Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:80

Onsdagen den 17 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 8 innevarande månad,

§ 2 Herr talmannen meddelade att herr Blomkvist enligt lUl kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under liden den 13—22 maj.

Herr Blomkvist bevUjades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen,

§ 3 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskoltets betänkande nr 27, skaiteutskottets betänkanden nr 27 och 28, lagutskottets betänkanden nr 7 och 10, jordbmksutskottets belänkande nr 32, näringsulskottets betänkanden nr 30-35, 38 och 39 samt civUutskottets belänkande nr 28,

§ 4 Regional utveckling

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 7 i anledning av i propositionen 1972:1 bilaga 13, inrikesdepartementet, gjorda framställningar rörande regional utveckling jämte motioner,

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1972:1 bUaga 13 punkterna D 1-D 2 (s. 168-173) och V:10 (s. 266-267) föreslagit rUcsdagen att

dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret 1972/73 anvisa tUl

1, Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet ett förslagsanslag av 131 125 000 kronor,

2, SärskUda stödåtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor,

dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

3, medge att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte tUl rörelsekapital beviljades intiU etl belopp av 25 000 000 kronor under budgetåret 1972/73,

4, tUl Regionalpolitiskt stöd: LokaUseringslån för budgetåret 1972/73 anvisa ett investeringsanslag av 250 000 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972:47 av hertar Petersson i Röstånga (fp) och Nelander (fp),

molionen 1972:159 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c),

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckUng

molionen 1972:203 av herr Helén m, fl. (fp) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde

1. atl de i molionen framförda riktlinjerna för en landsomfattande regional planering beaktades i den proposition med anledning av länsprogram 1970 som under nästa budgetår förelades riksdagen,

2. att stödåtgärderna i större utsträckning gavs en generell utformning som främjade ett företagsvänligt klimat i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

3, att statligt stöd borde utgå Ull kommunerna för all i samarbete med företagare i bolagsform möjliggöra etablering av industricentra,

4, att initialkostnader för marknadsföringsåtgärder inräknades i del underlag på vilket statligt lokaUseringsstöd beräknades.

motionen 1972:279 av herr Gustafsson i Byske m, fl, (c) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl, Maj:l skulle anhålla om

dels atl en översyn skedde av bestämmelserna om flyltningsslöd i enlighet med vad i motionen anförts,

dels att eii ökad information kom till stånd om de stödmöjligheter som stod liU buds vid arbetstagares flyttning lUl anstäUning inom allmänna stödområdet,

motionen 1972:374 av herr Gustafson i Göteborg m, fl, (fp) vari anhållits att riksdagen hos Kungl, Maj:l hemställde att behovet att tillföra Göteborgsregionen lättare industri och serviceverksamhet för alt motverka slmkturarbetslöshet beaktades vid arbetet inom arbetsmarknadsstyrelsens samrådsdelegation,

motionen 1972:378 av fru Laag m, fl, (s),

motionen 1972:379 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk) vari hemställts all riksdagen uttalade sig för atl Norrbotten gjordes lUl försöksregion för kraftig sysselsätlningsinsals på kort tid,

motionen 1972:381 av herr NUsson i Agnas m, fl, (m) vari yrkats all riksdagen hos Kungl, Maj;t hemställde om alt de åtgärderi Vindelådalen som fömlsalles i 1967 års riksdagsullalande snarast sattes in,

molionen 1972:384 av herr Winberg m, fl, (m),

molionen 1972:587 av herr Bohman m, fl, (m) vari, såvitt nu var i fråga (yrkandet 1), hemstäUts all riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:l tUl känna vad i molion 1972:294 anförts angående regionalpoUli-kens mål och medel.

motionen 1972:589 av herr Eriksson i Bäckmora m, fl, (c, fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:l skulle anhåUa atl försöksverksamhet rned industricentrum snarast påböfiades i Ljusdalsområdet,

motionen 1972:596 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari föreslagits Nr 80
att riksdagen uttalade sig för Onsdagen den

all regionpolitikens grundprinciper skuUe vara: åt vafie län full och j ■ gjj
effektiv sysselsättning utan flyttningsföriuster, -------------

atl en total samhäUelig kostnadskalkyl lades tiU grund för regional- Regional Utveckling och lokaliseringspolitiken,

all den geografiska fördelningen av näringslivets investeringar skuUe ankomma på dem som var politiskt ansvariga för den nya regionpolitiken - med andra ord en allmän investeringsstyrning, innebärande alt balanserade ekonomiska strukturer kunde byggas upp i alla län och större arbelsmarknadsregioner samt alt nuvarande lokaliseringspolitiska subventioner till privatkapitalet väsentligen kunde inbesparas,

att Länsplan 67 omarbetades med utgångspunkt i de ovan angivna huvudprinciperna,

molionen 1972:598 av herr Larsson i Staffanstorp m, fl, (c) vari hemställts all riksdagen hos Kungl, Maj:l skulle anhåUa

1, om utfärdande av sådana bestämmelser atl samrådsskyldighet förelåg interkommunalt och över länsgränserna i lokaliseringsfrågor,

2, om att bestämmelser utfärdades som gav länsmyndigheterna rätt att via investeringsbidrag styra företagselablering och lokalisering av annan verksamhet,

motionen 1972:600 av hert MöUer i Gävle m, fl, (s),

mofionen 1972:759 av herr Börjesson i Glömminge m, fl, (c, fp, m) vari hemställts atl riksdagen skuUe besluta utvidgning av del allmänna stödområdet till atl även omfatta Öland,

molionen 1972:761 av herr FäUdin m, fl, (c) vari, såvitt nu var i fråga (yrkandet 1), hemställts all riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla alt en lokaliseringspolitisk slorstadsulredning skyndsamt tillsattes med uppgift alt för storstadsområdenas vidkommande pröva frågorna om investeringsavgift, etableringskontroll, differentiering av flyttningsbidragen och andra åtgärder främst i syfle alt skapa förutsättningar för bätlre anpassning av slorsladsmiljöerna efter människans fysiska och psykiska betingelser,

molionen 1972:762 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c),

motionen 1972:770 av herr Nilsson i Tvärålund m, fl, (c),

motionen 1972:771 av herr Petersson i Nybro m, fl, (s) vari hemställts att riksdagen skulle uttala att aUmänna stödområdet borde omfatta även landskapet Öland,

motionen 1972:1367 av herr Björk i Gävle m, fl, (c).

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

motionen 1972:1368 av herr Boo m. fl. (c, fp, m) vari hemställts all riksdagen skulle besluta att Avesta och Ludvika planeringsregioner skulle ingå i del allmänna stödområdet.

Regional Utveckling motionen 1972:1370 av hert Ekinge m. fl, (fp).

molionen 1972:1371 av fröken Eliasson m. fl. (c) vari hemstäUts atl en skyndsam utredning gjordes om lämpliga åtgärder i form av etableringskontroll, avgifter och elt skärpt samrådsförfarande för atl dämpa slorsladstillväxten så atl förslag fill konkreta åtgärder kunde framläggas för rUcsdagen under hösten i samband med redovisningen av Länsprogram 1970,

motionen 1972:1372 av herr Eriksson i Arvika m, fl, (fp),

molionen 1972:1373 av herr Eriksson i Bäckmora (c) och fru Jonäng (c),

motionen 1972:1374 avherr Eriksson i Bäckmora (c),

motionen 1972:1376 av herr Fälldin m. fl, (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att vid beredningen av förslaget till regionalpoUtiskt handUngsprogram för hela landet dels ortstypen storstadsalternativ avfördes från ortsklassificeringen, dels klassificeringssystemet inriktades på att ge de nya storkommunerna etl differentierat näringsliv som kunde utgöra grunden för en stabUiserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling i kommunerna samt att inrikesutskottel skyndsamt upptog motionen tiU behandUng,

motionen 1972:1377 av herr Green (s) vari hemställts att riksdagen skulle besluta att Avesta planeringsregion skulle ingå i det allmänna stödområdet,

motio;aen 1972:1381 av herr Johansson i Holmgården m, fl, (c),

motionen 1972:1385 av fru Jonäng m, fl, (c) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

1, uttalade sig för att en regionalpolitisk målsättning som också
innehöll en befolkningsmässig målsättning utarbetades syftande liU elt
decentraliserat samhälle,

2. skulle anhålla om utredning och förslag lUl effektiva åtgärder för
att balansera storstädernas tillväxt, varvid särskUt borde prövas frågan om
stimulansbidrag för flyttning av företag från storstadsregionerna samt
frågan om etableringskontroll i storstadsregionerna,

motionen 1972:1386 av herrar Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist (c) vari hemställts

A. att riksdagen skulle anhåUa hos Kungl. Maj:l om

a, att åtgärder vidtogs för att vid lokaliseringssamråd hänsyn också

skulle tas liU sysselsättningseffekten,

b, alt Kungl. Maj:t efter utredning framlade förslag om införande av etableringskontroll i fråga om storstadsregionerna i form av tUlståndsgivning, eventuellt i förening med invesleringsavgifter,

B. all riksdagen uttalade att vid utformandet av riktlinjerna för den framtida regionalpolitiken hänsyn logs fill det negativa tryck som storstadsregionerna och deras centra utövade på ytterområdena i regionen och områden gränsande därtill.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

motionen 1972:1388 av herr Larsson i Borrby m, fl, (c,m),

motionen 1972:1389 av herr Levin (fp) såvitt nu var i fråga,

molionen 1972:1393 av herr NUsson i Tvärålund m, fl, (c) vari föreslagits

1, att riksdagen skulle uppdra tUl Kungl, Maj:t alt lUlföra Västerbottens länsstyrelse tiUräckliga resurser för alt med förtur planera området längs Vindelälven för rationeUt utnyttjande,

2, att riksdagen skulle uppdra tiU Kungl, Maj:t att snarast låta genomföra sysselsätlningsplanering i Vindelälvsdalen med ledning av gjorda erfarenheter av bedriven försöksverksamhet samt

3, att riksdagen skulle uppdra tUl Kungl. Maj:t att utse en arbetsgrupp inom Kungl, Maj:ls kansli som i samverkan med Vindelälvskommunerna beredde frågor för Vindelälvsdalen som hade betydelse för infriande av gjorda utfästelser,

motionen 1972:1395 av herr Nygren m, fl, (s),

motionen 1972:1399 av herr Olsson i SundsvaU m, fl. (c),

molionen 1972:1403 av herr Petersson i Gäddvik m, fl, (m, c, fp),

motionen 1972:1406 av herr Sfiernslröm m, fl, (c),

molionen 1972:1409 av herr Svensson i EskUstuna m, fl, (s) samt

motionen 1972:1410 av hert Svensson i Malmö (vpk) vari hemstäUts att riksdagen gav Kungl, Maj ;t i uppdrag att i de administrativa former Kungl, Maj:l fann lämpliga initiera en samlad regional planering för Skåne med de målsättningar som i motionen anförts.

Utskottet hemställde

1, beträffande inriktningen av regionalpolitiken att riksdagen skuUe avslå motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, samt 1972:587, yrkandet 1,

2, beträffande förslag tUl en ny regionalpolitik att riksdagen skuUe avslå mofionen 1972:596,

3, beträffande Södermanlands län att motionen 1972:1409 inte förarUedde någon riksdagens åtgärd,

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

4, beträffande sydöstra Skåne atl riksdagen skulle avslå molionen
1972:1388, första alt-satsen,

5, beträffande samlad regional planering för Skåne att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1410,

6, beträffande en tioårig utvecklingsplan för Norrland atl motionen 1972:384 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7, beträffande åtgärder för atl hindra fortsatt utflyttning från Norrlandslänen och övriga skogslän atl riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1374,

8, bet:räffande ortsklassificeringen alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:1376, första att-satsen,

9, atl riksdagen lade motionen 1972:1376, andra alt-satsen, tiU handUngarna,

10, beträffande en regionalpolitisk målsättning syftande tUl etl decentraliserat samhäUe atl riksdagen skulle avslå motionen 1972:1385, yrkandet 1,

11, beträffande storsladsproblemen atl riksdagen skulle avslå motionerna 1972:761, yrkandet 1, 1972:1385, yrkandet 2, 1972:1371, 1972:1386 och 1972:598,

12, beträffande sysselsättningsstöd ål hantverksmässig verksamhet att motionen 1972:1381 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

13, beträffande ändrade bestämmelser för flyltningsslöd atl riksdagen skulle avslå motionen 1972:279,

14, beträffande regionalpolitiskt stöd tUl förelag i samband med lokalisering,ssamråd att motionen 1972:1372 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

15, beti"äffande lokaliseringsstöd till marknadsföring m, m, atl motionerna 1972:203, yrkandet 4, 1972:1370, i motsvarande del, samt 1972:1399 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

16, beträffande förläggning av statliga konferenser tUl stödområdet att motionen 1972:378 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

17, beträffande industricentra att motionerna 1972:203, yrkandet 3, och 1972:589 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

18, beträffande avveckling av konstruktionen allmänna stödområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1972:600, första att-satsen,

19, beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet tUl sydöstra Skåne att motionerna 1972:47 och 1972:1388, i motsvarande del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

20, beträffande utvidgning av det aUmänna stödområdet i Gävleborgs län att motionerna 1972:600, i motsvarande del, och 1972:1367 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

21, beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs län att motionerna 1972:1368 och 1972:1377 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

22, beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet tUl Öland alt motionerna 1972:759 och 1972:771 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

23, beträffande åtgärder atl förbättra sysselsättningsläget i Norrbotten att motionerna 1972:379 och 1972:1403 inte föranledde någon

riksdagens åtgärd. Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

24, beträffande arbelsmarknadsproblemen i Göteborgsregionen alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:374,

25, beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m, m, alt riksdagen skulle avslå motionerna 1972:381 och 1972:1393, yrkandena 1 och 3, Regional utveckling

26, beträffande en långsiktig informationskampanj om lokalisering tUl stödområdet att motionen 1972:1395 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

27, beträffande information i utlandet om etableringsbetingelser i stödområdet.alt riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1406,

28, beträffande försöksverksamhet på Gotland med stöd tUl hemarbete att motionen 1972:762 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

29, beträffande bidrag tUl marknadsföring m, m. av produkter som omfattas av stödet tUl hemarbete att motionerna 1972:770 och 1972:1370, i motsvarande del, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

30, beträffande försöksverksamhet med kommunal sysselsättningsplanering att riksdagen skuUe avslå motionerna 1972:159, 1972:1373 och 1972:1393, yrkandet 2,

31, beträffande stöd lUI kommersiell service i glesbygder att molionen 1972:1370, i motsvarande del, inte föranledde någon rUcsdagens åtgärd,

32, beträffande medelsanvisningen m, m. för budgetåret 1972/73 all riksdagen

A, med avslag på motionen 1972:1389, i fråga om ökade medel liU
lokaliseringsbidrag, tiU Regionalpolitiskt stöd; Bidragsverksamhet anvisa
de ell förslagsanslag av 131 125 000 kronor,

B. tiU SärskUda stödåtgärder i glesbygder anvisade etl reservationsan
slag av 5 000 000 kronor,

C, lUl Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån anvisade ell investe
ringsanslag av 250 000 000 kronor,

D. medgav att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte liU rörelsekapital
beviljades intUl etl belopp av 25 000 000 kronor under budgetåret.

Reservationer hade avgivits

1, beträffande inriktningen av regionalpolitiken av herrar Eriksson i
Arvika (fp), Nordgren (m), Rimås (fp) och Strindberg (m), som ansett att
utskottet under I bort hemstäUa,

atl riksdagen i anledning av motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, samt 1972:587, yrkandet I, som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört,

2, beträffande förslag till en ny regionalpolitik av herr Lorentzon
(vpk), som ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:596 som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanten anfört,

3, beträffande samlad regional planering för Skåne av herr Lorentzon
(vpk), som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att rUcsdagen med bifaU till motionen 1972:1410 som sin mening gav 9

Kungl, Maj:l tUl känna vad reservanten anfört.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

4, beträffande åtgärder för att hindra fortsatt utflyttning från Norrlandslänen och övriga skogslän av herr NUsson i Tvärålund, fru NUsson i Kristianstad och herr Stridsman (samtliga c), som ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

5, beträffande ortsklassificeringen av herr NUsson i Tvärålund, fru NUsson i Kristianstad och herr Stridsman (samtliga c), som ansett att utskottet under 8 bort hemställa,

att riksdagen med bifall lUl motionen 1972:1376, första alt-satsen, som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört,

6, beträffande en regionalpolitisk målsättning syftande till ett decentraliserat samhälle av herr NUsson i Tvärålund, fru NUsson i Kristianstad och herr Stridsman (samfliga c), som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

7, beträffande storstadsproblemen av herr NUsson i Tvärålund, fru NUsson i Kristianstad och herr Stridsman (samtliga c), som ansett all utskottet under 11 bort hemstäUa,

alt riksdagen med bifall liU molionen 1972:761, yrkandet 1, samt i anledning £iv motionerna 1972:1385, yrkandet 2, 1972:1371, 1972:1386 och 1972:598 som sin mening gav Kungl, Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört,

8, beträffande ändrade bestämmelser för flyttningsstöd av herrar
Eriksson i ArvUca (fp) och NUsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i
Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp) och Stridsman (c), som ansett all
utskottet under 13 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:279 som sin mening gav Kungl, Maj:l tUl känna vad reservanterna anfört,

9, beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs
län av herrar Eriksson i Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c) och Nordgren
(m), fru Nilsson i Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp). Stridsman (c)
och Strindberg (m), som ansett att utskottet under 21 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:1368 och i anledning av motionen 1972:1377 som sin mening uttalade alt det allmänna slödom-rådet borde omfatta hela Kopparbergs län,

10, beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till Öland av
hertar Eriksson i Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c) och Nordgren (m),
fm Nilsson i Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp). Stridsman (c) och
Strindberg (m), som ansett atl utskottet under 22 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionerna 1972:759 och 1972:771 som sin mening uttalade att Öland skulle inordnas i det aUmänna stödområdet.

11. beträffande åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Norrbotten av herr Lorentzon (vpk), som ansett atl utskottet under 23 bort

hemställa,

all riksdagen

a) med bifall lill molionen 1972:379 som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanten anfört,

b) lämnade motionen 1972:1403 utan åtgärd.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

12, beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. av herrar Eriksson i Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c) och Nordgren (m), fru NUsson i Kristianstad (c) samt hertar Rimås (fp). Stridsman (c) och Strindberg (m), som ansett atl utskottet under 25 bort hemställa,

alt rUcsdagen i anledning av motionerna 1972:381 och 1972:1393, yrkandena 1 och 3, hos Kungl, Maj:l begärde atl en interdepartemental arbetsgrupp tiUsattes för atl bereda sysselsättningsfrågor m, m, i Vindels-älvsområdet,

TUl betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande inriktningen av regionalpolitiken av herr NUsson i Tvärålund, fru NUsson i Kristianstad och herr Stridsman (samtliga c).

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Sedan många år tillbaka har regionalpoliliken rönt ett stort intresse och skapat ett starkt engagemang hos riksdagsledamöterna. Arets riksdag utgör därvidlag inget undantag.

Samtidigt som vi skall behandla av inrikesdepartementet gjorda framställningar rörande regional utveckUng — som rubriken på inrikesutskottets belänkande nr 7 lyder — behandlar vi också en lång rad motioner.

Inte mindre än 47 motioner rörande regionalpolitiken har remitterats tUl inrikesutskottel. Därutöver finns ytterligare motioner gäUande transportstöd, teletaxor och liknande som har betydelse när det gäUer regionalpoUtiken och som har behandlats av andra utskott. Av de 47 motioner som vi har i inrikesutskottet kommer inte mindre än 40 att behandlas nu i samband med handläggningen av dagens ärende.

Trots detta starka intresse och trots den långa listan av förhands-anmälda talare vågar jag ändå beteckna dagens debatt som en "förmatch". Inrikesministern har aviserat att han till höstriksdagen kommer att framlägga den stora regionalpolitiska propositionen med förslag om ett riksomfattande regionalt program. Grundmaterialet för denna proposition är, som alla vet, de av länsstyrelserna utarbetade länsprogrammen. Många av riksdagens ledamöter har också på länsplanet varil med och utarbetat dessa program.

Av den rad motioner som har väckts — och som innehåller synpunkter och förslag som hela utskottet eUer delar av utskottet haft sympatier för — är det väldigt många som inle har föranlett något ställningslagande från utskottets sida i det betänkande som vi nu behandlar. Motiveringen för detta är just att vi vUl vänta på den kommande propositionen liU hösten. Jag vill redan nu från vårt håll deklarera att vi har stora förväntningar på det förslag inrikesministern kommer att lägga till hösten.

Om vi ser tiUbaka kan vi urskUja vissa avsnitt, vissa skeden av den

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

förda regionalpoUtiken, 1950-talel var utredningsdecenniet, 1960-talet var försöksdecenniet, 1970-lalel måste enUgt vår mening bli handlingsdecenniet.

Från vårt håU bedömer vi att regionalpolitiken är etl av de områden där man måste ta krafttag, I en partimotion från folkpartiet har vi redovisat vår syn på inriktningen av regionalpolitiken. Jag skall inle redovisa detta förslag i detalj ulan vill hänvisa till reservationen 1, Där har herr Rimås och jag, tUlsammans med moderata samlingspartiets representanter i utskottet, sammanfattat de synpunkter vi framfört i vår motion och de som moderata samlingspartiet framfört i sin partimotion.

Vi är helt ense om alt de insatser som gjorts har haft positiva effekter. Jag viU omvittna detta, då jag på nära häU sett vilken betydelse lokaliseringsinsatserna haft i det län jag representerar. Vi ifrågasätter emellertid om inle gränsdragningen när det gäller stödberättigad verksamhet i vissa fall varit alltför snäv. Vi har också i reservationen 1 velat uttala att vi anser det angeläget atl man i det fortsalla planeringsarbetet — i större utsträckning än som hittUls skett - genom generella åtgärder skapar etl msra näringsvänligt kUmat i de sysselsättningssvaga regionerna.

Vi har i vår partimolion starkt strukit under att det är ytterst viktigt med en god regionalpolitisk planering. Målsättningen för denna planering bör vara - som vi uttryckt det i motionen — "utjämning mellan regionerna, vilket bl, a, måste innebära att de växande storstädernas problem i fråga om bostäder, trafikförsöfining etc, skall dämpas genom att stimulera! tUlväxten i andra regioner, Atl på del sättet balansera UtveckUngen meUan regionerna är till gagn både för storstädernas och för avfolkningsbygdernas invånare,"

Med hänsyn lill den långa talariistan och med hänsyn till vad jag tidigare anfört om att den eniga grundtonen i utskottsbelänkandel på många punkter är den att uppskov med stäUningstaganden skall ske till hösten, skaU jag försöka föregå med gott exempel och fatta mig kort. Jag skall därför nästan helt avstå från att säga något om de övriga reservationer där herr Rimås och jag finnes med bland reservanterna. Jag har förvissat mig om atl andra talare kommer att utförligt redovisa skälen lill de förslag som framföres i dessa reservationer.

Det finns bl, a, två reservationer som gäller utvidgning av stödområdet. Reservationen 9 är en upprepning av förra årets krav att hela Kopparbergs län skall införlivas med allmänna stödområdet. Reservationen 10 utmynnar i ett yrkande om alt också Öland skaU inordnas i det allmänna stödområdet. På den punkten viU jag göra en kort kommentar.

Förra året beslutade en enhällig riksdag alt införliva Gotland i stödområdet. Min bedömning är att problemen är likartade på Öland, För min del har jag där på nära håll tagit del av problemen. Studerar man arbetslöshetssiffror och befolkningsutveckling på Öland, konstaterar man alt här har man elt Norrlandsproblem också i söder. Del vore konsekvent av riksdagen att i linje med förra årets beslut beträffande Gotland också införliva Öland med det aUmänna stödområdet,

TiU sisl några ord om etl par skrivningar i utskottsbetänkandet. Vi har i några motioner från folkpartiet tagit upp marknadsföringsfrågorna och deras betydelse för företag som etablerar sig inom stödområdet. Jag

noterar där med tUlfredsstäUelse atl etl enigt utskott slagit fast vUken väsentlig betydelse en effektiv marknadsföring har för företagens utveckling, och vi har sagt all det kan finnas skäl att överväga ytterligare stöd i någon form tUl marknadsföringsåtgärder,

I en annan folkpartimolion har jag och några andra motionärer tagit upp del förhållandel att det finns vissa typer av företag som enligt gällande bestämmelser är föremål för lokaUseringssamråd men som inte kan komma i åtnjutande av regionalpoUtiskt stöd vid en omlokalisering. Delta är enligt vår mening inte ett tUlfredsstäUande förhållande. Nu har vi i utskottet fått besked om all problemet är uppmärksammat inom departementet, och vi utgår från att det blir en synkronisering mellan samråd och stöd. Vi har därför inle krävt något initiativ från utskottets sida.

Med dessa korla kommentarer som en inledning tiU dagens debatt vUl jag yrka bifall lUl reservationerna 1, 8, 9, 10 och 12.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr STRIDSMAN (c):

Herr talman! För närvarande pågår i inrikesdepartementet, som jag förmodar, ett intensivt arbete med att analysera del omfattande material som lämnats fram inom ramen för Länsprogram 1970, Vafie länsstyrelse har redovisat flera hundra sidor statistiska data, sysselsättningspoUtiska och socialpoUtiska förslag. Med detta som ett grundmaterial väntas inrikesministern förelägga höstriksdagen en proposition som behandlar regionalpoKlikens planering och målsättning. Jag vill redan nu instämma i vad utskottets värderade ordförande sade, alt den debatt som vi skall föra här i dag får mer eller mindre betraktas som en förmatch till den som skall komma i höst.

Som jag bedömer det, finns det därför inte anledning att vid behandUngen av detta belänkande la upp en bred och fördjupad debatt om regionalpolitikens långsiktiga måUnriktning under 1970-talet, Vi kan spara den debatten fill höslriksdagen, när regeringens förslag om en regionalpoUlisk riksplan Ugger på riksdagens bord, I centerpartiet har vi därför i vår i avvaktan pä regeringens kommande förslag i höst avstått frän att under den allmänna motionstiden väcka partimolioner beträffande regionalpoUtikens målinriktning. Jag viU i det här sammanhanget ändå understryka att vi i centern står fast vid samma ståndpunkt som tidigare, nämUgen att regionalpoUtikens planering och målsättning måsle inriktas på elt decentraUserat samhälle. Det innebär en riksplan som bygger på regionala befolkningsramar. Som jag nämnt tidigare, återkommer vi emellertid med den debatten tUl hösten, när propositionen och de därav föranledda motionerna är avlämnade.

Från både folkpartiet och moderata samlingspartiet har partimotioner väckts angående regionalpoUtikens framtida inriktning, 1 dessa motioner framhålles värdet av planering inom regionalpoliliken. Motionärerna vUl att samhällsplaneringen skaU leda fram tUl en balanserad fördelning av befolkning och näringsliv och ge underlag för tUlskapandet av en tiUfredsstäUande service åt människoma i olika delar av landet. Jag vUl för centerpartiets del helt instämma i denna målsättning. Men samtidigt viU jag också säga att utskottet inte är delat i denna fråga. Hela utskottet

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

har bilrätt motionärernas syn på denna målformulering. Den ligger i linje med allmänt vedertagna regionalpolitiska grundsatser.

När inle motsättningar finns i sak i utskottet har vi centerrepresentanter ansett att man nu inle bör skicka motionema till Kungl, Maj;l utan först invänta resultatet av del arbele som pågår för fullt i inrikesdepartementet. Det kan därför vara klokt i del här skedet att avvakta den proposifion som kommer i höst, 1 etl särskilt yttrande har vi hänvisat till centerpartiels motioner och stäUningstaganden under tidigare år.

Den nära förestående prövningen av regionalpolitikens målsättning har varil det helt avgörande skälet fill att vi centerrepresentanter i utskottet inle heller kunnal tUlstyrka enskUda centerledamölers mycket väl-gmndade motioner som just berör regionalpoliliska mål- och planeringsfrågor. Vi biträder utskottets avslagsyrkanden. Däremot har vi inte ansett oss kunna biträda utskotlsmajoritetens motiveringar för avslag på motionerna. Vi har därför beträffande motiven för avslag lämnat två reservationer.

Angående de övriga reservationerna i utskottets betänkande som undertecknats av oss centeriedamöter kommer herrar Boo och Börjesson i Glömminge att beröra stödområdesgränserna samt herr Gustafsson i Byske att ta upp frågan om ändrade bestämmelser för flyltningsslöd och Vindelälvsområdet,

Jag kommer därför atl begränsa mig tiU de av våra reservationer som behandlar ortsklassificeringen och storsladsproblematiken.

När det gäller att ta stäUning tUl orlsklassificeringssystemet och dess irmebörd har vi inte funnit anledning frångå den ståndpunkt vi markerade vid fjolårets riksdag. Jag vUl för kammarens ledamöter deklarera atl centerpartiet aldrig kommer att godta ett uppkonstruerat ortssystem som har till uppgift atl nedklassa de befolkningsmässigt sett mindre och medelstora kommunerna i det här landet. Det kan inte vara riktigt att bygga upp ett system som leder fram tUl att huvuddelen av de regionalpoUtiska insatserna koncentreras tUl elt fåtal redan stora orter,

I den här frågan måste riksdagen redan nu, ulan dröjsmål, säga sin mening. De största kommunerna med deras folkrika centralorter får inle favoriseras på bekostnad av de mindre,

1 reservationen 5 vUl vi därför att riksdagen tar avstånd från de förslag som framförts av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet och som går ut på att enbart orlstyper med minst 100 000 invånare är lämpade som alternativ tUl storstäderna.

Vi är inle ensamma om detta synsätt. Även Svenska kommunförbundet är mycket kritiskt instäUl mot det förslag som presenterats av arbetsgruppen i departementet. Man har avstyrkt den föreslagna orts-klassificeringen. Beslutet är enligt vad jag inhämtat enhälligt. Jag tycker att del i del här sammanhanget finns anledning atl citera några rader ur ledaren i Kommunal Tidskrift nr 5, 1972,

Där sägs bl, a, följande: "Enligt tankegångarna bakom 1962 års kommunindelningsreform avsågs de nya kommunerna fungera som lämpliga enheter ur arbetsmarknadssynpunkl, ur allmän servicesynpunkt, ur kommunikationssynpunkt m, m. Ett så hårt drivet kommunklassificeringssystem som det nu presenterade kan komma att motverka dessa

syften,"

Vi centerreservanter ansluter oss helt lUl Svenska kommunförbundets uppfattning. Klassificeringssystemet bör inriktas på atl ge alla kommuner ett differentierat näringsUv som grund för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling.

Detta är också i linje med vad vi framhöU under fjolårets riksdag att en ortsklassificering borde syfta tiU en bebyggelsestruktur, som är inriktad på optimal fördelning av arbetskraft och produktivitet, vari vi inte minst innefattar miljövärdena.

Vi upprepar inte kravet från i fjol om tillsättande av en pariamentarisk kommitté. Det skulle vara för sent all göra del vid den här tidpunkten, när en proposition väntas om några månader. Däremot är del inle för sent för riksdagen atl säga ifrån att vi inte kan godta det särskilda förslag tUl ortsklassificering som en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet framlade under juni i fjol,

1 reservationen 7 har vi centerrepresenlanter hemstäUt om tillsättande av en speciell slorstadsulredning. Vår utgångspunkt för utredningskravet är atl få belyst hur man bätlre skaU kunna anpassa slorsladsmiljöerna lill människornas fysiska och psykiska betingelser. Vi vill i verklig mening sätta människan i storstaden i centrum. Ingen kan förneka alt den miljö som överkoncentrationen skapar sUter på människorna. Den skadliga stressen är framför allt en företeelse inom koncentrationsområdena.

När vi från centern framfört krav alt något måste göras för alt dämpa befolkningstillväxten i storstäderna, ja, då har koncentralionsanhängarna angripit oss för att visa något slags storstadsfienllighet. Man menar tydligen ifrån det håUel atl tillväxten som sådan är det väsentUgasle, Jag skulle vilja vända på det här och i stäUet säga: Det är storstadsfienllighet och det är människofientUghet alt låta storstadsområdena växa ulan alt reflektera över hur situationen blir för den enskUda människan ur boende-, arbets- eUer trafikmiljösynpunkt.

När vi därför från centern pekar på Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena såsom varande alltför starkt växande koncentrations-regioner är det främst i omtanke om människorna som redan finns i dessa tre storstäder.

Av naturliga skäl dras kapitalet till överhettade områden. Man får där bästa förräntning på investerade medel. Kan del under sådana förhållanden vara logiskt handlat alt ytterligare förslärka dessa marknadskrafter i expansionsområden med samhällets stöd? Jag tänker då på de flyttningsbidrag som används för atl stimulera inflyttning till storstäderna,

I centerpartiet kan vi inte godta en sådan ordning. Är det någon som på allvar tror, att vUjan ökar för förelag belägna i de överhettade regionerna alt etablera sig i skogslänen där arbetskraften finns, så länge man därifrån med samhäUets stöd stimulerar arbetstagarna att flytta liU de koncentrerade områdena?

Vi menar att förelagen i storstadsområdena måste börja med att i sina kalkyler inräkna arbetskraftens flyttningskostnader, 1 det här sammanhanget bör också följande slås fast: Den enskilde arbetstagaren skaU alltid hållas skadeslös. Han skall inte komma i kläm. Den här frågan går att lösa

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

om den riktiga vUjan finns. Men det är klart alt för de motsträviga krafter som inle vill se positivt på detta finns aUtid aU världens motiv tiU hinder att åberopa mot dessa synpunkter.

När del gäller de i oUka cenlermolioner framförda kraven på nya styrmedel så vUl vi i reservationen 7 atl Kungl, Maj:t redan nästa budgetår i avvaktan på resultatet av den av oss föreslagna utredningens arbele lägger fram förslag lill försöksverksamhet med åtgärder av del slag som förordals i motionerna,

1 trepartimolionen 1403 har vi från Norrboltensbänken berört frågan om att förbättra sysselsättningsläget i mitt eget hemlän. Jag skall lova kammaren atl inte vid det här tillfället ta upp någon omfattande Norrbotlensdebatt, Också den debatten skall jag be atl i stället få återkomma tiU vid höstriksdagen, när regionalpoUtiken på nytl skall behandlas. Jag har biträtt utskottet i dess ställningstagande tUl molionen, och det har jag gjort därför att utskottet på elt positivt sätt setl på de stora regionalpoUtiska problem som finns i Nortboltens län. Utskottet ger uttryck för tanken att man genom oUka åtgärder skall försöka komma liU rätta med befolkningsminskningen och skapa elt livskraftigt näringsliv i Norrbotten, Jag tycker det är bra att utskottet tagit denna skrivning. Initiativet ligger nu hos Kungl, Maj:ts kansli. Låt oss därför invänta förslaget, som kommeri höst. Är det inte då tillfredsstäUande, ja, då skall vi se till att vi bättrar på där brister finns i regeringsförslagel.

Herr Johansson i Holmgården m, fl, centerpartister har i molionen 1381 framfört önskemål om alt sysselsättningsstöd skaU kunna ges åt hantverksmässig verksamhet. Utskottet har ingen erinran häremot. Man stöder tanken på en mjuk tiUämpning när del gäller bedömningen av utgående sysselsättningsstöd till industriliknande verksamhet. Jag har givetvis i det här fallet inget annat yrkande än utskollets,

1 motionen 159 har herr Johansson i Holmgården tillsammans med mig yrkat på all försök med en intensifierad sysselsältningsplanering skaU komma även Norrbottens län till del. Glesbygdsutredningen har förordat alt en ytterligare kommunal sysselsättningsplanering skaU komma lUl stånd. Utskottet har i likhet med glesbygdsutredningen bedömt del vara värdefuUt om den utökade försöksverksamheten förläggs lill kommuner i landets nordligaste delar. Som motionär noterar jag med tUlfredsstäUelse utskottets positiva skrivning i denna fräga.

Jag vill avslutningsvis instämma i vad utskottets ordförande nämnde om betydelsen av alt stödja marknadsföringen, och jag hänvisar i det faUet till vad utskottet har sagt om de motioner som har inlämnats.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifaU liU samtliga de reservationer vid utskottets betänkande för vUka centerledamöterna antecknat sig, nämligen reservationerna 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 12,

Herr NORDGREN (m):

Herr lalman! Som utskottets värderade ordförande redan framhållit ger del här utskotlsbetänkandet intryck av en mycket positiv inställning till hela det stora problem som vi betecknar som lokaUseringspolitik, Inom inrikesdepartementet är man för närvarande i färd med atl utarbeta ett nytt handlingsprogram för regionalpoUtiken, och det kommer atl

föreläggas höstriksdagen. Del skall gärna erkännas att vi från de områden som det i första hand gäller förväntar oss väldigt mycket av den proposilionen. Framför allt förväntar vi oss atl del nu skaU vara konkreta förslag som verkligen ger resultat; vissa resultat har vi fåll fömt ocksä, men inle tillfredsställande.

Jag har, herr talman, med hänsyn fill lidsnöden inför vårriksdagens avslutning tänkt försöka fatta mig mycket kort och huvudsakligen bara beröra en reservation, och det kan jag göra genom att säga följande.

Under en lång följd av år har vi här i landet försökt bedriva en aktiv lokaliseringspolitik, och redan i 1964 års riksdagsbeslut faststäUdes riktlinjerna för den poUtiken, Är 1970 fattades beslut om förstärkningar av det regionalpolitiska slödel, och stora belopp har satsals på att förbättra sysselsättningen i såväl del s, k, stödområdet som vissa regioner och orter även utanför detsamma. Som framgår av det föreliggande utskottsbelänkandel har ett stort antal företag av olika slag erhållit lokaliseringsstöd, och åtskUliga lusentals arbetstillfällen har därigenom räddals respektive skapats.

Trots delta måste vi tyvärr konstatera att resultatet av den här verksamheten inte är helt tillfredsställande. Minskningen av sysselsättningen inom jord- och skogsbmk har i flera län, i synnerhet i Norrland, inte kompenserats med motsvarande ökning av sysselsättningen i andra sektorer av näringslivet inom dessa områden. Del har medfört att särskilt yngre arbetskraft — ofla mol sin vilja — har måst lämna sin hembygd och söka arbete i andra delar av landet. Problemen för såväl avfolknings- som expansionsregionerna kvarstår. Människorna drabbas av obalans, deras valmöjlighet minskar beträffande bostadsort, yrke, utbUdning osv.

Enligt vår uppfatlning inom moderata samlingspartiet bör de regionalpolitiska åtgärderna i större ulslräckning än hittills underlätta etl fritt val av bostadsorl. Regionalpolitiken bör leda utvecklingen i sådana banor alt näringslivets slmkluromvandUng i framtiden inle behöver åtföljas av massomflyltningar, 1 betydande delar överensstämmer vår uppfattning om lokaliseringspoUtikens utformning med de riktlinjer som riksdagen beslöt 1970, Men som framhåUits i vår parlimotion anser vi att ytterligare konkreta åtgärder är nödvändiga, och så långt det är möjligt bör man söka få arbetstillfäUen där arbetskraften finns så att människorna inte tvingas lämna sina hemtrakter. Vi är därför tveksmma inför de begränsningar som gjorts beträffande vad som skaU räknas som stödberättigad verksamhet. Vi anser atl också serviceverksamheter för näringslivet inom sektorerna administration, marknadsföring och utvecklingsarbete bör vara slödberättigade,

I vår parlimotion har vi vidare konstaterat alt de medel som hittUls prövats huvudsakligen haft selektiv inriktning. Åtgärder av det slaget har naturligtvis viss effekt, men vi är av den bestämda uppfattningen alt man skulle främja näringslivets utveckling i nu avsedda delar av landet avsevärt mycket bättre och rättvisare om de selektiva åtgärderna nu kompletterades med genereUa åtgärder på t, ex, det ekonomiskt-politiska, del skaltepolitiska och inte minst det transportpolitiska samt naturligtvis det utbildningspoUtiska området. Sådana generella åtgärder skulle gagna hela näringslivet inom dessa områden, vidmakthålla konkurrens på lika villkor,

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

öka sysselsättningen och utvecklingen i Norrland och övriga delar av vårt land som brottas med avfolknings- och sysselsättningsproblem,

1 stället för att — som nu föreslagits av regeringen — lägga ytterligare pålagor på näringslivet och därmed försämra konkurrenskraften, speciellt för de arbetskraftsintensiva företagen, anser vi i moderata samlingspartiet atl del ä:r nödvändigt med en positivare inställning till företagsamheten från samhällets sida om man verkUgen vill nedbringa arbetslösheten, öka sysselsättningen och tryggheten för människorna även i dessa delar av landet, Dst måste, om man är företagare eller anställd, löna sig att arbeta, alt ta risker, att driva företag. Endast i vinstgivande förelag kan såväl anställda som företagsledare känna trygghet.

Del är vår förhoppning i moderata samlingspartiet atl inrikesministern, när han nu utarbetar en ny proposition med förslag om ell nytt riksomfattande regionalt handlingsprogram som skall föreläggas höslriksdagen, tar hänsyn tUl vad vi föreslagit i vår partimolion nr 294,

Med det, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen 1,

Det finns ytterligare några motioner från representanter för moderata samUngspartiet, Jag tänker då i första hand på molionen 381 av herr Nilsson i Ägnas m, fl, som påminner om de löften som riksdagen på sin tid gav Vindelälvsområdet, Herr Nilsson kommer att närmare belysa det, och jag hoppas verkligen att riksdagen nu äntligen infriar de löften som lämnades till detta område.

Vidare har herr Petersson i Gäddvik väckt motionen 1403 angående problemen i Norrbotten, Där har utskottet skrivit så positivt i sitt betänkande att jag hoppas atl inrikesministern tar hänsyn tUl vad utskottet sagt.

Vi är också — även om vi nu förväntar oss snabba konkreta åtgärder av den kommande proposilionen — väldigt angelägna om atl man på sikt tänker på alt utarbeta en plan för Norrland, som herr Winberg m, fl, föreslagit i motionen 384,

Herr lalman! Med detta kan jag nöja mig, i varje fall för tillfället, och hoppas få återkomma om inte förr så till hösten i det här ärendet.

I delta anförande instämde herrar Oskarson (m) och Strindberg (m).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Kapital kommer ur mervärde. Mervärde är skUlnaden mellan arbetskraftens bruksvärde, som aUlid stannar i kapitalistens hand, och arbetskraftens bytesvärde, som betalas ut i lön. Ju mer tekniskt avancerad kapitalismen blir, desto mindre del utgör ulläggen för arbetskraft i förhåUande tiU del fasta kapitalet. Desto mindre del utgör då det möjliga mervärdet av del samlade kapitalet,

AUt detta leder tUl en tvångsmässig strävan hos kapitalismen alt hindra denna sänkning av kvoten mellan mervärdet och kapitalet. Här finns flera metoder: ökad press på de arbetande, utplundring genom spekulation och konstlad stegring av priserna på mark och annat fast kapital, de stora kapitalisternas förintande av småföretagare. Hela denna process gynnas av den geografiska koncentrationen av kapital, arbetsplatser och människor. Den geografiska koncentrationen är en ekonomisk lag under kapitalis-

men, en lag som faktiskt är oberoende av kapitalisternas vilja.

Hos en majoritet av Sveriges befolkning upplevs denna ekonomiska process som ett hot. En stark opinionsrörelse är på gång mot denna utvecklings följder. Folket vägrar i allt större ulslräckning finna sig i försämrad service i utglesningsområdena, kronisk arbetslöshet, spekulation, hyresutplundring och degeneration av boendemUjöer, Demonstrationen mot Regionplan 70 i Stockhohn nyligen var en reflex av en opinion som utan överdrift sagt har gensvar bland majoriteten av väljare bakom alla politiska grupperingar, i Uka mått bland skåningar och norrbottningar, glesbygdsbefolkning och storstadsbor.

Hur kan man då reagera inför den lagbundna koncenlrationsproces-sen? Man kan reagera som socialdemokratin. Man kan acceptera och underkasta del politiska handlandet kapitalets lag. Man kan som i propositionen 75 år 1970, s, 186, deklarera alt utvecklingen "leder

------ lUl en omfördelning av resurser mellan olika branscher och

regioner". Och vidare heter det i proposilionen: "Det är en viktig uppgift alt underlätta denna fortgående omvandling, som är elt oundgängligt led i den ekonomiska tUlväxlprocessen," Det vill säga, del som ursprungligen var arbetarnas parti kan göra sig till redskap för att övertyga arbetarna om att deras underkastelse under kapitalet är oundviklig och evig.

Men naturligtvis kan ingen regering säga väljarna rält upp i ansiktet atl storkapitalets utvecklingslagar skaU vara folkets lagar. Det går lUl på etl smidigare och slugare sätt. Samtidigt som man aktivt befrämjar avfolkning och koncentration inför man vissa marginalåtgärder för att lindra verkningarna härav. Man talar om atl skapa en "balanserad utveckling". Vad man inte talar om är atl det gäller en balanserad koncentration, dvs, balans och regelbundenhet i avfolkningsprocessen och i storsladstUlväx-len.

Man håUer opinionen lojal, och i synnerhet håller man sitt partifolk lojalt genom att förespegla människorna att man håller på atl göra upp regionala handlingsprogram som skall anvisa lösningar på problemen. Vad man inle propagerar för är det faktum att dessa program utgår från redan beslutade ulveckUngsperspekliv, vUka helt innebär alt koncentration och utglesning skall fortsätta,

1 längden håller inte detta dubbelspel. Man kan inte både tala sig varm för Norrland på valmötena och sedan medvetet befrämja en förskjutning tUl Sydsverige av hela skogsnäringen. Man kan inle samtidigt anta program om boendemUjön och låta sina egna partipoUtiker med cynisk medvetenhet planera fram nya Skärholmen och nya Rosengård, En dag spricker bubblan. En dag står den m ed ve tand egj ord a folkopinionen fram och kräver slut på klassamarbetet med storkapitalet,

Ä andra sidan kan man reagera som centern. Centern är motståndare tUl koncentrationen. Centern har både principieUt och praktiskt gjorl sig till tolk för mycken riktig samhäUskritik och burit fram många rikliga krav från folkdjupet. Men samtidigt finns det en inre motsägelse i centerns ställning. Partiet som sådant tvekar att dra konsekvenserna av sin politiska hållning. Det finns bland många centerpartister svåra illusioner om vad regionpolitiken syftar till. Det verkar som om en del av dem tror att talet om balanserad regional utveckUng betyder en eftergift

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80 åt centerns krav och att riksdagen har beslutat om att bekämpa

Onsdaeen den koncentrationen. De har inte genomskådat att den balanserade utveck-

17 mai 1972 lingen är ett nytt uttryck för samma långsiktiga och obönhörliga

-------------------- koncentrationsprocess.

Kegionai utveckling gj jgj fjns också en annan mer djupgående inkonsekvens hos

centern. Centern är sammansatt av gmpper med ganska olika inställning. Det finns de som tror atl kapitalismen i stort sett kan decentralisera sig själv; del räcker alt skapa gynnsamt företagsklimat i avfolkningsområdena, atl uppmuntra småföretagsamheten med lilel mera stöd, sedan sköter sig saken på egen hand. Men där finns också de som klart insett, att koncentrationen är en lagbunden process som bryter sig väg lill dess den möter en starkare kraft. Dessa radikala centerpartister är medvetna om all angrepp på koncentrationen också innebär angrepp på storkapitalets maktpositioner och styrningsmekanismer av helt annan dimension och i helt andra händer än som nu är fallet. Denna inställning är riktig. Men centern som helhet förlamas av att partiets ledning inte är och knappast kommer att vara beredd atl la dessa konsekvenser av insikten om utvecklingens inre natur. Och så länge delta inle sker, så länge socialislskräcken inom centern är större än modet att se nödvändigheten i ansiktet, förblir centern ell parti som bara pratar sig till röster från väljare vilkas önskningar partiet varken kan eller vUl reaUsera.

Kommunisterna ryggar inte tillbaka för följderna av sin kamp mot koncentrationen. Tvärtom strävar vi på allt sätt att befordra insikten att krossandet av storkapitalets hela maktposition är nödvändig för att den i systemet inneboende koncenlrationslagen skall upphävas. Vi avvisar kapitalets ekonomer när de, Uvligt understödda av socialdemokratin, deklarerar att koncentration är något nödvändigt och oundvikligt, oavsett om man har kapitalism eller socialism. Nya forskningsresultat har ganska klart visat atl koncentration av kapital och bebyggelse utöver en viss ganska låg gräns medför kostnadsstegringar som snabbt omintetgör samordnings- och effektivitetsvinsterna.

Koncentrationen fortsätter därför att storkapitalet via staten kan övervältra kostnadsstegringen på lönarbetare och småföretagare. I verkligheten är den stora stadsregionen med sina stockningsproblem och sina komplicerade trafiklösningar lönsamhetsmässigt en ren belastning. Av detta följer en dålig och folkfientlig planering, som också gör den till en mänsklig och miljömässig belastning. Detta är inle landsbygdsromantik. Det är en insikt, som kommer att bli tvingande under de närmast kommande generationerna, när industrialismens kris kommer att bli uppenbar. Det är en kris, vars spår redan är skönjbara i det svenska samhället. De är skönjbara i den växande armén av arbetslösa och undersysselsatla, i den hänsynslösa rovdriften med människor och natur, i de norrländska skogarna, där slulskövlingen och kaUiuggningen redan inletts, i de omänskliga förstäderna i storstadsregionerna, där människan reduceras till ett objekt för hyresplundring och vamkonsumtion.

Ur dessa krisfenomen stiger nu bland allt fler människor insikten att

frigörelsen från kapitalismens koncentrationsprocess endast kan vinnas

när kapitalismen själv är upphävd. En regionalpolitik för lönarbetarna,

20 för folket., kan aldrig genomdrivas annat än när folkets makt ersatt

storkapitalets och folkels fria, demokratiska och suveräna beslutsrätt trätt i stället för koncentrationsprocessens lagbundna tvång. Detta betyder inte, att man skall uppskjuta genomförandel av nya regionalpolitiska åtgärder till ett socialistiskt framtidslillstånd. Erfarenheter också från kapitalistiska länder som England och Västtyskland, där man har starkare stymingseffekter i statsapparatens hand än i socialdemokraternas Sverige, visar atl krav på och åtgärder mot koncentrationens nedbrytande följder är till viss grad möjliga inom den kapitalistiska strukturen. En sådan aktiv kamp är livsnödvändig för dem som drabbas av koncentrationsprocessen. Det är deras enda allernativ till den av socialdemokratin predikade passiva underkastelsen under kapitalets utvecklingslagar. Ur den dagliga kampen och ur försvaret mot storkapitalets ständiga attacker mot lönarbetare och småföretagare växer självförtroendet och medvetandet, allt det som krävs när de folkliga strävandena - som snarl nog kommer att ske - måste samla sig till ett slutangrepp mot storkapitalets hela maktsystem.

Herr lalman! Jag ska nu övergå fill att kommentera den motion om speciella planeringsålgärder för Skåne som väckts från kommunistiskt håll och som resulterat i reservation 3. Utskollel avstyrker molionen med hänvisning till pågående planeringsåtgärder. Utskottet är mycket kortfattat, och del är tydligt atl den skånska planeringsproblematiken över huvud knappast intresserar utskottet. Utskottet, inklusive dess centerpartister, tycks helt ha missförstått frågeställningen. Men ställningstagandet är fullt konsekvent. På samma ytliga och ointresserade sätt har man bemött motionen rörande Sydöstskåne, som framlagts av några riksdagsmän från Österlen.

Utskottet har missuppfattat situationen. De planeringsåtgärder som förbereds häröver huvud inte ambitionen atl ta upp de större översiktliga problem som motionen från vpk aktualiserar. Det är därför meningslöst av utskottet och ett genant tecken på dess okunnighet i planeringspolilik att hänvisa motionärerna till dessa åtgärder. Jag fäller detta beska omdöme därför atl utskotten gärna skryter med och solar sig i sin egen påstådda djupgående sakkunskap och nyttjar denna som auktoritet mot enskilda motionärer.

Bakgrunden fill motionen är följande. Ingenslans i Sverige är trycket mot mUjön, befolkningstätheten och exploateringsgraden så stark som i Skåne. T. o. m. Stockholmsregionen har gynnsammare proportioner mellan fria naturytor och exploateringsytor. Ingenslans har man haft en så stark tätortstillväxt som i Örestadsregionen. Ingenstans förbereds så stark expansion av fritidsbebyggelsen som i Skåne. Ingen annan landsända är så utsatt för vatten- och luftföroreningar — något som delvis sammanhänger med närheten till andra högt exploaterade regioner i Danmark och Tyskland. Tätorlstillväxten är snabb och dåligt kontrolle-r-ad, olika näraliggande större tätorter sväller utan mönster och utan effektiv samordning. Transportsiluationen i denna trängda region är närmast kaotisk. Först och sist är dock miljöförslitningen och miljöförstöringen av en dimension som en uppsvensk många gånger har svårt atl föreställa sig. Det skånska landskapet degenererar. Utan styrning och kontroll går man mol en ödeläggelse som på ett vida mer kvalificerat sätt

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

än i andra delar av landet berör totalmiljön.

TiU detta kommer att provinsen Uder av svära ekonomiska och sociala balansproblem. Trots viktiga msatser fortsätter Skåne att ekonomiskt tippa över mot väster. Samtidigt som överexploateringen i Malmöomrä-del får betongförstäder av torftigaste slag att växa upp i landets kanske mest segregerade stad och industriutsläppen i det överbelastade Öresund att stadigt påspädas, Uder stora delar av östra Skåne av kronisk undersysselsättning och obönhöriig avfolkning. Mellan expansionsområdena i sydväst och det drabbade avfolkningsområdet Österlen är det fem sex mU.

Mellan Skånes olika delar råder stora löneklyftor. De lägsta lönerna finner man i Simrishamns- och Kristiansladsområdet, de högsta i Malmö, trots att Malmö från rikssynpunkt inte ligger särskUt bra till i fråga om allmän lönenivå.

Att stoppa denna utveckling av farlig landskapsdegeneration, av okontrollerad och kaotisk tätortstillväxt, av segregering och bristande ekonomisk balans är en uppgift som de nuvarande planeringsmekanismerna inte kan lösa.

Skåne är uppdelat på två län. En länsammanslagning är visserligen en åtgärd som har goda skäl för sig. Men den löser inle problemet. Del fordras en starkare central vUjeyltring och styrning. Provinsens olika delar har skiljaktiga intressen. I kampen meUan expansionsinlressena i väster och de missgynnade områdena i öster kommer expansionsintressena i vaije intern kraftmätning alt kunna segra. Balansproblemet kommer aldrig att lösas med mindre än atl en plan utarbetas för en medveten spridning av expansionen och en medveten kringskärning av exploateringen i Örestadsregionen. Landskapsförslöringen kan kring-skäras och hejdas endast med hjälp av en plan för hela provinsen, en plan med en sådan styrande auktoritet gentemot aUa privata och kommunala exploatörer att den inte kan kringgås eller saboteras. En sädan plan kan inte utformas inom ramen för den nu rådande länsplaneringen. Länsstyrelserna har icke givits någol sådant uppdrag och har för närvarande ingen sådan auktoritet. Balansproblemet i Skåne kan inle heller lösas genom länssamarbäte. Det är naivt att tänka sig att den stora expansiva regionen i sådan grad skuUe gå den svagare till mötes. Balans kan endast skapas på sikt genom planeringsåtgärder på ett högre plan.

Det förekommer viss inlerkommunal planering i Skåne, Fem kommunala planeringsområden har bUdats, Men mellan dessa är samarbetet ytterst svagt och oorganiserat. Sunda förnuftet säger också atl del ekonomiskt lunga och maktpolitiskt inflytelserika sydvästra kommunalförbundet har alla chanser atl i konkurrensen om resurser kapa ål sig lejonparten för sina öppet uttryckta, ohämmade tillväxtsträvanden. Inte heller i den kommunala strukturen finns den mekanism som kan lösa del skånska planeringsproblemet.

Finns det då exempel på regionplanering av mera kvalificerat slag? Ja, inom bestämda fackområden. När den för Skåne sä viktiga vatlenför-sörjningsfrågan för en del år sedan var akut, trädde staten in och lät genom utredningen Skånes och Hallands vallenförsörjning skapa ett underlag för länens och kommunernas planering och åtgärder. Det var ett

erkännande av atl del fordrades en central statlig översikt och auktoritet för att få fram en samlad lösning av någol slag.

Detta behov är vida mer markerat i fråga om den allmänna ekonomiska och fysiska planeringen i regionen. Det enda alternativet är fortsatt obalans, fortsall landskapsförstöring och ohämmad, ojämn inbördes konkurrens mellan provinsens oUka delar. Som länsplanerare i Skåne har jag gång på gång måst erkänna min egen och mina förmäns maktlöshet inför den problemalik som tränger sig på. Vi har måst konstatera att den nuvarande administrativa strukturen hell enkelt inte är situationen vuxen. Mot delta växande kaos finns bara ett botemedel — en fastare planering ledd av företrädare för den centrala statsmakten, en regionplanering i den klassiska mening som byggnadslagstiftningen förutsett men som aldrig kommit atl realiseras. Det krävs inte mycket utredande för att skapa en regionplan med målsättningen alt åstadkomma framtida balans, måttligare exploatering och ett skydd för de sista fria naturmUjöerna i provinsen. Utredningsunderlaget föreligger; det är sammanställningen, planen och framför allt auktoriteten som saknas.

Som planerare vill jag varna för atl låta den kvalificerade förstöringen av en hel provins fortsätta. Som riksdagsledamot för Skåne vill jag säga alt man lar på sig elt tungt ansvar, när man utestänger de problem som det här är fråga om, utestänger dem genom en tom och meningslös utskollsfras. Del är en svårartad form av cynism som ofla visas i frågor av denna typ. För kort lid sedan påtalade kommunisterna den s, k, belongslummens problem och krävde elt socialt och fysiskt rehabiliteringsprogram för dennas del. Civilutskottet vek undan och hänvisade till samma kommuner vilkas ledningar låtit denna betongslum växa upp. Vi påtalar nu det skånska planeringsproblemet, de biologiska, ekonomiska och sociala följderna av en långvarig överexploaleringsprocess och kräver åtgärder häremot, Inrikesutskottel svarar med atl hänvisa till just de planeringsmekanismer som i sin oliUräcklighet har måst släppa fram den kaotiska utvecklingen och som inle för närvarande är utmstade med möjligheter att hejda den. Tydligt är, herr talman, att varje förslag och varje åtgärd — den må vara aldrig så väl genomförbar inom det rådande ekonomiska systemets ram - som hotar all sätta exploaleringsintressenas berättigande under diskussion och dra fram dem i ljuset, möts med fruklan. Lika snabb och tjänstvillig som man är i utskott och kammare när det gäller att bereda storfinansen förmåner, lika trög är man när det gäller att gå i närkamp med problem som avgör kommande generationers livsmUjö,

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 3 i inrikesulskottets betänkande.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Hert STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Bara en kort kommentar lill herr Svensson i Malmö. Han nämnde någonting om centern. Låt mig få säga följande.

En otyglad kapitalism och en socialistisk samhällstyp är förenliga i etl avseende: i bägge fallen gynnas koncentrationsideologin. För oss i centern, som arbetar för elt decentraliserat samhälle, är en otyglad kapitalism eller en socialistisk samhällsåskådning alltså icke acceptabla. I

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

elt avseende kan jag dock ge rätt åt herr Svensson i Malmö: Vi håller på ett fritt näringsUv, men del innebär inle alt marknadskrafterna ensamma skall bestämma utvecklingen. Vi vUl skapa ett förtroendefullt samarbete mellan samhället och näringslivet.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har nu, herr Stridsman, setl denna ekonomiska koncentra-fionsprocess fortgå under de senaste 25-30 åren. Den har fortgått även dessförinnan, men den har tagit sig markerade uttryck i en gradvis avfolkning av slora delar av landet just under de senaste decennierna.

Det är uppenbart atl denna process är immanent i del privatkapitalistiska näi-ingsUvets utveckling, när detta näringsliv har nått en viss fas i sin utveckling, en sådan utvecklingsgrad alt det endast kan bekämpa den sjunkande profitkvoten och den sjunkande mervärdekvoten genom att bl. a. geografiskt koncentrera sig. Om delta är en immanent ekonomisk lag som kommer alt finnas så länge kapitalismen finns, kan man inte — om man önskar bekämpa dessa koncenlrationslendenser - nöja sig med att säga, atl man tror på ell fritt näringsliv men är emot hela den tendens som detta näringsliv tvångsmässigt är underkastat. Den samlade erfarenheten säger ju att denna lag om koncentration, som finns inom kapitalismen, är tvångsmässig. Det finns ingenstans något exempel på atl man kunnat upphäva den genom en allmän, vag decentraliseringsfilosofi. Dess bättre finns det mer insiktsfulla representanter i herr Stridsmans parti, som inser att kraftfuUa åtgärder som rubbar storkapitalets maktpositioner är nödvändiga för atl koncentrationen skall bi-ytas.

Jag tycker ni skall säga rent ut vad ni vill — och vad herr Stridsman vill - om ni är beredda att ta till sådana åtgärder för att stoppa koncentrationen, eller om ni ämnar nöja er med bekännelser lill del fria näringslivets allmänna ideologi, allt medan dess koncentration hämningslöst rullar vidare.

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle: Herr lalman! Myckel kort till herr Svensson i Malmö. Fördel första: Vi kommer atl slå vakt om del fria näringslivet. För del andra: Lila på oss, vi kommer alltid alt motverka en koncentration i samhäUet.

Herr NILSSON i Östersund (s);

Herr talman! Syftet med regionalpolitiken, som vi ser det från socialdemokratiskt håU, är i första hand att skapa bättre balans inom och mellan de olika regionerna ule i landet. Det bör väl redan från böfian sägas alt della sannerligen inle är någon lätt uppgift. Vi har starka marknadskrafter emot oss, som strävar i riktning mol en koncentration av arbele och kapital till stora centra i Mellansverige och i Sydsverige. Omvänt betyder den utveckhngen att de människor i stora delar av landet som har ha-ft eller har anställning inom de areella näringarna får söka sin utkomst på annat håll med mer utvecklat näringsliv.

Jag tror att vi här har hela problemet i etl nötskal, men det sägs del

ingenting om i de borgeriiga reservationerna eUer över huvud taget när det på borgerUgt håll talas regionalpoUlik.

Mot denna utveckUng har vi att sätta in en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, regionalpoUlik och statlig näringspolitik. Under den första försöksperioden för lokaliseringspolitiken, som sträckte sig från 1965 t. o. m. 1970, fick vi etl beräknat sysselsällningsutfall på 18 600 personer, därav 12 300 personer inom stödområdet. Del var alltså — enligt företagarnas egna uppgifter — de nya sysselsättningslUlfällen som skapades tack vare den aktiva lokaliseringspolitiken. Större delen av denna målsättning har alltså genomförts, och vi har förhoppningar om all hela målet skall kunna uppnås så småningom.

Inför den andra försöksperioden, åren 1970—1973, förstärktes regionalpolitiken, stödformerna vidgades, ulbUdningsslödel ökades, lån lill i-örelsekapilal infördes, fraktbidrag tillkom och sysselsättningsslöd infördes i del inre stödområdet. Allt detta medverkade tUl alt vi nu kan märka elt större intresse från förelagarna för att etablera sig inom stödområdet.

När halva stödperioden har gått kan vi avläsa det resultatet all de totala investeringarna, som initierats av lokaliseringsstödet, uppgår lill drygt 1 mUjard kronor. 361 företag har fått stöd i en eller annan form med totalt 530 miljoner kronor, och detta har enligt beräkningar lett lill alt 7 000 nya arbeten har skapats genom de vidtagna åtgärderna. Därtill bör givelvis läggas den indirekta sysselsättning som uppstår när elt företag etablerar sig på en plats eller bygger ul och vidare den sysselsättning som har skapats genom andra statliga insatser.

Här bör vi också uppmärksamma den försöksverksamhet som har bedrivits med glesbygdsstödet, där enligt beräkningar under budgetåret 1970/71 heltidsarbete har skapats ål ca 900 personer. På serviceområdet har genomförts en hel rad av insatser med hjälp av anslag från glesbygdsfonden. Dessa insatser baseras i mycket stor utsträckning på kommunernas egna initiativ - jag kan betyga atl man har varil myckel lyhörd för de uppslag som har kommit från kommunalt håll. I regel har pengar också lämnats tUl ohka projekt av skUda slag inom glesbygden.

Det som jag här helt kort har redogjort för vill jag beteckna säsom socialdemokratisk resultalpoUlik, en politik som vi viU fortsätta att föra på det praktiska planet. Jag tycker också att denna korta redovisning på sitt sätt kan utgöra svaret på vänsterpartiet kommunisternas reservation, i vilken man helt underkänner den nuvarande regionalpolitiken, kräver en alldeles ny inriktning av åtgärderna och där man t. o. m. på förhand underkänner del regionalpoUtiska program som ännu inte framlagts inför riksdagen men som höstriksdagen skaU få att ta ställning tUl.

Vi vill vidare från vårt håll förankra regionalpolitiken på läns- och kommunalplanet. Det har ju inom länsstyrelserna pågått ett omfattande planeringsarbete sedan mitten av 1960-lalel i samarbete med kommunerna. Jag vill bara nämna Länsplan 67 och Länsprogram 70 som nu har färdigställts och ligger för bearbetning inom departementet och som skall bilda underlag för del regionalpolitiska program som skall framläggas inför höslriksdagen.

I dessa länsprogram har man också sysslat med att göra upp en befolkningspolilisk målsättning fram till 1980, Centerpartiet brukar

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckUng

kräva, atl man centralt skaU fastställa befolkningspolitiska ramar. Jag har Utet svårt att förstå hur detta kan överensstämma med centerpartiets tal om närdemokrati, när man menar atl vi här centralt skall sitta och bestämma hur folkmängden skall se ut i del ena länet efter del andra.

Del krav som framförs i reservafionen 1 av representanter för folkpartiet och moderata samlingspartiet understryker planeringens roll i regionalpolitiken, Ulskottsmajoriteten anser atl detta krav redan är tillgodosett genom det omfattande planeringsarbete som pågår och kommer att fortsätta.

När det sedan gäller de generella och selektiva åtgärder som krävs i reservationen I säger utskotlsmajoritelen, atl det helt naturligt måste bli fråga om etl samspel mellan selekliva och genereUa åtgärder inom regionalpolitikens ram. Men vi tror ändå inte så mycket på differentierade avgifter och skatter. Detta skuUe skapa de verkliga Iröskelproblemen mellan stödområdet och övriga delar av Sverige, tröskelproblem som vi redan nu har vissa svårigheter att lösa. Det vore enligt vår uppfattning klokare alt kräva ell högre sysselsältningsstöd i stället för en differentierad arbetsgivaravgift, och i stället för atl kräva en differentiering av skattereglerna vore det bättre att kräva en höjning av de investeringsbidrag som ingår i lokaliseringsstödet.

Som många talare här har understrukit får vi om några månader ett regionalpoUtiskt program atl la ställning till. Samtidigt kommer förslag till fysisk riksplan atl framläggas liksom även nya stödformer för den period som böfiar den 1 juli 1973, Del är då helt naturligt att utskottet mot denna bakgrund inte velat göra några bindande uttalanden utan menar atl den slora debatten och den omsorgsfulla prövningen av dessa frågor får anstå fill höstriksdagen.

Dessutom har delegationen för utflyttning av statlig verksamhet lagt fram förslag som berör 4 000 anställda här i Stockholm, Det kommer vidare att framläggas förslag om statliga industricentra i norrländska inlandet, om sysselsättningsplanering i ytteriigare några glesbygdskommuner. Det kommer nya förslag från den statliga turistutredningen, och man bör väl i sammanhanget även nämna de trafikförsörjningsplaner som länsstyrelserna skall upprätta fram till 1974,

Några reservationer, fogade till utskotlsbetänkandet, går ut på all ändra slödområdesindelningen. Man menar all Öland och Avesta- och Ludvikaregionerna bör infogas i det allmänna stödområdet, Motionsledes kräver man också att Gästrikland och sydöstra Skåne skall inlemmas i stödområdet,

Utskotlsmajoriteten är inle främmande för problemen inom dessa områden, och vi har, lycker jag, också gjorl en myckel stark skrivning, i vUken vi har understrukit atl det här behövs ökade punktinsatser. Vi tror ändå inte att det är riktigt alt i del här skedet börja rucka på stödområdesgränserna,

1 motionerna jämställer man Öland med Gotland och säger, atl likaväl som Gotland inlemmades i det allmänna stödområdet i fjol så bör Öland göra det. Men det är ändå en väsentlig skUlnad mellan Öland och Gotland, Öland får sin bro färdig i höst, en förbindelse med fastlandet som helt naturligt bör medverka tiU större möjligheter att pendla till

fastlandet när man skall söka arbete. Dessutom är jag övertygad om all vi skulle kunna plocka fram andra kommunblock i Kalmar län som kanske har det lika besvärligt som Öland har del i dag.

Även i Avesta- och Ludvika-regionerna anser vi att man bör klara sysselsättningsproblemen som hittUls genom olika punktinsatser. Dessutom bör nämnas att Kopparbergs län, Falu-Borlängeregionen, i förra ulflytlningsetappen fick domänverket, I det utflyltningsförslag som delegationen lade i förrgår föreslås all vägverket och trafiksäkerhetsverket skaU lokaliseras till Falu-Borlängeregionen, Del är klart att Avesla-och Ludvikaregionerna också måsle få nytta av den lokaUseringen,

Alla de problem som har berörts i de olika motionerna är för övrigt framförda i Länsprogram 1970 och kommer den vägen under regeringens prövning.

Beträffande stödområdesindelningen i princip finns del enligt min mening anledning att erinra om vad departementschefen uttalade år 1970, Han sade för det första atl stödområdet bör förbehållas regioner med hög arbetslöshet och långa avstånd mellan tätorterna samt stor utflyttning. Del stämmer i stort sett på det område som innefattar de sju skogslänen. Departementschefen sade för det andra att varje ökning av stödområdet minskar möjligheterna att styra industriell verksamhet lill de mest utsatta områdena. Del är någonting att tänka på, kanske speciellt för de norrländska centerpartisterna och herr Stridsman, Det är ändå ett obestridligt faktum atl ju mer vi tunnar ut stödområdet desto svagare blir insatserna i Norrlandslänen, Skulle vi gå på förslaget atl undan för undan utöka stödområdet kan vi vara säkra på en sak, nämligen all det blir marknadskrafterna som ohämmat styr utvecklingen. Då blir del mycket svårt att locka företag fill de norra delarna av landet. Herr Stridsman bör tänka på det när han argumenterar för en utökning av del allmänna stödområdet.

Det är klart att utskottet har mer känsla för de verkliga problemområdena som tas upp i de olika motionerna. Det gäller Norrbotten, skogslänen och inlandet.

Vad beträffar Norrbotten pekar vi i utskottels skrivning på att detta område har fått en tredjedel av investeringarna under löpande stödperiod. Vi vill även framhåUa att man där kommer alt göra stora satsningar på de statliga industrierna. Men del är hell naturligt all det här området är illa utsatt och att kraftigare åtgärder måsle sältas in däruppe, Ulskottsmajoriteten förutsätter att man beaktar delta i det regionalpoliliska programmet,

Samma sak skulle kunna sägas om Vindelälvsområdet, Vi betraktar det området som en del av det nortländska inlandet som redan är prioriterat genom det särskUda stödområde som omfattar den regionen. Vi vill även erinra om alt i del förslag som den statliga turistutredningen har avlämnat har man tagit fram projekt som, om de genomförs, skall skapa ca 900 årsarbeten i Vindelälvsområdet och i fjäUområdel, Det kommer även ett nytt förslag som behandlar de här frågorna från turistutredningen.

Vidare tar en rad reservationer upp koncentrationen tUl storstäderna och utglesningen i andra delar av landet. Jag vill på den punkten säga atl

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

ifrån socialdemokratiskt håll är vi beredda att genom konkreta åtgärder medverka lill atl dämpa tillväxten i storstäderna. Del är ingen diskussion om den saken. Jag tror alt del vore klokt, om centerpartiet i stället för att vända sig mot oss försökte övertyga de andra borgerliga partierna om nödvändigheten av konkreta åtgärder i detta avseende.

I fjol fattade riksdagen etl beslut om utflyttning av drygt 6 000 tjänstemän från Storstockholm, Nu föreligger ett nytt förslag ifrån delegationen för utflyttning av statlig verksamhet, där man föreslår att ytteriigare 4 000 statstjänstemän skall flyttas ut från Storstockholm, Av den interpellationsdebatt som fördes här i förrgår verkar det som om man inom folkpartiet och moderaterna håller på atl ångra sig vad beträffar den här utflyttningen, EnskUda ledamöter från de partierna krävde ju alt vi skulle upphäva det beslut om ullokaUsering som fjolårels riksdag fållade.

Därför frågar jag: Vad bUr det då av de stolta parollerna om etl decentraliserat samhälle? Vi mäsi:e ju ha en fasl linje i regionalpoliliken, vi måste ve:ta vad vi vUl, om vi skall kunna åstadkomma resullat när det gäller dämpningen av tillväxten inom storstäderna. Om 1970-talel skall bU det handlingsdecennium som utskollets ordförande hoppades på måste regionalpolitiken präglas av fasthet och bestämdhet, även om vi kommer in. i besvärliga valsituationer och kanske tillfälligt får en folkopinion emot oss.

Det finns också anledning alt fråga cenlerparliel: När följer jordbrukskooperationen och jordbmkels föreningsrörelse efter i den utlokalisering som man nu gör från riksdagens sida? Lanlbmksorganisationernas lokaliseringsutredning presenterades som etl litet stencilerat häfte i början av 1971, Jag ställer mig frågan: Vad blev det av de förslag som man lade fram i den utredningen, och varför gör man ingenting praktiskt ifrån centerpartiet, som ändå har så starkt inflytande inom jordbruksorganisationerna, för att påverka dem att flytta ifrån den storstad som man tydligen så djupt och innerligt hatar inom centerpartiet?

Från centern kritiserar man mycket hårt lokaliseringssamrådet och vill ha investeringsavgifter, etableringskontroll och andra tvångsåtgärder i stället. Jag ställde mig den frågan när jag läste deras reservation; Tänker man möjligen på den situation som förelåg när jordbrukskassorna skulle etablera sitt huvudkontor här i Stockholm? Regeringen erbjöd då representanter för jordbrukskassorna lokaliseringsstöd, om de i stället gjorde investeringen någonstans utanför Storstockholm, De tackade emellertid nej till slödel, och resultatet blir nu att de bygger sitt huvudkontor mUt i storstaden. Jag frågar mig om det är detta som centerpartiet kallar för decenlraliseringspolilik. Del vore bättre om man inriktade sig på atl övertyga jordbmksorganisalionerna, där man har så starkt politiskt inflytande, om nödvändigheten av alt medverka i den decentralisering av storsladskoncentrationerna som vi har drivit hårt och konsekvent från socialdemokratiskt håll i den svenska riksdagen.

Man kritiserar vidare även ortsklassificeringen. Jag skall inte säga så myckel om den, eftersom det är en fråga som nu ligger under prövning i departementet. Vi får se vad man på den punkten kommer fram till i det förslag som skall framläggas i höst.

Centerpartiet kritiserar också flyllningsbidragen och menar tydligen all vi skall gå in för ett system där arbetsgivarna skall betala flyttningen tUl storstäderna och alt omvänt även mindre högt kvalificerad arbetskraft skall få flytlningsbidrag, om den flyttar till stödområdet. Jag vill först för att detta skall stå fullständigt klart säga, alt flytlningsbidraget utgår till den enskilde individen som en kompensation för de ökade kostnader som uppstår i samband med flyttningen. Det utgår alltså inte tUl förelagen. Jag vill sedan säga att flyllningsbidragen spelar en mycket Uten roll vid inflyttningen till storstäderna men all de har en mycket stor betydelse för dem som flyttar inom de ohka länen eUer mellan skogslänen. Endast var tionde person som flyttar lill Stockholm och endast var tjugonde som flyttar till Göteborg eller Malmö får flytlningsbidrag, medan varannan person som får flyttningsbidrag stannar inom något av skogslänen. Dessa uppgifter kanske ger en bild av hur flyltningsströmmarna går för närvarande,

1 reservationen 8 föreslår man också att även mindre högt kvalificerad arbetskraft skall få flytlningsbidrag, om den flyttar upp tiU stödområdet. Man tänker därvid på, som man säger, svarvare, svetsare, mekaniker, smeder, snickare osv,, som flyttar upp till stödområdet när det sker en lokalisering eller utbyggnad av något företag där. Men vad skulle detta egentligen innebära för de ulrationaliserade skogsarbetare och småbrukare som nu omskolas till mekaniker, svarvare och svetsare och sedan får anställning i lokaliseringsföretagen? Jag kan inte se annat än att det skulle innebära all vi konserverar arbetslösheten i skogslänen. Det är ju möjligheten alt fä anställning i lokaliseringsföretagen som är värdefull för den friställda arbetskraften ule i stödområdet.

Centerpartiet måste alltså på något sätt ha kommit snett i det resonemang som förs i reservationen 8,

Sammanfattningsvis vUl jag säga att utskottet har haft atl behandla etl fyrtiotal motioner. Vi förväntar en utvidgning och skärpning av regionalpoliliken i det förslag som kommer alt framläggas inför höstriksdagen, I avvaktan på detta förslag yrkar utskottsmajoriteten avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag på samtliga punkter.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

1 detta anförande inslämde herrar Olsson i Asarum (s) och Wikner (s).

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först göra etl förtydligande av det yrkande som jag här förut framstäUde, Om reservationen 5 icke bifalles bortfaller givetvis det yrkande som vi har framställt i reservationen 6,

Det var rätt många frågor som herr Nilsson i Östersund riktade till centerpartiet. Jag skall försöka hinna ta upp några av dem.

Herr Nilsson undrar hur centerpartiet kan framföra krav på befolkningsmässiga ramar. Han kan inte förstå hur det skall gå tUl alt faststäUa sådana ramar. Ja, tydUgen förstår länsstyrelserna den saken mycket bättre än herr Nilsson, Nästan varenda länsstyrelse har i sitt yttrande över Länsprogram 1970 utgått från just de befolkningsmässiga ramarna såsom

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

en grundval för regionalpoUtiken,

Men jag tycker inte atl vi nu skaU ta upp en debatt om denna fråga. Låt oss vänta tills förslaget om regional riksplanering kommer i höst.

Vidare var' del intressant med talet om slorstadstiUväxten och den inställning som kommit lill ullryck i vår reservation. Jag vill under återstoden av min korta repUktid försöka hinna med några ord om detta.

Herr Nilsson säger med adress till mig och centerpartiet, atl vi skall försöka övertyga våra kamrater på den borgerUga sidan atl del är riktigt att dämpa slorstadstiUväxten. Jag lycker atl herr Nilsson i stället skall titta litet på vad som har hänt i den storstad där vi befinner oss. Jag vet inte hur vpk har stäUt sig, men i varje fall har de tre andra partierna utom centern uppvaktat finansministern med en begäran om att utlokaliserings-programmet inte skall fuUföljas för Stockholmsregionens del.

Hur rimmar en sådan instäUning från socialdemokratins sida med den uppfattning som herr Nilsson framfört? Här har tydligen socialdemokralerna tUlsammans med två av de borgeriiga partierna velat sälla stopp för de åtgärder som vi i inrikesutskottel tillstyrkt och som riksdagen sedan godkänt.

Centern för sin del säger nej tUl en sådan utveckling.

Slutligen vUl jag bara säga alt det är tydhgen enda möjligheten för socialdemokratin att angripa centern när man kan dra den här valsen om jordbrukskooperationen. Vad skuUe man annars hitta på atl tala om när det gäller centerns pådrivande inställning till regionalpolitiken.

Låt mig för femtioelfte gången understryka: vi från centerns sida gör inte undantag för någon när det gäller utflyttning.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Bara elt par korla kommentarer tUl det balanserade anförande som jag tyckte att herr NUsson i Östersund höll. Han nämnde några intre:5santa siffror angående effekten av lokaliseringsstödet under den andra försöksperiodens första hälft. Jag skuUe vilja komplettera den uppgiften med atl säga alt det är intressant att studera hur olika effekt man har fått av stödet i de oUka länen. På s. 8 i betänkandet finns en tablå som åskådliggör detta på ett alldeles utomordentligt sätt.

Herr NUsson i Östersund säger alt det skall vara etl samspel mellan selektiva och genereUa åtgärder, och jag delar denna uppfatlning, men vi har olika uppfattning när det gäUer insatsen av de generella åtgärderna. Vi har i vår molion sagt all vi tror att en differentierad löneskatt kommer att ha en stimulerande inverkan. Tar man bort löneskatten i stödområdet eller sänker den, kommer delta att stimulera företag att salsa där. Del kommer att innebära alt folk inle friställs i samma ulslräckning som annars. Om det skulle genomdrivas en höjning av löneskatten blir enligt min uppfatlning vårt krav på denna punkt ännu mera berättigat.

När det gäller fortsatt utlokalisering av statlig verksamhet som berördes i flera avsnitt av herr Nilssons anförande, är jag inte beredd att diskutera detta eftersom vi fick rapporten så sent som i går. Jag vUl bara med viss tillfredsställelse konstatera att man i avslutningen av denna rapport bl, a, säger ifrån vad vi ifrån folkpartiets sida krävt, i det man understryker angelägenheten av att de ansträngningar som görs inom

förvaltningen att delegera uppgifter från centrala organ fullföljs. Man talar också om en fortsatt partieU utflyttning.

Jag noterar detta med fillfredsslällelse och kompletterar just med detta herr NUssons uppräkning av åtgärder som kommer alt vidtas.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund och jag bor ju inom stödområdet och har sannolikt båda ganska stor erfarenhet av dessa problem, och innerst inne är vi båda varmt besjälade av en önskan att verkligen göra det bästa.

Det är givet att det har förelegat så många motioner att man inte hunnit läsa allt. Men jag vUl ändå erinra herr NUsson om att det i vår stora partimotion, s, 114, slår ganska tydligt uttryckt att vi i varje fall på vårt håll och jag tror också de andra borgerliga partierna vill att man skaU för del första stimulera det näringsliv som redan finns ute i dessa områden och för det andra i görligaste mån också försöka sprida ut ytterligare verksamheter lill dessa områden, I motionen sägs att "regionalpolitiken bör leda utveckhngen i sådana banor all näringslivels strukturomvandling i framliden inte behöver åtföljas av massomflyltningar," Jag behöver inte citera mera, herr lalman.

Herr Nilsson höU mycket styvt på selektiva åtgärder och trodde inte på generella åtgärder som vi tycker är bätlre och rättvisare. Varför föreslår vi dessa åtgärder? Jo, erfarenheten visar atl det naturligtvis är bra med stödåtgärder på vissa punkter, på en viss ort eller för etl visst företag inom en ort, men skall det bU en ordentlig utveckling som vi verkligen vill, måste man underiätta verksamheten för samtUga inom den orten eller regionen, och det kan man inle göra annal än med generella åtgärder, t, ex, reducering av löneskatten eller fördelaktigare taxor för transport, tele osv.

Näringsutskottet gjorde för något år sedan en resa för att studera lokalisering och näringspoUtik i Frankrike, Erfarenheterna därifrån visar atl sådana åtgärder är etl utomordentligt komplement tUl selektiva åtgärder. Vi bör kunna lära en del av de erfarenheterna.

Herr Nilsson sade även att representanter för moderata samlingspartiet ångrar tidigare beslut om utflyttningen av de statliga verken. Vi ångrar oss inte alls. Vi var med om del beslulet, men helt naturligt är det -speciellt i nuvarande ekonomiska läge — angeläget att få reda på vad del hela kommer att kosta. Vi borde ha fått reda på del redan innan beslutet fattades.

Slutligen berörde herr NUsson i Östersund den andra ulflytlningsetappen. Jag är besviken och ledsen över alt behöva konstatera all inget verk föreslagits till Söderhamn eller Hälsingland trots löften som har givits härom från ledande representanter inom regeringspartiet.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Birger Nilsson talade mycket flitigt om alla de åtgärder som har till syfte att städa upp efter koncentrations- och avfolkningsprocessens verkningar. Det vore något intressantare om han förklarade sin egen inställning tUl det aUmänna utvecklingsperspektiv i vilket dessa

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

åtgärder ingår — elt utvecklingsperspektiv som har som bas atl 130-140 av landets kommunblock, alltså hälften av dem, enligt de statliga planerna och prognoserna skaU undergå en fortskridande utveckling mot avfolkning. Det vore bättre om han uppehöll sig vid del och talade om vUken inställning han har till det, än all han talar om alla dessa specialåtgärder som vidtas för att Undra förhåUandena där.

Anledningen till alt vi kommunister är så Ulusionslösa i fråga om de regionalpoliliska handlingsprogrammen och lill all vi reagerar mol att dessa blåses upp i dagens debatt och görs till föremål för en jättelik förväntan alt de skall lösa problemen är atl vi vel att den statistiska grunden för dessa regionalpoUtiska handUngsprogram kommer atl vara de prognoser som har gjorts upp i samband med Länsplan 67 och som just förutsätter och utgår från alt en stor del av landet skall fortsätta att avfolkas och alt koncentrationsprocessen i andra delar av landet också skall fortsätta.

Jag skulle vilja fråga Birger Nilsson: Hur kunde han som representant för Jämtlands län rösta för uttalandena i 1969 års statsverksproposilion, som innebar elt godtagande av att just Jämtlands län blev offer för elt av de mest 0;?ynnsamma utveckUngsperspekliven i Länsplan 67? Och hur kunde han rösta för lokaliseringspropositionen 1970, där det klart sägs ut atl koncentralionsprocessen och avfolkningen är oundgängliga led i den ekonomiska utveckhngen som det är statsmaktens viktiga uppgifl atl underlätta? Det måste bU en väldig lojalitetskonflikt. Ä ena sidan har man lojaliteten mol sitt läns befolkning som man skall företräda, och å andra sidan har man lojaliteten mot sin partiledning. Vilken lojalitet är starkast hos Birger Nilsson i själ och hjärta?

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag börja med att svara Jörn Svensson på hans direkta fräga lUl mig.

Det är riktigt all jag röstade på dessa båda förslag. De böfiar nu ge utslag i Jämtlands län. Om Jörn Svensson har följt med utvecklingen vel han alt Jämtlands län för första gången på 20 år har registrerat en befolkningsökning. Om han åker upp till Östersund och tittar närmare på den staden skall han finna atl den på mycket kort lid har förvandlats från en typisk mUitär- och tjänstemannastad lUl en industristad. Det är den praktiska politiken som har medverkat till detta. Konjunklurdämpningen kan ha haft sin andel i att utflyttningen har stoppats, men det är ingen tvekan om att de lokaliseringspoUliska åtgärderna har medverkat mycket starkt tUl befolkningsökningen och den relativt kraftiga industrialisering som har skett i mitt hemlän. Därför upplever jag inte detta som någon lojalitetskonflikt. Jag menar i stäUet: Fortsätt med den praktiska lokalisering:spoliliken!

Jörn Svensson befinner sig i ett sämre läge när han säger atl vi måsle bryta denna utveckling och börja med en mycket hård centraldirigering av investeringarna lUl olika delar av landet. Då tror jag alt man hamnar i den verkligt besvärliga situationen.

Så lill herr Stridsman! När det gäller de befolkningspoliliska ramarna innebär ju förslaget från centerpartiet all dessa skall göras upp centralt.

Vad man sysslade med i de oUka länsprogrammen var att man på länsplanet fastställde en befolkningspoUtisk målsättning fram lill år 1980. Inom parentes sagt råkade centerpartiet ut för ett olycksfaU i arbetet i Jämtland, när man under en valrörelse gick ut och talade om 150 000 invånare 1980 men efter valrörelsen anslöt sig tUl vårt förslag om 139 000. Så kan det gå när man fastställer optimistiska befolkningsramar. Herr Stridsman säger atl inga undanlag gäller för jordbrukskooperationen beträffande kravet på utflyttning från Stockholm. Ja, men sätt då i gång! Med tanke på det dominerande inflytande ni har inom de här organisationerna vUl vi se konkreta resultat i form av att man börjar flytta ut något av de många företag som jordbmkskooperationen har här i storstaden.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jämtland är ju inte alls del enda län, herr Birger Nilsson i Östersund, där den nuvarande situationen har lett tUl en statistisk, skenbar befolkningsökning. Den beror helt enkelt på all det har blivil så svår arbetslöshet i de tidigare stora inflyttningsregionema att avfolkningen har dämts upp. Del betyder inte atl arbetsmarknadssituationen, dvs, antalet arbetssökande i förhållande tUl antalet arbelslillfällen, har förbättrats i de regionerna. Den har tvärtom försämrats, och arbetslösheten har stigit även där.

Jag vet också all det pågår en ständig utlokalisering, oavsett lokaliseringsstödet, av låglöneinduslrier till avfolkningsbygderna. Det är dit låglöneinduslrierna vUl, för där är situationen sådan att de får folk att la dessa dåligt betalda arbeten som de inte skuUe la i de expansiva regionerna.

Låt mig säga något om lokaliseringsstödets effekt! Här är man också i många fall offer för en statistisk skenbild. Från min praktik som länsplanerare känner jag, både från mitt eget län och från andra län, flerfaldiga exempel på atl man har räknat vissa förelagsetableringars sysselsättningseffekt in i effekterna av lokaliseringsstödsverksamheten som sädan. Men det är väl känt att dessa lokaliseringar skulle ha kommit till slånd ändå, oavsett lokaliseringsstödet. Och en hel del av dessa stödda lokaliseringar kommer till stånd i alla fall. Lokaliseringsstödet är bara en liten extra förmån som vederbörande etablerare kan få så att säga på köpet; han skuUe ha etablerat där i aUa faU.

Så är det en mycket intressant sak som föranleder mig att gå vidare i frågandet. Birger Nilsson argumenterar emot styrning av investeringar. Får jag tolka det som atl Birger NUsson som socialdemokrat är anhängare av ett kapitalistiskt näringsliv och menar att detta näringsliv skaU behålla sin kapitalistiska stmktur i all evighet? På något annat sätt kan man inte logiskt tolka hans enorma avsmak för varje försök att styra kapitalisterna eller införa någon annan vUja i investeringsmönstret än kapitalisternas.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Först vUl jag säga tUl herr Nilsson i Östersund: Låt oss vänta med debatten om den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen tiU i höst! Det löftet har jag gett riksdagen i ett tidigare inlägg.

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Jordbrukskooperalionen tar jag inle upp till debatt. Herr Nilsson får rikta sin fråga till dem det vederbör. Vad gäUer jämtlänningarna får de svara för sin del.

Men jag tycker det var intressant som herr Nilsson sade i sitt föregående inlägg, nämligen att vi från centern hatar storstaden. Okay, låt oss gå med på det men samtidigt säga, att om vi halar storstaden så gör vi det därför all vi älskar människorna i storstaden. Vi vill förbättra miljön för de människor som bor i storstaden, vi vill motverka koncentrationen till storstaden - och därmed vUl vi verkligen sätta storstadsmänniskan i centrum.

Sedan :förstår jag att herr Nilsson i Östersund inte ville säga så mycket om ortsklassificeringen. Det är ju rätt så ömtålig mark att beträda för honom, och jag är med på att han här får hoppa över det ämnet, så får vi ta den debatten i höst.

I fråga om flyttningsbidragen log herr Nilsson i Östersund fram vissa procentsiffror och sade atl det inte betydde så många procent. Men under år 1970 flyttade man över 5 300 personer med flytlningsbidrag, lill Stockholmsregionen därav från mitt eget hemlän 1 173. Det är klart atl detta kan vara marginella effekter sett ur utskottets synpunkter. Statistiken gäller i det här fallet enbart antalet arbetslösa som flyttat. Därtill kommer familjemedlemmar lUl de arbetslösa som har flyttat med denna hjälp. Vi håller fasl vid atl den enskilda människan skall alllid lämnas skadeslös. De pengar som utgår i dag går inte tUl företagen — det är alldeles riktigt. Men, herr NUsson i Östersund, vem är del som betalar, vem är det som ger dessa pengar, när man kompenserar arbetsgivarna, förelagen, i de slora överhettade regionerna? Frågan gäller inte de enskilda arbetstagarna — därvidlag är vi överens. Den avgörande frågan är: Vem skall stå för kalkylen? Är det samhället eller företagen?

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande flyllningsbidragen är del utan tvivel så alt de har en marginell effekt när det gäller inflyttningen till storstäderna. Men de har en oerhört stor betydelse när det gäller den omflyttning som pågår inom länen — inom allmänna stödområdet och inom skogslänen över huvud taget. Det är ändå inget tvivel om att den som flyttar får vidkännas extra kostnader och bör kompenseras på detta sätt.

Jag skulle vilja ställa frågan: När man frän centerpartiet menar atl arbetsgivarna skall betala flyttningskostnaderna i en viss riktning och samhället i en annan riktning, hur menar man alt detta skall ordnas praktiskt? Skall det ske genom lagstiftning eller på annal sätt?

Under de föregående veckorna har man talat om all vi skulle få en ny regering. Det var mot den bakgrunden som jag uppmanade cenlerparliel: Försök att övertyga era borgeriiga vänner om nödvändigheten av praktiska åtgärder för att stoppa inflyttningen till storstäderna! Jag tror att del är elt jobb för centerpartiet att genomföra den upplysningskampanjen.

Slutligen vill jag säga till herr Svensson i Malmö att jag anser alt vi bör ha en hårdare styrning av investeringarna. Men att därifrån gå över till en totalstyrning av alla investeringar tror jag ändå skapar för myckel

byråkrati och krångel. Herr Svensson skall som f. d. länsplanerare inte ell ögonblick tro atl vi hade fått en lokaUsering lUl aUmänna stödområdet om vi inte hade bjudit ohka förmåner för företagen i form av sysselsättningsslöd, utbildningsstöd och annat. Det är detta som förelagen mycket noga registrerar när vi talar med dem om all flytta tUl stödområdet.

Det är aUlså inget tvivel om att de här kapitalinsatserna som samhäUet gör inom lokaliseringspoUtikens ram ändå till väsentlig del medverkar i den styrning mol stödområdet som vi har i praktiken kunnal registrera.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr talmannen anmälde atl herr Stridsman anhåUit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

HertRlMÄS(fp):

Herr lalman! Efter de här repUkskiftena skall jag bara ta upp ett par konkreta frågor, som behandlas i inrikesutskotlets betänkande nr 7, till belysning.

Av de många motioner som utskottet haft att ta stäUning lill innehåller en del krav på utvidgning av stödområdets geografiska gränser. Som utskottets ordförande sade redan i inledningen av debatten har utskottet avvisat dessa yrkanden med motiveringen att riksdagen redan i höst kommer att pröva regionalpoUtiken i hela dess vidd. Vi för vår del har godtagit detta resonemang med undantag för två områden; Avesta-Ludvika planeringsområde i Kopparbergs län och Öland. Jag vUl helt kort motivera varför vi gjort dessa undanlag och reserverat oss just på de punktema, trots utskottets positiva skrivning, som herr Nilsson i Östersund nyss talade om,

1 reservationen 9 har vi tagit upp frågan om alt Avesta och Ludvika planeringsregioner borde inlemmas i stödområdet. Redan när det nya beslutet om stödområdets gränser fattades för två år sedan framhöUs det olämpliga i denna gränsdragning, och frågan var också uppe vid fjolårets behandling av regionalpolitiken. Det är aUtså en gammal bekant som kommer igen, en gammal tvistefråga, och jag vUl därför endast understryka reservanternas uppfattning alt i de fall, där det finns klara belägg för atl gränsdragningen varit oriktig redan från början, bör man kunna göra förändringar även under pågående försöksperiod. Vi vidhåller alltså vår gamla ståndpunkt i den frågan.

När det gäller utvidgningen av det allmänna stödområdet att omfatta även Öland, som tas upp i reservationen 10, för vi samma principiella resonemang. Som Karl Erik Eriksson nämnde fattade vi i fjol beslut om att inlemma Gotland i stödområdet. Vi anser att även om Öland nu får broförbindelse med fastlandet är förhållandena så Ukartade för öarna atl det motiverar en lika behandUng i det här avseendet. Det innebär, förutom de direkta konsekvenserna i fråga om möjligheterna till lokaliseringsstöd för Öland, också elt uttalande från riksdagens sida när del gäller atl stödja Öland i regionalpolitiskt hänseende. Det är därför vi varit konsekventa och avgivit även denna reservation.

Så viU jag säga ell par ord angående stödåtgärderna i Vindelälvsområdet, som behandlas i reservationen 12,

Nr 80 För oss som var med om beslutet 1967 att Vindelälven inte skulle

Onsdagen den 17 maj 1972

utbyggas iir det här någonting av en samvetsfråga. Jag satt med i allmänna beredningsutskottet då och förberedde ärendet. Riksdagen gjorde ju den - gången ett uttalande att i stället för kraftutbyggnaden skulle man ge

Regional utveckling trakterna vid älven stöd tiU sysselsättning på annat sätt, Utskotlsmajoriteten hänvisar till att turistutredningen nu har lagt fram elt betänkande med förslag om åtgärder för alt främja turismen, och det är bra. Men det är nödvändigt att komplettera detta med andra - som det 1967 uttrycktes - "beslående lokaliseringspolitiska åtgärder", ocU det är detta som inte har blivit gjort på de fem år som gått sedan beslutet fattades, I reservationen yrkas att en speciell arbetsgrupp skaU tillsättas som får i uppdrag atl lägga fram förslag syftande fill atl förbättra sysselsättningsförhållandena, kommunikationerna osv, i Vindelälvsområdet, Det är verkligen hög lid att någonting blir gjort. Men ingenting sker ju av sig självt, och därför kanske detta kan vara en möjlighet att få fram förslag till 1973 års vårriksdag.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill reservationerna 9, 10 och 12.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr tailman! 1 inrikesutskotlets betänkande nr 7 behandlas bl. a. motionen 759, som jag tillsammans med några ledamöter av riksdagen har väckt under allmänna motionstiden och vari vi hemställer att riksdagen måtte besluta om en utvidgning av del aUmänna stödområdet till att även omfatta Öland. Del är ju en fråga som många tidigare talare i denna debatt också har varit inne på. Även motionen 771 av herr Petersson i Nybro m. fl., vilken rör samma fråga, har behandlats i utskottets betänkande. Man kanske kan tycka alt vi hade kunnal få rum med våra namn under samma motion, men det skadar väl inte heller sakfrågan att det har väckts elt par parallella motioner.

Enligt mitt förmenande har Öland alla de kriterier som fordras för att ön skall kirnna omfattas av den allmänna stödpolitiken för lokalisering av företag och arbetsplatser. Man kan i det avseendet knappast finna några skillnader :mellan Öland och andra delar av landet med svagt näringsliv, och om del finns några skillnader är de huvudsakUgen negativa för Ölands del. Vidare är ju Öland omgivet av vatten, och trots atl ön har fåll en bro - eller får en bro i höst - är Ölands gränser mycket skarpt markerade.

Jag skall inte här lämna någon redogörelse för eller göra någon inventering av alla de omständigheter och förhållanden som har orsakat Ölands nuvarande situation och föranlett den avfolkning som där förekommit. Både jag och andra ledamöter har här i riksdagen vid tidigare tillfällen redogjort för den saken i samband med enkla frågor, interpellationer och motioner väckta i olika sammanhang. Den allmänna bedömningen får tills vidare räcka, att Öland har haft och synes få en fortlöpande avfolkning pä grund av den näringsslmklur som råder på ön. Jordbruket är där den dominerande näringen, och moderniseringen inom jordbruket fortgår på samma sätt som i andra jordbruksområden i vårt land, vUket innebär att näringen klarar sig med allt färre utövare.

Turismen däremot har ökat och ökar. Den tog fart i böfian på

1930-talet, och sedan dess har trenden för turismen varit uppåtgående. Men jämförd med näringslivet i övrigt är turismen relativt osäker som försöfiningsobjekt. Här i Skandinavien är tyvärr klimatet sådant atl turistsäsongen blir alldeles för kort, om man inte också har tillgång till fjällområden eller andra områden lämpade för vintersport.

Ett av de mera kända större företagen på Öland, 'Ytongfabriken i Grönhögen, lade ned driften förra året, och någon ersättningsindustri har ännu inte kommit i dess ställe. Riksdagen beslöt förra året att Gotland skulle föras till det allmänna stödområdet, och herr Nilsson i Östersund har här framhållit att förhållandena för Öland och Gotland är ganska lika. Jag kan hålla med om det i ganska stor utsträckning, men det finns ändå några skillnader. Från befolkningsmässig och näringspolitisk synpunkt är väl de båda öarna ganska lika, men Gotland har ändå en tätort med mellan 18 000 och 19 000 invånare, under det att Ölands tätorter inte kommer upp lill mer än ungefär 2 500.

Nu håller som bekant Ölandsbron på att färdigställas, och jag vill uttala min och många ölänningars glädje och tacksamhet över att bron har kommit fill slånd. Det var väl tack vare riksdagen som det skedde. Men faran är att en broförbindelse som den här, med det näringspolitiska klimat vi har, inte i och för sig medför de etableringar av arbetsplatser som man skuUe önska. Visserligen har brobeslutel allt sedan det kom till stånd medfört en ökad bosättning på Ölandssidan av människor som nu pendlar till arbetsplatserna i Kalmar. Men del vore ännu mer tillfredsställande om man kunde åstadkomma arbetstillfällen också inom de kommunblock som ligger på Öland - att lita till pendling är ju inte helt tillfredsställande.

Jag vill emellertid gärna erkänna att majoriteten i utskottet går mig och mina medmotionärer till mötes och egentligen ger oss rätt i sak. Utskottet har gjort vad vi brukar kalla för en positiv skrivning - det har trots detta avgivits reservationer. Utskottet säger att samma resonemang som utskottet anfört när det gäller vissa delar av Kopparbergs län, nämUgen Ludvika- och Avestaregionerna, gäller i fråga om Öland. Utskottsmajoriteten säger: "Utskottet utgår frän att Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter tar till vara alla möjligheter som kan erbjudas atl lokalisera bärkraftiga företag till ön. Ölands situation, som otvivelaktigt är besvärlig, fär bli föremål för vidare bedömanden i samband med ställningstaganden fill Länsprogram 1970." Vi har där ett bevis för att vi med våra motioner inte på någol sätt överdrivit denna frågas betydelse.

I sitt principresonemang menar utskottet alt stöd för lokalisering bör kunna ges med det nuvarande systemet. Det har ocksä ett flertal statsråd tidigare sagt nere i Kalmar län. Men detta har inle medfört nägot resultat. Senast denna vinter har vår aktade industriminister, Rune Johansson, på fackliga möten i Mörbylångablocket sagt att Öland bör få statligt stöd för lokalisering. Under detta år har också ett öländskt företag sökt lokaliseringslån för utökning av företaget men fått avslag av arbetsmarknadsstyrelsen och av regeringen. Det kan naturligtvis finnas många skäl tiU att ett företag inte får sin ansökan beviljad, men i ÄMS:s beslut sägs det atl Öland inle är någol stödområde.

Det är alltså angeläget att alla tänkbara åtgärder sätts in för att på ett

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckUng

Nr 80 eUer annat sätt åstadkomma resullat.

On Happn Hen Utskottet ger en anvisning om alt frågan kommer att behandlas under

17 ma' 1979 hösten 1972, då regeringen skuUe framlägga en proposition angående

-------------------- regionalpoUtiken med förslag och beslut med anledning av Länsprogram

Kegionai utveckling 1970, Om nu omröstningen här i dag skulle gä oss emot får vi hoppas att det i höst kan fattas beslut om att Öland fär det stöd som krävs för en resultatgivande politik på detta område,

I reservationen 10 yrkas att riksdagen med bifall till motionerna 759 av mig och mina medmotionärer och 771 av herr Petersson i Nybro m. fl. som sin mening ullalar all Öland skall inordnas i del allmänna stödområdet. Vi får hoppas att den uppfattningen kommer att råda när propositionen behandlas i höst.

Enligt vad länsarbetsnämnden uppgivit finns del för dagen inga nya jobb på Öland, och förhoppningarna är heller inte slora att det skall bli något nytillskott.

Herr Nilsson i Östersund säger att problemen i Ölandskommunerna är väl inle värre än på andra håll inom Kalmar län. Men jag vUl rätta honom någol på den punkten. Kommunblocken på Öland är faktiskt värst utsatta. Jag överser med att herr Nilsson i Östersund kanske inle har möjlighet att bedöma det på så långt avstånd, men så är verkligen förhållandet. Borgholms kommunblock har t, ex, den lägsta medelinkomsten i länet för åren 1967-1970, Det är att märka att medelinkomsten i Kalmar län ligger avsevärt under medelinkomsten i hela riket. En jämförelse mellan Kalmar län och riket i övrigt visar att inkomstskillnaderna har ökal under perioden 1967—1970, Längst ner i tabellen för Kalmar län ligger medelinkomstsiffrorna för Ölandskommunerna. Alla de kriterier som erfordras för att statUga åtgärder skall vidtas finns alltså.

För att bestyrka dessa uppgifter vUl jag också redogöra för en tabell över medianinkomsten i kommunblocken i procent av medeltalet för Kalmar län 1970, som har pubUcerats i vår. Enligt den tabellen ligger kommunblocken på fastlandet på mellan 110 och 80 procent av medelskattekraften i länet under det atl kommunblocken på Öland ligger på mellan 70 och 79 procent.

Herr talman! Med dessa ord ber jag få yrka bifaU tUl reservationen 10.

Hert NILSSON i Agnas (m);

Herr tdman! Att det är regionalpolitisk debatt märks genom att Stockholmsbänkarna i dag är absolut lomma. Statsministern, som råkar befinna sig i kammaren just nu, är elt hedrande undanlag. Kanske är herrarna och damerna från Stockholm ule och deltar i torgmöten mot utflyttningen från huvudstaden.

Strömmen av människor har annars gått från landsbygd tUl stad och i
synnerhet från norr liU söder lUl etl par tre tätbebyggelser, UtveckUngen
under de senaste årtiondena har inneburit en massförflyltning. Strömmen
har inte bara bestått av folk som flyttat friviUigl, De flesta har av tvång
måst lämna hem och hembygd. Vissa trakter har utarmats, och
arbetskraften har i stor utsträckning gått förlorad. Det övriga Sverige har
behövt den och dragit nytta av den; så var det åtminstone förr. Men de
38 kommuner som har fått släppa tiU sin bästa tUlgång har sällan fått

kompensation. Strömmen av råvaror från norr har samtidigt fortsalt. Fortfarande förädlas ytterst Utet där naturtillgångarna finns.

Man skulle med en generalisering kunna säga att Norrland har exploaterats - dess tillgångar har utnytfiats utan alt bosättning och utveckling har prioriterats i de områden där arbetskraft och råvaror har funnits.

Del är inle säkert atl Sverige i längden tjänar på della. Denna olyckliga poUlik ulan långlidsprogram och framtidsforskning har liUålit det som för stunden varil bekvämast. Men del kommer att visa sig att del är dyrt att driva en politik, som inle syftar lUl alt hålla hela landet befolkat och någorlunda jämställt.

När viss verksamhet inom SJ och televerket har lagts ner, har inte de fristäUda sysselsatts i bygden, ulan dessa människor - en gång statligt anställda - har hänvisats tiU alt söka sin utkomst på annat håU. Det har kostal myckel att omskola och flytta människor. Det kostar också mycket att dirigera verk och annal i motsatt riktning i dag. Jag är rädd för atl man kan göra nya misstag, och jag är i stort sett tveksam om del rUctiga i atl ge stödet tiU Norrland den utformnmg sorn det har för närvarande. För vissa Norrlandskommuner är del nästan katastrofläge Några människor måste ju alltid stanna kvar, och de har stora problem.

Herr Nilsson i Östersund talade om svårigheterna all skapa balans. Han talade om de styrande marknadskrafterna. Det ligger myckel i del han säger, men ulan atl i dag söka syndabockar vUl jag säga att ansvaret för den politik som förts väl ändå ligger hos den regering som i regel har kallat sig för en stark regering.

Detta i allmänhet

1970 års riksdagsbeslut var ett steg framåt, och tecknen på all en besinning nu inträtt är många. Jag väntar att den aviserade propositionen i höst skall betyda den avgörande vändpunkten.

Låt mig gå över tUl att säga några ord om det som närmast föranleder milt inlägg här i dag.

Strömmen av elektrisk kraft - nyttig för Sverige - har gått och går fortfarande norrifrån. Vad har då de bygder som lämnat elkraften fåll i ersättning? Man talade under kraftverksbyggenas lid om att delta skulle ge andrum, men alt kommunerna längre fram skulle få andra saker som skuUe betyda permanent sysselsättning och blomstring. I regel har emeUertid ingenting skett. Vi har i några motioner aktuaUseral den trakt som inle fick vattenkraftutbyggnad, nämligen Vmdelådalen. Hur blir det med den? Herr Nilsson i Östersund sade atl Vindelådalen hörde till etl redan prioriterat område. Jag har litet svårt att förstå del. Vi anser all Vindelälvsbeslulel var rikligt. Morgondagens människor kommer att vara oss tacksamma för att en av de stora älvarna fick vara kvar så orörd som en älv kan vara efter tusenårig mänsklig bosättning i trakten. Vi vet att en god miljö är etl livsvUlkor och alt en huvudfråga i dag är hur vi skall kunna bevara något av det som en gång var kännetecknande för vårt land och för Norrland. Men älvdalens invånare, som lever i en trakt där de gamla basnäringarna skogs- och jordbruk dominerat - näringar som inle är tUlräckliga i dag — väntar på den åtgärd som är avgörande för om bygden skaU kunna överleva, nämligen alt kommunikationerna ordnas.

Nr 80

Onsdagen den 17 inaj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Det är ett primärt villkor att området får vägar. Denna elementära samhällsservice är elt villkor för att utveckhngen skaU kunna gå i rätt rUctning. Väg - annars kommer intet nytt. Väg - i annat faU dör eller tvinar det som redan finns.

Kommunerna vid Vindelälven, från Vännäs lill Sorsele och Afieplog, lider av att hela Vindelådalen missgynnats då del gäller kommunikationer. Det har vi pekat på bl. a, i motionen 381, Utskottet skriver, som jag tycker rält bra, på s, 28 i betänkandet; "Vid behandling i fjol av motioner rörande stöd till Vindelälvsområdet framhöU utskottet att del

var medvetet om de sysselsättningsproblem som föreligger ,

Utskottet ansåg sig kunna utgå från alt berörda myndigheter gör vad som är möjligt för att lokalisera bärkraftiga företag tiU området. Utskottet hänvisade -/idare till arbetet inom turistutredningen,"

Turistutredningen har lagt fram sitt betänkande. Det talas där orn 900 årsarbeten. Jag viU gärna peka på alt turismen är viktig, men om turismen skall kunna utvecklas måste en väg snarast möjligt byggas i detta område. Om det för tio år sedan hade funnits en ordentlig väg där nu den s. k, vägen med nr 363 går, tror jag att förbättringar redan hade skett. Dröjsmålet har tärt på tålamodet hos traktens foUc. Jag hoppas alt utskottets förväntningar verkligen visar sig välgrundade.

Jag hade häromkvällen ell samtal med folk från Vännäs blivande storkommun om promemorian "Hushållning med mark och vatten". Den karta som finns där är utförd i en sådan skala alt slora områden förefaller helt grönmålade — man får den uppfattningen atl det skall vara enbart turism där eller någonting liknande. 1 sammanhanget tog vi upp de problem som rör Vindelådalen. För trakten finns nu också en bestämmelse om elt förlamande byggförbud på upp lill 200 meters bredd vid sidan av Vindelälven. Befolkningen svävar i ovisshet om vad della förbud iimebär; om det skaU kvarstå för alltid eller om det bara är en korttidsbestämmelse osv. Det har alltså inte klargjorts för människorna hur del ligger till med den saken, och de säger; Vi fick inle utbyggnaden av Vindelälven, men vi trodde alt vi i stället åtminstone skulle kunna få hit en bra turism och få en fin utveckUng här, som gjorde att frilidsfolkel kom hit. Just nu ser det emeUertid besvärUgt och alldeles omöjligt ut.

1 det läget anser jag att allt måste göras för all ge Vindelådalen en utmärkt väg. Jag yrkar därför bifaU tUl reservationerna 1 och 12.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund har redogjort för ulskottsmajoriletens synpunkter och bemött de reservalionsyrkanden som föreligger. Jag skaU därför endast ta upp en del av frågeställningarna i samband med regionalpoUtiken.

Det är naturUgtvis glädjande alt tilltron lill statens möjligheter all lösa näringslivsproblemen har vuxit sig aUt starkare inom samtliga partier. Den aUmänna uppslutningen kring de regionalpoliliska frågorna och intresset för ett starkt statligt engagemang avspeglas i mofioner och reservationer. De två borgerliga partier som mer eUer mindre motarbetade tillsättandet av den första lokaUseringsutredningen och som också ställde sig tveksamma när del gällde att anta det lokaUseringspolitiska förslaget år 1964

tycks nu ha kommit över det mesta av fördomarna. Det är naturligtvis förträffligt atl samtUga borgerliga partier ställer sig bakom kravet på lokaliseringspolitiska insatser och säger sig stödja uppfattningen all det behöver föras en målmedveten regionalpolitik. Kan de sedan också biträda oss i uppfattningen all staten måste ha resurser för atl lyckas med delta, är allting gott och väl; men tyvärr brukar det höras andra tongångar från borgerligheten när del bUr fråga om att skaffa fram medlen.

Moderaterna t. ex. anför i sin stora partimolion atl regionalpoliliken bör leda utvecklingen i sådana banor, all näringslivels slmkluromvandUng i framliden inte behöver åtföljas av massomflyltningar och atl möjligheterna all ge en tillfredsställande service åt alla människor förbättras. Detta innebär all man bör söka bygga upp en allsidig regional arbetsmarknad, där olika typer av näringslivs- och samhällsaklivileter finns representerade. Vad näringslivet beträffar räcker det emellertid inte med enbart den tillverkande funktionen. Även kvalificerad produktutveckling, marknadsföring och administration bör finnas representerad. Vidare måste en tillfredsställande offentlig och enskild service finnas.

Detta låter ju bra, men jag lycker att man då också måste slå fast att om staten skaU medverka tiU uppnåendet av en sådan målsättning, som i och för sig ansluter lill aUmänt vedertagna regionalpoUtiska grundsatser, krävs det också resurser. Det skuUe vara mycket klädsamt för moderaterna om de någon gång berörde den sidan av problemaliken i stället för atl så energiskt tala om statens slöseri i så gott som alla sammanhang, vilket de ju gör, ofta påhejade av mittenparlierna. Det skulle vara av intresse - och likaså klädsamt - om samtliga borgerliga partier någon gång vUle erkänna atl det privata näringslivet knappast har visat särskilt stort intresse för regionalpoUtiken och inte heller i någon högre grad på eget initiativ har medverkat till en bättre regional balans. Det privata näringslivet har sannerligen, enligt min uppfatlning, också sin skuld i det förhållandel att vi har en stark koncentration och överhettning i vissa orter och regioner liksom i att det i vårt land finns orter och hela regioner med ensidigt näringsliv. Det har inte varit ovanligt att ett förelag haft allt inflytande i orten genom att del har ägt marken, bostäderna, kraftproduktionen osv. Genom detta har man också kunnat lägga en förlamande hand över utvecklingen och inte släppt fram andra förelag, som skulle kunna konkurrera om arbetskraften.

Tyvärr kritiseras aldrig sådana förhållanden från borgerligt håll. 1 stället litar man på att slatsmakterna skall kratsa kastanjerna ur elden — herr Nordgren och herr Nilsson i Agnas har varit inne på della i dag.

Folkpartiet har också tagit upp de regionalpoliliska frågorna i en mångordig men ganska allmänt hållen partimolion. Av de båda åtminstone radantalsmässigt slora partimotionerna återstår inför dagens behandling ingenting märkvärdigare än den reservation som återfinns under punkten 1 och som huvudsakligen utmynnar i att man i ökad utsträckning vill ha generella åtgärder för att, som man uttrycker det, främja ett företagsvänligt kUmat i de sysselsättningssvaga regionerna. Man kan konstatera att berget således födde en råtta!

Man måste också fråga sig, om man genom en sådan uttunning av de

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

tUlgängliga resurserna som en övergång till mer genereUa åtgärder skuUe komma atl innebära verkligen kan påverka den regionala obalansen och skapa den bätlre balans mellan oUka regioner som de flesta säger sig ha intresse av atl åstadkomma. Det bör väl i stäUet framstå som ganska självklart att ju mer koncentrerat resurserna satsas på områden som har en besvärlig situation och på sådan verksamhet som har stor betydelse från sysselsättningssynpunkt desto bättre blir resultatet.

De två partiernas ensidiga krav på generella åtgärder har ju inle heUer fått stöd från centerpartiet. Det är således inte så helt med känslorna de borgerliga partierna emeUan i de regionalpolitiska frågorna, vilket kanske bäst bevisas av atl av de nio borgerliga reservationerna som föreligger har man enat sig om endast tre, medan miltenbröderna har förenats i ytterligare en reservation. Centern står således ensam för 5 reservationer.

Cenlerreservationerna ger också belägg för atl centern aUlmer målmedvetet Försöker föra en profilpolitik när det gäller de regionala frågorna. Det hedrar de båda andra partierna alt de inle är viUiga all följa med hur långt ut i buskarna som helst.

Centern fortsätter atl maniskt bita sig fast i ordet decentralisering, och lUca ensidigt försöker man upprätthålla myten från 1964 om atl målsättningen bör vara att skapa och upprätthålla etl nät av livskraftiga tätorter över hela landet. Lika lilel nu som i del förgångna vUl man dock precisera vad del är som skiljer mellan de riktlinjer vi arbetar efter och de linjer centern säger sig företräda.

Del bUr inte klarare om man tar del av reservationerna om ortsklassificering och storstadsproblemen eller av partimotionerna. I motionen 1376 lar man avstånd från den orlsklassificeringsskiss som utarbetats av en arbetsgrupp inom departementet. Man anser nämligen att en satsning på regioncentra med cirka 100 000 invånare inom tre mils avstånd kommer att innebära atl vi får nya storstäder av typen Stockholm, Göteborg och Malmö. Man menar att arbetsgruppen lika gärna kunnat välja 50 000 som utgångspunkt, varefter man kommer fram tUl att redan 30 000 invånare ger underlag för atl håUa den service som flertalet efterfrågar.

Efter detta resonemang kommer man så småningom fram till atl insatserna bör koncentreras på alt ge ett flertal mindre orter ökad växtkraft och att klassificeringssystemet bör inriktas på atl ge alla kommuner ett differentierat näringsliv. Nu kan man naturUgtvis alllid diskutera vad ett differentierat näringsliv är, men av särskUt intresse hade del varit om centern talat om hur della skall gå liU, Vi har ju trots allt begränsade resurser alt satsa.

Så kommer centern fram till att man vill avföra ortslypen storstads-alternativ från ortsklassificeringen. Med tanke på del resonemang man för kan jag för min del inte förstå varför man inte löper linan ut och föreslår alt samtliga begrepp skall avföras ur resonemangen. Det kan väl inte vara någon rnening alt hålla på några orlskriterier om man som centern inte vill prioritera några orter utan i stället strö ut resurserna i små portioner över varje kommun.

Sedan återstår alt fråga, om centern egentligen menar någonting med talet om att storstadstillväxten måsle dämpas, dvs, expansionen i de tre

största städerna, SkaU vi verkUgen ha en chans alt åstadkomma detta, måste vi också ha godtagbara alternativ atl presentera de förelag och verksamheter som vi vill skall flytta ut och som vi vUl skall välja andra orter för nyetablering. Hur svårt det är all konkurrera med storstäderna om verksamheter bevisas kanske allra bäst av det motstånd som utflyttning av statlig verksamhet från Stockholm har mött på många håll — det har ju nämnts förut här i dag,

Ortsklassificeringsfrågan kommer upp i samband med behandlingen av höstens proposition, och det finns därför ingen anledning att fördjupa sig i den redan i dag. Men jag tycker ändå att målsättningen, som den kom till uttryck i 197 I års betänkande, att det krävs en viss storleksordning på de orter som skaU utgöra alternativ tUl de tre storstäderna, bör anses gälla fortfarande. Det kan också vara elt verksamt medel ätt uppnå en bättre balans mellan landels olika regioner. Så långl borde även centern enligt min uppfattning kunna sträcka sig, all man erkänner värdel av elt tUlräckligt storl och välutrustat centrum i vafie region. Hur skall man kunna skapa bättre och mer likvärdiga förhåUanden i regionerna eUer länen, om man inle ens vUl vara med och satsa på en ordentligt differentierad centralort i varje region?

Om centern menar någonting med det man anför i reservationen om storstäderna, borde man verkUgen vara intresserad av ortsalternaliv tUl Stockholm, Göteborg och Malmö, Dessutom borde man inse atl tillskapandet av ännu mer välutvecklade regionalcentra ger den bästa förutsättningen för atl arbetskraften skaU slippa flytta från länet - den kan flytta inom den egna regionen i släUel, eftersom det finns arbetstiUfällen, och det är ju trots aUt mycket mindre besvärande förde flesta än all behöva bryta upp och byta miljö helt och hållet.

När det gäUer frågan om utredning av storstadsproblematiken kan man konstatera att vi redan har tiUräckligt med utredningsverksamhet, bl, a, genom ERU, och att man knappast skulle nå så särskilt långt genom den utredning som centern begär. Det finns problem i storstäderna lika väl som i andra orter, och dem får man försöka lösa så långt det är möjligt.

Jag viU också säga till herr Stridsman att även om det nu är etthundratolfte gången som frågan kommer upp, tycks det faktiskt finnas fördelar även i storstäderna. Del är många som har upptäckt dem, inte minst centern närstående organisationer. Jag tänker på jordbrukets föreningsrörelse, som sannerligen biter sig fast i storsladskoncentrationerna och fortsätter sin nyetablering bl, a, i Stockholm och Malmö, Det är kanske trots allt någon skillnad när centern ropar under almarna och när centern prasslar ute i buskarna, 1 del senare faUet får man lätt den föreställningen atl centern vUl Ivångsförflytlä en större del av befoUcningen exempelvis från Stockholm och att man viU stoppa all inflyttning, men när aUt kommer omkring tycks manisjälv trivas rält bra i storstäderna, 1 reservationerna talas det ju ocksä bara om atl "dämpa" storsladslUlväxlen, Är det endast detta man åsyftar, föreligger det inte några större meningsskiljaktigheter, eftersom vårt parti mycket klart har ullalat atl vi vUl försöka åstadkomma detta. Då tycker jag också det är ganska onödiga reservationer som centern avger i della sammanhang.

Herr NUsson i Östersund har redogjort för frågan om en utvidgning av

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

stödområdets avgränsning, och jag behöver väl egentligen inte ta upp den frågan i detta sammanhang. Vi har framför aUt framhållit att del inte finns skäl till förändringar under löpande period och inför den aviserade proposilionen som skall komma i höst. Delsamma gäller Vindelälvsfrågan - också där har herr NUsson i Östersund besvarat de frågor som herr Rimås och herr Nilsson i Agnas framställde. Jag skall nöja mig med alt erinra om alt vi avvaktar höstens förslag och därför tycker atl det inte finns några skäl att vid den här tidpunkten binda sig för nya åtaganden. Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl utskottets förslag på samtliga punkter.

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kanske först skulle göra ett förtydligande för herr Nilsson i Östersund när det gäller flyllningsbidragen. Herr Nilsson i Östersund och jag är nog hell inne på samma Unje, att flyllningsbidragen är bra när det gäller flyttning inom hemlänet — särskilt i skogslänen. På den punkten finns det alltså ingen skillnad i uppfattningarna.

Låt mig sedan kommentera några av de frågor som fru Hörnlund tog upp!

Jag kan gärna instämma i atl de privata förelagen kanske inte alllid har gjort så myckel som man skulle önska. Ulan den statliga företagsamheten skuUe mitt eget hemlän inte ha setl ut som del ser ut i dag. Jag vill gärna understryka alt de statliga förelagen har betytt kolossall myckel för sysselsättningen.

Jag kan däremot inte längre hålla med fru Hörnlund när hon kommer in på ortsklassificeringen. Vi slår här på fast mark. Vi har precis samma inställning som Svenska kommunförbundet. När Kommunförbundet kritiskt har studerat förslaget från arbetsgruppen i inrikesdepartementet tror jag inte att man i förväg haft någon ambition atl avstyrka förslaget, ulan man har bedömt det från helt sakliga synpunkter. Man säger nej lill förslaget.

Vi har ingenting emot alt länscenlra byggs ul - det är en självklarhet, och vi har heUer aldrig sagt någonting annal. Det kan emellertid inle vara riktigt att koncentrera insatserna pä ett litet antal orter, kanske högst ett tiotal i hela landet. Del kan inle vara någon jämlikhet, fru Hörnlund, alt ge ännu mer åt dem som redan har mycket och inle ge någonting alls ål dem som ha.r litet.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle;

Herr talman! Får jag börja med att tacka fru Hörnlund för atl hon läste upp ett längre stycke ur vår partimotion än jag tog mig lid att göra. Jag hoppas atl fru Hörnlund också har tagit intryck av del hon läste och konstaterat atl vi inte vUl begränsa utvecklingen utan verkligen vill stimulera och underhålla näringslivets utveckling i hela landet.

Alt jag begärde ordet berodde emellertid egentligen på att fru Hörnlund ville göra gäUande atl våra krav var ensidigt inriktade på genereUa åtgärder. Del har vi absolut inle sagt, vare sig från moderata samlingspartiet eUer från övriga borgerliga partier. Kraven är inte ensidiga, men en förutsättning för atl man skaU nå elt gott resultat är all

såväl befintUga som nyelablerade förelag har möjlighet att utveckla sig, och def kan inte ske annat än genom genereUa åtgärder som stimulerar företagens utvecklingsmöjligheter. Vi har ingenting emot selektiva åtgärder, men jag tror faktiskt att det viktigaste är atl man stöttar upp näringslivet över hela fältet och inle bara på vissa punkter.

Jag vill säga till fru Hörnlund atl jag tror också att del är angeläget att vi har vissa statUga förelag, men erfarenheten av dem är som bekant inle den aUra bästa. Jag tror alt det behövs ett gott samspel mellan samtliga inom näringslivet verksamma krafter för atl vi skaU nå elt tiUfredssläl-lande resultat. Det kan vi göra om vi hjälps åt och sätter in genereUa åtgärder som leder lUl elt näringslivsklimat som stimulerar tiU utveckUng.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! TiU herr Nordgren vUl jag säga att jag i delta sammanhang inte diskuterade var någonstans geografiskt ni vUl sätta in resurserna. Jag log i stället upp alt ni nu tacksamt lar emot det statliga stöd som tillkommit för att staten skall kunna kratsa kastanjerna ur elden där del privata näringslivet misslyckats. Ni bör då också klart medge alt staten behöver resurser för atl kunna klara regionalpolitiska frågor.

Herr Nordgren sade vidare alt erfarenheterna av statUga förelag inte är så goda. Det råder tydUgen delade meningar inom borgeriigheten även i det avseendet. Herr Stridsman erkände, om jag fattade honom rält, att det var de statliga insatserna som hade räddat Norrland.

Herr Stridsman åberopade i frågan om ortsklassificeringen Kommunförbundets remissyttrande. Med samma rätt skulle jag kunna åberopa LO, Svenska arbetsgivareföreningen. Industriförbundet och en rad andra organ som vUl ha elt orlsklassificeringssystem; TCO har t, ex, sagt att man vUl ha en större rörlighet och att det därför behövs ell bättre flyttningsstöd. Det råder tydligen olika uppfattningar även i denna fråga.

Herr Stridsman säger all han står på fast mark när det gäUer ortsklassificeringsfrågorna och storstadsfrågorna och att man inom centern inle sagt atl man inte vUl ha länscentra. Men detta framgår inte av vad centerns företrädare sagt här i dag och inte ens av er reservation. Del är ju ändå kommunerna ni talar om i detta sammanhang - del sägs ingenting om regionalcentra.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Hörnlund säger att staten skall ha resurser. Ja, det är just vad staten behöver. Men det förutsätter ett näringslivskUmal som ger näringslivet möjligheter att utvecklas. Först dä får vi vinstgivande företag, och först då får staten de resurser som behövs.

Fru Hörnlund sade vidare att staten får kratsa kastanjerna ur elden åt olika företag. Ja, fru Hörnlund, många förelag kan misslyckas — det är jag den förste atl erkänna - i ett besvärligt näringslivsklimat. Även statliga företag har misslyckats, och vi har också där måst hjälpa tiU att kratsa kastanjerna ur elden, SkaU det bU ett resultat måste vi ha etl khmat där företagen — både statliga, där sådana behövs, och framför aUl privata — har möjligheter att utvecklas och konkurrera såväl inom landet som på den utländska marknaden. Då kan vi uppnå resullat, och då kan staten få resurser för en fortsatt utveckUng,

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Ang. styrningen av företagsetableringar

Herr STRIDSMÄN (c) kort genmäle;

Herr lalman! De av fru Hörnlund uppräknade remissorganen har samtliga stor betydelse. Men när det gäller orlsklassificeringen tror jag inte att något av remissorganen väger så tungt som Svenska kommunförbundet - det är ju kommunerna som närmast berörs av dessa frågor.

Sedan viU jag fråga fru Hörnlund om inte länscenlra i dag är delsamma som kommuner, Luleå, som i dag är en kommun, är ett länscentrum. När vi talar om kommuner, så är också aUa länscenlra med.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag märker att herr Stridsman försöker blanda bort begreppen när jag kräver etl konkret svar på frågan om han vUl vara med och prioritera länscentra eUer regionalcenlra. Jag tror inte atl någon i detta sammanhang uppskattar denna sammanblandning av kommunbegreppen.

Sedan viU jag bara konstatera att det är intressant alt höra alt även herr Nordgren kan erkänna alt också privata företag kan misslyckas.

Herr iniUcesminislern HOLMQVIST, som meddelat att han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara herr Stridsmans (c) den 22 mars framställda interpeUation, nr 99, angående styrningen av företagsetableringar, erhöU ordet och anförde:

Herr talman! Herr Stridsman har frågat mig dels om jag anser att arbetsmarknadsstyrelsens lokaUseringsdelegalion under sitt första verksamhetsår kunnal påverka företagens val av etableringsort i någon nämnvärd omfattning, dels om jag anser att samrådet i dess nuvarande form är ett tillräckligt styrinstrument för atl dämpa storstadstillväxlen och dels om jag är beredd att ge samrådsmyndigheten vidgade befogenheter i vad gäller styrning av etableringsverksamheten,

LokaUseringssamrådet har tUlämpats sedan den 1 aprU 1971 i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna, Enligt vad jag inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen har antalet slutbehandlade samrådsärenden fram tUl den 1 mars 1972 varit 186, 1 två faU har samrådet lett till alt förelag har beslutat lokalisera verksamheten utanför samrådsregionerna, Samma resultat har uppnåtts efter diskussioner med ytterligare två förelag, som inle har gett in formell anmälan om samråd.

Den omfördelande effekten av samrådet har sålunda hiltills varit begränsad. Jag vUl emeUertid erinra om att det aUmänna konjunkturläget har varit dämpat under hela den tid samrådsförfarandet har varit i bruk. Delta har sannolikt inverkat negativt både på företagens aUmänna expansionsbenägenhel och på deras flyttningsbenägenhet, HittUls har sålunda inte något faU av nyetablering av verksamhet i de tre storstadsregionerna varil föremål för samråd. Samtliga hittills handlagda samrådsärenden har avsett ersättningsbyggnader eller lUl- och ombyggnader av befintliga anläggningar.

Med hänsyn tiU dessa omständigheter och med tanke på den relativt korta tid som lokaUseringssamrädet har varit i kraft är det ännu för tidigt att avge något slutgiltigt omdöme om samrådsförfarandets ändamålsenlighet. Regeringen har emeUertid sin uppmärksamhet riktad på frågan. Inom

inrikesdepartementet pågår för närvarande en aUmän översyn av medlen i den regionala politiken, I samband härmed kommer regeringen också alt överväga vilka ytterligare åtgärder som behövs för att förverkUga de syften som har legat bakom införandet av samrådsförfarandel.

Herr talman! Jag hade tänkt att i delta sammanhang också anföra några synpunkter på de reservationer som fogats lUl utskottsbetänkandet. Som herr Stridsman sade i ett replikskifte med, vill jag minnas, herr Nilsson i Östersund kan emellertid denna diskussion lämpligen anstå liU hösten. Jag vill bara konstatera att den reflexionen borde man kanske ha gjort innan man skrev dessa reservationer. Jag kan inte se det på annat sätt än att man känt lust att redan i förväg, dvs. långt innan det var nödvändigt, deklarera sin ståndpunkt. Det har skett på ett material som jag tycker inte behöver lUlmätas avgörande betydelse i detta sammanhang; del är expertuttalanden av olika slag och promemorior, framlagda som arbetsmaterial, som man gjort en onödigt stor sak av och blåst upp tUl principieUa stäUningstaganden.

Jag tror aUtså att del kan vara välbetänkt atl vi låter denna diskussion anslå lUl hösten då det presenterats ell fuUödigt program. Med hänsyn tiU den långa talarlistan har jag aUtså kommit fram liU alt det finns goda skäl atl skjuta upp den debatten till höstriksdagen när vi har elt bättre underlag för vårt meningsutbyte i dessa frägor.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar,

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Ang. styrningen av företagsetableringar

Herr STRIDSMÄN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill först tacka inrikesministern för svaret på min interpeUation, Jag hade i interpellationen ställt tre frågor. Den första gällde om lokaUseringsdelegationen under sitt första verksamhetsår i någon nämnvärd omfattning kunnal påverka företagens val av etableringsort.

Av interpellationssvaret framgår alt under de 11 månader som lokaUseringssamrädet tillämpats har 186 samrädsärenden slutbehandlats, 1 endast två fall har samrådet lett tUl att företag har beslutat lokalisera verksamheten utanför de tre största storstadsregionerna, InrUcesministern erkänner alt effekten hittiUs varit begränsad. Det är atl vara försUctig i överkant. Jag tycker att statsrådet i interpellationssvaret åtminstone kunnat kosta på sig att erkänna att effekten hittUls varil mycket begränsad, 1 praktiken är de uppnådda resultaten av samrådsförfarandet det magraste man över huvud taget kan tänka sig. Del går knappast alt få det sämre.

Jag kan gärna hålla med inrikesministern i hans synpunkt all det är troligt att det dämpade konjunkturläget kunnat medverka tiU det negativa resultatet av samrådsförfarandet.

En intressant uppgift i svaret är att samråden inte i något faU berört nyetablering. Samtliga hittills handlagda samrådsärenden har avsett ersätlningsbyggnader eUer tUl- och ombyggnader av befintliga anläggningar, I detta faU har hittUls också det allmänna konjunkturläget inverkat dämpande. Men då ställer jag frågan: Vad hade inträffat om vi

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Ang. styrningen av företagsetableringar

haft ett omvänt förhållande i landet, en högkonjunktur? Låt oss anta atl företagens investeringsvilja och viljan att etablera i Stockholms-, Göteborgs- eUer Malmöregionen varit stora. Tror inrikesministern atl det under sådana förhållanden med nuvarande tUlämpning av lokaUserings-samråden hade blivit ett annat resultat än det statsrådet redovisar i interpeUationssvaret? Samrådsbeslämmelserna är ju sådana att varje företag redan på förhand vel all samrådsförfarandet i sin nuvarande utformning inte kan påverka företagens lokalisering.

Med delta som bakgrund kan det vara intressant att ta del av vad statsrådet svarat på dels min andra fråga, huruvida samrådet i dess nuvarande form är ett tUlräckligt styrinstrument för atl dämpa storstads-lUlväxlen, dels min tredje fråga, om statsrådet är beredd alt ge samrådsmyndigheten vidgade befogenheter.

Statsrådet ger etl någol undvikande svar; inrikesministern vill inte ge ett konkret omdöme om det räcker med del nuvarande samrådsförfarandet.

När beslutet om lokaliseringsområdet togs i riksdagen hösten 1970 ansåg statsrådet atl detta fick ses som en försöksverksamhet vars effekter i oUka avseenden måsle följas upp. Visar inte nu 11 månaders resullat redan tiUi-äckligt? Det finns skäl att överväga andra former för atl påverka företagens lokaUseringsbeslut. Ett litet löfte om omprövning av samrådsfö:rfarandets ändamålsenlighet finns inklämt i interpeUationssvaret, nämligen när inrikesministern säger atl regeringens uppmärksamhet är inriktad på frågan och alt del övervägs vUka ytterligare åtgärder som behövs. Jag lackar för det beskedel och lovar alt ta fasta på det. Frågan är bara, herr statsråd, när dessa nya åtgärder kan väntas bU presenterade för riksdagen.

Låt mig avslutningsvis kommentera vad statsrådet Holmqvist sade om våra eser'ationer till inrikesulskottets belänkande nr 7. Det är alldeles riktigt som jag sade i mitt första inlägg att vi i år inte har väckt partimolioner som berör den regionalpoUtiska utvecklingsplaneringen. Vi har sagt att dessa motioner kan anstå lUl hösten när vi får propositionen. Frågan om den föreslagna ortsklassificeringen ligger emeUertid någol vid sidan om den slora frågan om regionalpolitikens målinriktning.

Herr iniikesministern HOLMQVIST:

Hert talman! Det skuUe knappast krävas något inlägg från min sida. Jag lockar nu upp herr Stridsman en gång tiU - han har ju haft tUlfälle att komma tiUbaka många gånger under förmiddagens debatt.

Jag kan inte tolka hans inlägg på annat sätt än att han tydUgen inle har förstått vad jag sagt i mill svar. Han gör vissa värderingar och säger att "inrikesministern erkänner", "det finns inklämt i svaret" osv. Della är herr Stridsmans egen uppfattning. Jag tror atl var och en som har hört svaret inte hade några svårigheter att förstå att jag syftade på all vi i höst kommer tillbaka tUl dessa frågor när vi skaU la upp den regionalpoliliska debatten.

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vUl bara upprepa vad jag sade i slutet av milt inlägg. Jag lackade inrikesministern för beskedet att komma igen i höst, och jag lovade alt ta fasta på det.

Herr MOLIN (fp): i

Herr lalman! Jag skall göra en kort kommentar liU molionen 374 som undertecknats av folkpartiets sex företrädare från Göteborgs stad och som berör några aktuella arbetsmarknadsproblem i Göteborgsregionen, I de regionalpolitiska debatterna har företrädare för storstadsområdena deltagit rätt sparsamt, och man har väl i aUmänhet passerat förbi storstadsområdenas problem genom atl generellt karakterisera dem som "överhettade".

Vår molion utgår från en undersökning som har gjorts av stads-kontoret i Göteborg och som visar all under första hälften av 1960-lalel rådde inom Göteborgsregionen en överefterfrågan på arbetskraft. Från omkring 1966 har situationen radikalt förändrats, och det är bara på några få speciella yrkesområden som det i dag finns en övereflerfrågan -del gäller verkstadsmekaniker, svetsare och plåtslagare. På alla andra sektorer råder antingen balans eller etl underskott på efterfrågan av arbetskraft.

Denna bild av förhållandena inom Göteborgsregionen kontrasterar starkt mol förhåUandena inom Storstockholmsregionen, där bUden i stort sett är den motsatta. Där har man ett underskott när det gäller sysselsältningsliUfällen inom tung verkstadsindustri. Detta belyser svårigheten alt i just detta avseende teckna en generell bUd av storstadsområdena. För Göteborgsregionens del har dessa omständigheter lett tUl en relativt sett snabbare ökning av arbetslösheten än i landet i dess helhet. De här redovisade förhållandena leder undersökarna tiU följande slutsats: "Karakteristiken av Göteborgsregionen som en ur arbetsmarknadssynpunkl överhettad region torde av vad som ovan anförts vara alltför onyanserad," Del kan tUläggas atl den ojämna struktur på arbetsmarknaden som finns inom Göteborgsregionen har lett tUl en förhållandevis låg förvärvsfrekvens bland kvinnor, 1 vår molion nämner vi alt en annorlunda struktur på näringslivet skulle ha kunnat ge ytterligare 10 000 arbetstiUfällen på områden där kvinnor företrädesvis är sysselsatta.

Herr talman! Vår avsikt med motionen var att dessa fakta skulle kunna läggas liU grund för arbetet inom samrådsdelegationen för lokaliseringsfrågor. Vi konstaterar att både chefen för arbetsmarknadsstyrelsen och inrikesministern har godtagit den bild av arbetsmarknadssituationen inom regionen som jag här har tecknat och som innebär att Göteborg inte kan betecknas som en överhettad region.

Låt mig i detta sammanhang bara hell kort avslutningsvis lägga lUl att jag tror att det är väsentligt att bromsa storstadsregionernas tillväxt. Jag har i min egen hemort verkat för en bromsning av storstadsexpansionen. Men jag tror också atl del är en fara att låta en expansionsnegativ attityd innebära att man är tUl freds med arbetsmarknadssituationen i dess helhet inom storstadsområdena. Även om vi inte bör göra storstads-

Nr80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Ang. styrningen av företagsetableringar

4 Riksdagens protokoll 1972 Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

regionerna större, bör vi heller inte tveka atl göra dem bättre. För att kunna göra dem bätlre krävs en korrekt verklighetsbild. Vi har genom vår molion försökt ge vårt bidrag tUl en korrekt verklighetsbild av situationen inom storstadsregionen Göteborg.

Jag ber härmed att få yrka bifall lUl motionen 374.

I detta anförande instämde herr Gustafson i Göteborg (fp).

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Herr lalman! Utskottet har konstaterat, alt de förslag om nya och kraftigare styrmedel för all dämpa storsladslUlväxlen som bl. a. framläggs i motionen 1386 av herr Sundkvist och mig är exempel på sådana frågor som för närvarande torde prövas av Kungl. Maj:t i samband med utformningen av medlen för den framlida regionalpolitiken. Utskottet väntar sig också, att den av oss upptagna frågan om storstädernas negativa tryck på omgivningen skall bli belyst genom den väntade proposilionen om det regionalpoliliska handUngsprogrammet. 1 och för sig är det ell konstaterande, som del är tillfredsställande att kunna notera lUcsom alt del tycks råda enighet om målsättningen att genom en dämpad storstadstillväxl skapa ökad jämlikhet mellan människor i olika regioner.

Jag anser i lUchel med herr Nilsson i Tvärålund m. fl, i reservationen 7 lUl utskottsbetänkandet, att de hiltUlsvarande resultaten av de åtgärder som vidtagits har varit så otillfredsställande atl ytterligare åtgärder bör övervägas i en lokaUseringspolitisk storstadsutredning och att i avbidan på resultatet av denna redan nästa budgetår en försöksverksamhet bör igångsättas med åtgärder av antytt slag. Del finns anledning understryka, alt konkreta åtgärder måste vidtas snarast.

Herr Stridsman har berört utgångspunkten för de föreslagna regleringsåtgärderna med hänsyn lill miljöproblemet i storstaden och omtanken om människorna. Del finns ingen anledning för mig all ytterligare ta upp detta. Jag kan bara instämma i herr Molins konstaterande här nyss, att det gäller att ocksä för storstadens människor skapa bättre miljö. Jag vUl för min del endast peka på de kostnader koncentrationen för med sig -kostnader som måste betalas - för överexploateringen, för den standard som storstadsboendel innebär och kostnader i uttunningsområdena.

I stället vill jag göra några reflexioner till vad herr Sundkvist och jag kallar det negativa tryck som storstäderna utövar pä omgivningen. 1 motionen har vi konstaterat, att under år 1971 över 1 500 arbelstiUfäUen gått förlorade i Eskilstuna, en kommun som åtminstone i vissa delar influeras av koncentrationen till Storslockholmsområdel. Jag är naturUgtvis medveten om de speciella förhållanden beträffande näringslivet i Eskilstuna och vissa andra delar av Sörmland som debatterades här i kammaren i slutet av aprU i anslutning till en interpeUation. Det är emellertid inte endast omstruklureringsproblem som gör sig gäUande. I en annan motion, också behandlad i del föreliggande belänkandet, påpekas alt det finns tecken på att ungdomen i vissa delar av länet flyr detsamma därför alt det finns för få arbetstillfäUen för välutbildade. Stockholm, sägs del i denna socialdemokratiska molion, utövar en särskild attraktionskraft med en arbetsmarknad med välbetalda arbeten inom admini-

slration, fria yrken etc. Det är således inle bara herr Sundkvist och jag som har uppläckt problemet med slorsladsskuggan.

Låt mig också erinra om att närheten tUl storstadsregionen kan få sådana följder all företag som är etablerade — och som behövs för sysselsättningen - i anslutning lill statliga åtgärder flyttar ul. Del är uppenbart åtminstone för mig alt närheten - den relativa närheten - liU storstadsområdet fär till följd all man lätt nonchalerar den uttunning som blir elt resultat av insugningen mot centrum i storstadsområdet.

Försiktigt har länsstyrelsen i Södermanlands län i Länsprogram 1970 uttryckt della på föUande sätt: "För länets del har emellertid hittiUs närheten lill storstadsregionen ej medfört de fördelar som vore motiverade enbart mol bakgrund av storleken hos vissa regioner." Jag är frestad atl säga, atl storleken av en storstadsbUdning har i proportion därtUl ökande negativa följder för omgivningen. Del gäller inte minst del tryck i fråga orn omgivningens betydelse som utflykts- och rekreationsområden som storstaden utövar. Det gäUer fritidsbebyggelsen, del gäller det rörliga friluftslivet. Med all rätt växer sig behovet av fritidsområden på nära avstånd från storstaden starkare. Samtidigt har induslrilokahsering, service och administration en tendens all dra sig in mot centrum. Visserhgen tycks nu en stad som EskUstuna få med av den administrativa kakan, och det är tacknämligt med hänsyn tUl länet och liU stadens särskilda struktur. Men det räcker inte med delta för atl avhjälpa vad vi vUl kaUa skuggproblemen. Det måste tUl annal för en bygd än alt tjänstgöra som avlastningsområde för storstadens fritidsbehov. Avlast-ningsområdel måsle få betyda någonting annat: avlastning av verksamhetsgrenar av betydelse.

Det är enligt min uppfattning, herr lalman, nödvändigt att de här problemen snarast uppmärksammas. Det är fortfarande enligt min uppfattning nödvändigt, att samhällets inflytande på den pågående koncentralionsprocessen blir starkare.

Jag nöjer mig, herr lalman, med att yrka bifaU lUl reservationen 7 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! Även jag skuUe vUja understryka - vUket någon tidigare talare har gjort — alt den stora deballen i de här frågorna naturligtvis bör föras under höslriksdagen, när vi har ett hell annat underlag. Låt mig emellertid göra några reflexioner med anledning av två reservationer tUl utskottsbetänkandet.

Omflyttning av människor i detta land har först genom ullokaliseringen från Stockholm blivil något av "snyftpropaganda". När under en lång tidsperiod tiotusentals norrlänningar fått lämna sina hembygder har detta visserligen lett tUl "skri från vildmarken" men i övrigt knappast fått den allmänna opinionen att reagera.

För att åstadkomma regional balans har centern konsekvent hävdat att regionalpoUtikens handlingslinje inte skall vara att flytta människor ulan att lokalisera näringsliv lUl landets oUka delar. Den kraftiga satsningen på flyttning av arbetskraft från norr tiU söder som skett har inte minst för Norrlandslänen nu lett tiU ett förhåUande som motiverar att landsdelen

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

får tillbaka något av vad vi förlorat av arbetskraft.

Utifrån dessa förhållanden har jag och några partikamrater också i år väckt en motion angående förändringar i bestämmelserna om flyttnings-stöd. Vi vill att det i ökad utsträckning skall bh möjligt att ge flyttningsstöd till arbetskraft som återvänder till stödområdet för atl där sysselsättas i dit lokaUserade företag. För närvarande är det endast vissa nyckelbefattningar som kan erhålla utgående stöd.

Det har visat sig vara ganska stora inilialsvårigheler atl starta större företag i stödområdena på grund av svårigheten atl redan från början få tillräckligt stor kärna av arbetskraft för att kunna påbörja en produktion. Arbetskraft finns på orten, men den måste omskolas och intrimmas. Detta lar lång lid. Ledig arbetskraft med lämpUg yrkesutbUdning finns inte i större omfattning på platsen; den har ju inle kunnat vänta på en osäker lokalisering utan sökt arbele där sysselsättning funnits.

Utskottet har i sin avslagsmotivering ansett att man inte bör vidga de här möjligheterna lill att i princip bli generella. Jag menar atl det vore rättfärdigt att inte förbehålla flytlningsstödel liU särskilt kvalificerade befattningshavare. I reservationen 8 har centern och folkpartiet följt upp motionsyrkandet. Reservationen understryker att många som ofta mol sin vilja fått flytta med flyttningsbidrag från lokaliseringsområde till industrier i andra delar av landet önskar flytta tUlbaka till hemregionen i det fall de kan få arbete. Om detta kunde underlättas med en vidgning av flytlningsstödel så skulle det belyda en stimulans lUl lokaliseringspolitiska initiativ. Det skulle vara en åtgärd som kunde ge åtskilligt i form av positiva resultat. Detta om reservationen 8.

Vissa av de föregående talarna, bl. a. herr Nilsson i Östersund, har berört reservationen 12 beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. Bevarandet av Vindelälven är onekUgen en riksangelägenhel. Det har understrukits i många sammanhang. 1967 års riksdagsuttalande om kompenserande åtgärder orn inte älven byggs ul är förpliktande. Regeringen gjorde vid presentationen av beslutet atl inle bygga ul älven uttalanden som måste tydas så att man var beredd att vidla extraordinära åtgärder. En myckel stark opinion i hela landet uppfattar de gjorda uttalandena som en självklar förpliktelse mot befolkningen i Vindelälvsområdet. Denna opinion har inle minskal i styrka. Näringslivs-utveckUngen inom området har påverkats mycket negativt av atl man från statsmakterna inte har gjort insatser som motsvarar de gjorda uttalandena.

Genom att inte bygga ut älven ville regeringen, tydligen stödd av en betydande opinion i vårt land — även i riksdagen - spara naturvårds-, fritids- och vetenskapliga värden. Om dessa skall kunna utnyttjas, bör inte området tillåtas att avfolkas och förslummas i sådan grad all det man vUle spara för hela landets och kommande släktens konsumtion inte kan utnytfias. Utskottet säger atl de problem som finns i Vindelälvsdalen är gemensamma med många andra områdens i Norrland. Vid en jämförelse med andra älvdalars utveckUng, exempelvis Umeälvens, visar det sig dock alt Vindelälvsdalen kommit på efterkälken.

Såsom tidigare talare framhåUit är utfästelserna till Vindelälvsdalens befoUcning något av en samvetsfråga. Det är en hederssak för rUcsdag och

regering atl uppfyUa dem. Della är en förutsättning för att det kan ligga Nr 80

en positiv och framåtsyftande mening i beslulet att bevara älven Onsdagen den

outbyggd. 17 maj 1972

För all snabbi och effektivt komma lill etl positivt resultat bör------ \------------ -—

riksdagen enligt förslaget i reservationen 12 uttala, alt en arbetsgrupp i * c ng

kanslihuset snarast tar sig an denna uppgift så att förslag kan redovisas för 1973 års riksdag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 12 vid inrikesutskotlets betänkande nr 7,

Herr FAGERLUND (s):

Herr lalman! Man har ju redan från olika håll omvittnat den positiva andan i utskottsbetänkandet, och det är väl inle konstigt då mycket i motionerna och reservationerna ju inle är några nyheter utan utgör uppfattningar som legat fasl sedan vi fattade det första beslutet. Jag skall begränsa mig lill ell par frägor i detta sammanhang och kommer i huvudsak atl uppehålla mig vid de motioner som berör stödområdet. Man har bland dessa kanske inle tillräckligt uppmärksammat motionen av herr Möller i Gävle m, fl., där motionärerna anlägger en del synpunkter på frågan, om allmänna stödområdet skaU finnas kvar eller eventuellt avvecklas, vilka han anser ska beaktas i del fortsatta arbetet på det regionalpolitiska handlingsprogrammet. Utskottet .skriver i anledning av denna motion:

"Frågan om stödområdet i någon form skall behällas i framtiden kommer atl bedömas i samband med utformningen av den nya regionalpolitiken. Utskottet är inte i nuvarande läge berett alt närmare gå in på denna fråga utan hänvisar lill den kommande riksdagsbehandlingen." Avsikten är ju atl denna kommande riksdagsbehandling skall äga rum under årets höstrUcsdag.

Del är självfallet så atl diskussionen om ell allmänt stödområde växer i aktuaUtet. Det kan, som herr Möller påpekar, bero på att 20 procent av lokaliseringsmedlen har gått till områden utanför del allmänna stödområdet. Det förekommer också inom vissa regioner problem liknande dem som man har inom det allmänna stödområdet. Men det är också viktigt att när man diskuterar detta komma ihåg att vissa stödformer ger en generellt verkande stimulans inom det allmänna stödområdet. Därför är del kanske inte så enkelt alt man kan slopa det utan att man i fortsättningen måste ha det kvar i någon form.

Mot bakgrunden av att vi kanske till hösten sitter här och diskuterar om vi skall ha etl allmänt stödområde eller inte - elt inre stödområde är tydligen alla överens om alt vi skall ha - så är det ganska konstigt atl vi här har etl par reservationer där man vill utöka det stödområde som för närvarande finns. Del är också anmärkningsvärt att etl enhälligt utskott yrkar avslag på motioner som berör Gästrikland och sydöstra Skåne, men när del gäller Kopparbergs län och Öland så finns det reservationer fogade lill betänkandet.

Beträffande Kopparbergs län och Öland har även utskottet ansett att
del finns vissa problem som bör las upp i områden som har det särskilt
svårl. Utskottet skriver all del anser del föga ändamålsenligt att för del 53

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

kommande sista året i den nuvarande försöksperioden föreslå ändringar i gränsdragningen. Strax innan skriver man; "Utskottet är medvetet om de problem som föreligger i synnerhet i Avestaregionen."

Beträffande Ölands problem tar vi också upp dem särskilt och säger: "Utskottet utgår från att Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter tar tUl vara alla möjligheter som kan erbjudas atl lokalisera bärkraftiga företag till ön. Ölands situation, som otvivelaktigt är besvärlig, får bli föremål för vidare bedömanden i samband med ställningstaganden till Länsprogram 1970."

När man nu diskuterar denna problematik lycker jag all man som bakgrund skall ha begreppet ett aUmänl stödområde. I reservationen hänvisas tUl de förhållanden som gällde beträffande Golland i fjol. Här har redan tagils upp resonemanget om bron och vi vel vad som sades vid det tillfället om vad den skulle belyda för Ölands utbyggnad även i fortsättningen. Del är emellertid en sak när det gäUer skillnaden meUan Gotlands och Ölands problem som inte har beaktats i betänkandet. Detta beror säkert på att utskottet i sitt arbete gick in för atl få en samskrivning omkring delta och all reservationerna anmäldes först vid juslerings.sammanträdet. Det gäller frågan om hur reservanterna tänkt sig transportstödet. Beträffande Gotlands transportstöd skrev vi all det måsle lösas på annat sätt därför att vi där hade sjötransporter. Fr, o, m, i höst kommer det inte atl finnas sjötransporter från Öland och då kommer fraktbidragel in, I 3 § i den Kungl, kungörelsen stod det, all fraklbidrag utgår för transport av jordbruks- och Uvsmedelsprodukler som härrör från eUer framställs inom stödområdet. Om man lyder della rätt bör det också innebära att även Öland skall ha del av delta stöd. Här visar sig således skillnaden mellan Gotland och Öland, Alt företag har det besvärligt på Öland känner jag till - del framgår av del referat som jag gjorl av utskotlsbetänkandet. Men vi har andra delar som har det besvärUgt - i Småland t, ex, — och vi har haft gemensamma motioner om sydöstra Sverige, Jag kan nämna Tingsrydsblocket i milt eget hemlän som har en utveckling som absolut inte är bättre än Ölands, Jag tror t, ex, att även Torsåsblocket hör lill dessa områden. Det skall lämnas transportstöd tUl elt hålil och inte tUl andra.

Problemet med alt klara lokaUseringen är ju faktiskt inte all bidrag och lån inle kan erhållas utan det är att få lag i seriösa företag som är utveckUngsbara och som kan lokaUseras på dessa områden, I delta sammanhang viU jag säga liU herr Börjesson i Glömminge alt avslag på lån nog drabbar även de områden som finns inom stödområdet. Därför anser vi från utskottsmajoriletens sida atl hela denna problematik — om man skall häett stödområde eller inte, om man skaU utöka det på någol sätt -skaU las upp i samband med höstens debatt i sammanhanget.

Sedan, hert talman, bara några kommentarer till vad som sagts här förut. Först några ord om motionen 598 av herr Larsson i Staffanstorp m, fl,, där man också tar upp Kronobergs län lill behandling. De områden som nämns är Alvesta, Markaryd, Ljungby, Älmhull och Växjö, och denna motion har underskrivils av bland andra herr Gustavsson i Alvesta, De orter som räknas upp i motionen är de som har den bästa utvecklingen i Kronobergs län. Men jag tror atl det kan ligga någol

bakom hela denna motion och mycket av vad som sagts här i dag från olika håll inom centerpartiet. Vi behöver ha en hårdare styrning från samhällets sida. Vi kan la som exempel Jordbrukets föreningsrörelses bygge i Malmö. Vi vet alt del pågår en diskussion om en fusion mellan de olika slakteriorganisationerna i södra Sverige. Är det rädslan för atl Alvesta slakteri skall läggas ner som ligger bakom när de ekonomiska fördelarna av en koncentration är uppenbara även för Jordbrukets producenlkooperation?

I detta sammanhang vill jag också i lUchel med herr Svensson i Malmö la upp ideologin inom centerpartiet lill diskussion. Fru Jonäng ställer i motionen 1385 upp kravet på en befolkningsmässig målsättning, och vpk säger att man skaU ha en regionalpolitisk grundprincip som skaU ge åt varje län fuU och effektiv sysselsättning ulan flyttningsföriuster. Motionerna är ganska Uka i utformningen. Men herr Svensson har redan påpekat atl för alt nå ett sådant mål måste man ha ell statsdirigerat samhäUe, Min fråga - fru Jonäng är inle här nu, men del finns kanske någon annan som vUl svara — lyder: Är centerpartiet med fru Jonäng som motionär berett att gå över tiU ett sådant samhälle? Man kan inte ha ell enskilt näringsliv samtidigt som man frän samhällets sida skall garantera befolkningsstorleken överallt i landet. Nej, då måste man lUcsom i Kina böfia med folkkommuner där man kan direkl dirigera industrier och folk och på så sätt klara detta. Men är ni i centerpartiet beredda att ge upp den enskilda människans frihet och tvinga människor atl flytta mol sin vilja på grund av della?

Jag är fuUl medveten om - och jag vill säga det här till herr Gustafsson i Byske - all det finns folk som nu tvingats flytta, men del finns fortfarande folk som flyttar frivUligt i detta land och byter såväl yrke som bostadsort.

Jag vill också säga något med anledning av alt herr Svensson i Malmö log upp frågan om koncentrationen i Sverige som enligt hans uppfattning är en följd av del kapitalistiska samhället. Som en orsak till detta nämnde han mervärdet i produktionen som en kapitalismens ledstjärna. Men är det inte pä sä sätt i aUa fall att även den tekniska utvecklingen har haft sin betydelse när det gäller urbaniseringsprocessen? Det ligger en oändlighet inle bara i tid utan också i produktionshänseende och standard mellan det gamla bonde- och hantverkssamhäUel och dagens industrisamhälle. Denna urbaniseringsprocess är ingenting som pågår bara i de västerländska länderna, utan det är något som också kommer in i aUa de s, k. socialistiska länderna - i Sovjetunionen, i Kina, överallt, när man börjar få en industrialisering lill slånd. Och när del gäller den koncentration inom skogsnäringen som herr Svensson också pekade på är det på del sättet atl den inle lokaliseras lill södra Sverige med råvaror norrifrån utan det har faktiskt visal sig genom undersökningar all råvaran finns i södra Sverige i myckel större utsträckning än vad man förut trodde. Men jag håller med herr Svensson i Malmö om alt vi på alla sätt måste se lUl all råvarutillgången i Norrland och övriga skogslän sköts sä alt inte vare sig naturvärden eller sysselsällningsmöjligheter går förlorade utan att vi kan garantera dem även i fortsättningen.

Herr Svensson fällde också etl yttrande som jag skulle vilja ha en

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80 förklaring på. Han sade att vi står inför etl slutangrepp mol kapitalismen.

Onsdagen den vilket sätt skall della slulangrepp ske? SkaU del ske här i riksdagen

17 mai 1972 '- "' utomparlamentariska medel?

----------------- :— Herr Gustafsson i Byske talade om folk som har flyttats. Jag har sagt

Regional utveckling ty,garg smålänningarna har flyttat hela tiden, och kanske de har bidragit lill kolonisationen av Norrland, som var mycket mindre befolkat för ungefär 100 år sedan. Jag har också sagt alt t, ex, Kronobergs län inle har mer folk nu än det hade i början av seklet. Vi kommer att få en fortsalt flyttning. Men när herr Gustafsson i Byske talar om all flytlningsbidrag bör kunna utgå till arbetskraft som återvänder lill ort inom stödområdet frågar jag mig om han ömmar för den arbetskraft som finns i Norrland, Vi har ju andra medel alt sätta in, 11 000 anstäUda har sålunda fått inskolningsbidrag, och de har uppgått till 78 miljoner kronor. Jag har en känsla av alt det är viktigare all vi utvecklar inskolningen i industrin än att vi inför nya bestämmelser om flyttnings-stöd.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels hemställan på alla punkter.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Inrikesutskotlets vice ordförande frågade vad det kommer s:<g all del finns reservationer på etl par punkter när det gäller utvidgning av stödområdet men inte när det gäller andra krav som har framförts i motioner om ökat stöd. Jag tyckte att Bengt Fagerlund i viss mån gav svaret själv, när han citerade majorilelsskrivningen. Även majoriteten har i sin skrivning markerat att den lycker att delar av Kopparbergs län och Öland är speciellt illa ute. Det är just skälet tiU alt vi har reserverat oss på de två punkterna,

Bengt Fagerlund ställde också en fråga om transportstödet. Beträffande Gotland gjorde vi en särskild skrivning i utskottet därför att det, som Bengt Fagerlund själv sade, förelåg speciella förhållanden - Öland får ju sin bro. Nu ställer vice ordföranden frågan: Menar ni nu all Öland skall komma i åtnjutande av samma vUlkor som stödområdet i övrigt? Mitt svar på reservanternas vägnar är; Självklart, Anledningen till att vi har reserverat oss är atl Öland skall bli stimulerat med de förmåner som finns inom stödområdet. Jag lycker att detta är alldeles rUcligl, Jag har tidigare sagt all jag i min hand har siffror som visar all Öland har Norrlandsproblem, Ett av skälen till atl jag lycker all reservationerna är motiverade är atl generaldirektör Bertil Olsson för över etl år sedan sade att man klarare kommer alt markera gränsen när det gäller stöd mellan stödområden och andra områden. Ett faktum är ju atl under det senaste året har en mindre andel av del totala regionalpolitiska stödet gått tUl företag utanför stödområdet. Därför tror vi atl det är riktigt alt riksdagen följer reservanternas förslag på denna punkt.

Herr GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte riktigt vart Bengt Fagerlund, utskollets vice

ordförande, ville komma med den del av sitt inlägg som skulle vara en

56 form av replik mol vad jag hade sagt. Herr Fagerlund gick myckel

historiskt och noggrant lill väga. Jag är väl medveten om all många smålänningar har koloniserat den del av landet där jag bor, och jag lycker för min del att det har varil en bra utveckling som där har skett. Men herr Fagerlund kan väl inle vara omedveten om alt det dock har inträffat — som en tidning för någol år sedan sade - en "glädjande folkvandring" söderut här i landet. Den har varil ganska markerad, och del är orsaken lill att Norrlands prekära läge har uppstått.

Jag förstår inte heller varför Bengt Fagerlund inte anser att elt flyttningsstöd skulle kunna göras generellt. Jag tycker inte alt det rimmar särskilt bra med jämlikhetspolitiken all man måste hänföra det här flytlningsstödel fill särskilt kvalificerade befattningshavare. Jag förstår alltså inte herr Bengt Fagerlund på den punkten.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! TiU utskottets värderade ordförande vUl jag bara säga atl jag ser frågan om transportstödet mot bakgrunden av vad som framgått av diskussionen här och även av själva utskottsbelänkandel, nämligen att det är jämförelsen med Golland som man skjuter in sig på i argumenteringen för att Öland skall komma med. Då vUl jag poängtera atl den jämförelsen häller inle längre än till i höst, för då får Öland precis likadana förbindelser som vafie annan ort i södra Sverige har med t. ex. Stockholm - bortsett från de orter som har järnvägar, men det finns en massa där nere som inte har del. Öland får alltså precis samma belägenhet som de andra orterna. Felet i hela argumentationen är atl man gör en jämförelse mellan Golland och Öland i det här sammanhanget.

Herr Gustafsson i Byske säger att han inte vet vart jag vUl komma. Vad jag vill kornma tUl är följande. Vi vet atl vi i dagens läge har en arbetslöshet i Norrland som är besvärande, och vi är överens om att vi skall göra alL för att komma till rätta med den. Här kommer vi in på frågan om resurserna. Har vi obegränsade resurser kan vi sätta in hur mycket som helst, men det vet vi att vi inle har. Då menar jag att del är viktigare att vi får elt effektivt verkande medel för att lära upp dem som finns där uppe och nu är arbetslösa, så att de kan komma in i industrin, än alt vi flyttar upp folk. Jag tror alt följden av herr Gustafssons motionsförslag skuUe bli att folk flyttar från Norrland till södra Sverige, och efter en tid får man flytlningsbidrag för att flytta upp igen, medan andra norrlänningar får fylla på i södra Sverige. Herr Gustafsson i Byske tror nog inte heller att vi löser det här problem.et på fem år eller något .>ådant. Vi får alltså en cirkulation. Om del är jämlikhet atl alla norrlänningar skall flytta till södra Sverige för en tid för alt sedan flytta tillbaka, då är det klart att herr Gustafsson i Byske har rätt, och då är han mera för jämlikhet än vad jag är. Men jag lycker all del viktigaste är alt man klarar problemet med arbetslösheten där uppe.

Hert ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr lalman! De siffror som nu finns tyder på att situationen både när det gäller befolkningsutveckUngen och när del gäller arbetslösheten på Öland är minst lika allvariig som på Gotland. Jag hoppas, liksom herr Fageriund, att bron skall innebära en injektion för Öland. Jag tror all den

Nr 80 kommer att göra det i fråga om turismen, men jag är övertygad om att

Onsdagen den 17 maj 1972

det behövs särskilda åtgärder för alt reparera de skador som Öland har

drabbats av genom industrinedläggningar. Jag vUl bidra till att reparera

- dem på det viset atl Öland får del stöd som det innebär atl inordnas i Regional utveckling _

Herr GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fageriund försöker måla en hell annan färg på vad jag har sagt. Jag vill inte direkl påstå att del var ell demagogiskt inlägg som han gjorde, men han vet naturligtvis precis lika bra som jag att centern och vi centerpartister i Norrland inte på något sätt har velat bidra till att öka flyttningsströmmen söderut, ulan alt det är just tvärtom vi vill ha det.

Jag vill dock säga alt det väl inle bara finns de här två polerna utan alt man kan tänka sig elt både-och. Jag tror inte att herr Fagerlunds spådom, alt man skulle flytta ned norrlänningarna till södra och mellersta Sverige för att lära upp dem och sedan flytta tillbaka dem, slår i full överensstämmelse med den uppfattning om konjunkturutvecklingen som hans egen regering har gett uttryck för under dessa sista dagar.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag citerar ännu en gång vad utskoltsmajoritelen säger: "Utskottet utgår från all Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter tar till vara alla möjligheter som kan erbjudas att lokalisera bärkraftiga företag till ön." Vi från utskottsmajoritelens sida anser att man kan göra det ulan att öka ut stödområdet med de komplikationer som det medför, bl. a. när det gäller transportstödet och skUlnaden mellan olika orter där nere. Vi vill alltså bidra till den lokalisering det här gäller.

Om Ölandsbrons investering på omkfing 100 miljoner kronor inte på något sätt har betydelse för Ölands framtid, då är den väl, som man skrev i Se för litet sedan, den största felinvestering som har gjorts i del här landet. Nu tror inte jag det, ulan jag tror fortfarande att Ölandsbron har en betydelse i dessa sammanhang.

Sedan vUl jag säga till herr Gustafsson i Byske att det inle är jag som vill ha den här flyltningsrörelsen som jag talade om, utan den är kontentan av den reservation som här föreligger. Om man skall flytta upp folk, så måste det ju medföra all det blir mindre möjligheter för dem som redan är bosatta där uppe all erhålla arbele, och då blir det de som får flytta ned hit. Vi är överens om all vi behöver satsa på Norrland, och vi skall göra det. Men ingen skall tro att vi på tre, fyra eller fem år kan nå den regionala balans som vi är överens om skall finnas.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! 1 förrgår sammangöts ute i Kalmarsund de båda brohalvor som tillhopa utgör Ölandsbron. Därmed uppnåddes en viktig etapp i del brobygge som pågått sedan nyåret 1968 och som beräknas vara komplett klart i god tid före den högtidliga invigningen den 30 september.

Ölandsbron är med sina 6 070 meter Europas längsta bro. Den är ett

både vackert och imponerande byggnadsverk och har redan under byggnadstiden tilldragit sig ett utomordentligt stort intresse. Härom vittnar bl. a. studiebesök av ell stort antal tekniker från icke mindre 47 främmande länder. Onekligen blir bron en turistattraktion av rang, och man har all anledning atl räkna med en invasion av turister från när och fjärran.

Ölandsborna har fäst stora förhoppningar vid sin bro, som varil ivrigt efterlängtad i många år. De är lacksamma för den, tacksamma för att isoleringen från fastlandet nu äntligen definitivt bmlils. Samtidigt har emellertid allt fler insett att bron ingalunda kommer att lösa Ölands mycket allvarliga problem, främst undersysselsätlning och folkminskning. Problemen är inte nya. De föranledde på sin tid tillsättande år 1954 av den s. k. ö-ulredningen, vars två år senare avlämnade betänkande gav en klar bild av den oroande utveckling som ägde rum på Golland och Öland.

16 år har förflutit sedan dess. Tyvärr måste vi konstatera all under denna tid befolkningsminskningen på de båda öarna fortsatt. Situationen är på både Golland och Öland verkUgl oroande och kräver största tänkbara uppmärksamhet från statsmakternas sida.

1 riksdagen har också från skilda håll varje år gjorts framställningar om ökat samhällsstöd. Låt mig endast som exempel nämna att år 1968 motionerade herr Krönmark och jag om att bl. a. Öland skulle ingå i det lokaliseringspolitiska stödområdet. Och i december 1969 framställde jag en interpellation lill inrikesministern. Min fråga löd: Vilka lokaliseringspolitiska åtgärder avser regeringen vidtaga för att hejda befolkningsminskningen på Öland och säkerställa en gynnsam utveckling av öns näringsliv? Slutligen motionerade herr Krönmark och jag i fjol om att turistnäringen på Öland skulle erhålla stöd efter samma grunder som tillämpas inom allmänna stödområdet.

Efter avslag på tidigare motioner återkommer vi i år — denna gång jämte kamrater från centerpartiet, folkpartiet och socialdemokralerna — i motioner med hemställan om alt Öland skall innefattas i det allmänna stödområdet. Vid samtliga tillfällen, senast i årets motioner nr 759 och 771, har representanter för Kalmar län utförligt redogjort för Ölands allvarliga problem. Jag skall därför här i dag inle närmare gå in på dem utan endast erinra om de väsentligaste: befolkningsminskningen — Ölands befolkning har på 20 år minskat med 20 procent —, undersysselsätlningen, den ringa skattekraften och de höga skatterna.

Redan 1954 års ö-utredning var på del klara med att förhållandena på Golland och Öland är i stort sett desamma. Synnerligen starka skäl talar också för en likartad behandling. Det vore därför, som bl. a. inrikesulskottets herr ordförande här med skärpa framhållit, konsekvent alt med hänsyn till fjolårets beslut om Gotland nu ta med även Öland i det allmänna stödområdet.

Här har anförts att del är en stor skUlnad på Gotland och Öland när Öland nu får sin bro. Det skall vUligt medges att Öland efter brons tillkomst inte har samma kommunikationsproblem som tidigare eller samma kommunikationsproblem som Gotland, Men redan förut har jag framhållit att del är direkl felaktigt alt tro atl bron löser Ölands problem. Bron kan bidra lill en lösning av problemen, men för en lösning

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

av dem fordras ytterligare kraftfulla insatser från samhällets sida.

Enligt motionärernas uppfattning bör nu närmast beslut fattas om Ölands upptagande i del allmänna stödområdet. Det räcker inte med en ökad somrnarlurism ulan del krävs på Öland förelag och andra verksamheter som ger sysselsättning året om. Och etl beslut nu om Ölands upptagande i stödområdet skulle utan tvivel vara av den största betydelse för Ölands framtid.

Några talare här i dag har erinrat om att det inom Kalmar län finns andra delar än Öland som har stora svårigheter. Ärade kammarkamrater! Tyvärr är detta riktigt. Del bör emellertid ej leda lill alt Öland undandras det stöd som en inplacering i det allmänna stödområdet innebär. Däremot bör del motivera alt exempelvis vid ullokalisering av statlig verksamhet Kalmar län tilldelas en större andel av de tillgängliga statliga resurserna.

Herr lalman! Under åberopande av det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationen 10 av herr Eriksson i Arvika m. fl.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! När vi diskuterar regionalpolitik visar det sig att vi är överens om åtskilligt. Sålunda är vi väl i stort sett överens om - för att här citera några rader ur folkpartiets partimotion om regionalpolitiken till årets riksdag - att regionalpolitiken skall omfatta hela landet, vilket innebär att ansträngningarna att skapa sysselsättning i undersysselsatla regioner också skall ses som etl medel atl avlasta de starkt expansiva storstadsområdena. Likaså är vi väl överens om att såvitt möjligt försöka åstadkomma, ett fritt val för medborgarna när del gäller bostadsort, och kanske framför allt, alt förhindra en massulflyltning från vissa regioner.

Men det finns också frågor där vi inte är överens, därom vittnar de 40 motioner som väckts i anledning av propositionen samt de 12 reservationer som avgivits till utskottets betänkande. 1 reservationen 10, som följer upp två motioner om Ölands inlemmande i stödområdet, har en sådan avvikande mening kommit till uttryck, och låt mig till det som redan i åtskilliga anföranden har sagts om Öland nu bara summera några frågor.

Det är riktigt att Ölandsbron häromdagen knöt samman Öland och fastlandet. Del är också rikligt att det var en stor satsning på kommunikationsområdet då det gäller Öland, en satsning som vi nere i sydöstra Sverige är tacksamma för. Men den bron löser ändå inte Ölands problem. Det har jag heller aldfig trott, och det finns väl många med mig som har insett det från början. Ölandsbron har sin slora betydelse när det gäller likställighet mellan de 20 000 människor som bor på Öland och människor på andra håll i landet som aUa betalar sin bilskatt. Bron kommer ocksä att få stor betydelse för turistnäringen, det är det inga tvivel om. Risken är bara atl bron kommer att göra Öland till den vändplatla för turismen som många fruktar.

Men bron löser som sagt inle de regionala sysselsättningsproblemen. Vi har på Öland problem som måste lösas, om vi över huvud taget skall kunna länka oss en regional jämlikhet mellan Öland och fastlandet. Till de problemen hör i första hand vattenfrågan. Jag beklagar atl vi, av skilda anledningar som jag här inle skall gå in på, inte hade kommit så långt på

planeringsstadiet när det gäller lösningen av vattenförsöfiningsfrågan för Öland, att vi kunde sätta i gång del projektet som beredskapsarbete under den lågkonjunktur som vi nu upplever. Den måsle lösas på ett radikalt sätt, nämUgen genom vattnets överförande från fastlandet —jag är övertygad om att det inte kommer att dröja länge förrän den frågan trycker på.

Vi har fritidsbebyggelsen. Öland saknar inte sin andel av den aktiviteten här i landet. Snarare är väl Öland en av de delar av Sverige som procenlueUt setl fått den största andelen av vår fritidsbebyggelse. Ingel ont i del, men del löser inle heller alla sysselsättningsproblem på Öland,

Vi har turismen. Här har utredning, planering och andra insatser gjorts av kommuner och landsting. Vi väntar på alt man från statligt håll skall ta krafttag för att hjälpa till här, eftersom delta är en riksangelägenhet och inte något som bara rör landskapet Öland,

Vi funderar på hur kommunikationsproblemen skall lösas - jag tänker nu inle på bron utan på kommunikationerna på Öland, Vi undrar hur statsmakterna tänker sig att lösa dessa problem, I vafie fall går det inle alt lösa dem såsom SJ tänker sig.

Vad är det som gör att den regionalpolitiska frågan är så akut på Öland? Jo, Öland har alldeles nyligen upplevt tragedin att se en av sina få industrier sacka ihop och avvecklas -jag tänker alltså på ytongfabriken i Grönhögen på södra Öland, Det hjälper inle att invända alt bron nu snart är färdig. Bron kommer inte atl väcka fill liv ytongfabriken i Grönhögen - det är jag alldeles övertygad om.

Bron kommer alt bli etl led i den regionalpoUlik som vi efterlyser då det gäller sydöstra Sverige och framför allt Öland, Vi har upplevt att det hjälper all höra av sig. Vi skall tacksamt notera atl sydöstra Sverige inle är bortglömt i det förslag till nya utlokaliseringar som låg i våra fack i går. Det är - jag hoppas atl jag nu inte trampar inrikesutskottel på tårna -mycket tack vare alt sydöstra Sverige låtit höra av sig. Nu gör vi del på nytt då det gäller Öland, Vi yrkar på all Öland skall inlemmas i stödområdet därför att Öland uppfyller de kriterier som departementschefen angivit för stödområdet och som nyss räknades upp i etl anförande från denna talarstol. Det finns ingen skillnad mellan förhåUandena i stödområdet i övrigt och Ölandsförhållandena,

I den lågkonjunktur vi nu befinner oss i har man fått ta fill en del åtgärder mot sysselsättningssvårighelerna på Öland, Vi noterar alt vi fått i gång AMS-jobb — det behövs i dagens läge. Men vad som krävs är inte tillfällig hjälp som här har satts in genom att man böfiat röja i Ölands hagmarker, bättra på kungamuren vid Otlenby och förbättra kommunernas vallen- och avloppsanläggningar. Vi är som sagt tacksamma för åtgärderna från AMS' sida — ingen kritik mot dem - men i längden går det inle att sysselsätta Ölands befolkning på det sättet. Det är åtgärder som är föranledda av nedläggandet av Grönhögens ytongfabrik som jag nyss nämnde och av den aUmänna konjunkturavmattningen, men vi behöver inte bara tillfälliga åtgärder utan mera permanenta åtgärder. Dit hör, som jag sade förut, kravet på all inlemma Öland i stödområdet.

Av riksplanen framgår att sydöstra Sverige — och framför allt Öland —

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

har en sådan natur att de miljöfarliga industrierna icke bör lokaliseras dit. Vi är medvetna om vad det skulle innebära för kustlandskapet på den vackra och mycket flacka ö som Öland utgör. Men om statsmakterna — med all rält — säger nej fill en miljöfarlig industri i denna del av landet, fordras en ersättning med annan, mindre miljöfarlig industri. Detta sker troligen snabbare, bättre och enklare genom att Öland inordnas i det allmänna stödområdet.

Jag vill alltså till sist, herr talman, yrka bifall lill reservationen 10,

Herr PETERSSON i Nybro (s):

Herr lalman! TiU inrikesulskottets betänkande nr 7 finns fogat bl, a, molionen 771 av mig m, fl, socialdemokrater från Kalmar län, vari hemslälles alt riksdagen måtte uttala atl aUmänna stödområdet skall omfatta även landskapet Öland, Dessutom finns en liknande motion från de borgerliga partierna i länet.

Vår motion har fått en välvUlig behandUng av såväl majoriteten som reservanterna i utskottet. Det innebär att man i sak accepterar atl Öland har en problematik atl brottas med som är fuUt jämförbar med den som finns i Norrland; del har också utskottets värderade ordförande understrukit. Mot den bakgrunden har man kanske Utet svårl att förstå att majoriteten i utskottet ej dragit de logiska slutsatserna av della och tiUslyrkl molionen.

Fortidet år beslöt riksdagen atl inordna Gotland i det allmänna stödområdet, 1 år har vi begärt att Öland skall få samma stöd, 1 vår motion har vi med siffror visat alt exempelvis skattekraften är svagare på Öland än på Golland och atl bostadsbeståndet är sämre. Av den anledningen borde det vara självklart alt man ger Öland samma stöd, om man över huvud laget tar hänsyn tUl sakskäl,

I motionen har vi ur en promemoria som länsarbetsnämnden i Kalmar skrev i april 1971 citerat följande, som jag gärna vill läsa in i kammarens protokoll;

"Länsarbetsnämnden vUl hävda att utvecklingen pä Öland nätt det läge där behovet av samhäUeliga insatser är omedelbart. Den nuvarande situationen präglas av utflyttning, låg kvalitet på bostadsbeståndet, svagt skatteunderlag och markanta sysselsättningsproblem. Av den anledningen måste något slag av lokaUsering tUlkomma icke blott for att ersätta del eventueUt nedlagda företaget i Grönhögen, Mörbylänga kommun, ulan även för alt ge sysselsättning åt det konstanta arbelskraflsöverskottel,"

Sedan detta skrevs har Grönhögens bruk lagts ner och ytterligare 100 arbetstiUfäUen gått tiU spiUo på Öland, Jag är fuUt medveten om alt statsmakterna har begränsade möjligheter att påverka situationen, då man ej kan tvångsdirigera någon sysselsättning vare sig lill Öland eller något annat område i landet. Men statsmakterna kan väl ge del stöd de har möjUghet fill, och dit hör ett ett beslut av riksdagen om att Öland bör inordnas i det allmänna stödområdet. Ett sådant beslut i den föreliggande situationen har elt moraliskt värde, som inte skaU underskattas. Samtidigt ger del arbetsmarknadsmyndigheterna större rörlighet när det gäller atl sätta in erforderliga resurser för att nå en annan lingens ordning.

Det har här under debatten som argument mol en anslutning till det allmänna stödområdet anförts att Öland mom kort får vägförbindelser med fastlandet genom Ölandsbron, Det är riktigt alt det blir på det sättet den 30 september, men det talar enligt mitt förmenande inte emot en anslutning till det allmänna stödområdet ulan tvärtom för en anslutning. Om man menar någonting med denna mycket slora investering, som vi i sydöstra Sverige - som tidigare framhåUits här ifrån talarstolen — hälsar med den allra största tillfredsställelse, bör den följas upp på ett sådant sätt att den ger ett verkningsfullt resultat för Ölands befolkning. Till en sådan uppföljning hör bl, a, att man ansluter Öland tUl stödområdet, så atl stalsmaklerna med full effektivitet kan arbeta för en bättre tingens ordning.

Med det anförda, herr lalman, får jag anmäla alt jag kommer atl rösta för reservation nr 10 till inrikesulskottets betänkande nr 7,

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

I detta anförande instämde herr Nilsson i Kalmar (s).

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror att vi bortser från någonting som vi beslutade från böfian när del gällde det allmänna stödområdet, nämligen alt man skulle försöka få etl sammanhängande område. Det är kanske det som är orsaken till alt inrikesutskottel skrivit på det sätt som utskottet gjort i betänkandet. Vi är fuUständigt överens om att samhälleligt stöd behövs och är nödvändigt för Öland. Det framgick av det som jag förut läste in lill protokollet av utskottets betänkande.

Nu tänker jag också läsa in lill protokollet etl avsnitt av en molion till 1958 års B-riksdag. Det verkar nämligen som om en del av de motionärer som stod bakom den molionen i dag inle har samma tUltro tUl bron som de hade då. Motionen har beteckningen B 176 år 1958 och där slår bl, a,: "Som framgått av det föregående pågår på Öland en utveckling i befolkningshänseende, som måste förorsaka oro för landskapels befolkning och de lokala myndigheterna. Debatten är också mycket livlig kring vilka åtgärder som kan och bör vidtagas för atl råda bot på eller åtminstone lätta svårigheterna, I denna debatt har frågan om en broförbindelse med fastlandet intagit en alltmer dominerande plats. Grundtanken har härvid varit, att Öland genom en sådan förbindelse skall bli, så långt delta med hänsyn lill öns läge är möjligt, jämställd med andra delar av landet. De specieUa ölägenheter, som är förenade med sjöförbindelserna, skuUe undanröjas, och fömtsättningar skapas för elt mera konkurrenskraftigt näringsliv,"

Jag tycker inte atl man skaU glömma vad man var med om all skriva 1958, Även om bron inte löser problemen på Öland inom ett eller två år, måsle den dock innebära alt Öland bUr jämställt med övriga delar av landet.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag är något förvånad över herr Fagerlunds agerande här. Han talade om en motion från 1958, men det har ju hänt åtskilligt sedan dess. Allesammans säger vi att Ölandsbron är en stor tillgång, som vi är

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

tacksamma för, men bron löser inle alla problem. Sedan 1958 har Öland utarmats allt mer, herr Fagerlund. Situationen har förvärrats, skattekraften har minskal, skatterna har ökal och bostadsbeståndet är landets sämsta.

Det finns såvitt jag förslår en enstämmig uppfattning bland dem som har följt Ölands problem på nära håll, att situationen på Öland nu är så utomordentligt aUvarlig all samhäUet bör ge ön allt stöd som kan ges, och elt av de förnämsta stöden är just alt man inrymmer området i det allmänna stödområdet.

Än en gång ber jag alt få yrka bifaU lill reservationen 10.

Herr PETERSSON i Nybro (s) kort genmäle:

Herr lalman! För varje gång herr Fagerlund yttrar sig i den här debatten förstör han någol av del trots allt goda intryck man har fått av utskottsmajoritelens positiva skrivning. Varje inlägg som han gör andas nämligen en negativism som jag tycker är beklaglig.

Nu lar han fram en molion från 1958, då vi motionerade om Ölandsbron. Det finns ingenting i den motionen som strider mol vårt stäUningstagande i dag. Vi har sagt här att vi hälsar Ölandsbrons tillkomst med tUlfredsställelse, att den är ett positivt tillskott för Öland och för sydöstra Sverige — även för kronobergarna, som i tusental är sommar-ölänningar.

Därvidlag har vi alltså inte ändrat uppfattning, men vi är medvetna om att situationen på Öland bUvil sådan att man inte utan extraordinära insatser kan vända utvecklingen i positiv riktning.

Jag citerade en promemoria av länsarbetsnämnden i Kalmar, som är den främsta sakkunskapen på området. Det är väl en text som är tydlig nog och som helt understryker de önskemål som vi här har framfört.

Jag har inget annal yrkande än jag hade tidigare.

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! På herr Fagerlund verkade det som om det viktigaste kravet på :;tödområdel skulle vara atl stödområdet var sammanhängande. Jag har litet svårt atl förslå del kravet — det är faktiskt första gången jag observerar att det har varil med i debatten - och jag har lilel svårl atl förslå varför det skulle vara särskilt viktigt, 1 varje fall har vi ju frångått del kravet, eftersom Golland är införUvat i stödområdet.

Viktigare än att området är sammanhängande är ändå att del uppfyller de kriterier som jag åberopade fömt och som finns angivna av departementschefen, Sysselsättningssvårighelerna och behovet av att vidla speciella åtgärder för att klara sysselsättningen borde vara del avgörande, inte att området är sammanhängande.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag begriper inte att man kan uppfatta mitt uttalande som negativt, när jag säger atl vi anser att specieUa åtgärder måste vidtagas i fråga om Öland, Om de som är från Kalmar län tror alt enbart ett inlemmande i aUmänna stödområdet skulle lösa Ölands problem, har jag en känsla av att de kommer att bU besvikna. Såsom jag förut sagt

anser vi, atl Kungl, Maj:t och berörda myndigheter på alla sätt måste medverka fill alt ge ön bärkraftiga industrier. Det är där vi måsle sätta in åtgärder. Denna uppfattning har jag i dag och den står jag för.

Sedan fäster jag mig vid att ingen hört talas om att stödområdet skuUe vara sammanhängande. Det är denna problematik jag försökt atl ta fram. Vi kommer atl hamna i elt läge, där aUa orter inte kan komma med i sammanhanget. Jag har här talat om Tingsrydsblocket i Kronobergs län och om Torsåsblocket, vUka procenlueUt setl har haft samma negativa utveckling sedan 1960 som Öland, Dessa uppgifter har jag kollat. Det är just denna problematik som ni enligt min uppfattning bortser ifrån. Vi vUl göra insatser i aUa de regioner som har dessa problem utan att dämied utöka stödområdet under elt år. Vi skall ju diskutera problemet i höst igen.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Det verkar på herr Fagerlund som om man skulle kunna få vidta vUka åtgärder som helst för atl hjälpa Öland men inte se tUl att ön blir inlemmad i det allmänna stödområdet. Det kan väl i alla fall inte vara något minus för Öland om ön hänföres dit, herr Fagerlund, Jag är fullt medveten om alt man i och med detta inte löser alla problem. Men jag har den uppfattningen att ell inlemmande betyder att man kommer att ägna Öland skärpt uppmärksamhet och innebär ökade möjligheter alt hjälpa Ölands befolkning.

Herr PETERSSON i Nybro (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har ju ett stödområde för att hjälpa särskilt eftersatta och utsatta områden i vårt land. Då leder väl den logiska slutsatsen tUl att ett område utanför detta stödområde, som har precis samma problematik som den del av landet som inlemmas i stödområdet, bör — sakligt sett -inrymmas i stödområdet.

Sedan skall man inte enbart för att man känner sig trängd börja tala om någonting annal. Vi talar i dag om Öland och inle om Torsåsblocket, Det behandlar vi i annat sammanhang, och vi skall nog se till atl det får det solidariska stöd som behövs. Men i dag gäller det Öland, som är alldeles speciellt utsatt. Därför har vi slagit vakt om just den delen av Kalmar län.

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Låt mig säga några få ord om reservationen 9, som tillstyrker motionsvis framförda yrkanden om att stödområdesgränsen skall ändras så att hela Kopparbergs län kommer att ligga inom stödområdet. Detta är en gammal bekant. Vi har behandlat frågan i riksdagen tidigare, och detta är intressant mot bakgrund av den utveckling som ägt rum i Kopparbergs län. Denna visar all det hade varit lyckligt, om riksdagen redan för ett par år sedan hade gjort en sådan justering att hela länet legat inom stödområdet,

I den norra länsdelen, som Ugger inom stödområdet, har vi fått bevis för hur lokaliseringspoUliska insatser gjort en betydande nytta och varit framgångsrika. Befintliga företag har utvecklats och nya har tiUkommit;

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

arbetstillfällen och försöfiningsmöjligheter har skapats på ett sätt som verkligen varit positivt för den statliga lokaliseringspolitiken. Att märka är att sysselsättningseffekten uttryckt i antalet arbetstillfällen per investerat belopp varit mycket god som resultat av de investeringar som gjorts i Kopparbergs län med bistånd av statligt lokaliseringsstöd under åren 1970—1971, Delta är glädjande, därför alt del är ett lokaliserings-politiskt dilemma att finna investeringsobjekt, som samtidigt som de är rationella och lönsamma också ger ett tillfredsställande antal arbetstillfällen. Man har lyckats med detta i norra delen av länet, vilket varit lill stor nytta.

Men i skarp kontrast till denna positiva utveckling i den norra länsdelen, slår utvecklingen i de delar av länet som ligger utanför stödområdet. Där har nämligen utvecklingen delvis varit negativ och medfört stora bekymmer. Därför är del nu både angeläget och sakligt motiverat att riksdagen beslutar ändra gränsen för stödområdet så att hela Kopparbergs län kommer att ligga inom stödområdet. Det är tyvärr sent — det medger jag — att fatta ett sådant beslut nu när försöksperioden närmar sig sitt slut, men bättre sent än aldrig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 9,

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c);

Herr lalman! I inrikesulskottets betänkande nr 7, som nu behandlas av riksdagen, har utskottet också haft att ta ställning tUl tre olika motioner, som väckts av bl, a, mig och som jag nu med några ord skall be atl få kommentera mot bakgrunden av utskottets ställningstagande.

1 motionen 589 har jag lUl årets riksdag återkommit med förslag om en försöksverksamhet med ett industricentmm i Ljusdal, finansierat med bl. a. statligt stöd. Idén med industricentra är inle ny. En viss försöksveiksamhel har redan påböfiats, och jag tror alt del är elt mycket positivt inslag i regionalpolitiken som verkligen är värt atl prövas inom flera regioner.

Alt jag därmed har kommit atl peka på Ljusdalsregionen är närmast föranlett av, alt Ljusdal som centralort har betydelse inle bara för västra Hälsingland, som till sin yta omfattar en fjärdedel av Gävleborgs län, utan även därför all betydande delar av det lokaliseringsfattiga Härjedalen har sin naturliga anknytning till Ljusdalsregionen. Enligt min mening har Ljusdalsregionen stora utvecklingsmöjligheter. Regionen har själv visat en expansionskraft med gott resultat, och mot den bakgrunden ser jag ganska ljust på den framtida utvecklingen inom Ljusdalsområdet. Ljusdalsre,?ionen har många attraktiva tillgångar, och med den drivkraft som finns inom kommunen tror jag alt man också kommer alt utveckla och ta till vara alla möjligheter. Självklart måsle ansträngningarna att stödja en mera allsidig utveckling för atl stimulera sysselsättningen, näringslivet och servicesektorn inom regionen alltid hållas aktuella även från statsmakternas sida. Etl värdefuUt lUlskolt i det hänseendet vore just den försöksverksamhet med ett industricentrum som jag har föreslagit i motionen 589.

Inrikesutskottel har vid sin behandling av molionen icke helt avvisat den tanken. Utskottet framhåUer all industricentraulredningen senare i

år kommer att redovisa resultatet av sitt arbete. Med hänsyn härtUI har utskottet i dag inte velat ta stäUning lill vilka orter som här bör komma i fråga.

Jag kan, herr talman, för dagen nöja mig med det beskedet, dock med ett klart understrykande av att Ljusdalsregionen därvid skaU komma i fråga. Jag vUl särskUl framhålla att såväl länsstyrelsen som landstinget i Gävleborgs län med anledning av länsplanerna 1967 och 1970 starkt har understrukit just angelägenheten härav, vilka jag helt instämmer i.

I motionen 1373 har jag med utgångspunkt från försöksverksamhet som pågår beträffande det särskUda stödet lUl glesbygderna anslutit mig lUl den positiva syn på denna verksamhet som inrikesdepartementet redovisar i årets statsverksproposition. Jag delar också departementschefens uppfatlning att denna verksamhet bör fortsätta och utvidgas till att omfatta orter även inom andra län.

Detta uttalande från departementschefen har stimulerat mig tUl en motion med yrkande om atf denna försöksverksamhet även borde kunna prövas i ytterligare etl Norrlandslän, nämligen Gävleborgs län, och jag har därvid helt förslagsvis omnämnt Bergsjöblockel. Jag tror atl särskUt ell sådant stöd från statsmakternas sida i väsentlig grad skulle underlätta detta kommunblocks egna ansträngningar att skapa ytterligare arbetstillfällen för den lokalt bundna arbetskraften. Självfallet vUl jag understryka alt även andra regioner och andra kommunblock inom vårt län mycket väl då kan komma i fråga för denna verksamhet.

Beträffande delta motionsyrkande hänvisar utskottet till att valet av försökskommuner bör ankomma på den särskUda utredning som verkar på detta område. Med förhoppning om att utredningen med utgångspunkt i milt motionsyrkande skaU komma fram med ett förslag i motionens syfle skall jag med intresse avvakta utredningens förslag härutinnan,

TUl sist måste jag, herr talman, beklaga alt inrikesutskottet har avvisat en annan motion av oss om att hänföra Gästrikland till det allmänna stödområdet. Den gränsdragning som vi nu har mellan Hälsingland och Gästrikland i fråga om möjligheten alt erhålla lokaliseringsstöd har ulan tvekan skapat problem, som inte befrämjar utvecklingen av näringslivet i länet i dess helhet. Del är hell klart atl Gästrikland inom sitt område har betydande inslag av ensidigt näringsliv, och del skulle inle minst därför vara en stimulans och en injeklion att få lUlskott av annal slag, som skulle kunna öka och befrämja sysselsättningen inom hela länet. Med samma beklagande konstaterar jag också atl Söderhamn enligt den utredning som offentliggjordes i går inte får något med av den nya utlokaliseringsetappen nr 2, Besvikelsen för Söderhamn upplevs som så myckel större med hänsyn lUl vad som ställdes i utsikt i samband med förslaget om myntverkets lokalisering lill Söderhamn, vUket voterades bort här i riksdagen med bara ett par rösters majoritet. Jag vill ändå inte ge upp hoppet för Söderhamns vidkommande trots allt motstånd. Jag kommer alltfort alt arbeta härför, men man måsle väl ändå fråga sig var, när och hur regeringen kommer med några förslag i den här riktningen som kan innebära en kompensation till Söderhamn, när man inte fick myntverket, vUket ändå skuUe ha inneburit ett storl plus från sysselsättningssynpunkt.

Nr 80

(Dnsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Herr talman! Det är med spänt intresse man avvaktar det nya regionalpolitiska handlingsprogram som regeringen ämnar lägga fram lill hösten. Inför detta får dagens debatt, som har framgått av vad som har sagts tidigare, en avvaktande karaktär, där dock många av oss vill sända "ord på vägen" fill regeringen i dess planeringsarbete.

Jag ut;iår från att det nya programmet skall ge uttryck för högre ställda ambitioner för regionalpolitiken än hittills, i skenet av gjorda erfarenheter. Arsenalen för en effektivare regionalpolitik behöver väsentligt förstärkas.

Starka tendenser i vårt samhälle verkar för att främja koncentrationen i näringsliv och bebyggelsestruktur lill elt litet antal storstadsregioner. Jag erinrar om atl under 1960-lalet svarade de tre storstäderna för närmare två tredjedelar av landets hela befolkningsökning. Vi får räkna med att, oavsett regionalpolitiken, dessa tendenser kommer att stärkas under 1970-talets första hälft. Storstädernas regionplaner och prognoser förutsätter också att den helt övervägande delen av den totala befolk-ningsökni:ngen skall ske just i dessa tre storsläder.

Under efterkrigstiden har den geografiska obalansen i vårt lands näringsliv och bosättning undan för undan ökat. Del ger utslag på många sätt; i den ekonomiska och sociala strukturen, i folks olika inkomstförhållanden, i tillgång på utbildning och annan service etc. Del finns negativa men också positiva drag i denna utveckUng, och det skulle föra för långt atl gå in på en analys av detta. Men det råder allmän enighei numera i riksdagen och inom en vidsträckt opinion om atl man bör försöka att dämpa denna utveckling och om möjligt vrida den lill rätta.

Lokaliseringspolitikens åtta försöksår under 1960-lalel och fram till i dag har haft en visserligen välgörande effekt men dock endast varil av marginell betydelse för folkströmmar och för näringslivets lokalisering och utbyggnad.

Detsamma kommer troUgen all gälla även om den omlokalisering som föreslår i två etapper av statliga ämbetsverk. Dessa åtgärder är i och för sig starkt motiverade. De kommer säkert all visa sig samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt givande på sikt och bli ett värdefullt komplement till övriga åtgärder. Jag kan väl förstå att den berörda personalen känner olust inför att behöva bryta upp - liksom alla gör i vårt land som tvingas att under olika omständigheter flytta till annan plats — men politiker tar på sig ett drygt ansvar när de bekämpar omlokaliseringen, vilket då och då och senast häromdagen skett i riksdagen.

1 det nya regionalpoUtiska handlingsprogrammet måsle man lägga långt starkare tonvikt vid strävandena att dämpa en alltför stark tillväxt av storstadsregionerna, som sker på bekostnad av landet i övrigt. I motsats liU vad som har skett under 1960-talet måste just detta bli ett huvuddrag i 1970-talels regionalpolitik. 1 annat fall får vi för överskådlig tid räkna med en fortsalt och förstärkt regional obalans. Det behövs också en sådan politik för att främja en mer kvalitativ miljö i storstäderna.

Vem blir inte betänksam när man ser alt Stockholms andel av de statliga bidragen till kommunernas väg- och galuinvesteringar under tiden

1965-1969 uppgick tUl 37 procent - och att den förutses öka fill 44 procent 1970—1974, Totalt avses hela 70 procent av de planerade statsbidragen till väg- och galubyggande under 1970-1974 gå fill de tre storstäderna, Samma tendenser går igen i fråga om byggande av trafikleder i och kring städer och samhällen.

Sådana fakta visar hur angeläget det är att samordna regionalpolitikens alla beståndsdelar, inte minst att samordna dem med trafikplanering samt gatu- och vägbyggande. Här står vi i många avseenden endast i böfian av etl svårl och komplicerat arbete i samhällsbygget, där statsmakterna måste ha inte bara en klar och målmedveten vilja utan också nya och effektivare styrmedel, om man skall uppnå en bättre balans mellan olika regioner. Vill man påverka storstadsregionernas utveckling bör man inte tveka att införa etl system, som arbetar med både lockande lättnader och favörer respektive belastande avgifter och bromsar när del gäller alt påverka näringsliv och folkströmmars lokalisering.

Jag har i molionen 600 tillsammans med etl par medmotionärer tagit upp ett par särskilda frågor i dessa sammanhang där vi bedriver vissa alternativa resonemang. Det ena går ut på att vi ifrågasätter behovet av att ha kvar det allmänna stödområdet i del nya handlingsprogrammet. En rad skäl kan anföras mot detta. Del kunde vara naturiigt i försöksarbetets början att ha ett geografiskt avgränsat allmänt stödområde, särskilt därför alt hela frågan betraktades som etl Norrlandsproblem först och sisl.

Del säger sig självt atl man även framgent måste lägga allra största tonvikt på Norrland i regionalpolitiken. Säkert blir det nödvändigt att för överskådlig lid just där sätta in särskilda insatser. Att man därför också måste ha kvar det inre stödområdet, som lar sikte på Norrlands inland, lar jag för givet. Ingen ifrågasätter något annal. Det är i själva verket där de värsta problemen finns i Norrland och i hela vårt land.

Men i vad gäller det allmänna stödområdet bör man överväga om det inle kan ersättas med en annan och rationellare ordning. Visserligen har inle stödområdets gräns hindrat insatser även i andra delar av landet där och när så behövts. Enligt statsmakternas intentioner skall hela denna politik tillämpas flexibelt. Flera och framgångsrika stora insatser har skett i södra och mellersta landsdelarna. Ibland har resultatet av den politik som förts bUvil lill synes paradoxal genom att regioner långt söder om stödområdets gräns vissa år fått betydligt mer stöd än områden inom stödområdet. Jag vill erinra om atl under del senaste budgetåret t. ex. Gävleborgs län — vars norra del tillhör stödområdet i motsats till den södra delen — endast kom på nionde plats bland länen i fråga om regionalpolitiska insatser.

Troligen skuUe stödet kunna distribueras mer rationellt och med ökal samhällsekonomiskt utbyte, om det geografiska stödområdet slopas och ersätts med elt syslem med orter. Elt allmänt stödområde blir så mycket mindre motiverat som del nya handlingsprogrammet i så hög grad skall baseras på länsprogrammen. Regionalpolitik måsle ju föras över hela landet där behov uppstår. Det kan då framstå som onödigt och irrationellt att ha denna geografiska gräns som skär tvärs över Sverige.

Vad vi önskat med alt ta upp dessa tankegångar i molionen är att regeringen i sitt planeringsarbete för handlingsprogram skall ta en

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972 .

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

förutsättningslös debatt om denna fråga. Inrikesutskotlets vice ordförande, hei-r Fagerlund, har sagt atl detta inte är så enkelt. Nej, ingalunda. Vi tror inte heller att del är enkelt. Det finns många problem, och det kan också finnas politisk-psykologiska skäl som spelar in. Jag tror att dessa mycket väl kan förenas med de rationella motiv som talar för en annan ordning.

Underlag för etl nytt system har man redan i utkastet till ortsklassificeringen, Del behöver kanske revideras, justeras och hyfsas men bör kunna tjäna som grundval för etl mer rationeUt och differentierat syslem än det nuvarande utgör. Här kommer också den fysiska riksplanen in som ett väsentligt komplement.

Jag ser till min häpnad att centern i sin kritik av ortsklassificeringen helt går emot tanken på storstadsalternativen och vill ta bort hela begreppet ur debatten. Det lycker jag är kortsynt och omotiverat. Det skulle allvarligt försvaga regionplaneringen på en punkt där ett nytänkande under senare år har skett — elt nytänkande som verkar lovande och realistiskt. Storstadsalternativen behövs som ett medel att dämpa tillväxten i de egentliga storstäderna. Atl ortsklassificeringen som här anförts skulle kunna riskera att komma i konflikt med kommunreformen och försvåra dess genomförande har jag verkligen svårt att tro. Det är väl inte heller någon planering i blindo som pågår.

Jag an<;er att nuvarande slödområdesgräns är irrationell och särskilt olycklig när den klyver län som fallet är med Gävleborg. Jag vill bestämt hävda att om man trots allt stannar för att bibehålla det allmänna stödområdet, måste Gästrikland äntligen infogas i detta så alt den nuvarande klyvningen av länet upphör.

Verkningarna av denna delning blir alltmer negativa. De väcker stigande oro i Gästrikland, särskUt i orter som har etl ensidigt eller svagt utvecklat näringsliv, och det uppstår slagsida på arbetsmarknaden. Delningen av länet försvårar också nyetablering i den södra länsdelen. Den motverkar statsmakternas uttalade strävan all göra Gävle—Sandviken lill etl sloisladsallernativ.

Dessa svagheter upphävs inte, som inrikesutskoltet tycks tro, genom att statliga ämbetsverk i första etappen med 920 fiänster skall omlokali-seras till Gävle. Den lokaliseringen är i och för sig mycket positiv, och vi hälsar den med största tillfredsställelse. Men den ersätter endast delvis den försvagning som under en lång rad av år skett på arbetsmarknaden i Gävleregionen genom bortfall av ett stort antal arbetsplatser i industri och handel.

Jag tror mig tala för en enhällig och stark opinion i Gästrikland, när jag vädjar till inrikesministern och regeringen att i arbetet på det nya handlingsprogrammet beakta dessa synpunkter och - om stödområdet skall finnas kvar - göra slut på nuvarande olyckliga klyvning av Gävleborgs län.

Jag ser med stor häpnad atl reservanten Hans Nordgren i Söderhamn vill att hela Kopparberg skall anslutas till stödområdet, men han yrkar avslag på motsvarande krav när det gäller hans eget län. Han yrkar avslag på att Gästrikland skall infogas i stödområdet. Jag efterlyser konsekvensen och den sakliga motiveringen för denna ståndpunkt.

Inrikesutskottel har i denna och vissa Ukartade frågor intagit en avvaktande hållning och hänvisat till vad som skall komma i höst. Man håller med andra ord frågan öppen. Det hade i och för sig varit motiverat med en mindre passiv attityd. Men när så inte sker har jag funnit angeläget atl på delta sätt sända etl ord med på vägen lill regeringen i dess planeringsarbete med regionalpolitiken, som jag hoppas i höst skall inleda en ny, skärpt och effektivare giv.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

I detta anförande inslämde herrar Ekström (s) och Weslberg i Hofors

(s).

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Som framgår av talarlistan har jag inte för avsikt all hålla något längre anförande och ta upp de många regionalpolitiska problem som behandlas i utskottets betänkande. Men jag ber i stället att få återkomma när regionalpolitiken skall diskuteras under höslriksdagen. I dag vill jag nöja mig med atl helt kort beröra elt par för mig angelägna frågeställningar.

Jag vill först instämma i vad herr ErUcsson i Bäckmora här nyss anförde om försöksverksamhet med industricentra i Ljusdal, om glesbygdsstöd i Bergsjöområdet, om stödområdesgränsens utvidgning till alt gälla även södra delen av vårt hemlän och Ukaså beträffande lokalisering tUl Söderhamn. Jag instämmer på alla punkter och kunde kanske ha nöjt mig med detta instämmande. Men jag vUl ändå säga några ord framför allt beträffande försöksverksamhet med industricentra. Var och en som studerar befolkningsutveckling och arbetslöshetssiffror inom Ljusdalsblocket kan lätt konstatera alt behovet av stimulansåtgärder är utomordentligt stort. Varje åtgärd som positivt kan påverka utvecklingen på sikt måste därför liUvaralas. Vi har nyligen på del kommunala planet diskuterat en eventuell kraftverksutbyggnad, som skulle öka sy.ssel-sättningsmöjlighelerna under uppbyggnadsskedet, men då vi varit övertygade om alt en sådan åtgärd bl, a, skuUe försvåra våra möjligheter på sUct genom alt göra vår natursköna bygd mindre attraktiv har vi inte velat tUlstyrka en sådan utbyggnad. Meningarna har dock varil delade.

Vad vi däremot är överens om är att vi önskar en kraftig utveckUng av näringslivet och därmed av sysselsättningsmöjligheterna inom slorkom-munerna. Jag ansluter mig till den positiva inställning som herr Eriksson i Bäckmora gav uttryck för när det gäller Ljusdalsblocket. Vi vel emellertid atl vi brottas med utomordentligt svåra problem.

Utskottet hänvisar i detta fall till industricentraulredningen och finner atl skäl saknas för riksdagen alt nu ta någol initiativ i frågan. Det är hell rUctigl att industricentraulredningen inte är helt färdig — del dröjer ännu någol innan den framlägger sill betänkande. Men redan 1968 års lokaliseringsutredning föreslog att försöksverksamhet med s. k. industricentra skulle startas. Del borde därför vara möjligt att redan nu förbereda utbyggnad av industricentra på några lämpliga orter. Någol har väl också gjorts i den vägen, och vi har bl. a. erfarenheterna frän Norge att falla tUlbaka på.

En sådan lämplig ort är enligt min mening Ljusdal, som kämpar för atl

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

kunna behåUa och öka sitt befolkningsunderlag, EnUgt direktiven liU industricentraulredningen skall möjUgheten atl förlägga industricentra tUl det inre stödområdet särskUl uppmärksammas. Ljusdals kommun hör dit och har dessutom goda förutsättningar att intressera industriföretag att slå sig ned där, om lämpliga lokaler kan ställas tiU förfogande och om nödig sendce genom bl, a, mångsidig företagsverksamhet kan erbjudas. Länsstyrelsen anser alt Ljusdals kommun är en lämplig lokaliseringsort för utbyggnad av ett industricentrum, handelskammaren ställer sig också positiv tiU en sådan åtgärd och Ljusdals kommun har deklarerat stort mtresse för försöksverksamhet av denna art.

Såvitt jag kan bedöma skulle elt sådant industricentrum bli av mycket stor betydelse för bygden och utgöra den stimulans för näringslivet inom området som är så angelägen om Ljusdal skaU kunna behålla ett invånarantal av den storleksordningen all regionens nuvarande service inte äventyras,

1 motionen 589, där bl, a, jag finns med som motionär, hemställs att riksdagen hos Kungl, Maj,t måtte anhålla att försöksverksamhet med industricentrum snarast påböfias i Ljusdalsområdet, Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tiU ifrågavarande motion,

I fråga om reservationerna skaU jag bara säga några ord om reservationen 8, som gäller ändrade bestämmelser för flyttningsstöd.

Jag lever i en bygd där många människor mot sin vilja har fått flytta till andra delar av landet för att få arbete och som önskar komma tillbaka tUl hemregionen om de kan få lämpligt arbele där. Om man kunde ordna det så alt flyttningsbidrag utgick också vid flyttning tillbaka tUl hemregionen skulle företag som nu hesiterar inför befarad brist på yrkeskunnig personal våga slå sig ned inom stödområdet. Därmed skulle sysselsättningsmöjligheterna öka också för andra.

Jag tycker atl den här reservationen skuUe kunna samla åtminstone aUa norrlänningar ovan partigränserna. Om man kunde få elt positivt gensvar på den ifrån riksdagen tror jag att del skulle ha betydande värde. Jag yrkar bifall tUl reservationen 8,

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår myckel väl alt det kan synas egendomligt både för herr Westberg i Ljusdal och för herr Möller i Gävle att jag, som i viss mån representerar mindre och medelstor företagsamhet, inte har reserverat mig på flera punkter då del gällt det här området. Men faktum är, herr Westberg, atl möjUgheterna all skapa industricentra eller industrihus eUer hantverkshus - vad vi nu viU kaUa det — finns redan för närvarande. Vi har exempel på detta inom vårt eget län, där vi har fått tiU slånd ett sådant där ett tiotal företag är inrymda. Arbetsmarknadsstyrelsen är inte omöjUg på den punkten.

Eftersom jag i alla fall fick repliklid vill jag gärna säga lill herr Möller i Gävle atl som herr Möller vet har jag upprepade gånger försökt få hela värt län inrymt i stödområdet, men det har varit uteslutet. Och när inte ens herr Möllers egna partikamrater i utskottet vUl reservera sig för hans motion skulle det kanske verka litet underUgt om jag — även om vi, som jag hoppas, är goda vänner — ensam skuUe reservera mig för den, i aU

synnerhet som herr Möller själv i motionen uttalar viss tveksamhet om huruvida vi över huvud taget skall slopa gränserna och göra regionalpoUtiska insatser litet här och var där det behövs, vUket kanske är riktigt, 1 molionen sägs det i vafie faU att man kan fundera över båda sakerna.

Mot den bakgrunden var det Utet svårt att ta stäUning, särskUl som inrikesdepartementet nu håller på att utarbeta elt nytt förslag för regionalpolitiken. Vi kan ju vänta några månader, så får vi se om vi skaU behålla gränserna eller om vi får herr Möllers önskan i den ena delen av molionen bifallen.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr MÖLLER i Gävle (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad herr Nordgren sade allra senast - att vi gott kan vänta tiU hösten - kunde ju med samma styrka gälla för Kopparbergs län som för hans eget. Jag tycker inte att herr Nordgren skulle behöva vara rädd för att ensam gå fram med en reservation här. Ensam står ju ofla starkare, och man skaU inte förlora tålamodet om man anser att det är en sakligt starkt motiverad hållning man intar.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Bland de motioner som behandlats i inrikesutskottets betänkande nr 7 finns elt förslag om att riksdagen skall uttala sig för att Nortbotlen görs tiU en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort lid. Det förslaget har framställts i motionen 379 av herr Lövenborg och mig, och det måste ses som en i en rad av nödvändiga åtgärder för att råda bot på den situation som stora delar av Norrbotten befinner sig i och som utförligare kommer atl beröras av herr Lövenborg vid behandUngen av näringsutskottels belänkande nr 36 senare i dag.

Idén om Norrbollen som elt försökslän för kraftfuUa och snabba sysselsältningsinsalser har väckts av länsstyrelsen/planeringsrådet i Norrbotten, som i sitt Länsprogram 1970 säger: "Med tanke på betydelsen på sikt av att Norrbotten fungerar gentemot såväl riket som den enskilde individen vUl Länsstyrelsen/planeringsrådet understryka betydelsen av att statsmakterna förstärker de regionalpolitiska åtgärderna i länet, Norrbotten kan lämpligen utgöra en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid,"

Den här idén uttrycker en möjlighet till förändring av den situation som länet kommer att råka i om några få år om inle kraftfulla insatser görs. Länsplanerarna har nämligen i detta program tvingats slå fasl att en katastrofsituation hotar på grund av den kraftiga utflyttning som skett och fortfarande sker och som oundvikligen leder tiU arbetskraftsbrist och en skev åldersfördelning i länet.

Dessa stora regionalpoUtiska problem säger sig nu inrikesutskottet vara väl medvetet om, och eftersom utskottet funnit anledning utgå ifrån att regeringen och myndigheterna i den löpande regionalpoUtiska stödverksamheten kommer alt ägna särskild uppmärksamhet åt Norrbotten så anser utskottet inte att det finns skäl för att riksdagen gör den framstäUning som har påyrkats i vår molion. Jag kan inte acceptera det här standardsvaret. Om det nu sitter en grupp människor någonslans i Kungl, Maj;ts kansU och överväger förslagen i Norrbottens Länsprogram

Nr 80 1970, så kan del väl inle vara något hinder för dem att få ett uttalande

Onsdaeen den " riksdagen beträffande elt av de i programmet aktualiserade

17nni 1979 förslagen. Och enligt min mening är idén om en försöksregion för en

-------------------- kraftig sysselsätlningsinsals på kort tid just elt sådant förslag som

Kegionai utveckling riksdagen kunde ge stöd genom ett uttalande — ell ord på vägen, som herr Möller i Gävle nyss uttryckte det.

Med de sysselsättningsproblem som av och till kan uppstå i olika delar av landet - och som vi nu en lid upplevt med särskild skärpa - kan erfarenheter av en försöksverksamhet av det slag som förslaget innebär vara värdefulla atl la tiU, All Norrbotten i det fallet alldeles speciellt skulle lämpa sig som försökslän har naturligtvis främst att göra med all detta är det län i vårt land där den statliga företagsamheten är mest utbredd. Förslaget om Norrbollen som en försöksregion borde därför kunna omsättas i en plan för utvidgning av statsdriften i Norrbotten så atl man på den vägen kan skapa arbetstUlfäUen och bätlre än hittiUs la lUl vara länets rUca resurser, 1 en sådan plan vore det naturligt att samordna driften vid LKAB och Norrbollens Järnverk och utifrån detta få lill slånd en stor statlig verkstadsindustri. En industri för tillverkning av olika slags fordon är också fullt länkbar. Sådana industrier har dessutom den fördelen all fUialtillverkning kan spridas till olika delar av länet.

Utskottet hänvisar i sitt betänkande liU all rUcsdagen redan i höst får ta ställning lUl etl riksomfattande regionall program. Del kan i och för sig noteras med gillande, eftersom milt parti länge krävt en riksplanering. Vad som emellertid är väsentligt är ju ändå vad det blir för slags program. Eftersom arbetet med det här riksomfattande regionala programmet, som herr Svensson i Malmö tidigare i dag har sagt, i allt väsentligt bygger på vad som hittills har kännetecknat lokaliseringspolitiken, nämligen koncentration till vissa delar av landet och utglesning av andra, så är ju inte förhoppningarna på vad höstens förslag kan innebära särskilt slora. Och om detta förslag för Norrbottens del inle innebär åtgärder av ett hell annat slag än de hittUls prövade — då avser jag också transport- och sysselsättningsslöd t, ex, - blir det heller inte möjligt alt effektivt vända utvecklingen i Norrbotten, Länsprogram 1970 har visserligen karaktären av en larmsignal, men det är svårt atl i programmet finna förslag tUl konkreta åtgärder för alt kornma ur den .situation som man larmar om, I huvudsak baserar länsplanerarna sina förslag på samma lokaliseringspolitiska principer som tidigare och anvisar inte myckel som kunde bryta den nuvarande ödesdigra trenden. Och detta ligger aUtså lill grund för arbetet med den riksomfattande regionala planen,

1 länsprogrammet fastslås alt Norrbotten åsamkats slora flyttnings
förluster under de senaste åren. Dessa kan till allra största delen hänföras
tUl åldrarna under 30 år. Förskjutningarna i åldersfördelningen har för
länet lett till en kraftig ökning av antalet personer över 45 år överaUt i
länet trots att de flesta kommunblocken uppvisar folkmängds
minskningar. Också delta, herr Nilsson i Östersund, borde ha tagits med i
redovisningen av den socialdemokratiska resultatpolilUcen, som herr
NUsson talade om.
74 Även om Norrbollens län fortfarande uppvisar en åldersstruktur som

är någol ungdomligare än rikets för övrigt är lägel mycket alarmerande. Och då dessutom förändringen av denna struktur bara fortsätter i negativ riktning, så borde det stå klart atl det nu krävs åtgärder som snabbt ger betydande sysselsättningseffekter. Insatserna måste vara av del slaget alt de inle bara ger lUlfäUigl andrum utan bUdar grundval för en utveckling av Norrbotten som detta län har alla resurser för.

Del har i någol sammanhang från länels planeringsmyndigheler sagts att länet står inför en skiljeväg: nu krävs snabba och kraftiga åtgärder om inte utvecklingen skall leda till att Norrbotten kommer i den situationen, då det inte längre är angelägel med nya industrielableringar, eftersom del inte finns arbetskraft till redan befintliga industrier. Del står nu alldeles klart all länet inle tål atl i ytterligare flera år avtappas på de mest produktiva åldersklasserna.

Detta är numera ganska aUmänt kända fakta. De visar att situationen i Nortbotlen kräver åtgärder av hell andra dimensioner än tidigare. Den kräver en principiellt hell ny lokaliseringspolitisk inriktning, där uppbyggnaden av nya statsägda industrier utgör det väsentliga inslaget. För detta krävs att staten skaffar sig helt andra befogenheter än den hittUls haft eller velat använda sig av.

Man kan lämpligen böfia med att göra Norrbotten lUl en sådan försöksregion som länsplanerarna och vi motionärer uttalat oss för. Det borde vara etl stimulerande uppdrag för aUa dem som nu talar om de stora uppgifter som förestår i de kommande årens regionalpoUlik. Norrbotten är etl bra material alt arbeta med i det avseendet, och Norrbotten är värt all salsa på.

Jag yrkar därför, herr lalman, bifaU fill reservationen 11 av hert Lorentzon.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Det här är tyvärr etl ämne som vi får upp vafie år. Jag säger tyvärr, därför det är ett tecken på att förhållandena inte är tiUfredsstäUande. Vi började ju med lokaUseringspolitiken genom beslut i riksdagen 1964 rörande försöksverksamheten mellan 1965 och 1970. Sedan hade vi en stor diskussion 1969 igen inför den fortsatta treåriga verksamhet som vi nu är i slutet av - och vi kommer ju tUlbaka tiU frågorna i höst.

Dagen innan vi förde debatten om dessa frågor i slutet av den första försöksperioden, dvs. den 27 maj 1969, gjorde regeringens ledande man, dåvarande statsministern Erlander, ett uttalande där han i elva punkter angav hur han säg på lokaliseringspolitiken. I ett viktigt avsnitt förklarade han: "Politiken baseras på förvissningen om att Norrlandslänen skaU bestå som en med andra regioner fullt Ukvärdig del av den svenska nationen även i framliden. Delta är en självklar följd av våra jämlikhetskrav."

I tredje punkten sade han följande: "Vi avser att i effektiva och lönsamma former expandera den statUga företagsamheten," Och i ytterligare en annan punkl anförde han; "Samhället är berett att i vidgad utsträckning bara etl direkt förelagsansvar för industrielableringar," Sluthgen angav statsministern som en tionde punkt följande: "Utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

av Norrland som industriell miljö genom exempelvis konsult- och speciaUsthjälp, samarbete och erfarenhetsutbyte mellan företag. Åtgärder för alt främja delta planeras för närvarande i industridepartementet,"

Jag skall inte förneka alt en del satsningar görs, men det vore felaktigt att påstå alt de satsningarna är av den storleken all de tillgodoser de krav som förelig;ger. Rent allmänt syftar lokaliseringspoUtiken tiU att skapa sysselsättningsmöjligheter för de arbetslösa, men tyvärr har man inle kunnat uppfylla de löften man där stäUt, Vi har inte nu full sysselsättning. Jag vel exempelvis alt i etl län står 12 procent av människorna utanför arbetsmarknaden och vill in på den. Del är inle detsamma som full sysselsättning. Och det är ändå etl län, som inle hör liU de svårast utsatta. Man må räkna på olika sätt, men hur man än ser på saken är del en betydande grupp människor som står utanför arbetsmarknaden och som vill in på den. Del allvarliga är att detta inte är en tillfällig utveckling utan ett led i en konstant process som håller på att skärpas.

När vi hade dessa frågor uppe lUl behandling 1969 gjorde jag elt särskUt uttalande i anslutning lUl bankoulskottets utlåtande nr 30, där jag angav sex punkter för lokaliseringspolitiken, I en av de punkterna sade jag atl vi måsle sätta upp ett mål för lokaUseringspolitiken, Om man inte har satt upp ett mål, hur mycket pengar skaU man då satsa? Och hur skall man kunna kontrollera om man har satsat tiUräckligt för atl nå etl mål som man inte har ställt upp? Hur skaU man bedöma hur mycket mera man behöver satsa för att nå ett mål som man inle har angivit? Att föra en politik ulan elt klart mål är ju som atl driva som en kork på vågorna. Vi måste därför ange vårt mål för lokaliseringspolitiken.

Det mål som jag gjorde mig lUl talesman för, när vi diskuterade dessa frågor 1969, var alt den statliga näringspoUtiken för Norrlands del skulle sättas så, atl man så nära som möjligt bibehöll den nuvarande befolkningen på 1 1/4 mUjon invånare. Med det målet i sikte borde de ekonomiska resurserna för lokaliseringspolitiken beräknas och utformas. Detta betyder emellertid inle att människor inte skulle kunna flytta inom en region, men de skall inle vara skyldiga att flytta bort från en region, som upptar två tredjedelar av Sveriges yta, där vi som sagt då hade 1 1/4 mUjon invånare.

Vi måste sälta upp elt mål för att bedöma om vi har nått det, eller om vi måsle satsa mera för att nå det. En av de andra sex punkterna formulerade jag det på det sättet att lokaliseringspolitiken fordrar lika mycket pengar som u-landspolitiken, dvs. successivt växande belopp framåt i tiden. Vid den tidpunkten satsades sammanlagt 200 mUjoner per år. Nu är siffran ungefär 350 miljoner per år. Men "satsa" är fel ord i detta sammanhang. Vad man satsar är ett lokaUseringsbidrag - pengar som man alltså ger bort - på 65 miljoner kronor. Ungefär 265 miljoner kronor utgår i form av lån, som i princip skaU betalas tUlbaka, även om ränlefrihet kan erhåUas för ett, två eller tre år. Satsningen är aUtsä 65 miljoner kronor jämte ränta, förutom satsningen på transportstödet, som i genomsnitt uppgår lUl 25 miljoner per år under dessa tre år.

Låt oss jämföra denna siffra — 65 miljoner — med vad bara ett enda av de svenska stålverken satsar per år för att hålla sig modernt - inle för att öka sysselsättningen. Ett av de moderna stålverken satsar 200 miljoner

kronor på ett är på att modernisera och hänga med i utvecklingen - utan att öka sysselsättningen. Jämför dessa 200 mUjoner, som satsas enbart för elt stålverks fortsatta upprätthållande av ungefär oförändrad sysselsättning, med de 65 miljoner som är det direkta bidraget lUl lokaliseringspolitiska åtgärder i två tredjedelar av Sverige! Man förstår att det inte kan bli tiUfredsstäUande resultat med så Utet pengar.

Jämför den satsning man gjorde på u-landshjälpen 1969 - etl par hundra mUjoner — med de 1 250 miUoner som vi skall salsa nästa budgetår. Det är bra att man höjer del anslaget, men vi måsle också lösa problemen här hemma, om vi skall få folk med oss på den linjen även i framtiden. Hur regeringen än vUl göra sina prioriteringar för framliden måsle den tUl hösten göra en ordenlUgare satsning på fuU sysselsättning för de fattigaste människorna här i landet, de som har den högsta arbetslösheten, alltså i första hand de som hör till stödområdet.

Men den diskussion som förts här i dag visar vad det är fråga om: Sysselsättningsproblemet håller på att vidgas. Det är en av de förändringar som inträffat sedan mitten av 1960-lalel när det gäUer lokaliseringspolitiken. Det är inte bara det atl den har bytt namn och nu kallas regionalpoUlik. 1 mitten av 1960-talet trodde man atl man kunde omlokalisera förelag från vissa överexpansiva regioner, storstäderna, tUl vissa fattigare landsändar. Det går inte längre.

En av talarna i debatten här i dag sade att Stockholmsbänken föreföll ganska tom, och han anlog alt riksdagsledamöterna var ute och demonstrerade mot bortlokaliseringen av ämbetsverk från Stockholm. Även Stockholmsregionen, som har varil en expansiv region, håller på att gå tUlbaka som industriregion. Göteborgsregionen Ukaså. Också Malmöregionen har svårigheler, även om de inte förefaUer vara fullt så stora som i Göteborg och Stockholm. Sysselsättningen inom industrin har i Göteborgsregionen gått tillbaka mellan 1966 och 1970. På dessa fem år har det i Göteborgsregionen tUlkommit 16 000 nya jobb, varav i offentlig tjänst 16 300. Sysselsättningen i Stockholmsområdet väntas enligt regionplanens förhoppningar öka på 15 år, från 1970 tiU 1985, med 220 000 nya jobb, varav 70 procent, 156 000, i offentlig förvaltning och 25 procent i privat förvaltning. Därtill kommer tUlväxten av transport och handel. Det bUr över 100 procent. Då är det något som behöver gå tUlbaka. Vad som beräknas gå tUlbaka enligt de uppgifterna är industrisysselsättningen, och framför allt beräknas antalet industriarbetare minska. Med ledning av de siffrorna kan man anta att antalet industriarbetare i Storstockholmsområdet 1970-1985 skuUe minska med 45 000 man. Då finns del inte mycket att omlokalisera.

LokaliseringspoUtiken är alltså för svag för att skaffa sysselsättning tiU de svagaste delarna av landet. Vi behöver, inte bara i stödområdena utan i landet som helhet, en näringspoUtik som kan expandera det svenska näringslivet tUlräckligt mycket för att ge full sysselsättning åt människorna. Inle mera. En sådan näringspolitik måste kombineras med en förnuftig arbetsmarknadspolitik. Man kan inte vid minsta överhettning eUer högkonjunkturtopp fyUa på med ett par hundralusen importerade arbetare och sedan inte ha jobb ål det egna folket. Om i ett enda län finns 15 000 människor som nu vUl ha jobb, skaU man inte tro atl de får

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckUng

jobb när högkonjunkturen böfiar komma, och den skaU ju vara på väg enligt vad statistiken säger. Av dessa 15 000 kommer kanske ett par tusen att få jobb, medan de andra blir ulan.

Det betyder att vi är inne i etl skede, där olika landsdelar inte längre skall hålla på och diskutera mot varandra att man skaU omlokalisera vid en överhettning. Vi slår inför etl skede, där vi behöver en näringspolitik över hela Unjen för alt klara sysselsättningen både inom storstadsområdena och inom andra områden.

Det är sent att säga detta nu. Men jag sade redan 1969 att det inte räcker med lokaliseringspolitik, eftersom del inte finns så mycket att omlokalisera: "Vi talar ibland om lokaUseringspoUtiken som någonting som egentligen hör hemma i en sådan situation som förelåg för etl eller ett par årtionden sedan, när företagen stod i kö för att bygga ut. Då kunde man "lokalisera om" företag. Nu finns det inga företag som slår i kö för alt bygga ut, och den lokaliseringspoUliska dragkamp som kanske förut har rått inom landet förekommer nu mellan Sverige och kontinenten eUer mellan Sverige och andra delar av världen. (AK 28 maj 1969)

Jag sade vidare 1969 att den expansion som sker inom de svenska företagen nu sker snabbare utanför våra gränser än innanför våra gränser och att det är en fåfäng förhoppning atl räkna med en expansion innanför gränserna och en omflyttning mellan oUka områden innanför gränserna. Det finns inle mycket att flytta om. Jag framhöll detta redan 1969. Det är inte först i dag som det kan sägas.

Om vi skaU klara oss i en hårdare värld, mera inlernationaUserad på grund av tekniken, kommersiaUsering och förelagskoncentration utanför våra gränser — bör inle regionerna inom landet hålla på och diskutera sinsemellan. AUa partier måste gemensamt skapa en näringspolitik för atl trygga såväl de statliga, de kommunala, de privata som de konsumentkooperativa och de producentkooperativa företagens utveckUng i den omfattning som behövs för alt trygga sysselsättningen.

Jag hoppas att många läste den annons som republiken Irland hade i tidningen häromdagen; i annonsen erbjöds förmåner i form av tullfrihet inom en så stor del av Europa som man nu strax anser sig vara ansluten tUl och 15 års skattefrihet för företagen. Några hundra företag hade redan flyttat dit.

1 debatten 1969 citerade jag inte södra Irland men väl norra Irland, som då var i gång och drev en Ukartad politik. Vi måste la hänsyn tUl vad som händer internationeUt, där vi håller på att bU aklerseglade i flera avseenden. Det är därför vi måste få fram en allmän näringspolitik för att säkra den fliUa sysselsättningen åt oss.

Den satsming som nu görs är alldeles för liten, för all kunna leda tUl full sysselsättning. Det resulterar i avflyttning. Den avflytlningen har inte varit så stor den senaste tiden, invänder någon. Det var den inte heller förra året, när vi diskuterade dessa frågor. Del beror på andra omständigheter, delvis tUlfälliga, Avflytlningen kommer i gång, men avindustrialiseringen fortsätter samtidigt inom det här landet. Vi kommer atl få två arbetsmarknader: en för de yngre välutbildade, som kan la den nya sortens jobb, och en för de äldre med den gamla utbUdningen, som ställs utanför de nya jobben. Det är det slora problemet, och det betyder

atl vi inte bör driva lokaliseringsfrågorna som en delfråga inom t, ex, inrikesdepartementet. Lokaliseringsfrågorna förutsätter en samordning inom regeringens hela ekonomiska politik, finanspolitik, industripolitik, utbildningspoUtik och inrikesdepartementets poUtik, civildepartementets lokaliseringspolitik osv. Åtminstone nio departement är inblandade i den samordningspolitik som skuUe behöva finnas på dessa områden.

Jag begär inga snabba resullat. Även om åren onödigtvis är försuttna i många sammanhang bör det finnas en möjlighet alt ta fram en samordnad politik, omspännande flera departement, och bygga upp den med tiUräckligt ekonomiskt underlag, tUlräcklig organisation och personal för att det skall kunna bli resultat. Var finns den organisationen i dag? Var finns den samköming av departementen som jag 1969 begärde att vi skulle få för atl kunna lösa Norrlandsfrågorna? Vi fick etl allmänt svar atl Norrland skaU beslå som en med övriga nationen fuUl jämförbar del. Löftet har inte kunnat uppfyUas, Inte heller den utlovade fulla sysselsättningen har kunnat upprätthåUas,

Politik är liU för resultat. Näringspolitik är till för att skaffa människorna full sysselsättning, och det är den poUtiken vi vUl se framtagen tUl hösten, när regeringen kommer med sitt förslag om lokaUseringspolitik, Den nuvarande utformningen är helt otiUräcklig, Långsamt, för litet och i vissa faU för sent. Den statliga förelagsgruppen är inle uppbyggd så alt den expanderar trots löftena, som jag nyss citerat, att vi skulle satsa mera på direkt företagaransvar genom industrietablering. Vad väntar vi på? Jo, vi väntar på en konjunktur som skall gå upp. Konjunkturen går nog upp vid tillfälle, men del är inle detsamma som att det blir full sysselsättning här i landet jämnt över. Därför har vi aU anledning alt vänta atl få se den där regionpolitiken som skuUe ge inte bara Norrlands län utan också övriga län en med övriga nationen fulll jämförbar utveckling.

Avstånd måste övervinnas. Det kostar pengar, TransportpoUtiken är ännu inle så utformad alt den övervinner dessa kostnader. Samordningen mellan departementen är inte förverkligad, TiUräckUg satsning av ekonomiska medel är inle uppnådd. Man kanske vill säga alt vi inte har råd. Då fär man i så fall bestämma vad vi har råd till - fuU sysselsättning eUer arbetslöshet — och satsa på det som är mest väsentligt och göra de omfördelningar inom statens budget sorh behövs för atl vi skall uppnå fuU sysselsättning och en tryggad utveckUng,

Det är mycket möjhgt atl del som jag åsyftat här och det som håUer pä att hända i de större industriorterna och storstadsområdena — de som varit föregångare i en gynnsam utveckhng men där industrin nu inte kan upprätthålla fuU sysselsättning utan går tUlbaka — är tecken på att vi får göra ännu en ännu större omfördelning, dvs, en omfördelning av den betalda arbetstiden, så atl i första hand aUa människor får fuU sysselsättning och inle stora grupper måste stå utanför arbetsmarknaden, FuU sysselsättning under färre arbetstimmar per anställd är i så faU att föredra framför full sysselsättning med många arbetstimmar för somUga medan andra står utanför sysselsättningen: ungdomarna som inte kan komma in och de äldre som åker ut för fort.

Del är mänga frågor som behöver koordineras för att vi skaU få en

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

politik sorn leder tUl fuU sysselsättning. Jag är mera intresserad av alt få en sådan helhetspolitik — eftersom jag menar att del finns stort behov av den i dag — än av en politik som söker omlokaUsera den otUlräckliga sysselsättningen som vi har. Alt börja bräka regioner emellan, som det funruts vissa tendenser tiU här i dag, löser tyvän inte problemen. Det är bättre att regionerna samspelar, eftersom samma problem förekommer över hela linjen, FuU sysselsättning genom en medveten ekonomisk poUtik med hjälp av en näringspoUtik, koordinerad med arbetsmarknadspolitik, lokaliseringspolitik, industripolitik, utbildningspolitik, transport-politik osv, — det är vad vi behöver. Vi får väl hoppas på hösten, liksom vi har hoppats i flera år tidigare.

Under detta anförande, i vUket herrar Eriksson i Bäckmora (c), Weslberg i Ljusdal (fp) och Nordgren (m) instämde, övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BJÖRK i Gävle (c):

Fru talman! Sedan vi hört herr Hagnell säga att vi inle bör bråka regioner emellan är det naturligtvis litet svårt för mig alt börja tala för det län dar han själv är Konungens troman. Han sade en hel del kloka saker men kanske också en och annan sak där jag inle hell kan dela hans uppfattning.

Att vi inte har fuU sysselsättning i det här landet har han naturligtvis rält i, men när han säger att detta inte är någonting liUfäUigt, menar han då att denna utveckling är medvetet styrd av regeringen? Han säger också att man driver poUtiken som en "kork på vågorna". Man frågar sig då, om han åsyftar dem som regerar eller vem han menar att "kork" är. Vidare säger han att politik är till för atl ge resultat. Vi hoppas också all vår landshövding skaU se tiU att det blir resullat i vårt län, och vi ser med förväntan fram mot resultatet.

Jag har begärt ordet för att säga några ord om den motion som vi inom centerpartiet i Gävleborgs län har väckt. När stödområdet fastställdes kom Gästrikland utanför det område som skulle få särskilt lokaUseringsstöd. Detta föranledde redan på den tiden en motion från centerpartiet, och jag tror att rikligheten i kraven framstår klarare i dag än tidigare. Om Gästrikland hade tiUhört stödområdet, skuUe vi säkert ha haft bättre möjUgheter tUl ökad sysselsättning i den delen av länet. Av de 4 000 arbetslösa i Gävleborgs län som var ulan arbete under april månad var nära 2 000 från just Gästrikeregionen. Detta visar att vi har stort behov av företagsamhet och ökad sysselsättning i vår region.

Vi får en del statUga verk i första omgången av utflyttningen. Jag beklagar att vi inte tiU vårt län fick något ytterligare, vare sig tiU Sandviken-Gävle-regionen eUer till Söderhamnsregionen, i andra omgången, men jag hoppas att några andra företag kan komma i stället.

1 ett sådant gränsområde som Gästrikland och kanske södra Dalarna utgör tror jag det bhr ett negativt sug på företagsamheten i gränsområdet. Skall vi behålla del nuvarande systemet, vore det kanske vettigare att göra en avtrappning av stödområdesgränserna i flera steg. Om stödområdet skaU finnas kvar tror jag aUtså atl övergången borde göras mjukare

än vad den nu är. Jag är också tUlfredsställd med all man från både Nr 80

socialdemokratiskt och centerpartihåll inom Gävleborgs län har fört fram Onsdaeen den

dessa synpunkter motionsvägen, men eftersom det inte finns någon yj j„j 1977
reservation på denna punkt har jag inget yrkande.

Regional utveckUng

Hen ÄNGSTRÖM (fp):

Fru talman! Jag vill först anknyta tiU herr Hagnells anförande för en stund sedan och understryka alt vad vi nu diskuterar är en betydande jämlikhetsfråga. Frågan gäller att lyfta de fatliga områdena i landet till en bättre nivå och ge människorna där den självklara rätten tUl etl arbete. Jag anser också alt samhällssatsningen är alldeles för tvekande, för liten och ulan klar måUnriktning. Den här debatten har både en ekonomisk och en social bakgrund.

När man diskuterar lokaUseringspolitik och regional utveckling i vårt land, anser jag att man saknar ett viktigt faktaunderlag. 1 många fall kan man renodla frågeställningarna så att dessa enbart kommer atl gälla: SkaU man flytta arbetskraften fiU företagen eUer skaU företagen flyttas till arbetskraften? De problem man släUs inför i dessa bedömningar är av ekonomisk, social och miljömässig art.

Då del gäUer de ekonomiska frågeställningarna kan man plocka fram klara fakta i fråga om den marknadsmässiga sidan, förelagens läge och därav följande fraktkostnader och kostnader för persontransporter och övriga kommunikationer. Dessa fakta talar ofta till nackdel för utlokaliseringar liU stödområden och har väl varil den främsta anledningen tUl att industrin varit tveksam då det gäller att ta det steget. Men den stora ekonomiska frågan ar vad samhäUskostnaden kommer att bU alt flytta och omskola de arbetslösa i Norrland och övriga stödområdet tUl de expansiva, överhettade områdena i meUersta och södra Sverige, Vad bUr samhäUskostnaden när en egnahemsägare tvingas bryta upp från sin bygd? Vad är kapitalförstöringen när gården inte går alt sälja på grund av alt del inle finns några spekulanter och den kommer all inlösas för ett obetydligt taxeringsvärde och sedan kommer att stå öde? Den enskilde förlorar sin kontanta insats och värdel av sitt eget nedlagda arbete, och staten förlorar stora summor i statliga lån och bidrag.

På grund av avflytlningen kommer sedan andra effekter in i bygden: underlaget för en affär sviktar, detsamma gäller de koUektiva kommunikationerna, skolan läggs ned, annan service försämras och bygden avfolkas snabbt och dör.

Vad kostar del å andra sidan atl bygga nya bostäder för nya statliga och egna pengar på den nya platsen, atl bygga skolor, sjukhus och andra serviceinrättningar? En annan viktig fråga: Hur går det med den sociala anpassningen på den nya orten? Enligt min mening är de samhäUs-konsekvenser jag belyst och kostnaderna för dem en av de vUctigaste grundstenarna när man skall värdera hur mycket man skaU satsa på lokaliseringspoliliska åtgärder och sättet för satsningarna. Vissa forskningsresultat har man väl fått fram genom spridda aktioner, men vad vi här behöver är en bred, statsunderstödd samhällsforskning, som kan ge det nödvändiga underlaget. Hur vore det att utnyttja den forskningskapacitet, som den friställda lärar- och forskningspersonalen besitter -

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

personal -vars friställande blivit en följd av den minskade tillströmningen tUl universiteten? Kunde inte den utnyttjas för delta ändamål?

Del finns alltså enligt min mening för litet underlag för all lokaliseringsdebatten skall vara verklighetsbetonad. Man skall även på elt riktigt sätt kunna välja mellan olika allernativ. Men de uppgifter och fakta som hittUls föreligger har entydigt pekat på all omställningskostnaderna för samhället är så stora att de motiverar ett nytänkande med än sitarkare satsning på att lokalisera företag till de områden inom stödområdet där det finns möjligheter för företagen att fungera. Med , detta vill jag ha sagt att del finns en stark samhällsmotivering för lokaliseringsstödet och atl det inte skall betraktas som en nådegåva lill Norrland från del övriga Sverige, Det finns också starka motiv för en kraftfullare insats då det gäller att upprätthålla och bygga ut samhällsservicen i stödområdet.

Jag skall också säga några ord om Vindelälvsproblematiken, Det är en gång för alla fastslaget att Vindelälvens bevarande var en riksangelägenhet. Herr Rimås sade tidigare i den här debatten atl han, som en av beslutsfattarna i riksdagen 1967, kände etl moraliskt ansvar för alt löftena om arbete ål människorna i ädalen infriades. Jag hoppas att alla andra här som var ledamöter i riksdagen vid det tUlfället känner samma ansvar. Människorna i de bygder del gäller har nu tröttnat på att vänta på de utlovade åtgärderna och kräver att var och en som var med och fattade beslulet 1967 också skall vara med om att infria det. En annan orsak lUl det kollekliva ansvaret är också att under den långa tid, ungefär tio år, som man gick och väntade på ett besked om älven skulle byggas ul eUer inle, upphörde alla insatser från samhällets sida i den här bygden. Till väg 363, som går längs ädalen, anslogs t, ex, inga pengar till arbeten i den mellersta och övre delen, och uppvaktningarna möttes av beskedet: Vi skall vänta och se om älven byggs ut,

1 ett par motioner som behandlats av utskottet har också vägfrågan och kommunikationerna utpekats som områden där en insats skulle få en snabb effekt, 1 reservationen 12 har också delta underslrukits.

Fru lalman! Jag vUl kort summera några åtgärder som jag anser först bör komma i fråga som en insats för Ädalen förutom del angelägna vägbygget. För det första är det skapandet av etl rekreations- och rehabilileringscentrum i Vindeln. Fördel andra är del alt stimulera något företag att sätta i gång produktion i de sedan någol år tillbaka nybyggda fabrUcslok.alerna på 8 000 kvadratmeter som ännu står lomma. För det tredje är det en mindre industrilokalisering tiU Sorsele som en första hjälp tUl denna kommun som är särskUl svårt drabbad. Sorsele kommun har förlorat över 70 procent av den unga befolkningen under de senaste tio åren.

Men det måsle vara en samordning av insatserna i Vindelådalen. För detta ändamål bör det tUlsättas en särskUd arbetsgrupp med representanter från kommunerna, länsstyrelsen och arbetsmarknadsmyndigheterna. Detta förslag finns också redovisat i reservationen 12, och jag yrkar bifall tUl denna liksom tiU övriga reservationer undertecknade av folkpartiets representanter i utskottet.

Herr GREEN (s):

Fru talman! Jag vill med några få ord beröra den del i utskottsbetänkandet som behandlar det aUmänna stödområdet och den nuvarande gränsdragningen. Anledningen är den myckel negativa befolkningsutveckling som så starkt kännetecknar en av de två planeringsregioner i Kopparbergs län som råkade hamna utanför stödområdesgränsen, nämligen Avestaregionen, omfattande Avesta och Hedemora kommuner.

Utskottet påpekar mycket rUctigl i sitt betänkande, alt frågan om en utsträckning av stödområdet lUl att omfatta även de delar av Kopparbergs län som i dag ligger utanför vid flera lUlfäUen tidigare diskuterats och även prövats av riksdagen.

Jag finner del därför tämligen onödigt att på nytt redovisa de motiv som talar för atl ett misstag begicks när den nuvarande gränsen fastslogs. Men låt mig bara peka på två faktorer som något förändrat bUden sedan den här frågan senast behandlades av riksdagen vad beträffar Avestaregionen,

För det första: Vid senaste årsskiftet pekade befolkningsutveckUngen på en viss uppgång i samtliga planeringsregioner i Kopparbergs län, med undanlag för Avesla-Hedemora, i vUken tillbakagången fortsätter. För det andra: I ett redan i dag mycket bekymmersamt läge kom för några dagar sedan beskedel om atl en av regionens större industrier kommer alt läggas ned, vUket naturligtvis innebär ytterligare arbetslöshet och ytterligare utflyttning. Med andra ord, den förändring som skett för Avestas del har i huvudsak varit av negativ art. Situationen blir naturligtvis inte mindre bekymmersam, då de kommunala investeringarna och satsningen på utbyggnad av servicen inom olika områden baserades på den expansiva utveckUng som kännetecknade regionen under 1940-och 1950-talen och som på ett mycket abrupt sätt bröts under 1960-talet, Och om inte krafttag las från samhällets sida kommer den kommunala servicerocken atl bli aUdeles för stor och tung att bära för de kvarvarande människorna i regionen,

1 förta årets ulskottsskrivning avfärdade man här nämnda problem genom att hänvisa tiU vad statsutskottet sade året dessförinnan. Man ansåg därmed utfästelsen om en liberal tUlämpning av stödverksamheten för regioner strax utanför den nuvarande gränsen som tUlräckUg, en bedömning som tyvärr visal sig olillräckUg i vad det gäller Avesta-regionen,

Av den anledningen fann jag del motiverat att tiU årets rUcsdag motionsledes kräva en justering av gränsen för att därigenom eliminera de mycket negativa gränseffekterna för nämnda region.

Vid studium av årets utskottsbetänkande får man en stark känsla av all utskottet vid årets behandling av de här frågorna lagt ner betydUgt mer arbete, ett arbete som resulterat i en skrivning präglad av förståelse för Avesta-regionens problem och en stark vilja att medverka tiU att dessa löses innan det är för sent.

Man utgår ifrån att även stödområdets omfattning noggrant kommer att prövas under nästkommande år och att då särskUd hänsyn bör tas tiU de områden som för närvarande gränsar tiU det aUmänna stödområdet, områden med speciellt svåra problem. Och som jag tolkar betänkandet anser utskottet alt Avesta-regionen måsle betraktas just som elt sådant

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80 område.

Onsdaeen den talman! Med hänvisning till del anförda och till utskotls-

17 mai 1972 skrivningen i den här delen avstår jag ifrån alt yrka bifaU till molionen

----------------- -_— 1377 eller lill reservationen 9 och har för avsikt att vid den kommande

Regional utveckling voteringen stödja inrikesutskottets förslag i dess betänkande nr 7.

Herr BOO (c):

Fru talman! Inrikesulskottets belänkande nr 7 är ell dokument på den betydelse som tillmäts regionalpolitiken i vårt land. Del stora antalet motioner och de många förslag som finns sammanfattade i betänkandet har ett grunddrag gemensamt: regionalpolitiken och insatserna härför måste förstärkas och utvecklas.

Ätt dessa frågor stär i fokus är också synnerligen självklart. Utformningen av och del materiella innehållet i de regionalpolitiska insatserna blir ju diiekt avgörande för hur människorna i framtiden skall kunna få arbele och utkomst i de områden de helst önskar och om de skall kunna få leva i den miUö som de anser viktigast för trivsel, harmoni och personlig utveckling. Inför framliden måste en sammanvägning av riksplaneringen och de regionalpoUtiska insatserna ske, så att man verkligen kan bryta den trend till centraUsering av verksamhet och människor som nu sker och som åstadkommer en oförmånlig balans mellan olUca delar av landet. Jag kan tUl alla delar instämma i herr Stridsmans principiella redovisning avseende dessa frågor. Jag skall i fortsättningen begränsa mig till några synpunkter på problemen i Kopparbergs län och på stödområdesgränsen genom länet.

Del är ju känt all befolkningsutvecklingen i Dalarna varit starkt vikande under slutet på 1960-talel och även in på 1970-lalet. Della sammanhänger på ett avgörande sätt med elt krympande näringsliv. Och att i synnerhet de mindre företagen haft svårigheler är ju uppenbart. Låt mig lämna några siffror.

1 Kopparbergs län var det under åren 1961 — 1970 130 industriföretag som varslade om driftsinskränkningar och nedläggelser. Antalet berörda arbetstagare var nära 6 000. Denna utveckling synes ha förstärkts under 1970-talet. Detta ger anledning att betona hur avgörande en positiv näringspolitik är, i synnerhet i dessa dagar, då näringslivet — alldeles särskilt regionalpoUtiskt - är i trångmål men då regeringen ändå är beredd att lägga nya bördor på icke minst förelag med stor personaltäthet. Den i dag föreslagna fördubblingen av löneskatten kommer säkerligen att skapa bekymmer och oro för många människor i framtiden.

Den utveckhng som är på gång drabbar särskilt hårt regioner av Dalarnas typ, med etl i vissa områden synnerligen ensidigt näringsliv. Del måsle hell enkelt skapas en bätlre grogrund för mindre företag med deras slora betydelse för att åstadkomma ett allsidigare och bätlre differentierat näringsliv. Det lokaliseringsstöd som utgått sedan 1965 har betytt en del — kanske mest i initialskedet — men det har varit alldeles otillräckligt.

Den geografiska avgränsningen för det mera generella stödet har, som

framhållits här tidigare, varil föremål för många diskussioner under årens

lopp. Vad gäller Kopparbergs län gick stödområdesgränsen under de

84 första fem försöksåren rakt genom länet. Med detta följde visserligen

olägenheter, men jag vill inte fördölja att denna gränsdragning gav norra och västra delarna av länet en chans att stärka sina positioner, någol som i dag är ytterst värdefullt för balansen i länet.

Att riksdagen 1970 inför den nya treåriga försöksperioden ändrade gränsen och lämnade endast Avesta och Ludvika utanför var elt synnerligen olyckligt beslut. Regionerna hade redan då haft en synnerligen negativ utveckling, och denna har fortsatt med stor styrka, särskilt i Avesta-Hedemoraregionen, Folkmängden i sistnämnda kommuner har under de senaste åren minskat med över 3 800 personer. Länet och kommunerna har gemensamt i mars månad inför inrikesministern redovisat sina bekymmer, I den PM som då framlades har många frågor tagils upp, och jag hoppas innerligt att inrikesutskottel har tagit del av della material.

Och bekymren för Avestaregionen fortsätter, 1 dagarna har, som herr Green nyss nämnde, etl företag beslutat flytta sin verksamhet lill annan ort i vårt land. Därvid berörs 165 anställda, och del är självfallet ett storl avbräck i en region som Avesta, Denna utveckling medför stora ekonomiska bekymmer för den kommunala verksamheten. Hur skall kommunen i denna situation kunna leva upp tUl den överenskommelse som har träffats mellan regeringen och företrädare för majoriteten inom Kommunförbundets styrelse? Det blir intressant alt se om del avtalet verkligen kommer atl kunna infrias av Avesta i framliden.

Del måste också vara en orimlig utveckling att inte ens i så centralt belägna områden som Avesla-Hedemora utnyttja den organisation på samhällssidan som nu finns uppbyggd.

Vid beslulet om den nya slödområdesgränsen 1970 och vid andra tUlfällen har del uttalats, alt bl, a, Avesta- och Ludvikaregionerna skulle behandlas välvilligt. Detta kommer också till uttryck i utskottsmajoritelens skrivning i år. Man säger: "Utskottet utgår från att intresset alt stödja denna region skall kunna tUlgodoses inom ramen för det nuvarande systemet," Ja, det låter sannerligen inle särskilt hugnesaml. Jag skulle vilja tolka det så all man kan tröstas av detta, men man kan inte leva på sådana besked. Jag är inte lika positiv i min tolkning som herr Green nyss var i det avseendet. Vi kräver — och jag tror det är en allmän mening i södra Dalarna - ett omedelbart ställningstagande sä att hela länet kommer in i stödområdet.

Fördelarna atl tillhöra stödområdet är många. Jag skall nämna tre. För det första är man med i en länsgemenskap. Man får samma chans som andra regioner i länet att utvecklas. För det andra är det viktigt för företag som tänker etablera sig atl veta vilka förutsättningar som finns. Förelagen behöver lång planeringslid, och de vill gärna veta, innan de böfiar planera, vilka förutsättningar de kan räkna med. Därför är del negativt att vara utanför stödområdet. För det tredje - och del betyder myckel - gäller det fraklslödet. Vi vet ju vilka hårda bestämmelser som gäller beträffande fraktstödet och vi vel också alt gränsen där tydligen är ganska definitiv. Det betyder att många förelag verkligen tar stor hänsyn tUl just fraktstödet när man planerar nyetableringar.

Jag vill gärna säga att jag inte, liksom herr Green, kan nöja mig med atl bara Avesta och Hedemora kommer in i stödområdet och att rnan

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

ytterligare en gång skall lämna Ludvikaregionen utanför. Del skulle av människorna i den sistnämnda regionen definitivt uppfattas som elt svek,

■Vrkandet i motionen 1368 som följs upp i reservationen 9 är välgrundat och en direkt uppföljning av del yrkande som förra året föll med knapp majoritet här i riksdagen.

Fru talman! Jag hoppas att det gångna årets erfarenheter har gjorl att även socialdemokratiska ledamöter från Dalarna, vilka förra året var med om att stjälpa detta länskrav, i år kan stödja yrkandet om att hela länet skall in i stödområdet — detta för folkels bästa i Dalarna,

Jag yrkar, fru lalman, bifaU till reservationen 9,

I detta anförande instämde herr Carlsson i Vikmanshyttan (c).

Herr N'r'GREN (s):

Fru talman! Det statliga lokaliseringsstödet, fraktstödet och övriga samhällsinsatser för att stimulera företagsutvecklingen i vissa delar av vårt land har varil av mycket stor betydelse för sysselsättningsbalansen. Detta torde ingen i dag bestrida. Men har de statliga stimulansinsatserna utnytfiats tiU fuUo? Svaret är nej.

Statens satsningar på kommunal skatteufiämning, samhällsuppbyggnad genom generösare statsbidrag lUl beredskapsarbeten och övriga liknande regionalpolitiska insatser har också betytt mycket för uppbyggnaden av moderna samhäUen med en mycket god service inom det s, k, stödområdet. Men är denna goda samhällsservice på bl, a, de norrländska lokaliseringsorterna önskvärt känd i övriga delar av landet? Svaret är nej. Enbart beteckningen stödområde är något negativt. Det uppfattas som namn på en del av vårt land som är i behov av ett ständigt stöd för all leva vidare. Men målet för de regionalpolitiska insatserna är mer positivt: all bygga ut samhällsservicen och näringslivet i områden som drabbats särskUl hårt av urbaniseringsprocessen, så atl näringslivet där kan utvecklas och arbetslösheten avskaffas.

Låt oss därför få en mera positiv beteckning på de delar av vårt land som vi i dag kallar för stödområdet! Låt oss hellre krympa än utöka della område för alt insatserna skaU kunna bli så effektiva som vi önskar! Låt oss få styrmedel, samtidigt med det regionalpolitiska program som regeringen lägger fram tiU hösten, så att företag och sysselsättning bättre än i dag kan dirigeras till de delar av landet där vi vill ha utveckling! Låt oss också få resurser att satsa på en riktig informationskampanj om förutsättningarna för lokalisering till de områden där regering och riksdag önskar en utveckUng!

I motionen 1395 har vi tagit upp informationsfrågan. Vi har erinrat om den klart negativa syn på t, ex, Norrland som finns hos en del människor som bor söder om Dalälven, Den har kommit tiU uttryck bl, a, i de personalenkäter som utfördes i samband med den pågående ullokaliseringen av statliga verk från Storslockholmsområdel, Samma instäUning finns också bland företagsledare - det kan man utläsa bl, a, ur de lokaUseringspolitiska boksluten för de gångna åren. Av 227 företag som det senaste budgetåret fick lokaliseringsstöd i norrlänen var det endast 40 som var nylokaliserade projekt, och av dem var det endast

några få privata företag från Syd- och Mellansverige, Nr 80

Vad beror detta på? Många av landsändans talesmän torde få la på sig q , ,

en stor del av skulden för denna syn på Norrland, AUtför länge har man .,, . ,gj

trott att man kunnat förverkliga Norrlands utveckUngsdrömmar genom------------

elt högljutt klagande över landsändan. Delvis torde också massmedia få ta Regional utveckUng

på sig skulden. Den bUd som TV, radio och press har givit av Norrland

har varit genomgående negativ. Informationen har också i långa stycken

varit osaklig. Jag lyssnade på elt sådant program i går i TV, nämligen

programmet Moment, där TV-reporlern hell plötsligt och som om hon

hade saklig grund för det sade att hälften av våra kommuner skall

tömmas på folk. Jag frågar: Var finns den sakliga grunden för ett sådant

påstående som slungas ul i TV?

En starkt bidragande orsak har emellertid varit atl samhällets information om förutsättningarna för lokalisering i Norrland och förutsättningarna alt bo i Norrland har varit i stort sett obefintlig. Med en kraflfuU informationskampanj, som vi har föreslagit i vår motion, skulle det snarl bli betydligt lättare för samhällsinsatserna att verkligen slå igenom.

1 motionen 378 av fru Laag m. fl. har vi tagit upp en näraliggande fråga. Vi har fört fram tanken på att i större utsträckning lokalisera konferensverksamhet lill den norra landsdelen för alt på det sättet göra landsdelen mera känd samtidigt som det är ett stöd lill landsdelens näringsUv. Motionen tar också upp en del frågor om informationsinsatser. Det är min förhoppning att den positiva behandling som den motionen har fått i utskottet skall göra alt frågan faller framåt.

I kombination med de styrmedel som vi hoppas atl samhället nu skaU förses med för etl förverkligande av det regionalpolitiska programmet vore kraftfulla informationsinsatser väl avpassade. Jag är glad över att inrikesutskottet har varil så positivt. Del har sagt atl man utgår från all den fråga som motionärerna har tagit upp skall övervägas när det gäller att föra ut den nya regionalpolitiken i praktisk tUlämpning, och man har tUlagt att ökade insatser av del slag motionärerna begärt ligger hell i linje med den vidgade informationsverksamhet i samhällsfrågor som 1971 års riksdag beslutade om.

Della klart uttalade positiva yttrande av inrikesutskottel, som jag tror att riksdagen om en stund skaU ställa sig bakom, hoppas jag skall leda till en aktivitet från regeringens sida.

Låt mig också, fru talman, få kommentera en reservation som utskottets borgerliga ledamöter avgivit i avsnittet beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet.

Reservanterna vill ha en utredning av en interdepartemental arbetsgrupp om "sysselsättningsfrågor m. m. i Vindelälvsområdet".

Även om jag försöker se positivt på varje insats som föreslås i Västerbottens inland - jag känner sysselsättningsfrågorna där myckel väl — kan jag inte finna att reservanternas förslag bidrar tUl någon lösning. Det är inte nya utredningar vi behöver i Vindelådalen, Det är en ökad aktivitet för atl förverkliga redan föreliggande utredningsförslag som vi kräver.

Under den senaste vintern kunde vi med stöd av regeringens och då 87

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

särskilt kommunikationsministerns satsning på sysselsättningsåtgärder få i gång flera väg- och brobyggen i Sorsele lUI en sammanlagd kostnad av drygt 9 miljoner kronor. Vägarbeten pågår också i nedre delen — i Hjuken i Vindeln, och nya vägprojekt planeras. Vägen i ädalen är av stor vikt för näringslivsutveckUngen,

Under vintern har genom arbetsmarknadspoliliska insatser i de tre kommunerna utefter ädalen — Sorsele, Lycksele och Vindeln - salsals 125 mUjoner kronor som gett drygt 50 000 dagsverken. Det är insatser som vi inte skaU glömma bort i värderingen av vad samhället gör i området.

Men ådalskommunerna är i behov av mer långtgående insatser, och där har man också aktivitet på gång. Arbete pågår kontinuerligt i departementen för alt åstadkomma arbetstUlfällen i sysselsättningssvaga regioner. Därvid behandlas särskilt också Vindelådalens problem, Atl som reservanterna gör kräva en särskild deparlemenlal arbetsgrupp är därför bara ett sätt, tycker jag, alt byråkratisera det arbete som redan pågår.

Reservanterna vill atl arbetsgruppens arbete skall tidsbestämmas. Förutom atl detta förfaringssätt inle är brukligt vUl jag göra ett par kommentarer till detta krav.

Reservanterna blundar för de svårigheter som föreligger. Behovet av företagselablering är i hela stödområdet mycket stort — ja, även utanför stödområdet. Regeringen uppvaktas ständigt av kommuner med krav på stöd lUl ;företagsetableringar. Den här debatten har också innehåUit många vittnesbörd om sådana krav från skUda delar av vårt land. All i det läget åstadkomma tidsbestämda åtgärder i Vindelådalen är mycket svårt. Vi varnade för de svårigheterna i deballen om de kraflverksulbyggnader i Vindelälven som skuUe ha gett 900 jobb i ådalskommunerna under hela 1970-talet, De borgerliga tog då myckel lält på varningsorden. Då medverkade man lUl att bygga upp förväntningar om andra motsvarande insatser, och nu försöker man anklaga oss socialdemokrater för alt vi inte kunnat motsvara de förväntningar som borgerUga politiker och andra motståndare lill kraftverksutbyggnaden skapade.

Jag förstår att herr Rimås och andra nu har dåligt samvete. Men del är väl elt ganska märkligl agerande all försöka rentvå sitt samvete med allmänna krav på regeringen. Det enda som kan ge renare samvete är egna insatser för att skapa sysselsättning. Herr Ängström sade också för en stund sedan att alla som var med om att ställa ut växeln på andra åtgärder också skall vara med alt inlösa den. De som ställde ut växeln var de borgerliga poUtiker som medverkade i beslutet i december månad 1967,

Den andra kommentaren lill reservanternas lidsbestämning som jag skuUe vilja göra är att en sådan skulle ställa regeringen i en omöjlig förhandlingssituation gentemot de privata företagen. Det är väl ändå så att de borgerliga reservanterna räknar med privat företagselablering. Om riksdagen ålägger regeringen att inom viss tid skapa ell visst antal arbetstUlfällen i en viss region, bortfaller det privata näringslivets ansvar — eUer hur? Då kan de privata företagarna ställa mycket långtgående krav på staten för sin medverkan. Det är väl en egendomlig form av statlig näringspoUtik!

Under de senaste åren har regeringen låtit utreda vilka möjligheter som

finns atl bygga ul turistanläggningar i Ädalen med angränsande områden. Ett sådant förslag bereds nu i departementet, Etl andra utredningsförslag väntas inom kort. Många av de åtgärder som föreslås i det första utredningsbetänkandet skaU vidtas på kommunala initiativ. Även där förutsätter jag att etl planeringsarbete pågår,

I reservationen tycker jag mig kunna utläsa en svUctande tro på turismen. Det är litet förvånande. Var det inte turismen som spelade den största roUen i kampen mot vattenkraftsutbyggnaden?

Jämsides med de åtgärder jag här pekat på arbetar man i regeringen, i länsstyrelsen, i arbetsmarknadsverket, i landstinget och i kommunerna samt genom insatser av enskUda, bl, a, riksdagsmän, energiskt för all försöka knyta lokaliseringsprojekl lill Vindelådalen, Låt mig i delta sammanhang nämnda det planeringsarbete som pågår för att etablera ett industricentrum i Lycksele,

Jag anser i likhet med bl, a, herr Nilsson i Agnas alt utskottets skrivning är bra och jag ber därför att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan även på denna punkt.

Nr 80

(Dnsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

I delta anförande inslämde fru Hansson (s).

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Fru lalman! Del som herr Nygren sade i början av sitt anförande kan jag i stort sett instämma i. Jag anser också att man borde kunna hitta ett annat namn än "stödområde". Det ligger någonting myckel slötande i det ordet — det är här inte fråga om några hjälplösa människor ulan om olyckliga förhållanden. Jag vUle gärna atl man lyste ut en tävlan om atl hitta på elt bättre namn. Jag håller också med Arne Nygren i det han sade om massmedia. De ger många gånger en negativ bild av Norrland och skrämmer folk. Jag menar också all han har rält då han säger att ell högljutt klagande i och för sig kan vara negativt.

Men när han kommer in på Vindelådalen vill jag gärna säga hur jag ser på saken. På 1960-talet ledde en poUtisk bedömning fram lill alt vi här i riksdagen bestämde att älven inte skuUe utbyggas. Det var visserligen många borgerliga bland dem som röstade mot utbyggnad men del var inte bara borgerliga, och ule i landet utanför parlamentet fanns det säkert i aUa partier en oerhörd majoritet för all älven skuUe vara kvar. Beslutet fattades, och vem var del som byggde upp förväntningar om åtgärder i stället? Ja, det var många, men bl. a. sade man överaUt uppe i Västerbotten där folk försökte få älven utbyggd: Det är visserligen bara en korttidsålgärd. Ni kan ha rätt i det men under tiden får man ett andrum. Medan man bygger kraftverk planerar man annal, och när kraftverket är färdigt kommer industrierna.

Vi har erfarenheter från t. ex. Umeädalen och Ängermanälvens ådal där man har byggt kraftverk, och ingenting annat kom. Vi sade redan då att argumentet var ohållbart. På lång sikt är aUlså kraftverkets utbyggnad inte någon lösning, och vi hoppades att när man i utskottets utlåtande i riksdagen liU slut sade atl älven inle skulle byggas ul men samtidigt antydde att man förväntade andra åtgärder, så skulle det göras någonting. Och nu har ju någonting kommit i gång, del erkänner jag, men jag anser

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

att det inte gått nog fort, Arne Nygren skall akta sig för alt mena att del var en extrem grupp som invaggade folk i trakten i förhoppningen om att få något annat och atl vi skulle ha dåliga samveten för atl Vindelälven var kvar. Då skaU jag försäkra Arne Nygren att om jag inle har dåligt samvete på någon punkt så är det på den här. Jag anser att jag gjorde rätt och att alla gjorde rätt som försökte bevara en älv ål framtida generationer. Att den bygden ensam skall slå för kostnaderna eller konsekvenserna lycker jag är orimligt, utan hela Sverige som ju har älven kvar som sin älv bör vara med och betala vad det kostar för befolkningen just däruppe, I övrigt vill jag alltså säga att jag i stort setl delar Arne Nygrens uppfattning, men i denna fråga lycker jag att han kommit på sned.

Herr ÄNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag vUl först göra en tydning av elt uttryck. Jag citerade hert Rimås, Han sade sig ha ett moraliskt ansvar. Det är inte detsamma som dåligt samvete, Arne Nygren, Det är stor skillnad på de två begreppen.

När del gäller förslaget om en arbetsgrupp som skulle samordna frågorna och förslagen beträffande åtgärderna i Vindelådalen vUl jag säga, att jag finner just denna samordningsfråga synnerligen betydelsefull. Om jag bara tar tvä områden, dels kommunikationssidan, dels turistsidan, är det två områden som klart behöver samordnas. Får vi inte ordentliga kommunikationer, en riklig väg upp tiU Sorselebygden, finns del inga möjUgheter att de satsningar som skaU göras på turismen bUr verkningsfulla.

Men jag förslår också atl det är ett svårl dilemma som Arne Nygren befinner sig i - alt vara en talesman för regeringssidan och samtidigt ha detta svåra tryck på sig som missnöjet i Ädalen innebär.

Jag tror att jag kan försäkra kammarens ledamöter atl del är etl ytterst storl avstånd mellan de belåtna deklarationer som från denna talarstol i dag gjorts i olika sammanhang från regeringssidan om de åtgärder sorn vidtagits i Vindelådalen och de förväntningar som befolkningen där haft beträffande åtgärderna. Det finns etl stort gap mellan del som skett och det som man har väntat.

Vad turistutredningens förslag beträffar vUl jag påpeka att många av dessa åtgärder är beräknade att utföras som AMS-jobb, De kommer all lägga elt mycket tungt och svårt ekonomiskt tryck på kommunen, ty denna kommer i aUa fall alt få stå för en betydande kapitaUnsats när del gäller att förverkliga dessa förslag. Här behövs det en samordningsgrupp som arbetat i nära kontakt med representanter för kommuner och arbetsmarknadsmyndigheter.

Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Nilsson i Agnas försökte ta upp ett resonemang om vUka som hade skapat förväntningarna i Vindelälvsområdet, Vi behöver bara läsa reservationen 12 där man skriver: "Del av riksdagen år 1967 utställda löftet om kompensation för den uteblivna utbyggnaden av Vindelälven har inle infriats," Vilka var det, herr Nilsson i Agnas, som ställde ut det löftet? Det var inle de socialdemokrater som röstade mot

majoriteten den gången utan det var samtliga borgerliga politiker med stöd av några socialdemokrater. Vi behöver väl inte närmare diskutera den frågan. Ni lovade den gången också "beslående lokaliseringspoliliska åtgärder", vilket också citeras i reservationen. Löftet om de bestående lokaliseringspolitiska åtgärderna har Ni sedan krävt att socialdemokraterna skall infria.

Herr Ängström trodde att det var svårt alt vara talesman för regeringen och samtidigt känna trycket från kommunerna i Norrland, Jag känner inte alls det som något problem. De åtgärder som har vidtagits i Vindelådalen har kommit till stånd genom samhällets försorg och har drivits fram av regeringen, riksdagsmän, fackföreningsmän och aktiva kommunalpoUtiker, Och de skäms minsann inte för sig,

Äk upp utefter Vindelådalen, herr Ängström! Tala med folkel där! Då tror jag att Ni skall få erfara mot vilka missnöjet i dag riktar sig för att man inte har de 900 jobb och den blomstrande verksamhet som skulle ha pågått därest Vindelälven hade byggts ut. Det är de borgerliga politikerna i hemlänet som man är väldigt besviken över!

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional u tveckling

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Fru talman! Vi måste ta upp det där med förväntningarna en gång till.

Vem fattade beslutet? Jo, det var riksdagens majoritet, och alla politiska beslut i riksdagen skaU ju fullföljas. Men vi kan lägga till att det var regeringen som slutligen tog ställning. En icke obekant man vid namn Olof Palme förklarade i Sveriges massmedia i samband med att beslut hade fattats atl ingen proposition skuUe läggas fram. Vi har uppfatlat del så atl regeringen då utställde löften. Från oppositionens sida har vi drivit på regeringen för att den skuUe infria sina löften. Så ser vi delta. Men oavsett om älven byggdes ut eller inte hör väl Vindelådalen ändå till Sverige, och i hela Sverige skall det råda jämlikhet. Även i Vindelådalen bör del finnas vägar, möjligheter all etablera sig och all överleva.

Befolkningen i Vindelälvsområdet, som enligt herr Nygren är missnöjd med mig och andra borgerliga poUtiker, vill inte absolut ha ett kraftverk - den vill ha arbete. Man kan säga att ett kraftverk innebär arbete, nämUgen för en kort lid, men de allra flesta vet att det arbetet bara varar en lid och sedan är bygden på sätt och vis dömd att gå under om inte något annat kommer i stället. Jag tror aUlså inle atl man ropar efter just kraftverksarbete utan efter att bygden skall få del av den allmänna välfärden och uppnå jämlikhet med andra delar av landet — det är min syn på saken.

Men oavsett detta är jag för min personliga del så övertygad om värdet av en ouibyggd Vindelälv att jag under alla förhållanden inte har kunnat ta någon annan ställning i denna fråga än jag har gjorl. Sedan får man bedöma milt ställningstagande som man vill.

Herr ÄNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Fru talman! "Äk upp efter Vindelådalen! " sade Arne Nygren, Det gjorde jag så sent som i fredags förra veckan, och jag mötte kommunalmän och befolkning efter Vindelådalen, Jag hade bl, a, ett stort möte i Sorsele där vi diskuterade just den här frågan, och jag kan tala om för

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Arne Nygren atl den bild av åt vUket håll missnöjet riktar sig, som han berättat om, inte stämmer alls.

Då det gäller att åka längs Vindelådalen kan jag också tala om, att man där uppe jyorde ett påpekande som jag tyckte var riktigt och viktigt. Regeringen har fått uppdraget att vidta de här åtgärderna, men uppe i Sorselebygden har på 22 år ingel statsråd gjort etl besök. Uppmaningen att åka till Vindelådalen tycker jag skaU riktas ål det hållet, där man har uppdraget att verkställa åtgärderna.

Jag vill också ställa en fråga till Arne Nygren: Om riksdagens majoritet beslutar en åtgärd, har mte regeringen då skyldighet att fullfölja uppdraget?

Herr NYGREN (s) kort genmäle;

Fru talman! Herr Nilsson i Ägnas sade: "Var del inle Olof Palme som 1970 gav beskedet om att ingen proposition skulle läggas fram om Vindelälvens utbyggnad?" Det är riktigt, men i samband med del sade Olof Palme också all åtgärder skulle vidtas, och de åtgärderna är på gång - med turismsakkunnigas utredningsförslag om åtgärder på del området, med aktiviteter i övrigt för att lösa sysselsättningsfrågan i inlandet m, m. Men, herr Nilsson i Agnas, det som nämns i reservationen 12 avser inte ställningstagandet 1970 utan det är vad riksdagen sade 1967, och jag upprepar alt det var de borgerliga som med några socialdemokraters stöd den gången fattade beslutet och utfärdade löftena till Vindelådalen i gamla riksdagshuset.

Herr Ängström lämnade vittnesbörd från Vindelådalen, Jag vet inte riktigt vad som förekommer på folkpartiets möten och skall därför ingalunda bestrida atl man kanske är glad över all man inle har de sysselsättningstillfällen som kraftverksulbyggnaden skulle ha gett. Men åk ut på fackföreningsmölen, åk ut bland folket som verkligen är i behov av sysselsättning! Då tror jag att vittnesbörden skulle bli helt annorlunda!

Låt mig till sisl säga, fru talman, att här är inte platsen att kivas om hur man fattade beslut då och då, ulan det aUra viktigaste nu är att spänna alla krafter för att verkligen åstadkomma den aktivitet som är nödvändig, om vi skall lyckas med att skapa sysselsättning och utveckla näringslivet i Norrlands inland — inte bara i Vindelådalen utan i hela inlandsområdet.

Herr DAHLBERG (s):

Fru talman! Regionalpolitiken är ju en fortsättning av lokaliseringspolitiken, och hela den debatt vi har fört här i dag har varit ett uttryck för oron över den lokala obalans som råder inom näringslivet. Värt samhälle har genomgått en väldig förändring under de senaste årtiondena; kanske har det aldrig skett en så stor förändring i vårt land som den vi har upplevt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har nyligen genom statistiska centralbyrån gjort en sammanställning av uppgifter om näringsutvecklingen i delta län. Den visar alt år 1945, alltså just efter kriget, hade vi i del länet 84 291 yrkesverksamma personer, fördelade på följande yrkesgrupper; Inom jord- och skogsbruket var 34 724 sysselsatta. Inom gruvor och

tillverkningsindustri var det 22 236, inom byggnadsindustrin 1 483, inom handel och banker 7 914, inom samfärdsel 8 090 och i allmän förvaltning och offentlig tjänst 9 844,

Så var alltså yrkesfördelningen 1945, 25 år senare, aUtså 1970, var antalet yrkesverksamma i Norrbottens län 93 405, och det har alltså varit en ökning med drygt 9 000 personer. Ser man på de olika yrkesgrupperna, finner man att jordbmk och skogsbruk sysselsatte 9 078 personer — alltså en minskning med 25 646, Gruvor och tillverkningsindustri sysselsatte 22 068 personer, alltså en minskning med 168, Byggnadsverksamheten har ökat lill 11 479, aUtså ett plus på 9 996, Handel och banker sysselsatte 13 336 personer, en ökning på 5 422, Samfärdsel: 9 481, en ökning på 1391, Allmän förvaltning och offentlig tjänst: 27 963, en ökning med 18 119,

Detta är i etl nötskal situationen i den fjärdedel av riket som jag representerar. Vi hade för 25 år sedan ungefär 40 procent av de yrkesverksamma i skogs- och jordbruk, och nu är siffran 9, Vi har med andra ord förlorat ungefär 1 000 arbetstillfällen vafie år inom skogs- och jordbruk utan att det har skett någon förändring på industrisidan - där har det stått praktiskt taget stilla. Det enda som har skett gäller byggnadsverksamheten och framför allt allmän förvaltning och offentlig tjänst.

Jag tror därför att om man skuUe kartlägga hela landet ort för ort, skulle man finna alt det är denna väldiga förändring inom vårt näringsliv som är orsaken till de svårigheler vi har på arbetsmarknaden och att vi går mot ett samhälle där det ingalunda är möjligt att ersätta alla arbetstillfällen som försvinner med industrisysselsättning; det är andra arbetstillfällen som då kommer in i bUden,

Det är klart all den regionalpolitik som vi hiltills har bedrivit — och som kanske i mycket har formen av försöksverksamhet - är otillräcklig. Del är väl också därför som man i höst skall ta krafttag. Man har gjort en undersökning län för län, man har fått en fysisk riksplanering och skall lägga upp riktlinjerna litet annorlunda, och man ställer större förhoppningar på bättre resurser och kraftigare styrmedel, så att samhället får helt andra möjligheter än hittills. Del har bl, a, lockals med bidrag och lån, men jag tror att del är alldeles otillräckligt för atl komma tUl rätta med de väldiga svårigheter vi har.

Men det är inle enbart på regionalpolitikens område som vi skall komma till rätta med svårigheterna, utan vi skall också förstärka näringspolitiken. Sedan har vi det som sker via investeringsfonderna. Det har i alla fall för Norrbottens län inneburit kanske de allra största åtgärderna när det gällt framför allt industriarbetsplatserna.

Beträffande omlokaliseringen av den statliga verksamheten från Stockholm ut lUl landet kom det ett betänkande i våra brevfack i går, och det var med verklig spänning jag tog del av del, eftersom riksdagen gjorde ett uttalande i samband med att de första företagen lokaliserades ut. Man skulle tUlgodose framför allt övre Norrland i större utsträckning än vad som skett i det första betänkandet. Men jag blev väldigt besviken, i vafie faU för Norrbottens del. Här slår atl den del av tekniska högskolan varom vi förra veckan fattade beslut, som redan har verkställts, var det

Nr 80

(Dnsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

enda vi skulle få i den här utdelningen. Vi finner också all av dessa 4 000 platser är det ungefär 1 940 som faller på stödområdet, medan resten faller på andra delar av landet.

Nu sägs del också att det är en slutrapport. Jag hoppas att det inte skall vara det. Säkert finns det förelag som man med myckel stor framgång kunde förlägga lill övre Norrland, exempelvis Tipsfiänst eller Penninglotteriet, Det är väl ingen som säger att postgången är sämre i övre Norrland än vad den är här i Stockholmsregionen, Del finns säkert många statliga företag som inle har med verk och myndigheter atl göra och som man också skulle kunna förlägga till andra delar av landet. Nu har den kommittén sagt sitt, men det är ju också meningen att regering och riksdag skaU pröva detta. Jag hoppas som sagt att del skall bli en prövning i den riktningen att man kan fortsätta att utlokalisera och att man fram:för allt skall göra del till Norriand, Dessa 50 personer är ju ingenting med tanke på de tiotusental som övre Norrland under årtionden har sänt söderut. Del är en liten, Uten avbetalning.

Jag hoppas alltså att det bUr en omprövning och atl riktlinjerna för den nya regionalpolitiken, när de läggs fram i höst, visar sig vara utformade på elt sådant sätt alt man kan tillvarata rikets aUa råvarutillgångar och framför allt hela landels arbetskraftsresurser.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Fru talman! Jag vUl i anslutning lill behandlingen av detta utskottsbetänkande i korthet försöka redogöra för hur vi i skogslänen i Mellansverige upplever den problemalik som uppstår i regioner med sysselsättningssvårigheter och med avfolkning som del allt överskuggande framtidsperspektivet. Jag tänkte då först och främst beröra Värmland, där jag själv bor, samt Kopparbergs län, där jag också en tid varit bosatt.

Vad gäller Värmland har där en kraftig strukturrationalisering skett. En omfattande rationaliseringsverksamhet inom skogsbruket har gjort att många skogsarbetare blivit arbetslösa. Den ökade mekaniseringen och införandet av del s, k, kalhyggesbmket har i norra Värmland väckt stor oro bland befolkningen. Man talar i samband med den här formen av avverkning om ren rovdrift av skogen. Klart är all man ser sina sysselsättningsmöjligheter starkt beskurna. Som en följd av detta tillkom hösten 1971 ett manifest, som helt spontant på mycket kort lid undertecknades av 700 människor, I manifestet framhålls atl situationen i norra Värmland blir alltmer kritisk. Det påpekas att skogsbolagen driver skogen så hårt att den kommer alt vara slutavverkad om bara några få år. Som ett exempel på planering i kapitalistisk regi i övrigt kan nämnas atl Billemds AB för en del år sedan förde fram alt det ekonomiskt mest lönsamma i deras perspektiv skuUe vara atl bygga ul massafabriken i Gruvön ocli i stället lägga ner fyra bruk och ett sågverk. Nedläggningen av ett flertal massafabriker - t, ex, Edsvalla och Forshaga - har inte bara ställt många människor arbetslösa utan har också skapat svårigheter för de berörda kommunerna liksom för länet i dess helhet. Delsamma gäller de koncentrationstendenser som gjorl sig gäUande inom järnindustrin, bl, a, genom nedläggningen av järnbruket i Nykroppa,

Siluatio:nen i Värmland försvåras av att näringslivet domineras av

några stora järnbruk och skogsföretag — egentligen av två stora bolag, Uddeholms AB och Billeruds AB, All skogsägarna på senare år bildal etl eget företag, Vänerskog, utgör i och för sig en motvikt tUl denna bolagsdominans, men den förändrar inle näringsstrukturen i stort.

Vad beträffar befolkningsutveckUngen har denna för Värmlands vidkommande varit mycket ogynnsam under 1960-talel, Under denna period har länet haft en netloutflyIlning på 14 000 personer, varav 7 000 i åldern 15 — 29 år. Är 1970 förde med sig en viss befolkningsökning -den första sedan 1959 för övrigt — men under 1971 skedde återigen en befolkningsminskning med 427 personer. Gjorda länsprognoser visar för övrigt på fortsatta problem under 1970-talet, De förutser att vid decenniets slut skall det finnas en arbetskraftsreserv på 8 000 personer i Värmland, förutsatt givetvis att det inte sker en fortsatt utflyttning av människor,

Kopparbergs län har också haft en negativ utveckling i vad gäller både sysselsättningsmöjligheter och befolkning - del har ju flera talare här tidigare nämnt. Enligt länstidningen Dala-Demokraten den 21 augusti 1971 hade induslrisysselsältningen i Kopparbergs län minskal med hela 11,9 procent under tiden 1963—1968, Delta utgjorde den relativt högsta siffran för sysselsättningsminskning i hela riket, I antal sysselsatta betydde det inle mindre än 4 802 personer. Tidningen skrev - uppgiften stod i ledaren: "Som så många gånger förr måsle upprepas: Dalarnas situation är lika allvarlig som Norrlands, nog så kritisk som Ådalens för några år sedan,"

Prognoserna för Länsplan 67 visar också på en utveckling, som för länets befolkning är mycket betänklig. Enligt dessa skulle länets invånare från 1965 lill 1980 minska med i mnt tal 13 000 personer, I Länsplan 67 förutspås vidare att 12 kommuner av 15 kommer att få notera befolkningsminskningar. Även i Kopparbergs län har man i fråga om sysselsättningsmöjligheter varit hänvisad till atl lita lill stora bolag. Tendensen är densamma som i Värmland; bolagen ser i första hand till sina profitintressen. Oroande rykten har gått om Domnarvets järnverks planer på att förlägga sin expansion utanför länet.

Befolkningen i de här berörda länen har på sitt eget skinn fått känna att den privata företagsamheten inle kan klara människornas sysselsättningsproblem. Företagen har i stället genomfört den ena nedläggelsen efter den andra utan större hänsyn till hur den lokala befolkningen drabbats. Bolagen har till yttermera visso inle aktat för rov atl även efter det att nedläggningar skett i kraft av äganderätten till induslrUokalerna försöka påverka ortens möjligheter beträffande nyetablering av företag i för dem acceptabel riktning.

De statliga myndigheterna har på intet sätt kunnat hejda denna utveckling. Man har dels ställts inför fullbordat faktum, dels böjt sig för utvecklingen, 1 stället har det varit så alt kommunerna och den lokala befolkningen många gånger har fått föra en mycket hård kamp för alt skapa sysselsättningsmöjligheter åt den egna befolkningen. Ett strålande exempel på en sådan kamp utgör den som förts av Norra Ny kommun i Värmland, Man har efter år av envist kämpande äntligen fåll de erforderliga medlen för att starta den spånplattefabrik som man anser

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

skall kunna ge en hel del människor i bygden sitt levebröd och därmed betyda mycket för norra Värmlands möjligheter att överleva. Det resultat som uppnåtts utgör därför, tycker jag, ett strålande bevis för att kamp lönar sig.

Men skogslänen räddas trots allt inle genom industrier av den här storleken. Det behövs säkert insatser av en hell annan storleksordning för att klara framtiden för dessa län, 1 vad gäller Värmland har del inom arbetarrörelsen rått stor enighei om alt statlig industri behövs för att motverka bolagsdominans och elt odifferentierat näringsliv. Det har vid flera tillfällen gjorts sådana uttalanden från såväl socialdemokratiskt som från kommunistiskt och fackligt håll. Säkert har regeringsledamöter också känt det önskemålet mycket starkt vid sina besök i Värmland, En viss lokalisering av statlig verksamhet har skett, men den har åtminstone delvis utg;iort ersättning för sådana företag som lagts ned, och den har inle kunnal ge en ny stimulans åt bygder som behövt sådan.

Hur har man i övrigt agerat? Jo, man har utarbetat planer och prognoser, som helt accepterar koncentrationstendenserna hos industrin. Befolkningen skall koncentreras till vissa centra, och större delen av länen avfolkas. Tanken att industrin skall lokaliseras utifrån vad som gagnar människorna och landet har inte kunnat komma till uttryck i detta byråkratiska planerande. En sådan regionpolitik kan vi inle godkänna.

Möjligheterna atl utnyttja statliga företag som regionalpolitiska instrument måsle enligt min mening utnyttjas på elt hell annat sätt. Statliga basindustrier bör upprättas i regioner med avfolknings- och sysselsätlningssvårigheter. Vi har från vpk-distriklet i Värmland fört fram kravet på lokalisering av en statlig verkstadsindustri tUl länet, etl krav som jag också har fört fram interpellationsvägen här i riksdagen. Vi menar alt en sådan industri också skulle utgöra ett utmärkt komplement till del odifferentierade näringslivet i länet och lill den järnindustri som vi har. Vi menar också att vi måste få helt andra styrmedel till vårt förfogande, som kan styra företag till behövande områden.

Inför alla de osäkerhetsmoment beträffande framtiden som del privata näringslivet för med sig framstår också vad gäller Kopparbergs län nödvändigheten av statUga basindustrier som mycket klar. Det kan gälla liv eUer död också för denna region. Vårt parti har här fört fram kravet på elt statligt järnverk i Borlängebygden, vi har även fört fram tanken på lokalisering av ett oljeraffinaderi tUl Dalarna, vilket skuUe vara en åtgärd som kan bidra till att bryta den negativa utvecklingen. Dels skulle raffinaderiet i sig självt medföra en sysselsättningsökning, dels skulle det vara tUl fördel för den unga industri som finns i länet och för hela Bergslagen i övrigt. Man har i det sammanhanget också kritiserat den ensidiga koncentration av petrokemisk industri lill Västkusten som nu förutses.

Fru talman! Nödvändigheten av statliga åtgärder för att komma till rätta med sysselsättningsproblemen och för att skapa andra framtidsperspektiv för skogslänen anser jag mig ha understrukit genom de exempel jag här har lämnat. Jag vUl också till sist understryka att en sådan utveckling inte nås genom ett accepterande av kapitalets vUlkor för näringslivets utveckUng, Del är nödvändigt att utveckla en strategi där människan ställs i centrum, inle profiten.

Hert OLSSON i Sundsvall (c):

Fru lalman! Dagens överläggning omspänner en rad oUka frågor och förslag syftande tiU en positiv regional utveckUng. Jag vill endast med några få ord kommentera en viss fråga, nämligen möjligheterna till stöd för företagens marknadsföring.

I molionen nr 1399 har jag tillsammans med några andra centerpartister tagit upp marknadsföringsfrågornas allt större betydelse för företagens möjligheter såväl atl fortleva som att utvecklas vidare, och mot denna bakgrund har vi krävt utredning och förslag syftande lill att lokaliseringsstödet även skaU kunna omfatta åtgärder för marknadsföring i vid bemärkelse.

Med marknadsföring avses inle endast att med olika medel — reklam, konsumentupplysning, etc. — sälja en vara i så stor utsträckning som möjligt, utan begreppet marknadsföring omfattar även uppgiften att grundligt la reda på vad oUka konsumentgrupper kan länkas vilja köpa, att med beaktande av såväl tekniska som ekonomiska krav systematiskt utforma varor och fiänster så att de passar dessa gruppers önskemål samt att göra varorna och tjänsterna kända för de grupper som de är avsedda för.

En modern marknadsföring syftar således till en rationell och meningsfylld produktion med uppfyUande av konsumenternas önskemål. Behovet av en effektiv marknadsföring och marknadsanpassning ökar i takt med de snabba förändringar som ofla sker i konsumenternas attityder och efterfrågan.

Inom regionalpoliliken gör vi stora satsningar för alt skapa varaktiga arbetstUlfällen inom stödområdet genom nyetableringar eller utvidgningar av företag. Men Uka viktigt som det är atl skapa arbetstillfäUen inom dessa områden är det alt tiUräckUga åtgärder sätts in för alt underlätta marknadsföringen av produktionen. Det är kort uttryckt lika betydelsefullt att kunna sälja en vara som att kunna tillverka den.

De mindre och medelstora förelagen inom del allmänna stödområdet har i regel speciella svårigheter atl övervinna i sina försäljningsansträngningar pä grund av de stora avstånden tiU etablerade och potentiella marknader. Enligt vår mening bör en god regionalpoUlik även omfatta marknadsföringsfrågor jämsides med stöd för lokal- och maskinanskaffning, transportstöd m. fl, åtgärder, SärskUt i initialskedet för ett lokaliseringsprojekt är marknadsfrågorna mycket viktiga. Det gäUer att väl förbereda marknaden för den vara som man avser atl tillverka. Stöd för marknadsföring bör kunna erhållas separat eller tillsammans med andra former av lokaliseringslån eller bidrag. Marknadsföringsstödet skall vara elt komplement till förelagens egna insatser och det bör kunna användas av ell företag eUer flera företag gemensamt.

Utskottet hänvisar med anledning av vår motion tUl atl visst stöd utgår via Norrlandsfonden och företagarföreningama men anför att del kan finnas skäl att överväga ytterUgare stöd i någon form fill marknadsföringsåtgärder. Utskottet utgår från atl de av oss aktualiserade frågorna skall las upp i samband med övervägandena om nya regionalpolitiska medel och föreslår med hänsyn härliU att molionsyrkandet inte skall föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

7 Riksdagens protokoll 1972. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Herr lalman! Mot bakgrund av utskottels i denna fråga enhäUiga ställningstagande och positiva skrivning ämnar jag inte framställa någol yrkande utan endast uttala förhoppningen att övervägandena skaU leda tUl att det blir möjligt att inom regionalpolitikens ram ge stöd lUl marknadsföringsåtgärder i ordets vidaste bemärkelse inom en inle alltför avlägsen framtid.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

HerrSTJERNSTRÖM(c):

Herr lalman! Under dagens debatt har herr Nilsson i Östersund i vanlig stil angripit centern i Jämtland. Eftersom herr Nilssons påstående om centerns ställningstagande om befolkningsmålsättningen är felaktigt, ber jag att få anmäla alt centern vidhåUer det krav vi framfört beträffande befolkningsmålsätlningen, nämligen 150 000 personer år 1980 i Jämtlands län. Detta krav bygger på gjorda beräkningar kring nuvarande skolorganisation, vilket framhölls i del särskilda yttrande som avlämnades från vårt håll vid den behandling i länsstyrelsen som herr Nilsson åsyftade. Det skuUe stärka herr Nilssons propagandabudskap om han ville observera de synpunkter som politiska motståndare framför, och den politiska debatten skulle bli sakligare då.

Under de senaste åren har politiken tagit sikte på etl befolkningsantal för Jämtlands län som t, o, m, varil betydligt lägre än 139 000 personer, snarare 100 000 skulle jag vilja påslå. Men herr Nilsson har förnekat under dagens debatt att han upplever en dubbellojalilet dels mot hemlänets valmanskår och dels mot partiledningen. Vad finns annat all vänta? När- herr NUsson tar stäUning tilLdetta tänker han kanske inte på bostadskvoteringen som har strypt bosladsinvesteringarna i Jämtland under en följd av är, han tänker inte på atl man strypt upprustningen och underhållet av vägarna som betyder så mycket i ett län med ell dominerande inslag av areella näringar, han tänker kanske inte på att han gick emot en anpassning av transportstödet till de önskemål som framförts av näringsutövare i hemlänel eUer att statliga verk minskat sysselsättningen under 1960-lalet i Jämtlands län med ungefär 2 000 personer; och naturligtvis tänker han inte på att en höjd arbetsgivaravgift hårdast drabbar småföretag med stor insats av arbetskraft, således den typ av företag som i stor utsträckning finns i vårt hemlän. Men inte känner herr Nilsson någon lojalitetskonflikt för det. Nej allt är ju så bra enligt herr Nilsson, Vi har ju fått en upphämtning i utflyttningen. Kanske t, o, m, arbetslösheten är bra?

Herr NUsson gör också sin vana trogen — han har gott sällskap numera av utbildningsministern — stort nummer av jordbmksorganisationernas lokalisering. Och i propagandalalet passar det naturligtvis inte alt påpeka att den största industriella verksamheten i Jämtlands län är producentkooperationens industriella verksamhet. Jordbruksorganisationerna har i Ukhet med fackföreningsrörelsen sina huvudkontor i Stockholm, och jag delar herr Nilssons uppfattning att föreningsrörelsen bör utlokaliseras. Men i saklighetens namn borde herr Nilsson påpeka atl jordbruksorgani-

sationerna har ungefär 3 procent av sina 50 000 anställda placerade vid Nr 80

centralorganisationerna i Stockholm, Således är 97 procent redan Onsdagen den

lokaUserade tUl andra platser. Herr Nilsson kanske vUl redovisa hur stor 17 maj 1972

andel fackföreningsrörelsen har utlokaUseral och vUka planer man där har ----

. , , ,. Regional utveckling

pa ullokalisering, °

Som en liten jämförelse med jordbmksorganisalionerna kan nämnas atl konsumentkooperationen har dubbelt så stor procentandel av totala antalet sysselsatta placerade i centrala ledningen i Stockholm, Konsumentkooperationen lär ju i ledningsfunktioner ha betydelsefuUa socialdemokrater. Min fråga är: När kommer man inom konsumentkooperationen att utlokalisera verksamhet i en så betydande omfattning att man kommer ner tUl den decentraliserade nivå som bondekooperationens organisation ändå innebär?

Utskottet har avslagit en motion om information i utlandet som jag och några medmotionärer lagt. Det är betydelsefullt att skapa en bred differentiering av sysselsättningen inom stödområdet. Det gäller att få skUda typer av sysselsättningslUlfällen, Det behövs nylUlskott inom den industriella sektorn. En väg är alt söka dessa nya företag i utlandet. Del är en verksamhet som andra länder fillämpar i Sverige med ganska stor framgång, Utskollel avslår motionen med hänvisning till redan befintlig informationsverksamhet.

Vad är då "redan befintUg informationsverksamhet"? Storbankerna har informationsskrifter i utlandet om de juridiska förutsättningarna för företagselablering i Sverige, Men mig veterligen har inte samhäUet någon information direkt riktad tUl företagen om de specieUa förutsättningar vi har här i landet. Del finns en organisation, Business International, ägd av multinationella företag, som har viss information, men borde det inte vara skäl i atl från samhäUets sida bedriva en medveten rekryteringskampanj? Borde man inte, åtminstone med den utveckUng vi har haft inom industrin här i landet, ta till vara en sådan möjlighet och ta lärdom av andra länders verksamhet i Sverige?

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU ta upp delta om befolkningsmålsättningen i Jämtland, som jag karakteriserar som etl olycksfall i arbetet för centerpartisterna. Kortfattat var det så att man före valet 1970 gick ul med en befolkningsmålsättning på 150 000 invånare i länet 1980, Denna siffra överlevde valet 1970, När vi efter valet sammanträdde i länsstyrelsen anslöt sig centerpartisterna snäUt fill vår målsättning på 139 000 invånare. Någon reservation från centern för den högre målsättningen finns icke i Länsprogram 1970, Delta är obestridliga fakta.

Vad sedan gäUer centraliseringen av jordbmkels organisationer känner
väl herr Stjernslröm i egenskap av ordförande i länets LRF-förbund fill
den hårda centralisering som drivits inom Jämtlands län när det gäller
mejerier, slakterier osv. Del finns snart inget mejeri eller slakteri kvar ute
på landsbygden; aUt är centraliserat tUl Östersund, Man säger här att
konsumentkooperationen också borde visa intresse för att lägga ut
företagsamhet. Det har den sannerligen gjort i Jämtland, KF har nämligen
där etablerat Vinettas stmmpfabrik som sysselsätter meUan 500 och 600 99

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

personer. Det är konsumentkooperationens sätt alt ordna sysselsättning för människorna i Jämtland, Vi väntar fortfarande, herr Stjernslröm, på atl man från jordbruksorganisationernas och jordbrukskooperalionens sida försöker skapa sysselsättning i länet genom att inte sä hårt centralisera sin verksamhet.

Det var bara del jag ville säga för all i första hand klara ut frågan om befolkningsniålsältningen, där man från centerns sida svikit de löften man gav miinniskorna i Jämtland under valrörelsen 1970,

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr tafman! Jag noterar atl utskottets talesman Birger Nilsson inte med ett enda ord log upp motionen som behandlar information i utlandet orn etableringsförutsättningarna inom det allmänna stödområdet. Herr Birger Nilsson ägnar sig åt jordbrukskooperalionen och ål eventuella skrivningar om befolkningsmålsättningen. Men när nu Birger Nilsson ägnar sig åt detta vore det väl angeläget atl han hade läst det särskilda yttrandet och tagit del av de synpunkter jag i mitt anförande har anfört. Och om inte Birger Nilsson kan räkna ul vad man menar i det särskilda yttrandet — det är ändå klart skrivet — måsle jag säga att Birger NUsson bildligt talat måste skaffa sig en kulram.

Vad gäller jordbruket i Jämtlands län borde Birger Nilsson känna lill alt den jordbrukspolitik som förts inneburit att vi på väsentliga områden inte längre liar någon jordbmksproduklion. Och har man efter jakten på bönder inte: nägon jordbruksproduktion, är det svårl att bibehålla en förädlingsindustri — del måsle väl ändå Birger Nilsson ha klart för sig.

Vi skall inte ta upp någon diskussion i riksdagen om detta — jag tror inte att ledamöter från andra håll är intresserade av lokaliseringen inom Jämtlands län - men jag kan fordra atl Birger Nilsson noterar att man genom intensiva insatser ändå åstadkommit den största industriella verksamheten i länet, med över I 200 anställda i näringen. Del förbigår Birger Nilsson — i saklighetens namn, förstår jag.

Birger Nilsson väntar på en utlokalisering av jordbruksorganisationerna från Stockholm. Det gör jag också, men i konsekvensens namn väntar jag på en ullokalisering också av fackföreningsrörelsen och Kooperativa förbundet. Ni har långl kvar innan ni har kommit ner till samma decentraliserade nivå som Sveriges bondeorganisationer.

100

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara några få ord!

Molionen av herr Sfiernslröm beträffande upplysning bland utländska företag om lokaliseringsstödet vann inte gehör ens hos centerpartisterna i utskottet, och då är det väl för mycket att begära all socialdemokraterna skulle stötta upp den. Jag tror, herr Sfiernslröm, att vi vinner bättre praktiska resullat om vi i första hand inriktar oss på de svenska företagen och försöker få dem utlokaliserade tiU Jämtland. Sedan kan vi böfia arbetet i utlandet, men jag tror inle alt det kommer alt ge särskilt storl resullat.

Slutligen, herr talman, vUl jag än en gång slå fast att siffran 150 000 invånare icke finns nämnd i Länsprogram 1970 för Jämtlands län.

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle: Nr 80

Herr lalman! Jag noterar återigen att del står i det särskilda yttrandet Onsdaeen den

att vi måste bibehålla den nuvarande skolorganisationen. Det skulle vara i-y -,j„j 1979

intressant att få vela hur långt Birger Nilsson är beredd att gå i fråga om------- ; —

indragningar i Jämtlands län. Hur långa skall skolskjutsarna i fortsätt- Regional UtveckUng
ningen bli, om han får som han vill?

Det var ett intressant besked om min molion, att flyttningsinsatserna i första hand skall inriktas pä svenska företag. Innebär det att utskottet, som ändå skrivit alt del fömtsätter all information bedrivs, inte menade allvar med sin skrivning, herr Birger Nilsson?

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! RegionalpoUtiken är som ett pepetuum mobile. Vi diskuterar den år efter år, och varje år väcks elt storl antal motioner som rör regionalpoliliken. AUl detta är etl tecken på vårt intresse att skapa regional balans och jämlikhet mellan olika delar av vårt land. Tyvärr måsle vi konstatera atl resultaten av den goda viljan och de många orden inte är särskilt stora; snarare förefaller det som om problemen växer, sysselsättningen blir aUt svårare atl klara, inte bara i Norrlandslänen utan också på andra håll i vårt land.

Grundfelet är enligt min mening den näringspoUtik som förs i vårt land. Man har i denna inte en samordnad helhetssyn på näringslivets uppgifter och viUkor, man har inte något näringspolitiskt handlingsprogram. Vi diskuterar i dag inte näringspolitiken men jag vill kraftigt understryka att en aktiv näringspolitik är den grundläggande förutsättningen för att vi skall kunna uppnå sysselsättning, regional balans och jämhkhet mellan olika delar av vårt land.

Jag skall bara helt kortfattat säga några ord om motionen 1385, som jag väckt tillsammans med några andra centerpartister. I denna har vi bl. a. tagit upp frågan om etableringskontroll. Jag tror att man bör göra särskUda ansträngningar för alt stimulera och underlätta även för enskilda företag alt flytta från storstäderna till andra regioner i landet. Det finns säkert förelag som av olika anledningar är intresserade av att flytta, men kostnaderna blir alltför höga. Därför bör det finnas anledning all pröva möjligheten all införa flytlningsbidrag som stimulans för flyttning av företag från storstadsregionerna till andra delar av landet.

Man har med gott resultat använt etableringskontroll i andra länder som ett led i skapandet av en regional balans. Den har satts in som ett medel atl dämpa storstädernas tillväxt och minska problemen i redan överhettade regioner.

Sedan vill jag bara beklaga all man inte när det gäller stödområdes-gränserna vill se Gävleborgs län som en enhet. Det behövs också i Gästrikland en bättre differentierad struktur av näringslivet. Där finns också kommuner som är i behov av speciella stödinsatser.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen 7 till inrikesutskottets belänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

101

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional u tveckling

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av hert Eriksson i Arvika m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat;

Ja - 221 Nej - 90 Avstår - 7 Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Lorentzon, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herr Lorentzon,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 297

Nej - 16

Avstår — 4

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

102

Punkten 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Lorentzon, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer inrikesutskotlets hemstäUan i Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

betänkandet nr 7 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Regional utveckling

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Lorentzon,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 292 Nej - 17 Avstår - 7 Punkten 6 , Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föranleddes av bifall tUl reservationen nr 4 av herr NUsson i Tvärålund m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr NUsson i Tvärålund m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer inrikesutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 7 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej,

betänkandet nr 7 punkten 8 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr NUsson i

Tvärålund m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Stridsman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 226 Nej - 68 Avslår - 22 Punkterna 9 och 10 Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt

Punkten 11

Propositioner gavs på bifaU fiU dels utskottels hemstäUan, dels reservationen nr 7 av herr NUsson i Tvärålund m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposilion:

103

Nr 80 Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskotlets hemställan i

Onsdagen den 17 maj 1972

betänkandet nr 7 punkten 11 röstar ja,

den det ej viU röstar nej, - Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr NUsson i Regional utveckling järälund m.fl.

104

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Stridsman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249 Nej - 65 Avstår - 3 Punkten 12 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 8 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafsson i Byske begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer inrikesutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 7 punkten 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 8 av herr Eriksson i

Arvika m. 11.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafsson i Byske begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 196 Nej - 115 Avstår - 5 Punkterna 14-16 Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

Punkten 17

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall tUl motionen rr 589 av herr Eriksson i Bäckmora m. ti,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 18-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Eriksson i Arvika m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som viU att kammaren bifaller inrikesutskotlets hemstäUan i

betänkandet nr 7 punkten 21 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Eriksson i

Arvika m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Boo begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 152 Avstår - 7 Punkten 22

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Eriksson i Arvika m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl atl kammaren bifaller inrikesutskotlets hemstäUan i

betänkandet nr 7 punkten 22 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 10 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Ja - 157 Nej - 157 Avstår — 3 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru NUsson i Sunne (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade aUtså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifalUt reservationen nr 10 av herr Eriksson i Arvika m, fl.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Regional utveckling

Punkten 23

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 11 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund

105

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättnings-svårigheter

begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer inrikesulskottets hemstäUan i

betänkandet nr 7 punkten 23 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 11 av herr Lorentzon,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 295

Nej - 15

Avstår — 5

Punkten 24

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskollets hemställan, dels motionen nr 374 av herr Gustafson i Göteborg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 25

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Eriksson i Arvika m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaUer inrikesutskotlets hemstäUan i

belänkandet nr 7 punkten 25 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 12 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 157

Avstår - 3

Punkterna 26-32

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

106

§ 5 Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

Föredrogs näringsutskottels betänkande nr 36 i anledning av motioner

om statlig industriexpansion Sysselsättningssvårigheler.

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

Norrbollen och andra regioner med Nr 80

1 delta betänkande behandlades

dels motionen 1972:372 av herr Lövenborg (vpk) och fm Marklund (vpk) vari hemställts atl riksdagen skulle hos regeringen anhålla om ett snabbt utarbetande av en femårsplan för statlig industriexpansion i Norrbotten med målsättningen att skapa fuU sysselsättning utan avfolkning, varvid i första hand borde beaktas: all en statlig maskin- och verkstadsindustri upprättades, att en industri för fordons- och containertUlverkning upprättades, alt åtgärderna förstärktes för NJA:s utveckling mot ökad manufakture-ring med beaktande av behoven av all förlägga en industriell tUlverkning tUl flera delar av länet,

att särskild uppmärksamhet ägnades åt uppgiften att snabbt skapa nya arbetstillfäUen i Tornedalen-Överkalix, inlandet och malmfälten,

dels molionen 1972:578 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemstäUts atl riksdagen skulle uttala sig för att statliga basindustrier, upprättade med bl. a, allmänna pensionsfonden som medel, gjordes tUl aktiva utvecklingsinstmment i de regioner där sysselsättningssvårigheterna och avfolkningen i första hand rådde.

Utskottet hemställde

1, atl riksdagen skulle avslå molionen 1972:578,

2. alt rUcsdagen skuUe avslå motionen 1972:372,

Reservation hade avgivits av herr HaUgren (vpk), som ansett atl utskottet bort hemställa

1, att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:578 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört om utnyttjande av medel ur aUmänna pensionsfonden för finansiering av statliga basindustrier i regioner med sysselsättningssvårigheter,

2, atl riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:372 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att en femårsplan för statlig industriexpansion i Norrbotten snabbt utarbetades i enlighet med vad reservanten anfört.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Den som är ny i församlingen har naturligtvis rätt att uttrycka en viss förvåning över att denna del av debatten kommer särskilt. Del mesta är redan sagt om den nuvarande lokaliseringspolitiken och alla dess konsekvenser. Därför skaU jag också undvika frestelsen att försöka spänna över hela fältet och skaU i stäUet hålla mig inom ramen för motionen 372 och till Norrbotten, som åren utmärkt Ulustration till hur lokaliseringspoUtik inte skaU bedrivas. Den molion som jag talar om har särskilt tryckt på det katastrofala läget i vissa områden i mitt hemlän, en katastrof i katastrofen, om jag så får uttrycka mig. Det är bråttom när det gäller åtgärder. Det gäller hela Norrbotten, men i vissa områden är del särskilt brådskande.

107

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättnings-svårigheter

108

Det är nog allvar i orden när man i Länsprogram 1970 från länsstyrelsen i Norrbotten framhåller att fortsatt befolkningsminskning kan leda liU "katastrofal försämring av befolkningens reproduktions-kraft".

Med dessa ord måste man mena all den dag när det industriella uppsvinget kommer, det industriella uppsving som måsle komma, har man skyfflat i väg så mycket ungdom att industrialiseringen inte kan ske, i brist på produktiva människor. Det är sanneriigen en larmsignal om något,

I den norrbottniska länsplanen heter det också alt Norrbotten representerar så stora resurser att det inte kan vara rimligt atl tillåta en utveckling, där ett tillvaratagande av de produktiva resurserna kommer i farozonen Slutsatsen är alltså att man är i färd med atl underminera grundvalen för framtiden. Så drastiska är aUtså följderna av politiken gentemot Norrbollen, den rika fiärdedel av landet som innehåller sä stora resurser men ack så Ula utnyttjade.

Del är egentligen med vrede och sorg i hjärtat som man reser genom vissa delar av det län jag representerar, alltså Norrbollen, Man ser byar som är praktiskt taget tomma på liv. Man ser mängder av gårdar med igenspikade fönster, och man ser hur den mark växer igen som en gång i världen bröts upp med svett och möda. Folk som trodde att de gjorde någonting gott, en insats för kommande släkten, och att odlarmödan skulle värderas känner sig i dag grymt besvikna. En rigorös jordbrukspolitik, som gubevars skulle ge oss billigare Uvsmedel och inle bara en bättre jordbmkspolilik, avkastade inte bUligare livsmedel, men den avkastade ungefär 15 000 norrbottningar som tidigare helt eller delvis kunde försörja sig på jordbmk. Nu har nya stödåtgärder kommit in i bilden, men nu är det så dags.

Häri ligger en del av förklaringen till förgubbningen i vissa områden, exempelvis i Tornedalen, De traditionella basnäringarna ger inte den sysselsättning som de gav förr. Det gäller jordbruket, det gäller skogen och det gäller också våra traditionella industrier som har högmekanise-rals. Ersättningen för den stmkturomvandlingen har uteblivit.

Vad som har kommit i stället för industrier är avfolkning och. stagnation, en snedvriden åldersstruktur så alt ungdom är något som syns bara i vissa delar av Norrbollen vid semestertider, då ungdomarna återvänder från belonggettona i Stockholm eller från Volvos baracker i Göteborg eller var de nu har hamnat. Man har inle fått en industriell utveckling utan en förstärkt avfoUcningspolitik så alt förkortningen AMS i folkmun har kommit alt uttolkas "aUa måste söderut",

I den lokaliseringspoliliska debatten möter man ibland den dumma klyschan att "man kan ju inte ha en fabrik i vafie by". Den är dum därför alt det är en självklarhet — ingen kräver en sådan ordning. Dagens engagerade regionpolitiska debatt står på en annan och högre nivå.

Norrbottningarna är inga utopister. De kräver inte all regeringen skall plocka ner månen eller någol sådant verklighetsfrämmande. De kräver inte heller att vafie by skall få sin industri. Nej, vad de kräver är ingenting utopiskt, in:genling omöjligt att förverkliga. Men de kräver arbele, slut pä arbetslösheten och slut på utflyttningspolitiken. De vet också alt detta är

möjligt att förverkliga. De vet vilka resurser det nordligaste länet har. De vet att del är möjligt med en en stark utveckling av den metallurgiska verksamheten. De vel att det finns nya gruvor som kan öppnas, att det är möjligt atl bygga upp en högförädlad produktion som kan baseras på den norrbottniska råvaran.

Ja, de vet att uppbyggandet av den sedan länge diskuterade statliga verkstadsindustrin är elt realistiskt alternativ. I dag tUlverkas knappast etl verktyg i Norrbotten — inte en hammare, inte ett spett, inle en spade. Del är inte utopiskt när man framhåller att en stor, högförädlad maskin-och verkstadsindustri skulle kunna lösa problemen inle bara för en plats utan för åtskUliga platser i Norrbotten. Man vet att den kan baseras på en högindustrieU organisation och att den förutsätter spridning tUl olika områden genom upprättandet av fUialtUlverkning.

Det är inte utopiskt när man som exempel på vad som skulle kunna göras från statens sida pekar på att Volvo under fem års tid investerade 1 300 miljoner kronor och lycker att den investeringen borde ha styrts till Norrbotten. Kapitalet måste styras åt det förnuftigaste hållet, men del sker inte.

Det finns all anledning att notera det positiva som har skett i Norrbotten. Jag menar uppbyggandet av NJA, av den statliga träindustrin osv. Men samtidigt kan män inte underlåta att konstatera all det inle är detta som har präglat UtveckUngen i Norrbotten — de insatserna är otillräckliga. Vad som har präglat utveckhngen i Norrbotten under de senaste decennierna är avfolkning och för vissa regioner en drastisk och sorglig stagnation.

Det är därför vi i vår motion säger att det är bråttom för Norrbotten, och det är dubbelt bråttom för vissa regioner där. Därför krävs snabba och stora insatser av den typ som kommunisterna kräver — en målmedveten statlig industriexpansion, en poUtik som är vitt skild från det lokaliseringspoUliska småplotter med subventionering lill det privata näringslivet osv, som man nu håUer på med.

Vi har i vår motion tagit några områden som exempel för att illustrera hur förödande den nuvarande lokaliseringspolitiken har verkat i Norrbotten, Vi har där nämnt Tornedalen och vi har nämnt Överkalix, Det handlar naturligtvis inte om så förfärligt många människor, och en och annan kanske tycker alt man skulle hålla sig till de större sammanhangen, men det är dock människor det rör sig om. Och jag viU rikta sökarljuset just på de regionerna, därför att där kan man utan överdrift säga atl katastrofen redan är ett faktum — och så kommer det att gå också i vissa andra områden, om inte en radikalt ny regionpolitik kommer fram. Här handlar det om kommuner som kämpar förtvivlat för alt hålla näsan över vattnet, som ser hur skatteinkomsterna sviktar och hur utflyttningen går med en skrämmande hastighet.

Låt mig ta Tornedalen, denna del av Norrbotten som har varit föremål för så många utredningar, som har fått så många löften och som i dag utgör en bekräftelse på att löften är mager kost och alt på utredningar kan ingen leva — utom möjligtvis en massa utredare.

Man kan slå ihop tre Norrbottenskommuner: Pajala, Övertorneå och Överkalix, Bara under 1970 förlorade de kommunerna över 1 000

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

109

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

110

personer; man har en permanent arbelslöshetsarmé. Aren 1965-1970 innebar en minsknmg med 2 000 arbetstUlfällen, och utvecklingen liar inte förbiittrats. Länsplaneringens prognos har man redan krupit under.

För fem år sedan framhöUs det att de kommuner jag här nämner måste få 2 000 nya jobb fram fill 1980, Men så ser det ju inle alls ut att bli. Antalet arbetstUlfäUen minskar. Under den lid jag nyss nämnde har det för Pajala minskat med ca 1 000 arbetstillfällen, för Överkalix och Övertorneå med ungefär 600 vardera. Så fungerar den s, k, aktiva näringspoUtiken,

Ungefär samtidigt som Norrbotlenspjäsen spelades upp kom del också en larmrapport, där man hade analyserat läget i dessa tre kommuner. Den var rätt skrämmande. Den visade att av de 32 000 personer som fanns i området .1960 var det bara 25 000 kvar vid årsskiftet 1969-1970. Det är en minskrring med 7 000 personer. Använder man procenträkning blir det hela betydligt mera skrämmande: då handlar det om ca 20 procent. Och då skall rnan också ha klart för sig atl det i huvudsak rör sig om folk i högproduktiv ålder, dvs, människor i åldern 45 år och yngre.

Man kunde använda mera siffermaterial, men jag skall inte trötta kammaren, som redan har haft en lång lokaUseringspoUtisk debatt. Den fråga man måste ställa sig är ju om exempelvis de här små kommunerna kan ta en sådan avtappning som redan har skett och sedan ha en chans till utveckling, I vart fall måste de vara i färd med atl passera den gräns, där planeringsrådet varnar för alt man riskerar atl rycka undan grunden för framtiden.

Sådant är läget. Och det är lika Ula med del norrbottniska inlandet, som också nämns i motionen. På 20 år har Arvidsjaur blivit av med 2 700 invånare, Arjeplog med 1 000 och Jokkmokks kommun med över 1 700,

Utveckhngen i Jokkmokks kommun är också en bekräftelse på — och här skuUe man kunna anknyta tUl den debatt som tidigare har förts om kraftverk och älvutbyggnader — att kraftverksbyggen utgör ingen framtidslösning, för då hade situationen i denna den mest vallenkraftsul-byggda kommunen i vårt land varit aUa liders bra. Men sådan är ju inte situationen. Kraftverksepoken har gått. Nu slår man med fina skolor, badhus och andra serviceanläggningar delvis outnyttjade. Folket har farit. Kraftverksbyggena tog slut - andra typer av industri uteblev. Nu griper dessa inlandskommuner desperat efter varje halmstrå - kraftverk, turistbyar, hemslöjd osv. Det man framför aUl hoppas på är emellertid stora statliga industrier, men det ser ul att dröja. T, o, m, det s, k, fredsförbandet ser ut att hänga i luften — ingen vel hur det skall bli med den saken. Även om jag inte tror alt det är militarismen som skall lösa problemen i vårt län har detta förband en viss betydelse. Och medan tiden rinner i väg urholkas basen för en kommande industrieU utveckUng i del stora område som jag här har omnämnt.

Slutligen några ord om Malmfälten, som också berörs i den här motionen. Finns det bekymmer där, kan man fråga sig. Ja, det vill jag påstå. Och de som inte finns är att vänta. Vi har två stora kommuner i det område som kaUas Malmfälten, Det är kommuner som är extremt beroende av gruvbrytningen, vUket skapar en situation som är direkl livsfarlig rned nuvarande ensidiga uppbyggnad av näringslivet. Man måste

ju ställa sig frågan: Vad händer med dessa kommuner om malmkonjunkturen på allvar slår fel? Redan i dag har ju della vida område, som inle bara består av tätorten kring gruvorna, bekymmer med sysselsättningen. Människor går arbetslösa eller hankar sig fram med beredskapsjobb och omskolning. Man törs knappast länka på vad som egentligen skuUe ske om den internationella malmkonjunkturen skulle drabbas av ett allvarligt bakslag. Varningstecken har inte saknats, den internationeUa konkurrensen hårdnar och ingen vet vad framtiden bär i sitt sköte.

Man måste därför betrakta det som livsviktigt för framtiden att denna region, som har levererat sådana enorma summor tUl den svenska statskassan — och också tUl den svenska storfinansen — får någon form av annan industri. Annars kan del bU rena kalastrofen om LKAB:s malmförsäljning på allvar skuUe slå fel. Vad händer då med Kiruna och med Gällivare, om man inte i tid har skapat andra former av sysselsättning?

Man måste vända sig mot passiviteten när det gäller atl bredda näringslivet. Genom gruvjobbarnas blodslil har statskassan fyllts många gånger om, och ur den vinslen borde man för länge sedan ha tagit ett rejält grabbtag för all bygga upp en annan typ av industri. Det har inte skett, utan man har föredragit alt ha kvar Malmfälten som ett råvaruproducerande område. Pengar har bl, a, borrals ner i fåfäng oljejakl i Skåne, men man kan tydUgen inte tänka sig alt etablera annan typ av industri i Malmfälten, Det är märkligt — ja, jag tycker att det är utmanande. Det är mot den bakgrunden man också måste konstalera alt det i denna så rika del av landet — Norrbotten — härskar en osäkerhetskänsla som borde vara onödig.

Jag har hållit mitt inlägg på denna mycket jordnära nivå därför att det här handlar om områden där snabba åtgärder bör vidtas, därför att del handlar om människor, inle så många tusen, men människor som känner fruklan och oro för framliden på ell myckel påtagligt sätt. Så skulle det inte behöva vara och så får det inte vara.

Vi föreslår i den motion som nu behandlas en rad åtgärder och upprättandet av en femärsplan för fuU sysselsättning. Ett känt statsråd har ju sagt att poUtik, det är att vilja. Vi är helt övertygade om riktigheten i de orden, ViU regeringen, så kan den satsa de medel som behövs för atl bygga upp elt tillräckUgt omfattande statligt näringsliv i Norrbotten lika väl som i övriga skogslän.

På denna fjärdedel av kartan finns det redan en statlig industriseklor, och vi menar att det är en utmärkt utgångspunkt för nya och djärva tag. Vi betonar NJA:s roU och nödvändigheten av all upprätta den länge diskuterade statliga maskin- och verkstadsindustrin. Vi har velat framhålla det moraliska ansvaret gentemot Norrbotten och inte minst gentemot de delar som befinner sig i ett nästan katastrofarlal läge.

Vi har också tagit fasta på den formulering i Länsplan 70 där det heter alt Norrbotten kunde lämpligen utgöra en försöksregion för kraftig sysselsätlningsinsals på kort tid.

Vi kopplar ihop detta med vår allmänna lokaUseringspolitiska syn och menar atl situationen inte kan förbättras genom subventionerande tUl det privata näringsUvet, utan det måste ske genom en annan samhäUsplane-

Nr80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

111

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

112

ring, en fasl och konsekvent styrning av kapitalel lill de områden där det behövs investeringar och ett planmässigt uppbyggande av nya statliga industrier. Det behövs en förnyelse av lokaUseringspolitiken och nya djärva grepp, om man skall komma ur det nuvarande eländet för Norrbotten och även för andra delar av landet.

Därför yrkar jag bifall till reservationen av herr Hallgren,

Herr LORENTZON (vpk);

Herr talman! Jag vet att det är oro bland riksdagsmännen just nu. Vi är ju aUesammans inbjudna av De förenade FNL-grupperna alt della i en demonstration om en stund som avgår från Kungsträdgården, där det skall krävas "USA ut ur Indokina" och "Stöd för del kämpande vietnamesiska folket", och därför skaU jag fatta mig mycket kort.

Jag avser endast all säga några ord i anslutning tiU vänsterpartiet kommunisternas partimolion nr 578 - en följdmotion tiU partiets molion nr 596 som tidigare i dag har behandlats i samband med debatten om inrikesutskottets betänkande nr 7,

I den motion det nu gäller kräver vi atl riksdagen uttalar sig för att statliga basindustrier, upprättade med bl, a, AP-fonderna som medel, görs tUl aktiva utvecklingsinstrument i de regioner där sysselsätlningssvårigheter och avfolkning i första hand råder.

Näringsutskottet avstyrker vår molion, egentligen med hänvisning tiU atl Uknande motioner från vänsterpartiet kommunisterna har avslagits under tidigare år.

När vi i denna kammare den 5 november i fjol behandlade en mo'ion
från mill parti gällande åtgärder för att skapa en statlig verkstadsirjustri
i Ådalen, viUcen hade avstyrkts av näringsutskoltet, sade herr S- anberg,
som då var näringsutskottets talesman, bl. a, följande; "Jag vUl \oppas att
vi när vi kanske nästa år skaU besluta i den här frågan kan vara överens
om kraftigare styrmedel för samhället för alt inverka på lokaliseringen.
Det är myckel möjligt all statUg industrietablering kommer att ingå i det
programmet,---- ,"

Jag vel inte om det var den s, k, fysiska riksplaneringen och vissa lagförslag i anslutning till denna, som enligt uppgifl kommer atl föreläggas riksdagen i höst, som herr Svanberg då hade i tankarna. Det har ju i debatten här i dag och även från inrikesutskottet hänvisats tUl vad som skaU komma atl hända i höst.

Nu är det dock på så sätt atl regeringen har haft rätt kraftiga styrningsmedel till sitt förfogande men inte använt sig av dessa. Jag vill i detta sammanhang nämna bl, a, investeringsfonderna.

Det privata näringslivet har inle visat ansvar för sysselsättningen. Då vinstintressena så krävt har företagen lagts ned, och det har varit samhäUet som fått svara för följderna.

Vi i vänsterpartiet kommunisterna anser atl endast aktivt uppträdande från samhäUets sida kan trygga en sysselsättning i de områden det här är fråga om. Vi ställer aUtså frågan om samhäUsägda förelag finansierade genom AP-fonderna,

Vi har helt klart för oss att statligt drivna företag under nuvarande förhållanden inte har något som helst med socialism att göra. Det kan i

stället främja de statsmonopoUstiska inslagen i det kapitaUsliska samhäUe vi har. Det finns ju företag som är statsägda men som inte uppträder bättre än vad kapitalistiska storföretag gör. Jag behöver i det här sammanhanget inle nämna några namn. Men ändå är storkapitalet och staten inte samma sak. Del går nämligen att släUa krav på statliga företag på ett annat sätt än då det gäller de företag som ägs av storkapitalet. Regeringen bär nämligen sist och slutligen ansvar för de stalUga företagen och är givelvis känslig för den allmänna opinionen ute bland väljarna. Den hänsynen behöver inte storkapitalet ta.

För de privata förelagen är vinstbegäret drivkraften. Det är ju därför man etablerar privatägda företag. Så är det inte då det gäUer de statliga företagen. Samhällets uppgifl i della faU är alt starta företag för att skapa sysselsättning. Det är alltså en social uppgift del där är fräga om. Och eftersom vi i vänsterpartiet kommunisterna av erfarenhet vet all storkapitalet inte kommer atl klara sysselsättningen i de områden där arbetslöshet råder, har vi aktuaUseral frågan om samhällsägda företag finansierade med AP-fonderna, Detta är framför aUl en tvingande och nödvändig åtgärd numera, då storkapitalets instäUning tycks vara att flytta över sina företag lUl utlandet.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lUl reservationen av herr HaUgren,

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

Herr SVANBERG (s);

Herr lalman! Jag skaU gärna vUlfara de övriga talarnas önskemål att vi skall fatta oss kort, så all vi bhr färdiga med ärendena i dag. Låt mig bara säga atl hela denna dag tycks mig ha varit en förunderlig dag i riksdagen. Vi har här i många timmar talat om regionalpolitik. Vi har talat om saker som vi skall besluta om i höst då vi får förslag om en ny regionalpolitik. Vi har försökt tala om vad vi inle skall besluta då, och i vissa sammanhang har man tydligen försökt besluta vad vi skall besluta om i höst. Jag tycker att den motion som vi nu behandlar och de anföranden som här hållils är någol i samma stil,

1 många stycken kan jag instämma i herr Lövenborgs skUdring av förhållandena i Norrbotten, Det finns egentligen ingenting som jag inte kan vara ense med honom om i det fallet. Jag kan inle instämma i alla hans överdrifter, men i stort sett håUer jag med om atl det länet är mycket illa ule, och man har där behov av en del kraftfulla åtgärder. Allt detta håller jag med om. Men jag är inle helt överens med herr Lövenborg om de vägar vi bör gå. Inte heller är jag ense med honom om sättet atl skildra vad som är orsaken tiU del ena och det andra. Men låt mig summera att i Norrbottens län behövs kraftfulla åtgärder för en annan näringspolitik. Det behövs kraftiga styrmedel etc.

Men vad är det nu man begär i motionen 578 och i reservationen tUl närmgsutskollels förevarande betänkande? Jo, man vUl bh a, föra över pengar från AP-fonderna för att bygga upp statliga industrier. Den frågan är emeUertid för närvarande föremål för utredning. Landsorganisationen har skrivit tUl regeringen och hemställt om att få använda AP-fonderna bl, a, för aktieköp, aUtså all direkt gå in med riskkapital i förelag - det kan också gälla statliga företag. Den frågan är sålunda föremål för utredning, och då tycker jag det är ganska onödigt att här diskutera den

113

8 Riksdagens protokoll 1972. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

saken, eftersom utredningen väl snart kommer all lägga fram sitt förslag.

Vidare talas det om att vidta åtgärder för all främja NJA:s utveckUng mot ökad manufakturering, OK! Jag är helt med på det. Och ett av förslagen ligger redan nu hos regeringen för prövning, nämligen frågan om alt bygga elt koksverk i Luleå, Jag är övertygad om alt den frågan skall få en positiv lösning.

Del finns också andra förslag om projekt som utreds, t, ex, följd-industrier lUl NJA, Jag hoppas atl de förslagen skall kunna förverkligas. Planeringsrådet i Norrbotten har, precis som alla andra planeringsråd, gjorl en inventering och har varil med om att föreslå åtgärder, vilka skall vävas ihop i en riksplan som vi skall besluta om relativt snart. Då tycker jag att denna diskussion är ganska onödig, oavsett om vi talar med termer utifrån den bekanta teaterpjäsen om Norrbotten eller om vi talar om detta på fullt allvar. Jag vill här bara peka på elt par saker.

Herr Lövenborg talade om att Volvo investerar 1,3 miljarder på fem år. Ja, staten investerar ungefär 2 miljarder i Norrbotten på tre, fyra år. Jag håller med om att det för Utet, men man kan väl åtminstone göra den jämförelsen när man talar om dessa ting.

Statsförelag AB är nu inne i en konsolideringsperiod, som jag tror är hell nödvändig. Jag anser att det företaget bör utvecklas naturligt och mycket krafligt, och därifrån bör det komma förslag på sådana verksamheter som vi bör syssla med.

Sedan .håller man också på atl bygga upp en teknisk miljö i Norrbotten med en teknisk högskola i Luleå osv. Den statliga företagsamheten måste öka i Norrbotten, men del måste också den privata göra. Låt mig konstatera det än en gång.

Sedan kan jag trösta herr Lorentzon med alt jag slår fasl vid vad jag sade i fjol. Det behövs bättre styrmedel, och jag förutsätter all den regionalpolitik vi skall besluta om omfattar sådana. Vi kan återkomma tUl den diskussionen. Jag vägrar alt i dag diskutera ett förslag som inte ligger på bordet. Det får vi diskutera den dag det föreligger.

Med delta vill jag yrka bifaU lill utskottets förslag. När jag gör del är det med vetskap om att det finns behov av mycket snabba och kraftiga åtgärder i Norrbotten, Jag vill på allt sätt verka för att de också kommer lill stånd. Men jag tror inte att man vinner del syftet genom att här bravera med alt lokaliseringspolitiken är småplotter osv. Man kan väl ändå erkänna de insatser som vi gjorl — jag medger alt de varil otillräckliga, men vi förutsätter alt de skall ökas och atl de skaU ökas snabbt. Det är lätt för dem som inte sitter i ansvarig ställning atl ta munnen full och säga att man borde ha gjort si eller så. Det skuUe vara klädsamt om man underbyggde utfallen med fakta.

Jag vill ännu en gång säga alt mycket återstår atl göra och alt det som skaU göras bör göras snart. Men låt oss diskutera propositionen om regionalpoUtiken när den ligger på bordet. Låt utredningarna bU färdiga, låt oss samla oss för att se vad vi kan göra av detta, både i Norrbotten och i andra län som har bekymmer.

Herr lalman! Jag yrkar bifaU liU utskottets hemställan.

114

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Herr Svanberg säger att det är lätt atl tala när man inte sitter i ansvarig stäUning, Jag har faktiskt pä senare tid förvånat mig över den allvarliga attityd som herr Svanberg framför allt under det senaste året intagit i denna kammare och när man träffat honom i övrigt; jag förslår ju nu att ansvaret tynger honom mycket. Han har naturligtvis fått uppgifter som vi i vänsterpartiet kommunisterna inle har möjligheter all få, och inte heller skulle åta oss. Men därför skall man naturligtvis inle anklaga ledamöter av vänsterpartiet kommunisterna för alt inle la ansvar. Vi tar ansvar inför dem som har vall oss, herr Svanberg, och det är därför vi för detta tal här i kammaren.

Så tUl frågan om AP-fonderna, Förslaget är föremål för utredning, och LO har uttalat sig mycket positivt för att AP-fonderna skall användas tiU slödköp av aktier i storkapitalels företag i detta land. Det kommer inle atl ge oss några nya statliga företag, herr Svanberg, Inle en enda ny produkt kommer del atl ge oss. Visst kan storkapitalets företag producera nya produkter om de vUl, dvs, om del är vinstgivande. För det är vinstbegäret som är avgörande för om storkapitalet producerar eller inte. Då spelar inte lokaliseringsstöd någon roll. Tjänar man pengar på det, så gör man del. Frågan är: Varför gör man inle del nu?

Vad vi menar är alt det skall byggas nya fabriker — det har inte gjorts på många år - som producerar nya produkter; det är det det är fråga om. Det finns inga garantier för delta, om man tar lönlagarnas pengar och gör stödköp av aktier i storfinansens företag. Men detta är samma linje som ni har följt under senare år när ni tillsammans med Wallenberg satsat statens pengar i EUemtel, Delsamma gäller Asea-Atom, Uddcomb, Stansab och de andra förelagen. Dessa företag äger staten gemensamt med USA-imperialismen och svensk storföretagsamhet,

Elt annat exempel är Götaverken, som man helt enkelt gav bort lUl Salénrederierna för en enda bål. Men båten fick Salénrederierna behålla därför att de fick Gölaverken! Denna politik accepterar inte vi, herr Svanberg, Den ger ingen lösning på sysselsättningsproblemen i vårt land. De företag ni har lierat er med är mest intresserade av att flytta över sina företag lill utlandet, I vafie fall hotar de med alt det där finns myckel större profiter att göra än i gamla Sverige, Ni måste nog tänka om, och göra del medan lid är - den rekommendationen skulle jag vilja ge er.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Att vara liberal är att vara kluven, har del sagts. Del måste nog också gälla åtskUliga socialdemokrater, bl, a, herr Svanberg, som dels skall försvara regeringens politik och dels representera etl län som har drabbats mycket hårt av samma regerings politik.

Jag måsle tyvärr säga att jag inte har någon iUusion om nya och djärva tag den dag höstlöven börjar falla. Men jag skaU avstå från vidare debatt, inte av hänsyn till herr Svanberg utan med hänsyn lill nödvändigheten av att vi allierar oss i en manifestation för Vietnams folk. Det anser jag vara elt tungt vägande skäl även i detta aUvariiga sammanhang.

115

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättnings-svårigheter

Herr SVANBERG (s);

Herr talman! Vi diskuterar ansvar och att vara i ansvarig ställning. Jag har aldrig ifrågasatt atl herr Lorentzon skulle känna sig ha ansvar för någonting i detta sammanhang. Han raljerar över min ansvarskänsla. Ingen människa i den här kammaren eller ute i landet skulle någonsin uppfatta herr Lorentzons och många av hans partikamraters tungomålstalande som något atl lila på, Hert Lorentzon kommer nämligen aldrig i den StäUningen att han kan förverkliga det han talar om.

Om den socialdemokratiska arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen går ut och säger någonting, vet folk att man tänker förverkliga del och i de flesta fall också har möjUghet att göra det. Det är en fråga om att ha ansvar eller inte. Det är inget försvar av någon regeringspolitUc; regeringen försvarar sig själv, och del har jag ingen anledning alt göra.

Det talas om alt man skaU använda AP-fonderna, Det är inle regeringens pengar, utan det är de anställdas pengar. Om de skall användas på del ena eller det andra sättet måsle beslut fattas om det. Regeringen kan inte gå bakom ryggen på riksdagen och bakom ryggen på ägarna av fonderna. Låt oss få en utredning så kan vi ha en diskussion sedan, hert Lorentzon!

Det är lätt att säga att det eUer del kommer atl inträffa. Del är typiskt att när herr Lorentzon skall förverkliga sina uppgifter kan han inle håUa sig till vad som är möjligt i den värld vi lever i, utan han talar om en framtid då han har förvandlat landet så att vi inte har storkapitalet här osv. Jag hoppas atl vi skaU kunna lösa sysselsättningsproblemen i Norrbotten innan världsrevolutionen har nått Sverige,

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! När herr Svanberg säger atl jag och mina partikamrater aldrig kommer i ansvarig ställning här i landet, är del fråga om vad han menar. Vi känner ett mycket stort ansvar därför att vi i fråga efter fråga i denna kammare måste rädda den regering som herr Svanberg är uppe och försvarar just nu.

Jag tycker ni skall tala med mycket små ord. Det behöver inte dröja så länge innan den ansvarsstäUning som ni tror atl ni har nu är helt försvunnen och vi har en annan regering här i landet,

Hert SVANBERG (s):

Herr talman! Låt mig endast konstatera atl den enda möjlighet herr Lorentzon lycker sig ha alt komma i ansvarsställning är alt gå tUlsammans med moderaterna, folkpartiet och centerpartiet. Är det den formen av ansvarskänsla han vUl redovisa inför sina väljare, så var så god!

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag måste säga atl herr Svanberg är myckel blygsam. Han känner liU hurdan den politiska situationen är i landet. Han skaU inte la för slora ord i sin mun. Framtiden må utvisa var herr Svanberg sitter nästa år.

116

Överlägjiingen var hänned slutad.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr HaUgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 36 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej - 15

Avstår - 2

§ 6 Föredrogs lagutskottets betänkanden:

Nr 8 i anledning av motion angående översyn av reglerna rörande förvaltning av gåva tUl omyndig

Nr 9 i anledning av motioner angående ändringar i giftermålsbalken m. m.

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 80

Onsdagen den 17 maj 1972

Statlig industriexpansion i Norrbotten och andra regioner med sysselsättningssvårigheter

§ 7 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle lagutskottets betänkande nr 10 uppföras närmast före lagutskottets betänkande nr 7,

§ 8 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 99 med förslag tUl lag om körning i terräng med motordrivet fordon.

§ 9 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades atl följande enkla frägor denna dag framställts, nämligen

Nr 217 Herr Svensson i Malmö (vpk) lUl herr justitieministern om

åtgärder mot de jugoslaviska s, k. Uslasjagmpperna:

Överväger statsrådet alt mot bakgrund av nyligen uttalade hotelser om terroraktioner mot flygförbindelserna Sverige—Jugoslavien från de s. k, Uslasjagmpperna slutgUtigt kriminalisera och förbjuda dessa organisationer?

117

Nr 80 Nr 218 Herr Hagberg (vpk) tUl herr inrikesministern angående tillämp-

Onsdagen den ningen av lagstiftningen om främjande av sysselsättning åt äldre:

17 maj 1972 Har statsrådet observerat att storföretagen i sin personalrekrytering

-------------------- ------ offentligen driver en gentemot den äldre arbetskraften klar utestäng-

ningslinje och vilka slutsatser anser statsrådet bör dras härav i fråga om tUlämpningen av lagen om främjande av sysselsättning åt äldre?

§ 10 Kammaren åtskUdes kl, 18,04,

In fidem

BENGTTÖRNELL

/Solveig Gemert

Förteckning över talare Nr 80

(Siffrorna avser sida i protokollet) år 1972

Onsdagen den 17 maj

Herr Björk i Gävle (c) 80

" Boo (s) 84

" Börjesson i Glömminge (c) 36

" Dahlberg (s) 92

" Eriksson i Arvika (fp) 11,30,56, 57

" ErUcsson i Bäckmora (c) 66

" Fagerlund (s) 53, 57, 58, 63, 64

" Green (s) 83

Gustafsson i Byske (c) 51, 56, 58

" HagneU (s) 75

" Hamrin (fp) 60, 64

" Holmqvist, inrikesminister 46, 48 Fru Hörnlund (s) 40, 45, 46

" Jonäng (c) 101 Herr Karlsson i Mariefred (c) 50

" Lorentzon (vpk) 112, 115, 116 Lövenborg (vpk) 107, 115

" Magnusson i Kristinehamn (vpk) 94 Fru Marklund (vpk) 73 Hert MoUn (fp) 49

" Möller i Gävle (s) 68, 73

" NUsson i Agnas (m) 38, 89, 91

" NUsson i Östersund (s) 24, 32, 34, 99, 100

" Nordgren (m) 16, 31,44,45,72

" Nygren (s) 86, 90, 92

" Olsson i Sundsvall (c) 97

" Petersson i Nybro (s) 62, 64, 65 Rimås (fp) 35 Schött (m) 58, 63, 65

" Sfiernslröm (c) 98, 100, 101

" Stridsman (c) 13, 23, 24, 29, 33, 44, 46, 47, 49

" Svanberg (s) 113, 116

" Svensson i Malmö (vpk) 18, 24, 3 1, 33

" Turesson (m) 65

" Westberg i Ljusdal (fp) 71

" Ängslröm(fp)81,90,91

119

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1434 S Stockholm 1972