Riksdagens protokoll 1972:82 Torsdagen den 18 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:82

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:82

Torsdagen den 18 niaj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Åtgärder för mö-belindustrin, snickeriindustrin m. fi.

§   1  Åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m, fl.

Föredrogs näringsutskottels betänkande nr 33 i anledning av propositionen 1972:47 angående åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m, fl, jämte motioner,

I propositionen 1972:47 (industridepartementet) hade hemställts att riksdagen skulle

1,    godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m, fl,,

2,    lill Exporlfrämjande åtgärder för möbelindustri, snickeriindustri, m, fl, för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 800 000 kronor,

3,    till Utbildningsåtgärder m, m, för möbelindustri, snickeriindustri, m, fl, för budgetåret 1972/73 under tiettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 650 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Förslagen i propositionen gäller tidsbegränsade åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin, trähusindustrin och viss annan Irämanufaktur-induslri. Vad som föreslås är ett program som syftar till alt höja kunskapsnivån och främja exporten inom berörda branscher med viss prioritering av möbeUnduslrin, För programmet, som avses löpa i fyra år fr, o, m, den 1 juli 1972, beräknas medelsbehovet till sammanlagt 9,8 miljoner kronor, eller 2 450 000 kronor per budgetår.

Inom ramen för det nämnda programmet föreslås ett särskilt utbildningsprogram för en total kostnad av 6 miljoner kronor eller 1,5 rniljoner kronor per budgetår. Vidare beräknas medel för en teknisk konsulent och för två exportkonsulenter samt bidrag till kollektiva exportprojekt.

För administrationen av utbUdningsprogrammet och den tekniska konsulentverksamheten avses statens institut för företagsutveckling svara, Exportkonsulenlerna avses bli knutna till det nya exportorgan, Sveriges exportråd, varom förslag nyligen lagts fram (prop, 1972:31, NU 1972:27),"

1 detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972:1512 av herr Fagerlund m, fl, (s, c, fp, m) vari hemstäUts atl anslaget till snickeriinduslrin fick en avvägning som mer rimmade med snickeriindustrins verkliga behov.

131

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fi.

132

motionen 1972:1565 av herr Ericsson i Åtvidaberg m, fl, (fp, c) vari hemställts att riksdagen skulle till Exportfrämjande åtgärder för möbelindustri, snickeriinduslri m, fl, för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor samt

motionen 1972:1566 av herr Äsling m, fl, (c) vari hemställts att riksdagen skulle

1,    till Exportfrämjande åtgärder för möbelindustri, snickeriindustri m, fl, för- budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor, varav 200 000 kronor till företagareföreningar inom stödområdet för exportinsatser samt

2,    till Utbildningsåtgärder m, m, för möbelindustri, snickeriindustri m, fl, för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1800 000 kronor, varav 150 000 kronor till företagareföreningar inom stödområdet för medverkan i produktutveckling inom snickeriindustrin.

Utskottet hemställde

1, att fiksdagen godkände i propositionen 1972:47 föreslagna riktlin
jer för åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m, fl.,

2. alt riksdagen med bifall lill propositionen 1972:47 i ifrågavarande
del samt med avslag på motionen 1972:1565 och motionen 1972:1566
punkten 1 till Exporlfrämjande åtgärder för möbelindustri, snickeriindu
slri m. fl. för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisade ett
reservationsanslag av 800 000 kronor,

3, att riksdagen med bifall till propositionen 1972:47 i ifrågavarande
del och med avslag på motionen 1972:1566 punkten 2 till Utbildningsåt
gärder m, m, för möbelindustri, snickeriinduslri m, fl. för budgetåret
1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisade elt reservationsanslag av
1 650 000 kronor,

4. alt riksdagen skulle finna molionen 1972:1512 besvarad genom
vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivits

1.  beträffande anslag till exportfrämjande åtgärder av herrar Anders
son i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Rydén (fp) samt
fru Hambraeus (c), som ansett atl utskollel under 2 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall till motionen 1972:1565 samt i anledning av propositionen 1972:47 i ifrågavarande del och molionen 1972:1566 punkten I till Exporlfrämjande åtgärder för möbelindustri, snickeriinduslri m. fl. för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av I 000 000 kronor,

2.  beträffande anslag till utbildningsåtgärder m. m, av herrar Anders
son i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Rydén (fp) samt
fru Hambraeus (c), som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa,

att rik.sdagen med bifall lill molionen 1972:1566 punkten 2 och i anledning av proposilionen 1972:47 i ifrågavarande del till Utbildningsåtgärder m, m, för möbelindustri, snickeriindustri m, fl, för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 1 800 000 kronor.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! I proposition nr 47 föreslås elt stöd under fyra år tUl möbelindustrin och vissa andra träindustrier, uppgående till etl belopp av 9,8 miljoner kronor eller 2 450 000 kronor per år. Stödet avser att höja kunskapsnivån i och främja exporten för de här företagen,

I motion 1566 av herr Äsling m, fl. från centerpartiet vill vi öka de här insatserna något, och vi har tillsammans med folkpartiets representanter i utskottet följt upp motionsyrkandena i två reservationer.

Höjningen gäller ett extra anslag till företagarföreningarna för all dessa på delta område skall kunna göra insatser. Det gäller dels 200 000 inom stödområdena för exportinsatser, dels 150 000 inom stödområdena för medverkan i produktionsutveckling inom snickeriindustrin.

Del har ju skett ganska snabba förändringar inom möbel- och snickeriindustrin under de senaste åren, och konkurrensen från andra länder har ökat mycket, bl. a. från öststaterna, t. ex. Polen. Utlandsmarknaden är ytterst hård inom de här branscherna, varför ett anslag till företagarföreningarna skulle vara mycket motiverat.

När det gäller marknadsföringen fick enligt uppgift t. ex. företagarföreningen i Jämtlands län redan på 1950-talet klart för sig den utveckling som nu redovisats i propositionen och vidtog redan i början på 1960-talet sådana åtgärder som nu föreslagils i propositionen. Företagarföreningen tog initiativet till en samordning mellan snickerifabriker i länet, och man bildade en ekonomisk förening där snickeriföretagen sammanlagt satsade 6 250 kronor av andelskapitalet, varvid företagarföreningen tog hand om administrationen.

Föreningen i Jämtlands län har nu två snickerikonsulenter som till väsentlig del är självfinansierade. I proposilionen föreslås två konsulenter för hela riket, placerade vid SIFU. Någon har sagt att han tycker att det förslaget är som all spotta den törstige i halsen.

Företagarföreningen i Jämtlands län har ocksä gjort vissa utredningar om export och har den uppfattningen att den svenska snickeriindustrin bör ha möjligheter till export. I propositionen har det sagts att endast möbelindustrin skulle ha sädana möjligheter. Jag vill emellertid påpeka att när det gäller inredningssnickerier såsom köksinredningar och garderober är det inle sä mänga länder där det är samma förhållanden som i Sverige där inredningarna hör till fastigheterna. I flertalet länder är köksinredningar, garderober o. d. lös egendom som anskaffas av hyresgästen och säljs som övriga möbler genom möbel- och varuhus. Jag vet att man i företagarföreningen i Jämtland har kommit ganska långt både med konstruktioner och exportkonlakter men att del krävs medel sorn föreningen inte förfogar över för att kunna satsa på en utbyggnad av exportverksamheten.

Som propositionen nu är utformad är det möbelindustrin som i första hand skall dela på ett bidrag sorn är klart underdimensionerat. Jag tror att företagarföreningarna inom stödområdena bör kunna medverka till en vidareutveckling av snickeriindustrin. Staten skuUe härigenom få en betydligt bättre förräntning på de genom lokaliseringsstödet satsade pengarna. I framtiden bör vi räkna med ytterligare specialisering länderna emellan då det gäller de olika industribranscherna.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Åtgärder för möbelindustrin, sn ickerUndu s trin m. JI

133

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fl

134

Herr talman! Jag är medveten om alt vi måste iaktta den allra största restriktivitet när del gäller utgiftshöjningar, och det är väl skälet till att moderaterna inte anslutit sig till reservationerna. Jag tror emellertid atl ell bifall till reservationerna skulle innebära möjlighet till väsentlig utdelning på en utgiftshöjning.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU till reservationerna 1 och 2,

Herr PERSSON i Stockholm (s).

Herr talman! Med den anknytning jag har till den träbearbetande industrin är det naturligt att jag med stort intresse tagit del av propositionen 47 år 1972 liksom av motioner och utskottsbetänkande i anslutning till propositionen.

De utredningar om den träbearbetande industrins situation för dagen, dess framtidsutsikter och möjligheter, som föregått propositionen - det gäller närmast möbel-, snickeri- och trähusfabrikalionen - betraktar jag som seriösa och värda ett allvarligt beaktande, Proposilionen vittnar också om att industriministern har samma uppfattning, även om inte alla uppslag till åtgärder har beaktats i propositionen.

Inom LO hyllar vi rent principiellt idén att kapital och arbetskraft skall användas i första hand inom näringar och produktioner som är lämpade för oss och ger det bästa försöfiningsunderlaget. Jag anser alt den träbearbetande industri som det här är fråga om har goda förutsättningar att även framdeles utgöra ett sådant positivt inslag i vårt näringsliv, särskUt om dess inneboende möjligheter utnyttjas mer effektivt än hittills. Vi har alltså all anledning att omsorgsfullt tUlvarataga dess rnöjliigheter. Härtill kommer - det är ingalunda oviktigt, något som betonas i såväl utredningar sorn propositionen - att dessa industrier har en mycket stor utbredning i vissa län och i hög grad bidrar tiU försöfiningen inom dessa, varför en stagnation eller tillbakagång för industrin i sin helhet skulle kunna få mycket allvarliga konsekvenser i de områden jag nu syftar på.

Det krävs emellertid vidgade insatser från näringen själv och samhället, delvis efter nya linjer, för att möta den internationella konkurrensen på såväl hemma- som exportmarknaden, inte minst den senare. Jag tillhör också dem som anser att riktigt utvecklad kan särskilt möbelindustrin väsentligt öka avsättningen på världsmarknaden och därmed skapa förutsättningar för en vidgad totalproduktion.

Mot bakgrund av vad jag här sagt är det klart att jag ser betydande behov av insatser för att hävda näringen, särskilt på litet längre sikt. Jag skulle inle heller ha några svårigheter att finna motiv för längre gående åtgärder fiån statsmakternas sida än de som föreliggande proposition föreslår. Jag anser emellertid att industriministern gjort vettiga avvägningar - bl, a, rnot bakgrund av den ekonomiska situation vi befinner oss i - och betraktar förslagen som en god fortsättning på del statliga engagemang i näringen som finns redan förut, främst på forskningens område. Jag vill uttala min och min fackliga organisations tillfredsställelse över regeringens positiva inställning.

Förslag har framförts, bL a, från vederbörande branschorganisation, om   att   finansiera  vidgat   forsknings-  och  utvecklingsarbete  på  detta

område genom uttagande av en obligatorisk avgift från företagen. Träarbetarnas fackUga organisation, liksom för övrigt jag själv, har länge förordat den lösningen. Branschens egna forskningsinsatser har varil mycket blygsamma, vilket i allt väsentligt torde bero på att den består av många små produktionsenheter, vilkas ägare saknar sinne för behovet av insatser och ibland också vilja atl på frivillig väg göra insatser, SkaU branschens forskning vila på förutsättningen att samhället och näringen skall göra likvärdiga ekonomiska insatser, som ju är den antagna modellen, måste helt enkelt en obligatorisk avgift till. Eljest kommer forskningen på detta område alt vara alltför begränsad. Jag hoppas att industriministern i sin fortsatta prövning av problemet skall finna förslaget realiserbart. Det är här också en fråga om all sätta alla företag i principiellt lika konkurrenssituation genom all låta alla företag vara med och finansiera forsknings- och utvecklingsarbetet, som til syvende og sidst alla företag i branschen är beroende av.

Det kunde vara lockande att ge sig in på en närmare analys av vissa detaljer även i motionerna i ämnet, men jag stannar, herr talman, vid detta och uttalar än en gång tillfredsställelse över att dessa industrier har inrangerats bland dem där staten gör speciella insatser. Del tror jag all vi kommer alt få glädje av.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fi

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Vi har under de senaste dagarna diskuterat mänga problem som sammanhänger med företagandet, och vi har diskuterat många branschers nu uppkommande problem i samband med en krympande inhemsk marknad på grund av starkare konkuiTcns från utländska företag.

Detta problem har i hög grad drabbat träförädlingsindustfin, som går mot en alltmer besvärande överproduktion. Detta innebär, som herr Persson i Stockholm sade, sysselsättningsproblem som mer och mer kommer atl markeras. Eftersom många av dessa industrier är lokaliserade i orter, som oftast är beroende just av denna industriella verksamhet, uppstår det självklart speciella problem för orten, samtidigt som företaget har motsvarande problem. Det är därför glädjande att rnan tagit initiativet atl låta branschen få denna stirnulansinjektion. Men jämför nian de stimulansåtgärder, som nu skall sättas in för träförädlingsindustrin med vad TEKO-industrin fär, finner man att åtgärderna är relativt blygsamma. Eftersom bägge branscherna är ungefär lika stora, blir slorieksordningen på åtgärderna för träförädlingsindustrin en helt annan.

En exportkonsulent för TEKO-industrin som är stationerad i New York kostar, för atl la ett exempel, ungefär en halv miljon kronor. Det är lika mycket som träförädlingsindustrin skulle få för olika kollektiva exportframslölar, vid rnässdeltagande etc.

Departemenlschefens uttalande fär närmast uppfattas sorn en prognos. Del kan rnan också se av utskottets skrivning. På s. 3 i ulskoltsbetänkandet slår följande: "Utskottet uppfattar departementschefens uttalande närmasl som en prognos rörande de olika branschernas efterfrågan på anslagsmedel. Någon på förhand bunden fördelning mellan branscherna är del i varje fall inte fråga om. Snickeriinduslrin bör kunna

135

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fi.

räkna med att, om den kan presentera slagkraftiga projekt, få en tillfredsställande andel av de medel sorn stär till förfogande."

Man får hoppas att det inte blir någon huggsexa, utan att det blir en rättvis och rimlig fördelning. En miljon kronor ärju inte särskilt mycket, och i en motion av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. har vi föreslagit att anslagsbeloppet för exportfrämjande åtgärder skall räknas upp med 200 000 kronor i förhållande till vad departementschefen föreslagit. Det är ett blygsamt belopp.

Det är trots allt sä, herr talman, att vi måste värna om vår inhemska industri. Om rnan gör en rundresa i de bygder där största delen av möbel-och snickeriindustrin finns och talar med företrädarna för branschen, får man klart för sig att de har uppenbara svårigheter all klara sig i den utländska konkurrensen. Det blir en avtrappad hemmamarknad. Därför är det av vikt all staten och självfallet även industrin själv stöder exportansträngningarna och ger företagen all den hjälp som behövs.

Det är angeläget för landet totalt sett all öka exporten. Vi hade häromdagen en debatt om det nya exportrådet, när vi slog fast att fjolårets exportsiffra på ca 38 miljarder inte är tillräcklig om vi i framtiden skall bibehålla vår handelsbalans. Samtidigt vill jag säga att det inte blott är nyexportörerna som behöver stöd. Det är minst lika viktigt att de gamla exportörerna inom träförädlingsindustrin får ell lika stort stöd som nyexportörerna.

Med del sagda ber jag, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationerna som är fogade till utskottels belänkande.

136

HerrWÄÄG(s);

Herr talman! Propositionen 47 gäller stödåtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fl. Det är en annan typ av stöd än det som propositionen 46, som vi tidigare behandlade i dag, avsäg.

Propositionen 47 föreslår utöver allmänna riktlinjer etl stöd ur reservationsanslag om 800 000 kronor till exportfrämjande åtgärder och 1 650 000 kronor till utbildningsåtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fl.

Det föreligger tre motionsyrkanden. Motionen 1512 av herr Fagerlund m. fl. vill - i förhållande till departemenlschefens prognos - att snickeribranschen skall få en i jämförelse med möbelindustrin bättre fördelning av insatser. Herr Yngve Persson har just förklarat den motionen. I motionen 1565 vill herr Ericsson i Ätvidaberg m. fl. ha 200 000 kronor mer till exportfrämjande åtgärder, och i motionen 1566 vill herr Äsling m. fl. ha 1 50 000 kronor mer för produktutveckling.

Tvä reservationer har föranletts av motionerna. Den ena reservationen gäller 200 000 kronor mer för exporlfrämjande åtgärder, den andra 150 000 kronor mer för utbUdningsåtgärder.

Herr talman! Situationen är den gamla vanliga. Mittenpartierna vill ha mer pengar - stundom kvittar beloppet bara det blir mer. Det regeringsbärande partiet vill givetvis också ge mer, men kan inte anvisa var pengar kan tas.

Ett förhållande i reservationerna är värt att lägga märke till. I båda reservationerna föreslås atl ökningen av anslagen skall gå lill företagar-

föreningarna inom stödområdet. Här ber jag kammarledamöterna lägga märke till herr Magnussons i Borås motion i förra ärendet om "stödåtgärder som skapar snedvridning". Jag finner del inte alls belagt att möbel- och snickeriindustrin huvudsakligen finns inom stödområdet. Tvärtorn, Och jag tror inle alls atl snickeriinduslrins problem känner av några stödområdesgränser. Tvärtom vet jag atl snickeriinduslrin i Skåne och Småland arbetar med stora problem utan hjälp. Här hade herr Magnussons i Borås varning för snedvridning passat bättre än vid det ärende vi behandlade före middagsuppehållet,

1 anslutning härtill kan det vara värt alt uppmärksamma att vice ordföranden i SHIO, herr Nordgren, i går instämde i herr Hagnells krav på väsentligt utökade stödåtgärder.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels heirrställan.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fl.

Herr ANDERSSON r Örebro (fp):

Herr lalman! Jag skall bara säga till herr Wååg att vi tycker att ytterligare 200 000 kronor hade behövts i det här fallet. Med anledning av att herr Wååg säger atl miltenpartierna vill ha mera pengar och vidare säger att regeringspartiet inte vel var man skall la pengarna vill jag bara nämna att under de senaste veckorna det från det hållet inte precis har saknals fantasi till att plocka fram pengar, betydligt mer än de här 200 000 kronorna,

HerrWÄÄG (s):

Herr talman! Det är intressant att herr Andersson i Örebro är med på den här reservationen om att utökningen av anslagen skall gå till företagarföreningar inom stödområdet. Jag undrar hur han vill förklara den här inställningen för den målgrupp som han arbetar så energiskt för, de mindre och medelstora företagarna i hans hemlän. Jag kan förstå att herr Gustafsson i Byske och fru Hambraeus är med på en reservation av den här typen. Jag kan förstå att herr Böfiesson i Glömminge är intresserad av alt det skall gå ytterligare anslag till stödområdet när det gäller snickeriindustrin. I varje fall att han är det sedan i går dä han visade alt han hade tumme med kvinnor, med fru Fortuna - fru Nilsson i Sunne - och vann lottdragningen om Ölands inordnande i stödområdet. Men jag kan inte förstå herr Andersson i Örebro, och jag kan inte förstå herr Sjönell sorn ju representerar andra områden än stödområdet.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Herr Wååg bör inte ha så särskilt svårt att förstå att vi biträder förslaget om stöd till stödområdet. Det bör väl inte vara oss främmande som bor utanför stödområdet.

Herr ERICSSON i Ätvidaberg (fp):

Herr talman! Ätt miltenpartierna vill ha mer pengar är inle det som har varil avgörande för de här 200 000 kronorna. Men om två så stora och komplicerade branscher som möbelindustrin och snickeriindustrin skall dela på ett basbelopp har jag bedömt del pä det sättet att de här pengarna fordras för att göra en meningsfylld exportinsats.

137

5' Riksdagens protokoll 1972. Nr 81 -82

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Å t gär der för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fi.

HerrWÄÄG(s);

Herr talman! Det var ju adresseringen av anslagsökningarna till stödområdet, som jag närmast anmärkte mot. Låt mig än en gång stillsamt få erinra om motionen av herr Magnusson i Borås i del förra ärendet,

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservatiorren nr 1 av herr Andersson i Örebro m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 33 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Andersson i

Örebro m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   178

Nej   -   110

Avstår  —       2

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Andersson i Örebro m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   näringsutskotlets  hemställan  i

betänkandet nr 33 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Andersson i

Örebro m. fl.

138

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Andersson i Örebro

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja  -   178

Nej  -  109

Avstår -      2

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Medelstillskott tiU AB Asea-Atom

§ 2 Medelstillskott till AB Asea-Atom

Föredrogs näringsutskottels belänkande nr 34 i anledning av propositionen 1972:52 angående medelstillskott lill AB Asea-Atom jämte motion.

I proposilionen 1972:52 (industridepartementet) hade hemställts att riksdagen skulle till Medelstillskolt till Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 30 000 000 kronor.

1 anledning av propositionen hade väckts motionen 1972:1577 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs atl riksdagen skulle avslå propositionen, uttala att atomenergrnäringen helt skulle bedrivas i statlig regi och i skrivelse till regeringen anhålla om nödvändiga förslag för ett förstatligande av denna näringsgren.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till propositionen 1972:52 och med avslag på motionen 1972:1577 till Medelstillskolt lill Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 30 000 000 kronor.

Reservation hade avgivils av herr Hallgren (vpk), som ansett att utskottet bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1972:1577 skulle avslå proposilionen 1972:52 och hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till åtgärder för förstatligande av kärnkraflindustrin.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Det har bUvit en alltmer utmärkande politik hos regeringen att blanda slalligl och privat kapital. Där framtidsutsikterna är osäkra, initialkostnaderna stora eller internationell konkurrens hård garanterar staten storbolagen direkl finansiellt stöd. På så sätl minskar företagens risktagande under del atl man bibehåller profil utsikterna. Fördelarna för storbolagen är alltså uppenbara

För staten innebär del  att man knyts U]      irn  medintressent till

storbolagen i deras profifiakl. För lönlagarna ■■ ,iär det att pengar man betalt i skatt hamnar direkt i storkapitalels kassaskåp. Staten subventio-

139

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

MedelstiUskott tiU AB Asea-Atom

nerar storbolagen med löntagarnas pengar.

1 propositionen 52 föreslås ytterligare 30 miljoner kronor till ASEA-Atom. Det belyser den statliga politUcen i detta sammanhang. Historien om den statliga politiken på atomenergiområdet åren enda lång berättelse om hur man alltmer underordnar sig både inhemskt och internationellt kapital. Från böfian hade staten sina intressen på detta område i AB Atomenergi, där man hade aktiemajoriteten. Senare ingick man samarbete med ASEA i ASEA-Atom. För ASEA var det en lönsam affär. Atl utveckla, producera och sälja kärnreaktoranläggningar vore för ASEA en väl dyrbar och riskabel sysselsättning, men när staten står som ekonomisk garant kan det bli synnerligen profitabelt. Staten har också varil samarbetsvillig. Man tog halva aktiekapitalet, som var på 60 miljoner kronor, och betalade dessutom 18 miUoner i överkurs. Vidare fick ASEA genom ordförandeskapet på bolagsstämman utslagsröst, även om den inskränktes genom statuterna att vissa beslut krävde enighet mellan aktieägarna.

I samband med samgåendet i ASEA-Atom ändrade man inriktning och målsättning för AB Atomenergi. Detta företag skulle nu inskränka sin verksamhet lill forsknings- och utvecklingsarbete. För att hålla medin-tressenterna i AB Atomenergi skadeslösa för denna omläggning köpte nu staten upp resten av aktiekapitalet.

I fortsättningen skulle staten också beblanda sig med amerikanskt kapital, i Uddcomb. Filosofin bakom statens samgående med nationellt och internationellt kapital ligger här i öppen dager. Storfinansen skall få en stark partner att dela riskerna med. Skattemedel skall användas som spekulalionskapital åt storfinansen.

En sådan poUtik kan vårt parti aldrig gå med på. Om det anses önskvärt med svensk verksamhet på atomenergiområdet, vilket det givetvis ät, skaU den bedrivas i statlig regi - det är vår bestämda uppfattning. Härför talar både planeringsskäl och miljöaspekter, men framför allt är del här fråga om makt. Det är fråga om bestämmanderätten. Skall samhället eller storfinansen bestämma? Skall skattemedel underställas storfinansens direkta kontroll? Skall löntagarna behöva betala storkapitalisternas risktaganden? Så ligger faktiskt frågorna tUl. En politik som innebär att storfinansen förses med profitgarantier ur skattemedel stär i motsatsställning till löntagarnas och folkflertalets intresse. Vänsterpartiet kommunisterna ansluter sig alltså inte till hemställan i propositionen om 30 miljoner kronor som direkt medelstillskolt tiU AB ASEA-Atom.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen av herr Hallgren, som går ul på att riksdagen med bifall lill vår motion 1577 skaU avslå propositionen 52 och hos Kungl. Maj;t anhålla om förslag tUl åtgärder för förstatligande av kärnkraftindustrin.

140

Herr PETTERSSON i Lund (s);

Herr talman! Endast elt fåtal länder i världen har lyckats bygga upp en egen slagkraftig kärnreaklorinduslri. USA och Sovjetunionen hör dit liksom Västtyskland och Japan. Sverige som enda småstat tillhör också denna grupp av stater. Detta, får man säga, är något av en prestation, och

den har möjliggjorts genom en kombination av statliga forskningsinsatser och de produktionsresurser som finns inom svensk verkstadsindustri.

Den svenska industriella, satsningen på kärnkraflsbyggande hålls samman av det halvstalliga ASEA-Atom, som svarar för projekteringen av kärnkraftverk samt produktionen av bränsleelement och vissa andra komponenter. ASEA-Atom växer snabbt och har nu en inneliggande orderstock på 1,5 miljarder kronor. Det är alltså naturligt atl nian gär till de två delägarna staten och ASEA i detta läge och begär en utökning av de ekonomiska resurserna. I detta fall rör det sig om ett ekonomiskt tillskoll med vardera 30 rniljoner kronor.

Vpk-reservationen yrkar nu avslag på detta. Motiveringen är atl så länge företaget endast är halvstatligt bör några ytteriigare ekonomiska resurser inle ställas till ASEA-Atoms förfogande från statens sida. Vpk säger alltså principiellt nej lill gemensamma satsningar av staten och privatindustrin även orn syftet som beträffande ASEA-Atom klart är att öka induslrisysselsältningen och antalet välbetalda jobb i detta land. Detta nej frän vpk betyder två saker:

1.    Vpk har ändrat uppfattning sedan 1968 då rnan hell ställde sig bakom sarnarbetsavtalet med ASEA och bildandet av ASEA-Atom. Det är intressant atl notera.

2.    All nu bryta samarbetet staten-ASEA skulle belyda att själva grunden för hela den svenska kärnkraftsatsningen rycktes undan just när man har goda utsikter atl lyckas.

Jag lycker att det är konstigt atl vpk av snävt dogmatiska skäl är berett att äventyra sysselsättningen för tusentals svenskar. Dessutom skall vi komma ihåg atl utan ASEA-Atom och samarbetet mellan staten och ASEA på detta område hade vi i dag inte haft någon svensk kärnreaklorinduslri. Den svenska marknaden skulle då i stället under 1970-talet ha dominerats av amerikanska storföretag av typen General Electric och Weslinghouse. Del är den situationen som jag inle hade trott att vpk var intresserat av. Dess rekommendationer leder hur som helst i den riktningen,

Vpk:s partimolion som ligger till grund för reservationen i näringsut-skotlet innehåller flera andra konsligheler. Där framställs exempelvis Syftet rned statens engagemang i ASEA-Atom vara att garantera "atornenergibranschen som en stor och säker profitkälla ål storkapitalet". Detta är naturligtvis en vrångbild, Kärnreaktorindustrin är ingen bransch där man kan skära guld med täljknivar. De företagsekonomiska vinsterna kommer inle att bli särskUt stora, i vafie fall inte inom överskådlig tid, eftersom den internationella konkurrensen är mycket hård inom branschen.

Del viktiga är i stället den nya sysselsättning i olika led och det höga tekniska och industriella kunnande som kärnkraftsatsningen ger. Dessutom kommer det faktum att vi själva bygger de flesta kärnkraftverken att betyda att imporlbehovet enbart under 1970-talet minskar med flera miljarder kronor. Detta förhållande kommer också alt ha en klart positiv effekt på den svenska betalningsbalansen.

Totalt kan man räkna med att den svenska kärnkraflsuppbyggnaden fram till 1980 kommer att uppgå till över 15 miljarder kronor. Av denna

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Medelstillskott tiU AB Asea-Atom

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Medelstillskott tiU AB Asea-Atom

summa kan man anta att ASEA-Atom kommer att ha del sammanhållande ansvaret för åtminstone 10 miljarder, och kanske åtskilligt mer om rnan kan bibehålla sin konkurrenskraft gentemot de amerikanska kärnkraftsbyggarna. I form av projektering, materialleveranser och byggnadsarbeten kommer det då att bli fråga om en sysselsättningseffekt i olika led som ligger på låt oss säga 20 000 personer per år genomsnittligt.

Det är alltså delta som är det väsentliga för ulskottsmajoriteten och inte den grumliga motivering som har angivits i vpk-motionen. Jag tror också att sysselsättningen var motiveringen för den vpk-grupp som fanns i riksdagen 1968 och som då tillstyrkte konsortialavtalet med ASEA och bildandet av ASEA-Atom.

Låt mig sluta med att ta upp en annan sak. Reservationen vill antyda att hälftendelägaren staten i ASEÄ-Atom skuUe vara etl viljelöst redskap i den private hälftendelägarens händer - herr Lorent-on utbredde sig också nyss härom från talarstolen. Till detta skall bara sägas att den sorn har läst avtalet mellan staten och ASEA vet att detta inte är sant. Lägg därtill att staten och Vattenfall är ASEA-Atoms största kund! Snarare har alltså staten elt klart övertag i del här fallet.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall til! utskottets hemställan.

142

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! I mitt korta inlägg tidigare tog jag rned avsikt inte upp utskottets skrivning på vissa punkter, därför att jag ansåg den minst sagt oförskämd. Men nu har utskottets talesman - om herr Pettersson i Lund är det, det känner jag inte till - tagit upp denna fråga. Därför vill jag redovisa vårt partis ställningstagande även före 1968.

I den debatt som hölls i andra kammaren den 16 mars 1966 och som var betitlad "Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi" sade C.-H. Hermansson: "Jag vill bara betona atl det vid prövningen av statens fortsatta insatser måste tas stor hänsyn lill den principiella uppfattningen alt all energiproduktion borde ligga i allmän ägo. I allra högsta  grad   borde  detta  gälla  produktionen  av  atomkraft  med  dess

speciella villkor och kännemärken.--- Om jag på en punkt skulle

rikta en kritisk anmärkning mot statsmakternas hiltUlsvarande politik på atomkraftsområdel, så gäller det atl man inte i än högre grad har fasthållit vid det allmännas ledande och dirigerande roll. Det finns ingen anledning för samhället att göra de dyra investeringarna och sedan läte de privata företagen skumma grädden av mjölken."

Det var vår klara linje 1966. För utskottets insinuanta skrivning och för vad som nyss sades om vår tidigare inställning finns det inget belägg.

Jag vill också hänvisa till vår motion 139 år 1967 i denna fråga. Jag var
själv en av undertecknarna, och den gällde samhällelig medbestämmande
rätt över alla resurser för energiförsöfiningen. Eftersom utskottet inte
citerar någonting ur den motionen tar jag mig friheten att göra det:
"Enligt uppgifter i årets statsverksproposition bil. 12 förutsattes atl
atomkraften kommer att i stor skala introduceras i vårt land i mitten av
1970-talet.----- Under   den   närmaste    lO-årsperioden   väntas   sex

kraflreaklorer komma atl  tas i bruk. För att fullfölja atomenergipro-     Nr 82
grammet har riksdagarna åren 1957-1966 anvisat 1 163,2 milj. kr. lill     Torsdagen den
Aktiebolaget Atomenergi--- . "Och nu ber jag kammaren att lyssna      jg      ■ jj

uppmärksamt:   "Den   privata   industriens   ekonomiska   bidrag   i   detta------- ---

,  .   , .,,        ■,■   ,   „ n , j u; ,1    u Medelstillskott tiU

sammanhang  rnskranker  srg   tUl  6  mrlj.  kr.     Det var vad Wallenberg

satsade. Men av skattebetalarnas pengar anslogs J 163 miljoner kronor

under samma tid. Om del nämns ingenting i utskottets betänkande.

Vidare skrev vi i vår motion: "Även när det gäller denna nya kraftkälla tUlåtes privata vinstintressen tillgodogöra sig fördelarna av samhälleliga insatser och samhälleliga tillgångar samt påverka planeringen och distributionsformernas uppbyggnad. Redan har privata intressen hunnit att i detta avseende tUlgodogöra sig de forskningsresultat som samhället i storl sett bekostat." Ja, de forskningsresultaten var det ASEA och Wallenberg som tillgodogjorde sig, när samhället satsade 1 163 miljoner kronor och man själv slapp undan med 6 miljoner kronor.

Jag fortsätter citatet: "Man kan utgå från att detta i än högre grad blir fallet i fortsättningen, därest inte samhället tillförsäkrar sig bestämmanderätten över energiresurserna." Vårt yrkande den gången, år 1967, var alt riksdagen skulle besluta "att i skrivelse till Kungl. Maj:l hemställa om sådana åtgärder att samhället får bestämmanderätten över alla resurser för energiförsöfiningen".

Hur kan utskottsmajoriteten tala på det sätt sorn man gör i sitt belänkande och som även dess talesman här gör, när vi dokumenterat klart har tagit ställning både 1966 och i motionen 1967?

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr lalman! Herr Lorentzon frågar: Hur kan utskottsmajoriteten tala på det sätt som man gör när man ger en beskrivning av de ställningstaganden som har gjorts i den här frågan i riksdagen? Ja, man har väl gjorl som alla andra samvetsgranna personer, man har läst handlingarna — och av dem framgår precis vad utskottet sedan konstaterat.

Herr Lorentzon har försökt ge en bild av nägot som han tydligen betraktar som vpk:s klara och raka linje i den här frägan. Nu fick vi veta atl herr Hermansson var emot samarbete staten-ASEA 1966. Men 1968 var man uppenbarligen för det, eftersom man inte sade ett knäpp om den saken utan helt ställde sig bakom riksdagsbeslutet. 1972 säger man nej igen. Min fråga till herr Lorentzon är: Vad kommer man att säga 1976? Det här verkar inte vara någon klar och rak linje; det liknar mer en betg-och dalbana.

Jag har inte fått någol svar från herr Lorentzon på frågan om han inte anser alt det är viktigt med sysselsättningen, att vi får en ökad industrisysselsättning här i landet, att vi får välbetalda jobb i en framtidsindustri Uppenbarligen är det de snäva, dogmatiska hänsynen som har fåll fälla utslaget för vpk. Man har inle haft någon som helst tanke på atl man i del här fallet genom sina förslag riskerar att kasta ut lusentals löntagare i arbetslöshet.

En typisk illustration till det är då rnan i rnotionen skriver på följande
sätt: "Om det skulle anses önskvärt med svensk verksamhet på
atornenergiornrådet kan detta ske i helstatlig regi                                            -." Men man säger    143

Nr 82            ingenting i motionen om att det är väldigt viktigt att satsa på de här

Torsdaeen den sakerna, alt det ger väldigt många jobb som dessutom är välbetalda, att

18 mai 1977 '1' är fråga om en framtidsindustri. Man säger bara att om någon annan

-------- ■------- ;— skulle  anse  en  sådan  verksamhet   vara  önskvärd,  då   skall   den ske  i

MedelstiUskott tiU helstatlig regi. Det belyser väl mer än något annat hur vårdslöst vpk här

A a Asea-A om       handskas med mycket väsentliga intressen försvensk fackföreningsrörelse
och svenska löntagare, nämligen den fulla sysselsättningen.

Herr L0R1-:NTZ0N (vpk):

Herr talman! Den senaste ärade talaren tog fackföreningsrörelsen till hjälp, och det får han väl göra, för hans ställning är svag. Jag vet dock inte om fackföreningsrörelsen ställer sig bakom honom.

Men till frågan var vpk står: Låt mig göra en Uten historisk tillbakablick och beröra det tal som herr Hermansson höll i anslutning till den debatt jag nyss citerat. De som tillhörde riksdagen den gången och sorn tillhör denna kammare nu vet mycket väl att det då fanns två linjer när det gällde atomkraftens utnylfiande. Det var fråga om antingen tungvattenreaktorer eller lättvattenreaktorer, det var den amerikanska eller den svenska linjen. Den svenska linjen förfäktades då av regeringen och vi stödde den linjen. Den borgerliga linjen värden amerikanska. Det är för vår inställning i detta sammanhang som herr Pettersson anklagar oss. Men vi var ju på samma linje den gången.

Sedan har förhållandena ändrats. Man kunde tydligen inte heller klara den uppgiften. Det var inte bara fråga om Wallenberg och ASEÄ-Atom, utan det var en hel rad andra företag man gjorde upp med på samma grunder. Jag vill citera vad Wallenberg säger till några utredare - det gäller Sveriges offentliga utredningar 1 970:42, s. 296 - om sitt samarbete ined staten och statliga företag. Marcus Wallenberg, den ledande finansfamiljens överhuvud, uttryckte den saken med utomordentlig klarhet inför en grupp statliga utredare som utredde samarbetet mellan samhälle och företag. Wallenberg sade: "Alt tänka sig t. ex. att L M Ericsson skulle kunna gå framåt utan att ha ett intimt samarbete med televeiket är ju en orimlighet. Där pågår kontakter nästan varenda dag. Det är likadant mellan ASEA och vattenfallsstyrelsen. Vad beträffar SAAB och flygförvaltningen så har de dagliga kontakter. Kan ni tala om för rnig någonting, där det inle fungerar som det skall?"

Vad blev följden? Jo, att L M Ericsson gick framåt med stormsteg. Men hur har det blivit med det statliga företaget inom elbranschen, och hur kommer det atl gå i fortsättningen med de statliga förelagen, orn man skall engagera sig på samrna sätt som man hittills har gjorl?

Man sade på sin tid: Vi skall skaffa hjärnorna som direktörer i företagen. Och visst hade högerpartiet en mycket skicklig hjärna, Gunnar Svärd. Honom placerade man som chef för ett av de statliga företagen. Om någon sade: Kan del vara lämpligt med en dylik människa, han har ju ändå ingen socialistisk ideologi? så svarades: Du är helt överens med Burenstam Linder. Högern vill nämligen komma ät den här mannen, sorn de har gett sparken.

Med detta intet ont sagt om Gunnar Svärd, säkerligen en hygglig och
144                         skicklig människa. Så är det i företag efter företag - att staten inte skall

kunna driva företaget själv utan att del skall ske gemensamt rned de människor som har kunnat bevisa att de kan göra de största profiterna. Här får givetvis staten sitta emellan i det ena som i det andra avseendet.

Här i debatten har del sagts atl vi inte lägger sysselsättningsaspekter på problemet. Jag har redan vidrört frågan orn det statliga elföretaget kontra L M Ericsson. Alt del skulle bli bättre sysselsättning därför att staten inte driver företagen kan jag inte fatta. Numera råder det förhållandet att vi här i landet har över hundra företag som är helt eller delvis lierade med USA-kapitalel under det att svensk storfinans håller på att flytta ut sina företag till utlandet.

Man talar orn AP-fonderna som skall satsas. Men det blir inga nya företag av AP-fonderna. Det blir i stället injektioner i de företag som redan finns. Och inte heller här vill ni vara med - inte på något område -utan ni skall hålla Wallenberg i handen. Wallenberg ser rnan i vafie sammanhang.

När det gäller Uddcomb - jag skall inte gå närmare in på den frågan, eftersom den kommer upp senare i kväll — är rnan lierad pä samma sätl, rnen där har man gått utanför de svenska gränserna, och då har det kommit USA-kapital in i bilden.

Vi har den bestämda uppfattningen att svensk storfinans, lierad rned USA-kapital, i fortsättningen icke kommer att garantera sysselsättningen i Sverige. Del är vår bestämda uppfattning, och del har ingenting med dogmatisk uppfattning att göra.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Medelstillskott tiU AB Asea-Atom

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Jag kan bara konstatera att herr Lorentzon glider mer och mer ifrån det ämne som vi egentligen skulle diskutera. Och jag kan förstå att han gör det, därför att vpk:s ställningstaganden i den här frågan har verkligen varit, som jag sade i milt förra inlägg, en berg- och dalbana mellan olika oförenliga ståndpunkter. Jag vill bara slå fasl det en gång tUl.

Nu säger herr Lorentzon all man i själva verket var emot bildandet av ASEA-Atom 1968. Av någon outgrundlig anledning, som jag inte lyckades fä reda pä i herr Lorentzons senaste inlägg, gav man emellertid inte uttryck för detta här i riksdagen, ulan man stödde i stället bildandet av ASEA-Atom. Men låt gå för att vpk redan då var emot ASEA-Atom. Dä kommer vi emellertid tillbaka till konstaterandet, att hade vi inte haft något ASEA-Atom i det här landet, dvs. hade vi inte gjort del här samgåendet mellan statliga forskningsresurser och den privata industrins produktionsinsatser, så hade vi inte kunnal få någon svensk kärnkraft-industri. Då hade vi haft de av herr Lorentzon så fruktade amerikanska storföretagen, som hade varit helt dominerande pä den svenska marknaden, och det är en utveckling som vi från socialdemokratiskt häll inte vill acceptera.

Det är alltså intressant att notera att om vpk hade fått igenom sin verkliga uppfattning 1968, så hade vi kommit i det läget att vi inte haft någon svensk kärnkraftindustri. Och när man talar om att hålla Wallenberg i handen vill jag säga att enligt min uppfattning leder det här samgåendet mellan ASEA och staten just fram till, genom att vi samlar resurserna, att vi  kan  hålla  utländska  storföretag borta från en viktig

145

Nr 82                     sektor av svensk industri. Vpk gör ofta misstaget att tro alt ett samarbete

Torsdaeen den      mellan stat och privat industri innebär att utländskt storkapital kommer

18 mai 1972          '"  bilden. Det är därför angeläget att framhålla att effekten här i själva

----------------- —   verket varil den rakt motsatta: härigenom har vi skapat en kraftigt ökad

MedelstiUskott tiU sysselsättning i Sverige inom detta område. Vi kommer atl skapa ännu
AB Asea-    om       sysselsättningstillfällen i framtiden, och det är en politik som jag tror

att de svenska löntagarna är intresserade av och kommer att med glädje

acceptera.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Detta sista verkar ju myckel underligt - att vi här i landet skulle ha skapat en kraftig sysselsättning genom att vi fått utländskt kapital och utländska företag i Sverige. Jag skulle i det här fallet gärna vilja hänvisa till Batakoncernen, som regeringen med frikostiga händer gav 3 miljoner kronor, om jag inte minns fel. Efter en tid lades företagen ner med omfattande avskedanden som följd. Vad Batakoncernen ville åt var ju försäljningskedjan.

Är det så man tänker styra landet i fortsättningen? Exemplet rned Batakoncernen är mycket talande.

I de länder, där USA-kapitalel i ännu större utsträckning fått dominera bilden, har man mycket svårare atl klara sysselsättningen än vad vi har här i landet, trots en omfattande arbetslöshet. Det är elt memento att vi redan nu har över 100 företag sorn är lierade med amerikanskt kapital, antingen som helägda eller som delägda.

Jag har här förklarat vår linje 1966 och 1967 samt åren därefter. När vi 1966 klargjorde vår uppfattning i riksdagen, när vi 1967 väckte motion i frågan och när vi deklarerade vår ståndpunkt i det sammanhanget var del inte fräga om någon berg- och dalbana. Del är i stället regeringens linje som under åren har varit litet krokig.

För att här bara la ytterligare ett exempel på hur det i verkligheten ligger till med samarbetet med storfinansen vill jag peka på Salénrederierna. Där gav man bort ett helt varv för en båt - och rederiet fick självt behålla båten i fortsättningen. Var del också för atl skapa sysselsättning? Nog skulle väl staten ha kunnat klara uppgifterna där lika bra som Salénrederiet, om man hade haft de rätta männen i ledningen!

Beträffande atomenergiindustrin säger herr Pettersson i Lund att det inte är en bransch där man i dag skär guld med täljknivar. Kanske inte. Men den tiden kommer. Och de initialkostnader som svenska staten betalade redan för AB Atomenergi - då staten satsade långt över 1 miljard kronor och Wallenberg slapp undan med 6 miljoner — visar ju all det är staten som svarar för kostnaderna och att det sedan är storfinansen sorn fiänar pengarna, när man kommit dithän att verksamheten har blivit profitabel.

Så är det med varje företag, där staten lierat sig med storkapitalet, och så kommer det att bli också med det företag det nu är fråga om.

Överläggningen var härmed slutad.

146

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservafionen av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 3 Utgifter   på   tilläggsstat   III   i  vad  avser  industridepartementets verksamhetsområde

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag till Uddcomb Sweden AB

Föredrogs näringsutskottels betänkande nr 35 i anledning av propositionen 1972:85 angående utgifter på tilläggsstat Hl till riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkten 1

Bidrag till Uddcomb Sweden AB

Kungl. Maj;l hade i propositionen 1972:85 bilaga 10 (punkten B 7, s. 41-46) föreslagit riksdagen att

1,    bemyndiga fullmäktige i riksgäidskontoret atl ställa garanti för lån lill Statsföretag AB intill ett belopp av 60 000 000 kronor jämte ränta,

2,    till Bidrag lill Uddcomb Sweden AB på lilläggsslat III lill riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 6 000 000 kronor,

1 detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1972:1556 av herrar Brundin (m) och Winberg (m) vari, såvitt nu var i fråga, hemställts atl fiksdagen skulle avslå förslaget om anslag till Bidrag lill Uddcomb Sweden AB,

dels motionen 1972:1657 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari yrkats att riksdagen med avslag på propositionen 1972:85 i förevarande del skulle

1,    hemställa till regeringen att snarast vidta åtgärder i syfte att genom förvärv av aktier i Uddcomb Sweden AB helt överföra detta företag i statens ägo,

2,    bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att intill dess elt sådant överförande av företaget hell i statens ägo kunnat ske ställa garanti för lån till Statsföretag AB intUl ett belopp av 60 000 000 kronor jämte ränta.

Utskottet hemställde

1,    att riksdagen med bifall till Kungl, Maj:ls förslag och i anledning av motionen 1972:1657 i ifrågavarande del bemyndigade fullmäktige i riksgäidskontoret att ställa garanti för lån lill Statsföretag AB intill etl belopp av 60 000 000 kronor jämte ränta,

2,    att riksdagen

a) med bifall till Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1972:1656 och 1972:1657, båda i ifrågavarande del, tUl Bidrag liU Uddcomb Sweden  AB på  tilläggsstat  III  till riksstalen för budgetåret

147

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

148

197 1/72 anvisade etl reservationsanslag av 6 000 000 kronor,

b) skulle avslå motionen 1972:1657 såvitt den gällde åtgärder för statligt övertagande av privatägda aktier i Uddcomb Sweden AB,

Reservationer hade avgivits

1 a) av herrar Regnéll (m) och Clarkson (m), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa, att riksdagen

a)    med bifall lill motionen 1972:1656 i ifrågavarande del och i anledning av motionen 1972:1657 i ifrågavarande del skulle avslå Kungl, Maj;ts försla.g rörande bidrag till Uddcomb Sweden AB,

b)    skulle avslå motionen 1972:1657 såvitt den gällde åtgärder för statligt övertagande av privatägda aktier i Uddcomb Sweden AB,

I b) av herr Hallgren (vpk), som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa, att riksdagen

a)     med bifall till motionen 1972:1657 i ifrågavarande del och i anledning av motionen 1972:1656 i ifrågavarande del skulle avslå Kungl, Maj:ts förslag rörande bidrag till Uddcomb Sweden AB,

b)    med bifall till motionen 1972:1657 i ifrågavarande del hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att åtgärder snarast vidtogs för att överföra Uddcomb Sweden AB helt i statens ägo.

Herr REC;NÉLL(m):

Herr talman! När statsföretagsgruppen bildades var ett av motiven att de företag som tillfördes denna grupp borde få arbeta under samma villkor sorn aktiebolag inom den enskilda sektorn av näringslivet. I fråga om finansieringsvillkor innebär detta att de statsägda företagen liksom andra borde ha att räkna dels rned medel som genererats inom företaget, dels med krediter sorn kan erhållas. En ytterligare finansieringsmöjlighet är aktieägartillskott. Statens anslag står däremot inte till förfogande för den privata sektorns företag och borde därför inte heller komma i fråga för koncernbolagen inom Statsföretag AB.

Detta är emellertid just vad som nu föreslås för det till hälften statsägda företaget Uddcomb. Ätt Uddcomb i vafie fall under de närmaste fem åren kommer att visa röda förlustsiffror i sina resultaträkningar medges nu också av dem som tidigare har varit väsentligt mera optimistiska. Det kapital som krävs för en utbyggnad måste alltså i sin helhet tillföras företaget utifrån.

Ätt bolaget vidtagit väsentliga ändringar i sitt utbyggnadsprogram, med slora konsekvenser för likviditeten, utan att först ha säkerställt finansieringen är anmärkningsvärt. Med den planering och de prognoser som var aktuella för tre år sedan talades det om att verksamheten fram fill 1974 skulle ge ett överskott på 3 miljoner kronor, rnen nu ställs vi inför beskedet atl det är troligare att resultatet blir en förlust på ungefär 50 ririljoner kronor. 50 miljoner - det är 10 rniljoner kronor mer än aktiekapitalet. Att man måste räkna med att likvidationshot kan kornrrra att hänga över företaget medges indirekt genom att hälftenägaren Statsföretag  AB  gjort   prelirninäia  utfästelser  för  att   möta en  sädan

situation.

Handen på hjärtat, kammarkolleger! Hur många av oss räknade med en sådan situation när vi för tre år sedan fick projektet Uddcomb presenterat för oss?

När vi känner oss oroade och kanske vilseledda genom de bedömningar som tidigare redovisats för oss fär vi i Statsföretags koncernredovisning läsa, apropå Uddcombs hittillsvarande präktiga årsförluster, att dessa kan "för den oinvigde te sig anmärkningsvärda". "Den oinvigde" heter det! Och nu skall alltså vi, stackars fåkunniga och oinvigda, ta ställning till Kungl. Maj:ts förslag om mångmiljonanslag av skattebetalar-pengar lill Uddcomb. Moderaterna säger nej, och vårt resonemang är följande.

Det finnsju bankinstitut, kreditrestriktioner är i dag inget hinder. Och skulle kreditinstituten - statliga och andra - betrakta engagemanget som en alltför stor risk finns det ju i bakgrunden, här som i andra sammanhang, ägare nied sina möjligheter att mobilisera kapital. Det aviseras också alt Statsföretag där skall ställa upp med ungefär 7,5 miljoner kronor och Uddeholm, som har 25 procent av aktierna, med ungefär halva det beloppet.

När man vill jämställa statliga industriengagemang med enskilda kan det inte vara riktigt att ställa kapital till förfogande för statsföretagen på villkor som vanliga bolag inle kan räkna med. Att förfaringssättet gör det svårare atl få grepp om företagens faktiska lönsamhet är inte heller oväsentligt.

Jag sammanfattar: Vårt nej till de 6 miljonerna i statligt bidrag är inte ett ställningstagande till verksamheten inom Uddcomb. Det är däremot ett besked onr att vi anser finansieringssättet felaktigt.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen 1 a.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tUl Uddcomb Sweden AB

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I vpk-motionen 1657 yrkas avslag på proposition 85 år 1972 i förevarande del samtidigt som yrkande ställs dels om statens övertagande av samtliga aktier i Uddcomb Sweden AB, dels att intill dess så kan ske staten ställer lånegaranti på 60 miljoner kronor jämte ränta till Statsföretags förfogande.

Då Uddcomb bildades, i juni 1969, ingick tre intressenter; dels staten, som tecknade 50 procent av aktiekapitalet och tillsköt 20 miljoner kronor kontant, dels Uddeholms AB som tillsköt 25 procent i form av maskiner, material och tekniskt kunnande, dels slutligen Combuslion Engineering Inc., som tillgodofördes 25 procent av aktiekapitalet och motsvarande inflytande i företaget för tillförsel av know-how.

Det är här klart och tydligt att det rör sig om vad som numera brukar kallas för "blandekonomi". Det nya inslaget här utgörs av ett USA-bolag, som utan att satsa några pengar ändå tillförsäkrats etl betydande inflytande i företaget.

Redan vid förelagets tillkomst och vid behandlingen av proposilionen nr 151 år 1969 här i riksdagen framfördes i vpk-motioner starka betänkligheter mot alt amerikansk storfinans på detta sätt släpptes in inom   en  väsentlig  svensk   industrigren.   Infiltrationen   av amerikanska

149

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag till Uddcomb Sweden AB

storföretag inom svensk industri är redan betydande, och vi anser att detta inte är något som det finns anledning alt tillskynda genom riksdagsbeslut. De betänkligheter som vi anförde år 1969 har allfiämt giltighet, och är det i dag någon skUlnad så är det att skälen har vuxit i styrka sedan dess.

Energiproduktionen är för ett industriland ett av de grundläggande områden som är avgörande för all industriell utveckling och bör, liksom t. ex. järnvägar, kontrolleras av det allmänna. När atomkraftproduktio-nen började i Sverige betonades ocksä starkt att staten skulle ha det avgörande inflytandet på detta viktiga område.

Påpekandet i propositionen nr 85 år 1972 om att investeringarna är av långsiktig natur understryker att det ingalunda är för sent att slå in på den väg riksdagen i delta fall borde ha valt redan år 1969.

Säkerhetspolitiska skäl liksom hänsyn till neutralitetspolitiken talar bestämt mot att amerikansk storfinans ges insyn och inflytande över denna viktiga industri genom ett företag som är en del av det mUitärindustriella komplexet i USA.

Åtgärder bör vidtagas för att staten så skyndsamt som möjligt övertar hela aktiekapitalet i Uddcomb Sweden AB.

Vi är i storindustriella sammanhang ett litet land med begränsade möjligheter att bedriva forskning och utveckling. Detta förhållande behöver inte nödvändigtvis leda till atl vi måste släppa in stora utländska bolag som delägare inom svensk industri. Know-how bör, om del måste skaffas utifrån, betalas med reda pengar och inte med aktier som ger inflytande och insyn inom känsliga svenska företag.

Herr talman! Jag ber slutligen alt få yrka bifall till reservationen 1 b av herr Hallgren som är fogad till näringsutskottets betänkande nr 35.

150

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Vad den här frägan egentligen gäller är dels en kreditgaranti till Uddcomb på 60 miljoner kronor, dels ett aktieägartillskott på 6 miljoner. Detta är utskottet överens om att tillstyrka med undantag för de moderata som yrkar avslag på de 6 miljonerna men gär med på kreditgarantin. Sedan är det vpk som yrkar avslag på alltihop och sorn vill att Uddcomb hell skall överföras i statens ägo.

Låt mig först konstatera att det väl helt enkelt är så, att Uddcomb fått större svårigheter än man räknat med vid etableringen. Man kan väl säga att hela nyltningsverksamheten är avslutad först i och med denna sommar, och därför finns det här förklaringar till alt Uddcombs resultat inte har blivil vad man lovat. Men det finns också förklaringar till vad herr Regnéll var inne på, nämligen alt man tidigare räknade med att 1974 få en vinst på 3 miljoner i stället för atl som nu redovisa rätt stora förluster. Jag skall inle närmare gå in på den här saken. Jag kan bara konstatera atl förklaringarna bl, a, finns i den konjunktur vi haft just nu och i försening av kraftverksprojekt - inle minst i Forsmark här hemma i Sverige, Allt detta är logiska förklaringar till varför det har kommit att bli som det nu iir.

Vi som tillhör utskottsmajoriteten tycker att del finns all anledning att samhället är med och ser till att den här verksamheten kan bedrivas.

och jag har väldigt svårt att förstå att de 6 miljonerna i aktieägarlillskott kan vara exempel på den förfärliga skillnaden mellan det privata näringslivels sätt att finansiera sina företag och Statsförelags, Herr Regnéll sade alt det normala skulle vara att ägaren. Statsföretag, skulle gå in och täcka eventuella förluster med koncernbidrag. Ja, det är Statsföretag berett atl göra. Enligt vad som sägs såväl i propositionen som i annat sammanhang har man garanterat att ett eventuellt uppkommande likvidationshot skall Statsförelag svara för t. o. m. 1974 och även lämna betydande koncernbidrag. Jag tycker inte att det ligger något förfäriigt märkvärdigt i alt man dessutom lämnar ett aktieägartillskott pä 6 miljoner. Med hänsyn till de speciella svårigheler som har uppstått med detta företag, som har nyetablerats i ett mycket besvärligt konjunkturläge, är ändå alla överens om att detta är en mycket värdefull etablering.

Jag lycker att det kan räcka med det anförda utan att böfia med några större stridigheter i denna fråga. Jag kan respektera herr Regnélls synpunkter rent ideologiskt. Han anser att det skall vara på det sättet. Vi anser att det inte bara är fräga om ideologi. Det gäller alt handla med hänsyn till praktisk nödvändighet, att garantera en sysselsättning som vi ändå tror kan bli myckel betydelsefull framdeles.

Herr Israelsson talade för den vpk-motion där det yrkas avslag på allt detta. Jag skall inte gå närmare in på den saken. Jag tycker vi har haft tillräckligt många debatter med vpk under de senaste dagarna just om de ideologiska frågorna. Herr Israelsson sade själv att vad vpk anförde när den här frågan behandlades senast fortfarande gäller. Låt mig bara säga att vi menar att vad som anfördes av en riksdag som med en väldig majoritet fattade beslulet den gången gäller alltfort. Det finns ingen anledning att ändra på det.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag till Uddcomb Sweden AB

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! Med en viss förvåning hörde jag näringsutskotlets ordförande säga att vad det här rörde sig om var dels 60 miljoner för vilka det skulle ställas lånegaranti av staten, dels 6 miljoner i aktieägartillskott. När jag hörde det första gången sade jag mig att herr Svanberg väl hade råkat ut för en felsägning, men påståendet återkom faktiskt inte bara en gång utan två gånger - 6 miljoner i aktieägartillskott. Det ärju fråga om 6 miljoner i form av etl statligt bidrag medan aktieägaren är Statsföretag, och i hela min plädering stod jag ju här och framhöll att skulle det ställas ytterligare medel tUl förfogande borde det göras på sedvanligt sätt av aktieägaren. Statsföretag ställer upp med 7,5 miljoner kronor och Uddeholm med halva detta belopp i aktieägartillskott, medan det däremot - vilket påpekats i debatten — icke presteras någonting från den amerikanska partnern. Där kommer 11 miljoner fram, men de 6 miljoner om vilka framställning göres i propositionen är icke aktieägartillskott, utan det är ett statligt bidrag som ifrågasattes - och det är vad vi vänder oss mot.

151

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Rent formellt är det som herr Regnéll säger rikligt. Jag använde uttrycket aktieägartillskott. Han talade själv tidigare om att "vi oinvigda riksdagsmän" talar så och så. Hans påpekande alt del är Statsföretag som är aktieägare - och inle staten - är helt riktig. Vi kan konstatera, herr Regnéll, att del är ett bidrag från ägaren till Statsföretag lill ett av Statsföretags dotterbolag. Låt oss säga så!

Det är egentligen inte det hela tvisten gäller. Jag medger att herr Regnéll har fornrellt rätt, men jag anser fortfarande att han har fel i sak, när han inte vill vara med om att bevilja detta bidrag, som vi från de andra partiernas sida anser vara av väsentlig betydelse för den fortsatta verksamheten i det aktuella företaget.

152

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr talman! Jag är medveten om att kammarens ledamöter kanske helst ville ha den här debatten avslutad. Jag har sparat mina inlägg, och jag har inle gått in i den tidigare debatten. Men här är vi inne på ett ärende som är utomordentligt angeläget, och jag måste tillföra debatten några nya siffror.

Låt mig börja med atl säga att herr Lorentzon i den debatt där han deltog uttalade sig om nödvändigheten av att staten i huvudsak svarar för elenergiproduktionen, och han framställde liksom en anmärkning att så inte skulle vara fallet. I vårt land svarar emelllertid samhället i huvudsak för elenergiproduktionen - genom statens vattenfallsverk, som svarar för nära 50 procenl av produktionen, och genom Sydkraft och genom en rad kommunala bolag.

Vi har alt under de närmaste åren emotse en ökning av konsumtionen med cirka 8 procenl om året varför en kontinuerlig utbyggnad av elenergiproduktionen kommer alt vara nödvändig. Vi kommer i Sverige på ett tidigt stadium att vara mycket beroende av en utbyggnad av kärnkraften för att kunna klara denna elenergiproduktion. Det beräknas att en tredjedel av elkraften produceras i kärnkraftverk år 1980 och andelen uppskattas år 1985 uppgå lill hälften. Kostnaden för denna kärnkiaftulbyggnad är stor: ca 15 miljarder kronor fram lill är 1980, och ytterligare 15 miljarder för den därpå följande femårsperioden fram till 1985.

Mot denna bakgrund framstår det klart att Sverige på kärnkraftoin-rådet har mycket stora intressen att bevaka såväl ur industripolitisk synpunkt som beträffande försörjningen med kärnbränsle. Det är, såsom framhällits tidigare i debatten, endast några få nationer som har orkat med eller har möjligheter att utveckla kommersiellt konkurrenskraftiga kraftreaktorer. Man kan konstatera att en förutsättning för etl framgångsrikt arbete har varit att staten kunnat anslå tillräckligt stora medel för forsknings- och utvecklingsarbete och att det funnits en elektronisk industri sorn haft tillräckliga resurser för att la hand om konstruktionsarbetet. Ur säkerhetssynpunkt är reaklortryckkärlet förmodligen den komponent på vilken de högsta tUlverkningskraven måste släUas. Uddcombs verksamhet är här myckel betydelsefull för Sveriges del. Bolaget har nu order på tryckkärl till samtliga beställda svenska reaktorer efter

Ringhals 1 och 2. I mitten av nästa månad levereras del första tryckkäriet till Oskarshamn 2. Man räknar med att leveransen kan ske på den dag som förutsattes vid beställningen år 1969.

Endast några fä leverantörer i världen kan tillverka tryckkärl i de dimensioner och de tryck som erfordras för lättvattenreaktorer. Här liksom på många andra områden gäller att den internationella konkurrensen är så hård, att det är svårt atl åtminstone i ett introduktionsskede uppnå önskvärd lönsanrliet. Den svenska konkurrenssituationen påverkas självfallet av det höga löneläge vi häri förhållande till utlandet. Eftersom kraven på det tekniska utförandet på reaktortryckkärl är utomordentligt höga, måste man räkna nred att introduktionskostnaderna blir ganska stora. Det kommer därför att bli nödvändigt att under en relativt lång tid skjuta till extra medel till bolaget.

Hittills har Uddcomb lyckats att förverkliga de primära målen, att kunna leverera en högklassig produkt och att kunna hålla utlovad leveranstid. Beträffande möjligheten atl nå etl ekonomiskt tillfredsställande resultat återstår emellertid ett stort arbete. För att Uddcomb skall kunna uppnå en god ekonomi är det nödvändigt att dess unika produktionsapparat kan utnytfias i sä hög grad sonr möjligt. På kärnkraftsidan lämpar sig verkstaden .särskilt väl även för tillverkning av t. ex. värmeväxlare. Men också andra tunga komponenter för t. ex. den kemiska industrin kan där fabficeras.

Uddcomb står nu inför en ny fas i sin utveckling. Omlokaliseringen till Karlskrona kommer att vara helt genomförd i och med att arbetet återupptas efter semestern 1972. I allt väsentligt är dä företaget utbyggt både materiellt och personellt för att kunna utvecklas till den tunga verkstadsindustri för bl. a. kärnkraftkomponenter sorn avsågs då företaget bildades 1969.

Det har sagts tidigare här att resultatutvecklingen, som man först beräknade den, skulle visa ett överskott 1974 på 3 miljoner kronor. Under hösten 1970 - och här upprepar jag vad som har sagts tidigare -gjordes en analys av verksamheten utifrån då kända förutsättningar, varvid ett underskott t. o. m. 1974 på 50 miljoner kronor ansågs vara en sannolik utveckling men att därefter en positiv utveckling kunde väntas. Under våren och sedan vi hade lagt förslaget i propositionen har Uddcomb och Statsföretag gjort en ny, ingående framtidsbedörnning, och denna avviker från 1970 års siffror så till vida att det ackumulerade underskottet t. o. m, 1974 nu bedöms till 75 rniljoner kronor. Det betyder -- och jag ser det som nödvändigt att anmäla detta till kammaren - alt den beräkning, på vilken vi baserade vår proposition och som redovisade en bedömning av förlusten fram till 1974 på 50 miljoner kronor, nu är passerad och att den nya beräkning som Uddcomb och Statsföretag gjort ligger 25 miljoner kronor högre. Det påverkar i och för sig inte den anhållan sorn vi har gått till riksdagen med. Statsföretag har självfallet anmält att de kommande förlusterna kommer att täckas genom koncernbidrag på del sätt som herr Svanberg tidigare talat om.

Nu kan man naturligtvis fråga: Vad är förklaringen till att utvecklingen pä detta sätt har gått annorlunda än enligt beräkningarna 1970 och sorn Uddcomb och Statsföretag så sent som i november  1971  anmälde lill

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

153

Nr 82

Torsdagen den 18 maj ,1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

154

regeringen? Förklaringen ligger delvis i en svagare konjunktur- och marknadsutveckling än vad som tidigare fömtsetts.

På förelagets traditionella produktområde har en allmän konjunkturnedgång ägt rum. Inom verkstadsindustrin både i Sverige och utomlands har därför rått ett stort överutbud av kapacitet, vilket lett till låg orderingång och pressade priser. Inom kärnkraftsindustrin har en senareläggning av kraftverksutbyggnad ägt rum både i Sverige och utomlands. Det ärju inte obekant att vi i samband med upphandlingen av de nya reaktorverken lill Ringhals och Forsmark gjorde en omkastning och senarelade Forsmark för att på det sättet möjliggöra för den svenska industrin - både ASEA-Atom och Uddcomb — att kornma in med sina produkter. Det har betytt en senareläggning av orderna.

Vidare liar man också anmält alt det har skett en kapacitetsuppbyggnad av Uddcombs typ i en rad länder, t. ex. Italien, E"rankrike, Belgien och Spanien. Dessutom sker upphandling av kärnkraftkomponenter i för Uddcomb möjliga exportländer under stark nationell protektionism, vilket skjutit längre bort i tiden den dag, då en internationell konkurrens kan sägas råda inom kärnkraftutbyggnaden.

Den nu förutsedda ökningen av underskottet t. o, in, 1974 med 25 miljoner kronor kan specificeras på följande sätt,

10 miljoner kronor är konstaterade ytterligare förluster för åren 1969/70 och 1971, I beloppet 10 miljoner kronor ingår då emellertid en extra nedskrivning av pågående arbeten i 1971 års bokslut med 5 miljoner kronor.

Alt resultatet hittills blivit sämre än förväntat har ett flertal orsaker såsom att tidigare erfarenhet saknades att lägga till grund vid upprättandet av förkalkyler, stör-ningar i materialleveranserna under 1970 och 1971, lägre sysselsättning, senareläggning av order som jag sade tidigare, större flyttningsstörningar än väntat. Flyttningen från Degerfors till Karlskrona har blivit kostsammare än vad man ursprungligen kunde beräkna. I och för sig är det inte så rrrärkligt att man i det avseendet råkar ut för en felbedömning eller att man räknar i underkant.

15 rrriljoner kronor avser beräknad resultatförsämring under åren 1972-1974. Man har ansett att det är riktigt att söka göra en så realistisk bedömning som möjligt av det utfall som kan ske i år och under de två följande åren. Den ändrade bedömningen kan huvudsakligen hänföras till för det första utvecklingen av kundpriser och kostnader. Vid tidigare analys har dessa förutsatts balansera varandr-a. Detta har inte skett under åren 1969-1972 och väntas numera heller inte ske under perioden 1973-1974. För det andra otillräckUgl kapacitetsutnyttjande som följd av senareläggning av beställningen för Forsmark 1, som jag talade om tidigare, ocli den samtidiga lågkonjunkturen, som omöjliggjorde ersättningsorder. Hela igångsältningsprogrammet i Kariskrona blir därigenom förlängt rned ca ett år, vilket betyder extra förluster. För det tredje utebliven orderingång på den traditionella marknaden på grund av lägkonjunktuien.

Även onr initialsvårigheterna har starkare än vad som kunde förutses 1969 påverkat resultatet i negativ riktning, kvarstår i allt väsentligt de skäl som låg till grund för bolagels bildande 1969.

Utbyggnaden av kärnkraftproduktionen kommer att realiseras i alla stora industriländer. Det kommer att för Uddcomb finnas en logisk hasvolym på den svenska marknaden, och en viss kompletterande export ligger inom räckhåll.

Vad gäller kvalitet och leveranstid har företaget genom sin referensleverans av Oskarshamn 2 bevisat sin förmåga. En förutsatt produktivi-tetshöjning är möjlig att genomföra i och med att de nya och välutrustade anläggningarna i Kariskrona kan tas i bruk i full omfattning hösten 1972.

Man har därför anledning att göra den bedömningen att sedan vi passerat den femårsperiod om vilken jag nu talar med de förluster sorn uppstår t. o. m. 1974, så bör rnan komma in i ett balansläge 1975, och om ingenting alldeles oförutsett inträffar bör verksamheten då ha stabiliserats och bör kunna gå över till lönsamhet.

Men man skall ändå inte - och här återvänder jag egentligen till den skrivning som togs in redan 1969 - bortse från de risker som är förenade nied en betydande satsning av Uddcombs slag. Stora förändringar i de premisser med vilka man nu arbetar kan radikalt ändra både kvalitativa och kvantitativa bedömningar av Uddcombs framtida utveckling.

Ärade kammarledamöter, delta är den slora fråga som vi diskuterade när det gällde ASEA-Atom och som vi diskuterar när vi nu är inne på frågan om Uddcomb och som naturiigtvis ocksä kan komma in i bilden när vi strax skall behandla ett annat ärende, nämligen eventuellt fortsatta försök vid Ranstad.

Vill vi vara garderade, vill vi söka att inom vårt eget land bygga upp en egen produktion inom elt sådant här stort område? Vi har sagt ja till detta med hänsyn till inle mist vad jag har sagt om elkonsumtionens tillväxt, nödvändigheten av den stora satsningen på kärnbränsleområdet. Det är förenat med risker, och det är på något sätt en illustration till den diskussion och det resonemang som fördes av herr Lorentzon och av herr Israelsson, där rnan talar om sammanblandningen av kapital, samarbete niellan statliga och privata företag. Vad är de vinster som man hämtar in i Uddcomb? De engagerade parterna, staten till hälften, Uddeholm och det amerikanska förelaget, har förluster bakom sig, har förluster under de närmaste åren framför sig. De tar gemensamt de risker som ligger i att successivt bygga upp en sådan här verksamhet. Det är ju delta som herrarna på vpk-sidan helt bortser ifrån. Vad man åstadkommer, när man engagerar det amerikanska företaget Combustion i detta vårt Uddcomb, är ju att man får del av del kunnande som ett av de största företagen i världen på detta område har, vilket tillförs den svenska industri som vi här bygger upp. Man skall inte bortse ifrån att vi på det här sättet skapar någonting av en framtidsindustri, en framtida produktion, i vilken vi räknar med att åtskilliga människor skall ha en lönsam sysselsättning.

Jag studsade faktiskt till litet grand när en av talarna från vpk-sidan i en tidigare debatt var uppe och talade om att strukturrationaliseringen irite i och för sig medför någon förbättring eller någon garanti för vår välfärd. Vad är då garantin för vår välfärd om inte möjligheten att länka vår produktion in i de expansiva banorna, i den expansiva industrin?

De    delar   av    vår   industriella   produktion   som   vi   nu   diskuterar.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

155

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

156

ASEA-Atom som vi har diskuterat, Uddcomb som vi nu diskuterar, utgör sådana inslag i den framtida produktionen. Men de är riskfyllda, de kräver en betydande satsning, och vi får finna oss i att dä och då råka ut för överraskningar av det slag som jag tyvärr ocksä nu har varil nödsakad att irreddela.

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! Det var ju utomordentligt dystra besked som kamnraren har fått av statsrådet här i kväll.

Bedömningen av Uddcombs resultat har alltså förändrats enligt följande serie: för tre år sedan talades det om plus 3 miljoner kronor fram t. o. nr. 1974, i propositionen nr 85, som är dagtecknad den 10 niars 1972, talas om en förlust på 50 miljoner kronor, och i dag får vi höra att en mera realistisk prognos går ut på en förlust på 75 miljoner kronor.

Förklaringar   kan   alltid   presteras.   En   rad   sädana   finns   redan   i

propositionen, och en ytterligare  förklaring har lämnats i dag genom

statsrådet under hänvisning fill att motsvarande industrier byggts ut på

nråriga håll i utlandet och att man i fråga om försäljningen till främmande

■ länder har att räkna rned protektionism på detta område.

Vafie enskild förklaring är riktig. Detta är vad många andra företag har fått känna på. Den protektionism som utan tvivel växer upp på många håll i världen medför svårigheter för den exporterande industrin - med det höga kostnadsläge vi har här hemma — den amerikanska dollarns nedskrivning har inneburit förskjutningar i konkurrensläget osv.

Det vore för övrigt intressant att höra om förlusten pä 75 miljoner kronor är prognostiserad före eller efter det att svenskt näringsliv träffats av den nya börda som den fördubblade löneskatten innebär. Jag föreställer mig att kalkylen har gjorts dessförinnan och atl man alltså bör öka förlusten på 75 miljoner kronor med ytterligare ett belopp.

Jag anser mig också nödsakad att anlägga ytterligare en synpunkt. I utskottet hade vi detta ärende under behandling för 14 dagar sedan. Vi hade då att arbeta med ett material byggt på siffror, ,soni inte var relevanta, och såvitt jag förstår kände rnan inom industrideparterrrentet till detta förhållande, I vafie fall har statsrådet inte gjort klart att dessa nya siffror framkommit först efter utskottsbehandlingen, Harjagpåden punkten fel, är jag glad. Skulle det nämligen vara förhällandet att man redan när utskottet hade ärendet under behandling hyste misstankar inom departementet om att de 50 miljonerna var en klart missvisande uppgift, är detta mycket beklagligt.

Jag började med att säga alt det var ett utomordentligt dystert besked som vi fått i dag. Det finns inte någon möjlighet att sakligt ändra detta, rrren det understryker ytterligare vad jag sade i ett tidigare inlägg, nämligen atl vi i riksdagen i sådana sammanhang har otillräcklig insyn och att det knappast är korrekt att på riksdagen övervältra ett ansvarstagande när vi har denna otillräckliga insyn.

Ansvaret bör ligga kvar hos aktieägarna, alltså hos Statsföretag, och ytterligare ri-iedelstillskott bör ske i form av aktieägarlillskott och icke i form av statsbidrag. Mot bakgrunden av ökningen av detta redan höga

belopp frågar man sig vidare vilken betydelse de 6 miljonerna i direktbidrag egentligen har. Varför skall man krångla till det hela med dessa 6 miljoner kronor när ändå stora belopp måste hämtas på andra vägar?

Herr industriminislern JOHANSSON:

Herr talman! Pä onsdagen förra veckan, alltså den 10 maj hade jag och mina medarbetare i industridepartementet besök från Statsföretag och Uddcomb, varvid den nu aktuella redovisningen lämnades. Jag frågade då, om man hade haft tillfälle att lämna näringsutskottet detta nya material. Det hade man inte haft — utredningarna var då just klara, och man ville meddela resultatet. Jag sade atl det var lämpligt att vi efterhörde om näringsutskoltet hade behandlat denna fräga eller inte. Hade man inte behandlat ärendet, skulle vi självfallet ha sett till att materialet levererats.

Nu har jag fått en promemoria från Statsföretag daterad den 16 maj, och jag har ansett det vara min skyldighet att meddela kammaren innehållet i denna. Den kommer inte att ge regeringen anledning att av riksdagen begära någon ändring av beslutade belopp. Jag har redan tidigare sagt, och det har också deklarerats från Statsföretag, alt det självfallet är dess skyldighet att tillsammans med de övriga aktieägarna täcka den mellanskillnad som här uppstår. Jag hoppas att herr Regnéll ändå är klar över att propositionen 85 grundades på den skrivelse från Statsföretag och Uddcomb som inkom till industridepartementet i flol och som byggde på 1970 års beräkningar. Det är alltså i vår man har gjort de nya beräkningarna.

Det är klart att man kan föra en diskussion om de 6 mUjonerna. Regeringen har ansett atl det är rimligt att söka minska kostnadsbelastningen på Uddcomb genom att också tillföra etl direkt bidrag. Beträffande motiveringen för beloppet 6 miljoner kronor vill jag säga följande. Det är etl känt faktum att Uddcomb skapades på initiativ av Uddeholmsbolaget. Bolaget hade dä anlitat det amerikanska företaget som konsult för att göra en studie av möjligheterna att delta i en sådan här produktion. Studien gav beskedet att anläggningen inte kan ligga inne i landet utan alt den nya verksamheten måste förläggas till kusten. I diskussionen förekom då Uddevalla.

Hade företagel kommit att lokaliseras till Uddevalla, så hade vi haft möjligheter att ge ett lokaliseringsstöd. Förfrågningar gjordes ocksä från Uddeholmsbolagets sida — till all börja med i samverkan med del amerikanska företaget. Jag tillhörde då regeringen som inrikesminister, och vi lämnade beskedel att lokaliseringslån kunde påräknas med någonting mellan 5 och 6 miljoner kronor och med räntebefrielse under något år. Det beloppet räknades in i kalkylerna, och vi har därför ansett det rimligt att salsa 6 miljoner kronor i form av etl direkt bidrag. Regeringen har ju tagit en avgörande ståndpunkt i fråga om lokaliseringen av Uddcomb till Karlskrona.

Detta är alltså det huvudsakliga motivet för att 6 miljoner kronor bör lämnas som bidrag.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

157

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! De besked vi har fått här i dag är väl en illustration till hur liten realitet det ligger i talet om att allmänheten har insyn i de statsägda företagen och har möjlighet att bedöma dem och deras utveckling. För bara någon vecka sedan fick vi i våra fack här i riksdagen en årsredovisning för Statsföretag AB, som är hälftendelägare i Uddcomb Sweden AB. Den som slår upp s. 18 i redovisningen och studerar Uddcomb Sweden AB finner icke en antydan om dessa nya prognoser sorrr presenterades för industridepartemenlel den 10 maj och som rimligen inte kan ha varil okända för styrelsen i Statsföretag AB - med en av kanirnarkollegerna, Arne Geijer, som ordförande — när den skrev under förvaltningsberättelsen i april 1972. Denne kammarkollega kan ju inte ha varit okunnig om att näringsutskottet haft att behandla ett ärende av väsentlig vikt för Uddcomb men han har tydligen inte funnit det angeläget att förse utskottet med det verklighetsunderlag som skulle behövas för bedömning av ärendet.

Det är situationen för oss inom riksdagen. Alt då gå runt och säga atl allmänheten i landet skulle ha någon insyn i de statliga företagen utöver den insyn rnan kan förvärva sig i annan företagsamhet - det ter sig rätt underligt.

Herr ERICSSON i Ätvidaberg (fp):

Herr talman! I dag har Statsföretag haft bolagsstämma. Riksdagsmännen, de 18 som var utplockade, hade tillfälle att vara med. Frågor kunde ställas i förväg. Folk partigruppen ställde tio frågor. En av dem löd:

Uddcomb har serverat flera framtidsbedömningar, mera pessimistiska ju nrer tiden lidit. Hur ser frarrrtidsbedömningen beträffande försäljningen och vinstutvecklingen ut för den närmaste femårsperioden?

Jag skulle gärna viha fråga industriministern: Hade det inte varit ett bra tillfälle att vid denna bolagsstämma berätta litet om della i samband med att man gav svar på frågan?

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag vet ju inte vilket svar rnan har lämnat på frågan. Jag meddelade Statsföretags ledning, verkställande direktören och Uddcombs ledning alt jag självfallet är beredd att redovisa för riksdagen - jag ser det som min skyldighet - de uppgifter som man lämnade till mig den 10 maj. Jag har ingen aning om vilket svar som lämnades pä den fråga som ställdes vid bolagsstämman i dag, men om man inle har redovisat del material som jag nu lämnat, kan det ha berott på all man var medveten om atl jag i samband med behandlingen av Uddcombärendet hade för avsikt atl meddela riksdagens ledamöter detta.

158

Herr ERICSSON i Ätvidaberg (fp);

Herr talman! Det är väl inte detta som är bolagsstämman för Uddcomb utan det är väl Statsföretags bolagsstämma och det är väl den som skall ha förslahandsinformationer. Det är väl en rimlig begäran att de skulle ha lämnats. Tycker inte industriminislern att det vore rimligt att begära det?

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr talman! Jag torde vara medveten om atl detta inte är bolagsstämman, och därför har jag ingen aning om vad som svarades på bolagsstämman. Det borde också herr Ericsson i Åtvidaberg ha kunnat inse och inte frågat mig om varför man inte lämnade dessa uppgifter. Jag har ingen aning om vad man har sagt som svar.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Bidrag tiU Uddcomb Sweden AB

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 a av herrar Regnéll och Clarkson samt 3:o) reservationen nr 1 b av herr Hallgren, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Regnéll begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Israelsson begärt votering beträffande konlrapropo.sitionen, upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den  som   vill all  kammaren  till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskotlets hemställan i betänkandet nr 35 punkten  1

mom, 2 antar reservationen nr 1 a av herrar Regnéll och Clarkson röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har  kammaren   lill  kontraproposition   i  nämnda  votering

antagit reservationen nr 1 b av herr Hallgren,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -     55

Nej  -     18

Avstår -  218

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets  hemställan  i

betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I a av herrar Regnéll

och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter  ha   röstat   för  ja-propositionen.   Då   herr   Regnéll  begärde

159

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Finansiering av stirlingprojektet

rösträkning verkställdes votering med  omröstningsapparat.  Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  - 243

Nej  -    34

Avstår -     16

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Finansiering av stirlingprojektet

Kungl. Maj;l hade (punkten E 2, s. 47-53) föreslagit riksdagen att

1.                               bemyndiga Kungl, Maj:t att medge förenade fabriksverken att
solidariskt med Kockums mekaniska verkstads AB teckna borgen för lån i
Sveriges investeringsbank AB tUl KB Unites Stiriing (Sweden) AB & Co
intill ett belopp av 19 000 000 kronor jämte ränta,

2,                               lill Finansiering av stirlingprojektet på tilläggsstat III till riksstaten
för budgetåret 1971/72 anvisa ell invesleringsanslag av 5 250 000
kronor,

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1972:1656 av herrar Brundin (m) och Winberg (m) vari, såvitt nu var i fråga, hemställts alt riksdagen skulle avslå förslaget om anslag lill Finansiering av stirlingprojektet,

Utskollel hemställde

1,    att riksdagen med bifall lill Kungl, Maj:ls förslag bemyndigade Kungl, Maj:t att medge förenade fabriksverken att solidariskt med Kockums mekaniska verkstads AB teckna borgen för lån i Sveriges investeringsbank AB tUl KB United Stiriing (Sweden) AB & Co intiU ett belopp av 19 000 000 kronor jämte ränta,

2,    att liksdagen med bifall till Kungl, Maj:ls förslag och avslag på motionen 1972:1656 i ifrågavarande del lill Finansiering av stirlingprojektet på lilläggsslat Hl till riksstalen för budgetåret 1971/72 anvisade ell investeringsanslag av 5 250 000 kronor.

Reservation hade avgivits

2, av herrar Regnéll (m) och Clarkson (m), som ansett all utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till molionen 1972:1656 i ifrågavarande del skulle avslå Kungl, Maj:ts förslag rörande invesleringsanslag till finansiering av stirlingprojektet.

160

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade:

Överläggningen rörande denna punkt får omfatta även punkten 4, men yrkanden beträffande sistnämnda punkt framställes sedan densamma föredragits.

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! En kritisk bedömning har näringsulskottets ledamöter från moderata samlingspartiet ansett sig ha anledning alt göra när Kungl, Maj:t äskar ytterligare anslag för att - om jag får uttrycka del så - hålla stirlingmotorn i gång. Här är det på den statliga sidan förenade fabriksverken som är partner i projektet. Vi vet att flera svenska förelag med stort tekniskt kunnande har avböjt att engagera sig för projektet. Orn riksdagen nu beviljar fabriksverken ett investeringsanslag för stirlingprojektet måste det tolkas som så, att riksdagen anser sig vara kompetent att bedöma projektet på etl riktigare sätt än de tillfrågade industrierna. Är karnmariedarnöterna beredda all ta ell sådant ansvar? Eller skall vi också här notera, att vi tillhör de oinvigda, som Statsföretag AB talade om när det gällde Uddcomb?

I utskottet har vi haft möjlighet att läsa ytterligare utredningar om detta projekt. Vi har fått en god information den vägen, men vi har inte möjlighet att begagna oss av den informationen i argumenteringen i kammaren. Är det inte under sådana förhållanden riktigare att riksdagen överlåter åt dem som har den fulla insynen att också la ansvaret för ytterligare investeringar i projektet?

Man kan inte skylla på att rnedel saknas hos fabriksverken för en sådan investering. Om en stund kommer talmansklubban att befästa ett beslut om att öka förenade fabriksverkens rörliga kredit med 100 miljoner kronor, och av de 100 miljonerna saknas, som departementschefen påpekar, motivering för i varje fall 18 miljoner, kanske för 39 miljoner, som försvarsverken tidigare räknade med skulle levereras in i form av fondränlor men där någon inleverans tydligen inte kommer lill stånd på grund av verksamhetens dåliga resultat.

På moderat håll tycker vi att förslaget om denna höjda kredit är synnerligen illa tidsanpassat. Hela verksamheten inom fabriksverken skall ju granskas. 1 propositionen 85 säger departementschefen att utredningen — som då ännu inte var tillsatt men som nu är det — skall pröva förenligheten med fabriksverkens framlida verksamhetsinriktning av ett fortsatt engagemang i de bolag där fabriksverken engagerat sig utan benryndigande. Att ställa stora pengar till förfogande innan man vet hur verksamheten skall se ut ter sig föga välbetänkt.

Herr talman! Jag har här pläderat för bifall till de båda reservationerna 2 och 3. Jag ber nu att få yrka bifall till reservationen 2 och förstår alt motsvarande yrkande skall framställas beträffande reservationen 3 först när punkten 4 föredragils.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Finansiering av stirlingprojektet

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Det har inte minst på uppmaning från riksdagen varit en strävan för förenade fabriksverken att söka finna underlag för en civil produktion vilken skulle ersätta den produktion som bortfaller i fråga om försvarsmateriel. Riksdagen har här engagerat sig och sagt lill förenade fabrik.sverken att man borde syssla med detta.

Ett av de projekt som då uppkommit gäller just denna stirlingmolor som vi här talar om. Förenade fabriksverken har velat vara med tillsammans med andra för att kunna utveckla denna motor. Alt ge sig in

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 81-82

161

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Finansiering av stirlingprojektet

i ett forsknings- och utvecklingsprojekt av den här omfattningen kostar betydande pengar, såsom vi alla vet. Vi är också medvetna om att vafie sådant forskningsprojekt innebär en risk av betydande omfattning.

Nu är det här fråga om huruvida förenade fabriksverken kall fortsätta att vara nred i detta utvecklingsprojekt eller om man mycket brådstörtat skall avbryta det, dra sig ur det hela, kanske i ett stadium då man ännu inte kan bedöma om detta är ett misslyckat projekt eller om det är mycket värdefullt. Underlag finns inte för ett sådant bedömande. Vi finner från utskottets sida att det är all anledning för förenade fabriksverken att fortsätta att vara med i detta projekt till dess att säkra bedömningar finns om huruvida projektet blir ett lyckokast eller någonting som man måste upphöra med. Det ligger liksom i själva förutsättningen för detta arbete. Vi tycker att det är helt naturligt att förenade fabriksverken får fortsätta försöksverksamheten, även om vi från utskottets sida uttalar atl vi har full förståelse för att motionärerna anser att fabriksverken bör vara myckel försiktiga med nya engagemang. Jag vill här gärna understryka att mycket stor försiktighet bör iakttas av förenade fabriksverken med vafie nytt engagemang, framför allt om det är resurskrävande, i den situation som verket befinner sig i - en utredning är pä gång om hur dess framtida verksamhet skall se ut. Men vi har inte firnnil att detta projekt är av sådan riskkaraktär att det inte bör fullföljas - trots atl företaget som sådant bör visa stor försiktighet.

Samma sak gäller ökningen av de rörliga krediterna lill förenade fabriksverken. Kungl. Maj:t föreslår en ökning av den disponibla krediten hos riksgäldskontoret från 70 till 170 miljoner kronor. Förenade fabriksverken är just nu föremål för en utredning om företagets status -om det skall vara ett kungligt verk eller ett bolag, om vissa delar av produktionen skall drivas som bolag, osv. - liksom ocksä dess inriktning, som i stor utsträckning måste bli civil. Men att stanna upp inför denna utredning och säga att företaget inte skall ha några ytterligare pengar, det vore ändå ganska tokigt. Det skulle ju innebära att riksdagen menade att det inte finns någon egentlig framtid för förenade fabriksverken, utan att man bör låta dem stå relativt stilla medan utredningen kommer fram med nya resullat. Vi tycker nog att de bör få möjlighet att verka under tiden och att del vore fel att just nu avbryta krediterna. Vi kan peka på att de har fått ett väsentligt utökat engagemang på många områden och har precis samma rörelsekapital som de hade 1964.

Detta gör att vi från utskottets sida vill vara med på att tillstyrka också den kredit det här är fråga om, även om vi är medvetna om - och vill betona för förenade fabriksverken — att all försiktighet bör iakttas med vafie utgift i detta sammanhang. Vi tycker inte atl situationen är sådan att man liksom i panik bör hindra alla krediter.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till utskottels förslag beträffande finansieringen av stirlingprojektet, och jag återkommer beträffande den rörliga krediten.

162

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Ökning av rörlig kredit tiU förenade fabriksverken

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaUer  näringsutskottels  hemställan  i

betänkandet nr 35 punkten 3 mom, 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Regnéll

och Clarkson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej -    34

Avslår  -      7

Punkten 4

Ökning av rörlig kredit tiU förenade fabriksverken

(Denna punkt hade debatterats i samband med behandlingen av punkten 3,)

Kungl, Maj:t hade (s, 53-55) föreslagit riksdagen att medge alt förenade fabriksverken fick, på sätt Kungl, Maj;t bestämde, disponera en frän 70 000 000 kronor till högst 170 000 000 kronor ökad rörlig kredit hos riksgäldskontoret,

1 detta sammanhang hade behandlats molionen 1972:1656 av herrar Brundin (m) och Winberg (m) vari, såvitt nu var i fråga, hemställts att riksdagen skulle avslå förslaget om ökad rörlig kredit tUl förenade fabrUcsverken,

Utskottet hemställde

all riksdagen med bifall fill Kungl, Maj:ts förslag och avslag på motionen 1972:1656 i ifrågavarande del medgav att förenade fabriksverken fick, på sätt Kungl, Maj:t bestämde, disponera en från 70 000 000 kronor till högst 170 000 000 kronor ökad rörlig kredit hos riksgäidskontoret.

Reservation hade avgivils

3, av herrar Regnéll (m) och Clarkson (m), som ansett atl utskottet bort hemställa.

163

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972 Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m. m.

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1656 i ifrågavarande del skulle avslå Kungl, Maj:ls förslag om ökad röriig kredit fill förenade fabriksverken.

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall till reservationen 3,

Herr SVANBERG (s):

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall fill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herrar Regnéll och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan  i

belänkandet nr 35 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Regnéll och

Clarkson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej  -    34

Avstår —       6

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 4 Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m, m.

Föredrogs näringsutskottels betänkande nr 38 i anledning av propositionen 1972:54 angående organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet m, m, jämte motion.

164

1 propositionen 1972:54 (industridepartementet) hade Kungl, Maj:t föreslagit riksdagen att

1,    godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för organisationen av officiell provnings- och kontrollverksamhet samt officiell metrologisk verksamhet,

2,    tiU Statens provningsanslall: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kronor.

1,    till Bidrag till statens provningsanstaU för budgetåret 1972/73 anvisa ell förslagsanslag av 5 900 000 kronor,

2,    bemyndiga Kungl. Maj:l alt för budgetåret 1972/73 fastställa taxor för ädelmetallkontroll,

3,    till Statens provningsanslall: Justering och ädelmetallkontroll för budgetåret 1972/73 anvisa etl förslagsanslag av 6 018 000 kronor,

4,    lill Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret 1972/73 anvisa etl reservationsanslag av I 400 000 kronor,

5,    godkänna vad chefen för industridepartementet förordat angående bestridande av utgifter för om- och tillbyggnad av Svenska instilutel för konserveringsforskning.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m. m.

En av utgångspunkterna för propositionens förslag var riksdagens beslut år 1971 att statens provningsanstalts huvuddel skulle lokaliseras lill Borås,

I detta sammanhang behandlades motionen 1972:1578 av herr Brundin m, fl, (m, c, fp, vpk) vari hemställts att riksdagen med ändfing av tidigare beslut skulle anhålla om förnyad utredning och förslag angående lokaliseringsort för statens provningsanstalt.

Utskottet hemställde

1,    alt riksdagen med avslag på motionen 1972:1578 godkände i propositionen 1972:54 föreslagna riktlinjer för organisationen av officiell provnings- och kontrollverksamhet samt officiell metrologisk verksamhet,

2,    att riksdagen med bifall till propositionen 1972:54 i ifrågavarande del bemyndigade Kungl, Maj:l atl för budgetåret 1972/73 fastställa taxor för ädelmetallkontroll,

3,    alt riksdagen med bifall till propositionen 1972:54 i ifrågavarande del för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisade

a)     lill Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet etl förslagsanslag av I 000 kronor,

b)    lill Bidrag lill statens provningsanstalt ett reservationsanslag av 5 900 000 kronor,

c)     till Statens provningsanslall: Justering och ädelmetallkontroll ett förslagsanslag av 6 018 000 kronor,

d) till Statens provningsanslall: Utrustning ett reservationsanslag av
1 400 000 kronor,

4, att riksdagen godkände vad i propositionen 1972:54 förordats
angående bestridande av utgifter för om- och tillbyggnad av Svenska
institutet för konserveringsforskning.

Reservation hade avgivits beträffande lokaliseringen av statens provningsanstalt av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Ätvidaberg (fp). Hovhammar (m) och Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen

a) med bifall till motionen 1972:1578 skulle upphäva sitt beslut år 1971 angående lokaliseringen av statens provningsanslall och hos Kungl,

165

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m. m.

166

Maj:l anhålla om förnyad utredning och förslag angående lokaliseringsort för provningsanstalten,

b) i övrigt godkände i propositionen 1972:54 föreslagna riktlinjer för organisationen av officiell provnings- och kontrollverksamhet samt officiell metrologisk verksamhet.

Herr ERK:SS0N i Ätvidaberg (fp):

Herr talman! Det har kommit mycken intensitet i utlokaliseringsde-batten i allmänhet, rnen frågan är om inte just debatten om flyttningen av statens provningsanstalt har varit den mest intensiva, och jag tycker att jag har en viss förståelse för att så har varit fallet.

Innan jag anlägger några synpunkter på utflyttningen av statens provningsanstalt vill jag gärna deklarera att jag icke av princip är motståndare till att man försöker utlokalisera statlig och annan verksamhet från kungliga huvudstaden och kanske också från andra storstäder, så att man på det sättet kan få en bättre spridning från såväl besluts- som sysselsättningssynpunkt. Men jag tror, herr talman, att man måste skilja på verk och verk. När det gäller statens provningsanstalt förefaller politiken att ha kört över förnuftet, och del är naturligtvis skälet till att debatten har blivit så intensiv och att vi nu har en reservation på bordet.

Statens provningsanstalt är ett statligt verk som inte bara belastar kostnadssidan utan som genom sin karaktär av serviceorgan också ger intäkter. Provningsanstaltens expansion avgörs helt av dess kundkrets, och kundkretsen växer om provningsanstalten gör ett bra jobb. Jag vill här notera att statens provningsanstalt är beroende av kvalitén på de människor som gör jobbet, som har vuxit in i jobbet — och det är just kruxet att få detta team att växa in i arbetet. En utflyttning av provningsanstalten betyder att man slår sönder det kapital på vilket anstalten baserar sin verksamhet, nämligen människornas invuxna och sammansvetsade skicklighet. Provningsanstalten har funnit sin största kundkrets i Stockholm, eller rättare sagt i Mälardalsområdet, varvid bör noteras att man på företaget upplever sig själv såsom utgörande ett serviceorgan för den mindre och medelstora industrin. Och det är väl ändå inte möjligt att tro, att orn provningsanstalten flyttar, så flyttar kundkretsen rned. Just detta speciella förhållande att statens provningsanstalt har vuxit ihop med sin kundkrets gör att man borde tänka sig för flera gånger, innan man kastar ut verket från Stockholm.

Provningsanstalten består av en administrativ kärna och ett filialsystern. Kärnans uppgift är - förutom att administrera verksamheten -att hålla den viktiga och nödvändiga kontakten med andra verk, inte minst då rned det blivande konsumentverket. Provningsanstalten kan mycket väl tillgodose kraven på utlokalisering när det gäller filialdelarna, men jag tycker det är litet obetänksamt, inte minst från ekonomisk synpunkt, att flytta på kärnan och dessutom göra det just nu. Vi upplever nämligen nu, inte minst inom den mekaniska verkstadsindustrin - som är en stor kund till provningsanstalten - en intensiv produktutvecklingsperiod, där produkter skapas, föds, lever och dör inom loppet av mycket korta tidsrymder än tidigare. Det här betyder att helt andra krav ställs inte bara på utveckling och produktion utan kanske framför allt på

kontroll och testning av produkten. Man kunde därför knappast ha vall en olyckligare tidpunkt att komma med förslaget om SP:s utlokalisering än just nu. Vad den organisationen i dag behöver är uppbackning, stöd och arbetsråd, inte bara för sin egen skull utan för de många som utnytfiar provningsanstaltens fiänster.

När vi hade näringsutskottshearing i denna fråga nämndes det bl. a. att provningsanstalten mer eller mindre varit på väg ät något håll i tio år. Sådant ger inte den arbetsro som behövs.

En annan sak: Om man nu tvingas utlokalisera provningsanstalten, är då Borås, som ligger en timmes väg från Chalmers, den lyckligaste lösningen? Vore inte någon ort milt emellan Göteborg och Stockholm vettigare, och då en ort där man har teknisk förankring?

Herr talman! Det skulle finnas mycket rner att tillägga, men jag har velat begänsa mig till att anföra några speciella synpunkter som jag anser väger tungt i vågskålen till förmån för reservationen, där det hemställs att ärendet skall återförvisas lill ny bedömning.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! 1 det utlokaliseringsbeslul som riksdagen förra året fattade ingick utflyttning av statens provningsanstalt till Borås. Jag skulle vilja beteckna det som ett olycksfall i arbetet. I statsverkspropositionen, som lades fram i januari förra året, uttalade departementschefen bl. a.: "Av   stor   betydelse   för   anstaltens   möjligheter   att   anpassa   sig   till

marknaden är också frågan om dess lokalisering.       Beträffande den

definitiva karaktären och storleken av provningsanstaltens centrala del eller dess lokalisering är jag nu inle beredd att ta ställning." Två månader senare kom propositionen om utflyttningen från Stockholm av en rad verk, däribland också provningsanstalten. Två månader efter presentationen av statsverkspropositionen var man alltså beredd att ta den ställning man inte var beredd att ta i januari.

Utskottet säger i det ärende vi just nu behandlar: "Riksdagens beslut förra året om SP:s lokalisering grundades pä ingående överväganden." Herr talman! Jag tror inte att man i utskottet ställer särdeles stora krav på "ingående överväganden" när man betecknar vad som föregick beslutet om utflyttningen av statens provningsanstalt som just "ingående överväganden". Det fanns inget utredningsmaterial om en förflyttning till Borås. Verksamheten var inte analyserad, och rnan hade inte tagit reda på hur den skulle påverkas av denna omlokalisering. Den enda utredning som fanns var en utredning som gjordes 1969 om förflyttning av anstalten till Studsvik. Resultatet av denna utredning och remissbehandlingen talade emot en flyttning av statens provningsanstalt till Studsvik, varför frågan föll. Utskottet är nu mycket hövligt i sin skrivning och citerar möjligen av den anledningen några rader av förra årets utlokalise-ringsproposition, där man säger att Borås kan "erbjuda SP en mångsidig industriell och teknisk miljö inom rimliga rese- och transportavstånd". Av detta måste man väl dra slutsatsen att utskottet menar att avståndet mellan Borås och Göteborg skall betraktas som rimligt i alla de avseenden som  här är relevanta.  Studsviksalternativel föll framför allt därför att

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m. m.

167

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt, rn. m.

168

avståndet mellan Stockholm och Studsvik ansågs vara för stort. Det är ungefär samma restid sorrr mellan Borås och Göteborg.

Här har utskottet försatt sig i en egendomlig situation. Vare sig utskottet anser att det är ett rimligt avstånd niellan Borås och Göteborg eller man inte anser det, hamnar man i ett felaktigt beslut. Avståndet var inte rimligt när det gällde Studsvik, varför frägan fick falla efter noggrann prövning. Men skulle ändå utskottet anse att avståndet är rimligt, måste det innebära att Borås hör till Storgöteborgsregionen. Man flyttar alltså en verksamhet från en storstadsregion till en annan, och det var kanske inte det som var rrreningen med ullokaliseringen.

Det är också att märka att statens provningsanstalt successivt har byggt upp ett filialnät över landet som är starkt marknadsanpassat, dvs. på åtta orter runt om i landet har man startat filialer och bedriver där provningsverksamhet som är anpassad till de behov, som näringslivet på respektive ort har dokumenterat.

Herr l'!ricsson i Ätvidaberg nämnde att statens provningsanstalt i mycket stor utsträckning täcker sina kostnader med inkomster genom avgifter på de uppdrag man utför, fvå tredjedelar av omslutningen täcks genom uppdragsavgifter. I statsverkspropositionerna från de senaste åren kan man se hur departementschefen år efter år manar fill ännu högre kostnadstäckningsgrad genom effektivare marknadsföring, höjda uppdragsavgifter etc. Det sägs t. o. m. någon gång att även kostnaderna för den forskning som anstalten är ålagd att utföra bör slås ut på respektive u|->ptlrag och belasta just dessa.

Hur ser nu den marknad ut som man skall sälja effektivare på? Två tredjedelar av alla uppdragsgivare finns i Storstockholm och Mälarom-rådet. En enhällig expertis, inte bara inom statens provningsanstalt utan bland uppdragsgivarna, anser att det är helt otänkbart för en betydande ilel av dessa uppdrag att följa med anstalten till Borås. För den här verksamheten krävs det en geografisk närhet mellan anstalten och uppdragsgivarna. Det kan vara svårt att göra en bedömning av hur mycket som sannolikt faller bort av de utredningsuppdrag som provningsanstalten nu har. och man kan naturligtvis ha olika meningar om det. Men det har bl. a. gjorts den bedömningen att ungefär hälften av uppdragen sannolikt bortfaller. Orn man nu har ställt kravet på kostnadstäckning mycket högt, ja, då måste det här innebära att antingen skall provnings-anstalten på den nya orten kunna skaffa substitut för bortfallna uppdrag eller också måste staten ta ett större ansvar för kostnadstäckningen -ytterligare anslag på så där 5 miljoner kronor om året. Men det har man inte sagt någonting onr.

Det är också på det sättet att just marknaden i Västsverige torde vara särledes svår att erövra. Får jag erinra om att provningsanstalten på eget initiativ har prövat tanken att utvidga den filial som finns i Borås, rnen efter en noggrann prövning har den funnit att det inte finns marknad härför, därför att Chalmers provningsanstalt, vars verksamhet är mark-nadsanpassad till i första hand den västsvenska industrin, täcker det behov sorrr där finns. Man skall alltså genom den här förflyttningen åstadkornrira en överkapacitet på det här tekniskt besvärliga provnings-området i Västsverige, och någon utlokaliseringseffekt att tala orn från

Stockholm kommer det ju inte atl få, därför atl de uppdrag som sannolikl faller bort när man flyttar anstalten måste tas om hand av andra existerande provningsinstitut i Stor-stockholm, och så kommer det naturligtvis all gå. Del är nämligen en väsentlig skillnad mellan provningsanstallens situation på marknaden och situationen för en hel del andra av de verk sorn har föreslagils bli utflyttade, nämligen den alt provningsanstallen inle har någon monopolställning utan konkurrerar både med andra statliga inslitutioner och med privata företag pa området.

Därför är det, enligt min mening ell ganska hårt slag mot derrr som engagerat arbetat inom statens provningsanslall atl på etl så betydelsefullt sålt untlanröja möjligheterna för- en fortsalt expansion och i stället erbjuda en omlokalisering, som sannolikt måste innebära en nedbantning av verksamheten och därmed en minskad trygghet för den personal som är anställd vid provningsanstalten.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill reservationen.

I detta anförande instämde herrar Wijkman (m) och Ullsten (fp).

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! I den här frågan har del framförts ett förslag om all man skulle ändra del beslut som riksdagen fattade 1971 angående ullokalisering av statens provningsanstalt lill Borås. Under tiden har det hänt en del. Det har bedrivits en kampanj för att man skulle riva upp della beslut, och motioner härom har lagts fram. Vid utskottets betänkande har fogats en reservation som går ut på att få till stånd en omprövning av beslutet om förläggningsort — möjligen nägon annan ort utanför Stockholm än Borås.

Del är ganska självklart att det vid sådan här utlokalisering i allmänhet har funnits motstånd bland personalen mot att fiylla från huvudstaden till landsorten, som man brukar säga. Det förhållandet har observerats nästan över hela världen. Det har varit aktuellt när del gällt utlokaliseringar från London, Paris och andra storstäder.

Jag har funderat på den här frägan, och ell av skälen fill all jag har biträtt utskottsmajoriteten här är att jag inle kan finna att statens provningsanslall har säiskill slora kontakter med den centrala administrationen, kanslihuset osv. Provningsanstaltens arbete bedrivs på annat sätt. Provningsanstalten har kunder som den utför sina fiänster ät, och utlokalisering skulle således vara ganska enkel i del avseendet. Det behövs inga kontakter rent administrativt.

Del har anförts att provningsanstalten har sina flesta uppdrag i Stockholm. Kan del inte tänkas att det förhållandet kan förändras? Det har faktiskt förmärkts en tendens i storstaden till en viss tillbakagång. I ett anförande av en riksdagsledamot under en debatt tidigare i veckan har vi hörl att man räknar med en minskning av antalet industfiarbetare med ca 15 000 under de närmaste åren. Denna prognos, som visar på en minskad aktivitet i Stockholm på olika områden, kan tyda på att en större räjong i landet skulle kunna utgöra underlag för provningsanstaltens arbete.

Om det vore riktigt som herr Brundin sade i sitt anförande nyss skulle 6* Riksdagens protokoll 1972. Nr 81-82

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m. m.

169

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m. m.

170

del betyda atl riksdagen i fiol inte visste vad den gjorde när den enhälligt fattade beslut om en utflyttning till Borås. Herr Brundin talade om var Borås ligger, var Göteborg ligger och hur långt det är mellan Göteborg och Borås. Var det inte lika långt mellan Borås och Ciöteborg i fiol, 197 1, sorn det är i år, 1972? Det förefaller egendomligt att de som nu är emot denna flyttning förra året helt missade den här frägan och de mycket allvarliga aspekter som de i år tar upp. En relativt stor avdelning av provningsanstalten skall, som utskottet anfört, vara kvar i Stockholm och befiäna kunderna här.

En del av personalen har hotat med att de inte ämnar flytta med, men det resonemanget förs väl vanligen inom alla institutioner som skall flyttas ul. Provningsanstalten har också tillfrågats huruvida det kunde tänkas att man skulle fä ökade byggnadskostnader vid en flyttning fill Borås. Svaret blev att man, även om provningsanstalten skulle vara kvar i Stockholm, skulle vara tvungen att bygga nya lokaler. På den punkten skulle det alltså inte finnas några pengar att spara i form av investeringar sorrr man kunde slippa ifrån om man stannade i Stockholm.

Enligt herr Brundins anförande skulle provningsanstalten fungera ungefär som ett vanligt privat företag. Anstalten borde ligga i närheten av de kunder som den arbetat in och hade kontakter med. Men man kan väl ändå inte betrakta provningsanstallen som elt vanligt förelag. Kan det inte tänkas att den myckel stora aktivitet som provningsanstalten haft runt Stockholm kan spridas över landet och att anstalten kan få nya kunder på annat håll?

Jag vill här nämna den minskade aktivitet som man räknar med inom byggnadsbranschen när det gäller offentliga byggnader här i Stockholm. Den 26 april tog jag del av elt uttalande som publicerades av skolborgarrådet Hallerby. Han sade att åren 1962 och 1963 hade Stockholms kornmun 80 000 elever i grundskolan. Elevantalet har sedan sjunkit undan för undan, så att man räknar med att 1980 ha 47 000 elever i grundskolan, l-ram till 1980 kommer klasserna att minska med inte mindre än 990 klassavdelningar. Jag vet inte vad en sådan nedåtgående tendens kan betyda för provningsanstalten när del gäller fiänster ål de företag anstalten har som kunder. Jag har bara noterat denna tendens.

Vid nritt ställningstagande har jag funnit att det inle sedan 1971 har inträffat någonting som kunnat förändra min inställning. Därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr BRUNDIN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall bara kort säga fill herr Böfiesson i Glömminge att uppgiften att antalet industriarbetare minskar med 15 000 i Storslockholmsområdel under en viss period är fullständigt utan mening i detta sammanhang. Vad som är betydelsefullt är i stället vilken produktion.sornfattning man har, och den förutsattes inte svikta.

Herr Böfiesson sade vidare att enligt mitt anförande skulle fiksdagen i fjol ha fattat etl beslut, okunnig om innebörden i beslutet. Det är alldeles riktigt, herr Böfiesson. Det är precis vad riksdagen gjorde, därför att alla de sakuppgifter som jag lämnade i mitt första inlägg kände inte riksdagen

eller herr Böfiesson till, när beslutet fattades i fiol. Del finns ännu i dag inte nägon som helst utredning om konsekvenserna av en förflyttning lill Borås utöver den som gjorts av personalen vid provningsanstalten.

Det är klart att det är lika långt mellan Göteborg och Borås i år som del var i fiol. Jag kan för tydlighets skull säga att det är lika långt mellan Göteborg och Borås som mellan Borås och Göteborg.

Sedan sade herr Börjesson att man inle kan tala om provningsanstallen som ell vanligt förelag. Det är just precis vad man kan. Enda skillnaden är att för viss forskningsverksamhet fär anstalten binlgeltäckning av statsmedel.

Jag skall läsa upp några rader ur slatsverkspropositionen 1970, där det först talas om del underskott som verksamheten ger och sorn alltså måsle täckas med statsmedel. Där säger departementschefen: "Jag finner del angeläget att denna utveckling bryts. Anstalten bör därför snarast vidta åtgärder för alt omdisponera tillgängliga resurser från verksanrheter med låg kostnadstäckning till ekonomiskt bär-kraftiga områden. En rättvisande fördelning av kostnaderna för verksamheten på resp. uppdragsgivare bör eftersträvas."

Det är precis de krav som vi också måsle ställa på ett vanligt företag!

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

LokaUseringen av statens provningsanstalt, m. m.

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt atl det här ämnet togs upp den 26 rnaj i fjol när propositionen 29 behandlades. Det gällde 30—40 utlokaliserings-alternativ. Nu var jag själv borta vid det tillfället, men jag erkänner gärna alt jag säkerligen inle på grundval av vad man då visste hade tagit upp någonting speciellt. Men det var kanske inte sä underligt, därför att vid det tillfället var det även svårt all få besked från provningsanstalten. Man tillsatte i den vevan en ny verkschef, man tillsatte en ny kanslichef -platsen var vakanl - och dessutom hade SAC'0-konfliklen, som slutade i mitten på mars, rnedförl alt man låg efter med en hel del arbete. Även om riksdagsmännen hade velat, hade det inte gått att få fram den information som i dag finns.

Jag tycker atl herr Böfiesson i Glömminge gör det lätt för sig när han beskriver provningsanstaltens arbetsrutiner som orn den arbetade sonr en sluten enhet och arbetade med nägon motpart. Så går det inte till, herr Börjesson. Provningsanstallen är som spindeln i ett nät, och petar man bort spindeln så ramlar nätet ihop.

Vid exempelvis utprovning av akustiska provningsmetoder samarbetar man med andra institut. Utöver just de företag man arbetar ät, kopplar man in t. ex. Karolinska sjukhuset för att klara ul mänskliga beteende-och reaktionsmönster. Man är liksom en katalysator som kopplar ihop olika instituts kunskaper på ett visst område.

Detsamma gäller de företag som provningsanstalten arbetar åt. Dessa företag har ofta ersatt sin egen kontrollfunktion med att få service från provningsanstalten. Det är inte så enkelt att flytta bort en institution som har sådana uppgifter. Den personal som man vill flytta lill Borås flyttar dessutom inte, därför att den nu känner för stor osäkerhet.

171

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt, m. m.

172

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Som framgår av den proposition vi nu behandlar föresläs administrativa åtgärder beträffande organisationen av sådan provnings-och kontrollverksamhet samt metrologisk verksamhet som av olika skäl bör bedrivas eller övervakas av statliga organ.

Syftet med åtgärderna är att fastställa ansvarsförhållandena på dessa områden och att samordna tillgängliga resurser, så att de utnyttjas effektivt samtidigt som verksamheten bedrives opartiskt. Statens provningsanstalt föreslås den 1 juli 1972 bli central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll samt melrologisk verksamhet. Anstalten bör organisera verksamheten så att redan etablerade resurser utnytfias i första hand.

Två rådgivande organ föreslås bli inrättade, nämligen ett råd för provning och kontroll samt ett råd för metrologi, vilka skall biträda provningsanslallen i frågor inom sina kompetensområden. Förslag redovisas till inordning i provningsanstaltens organisation av verksamhet som överföres från mynt- och justeringsverket enligt tidigare beslut av statsmakterna.

Vidare behandlas i propositionen frågan om att överföra Chalmers provningsanstalt i Ciöteborg i statens ägo och inlemma den i provningsanstaltens organisation.

För provningsanstaltens verksamhet föreslås för budgetåret 1972/73 ett anslag på totalt 13 319 000 kronor. Slutligen föreslås om- och tillbyggnad av Svenska institutet för konserveringsforskning i Göteborg fill en kostnad av 4,6 miljoner kronor.

Den propositionen har ju, som framgått av vad som anförts av tidigare talare, föranlett en fyrpartimotion, i vilken krävs en omprövning av SP;s lokalisering med hänvisning till marknadsförhållandena och lill de företagsekonomiska krav som ställs pä SP. Propositionens innehåll i övrigt behandlas inte alls i motionen. Slutsatsen i motionen är att SP bör stanna i Storstockholmsområdet, där det inom regionen finns orter som är underlörsöfida på arbetsplatser. Motionärerna föreslår därför en förnyad utredning om lokaliseringsort för SP.

Ulskottsmajoriteten har icke ansett att motionärernas yrkande bör tillstyrkas. En av utgångspunkterna för propositionens förslag är riksdagens under år 197 1 fattade beslut att SP:s huvuddel skall lokaliseras till Borås. Som framgår av ulskoltsbetänkandet var det beslut som fattades förra året om SP:s lokalisering välgrundat. Beslutet var dessutom praktiskt taget enhälligt.

Utskottet erinrar om att en relativt stor enhet av uppdragsverksamheten förutsätts bli kvar i Stockholm vid SP:s utflyttning. Vid den utflyttning som skall äga rum, vilken beräknas ske först 1976, avsesju, vilket tydligen herr Brundin glömmer, att en fliial skall finnas kvar med ca 70 anställda i Stockholm, och utökning kommer säkerligen där att ske efter hand.

Lokaliseringseffekten av alt SP;s myndighetsverksamhet, dess forsknings- och utvecklingsverksamhet och därtill en stor del av uppdragsverksamheten flyttas lill Borås anser vi inom utskottsmajoriteten myckel betydelsefull. I likhet med departementschefen erinrar också utskottet

orrr att Borås kan erbjuda SP en mångsidig industriell och teknisk miljö inom rimliga rese- och transportavstånd. Jag vidhåller detta trots herr Brundins yttrande. Borås bör få tillskott av statlig verksamhet med hänsyn till det ensidiga näringslivet och de strukturella problem som textil- och konfektionsindustrin har.

Utskottet har utgått från att en lämplig samordning mellan SP:s och Chalmers provningsanstalt och dess verksamhet skall komma till stånd.

Lör utskottsmajoriteten har de regionalpolitiska skälen varit till stor del avgörande för vårt ställningstagande vid valet av lokaliseringsort. De sysselsättningsskapande åtgärderna har sådan betydelse för Boråsregionen att de bör beaktas. Visst kan rnan sonr motionärerna diskutera valet av lokaliseringsorl, men för oss har valet av Borås inte varit svårt.

De farhågor sorn nrotionärerna framhåller gällande verksamheten och de ekonomiska konsekvenserna har tagils upp av departementschefen i propositionen 54, och jag ber att få citera några rader ur den. Departementschefen säger i denna: "Jag har vid min bedömning av SP:s framtida verksamhet utgått från atl kontinuiteten i verksamheten skall säkerställas och att i framliden åtgärder skall vidtas syftande lill att bibehålla verksamheten på i huvudsak nuvarande nivå. En sådan åtgärd kan vara att pröva hur stor del av det nedlagda utrustningskapitalet som skall omfattas av förräntningskrav."

Ulskottsmajoriteten finner icke skäl att följa motionärernas krav om en omprövning av tidigare fattat beslut att förlägga SP:s huvuddel till Borås. De farhågor som framhålles anser vi vara alltför starkt uppskruvade. Som jag tidigare har framhållit tror vi på lämpligheten av lokaliseringen fill Borås och anser denna ur sysselsättningssynpunkt väl motiverad.

Med dessa fä ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall fill utskottets förslag samt avslag på motionen 1578.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provnings-anstalt, m. m.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag vill först och frärrrst till herr Andersson i Storfors säga att det inle alls rådde en fullständig enighet vid riksdagens heslut om utflyttningen. Det är ett felaktigt påslående. Jag medger gärna att det förelåg en ganska massiv majoritet för beslutet, men det fanns ledamöter som gick emot hela utflyttningspropositionen.

Men sedan sade herr Andersson nägot ganska intressant, som väl egentligen borde föranleda en diskussion inte så mycket mellan herr .Andersson och rnig som niellan herr Andersson och departementschefen. I propositionen 29 är 1971 sägs det nämligen att Borås kan erbjuda en mångsidig industriell och teknisk miljö osv. Men nu säger herr Andersson i Storfors att ett av rrrotiven för att man flyttar SP är att Borås har ett så ensidigt näringsliv. Herr Andersson i Storfors användeX alltså för att motivera sitt ställningstagande elt argument som talar mot flyttning till Borås.

Det måste brista i kommunikationerna pä något vis inom det socialdemokratiska partiet. Ni måste väl ena er om vilka argument sorn talar för och vilka som talar emot. Det är nämligen så, herr Andersson, att ensidigheten i näringslivet i Sjuhäradsbygden, som i och för sig är

173

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Lokaliseringen av statens provningsanstalt. Dl. m.

174

beklaglig, är ett  av skälen  till  att  rnan  icke borde ha valt Borås som lokaliseringsort.

Observera också att reservationen icke syftar till att låta provningsanstalten vara kvar på den plats och i de lokaler den i dag har utan till att man skall göra en allsidig ny utredning beträffande lämplig lokalisering av provningsanstallen, dock icke lill Borås.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag vill gärna säga till herr Brundin att bakgrunden till diskussionerna orn SP:s förläggande till Studsvik och motivet till alt delegationen föreslog detta i huvudsak var de samordningsvinster som skulle uppkomma vid en lokalisering tillsammans med AB Atomenergi. Departementschefen ansåg då icke att dessa vinster var större än att de regionalpolitiska skälen borde övervägas vid valet av lokaliseringsort för provningsanstalten.

Jag är medveten orn att det finns ett stort antal orter som ur lokalsynvinkel har behov och intresse av att få statlig verksamhet. Ätt Borås har ett sådant behov kan vi aldfig förneka. Borås uppfyller också de krav sorn man ställer på en lokaliseringsort. Det skall vara en stor ort, ett storstadsalternaliv med låt oss säga 100 000 invånare inom en 3-milsradie. Den skall ligga utanför de tre storstädernas influensområden, och det är två krav som Borås uppfyller. Därutöver har kommunen sina speciella svårigheter rrred ett relativt ensidigt näringsliv som jag nämnt förut och de väl kända problemen på l'l-!KO-sidan. Borås uppfylleräven de krav sorn vi i dag ställer på kommunikationerna.

Jag vitlhåller därför, herr Brundin, alt Borås är en lämplig ort i det här avseendet och yrkar återigen, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Jag blev litet förbryllad, när jag hörde herr Biundin säga alt beslutet i fiol inte var enhälligt. Men det står i årets utskottsbetänkande, som är grundat på de handlingar som förefanns i fiol, alt det var enhälligt. Det bestrids inte heller i reservationen. Jag kan inte förstå att rrran här i riksdagen kan säga alt det var oenighet orn ett ärende förra året. när v, inte känner till att någon sådan oenighet förelåg. Kanske var det någon enskild ledamot som hade en annan tanke, men inte uttalade den  - det brukar man inte räkna som delade meningar.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag skall bara be att få upplysa herr Böfiesson i Glömming(; om att det inte är i utskotten man fattar beslut på riksdagens vägnar, ulan, det är här i kammaren sorn besluten fattas. Här var icke beslutet enhälligt: 27 ledamöter röstade för avslag på hela proposilionen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposi-

tionen   vara   med   övervägande   ja   besvarad.   Sedan   herr   Ericsson   i     Nr 82
Ätvidaberg begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-     Torsdaeen den
proposition;                                                                                    18 maj 1972

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan  i     Sverigesförsörj-

kärnbränsle

betänkandet nr 38 punkten 1 röstar ja,                                        , .    ,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ericsson i Ätvidaberg begärde rösträkning verställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   184

Nej  -    80

Avstår -    21

Punkterna 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 5 Sveriges försörjning med kärnbränsle

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 39 i anledning av propositionen 1972:57 angående Sveriges försöfining med kärnbränsle jämte motioner.

I propositionen 1972:57 (industridepaitementet) hade Kungl. Maj;l föreslagit riksdagen atl

1.    godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för verksamheten på kärnbränsleförsöfiningens område,

2.    bemyndiga Kungl. Maj:t atl godkänna dels konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk, Sydsvenska kraftaktiebolaget och Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag om bildande av ett aktiebolag med uppgift att främja landets försörjning med kärnbränsle, dels överenskommelser om smärre ändringar i och tillägg till avtalet,

3.    medge att medel fick tas i anspråk från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i det under 2 avsedda aktiebolaget,

4.    bemyndiga Kungl, Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen godkänna avtal mellan Aktiebolaget Atomenergi, statens vattenfallsverk och eventuella ytterligare intressenter orn utvecklingsarbete rörande utvinning av uran,

5.    till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 6 000 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972 :1684 av herr Signell m, fl, (s),                                                   1 75

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Sveriges försörjning med kärnbränsle

motionen 1972:1686 av herr Magnusson i Borås m, fl, (m), vari hemställts att riksdagen skulle ge Kungl, Maj;t till känna vad i motionen anförts samt

motionen 1972:1687 av herr Pettersson i Kvänum m, fl, (c, fp, m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposition 1972:57 skulle besluta

1,    att utvecklingsarbetet rörande utvinning av uran i Ranstad skulle ha den av AB Atomenergi föreslagna omfattningen och infiktningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2,    att till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret 1972/73 anvisa ett med 1 500 000 kronor i förhållande till Kungl, Maj:ts förslag förhöjt reservationsanslag av 7 500 000 kronor.

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen godkände de i propositionen 1972:57 förordade allmänna riktlinjerna för verksamheten på kärnbränsleförsöfiningens område,

2.    att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i ifrågavarande del bemyndigade Kungl. Maj:t att godkänna dels konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk. Sydsvenska kraftaktiebolaget och Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag om bildande av ett aktiebolag med uppgift att främja landets försörjning med kärnbränsle, dels överenskommelser om smärre ändringar i och tillägg till avtalet,

3.    att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i ifrågavarande del medgav atl medel fick tas i anspråk från investeringsanslaget Kraftstationer m, m. för teckning av aktier i det under 2 avsedda aktiebolaget,

4.    att riksdagen med avslag pä motionen 1972:1687 punkten 1 bemyndigade Kungl. Maj:l att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen 1972:57 godkänna avtal mellan Aktiebolaget Atomenergi, statens vattenfallsverk och eventuella ytteriigare intressenter om utvecklingsarbete rörande utvinning av uran,

5.    att riksdagen med bifall lill propositionen 1972:57 i vad avsåg medelstilldelningen och med avslag på motionen 1972:1687 punkten 2 till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 6 000 000 kronor,

6.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1972:1684 angående lokalisering av ersättningsindustri till Ranstad,

7.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1686 angående lidigare-läggning av beslut rörande exploatering i Ranstad m, m.

176

Reservation hade avgivits beträffande tidigareläggning av beslut rörande exploatering i Ranstad av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1686 som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört om tidigareläggning av beslut rörande exploatering i Ranstad.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Böfiesson i Glömminge och Gustafsson i Säffle samt fru Hambraeus (samtliga c).

Herr RECiNÉLL (m);

Herr talman! Beträffande det ekonomiskt försvarliga i att bygga ut Ranstad är sakkunniga oense. Det behövs därför fortsatta utredningar. På moderat håll är vi införstådda med detta. Vi kräver en noggrannare uppföljning och en snabbare rapportering än vad propositionen räknar med. Det är slora värden sorn står på spel både för bygden, för de anställda och för landets skattebetalare. Den dåliga information som just demonstrerats i Uddcombärendet borde ge anledning till att stödja elt sådant krav och inte acceptera majoritetens ointresserade och oengagerade uttalande att det är osannolikt att endast ett års utvecklingsarbete skulle kunna ge bedömningsunderlag. När kursen är vansklig måste det vara bättre med en tidig kontroll och eventuellt en kontrollstation för mycket än en för litet.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservafionen.

Herr PEFLERSSON i Kvänum (c):

Herr talman! Arbetet i Ranstad har under de senaste åren bedrivits i syfte att klarlägga förutsättningarna för den framtida utvinningen av uran, och det gäller inte minst att bilda sig en uppfattning om när uran skall utvinnas i stor skala.

Det har därvid visat sig att det föreligger tekniska förutsättningar att starta en produktion som kan tillgodose stora delar av det svenska uranbehovet. Sannolikt finns det också vissa möjligheter att sänka produktionskostnaderna bl. a. genom en samtidig utvinning av andra ämnen. Denna brytning beräknas kunna bli ekonomiskt konkurrenskraftig under 1980-talet.

Aktiebolaget Atomenergi har i sitt förslag till fortsatt utvecklingsarbete under ytterligare en treårsperiod ansett alt den fortsatta verksamheten i första hand bör koncentreras pä att utvärdera olika möjligheter att sänka produktionskostnaderna och att göra vissa miljöundersökningar. Detta arbete, som är tänkt att bedrivas i samarbete rned statens vattenfallsverk, har kostnadsberäknats till en sammanlagd summa av 24,5 rrriljoner kronor. Vattenfallsverket har förklarat sig berett att tillskjuta tio miljoner kronor av denna summa. Eventuellt kan man också räkna med att vissa gruvföretag kommer att medverka i ett sådant utvecklingsprogram.

Atomenergis förslag har emellertid inte helt tillmötesgåtts i propositionen, och utskottet har stannat vid Kungl. Maj:ts förslag. Det innebär att verksamheten vid Ranstad måste inskränkas ytterligare jämfört med det av Atomenergi uppdragna programmet. Bidraget över budgeten föreslås sålunda bli sammanlagt 10 miljoner kronor, dvs. samma belopp som valtenfallsverket kommer att tillskjuta. Departementschefen förutsätter vidare att ett eventuellt beslut orn en kommersiellt betingad exploatering skall kunna fattas före den 1 januari 1975. Visar det sig å andra sidan att detta inte går menar statsrådet att verksamheten i Ranstad helt skall avvecklas. Möjligheter skall dock finnas att återuppta

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Sveriges försörjning med kärnbränsle

ill

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Sveriges försörjning med kärnbränsle

verksamheten senare.

Det finns anledning att tro att man skall kunna klara den komplicerade produktionstekniska processen att utvinna uran, men vid sidan om denna produktion räknar man rned att ocksä kunna få fram andra värdefulla ämnen så att lönsamheten vid Ranstad därrrred skulle förbättras.

I ett remissutlåtande från överstyrelsen för ekonomiskt försvar pekar rrran på alt del från beredskapssynpunkt vore värdefullt om man kunde utvinna vissa legeringsmetaller i samband rned uranproduktionen. Överstyrelsen framhåller vidare att rnarknadsstörningar av många skäl kan uppstå och att man skall försöka slå vakt onr det tekniska kunnande och den erfarenhet som finns hos den nuvarande personalen och inle utan vidare skingra denna. Ranstad har i dag en personalstyrka på 115 personer. Enligt det förslag som nu föreligger skulle personalen minskas rrred 55 personer; cirka hälften av den nuvarande personalen vid Ranstad skulle således försvinna.

Det vilar ett stort ansvar på beslutsfattarna den gång slutgiltig ställning skall tas till frägan orn Ranstad. Ett utvecklingsarbete under ytterligare en treårsperiod är nödvändigt för att klarlägga produktions- och lönsamhetsaspekterna. Men man får inte glömma bort att omfattande miljöstudier ocksä måste företas. Vi vet att det ännu finns olösta niiljö-och landskapsvårdsproblem vid uranframställning i stor skala vid Ranstad. Dessa problem måste lösas på ett fullt betryggande sätt med en bred rrrarginal av säkerhet.

Vi har i en motion nr 1687 pekat på några av dessa saker som påverkar frågans bedömning i dag. Det föreligger enligt vår uppfattning uppenbara risker för att en nedskärning av medelstUldelningen jämfört rned Atomenergis förslag komrrrer att inverka mycket menligt på det fortsatta arbetet i Ranstad. Värilet av utvecklingsarbetet kommer att väsentligt reduceras, om resurser inte stär till förfogande i den utsträckning som förutsatts.

Vi har tyckt oss ha fullgoda motiv för vårt yrkande i motionen att utvecklingsarbetet rörande utvinningen av uran vid Ranstad skall ha den av AB Atomenergi föreslagna omfattningen och inriktningen. Detta förutsätter att lör butlgetåret 1972/73 anvisas ett i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag rrred 1,5 rrriljoner kronor förhöjt reservationsanslag.

Vi är kanske en aning förvånade över atl näringsutskottet vid sin behanilling av propositi(men och rnoticmerna i mycket ringa grad har beaktat de synpunkter som vi har fört frarrr i vår motion, inte minst när det gäller att det måste till stora resurser för att klara av miljöfrågorna och landskapsvården vid Ranstad.

Herr talrrran! Jag hemställer om bifall till motionen 1687.

178

I   detta  anförarrtle   instämde   herrar   Börjesson  i  Falköping (c) och Hylländer (fp).

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr   talman!    Ätt   vi   i   dag   diskuterar   Sveriges   försöfining   med kärnbränsle är en naturlig följd av den snabba utbyggnad av kärnkraften

som vi vet pågår och som vi är klara över kommer att accentueras i ännu högre grad under de år sorn ligger framför oss.

En grundförutsättning för driften av dessa kärnkraftverk är att vi har tillgång lill uran. För atl vi inte skall vara helt beroende av import av uran har som bekant fyndigheterna av uran i de vid Billingen förekommande skiffrarna exploaterats. Denna verksamhet har nu pågått etl antal år vid anläggningen i Ranstad.

Är 1969 beslutade vi att under en treårsperiod fram till 1972 arbeta vidare för att klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en ökad produktion i framtiden. Inför treårsperiodens slut med utgången av detta budgetär måste vi nu la förnyad ställning till om arbetet skall fortsättas, och i så fall i vilken omfattning.

AB Atomenergi säger nu att genom utvärdering av utvecklingsarbetet i Ranstad för första gången en uranproduktion från skiffer rned företagsekonomiskt rimlig lönsamhet ligger inom räckhåll. Man önskar därför få fortsätta verksamheten enligt ett program som redovisats men som jag inte anser rnig ha anledning atl närmare gå in på här.

Kungl. Maj;t föreslår att verksamheten skall fortsättas under den kommande treårsperioden, om än med en till omkring 60 personer reducerad arbetsstyrka. Man förutsätter härvid att utvecklingsarbetet skall bedrivas med sikte på att Atomenergi efter två år skall kunna lägga fram en redovisning av arbetet. Del måsle betraktas sorn ett viktigt försörjnrngspolitiskt intresse att få de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för fyndighetens utnylfiande bättre klarlagda. Efter dessa två år bör del vara betydligt lättare att ta ställning till Ranstad som försöfiningsalternativ på lång sikt inom detta område.

Från utskottsmajoriteten har vi hell anslutit oss till dessa tankegångar. På moderat håll har man emellertid reserverat sig och menat, vilket vi också har hört av herr Regnéll, att osäkerheten beträffande den framtida lönsamheten är stor, och därför önskar man att redan inom etl år få besked om en eventuell lönsamhet för framtiden. Inom utskottsmajoriteten anser vi att ett år är en alltför kort period för alt ge svar på de stora frågor det här gäller. Vi delar departementschefens uppfattning att man bör få två år till sitt förfogande.

1 samtliga de tre motioner som väckts i anslutning till propositionen tar man upp sysselsättningsfrågan för de arbetare som kornnrer att friställas till följd av del nya program som förordas. Det är uppenbart att sysselsättningen för de 55 personer som drabbas av friställning är ett allvarligt problem. Del måste vara en angelägen uppgift för statsverket att se till att nya sysselsättningstillfällen kan erbjudas dessa. Vi har också från utskottet uttalat atl vi förutsätter att alla möjligheter att lösa de sysselsättningsproblem sorn kan uppkomma tillvaratas genom sanrråd och samarbete mellan berörda myndigheter. Jag tror att herr Pettersson i Kvänum kan känna sig rätt lugn. Allt som över huvud taget kan göras för att säkra sysselsättningen inom andra områden för dem som kommer att bli friställda, det skall också göras.

Herr talman! Jag skall också med några ord kommentera det särskilda yttrande som är fogat lill utskottsbelänkandel. Det är helt klart, sorn man här uttalat, att förvaringen av det högaktiva avfallet från kärnkraft-

Nr82

Torsdagen den 18 maj 1972

Sveriges försörjning med kärnbränsle

179

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Sveriges försörjning med kärnbränsle

Ang. ätgärderför att motverka den minskade sysselsättningen vid Ranstadsverket

180

verket är ell problem som kräver sin lösning, även orn det för vår del inte är omedelbart överhängande. Och problemet blir givetvis inte mindre av att vi vet att detta avfall i stegrade mängder uppstår i hela den industrialiserade världen. Vi får väl emellertid för dagen trösta oss rned att problemet är föremål för uppmärksamhet och att forskarna skall komma atl finna lösningar. Den direkta anledningen till att vi inte aktualiserat frågan i utskottsullåtandet även om vi, som jag sagt, betraktar den som ytterst viktig, är alt just den frägan inte behandlats i den proposifion sorn vi haft att ta ställning till, och inte heller i de föreliggande motionerna.

Herr talman! Jag finner inte behov av att vidare utveckla denna fråga eftersom utskottet, nied de undantag som jag tidigare berört, är enigt, och jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr industriministern JOHANSSON, som meddelat att han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara herr Blomkvists (s) den 5 maj framställda interpellation, nr 135, ang. åtgärder för att motverka den minskade sysselsättningen vid Ranstadsverket, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! I anslutning till detta ärendes behandling skall jag svara på en interpellation.

Herr Blomkvist har frågat rnig om jag är i tillfälle atl mera utförligt redovisa AE; Atomenergis överväganden och åtgärder när det gäller alternativa verksamheter i Ranstad. Han har också frågat mig vilka omedelbara åtgärder jag är beredd alt vidta för att de som beräknas bli friställda vid inskränkningen i driftorganisalionen i Ranstadsverket skall få annan sys.selsättning.

När statsmakterna våren 1969 fastställde etl treårigt utvecklings
program för utvinning av uran ur de mellansvenska skiffrarna förutsattes
att uranproduktionen vid Ranstadsverket efter treårsperioden skulle
avvecklas helt och att frågan orn eventuellt fortsatt utvecklingsarbete
skulle bedömas med hänsyn bl. a. till marknadsförhållandena vid slutet av
perioden. Riksdagen behandlar i dag propositionen orn Sveriges försörj
ning med kärnbränsle. Regeringen tar i propositionen bl. a. upp frågan
orn visst fortsatt utvecklingsarbete.                                   •

Inom kort bör del vara möjligt att bedöma hur stor del av atombolagets nuvarande personal i Ranstad som även i framtiden kan sysselsättas rned utvecklingsarbete.

Tyvärr lär del inte gå att undvika friställning av viss personal. Vid månadsskiftet maj-juni i år kommer atombolaget sannolikt att varsla om personalinskränkningar i Ranstad från årsskiftet 1972-1973.

Del är etl mycket skickligt arbele sorn under en följd av år utförts vid atombolagets anläggningar i Ranstad. Bolaget och dess personal har gjort sitt bästa i en besvärlig situation.

Från atoinbolagel har jag inhämtat följande om de åtgärder som vidtagits med anledning av den förväntade personalminskningen i Ranstad.

Bolaget redovisade i slutet av januari i år för länsstyrelsen i Skaraborgs län vilket slags verksamhet som kan tänkas i Ranstad om rnan samtidigt genomför   ett   mindre   uranutvinningsprogram   där.   Redovisningen   för

länsstyrelsen omfattade inle detaljerade förslag utan principiella lösningar. Bolaget undersökte vid denna tidpunkt ett flertal olika utvecklingsalternativ. Sysselsättningsaspekterna var svåra att överblicka. Bolagets slutliga förslag till nytt program för uranulvinningcn i Ranstad redovisades i en skrivelse till regeringen den 17 februari.

Under våren har frägan om alternativ verksamhet i Ranstad bearbetats vidare av bolaget i samarbete med Skaraborgs företagarförening och näringsrådet i Skaraborgs län. Representanler för dessa organ har i samråd med bolaget utarbetet underlag för överläggningar med möjliga intressenter. Företagarföreningen har sänt ut en allmän information om etableringsmöjligheterna vid Ranstadsverket. Fylligare information kommer inom kort att skickas ut lill en mindre grupp med särskilt intresse för Ranstadsområdet.

Ranstad kan erbjuda god personal och andelar i serviceresurser som verkstadslokaler, förråd, försörjning med ånga, el och vatten, matservering, omklädningsmöjligheter, laboratorium m.m.

I Ranstad finns en lokal samarbelskommitté med företrädare för bl. a. personalorganisationerna och platsledningen. Denna kommitté har fortlöpande underrättats om utvecklingen av Ranstadsprojektet. Bolaget har haft överläggningar med de centrala och lokala arbetsmarknadsmyndigheterna om personalsituationen. Bland de särskilt informerade befinner sig bl. a. länsarbetsdirektören i länet.

Ytterligare särskilda initiativ från regeringens sida med anledning av personalsituationen i Ranstad anser jag mot bakgrund av atombolagets redovisning inle vara erforderliga för närvarande.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Sveriges försörjning med kärnbränsle

Ang. ätgärderför alt motverka den minskade sysselsättningen vid Ranstadsverket

Herr SIGNELL (s):

Herr talman! Då herr Blomkvist på grund av sjukdom inte personligen kan motta svaret på sin interpellation från industriministern har han bett mig atl motta det, och jag vill på herr Blomkvists vägnar tacka industriministern för svaret.

Tyvärr kan jag konstatera att svaret inte andas någon större optimism när det gäller möjUgheterna atl ge de anställda vid Ranstadsverket, som kommer alt friställas vid årsskiftet 1972-1973, erbjudande om ny sysselsättning i någon form. 1 Skaraborgs län hade vi nog hoppats och önskat få ett mera konkret svar från industriministern om eventuella planer på att ge samtliga anställda en fortsatt anställning av någol slag inom Ranstadsverket.

I interpellationen hänvisar herr Blomkvist till stalsutskottets utlåtande nr 88 år 1969 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvecklingsarbete för utvinning av uran samt i anslutning härtill väckta motioner av de socialdemokratiska ledamöterna från Skaraborgs län. Jag vill i likhet med herr Blomkvist hänvisa lill detta utskoltsullåtande, och jag gör det genom att citera några rader, där etl enhälligt utskott fastslog följande: "Statsverket har förpliktelser mol personalen. Erforderlig trygghet måsle därför skapas för den berörda personalen."

Mot bakgrund av detta korta citat ur statsutskottets utlåtande kan jag inle göra annal än alt fastslå atl interpellationssvaret inte helt sammanfaller med  utskottets mycket hårda  skrivning om förpliktelserna mot

181

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Sveriges försörjning med kärnbränsle

Ang. åtgärder för att motverka den minskade sysselsättningen vid Ranstadsverket

182

personalen. Jag tror dock i likhet med industriministern att bolaget har gjort många försök till aktiva insatser för att medverka lill en positiv lösning när det gäller fortsatt sysselsättning för de anställda vid Ranstadsverket.

Det skall även understrykas med tillfredsställelse att man tagit kontakt med såväl vårt läns företagarförening som dess näringsråd för att få till stånd ett samarbete, ett gemensamt arbete i syfte atl skapa alternativa verksamheter i Ranstad saml få underlag för överläggningar med möjliga intressenter.

Jag är fast övertygad om att det borde finnas mycket goda förutsättningar för alt få ersättningsindustri till Ranstad, och jag vill understryka vad som sägs i interpellations.svaret om att Ranstad kan erbjuda god personal och utmärkta serviceresurser för eventuella ersättningsindustrier.

I motionen 1684 har vi också utvecklat de synpunkter som statsrådet framfört i sitt svar. Vi har i motionen framhållit, atl i samband med nedskärning av driften kommer stora utrymmen alt kunna ställas lill förfogande för allernaliva verksamheter. Bl. a. kommer verksladsavdel-ningen - en stor, gedigen byggnad på 1 600 kvadratmeter - alt kunna användas. En till ytan lika stor lagerlokal finns också tillgänglig. Vidare kommer underhållsverkstäder av olika slag, t. ex. el-, snickeri-, målnings-och gummiverkstäder, atl bli lediga. Förutsättningarna borde därför vara mycket gynnsamma för att fä någon form av ersättningsindustri till de nämnda lokalerna.

Att bereda de eventuellt friställda sysselsättning pä hemorten utan alt vidta särskilda åtgärder från statsmakternas sida - genom att medverka till ersättningsindustrier i Ranstad - är helt uteslutet, eftersom denna grupp människor bor i Falköpings kommunblock, som under de senaste åren har förlorat ett flertal arbetstillfällen. Trots att man från kommunblocket liksom från länsmyndigheterna gjort stora ansträngningar har man inte lyckats med atl förhindra en minskning av arbelstiUfällena i l-alköpingsblocket.

När del gäller Skaraborgs län som helhet råder det brist på sysselsättningstillfällen i flertalet orter, och utan en central medverkan kan vi inte klara sysselsättningen för vårt läns befolkning. I det sammanhanget kan jag inle underlåta alt konstatera, alt vi i vårt län blev mycket besvikna när vi för några dagar sedan fick rapporten från delegationen för lokalisering av statlig verksamhet och då till vår stora förvåning såg att Skaraborgs län även denna gäng har blivit överhoppat, trots alla de goda förutsättningar vårt län har för att motta statlig verksamhet. Vi anser oss styvmoderligt behandlade. Eftersom vi har möjlighet att återkomma lill denna fråga längre fram skall jag dock inte nu fördjupa mig häri ulan endast kort fastslå vårt läns stora besvikelse.

I samband med interpellationssvaret ligger det också nära till hands atl göra några kommentarer till näringsutskottels betänkande nr 39, och jag vill som motionär uttala min tillfredsställelse över den positiva skrivning som präglar utskotlsbetänkandet. Men jag vill poängtera atl denna skrivning verkligen förpliktar lUl aktiva insatser, om man skaU lyckas med att föra den positiva personalpolitik som omnämns i betänkandet.

Herr talman! Med dessa ord vill jag tacka industriministern för interpellations.svaret, samtidigt som jag ansluter mig lill näringsulskottets belänkande. Jag gör det i förhoppningen alt de nu aktuella sysselsättningsfrågorna vid Ranstadsverket skall kunna lösas pä ett för de anställda tUlfredsställande sätt och alt man även skall lyckas skapa en gynnsam framtid för Ranstadsverket.

Med detta anförande, i vilket herr Jansson (s) och fru Äsbrink (s) inslämde, var överläggningen slutad.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m. m.

Punkterna 1 -3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkterna 4 och 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 1687 av herr Pettersson i Kvänum m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   näringsulskottets   hemställan  i

betänkandet nr 39 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har  kammaren  bifallit   reservationen av herrar Regnéll och

Hovhammar,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  248

Nej  -    31

Avstår -      3

§ 6 Riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m, m.

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 28 i anledning av proposilionen 1972:72 med förslag till riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m, m, jämte motioner.

183

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m. in.

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1972:72 under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden föreslagit riksdagen att

1,    anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshy po teksfö reningar,

2,    godkänna i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för en gemensam ram för bostäder och lokaler som uppfördes med statligt stöd,

3,    godkänna i statsrådsprotokollet förordad ändring i grunderna för inräknande av lokaler i låneunderlaget och pantvärdet för bostadslån,

4,    godkänna i statsrådsprotokollet förordad utvidgning av bostadslångivningen för lokaler liU att omfatta även skollokaler i integrerade serviceanläggningar och lokaler i områden där bostäderna inle hade finansierats med statliga lån,

5,    besluta att den särskilda långivningen till barnstugor skulle upphöra vid utgången av budgetåret 1972/73,

1 delta sammanhang hade behandlats

molionen 1972:1685 av herr Lindkvist (s) vari hemställts alt riksdagen uttalade sig för en samordning av reglerna om bostadslån och om lån från stad shypoteksfö rening,

molionen 1972:1688 av herr Ullsten m, fl, (fp) vari hemställts atl riksdagen i skrivelse lill Kungl, Maj;t skulle anhålla att boendeutredningen i lUläggsdirektiv gavs i uppdrag att närmare belysa formerna för ett samordnat finansieringssystem för bostadsbyggandet, vari även följdinvesteringar inräknades.

184

Utskottet hemställde

1,      alt riksdagen

a, godkände i statsrådsprotokollet förordad ändring i gmnderna för
inräknande av lokaler i låneunderlaget och pantvärdet för bostadslån
samt som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vad utskottet anfört
därom,

b, godkände i statsrådsprotokollet förordad utvidgning av bostadslån
givningen för lokaler till att omfatta även skollokaler i integrerade
serviceanläggningar och lokaler i områden där bostäderna inte hade
finansierats med statliga lån,

c,  beslutade atl den särskilda långivningen tUl barnstugor skulle
upphöra vid utgången av budgetåret 1972/73,

2,    att riksdagen skulle anta vid propositionen och detta belänkande fogat försl.-äg till lag om ändring i förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföre-ningar,

3,    atl riksdagen godkände i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för en gemensam ram för bostäder och lokaler som uppfördes med statligt stöd,

4,    all riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört om en vidgning av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen,

5,    att riksdagen skulle avslå molionen 1972:1688,

6. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1685 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits beträffande utredning om ett samordnat finansieringssystem av herrar Tobé (fp) och Ullsten (fp), som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1688 som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört beträffande utredning om etl samordnat finansieringssystem.

Herr STRÖMBERG (fp):

Herr talman! Det måste löna sig att arbeta. Folkpartiets slogan med denna lydelse känner säkert alla till. Många ställer sig i dag frågan: Lönar det sig att arbeta?

Nu kan jag lämna ett litet delsvar till kammaren. Ibland lönar del sig faktiskt att arbeta - i riksdagen. Är efter år har folkpartiet gång på gång fört fram krav på all servicen i olika bostadsområden skulle förbättras och lämnat förslag till hur det skulle kunna ske.

Proposition nr 72 och civilutskottets betänkande nr 28 är ett steg i den riktning folkpartiet förordat. Det lönar sig faktiskt också ibland att arbeta i riksdagen.

Till belänkandet finns fogad en folkpartireservation med krav på en utredning om ett samordnat finansieringssystem för bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar.

Bakom reservationen ligger svårigheterna för många kommuner att finansiera bostadsbyggandets följdinvesteringar. Inte lär det heller bli lättare de närmaste åren, då kommunerna får leva under en hård, mycket hård, ekonomisk press. Om kommunerna kunde tilldelas en total årlig finansieringsram som anslöts till bostadsbyggandet, skulle dels servicen i nya bostadsområden garanteras, dels kommunernas ekonomiska situation underlättas. Självklart är det kommunerna som inom investeringsramarna själva skall angelägenhetsgradera olika önskemål.

Följdinvesteringarna är ett ytterst besvärande problem för kommunerna. Det händer atl man i debatten om olika boendeformer kan låta kommunens exploateringskostnader spela en dominerande roll. En övergång frän ett byggande koncentrerat kring traditionella hyreshus till en typ av tät småhusbebyggelse medför troligen högre exploateringskostnader per lägenhet. Eventuellt kan sådana saker påverka kommunernas val av ulbyggnadsfornier. Den av reservanterna begärda utredningen skulle bl. a. kunna klarlägga sådana problem.

Det antyds i utskottsbetänkandet att den reservation som bl. a. folkpartiet har stött i finansutskottets betänkande nr I i år, skulle stå i motsatsställning till kravet på ett samordnat finansieringssystem.

Jag finner inte något motsägande däri, ty etl samordnat finansieringssystem för bostadsbyggandets följdinvesteringar ökar inte kreditut-rymrnet för bostadsbyggnaiLssektorn. Motionsförslaget leder endast till en bättre samordning och ett bättre utnylfiande av de krediter som finns för bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar. Det totala kreditutrymmet påverkas alltså ej. Ändra sektorer berörs inte.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Riktlinjer för finansiering av lokaler för boende-sennce m. in.

185

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m. m.

186

Möjligen finns elt undanlag. Bifall till rnotionen skulle kunna underlätta strävandena att få en jämnare sysselsättning inom byggbranschen och byggnadsindustrin. En sådan följdverkan skulle få stimulerande effekt på många områden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen av herrar Tobé och Ullsten.

HerrX;REBÄCK(c):

Herr talman! Herr Strömberg säger att del måste löna sig att arbeta. En annan intressant fråga är hur det arbetas här i riksdagen.

För att böfia rned detaljerna vill jag först säga några ord om den reservation som herr Strömberg nyss kommenterade. Del väsentligaste i den reservationen är att den visar att reservanterna egentligen ansluter sig till majoriteten när det gäller atl avslå motionen. Reservanternas yrkande mynnar ju ut i något helt annat än vad motionen gör. Den lätthet alt formulera sig som utmärker herr Ullslen avspeglar sig också i delta sammanhang: först ett motionsyrkande som endast med en välvillig tolkning ansluter sig till propositionens ämnesområde och - när yrkandet avstyrks - sedan en reservation som nödtorftigt ansluter sig till motionens ämne. Som sagt tycks vi vara överens om att motionen inte bör bifallas. Jag anser att inte heller reservationen bör bifallas. Den ärju egentligen en filosofisk betraktelse kring begreppen samordning och prioritering, måhända lämplig för en hörnartikel någon gång, herr Ullsten.

Bara för atl förankra begreppen något i den praktiska verkligheten vill jag i alla fall nämna några saker. Då man talar om prioritering av krediter måste man komma ihåg atl nettokredilerna på den organiserade marknaden under ett år är i storleksordningen 1 3 miljarder kronor. Därav är ungefär 10,5 miljarder kronor prioriterade krediter till bostadsbyggande och stat. Kommun, industri och annal har alltså en sektor om ca 2,5 miljarder kronor, och det är på den som riksbanken får operera. Allt vad som går över budgeten är också prioriterat - vare sig pengarna är skattefinansierade eller upplånade. En annan sak är givetvis frågan om hur man skall anordna den önskvärda planeringen och verkställighetsplaneringen så att kommunerna kan fullfölja samhällsulbyggnaden på ett vettigt och smidigt sätt. På den punkten är vi ense om alt det behövs åtgärder från samhällets sida.

Herr Lindkvists motion har fått ett vänligare bemötande. Utskottet har väl inte undgått atl upptäcka att motionären kanske fäsl större vikt vid motionsingressen och hänvisningen till totalfinansieringens fördelar än vid motionsyrkandet. Jag vill betona att det är motionsyrkandet vi behandlat. Utskottels mening är att fördjupningsreglerna bör kunna ändras så att man tar bort behovet av småkrediter mellan hypolekslån och bostadslån och på så sätt underlättar det för byggherrarna utan att ställa ut några löften om fördjupning i samtliga fall.

I huvudfrågan - propositionen - har utskottet överlag godtagit departementschefens resonemang och biträtt hans syften. Utskottet har kanske, som det heter, vinklat frågorna litet annorlunda — kanske litet mer jordnära även här.

I   fråga   0111   beskrivningen   av  den   prioriterade  servicesektorn   har

utskottet gjort ett tillägg och ansett att bestämmelserna inte bör knyta an så direkt till gångavstånden - 500 meter eller sä - som mätare på angelägenheten. Vad utskottet där säger innebär inte atl vi gått ifrån eller vidgat det prioriterade området - vi vill bara ha en skrivning som passar både i sammanhängande tätbebyggelse, förorter av Slockholmslyp och mindre tätorter som försöfier ett glesbygdsområde.

Utskottet har ocksä uttryckt ett myckel försynt önskemål alt departementschefen skall pröva lämpligheten av att ta in samlingslokalerna i bosladsbyggnadsprogrammen redan nu. Det utskottet för fram är inte ens en beställning, men vi har tyckt att det vore bra om rnan fick ändringarna på en gång - från både samlingslokalernas och tillämparnas synpunkt.

Utskottet har alltså enhälligt kunnat biträda propositionens förslag i sak, och jag yrkar bifall tiU utskottets betänkande i alla delar.

Nr 82

Torsdagen den 18 maj 1972

Riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Tobé och Ullsten, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls,

§  7 Kammaren åtskildes kl. 23,19,

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert