Riksdagens protokoll 1972:77 Onsdagen den 10 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:77

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:77

Onsdagen den 10 inaj

Kl. 10.00

§   1  Justerades protokoUet för den 2 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. reviderad ärendeplan för återstoden av vårsessionen

Herr TALMANNEN yttrade:

TUl kammarens ledamöter har utdelats en reviderad ärendeplan för behandling i kammaren av utskottsbetänkanden under återstoden av vårsessionen 1972.

Såsom av planen framgår kan det i vissa faU bU nödvändigt atl uppskjuta behandUngen av utskottsbetänkanden från elt arbetsplenum tUl det närmast följande. Även i övrigt kan avvikelser från den nu föreliggande ärendeplanen givelvis bU ofrånkomliga.

§  3 Föredrogs   och   hänvisades Kungl.  Maj:ts  proposition  nr 98  till justitieutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1698 tiU justitieutskottet.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

§ 5 Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottels betänkande nr 26 i anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning.

I delta betänkande hade utskottet beträffande uppläggningen av arbetet med granskning av de prolokoU som förts i statsrådet under år 1971 anfört följande:

"En av huvudfrågorna i förra årets granskningsbetänkande gällde statsrådsprotokollens offentUggörande och tUlhandahållande. 1 anslutning härlUl behandlades vissa informationsfrågor. Utskottet har i samband med årets granskningsarbete följt utvecklingen beträffande hithörande spörsmål. 1 Ukhet med föregående år har granskningen även i år avsett författningarnas utgivning och behandUngen av riksdagens skrivelser tiU Kungl. Maj:t. Del fortsatta arbetet med decentralisering av vissa ärendegrupper från Kungl. Maj:t till underlydande myndigheter har vidare studerats. Även omfattningen av lagrådsremisser, sedan den obligatoriska lagrådsgranskningen slopades i febmari förra året, har ägnats uppmärksamhet. Vidare har särskUt undersökts tiUämpningen av nådeinstilulet och handläggningen av vissa besvärsrättsfrågor enligt främst miljöskyddslagstiftningen.

Mol bakgrund av bl. a. den nya förvaltningslagens tUlkomst har utskottet granskat vissa konseljärenden vad gäller praxis beträffande beslutsmotivering.  Utredningsväsendet  och remissförfarandet har även

99

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

varit föremål för visst studium liksom förekomsten av statstjänstemän i styrelser för statliga verk och företag. Slutligen har utskottet granskal Kungl, Maj:ts handläggning av ett antal andra frågor av principiellt intresse, vUka redovisas under rubriken 'Övriga frågor' sist i betänkandet,"

Utskottet hade för riksdagen anmält den granskning som utförts samt resultatet därav.

Vid belänkandet hade avgivits följande reservationer och särskUda yttranden:

A,                                Reservation av herrar Larsson i Luttra (c), Hernelius (m), Boo (c).
Fiskesjö (c). Norrby i Äkersberga (fp), Molin (fp) och Wijkman (m), vUka
ansett att utskottet under punkten 3, Behandlingen av riksdagens
skrivelser tUl Kungl, Maj:t, bort göra visst av reservanterna angivet
uttalande,

B,                                Reservation av herrar Nelander (fp) och Norrby i Äkersberga (fp),
vUka ansett atl viss del av utskottets yttrande under punkten 7,
Besvärsrält för organisationer, skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

C,                               Reservation beträffande avsnittet 9, Offentliga utredningar, av
herrar Nelander (fp), Hernelius (m). Norrby i Äkersberga (fp) och
Wijkman (m), vilka ansett att utskottets yttrande i denna del skulle ha av
reservanterna angiven lydelse,

D,                               SärskUl yttrande beträffande avsnillet 9, Offentliga utredningar,
av herrar Larsson i Luttra, Boo och Fiskesjö (samtliga c),

E,                                Reservation av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Hernelius
(m), Boo (c), Pettersson i Örebro (c). Norrby i Äkersberga (fp) och
Wijkman (m), vilka ansett att utskottet i anslutning till granskningen av
vissa frågor rörande förenade fabriksverken bort hemställa,

att riksdagen hos Kungl, Maj,t skuUe anhåUa om lUlsättande av en parlamentarisk kommission med uppgift alt granska regeringens mellanhavanden med förenade fabriksverken 1968-1971,

100

F,  Reservation av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Hernelius
(m), Boo (c). Fiskesjö (c). Norrby i Äkersberga (fp) och Wijkman (m),
vUka ansett att utskottets yttrande beträffande lekmannainslaget i de nya
länsstyrelserna skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

G,  Särskilt yttrande avseende vissa frågor i anledning av utbyggnaden
av Hyltebruk av herrar Nelander (fp) och Norrby i Äkersberga (fp),

H, Reservation av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Hernelius (m), Boo (c), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c) och Norrby i Äkersberga (fp), som ansett att utskottet vid behandlingen av frågan om betyg-syslemet för grundskola och gymnasium bort göra visst av reservanterna angivet uttalande.

I, Reservation av herrar Larsson i Luttra (c), Hernelius (m), Boo (c), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c). Norrby i Äkersberga (fp) och Molin (fp), vUka ansett alt utskottet vid behandlingen av vissa frågor rörande socionomulbildningen och vuxenulbildningen bort göra visst av reservanterna angivet uttalande,

J, Särskilt yttrande beträffande frågan om utbildning av bibliotekspersonal m, m, av herrar Nelander (fp) och Norrby i Äkersberga (fp),

K, Reservation av herrar Hernelius (m) och Werner i Malmö (m), vilka i anslutning lill granskningen av Kungl, Maj:ls praxis vid utnämning lill vissa kyrkliga tjänster gjort visst uttalande.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

L, SärskUt yttrande beträffande befrielse från de allmänna skolornas religionsundervisning av herrar Nelander (fp), Werner i Malmö (m) och Schölt (m).

Herr ADäMSSON(s):

Herr talman! Årets dechargebetänkande kan inte betecknas som något högdramaliskt aktstycke. Som under senare år har konstitutionsulskottel även i år inriktat arbetet mera på administrativ praxis än på poUtiska frågor. Det står nu också bätlre i överensstämmelse med bestämmelserna i regeringsformen än några av de vid betänkandet fogade reservationerna, som för kammaren närmast är att beteckna som gamla skivbekanta från tidigare debatter och överläggningar i kammaren. Jag skaU inle i detta sammanhang gå in på dem. Vi har anledning att återkomma tUl dem längre fram i debatten.

Som herr Hernelius riktigt framhöU vid fjolårets dechargedeball är de stora politiska frågorna knappast lämpliga att angripa via konstitutionsutskottet och dess granskning. Den gamla 107 § har försvunnit och ett nytt instrument, misstroendeförklaring, har kommit i dess ställe. Därmed har, som utskottets ärade ordförande framhållit vid fjolårets debatt, utskottets granskningsarbete på sitt sätt kunnat bli avdramatiserat och mera kunnat inriktas på en granskning och redovisning av administrativ praxis.

Även om det lUl årets betänkande fogals åtta reservationer och några särskilda yttranden vågar jag påstå atl granskningen av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning, som del något högtidligt heter, praktiskt taget kunnat bedrivas under enighet i utskottet. Det gäUer vad jag vUl beteckna som granskningsbelänkandets huvudfrågor. Hit räknar jag vad som ryms under rubrikerna;

Offentlighet och information beträffande konseljärenden, RUcsdagens skrivelser till Kungl, Maj:t, Decentralisering av beslutanderätt. Remisser tUl lagrådet. Nåd i brottmål. Besvärsrätt för organisationer. Motivering av konseljbeslut. Offentliga utredningar. Redovisning av remissyttranden i propositioner.

Detta viU jag ha sagt, även om det föreligger reservationer på tre punkter, som skuUe kunna leda kammarens ärade ledamöter till andra slutsatser om utskottets arbete. Läser man emellertid utskottels belän-

lOl

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

102

kände skaU man finna, atl de meningsskiljaktigheter som här föreligger icke rör sig om stora och väsentliga ting. Del är närmasl nyanser i uppfattningar om olika frågor som vi har haft att behandla. Eftersom de närmare kommer att beröras av andra talare skall jag inle ingå på dem utan bara göra delta mycket korta påpekande.

Vad som är viktigt och väsentligt i betänkandet är utskottets uttalande i några av de frågor som tagits upp under de av mig nämnda rubrikerna. Utskottet understryker vikten av all regeringens beslut i principiellt viktiga frågor snabbt och effektivt når ut lill allmänheten och myndigheterna. För detta krävs särskUda insatser utöver själva offentliggörandet av statsrådsprotokollen. Glädjande nog kan man konstalera alt statsrådsberedningen ägnar informationsfrågorna en fortlöpande uppmärksamhet och är beredd att här la nya initiativ. Den har i dagarna tagit upp frågan om publicering i statlig regi av avgöranden av allmänt förvaltningsrättslig och administrativ natur. Detta har skett i en departementspromemoria som remitterats till ett antal myndigheter och organisationer för yttrande. Vi kan därför i sinom tid emotse åtgärder i det syfte som här har kommit tiU uttryck och som man har anledning förvänta skall leda liU att Kungl, Maj:ts beslut i principiellt viktiga frågor snabbt och effektivt når ut lUl aUmänheten och tUl myndigheterna.

Beträffande utgivningen av Svensk författningssamling ifrågasätter utskottet om inte en viss ytterligare tidsmässig utspridning av författningarnas ikraftträdande borde göras. Utskottet har erfarit all detta eftersträvas av statsrådsberedningen. Vi har tacksamt noterat att man gjort framsteg även på detta område, och vi räknar med ytterligare steg i den riktning som vi angivit,

I fråga om riksdagens skrivelser anser utskottet att redovisningen tUl rUcsdagen bör tillsläUas ledamöterna samtidigt med slatsverkspropositionen. Det är ett förfarande som tUlämpals tidigare och som i praktiken betyder att skrivelser som inle handlagts före den 1 december inte kan komma med i redovisningen. Vi anser emellertid att rUcsdagen kan godta ett sådant förhållande. Vi tycker att det är väsentligt att redovisningen kan göras i samband med statsverkspropositionen för alt därmed också möjliggöra för riksdagsledamöterna atl under den allmänna motionstiden i anledning av skrivelserna väcka motioner eller vidla andra åtgärder.

Slutligen framhåller utskottet det angelägna i en minskning av ärendemängden hos regeringen genom ytterligare decentralisering av åtgärder, varvid frågor om decentralisering av ärenden av störte vUct även i fortsättningen naturligtvis bör underställas rUcsdagens prövning.

Herr lalman! Detta är ett försök att ge en mycket koncentrerad framställning av årets granskningsbetänkande, som omfattar 150 sidor, med tonvikt på de mest väsentliga ärenden som varit föremål för utskottets behandling vid granskningen av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning. Jag har därvid inte tagit upp den grupp av ärenden som sammanförts under rubriken Övriga frågor. Det gäller frågor som i de flesta faU tagits upp av enskilda ledamöter av utskottet och som utskotlsmajoriteten för sin del vid granskningen icke funnit anledning att göra några särskUda uttalanden om. Emellertid kommer naturligtvis dessa ledamöter själva att här i debatten framföra de

synpunkter som föranlett dem att ta upp respektive frågor liksom också atl redogöra för sina ställningstaganden till desamma.

Dessa frågor kommer som sagt alt bli belysta under den följande debatten, och jag skaU därför, herr talman, inle närmare gå in på dem. Jag viU avslutningsvis hemstäUa alt konstitutionsutskottets belänkande nr 26 efter dagens överläggningar måtte läggas till handUngarna,

Herr LARSSON i Luttra (c);

Herr lalman! Efter herr Adamssons anförande, som ju innehöll aUmänna synpunkter på konstitutionsutskottets betänkande, kan jag fatta mig tämligen kort.

Del behöver kanske inte understrykas att granskningen av statsrådens ämbetsutövning nu bygger på andra förutsättningar än vi varit vana vid tidigare. Det sker alltså en fortsättning av den verksamhet som påböfiades för några år sedan, och någon decharge i gammal mening är del inle längre fråga om,

Granskningsarbelet går så tUl att statsrådsprotokollen för gransknings-året slår tiU utskottets förfogande. De s, k, femlioårsprotokollen underkastas en närmare granskning. Utskottet har sett pä hur del har gått med de tidigare framförda synpunkterna och konstaterar med tUlfredsställelse att offentlighetsprincipen i största möjliga utsträckning tUlämpas beträffande tvåårsprolokollen. Även i fråga om åtskilliga ärenden i de s, k, femlioårsprotokoUen synes emellertid hinder inte möta mot all besluten ges omedelbar offentlighet. Vid årets granskning har t, ex, uppmärksammats alt Kungl, Maj:t inte förordnat om omedelbart offentliggörande av beslut om erkännande av främmande stater, vilket enligt utskottet varit motiverat, Utskollel har erfarit alt Kungl, Maj:l i fortsättningen kommer att för delta slag av ärenden förordna om omedelbart offentliggörande. Del är alltså etl ärende där utskottets tidigare handläggning har lett lill resultat.

Också i år har vissa ärendeområden gjorts lill föremål för en systematisk granskning och redovisning, och detta är väl nu så att säga en av huvudlinjerna i utskottels arbete. Informationsfrågorna har ocksä tidigare varit föremål för utskottets intresse, och man kan väl säga atl redovisningen av de här grupperna av ärenden utgör ett led i en bätlre information om vUken praxis regeringen tillämpar för avgörande av olika ärenden. Det är avsikten atl utskottet lid efter annan skaU göra en förnyad genomgång av dessa ärendegrupper för att bilda sig en uppfatlning om huruvida det har skett förändringar i praxis över en längre tidsperiod. På det sättet blir dessa ärenden alltså bätlre belysta.

Jag skall inte gå närmare in på betänkandets uppläggning ulan hänvisar lill betänkandet och tUl vad Erik Adamsson tidigare har sagt. Självfallet finns det vissa ärenden som tilldrar sig elt särskUt inlresse. Jag tänker på reaktionerna i Kungl, Maj:ts kansli på vissa riksdagsbeslut. De belyses i betänkandet både av utskottet som sådant och i de särmeningar som kommit lUl uttryck. Decentralisering av ärenden från Kungl, Maj:ts kansli till underlydande myndigheter har under tidigare år varit föremål för utskottets granskning, och denna sak har också vid olika tillfällen varit föremål för riksdagsbeslut.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning ni. m.

Årets granskningsarbete

103

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

104

Man har också kunnat konstalera att del har skett en betydande minskning av antalet konseljärenden - från 32 000 för några år sedan ner tUl 25 000 vartdera för både 1969 och 1970, För 1971 har man konstaterat en viss uppgång tUl 26 000, Det är oklart om det sammanhänger med att decentraliseringen av ärenden från Kungl, Maj:ts kansli har stannat upp eller om det har andra orsaker.

En annan fråga som också är av rätt betydande intresse är frågan om remisserna lUl lagrådet. Kammaren är medveten om alt det gjorts en ändring i lagstiftningen på della område, så alt det inle längre är obligatoriskt för regeringen att vissa lagfrågor skaU remitteras tUl lagrådet, utan nu är det i stäUet så alt regeringen själv bedömer vUka lagförslag som skall underställas lagrådets granskning.

Meningarna om den reformen var ganska delade i riksdagen, och del är av elt visst intresse att se hur det har blivit efter denna lagändring. Man konstaterar då att antalet lagrådsremisser har minskat ganska kraftigt. Man har också i betänkandet belyst att tolv av de lagförslag som lagts fram under 1971 var av den karaktären att de med den tidigare tiUämpningen skulle ha understäUts lagrådet. De lagförslagen har Kungl, Maj:t aUtså inte funnit anledning att remittera tUl lagrådet. Det hade för den kommande riksdagsbehandlingen säkert varit bra om lagrådet fått se på åtminstone några av förslagen.

Nådeärendenas handläggning har varit föremål för en ganska omfattande undersökning som redovisas i betänkandet, och jag hänvisar tUl den redogörelsen,

Elt annat spörsmål av numera ganska stort intresse har också varit föremål för uppmärksamhet från utskottets sida. Det gäUer besvärsrälten för organisationer. Sakägare av oUka karaktär har aUtid besvärsrätt, men när det gäller sammanslutningar, organisationer, är frågan mera oklar, 1 vissa faU har man medgivit besvärsrätt, i andra faU icke. Också i det hänseendet finns det en redogörelse i betänkandet.

De offentliga utredningarna har varit föremål för inlresse både från konstitutionsutskottets sida och i tidigare sammanhang också från statsrevisorernas sida. Vad man där vUl komma åt är frågan om det parlamentariska inslaget i utredningarna - hur många av utredningarna som kan betraktas som parlamentariska och hur många som är utredningar inom departementet eller inom Kungl, Maj:ls kansli. Där har det bedömts som elt specieUt intresse för riksdagen atl man använder pariamentariska utredningar i all den utsträckning som är praktiskt möjlig. Man har väl etl allmänt intryck av atl det numera gärna utreds bara inom Kungl. Maj:ts kansli.

Det har tidigare konstaterats från denna talarstol att vi inom utskottet har varit eniga om ganska mycket. 1 år finns kanske flera särmeningar antecknade till utskottsbetänkandet än det fanns i fjolårets betänkande, 1 och för sig betyder det väl inte någonting annal än att man i år har tagit upp ett antal frågor som man har funnit vara av intresse att få närmare belysta, och jag hoppas att det inte förtar intrycket att utskottet varit enigt beträffande de stora frågorna.

Jag skall inte gå in på dessa särmeningar i detta anförande - de kommer   under   debatten   alt   närmare   belysas  av   andra   talare.   Jag

instämmer alltså i herr Adamssons yrkande att betänkandet läggs till handlingarna.

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Herr Adamsson konstaterade nyss med aUl skäl att stora politiska frågor numera knappast längre handläggs inom ramen för denna granskning — det finns elt och annat undantag, men i stort sett är det så. Det vore lätt alt nämna exempel. En del exempel nämndes i fjol, och jag skulle i år kunna börja med att nämna ett.

Den 14 december 1970 meddelade avtalsverkets chef att aUa statsfiänstemän skuUe få en fast bef ord ringsgång tUl lönegrad A 13, ett beslut som kom att få återverkningar under hela 1971 års avtalsrörelse. Bakom detta beslut låg, enligt vad det uppgivits, en konferens mellan en fackförbundsordförande och statsministern. Vad man kan invända mot det beslutet är väl knappast satsningen på låglönegrupperna — om den var väl aUa ganska överens - utan det förhåUandet atl det inte förelåg någon utredning om de samhällsekonomiska konsekvenserna av beslutet, och det förelåg knappast någon utredning om konsekvenserna ens för dem som skulle dra nytta av beslutet. Staten agerade där med konsekvenser för kommunerna — större för kommunerna än för staten, kan man säga. När nu regeringen bröstar sig över en överenskommelse i skattefrågan med Kommunförbundet bör man hålla i minnet alt det är regeringen själv som har framkaUat den situation som gjort en sådan överenskommelse nödvändig, bl, a, genom detta beslut.

Men detta finns inte med i årets decharge. Det finns två skäl tUl att del inte har upptagits där. Dels har riksdagen en lönedelegation som granskar a-vlalsfrågor, dels finns det inte något papper på beslutet. Det skulle krävas elt avsevärt detektivarbete av utskottet för att få fram vad som egentligen förevarit, och utskottet är inte rustat för att utföra sådana prestationer. Därför kommer beslut av denna art, hur ingripande de än är för samhällsekonomin och för enskUda, icke att bli föremål för konstilutioneU granskning i vanlig ordning. Så är det med den moderna statskonsten.

Ett exempel av helt annan art är vad som behandlades här i kammaren i går. Trots konstitutionsutskottets kraftiga påpekande i fjol om vikten av att iakttaga propositionstiderna framlades för några dagar sedan en proposition, långt utöver 90-dagarsgränsen, Det har inte föranlett något påpekande i detta dokument, eftersom dokumentet var justerat när propositionen lades fram.

Vi kan ta ett annat färskt exempel; regeringens agerande i skattefrågan häromdagen, då man i realiteten framlade en alternativ proposition, ehum man sökt nödtorftigt kamouflera detta under åberopande av utskottens initiativrätt. Ett sådant handlande står knappast i överensstämmelse med konstitutionen. Det innebär ju att man begagnar utskottens initiativrätt för något helt annat än vad den varit avsedd för; den är inte avsedd att bU en reservutgång för regeringen. Och man kamouflerar detta mycket dåligt. Det var ju regeringen som höU presskonferensen, och vid den var enligt uppgifl ingen av utskottets socialdemokratiska ledamöter — de som alltså skulle ha denna initiativ-

Nr77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Årets granskningsarbete

105

4* Riksdagens protokoU 1972. Nr 76-77

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

106

rätt och utnytfia den - ens närvarande. Detta kan inte komma med i årets granskning, eftersom betänkandet som sagt var justerat när det skedde. Det är möjUgl att det kommer nästa år,

I övrigt kanske man några ögonbUck skall botanisera i årets betänkande. Jag vill tUlägga att när herr Adamsson talar om gamla skivbekanta är del väl i någon mån riktigt, men den som sätter på de gamla plattorna är ju kanslihuset och knappast reservanter eUer majoritet i konstitutionsutskottet.

En liten bagatell skall jag mera för kuriositetens skull fästa uppmärksamheten på. På s, 2 i betänkandet konstateras att "vid genomgången av statsrådsprotokoUen iakttagits att i Kungl, Maj;ts instruktioner för t, f regering hänvisats till ett sedan år 1969 upphävt grundlagsstadgande". Det är regeringen själv som har styrt om att grundlagsstadgandel är upphävt. Den har inte observerat detta för egen del, och sådant kan naturligtvis hända. Det är aUtså mera en kuriositet än en anmärkning av saklig natur när man konstaterar det här.

Fjolårets betänkande präglades i mångt och mycket av temat information, och såsom några talare redan har påpekat förekommer detta inslag också i betydande utsträckning vid årets granskning. Det gäUer statsrådsprotokollen, där det alltfort går trögt med offentliggörandet i tid, även när så ske kan utan minsta våda. Det gäller motiveringen för statsrådets beslut. Visserligen är statsrådsberedningen och konseljen självfaUet icke underkastade förvaltningslagen, men de principer som gäUer i denna nya förvaltningslag borde ändå ha iakttagits av regeringen i större utsträckning än vad som sker, har utskottet menat.

En betydande anmärkning gäller fortfarande Svensk författnings-samUng, Skall man kräva av medborgarna att lagar skaU iakttagas, är det ju elt minimikrav att det skall finnas åtminstone teoretisk möjlighet för medborgarna att få del av innehåUet i dessa nya lagar. Det brister alltjämt betänkligt i det avseendet. Av 1 275 författningar sattes 150 1 kraft dagen efter det att de utkommit av trycket, och 300 sattes i kraft mindre än en vecka efter nämnda tidpunkt. Det är ju uppenbart otUlfredsställande med tanke på poslala förhåUanden, Då det därvidlag har skett en omläggning av försenande natur bUr dessa författningar icke tillgängliga för dem som har att rätta och packa sig därefter. Det ansvaret åvilar naturUgtvis statsrådsberedningen i främsta rummet, och utskottet är enigt om att understryka vikten av att det blir en ändring i detta avseende.

Riksdagens skrivelser är tidigare berörda från denna talarstol, och jag skall gå förbi dem och endast notera med tUlfredsstäUelse att förteckningen över regeringens handläggning av dessa skaU komma - enligt utskottets mening, som man förväntar skall bli iakttagen — innan den aUmänna motionstiden har utgått.

De tyngsta anmärkningarna i årets betänkande gäUer beslutsprocessen från regeringens sida i samband med förenade fabriksverken. Jag skaU inte nu gå in på denna fråga, eftersom andra talare kommer att sysselsätta sig med den. Men jag viU göra det konstaterandet att sällan har väl bristen på precision i regeringsarbetet, på fasta normer — förlåt uttrycket — för regeringens beslutsverksamhet kommit så tiU synes som i förhåUandet meUan regeringen, dess understäUda tjänstemän och förenade fabriksver-

107

ken. Där finns ministerstyre, där finns hafsiga och slafsiga uttalanden, där finns fuUmakter utan stöd i bakomliggande fakta och där finns etl mtxtum composilum av allehanda otrevligheter och olustigheter. För della har naturligtvis enskUda regeringsledamöter i främsta hand ansvaret. Även om t, ex, en statssekreterare agerat i de brev som finns fogade som bUaga, så är givetvis statssekreteraren en person som handlar under statsrådets överinseende och ansvar. Statssekreterare har icke något konstitutionellt ansvar inför riksdagen och inför kammaren.

En annan viktig principiell anmärkning gäUer regeringens utseende av ledamöter i länsstyrelserna. Som två gånger tidigare påpekats från denna talarstol har statsrådet öppet deklarerat sin avsUct att se tUl att det fanns en majoritet för det socialdemokratiska partiet i dessa länsstyrelser. Därmed har han inaugurerat en ny princip, som innebär att det vid elt regimskifte måste ske ändringar i denna del, eftersom en ny regering i annat fall inte kan förvänta något hänsynstagande av ledamöter som är utsedda under denna öppet tiUkännagivna, krassa motivering. Även liU denna fråga återkommer andra talare.

Låt mig emellertid få betona att formuleringarna, uttryckssätten, i de synpunkter som utskottet står enigt bakom, i stor utsträckning har valts med utgångspunkten att vi om möjligt börbU eniga i dessa delar. Det har som sagt kommit att medföra en betydande återhållsamhet i formuleringarna, och del har väl kompenserats av att anmärkningarna och påpekandena har fått en störte tyngd genom att enighet uppnåtts i utskottet.

Jag skuUe tro atl var och en från regeringssidan är beredd att medge att det hade varit lätt för felfinnare i utskottet att bland 26 000 ärenden finna anmärkningsvärda ting. Det vore lätt för felfinnare i utskottet vUken regering som än sutte — det har alltså i och för sig icke samband med vUket parti som är vid maklen. Men ändå har utskottet koncentrerat sin uppmärksamhet tUl 90 procent på frågor varom enighet har blivit möjlig eUer synts möjlig från första stund. Som exempel härpå kan man nämna genomgången av praxis beträffande nådeärenden, där man har fuUföljt traditioner från senare år och gjort en dokumentarisk redovisning, som säkerligen är tiU stor nytta både för aUmänheten och för myndigheter. Det har härvidlag icke framkommit något som föranlett utskottet atl göra något särskilt påpekande, och därmed kan man konstatera att nådeinstitutet efter det blåsväder som det för ett antal år sedan var utsatt för nu kommit i lugnare vatten. När justitiedepartementet - enligt min mening med aUt skäl - i dagarna angrips för bristande handlag, så må det vara tiUåtet att ge denna blomma åt samma för kritik så ofta utsatta departement,

90 procent av utskottets arbete har alltså ägnats åt frågor där enighet tycks vara möjlig, och så har då emellanåt kommit in synpunkter där en reservation har visat sig nödvändig, där ett särskUt påpekande har kommit att bU önskvärt, I det sammanhanget viU jag uttala min förvåning över att ej heller i år något statsråd är närvarande vid handläggningen av detta betänkande här i kammaren. När denna strävan tiU enighet i utskottet är så uppenbar borde statsråden göra åtminstone sina partivänner den äran att lyssna tiU deras synpunkter på statsrådens fögderi under årets lopp. Det finns dock åtminstone två juristkonsulter — av vilka den ena är en så

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

sällsynt gäst i kammaren alt ledamöterna kanske inte ens känner igen honom — som borde begagna denna dag för atl visa sig bland dessa stolar.

Herr lalman! Den konstitutionella debatten i Sverige har varit ganska matt under många år, delvis i avvaktan på förslaget från grundlagberedningen om ny regeringsform och ny rUcsdagsordning, Nu finns det ett sådant förslag som är ute på remiss. Det är väl aUas vår förhoppning atl detta förslag skaU leda tiU en ökad konstitutionell debatt, ett ökat intresse bland den stora allmänheten för konstitutionella frågor, bl, a, därför alt riksdagen av allt att döma kommer att nästa år fatta beslut om en ny regeringsform och en ny riksdagsordning, Elt sådant beslut måste ju fotas på en levande diskussion, på en insikt om vad författningen betyder för ett land och för dess medborgare.

Jag ber att få understryka den synpunkten och den förhoppningen i samband med behandUngen av årets granskningsberältelse.

108

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Denna debatt gäUer riksdagens granskning av regeringens handlingar under föregående år. Det bör självfallet vara en huvuduppgift i den här debatten och för den här granskningen att liUse att inte riksdagens ställning och befogenheter sätts ur spel genom åtgärder eller underlåtenhet från regeringens sida.

Arets dechargebetänkande uppmärksammar på flera punkter frågeställningar av det här slaget. Det gäller faU där riksdagens beslut icke tiU fuUo förverkligats av regeringen, det gäUer utredningskrav från riksdagen som negligerats av regeringen, det gäUer frågor som borde ha underställts riksdagen men där så inte har skett och del gäUer brister i det beslutsunderlag som tUlstäUts riksdagen i regeringens propositioner. Detta är, herr talman, enligt min mening i sak aUvarligt och för framtiden oroväckande.

Jag tycker inte att det är något särskilt innehåUslöst eller odramatiskt dechargebetänkande som ligger framför oss i dag. Det tecknar ingalunda bUden av en felfri regering, vare sig när det gäller de punkter som har att göra med riksdagens stäUning och befogenheter eller när det gäUer regeringens praxis i övrigt, t, ex, i fråga om expedieringen av beslut,

I likhet med vad faUet var vid dechargedebatten förra året har jag inte heller nu det intrycket att det mest påfaUande med dechargebetänkandet är enigheten inom utskottet. Tvärtom uppfattar jag del så, att det i ett flertal principieUt betydelsefulla frågor har rått meningsskiljaktigheter mellan ledamöterna i utskottet. Och med anledning av vad herr Hernelius nyss anförde vill jag gärna säga, att vi från folkpartiets sida inle på någon punkt har anpassat vår uppfattning och våra formuleringar i syfte atl nå enighet. Det tror jag skuUe ha varit felaktigt i samband med den granskning som riksdagen har alt göra av regeringens handlingar.

Om regeringen inte respekterar riksdagens viljeyttringar enligt deras andemening — och det menar vi alt regeringen på ett antal punkter inle har gjort — så minskas därigenom själva genomslagskraften hos rUcsdagens beslut. Och om man som i Sverige har stannat för den parlamentariska principen, byggd på foUcsuveränitetens princip, och följdaktligen låter viktiga frågor gå till riksdagen för avgörande, även om de formellt inte

faller under den samfäUda lagstiftningen enligt 87 § regeringsformen, måste man enligt min mening fuUfölja denna praxis. Del kan inle vara rUcligt att man sedan denna praxis vunnit inträde i det svenska statsskicket överlåter åt regeringen att efter eget skön avgöra om en fråga skall underställas rUcsdagens prövning eller inte.

Vid årets dechargegranskning har ett exempel på ett sådant förbigående av riksdagens viljeyttring uppmärksammats, nämligen beslutet om ett nytt betygssystem. Detta innebär - som är kammaren bekant - atl betygen i vissa klasser i grundskolan helt sonika togs bort genom etl regeringsbeslut, trots all grunderna för betygssättningen tidigare har prövats av riksdagen.

När det gäller regeringens respekt för riksdagens viljeyttringar framhöU ett enhälligt utskott förra året atl det kunde ifrågasättas om riksdagens vUjeyttringar alltid hade blivit vederbörligen beaktade, men att något uttalande från utskottets sida då inte var erforderligt, I ett särskilt yttrande av herr Ahlmark och mig påpekades att det kunde ifrågasättas om riksdagens viljeyttring när det gäUer kravet på en utredning om tobaksfrågan - där riksdagen både 1968 och 1970 i skrivelser hade begärt en sådan utredning - hade blivit beaktad, 1 det sammanhanget framhöU jag, atl eftersom riksdagens meningsyttringar för det mesta måsle ta formen av en begäran om utredning, så var det ett rimligt krav från principiell parlamentarisk synpunkt att av riksdagen begärda utredningar också faktiskt tillsattes av regeringen. Endast mycket speciella omständigheter kan enligt min mening godtas som skäl för att a-wisa en sådan riksdagens begäran.

Vid årets dechargegranskning har vi fäst oss vid flera fall, där riksdagens önskemål om utredning ännu inte har verkställts av regeringen. Vi har velat göra en särskUd notering om ell utredningsönskemål, som är tio år gammalt och som trots inte mindre än tre påstötningar i riksdagen under 1960-lalet avskrevs av regeringen förra året utan all några skäl över huvud taget angavs härför. Jag syftar på utredningsönskemålet om mäklarverksamhelen, från en enhällig rUcsdag 1961 som regeringen under de gångna tio åren inte har brytt sig om utan som nu helt sonika har lämnats ulan åtgärd. Del finns även andra ulredningskrav, delvis ganska ålderstigna, som regeringen ännu inte på något sätt har åtgärdat.

På två andra punkter, som berörs i reservationen A, har regeringen negligerat delar av riksdagsbeslut på elt sätt som är anmärkningsvärt. Det gäller i det första fallet socionomulbildningen. Riksdagsbeslutet innebar att den handledda studiepraklUcen i socionomutbildningen liksom hiltills skuUe omfatta två terminer. Men regeringen har verkställt riksdagens beslut genom att i den kungörelse som innehåller reglerna för socionomutbildningen ange att denna studiepraktik normalt skall omfatta en termin.

Del andra faUet avser riksdagens beslut under 1971 om medel till vuxenutbUdningen, En enhäUig riksdag uttalade atl statsbidragen skulle få användas också för uppsökande verksamhet, men detta uttalande av rUcsdagen föranledde icke någon åtgärd från regeringens sida under föregående år.

Låt mig beträffande de hittills redovisade punkterna cUera direkt ur

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

109

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Årets granskningsarbete

reservation A, Vi anför där:

"1 dessa båda fall har sålunda riksdagsbesluten inneburit modifikationer av regeringens förslag i propositionerna, medan regeringens sedermera fattade beslut innebar en återgång tUl propositionernas förslag. På grund härav har riksdagens uppfatlning inte i sin helhet kommit att förverkligas,"

Jag förestäUer mig att det uttalandet är tiUräckligt för att belysa hur aUvarligt vi ser på regeringens handlande på dessa punkter.

Jag vill i detta sammanhang framhålla alt det är utomordentligt viktigt atl folkviljan oretuscherad får slå igenom i alla led av beslutsprocessen. Det finns i en representativ demokrati ändå tillräckligt stora risker för alt folkmajoritetens uppfatlning icke i sin helhet skall tränga fram lill beslutsfattarna. Jag tror aUtså alt det är oerhört väsentligt att beslutsfattarna i alla led anstränger sig atl respektera folkviljan och att genomföra den så oretuscherad som möjligt.

Jag tycker, herr talman, att det är på sin plats atl göra delta påpekande från riksdagens talarstol i dag, när man utanför riksdagen ivrigt har spekulerat i att regeringspartiet genom manipulationer av olika slag med beslutsordningen skulle genomdriva ett beslut som saknar stöd hos folkmajoriteten eller hos majoriteten i foUcrepresentationen, Riskerna för att godtycke och maktmissbruk skaU följa ur en bristande respekt för folkmajoritetens mening kan också iUustreras med exemplet från socionomutbildningen, där det ansvariga statsrådet har agerat med en påfallande sturighet och obenägenhet att förstå och beakta andras meningar.

Låt mig sammanfatta de principiella synpunkter som varit vägledande för folkpartiets handlande vid årets dechargegransknmg:

I en parlamentarisk demokrati skaU folkviljan förverkligas genom de åtgärder som vidtas av regeringen och förvaltningen. Del främsta kravet på regeringen blir då kravet på lyhördhet för folkviljans yttringar. Dessa kommer i första hand tiU synes i rUcsdagens beslut av oUka slag. Regeringen bör därför enligt vår mening söka reservationslösl beakta riksdagens viUeyttringar efter deras andemening. Därutöver har regeringen tiU uppgift alt bereda de ärenden som skaU behandlas av riksdagen och alt därvid tUlhandahålla alternativ och beslutsunderlag. Regeringen kan då inte tillåtas all undanhålla riksdagen vissa alternativ eller visst beslutsunderlag.

Enligt vår mening har den svenska regeringen under 1971 brustit i båda dessa väsentliga avseenden. Jag vill citera ett yttrande, som jag fällde vid föregående års dechargedeball och som jag då anförde som ett motiv för folkpartiets uppläggning av sitt dechargearbete. Vi anser att "del bör vara en huvuduppgift för konstitutionsutskottet att genom sin granskning av statsrådsprotokollen beivra sådan administrativ praxis inom kanslihuset som missgynnar riksdagen". Vi kommer att så noggrant som möjligt fullfölja den uppläggningen av vårt dechargearbete.

Jag viU också säga att jag finner det nedslående alt de socialdemokratiska ledamöterna i konstitutionsutskottet valt att låta sin partilojalitet gå före sin känsla för riksdagens suveräna beslutsrätt. Också händelser under innevarande år stärker vår oro på de punkter som jag här

har utvecklat. Herr Hernelius har berört några händelser som är aktuella; det finns andra punkter, där utredningsönskemål och krav på ett allsidigt beslutsunderlag inte har beaktats.

Jag vUl avslutnmgsvis säga att ifrån folkpartiets sida ser vi således i den handlingspraxis som har utvecklats inom regeringen - såvitt jag nu kan bedöma är detta en praxis i huvudsak från 1970-talet - en fara för framtiden, när det gäller respekten för folkviljans alla yttringar,

I detta anförande instämde herrar Ahlmark, Karl Bengtsson i Varberg och Nelander (samtliga fp).

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! De sista meningarna i herr MoUns anförande får väl närmast betecknas som ett utslag av etl tUlfälligt dåligt humör; herr MoUn påstod att agerandet från de socialdemokratiska ledamöterna i konstitutionsutskottet helt har dUcterats av partUojalitet och att de icke bemödat sig om att tillvarataga rUcsdagens intressen.

Vi är beredda, herr MoUn, att på samtliga de punkter, där det föreligger meningsskUjaktigheter meUan utskottsmajoriteten och den minoritet som har gjort reservationer, inför kammaren redovisa våra StäUningstaganden, Kammaren har därefter att själv bedöma i vad mån man kan sätta en sådan etUcett på vårt handlande som herr Molin här har gjort.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Behandlingen av riksdagens skrivelser tiU Kungl MaJ:t

Herr TALMANNEN yttrade:

Sedan samtliga under det allmänna avsnittet i detta betänkande anmälda talare nu haft ordet, övergår kammaren tUl att debattera "Behandlingen av riksdagens skrivelser tUl Kungl, Maj:t",

Hert MOLIN (fp):

Herr talman! Jag har i mitt anförande nyligen berört de punkter som gäller regeringens beaktande av riksdagens skrivelser, som jag uppfattar som principiellt betydelsefulla. Jag har ocksä sagt att vi anser atl meningsskUjaktigheterna mellan oss och den socialdemokratiska majoriteten i utskottet på den här punkten är av mycket stor principiell betydelse.

Vi anser därför att konstitutionsutskottets betänkande på denna punkt bör bli föremål för omröstning i kammaren. Jag yrkar alltså att utskottets betänkande lägges tiU handlingarna med den ändring däri som föranledes av bifaU till reservationen A,

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Beträffande de frågor som tagits upp i reservationen A är det uppenbart att i fråga om socionomutbildningen ett avsteg skett från riksdagens beslut, 1 UtbUdningsutskottets betänkande i ärendet, som antogs av riksdagen, framhöUs att en utgångspunkt bör vara "att studieordningen vid socialhögskolorna i awakten på U68:s förslag i möjligaste mån bibehåUs oförändrad". Vidare anfördes att Kungl, Maj:t bör vidta åtgärder i syfte att stimulera ökat utbud av praktikplatser.

111

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

BehandUngen av riksdagens skrivelser tiU Kungl. Maj :t

vUkel ytterligare var ett understrykande av alt ingen försämring i fråga om praktikverksamheten borde få förekomma.

Utskottets liksom riksdagens ställningstagande tiU socionomutbildningen föregicks som bekant av en mycket omfattande debatt, varvid såväl regeringens proposition som motionsyrkandena blev föremål för ingående prövning.

De viljeyttringar som sålunda uttalades borde bätlre ha beaktats vid utformningen av socionomulbildningen. Kungörelsen om ändring av stadgan för socialhögskolorna står inte i överensstämmelse med vad riksdagen anfört. Det är enligt vår mening fel att på detta sätt awUca från irmebörden i riksdagens beslut,

Samma kritUc kan riktas mot handläggningen av det andra i reservationen påtalade fallet rörande statsbidrag för uppsökande verksamhet för vuxenutbildningen, 1 det förstnämnda fallet, aUtså socionomulbildningen, har vi från vpk i interpellationsdebatt den 9 mars anfört kritik.

Vi delar kritiken i reservationen A mot de två första punkterna. Däremot är vi av annan mening än reservanterna i fråga om den tredje punkten, nämligen den som rör mäklarverksamhelen.

112

HertWICTORSSON(s);

Herr talman! Låt mig kommentera reservationen A, I fråga om sakupplysningar ber jag få hänvisa lUl de bUagor som finns fogade tiU KU:s belänkande.

Beträffande praktikundervisningen i socionomulbildningen vill jag anföra följande. Bestämmelserna om praktik har i stadgan för socialhögskolorna fått en utformning som enligt utskotlsmajoritetens uppfattning i sak står i fullgod överensstämmelse med vad utbildningsutskottet uttalade vid förra årets riksdag, nämligen alt den handledda praktiken skaU omfatta tio månader för den som inte före studiernas början förvärvat yrkeserfarenhet av viss omfattning och fem månader för den som har sådan erfarenhet. Detta är den enkla innebörden av såväl UtbUdningsutskottets uttalande som de därefter utfärdade bestämmelserna.

När del sedan gäUer tiUämpningen av dessa regler bör det framhållas all erfarenheterna av' den nya ordningen av naturliga skäl ännu är begränsade. Vissa framställningar om undantag för bestämmelserna torde ha gjorts, men Kungl, Maj:t har ännu inte hunnit ta stäUning tiU dem. När man har fått mera erfarenheter kan det finnas anledning att pröva, om bestämmelserna fått en med hänsyn lill slatsmakternas intentioner lämplig utformning. Utskottets majoritet har utgått från att Kungl, Maj:l gör en sådan prövning ulan något särskUt påpekande från riksdagen.

Den andra saken som tas upp i reservationen A avser schablonbidraget tUl kommunal vuxenutbUdning, Enligt de bestämmelser som gäller utgår ett statsbidrag tiU kommunerna om 2 procent av lönekostnaderna för den kommunala vuxenutbUdningen, Av detta belopp utgår 1,8 procent schablonmässigt, medan resten stäUs till skolöverstyrelsens förfogande för alt utdelas efter prövning av ansökningar, — Detta är innebörden av 83 § i kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning.

Reservanterna  skriver att Kungl,  Maj;ts kungörelse, trots etl klart

uttalande av rUcsdagen att visst statsbidrag skaU kunna användas för uppsökande verksamhet för vuxenutbUdningen, inte innehåller någon anvisning om att statsbidraget även får användas för detta ändamål. Vidare skriver reservanterna att riksdagens uppfattning inle i sin helhet kommit att förverkUgas,

Utskottsmajoriteten kan inte se saken på det sättet. Den enda rimliga tolkningen av 83 § i den aktueUa kungörelsen är alt statsbidraget också kan användas för uppsökande verksamhet. Del finns nämligen inga villkor knutna tiU statsbidraget om att pengarna skaU användas för vissa ändamål. Beloppet stäUs tUl kommunens förfogande. Det talas för övrigt i 83 § om "härmed sammanhängande åtgärder", Della uttryck syftar bl, a, just på den uppsökande verksamheten. Det måste därför vara klart atl kommunerna också kan använda pengarna tUl bl, a, uppsökande verksamhet,

I ett inlerpeUalionssvar den 9 mars i år slog statsrådet Moberg fast att bestämmelserna bör tolkas just så som utskottsmajoriteten anser. Det finns med andra ord ingen oklarhet på denna punkt och inte heller någon tvekan om toUcningen av rUcsdagens och regeringens beslut.

Det tredje ärendet, sluthgen, som tas upp i reservationen A gäUer Kungl, Maj:ts beslut den 8 oktober 1971 alt utan åtgärd lämna rUcsdagens skrivelse den 28 november 1961 med begäran om en utredning angående civilrättslig lagstiftning om mäklarverksamhelen. Del är riktigt, som del har påpekats här i debatten, att detta ärende har varit föremål för frågor i riksdagen under ett antal år - 1964, 1966 och 1968, Vid samtliga lillfäUen har den då fungerande justitieministern meddelat atl eventuella civUrältsliga regler rörande mäklarverksamhet borde utarbetas i nordiskt samarbete men att intresset för saken i övriga nordiska länder hade visat sig vara ringa. På grund av det omfattande reformarbetet inom departementet var det nödvändigt att göra en stark prioritering av lagstiftningsuppgifterna, och med hänsyn därtiU hade inga åtgärder vidtagits. Justitieministern avsåg dock att vid lämpligt tiUfälle på nytt aktualisera frågan om nordiskt lagstiftningsarbete rörande mäklarverksamhelen.

Nu hör det tUl bUden att konstitutionsutskottet i olika sammanhang har framhållit, att det är angeläget atl man vidtar åtgärder för alt minska ärendebalansen. Mot den bakgrunden utfärdades den 7 september förra året en PM ställd tUl expeditionscheferna i departementen från statsrådsberedningen. Denna PM tog upp just de ärenden som ingick i ärendebalanserna. Den rekommenderade vissa förfaringssätt för alt därigenom minska ärendebalanserna, I denna PM sägs bl, a,: "Finns del anledning anta att den fråga som berörs i en skrivelse inte kommer att bU aktueU inom relativt kort tid och har frågan inte samband med etl ärende som utreds eller på annat sätt är aktueUt, torde, om ej särskilda skäl föranleda annal, böra övervägas om ej skrivelsen skaU genom konseljbeslut lämnas utan åtgärd."

Innehållet i denna skrivelse har delgivits konstitutionsutskottets kansU i samband med att man överlämnade statistiken rörande Svensk författningssamling.

Mot bakgrunden av denna skrivelse tog justitiedepartementet upp den

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Behandlingen av riksdagens skrivelser tiU Kungl. Maj.t

113

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Behandlingen av riksdagens skrivelser tiUKungl Maj.t

tio år gamla frågan om mäklarverksamhelen och konstaterade att det i dag inle finns del underlag för utredningen som man tidigare ansett nödvändigt. Med hänsyn härtiU och även med hänsyn tUl det omfattande arbele man i övrigt har att utföra när det gäller fortsatt reformverksamhet inom justitiedepartementets område avskrevs ärendet från fortsatt handläggning. Detta skedde efter det att ärendet legat tio år i väntan på all man skuUe få tUl stånd den internordiska samverkan på området som man ansåg nödvändig.

Herr talman! Jag vUl med dessa ord få yrka bifaU tUl konstitutionsutskottets hemstäUan,

Hert MOLIN (fp);

Herr talman! Jag ber att få böfia med den sista saken som herr Wictorsson berörde, det tio år gamla utredningskravet. Självfallet tar reservationen i utskottet på den punkten inte ställning tUl frågan om eventueUa förändringar i mäklarverksamhelen. Reservanterna reagerar helt enkelt mot alt ett utredningskrav här har förbigåtts. Detta har skett ulan alt någon annan motivering anförts än att man vid en prioritering inom departementet inte funnit skäl att tUlsätta någon utredning. Från de principieUa synpunkter som jag anförde i mitt första inlägg tycker vi att ett påpekande av den arten hade varit på sin plats.

När det sedan gäUer de två andra faUen, som är mera aktuella och i sak mera betydelsefuUa, går det efter herr Wictorssons inlägg nu inte att komma ifrån all riksdagen i fråga om socionomutbildningen på förslag av ett enhälUgt ulbUdningsutskott gick på den Unjen att tiden för studiepraktiken Uksom hittUls skuUe vara tio månader, medan Kungl, Maj:ls stadga på den punkten förutsätter att studiepraktiken normalt skaU vara fem månader. Dessa båda viljeyttringar är knappast möjliga att förena.

När det tUl sist gäUer vuxenutbildningen kan sägas att riksdagens beslut byggde på en aktion inom UtbUdningsutskottet, Det var en viljeyttring, som syftade tiU en förändring då det gällde att åstadkomma en ökad uppsökande verksamhet. Vår anmärkning på den punkten är att denna viljeyttring inte har beaktats och inte heller föranlett någon regeringens åtgärd.

Herr WICTORSSON (s);

Herr lalman! Jag vUl bara helt kort tUl herr Molin säga att folkpartiets utskottsledamöler har i ett särskUt uttalande som behandlar en annan fråga i utskottets betänkande framhåUit önskvärdheten av alt Kungl, Maj:ls propositioner formuleras klart och otvetydigt så att risk för feltolkningar inte uppkommer. Jag kan väl göra det tiUägget att man sannolikt har anledning att uttala samma fromma förhoppning när det gäller kompromisser i riksdagens ulskottsarbete.

114

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag vet inte om del uttalande som herr Wictorsson cUerade från vår sida var en "from" förhoppning - jag avstår från att bedöma den saken. Men förhoppningen att man i statliga dokument och

författningstexter skall uttrycka sig klart och tydUgt tror jag kan utsträckas tiU att gälla aUa regeringens dokument. Om herr Wictorsson hävdar att man i stadgan för socionomutbUdningen de facto intagit samma ståndpunkt som riksdagen och UtbUdningsutskottet gjorde, då är det exempel på en ovanligt otydlig formulering i en författningstext. Men jag tror, herr talman, att här finns en skiUnad i sak, och på det är reservationen grundad,

Hert WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag viU bara konstatera att jag har den förhoppningen att både Kungl, Maj;ts propositioner och riksdagens beslut skaU utformas klart och entydigt.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Besvärsrätt för organisationer

Herr TALMANNEN anförde:

Sedan samtliga under puiUclen "BehandUngen av riksdagens skrivelser tUl Kungl, Maj :t" anmälda talare nu haft ordet, övergår kammaren till att debattera "Besvärsrätt för organisationer".

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! Vid konstitutionsutskottets dechargegranskning har frågan om besvärsrätt för organisationer tagits upp. Bakgrunden är de förhållanden som råder särskUl avseende byggnads-, naturvårds- och miljölagstiftningarna.

Situationen är ju den att de enskilda människornas engagemang i miljödebatten har tagit sig allt starkare uttryck. Deras vUja atl påverka samhällsutveckUngen har på samma sätt förstärkts. För atl ge ökad tyngd åt sina synpunkter och krav sluter sig människor allt oftare samman i aktionsgrupper, byalag, miljögrupper, intresseorganisationer av olika slag,

I debatter och vid kontakt med myndigheter har dessa grupper möjlighet att föra fram sina synpunkter på aktueUa ärenden. Men när den formella ärendebehandUngen vidtar visar det sig att kretsen av s, k, sakägare i huvudsak begränsas tUl dem som har ekonomiska intressen att bevaka, framför aUt då i egenskap av fastighetsägare, byggherre eller företagsägare. En enskild människa eUer en grupp av människor som kanske hotas av en fullständig omstäUning av hela tillvaron om en ifrågasatt åtgärd vidtas, de människorna och grupperna ställs i ett avsevärt sämre läge. Här råder aUtså inte jämlikhet mellan berörda intressenter, och detta upplever många människor som rättslöshet,

1 flera uppmärksammade faU har berättigade intressen inte kunnat hävda sig vid den formella handläggningen av mycket stora och viktiga ärenden, helt enkelt därför att de inte har förelrälts av sakägare utan "bara" av enskilda människor.

Den enskilda människan upplever de nu rådande förhållandena på det här området så att samhäUet favoriserar vissa intressenter med stäUningen som sakägare, Sakägarställningen ger ju rätt tiU remissyttranden, plädering och besvär, SkaU samhällets miljövårdssträvanden och ambition att fördjupa miljödebatten vinna respekt, måste dessa missförhåUanden på nägot sätt rättas till. Det kan ske på många olika vägar. Framför allt gäUer det när vi begränsar oss tiU diskussion om besvärsrätten att utveckla en

115

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Besvärsrätt för organisationer

116

klar praxis.

Konstitutionsutskottet tog upp denna fråga i sin dechargegranskning 1969 och gjorde då en rad entydiga uttalanden om det angelägna i en klarare praxis. Den granskning som nu företagits visar atl riksdagens önskemål den gången ännu inte har tillgodosetls av regeringen. Kungl. Maj:t har aUtså inte följt de uttalanden som konstitutionsutskottet och riksdagen gjorde 1969, Delta tolkar jag som en nonchalans gentemot riksdagen.

Del finns i dag alltså ingen praxis om besvärsrätt för organisationer. Jag är medveten om att detta är en väldigt svår fråga. Den är inte alls enkel atl lösa; man kan inle ge någon patentlösning. Men det finns sätt atl utveckla en klar praxis som gör att människor vet vad de har alt rätta sig efter - att man inte skaU behöva sväva i ovisshet om man är besvärsberättigade eller inte, att Kungl, Maj:t tillämpar en lUcarlad behandling av ärenden av det här slaget.

För att något belysa vilken obalans som kan förekomma kan man ta exemplet med en hyresfastighet med 100 lägenheter, där 99 lägenheter bebos av hyresgäster, som är organiserade i en hyresgästförening, medan en lägenhet bebos av fastighetsägaren, Ell stadsplaneförslag aktualiseras på angränsande fastighet. Hyresgästerna får tycka precis hur myckel de viU i den här frågan. Kanske t, o, m, deras organisation, hyresgästföreningen, får vara med och tycka. Men när den formella ärendebehandlingen sätter in är de 99 hyresgästerna borta ur bilden, och den ende fastighetsägaren får vara med. Det är bara han som har rätt att anföra besvär.

Det exemplet belyser väldigt klart hur det här fungerar i praktiken. Det visar hur angeläget det är atl man utvecklar dessa frågeställningar. Det sker nu i vad avser den här sakfrågan inom bygglagulredningen, som dock kan förväntas ta god tid på sig.

De frågor vi här diskuterar är alltså besvärsrälten i ärenden enligt byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagsliflningen. Del kan ju vara värt att notera i det sammahanget att den nu så aktuella bekämpningsmedelsförordningen och instruktionen för giftnämnden inte innehåller några besvärsregler. Där är aUtså förhåUandena helt oklara.

Ett särskilt intressant fall har utskottet träffat på, Lundby kommunal-förening i Göteborg har skrivit till konstitutionsutskottet och uttryckt ;5ill missnöje med Kungl, Maj:ts handläggning av elt besvärsärende. Den skrivelsen har initierat den aktueUa granskningspunkten, som logs upp efter ell yrkande härom i konstitutionsutskottet på basis av skrivelsen. Det som är särskUt intressant med skrivelsen är alt man i kanslihuset inte ens har brytt sig om alt kontrollera om någon av undertecknarna av besvärsskrivelsen möjUgen kunde vara sakägare i mera formell mening -vUket visade sig vara faUet, Åtta av nio styrelseledamöter i den här föreningen är fastighetsägare och alltså sakägare enligt den formella ordning som gäller för miljöskyddslagsliflningen. Här har alltså departementet inte ens gjort sig besvär med att undersöka huruvida en person som hade skrivit under besvärsskrivelsen var besvärsberättigad,

KungL Maj:t har ansvaret för alt utveckla en praxis för besvärshandläggning och besvärsbehörighet. Denna praxis är så mycket mer väsentlig

som det finns oklarheter och oUkheter i gällande lagstiftning, Kungl, Maj :t vUl på den här punkten tydligen inle, trots riksdagens tidigare påpekanden, ta på sig normbildningsuppgiften.

Det är anmärkningsvärt att i en fråga av den här typen, som i den aUmänna debatten har utvecklats oerhört snabbi under senare år, ulskottsmajoriteten inte ens slår fast vid 1969 års skrivning i konstilu-tionsulskotlel. Del Ulla försUctiga påpekande som görs i reservationen ansluter också väl tiU vad utskottet säger på andra stäUen i sitt nu aktuella betänkande. Vi reservanter poängterar att det är väsentligt atl Kungl, Maj:l bringar sin praxis i besvärsfrågor tUl aUmän kännedom, att awisningsbeslut alltid förses med klargörande motivering och atl det är angeläget alt Kungl, Maj:t verkUgen undersöker, om det finns någon formellt besvärsberättigad inom den organisation som besvärar sig,

Inle ens detta kan aUtså utskotlsmajoriteten nu uttala. Det är ju något överraskande alt positionerna i denna fråga inle har flyttats framåt ulan bakåt.

Hert HENNINGSSON (s):

Herr lalman! Utskottet har ju mycket noga redovisat sina synpunkter i detta ärende, och jag skaU inte upprepa vad som sägs i betänkandet. Men skillnaderna mellan tankarna i utskottsmajoriletens skrivning och de tankar som kommit tiU uttryck i reservationen är verkligen inte stora.

Sedan man konstaterat detta finner man att herr Norrby i Äkersberga ändå vUl uppträda som den sanne folkpartisten. Han säger först att han är medveten om att det är en mycket besvärlig fråga men att den naturligtvis har behandlats mycket nonchalant av regeringen. Det kan väl ändå erkännas alt del gäller en besvärlig fråga och att vi har anledning att efterhöra och iaktta den praxis som kommer att utvecklas genom rällsbehandlingen. Jag tycker alt man också skall vara medveten om vUka bromsande effekter som åtgärder på detta område kan få för ett samhälle som viU förändras - och det vUl de flesta samhällen.

Herr Norrby ondgör sig vidare över att klagande, som varit sakägare men inte uppträtt som sådana, nonchalerats av regeringen, som inte tagit reda på det rätta förhåUandet, Herr Norrby! Det får väl ändå vara någon gräns på pretentionerna! Är den som söker rättelse sakägare, bör han väl i all rimUghets namn uppge detta.

Jag vill tillägga att vi väl i övrigt är medvetna om att såväl statliga som kommunala myndigheter alltid är mottagliga för såväl skrivelser som besök, om man verkUgen har något att meddela eller berätta som kan förändra en viss situation eller bedömningen av denna, I detta stycke får vi väl ändå erkänna att aUa vägar står öppna för den som viU meddela något, oavsett om vederbörande är sakägare eUer inte. Har man något väsentligt alt meddela, kommer det att beaktas. Därför menar jag att vi har anledning att följa vad utskottsmajoriteten här har föreslagit.

Jag vill härutöver bara säga att man tidigare har ondgjort sig över den socialdemokratiska utskottsmajoriteten, som blint följer regeringspropositionerna och försvarar dessa i aUa sammanhang. Men på denna punkt, herr Norrby, har vi ändå anledning att betänka att det av utskottets   15 ledamöter, varav 7  tUlhör den borgerliga sidan, är det

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Besvärsrätt för organisationer

117

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Offentliga utredningar

endast 2 som haft lust att stäUa sig bakom reservationen. Man kan således inle gärna säga all utskotlsmajoritetens bedömning är ensidig. Varken centern eller moderata samUngspartiet har velat understödja reservationen. Man har kanske inom dessa partier en bättre uppfattning om vUket ömtåligt område man här ger sig in på, om man tar ställning innan man har låtit den juridiska sakkunskapen ge sin mening till känna om hur dessa frågor skaU behandlas i fortsättningen.

Herr talman! Jag skaU inte utveckla denna fråga genom någon längre utläggning. Jag yrkar bifaU tUl utskottets motivering.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! Hert Henningsson utnämnde mig tiU den sanne folkpartisten av det skälet att jag vUI ta itu även med de besvärliga frågorna. Jag tackar för den kompUmangen,

Att iaktta den praxis som utvecklas är aUtså vad herr Henningsson tycker alt man skaU göra. Att be Kungl, Maj;t påverka UtveckUngen av praxis tycker jag är betydligt angelägnare, och det har riksdagen också tyckt tidigare, 1 stället viU man nu lägga hela bevisbördan på de enskUda människorna eller organisationsföreträdarna, och om den som undertecknat en skrivelse på en organisations vägnar råkar vara formeU sakägare så skall han tala om det också - det är vad herr Henningsson har atl säga.

Min slutsats av hert Henningssons resonemang är att miljöfrågorna när det gäUer besvärsrätten fortfarande är någonting för sakägarna, dvs, fastighetsägare och andra som har ekonomiska intressen att bevaka. De enskilda människornas rätt, hävdad genom sammanslutning i aktionsgrupper, intresseorganisationer osv,, lämnar herr Henningsson åt sidan.

Hert HENNINGSSON (s):

Herr talman! Om hert Nortby i Äkersberga uppfattade min anmärkning som en kompUmang, så gjorde han tyvärr ett misstag.

Herr TALMANNEN yttrade:

Sedan de under punkten "Besvärsrätt för organisationer" anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera "Offentliga utredningar".

118

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! Den fråga som nu är aktuell, frågan om offentliga utredningar, berör viktiga delar av arbetet med beredningen av statsmakternas beslut. Under senare år har en tendens kunnat märkas att utredningsarbetet inom kanslihuset fått ökad omfattning och betydelse. Det får givetvis negativa konsekvenser för den offentliga debatten, för oppositionspartiernas arbete och för intresseorganisationer. För att belysa det sista viU jag citera en ledarartikel i Landstingens tidskrift i aprU 1972, där det står bl a, följande:

"Under senare år har man emeUertid kunnat iaktta vissa utvecklingstendenser inom utredningsväsendet, som kan tänkas innebära en minskning av intresseorganisationernas inflytande. Många viktiga utredningar

119

sker genom enmansutredningar eUer inom departementen, ibland genom
en mer eUer mindre formell arbetsgrupp, som tUIsalts utan särskUda
direktiv. Utredningar av liknande ting tiUsätts också i allt större
utsträckning inom ämbetsverken på uppdrag av regeringen,

Tyvärr blir det alltmera vanligt att representationen icke ges formen av
formeUt ledamotskap eller expertuppdrag utan reduceras tUl ett deltagan
de genom en 'samrådsman' eUer 'kontaktman'. Denne har inget formellt
förordnande av deparlementetschefen och deltar i utredningens arbete
endast i den omfattning utredningen bedömer detta erforderligt eUer
eljest förenligt med sina intressen,    

Innebörden av departemenlschefsdirektiv om samråd med berörd organisation ges uppenbart en högst varierande tolkning,"

Avslutningsvis skriver tidningen: "Tendensen att allt fler utredningar bUr interna departements- och verksutredningar är starkt oroande. Den tradilioneUa utredningens form genom i gängse ordning utsedda likvärdiga representanter för berörda intressen synes vara alt föredra, I dagens läge synes än mer angeläget att samarbetet mellan intresseorganisationerna och statsmakterna i utredningssammanhang inle försvagas genom en uttunning av organisationernas medinflytande,"

Det där var alltså vad en stor intresseorganisation hade all säga om utredningsväsendets utveckUng, Ökad offentUghet inte minskad bör prägla utredningsväsendet. Tendensen tUl politisering och försvärande av oppositionens arbete genom fler departementsutredningar och begränsad medverkan av parlamentariker i det offentliga utredningsarbetet ser ut att förstärkas. Utredningsväsendets syfte bör givetvis vara atl förutsättningslöst ta fram de fakta som behövs för beredningen av etl ärende. Det är väsentligt atl utredningsväsendet omfattas med aUmänt förtroende och att det inte kan insmyga sig misstankar att fakta bUr tiUrättalagda pä ett visst sätt, t, ex, genom att man plockar fram vissa fakta men inte andra. Det är ett av många viktiga skäl för att man skall eftersträva offentliga utredningar i största möjliga utsträckning.

De departementsutredningar som här berörs får alltmer karaktären av att vara beställningsarbeten åt regeringen.

En för oppositionspartierna rätt märklig konsekvens av det omfattande utredningsväsendet är atl utredningarna blir en sorts uppsamUngsplals för aUa initiativ och förslag som förs fram inom de verksamhetsområden som berörs av utredningar. Man skuUe kunna säga atl verksamhetsfältet Ugger i träda under utredningstiden. Det återverkar naturligtvis också pä det successiva reformarbetet. Ett långrotande med en utredning, exempelvis bygglagutredningen, som jag nämnde nyss, innebär ju att inga väsentliga reformer kommer till stånd under den tid utredningsarbetet pågår. Just när det gäUer den utredningen som är en offentlig utredning med parlamentariskt inslag är det angeläget med reformer, som jag nyss hade anledning anföra.

En annan tendens som märkts mycket klart på senare tid är alt regeringen lägger fram förslag för riksdagen, baserade inte på offentliga utredningar som remissbehandlats utan på interna departemenlsulred-ningar som presenteras först när de läggs fram i propositionen. Vi har ett klart exempel i den nu aktueUa s, k, skattereform som presenterats från

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Offentliga utredningar

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Offentliga utredningar

120

regeringens sida. Ingen offentlighet gavs åt det material man förde fram förrän proposilionen presenterades. Detta är etl effektivt sätt att försvåra oppositionens arbetsmöjligheter.

Den granskningsfråga som tagils upp inom konstitutionsutskottet avser metoden med utredningar inom departement, som tUlämpas alltmer i SläUel för parlamentariska utredningar. En granskning av metoden som sådan bör då avse omfattningen av utredningsverksamheten, direktiv, redovisningsformer, remissbehandUng och sammansättning av arbetsgrupper. Denna fråga togs upp redan den 26 februari 1971, Det har aUtså varit över fjorton månader för beredningen av denna fråga i konstitutionsutskottets kansli. Man har haft god tid på sig. Vad har man då kunnal ta fram? 1 stort setl ingenting! Statsrådsberedningen har inte kunnat ge underlag för den bedömning som granskningen skuUe avse. Antingen viU statsrådsberedningen inte ge något sådant underlag eller också kan man det inte, ViUcel det nu är frågan om är det lika Ula i båda fallen, VUl man inte ge konstitutionsutskottet upplysningar är det principiellt aUvarligt, kan man inte ge information om pågående departementsulredningar, tyder det på att man i statsrådsberedningen helt enkelt inle har ett klart begrepp om hur denna verksamhet i dag fungerar.

Det finns anledning erinra om 1965 års departementsreform. Den refereras i den promemoria som är fogad som bUaga nr 7 tUl konstitutionsutskottets betänkande nr 26, 1 denna PM konstateras att syftet med reformen var att åstadkomma förbättrade möjligheter tUl långsiktig planering och samordning. Men den långsiktiga planeringen och samordningen avsåg tydUgen inte utredningsverksamheten inom kanslihuset. Om det är långsiktig planering och samordning de ökade resurserna används tiU i kanslihuset, så må det väl konstateras att man tydligen på denna punkt skändligen misslyckats eftersom man inte ens kunnat ge konstitutionsutskottet en klar bild av omfattningen av departementsutredningarna, hur de är uppbyggda osv. Det är aUdeles uppenbart att man helt enkelt inte har någon klar gränsdragning meUan departementsutredningar och informella arbetsgrupper och att man inte har gjort sig besväret med att ens inventera dessa företeelser.

Vidare utgick rUcsdagen i sitt beslut 1965 från att utredningsarbetet huvudsakUgen skulle äga rum utanför departementen — i underlydande organ, genom kommittéer och särskilt tUlkaUade sakkunniga. Nu är frågan den vilken innebörd man lägger i begreppet huvudsakligen, om det skall vara 50 procent eller mer än 50 procent. Jag lägger för min del i det begreppet in atl det skall vara den klart dominerande delen. Så synes nu inte vara faUet, men det underlag som redovisas för konstitutionsutskottet och riksdagen räcker inte för en säker bedömning om den önskade utveckhngen verkligen har ägt rum.

Det finns här också anledning att citera, vUket görs i promemorian, vad dåvarande statsministern Erlander sade vid några tUlfällen i riksdagen i interpellations- och frågedebatter. Som en kommentar tUl det offentliga utrednings- och remissväsendet i vårt land sade han bl, a,: "Detta är ur flera synpunkter utomordentligt värdefuUt, Bl, a, torde oppositionspartierna  i  Sverige   härigenom   ha   större  möjligheter  att  få  insyn i

sakfrågorna och alt påverka politiken än vad oppositionen i andra länder har,"

Som jag ser det har arbetsmöjligheterna för oppositionspartierna i Sverige på denna punkl förändrats tiU det sämre sedan 1964, när dåvarande statsministern gjorde detta uttalande i en interpellationsdebatt.

Han framhöU då också "att det i praktiken torde vara svårt att finna något 'väsentligt reformförslag', som inte grundas på offentligt material, som regel — men inte nödvändigtvis — i form av betänkanden från en parlamentariskt sammansatt utredning".

Min kommentar i dag till det uttalandet 1964 är: Del var då det,

1 en frågedebatt 1968 sade dåvarande statsministern Erlander: "1 aUa de stora politiska frågor, som vi haft anledning att sedan behandla här i riksdagen, har vi eftersträvat att göra det möjligt för oppositionen atl delta i utformningen,"

Det är aUdeles uppenbart att den praxis som då tUlämpades icke längre tiUämpas av regeringen i aUa väsentliga frågor.

Om   den   här   tendensen   beträffande   utredningsväsendet   säger  vi

reservanter: "Härigenom försvåras- en allsidig och omfattande

debatt innan beslut fattas," Den offentUga debatten försvåras aUtså, men samtidigt försvåras också arbetsmöjligheterna för oppositionspartierna, och svårigheterna ökar för intresseorganisationer alt framföra sina synpunkter.

Enligt vår uppfattning har aUtså utredningsväsendet utvecklats tiU det sämre. Det är ett påstående som vi finner grund för i det utredningsmaterial som konstitutionsutskottet har lagt fram.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Offentliga utredningar

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

På denna punkt föreligger en reservation från de moderata ledamöterna och foUcpartisterna inom utskottet, medan centerpartisterna har avgivit ett särskUt yttrande. Eftersom denna fråga återkommer även tiU hösten, då riksdagen har att behandla en motion om utredningsväsendet i Sverige, kan jag nu fatta mig relativt kort.

Det säregna för Sverige är alltjämt att del finns en mängd offentUga utredningar och att dessa bUr föremål för ell omfattande remissförfarande. Herr Norrby i Äkersberga vUle göra gäUande att huvudparten av utredningarna inte längre bedrivs på detta vis. Då kommer han in på ett synsätt som jag inte aUs kan ansluta mig tUl, Han börjar tala om alt det skall vara 50 eUer 60 procent eUer något sådant, men på det viset kan man inte resonera. Här gäller det att de tunga, principiellt viktiga sakerna bUr föremål för parlamentariska utredningar. Herr Norrby i Äkersberga får, om han skaU driva sin tes i fortsättningen, visa atl så inte är fallet för närvarande.

Herr Norrby tog fram ett exempel som även jag kan stanna vid, nämUgen det förslag tiU förändringar i skatterna som regeringen nu har lagt fram. Som alla känner tUl har man samtidigt tUlsatt en stor utredning, där det finns representanter för samtliga i riksdagen företrädda partier. Som ett provisorium i väntan på denna utredning lägger man fram ett förslag. Herr Hernelius och jag har haft ett litet resonemang om

121

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Offentliga utredningar

122

en proposition om anställdas närvarorätt vid kommunala styrelsers och nämnders sammanträden. Här är det precis samma teknik som har använts av regeringen. Den stora frågan om anställdas rätt atl della i besluten har genom tiUäggsdirektiv hänskjutits tUl utredningen om kommunal demokrati, medan den mindre frågan, den om närvarorätt i vissa försökskommuner, blir föremål för en proposition ulan atl den parlamentariska utredningen har prövat den sidan av saken.

Det har aUtid funnits andra typer av utredningar. Det finns experlut-redningar, och i dem ingår ibland riksdagsledamöter som anses särskilt sakkunniga på respektive utredningars områden. Del har alllid förekommit enmansutredningar. Det förekommer utredningar inom departementen.

Här skulle jag gärna vilja ta upp en sak som herr Norrby nämnde, nämligen atl han inte har kunnal få de upplysningar som han hade önskat. Han ifrågasatte om statsrådsberedningen vUle eller kunde lämna dessa upplysningar. Herr Norrby har själv skrivit ett särskilt yttrande, där han granskar den proposition som avgavs angående utbildning av bibliotekspersonal och understryker vUcten av atl propositioner formuleras klart och otvetydigt. Har inle herr Norrby någon gång under den tid denna fråga behandlats i konstitutionsutskottet funderat över alt han kanske inte har definierat ordet departemenlsutredningar på elt så klart och entydigt sätt att man har förstått vad det gäller? Egentligen skulle del vara intressant om herr Norrby vUle göra en sådan definition, men det kanske skuUe la för lång lid i anspråk. Det är inte så lätt atl här hålla isär oUka saker. Kärnpunkten i herr Norrbys anförande var alt oppositionens arbetsmöjligheter försämrats. Nu har väl oppositionens stäUning många sidor. Kanske herr Norrby ändå elt ögonbUck kunde fundera över vad det skulle betyda om oppositionspartierna alltid skuUe låsas fast i sina StäUningstaganden på utredningsstadiet. Det finns beredningar'där man försöker åstadkomma denna samstämmighet mellan partierna. Det betyder att oppositionspartierna i del stycket låser sig på ett relativt tidigt stadium.

Man kan naturligtvis länka sig ett system där oppositionen står bakom aUa de propositioner som avges, men då har man inte det svenska parlamentariska systemet. Med vårt parlamentariska system följer ju alt regeringen kan lägga fram förslag som inle har föregåtts av parlamentariska utredningar, i viUca har suttit företrädare för oppositionen. Hade vi ett syslem av den typ man har i Schweiz vore det annorlunda, men då borde vi ju ha samlingsregering och inle partiregeringar. Likadant förhåller det sig väl om vi skulle tiUämpa samma metodUc som i kommunerna, där vi har ett samlingsregerande.

Vidare förde herr Norrby in tidsperspektivet. Han menar atl frågor kommer att ligga i träda pä grund av offentliga utredningar. Nu lär väl inga partier begära utredningar i samma utsträckning som oppositionspartierna gör. Då måste man väl inom dessa partier känna stark glädje när ulredningskrav bifaUes, Sedan kan det hända att det betyder att avgörandet förskjules något. Men folkpartiet har i sådana här faU hittat en alldeles särskild metodUc som vi har lärt känna här i kammaren, nämUgen alt man hoppar in och begär att vissa sidor av vad som står i

direktiven skall förklaras ogUtiga och att man skall följa vissa principiella riktUnjer som man drar upp här i riksdagen.

Det kan emeUertid hända att även en regering ser atl del under etl ulredningsförlopp kan finnas anledning alt ta mindre initiativ. Anser man det vara farligt att frågorna ligger i träda - för alt begagna herr Norrbys uttryck - är det väl helt naturligt att regeringen rycker loss en punkt, om den inte har något större principieUt samband med övriga purUcter, och lägger fram en proposition som vi får behandla här i riksdagen.

Herr lalman! Del vore givetvis intressant att över huvud tagel fördjupa sig i det svenska utredningsväsendet, men vi lär få många tiUfällen atl göra del i fortsättningen, och jag nöjer mig med det nu sagda.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Offentliga utredningar

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! CenterpartUedamöterna i konstitutionsulskottet delar i huvudsak de synpunkter som har förts fram i denna reservation. Men nu finns det ju en parlimotion från centerpartiet som lar upp dessa viktiga frågor om utredningsarbetet, och denna partimotion kommer att behandlas under höslriksdagen. Det är anledningen lill atl vi här har begränsat oss tiU ett särskUt yttrande.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr lalman! När herr Johansson i Trollhättan använder uttrycket "huvudparten" av utredningarna, så stämmer det inte rUctigt med den nomenklatur jag använde. Jag sade "huvudsakligen", och däri ligger en viss skiUnad, 1 begreppet "huvudsakligen" kan man möjligen lägga in något annal än "huvudparten". Men som jag anförde är det aUtså här en fråga om vad man menar med det ena och med del andra. Vad vi ser är en oroande tendens att lunga frågor hamnar i departemenlsutredningar. Det finns klara, entydiga exempel på det från senare tid. Jag nämnde den nu aktuella s, k, skattereformen. Man kan peka på andra frågor som har flyttats in i kanslihuset efter att tidigare ha legat hos offentliga utredningar, exempelvis läginkomstutredningen. Att göra som regeringen här har gjort - föreslå en provisorisk skattereform samtidigt som man startar en utredning — är ju Uksom att ta maten ur munnen på utredningen, i synnerhet som direktiven var mycket begränsade jämfört med de önskemål som riksdagen hade framställt.

Jag kan helt instämma i vad herr Hilding Johansson sade beträffande olika typer av utredningar. Del har alllid funnits olika typer av utredningar och det kommer det alltid atl göra. Men oppositionen kommer också alltid att eftersträva bättre arbetsmöjligheter. Den dag oppositionen slutar med det är den ingen opposition längre. Och i goda arbetsmöjligheter ingår att på etl tidigt stadium kunna vara med i eller följa ett utredningsarbete. Det är inte rimligt att oppositionen skaU få 10 eller 15 dagar på sig för att ta stäUning till mycket stora frågor, som inte har presenterats tidigare utan som lagts fram först i propositionsform.

Naturligtvis kan man också anlägga aspekten att oppositionspartierna skulle låsa sig om de fick vara med i parlamentariska utredningar. Men remissbehandlingen är ju ett mycket väsentligt moment i ärendebered-

123

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

OffentUga utredningar

ningen, och där kommer fram synpunkter som gör att man väger ihop utredningen och remissyttrandena tiU ett slutligt resultat. Det är ju ofta rimligt alt sammanstäUningen och den politiska avvägningen av materialet sker i arbetsgrupper inom kanslihuset.

Ätt oppositionspartierna begär många utredningar i riksdagen kan ju bero på att oppositionspartiernas egna utredningsresurser inte har utvecklats i den takt som är erforderlig. Man kan balansera ul en del av regeringens ökade resurser genom de ökade personalresurserna i kanslihuset på det sättet att oppositionspartierna får tillgång tUl ökade utredningsresurser. Det påverkar naturligtvis inte den principiella synen på departementsutredningarna, men det är ändå ett sätt att ge oppositionspartierna bättre arbetsmöjligheter.

Herr Larsson i Luttra sade att centerpartiet i princip ansluter sig liU synpunkterna i reservationen men räknar med att föra fram sina synpunkter mera konkret vid motionsbehandlingen i höst. Det gäller ju även folkpartiet, som har en motion av Uknande innebörd. Men del vi nu har att ta upp är ju den konstitutionella frågan om Kungl, Maj:ts göranden och låtanden. Därvid anser vi från folkparti- och moderathåU alt frågan om utredningsväsendet är en väsentlig praxisfråga av den typ som numera är föremål för utskottets granskning.

Hert JOHANSSON i TroUhättan (s):

Herr talman! På en punkt vUl jag helt instämma med herr Norrby i Äkersberga, nämligen att oppositionen bör ha goda arbetsmöjligheter. Men uppriktigt sagt förstår jag inte hur oppositionen skuUe kunna ulföra sin huvuduppgift, dvs, att driva opposition, om den skuUe liksom stå bakom varje proposition som lämnades lill riksdagen.

124

Hert HUGOSSON (s):

Herr talman! Centerpartiet har väckt en partimolion vid årets riksdag som kommer att behandlas lill hösten, där man tar upp det svenska utredningsväsendet tiU behandUng och ger ullryck för en oro över alt utredningsväsendet har fått en olycklig utveckling. Jag skall inle la upp någon debatt med centerpartiet nu — vi får vänta tiU hösten. Men jag har roat mig med att gå igenom krav på utredningar under tre års tid - 1970, 1971 och 1972 — från de oUka partierna och konstaterat atl centerpartiet leder över alla andra partier när det gäller atl ställa krav härvidlag, samtidigt som man nu i en partimotion säger att ulredningsraseriet måste stävjas.

Jag begärde emellertid ordet för att ta upp en annan sak, herr talman, och jag skaU citera ur det särskUda yttrande som centerpartiet har fogat tUl konstitutionsutskottets betänkande:

"Av tradition har vikliga reformer i vårt land förberetts genom ett omsorgsfullt utredningsarbete. Huvudparten av detta arbete har försiggått inom parlamentariskt sammansatta kommittéer. Denna utredningsform har många fördelar. Bl, a, ger den representanter för riksdagen och de politiska partierna möjlighet till insyn och påverkan under elt tidigt stadium av beslutsprocessen,"

Av detta uttalande skuUe man kunna dra slutsatsen att det är den

typen av utredningar som centerpartiet fört fram krav på. Men så är ingalunda faUet, Studerar man aUa krav på utredningar som centerpartiet framförde under riksdagsåret 1971 finner man alt centerpartiet motionsledes ställde krav på 15 parlamentariska utredningar, och av motionerna var 12 partimotioner och 3 enskilda. Men man släUde krav på 106 expertutredningar. Det är därför som jag har så oerhört svårt all begripa delta särskilda yttrande. Där säger man nämligen att det skaU vara parlamentariskt sammansatta utredningar, men i rUcsdagen har centerpartiet agerat på elt helt annat sätt.

Men den debatten får vi som sagt ta upp till hösten. Del skaU bli intressant alt föra den diskussionen med herr Larsson i Luttra, Men jag tycker alt det är direkt vUseledande alt man i detta särskilda yttrande inte har tagit hänsyn tUl hur man agerat tidigare, när man i riksdagen framför allt krävt expert utred ningar och icke parlamentariska utredningar.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Offentliga utredningar

Herr MOLIN (fp);

Herr lalman! Bara två korta kommentarer. Herr Johansson i Trollhättan bekymrade sig över hur man skuUe definiera ordet departementsutredning, AUa föredragningspromemorior och allt beredningsmaterial som upprättas inom kanslihuset kan självfaUet inte hänföras tiU kategorin departementsutredningar. Däremot anges det i riksdagsberättelsen hur många betänkanden som har upprättats inom departementen, och vi har funnit att det under de senaste åren har upprättats meUan 50 och 70 sådana betänkanden. Det är denna ganska stora andel av det totala antalet utredningsbetänkanden som har föranlett detta påpekande.

Sedan talade herr Johansson i TroUhättan om folkpartiets besluts-teknUc och framstäUda utredningsönskemål, och herr Hugosson refererade ett stort antal utredningskrav som kommit från centerpartiet. Jag tror emeUertid inte att man skaU uttrycka det på det viset, utan man skaU i StäUet säga atl med de arbetsformer som riksdagen har är utredningsönskemål en del av riksdagens beslutsteknik. Och om nu riksdagens beslut ganska ofta måste ta formen av ett tiU Kungl, Maj:t framfört önskemål om en utredning, så tycker jag inte att regeringen själv skaU få avgöra vUka utredningsönskemål som passar och vUka som inte passar. Jag reagerar mol det och vUl säga att jag tycker att respekten för riksdagens beslutsfunktioner kräver att om inte exceptionella skäl är för handen skall utredningsönskemål från riksdagen också förverkligas av regeringen.

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! Jag skaU inte närmare kommentera herr Hugossons statistiska vedermödor. Dessutom föreligger det här inte några jämförelser med vad som framkommit i motioner från andra partier. Oppositionen har ju i mänga faU inte några andra möjligheter än att begära utredningar i oUka frågor. Vi har inte samma möjligheter som regeringspartiet att anlita kanslihuset för de utredningar man behöver göra.

125

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Offentliga utredningar

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Herr talman! För min del har jag inte aUs bekymrat mig över hur man skaU definiera begreppet departementsutredningar, men när herr Norrby i Äkersberga klagade över att han inte hade kunnat få några exakta upplysningar lycker jag att han för sin del borde ha angivit en klar definition. Om herr Norrby bara avsett det som herr Molin nämnde i sitt anförande, så hade det inte uppstått några som helst svårigheter att klara ul saken. Men jag har hela tiden fattat det så att herr Norrby också vUle ha med en del andra gmpper som arbetar inom departementen.

Sedan är del självklart att man från oUka håU för fram utredningsönskemål här i riksdagen. Det är en naturlig del av riksdagens beslutsfunktion. Men hittiUs har det enhgt gäUande grundlag varit så all det är regeringen som bestämmer vUka utredningar som skaU tas upp -och framför allt vUka former av utredning som skaU komma i fråga i ena eUer andra faUet, Och formellt sett är det knappast möjligt att framstäUa några anmärkningar mot regeringen för alt den i stället för all tiUsälta en stor parlamentarisk utredning har givit utredningsuppdraget åt en grupp inom etl departement.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag reagerade mot vad som sägs i det särskUda yttrandet. Då invänder herr Larsson i Luttra att oppositionens enda sätt alt arbeta är alt få fram utredningsunderlag. Men i en partimotion som vi skaU behandla i höst angriper centerpartiet den enorma utveckling som utredningsväsendet fått och säger att regeringen tUlsätter utredningar för atl begrava frågorna, för atl slippa ifrån att fatta beslut, osv.

Ni säger i del särskUda yttrandet att utredningarna skaU ha etl parlamentariskt inslag, men i riksdagen kräver ni expertutredningar. De uppgifter jag tidigare redovisade var från 1971, Jag kan tala om hur det varit i år också; jag har tittat på de motioner som väcktes under den aUmänna motionstiden. Centerpartiet har i år krävt 17 parlamentariska utredningar och 81 expertulredningar. Ni har inte ändrat er i år heller. Ni säger ell och gör ett annat.

För övrigt kan jag ge herr Larsson i Luttra siffrorna för övriga partier också. Jag tar då 1971 års siffror. Centerpartiet begärde alltså 15 parlamentariska utredningar och 106 expertulredningar, summa 121 utredningar - detta parti som aUtså i sin partimotion uttalar att vi har aUdeles för många utredningar här i landet. Folkpartiet krävde 20 parlamentariska utredningar och 59 expertulredningar, summa 79 utredningar. Moderata samlingspartiet krävde 22 parlamentariska utredningar och 52 expertutredningar, summa 74 utredningar. Jag skaU inte trötta kammarens ledamöter med att tala om i hur många faU n:\an därutöver i gemensamma motioner krävde utredning; det blev ett icke ringa antal,

SkuUe riksdagen 1971 ha tillgodosett alla dessa krav hade antalet utredningar fördubblats och kostnaderna för det svenska utredningsväsendet, som också angrips av oppositionen, skuUe ha ökats från ungefär 65 miljoner tUl 125 mUjoner kronor.

126

Herr NORRBY i Äkersberga (fp);

Herr talman! Herr Johansson i TroUhättan begär av mig all jag skaU definiera vad som menas med departementutredning, arbetsgrupp i kanslihuset osv. Det är en fullständigt orimlig begäran. Jag har ingen inblick i de interna arbetsförhåUandena i kanslihuset. Jag kan alltså inte veta vad som där förekommer. Jag vet det fortfarande inte, trots att jag har bett konstitutionsutskottets sekretariat ta reda på det, helt enkelt av det skälet att sekretariatet inte har kunnat få några upplysningar, I en redovisning för utskottet sade sekretariatet: "Beträffande omfattningen av pågående departemenlsutredningar har inte kunnal erhållas några säkra uppgifter,"

Herr talman! Del är litet mycket begärt att en enskUd riksdagsledamot skaU vela del som statsrådsberedningen inle är beredd alt tala om.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frägor rörande förenade fabriksverken

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Det är nalurUglvis riktigt att regeringen inte grundlags-enligl är skyldig att effektera utredningsönskemål. Jag lar för givet atl om regeringen varit grundlagsenligt skyldig all göra del, så hade den gjorl det. Det kan vi lämna därhän. Här är det fråga om en administrativ praxis.

Jag vidhåller den uppfattning jag gav uttryck för i förmiddags, nämUgen att om en majoritet inom riksdagen framställer etl krav om en utredning eller ell krav om en ändring av inriktningen på en utredning, bör det ankomma på regeringen alt, om icke alldeles speciella omständigheter föreligger, tUlmötesgå della riksdagens önskemål. Jag tror att det sammanfaUer med en god parlamentarisk praxis. Det är bl, a, på den punkten vi har kritiserat regeringens handlingar under 1971,

Herr LARSSON i Luttra (c);

Herr lalman! Av vad herr Hugosson anfört framgår två saker: För del första att centerpartiets riksdagsgrupp är särskUl uppslagsrik, för del andra all det kanske kan behövas en utredning om utredningsväsendet.

Herr TALMANNEN anförde:

Sedan samtliga under punkten "Offentliga utredningar" anmälda talare nu haft ordet, övergår kammaren fill alt debattera "Vissa frågor rörande förenade fabriksverken".

Herr WIJKMAN (m):

Herr lalman! Del ärende som vi från den borgerliga oppositionen tar upp till behandling i reservationen E berör vissa förhållanden kring förenade fabriksverken. Dessa frågor har ju tidigare ventUerats ingående i denna kammare, men åtminstone en aspekt - och en myckel väsentlig sådan - har saknats vid de debatter som har förts. Jag avser helt naturligt betydelsen av det samband och de kontakter som förekommit mellan fabriksverken och berörda departement under åren 1968-1971,

Det har, herr talman, hänt myckel inom den statliga näringspolitiken sedan den nya och aktivare näringspoUtiken första gängen presenterades

127

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frägor rörande förenade fabriksverken

128

1967, Myckel har vi kunnat följa i pressen, men en del är fortfarande fördolt för den stora delen av allmänheten. Vad vi vet är all åtskiUiga företag inom den statliga sektorn har gått dåligt; vi vet också att vissa företag har fått lägga ned eUer inskränka driften; slulUgen har vi bl, a, efter en specieU JK-utredning kunnat följa hur den ena transaktionen efter den andra inom förenade fabriksverken har ruUals upp och kritiserats. Den ulredningsprocess som föregick JK:s yttrande i ärendet var myckel omfattande och ger ulan tvivel utrymme för åtskilliga reflexioner.

Den första reflexionen är att JK:s utredning sysslar uteslutande med fabriksverkens ansvar — alltså mte med det eventuella ansvar som kan åvila berörda departement. Del går aUtså inte alt under hänvisning till JK:s utredning påstå alt hela förloppet och skeendet i vad gäller fabriksverkens olika köp och lånetransaktioner är klarlagt. Vad som inle är klarlagt är var berörda departement kommer in i bilden. Och detta är vad vi strävar efter alt få fram i reservationen.

Den andra reflexionen måste bU alt del var anmärkningsvärt sent som dåvarande industriministern gjorde sin anmälan till JK, Anmälan gjordes först i mars föregående år och flertalet av de förhållanden som påtalades i statsrådet Wickmans anmälan hade inträffat långt dessförinnan. Antingen hade departementet levat i ovisshet under nära två år eller också - vilket är det sannoUka — befanns det lämpligt rent poUtiskt våren 1971 alt försöka skjuta ifrån sig de obehag som vissa förhållanden i samband med fabriksverken utgjorde inte minst för statsrådet Wickman personligen.

Vad var det då som JK hade att yttra sig över? Jo, en rad fall där fabriksverken, utan formella beslut från vare sig regering eUer riksdag, hade företagit köp av vissa företag samt lämnat lån och borgensförbindelser till åter andra förelag. Det är klart att fabriksverken har handlat vid sidan av verksstadgan och formellt brustit i olika avseenden. När det exempelvis gäller vissa bolagsköp borde i de kontrakt som fabriksverken undertecknade funnits förbehåll för riksdagens godkännande,

JK har efter sin utredning slagit fast att fabriksverken på en rad punkter bmstit, JK säger vidare att "vad verket låtit sig komma fill last är av allvarlig beskaffenhet" och "jag vUl framhåUa som utomordentligt betydelsefullt att riksdagens konstitutionella befogenheter framdeles inte på sätt som skett utsattes för risken att lida intrång".

Vad har då verket försvarat sig med? Jo, på varje punkt menar fabriksverken att man handlat i god tro, dvs, verket menar att man handlat i överensstämmelse med Kungl, Maj:ts intentioner. Verket anför i sitt yttrande tiU JK: "Sedan FFV väl informerat Kungl, Maj:t och erhållit dess samtycke, lär åtminstone en väsenflig del av ansvaret för den fortsatta formella handläggningen ha övergått på Kungl, Maj:t, 1 den mån FFV anses ha försummat eUer dröjt för länge med någon formell handläggningsåtgärd, lär det få beaktas, alt själva ärendet varit känt för Kungl, Maj:t utan all något påpekande gjorts från Kungl, Maj:ts sida,"

Fabriksverken återkommer gång på gång i sina olika yttranden tUl JK lill denna punkt, nämligen atl de transaktioner och åtaganden för vUka verket kritiserats varit kända, och såvitt verket kunde uppfatta det godkända av Kungl, Maj:t, Verket säger att man i första hand varit i

kontakt med statssekreterare Olhede men alt man hela tiden - på goda grunder - antog atl herr Olhede hade samråd med de olika statsråden.

Herr lalman! Frågan om vilka kontakter som ägt mm och vilka klartecken som givits i de olika fallen från Kungl, Maj:ts sida är synnerligen oklar, Justitiekanslern säger i sitt utlåtande: "Uppgiften atl förhandsgodkännande från vederbörande departement skulle ha lämnats beträffande verkels ifrågavarande dispositioner har icke vunnit stöd av utredningen. Några handlingar rörande vad som förekommit vid de kontakter som otvivelaktigt ägt rum meUan FFV och olika departement synes inte ha upprättats," Delta är förvisso helt rUctigl, Det enda vi i dag har all gå efter i flera ärenden är elt antal privatbrev mellan Olhede och dåvarande chefen för fabriksverken, Gunnar Svärd, Hade inte dessa brev funnits skulle osäkerheten ha varit total, TiUäggas bör all osäkerheten på intet sätt skingrats sedan man tagit del av Olhedes brev! Låt mig i korthet la några exempel för alt belysa alla de oklarheter som föreligger.

För det första: Förvärvet av SMT, ett i dagarna myckel aktuellt förelag. Fanns det eller fanns det inte ett bemyndigande från Kungl, Maj:t, innan de tre företag köptes som sedan kom alt utgöra SMT? Och hur skall man uppfatta Olhedes brev fill Svärd efter det att bemyndigande sägs ha givits? Och hur skall man tolka del faktum all justitiekanslern inte tycks ha uppmärksammat något bemyndigande?

För det andra: Förvärvet av Linson Instrument, Fanns det ett bemyndigande atl låna ut pengar från fabriksverken till SMT för detta köp? Om inte, hur skall man då falla Olhedes brev i sammanhanget lill Gunnar Svärd?

För det tredje; Lånet till David Sverker, Fabriksverken lånade ut pengar till David Sverker innan ens beslutet om Statsföretag var klubbat i riksdagen. Skedde detta med industriministerns goda minne? Och i så fall; Hur skall man då se på affären? Vid en interpellationsdebatt den 15 december 1971 logs bl, a, lånet lUl David Sverker samt förvärven av Linson Instrument och SMT upp. Därutöver berördes flera andra av de transaktioner som justitiekanslern kritiserat. Då restes också från herrar Dahlén och Burenstam Linder krav på en närmare utredning av berörda departements inblandning i de ohka transaktionerna. Statsrådet Rune Johansson hänvisade då flera gånger lUl prövningen av dessa frågor i konstitutionsutskottet.

Det är där vi är i dag och del är i denna situation som vi reservanter kräver en ingående utredning av vad som verkligen förevarit. Att märkliga samband och relationer rent formellt föreligger mellan fabriksverken och berörda departement är klart. Det material som förelegal vid vår granskning har dock inte varit av den arten alt vi i detalj kunnat klarlägga beslutsgången och vad som verkUgen förevarit. Vi menar att en parlamentarisk kommission bör tUlsättas för atl bringa reda i sammanhangen. Detta borde — såvUt jag förstår — även ligga i regeringspartiets intresse. Ty efter så mycket skriverier och så myckel spekulerande hit och dit som har förekommit i detta ärende måste alla ha ett intresse av att klarhet verkligen skapas. Dessutom är det under alla förhållanden angelägel att slå fast, om berörda statsråd har följt de regler som enligt praxis gäller.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

129

5 Riksdagens protokoU 1972. Nr 76-77

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frägor rörande förenade fabriksverken

130

Herr talman! Jag kan inte undgå att understryka det märkliga i alt socialdemokraterna vägrar atl acceptera den utredning vi reservanter föreslagit. För det kan väl knappast vara så alt regeringspartiets företrädare i utskottet — i motsats fill oss reservanter — finner all allt är helt klarlagt i relationerna meUan fabriksverken och ansvariga politiker. Jag skuUe i så fall vara intresserad av en kommentar på de punkter som jag här har berört.

Nej, herr talman, del kan inle förhålla sig på mycket annorlunda sätt än atl socialdemokraterna är rädda för en parlamentarisk kommission, därför att en sådan kunde avslöja ansvarsförhållanden som i dag är fördolda och som skulle kunna få en icke obetydlig politisk effekt om de avslöjades. Jag lycker att det är svagt och ynkligt med en sådan smusslandets politik. Den kan inte inge förtroende hos alla dem som har närmare begrepp om vad som i realiteten har förevarit i samband med fabriksverkens transaktioner!

Jag ber med del anförda att få yrka bifall tUl reservationen E,

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! De nu aktuella förhållandena inom förenade fabriksverken är förvisso komplicerade. Jag tänker inte ens göra elt försök att reda ut dem; riksrevisionsverkel, justitiekanslern och konstitutionsutskottet har gjort sädana försök men inte lyckats helt. En särskild parlamentarisk kommission som vi föreslår i reservationen E har därför en angelägen uppgifl.

Del finns två konstitutionella aspekter på denna fråga. Den ena har utvecklats av Anders Wijkman, nämligen den som rör förhållandet mellan Kungl. Maj:t och FFV. Den andra aspekten, som jag finner principiellt intressantare, rör förhållandel mellan Kungl. Maj:l och riksdagen. Har regeringen gett riksdagen ett rättvisande beslutsunderlag avseende anslag lill förenade fabriksverken? Om riksdagen har tagit ställning till de här anslagsfrågorna utan atl regeringen har redovisat den verkliga omfattningen av FFVs bolagsengagemang, utlämnade län och borgensåtaganden, kan det ifrågasättas om regeringen har beaktat regeringsformens 64 och 65 §§. Att riksdagen eventuellt senare kan ha godkänt dessa åtgärder av FFV, helt eller delvis, reglerar i efterhand förhållandet mellan regeringen och förenade fabriksverken men inte del förhållandet atl regeringen genom sitt beslutsunderlag kan ha vilselett riksdagen.

Ätt regeringen kan tvingas vidta åtgärder och först i efterhand inhämta erforderligt godkännande från riksdagen strider visserligen mot bokstaven i regeringsformen 64 och 65 §§ men inte mot den praxis som har utvecklats. Om regeringen däremot skulle ha vUseletl riksdagen — medvetet eller omedvetet — kan det aldrig godkännas i efterhand.

Just denna konstitutionellt mycket allvarliga sida av saken har inle kunnat belysas i någon av de utredningar som har gjorts, Rält forum för en sådan granskning är den föreslagna parlamentariska kommission som bl, a, aktualiserades i en interpellation av herr Dahlén i höstas. Konstitutionsutskottet har självt uppenbarligen inte resurser att göra en sådan granskning. Del är nu 14 månader sedan jag begärde att en sådan dechargegranskning   skulle   göras just  om  huruvida  Kungl,   Maj:l  har

lämnat riksdagen ell rättvisande beslutsunderlag. Den granskningen är ännu icke gjord, Konslilulionsulskotlels socialdemokratiska majoritet har uppenbarligen inte viljan att ta itu med de här aUvariiga konstitutionella frågorna.

Herr talman! Jag har här inte berört sakförhållandena inom förenade fabriksverken; de finns fill viss del klarlagda i bilagorna liU utskottets betänkande, 1 dechargesammanhanget är del dock inle sakfrågorna som främst är av intresse, utan del är de konstitutionella frågorna.

Vad slutligen gäller misstanken om alt ministerstyre kan ha förekommit anser jag liksom Anders Wijkman alt den misstanken är välgrundad.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl reservationen E,

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! Den här frågan om förenade fabriksverken är unik så till vida atl det ansvariga statsrådet mer eller mindre har uppmanat konstitutionsutskottet att granska frågan. Hela denna fråga om "förenade fabriksverkens svindlande affärer", för atl citera etl uttryck i fjolårets debatt, är så svår atl få elt grepp om att utskottet icke har kunnat få klarhet i vad som har förekommit. Reservanterna har därför stannat för ett förslag om tillsättande av en parlamentarisk kommission.

Frågan har återkommit i flera debatter i riksdagen, där påstående har stått mol påstående. Det hela har varit Uka oklart när debatten slutade som när den började. För alla parter skulle det därför vara bäst om det kunde göras en i möjligaste mån objektiv genomgång och redovisning av alla frågor som har samband med förenade fabriksverken och regeringens mellanhavanden med bolaget.

Jag ber alltså att få yrka bifaU lUl reservationen E,

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

HerrBERGQVlST(s):

Herr talman! Till grund för den här debatten ligger del otvivelaktiga faktum atl förenade fabriksverken vid flera tUlfäUen handlat i strid mot gällande bestämmelser. Verksledningen framhåller själv att man har arbetat under en hård press. Man kom in i en situation, där man mötte en starkt vikande efterfrågan på försvarsmateriel, och del blev nödvändigt att snabbt och intensivt söka utveckla den civUa delen av tillverkningsprogrammet. Man fick också satsa på att ställa om den militära delen av produktionen.

Man visste att om man inle klarade de problem som trängde sig på, skulle man tvingas tiU drastiska begränsningar av sysselsättningen och nedskärning av produktionen på många viktiga avsnitt, I fabriksverkens yttrande lUl justitiekanslern förra året skUdras hur dessa allvarliga problem hårt pressade beslutsprocessen i verken, hur antalet beslutspunkter och beslutslillfäUen ständigt ökade och hur man i viss utsträckning saknade rutin förde nya uppgifterna. Man säger i yttrandet: "Under detta tryck försköts uppmärksamheten undan för undan från problemens mer formella aspekter tUl de reella vUka ej sällan krävde omedelbara ståndpunklslaganden,"

Man framhåller alt lidspressen också påverkade sättet att lämna information.   Informationen   både   lill   styrelsen   och   departementen

131

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

132

koncentrerades till frågornas sakliga bakgrund och innebörd, I stor utsträckning lämnades informationerna under hand och muntligen, Inle sällan ingick de i ett resonemang om möjligheten atl nå från struktursynpunkt utvecklingskraftiga och beslående resultat.

Kanske kan vi också i efterhand ändå ge den dåvarande verksledningen det erkännandet att den inte var helt ulan framgång i strävandena att bemästra den myckel svåra situation, som uppstod i och med atl man mötte en starkt vikande marknad för förelagets viktigaste produkter. Men samtidigt som man gav sig i kast med sakfrågorna sköt man de formella problemen ål sidan i många faU, De fel man har begått är huvudsakligen av just formeU natur. Såvitt vi i efterhand kan förstå borde man i allt väsentligt ha kunnat klara sakfrågorna utan all handla i strid mot gällande bestämmelser, 1 stället för atl göra avtalen definitiva hade man kunnat sluta preliminära avtal med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande. Man hade kunnat hemställa om generella bemyndiganden att inom vissa gränser teckna borgen och alt inom vissa gränser bilda eller förvärva bolag i Likhet med vad som redan gäller för domänverket och vattenfallsverket, Justitiekanslern säger i sill beslut atl om verksledningen hade gjort framställningar om generella bemyndiganden, kan man fömlsätta all fabriksverken i stort sett fått sådana tUlslånd,

Vad kommer det sig då att fabriksverken inte begärde dessa bemyndiganden? JK:s svar på den frågan är att man inom verken inte varit medveten om att man gjort avsteg från gällande bestämmelser. Man har inom verken inte haft tUlräcklig förvaltningsrättslig sakkunskap, och del är väl någonting som också får sitt belägg i verkens yttrande tUl justitiekanslern; så sent som förra året levde man kvar i en hel del missuppfattningar om vilka regler som gäller för etl affärsdrivande verk,

I det här sammanhanget vUl jag slå fast atl vederbörande statsråd haft en annan uppfattning om vUka förvaltningsrättsliga regler som bör gälla. Det lar sig ullryck i atl industriministern skriver till justitiekanslern och ber denne utreda de närmare omständigheterna kring en del av fabriksverkens åtgärder. När riksrevisionsverkel är klart med sin granskning av internkonlrollen vid fabriksverken, översänder departementschefen även den utredningen till justitiekanslern.

Justitiekanslerns utredning avslutades i december förra året. Justitiekanslern har omsorgsfuUt klarlagt vUka förvaltningsrältsliga regler som gäller i dessa sammanhang.

Från utskotlsmajoritetens sida anser vi alt efter vad som hänt det finns välgrundad anledning utgå ifrån atl de formella kraven i fortsättningen kommer att iakttas. Jag vUl också passa på att erinra om den utredning som industriministern tillsatt i år angående fabriksverkens framtida inriktning och verksamhetsformer. Till den utredningen har departementet överlämnat både riksrevisionsverkets och justitiekanslerns granskningar.

Så fill kravet på en parlamentarisk kommission. Såvitt jag förslår är det en helt ny form för granskning av regeringens åtgärder. Den innebär att riksdagen skriver lill regeringen och hemställer atl regeringen måtte tUlsätta en kommission med uppgift att granska regeringen. Rent formellt fungerar det aUtså så, alt del organ som skall granskas självt utser dem

som skall granska. Det har också talats om all regeringen skulle utse en ordförande som inte var parlamentariker.

Vill vi vårda oss om de konstitutionella formerna, tror jag vi skall vara utomordentligt försiktiga innan vi ger oss in på en sådan principiellt tvivelaktig konstmklion. Om det inte är känt förut vill jag upplysa om all det faktiskt finns ett parlamentariskt organ med uppgift all granska regeringen och regeringens åtgärder. Det är ett organ där ledamöterna både formellt och reellt utses av riksdagen och inle av regeringen, vilket åtminstone från konstitutionella synpunkter måste vara av betydelse.

Nu säger man på borgerligt håll alt man inte fått klarhet på alla punkter. Det är så mycket som skulle behöva belysas och redas ut. Men vad har de borgerliga inom konstitutionsutskottet gjorl för att få så mycket information som möjligt i den här frågan? Vi har ju tillgång till etl kvalificerat sekretariat som kan anUtas för att skaffa fram de upplysningar man vill ha. Man har inte lill fullo utnyttjat möjligheten atl via konstitutionsutskottet skaffa fram information på en del av de punkter man nu säger vara oklara. Varför anmäldes inte det här ärendet till granskning redan den 13 januari om det var så viktigt? Man har ju känt till delta ärende åtminstone sedan december förra året. Varför gav man inte mer preciserade anvisningar om hur sekretariatet skulle bedriva sill utredningsarbete? Varför följde man inle utredningsarbetet mera intensivt medan det pågick?

Del finns en oerhört stor skillnad meUan den vetgirighet och den brinnande iver att få klarhet i de här frågorna, som har demonstrerats av de borgerliga talarna från denna talarstol, och det förströdda sätt på vilket man inom konstitutionsutskottet har drivit den här frågan. Vad kan det bero på?

Jag ber all få yrka att utskottets betänkande läggs till handlingarna, vilket innebär etl avslag på yrkandet om en parlamentarisk kommission.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Vissa frägor rörande förenade fabriksverken

Under della anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Herr Bergqvist böfiade med en ganska ovidkommande redogörelse för varför fabriksverken böfiade utvidga sin verksamhet. Det har inle särskilt mycket med den fråga vi nu diskuterar alt göra. Men del ligger naturligtvis mycket i de synpunkter och konstateranden som herr Bergqvist gjorde. Man skall kanske lägga lill en sak, och det är att vi under de senaste åren har haft ett starkt ökal intresse från socialdemokratin att bedriva statlig företagsamhet. Jag tror nog alt man måste koppla ihop tongångarna från 1967 med vad som sedan hände inom fabriksverkens ram och som ju sedan har rullat vidare inom Statsföretag,

Herr Bergqvisl uppehåller sig väldigt mycket vid de interna problem som fabriksverken hade. Man hade mycket atl stå i och hade inte tid att sköta de formella aspekterna, säger han. Del kan ju vara intressant. Om man tar del av fabriksverkens och riksrevisionsverkets analyser och inlagor framkommer det också att här har del varit många problem. Och det är ju ingen från reservanternas sida som på något sätt har ställt sig

133

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

134

bakom   eller  försökt försvara det formella handläggningssält som  har tillämpats inom fabriksverken - snarare tvärtom.

Herr Bergqvisl säger att samtidigt som man gav sig i kast med sakfrågorna sköt man de formella frågorna framför sig. Men där finns alltså kärnpunkten kvar. Fabriksverken upprepar gång på gång i sina yttranden - det påpekade jag också i mitt första inlägg - att man levde i den tron att den information man hade givit och den underhandskontakt man haft med departementet var tillräcklig. Man menar atl en icke obetydlig del av ansvaret för den formella handläggningen i och med de kontakter som förekommit hade flyttats över på Kungl, Maj:l,

Det är ju den sidan vi vill granska. Här har herr Bergqvist inle på något sätt försökt klara ul humvida det har förekommit sådana kontakter från departementels sida, via herr Olhede eller på annat sätt, som kan ha uppfattats som ett bemyndigande och som därför kan göra atl man får större förståelse för och kanske lättare kan acceptera vad som brustit i formellt hänseende. Men det här bortser herr Bergqvist ifrån. Han säger bara att man inom fabriksverken inte var medveten om de förvaltnings-rättsliga reglerna. Däremot var enligt herr Bergqvist dåvarande industriminister Krister Wickman 1971 medveten om dessa, och därför gjorde han sin anmälan.

Då är min fråga igen, herr Bergqvist: Varför kom denna anmälan så sent? Varför tog det nästan tre år innan affären med SMT började intressera herr Wickman ur de här mera formella aspekterna? Varför tog det över två år innan affären med Linson Instrument började intressera statsrådet Wickman? Det är ju ganska anmärkningsvärt. Beror inte del helt enkelt på att den poUtiska pressen var så stark, att det var nödvändigt för dåvarande industriministern atl på något sätt skjuta över bollen till någon annan? Jag kan inte uppfatta det på annat sätt. Del hade varit intressant med en kommentar på den mycket centrala punkten, eftersom herr Bergqvisl hävdar atl här fanns del olika ståndpunklslaganden dels inom fabriksverken och dels när det gäller berörda statsråd.

Jag vill härefter återigen påpeka atl det material som vi haft som grund för våra överväganden i första hand har tagits frän JK:s granskning. Denna avser ju inle alt försöka fastlägga hur departementen agerat utan gäller enbart fabriksverkens agerande.

Jag ställde tre frågor, och jag vill förtydliga åtminstone två av dessa. Låt oss ta ett par minuter i anspråk för frågan om Linson Instrument AB, Detta företag förvärvades av SMT den 1 september 1969, SMT saknade medel för att köpa Linson Instrument AB, och pengarna lånades då av försvarels fabriksverk. Tidigare hade herr Olhede i privat brev till herr Svärd — i juni samma år — sagt: "Jag anser affären vara riktig. Du kan köpa. Om del skall bli fabriksverket direkt eller SMT är en ren lämplighetsfråga," Del var alltså statssekreteraren som sade della.

Alt det sedan befanns lämpligt att klara köpet över SMT beror sannolikt på att man då slapp gå omvägen över riksdagen. Men - och där kommer kruxet - även det lån som utfärdades av fabriksverken till SMT borde ha godkänts i förväg. Kvar står alltså alt fel har begåtts. Denna lånetransaktion har också kritiserats av JK, Frågan är nu var någonstans

departementet och statsrådet Wickman kommer in. Tror herr Bergqvist all herr Wickman inte var underrättad av herr Olhede om denna lånetransaktion?

Låt mig också förtydliga min fråga om David Sverker. Innan beslutet om Statsföretag klubbades i riksdagen 1969 hade det s. k. skrivbordsbola-gel David Sverker påbörjat sin verksamhet — som gick ut på att bereda mark för Statsföretag — i stor brådska och under oklara former. David Sverker behövde pengar och dessa lånades också ut av fabriksverken. 3 mUjoner kronor inbetalades på David Sverkers konto — och detta innan riksdagen fattat beslut om atl bilda Statsföretag. I styrelsen för David Sverker satt herrar Olhede och Svärd och nuvarande industriministern Rune Johansson. Att det hela inle skedde i formellt rikliga former är fastlagt. Frågan är dämtöver vilket ansvar som måste anses åvila industridepartementet i frågan. Dåvarande industriministern kan knappast ha varit ovetande om denna lånetransaktion.

Herr Bergqvist! Jag har nu något utvecklat två av de tre exempel jag log upp. Del skuUe vara intressant att få en kommentar till dessa, eftersom det ju är dessa punkter som är de centrala. Beträffande fabriksverken är vi överens om alt man förfarit felaktigt, men det gäller nu alt försöka klarlägga det poUtiska ansvaret i detta sammanhang.

Varför kräver vi då en parlamentarisk kommission? Jo, helt enkelt därför alt del material — och det är ganska tjockt, som herr Bergqvist mycket väl vel - som vi haft lill förfogande vid granskningen icke har varit tUlräckligt, Herr Bergqvist frågar också varför vi inte gjorde mer och varför vi inte följde utredningen. Jag vel inle om herr Bergqvist har några närmare kontakter med vårt interna partiarbete och vel hur del har gått lill. Jag vill försäkra alt detta ärende mycket noggrant har studerats, men vi har kommit fram till den slutsatsen alt det material - och det har varit mycket omfattande — som vi har fått från utskotlskansliet icke har varit tUlräckligt, Här behövs framför aUt utfrågningar och en mycket noggrann genomgång av vad som verkligen hänt i en mängd fall, och del anser vi inle att konstitutionsutskottet klarar under nuvarande granskningsformer.

Herr Bergqvist säger nu alt det skulle vara en helt ny form för granskning om det organ som skall granskas utser det organ som skall granska. Det finns, säger herr Bergqvisl, ett organ — och såvitt jag förstår menar han konstitutionsutskottet — som bätlre skulle kunna göra delta. Ja, vi menar atl konstitutionsutskottet har haft tillräckligt att göra med alt klara av de dechargediskussioner vi haft under våren, och vi har icke haft någon möjUghet att ytterligare belysa detta ärende. Atl det sedan blev aktuellt på sluttampen av utskottsbehandlingen beror på en mängd olika omständigheter.

Jag kan alltså inte fly bort från den tankegången att det förekommer en rädsla för all redovisa vad som verkligen hänt. Ingenting i herr Bergqvists första inlägg tyder på något annal. Det är många oklara punkter, och det borde även ligga i statsrådens inlresse atl dessa helt klarades ut, så atl de beskyllningar, antydningar och spekulationer som har förekommit under de senaste åren lill slut kunde antingen avvisas eller accepteras.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

135

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

Herr BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! När herr Wijkman säger alt konstitutionsutskottet inte har haft möjlighet atl plocka fram mera material i den här frågan, så är det naturligtvis helt felaktigt, i vafie fall på det sättet alt man skulle kunnat göra de borgerliga ledamöterna mera informerade om själva sakfrågan. Herr Wijkman undrade hur del hängde ihop med SMT, och han ställde frågan: Fanns del något bemyndigande där?

Det var synd att herr Wijkman inle ställde den frågan till sekretariatet, som i så fall hade kunnat plocka fram det bemyndigande som finns, daterat den 28 juni, och som jag har i min hand här. Där har vi alltså etl konkret exempel på alt de borgeriiga i utskottet icke varit intresserade av i första hand att informera sig i själva sakfrågorna, utan de har velat gå direkt på kravet på lUlsättande av en pariamentarisk kommission. All man inle fått fram bemyndigandet beror inte på att utskottet varit arbetsbelastat. Ärendet anmäldes inte så tidigt som man från borgeriigl håll hade haft möjlighet att göra, så att beslut hade kunnat fattas i utskottet den 13 januari. Så förhåUer det sig på den punkten.

Kravet på en parlamentarisk kommission är en ganska anmärkningsvärd sak. Upplever man del på borgeriigl håll inte som lite märkligt all det inte är riksdagen som formellt skall utse dem som för riksdagens räkning skall granska regeringen och alt som ordförande för denna parlamentariska gransknUig eventueUt skall utses en person som inte är parlamentariker? Inom konstitutionsutskottet borde vi väl ändå försöka hålla på formerna.

När det gäller sakfrågan tror jag att de missuppfattningar som herr Wijkman gör och de oklarheter som han upplever beror på all han inle gör en klar distinktion på del sätt som justitiekanslern gör i sin utredning mellan å ena sidan avtal om att bilda och förvärva bolag och å andra sidan utbetalning av lån och tecknande av borgensförbindelser. Gör man den uppdelningen och går igenom materialet, kommer man till helt andra slutsatser än vad herr Wijkman gör.

136

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergqvist säger att vi inle skulle vara intresserade av atl få fram sakfrågorna. Det är ju just delta intresse som vi markerar med vår reservation. Jag vill hänvisa till mitt första inlägg, där jag relativt ingående gick igenom både JK:s inlaga och de yttranden som kommit från fabriksverken. Vi kan naturligtvis gå mycket längre in i materialet, men jag vill bespara kammaren en alltför ingående granskning.

Herr Bergqvist frågade varför vi inte begärt mera material. Herr Bergqvisl vel lika bra som jag alt del material vi har fått utgör en fiock lunta, och jag tror inte atl det går atl få fram myckel mera. Herr Bergqvisl sade själv att det mesta av de underhandskontakter, beslut och olika turer som tagits i stor utsträckning har skett muntligt. Jag kommer ihåg alt när vi diskuterade frågan i utskottet anförde herr Bergqvist atl del var en slump all det fanns några brev och att inle underhandskontakterna bara förekommit på telefon. Vad vi har klagat på är just bristen på papper som kunde klarlägga vad som inträffat!

Sedan vill jag hävda att här behövs inte bara genomgång av handlingar.

Här behövs samtal och förhör med ohka inblandade parter. I riksdagsordningens 44 § står det: "Ingen äger närvara i utskott, när ärende om granskning av hans egna åtgärder i utövning av tjänst eUer uppdrag förekommer till överläggning eUer beslut." Herr Krister Wickman, som vore aktueU för en sådan utfrågning, kan alltså inte närvara i konstitutionsutskottet. Del är en av de grundläggande orsakerna tUl atl vi vill ha en parlamentarisk kommission. Men därutöver, herr Bergqvist, är detta material så omfattande alt det behövs en specieU utredning och speciella klarlägganden.

När det gäller SMT vill jag säga: Observera det märkvärdiga i alt justitiekanslern i sitt yttrande helt tycks ha gått förbi bemyndigandet från den 28 juni. Jag är väl medveten om atl det finns, men jag bara frågar: Hur oklar får beslutsgången vara och hur lösliga får formerna vara, när inle ens justitiekanslern tycks ha uppmärksammat detta bemyndigande? Det tyder ju på hur otroligt dimmigt och oklart del mesta är.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

Hen BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wijkman ställde i sitt första inlägg en fråga: Fanns det etl bemyndigande i SMT-affären? Jag har detta bemyndigande här i min hand. Det hade varit lätt för herr Wijkman all med hjälp av konstilutionsutskottels sekretariat plocka fram det, så alt han inte hade behövt ställa den frågan i denna debatt.

Jag tog detta som elt enda exempel på atl man från borgerligt håll avstått från atl informera sig i dessa frågor så mycket som faktiskt hade varit möjligt med hjälp av konstitutionsutskottets sekretariat. Denna punkt upplevde herr Wijkman som oklar. Han hade kunnat få fram detta papper. Han hade också kunnat få fram en redogörelse för det brev som nämndes i sammanhanget och vad del innebar, ty det har kommit fram offentligt i annat sammanhang. Det är aUtså mycket lätt att få fram omständigheterna i del specieUa faUel,

Här gör man ett stort nummer av att detta ärende är så komplicerat att konstitutionsutskottet inte klarar av det. Men ni gjorde inte ens etl försök i konstitutionsutskotlet atl klara av de punkter som ni själva upplever som oklara. På socialdemokratiskt håll tycker vi att vi har grund för vårt ställningstagande.

Varför anmälde ni inte ärendet redan den 13 januari för granskning i utskottet? Här anklagar man departementschefen för att företa anmälningar för sent i en del sammanhang, men själva är ni inte så förfärligt långt framme i tiden.

Varför gav man inte mer preciserade anvisningar om hur sekretariatet skulle bedriva sitt arbete? Såvitt jag vet lämnades inte ens en skriftlig begäran om hur arbetet skuUe bedrivas. När man i andra sammanhang talar om vikten av skriftliga handUngar borde vi naturligtvis vänta oss att sådana i ett fall som detta vore självklara och skulle komma utskottets ledamöter till del.

Varför följde man inte utredningsarbetet medan det pågick? Varför gav man inte en särskUd prioritet åt detta granskningsönskemål jämfört med andra som man förde fram? Vad gjorde man efter det alt kanslipromemorian var färdig för att få ytterligare klarhet på åtminstone

137

5*Riksdagens protokoll 1972. Nr76-77

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frägor rörande förenade fabriksverken

några  få  av  de punkter som  man  fortfarande säger sig uppleva som oklara?

Mot denna bakgrund framstår detta krav på en parlamentarisk kommission snarare som demonstrationspolitik än som en ärlig strävan att klarlägga de konstitutioneUa förhållandena.

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del är synd att herr Bergqvist inle lyssnar på vad man säger. Jag sade i mitt första inlägg: Fanns det eller fanns del inte ett bemyndigande? Jag ville därmed betona oklarheten bl, a, efter JK:s utredning som ju herr Bergqvist i övrigt har stött sig på i sina inlägg.

Även jag har elt utdrag av detta bemyndigande av den 28 juni. Men hur skall man uppfatta herr Olhedes brev? JK har tydligen missuppfattat del. Och hur skall man uppfatta JK;s hela skrivning på denna punkt? Delta visar hur dimmigt och oklart del är.

Men, herr Bergqvist, jag gjorde sedan preciseringar när det gäller Linson Instrument och David Sverker, och de frågorna kvarstår. Herr Bergqvist har inte med etl enda ord berört de mycket märkliga förhållanden som förekommit.

Ni gjorde inle ens elt försök i utskottet, sade herr Bergqvist, Nu hade vi i alla fall en dryg timmes debatt, och del framgick klart atl man från socialdemokratiskt håll inte var intresserad av atl komma sä alt säga en bil på vägen.

Jag skall inte, herr talman, gå in på alla de repliker som utväxlades i utskottet, men det är fel när herr Bergqvist hävdar atl vi icke haft en saklig diskussion i denna fråga. Frågan om SMT och Linson Instrument var uppe i utskottet, och herr Bergqvisl och jag hade flera replikväxlingar om detta.

Varför ärendet inte anmäldes tidigare? Det var inte jag som anmälde det, och jag kan därför inte exakt precisera tidpunkten.

Sedan säger herr Bergqvist: Varför följdes inle arbetet? Jag upprepar min fråga: Hur kan herr Bergqvist uttala sig om hur vi inom moderata samlingspartiet eller hur man inom de två övriga oppositionspartierna har följt etl visst ärende under dess gäng? Herr Bergqvist vet lika väl som jag atl det är hundratals papper och promemorior som har kommit fram i detta ärende. Hur man kan slå i talarstolen och påstå alt vi inle har följt utredningsarbetet är för mig en gåta. Och för övrigt, herr Bergqvisl, om det skulle vara så alt vi dåligt har följt ärendet, vUket jag bestrider, är del ändå inle något argument i sakfrågan. Jag hävdar fortfarande; Här kvarstår dimbildningar och oklarheter. En parlamentarisk kommission skulle på ett påtagbart sätt kunna föra oss framåt och ge belägg för vad som verkligen har inträffat. Kravet står självfallet fast.

138

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! Herr Bergqvist påstod bl, a, att övergången till civU produktion i FFV kom som en överraskning. Men den kan väl rimligtvis inte ha kommit som en överraskning — den måsle väl ha varit resultatet av en dålig planering? Herr Bergqvist sade att man mötte en starkt vikande marknad  för de viktigaste produkterna. De viktigaste produk-

terna för FFV var försvarsmateriel och tjänster för försvaret. Är del överraskande att det blev ett vikande underlag för de produkterna? Det kan det rimUgtvis inte vara, eftersom del är resultatet av den förda försvarspoUliken,

Herr Bergqvist påpekade också att det ansvariga statsrådet hade en annan uppfattning i förvaltningsrättsliga frågor än FFV, Av det skälet skrev statsrådet till JK och bad honom pröva frågorna. Vad man behöver är ju konlroUinstrument, som förebygger händelser av det slag som här har inträffat. Del viktiga är inte att efteråt klarlägga vad som har hänt, och ell efterhandsklarläggande i sakfrågorna påverkar inte det politiska ansvaret, som vi nu diskuterar.

Herr Bergqvist sade vidare att en parlamentarisk kommission är en helt ny form för granskning. Ja, del kan man hålla med om, men det är också en helt unik situation vi har som kräver nya former för åtgärder.

Sedan påstod herr Bergqvist atl reservanterna inte har utnylfial möjligheterna att ta fram upplysningar via konstitutionsutskottet. Han frågade: Varför anmäldes inle delta granskningsärende redan den 13 januari 1972? Herr lalman, jag viU här läsa innantill ur en skrivelse som jag inlämnade till konstitulionsulskotlet den 26 februari 1971:

"Följande ärenden anmäldes tUl 1971 års dechargegranskning,

1, Bokförmgs- och värderingsprinciper för affärsverken (t, ex, förenade fabriksverken) såsom de avspeglas i balansräkningar och vinst- och förlusträkningar har stor betydelse för riksdagens ställningstaganden i anslagsfrågor m, m. En granskning av dessa principer i relation lill vedertagna regler för enskUda företag enligt skatte-, bokförings- och aktiebolagslagstiftningen kan utvisa om riksdagen av regeringen har fått ett rättvisande beslutsunderlag. Jämförelse bör göras med riksrevisions-verkels PM ang, förenade fabriksverken,"

Delta är alltså undertecknat den 26 februari 1971, föröver fjorton månader sedan. Ärendet har alltså anmälts mycket tidigare än vad herr Bergqvist vill låta påskina. Det är dessutom den intressantaste konstitutionella aspekten som las upp i den anmälan.

När denna fråga behandlades i konstitulionsulskottet framgick klart alt konstitutionsutskottet inte hade kansliresurser atl klara den utredning som frågan krävde. Därför förordades inom konstitutionsutskottet att frågan skulle överlämnas lUl riksdagens revisorer, som emellertid heller inte såg sig föranlåtna att la upp ärendet.

Det finns nu, herr talman, en väldigt intressant tidsfaktor all peka på. Granskningsanmälan i konstitutionsutskotlet gjordes alltså den 26 februari 1971, Den 9 mars 1971 lät statsrådet Krister Wickman en skrivelse gå till JK om en utredning av FFV:s förehavanden. Det var alltså knappt två veckor efter det att granskningsärendet hade anhängiggjorls i konstitutionsutskottet.

Jag ser, herr talman, här ett samband, Krister Wickman viUe få ryggen fri inför den förväntade konstitutionella kritik han nu utsätts för. Jag finner det anmärkningsvärt, herr talman, att utskottsmajoritetens talesman inte bättre har läst på det här ärendet så atl han känt tUl dessa elementära fakta om när väsentliga delar av del har anhängiggjorls.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

139

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frägor rörande förenade fabriksverken

140

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Herr Bergqvisl yrar något om den 13 januari; jag vel inle vad han menar med den saken. Jag gjorde anmälan i konslitutionsut-skollel på etl mycket tidigt stadium av sessionen, och jag upptog förhandlingar med huvudsekreteraren i utskottet om huruvida icke särskild sakkunskap borde tillkallas för detta ärende. Så nog fanns det intresse! Herr Bergqvist har väl inte kunna följa della ärende bättre än jag har gjorl — snarare tvärtom, atl döma av hans inlägg.

Vad beträffar det förfarande som föreslås, nämligen atl det skall tillsätlas en parlamentarisk utredningskommission, är det inte alls något exceptionellt. Det har förekommit förut; jag vill erinra om Wennerströmkommissionen,

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Det första ärende som konstitulionsulskoltel beslöt granska togs den 13 januari, och det var inte det här ärendet, Granskningsbeslulet i det här ärendet fattades först den 1 februari, eftersom det inte anmäldes omedelbart i samband med atl utskollel började sitt arbete. Så förhåller det sig med den saken,

Atl en parlamentarisk kommission skulle ha förekommit tidigare är en felaktig upplysning, eftersom det i Wennerströmaffären var fråga om en juristledd kommission som skulle skaffa fram material till grundval för konstitutionsutskottets bedömning. Här sägs däremot i yrkandet atl kommissionen skulle granska, och granskning är ju den vanliga benämningen på del arbele som konstitutionsutskottet har atl göra utifrån den författning vi har.

Herr Norrby i Äkersberga försöker få fram att han skulle ha varit den som allra först uppmärksammade de här frågorna. Det som herr Norrby anmälde som ett granskningsärende förra året var frågan om bokförings-och värderingsprinciper för affärsverken. Det framhölls att de principerna hade stor betydelse för riksdagens ställningstaganden i anslagsfrågor. En granskning, genom vilken de för den statliga affärsverksamheten gällande principerna ställdes i relation fill vedertagna regler för enskilda företag enligt skatte-, bokförings- och aktiebolagslagarna, kunde utvisa om riksdagen av regeringen hade fått ett rättvisande beslutsunderlag. Jämförelse borde göras med riksrevisionsverkets PM om förenade fabriksverken, framhölls det vidare.

Det är riktigt att det här önskemålet anmäldes på etl tidigt stadium i ganska vaga termer. Sedan dess har herr Norrby inte drivit frågan i konstitutionsulskottel, såvitt man har kunnat bedöma, annat än på det sättet alt han nu har kopplat på reservationen E, där det står talat om alt fråga har uppkommit "om regeringen lämnat riksdagen fullständigt beslutsunderlag". Del står inklämt i slutet av en mening som också innefattar en annan sakfråga. Det är alltså vad det blev av detta storstilade initiativ. Det var verkligen inte myckel som herr Norrby fick med i den reservationen.

Herr Wijkman sade i sitt första inlägg: Fanns det eller fanns det inte elt bemyndigande när man skulle köpa dessa tre företag som så småningom bildade SMT? Han stäUde frågan trots all det för oss som har

salt oss in i ärendet är klart atl del finns elt bemyndigande. Jag har hållit det i handen och visat upp det flera gånger tidigare. Det är ju ganska märkligt alt man kan slå här och stäUa sådana frågor, om man skall företräda denna reservation, och påslå att man gör det därför att man vill få klarhet i ärendet.

Jag tror alt debatten i denna fråga skulle vinna högst betydligt om man nu äntligen på borgerligt håll kunde inse att man är tvungen att göra samma distinktioner som justitiekanslern gör i sin utredning, nämligen atl vid ena tillfället diskutera avtalen om bildande och förvärv av bolagen och vid andra tiUfället diskutera utbetalningar av lån och köplikvider och tecknande av borgensförbindelser,

I den första frågan, som gäller avtalen, är det helt klart att kontakt har tagits med departementen och att man diskuterat sakfrågorna. Det är självklart att man från departementen hade överläggningar om den situation som fabriksverken befann sig i. Får jag inskjuta till herr Norrby beträffande det här med överraskning osv,, alt det var en ganska besvärlig situation, som påverkades av både den svenska marknaden och den utländska marknaden och att della gäUde även de civila produkterna. Man förde alltså resonemang om hur man skulle klara sig ur dessa problem. Men det var naturligtvis inte lätt för departementet all förutse att fabriksverken sedan skuUe träffa definitiva avtal och inte i avtalen ta in förbehåll för Kungl, Maj:ls och riksdagens godkännande. Inte ens när man hade det här bemyndigandet från regeringen att träffa etl avtal under det uttryckliga förbehållet av regeringens och riksdagens godkännande tog man in det i avtalet, Justitiekanslern konstaterar nu atl hade man tagit in förbehåUet i avtalen, skulle knappast några anmärkningar kunnat riktas mol förenade fabriksverken,

I den andra frågan, som gäller utbetalningar och borgensförbindelser, säger justitiekanslern att något samråd i förväg med departementet icke ägt rum. Därmed kan också herr Wijkman få svar på en del av de frågor han ställde. Man skall alltså ha klart för sig atl detta blev känt i efterhand för departementet, och de tider som herr Wijkman talar om — två och tre år — är knappast riktiga i detta sammanhang.

Sedan skulle jag även vilja beröra en annan fråga som har varit uppe här. Herr Norrby sade atl det finns misstanke om ministerstyre, och herr Hernelius sade alt här finns det ministerstyre. Om jag har uppfattat begreppet ministerstyre rätt så skulle del innebära alt i det här fallet industriministern skulle ha fattat beslut som egentligen skulle ha förts upp i regeringen. Jag skulle gärna vilja veta: Vilka beslut skulle industriministern ha fatlat som i stället borde ha fattats av regeringen? Jag känner inte till atl det finns några. Det skulle vara intressant om vi kunde få reda på vad som ligger bakom della.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Det finns flera definitioner på minislerstyrelse. En mycket vanlig sådan är att minister fattar beslut eller påverkar beslutsfattandet i ärenden som han i och för sig inte har att göra med. En ytterligare definition är att minister genom underordnade tjänstemän påverkar etc. Var och en som läser breven som är fogade som bilagor till

141

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor '■örande förenade fabriksverken

den handling vi i dag granskar får nog sin uppfattning om vad som har förevarit och om behovet av en tillfredsställande utredning, innefattande bl, a, förhör med vederbörande.

Sedan är del ingen som begär all herr Bergqvist skall ha reda på vad som skedde i Wennerslrömaffären, Jag talar inte om juristkommissionen — jag talar om den parlamentariska granskningsnämnden, vilken presenterade sitt resultat som en offentlig utredning. Den utredningen lades också till grund för konstitutionsutskottets därpå följande granskning av Wennerströmaffären, Och beträffande handläggningen inom regeringens interna cirklar av det dokumentet ber jag att få hänvisa till förra statsrådet Ulla Lindströms memoarer. Där finns vetskap att inhämta för den fåkunnige, och dit räknar jag alltså herr Bergqvist i det här sammanhanget.

142

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Herr Bergqvist upprepar detta alt JK konstaterar att det inle fanns några kontakter mellan fabriksverken och departementet. Herr Bergqvist hade ju väldigt noga reda på vad jag skulle ha sagt i mitt första inlägg. Det var ju synd att han inte lyssnade på den här punkten. Jag citerade nämligen JK. Och det är klart atl om man läser en mening kommer man till den slutsats som herr Bergqvist drar, men läser man ett par tre meningar ytterligare kommer man fram till någonting helt annal. JK säger nämUgen:

"Uppgiften alt förhandsgodkännande från vederbörande departement skulle ha lämnats beträffande verkets ifrågavarande dispositioner har icke vunnit stöd av utredningen." Sedan kommer: "Några handlingar rörande vad som förekommit vid de kontakter som otvivelaktigt ägt rum mellan FFV och olika departement synes inle ha upprättats."

Det är ju därför JK kan göra sitt påstående i den första meningen. Att det förhåller sig på det viset är ganska självklart.

Och herr Bergqvist vill väl inte påslå att här inte har förekommit några förhandsmedgivanden, atl inle verkliga kontakter har förekommit? Vi har ju elt antal privatbrev. Del kanske är synd för herr Bergqvist att dessa finns, men det gör de faktiskt, och vi hade också tillfälle att studera dem ingående vid utskottets granskning.

Sedan är det ju en viss skillnad, herr Bergqvist, på att anmäla ett ärende i slutet på januari, jämfört med i början på januari, och att — som dåvarande industriministern Wickman - dröja ungefär två år tills man gör sin anmälan hos justitiekanslern. Det är utan tvivel en viss skillnad i lid därvidlag.

Faktum kvarstår alltså: Herr Bergqvist har icke förklarat:

a)    varför industriministern dröjde så länge,

b)    förhållandena kring David Sverker,

c)    förhållandena kring Linson Instrument AB, och

d)      förhållandena rörande SMT.

Red gärna ul detta med SMT, när nu herr Bergqvist hänger upp sig på delta hela tiden och säger att det är märkligt atl jag kan ställa en fråga. Jag ställde frågan för atl påvisa hur dimmig hela beslutsgången har varit, eftersom JK uppenbarligen icke har uppmärksammat det här bemyndi-

gandet. Var så vänlig och red ut hela sakförhållandet och häng inte upp Er på en enda mening. Herr Bergqvist är tydligen expert på all hugga ut en enda mening och bygga upp ett helt resonemang kring denna. Men det håller inte för en kritisk granskning. Jag har ju hela tiden replikrätt och har alltså möjlighet att slå herr Bergqvist på fingrarna när det gäller sådana metoder.

När del gäller distinktioner som justitiekanslern gör vill jag avsluta med all säga; Justitiekanslern har granskat fabriksverken. Han har icke granskat berörda politiker, och det är detta vi syftar till.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp);

Herr talman! I mitt första inlägg framhöll jag att den intressantaste konstitutionella aspeklen på den här frågan är förhåUandet mellan Kungl, lVIaj:t och riksdagen, därför atl den frågan liksom aldrig kan slätas över genom efterhandsgodkännanden av ställningstaganden som i det här fallet förenade fabriksverken har gjort. Den principiellt intressantaste frågan har alltså konstilutionsutskottel haft för behandling i över 14 månader. Den låg, när granskningen det här året böfiade, som ell icke slutbehandlat granskningsärende, där utskottet konstaterat alt utskottet inle hade resurser att göra den typ av utvärdering och granskning som jag aktualiserat i februari 1971, Och i det aktualiserandet ingick just frågan huruvida riksdagen av regeringen har fått etl rättvisande beslutsunderlag, alltså den intressantaste konstitutionella frågan enligt min uppfattning. Att det granskningsönskemålet skulle vara diffust skrivet kan jag inte hålla med herr Bergqvist om.

När det gäller sakfrågans bedömning skall vi också ha klart för oss att vi då inte hade tillgång lill JK:s utredning. Den initierades ju av Krister Wickman knappt två veckor efter det alt mitt granskningsönskemål var anmält i konslilutionsutskollel.

Del är svårt att vara visionär och all ha en kristallkula atl skåda i, när man första gången tar upp etl ärende. Man kan bara konstatera att delta inle är en fråga som har mnnit på som allra hastigast. Den har varit aktuell vid en rad tillfällen under riksdagsarbelet 1971, såväl i konstitu-lionsulskotlel som i andra utskott och även i kammarens debatter, dä konstitutionsutskottets granskningsrätt och granskningsmöjligheler har åberopats även av regeringssidan.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Till herr Hernelius vill jag säga atl jag ändå upplever det så att det finns en skillnad mellan den parlamentariska nämnd som herr Hernelius talar om och den kommission som skulle ha lill uppgifl att granska regeringens förehavanden, och där "granska" är den tekniska termen för det arbete som konstitutionsutskotlet normall har att fullgöra.

Beträffande det granskningsärende som det här gäller vill jag sedan fråga herr Norrby i Äkersberga; Är det verkligen så att det log emot i frågan om bokförings- och värderingsprinciperna därför att det inte fanns tillräckliga resurser inom konstitutionsutskottet? Var det inte snarare så att delta visade sig vara en frågeställning som kanske inte skulle leda till

143

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Vissa frägor rörande förenade fabriksverken

så mycket? Herr Norrby har ju ingalunda drivit detta ärende särskilt hårt i konstitutionsutskottet. Jag har nu tagit fram den exakta formuleringen i reservationen E, där denna fråga förs fram, och där står det; "Fråga om ministerstyrelse direkt eUer indirekt utövats har också uppkommit liksom om regeringen lämnat riksdagen fullständigt beslutsunderlag," Det var alltså "liksom" i slutet av meningen som reservanterna vUle framhålla särskilt, och det är del som herr Norrby nu anser som del kanske väsentligaste i hela frågan. Men vi skall i sammanhanget ha klart för oss atl det finns en principiell och en konkret aspekt på denna fråga. Den första är humvida man följer de regler som nu gäUer, Där har vi riksrevisionsverket, som kontinueriigt och systematiskt granskar affärsverken och gör en mängd analyser. Den andra är: Hur bör de förvaltningsrättsliga reglerna, bokförings- och värderingsprinciperna vara utformade? Den frågan behandlas för närvarande av 1969 års budgetutredning.

Sedan vill jag säga till herr Wijkman att det var elt rätt konstigt resonemang att anklaga mig för att hänga upp mig på en mening och sedan bygga upp ett stort luftslott på det — eUer vad nu avsikten var. Jag konstaterade i mitt inlägg att herr Wijkman ställde frågan huruvida det fanns något bemyndigande eUer inle, och jag uppfattar det som mycket märkligt att herr Wijkman inte kände tiU detta bemyndigande, ty i annat fall fanns det väl ingen anledning att ställa en fråga på det sättet. Retoriska frågor har man väl hört talas om, men när man ställer frågan huruvida det fanns ett bemyndigande eller inte och ber mig svara på det, så kan jag inte uppfatta det på annat sätt än atl det avslöjar en djup okunnighet. Då behärskar man inle hela materialet, Samma sak frågades när det gällde Linson Instrument: Fanns det ett bemyndigande? Men det var ju SMT som övertog Linson, Och del förhåller sig så att elt aktiebolag inte behöver Kungl, Maj:ts bemyndigande för att göra inköp.

Delta visar också hur desorienterad man är på den borgerliga kanten när del gäller själva sakfrågorna. Man har inte satt sig in i fakta, man har inte bemödat sig om all plocka fram upplysningar på de punkter som man själv upplever som oklara.

144

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Jag skaU inte förlänga den här debatten myckel; jag vUl bara säga några ord till herr Bergqvisl,

Herr Bergqvists påstående att det inom oppositionen råder djup okunnighet om hur del verkUgen förhåller sig faller platt till marken. Jag frågade om den lånetransaktion mellan fabriksverken och SMT som möjliggjorde detta köp var godkänd på förhand och hur man skulle uppfatta Olhedes brev i sammanhanget, där Olhede säger att det var en ren lämplighetsfråga om det var fabriksverken eller SMT som köpte. Jag ställde frågan om SMT — kaUa det en retorisk fråga eller vad som helst, herr Bergqvist — för att få till stånd en diskussion och för alt med herr Bergqvist kunna gå igenom hur oklar hela saken är och hur omfattande dimbildningen är, dokumenterad bl. a. av JK:s utredning. Herr Bergqvisl, kommentera gärna detta! Herr Bergqvist stöder sig ju på JK i en massa andra sammanhang, men här går han uppenbarligen förbi JK.

Tala inle om okunnighet! Tala i stället om att vi har olika "känslighetspunkler", för alt citera etl uttryck som statsrådet Wickman använde i en debatt med herr Burenslam Linder för något år sedan. Vi har olika "känslighetspunkter" så till vida atl vi har olika bedömningar av vad som är rimligt att låta komma till allmänhetens kännedom i samband med fabriksverken. Det är detta sakfrågan gäller. Kom inle och beskyll reservanterna för okunnighet eller för att inte ha satt sig in i ärendet! Den som läser protokollet från denna debatt kan konstatera alt herr Bergqvist haft all möda i världen alt undgå alt svara på de sakfrågor som har ställts,

Hert HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag skall också fatta mig kort; debatten kan ju inte pågå i det oändUga,

Herr Bergqvisl säger att han upplever den utredning som reservanterna begärt på etl annat sätt än den parlamentariska kommissionen i Wennerströmaffären, Herr Bergqvist får själv svara för sina upplevelser. Jag ser likheten! Var och en som åhört denna debatt är väl helt på del klara med att det behövs en utredning. Här har surrat en massa uppgifter och påståenden i skiftande sammanhang. Herr Bergqvisl har ibland krupit bakom aktiebolagslagen, och han har anklagat fabriksverken för alt inte ha skaffat bemyndiganden. Vem är det som har ansvaret för det, om inte det ansvariga statsrådet? Så nära kontakter som uppenbarligen fanns mellan statssekreteraren och förenade fabriksverken var del naturligt atl statsrådet såg lUl att del fanns bemyndiganden för de affärer som gjordes — de svindlande affärer som gjordes; jag använde det uttrycket i förra årets debatt, och jag är beredd att använda det i år också.

Till sist viU jag bara ställa frågan: Varför är ni emot en belysning av dessa händelser? Vore det inte bättre för er själva, som herr Wijkman har sagt, att ni gick tiU botlen med del här och att del skapades klarhet? Varför vägrade statsrådet Johansson i riksdagsdebatten den 15 december atl gå med på en parlamentarisk undersökningskommission? Varför vägrar ni i dag? Vad är det ni har att dölja?

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Herr Hernelius upplever ingen skUlnad mellan den parlamentariska kommission reservanterna föreslagit och den nämnd som undersökte handläggningen av Wennerströmaffären, Den ovedersägliga skillnaden finns ändå att den parlamentariska nämnden i Wennerströmaffären kom lill innan konstitutionsutskottet på allvar grep sig an frågan, medan det i detta fall skulle bli tvärtom.

Jag måste säga att herr Wijkmans replik var utomordentligt avslöjande. Han medgav att han har släUt frågor inle för alt få klarhet utan för alt få debatt. Det visar vad man har varit ute efter från borgerligt håU,

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Sedan samtUga under punkten "Vissa frågor rörande förenade fabriksverken" anmälda talare nu haft ordet, övergår kammaren fill att debattera "Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna".

145

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna

146

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! När riksdagen 1970 fattade beslut om en ny organisation av den statliga länsförvaltningen, var meningarna delade om bl, a, hur den nya lekmannastyrelsen i länet skulle utses. Regeringen och den socialdemokratiska majoriteten i riksdagen drev igenom att fem av de tio ledamöterna skuUe utses av regeringen och fem av landstingen. Den utredning som föregått propositionen - SOU 1967:20 — hade föreslagit atl landslingen skuUe utse sex ledamöter, och reservanter från centern ansåg all landstingen borde utse alla tio.

Såväl utredningen som debatten i riksdagen 1970 gav vid handen atl man utgick från två saker som närmasl självklara. Dels skulle den politiska fördelningen av platserna i den nya länsstyrelsen i görligaste mån svara mol fördelningen inom respektive landsting, dels skulle regeringen först utse sina representanter och därefter landstingen sina, I länsförvaltningsutredningens skrivning kombinerades dessa båda aspekter på följande sätt; "Vidare bör gälla", skrev utredningen på s, 157, "all landstingels val äger mm efter det Kungl, Maj:t utsett ledamöter. Härigenom förebyggs risken för atl en av landstinget avsedd balans i politiska och andra avseenden rubbas i efterhand," Och i riksdagsdebatten den 27 maj 1970 yttrade en av centerns representanter utan atl bU motsagd: "Om landstinget skaU utse hälften av dessa ledamöter får det väl bli etl kompletteringsval - jag förutsätter nämligen atl Kungl, Maj:l utser sina representanter först,"

När sedan länsslyrelseledamöterna så småningom utsågs, blev det i båda de avseenden som jag berört annoriunda än man haft anledning att förvänta sig. Landstingens val av ledamöter blev klart under maj månad 1971, medan regeringens beslut kom först strax före halvårsskiftet samma år. Landstingen förrättade sina val i god proportionell ordning, medan regeringen kraftigt favoriserade den socialdemokratiska sidan, så kraftigt t, o, m, att man även i län med stabil borgerlig majoritet genom regeringsutnämningarna fick stabU socialdemokratisk majoritet i de nya länsstyrelserna. 1 en rad län gav regeringens utnämningar lill resullat atl fyra av de regeringsulsedda var socialdemokrater och endast en av annan partifärg.

Att det inte varit slumpen som gett dessa skördar är uppenbart, eftersom ingen slump är så ensidig i sin partifavorisering. Men det framgår också av de uttalanden som del ansvariga statsrådet, civilminister Lundkvist, gjort i olika sammanhang, när frågan kommit på tal. I en artikel i Kommunal Tidskrift, nr 15 år 1971, skrev han i polemik mot sina kritiker: "Man önskar å ena sidan att regeringen skall delegera mesta möjliga av sitt ansvar för statens åtgärder tUl länsnivån, men man sätter å andra sidan upp etl förvånat ansikte, när regeringen för alt kunna tillmötesgå detta önskemål måsle försäkra sig om förankring för sin politik i de nya länsstyrelserna". Därmed har statsrådet dels medgivit all det är strävan att få socialdemokratisk majorilet i länsstyrelserna som har väglett regeringen vid utnämningarna, dels antytt atl en borgerlig majoritet i länsstyrelserna skuUe medföra att länsstyrelserna saboterade de beslut som regering och riksdag fattal.

Ungefär samma tanke som i den citerade artikeln kommer igen i ett

yttrande av civilministern i en debatt här i kammaren den 2 I oktober 1971. Civilministern sade då bl. a.: "Men om del skaU bli en regionalpolitik som så att säga hänger ihop för hela landet, måsle vi söfia för att den som har det yttersta ansvaret för de statliga åtgärderna också kan förankra sin politik i den regionala statsförvaltningen." Detta kan knappast tolkas på annat sätt än att regeringen medvetet använt sin utnämningsrätt till att se till alt det blev socialdemokratisk dominans i länsstyrelserna och att regeringen anser att detta förfaringssätt är helt riktigt och försvarbart.

Inom utskotlsminorilelen har vi ansett del här redovisade förfaringssättet vara synnerligen anmärkningsvärt, alldeles särskilt som riksdagen inle har tagit ställning till de utnämningsprinciper som regeringen således på eget initiativ kommit att tillämpa. Ulskottsminorilelen har ansett att vad som härvidlag framkommit bör ges riksdagen till känna.

Med della ber jag, herr lalman, att få yrka bifall lUl reservationen F av herr Larsson i Luttra m. fl.

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Låt mig i korthet med ell par synpunkter komplettera det anförande som herr Fiskesjö just har hållit.

1970 års beslut om förändring av länsstyrelserna innebar ju att länsstyrelserna i sin helhet skulle bli lekmannastyrelser, valda av regeringen och landstingen. Dock bibehölls i praktiken en majoritet för de av regeringen utsedda ledamöterna. Detta uppfattades inte av oss som etl i egentlig mening länsdemokratiskt alternativ, och bl. a. folkpartiet ansåg därför alt detta beslut var ett otillräckligt steg när del gällde att förverkliga kravet på länsdemokrali.

Arets dechargegranskning gäUer frågan om hur regeringen har utnyttjat sin nya utnämningsrält, sin rätt alt fylla hälften av posterna i länsstyrelserna. Elt flertal undersökningar visar atl den utnämningspraxis som regeringen har använt sig av har lett till en stark snedfördelning av de partipolitiska sympatierna i länsstyrelserna. Regeringen har kort sagt använt sin utnämningsrätt för att sätta in ett mycket stort antal socialdemokrater i de nya länsstyrelserna. Jag skall bara ge några siffror.

En undersökning visar atl av 120 ordinarie ledamöter utnämnda av regeringen var 72 socialdemokrater och 2 folkpartister. Del blir ungefär 60 procent socialdemokrater och ungefär 2 procent folkpartister. Beträffande den totala fördelningen visar den undersökningen atl andelen socialdemokrater var 58,5 procent och andelen folkpartister 2,5 procent. En annan undersökning, som har försökt klassificera en del av dem som i den tidigare undersökningen karakteriserats såsom opolitiska, kommer till del resultatet att av det totala antalet ordinarie ledamöter utsedda av Kungl, Maj:t är 67,5 procent socialdemokrater och 32,5 procent av annan partifärg.

Del är, som herr Fiskesjö framhöll, uppenbart att denna fördelning inte har uppkommit av en slump. Del är en medveten strävan från socialdemokraterna att på det sättet vinna ett inflytande över länsstyrelserna. Jag tycker del är en kuriös form av länsdemokrati all använda regeringens utnämningsrätt till att skapa en regeringstrogen majorilet i samtliga länsstyrelser,

I detta anförande instämde herr Hamrin (fp).

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna

147

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m

Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Under hänvisning till mitt tidigare anförande i denna fråga i dag vUl jag helt kort yrka bifaU till reservationen F.

Hert ADAMSSON (s):

Herr talman! Del är inte första gången denna fråga diskuteras i kammaren. Den föreliggande reservationen är i hög grad politiskt präglad, och det är naturUgt i ett ärende som della. Jag vUl erinra om att det förekom en ganska ingående debatt den 21 oktober i höstas mellan civilministern och herr Fiskesjö i samma fråga. Det skulle därför i och för sig kunna vara onödigt att ta upp den till debatt på nytl här.

Det har åberopats en del undersökningar som skuUe visa att det finns en övervikt av socialdemokrater i länsstyrelserna. Jag vet inle om de ärade kammarledamöterna lade märke tUl en undersökning som redovisade atl av 120 ledamöter bara 74 kunde karakteriseras som partipolitiker, nämUgen 72 socialdemokrater och 2 folkpartister. Jag vet nu inte om de övriga var s, k, opoUtiska, En undersökning som förelades utskottet, den s, k. Umeåundersökningen, redovisar en mycket stor gmpp opolitiska ledamöter.

Vad är det då för folk som döljer sig bakom den beteckningen? Det är väl i stor utsträckning näringslivets folk, som har en borgerlig uppfattning men som inte är beredda atl redovisa vUket politiskt parti de hör hemma

148

Nu tror jag inte mycket på sådana undersökningar, men låt oss knyta an till debatten här om de fem länsslyrelserepresenlanterna. Jag vel inle varifrån man på visst håU har fått uppfattningen alt riksdagen skulle ha uttalat sig för att regeringen skuUe utse. ledamöterna först och landstingen sedan. Detta står ingenstans i proposilionen, och det sägs inte heller någonting om det i riksdagsbeslutet. Herr Fiskesjö hänvisade till förarbetena, dvs, den utredning som har föregått proposilionen. Det är riktigt att i den anges en sådan ordning, men detta har inte riksdagen uttalat sig om.

Som bevis för att han har rätt i sin uppfatlning åberopar herr Fiskesjö att en centerpartist i debatten har gjort samma tolkning utan att ha blivit emotsagd. Ja, det visar oss bara att vi i fortsättningen vafie gång någon centerpartist eUer annan borgerlig ledamot försöker göra en tolkning på fri hand måste vara på alerten och ögonblickligen säga ifrån att tolkningen inle är i överensstämmelse exempelvis med förarbeten till propositioner och annat sådant,

1 Jag skaU inte, herr talman, gå in på detta mera, men jag tycker det är ett mycket svagt argument för herr Fiskesjös uppfattning.

Riksdagen har uttalat att man borde se lill att regeringen i länsstyrelserna placerar sådana representanter för företagare och löntagare, som har erfarenhet från samhällsverksamhet. Här har nu regeringen vänt sig tiU näringslivets och löntagarnas organisationer för att få förslag tiU kandidater för länsstyrelseuppgiflen. Av vad som framgått har regeringen i stor utsträckning kunnat följa de förslag som lämnats av dessa organisationer, I icke mindre än 80 fall av 96 har de som rekommenderats av dessa organisationer även tUlsatts av regeringen. Alt

man inle kunnat följa organisationernas rekommendationer liU alla delar beror på alt del ibland förts fram namn från samma kommun men man haft intresse av alt kunna åstadkomma en geografisk fördelning. Därför har man inte slaviskt kunnat följa de rekommendationer som lämnats.

När det gäller företagarerfarenhet har regeringen eftersträvat atl få sådan från olika verksamheter i näringslivet. Härvidlag har ett ingående samråd skett med näringslivels organisationer.

Sedan måste man också säga, att vilken regering som än sitter måsle denna för att kunna centralisera ansvaret för de statliga åtgärderna tUl länsstyrelserna se lill atl dessa handhas av sådana representanter, alt den har förankring för sin politik i de statliga länsorganen. Att därav dra den slutsatsen alt de ledamöter som är kända för att icke sympatisera med borgerliga partier skuUe vara socialdemokrater, tror jag är förhastat. Man får nog akta sig för alt så generellt som de borgerliga reservanterna gör partipolitiskt öronmärka aUa som fått regeringens förtroende i de nya länsstyrelserna och som inle kan uppvisa medlemskort i något borgeriigl parti. Det finns faktiskt duktigt och användbart folk även bland sådana människor, som inle ger uttryck för mera utpräglade parlisympatier.

Jag kan inte se atl det i denna reservation finns något belägg för att regeringen åsidosatt riksdagens uttalande i samband med inrättandet av lekmannarepresenlalion i länsstyrelserna.

Herr FISKESJÖ (c);

Herr talman! Regeringens handlande i denna fråga är enligt min mening anmärkningsvärt från två synpunkter. Den ena gäller det rent faktiska utfallet av utnämningarna. Jag har tidigare berört detta men jag kan ge ytterligare exempel, 1 Jönköpings län finns inom landstinget en borgerlig majoritet med 40-32, i HaUand en borgerlig majoritet med 28-19, I båda dessa faU har regeringen utnämnt 4 socialdemokrater och I borgerlig, vUket givit en socialdemokratisk majoritet i den samlade länsstyrelsen med 6—4, På samma sätt är del i en rad andra län.

Den andra synpunkten från vUken regeringens handlande är anmärkningsvärt är att det ingenstans i förarbetena eller under riksdagens behandling av ärendet framgått att regeringen hade för avsikt att utnytfia utnämningsrätten till att skaffa sig poUtisk majoritet i länsstyrelserna, oavsett de politiska förhållandena i respektive län. Det sades ingenting om detta i den debatt som föregick besluten, och i propositionen 103 år 1970 står bara: För att skilda meningsriktningar, intressen och erfarenheter skall kunna i skälig utsträckning återspeglas i styrelsens sammansättning bör tio lekmannaledamöter ingå i denna. Det är aUl vad som sägs på denna punkl.

Sedan kritiserade herr Adamsson de undersökningar som gjorts och redovisats. Del är klart att det är otUlfredsstäUande att man i dessa undersökningar inte kunnat dela upp samtliga personer efter partitillhörighet. Man har varit försiktig härvidlag. Men även om det skuUe vara så att alla som inte kunnat delas upp läggs på den borgerliga kanten, bUr det ändå en markant övervikt för socialdemokraterna.

Nu är del i realiteten så att man inte tUl de borgerliga siffrorna kan föra alla dessa som inte har angett politisk hemvist. Jag har själv gjort en

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna

149

Nr 77

Onsdagen deii 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna

undersökning på det här materialet. Del har visat sig ganska lätt all kartlägga länsstyrelseledamöternas poUtiska hemvist om man anstränger sig litet. Jag har kommit fram till all i nio av länen har regeringen utsett fyra socialdemokrater och en borgerlig och i övriga län tre socialdemokrater och två borgerliga.

Jag är övertygad om att det material som jag därmed har redovisat håller för vilken granskning som helst.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Med anknytning till de uppgifter herr Fiskesjö lämnade nu kan vi konstalera alt den första undersökningen visade atl 60 procent av de ledamöter i länsstyrelserna, som utsetts av regeringen, var socialdemokrater, medan 11 procent var borgerliga och 29 procent inte kunde ange den politiska hemvisten. Om alla dessa 29 var borgerliga — vilket de inle är — skulle vi ändå få relationen 60—40 tUl socialdemokratisk fördel totalt i länsstyrelserna.

Nu finns det alltså en annan undersökning här som visar att av del totala antalet ledamöter i länsstyrelserna som går att partipolitiskt bestämma — och det är den aUdeles övervägande delen — är ungefär två tredjedelar socialdemokrater och en tredjedel borgerliga. Det skall ställas mot socialdemokraternas sammanlagda andel av del totala antalet landstingsledamöter i landet som är 49,5 procent.

Sedan sade herr Adamsson all man hade från regeringens sida eftersträvat atl få en förankring för regeringens poUlik i länsstyrelserna. Det tror vi gärna. Vi tror att detta är förklaringen på att man sett lUl atl av landets 24 länsstyrelser är det socialdemokratisk majoritet i 19; ställningen är 5—5 i återstående fem län.

150

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! I reservationen står att en av riksdagen icke godkänd princip kommit till användning vid utseende av ledamöterna i länsstyrelserna.

Regeringen har haft som princip alt vid sitt val utse två ledamöter med förelagarerfarenheter, två med lönlagarerfarenheler och en med erfarenheter från samhäUsverksamhet. Det slår i god samklang med de tankegångar som redovisats i propositionen och som riksdagen uttalat sig för. Det är lätt alt konstatera att dessa principer har följts, och det är vad regeringen har att hålla sig lUl.

Sedan har man ifrån borgerligt håll gått ut och frågat de här människorna var de hör poUtiskt hemma. Man söker göra gällande alt näringslivets organisationer i så hög grad skulle ha föreslagit socialdemokrater tiU representanter i länsstyrelserna atl det skulle kunna bli en socialdemokratisk majoritet. Jag tror inte att dessa näringslivsorganisationer har setl efter var dessa representanter hör politiskt hemma. Det är väl ingen hemlighet att några av dessa tUlhör det socialdemokratiska partiet, och det kan väl inte vara något fel. Deras uppgifl i länsstyrelsen är ju atl företräda företagarintressena respektive löntagarinlressena. Den som skall företräda samhällets verksamhet skaU givetvis representera detta intresse i länsstyrelsen.

Jag tror inte det är möjligt all ur konstitutionella synpunkter rikta någon anmärkning mot regeringen på den här punkten. Däremot förstår jag alt det kan vara ett poUtiskt intresse för oppositionen all se lill alt man får in representanter i större utsträckning än vad som har varit möjligt vid det här tUlfället.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill utskottets betänkande.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Herr Adamsson menar tydligen - om jag förstår honom rätt - alt det närmast är en tiUfällighel att det har råkat bli denna socialdemokratiska dominans i länsstyrelserna. Han har härvidlag tydligen en annan uppfattning än det ansvariga statsrådet, civUminisler Lundkvist, som ju klart har angett att det var avsikten.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Utbyggnaden av Hyltebruk

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN anförde:

Sedan samtliga under punkten "Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna" anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till alt debattera "Utbyggnaden av Hyllebmk".

Herr NORRBY i Äkersberga (fp);

Herr talman! Del ärende som vi nu behandlar rör alltså vissa frågor i anledning av utbyggnaden av Hyllebmk och del skiljer sig litet grand från de övriga därför att det är inte någon åtgärd från regeringens sida som kritiseras utan brist på åtgärd. Det är också fogat ell särskilt yttrande och icke en reservation vid denna punkl i betänkandet.

Bakgrunden till det här ärendet är av både näringspolitisk och miljöpolitisk karaktär. Den näringspolitiska aspekten har närmasl anknytning till om staten skall vara engagerad i företag som bedriver brottslig verksamhet. Den miljöpolitiska aspekten är närmast om vissa åtgärder från företagets sida har inneburit elt föregripande av en utredning som Kungl, Maj:t liUkaUade i december 1970, Då biföll Kungl, Maj:t en framställning från naturvårdsverket att man skuUe göra en övergripande och vägledande planering. För den skuUe man ha som underlag en utredning som tog hänsyn mte bara lill miljövårdsfrågor utan även till övriga faktorer av betydelse för etl utnyttjande av recipienlulrymmet i Lagan och andra sydsvenska vattenområden på ett från samhällsekonomisk synpunkt optimalt sätt.

Vid den tidpunkten, aUtså i december 1970, låg etl antal ansökningar om koncession hos koncessionsnämnden, ansökningar från företag som vUle bygga ul skogsindustrier i södra Sverige, Där fanns Munksjö AB, i tiden före Hylte Bruk, där fanns Hylte Bruk, där fanns en ansökan avseende Emsfors Bruk och en avseende Strömsnäs Bruk, Här hade man aUtså en grupp företag som vUle expandera sina verksamheter i södra Sverige,

1 del läget vUle regeringen pröva vad som är bäst från samhälleliga utgångspunkter och tillkallade därför en utredning om skogsindustriers lokalisering i södra Sverige, Den utredningen blev klar i december 1971, Den fick utgå ifrån atl anläggningen i Hyltebruk redan var under uppförande,   trots   att   koncessionsnämnden   ännu   inte   hade   lämnat

151

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Utbyggnaden av Hyltebruk

152

koncession för utbyggnaden, 1 reaUteten var det t, o. m, så att innan koncessionsnämndens senare överklagade beslut kom hade man investerat åtskilliga mUjoner i den anläggning som prövningen avsåg.

Om just den här anläggningen säger utredningen: "I Nissan kommer däremot även i fortsättningen utsläppen från elt utbyggt Hyltebruk atl vid lågvatlenföring medföra en viss sänkning av syrehalten i Nissan på en sträcka nedströms utsläppet," Men denna anläggning hade utredningen alltså inte möjlighet att uttala sig om vare sig från miljösynpunkt eller med hänsyn fill vad som var samhäUsekonomiskt optimalt.

Utredningen log vidare upp frågan om tUlgång på vedråvara och konstaterade: "Den begränsade tUlgången på vedråvara torde därföi innebära att planerad expansion av massaindustrin i södra Sverige efter år 1973 inte är genomförbar i fuU utsträckning. Del är med hänsyn härlUl uteslutet att med föreslagen utformning bygga ut samtliga projekt i Emsfors, Mönsterås, Slrömsnäsbmk och Timsfors," 1 denna omgång fanns alltså Hylte Bruk inte med, faslän man hade lagt in sin koncessionsansökan efter den ansökan som avsåg Timsfors,

Del kan vidare konstateras atl utredningen gör följande uttalande:

"Det har inte varit möjligt för utredningen att från miljösynpunkt prioritera något av de framtida stora projekten i Timsfors, Strömsnäs-bruk, Emsfors eUer Mönsterås, Vid en eventueU utbyggnad i dessa lägen är det dock angeläget atl projekten samordnas så att de negativa mUjöeffekterna av den skogsindustrieUa verksamheten begränsas," Inte heller här fick man alltså med Hyllebmk när det gällde de rena mUjöaspeklerna,

När det gäller de näringspolitiska aspekterna framstår i efterhand Hylte Bruks agerande så att företagel tillvällt sig otiUbörliga förmåner genom atl bryta mot miljöskyddslagstiftningen. Brottet mot miljöskyddslagstiftningen har i och för sig inte varit föremål för domstolsprövning. Däremot har riksåklagaren konstaterat atl brott mot miljöskyddslagen föreligger men beslutat alt icke väcka åtal.

Hur är det då med regeringens underlålenhetssynd? Ja, vi har här alt göra med en kompUcerad styrnmgsfunktion för de statliga företagen. Vad kräver egentligen de som slår bakom det särskUda yttrandet? kanske någon frågar. Kräver de ell ministerstyre? Skulle ell statsråd ha gått in och styrt verksamheten i ett förelag där staten äger 20 procent av aktierna? Nej, inte aUs, Dessa frågor reglerades av riksdagen i och med att man antog statsutskottets utlåtande nr 168 år 1969, Del hänvisas där till att departementschefen i propositionen 121, som låg tiU grund fördetta utskottsutlåtande, uttalat att han anser det i princip naturligt atl förvaltningsbolaget anförtros aktieägarfunktionen för de statliga minoritetsintressen som nu finns och framdeles uppkommer. Det är alltså Statsföretag som därmed avses. Det framhålles i detta utskottsutlåtande från 1969 följande:

"Genom att det föreslagna förvaltningsbolaget inrättas blir det möjligt att i större utsträckning än nu hänföra politiska beslut och beslut av verkställande natur tiU skUda organ, vUket innebär praktiska fördelar och står i överensstämmelse med traditionen inom svensk förvaltning,"

Man har alltså kommit fram liU att man på detta sätt kan koncentrera

den ägarfunktion, som Kungl, Maj:t har att utöva, till förvaltningsbolaget, dvs. Statsföretag AB, Det är dit Kungl, Maj:t rimligen skulle ha vänt sig med de eventuella åtgärder som skulle ha vidtagits.

Del framhålles i utskoltsutlåtandel vidare alt Kungl, Maj:t fortfarande har huvudansvaret för skötseln av den statliga förelagssektorn. Det nämns för övrigt också en del om mformationen om statliga förelag i utskottsullåtandet. Det framhålles bl, a,:

"1 proposilionen understryks att de statliga företagen har skyldighet att på etl föredömligt sätt informera om sin verksamhet," Om just denna verksamhet har varken Statsföretag, dotterföretaget ASSI eller Hylte Bruk informerat på ett föredömligt sätt.

Det föreligger alltså enUgt vår mening en underlåtenhet från Kungl, Maj:t, och vi säger alt Kungl, Maj:ts passivitet kan ha inneburit alt väsentliga samhällsintressen åsidosatts. Det är etl påstående som sannolikt är svårt att pröva. Vi gör det påpekandet och menar därmed atl del här kan hävdas att respekten för regeringens ambitioner när det gäller miljö- och näringspoUtiken kan ha undergrävts genom att man har underlåtit att agera i detta fall.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Utbyggnaden av Hyltebruk

Fm THUNVALL (s):

Herr talman! Hylte Bruks AB har liksom liknande industrier uppmärksammats under senare år på grund av luftföroreningar och utsläpp av industriellt avloppsvatten, i det här fallet i Nissan, Del bör därför uppmärksammas att det redan i juni 1969 hölls ett sammanträde med representanter för bl, a, statens naturvårdsverk, berörda länsstyrelser och Hylte Bruks AB, varvid diskuterades möjligheterna atl lösa problemen på lång sikt men även vissa omedelbara åtgärder. Bolaget böfiade också undersökningar i syfte att minska ölägenheterna av utsläppen i Nissan, Jag skall inte gå närmare in på gången av detta speciella ärende utöver vad herr Norrby i Äkersberga har anfört utan bara nämna alt del så småningom hamnade inför riksdagens ombudsmän, som emellertid lämnade klagomålen utan åtgärd,

I princip — det vill jag hålla med om - bör myndigheternas tillstånd först inhämtas, innan byggnationer av del här slaget påbörjas. Jag vill i det sammanhanget citera vad riksåklagaren sade i sitt beslut: "Det är från allmän synpunkt av stor vikt att bestämmelserna om tillståndskrav noggrant efterlevs. Vid lagöverträdelser av del slag varom här är fråga bör det därför endast i sällsynta fall förekomma att åtal underlåtes," I del här fallet fann riksåklagaren emellertid vissa speciella omständigheter värda att beakta vid prövning av åtalsfrågan,

1 det SärskUda yttrande som avgivits lill konstitutionsutskoltets belänkande i den här frågan har herrar Nelander och Norrby i Äkersberga anfört att Kungl, Maj:t borde ha ingripit, I det tidigare ärendet anmärktes det på alt Kungl, Maj:t hade ingripit. Det är möjligt all diskutera tidpunkten för regeringens ingripande, men i det här fallet kan väl dröjsmålet ha ett visst fog för sig. Statens naturvårdsverk och berörda länsstyrelser hade varit inkopplade på ett tidigt stadium, och av alla handlingar framgår alt utbyggnaden var angelägen ur miljöskyddssynpunkt samt av sociala och arbetsmarknadsmässiga skäl. Del framgår också

153

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m m.

Utbyggnaden av Hyltebruk

av riksåklagarens beslut. Av det beslut koncessionsnämnden slutligen fattade framgår även atl den planerade utbyggnadens tillåtlighet enligt mUjöskyddslagstiftningen i och för sig inle har ifrågasatts.

Man kan alltså diskutera om regeringen borde ha ingripit och förmått Hylte Bruk alt vänta med denna utbyggnad, som ändå skulle innebära ell visst förbättrat mUjöskydd, Elt sådant ingripande skuUe ha försenat utbyggnaden men inte hindrat den för framtiden, eftersom besluten i alla instanser sedan har gått i samma riktning, Atl Kungl, Maj;t förhöll sig passiv i det här fallet, som folkpartiets representanter i utskottet säger i sitt yttrande, kan enligt min mening inte ha inneburit atl väsentliga samhällsintressen åsidosatts.

154

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! Fru ThunvaU lar fasta på några intressanta punkter. Bl, a, refererar hon det uttalande som riksåklagaren gör, där han säger all åtal bör underiåtas endast i sällsynta fall. Del här är alltså etl sällsynt fall. Jag hoppas alt det är ett unikt fall att ett stort förelag bryter mot mUjöskyddslagstiftningen,

Men hur påverkar det här andra förelags och andra intressenters respekt för miljöskyddslagen? Första gången detta viktiga miljöinslru-ment sätts på prov viker sig de rätlsvårdande myndigheterna. Då ingriper inte regeringen för alt hävda miljöpolitikens intressen.

Man kan diskutera tidpunkten för Kungl, Maj:ts ingripande. Detta blev ett besvärsärende som Kungl, Maj:t hade att ta stäUning lill. Fru Thunvall refererade ett avsnitt där del säges att en utbyggnad var angelägen av sociala och arbetsmarknadsmässiga skäl. Men det är en prövning som koncessionsnämnden för miljöskydd icke har att göra. Enligt 6 § miljöskyddslagen säges alt "Konungen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt".

Har man den motiveringen är det ett klart besked om att Kungl, Maj:t självmant skulle ha övertagit handläggningen av detta ärende för att kunna åberopa 6 § i miljöskyddslagen, Ell sådant tillstånd skulle i princip inte kunna lämnas av koncessionsnämnden. Del är bara Kungl, Maj:t som har den befogenheten.

Vad man frågar sig när det gäller näringspolitiken är: Hur skulle Kungl, Maj:t ha ingripit? Jag vill här citera vad inrikesministern Rune Johansson sade i etl interpellationssvar den 15 december 1971: "Min principiella inställning är att statliga företag skall kunna inneha aktier i privatägda företag, såväl större som mindre, om detta innehav ligger i linje med det statliga företagels normala verksamhet eUer i övrigt kan tjäna ett allmänt näringspolitiskt intresse, Etl exempel på etl sådant aktieinnehav är att ASSI äger aktier i Hylte Bruks AB,"

Den fråga jag ställer mig är: Är det ell allmänt näringspolitiskt intresse atl bryta mot miljöskyddslagen? Om så inte är fallet, borde staten ha dragit sig ur Hylte Bruks AB, när man konstaterade atl brott mol miljöskyddslagen förelåg.

Fm THUNVALL (s):

Herr talman! Jag sade aldrig alt koncessionsnämnden hade beslutat utifrån de synpunkter som herr Norrby i Äkersberga påstod med åberopande av sociala och arbetsmarknadsmässiga skäl. Jag sade all del kunde vara en anledning till all man kunde överse med att bolaget inle vänlat på tillståndet. Av del yttrande som naturvårdsverket lämnat framgår alt bolaget haft överläggningar med mUjövårdande myndigheter om förbättring av vattenförhållandena i Nissan och alt förslaget till utbyggnaden tillkommit efter samråd med naturvårdsverket samt att det vidare är utrett alt koncessionsnämndens tillstånd överensstämmer med bolagels slutliga förslag.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Sedan de under punkten "Utbyggnaden av Hyltebruk" anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera "Betygsyslemel för grundskola och gymnasium".

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag har tidigare berört några punkter där regeringens åtgärder inneburit begränsningar av riksdagens ställning och befogenheter. Vi har menat att beslut som regeringen har fallat efter riksdagens hörande inte därefter bör ändras utan att riksdagens synpunkter på nytl inhämtats.

Frågan om en begränsning av utfärdandet av betyg lill atl bara gälla vissa klasser i grundskolan är enUgt min mening etl exempel på ett ärende där beslutet skulle ha understäUts riksdagens prövning. Det är alltså skäl för ett påpekande på denna punkt i dechargebetänkandet.

Jag vill i delta sammanhang nöja mig med delta och yrka bifall till den ändring som föranleds av bifall lill reservationen. Jag skall bara tillägga atl inte så få av de ärenden som aktualiserats av reservanterna och där vi menar att riksdagens viljeyttring ifrågasatts härstammar från utbildningsdepartementet. Jag vUl allmänt uttala milt beklagande av atl ingen av de båda statsråden från detta departement är närvarande under debatten i dag.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Betygsystemet för grundskola och gymnasiutn

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Det kan kanske vara på sin plats all erinra om att regeringens självrådighet i belygsfrågan observerades i moderata samlingspartiels parlimotion i fjol. Vi fogade en reservation vid UtbUdningsutskottets betänkande — en reservation som till ordalagen var en sannskyldig dechargeskrivning. Tyvärr samlade den bara moderata ledamöter.

Betygsättningen är en vUclig och mycket grannlaga del av skolans arbete. Betygsystemen och normerna för dessa har också tidigare behandlats i skolpropositioner och förelagts riksdagen för avgörande. Formerna för och effekten av belygsättningen har en mycket vid verkan. Frågan om belygsättningen har därtUl en samhällsbetydelse som gör att den inte bara får behandlas i departement, nämnder och ämbetsverk ulan också måste föreläggas riksdagen.

155

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Betygsystemet för grundskola och gymnasium

156

Nu har Kungl, Maj:t gjort avsteg från denna viktiga princip och gått förbi rUcsdagen, Man har gjort administrativa ingrepp som resulterat i borttagandet av betygen vid vissa tUlfällen och i vissa årskurser. Detta finner vi anmärkningsvärt. Man hänvisar visserligen lill en arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen som arbetar med belygsfrågorna, och man avser, enligt vad utbildningsministern anförde i en interpellationsdebatt i fjol, alt återkomma tiU riksdagen när det arbetet är klart och resultatet remissbehandlat. Det är gott och väl, men det ursäktar inle regeringens handlande i det här påtalade faUet,

Man kan heller inle bagaleUisera åtgärden att utelämna betygen vid vissa tiUfäUen, Det är elt väsentligt ingrepp i själva systemet och i grunderna för detsamma. Alt la bort betyg måste vara någonting helt annat än att sätta betyg. Det är en principiell förändring, och tiU den borde rUcsdagen ha fått ta ställning.

Jag ber också, herr talman, atl få yrka bifall till reservationen H,

Hert KARLSSON i Malung (s);

Herr lalman! I reservationen H ifrågasätts regeringens handlande när det gäUer belygsättningen i grundskola och gymnasieskola. I reservationen   framhålls   "alt  Kungl.   Maj;t  utan  riksdagens  hörande  genom

ändring den 20 febmari 1970-- i den då gällande skolstadgan

bestämt att betyg i gmndskolan endast skaU ges i årskurserna 3, 6 och 7
vid slutet av vårterminen och i årskurserna 8 och 9 vid slutet av varje
termin samt alt skolstyrelsen får besluta alt betyg i årskurserna 3 och 6
skall ersättas med annan form av besked. Bestämmelserna har överförts
till den nya skolstadgan, som utfärdades den 23 aprU 1971  ."

Jag gör detta långa citat därför att reservationen är ganska identisk med en reservation som moderata samlingspartiet fogade vid utbildningsutskottets betänkande nr 30 år 1971. Som herr Werner i Malmö framhöU avslogs den reservationen av riksdagen. Vad som hände 1970 anses alltså vara en ändring utan rUcsdagens hörande av skolstadgan från 1962. I proposition 54 det året påpekades atl frågor om bl. a. betygsätlning, med etl undanlag, inte torde vara av den arten att rUcsdagens medverkan krävdes. Den fråga som då direkl underställdes riksdagen gällde väl flyttning och kvarsiltning.

Frågan om belygsättningen i gymnasieskolan har vid flera lillfäUen behandlats av riksdagen, senast 1971 i samband med utbildningsutskottets belänkande nr 30. Då förelåg också den reservation av två moderater som jag citerade rätt mycket ur i början av mitt anförande. De båda reservanterna vUle att riksdagen skuUe ge Kungl. Maj:t liU känna i princip de synpunkter som också nu har förts fram. Riksdagen beslutade dock i enlighet med utskottsmajoriletens förslag och avslog således reservationen. Med detta torde riksdagen ha godtagit Kungl, Maj:ls åtgärder under 1971 och därmed också underkänt del resonemang som dagens reservation bygger på. Det som vår granskning gäUer är ju vad som hände 1971, och riksdagen har alltså ställt sig bakom den skrivning som utbildningsutskottet då gjorde. Granskningen bör väl ändå inle gälla vad ett riksdagsutskott eUer riksdagen gjort utan vad Kungl, Maj :t gjort. Därför har man tydligen försökt göra vissa vändningar och gå in på vad

som har hänt under 1972,

Men låt mig först dra en slutsats av vad som har hänt under 1971, och den måste vara att riksdagen har avslagit motionens och således reservanternas yrkande om atl riksdagen i skrivelse lUl Kungl, Maj:l skulle "förbjuda" Kungl, Maj:t atl göra ändringar i fråga om belygsättningen tUl dess Kungl, Maj;t inhämtat riksdagens synpunkter.

Nu har i den senaste omgången — på reservationens sista rader - förts in vad som skett 1972, Men mol bakgrunden av vad som tidigare beslutats av riksdagen kan beslutet av Kungl, Maj:t den 28 januari 1972 inle på något sätt innebära ett överskridande av Kungl, Maj:ts befogenheter.

Med det anförda yrkar jag att reservationen H måtte avslås, innebärande alt ärendet lägges tUl handUngarna med vad utskottet här anfört.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Herr Karlsson i Malung tycker lydligtvis alt dechargedebatten i detta ärende var avslutad redan i fjol höst, när vi fogade den nämnda reservationen liU utbUdningsutskollets betänkande. Men UtbUdningsutskottet, herr Karlsson, är ändå inget dechargegranskningsinstitut, ulan den granskningen sker i konstitutionsutskottet. Därför är vi naturligtvis oförhindrade all nu ta upp just denna fråga — och vi från moderat håll så mycket mera som vi ju inte kan anses vara tillfredsställda med riksdagens beslut den gången, eftersom vi reserverade oss.

Faktum kvarstår att den proposition som lämnades fram 1962 antogs av rUcsdagen, och där var betygsyslemel med, Kungl, Maj:t har sedan ändrat detta betygsystem utan riksdagens hörande, varför vi har aU anledning atl vidhåUa vår påminnelse härvidlag.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Det gäller ju här huruvida beslutet om ändring av betygsättningen skuUe fattas av riksdagen eller av regeringen ensam. Det gäller inte aUs sakfrågan, huruvida det var riktigt att ta bort betygen i fjärde och femte klasserna m, m. Om regeringen en gång har valt att låta betygsfrågan bli underställd rUcsdagen, då menar vi att regeringen inte därefter ensam kan ändra på betygsättningen, utan då måste konsekvensen kräva att en ändring av betygsätlningen underställs riksdagen.

Såvitt jag förstår är detta i aUra högsta grad ett dechargeärende.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Betygsystemet för grundskola och gymnasium

Herr KARLSSON i Malung (s);

Herr talman! Med anledning av det senast anförda vUl jag säga att slutsatsen beträffande vad som egentligen har skett i och med det beslut som fattades av Kungl, Maj;l den 28 januari 1972 måste dras mot bakgrunden av det beslut som riksdagen fattade 1971, då riksdagen avslog motionen 486 och reservanternas yrkande om att riksdagen i skrivelse tiU Kungl, Maj;t skuUe "förbjuda" Kungl, Maj;t att göra ändringar i fråga om belygsättningen tUI dess att Kungl, Maj:t inhämtat rUcsdagens synpunkter, UtbUdningsutskottet anförde 1971; "Med anledning härav anser sig utskottet kunna räkna med att riksdagens yttrande kommer att inhämtas, innan beslut fattas om att ändra formerna för

157

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Utnämning tiU vissa kyrkliga tjänster

158

belygsättningen i skolorna," Detta uttalande kan väl knappast loUcas såsom avseende etl "förbud" för Kungl, Maj;t atl göra ändringar i betygsyslemel. Majoritetens uttalande måste väl ha den innebörden atl rUcsdagen räknar med att Kungl, Maj:l skaU understäUa riksdagen huvudprinciperna för betygsätlningen på samma sätt som Kungl, Maj;l gjorl i en rad tidigare sammanhang.

Det beslut som fattals av Kungl, Maj:t torde heUer inte strida mot 1970 års beslut om betygsätlningen i gymnasieskolan, eftersom frågan om antalet betyg i svenska på de yrkesinriktade 2-åriga linjerna över huvud tagel inle då berördes. Med andra ord: riksdagen har 1970 inte bestämt hur många betyg som skaU ges i svenska på berörda Unjer, Kungl, Maj;t har alltså kunnal bestämma antalet betyg i svenska på dessa Unjer utan atl bryta mot 1970 års riksdagsbeslut.

Jag vidhåller yrkandet om bifaU tiU utskottets skrivning.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! I klarhetens intresse en kort fråga liU herr Karlsson i Malung: Tycker herr Karlsson i Malung att det var rätt av regeringen all ändra grunderna för betygen i skolorna ulan alt gå fill riksdagen, när rUcsdagen tidigare hade fått vara med och bestämma om betygsätlningen? Det är en ganska enkel fråga, och jag tycker att man skulle kunna få elt relativt kortfattat svar på den,

Hert KARLSSON i Malung (s);

Herr lalman! Helt kort bara; Jag tycker alt man inte på något sätt kan påslå alt Kungl, Maj:t har bmtit mot de föreskrifter som finns i den här frågan utan Kungl, Maj:t har följt riksdagens bemyndigande.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN anförde:

Sedan samtliga under punkten "Betygsystemet för grundskola och gymnasium" anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren tiU atl debattera "Utnämning till vissa kyrkUga fiänster".

Herr WERNER i Malmö (m);

Herr talman! Två frågor har under 1960-och 1970-lalen åstadkommit oro och spänning i den svenska kyrkan. Den första frågan gäUer kyrkans framtida förhåUande tUl staten och den andra gäller kvinnans behörighet tUl prästämbetet.

Politiker och regering har ofta deklarerat alt man inte vUl lägga sig i kyrkans interna angelägenheter. När det gäller ämbetsuppfattningen vill jag emellertid påstå att regeringen genom sitt agerande vid utnämning av biskop polariserat motsättningen meUan rådande uppfattningar inom kyrkan, Mol regeringens klart uttalade försäkran vid kyrkomötet 1958, tUl vilken jag strax skaU återkomma, har utnämningspoUliken uppenbarligen fått etl visst teologiskt dogmatiskt förtecken. Sålunda har regeringen alltsedan kyrkomötet 1958 endast i ett faU av 15 utnämnt en biskop som förklarat sig ovUIig att viga kvinna till präst.

En kort rekapitulation av frågan kan måhända vara på sin plats.

Genom   en   kungl,   skrivelse   kom   frågan   om   kvinnans   rätt   tUl

prästämbetet upp vid kyrkomötet 1957 men avslogs med 62 röster mol 36, RUcsdagen tog emeUertid reformen påföUande år, och frågan behandlades samma år i kyrkomötet, som antog förslaget med 69 röster mot 29 och 2 nedlagda.

Man har frågat sig: Vad kunde det bero på all en opinion hade svängt så från det ena året tiU det andra i kyrkomötet? Man har anfört atl det var nya ledamöter med ny inställning och alt tidigare ledamöter hade "tänkt om", som det brukar uttryckas i politiska sammanhang. Men avgörande för beslutet var uppenbarligen dåvarande ecklesiastikminister Edenmans försäkran, och jag vUl citera något av vad han sade vid del tUlfället,

Ecklesiastikministern uttalade att "lagstiftningen och statsorganen skaU så litet som möjligt ingripa i personliga religiösa förhållanden. Någon åsiktsförföljelse från statens sida kan inte gärna vara alt befara så länge vi har vårt nuvarande demokratiska samhäUsskick," Och litet längre fram säger han: "En biskop som givit lill känna alt han av trosskäl anser sig förhindrad all prästviga kvinnor torde inle löpa någon risk atl över huvud laget bli ställd i den situationen," I slutet av uttalandet heter det så: "Del lär ju komma alt finnas biskopar som är villiga atl viga,"

Statsrådet förklarade också atl han helt anslöt sig till vad kyrkomötets särskilda utskott anfört, och han menade alt han därvid hade en fullt enig regering bakom sig. Vad sade då det särskilda utskottet? Jo, av utskoltsullålandet framgick det klart att utskottet förordade en koexi-stens av olika uppfattningar i frågan för att pacificera del spända förhållande som redan då fanns inom kyrkan och "för att undvika en kyrkosplittrande söndring", som utskottet skrev. Utskottet slog också fast alt ingendera meningsriklningen fick utsättas för sådan påverkan som kan uppfattas såsom åsiktsförföljelse eUer intrång på samvetets frihet. Denna s. k. samvelsklausul anslöt sig alltså statsrådet Edenman till den gången, och den är klart framåtsyftande, liksom herr Edenmans eget uttalande i sammanhanget är.

Det är ganska självklart att det sedan dess har förmärkls en stor undran över och en stark opposition mol regeringens ulnämningspolitik, trots försäkringarna 1958, I år ingrep därför statsråden Myrdal och NUsson med ett s, k, slandarduttalande, som i klara verba ger vid handen alt del liUhör en biskops ämbetsplikter att viga utan "könsdiskriminering". Del uttalandet kunde egentligen vara helt ovidkommande, ty del finns veterligt ingen biskop eller biskopskandidat, vars vägran atl viga beror på könsdiskriminering. Det är verkligen förbluffande alt fru Myrdal, som ändå har så många klerikala kontakter och känningar med biskopar, är främmande för de seriösa motiv som Ugger bakom dessa personers ställningstaganden.

Alltnog! I klartext innebär det s, k, standarduttalandet; En biskopskandidat, ovUlig att viga kvinna tiU präst, göre sig ej besvär. Det har vi också fåll belägg för av de 15 fall som förekommit sedan kyrkomötet 1958,

Justitieombudsmannen Ulf Lundvik har också uttalat sig i frågan, och det uttalandet skuUe måhända kunna åberopas som skäl för statsrådens nya  ställningstagande.   Men  del  är alt märka att JO inte drar några

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Utnämning tiU vissa kyrkliga tjänster

159

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Utnämning till vissa kyrkliga tjänster

tvärsäkra slutsatser. Han vUl, som han säger, "hyfsa problemet", finner frågan "mycket svär" och förklarar att han "icke kan lämna något bestämt besked". Han lutar emellertid ål att den s, k, samvelsklausulen är starkt begränsad i tiden, men hela uttalandet är närmasl att betrakta som ell diskussionsinlägg i frågan.

Vill regeringen inta en annan ståndpunkt än den som herr Edenman gav uttryck för 1958, så måste den rikliga vägen vara att lägga fram ett lagförslag som ålägger biskop att villkorslöst viga kvinna liU präst och sedan låta kyrkomöte och riksdag behandla lagförslaget i vederbörlig ordning. Alt som nu utan vidare låta en biskopskandidals vUlighet alt viga kvinna tUl präst gäUa som befordringsgrund jämställd med grundlagens bestämmelser finner vi helt otUlfredsställande,

Vi reservanter vUl bringa tiU riksdagens kännedom inkonsekvensen i regeringens agerande i ord och handUng, vad detta ärende beträffar. Det rör sig här inte bara om en akademisk fråga, Utnämningspoliliken har fått den olyckUga konsekvensen att en hel rad förträffliga kyrkoledare ställts utanför episkopatet, och detta är så mycket mer beklagligt som vi nu upplever en tid då kyrkan verkligen saknar hövdingar.

Härtill kommer, som jag inledningsvis sade, att regeringen med sin utnämningspoUlik har polariserat en olycklig spänning inom kyrkan, KungL Maj:ts ändrade tolkning och tUlämpning av den s, k, samvelsklausulen borde ha föranlett konstitutionsutskottet att göra ett uttalande, anser vi reservanter.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl reservationen K,

1 detta anförande instämde herr Nilsson i Agnas (m).

160

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Hert Werner i Malmö försöker göra gällande alt regeringen är inkonsekvent i sin utnämningspoUlik, Han syftar då på biskopsutnämningarna, 1 reservationen sägs det också att statsrådet Myrdals uttalande har en helt annan innebörd än förre ecklesiastikministern Edenmans uttalande på kyrkomötet 1958, Herr Werner i Malmö och hans gelikar kan måhända se saken på det sättet, Ulskottsmajoriteten och jag tycker oss inte se någon sådan inkonsekvens mellan dessa bägge uttalanden. Jag skaU erkäima alt det finns en liten nyansskillnad mellan uttalandena, men de är inte av helt olika innehåll, som man här försöker göra gäUande,

Det vore kanske angeläget att citera hela Edenmans uttalande, men jag skaU försöka begränsa mig, eftersom liden är långt Uden denna helgdagsafton och många viU åka hem snarast. Jag skaU inledningsvis bara helt kortfattat snudda vid vad herr Edenman enligt min tolkning torde ha menat med sitt uttalande — det är ju om det vi har oUka åsUcter,

Herr Edenman uttalade förhoppningen att "ingendera meningsriktningen utsattes för sådan påverkan som kan uppfattas som åsiktsförföljelse eUer mtrång i samvetets frihet". På den punkten instämde han aUtså i vad kyrkomötets särskilda utskott hade uttalat. Han fortsätter: "Någon åsiktsförföljelse från statens sida kan inte gärna vara att befara

------ ," Han säger vidare att "åsiktsförföljelser mellan olika grupper

------ inom  kyrkan borde------- kunna  unilvikas med inomkyrkliga

medel". I den mån det finns delade meningar inom kyrkan om dessa biskopsutnämningar kan vi alltså lämna dem åt sidan.

Herr Edenman var också särskilt angelägen att framhålla atl del finns anledning anta atl de kvinnor som önskar bli präster kommer atl undvika aUl som kan leda till strid, just av omtanke om kyrkans bästa. En biskop sorn givil lill känna atl han av trosskäl anser sig förhindrad att prästviga kvinnor, torde inte löpa den minsta risk att bli ställd i den situationen att en kvinna begär att bli prästvigd av just honom, säger herr Edenman.

Herr Werner lät förslå att herr Edenman gett en försäkran att ingen skulle komma alt förfäkta att biskoparna inte hade sin fulla frihet i detta stycke. Del lär vara svårt alt övertyga herr Werner om uUalandets innebörd. Men talet om riskerna för åsiktsförföljelse och garantierna mot åsiktsförföljelse tycker jag inle är tillämpliga på denna fråga. Ett krav på atl en fiänstemän skall fullgöra de skyldigheter som följer med tjänsten, oberoende av personliga åsikter, kan väl i rimlighetens namn inte benämnas åsiktsförföljelse! Åsiktsförföljelse i ordets rätta mening innebär att någon på grund av sin åsikt avsiktligt utsålts för obehagliga åtgärder, trakasserier o. d., sorn infe drabbar andra personer i samrna position. Det finns som jag ser det ingenting i herr Edenmans uttalande som antyder atl han anser någon biskop vara frilagen från skyldigheten att prästviga kvinnor. Jag tror inte man skall försöka läsa ut något sådant ur herr Edenmans uttalande.

Herr Edenman uttrycker endast en förmodan - eller kanske snarare ett önskemål - all konflikter skall kunna undvikas genom att de kvinnliga prästvigningskandidaterna söker sig till biskopar som är villiga att viga. Om sä sker, kommer förmodligen inga som helst komplikationer och irritationer all uppstå. Han utgick då från att del kommer alt finnas biskopar, som är viUiga att viga kvinnor till prästämbetet; det har vi också sett all del finns.

Men, herr Werner, i vilket läge skulle vi befinna oss om alla biskopar skulle vägra alt viga kvinnor till präster? Då skulle 1958 års lag vara ett slag i tomma luften, och de kvinnor som var kvalificerade och önskade bli prästvigda skulle inle ha någon möjlighet att i ett sådant läge bli präster. Ett sådant förhållande kan väl inte försvaras.

Det förefaller alltså orimligt atl försöka lägga in någon form av "fribrev" från prästvigningsskyldigheten i herr Edenmans uttalande. Till detta kommer att herr Edenmans förmodanden uppenbarligen tog sikte på den situation, som uppstod för dessa och andra redan utnämnda biskopar när de fann sig ställda inför nya krav i fiänslen, krav som de kanske inte förutsett och som de måhända inte kunde acceptera av principiella skäl. Jag ifrågasätter för min del - det må vara en personlig bedömning - om herr Edenman ens haft konstitutionella möjligheter atl medge undanlag för någon biskop från skyldighet alt viga kvinnliga präster.

Av propositionen till riksdagen tycker jag mig kunna utläsa en skyldighet - kanske inte laglig skyldighet men ärnbets- eller tjänsteplikt —   för  biskop  all   pröva  en   kvinna  som  önskar  prästvigning.   Denna

6 Riksdagens protokoU 1972. Nr 76- 77

xll

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbelsulövning m. in.

Utnämning till vissa kyrkliga tjänster

Nr 77                     prövning skaU ske efter objektiva grunder och utan könsdiskriminering.

Onsdageii dcir 10 maj 1972

Granskning av slalsrädens ämbetsutövning ni. m.

Uliiäiiining lill vissa kyrkliga ijäiisler

Del torde vara helt klart att propositionen och lagen förutsatte biskops medverkan i detta fall.

Särskilda utskollel vid 1958 års kyrkomöte hade inte föreslagit kyrkomötet att göra något förbehåll vid lagens godkännande, och något sådant förbehåll har heller inte gjorts. Det kan ifrågasättas om särskilda utskottet med "biskop" syftat på någon annan än den som redan vid den tiden var biskop. I sak förefaller del inte rimligt att utskottet skuUe ha velat uttala sig om varje biskop för all framtid.

Jag anser alt en biskop, som vägrar att viga kvinna till präst på grund av hennes kön, brister i den objektivitet som man har rätt att kräva av alla fiänstemän i deras tjän.steutövning. Alldeles klart är att vederbörande handlar i strid med de intentioner som uttrycktes i propositionen och lagen,

Proposilionen lämnades utan erinran av lagrådet och av första lagutskottet. Riksdagen anlog lagen om denna "jämlikhet" mellan kvinna och man på detta område. Kyrkomötet godkände ulan förbehåU detta lagförslag. Vad har vi då att strida om? Det talas om att regeringen frångått sin praxis eller skärpt utnämningspoUliken. Jag anser inte alt så är fallet.

Herr Werner i Malmö berörde också vad JO hade sagt. Det skulle vara intressant att gå in även på detta men jag skall inte göra det, i varje fall inte i den här omgången.

Jag yrkar bifall till utskottels förslag.

Fru ÄSBRINK (s):

Herr talman! När man hör talet om att här skulle råda en ny princip vid utnämningen av biskopar måste man reagera. De som har avgivit denna reservation måste dock vela att regeringen har fritt val mellan de tre biskopskandidater som uppförs på förslag, och regeringen är inte bunden att hålla sig till första, andra eller tredje rummet. Inom denna grupp väljer regeringen. Det kanske skulle vara intressant för landets biskopar att få del av herr Werners beröm ål de nuvarande hövdingarna — som inte är några hövdingar för kyrkan. Men så länge kyrkan är en statens kyrka har vi rätt att begära att man i största möjliga mån beaktar alla individers lika rätt. Ingen har utsatts för åsiktsförtryck i detta land i prä.stämbetel. Men det är inte heller nödvändigt att man blir biskop. Jag vet inte om det skulle vara höjden av trosförföljelse att en person inte blir utnämnd till biskop. Samvelsklausulen avsåg dem som hade blivit försatta i en situation som de icke fömtsåg när de antog ämbetet. De har aldrig förtryckts, de har sin frihet.

Herr Werner talade sedan om könsdiskriminering ungefär som om det vore elt fult ord, och underförstått lät det som om kyrkan inte känner ett sådant begrepp. Det är tyvärr ett begrepp som kyrkan har känt, och vi vet alt grundprincipen är: "Här är icke jude eller grek, här är icke träl

eller fri, här är icke man och kvinna: alla aren I ett--------------------- ," Om man mot

del satt, och fått sätta, principen att kvinnorna inle skulle ha samma

rättigheter som männen tycker jag att herr Werner skall tala lågt om att

162                        könsdiskriminering   skuUe   vara   något   ovärdigt   i  fråga   om  kvinnliga

163

präster. Kyrkan kunde nämligen vara glad om den hade nått så långt ut liU den svenska allmänheten all människor uppfattade del som en orättvisa att inle kvinnorna har samma rält också lill kyrkans ämbeten som männen.

Om herr Werner stod inför atl välja mellan en som vägrar atl följa svensk lag i hela dess vidd och en som följer denna lag neutralt och under ämbelsmannaansvar — vem skulle herr Werner då välja? Är det inte ganska naturligt att regeringen väljer den som följer lagen i hela dess omfatlning?

Vi är många i Sveriges land som arbetar under ämbelsmannaansvar, Alla har vi vårt ansvar, men jag vill speciellt beröra ämbelsmannaansvaret, fiänsleansvarel: Vi tvingas tillämpa bestämmelser som vi kanske inte alltid tycker är riktiga. Jag tänker på en domare: Han tillämpar lagens bestämmelser därför alt han måste göra det för att uppfylla sitt ansvar, Hans personliga uppfattning måste träda i bakgmnden. Vad jag aldrig har kunnat fatta är att just prästernas samvete skall väga tyngre än domarnas, ämbetsmännens och enskUda människors. Vi har dock inget prästvälde! Det finns inga specialsamvelen för prästerskapet.

Den praxis som har tillämpats vid utnämningar torde kunna betecknas som en ovanUgt klok och riktig princip för det svenska folkel, dit svenska statskyrkan alltjämt hör.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! SnäUa fm Äsbrink, frågan gäller faktiskt inte vad jag, fm Åsbrink eller herr MOssberg lycker om kvinnliga präster, utan del är etl konstitutionellt ärende. Del gäller humvida regeringens försäkran vid kyrkomötet 1958 överensstämmer, som herr Mossberg sade, med de uttalanden som statsråden Myrdal och NUsson har gjort.

Här talade herr Mossberg om "herr Werner och hans gelikar". Jag får väl i sanningens intresse säga att jag i sakärendel mer tillhör herr Mossbergs gelikar. Jag tycker visst alt kvinnan skaU ha rätt tiU ämbetet, men det är inte det vi diskuterar just nu utan konsekvensen i regeringens handlande.

Del skulle vara intressant att testa herr Edenmans och fru Myrdals uttalanden, Ponera att fru Myrdal hade gjort sitt uttalande 1958 i samband med kyrkomötet — hur hade det då månne gått? Hade man då uppfattat det uttalandet på samma sätt som herr Edenmans uttalande? Jag betvivlar del starkt.

Sedan bara några ord om den könsdiskriminering som kan förekomma i kyrkan! Förvisso är ingen ofelbar, fru Åsbrink, Men här gäller del biskopars ovilja att viga kvinnor tUl präster. Del är verkligen mycket sagt, fru Åsbrink, att man vill pådyvla dessa människor någon könsdiskriminering. Jag trodde att fru Åsbrink var mer förtrogen med de seriösa motiveringar som dessa har. Jag tycker att man bör respektera människors uppfattning och inle tala om könsdiskriminering så där rakt ut i luften på samma lättsinniga sätt som man påstår att jag har sagt att vi inte har några hövdingar i dag. Jag sade att vi är fattiga på hövdingar. Del betyder ingen nedvärdering av de biskopar vi har, men man kan vara bekymrad för återväxten.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Utnämning tiU vissa kyrkliga tjänster

6'Riksdagens protokoU 1972. Nr 76-77

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Utnämning tiU vissa kyrkliga tjänster

Så något om åsUctsförföljelse! Herr Mossberg var inne pä atl detta är en intern fråga för kyrkan, men i Edenmans skrivning talas det klart om staten. Herr Mossberg menade att det var fräga om trakasserier, men man bör väl försöka sätta sig in i vederbörandes situation. Om en välkvalifi-cerad kandidat med vederbörliga examina åsidosattes sju gånger i rad är det inte så märkligt om han upplever del som en diskriminering eUer åsiktsförföljelse. Della är inte heller det enda exemplet.

Herr talman! Det kan finnas mycket att tillägga i detta ämne, men jag skall ta hänsyn till kammarens tid och sätta punkt här.

Fru ÄSBRINK (s):

Herr lalman! Jag vill bara varna för att efterkonstruera historien. Det är aldrig någon framgångsrik metod att spekulera i konsekvenserna för den händelse någon hade sagt så eller så vid ett visst tillfälle. Det saken gäller är om det har begåtts något konstitutionellt fel. Herr Werner förbigår den frihet regeringen har all välja bland de tre pä förslaget uppförda biskopskandidaterna. Det är den praxis som där har tillämpats som skulle kunna läggas lill grund för en reprimand eller reservation.

Herr Werner talar om vederbörliga examina. Till biskopsämbetet behöver man inte några examina alls - man behöver inte ens vara teolog, fastän regeringen följer principen att utse teologer. Herr Werner vet lika väl som jag att biskop Björkquist inte var teolog när han blev utnämnd till biskop, så examina spelar ingen roll i sammanhanget.

Diskriminering tycks vara ell känsligt ord. Varför kallar man del för diskriminering om en person som varit på förslag inte har blivit vald framför de två andra? Jag kan försäkra herr Werner alt ordet könsdiskriminering för dem som ställts inför detta faktum är etl ytterst seriöst ord - mycket mer seriöst än en hel del av de argument som har anförts i debatten om kvinnliga präster. Jag känner till argumenten. Det är Paulus, som väl många gånger har ångrat i sin himmel att han sade att kvinnan skall liga i församlingen. Men det finns i evangeliet en tendens lill likhet mellan man och kvinna som jag uppfattar såsom ledande mycket djupare in i evangeliets anda än den sena och av magi, vidskepelse och allehanda främmande inslag dirigerade diskussion som vi förde, när frågan om kvinnliga präster skulle avgöras.

164

Herr MOSSBERG (s);

Herr talman! Det tjänar väl inget ändamål att föra någon lång debatt om delta. Jag vill därför helt kort svara herr Werner i Malmö atl herr Edenman aldrig har gett någon försäkran å regeringens vägnar, som skulle innebära att alla biskopar fått frihet att när de så vill vägra att viga kvinnor till präster. Någon sådan försäkran finns inte. Det är orimligt att läsa ut något sådant av herr Edenmans uttalande.

Allra sist vUl jag säga till vännen Werner i Majmö: Låt oss sluta alt prata om att biskopar skall ha frihet. Det innebär ju ändå att vi — trots atl det nu är år 1972 - medverkar till alt hindra kvinnor atl bli präster, om de är fullt kvalificerade tUl del.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag är tacksam för all herr Mossberg återför diskussionen till den konstitutionella frågan efter fru Äsbrinks utsvävningar i den andra floran.

Låt mig la upp frågan om biskopars skyldighet att prästviga. Det föreligger ingen sådan skyldighet, herr Mossberg. Den lag som togs 1958 gällde kvinnans behörighet till prästämbetet och icke biskopars skyldighet att viga. Vi har - tyvärr, kanske jag får tillägga - ingen sådan lag, utan det ligger helt i biskopens hand att avgöra det. Jag tycker därför att del vore redligare av regeringen, om den har denna mening, alt den lägger fram etl lagförslag som klart uttalar att biskopar har skyldighet att viga kvinnor till präster.

Sedan har vi olika meningar om de bägge uttalandena; del är del som är den konstitutionella frågan. Vi har olika meningar, och jag vidhåller atl del herr Edenman sade uppfattades av kyrkomötets ledamöter som en sådan försäkran. När del talades om samvelsklausulen och herr Edenman då helt anslöt sig till vad särskilda utskottet hade sagt, var det inte underligt att man räknade med en samexistens av två uppfattningar i denna fråga inom svenska kyrkan, som ju alltid sägs ha så högt i tak.

Jag är imponerad över all fru Äsbrink så väl känner lill hur Paulus har det i sin himmel, men jag är inte säker på atl han alltid ångrar vad han sade.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Utnämning till vissa kyrkliga tjänster

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Rätt skall vara rätt, vännen herr Werner i Malmö. Det finns ingen laglig skyldighet, det skall erkännas, men intentionerna i 1958 års lag innebär ändå - erkänn det, herr Werner — att biskop på ett eller annal sätt bör vara pliktig alt viga kvinna till präst, om hon så begär. Finns inte någon sådan skyldighet, faller ju hela lagen, och så var väl ändå inte meningen.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Sådan skyldighet föreligger icke! Och jag tyckeratt del är bättre - som jag redan sagt - alt komma med ett lagförslag än att göra sådana uttalanden som tydliglvis kan tolkas precis som man vill.

Fru ÅSBRINK (s):

Herr lalman! Jag vill bara påminna herr Werner om atl i så fal! måste vi få en lag som också ålägger biskop att viga manlig sökande till prästämbetet. Han är inle heller skyldig att viga någon sådan. Del blir alltså en omfattande utredning som herr Werner kommer att påyrka.

Man har utgått ifrån att biskop prövar kandidats värdighet till ämbetet, oavsett om det är en manlig eller kvinnlig sökande - så pass enkelt är det.

Herr Werner vUl inte ta något ansvar för Paulus, Jag tror all Paulus fortfarande är lycklig över att han sagt: "Här är icke jude eller grek, här är icke trål eller fri, här är icke man eller kvinna: alla åren I ett i Kristus Jesus," Det betraktar jag som höjdpunkten i hans ord. Del övriga, där han varit bunden av sin  tids seder och bruk, kan jag inte finna vara

165

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

166

bindande för ett samfund, en kyrka och ett samhälle som strävar efter alt förverkliga evangeliets innebörd om frihet, jämlikhet och broderskap.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag ber atl få instämma i del sista av vad fru Åsbrink sade, men det hör inle riktigt till ämnet, fm rektor!

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Sedan samtliga under punkten "Utnämning till vissa kyrkliga fiänster" anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren lUl alt debattera "Befrielse från reUgionsundervisning",

Hert WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! I ett särskilt yttrande till granskningen av regeringens skolpolitik i vad avser befrielse från religionsundervisning har vi framfört några synpunkter, som vi menar är värda atl beakta. Vägledande för skolpolitiken i detta avseende är dels 27 § i skollagen, dels elt par internationella konventioner, som jag strax skall återkomma till,

27 § i skollagen medger befrielse för elev som tillhör samfund som har fått Kungl, Maj;ts tillstånd att i skolans ställe bedriva religionsundervisning. Den internationella konventionen av 1952, artikel 2 i tilläggsprotokollet, anger atl staten skall respektera föräldrarnas rätt atl tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som slår i överensstämmelse med föräldrarnas reUgiösa och fUosofiska övertygelse. Till det protokollet är knuten en reservation från svensk sida, och den anger att befrielse från kristendomsundervisningen endast kan medgivas barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans. Grunden för det är som bekant atl vi menar oss ha en objektiv religionsundervisnmg. Här föreligger uppenbarligen en divergens mellan 27 § i skollagen och konventionens reservation.

Den andra internationella konventionen, UNESCO-konventionen, som ratificerades av Sverige 1967, talar om alt tillförsäkra barnen en religiös och moralisk uppfostran i överensstämmelse med föräldrarnas egen övertygelse, och del finns ingen reservation knuten lill den konventionen från svensk sida. I UNESCO-konventionen ligger alltså inte bara frågan om befrielse utan också framför allt en positiv uppmaning lill medlemsstaterna att tillförsäkra barnen en religiös uppfostran i enlighet med föräldrarnas önskan.

I enlighet med 27 § skollagen har katolska kyrkan och mosaiska församUngar erhållit tillstånd att ombesörja religionsundervisning i skolans stäUe. Inget annal samfund har fått sådant tillstånd, men vid sidan om 27 § har utvecklat sig en s. k. administrativ praxis, enligt vilken enskilda elever medgivits befrielse utan att de samfund de representerar fått Kungl. Maj:ts tillstånd att bedriva egen undervisning. Denna praxis har emellertid inte varit enhetlig, och man har inle kunnal finna någon gemensam nämnare. Det tycker jag inte är tUlfredsställande.

Låt oss la ett aktuellt exempel. Evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, S:t Martins församUng, ansökte att få ge sina bam egen undervisning men fick avslag och har numera vänt sig tUl Europarådets kommission för de mänskUga   rättigheterna. Man förundrar sig över att denna fråga inte

kunnat lösas på ett smidigare sätt, förslagsvis genom en tillämpning av s. k. adminislraliv praxis. I tveksamma fall synes det oss naturligt att de internationella konventionerna, som jag tidigare refererat lill, fått sådan genomslagskrafl atl skollagens 27 § kunnat tillämpas.

Departementschefen uttalade själv i samband med att skollagen förnyades år 1968, då vi fick en ny ämnesbenämning, all han trots den objektiva undervisning som man åsyftar räknade med att vissa grupper av elever liksom i dag kommer att resa krav på befrielse från undervisning. Det bör, säger departementschefen, vara möjligt att finna praktiska lösningar som tillgodoser dessa krav.

Det är förvisso ingen praktisk lösning att etl samfund i Sverige, ell land där vi menar oss ha en alldeles särskild religionsfrihet, skall behöva söka sig till Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna för atl få sin rätt.

Det synes oss viktigt alt regeringen i de här känsliga frågorna på etl konsekvent sätt tillämpar dispenspraxis och på ett generöst sätt går föräldragmpper och samfund till mötes i de fall där dessa grupper finner alt skolan handskas vårdslöst med kristen tro och moral i undervisningen.

De internationella konventionerna, som ju för övrigt har en mycket positiv avfattning, talar egentligen inte om "befrielse från" utan "möjlighet till" en undervisning som stämmer överens med föräldrarnas livsåskådning. Det är rimligt att skollagen i denna punkt får tolkas i enlighet med andan i dessa konventioner.

Jag har, herr lalman, inget yrkande.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

Under detta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr NELANDER (fp);

Herr talman! 1 skollagens 1 kap. 1 § talas om skolans trefaldiga uppgift: att meddela kunskaper, alt öva färdigheter och i samarbete med hemmet främja elevernas utveckling till ansvarskännande samhällsmedlemmar. Den senare uppgiften innebär ju personlighetsfostran i vid bemärkelse. I lgr 69 framhålles all del är hemmen som bär huvudansvaret för barnets fostran och vård. Föräldrarna har alltså rält atl av skolan kräva en fostran som vidareutvecklar och stärker hemmets intentioner.

I värt pluralistiska samhälle, där många olika uppfattningar är representerade i hemmen, kan det naturligtvis uppstå kollisioner. Denna fråga har ganska ingående belysts i årets dechargebetänkande under mbriken Övriga frågor. I artikel 2 i konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna, som ratificerats av Sverige 1952, heter det: "Vid utövandet av den verksamhet som staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undei-visning skall staten respektera föräldrarnas rätt all tillförsäkra sina bam en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse."

Sverige har emellertid anmält reservation till denna artikel och framhållit att befrielse från de allmänna skolornas kristendomsundervisning kan medges endast för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsstäUande religionsundervisning är anordnad.

167

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning in. m.

Befrielse från religionsundervisning

I vår skollags 27 § har saken berörts med följande ord; "      att elev

på föräldrarnas begäran skall befrias från deltagande i undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör trossamfund som fått Konungens tillstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning". Del är hittills endast katolska kyrkan och mosaiska församlingar som getts tillstånd lill egen religionskunskapsundervisning.

Det är tydligt att, som herr Werner i Malmö har påpekat, skollagens bestämmelse i denna sak är mer restriktiv än reservationen till konventionen. År 1953 motiverade departementschefen reservationen med att "kristendomsundervisningen inte var avsedd att påtvinga eleverna en viss troslära utan alt under objektiva former bibringa dem kunskap om de religiösa och etiska värderingar som varit bestämmande vid uppbyggande av det svenska samhället liksom för den västerländska kulturutvecklingen över huvud taget".

Anhållan om befrielse och tillstånd att själv ombesöfia religionsundervisning har bl. a. gjorts av evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, S:t Martins församling, men av regeringen 1970 lämnats ulan bifall. Nämnda kyrka har fört frågan inför Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna, som har upptagit ärendet lill saklig prövning men ännu inte meddelat beslut.

Detta är förvisso en grannlaga och ömtålig fråga. Det gäller en avvägning mellan å ena sidan föräldrarnas rätt atl bestämma över den religiösa och moraliska uppfostran som deras barn skall erhålla och å andra sidan den undervisning som skall lämnas enligt lgr 69, vilken undervisning skall vara objektiv, dvs. saklig och allsidig. Vad som särskilt komplicerar frågan för oss är den integrerade undervisning som införts i de olika orienteringsämnena och som gör det svårare att bryta ut själva religionskunskapen. Själv anser jag att denna kristendomskunskap skall vara sä saklig och byggd pä kristendomens urkund Bibeln, att alla elever kan ta del av densamma. Lärare, läroböcker och hjälpmedel måste strikt följa denna linje. Det är i allas intresse - framför allt de ungas — att så sker. Alla som från skolan går ut i livet skall medföra en fond av kunskap just pä detta område.

I individuella fall, då befrielse trots detta påyrkas, bör den administrativa praxis som utbildats följas. Jag förmodar att såväl skolöverstyrelse sorn departement är angelägna om att så sker.

Då nu det speciella fallet förts inför Europarådets kommission förde mänskliga rättigheterna, har vi alt invänta dess beslut och fär kanske anledning att återkomma i ärendet.

Jag har, herr talman, i anslutning till denna punkt och vårt särskilda yttrande velat framföra dessa synpunkter. Jag har i övrigt inget särskilt yrkande.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Låt mig först få fästa uppmärksamheten på alt undertecknarna av det särskilda yttrandet hela tiden utgår ifrån att det gäller individuella befrielser. Men i den skrivelse som evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige genom sin kyrkostyrelse ingav fill Kungl. Maj:t begärdes att i skolans ställe få ombesöfia religionsundervisningen. Det betyder att

man vill upprätta en egen skola för de barn vilkas föräldrar tillhör detta samfund. Det är en helt annan sak.

Utgångspunkten vid bedömningen av detta måste givetvis vara de beslut som riksdagen har fattat. En över-väldigande majoritet i riksdagen har förklarat att undervisningen i religionskunskap bör vara objektiv, dvs. saklig och allsidig. Med all rätt kan man säga att en sådan undervisning nu ges i de svenska skolorna. Vad olika samfund ibland begär är en konfessionsbunden undervisning, dvs. en undervisning som utgår från de lärosatser som ligger till grund för tillkomsten av dessa samfund.

Det har förekommit sådana framställningar tidigare, och låt mig få erinra de båda föregående ärade talarna, som liksom jag 1966 tillhörde konstitutionsulskottel, om att SäUskapet Vakttornet 1965 anhöll om att i skolans ställe få anordna religionsundervisning för barn till föräldrar som hörde till Jehovas vittnen.

I sitt remissvar över denna anhållan förklarade skolöverstyrelsen alt kristendomsundervisningen, som det då helte, eller religionsundervisning, som det nu heter, är utformad så att den inte kan vara stötande för någons religiösa uppfattning. Med denna motivering avslog Kungl. .Maj:t Sällskapet Vakttornets framställning. Detta föranledde inte något som helst uttalande inom konstitutionsutskotlet vare sig från herr Werner eller från herr Nelander. Nog måste vi säga oss att del är betydligt större skillnad mellan svenska kyrkans lära ä ena sidan och Vakttornets å den andra än mellan svenska kyrkans lära å ena sidan och S:t Martins å den andra.

1 själva verket innebär det särskilda yttrandet att de tre ledamöter som har ställt sig bakom yttrandet faktiskt vill införa ett nytt skolsystem i Sverige. Drar man ul konsekvenserna, kommer man dithän att vi skulle få olika typer av skolor i stället för den allmänna skola som vi nu har. I stället för denna skola med dess objektiva religionsundervisning skulle vi få en rad skolor knutna till olika religiösa samfund. Då skulle exempelvis de olika döparsamfunden - Baptistförbundet, Örebromissionen och pingströrelsen - kunna begära atl få starta egna skolor. Av dessa är pingströrelsen det största frikyrkliga samfundet för närvarande. De skulle kunna fordra atl få ha en undervisning som bygger på den baptistiska dopsynen. Svenska missionsförbundet kunde anhålla att få starta en skolverksamhet som byggde på Waldenströms försoningslära. Det kan ju hända atl man i den vanliga skolan inte ägnar tillräckligt utrymme ät denna försoningslära.

Nu vet jag att samfundsledarna i del här fallet inte framställer nägon sådan begäran, men de som har undertecknat det särskilda yttrandet bör besinna att de faktiskt, om riksdagen skulle följa dem, skulle öppna vägen för en sådan ordning. Det betyder sett från mina utgångspunkter, men också från riksdagsmajoriletens, att de för den svenska riksdagen in på villovägar.

Om man är missnöjd med 27 § skollagen skall man inte klaga över atl Kungl. Maj :l tillämpar den enligt riksdagens intentioner, utan då bör man motionera och försöka få en ändring lill stånd i vanlig ordning. Regeringen har här följt de linjer som har dragits upp av riksdagsmajoriteten, Därmed faller alla konstitutionella anmär-kningar.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse frän religionsundervisning

169

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

I vad slutligen gäUer den prövning som nu företas av detta ärende inom det organ som kaUas Europarådets kommission för de mänskliga rällighelerna skall vi självfallet avvakta prövningen. Jag kan inte säga vilket utslag del kommer alt bli, men för min del anser jag att det beslut som har fattats står i överensstämmelse även med de konventioner som vi har undertecknat.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag kan i långa stycken hålla med herr Johansson i Trollhättan; jag har väl samma principiella uppfatlning som han om att del är värdefullt med en objektiv undervisning i skolan. Jag skulle vilja ha den undervisningen kompletterad med konfessionell undervisning, men det är inte det saken gäller.

Det förvånar mig all en konstitutionellt så kunnig man som herr Johansson i Trollhättan går in på en sådan diskussion som denna. Det är ju inte riktigt det saken gäller, utan det är nu fråga om att lag och förordning och den administrativa praxis som vi har skall tillämpas på elt klart och otvetydigt sätt. Det är heller inte någon reservation som föreligger, utan vi har velat knyta några reflexioner till ulskoltsbetänkandet.

Går vi sedan till det enskilda fallet om S:t Martins församling, säger herr Johansson i Trollhättan att det talas om individuell befrielse från undervisning i religionskunskap men att församlingen har anhållit om att få sköta skolundervisningen i samfundets regi. Nåväl, men eftersom herr Edenman sade år 1968 atl vi kan komma fram till praktiska lösningar när det ges sådan befrielse, vore det då märkligt om regeringen hade manövrerat med de möjligheter som finns och med administrativ praxis, som avser enskUd befrielse? Vi har ju fått höra i utskottet att det gäller bara fyra elever. Det hade väl som sagt varit rält enkelt att föreslå en sådan lösning; vi har ju den inställningen i alla andra sammanhang att ämbetsverk och myndigheter skall stå till fiänst och hjälpa till rätta i sådana här saker.

Herr NELANDER (fp):

Herr lalman! Herr Johansson i Trollhättan vet fuller väl alt jag inte pläderar för alternativa skolor. Del kommer säkert också att framgå av protokollet. Delta är ingen anmärkning i och för sig. Det är inte någon reservation, det är bara reflexioner. Om det skulle bli så som jag sade i mitt tidigare anförande atl regeringen följer administrativ praxis för de individuella fallen, bör denna sak kunna klaras upp.

170

Herr JOHANSSON i TroUhättan (s):

Herr talman! Med tillfredsställelse konstaterar jag alt herr Nelander inte önskar införa alternativa skolor. Men vad som står i detta särskilda yttrande kan - om man lar del på allvar — öppna dörren för elt sådant system. Nu försöker man få det dithän att regeringen skulle ha manövrerat så att de fyra elever det gäller skulle ha fått befrielse, rnen S;t Martins församling har begärt något annat. Det är denna begäran som har behandlats.   Skulle   denna ha  bifallits hade vi fått ett sådant syslem.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag tycker nog att det är paragrafrytteri, herr Johansson i Trollhättan. Här gäller det fyra elever. Det hade väl legat nära tUl hands att man på deparlemenlshåll föreslagit en sådan lösning. När vi i Sverige häller religionsfriheten så högt, är det väl beklämmande, att elt samfund i Sverige skall behöva gå till Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna. Frågan kunde väl som det nämndes tidigare ha fått en praktisk lösning här hemma.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställes först beträffande envar av de frågor som berörs i de reservationer, fill vilka bifaU yrkats. Därefter ställes proposition gemensamt på övriga i belänkandet upptagna spörsmål.

Nr 77

Onsdagen den 10 maj 1972

Granskning av statsrådens ämbetsutövning m. m.

Befrielse från religionsundervisning

Behandlingen av riksdagens skrivelser tiU Kungl. Maj:t Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades liU handlingarna ulan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen A av herr Larsson i Luttra m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Luttra begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren ulan särskilt uttalande lägger lUl handlingarna

konstilutionsutskottels i belänkandet nr 26 gjorda anmälan såvitt avser

behandlingen av riksdagens skrivelser tiU Kungl. Maj:t röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskollets anmälan i förevarande del lill handlingarna

nied gUlande av vad som anförts i reservationen A av herr Larsson i

Luttra m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   ISO

Nej  -   155 Avslår —     14

Vissa frågor rörande förenade fabriksverken

Propositioner gavs på dels all utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna ulan särskUt uttalande, dels atl reservationen E av herr Larsson i Luttra m. fl, skulle bifallas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wijkman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

171

Nr 77------------- Den som vill att kammaren utan särskUt uttalande lägger lill handlingarna
Onsdagen den- konstitutionsutskottets i betänkandet nr 26 gjorda anmälan såvitt avser
10 mai 1972---- ' frågor rörande förenade fabriksverken röstar ja,
-------------------- den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen E av herr Larsson i Luttra

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter  ha  röstat   för ja-propositionen.   Då herr  Wikjman   begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat.  Denna omröstning gav följande resultat-Ja -  163 Nej  -  156

Lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna utan särskilt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen F av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fiskesjö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren utan särskilt uttalande lägger tUl handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 26 gjorda anmälan såvitt avser

lekmannainslaget i de nya länsstyrelserna röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del tUl handlingarna

med giUande av vad som anförts i reservationen F av herr Larsson i Luttra

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Fiskesjö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   163 Nej  -   156

Betygsystemet för grundskola och gymnasium

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades tUl handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen H av herr Larsson i Luttra m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

172

Den som vill alt kammaren ulan särskilt uttalande lägger till handlingarna     Nr 77
konstilulionsulskoltets i betänkandet nr 26 gjorda anmälan såvitt avser     Onsdagen den
betygsyslemel för grundskola och gymnasium röstar ja, jq - yg-jj

den del ej vill röstar nej.                                                                 --------------------

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen H av herr Larsson i Luttra m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  162 Nej  -   157

Utnämning till vissa kyrkliga tjänster

Propositioner gavs på dels all utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen K av herrar Hernelius och Werner i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med Övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren ulan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 26 gjorda anmälan såvitt avser

utnämning lUl vissa kyrkliga fiänster röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad sorn anförts i reservationen K av herrar Hernelius och

Werner i Malmö,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat;

Ja  - 276

Nej  -    39

Avstår  -      4

Övriga i betänkandet upptagna frågor Utskottels anmälan lades lill handlingarna,

§ 6 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden:

Nr 25  i anledning av motioner om riksdagens informationsbehov

Nr 28 i anledning av propositionen 1972:83 med förslag till lag om

ändring i lagen (1961:436) orn församlingsstyrelse, m, m, jämte motion           173

Nr 77                     Justitieutskottets belänkande:

Q     .      ,                  Nr   11   i anledning av Kungl,  Maj:ts i propositionen  1972:8 gjorda

10 mai 1972          framställning om anslag för budgetåret 1972/73 liU fideikommissnämn-

den

Lagutskottels belänkande:

Nr 11 i anledning av Kungl, Maj:ls proposition 1972:8 med förslag till permutalionslag, m. m. jämte motioner

Försvarsutskottets betänkande;

Nr 15 med anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:45 angående vissa organisationsfrågor rörande försvaret jämte motioner

Socralförsäkringsutskotlels betänkanden;

Nr 23 i anledning av motioner angående avgiften lill tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft m, m.

Nr 24 i anledning av motioner angående deltids- och kortlidsanställ-das samt låginkomsttagares ställning inom tilläggspensioneringen

Nr 25 i anledning av motioner angående förutsättningarna för rätt liU studiemedel

Socialutskottets belänkande:

Nr 25  angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

UtbUdningsutskottets betänkanden:

Nr 25 i anledning av propositionen 1972:29 angående institutet för social forskning jämte motioner

Nr 26 i anledning av motioner angående tillhandahållandet av läromedel åt elever i grundskolan

Jordbruksutskottels betänkanden:

Nr 27 i anledning av motioner om skydd mot luftföroreningar

Nr 28 i   anledning   av   molion  om  en  organisation   för  tUlsyn   av

oljecisterner

Nr 29  i anledning av motioner om åtgärder mot buller

Nr 30 i anledning av motioner med förslag tUl vissa åtgärder i syfte

alt minska användningen av mUjöfarliga produkter

Nr 31  i anledning av molion om åtgärder mot olaga affischering

Näringsutskottels betänkanden:

Nr 27 i anledning av propositionen 1972:31 om inrättande av Sveriges exportråd, m. m, jämte motioner

Nr 28 i anledning av molion om åtgärder för atl främja Sveriges handel med de östeuropeiska länderna

§ 7 Meddelande ang, enkla frågor

174                            Meddelades atl följande enkla frågor framställts, nämligen

den 9 maj av                                                                                 Nr 77

Onsdagen den Nr 207  Fru Hambraeus (c) till herr socialministern angående kontrollen      iq j: 2972

av dricksvattens nitrathalt:                                                            ---------------

På  vilket  sätt  uppföljer  socialdepartementet   kontroUen av vårt

dricksvattens nitrathalter och vUka åtgärder planerar socialministern

om dessa halter visar sig riskabla för folkhälsan?

den 10 maj av

Nr 208  Herr Källstad (fp) tiU herr justitieministern om vidgad behörighet att förrätta kyrklig vigsel;

När avser regeringen all förelägga riksdagen förslag fill vidgad behörighet all förrätta kyrklig vigsel i enlighet med beslut av riksdagen våren 1971, meddelat till Kungl. Maj:t i riksdagsskrivelse nr 47 1971?

Nr 209  Fru Ryding (vpk) till herr justitieministern angående lämplig-helsintyg för körkort i visst fall:

Anser statsrådet alt en för vämpliklsvägran straffad skall förvägras lämplighetsintyg som fordras för erhållande av körkort?

Nr 210 Fröken Pehrsson (c) fill herr industriministern om åtgärder för all trygga sysselsättningen inom TEKO-industrierna:

Har statsrådet för avsikt atl vidla några särskilda åtgärder i syfte att

trygga den lill följd av bl. a. ökad import hotade sysselsättningen inom

TEKO-industrierna?

Nr 211   Herr   Wennerfors  (m)  lUl herr utbildningsministern angående försöksverksamhet med förbud mot läxläsning;

Är   det   med   utbildningsministerns goda  minne  som  det  inom

grundskolan på sina håll i landet förekommer försöksverksamhet med

förbud mot läxläsning?

§  8 Kammaren åtskUdes kl. 15.32.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert