi just därför vill driva på denna utredning. Jag vore verkligen tacksam om finansministern såg lill att utredningen blev tillsall utan dröjsmål och alt den fick direktiv atl fullfölja sitt uppdrag snabbt. Vi kunde då få nya och klara bestämmelser och slippa en del av de oklarheter och brister som nu råder.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag har ett bestämt minne av atl jag gav herr Schölt det beskedet i mitt första inlägg. Jag t, o, m, inledde det inlägget med att svara på herr Schötts framställningar i detta avseende. Jag behöver inte upprepa della.

Jag skulle möjligen också vilja ge ytterligare ell informationsmässigt besked. Herr Olof Johansson i Stockholm gjorde gällande atl de 50 miljoner kronoma var etl för krafligt tilltaget belopp. Ja, vi har bedömt del hela pä följande sätt. Undersökningen kom efter sina överväganden fram till atl skatten skulle ge 130 miljoner kronor. Det var fråga om en skall som skulle slå lika både på annonser och på reklam i övrigt. Resultatet blev dock sedermera atl vi bibehåller annonsskatten och kompletterar den med en reklamskatt.

När vi ändrade på detta och i regeringspropositionen bibehöll det skattefria vederlaget i botten för dagstidningar och veckotidningar, tappade vi 30 miljoner. Då hade vi följaktligen 100 miljoner kvar. Jag vågade inte så här utan vidare tro på utredningens siffra, som jag tyckte var litet optimistisk. Jag reducerade den med hänsyn till annonseringens nedgång under 197 I i förhållande lill vad som gällt under högkonjunkturen 1969 och 1970. Därmed trodde jag att jag var på den säkra sidan och hamnade någonstans på 88 miljoner. Eftersom den nuvarande annons-skatten ger 38 miljoner, skulle det följaktligen rent matematiskt bli 50 mUjoner med den nya reklamskallen. 1 proposilionen har vi alltså tagit en viss hänsyn till överskattning från utredningens sida.

3* Riksdagens protokoll 1972. Nr 85-86

Nr 85 Herr förste vice talmannen anmälde all fru andre vice talmannen

Onsdaeen den Nettelbrandt och herr Söderström anhålUl att till protokoUet få

24 maj 1972 antecknat atl de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Skatt pä reklam. Herr PETTERSSON i Örebro (c):

'' ' Herr talman! Jag skall be att få säga några ord i anslutning till

konstitutionsutskottets betänkande. Trots debatten här i dag dristar jag mig att säga att sedan det särskilda stödet till dagspressen infördes har det glädjande nog bUvit en allt större uppslutning kring uppfattningen om elt sådant samhällsstöd, ett stöd som klart syftar till att vidmakthålla och vidga möjligheterna till en fri deball. Ingen har, såvitt jag vet, ifrågasatt det positiva värdet av presstödet. Erfarenheterna har visat atl del är motiverat med ett väsentligt ökat stöd. Ett sådant har nu också föreslagits och kommer att innebära en fördubbling av bidragen.

De ekonomiska förhållandena och den skärpta konkurrenssituationen för dagspressen ledde redan under 1950- och 1960-talen till svåra bekymmer och nedläggning för flera tidningar. Upplagemässigt och ekonomiskt svaga tidningar fick det sämre. Det bör inte råda något tvivel om atl de åtgärder som vidtagits under senare år — framför allt genom 1971 års beslut om presstöd - för att försöka vrida utvecklingen åt rätt håll har varit till nytta och bör bli till nyttaför en allsidigare presstruktur i vårt land. Såsom framhållits i propositionen 59 är det nödvändigt med en kraftig förstärkning av presstödet för atl motverka monopoliserings-lendenserna inom dagspressen och för atl förhindra all samhällsdebatten utarmas genom att betydelsefulla språkrör för olika meningsriktningar försvinner i skilda delar av landet. Många av dessa lidningar har stora svårigheter och ser sin existens hotad.

Utvecklingstendenserna från den senaste tiden visar att åtskUliga region- och lokaltidningar av s. k. förstatidningskaraktär håller på att fä en försämrad ställning i förhållande till större konkurrenter, som alltmer tränger in i deras spridningsområden. I flera fall kan dessa tidningars situation försämras genom att större andratidningar i och med det ökade produkfionsbidraget nu får en ökad konkurrensförmåga. Givetvis gäller detta också i de fall då två tidningar på samma utgivningsort haren lika marknadsandel.

Gällande regler för produklionsbidrag öppnar redan nu viss möjlighet
för dagstidning, som ej är andratidning, att erhålla bidrag. Presstödsnämn
den får enligt 17 § stödkungörelsen besluta om atl bidrag skall utgå för
sådan tidning under förutsättning atl "det med hänsyn till förhållandena
inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma
svårigheter som en andratidning". Även om konstitutionsutskottet i sin
skrivning till 1971 års riksdag framhöll att 17 § i stödkungörelsen borde
tolkas generöst med avseende på förhållandel mellan andra- och
förstatidning, så har denna skrivning inte varil till fyllest. Nu har
utskoltsmajoritelen gått betydligt längre och klart uttalat, vilket tidigare
framhållits här i dag, jag citerar: "Vidare bör presstödsnämnden utan
avvaktande av utredningens bedömning ges möjlighet alt vid tillämp
ningen av 17 § besluta om att ge reducerade bidrag i den mån
74 förhållandena ger anledning härtill."

Utskottet föreslår vidare atl riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj :l gör etl sådant uttalande.

Flera av de olägenheter som kännetecknat det hittillsvarande systemet kommer nu, som jag ser det, genom utskottets skrivning att försvinna. Presstödsnämnden får nämligen vidgade möjligheler alt handla.

Det kan inle möta några större svårigheter för presslödsnämnden alt bedöma vilka tidnmgar av förstatidningskaraktär som nu måste tillföras stöd. Det bör också vara möjligt för nämnden att avväga hur stort stödet bör vara i varje särskUt fall.

Herr Ahlmark har riktat en mycket hård personlig kritik mot en av utskottets ledamöter, nämligen herr Olle Svensson, för atl han i utskottet skulle ha talal i egen sak. Jag vill säga atl jag helt tar avstånd från den hårda kritik som herr Ahlmark riktat mot herr Svensson - jag vill framföra det till kammaren — ty herr Svensson har varit en av de pådrivande och aktivare krafterna för alt få denna vidgade skrivning inom utskottet i vad gäller presstödsnämnden. Jag tror inte vi kan komma längre för närvarande när det gäller presslödsnämndens befogenheter än vad vi nu gjort. Nu får vi invänta utredningen och de direktiv som den kan komma atl lämna lill presstödsnämnden, men längre kan vi inte komma för dagen. Av det skälet tar jag helt avstånd från den hårda kritik som herr Ahlmark på denna punkt riktade mot herr Svensson,

Frågan om effekterna av presstödet och situationen för pressen skall tas upp i pressutredningen. Det anges i propositionen och det stryks också under i utskotlsbetänkandet. Utredningen kommer att tillsättas efter del all riksdagen nu tagit ställning till den föreslagna ökningen av presstödet. Vad jag anser viktigt är atl utredningen undersöker dagspressens konjunkturkänslighet och presstödets betydelse framför allt under kärva konjunkluriägen,

Konstitulionsulskollet har vidare tagil upp frågan om statliga stödåtgärder för t, ex, samarbetsorgan inom tidningsbranschen. Sådana åtgärder anser jag vara möjliga ulan atl man riskerar företagskoncentration eller samarbelskombinationer som motverkar de grundläggande kraven på en differentierad press.

Utskottet har också klart slagit fast att frågan om det nuvarande presstödssystemel skall utredas med förtur. Det gäller ocksä här att finna regler för stödet till de s. k. förstatidningar som brottas med liknande svårigheler som andratidningar. Pressulredningen bör vidare la upp frågor som rör hela pressfället - aUlifrån dagspress till fackpress och populärpress och organ som utges av ideella och fackliga organisationer - och samhällets stöd fill dessa i framtiden.

Även om det till detta utskottsbetänkande är fogat reservationer måste man som helhetsintryck trots dagens debatt säga alt det råder en bred enighet i fråga om den principiella utformningen av samhällets stöd fill pressen. Alt det principiellt råder samstämmighet om presstödel finner jag vara en framgång för strävandena att säkersfälla ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

Med detta yrkar jag, herr talman, bifall lill konslitutionsutskollets hemställan.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt pä reklam, m. m.

Nr 85 Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle;

Onsdaaen den "" talman! Med anledning av herr Petterssons i Örebro yttrande

24 mai 1972 beträffande 17 § i presstödskungörelsen vill jag fastslå att det beslut som

-------------------- vi skall fatta enligt utskottets förslag innebär två saker. För det första —

Skatt på reklam, ym jg järskUt nämna för herr Schölt - innebär det att utredningen

'- '' helst med förtur skall ta sig an denna fråga och försöka åstadkomma

fastare regler. Men för del andra innebär del att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört om tidningar på samma utgivningsort som har etl likartat konkurrensläge. Jag förutsätter att som ett resultat av den skrivelsen kungörelsen kommer atl omarbetas i den andan och att därmed klarare riktlinjer också utformas för presstödsnämndens arbele.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det här var intressant. Del blir nämligen oklarare riktlinjer med riksdagens beslut. Man säger atl man skall ge "reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning härtill". Det innebär att man för in en serie oklarheter. Men plötsligt säger nu herr Svensson i Eskilstuna att man får "klarare" direktiv. Nu tycker jag att han har vandrat halva varvet runt och kommit ut på andra sidan.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det kan jag inte instämma i, herr Ahlmark. 17 § slödkungörelsen innehåller bestämmelser om alt en förstatidning skall kunna erhålla bidrag då dess ekonomiska läge är jämförbart med en andratidnings. Av besked som vi har fått från presstödsnämnden har emellertid framgått att man inte har kunnal tolka de nuvarande bestämmelserna så att man har haft möjlighet alt utge delade bidrag. Detta blir nu möjligt efter riksdagens beslut.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle;

Herr talman! Om reglerna blir så klara, vilket ingen hittills har begripit, kan då Olle Svensson svara på en mycket enkel fråga: Kommer med dessa klara regler, som Olle Svensson nu talar för, Gefle Dagblad, Eskilstuna-Kuriren och Falu-Kuriren atl få bidrag och i så fall hur myckel?

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Det nuvarande presstödet har enligt vårt sätl alt se inte
inneburit att någon ny situation skapats för den svenska pressen. I
diskussionerna före besluten framhölls att man genom ett statligt
lidningsstöd ville försöka förhindra fortsatt tidningsdöd och monopolise-
ringstendenser. Redan i dag torde de flesta vara på det klara med alt det
syftet inte har uppnåtts och inte kommer atl uppnås med ett
fidningsstöd av nuvarande utformning, att det konserverar den nuvarande
situationen och att en rad röster i presskören fortfarande hotas av
undergång. Vi anser alt presstödets utformning, även som del föreligger i
dag, gynnar de myckel stora tidningarna och hjälper de krafter som redan
76 dominerar den s. k. tredje statsmakten i vårt land.

I debatten om tidningar och tidningsdöd har det ofla talats om den s. k. spiralen. I del här landet är vi inne i samma olyckliga spiral som man är i exempelvis England och Västtyskland, där tidningarna har blivil alll färre och där tidningsägandet har hamnat i ett fåtal händer.

Tar man Västtyskland som exempel, så kan man konstalera att ungefär 90 procent av den västtyska pressen ägs av en enda man, Axel Springer — en tvättäkta reaktionär med klar sympati för de krafter som företräder det kalla kriget och revanschismen i Europa.

Också i England är man långl gången på vägen mol ett borgerligt tidningsmonopol. I kraft av stora resurser har det tryckta ordet tagits om hand av några stenrika människor. Det tryckta ordet är alltså till salu för pengar.

Tidningsdöden och koncentrationen inom den svenska pressen började på allvar att diskuteras 1965 — det år då den socialdemokratiska Stockholms-Tidningen lades ner och huvudstaden fick ett borgerligt morgontidningsmonopol. Fältet överlämnades till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, men det var ju bara böfian till en utveckling som sedan har fortsatt.

Det första embryot fill tidningsstöd kom samma år som Stockholms-Tidningens begravningsklockor ringde, och det förtjänade väl knappast namnet. Det som kom 1971 är varken av den omfattningen eller av den konstruktionen att situationen väsentligt kunnat förändras. Och i dag kan man konstatera alt mindre och ekonomiskt svaga tidningar är precis lika hotade till sin existens som tidigare. Det är företrädarna för storfinansen och monopolen som har stärkt sitt grepp över opinionsbildningen.

Man kan ta situationen i Stockholm som exempel, men man kan också hämta exempel från annal håll i landet. I Värmland har lidningskungen Änder, längst ute på högerkanten, samlat en imponerande bukett tidningar i sin ägo. Han har Nya Wermlands-Tidningen som med sina över 76 000 i upplaga är en av de största bland landsortstidningarna. Han äger Arvika Nyheter, som är enda tidningen i den staden, han äger Säffle-Tidningen Västra Värmland, Filipstads Tidning och Karl.skoga Tidning, och han äger Mariestads-Tidningen. Han har alltså också gjort inbrytningar i andra län och är på väg alt bygga upp ett tidningsimperium av mycket imponerande mätt. Det har han kunnat göra därför att han haft överlägsna resurser till förfogande. Han har utnyttjat kapitalel till alt lägga under sig flera tidningar, och han har fått hjälp genom det statliga tidningsstödet.

Man kan ta flera exempel på hur de kapitalägande har flyttat fram sina positioner inom tidningsbranschen under de senasle decennierna. Det är en process som har pågått under lång tid och utan att mötas av de rejäla åtgärder som kunnat garantera en mångfasetterad press och motverka koncent ra tionstendenserna.

Åtgärderna från 1965 och 1971 har varit otillräckliga, sade jag. Def man har gett med den ena handen har man tagit tillbaka med den andra. Höjningen av distributionskostnaderna - där SJ :s och postverkets taxepolitik vafit förödande - är drastiska exempel på hur man har tagit och hur man har gett.

Beroendeförhållandet fill penningen är ett olustigt inslag i den svenska

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam.

pressvärlden. Det är inte rimligt, tycker jag, att förekomsten av annnonser skall vara avgörande för om en tidning skall dö eller leva vidare. Det är en nödtvungen del av en marknad som strängt taget inte har någonting att göra med läsarens marknad, det hotar friheten att ge uttryck för åsikter och att förmedla information.

Del flnns ju åtskilliga exempel på att en journalistiskt dålig tidning som är ensam i sitt område och närmast fungerar som en sorls annonsblad blir en mycket bra affär, medan en innehållsmässigt bra tidning får gå i stöpet på grund av svaga annonsintäkter.

Tidningsstöd är ingen ny företeelse. Det har existerat sedan lång lid tillbaka också i vårt land - dvs. den svenska storfinansens tidningsstöd till de lidningar som den har velat satsa på. Det stödet har getts i form av en rik subventionsannonsering, men också på annal sätt. Storfinansen har pumpat in miljarder i tidningar som har företrätt dess intressen, och resultatet är en förödande borgerlig tidningsdominans i det här landet.

Den proposition som regeringen nu lägger fram ändrar ingenting väsentligt i detta förhållande. Enligt det föreliggande förslaget får exempelvis den tidning i huvudstaden som står den svenska storfinansen kanske närmast 8 miljoner kronor i stöd. Jag tycker att det är svårt att ur arbetarrörelsens synpunkt finna det sunda förnuftet i den åtgärden.

Jag konstaterar att det framför allt är de stora tidningarna — liksom tidigare, och nu ännu mera markerat - som gynnas av del nya förslaget till presstöd. Tidningarna i storsladområdel kan få elt ökat stöd från 3,5 lill 8 miljoner kronor, medan landsorlens storlidningar också får sill stöd väsentligt uppräknat.

Det är alltså en stor ökning medan, som vi konstaterar i vpk-motionen, de minsta tidningarna - de som bara kommer upp till grundstödet eller obetydligt däröver — i själva verket får en minskning, bl. a. genom att grundstödet behålls oförändrat trots penningvärdets fall. Vi har mot den bakgrunden föreslagit en omfördelning så att stödet till storstadstidningarna stannar vid 7 miljoner och att stödet till stora landsortstidningar stannar vid 2 miljoner i stället för 2,5. Det skulle - utan att förändra det föreslagna totalbeloppet - frigöra medel för att kunna höja grundbeloppet för de minsta tidningarna fill 300 000 kronor i stället för föreslagna 200 000.

Vi anser också att man på olika sätt måste stävja det spekulativa intresse som utan tvivel på olika sätt finns med i bilden i samband med förekomsten av ett statligt tidningsstöd. Jag tänker närmast på att tidningar som görs med mycket små redaktionella ansträngningar men med en myckenhet annonser kan sno ål sig grundbidraget. Det gäller flera "veckotidningar med dagspresskaraktär", som det så vidunderligt heter. Risken finns för ökad spekulation på rent kommersiell basis, och del kan ju inte vara meningen. Det skapar ingen livaktigare politisk debatt och gläder bara dem som har lidningar som spekulationsobjekt.

Därför menar vpk att tidningarna bör ha anknytning till en rörelse eller på annat sätt fylla en opinionsbildande roll för alt bli delaktiga av detta tidningsstöd. Vi anser atl problemet delvis skulle kunna lösas genom skärpta bestämmelser när det gäller den s. k. annonsandelen. Del flnns ju nu en högsta tillåtna gräns för annonsandelen i förhållande fill

lexlinnehållet. Gränsen ligger vid 50 procent. Vi vill att den skall sänkas fill 40; dä skulle man få bort tidningar som har annonserna som det viktigaste och textinnehållet som en sekundär sak.

Vänsterpartiet kommunisterna har också påvisat det angelägna i att man beaktar de svårigheter som en tätare utgivning innebär också för små tidningar. Det är svårare och dyrare att ge ut dagstidningar än veckotidningar, även om dessa har s. k. dagspresskaraktär. Här spelar portot en avgörande roll liksom lönerna, de sociala utgifterna osv. Det är mol den bakgrunden som vi föreslår all tidningar som utkommer mer än en gång i veckan erhåller ett tilläggsanslag på 50 000 kronor per utgivningsdag per vecka.

Vi är över huvud tagel ganska kritiskt inställda fill den typ av lidningsstöd som proposilionen liksom belänkandet ger uttryck för. Vi anser inle alt del uppfyller minimikravet atl slödel skall bidra lill all upprätthålla en dagspress som speglar den rådande opinionen och den allmänna samhäUsdebatten. Till minimikravet bör höra atl varje i riksdagen representerat parti får möjlighet atl hålla sig med en rikstidning. Exempelvis vpk, som ju är etl fattigt parti, har av ekonomiska skäl tvingats förvandla sin dagliga rikstidning till vecko- och tvådagarstidning. Partiet är följaktligen missgynnat, och proposilionen rättar ju inle till detta.

Vi anser också atl det vore etl steg i demokratisk riktning om man tog sikte på att utfomia ell presstöd som gör det möjligt att starta nya tidningar. I vår motion heter det: "Dessa skulle i många fall endast ersätta tidningar som malts sönder tidigare. I andra fall skulle den viktiga uppgiften fyllas att opinioner, som inle kan finna uttryck i den nuvarande pressen, skulle ges en möjlighet att hävda sig." Det är svårt att starta nya lidningar, och vi finner det ur demokratisk synpunkt viktigt att sådana strävanden underlättas.

Allt detta gör atl vi självfallet är för en ny pressutredning, men det betyder inle alt man skall vänta med konkreta åtgärder — åtgärder som vi anser angelägna - till dess att utredningen har redovisat sitt resultat, när det nu kan komma atf bli.

Tvärtom är def bråttom. Vi har föreslagit nägra åtgärder som riksdagen kan besluta om redan nu - utan att avvakta en ny pressutiedning. Det är i och för sig otillräckliga åtgärder, men vi har också i motionen angivit några av de huvuddrag som en ny pressutredning bör syssla med. I avvaktan på den utredningen — och i vetskap om att det gäller att hindra fortsatt koncentration och utslagning av ännu flera röster i presskören - har vi alltså föreslagit konkreta åtgärder.

Vi anser att en ny pressulredning är hell nödvändig. Riktpunkten för den utredningen måste vara inle att konservera nuvarande situation — som nu sker — utan atl med kraftfulla åtgärder förhindra den monopolistiska utvecklingen i svensk press, öka stödet till de mindre och fattiga tidningarna, skapa nya möjligheter för partier som är underrepre-senlerade och vidga den demokratiska rättigheten atl starta nya opinionsbildande organ. Riktpunkten för den pressutredningen måste alltså vara att det fria ordet inte får vara en lekboll i händerna pä kapitrlstarka grupperingar utan skall vara en demokratisk rättighet som

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85 styrs av helt andra värderingar. Det är långt dithän, men en ny

Onsdaeen den pressutredning som utgår från andra premisser och som har elt brett

24 mai 1972 folkligt inflytande kan ge ett bättre resultat än tidigare utredningar.

-------- ;;---------- Innan dess måste emellertid den nuvarande trenden åtminstone bromsas

Skatt pä reklam, pp p. bättre sätt än det föreUggande förslaget ger möjlighet till.

'' ' Det är mot den bakgrunden jag yrkar bifall till motionen 1597 av herr

Hermansson m. fl. under punkterna A 1, A 2, A 3 och A 5 i konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 29.

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c);

Herr talman! Jag är en av de elva ledamöterna i reklamutredningen och närmare bestämt en av de sex som stär bakom majoritetens förslag -det förslag som har utgjort underlag för propositionen 58. Det är därför rätt naturiigt att jag ser på frågan om reklamskatt ur den aspekt reklamutredningen enligt sina direktiv haft att utgå från, nämligen den reklampolitiska. Ätt finansministern framför allt lägger statsfinansiella synpunkter på skatten är kanske lika naturiigt. Han har understrukit detta myckel starkt här i dag.

Del uppdrag utredningen fick — eller ansåg sig få — när riksdagen i fjol tog annonsskatten var att snabbt lägga fram del förslag till allmän reklamskatt som man redan arbetade på. Då trodde vi i utredningen att arbetet skulle fortskrida så atl utredningens samtliga förslag skulle kunna presenteras inom ett år. När dessa utredningsplaner inte höll valde utredningen att lägga fram elt delförslag om en allmän reklamskatt. Man ansåg det angeläget att sä snart som möjligt ge förutsättningar för att komma fill rätta med den diskriminering av pressen - om detta tycks alla vara ense — som det innebär att annonser beskattas, medan övrig reklam icke beskattas. Utredningen föreslog alltså i sitt betänkande "Reklam I Beskattning av reklamen", som överlämnades i januari i är, en allmän reklamskatt på kommersiell reklam "i syfte att dämpa reklamens volym". Rätteligen borde det kanske i stället ha hetat "i syfte att dämpa dess förutsedda tillväxttakt". Motiveringarna för detta ställningstagande skall jag här inte gå närmare in på. Finansministern i propositionen, utskoltsmajoritelen och de cenlerparlisliska reservanterna i skatteutskottet har instämt i dessa motiveringar, som också har framförts här tidigare i dag.

Propositionen 58 bygger i allt väsentligt på reklamutredningens
förslag. I ett betydelsefullt avseende skiljer sig emellertid propositionen
från utredningsförslaget. Utredningens majoritet har, som jag tidigare
sade, motiverat sitt ställningslagande utifrån reklampoUtiska över
väganden, vilket helt naturligt har inneburit att man inte har funnit motiv
för att beskatta annonser eller annan reklam med icke kommersiellt
syfte. Finansministern frångår den principen när det gäller annonser, och
där har utskottet gått på samma Unje. Man har vall alt förlänga den
nuvarande annonsskatten med beskattning av samtliga annonser men med
olika skattesatser för dagspress och övrig press. Utredningen hade
föreslagit samma skattesats för all press men beskattning endast av
annonser med kommersiellt syfte. Resultatet hade för pressen i stort sett
80 blivit detsamma. Några reklampolitiska skäl för att beskatta familje-

annonser, politiska meddelanden och platsannonser är inte lätta att hitta.

För att undvika den skatteskärpning för dagspressen som den lO-procenliga skatten på kommersiella annonser skulle kunna leda till för vissa lidningar, beroende på deras andel av icke kommersiella annonser, kunde man enligt min mening i stället ha vall en något lägre skatteullagsprocent för pressen över hela linjen. Det hade ökat pressens konkurrenskraft genlemol andra reklammedia och även skapat större rättvisa mellan olika typer av press. Det finns ju tidningar, också bland dem som klassificeras som populärpress, som bedriver värdefull opinionsbildning. Också del har tidigare nämnts här i dag.

Däremot noterar jag med tillfredsställelse att propositionen också i ett annat avseende skiljer sig från utredningens förslag. Det gäller botlenavdraget på 3 mUjoner, som alltså kommer alt vara kvar. I den frågan tillhörde jag inte heller ulredningsmajoriteten ulan var reservant.

Skalleutskottets majoritet har alltså med vissa smärre justeringar följt proposilionen. I den reservation som avgivils av folkparti- och moderatrepresentanterna i utskottet har man riktat sig mot reklamskatten i första hand därför att den inle skulle vara elt medel att göra reklamen bättre. Detta argument har också varil genomgående i den offentliga kritik som förslaget varil utsatt för från olika håll liksom i remissinstansernas yttranden. Della verkar på mig vara atl slå in öppna dörrar. Motiveringen för reklamskallen ärju varken i utredningens förslag eller i proposilionen eller i utskottsbetänkandet att göra reklamen bättre, utan den är att dämpa dess tillväxttakt. Frågan humvida skatten skall användas som etl instrument också för att påverka reklarnens innehåll kommer att övervägas av utredningen i dess fortsatta arbete. Själv har jag i ett särskill yttrande till utredningens betänkande redan på förhand tagit avstånd från att använda skatten i sådant syfte. Men del är alltså inte den frågan vi behandlar i dag.

De värderingar som ligger bakom utredningsmajoritetens förslag delas i stor utsträckning i centerns partimotion, 1583, och kommer också till uttryck i den reservation som centerns representanter i utskottet har avgivit. Inte minst har de kommit till uttryck i de olika anföranden som Olof Johansson i Stockholm hållit här i dag som representant för de cenlerparlisliska reservanterna. Jag kan emellertid inte ansluta mig till de slutsatser reservanterna kommer fram till: att nu avvisa reklamskatten men behälla annonsskalten. Jag anser alt den lösningen ur dagspressens synpunkt är mycket otillfredsställande. Jag befarar på goda grunder att den kan komma alt medföra alt alltmer av reklamen flyttas över från pressen till andra media, vilket inte bara kan innebära ett olyckligt inkomstbortfall för pressen utan också kan få konsekvenser ur konsumentsynpunkt i form av en totalt sett sämre reklam. Det ärju ändå inte direktreklamen vi vill gynna!

Herr talman! Detta är för mig två betydelsefulla skäl att stödja utskottsmajoritetens förslag i skatteutskottets betänkande nr 29, vilket jag alltså kommer att göra i den kommande voteringen.

Herr Hermansson tog upp frågan om beskattningsformen och anser att den borde fått formen av en s. k. omkostnadsavgift. Det är riktigt att jag i ett särskilt yttrande till utredningens betänkande uttryckt sympatier för

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85 den beskattningsformen. Sådana sympatier har också kommit till uttryck

Onsdaaen Hen ' centerpartiets motion, såsom Olof Johansson påpekade. När utred-

24 mai 1972 ningens majorilet enades med minoriteten om beskatlningsformen

-------------------- föreslog den också atl en omprövning av densamma skulle ske efter fem

Skatt pa reklam, gj. Qet förslaget har emellertid inte tagits upp vare sig i propositionen

'- '- eller av utskottet, vilket ju inte bör hindra att en sådan omprövning kan
ske ändå.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Folkpartiet aktualiserade förra året både i konstitutionsutskottet och i kammaren frågan hur presstöd och annonsskatt förhöll sig till de grundläggande tryckfrihetsrättsliga principer som finns i tryckfrihetsförordningen. Vår huvudinvändning förra året var alt det dåvarande förslaget genom sin kombination av etl selektivt stöd till pressen och en diffierenlierad beskattning kunde tänkas stå i strid med tryckfrihetsförordningens 1 kap. 2 § om att man inte får hindra tryckning eller utgivning av skrift på grund av skriftens innehåll. Herr Ahlmark har tidigare i dag påvisat atl olika typer av veckotidningar får olika behandling i detta avseende.

Vi fick förra året inte lill slånd någon prövning av hur del förhöll sig i detta avseende, och inte heller i år har vare sig Kungl. Maj:t eller konstitutionsutskotlel velat utnyttja möjligheten atl pröva huruvida kombinationen av ett selektivt stöd och en differentierad beskattning står i strid med tryckfrihetsförordningen eller ej. Konstitutionsulskottet vägrade förra året och vägrar i år att inkalla tryckfrihetsrättsliga experter till hearing i utskottet. Konstilutionsutskottet vägrade då och vägrar nu att inhämta sakkunnigytlranden från dessa experter. Utskottet gick därefter inte heller in på någon egentlig sakdiskussion om de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på dessa frägor. Den tryckfrihetsrättsliga debatten blev därför för elt år sedan också bitvis parodisk. Konstilutionsutskottels ordförande hävdade t. ex. att enskilda ledamöter hade fört samtal med sådana som var kända för alt vara Iryckfrihetssakunniga och att man dessutom genom enskild läsning hade förvissat sig om att del här inte fanns något konstitutionellt problem. Däremot redovisades inle i debatten eller i utskottets skrivning nägon argumentation på denna punkt.

I debatten sades från övriga talare, från socialdemokraterna och centerpartiet, i stort sett bara att en åtgärd som syftade till att stödja pressen ju inte kunde karaktäriseras som ett hinder för pressen. Det är såvitt jag förstår det enda sakargument som man, när man läser protokollet ett år efteråt, kan finna.

Man ägnade inte ett ord åt att dessa åtgärder faktiskt var till övervägande hjälp åt vissa tidningar och till övervägande hinder för andra tidningar. Jag hörde i dag herr Svensson i Eskilsluna, som är chefredaktör för en av de större lidningar som fär elt presstöd, säga all han tyckte att debatten om huruvida åtgärderna stod i strid med tryckfrihetsförordningen eller ej var hårklyverier.

Jag har här en sammanställning, gjord av riksdagens upplysningsfiänst,
82 som visar hur det produktionsbidrag som beslutades förra året, vad gäller

landsortspressen fördelar sig på tidningar med olika partifärg. Den visar atl av det presstöd som beslutades förra året har 64 procenl gått till socialdemokratiska tidningar, 16 procent har gäll till centerpartilid-ningar, 2 procent fill folkparlitidningar, 2 procent till moderata tidningar, 1 procent till kommunistiska tidningar, 10 procent till allmänt borgerliga tidningar och 5 procenl till lidningar som inte har någon särskild partifärg.

Denna partifördelning när det gäUer presstödel är iögonfallande, och jag skall strax visa varför jag tror alt dessa uppgifter är betydelsefulla.

Vi har emellertid också fått en sammanställning som visar effekterna av de förändrade reglerna, alltså hur del presstöd som föreslås i regeringens proposition, kommer att fördela sig på tidningar av olika partifärg. Bilden blir då följande: Socialdemokratiska tidningar får 73 procent av presstödet, de centerpartistiska tidningarna får 9 procent, folkpartilidningarna 2 procent, moderata tidningar 2 procenl, kommunistiska tidningar I procent, allmänt borgerliga tidningar 11 procenl och s. k. oberoende lidningar 3 procent.

Det är alltså i huvudsak samma bild när det gäller partifördelningen både för det presstöd som har fungerat och det som nu föreslås. Socialdemokratiska lidningar gynnas, Uberala och moderata tidningar missgynnas.

Del är egentligen bara på en punkt som bUden har förändrats rätt starkt, och def är när det gäller centerpartitidningarna. De får en väsentligt mindre andel av del totala presstödet enligt de nya reglerna än enligt de gamla. Man kan undra om detta faktum åren mätare på graden av regeringens kärlek till centerpartiet. Det finnsju andra tendenser som tyder på att denna kärlek har svalnat sedan den 25 maj 1971.

Jag tror att dessa uppgifter är betydelsefulla därför atl man i debatten och i de inlägg som har gjorts om de tryckfrihelsrättsliga problemen i sammanhanget har sagt all redan möjligheten att i åtgärden kan inläggas ett sekundärt syfte att förkväva vissa publikationer gör åtgärden tvivelaktig. Jag beklagar atl finansminister Sträng, när han för en stund sedan läste högt här i kammaren ur protokollet från den 25 maj, inte ville läsa lilel längre fram i protokoUet och även beakta vad som sagts av andra ledamöter. I så fall hade denna debatt kunnat komma ett steg framåt jämfört med för ett år sedan.

Redan möjligheten att det kan ha funnits ett annat syfte bakom förslaget gör alltså förslaget från tryckfrihetsrättsliga synpunkter tvivelaktigt, säger en av grundlagexperterna.

Regeringen vill genom presstöd öka den egna meningsriktningens möjligheter att slå igenom. Detta är inte etl primärt syfte, men det kan knappast bestridas att det har varil ett sekundärt syfle bland flera andra för förslagsställarna.

Den tryckfrihelsrättsliga experten framhåller vidare all man bör undvika alla åtgärder, vilkas förenlighet med grundlagen ens kan ifrågasättas.

Jag tycker alt det material som jag här har redovisat och som belyser att en stor del av presstödel går fill de socialdemokratiska tidningarna, att en större del av presstödel enligt de nya reglerna går till de socialdemo-

Nr85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

kratiska tidningarna och att en mindre del av presstödet enligt de nya reglerna går till centerpartitidningarna är ett ganska starkt skäl för att man kan ifrågasätta förenligheten med grundlagen. Ingen har bemött detta.

Jag beklagar att debatten inte har kunnat gå ett steg framåt jämfört med för ett år sedan, I stort sett dessa synpunkter anförde jag även den gången från denna talarstol. Det nya är att den fördelning av presstödel som nu föreslås avviker när del gäller relationen mellan socialdemokraterna och centerpartiet. Del har jag menat vara värt att notera.

Jag tror emellertid att dessa siffror på hur presstödet slår partimässigt är intressanta också av ett annat skäl. De illustrerar enligt min mening de oerhörda risker för styrning och inblandning från statens sida som följer av etl selektivt statligt presstöd. Riskerna för all makthavare av olika slag utnyttjar de styrningsmöjligheter som följer med pressens partiella beroende av staten kan förvisso lätt belysas med många exempel från andra länder i väst eller öst, där pressen fält föra en kamp för sin rätt att fritt få kritisera de makthavande. Del bör därför vara en huvudprincip att försöka konstruera presstödel på ett sådant sätt all pressen blir så litet ekonomiskt beroende som möjligt av de poUtiska makthavare som den fria pressen har till uppgifl att kritiskt granska.

Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall till reservationen 2 vid konstilutionsutskottels betänkande.

Herr SVENSSON i EskUstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Som herr Molin mycket riktigt anmärkte anförde han inga nya argument i sitt diskussionsinlägg här i dag. Del var ungefär samma synpunkter som kom fram redan föregående år.

Jag vill med anledning av vad herr Molin sade beträffande fördelningen av presstödet på olika politiska riktningar framhålla, att denna fördelning inte på något sätt kan ha betydelse i denna debatt, då ju syftet med presstödet är att i sådan utsträckning neutralisera andratidningars underläge i konkurrensen med förstatidningar atf de förstnämnda kan överleva. Vad han här säger är väl närmast en plattityd. Det är en truism att påstå atf det inom landsortspressen främst är socialdemokratiska och centerpartistiska tidningar som får presstöd. Det är bara att visa upp en spegelbild av det förhållandet, att de ekonomiskt svaga tidningarna finns just bland de tidningar som företrädesvis innehåller centerpartistiska eller socialdemokratiska åsikter. Det innebär emellertid ingen förändring i fråga om själva syftet med stödet — presstödet tar ingen hänsyn till tidningarnas politiska inriktning. Svenska Dagbladet och Handelslid-ningen får stöd lika väl som Skånska Dagbladet och Arbetet. Även annonsskatten är uppbyggd på objektiva kriterier.

Föregående år citerade jag ett uttalande av Björn Kjellin i en radiointervju, där han på särskild fråga yttrade, att vad det här gäller var långt ifrån sådana verkligt otillbörliga saker som man tänkte på när grundlagen kom lill. Han sade; Nej, det ligger i sakens natur att det helt allmänna stadgandet i tryckfrihetsförordningen byggde på en åskådningsundervisning från diktaturregimer, där man hade använt olika metoder för att klämma åt motståndarens rätt att yttra sig. — Sådana jämförelser

kan väl ändå inte göras med det här förslaget.

Jag vill gärna ytterligare understryka en sak, när jag har ordet, nämligen alt man varnade för all skapa modeller för sådana ingripanden. Del är rikligt. Nu sägs i konstitutionsutskottets betänkande att just de tryckfrihelsrättsliga aspekterna bör tas upp i den utredning som kommer att tillsätlas. Man kan inte vara nog vaksam, det vill jag understryka. Det gällde också den Lindholmska pressutredningen, som föregicks av speciella överväganden av de Iryckfrihetsrättsliga aspekterna.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt pä reklam, m. m.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att det inte är särskilt meningsfullt att fortsätta diskussionen, eftersom man på den socialdemokratiska sidan inte vill ta upp en saklig deball om humvida det verkligen kan vara så, atl kombinationen av dessa åtgärder är grundlagsenlig. Vi befinner oss där i samma läge som vi gjorde förra året: vi kan bara konstatera att någon sakdebatt vill man på den andra sidan inle föra.

Låt mig bara, herr Svensson i Eskilstuna, göra ett litet tankeexperiment. Det är riktigt atl flertalet andratidningar i landsorten är socialdemokratiska. Men låt oss anta att det hade varit tvärtom — att antalet andratidningar i landsorten hade varit Uberala och moderata och all förstatidningarna hade varit socialdemokratiska. Är det någon som tror att den socialdemokratiska regeringen då hade föreslagit elt presstöd med den här utformningen?

Herr SVENSSON i EskUstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Mitt svar innehåller en hänvisning till vad som sker på storstadspressens område. Den största uppräkningen av produktionsbidragen går till tvä av de tidningar som varit mest kritiska mol regeringen, nämligen Svenska Dagbladet, moderat, som får 8 miljoner kronor, och Handelstidningen i Göteborg, som också får etl mycket betydande slöd. Man bör väl inte anse att motståndarna bara har smutsiga motiv, ulan man bör väl ändå vid bedömningen av de här frågorna kunna tänka sig alt syftet just är att bevara en allsidig debatt.

Om man ser på del presspolitiska stödet också i slorl — ta t. ex. vad som gjorts med samdislributionsrabatterna, som ger Dagens Nyheter etl par miljoner kronor, och ta en rad andra frågor som har behandlats i riksdagen under senare tid - så tror jag nog man kan säga atl del inom den svenska demokratin finns en positiv inställning till den politiska och kulturella tidningsdebatlen och all denna inställning har kommit tUl uttryck i de olika presspolitiska åtgärder som har presenterats av regeringen och som också företrädesvis har stötts av riksdagspartierna.

Herr MOLIN (fp) korl genmäle;

Herr talman! Vad jag försökt säga är att det från tryckfrihetsrättsliga synpunkter är viktigt att veta om regeringen bland flera syften också haft syftet att hjälpa den egna meningsriktningen i den allmänna debatten. Jag var i början av detta år med i en diskussion i Stockholms Journalistförening, där en företrädare för socialdemokratin uttryckte sig ungefär på följande sätt: Det är klart att vi dessutom ville ge den egna meningsrikl-

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

ningen en fair chans atl slå igenom. Jag tror att det är klart all man ville del. Dessutom ville rnan hjälpa pressen generellt. Atl hjälpa den egna meningsriktningen har varit etl av flera syften, och det är ell skäl atl göra en noggrannare prövning av hur de föreslagna åtgärderna förhåller sig lill tryckfrihetsförordningen än vad både regeringen och konslilutionsulskoltets majoritet hittills har gjort.

Herr WINBERG (m);

Herr talman! Del råder knappast några delade meningar om den avsevärda betydelse en vital och differentierad press har för opinionsbildning, för nyhetsförmedling och för informationsspridning i ett modernt demokratiskt samhälle. Den reducering av antalet röster som har skett i presskören är därför allvarlig av många skäl, och del är erforderiigt med åtgärder som förbättrar pressens arbetsvUlkor och som motverkar och helst förhindrar en fortsatt nedläggning av tidningar.

Herr Schött har tidigare under debatten framhållit all moderata samlingspartiet har hävdat och hävdar fortfarande, att det måste ställas upp åtminstone tre krav vid utformningen av ett statligt presstöd: det skall vara generellt, får inte verka diskriminerande så alt det är speciellt förmånligt för tidningar med viss partifärg och del får inte snedvrida konkurrensen mellan oUka tidningar.

Presstödsnämnden har nu arbetat snart ett år, och vi som deltagit i nämndens verksamhet under det året har väl gjorl de erfarenheterna atl utformningen av presstödet i åtskilliga avseenden har varit mindre lyckad. Herr Molin nämnde hur stödet har fördelals i procenl mellan olika lidningar av olika färg i vad gäller landsortspressen. Jag har här med mig presstödsnämndens beslul beträffande samtliga lidningar för 1971. Av detta framgår atl nämnden har beviljat ansökningar som bidrag lill 54 tidningar. Av dem har 11 betecknats som opolitiska och återstående 43 angivits tillhöra viss åsiktsriktning. Av dessa 43 har 17 företrätt socialdemokratisk politik, 16 cenlerpartipolitik, 3 moderat politik, 2 folkpartipolitik, 2 har företrätt vänsterpartiet kommunisterna, 2 har betecknats som allmänt borgerliga och en tidning har betecknats som både folkpartistisk och centerpartistisk.

Om denna uppräkning utvisar atl slödel är diskriminerande och att det är speciellt förmånligt för tidningar av viss partifärg överlåter jag lill kammarens ärade ledamöter all själva bedöma.

Presslödskungörelsen har också en sådan utformning atl presstödet medfört en helt orimlig snedvridning av konkurrensförhållandet mellan olika lidningar, därav två på en ort, vilka båda är av ungefär samma storlek, den något mindre tidningen har kunnat få bidrag av icke ringa storlek, medan den andra tidningen icke kunnat få något. Det mest uppmärksammade fallet är som tidigare nämnts i debatten tidningarna i Gävle, men det finns också liknande fall på andra orter.

Detta medför mycket starka positiva eller negativa effekter för de aktuella tidningarna, och det är därför nödvändigt alt det snarast kommer tUl regler, som gör det möjligt för presslödsnämnden att i de här fallen nå ett mer rättvist resultat. Den tekniska lösningen av problemet kan varieras, och det förekommer ju i motioner olika förslag lill lösning

av de s. k. 17 §-frågorna. Nr 85

Om pressutredningen — som riksdagen begärde för ett år sedan och Onsdaaen den

finansministern försl nu tänker tillsätta — med förtur behandlar dessa 24 mai 1972

frågor, bör de åtminstone temporärt kunna lösas på det sätt som har- ---------------

antytts i mofionen 807 av några ledamöter från moderata samlings- Skatt pa reklam,

,.4 m. m.

partiet.

Konstitutionsulskottet lycks ha följt den linjen när utskottet säger atl presstödsnämnden bör utan avvaktande av utredningens resultat ges möjlighel alt vid tillämpningen av 17 § besluta om reducerade bidrag.

Om finansministern hade varil närvarande hade del gett mig anledning att ställa en fråga till honom. Jag undrar om det på grund av detta uttalande - jag utgår ifrån att riksdagen kommer atl ställa sig bakom det — nu kommer alt ske en ändring av presslödskungörelsen på den här punkten och om den kommer omedelbart så atl presslödsnämnden kan tillämpa den när nämnden snart skaU gå att behandla ansökningar som gällerår 1972.

På sikt kan kanske en annan utformning av dessa regler vara lämpligare, så att de görs mera generellt verkande. Det sades redan förra året att regelsystemet skulle ges en generell utformning, där inslaget av diskretionär prövning skulle vara ringa. Nu har det i praktiken visal sig alt systemet inte fyllt dessa krav, och att presstödsnämnden har fått göra många diskretionära prövningar.

Om del gavs mera, som det antytts i några motioner, exakta regler för de reducerade bidragen, skulle det kunna leda till en minskning av behovet av skönsmässiga avgöranden från nämndens sida. Detta bör nu kunna bli föremål för övervägande av pressutredningen.

Det är verkligen att beklaga att denna pressutredning - eller den kommitté som förra årets riksdag begärde - inte blivit lillsall. Della har fördröjt möjligheterna att få till stånd riktiga regler för presstödets utformning. I den här delen vill jag instämma i vad fru andre vice talmannen tidigare har anfört.

Det finns många frågor, kanske av teknisk art, som skulle vara värda att diskutera här, t, ex, formuleringar och definitioner i presstödskungörelsen som har stor betydelse för om en tidning skall vara berättigad tUl presstöd eller inte.

Som exempel kan jag nämna definitionen av begrepp som andratidning och ulgivningsorl.

Jag skall inte ta upp kammarens tid med delta. Jag ifrågasätter dock om del inte finns anledning atl överväga om begreppet ulgivningsorl borde få en vidare definition än det har i presstödskungörelsen. Blockregionen i stället för kommunblocket borde vara avgörande för frågan om en tidning är andratidning eller inte.

De tidningar som i dag inle får produklionsbidrag därför att de är förstatidningar i sin ulgivningskommun, men inte i blockregionen, har i många faU en mycket stark konkurrens från den största tidningen i blockregionen. Just därför har de de problem som är utmärkande för en andratidning. Enligt nuvarande stadgande i presstödskungörelsen är de dock att anse som förstatidningar.

Herr talman! Presstödet är nödvändigt, men den nuvarande utform- 87

Nr 85 ningen har väsentliga brister. Det talar starkt för alt stödet i dess

Onsdaaen den nuvarande form betraktas som ett provisorium. Det bör tidsbegränsas,

24 mai 1972 såsom föreslagits av herrar Werner i Malmö och Schött i reservationen I

-------------------- till konstitutionsutskottets betänkande.

Skatt på reklam, jg , jU jj reservationen.

m. m.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar,

Herr SVENSSON i Eskilsluna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill med anledning av herr Winbergs inlägg erinra om alt den motion som han har väckt tUlsammans med herr Carlshamre kommer att behandlas av den pressutredning som skall tillsättas.

Jag kan meddela all om man i nuläget skulle ha följt de rekommendationer som görs i den motionen, skuUe del innebära en utökning av de bidragsberättigade tidningarna med 23 stycken. Det skulle medföra en extra kostnad uppgående till 10,3 miljoner kronor.

Herr WINBERG (m) korl genmäle:

Herr talman! Till herr Svensson i Eskilsluna vill jag bara säga alt jag ser det som en direkt och klar rättviseåtgärd atl dessa lidningar också kan få del slöd som de uppenbarligen behöver.

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Herr talman! Den väsentligaste av de frägor vi diskuterar i dag är. regeringens förslag till elt radikalt förstärkt presstöd. Det innebär atl stödet föreslås höjt från 36 till 67 miljoner kronor, vidare att samdislributionsrabatten ökas från 10 lUl 20 miljoner kronor, bådadera förslagsanslag. Det är elt gott handlag åt den svenska pressen och en handling som eftertryckUgl visar alt statsmakterna menar allvar med sin uttalade strävan atl bevara en mångfaldig och differentierad press med dito nyhetsförmedUng och opinionsbildning och att inte låta slora delar av dagspressen falla offer för de renodlade marknadskrafterna.

Mot detta har det enligt min mening mindre räckvidd all en reklamskall på 10 procent införs. Jag ser den främst som en fiskal skatt, betingad av behovet att skaffa pengar lUl del ökade presstödel. Sammankopplingen är naturiigtvis godtycklig och inte starkare än när i fjol annonsskalten kopplades samman med det nya presstödet.

1 bägge fallen rör del sig dock om politiska realiteter, som man inte kommer undan. I fjol stäUde sig två tredjedelar av riksdagen bakom annonsskalten, och detsamma blir fallet i dag enligt vad debatten givit vid handen. Därmed är det klart att annonsskatten inte kan avskaffas, åtminstone inte förrän ytterligare utredningar skett i dessa skatte- och pressfrågor. I detta läge bUr del för pressen ett givet intresse att annonsskatten kompletteras med en reklamskatt. En fortsatt ensidig belastning av annonserna bör inte få komma i fråga. Det skulle drabba pressen och riskera alt snedvrida reklamens olika uttrycksformer.

Under riksdagens aUmänpolitiska debatt den 2 februari i år tillät jag mig hävda att antingen måste annonsskallen avskaffas eller också

kompletteras med en reklamskatt. Samtidigt hävdade jag all hur det än blev med skattesatsen på reklam, borde annonsskatten förbli oförändrad vid sina 6 procent. Jag är glad kunna konstatera att regeringens proposition innebär just detta. Eftersom beräkningsgrunderna för de båda skatterna i viss mån är olika, skulle också en nominellt lika skattesats i verkUgheten hårdare drabba annonserna.

Centern har i dagens debatt försatt sig i en olycklig och för pressen ogynnsam situation. Partiet avstyrker reklamskatten men vill ha kvar annonsskatten. Den ensidiga belastningen av pressannonseringen skulle alltså bestå och annonserna diskrimineras i skattehänseende. Det är ytterst förvånande och beklagligt att centern har intagit denna sakligt så svaga och kluvna attityd, hur än den skruvade motiveringen lyder.

Effekten av reklamskatten blir troligen en mindre, övergående bromsning av den stadiga öknmgen av reklamvolymen, I vad mån arbetslöshet på denna grund kommer alt uppstå är omöjligt alt bedöma. Branschen är sedan länge inne i en stmkturell omdaning som kommer alt gå vidare under 1970-talet, Men alt reklamens innehåll och kvalitet skulle kunna påverkas och styras mera påtagligt genom ell så grovt instrument som en skall tror jag alls inte på. Jag tror heller inte att det s, k, befrielseinslilulet skulle kunna fylla någon mer betydande funktion i detta sammanhang. Då tror jag faktiskt mer på marknadsföringslagens effekt när del gäller att påverka och sanera reklamen, vilket i många fall kan vara behövligt.

När presstödet i fjol infördes i sin nya form blev det räddningen för många tidningar. Om det inte hade kommit, skulle säkert en rad av våra stora, betydande dagstidningar icke ha kunnat leva någon längre tid. Dä hade vi verkligen fåll en kris i svensk press och i den grafiska induslrin. Det ekonomiska läget under fjolåret har icke förbättrats för pressen som helhet och allra minst för de mest utsatta tidningarna. Tvärt om. Den allmänna konjunkturens försämring har slagit hårt och en kraftig ökning av presstödel är en tvingande nödvändighet, I böfian av denna riksdag förordade jag atl åtminstone en fördubbling måste ske. Den bistra sanningen är att om inle presstödet nu starkt ökas grinar tidningsdöden emot en rad av våra stora och betydande lidningar i storstäderna och i landsorten. Inte minst i våra tre storstäder skulle verkningarna bli ödesdigra.

Annonskonjunkturen var i fjol den sämsta på decennier liksom konjunkturen i stort, I genomsnitt minskade dagspressens annonsvolym med drygt 13 procent för storstadspressen och närmare 8 procenl för landsortspressen. Dä är att märka alt den starka försämringen för andratidningar i de tre storstäderna starkt påverkas av att en enda tidning av dessa tre efter en strukturell omläggning av innehållet minskade sin annonsvolym med hela 40 procent, vilket självklart drar ned totalsiffran för de tre. Den största minskningen i annonsvolymen skedde för övrigt under första halvåret i fjol, innan annonsskalten var införd, och minskningen hade böfiat redan 1970, Siffrorna i folkpartiets reservation i skalleulskottels belänkande är ensidigt utvalda och ger inle en rättvisande beskrivning av lägel i fjol, I själva verket är det väldigl svårt att bedöma annonsskatlens verkningar, eftersom den sammanföll med den

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

djupa konjunktursvackan.

Låt mig erinra om att av de svenska dagstidningarna är det några tiotal som berörs av annonsskatten. Totalt är det ca 70 dagstidningar och tidskrifter. De flesta lidningar ligger utanför. De slipper beröring av skatten på grund av ett 3 miljoners botlenavdrag.

Liksom det höjda presstödet är en klart positiv händelse är del positivt att en ny pressutredning skall tillsättas, som på längre sikt skall bedöma dessa frågor — främst hur samhällets fortsatta stöd skall utformas inklusive, fömtsätter jag, hur skatter och andra inslag skall ordnas. Här finns otvivelaktigt kantigheler atl slipa bort, nyheter att lansera och gränsfall att justera.

Men jag har bUvit mycket orolig och förvånad inför en del uttalanden i dagens debatt Uksom i folkpartiels och moderaternas motioner och reservalioner när del gäller presstödets utformning. På båda håll hävdas alt presstödet egentligen skall vara genereUt och icke selektivt. Moderaterna säger atl stödet skaU vara generellt - får icke vara konkurrenssnedvridande. Vidare skall tolalupplagan ha avgörande betydelse som kriterium. Folkpartiels reservation är något vagare, men inle minst fru vice talmannens yttrande i dag tyder på atl folkpartiet innerst önskar en grundläggande omläggning, sä atl stödet skulle komma atl utgå efter generella linjer.

Detta är en gammal och välkänd debatt. Det dröjde flera år innan riksdag och regering vågade ta ell selektivt stöd. Även pressens organisationer har i del längsta ryggat för ett sådant. Jag vill eftertryckligt hävda att elt selektivt presstöd är en grundläggande förutsättning för atl elt samhällsstöd över huvud taget skall få åsyftad verkan, Etl generellt slöd säkrar inle en mångfaldig och differentierad press, hindrar inte en fortsatt tidningsdöd och en tilllagande regional monopolisering. Här hjälper inga gammalliberala principer av den karaktär som vi har hört hävdas här i dag med sädan emfas. Man kan inte utlämna pressen uteslutande till de s, k, marknadskrafterna. Då får man just den utarmning av pressen som skulle förhindras, och en tidningsdöd som åtminstone temporärt med presstödels hjälp nu kunnat hejdas.

En tidning är i den situationen - fullkomligt unik jämfört med alla andra produkter på marknaden - all den måsle säljas inle en ulan två gånger. Man kan inte jämföra försäljning av tidningar med försäljning av smör, bilar eller skokräm. Man måste sälja en tidning två gånger och till ohka kundkretsar, nämligen en gång till läsaren och en andra gång till annonsören. Låt mig erinra om all det är annonsinkomsterna som ytterst avgör om en tidning skall leva eUer dö.

En tidning kostar för prenumeranten vanligen 125—150 kronor per år, men den kostar 500-600 kronor alt framställa. En tidning kan vara en utomordenlligl attraktiv läseprodukl men ändå gå döden lill mötes, något som vi har otaliga exempel på från värt eget land, frän Amerika, England, Frankrike osv. Man har där haft samma problem som vi nu diskuterar och försöker komma till rätta med.

Den vanliga relationen i svensk press är att man har två tredjedelar text och en tredjedel annonser, och den relationen är för svag för all kunna säkra tidningens existens.

Av dessa skäl måsle samhällets presstöd delvis inriktas just på all upphäva marknadskrafternas verkningar, och därför måste stödet vara selektivt. Den nya pressutredningen måste beakta detta. Annars kommer den snett och kan vålla pressen svåra olyckor. Del här är problem som man brottas med i många västeriändska länder, i Japan och i andra stora tidningsländer, och man konstruerar presstöd på olika sätt för atl hindra en alltför absurd tidningsdöd.

Vi kan tänka oss hur det skulle vara om man hade hafl ett generellt stöd, som skulle ge Uka myckel till Dagens Nyheter som till Svenska Dagbladet, tUl Göteborgs-Poslen som till Handelstidningen, Det skulle formellt kunna se ut som rättvisa, men det skulle vara grövsta orättvisa, om man nämligen vUle bevara dessa tidningar som är i underläge.

Jag har uppehållit mig vid denna punkt så här utförligt och enträget just för att anlägga en moteld mot liberalernas och moderaternas angrepp på del selekliva stödet och för alt sända elt ord med på vägen till den blivande pressulredningen, som i detta avseende verkligen inte bör vara fömtsättningslös. Låt mig också erinra om att tolalupplagen inte kan få vara det enda eller ens det främsta kriteriet för presstödel. Del finns många andra faktorer atl ta hänsyn till; annonsvolym, struktur, spridningsområde osv.

Detta gäller naturligtvis även Gävlefallet, som i dag liksom i tidigare debatter har åberopats. Jag sade i förra årets debatt atl jag hoppades på en generös bedömning när del gällde Gefle Dagblad med användande av den paragraf som gav möjlighet härtill. Jag kan ulan vidaree upprepa samma förhoppning i dag och hänvisa lill atl § 17 nu får en mer positiv formulering i detta avseende. Men det är en missvisande bild som här har getts av talare från folkpartiet och moderaterna Uksom i båda dessa partiers motioner. Det har sagts här att Arbetarbladet fått 1 miljon kronor, men alt Gefle Dagblad inte fått någonting och dessutom får vara med och betala annonsskall. Detta är en förfalskad bild av verkligheten. I själva verket betalar naturligtvis även Arbetarbladet annonsskatl, nämligen ca 300 000 kronor. Vidare får Gefle Dagblad ett presstöd på 200 000 kronor för sin direktägda avläggare Sandvikens Tidning, Med den ökade rabatt som nu föreslås för samdistributionen kan Gefle Dagblad räkna med ett ytterligare statligt stöd på cirka en kvarts miljon kronor per år.

Jag väckte i flol tillsammans med pressmän i riksdagen från fyra partier en motion om förbättrad samdistributionsrabatt. Jag är glad över att kunna konstatera att den har fått mycket positiva följder dels i statskontorets utredning, dels senare i finansministerns proposition, som vi har atl behandla i dag. Resultatet är all samdislributionsrabatten nu fördubblas från 10 till 20 miljoner i förslagsanslag och utgår med ett enhetligt belopp på 3 öre per distribuerat exemplar och dag. Del motsvarar 9-10 kronor per år och exemplar för en sex- eller sjudagarslidning. Här har skett en stark rationalisering i pressen. Av omkring 170 tidningar är nu ca 140 med i samdistributionssystemet. De flesta svenska tidningar får på det sättet ett presstöd, en faktor som ingen fäsl uppmärksamheten på i dag men som är viktig atl framhålla. Om t, ex. Dagens Nyheter har 200 000 exemplar med i samdistribulionen i Stockholm och ute i landet

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

innebär del etl presstöd lill tidningen på 2 miljoner kronor. Motsvarande slöd får Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet o, a.

Del är en väsentlig pådrivande rationaliseringsfaktor som här har införts och som är en utomordentligt värdefull och dess bätlre icke kontroversiell del av del statliga slödel lill pressen. Härtill kommer det dolda slöd som utgår via postens taxor för utbärning. Det beräknas av poslen till några tiotal miljoner, men siffran är omstridd och accepteras inle av pressen.

Dessa fakta tycker jag skulle bidra till atl dämpa den upprördhet som på sina håU i riksdag och press har funnits och finns kring pressens skatte-och stöd frågor.

Här har som en sidoprodukt i dag diskuterats och ifrågasatts om inte hela den här slödutformningen är stridande mot tryckfrihetsförordningen. Senast hörde vi herr Molin som i det avseendet höll ungefär samma tal som i fjol och antydde, frågade och insinuerade. Herr Molin har haft etl helt år på sig att undersöka om del ligger någonting i hans redan i fjol gjorda antydningar. Han hade icke ett enda nytt bidrag att ge till debatten. Jag är förvånad över atl man rör sig med antydningar och insinuationer och inle själv kan ge något mera konstmklivt bidrag lill debatten, 1 själva verket har alla tryckfrihelsrältsexperter klargjort atl nyckelordet är huruvida en åtgärd riktar sig mot innehållet, grundar sig på innehållet i tidningen. Men herr Molin använde betecknande nog icke ordet innehåll.

För mig - och del gäller säkert också för pressen och för samhället -är del väsentligt att Sverige när det gäUer presstöd går i täten för all hyfsa ett problem som är svårt i alla stora lidningsländer, när man genom särskill offenlligl stöd försöker trygga en differentierad press, dess nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Herr talman! Jag hoppas atl man skall kunna dra en särskild slutsats av den intensiva deball som förts i dessa frågor under de senare åren. Det bör väl ändå vara uteslutet atl med framgång lansera tanken på kommersiell reklam i TV. En ledamot i reklamutredningen sade i våras att utredningen sannoUkt kommer alt lägga fram elt förslag om reklam i TV. Även om detta skulle visa sig vara riktigt hoppas jag all regering och riksdag icke skall släppa loss kommersiell TV-reklam. Alla erfarenheter från omvärlden visar alt etl sådant reklammedel direkt drabbar pressens ekonomi. Därför hälsar jag med tillfredsställelse de ord som finansministern fällde i denna fråga i dag och som var både glädjande och hoppingivande.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Möller i Gävle påstår att jag i min analys av hur de aktuella åtgärderna förhåller sig lill tryckfrihetsförordningen över huvud taget inte hade nämnt hänsynen lill tidningens innehåll. Det kommer att framgå av protokollet att jag gjorde del. Det var i själva verket en poäng i mitt inlägg att en mängd omständigheter talar för atl ett sekundärt syfte i detta sammanhang hade varil all diskriminera tidningar med hänsyn till deras innehåll. Om herr Möller i Gävle nu skall la upp en polemik på denna punkl, kunde han åtminstone höra på vad jag säger.

Herr MÖLLER i Gävle (s) kort genmäle: Nr 85

Herr talman! Jag vill bara erinra om alt herr Molin förebrådde Onsdaaen den finansministern, som ur protokollet citerade nuvarande hovrätts- 24 mai 1972

presidenten Björn Kjellin, för alt finansministern inte också gått längre --------- —;

fram i protokollet och citerat andra talare. Men det centrala i Björn Skatt pa reklam,

Kjellins uttalande är atl hela det stadgande i TF som berör denna fråga är

upphängt på att det skall gälla åtgärder pä grund av tryckt skrifts

innehåll. Det borde vara möjligt att komma överens om innebörden av

denna fråga, särskilt som herr Molin hafl elt hell år på sig alt djupare

tränga in i denna substans.

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! I mitt inlägg vill jag något uppehålla mig vid reklamskallen och de verkningar den kan få för näringslivet och samhället.

En väsentlig utgångspunkt för den kritik reklamen utsatts för är alt den inte skulle vara tillräckligt informativ. Det ar en uppfattning som bl. a, kommer fill uttryck i de resonemang som den statliga reklamutredningens majoritet utvecklar. Nu kan man för det första diskutera hur hög informationsgraden får vara för all konsumenterna skall orka ta emot informationen. Undersökningar har visal, att den statliga konsumentupplysningen inte når de grupper i samhället som man vall att rubricera som de resurssvaga och som ansetts ha särskilt slorl behov av sådan upplysning. Kanske är det rent av på del sättet, att konkurrensen mellan de oUka företag som använder sig av reklam som informations-medel också har positiva effekter för mottagarna. Som politiker sätter vi ju en ära i att uttrycka oss så, att människorna får möjlighel att sätta sig in i olika, ofla komplicerade samhällsfrågor. Del är på del sättet som vi gör det möjligt för människoma alt bilda sig en uppfatlning i skUda frågor och att bU delaktiga i den allmänna beslutsprocessen.

Del görs ibland gäUande att reklamen genom sitt förhållande till den ofla rält tiUkrånglade konsumentupplysningen skulle undergräva konsumenternas möjligheter att fatta rationeUa köpbeslut. Jag tycker att alla borde ansluta sig fill den uppfattningen att informationen fullgör viktiga funktioner endast i den utsträckning den är utformad så, all den når de människor den är fill för atl nå. Därför är reklamen överlägsen konsumentupplysningen ungefär på samma sätt som finansministern är överlägsen våra professorer i nationalekonomi när det gäller atl informera människorna om olika samhäUsekonomiska spörsmål.

För det andra vill jag ifrågasätta själva idén om att man med hjälp av
en reklamskatt har möjlighel att höja reklamens informationsgrad. Av
vad jag förstått tillmäter inte finansministern en reklamskatt några sådana
egenskaper. Det kan också påpekas i detta sammanhang alt herr Sträng i
den bedömningen tycks ha slöd från statens konsumentråd, som i sitt
yttrande över förslaget om reklamskatt bl, a, anför följande: "Rådet
finner utredningens föreställningar om effekterna av den föreslagna
reklamskatten svagt underbyggda. Det skulle kunna inträffa att den
eventuella svaga nedgången eller bromsade stegringen i reklamvolymen
medför en kraftig nedgång i reklamens informationsinnehåll och att
denna nedgång skedde framför allt på de reklamsvaga områdena," 93

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Vi har här således den ganska egendomliga situationen att finansministern med slöd av statens konsumentråds bedömning underkänner själva idén bakom förslaget om reklamskall, samtidigt som han gör delta förslag till sitt. Finansministerns enda motiv för reklamskattens genomförande är, såvitt jag kunnal uppfatta, stalsfinansiella skäl.

En närmare granskning av vad finansministern får in genom en reklamskatt, sedan hänsyn tagils till effekter sammanhängande med att skatten är avdragsgill i förhållande till övrig företagsbeskattning och sedan direkta och indirekta administrationskostnader för såväl staten som företagen kalkylerats in, visar mycket klart att det av hönan bara blir kvar en fjäder, om ens del. En nykter bedömning av reklamskattens debet och kredit i förhållande till statskassan ger därför faktiskt underlag för oro. Man kan med stor oro fråga sig vad som blir resultatet om finansministern fortsättningsvis tänker finansiera den offentliga sektorns kostnadsexpansion med hjälp av intäkter som representerar en så stor procent avbränningar som den åtgärd vi i dag har att la ställning tUl, Har finansministerns tidigare så stora uppfinningsrikedom när det gäller all finna vägar för den offentliga sektorns finansiella expansion förbrukats ända dithän atl han nu tvingas tillgripa surrogat med minimal utdelning?

När jag hävdar atl reklamskatten sedan alla kostnader och minskade intäkter frånräknats helt saknar statsfinansiell betydelse, har jag ändå inte tagil hänsyn fill de kostnader som en eventuell reklamskatt kommer all åsamka samhället lill följd av en sådan skatts negativa effekter på sysselsättningen. Det är dock, herr lalman, med hänsyn till sådana negativa effekter som vi i dag har särskill starka skäl atl avvisa förslaget om en dylik punktskatt på en av de funktioner som ingår i en kedja av åtgärder för att säkra företagens avsättning. Jag behöver i den här församUngen inte närmare utveckla det i sig orimliga att fördyra och därmed försvåra företagens avsättning i en situation, då tusentals företag kämpar för all hävda sin sysselsättning och då många företag inle lyckas i den kampen på del sätt som vi skuUe önska. Vi kan också avläsa den saken i sysselsättningsstatistiken, som inger största oro inle bara med hänsyn tUl dagens situation ulan också med hänsyn lill framliden. Arbetsmarknadsstyrelsens chef, generaldirektör Bertil Olsson, har rätt nyligen uttalat att vi för framtiden — även i goda konjunkturer - tvingas acceptera en högre arbetslöshet än tidigare. Vi måste således enligt AMS-chefen trappa ner våra ambitioner när del gäller upprätthållandet av vad som länge varit etl av regeringspartiets främsta honnörsord, nämligen full sysselsättning.

Det vore emellertid oförsvarligt, om vi genom punktskatter på företagens avsättningsfunktioner medverkade till en ytterligare försämring av läget. En skall på reklamen är nämligen en broms - jag vill understryka det - på näringslivets säljaktivileter, och del är sannerligen inle bromsar som behövs jusl nu. En reklamskatt missgynnar också de mindre företagen, som har svårare att bära alla kostnadsökningar, och försämrar deras konkurrensförmåga gentemot redan etablerade storföretag. Låt mig ta ett enda exempel. Om jag uppfinner en ny produkt, som är bättre än en likartad som redan finns i marknaden och som tillverkas av ett storföretag med mäktiga resurser, får jag svårare att konkurrera. En

reklamskatt är därför utvecklingshindrande, Innovatören, uppfinnaren, behöver mer reklam än redan inarbetade fabrikanters produkter, och en skatt bUr därför en negaliv faktor i konkurrensen.

Införandet av en reklamskatt medför emellertid också andra risktaganden. Man måsle la i betraktande atl reklamen i sig fullgör en nyckelroll för upprätthållandet av fungerande kommunikationer mellan säljare och köpare. Störs den kommunikationen får delta konsekvenser långt utöver att förelagen måste bära vissa ökade kostnader.

Vad är del för övrigt som konstituerar vår successivt höjda levnadsstandard om inte nya och förbättrade produkter, och hur skall vi få kännedom om dessa nya och förbättrade produkter ifall vi inte blir informerade om deras existens? Det är också uppenbart att reklamen spelar en aktiv roll för atl främja den priskonkurrens lack vare vilken vi får mer för våra pengar. Jag vill i detta sammanhang också referera lill ett uttalande som borde ge oss en tankeställare. För della svarar den socialdemokratiske ekonomiministern i Västtyskland Karl Schiller, Han säger:

"1 vår s, k, överflödsekonomi finns det ingen direkl nöd att bekämpa. Vad det gäller är att styra en ström av varor så alt de hamnar där de bäst behövs. Hög produktionsnivå leder lill ökad sysselsättning, vilket leder lUl ökade konsumtionsmöjligheler som i sin tur ger ytterligare ökade möjligheter till sysselsättning etc. En dylik expansion av produktion och konsumtion kan endast synkroniseras med hjälp av reklamen," Därför vill SchUler, herr talman, för sin del — jag fattar hans uttalande så — karakterisera reklamen som en "synnerligen produktiv del av fiänslesek-lorn",

I debatten här i dag som varit mycket lång och ingående har många talare ganska klart framhållit atl del underlag som reklamutredningen presenterat i en rad ohka hänseenden måsle betraktas som ett ofärdigl material.

Det är därför, herr lalman, som jag ber atl få yrka bifall lill reservationen 1 i skatteulskollets belänkande nr 29,

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Herr tredje vice talmannen tiUkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl, 19,30,

Herr LARSSON i Umeå (fp);

Herr lalman! Bland de reservalioner som fogats lill utskottets betänkande avser den med beteckningen 1 avslag på propositionen i dess helhet. Den reservationen har lämnats av folkpartiets och moderatemas ledamöter i utskottet. För en stund sedan sade herr Möller i Gävle från denna talarstol att sifferuppgifterna i denna reservation skulle vara felaktiga. Jag vill lala om varifrån vi fått siffrorna. Vi har fått dem från det material som Tidningsulgivareföreningen skickat till finansdepartementet, och jag fömtsätter att siffrorna i det materialet är mer korrekta än vad herr Möller är då han gör sill omdöme om vår reservation,

1 reservationen 2 som centerns ledamöter i utskottet står för begärs avslag på propositionen i dess helhet, men den innebär yrkandet att den nuvarande annonsskatten bibehålles.

Nr 85 Utskottsmajoriteten, som består av enbart socialdemokrater, förordar

Onsdaaen den ' reklamskatt som innefattar skatt på såväl annonser som övrig reklam

24 mai 1972 dock med den skillnaden atl skatten på annonser i dagspressen skall vara

-------- 1---------- 6 procent medan skatten på övrig reklam skall vara 10 procent.

Skatt pä reklam, utskottsmajoriteten uttalar: "Utskottet finner det i princip tillfreds-

m m

ställande att den renodlade annonsskalten, som innebär en diskriminering

av tidningsreklamen i förhållande tUl andra reklammedia, nu föreslås

ersatt med en mera generell reklamskatt."

Detta är elt direkl medgivande att den nuvarande annonsskalten varit diskriminerande och stöder oss reservanter i den inslällning vi har alt skatten på annonser har varit felaktig och orättvis. En snedbelastning orsakad av skatten har drabbat tidningarna och därför givelvis varil styrande när företagen upphandlat reklam.

Detta faktum har avspeglat sig i centerns reservation vid utskottsbelänkandel, där man intagit två diametralt motsatta ståndpunkter. 1 reservationen sägs på s. 24;

"Av dessa skäl avstyrker utskottet förslaget till förordning om skatt på annonser och reklam jämte följdförfattningar i propositionen 1972:58 samt förordar atl den nu gällande annonsskatteförordningen skall upphöra atl gälla."

Här säger man alltså nej tiU både annonsskatl och reklamskatt. På nästa sida har man en annan uppfatlning. Där säger man följande: "Avgörandet beträffande annonsskattens framlid bör därför anstå ytterligare en tid. Av stor betydelse i detta sammanhang är också hur den framlida presstödspolitiken kommer att utformas. Utskottet avstyrker aUtså yrkandena i motionerna 1972:11, 1972:53 och 1972:833 om atl annonsskalten skall avskaffas."

Nu har vi emellertid av herr Olof Johansson i Stockholm fått beskedet att den ståndpunkt som centerpartiet intagit är den som finns på s. 25, alltså nej tiU reklamskatten men ja tiU annonsskalten.

Det är förvånande atl centerns ledamöter i utskottet kan finna del försvarligt atl behålla skall på annonser då de går emot skatt på övrig reklam. Nu sägs visserligen att del inte går atl behålla en skatt på annonser på sikt men atl den tid skatten varit i funktion är för kort för att man skall kunna göra en utvärdering av annonsskattens verkningar.

De erfarenheter man hafl av annonsskalten talar emellertid sitt tydliga språk. Det går inle alt som både majoriteten och centerpartireservanlerna gör skyUa enbart på konjunkturerna för det slora bortfall av annonser som har skett. Det torde i stället vara så alt de företag som annonserar i sin budget har upptagit en viss summa för reklam, och i den mån kostnaderna för reklamen ökal har man fåll göra motsvarande minskningar av volymen. Det är väl den vanliga gången.

En beskattning av reklam hjälper inte för att komma åt den reklam
som kan vara vilseledande för konsumenterna och som det skulle ha
funnits fog för att söka komma till rätta med. Reklamskatten slår bUnl
och lar ingen hänsyn till det sakförhållandet att reklamen är en
nödvändig del av produktionsprocessen. Otvivelaktigt betyder reklamen
som regel inte en fördyring av varorna ulan tvärtom etl förbilligande
96 genom alt större serier kan tillverkas och priserna därigenom kan pressas.

Det har inle framlagts någol material som skulle ha bevisat motsatsen. Skatten är en tillyxad sak för all få in en viss summa pengar till statsverket.

Majoriteten i skalteutskottet anför att dessa inkomster behövs för atl täcka utgifterna för presstödet, I den mån man behöver pengar till della hade det funnits andra vägar alt gå än att genom särskilda skatter belasta en bransch för att använda pengarna till att stödja samma bransch, vilket man gör genom skatten på annonser. Först försvagar man ekonomin i tidningsföretagen - och här föreligger det förhållandel att det framstår andratidningarna som fått vidkännas minskade annonsintäkter — och sedan stöder man samma organ med särskilda bidrag. Det hela verkar föga rationeUt,

Skatt på annan reklam kommer att få följder som man nu inle helt kan överblicka. Många hyser dock stora farhågor för att den grafiska branschen, som redan nu brottas med svårigheler, kommer atl få det ännu mer bekymmersamt. En stor del av yrkesfolket i den grafiska branschen är redan nu arbetslös, och företrädare för branschen, både arbetstagare och arbetsgivare, är eniga om alt en skatt på reklam kommer att ytteriigare förvärra sysselsättningsläget. Kostnaderna för etl minskat utnylfiande av kapaciteten i förelagen är betydande, och de nackdelar med ytterligare friställningar av arbetskraft som en skallepålaga medför kan inte försvaras.

Reklamskatten drabbar särskill svårt de mindre företag som producerar reklammaterial, då dessa är mer känsliga i vad gäller konkurrensen. Det är att märka all jusl den grafiska branschen i huvudsak består av mindre företag; ca 90 procent av företagen beräknas ha mindre än 50 anställda. Branschen står inför en betydande strukturomvandling, och det har av regeringen tillsatts en särskild branschutredning för att granska dess svårigheter och föreslå lämpliga åtgärder. Samtidigt inför man nu en beskattning som man borde kunna inse drabbar branschen just då den befinner sig i ett bekymmersamt läge. Del är svårt atl förstå logiken i detta, 1 januari i år var 600 personer arbetslösa i den grafiska branschen. Vad tänker man göra med de människorna i fortsättningen, när man motverkar sysselsättningstillfällena för dem, vilkel otvivelaktigt sker genom alt skatten kommer till? Del torde ej kunna bestridas atl efterfrågan på trycksaker kommer att minska genom den ökade kostnad som skatten innebär.

Vi kan inte bortse från del förhållandet alt man genom en reklamskatt ger de utländska konkurrenterna etl kostnadsmässigt försprång och alt många Irycksaksbeställare kommer att förlägga sina order till ullandel, därför att de därigenom kan vinna ekonomiska fördelar och få sina trycksaker utförda billigare. Den i propositionen anvisade vägen alt ta ul skatt vid import av trycksaker kan det bli svårl att tillämpa i praktiken, GeneraltuUstyrelsen framhöll i sitt remissvar över utredningens belänkande att del förelåg slora svårigheter i såväl administrativt som fiskall hänseende att tillämpa skatt på införsel av reklamtrycksaker. Det föreligger dessutom internationella överenskommelser som i avsevärd mån begränsar möjligheterna atl ta ut skatt vid import. Konventionen för underlättande av import av varuprover och reklammaterial utgör ett

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

hinder för uttagande av skatt på direktreklam, även i form av massförsändelse, frånsett reklam som här i landet etablerade företag kan länkas sprida från utlandet. Med den internationalisering som handel och utbud av varor utgör är del ytterst tveksamt om man når del resullat som man förväntar av skatteintäkter. En sak kommer man dock all nå, och det är att man försvagar den grafiska industfi som finns i landet.

Såväl reklamskatten som annonsskatten innbär skadeverkningar, och det är ytterst ovisst om resultatet av skatteinkomsterna motsvarar de kostnadsökningar man kommer att få för både den grafiska branschen och pressen. Utredningens förslag är illa genomtänkt, och det är inte bara en händelse alt del underkändes av så gott som alla remissinstanser. Detta har emellertid inte hindrat regeringen från att framlägga förslaget om skatt på reklam och annonser.

1 reservationen 1 vid skatteutskottels belänkande nr 29 yrkar vi avslag både på förslaget om skatt på reklam och på förslaget om annonsskatl. Vi kan inte heller tillstyrka det förslag som framförs i reservationen från centern, som vill bibehålla skatten på annonser och följaktligen biträder regeringens orättvisa diskriminering av de tidningsföretag som hafl framgång och lyckats erhålla en förhållandevis stor upplaga i jämförelse med konkurrenterna och därigenom kan slå på egna ben ulan subventioner. Det borde räcka att man stöder andratidningarna utan atl man samtidigt skall försvåra situationen för de organ som ej kommer i åtnjutande av presstödel.

Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen I, vilket innebär avslag på propositionen i dess helhet saml likaså avslag på den del av reservationen 2 som avser en fortsatt skatt på annonser.

Herr MÖLLER i Gävle (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Larsson i Umeå verkade någol främmande för de siffror jag anförde tidigare beträffande Gävlefallet. Jag begär inte att herr Larsson skall känna till de äganderättsliga förhållandena inom den svenska dagspressen. Jag talade emellertid om den faktor som gör atl del i folkpartiets och moderaternas motioner framlagda materialet är missvisande, därigenom alt det inte nämns all Gefle Dagblad får 200 000 kronor i presstöd lill sin helägda avläggare Sandvikens Tidning, vilkel framgår av förteckningen på s. 21 i konstitutionsutskottets betänkande. Del är alltså bara bfistande kännedom om dessa ägandeförhållanden som gör alt herr Larsson så att säga ifrågasätter korrektheten av mina uppgifter. De som känner äganderättsförhållandena i svensk dagspress kan finna liknande, mycket intressanta förhållanden i den här förteckningen, men vi har ingen anledning att gå in på detta i dag.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Möller i Gävle åberopade i vår reservation i skalteulskoltel, och det var det jag svarade på och ingenting annat. De uppgifter jag gav kommer från Tidningsulgivareföreningen och har lämnats lill finansdepartementet. Nu talar herr Möller om en annan sak, men han åberopar aUtså jusl vår reservation i skatteutskottet.

Herr ÄSLING (c):

Herr talman! Jag vill inte här pä nytt ta upp den debatt som förts beträffande utvärderingen av annons- respektive reklamskallens effekt och berättigande. Men det kanske kan vara på sin plats all så här mot debattens slut något dröja vid de principiella aspekterna på frågan.

Del är av grundläggande betydelse, anser vi i centern, atl göra en klar åtskUlnad mellan reklamskatten och presstödet. Reklamskatten är en fråga om prioritering av våra resurser, ett sätl alt styra resursanvändningen och djupare sett påverka den mänskliga miljön. Den frågan är alltjämt föremål för utredning, och enligt vår uppfattning har det alltså funnits skäl all säga nej lill reklamskatten eftersom del nödvändiga beslutsunderlaget inte föreligger ännu.

Presstödel är en fråga om opinionsbUdningens och demokratins sätl all fungera. Vi accepterade atl frågan om presstödel sammankopplades med införandet av en annonsskatt i fjol. Det var, som jag skulle vilja karakterisera det, ell provisorium under hänsyn liU atl stora delar av pressen kämpade med växande svårigheter och all vi närmade oss elt läge där konsekvenserna för en fri och nyanserad opinionsbildning skulle bli mycket svåra. Presstödet måsle dock i ett längre perspektiv hell frikopplas från finansieringssystemet.

Tyvärr har analysen av principerna för opinionsbildningen i samhället spelat en underordnad roll i deballen. Del gäller också debatten här i kammaren i dag. Är opinionsbUdningen sädan den förmedlas av massmedia tUlräckligt nyansrik? Speglas debatt och opinionsyttringar på ett sätt som står i rimlig proportion tUl deras roll i samhället? Premieras inte meningsyttringar som av tradition — som någon här har uttryckt det — och på grund av kontakter står massmedia närmast? Del är frågor som är berättigade atl ställa i en strävan till självprövning som är befogad i sammanhanget. Den naturiiga slutsatsen måsle bli alt vi inte har råd alt i en lid som präglas av opinionsbUdningens tekniska, för att inte säga industrialiserade, utveckling förlora fler kanaler för nyhetsförmedling och opinionsbildning. Antalet kanaler för opinionsbUdningen slår dock oavvisligen i etl klart samband med rikedomen på nyanser. Pressen behövs om sanningen skaU fram, men sanningen har inte blivit ell enklare och entydigare begrepp med de stora upplagorna, med pressens industrialisering. Sanningen måste för den enskilde medborgaren vara resultatet av en lillräckligl nyansrik och fri opinionsbildning. Det får inle vara så atl den som talar högst och kanske med den största envisheten och som därjämte har de tekniska och ekonomiska fömtsättningarna att göra sin stämma hörd skaU dominera opinionsbildningen. Då har vi inte den eftersträvade balansen som är så väsentlig för demokratins livskraft och funktion.

Jag tror alt det finns skäl atl understryka detta. Situationen är nämligen inte ur aUa synpunkter tillfredsställande; vi har i realiteten inle aUtid den balans och nyansrikedom i opinionsbUdningen som man skulle anse önskvärd.

Det är inte minst mot den bakgrunden en brist atl debatten om presstödet i så stor utsträckning dröjt vid dagspressen och dess situation. Det finns dock en stor och betydelsefull vecko-, organisations- och

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

fackpress som också betyder en hel del för informationen och opinionsbUdningen i samhället. Denna press och dess intressen har inte i tillräcklig omfattning beaktats i de åtgärder och ställningstaganden som förekommit.

Därför är det särskUt angeläget alt den pressutredning som aviserats tar upp hela pressens situation till prövning, alltså även situationen för fackpressen, veckopressen och organisationspressen. Det är angeläget att förutsättningar skapas för att behålla och utveckla den typ av press som i framliden kommer alt få en ännu angelägnare uppgift för att spegla t, ex, lokala opinioner, för att ge kvalificerad information till speciella yrkesgrupper och för atl på det sättet bidra till att nyansera inte bara nyhetsförmedlingen i aUmänhet ulan också opinionsbildningen och debatten.

Vi befinner oss nu i en utvecklingsfas där den tekniska utvecklingen aktualiserat skilda former av samproduktion inom dagspressen, dvs, där den redaktionella produktionen även företagsmässigl kommer att hällas strikt åtskild från den tekniska produktionen. Detta kan innebära ett avbrott i tendensen mot fortsall koncentration av nyhetsförmedlingen. Det får dock inle innebära att vi ger avkall på vår omsorg om den fria opinionsbUdningen,

Herr talman! Pressutredningen kommer alltså atl få en omfattande uppgift sig förelagd - det har dagens debatt gett vältaUga bevis för, PåfaUande många talare har f. ö, dröjt vid utredningens arbetsuppgifter. Jag anser det ofrånkomligt att pressutredningen får denna vida inriktning. Pressens roll i framtidens samhälle är för väsentlig för all bli föremål för improvisationer och spontant tyckande och beslutande. Den tekniska och ekonomiska ulvecklingen och dess konsekvenser för tidningsproduktionen måste ingående analyseras som en utgångspunkt för framlidens presspoUtik, Det är angelägel att den framlida presspoliliken utformas så, att pressens ställning stärks på bred bas och med beaktande av behovet av skilda former av press för att säkra en effektiv nyhetsförmedling och informationsspridning och en levande opinionsbildning.

100

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Del som ger mig anledning alt på detta sena stadium av denna långa debatt begära ordet är ett par yttranden om presstödsnämndens verksamhet som gjordes av folkpartiets företrädare fru andre vice talmannen Nettelbrandt och herr Ahlmark.

Fru Nettelbrandt talade vid elt tillfälle om diskretionen vid presslödsnämndens sammanträden och sade att förhandlingarna där ju är hemliga. Ja, men de är tydligen inte mer hemliga än att man kan läsa fru Nettelbrandts argumentering några dagar efteråt i Expressen i en stort uppslagen artikel, som söker misskreditera själva principerna för presstödel. Sädana artiklar har inte tillkommil för alt sprida kännedom om nämndens verksamhet i stort och absolut inte för atl försöka analysera de många gånger svåra uppgifter som nämnden har, när den skall la StäUning i beslulsfrågorna.

Herr Ahlmark tog upp fallet Gefle Dagblad, och fru Nettelbrandt har tidigare vid något tillfälle tagit upp den diskussionen här i kammaren.

Folkpartiet försöker tydligen göra Gefle Dagblad tUl någol slags martyr i presstödshänseende. Herr Ahlmark antydde att det i propositionen förra året hade angivits att Gefle Dagblad eventuellt skulle kunna få bidrag. Det är rikligt. Men nämndens majoritet ansåg sig inte kunna tillstyrka bidraget, med hänsyn lill de omständigheter som då förelåg. Varför? Jo, som Olle Svensson i Eskilstuna tidigare i dag redogjort för har Gefle Dagblad en helt annan spridning och en hell annan ställning i Gävle än vad tidningens konkurrent Arbetarbladet har. Del föreligger en skillnad i upplaga i Gävle på ungefär 10 000 exemplar, om jag inte minns fel, och självfaUet har Gefle Dagblad därmed en så dominerande ställning på utgivningsorten alt tidningen får stora favörer när det gäller annonstillströmningen. Den andra tidningen har inte samma förmån. Gefle Dagblads konkurrensförhållanden blir därmed mycket bättre än Arbetarbladets. De båda lidningama är inte jämförbara, och därför har nämndens majoritet gått emot förslaget om bidrag till Gefle Dagblad. Folkpartisterna har alltså inle fått igenom det anslaget, och därför försöker man nu misskreditera nämndens verksamhet i del fallet.

Dessutom skall del tilläggas — som Yngve Möller i Gävle gjorde - all Gefle Dagblad också ger ut Sandvikens Tidning och att man för den utgivningen har fått ett bidrag på 200 000 kronor förra året.

Om hänsyn las fill alla dessa fakta är Gefle Dagblad inte illa behandlat. Företaget åtnjuter presstöd till en av sina lidningar och har så stark ställning i utgivningsorten all man i nämnden inle med gällande regler har ansett sig kunna ge tidningen något bidrag. Dessutom tillkommer, som också har sagts vid flera tillfällen i dag, en distributionsraball som inle är föraktlig utan som tillför förstatidningarna stora summor.

Herr talman! Som deltagare i presslödsnämndens arbele har jag velat lämna dessa upplysningar. Den mytbildning som folkpartiet försöker skapa kring Gefle Dagblad har jag inte velat låta stå oemotsagd.

I övrigt välkomnar jag det förslag som nu föreligger och som onekligen innebär en betydande förbättring av vad som nu gäller. Men om man menar allvar med talet om atl vi skall ha elt presstöd, så kostar det också pengar. Vi behöver pengar. Och de pengarna får tillskjutas av skattebetalarna. Men när man nu utvidgar annonsskalten genom alt införa en allmän reklamskatt, så är del inte för att skapa sämre villkor för pressen utan tvärtom för att förbättra pressens möjligheter. Tidningsannonseringen blir nämligen mindre beskattad än reklamen i övrigt. Del är en fördel för pressen, och det noterar jag med stor lillfredsslällelse.

Denna skatlefråga har på sistone kommit i bakgrunden för det andra stora skattespörsniål som riksdagen skall ta ställning till nästa vecka. Reklammännens, reklambyråernas och Marknadsförbundets kampanj mot reklamskatten har med förlov sagt verkat en smula avslagen under den senasle liden. Deras stort upplagda kampanj med annonser, broschyrer och ledande frågor till företrädare för den svenska dagspressen har slagit slint. Deras energi och uppslagsrikedom kunde enligt mitt förmenande ha använts betydligt bättre och skulle ha givit större resultat om ansträngningarna hade satts in på ell konstruktivt mål.

Man har också i den förda diskussionen kring reklamskatten hotat med friställning av personal inom det grafiska facket, och del är inle tu

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

lOl

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

tal om att man inom det grafiska facket verkligen arbetar under hårda villkor. Men lika litet som tidningarnas annonsnedgång berodde på annonsskattens införande, lika litet blir det reklamskatten som skapar sysselsättningsproblem inom det grafiska facket, eftersom konkurrens-förhållandena blir företagen emellan precis som förut. Inte ens i förhållandet till utlandet ändrar reklamskatten konkurrensförhållandena. Däremot anser jag att del finns anledning att noga följa utvecklingen på detta område av näringslivet. Vi har onekligen en överkapacitet i tryckeribranschen i vårt land. En del förelag kan tvingas lägga ned. Men det sammanhänger som sagt med den tekniska utvecklingen, som går med rekord fart, Elt ökat samarbete inom tidningsbranschen på det tekniska området finns det också anledning att uppmuntra. Där tror jag alt utvecklingen själv kommer att visa vägen.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Som herr Karlsson i Huskvarna sade har jag tidigare i dag nämnt att presslödsnämndens överläggningar är interna. De diskussioner som där förs får inte föras vidare utanför nämndens väggar. Den uppfattningen har jag och den uppfattningen respekterar jag. Vad jag däremot har för åsikter i dessa frågor har jag givit uttryck för på offentliga möten i skilda sammanhang, och det kommer jag atl fortsätta att göra. I den mån jag blir felrefererad i tidningarna - vilket ofta förekommer - är jag liksom andra enligt grundlagen förhindrad alt försöka spåra källan till uppgifterna.

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna gjorde gällande att del skulle ha förekommit en mylbUdning om Gefle Dagblad. Men herr Karlsson i Huskvarna påstår väl ändå inle på fulll allvar alt det är fråga om en mytbildning när man behandlar två lidningar, som är varandra så lika i storlekshänseende, så olika när det gäller rullande miljoner?

Däremot vill jag gärna hålla med om att man inte kan göra denna fråga alltför enkel. Jag hoppas att pressutredningen kommer att föreslå sådana automatiskt verkande regler, som gör del möjligt att ta viss hänsyn även fill sådana saker som herr Karlsson i Huskvarna nämnde, nämligen på vilken ort tidningen har den huvudsakliga distributionen. Jag tycker inte att det är en helt ovidkommande synpunkt. Sedan är det en helt annan sak att def inte är rimligt att den sortens hänsyn får den enorma genomslagskraft som den fått när man faltal beslutet om Gefle Dagblad.

Herr Karisson i Huskvarna sade atl om man vill ha elt presstöd, så kostar det också pengar. Jag vet inte om herr Karlsson inte var inne i kammaren när bl. a. finansministern och jag debatterade finansieringen. Jag pekade för finansministern ut vilken finansieringsmodell vi vill använda. Den ger täckning för presstödet även om man tar bort annons-och reklamskatterna. Finansministern vidgick att han har underskott på dryga tre och en halv miljarder som inte har täckning i finansplanen. Dessutom besvarade han inte frågan hur han skall få den ytterligare miljard som fattas när vi nästa vecka har fatlat våra beslul.

102

Herr WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har i ett tidigare inlägg i denna debatt hävdat att

Gefle Dagblad såvitt jag kan bedöma blivit felaktigt behandlat. Nu Nr 85

antyder herr Karlsson i Huskvarna att det bara skulle vara folkpartiets Onsdaaen den

representant i pressfödsnämnden som hade annan mening. Jag viJJ 24 mai 1972

verkligen inte att kammarens ledamöter skall tro att jag tillhörde--------- ---

majoriteten vid den bedömningen. Eftersom vi nu tydligen här skall stöta '-»katt pa reklam,

och blöta vad som har hänt i presstödsnämnden vill jag för kammaren - ■
deklarera atl jag i presstödsnämnden tillsammans med fru andre vice
talmannen avgav reservation när det gällde Gefle Dagblad,

Hert AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har här en ledamot av presstödsnämnden som tillhörde majoriteten vid beslutet om Gefle Dagblad, Då vore det väldigl intressant all få vela hans tolkning av det som riksdagen nu troligen kommer atl besluta. Det står ju atl man skall ge presslödsnämnden rätt atl dela ul "reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning härtill". Detta har fått stort beröm från Olle Svensson i Eskilstuna, som anser all det här är en väldigt klar typ av paragraf.

Då vill jag fråga en expert, alltså herr Karlsson i Huskvarna, hur han tolkar en sådan formulering jusl för Gävlefallet, Det är bara 700 exemplar som skUjer Arbetarbladet från Gefle Dagblad i totalupplaga. Men se, det var inle alls intressant, fick vi höra, utan det var andra saker som var intressanta.

Vad är det då som är viktigt, om den totala upplagan är helt likgUtig? Är det upplagan i Gävle som kommer att vara bestämmande för hur det här skall toUcas? Är del annonserna totalt för tidningarna som blir avgörande? Är det de lokala annonserna i Gävle som är vikliga? Eller är det boksluten som ni kommer all gå in i och titta på? Är det maskinparken? Är del distributionskostnaderna?

Hur kommer herr Karlsson i Huskvarna som ledamot av presstödsnämnden att resonera rent principiellt, när han står inför den här nya möjligheten att "ge reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning härtill"?

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark behöver inte oroa sig för den tolkning jag skall göra vid del speciella tillfället. De omständigheter som då föreligger skall vara avgörande för milt ställningstagande i frågan.

Jag är också angelägen atl säga att herr Winberg naturligtvis inte tillhör folkpartiet, men han tillhörde reservanterna, och del finns ingen anledning för mig att utveckla de sakerna.

Fm andre vice talmannen säger atl man kan bli felrefererad i en tidningsartikel. Ja, visst kan man det, fru Nettelbrandt. Jag har inte uttalat mig om detta, men jag sade med anledning av vad fru Nettelbrandt nämnde atl del är diskretion i nämndens verksamhet, men alt diskretionen inte var större än atl man kunde läsa fru Nettelbrandts argument i Expressen några dagar därefter i en artikel som tillkommit för att misskreditera presstödet. Den saken är odiskutabel.

Beträffande tidningsstödet i Gävle vill jag säga att det inte är tvä
likadana tidningar. Det är inte bara det att det skiljer 700 exemplar i 103

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

upplaga. När man skall göra bedömningar, som nämnden har gjort här, är obestridligen Gefle Dagblad förstatidningen i Gävle. Inga resonemang i världen kan undanskymma detta faktuni, fru Nettelbrandt. Del är utifrån de premisserna som presslödsnämnden har handlat när den handlagt detta ärende. Faktum är att det enligt vårl förmenande inte finns förutsättningar i de gamla reglerna att ge Gefle Dagblad de pengar som fru Nettelbrandt och herr Winberg som reservanter har velat göra. Del är delta som varit grundläggande för nämndens handläggning av denna fråga.

Mytbildning, ja folkpartiet har faktiskt hela tiden skjutit in sig just på Gefle Dagblad. Del är därför jag kallar det för mytbildning.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var ett oerhört klarläggande svar jag fick. Jag frågade konkret om vilka kriterier som skulle bli avgörande för presstödsnämnden när det blir en ny formulering av 17 §. Del svar jag då fick av denne inflylelserike ledamot av nämnden, herr Karlsson i Huskvarna, var atl de omständigheter som föreligger blir avgörande.

Därmed är naturligtvis klart att denna nya paragraf, som fått så mycket hyllningar av herr Svensson i Eskilstuna, av finansminister Sträng, av herr Karlsson själv och av herr Pettersson i Örebro, är en ren kautschukparagraf. Den kan tolkas hur som helst, den rymmer vagheter på i stort sett alla punkter. Vad majoriteten i riksdagen nu vill besluta om är alltså att ersätta klara regler med godtycke.

104

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag borde egentligen inte ännu en gång kommentera det som herr Karlsson i Huskvarna sade beträffande diskretionen. Jag vet inte hur många gånger det skall behöva upprepas, och jag tycker att det är närmast oförsynt av herr Karlsson i Huskvarna att komma tillbaka till just den punkten. Herr Karlsson i Huskvarna vet liksom jag att vi politiker blir fel citerade och rätt citerade. Sin egen uppfattning för man till torgs var som helst, men någon annans uppfatlning får man däremot inte referera efter interna överläggningar.

Min uppfattning i fråga om Gävlefallet är helt känd, men vare sig vi har blivit riktigt eller felaktigt refererade så är det både för herr Karlsson i Huskvarna och för mig och för andra oliUåtel att eflerforska källorna.

Sedan, herr talman, säger herr Karlsson i Huskvarna att jag måste veta att Gefle Dagblad obestridligen är förstatidning i Gävle. Javisst, men herr Karlsson i Huskvarna har väl inte glömt borl att det finns en särskild paragraf i presstödskungörelsen som talar om att man i vissa fall skall ta särskild hänsyn till spridningsområdet. Dessutom gav riksdagen vid förra årets behandling en anvisning om att bedömningen skall vara generös.

Herr Karlsson i Huskvarna binder sig själv mera hårt än jag uppfattade honom tidigare, när han här så kategoriskt avfärdar det såsom en omöjlighet att man enligt de gamla reglerna hade kunnat ge ett presstöd lill Gefle Dagblad. Enligt mitt sätt att se hade all anständighet bjudit att Gefle Dagblad fått ett stöd i likhet med vad den mycket jämförbara tidningen fick.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle: Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Herr talman! Jag skall naturligtvis inte diskutera anständighet med fru andre vice talmannen. Men presstödsnämndens majoritets bedömning grundades på de regler som finns utarbetade för presslödsnämndens verksamhet. Enligt vår uppfatlning fanns det ingen anledning att ge Gefle Skatt pa reklam. Dagblad pengar. Men det är tänkbart att man med de nya regler som rn. m. tillkommer har möjlighet att ge bidrag. Del får vi pröva en annan gång.

Beträffande efterforskning av källorna vUl jag framhålla att den argumentation som fru Nettelbrandt använde vid presstödsnämndens sammanträde återkom i Expressens artiklar några dagar efteråt.

Herr Ahlmark inlägger som vanligt sina egna tolkningar i vad som sägs. Lugna sig, herr Ahlmark, vi kommer att ta ställning i fall efter fall. Del går inte atl göra några kategoriska uttalanden nu om hur vafie tidning i fortsättningen skall behandlas. Det får sakförhållandena avgöra, herr Ahlmark,

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr lalman! Det enda som på några års sikt kan effektivt förhindra en fortsalt tidningsdöd är att tidningarna själva gemensamt söker begränsa branschens totala kostnader. Man kan nämligen förutse en mycket ogynnsam kostnadsutveckling under de närmaste åren. Samtidigt är möjligheterna att öka inkomsterna begränsade. Projicerar man dagens trender på framtiden, pekar del för ett stort antal tidningar på nedläggning någon gång under 1970-talet, Det selektiva presstödel är i dag en nödvändighet, men del innebär tyvärr ingen lösning på problemet. Produktionsbidraget köper tid och räddar temporärt livet på några tiotal dagstidningar.

Den snabba kostnadsöknmgen beror främst på att lönerna utgör en så stor andel - 50—60 procent — av de totala kostnaderna. Den näst största kostnadsposten är distribufionen. Den har fördyrats snabbt på senare år, och den trenden kommer att hålla i sig.

På intäktsidan är det som bekant annonserna som ger de stora pengarna. Annonsvolymen är emellertid mycket konjunkturkänslig, och ingen kan i dag med någon säkerhet uttala sig om hur annonsmarknaden ser ut om några år. Bl, a. spelar den snabba strukturförändringen inom detaljhandeln en stor roll för många dagstidningar. Den 6-procentiga annonsskatten är däremot av mycket marginell betydelse. Till den negativa trenden hör dessutom att annonserna också i fortsättningen alltmer koncentreras till ett fåtal slora, vinstgivande förstatidningar.

Det är inte troligt att man under de närmaste åren kan höja abonnemangs- och lösnummerpriserna ulan att det skulle föra med sig avsevärda minskningar av upplagorna. Under våren 1972 har exempelvis lösnummerförsäljningen minskal ganska kraftigt — förmodligen beroende på den senaste prishöjningen.

På del hela taget verkar branschens framlidsutsikter inte vara särskUt ljusa. Man kan tyvärr redan i dag säga atl det statUga produktionsbidraget kommer alt vara otilllräckligt redan om något eller några år, om ingenting radikalt görs för att bromsa kostnadsutvecklingen.

Det var mot den bakgrunden som vi i januari lämnade in motionen 105

4* Riksdagens protokoll 1972. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt pä reklam, m. m.

289. I den pekar vi på de möjligheler som finns att begränsa dagspressens samlade kostnader utan att antalet tidningar behöver minskas. Vi menar att pressens resurser kan utnytfias mer effektivt. Det gäller främst teknisk samverkan, men också samarbete i fråga om distribution, administration och inom vissa redaktionella områden. Däremot skall man självfallet upprätthålla den fria konkurrensen i fråga om nyheter och redaktionell text. Den samverkan vi förespråkar behöver därför inle stoppa vid partigränser eller ägargrupperingar.

I dagens debatt om del statliga presstödet är det viktigt atl få sagt alt det bara är genom en långtgående branschrationalisering som man på sikt kan bevara en mångsidig dagspress i vårt land. Men eftersom huvuddelen av dagspressen ägs av några få privatfamiljer, som envist håller fast vid traditionella konkurrensattityder, bromsas i dag initiativet till regional och annan samverkan mellan dagstidningarna. Därför måste staten gå in med en lagstiftning som stimulerar och driver på utvecklingen i den önskade riktningen.

Det pågår och planeras just nu en ganska snabb modernisering av den tekniska utrustningen på många tidningar. Tyvärr utnytfiar man knappast alls de möjligheter till samverkan som skulle ge uppenbara kostnadsfördelar. Del förekommer alltså nu en överinvestering inom en bransch som redan är hårt tyngd av för höga kostnader. Snabba statliga insatser är del enda som kan styra denna utveckling rätt, eftersom branschen själv inte handlar fömufligt.

Det är mot den bakgrunden utmärkt att finansministern och utskottet anser att den kommande pressutredningen skall undersöka rationaliseringsmöjligheter och samverkan mellan företagen. Tyvärr kommer del väl atl dröja några år innan denna utredning blir färdig. Därför vore det bra om man i direktiven kunde ge frågorna om samverkan förtur.

Inte minst ur statsfinansiell synpunkt är det angeläget att det snabbt sker någonting på detta område. Vi riskerar eljest alt under de närmaste åren möta ett ständigt växande behov av ökade statliga produklionsbidrag till allt fler lidningar.

Herr talman, del kan verka som en paradox, men det enda sättet all i vårl land på längre sikt garantera den fria konkurrensen mellan ett hundratal dagstidningar är faktiskt atl de inleder elt intimt samarbete.

106

Herr HELEN (fp):

Herr talman! Om man får tro statsministern har vi en regering som ingenting hellre vUl än all föra en politik som är präglad av samförstånd och hänsynslagande till hela folkets synpunkter och intressen.

Verkligheten talar emellertid, såvitt jag kan förstå, ett helt annat språk. De sista riksdagsveckorna under våren blir fyllda av bevis på regeringens ovilja atl lyssna på andra, dess brist på inlresse för ett fristående utredningsväsende, dess likgiltighet för fristående remissinstansers synpunkter och dess nonchalans inför följderna av egna förslag.

Under de här sista riksdagsveckorna kommer vi atl tvingas diskutera inte bara del här förslaget om reklamskatt, ulan också bl. a. en kraftig nedskärning ay försvaret och en fördubblad löneskatt, vilka alla har det gemensamt atl beredningen av ärendena har varit otillfredsställande och

att regeringen för besluten gör sig beroende av kommunisternas slöd. Nr 85

Vore det inte värt etl nobelpris, om någon ville ställa pengar lUl Qnsdaaen den

förfogande för del, att tilldela den som anser sig kunna bevisa att de här 24 mai 1972
regeringsförslagen och sättet att lägga fram dem för riksdagen har

grundats på den vilja till samförstånd och det rimliga hänsynstagande till Skatt pa reklam, demokratiska arbetsformer som regeringschefen brukar berömma sig av? '- •

När regeringen förra året band sig för annonsskalten, tvingade den också fram etl speciellt förslag om reklamskall. Man förde ål sidan helt och hållet de farhågor för följderna av en annonsskatl, som inte minst socialdemokratiska lidningar gav uttryck för. Frans Nilssons insatser i tidningen Arbetet alt övertyga finansministern om att regeringen var inne på fel spår var verkUgen betydande. Hans och andra tidningsmäns argument smulade sönder regeringens ståndpunkter i sak, men de studsade ändå ulan verkan mot den sköld av prestige och taklik som regeringen höll upp. Folkpartiets varningar i riksdagsmotioner fick slå oemotsagda. Annonsskatten infördes.

Vi reste då för ett år sedan en rad principiellt viktiga frågor: Varför skall man undergräva pressens ekonomi genom en annonsskatl, när man vet att annonserna är tidningarnas bästa inkomstkälla? Varför skall man lägga en specialskatt på tidningarna i elt läge, där pressen redan av andra skäl drabbas av en svår nedgång i annonseringen? Varför skall man införa en annonsskatl, när man vet alt den ytterligare försämrar ekonomin för de andratidningar som man samtidigt ger bidrag till? Varför måste välskötta tidningar betala ett slöd till mindre framgångsrika konkurrenter inom pressen? Varför skall man införa en pålaga som successivt vidgar pressens stödbehov och ökar utrymmet för godtycke, för en otillbörlig påverkan och för tvivelaktiga bedömningar från samhällets sida?

De frågorna fick inget svar och farhågorna består. De nonchalerades av regeringen men bekräftades av verkligheten. Annonsskalten har under det gångna året drabbat pressen hårt i elt besvärligt läge. Den har i vissa fall undergrävt tidningarnas ekonomi. Den har lett lill minskade annonsinkomster för framför alll andratidningarna, och den har ökat utrymmet för godtycke i samhällets presspolitik. Fru Nettelbrandts påpekanden och herr Ahlmarks inlägg har i den delen inte på någol sätt kunnal bestridas.

Om -vi nu i det här landet hade en regering som verkligen var intresserad av verkningarna av sina egna förslag, som ville lyssna på erfarenheter från grupper av människor som får bära föUderna av dem och som var besjälad av den heta vilja lUl samförstånd som man säger sig ha, vad vore då naturligare än atl man lärde av verkligheten. Då kunde man säga; "Vi var inte helt medvetna om atl annonsskatten skulle få så allvarliga verkningar för pressen. Nu när vi har sett följderna under elt år, föreslår vi att annonsskatten avskaffas," Men en sådan regering finns inte i Sverige utan den säger i stället: "Vi går vidare på den inslagna vägen och låt oss nu också införa reklamskatt! "

Det var då man beställde fram etl utredningsförslag, som sedan lades
fram för riksdagen av en regering som låtsades vara obekymrad om atl
det hade tillstyrkts av bara två av många remissinstanser och att det hade
mött en förödande kritik i sak av de andra lika tunga remissinstanserna,
också av sådana som har direkt till uppgift att företräda konsumenternas 107

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

108

intressen.

Dessa remissvar har pekat på del tvivelaktiga i föreställningen att mindre reklam automatiskt skulle innebära bätlre reklam. Det är tvärtom sannolikt, att den minst säljande reklamen blir den som faller bort om reklamskatt införes. Ingenting lyder på att den minst säljande reklamen också har den minst adekvata informationen att förmedla. För att få till stånd en sanering av reklamen och en stärkt ställning för konsumenterna är del i stället en rad andra åtgärder som behövs, åtgärder som vi från folkpartiet har fört fram i två stora konsumentpolitiska motioner till det här årets riksdag.

Reklamskatten får tyvärr inga positiva följder. Men de negativa följderna av den skatten är desto lättare alt ange. Den måste rimligen leda till atl fler människor i den grafiska branschen riskerar atl bli arbetslösa. Det är som vi vel en bransch som har slora problem reklamskatten förutan - så långt vill jag ge finansministern helt och hållet rätt. Men den här grafiska branschen har också en myckel stor andel mindre företag, och genom sin karaktär har den svårt att utnyttja stordriftsfördelarna. Den står just inför en teknisk förnyelse, och den leder i sin tur oundgängligen till en rad svåra omställningsproblem. Branschen har hårt drabbats av en nedgång i produktion av reklamtryck över huvud laget.

Nu var det liksom en poäng i finansministerns anförande att när man kom fram lill att en reklamskatt skulle införas, var han inte ensam om det, utan man var två stycken. Finansministern använde uttrycket: Jag hade stark anledning tro atl centern skulle följa med på reklamskatten. Det är tydligen de hemliga samtalen med herr Hedlund förra året som finansministern anspelade på.

Jag tycker del är litet orätt mot kammaren att bara så där antyda lösningen på en spännande intrig. Det är ungefär som en detektivroman-författare som på sista raden sade; Jag har stark anledning tro alt vi var två stycken om brottet — men inte lämnar någon slutlig upplysning till läsaren.

Herr finansministerns aposlrofering av herr Hedlund och del förhållandel att herr Hedlund hyllas i socialdemokratisk press och har hyllats här i talarstolen och även från regeringsbänken ger en nästan anledning tro att det är hyllningar till herr Hedlunds minne. Men det kan ju inte vara så. Herr Hedlund har alltjämt röst och rösträtt här i kammaren, och bara för någon halvtimme sedan såg jag honom skymta här inne. Det vore väl rimligt om finansministern medverkade till alt vi fick också den andra sidans belysning av dessa samtal.

Är det verkUgen som finansministern gör gällande, atl han skulle ha stark anledning tro alt han i dag skulle ha stöd av centern för det förslag han för fram? Jag tror det inte, och jag tror det vore skäl atl vi fick också den andra sidans belysning.

Men den här saken kan inle bara ses som ett spel mellan två politiska partier, där man har skUda versioner av vad som skett vid en viss tidpunkt förra året. Det avgörande ärju de faktiska och praktiska återverkningarna i etl läge där den svenska arbetsmarknaden har drabbats så hårt av sysselsätlningssvårigheter under hösten, vintern och förvåren och där läget allfiämt är klart otUlfredsstäUande. Där kommer alltså ett förslag

som motverkar att sysselsättningen förbättras i en känslig bransch. Nr 85

De grafiska arbetsgivar- och industriorganisationerna räknar med atl Onsdagen den

reklamskatten leder till en omedelbar sysselsältningsminskning motsva- 24 mai 1972

rande ca 450 årsarbetare. Det är en ganska betydande del av sysselsätt--------- -

ningen på det området. Verkningarna på någol längre sikt på sysselsätt-

m m ningen bedöms sannolikt som ännu värre. Det är förvånande att

socialdemokratin anser sig kunna strunta i detta.

Insatt i det större sammanhang som jag antydde i början av delta korta inlägg betyder det alltså, all man i tre olika sammanhang - för den grafiska branschen, för försvarets verkstadsindustrier och beträffande sysselsättningen i alla de förelag som riskerar att drabbas av en fördubblad löneskatt — tar risken av att skapa ytterligare arbetslöshet.

Jag ser det här som tre förslag som visar på att socialdemokratin har lämnat bakom sig tidigare godtagna demokratiska arbetsformer. Man nonchalerar ett fristående utredningsväsende och underlåter att redovisa konsekvenserna av det egna handlandet. Del kan inte uppfattas annat än som tre förslag som visar all prestigen nu för regeringen blivit viktigare än sakliga hänsynstaganden.

Mot denna bakgrund, herr talman, kan någon förvåna sig över atl allt färre människor i det här landet tror på regeringschefens deklarationer om samförstånd och saklighet och atl allt fler människor upptäcker klyftan mellan tal och handling i regefingens agerande?

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BOHMAN (m);

Herr lalman! En lång dag och en lång deball lider nu mot sill slut och det är inte mycket att tillägga. Men säga vad man vill om vår nuvarande regering, nog ar den konsekvent i sin självtillräcklighet. Ena dagen är det fråga om en stort upplagd skatteomläggning som föregriper den skatteutredning som riksdagsmajorileten har begärt. Andra dagen är det en regeringsdeklaration på en presskonferens, som desavouerar del egna skatleförslaget och som ger order lill riksdagens skatteutskott, innan utskottet ens har börjat sammanträda i skattefrågan.

Förra året presenterades riksdagen utan något som helst utredningsunderlag en annonsskatt, som skulle rädda andratidningarna men vars effekt har blivit den motsatta, nämligen att främst drabba just den pressen. 1 år är det en reklamskatt vars konsekvenser inle utretts ens av den reklamutredning som beordrats att framlägga förslag om reklamskatt.

Det sätt på vilket annonsskatten genomfördes förra året och de
metoder som nu har kommit lill användning för att låta annonsskatten
uppgå i skatt på reklam är inte ägnade atl öka tilltron till politisk
verksamhet över huvud taget, än mindr-e atl återställa del bristande
förtroende för regeringen som i dag råder inom vida kretsar av det
svenska samhället. Vad vi i vårt land behöver, nu mer än någonsin
tidigare, är samlande insatser, gemensamma insatser för att skapa
framtidstro, för att stimulera arbetsamhel och företagsamhet, för att fä
fart på hjulen, för att skapa tillförsikt, trygghet och sysselsättning. 109

Nr 85 Reklamskatten är naturligtvis bara en begränsad del av det mönster

Onsdagen den " ' socialdemokratiska regeringspolitiken av i dag utgör. Förvänt-

74 mai 1977 ningarna inför framfiden slår och faller självfallet inle med en reklam-

-------------------- skatt. Men skatten utgör inte desto mindre i dagens läge ett av många

m. m.

cKatt pa lektam, nålsting som är ägnade att skärpa redan förut bestående svårigheler och

alt öka riskerna för sysselsättningen.

Sällan, herr talman, har ett utredningsresultat blivil så nedgjort som reklamutredningens. Av alla remissinstanser är del — som redan framhållits flera gånger i dagens debatt — bara en enda som klart har tillstyrkt förslaget. Även sådana instanser som marknadsrådet, näringsfrihetsombudsmannen och konsumentombudsmannen intar alltså en avvisande hållning lill beskattningen. Hela pressen är negativ.

Vad skulle det fiäna till, finansminister Gunnar Sträng, all skicka utredningens förslag på remiss? Något syfte måste väl finansministern ändå ha hafl utöver enbart det all registrera all all tillgänglig sakkunskap inom svensk förvaltning, inom svenskt organisationsväsende och näringsliv som har med reklam att göra är negativ och avstyrker den föreslagna skatten.

Man borde ju ändå ha rätt atl utgå ifrån att syftet med remissförfarandet liksom med remissförfaranden över huvud taget skulle vara att få in jusl sakkunniga bedömningar, och framför allt kunna dra nytta av den kritik och de synpunkter som framförs av de instanser som är experter på reklam. Men det är framför allt de grupperna, de verkligt sakkunniga på området, som finansministern inkompetensförklarar och som han menar vara så partiska att deras omdömen kan negligeras. De är — heter det — "reklamsäljare och reklamköpare" och därför är deras ståndpunkt från böfian naturligt negativ. Om jag inte minns fel — men jag kan ju möjligen minnas fel - har finansministern i etl annat sammanhang använt begreppet "reklammaffia" om de här grupperna.

Annonsskalten var ett stort misstag. Det gjorde jag gällande redan förra året, då mitt parti gick emot regeringsförslaget. Vi vet nu atl förslaget var ett missgrepp. Då vi kan bedöma resultatet, har vi fått bekräftelse på vår kritik. Annonsskalten har framför alll drabbat just de andratidningar som skatten skulle ge medel att hjälpa.

Jag har i en debatt med finansministern Gunnar Sträng i december förra året gjort gällande att det inle är någon hemlighet att Svenska Dagbladet fått sina annonsintäkter krympta mer än konkurrenten Dagens Nyheter, att Aftonbladet förlorat mer än Expressen, att Arbetet i Malmö gått tillbaka mer än Sydsvenska Dagbladet och att Göteborgs Handels-och Sjöfartstidning fått det avsevärt mycket besvärligare än Göteborgsposten och att den trenden har gått igen över hela landet. Alla lidningar har fått minskade annonsintäkter, det är sant. Men det är obestridligt att det är andratidningarna som drabbas hårdast. Annonsskalten var alltså ett missgrepp. Reklambeskatlningen är också den etl missgrepp. Den är inle reklampolitiskt motiverad. Den är inte statsfinansiellt motiverad. Den ger inget stöd åt den press som behöver stöd. Den får tvärtom, precis som annonsskatten, allvariiga verkningar just för denna press.

Jag är ledsen över alt inte centerpartiet står bakom förslaget att ta borl en skatt som förfelat sitt syfte, en skatt som är direkt skadlig. Jag

har svårt att förstå hur man kan gå emot reklamskatten ulan alt samtidigt vilja ha bort annonsskalten. Det är en brist på logik — ehuru på ett annal sätt än vad finansministern menade då han använde detta begrepp för en stund sedan.

Vad finns del då för mofiv för reklamskatten? Ja, i gmnd och botten möjligen en allmän ovilja hos finansministern själv mot reklam. Vi som hörl honom lala om reklam både här i kammaren och utanför kammaren vet att han tycker alt reklam i själva verket är etl slöseri med resurser. Och därtill kommer självfallet finansministerns vanliga argument, nämUgen önskan atl öka statskassans tillgångar, all föra över pengar från enskilda till det allmänna. Han måsle - säger han — genom reklamskatten skaffa pengar för det presstöd som vi alla i princip är överens om för att kunna bibehålla en fri pressdebatt.

För en stund sedan medgav finansministern här i deballen att det stalsfinansiella motivet var det enda motivet för reklamskatten. Räkningen måste betalas, hette det, nu som så många gånger tidigare. Men den stalsfinansiella motiveringen håller inte. Del ökade presstöd som regeringen nu framlagt förslag om motsvarar bara en tiondel av den ökning av stalsutgiflerna för nästa år som finansministern nu räknar med i sin reviderade finansplan jämfört med finansplanen i januari, en ökning som uppgår till 350 miljoner kronor — en ökning som finansministern i kompletteringspropositionen själv betecknar som "obetydlig". Jag vågar säga all del är rent nonsens att påslå alt i en budget med en omslutning av 60 miljarder kronor det icke skulle finnas utrymme för elt presstöd av den storieksordning det här är fråga om.

Men låt gå för att det behövs ökat utrymme och för atl räkningen på något sätt måsle betalas! Då finns det andra källor, och mitt parti har -innan finansministern själv ansåg den finansieringskällan användbar - anvisat beskattning på spel och dobbel som en möjlighet att förstärka statsfinanserna och att täcka den lucka som kan tänkas uppkomma genom presstödet.

Och fortfarande är de tryckfrihelsrättsliga aspekterna inte tillräckligt beaktade. Vi kritiserade redan förra året riksdagsmajoriteten för dess underlåtenhet att ordentligt vilja analysera den konstitutionellt väsentliga problematik som kombinationen annonsskatt och föreslaget presstöd utgjorde, en kombination vilken, som vi alla vet, lett till en hell orimlig favorisering av den socialdemokratiska och centerpartistiska pressen. Någon analys har alltså inte gjorts i år heller. Men finansministern gör nu i propositionen gällande, att med den föreslagna reklamskatten inställer sig "icke några andra Iryckfrihetsrättsliga frågorän sådana som riksdagen redan tagit ställning till". Men riksdagens ställningstagande förra året byggde på att man i stort setl nonchalerade tryckfrihetsproblematiken,

"Annonsskalten är tokig", skrev Värmlands Folkblad förra året, "den är en- negaliv faktor. Företag som har det besvärligt får det ännu mera besvärligt," - "Reklamskatten är en väl dokumenterad dumhet", heter det i år i samma tidning, "Def råder olust även inom tidningar, tryckeriföretag och fackliga organisationer som står regeringen nära", säger Arbetet. "För den ekonomiska tillväxtens skull hade det varit förståndigare att inte införa den pålaga som en reklamskatt utgör. I detta

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

lli

Nr 85 läge borde man satsa helt på atl hålla hjulen i gång,"

Onsdaaen den Detta är bara några få röster ur den socialdemokratiska pressens egen

24 mai 1972 ' ~ °" under de senaste veckorna har börjat bli märkbart

--------------------- tystlåten men som tidigare icke kunde missförstås,

ii/cflff pa Kl m, gj sådan och annan kritik avvisar regeringen Palme-Sträng med att

' ' det inte är förvånande "att de som företräder reklamsäljarnas och

reklamköparnas intressen avstyrker skatt pä reklam". Vad man än kan säga om dem — de vel vad de talar om.

Politik är - det har vi fått veta vid upprepade tillfällen — att vilja. Regeringen har nu den politiska viljan att införa reklamskatt, och herr Hermanssons kommunister har precis samma vilja. Följaktligen kommer, om inget mirakel skulle inträffa i Sveriges riksdag - och här brukar inga mirakel inträffa -, den gemensamma socialdemokratiska och kommunistiska viUan att inom en kort stund bli Svea rikes lag.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Del är kanske litet för mycket begärt att jag skall ta om förmiddagsdebalten en gång till. Allt vad jag sade där är egentligen svar på vad herr Helén och herr Bohman nu ansåg sig skyldiga all ta fram såsom avslutning på dagens debatt.

I sin klagan över annonsskalten sade herr Helén alt om vi hade en regering som tog hänsyn, så borde den nu gå till riksdagen och säga: Vi slopar annonsskatten, som vi införde i fjol, med hänsyn lill det dystra resultat som vi nu kan avläsa. Ja, 25 1 av riksdagens ledamöter slällde sig i fiol bakom annonsskatten, och 251 av riksdagens ledamöter kommer förmodligen att ställa sig bakom reklamskatten 1972. Några större variationer i röstandet på den punkten från i fjol och tiU i år tror jag inte på. Finns det då någon specifik anledning att anklaga regeringen för att den inte går till riksdagen och säger atl vad denna mycket starka majoritet — mer än två tredjedelar av riksdagen — ansåg vara lämpligt i fjol och anser vara lämpligt i år skall vi inte ta hänsyn till, utan vi skall ta hänsyn till vad bl. a. herr Helén och herr Bohman tycker, dvs. till vad de återstående 100 ledamöterna av riksdagen tycker? Hela argumentationen ärju omöjlig.

När sedan herr Helén börjar fala om afl nu är läget sådant att vi får arbetslöshet på grund av reklamskatten, att vi får arbetslöshet på grund av ett ställningstagande i försvarsfrågan och atl vi får arbetslöshet på grund av arbetsgivaravgiften, så vet han ju ingenting om della. Del hela hänger ju ihop med hur efterfrågan på arbetskraft kommer atl le sig inom den framtid vi nu har att se emot. Det mesta talar ju för atf den efterfrågan kommer att öka i förhållande lill vad den varil under del senaste året. Jag tycker för min del att de allra senaste siffrorna i våra arbetslöshetsräkningar är en indikation på detta.

Det här med försvaret är intressant. Om man över huvud tagel inte
skulle kunna hålla igen de statliga utgifterna på grund av att en sådan
attityd skulle kunna innebära vissa försämrade arbetstillfällen, hur skall
man då över huvud taget kunna föra en budgetpolitik? De två senaste
talarna i debatten är ju så intresserade av sparsamhet på den statliga
112 sidan. Jag vill minnas atl det föreligger ett förslag från högerpartiet, som

visserligen herr Bohman inte solidariserat sig med, där man via en föredömUg sparsamhet skulle kunna genomföra en skattesänkning på så där 5 miljarder kronor. Hur skall man nu kunna spara på den statliga utgiftssidan utan att det får konsekvenser i fråga om anställningen? Det går ju inte att ta ut försvaret och säga alt sparsamhet där medför arbetslöshet, medan man däremot kan spara på alla andra områden ulan atl det blir arbetslöshet. Det här är ju en retorik som är fasligt Ula genomtänkt. När herr Bohman sedan tog upp frågan om förtroendet för regeringen, så får jag väl ta del som elt uttryck för att herrarna är så fulla av argument atl - för att använda elt ullryck av en partisekreterare i gamla högerpartiet — argumenten står ända upp i fonsillerna, och därför är det fasligt svårt att hålla inne med en debatt som rätteligen skulle föras litet längre fram. Jag kan förlåta er del i del här sammanhanget. Vi får anledning atl ordentligt föra den debatten om några dagar.

Beträffande del bristande förtroendet för regeringen, som man här talar om, får vi ju besked om det i september 1973. Har inle herr Bohman så många gånger tagit ul valsegrar i förskott med detta argument om del bristande förtroendet för socialdemokratin - det har hans föregångare också gjort - att erfarenheten ändå borde bjuda tUl någonting av försiktighet. Vi tar inle ut några segrar i förskott. Vi inregistrerar inle några nederlag i förskoll. Del är den förda poUtiken som får avgöra vad väljarna på valdagen anser om regeringen, och det är ett gott råd till herr Bohman all också lägga sig tUl med den filosofin och vänta tUl den dagen.

Allra sist, herr talman! Det där med reklammaffia minns herr Bohman fel. Jag har intrycket all han vUl brodera ut litet för att det skall låta litet mera dramatiskt. Jag har talal om "professionella reklammakare" därför all de är professionella när det gäller att göra reklam och följaktligen professionella i sin argumentering mot reklambeskattningen. Den saken är väl alldeles uppenbar. Detta med maffia låter litet för olustigt, och därför skulle jag inte vilja använda del uttrycket. Del gör att man fär intryck av Sicilien och mycket annal där maffian har en betydelse som man inte skall föra över på våra lugna och tempererade breddgrader.

Jag har talat om de professionella reklammakarna, och det vågar jag vidhålla. Naturligtvis har reklamskatten blivit något av en chock just för dem. Man brukar ju kunna sälja allting med reklam. Det finns en gammal schlager om att man kan sälja t, o. m. konserverad gröt med mördande reklam. Man är van vid atl kunna sälja allting med reklam. Men den där negativa attityden mot reklamskatten har man inte kunnal sälja, inle ens med den reklam som man lagt i dagen mol reklamskatten. Jag hoppas i vafie fall alt man inte skall kunna sälja den opinionen. Naturiigtvis har det varit någonting av ett ganska kusligt uppvaknande för den här gruppen av opinionsbildare som är vana vid alt alllid kunna slå igenom när de samlar sig lill en reklammässig ansträngning.

Ingenting har man uraktlåtit i detta avseende. Jag har t. o. m. blivit presenterad Den stora klippboken, nr 1, som förärals finansministern. Där är alla de fruktansvärda synder som han gjorl sig skyldig lill genom alt lägga fram förslaget och alla de fruktansvärda bedrövelser som detta land kommer att hamna i om detta förslag genomförs upptecknade och

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt pä reklam, m. m.

113

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

klart angivna. Men trots della ligger förslaget här. Trots detta har del en majoritet i utskottet bakom sig, och del finns goda gmnder alt räkna med att ocksä en majoritet i riksdagen skall ställa sig bakom detta.

Nåja, herr talman, jag skall inte utveckla texten längre i della avseende. Jag har håUil mitt tal tidigare här i dag, men jag vill allra sisl ändå ge herr Helén och herr Bohman det rådet på vägen all vänta med sina omdömen om hur det skaU för för socialdemokratin lUls den dagen kommer. Det där med förtroende - del kanske är mera stabUt än vad herrarna tror. 1 sista hand är det ändå verkningarna av politiken som är avgörande, och hittills har de verkningarna onekligen accepterats.

Nu säger herr Bohman; 50 miUoner är väl ingenting att lala om; förresten har vi anvisat vägar atl finansiera det — spel och dobbel skall få finansiera det. Ja, vi skall la i anspråk inkomstkällan spel och dobbel för atl genomföra den direkta skattesänkning som herr Helén och herr Bohman högljutt och energiskt har krävt så många år tillbaka som jag minns och ända intill den sista av dessa veckor - ända tills era förhoppningar om elt regeringsskifte tog över ert intresse för en skallesänkning.

114

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c);

Herr talman! Inte heller jag vill gärna förlänga denna debatt; den har hållit på ganska länge nu.

Herr Bohman talade om en orimlig favorisering av centerpartistisk och socialdemokratisk press. Det visar återigen alt vi har olika utgångspunkter när vi tar ställning till angelägenheten av att bevara en differentierad åsiktsspridning i detta land. Det är självklart att svaga tidningar, som skall hjälpas alt överieva, får mer stöd än starka tidningar med det syslem som vi har vall och med det syfte som vi har. Jag tycker också alt det är ett väldigt förenklat sätt att räkna, när man i stödet inle tar med botlenavdrag och liknande i annonsskattesammanhanget — del är ju egentligen också en typ av presstöd.

Herr Helén var inne på hemliga samtal, intriger och annat sådant. Jag har i och för sig ingen anledning att kommentera de överläggningar som ägde rum mellan socialdemokratin och centern förra året. Men så mycket är alldeles klart att vi stär fasl vid annonsbeskattningen och vid vårl tidigare ställningslagande och vår uppgörelse i den frågan. Vi gör del som elt provisorium och tills vidare, del har jag betonat tidigare. Vi har gjort vår bedömning av reklamskatten, obundna av vafie överläggning som kan ha förekommit - men såvitt jag vel har någon sådan inle förekommit tidigare. Vi har sagt atl det inte är möjligt atl i dagslägel avläsa vilka effekter annonsskatten har haft; innan sådana bedömningar kan göras måste det ekonomiska läget bli mera normalt. Vi har sagt att annonsskatten och presstödet bör ses i ett sammanhang. Vi har sagt att vi är med om att öka presstödet, Däfigenom blir svårigheterna alt säga ja till fortsalt annonsskatt och nej till reklamskatteförslaget inte alls så stora som en del tycks tro.

Herr HELEN (fp): Nr 85

Herr talman! Jag vill oförbehållsamt ge finansministern rätt på en Onsdaeen den punkt: ingen av oss skall i förväg göra någon bedömning av hur väljama 24 mai 1972

kommer att ställa sig till våra partier - den frågan fär väljarna själva ge-------------

svar på. Men det flnns en skillnad mellan finansministern och oss i det Skatt pa reklam,

fallet. Vi menar alt så som regeringen har försummat sin uppgift atl '"" ''

skaffa oss ett tillfredsställande underlag i viktiga frågor och så som den

har satt sig över remissinstansernas roll i svenskt samhällsliv, har det

uppstått en situation där det väl funnes anledning för regeringen atl nu

efterhöra väljarnas uppfattning. Vi skulle ha sett det med tillförsikt och

glädje. Socialdemokratin har emellertid inte velat göra detta. Därför

skjuter herr Sträng på möjligheten att få besked till den dag i september

1973 då han hoppas att hans läge skall vara gynnsammare.

Vi skall inte föregripa debatten om försvarspolitiken och om skattepolitiken - det är också riktigt. Men nog var det väl en märklig beskrivning som herr Sträng gav av syftet med de här förslagen, att en medveten strävan alt åstadkomma minskad sysselsättning skulle vara nödvändig för att åstadkomma besparingar. Atl del kan gälla vissa av befattningarna inom försvaret självt kan jag förslå, men att det skulle vara nödvändigt att bedriva en sådan försvarspolitik atl man medvetet framkallar minskad sysselsättning i de verksläder som har leveranskontrakt med försvaret kan väl ändå inte vara finansministerns uppfatlning.

Till sist ett tredje påpekande med någon anknytning till vad herr Olof Johansson i Stockholm sade. Jag har icke hävdat att det skulle ha förekommit några intriger mellan centerpartiet och socialdemokraterna. Jag sade atl det här påminner om en situation, där man efter att ha läst en detektivroman inte får intrigen i den avslöjad utan där det ges en skildring bara av den ena inblandade parten, som säger: "Jag har stark anledning tro att jag här i dag skulle få följe med centern i fråga om reklamskatten."

Jag tycker det är otillfredsställande att kammaren skall få stanna kvar i denna ovisshet om vad som faktiskt hände mellan finansministern och centerledaren våren 1971. Skall vi verkligen bara ha herr Strängs bild: att han ansåg sig ha stark anledning tro att dessa samtal våren 1971 skulle leda till alt han i dag får följe med centern? Del är väl ändå rält rimligt att vi får även den andra sidans belysning av vad som faktiskt hände i dessa vikliga överläggningar.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Det är tydligen klokt, herr finansminister, atl kontrolle
ra riktigheten av sina egna minnesbilder. Min minnesbild var atl
finansministern hade använt uttrycket reklammaffia, men jag tror
självfallet finansministern på hans ord. Del kan ju också förhålla sig så,
att mina sagesman har missförstått finansministern och dragit alltför
långt gående slutsatser av begreppet "professionella reklammakare" —
finansministern har säkert inle använt professionell i någon smickrande
bemärkelse. De här två begreppen, "reklammaffia" och "professionell
reklammakare", ligger ju onomalopoetiskt väldigt nära varandra - om jag
får använda främmande ord, och det får jag väl eftersom jag talar lill 115

Nr 85

Onsdagen den '24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

finansminister Gunnar Sträng,

I andra sammanhang bmkar man faktiskt sälta det allra största värde just på experter. Det är ju experternas bedömningar som finansministern i sina ställningstaganden eljest litar så myckel på. Men när del gäller reklamverksamhet är det tydligen en belastning att vara expert, om man skall tro vad finansminister Gunnar Sträng har sagt här i kammaren och skrivit i sin proposition.

Sedan några ord om begreppet förtroende. Alt arbetslösheten böfiar visa något bättre siffror just nu och atl efterfrågan på arbetskraft stiger är vi väl alla medvetna om. Men vi är lika medvetna om att vi fortfarande har en alltför stor brist på sysselsättning i vårt land, en alltför hög arbetslöshet, Atl vi har en otillräcklig kapacitet brukar finansministern själv i alla andra sammanhang understryka när han talar om behovet av ökade investeringar. Men skaU vi få till slånd ökade investeringar, en bättre gålust och flera initiativ i det svenska samhället behövs del förtroende - filltro till framliden, förtroende för dem som fortfarande styr landet, förtroende för politiken. Och jag vill fortfarande göra gällande, finansminister Gunnar Sträng, att förtroendet i alltför stor utsträckning saknas i dag. Det bestrider finansminister Gunnar Sträng, och då svarar jag ungefär som Gunnar Helén gjorde för en stund sedan: Gå ul och fråga då! Dra i gång elt nyval, så får vi se vem som har rält!

Det hör faktiskt inte till min läggning att ta ut några segrar i förskott; Jag tror mig aldfig ha gjort några sådana bedömningar. Jag vet hur svårt det är. Däremot tror jag mig kunna uppfatta stämningen i Sverige just nu så alt ett nyval skulle vi kunna se fram emot med stor tillförsikt, vi som tillhör den borgerliga halvan av svenska folket. Vem är det som tar ul segrar i förskott, för resten, om inte finansminister Gunnar Sträng själv? Han säger sig ju med segerförvissning se fram emot 1973! Stabiliteten i den socialdemokratiska valmanskären är menar han sä stark, att oppositionen bör vara försiktig när den uttalar sig om förtroendet för regeringen.

116

Överläggningen var härmed slutad.

Skatteutskottets betänkande nr 29

Punkten A

Propositioner gavs på bifall tiU 1 :o) utskottets hemstäUan, 2:o) reservationen nr 1 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl. i motsvarande del samt 3:0) reservationen nr 2 av herr Josefson i Arrie m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Söderström begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olof Johansson i Stockholm begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 29 punkten A antar reservationen nr 1 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl. i motsvarande del röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av herr Josefson i Arrie m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Olof Johansson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 98

Nej - 66

Avstår - 162

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 172

Nej - 100 Avstår — 54

Punkten B

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Umeå begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer skaiteutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 29 punkten B röstar ja,

den det ej viU röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av fru andre vice

talmannen Nettelbrandt m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresnmg förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Umeå begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 222

Nej - 97

Avstår — 7

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

117

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

Punkterna C—E

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

Konstitutionsutskottets betänkande nr 29

Punkterna A 1 -A 3

Propositioner gavs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1597 av herr Hermansson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl alt kammaren bifaller konstitutionsutskoltets hemställan i

belänkandet nr 29 punkterna A 1-A 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1597 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 307 Nej - 15 Avstår — 4 Punkten A 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Werner i Malmö och Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Schött begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition :

Den som vUl att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 punkten A 4 röstar ja,

den det ej viU röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Werner i

Malmö och Schött,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 47

Avstår — 1 Punkten A 5

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels

motionen nr 1597 av herr Hermansson m, fl, i motsvarande del, och

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande

voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

belänkandet nr 29 punkten A 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifaUit motionen nr 1597 i motsvarande del.

Ja - 307 Nej - 15 Avstår — 2 Punkten A 6

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Ahlmark och Molin i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 punkten A 6 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Ahlmark

och Molin i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ahlmark begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 266

Nej - 57

Avstår — 3

Punkterna A 7 och B-E

Kammaren biföll vad utskollel i dessa punkter hemställt.

Punkten F

Propositioner gavs pä bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Ahlmark och Molin i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 punkten F röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herrar Ahlmark

och Molin i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ahlmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 57 Avstår - 3 På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandUngen av återstående ärenden på föredragningslistan tUl kl, 19,30,

Nr 85

Onsdagen den 24 maj 1972

Skatt på reklam, m. m.

119

Nr 85 § 5 Anmäldes och bordlades

Onsdagen den

24 mai 1972 Skatteutskottets betänkande:

-------------------- ----- Nr 31 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition 1972:93 med förslag

tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) jämte molion

Lagutskottets betänkanden:

Nr 12 i anledning av motion angående uppsägning av hyreskontrakt vid bristande hyresbetalning

Nr 14 i anledning av molion angående inlösen enligt ensiltarlagen

Nr 17 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition 1972:70 med förslag tiU lag om ändring i jordabalken, dels mofionen 1972:929 angående rätt till fullföljd mot fastighetsdomstols dom om fastställande av hyresviUkor

Nr 18 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialutskottets betänkanden:

Nr 19 i anledning av motioner angående semeslerlagen m, m.

Nr 20 i anledning av motion om länsstyrelses befattning med plan för ålderdomshem

Nr 23 i anledning av motioner om samarbete mellan samhäUsorgan och ideella organisationer som bedriver social verksamhet

Nr 24 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:56 med förslag tiU lag om ändring i lagen (1932:55) om vUclmärkning i vissa faU av gods som skall inlastas å fartyg jämte motioner

Nr 26 i anledning av motion angående sleriUsering av man

Utbildningsutskottets betänkande;

Nr 30 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 tUl förvaltningarna vid universiteten, m, m, jämte motioner

Näringsutskotlets betänkande;

Nr 41 i anledning av motioner om offentlig auktorisation av låssmeder

CivUutskottets betänkanden:

Nr 29 i anledning av propositionen 1972:94 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1971:418) om dels fortsatt gUlighet av lagen (1942:429) om hyresreglering m, m, dels ändring i samma lag, jämte motioner

Nr 30 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

§ 6 Kammaren åtskildes kl, 17,48.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

120