Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:76

Tisdagen den 9 maj

Kl, 11.00

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr förste vice talmannen.

§ 1 Herr förste vice talmannen meddelade alt herr Hammarberg enligt till kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven ytterligare under tiden den 9- 14 maj.

Herr Hammarberg beviljades erforderiig ledighet från riksdagsgöromålen.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Ang. handläggning av framställning om lokaliseringsstöd

§ 2 Ang, handläggning av framställning om lokaliseringsstöd'

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Mellqvists (s) i kammarens protokoll för den 19 april intagna fråga, nr 174, och anförde:

Herr talman! Herr Mellqvist har frågat när regeringen kommer att ta ställning lill Bro Ångsågs AB i Vansbro framslällning om lokaliseringsstöd.

Ärendet har avgjorts i förra veckans konselj.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Jag ber all fä lacka inrikesministern för svaret. Frågan var ju baserad på den osäkerhet som man kände inom Västerdalarna, speciellt inom Vansbroområdet, inför det beslut som man väntade på. När besked om beslutet kom i förra veckan mottogs det med så mycket större glädje och tillfredsställelse. Vi ser i beslutet en stor möjlighet till att aktivisera sysselsättningen i området.

Jag ber att till inrikesminister Eric Holmqvist få framföra ett uppriktigt tack från den del av Dalama som har kommit i åtnjutande av detta stöd, vilket nu möjliggör en fortsall drift vid Bro Ångsåg, en drift som skapar sysselsättning för mänga människor inom området som faktiskt har varit utsatt för många svårigheter under senare år.

Vi hälsar detta med stor tillfredsställelse. Jag hoppas för regionen i sin helhet och länet som sådant att vi skall kunna påräkna samma förståelse även i fortsättningen. Del tar jag för givet. Tack,

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Ang. resultatet av försök med könskvotering vid intagning tiU viss utbildning

§ 3 Ang, resultatet av försök med könskvotering vid intagning till viss utbildning

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för atl besvara herr Romanus' (fp) i kammarens protokoll för den 28 april intagna fråga, nr 191, och anförde;

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig hur jag bedömer resultatet av försöken med könskvotering vid intagning lUl viss utbUdning,

Erfarenheterna av försöksverksamheten för att åstadkomma en jämnare fördelning mellan män och kvinnor i vissa utbildningar är hittills begränsade. Försöksverksamhet har under läsåret 1971/72 bedrivits inom förskollärarutbildning och administrativ ADB-utbildning,

Resultatet har när det gäller förskollärarutbildningen varit klart positivt och beslut har fattals om en föriängning av försöksverksamheten för läsåret 1972/73,

När det gäller ADB-utbUdningen är bUden splittrad. Erfarenheterna visar atl man måste ändra den i detta sammanhang tillämpade metoden för atl få en positiv effekt. Inom utbildningsdeparlemenlel övervägs för närvarande huruvida ytteriigare försök med ADB-utbUdningen skall ske.

Den hittills genomförda försöksverksamheten har uppmärksammats mycket i den allmänna debatten, vilket i sig kan ha positiva effekter för även andra studievägar än dem som omfattas av försöksverksamheten.

Herr ROMANUS (fp);

Herr talman! Syftet med den här försöksverksamheten har naturiigtvis varit gott. Det har varit att stimulera till okonventionella studieval. Men när del gäller resultatet måste man ställa sig frågan om utbildningsministerns relativt positiva omdöme verkligen är befogal, I fråga om ADB-utbildningen har resultatet faktiskt bUvit inte att man har gjort det lättare för kvinnliga sökande, som man hade tänkt sig, utan tvärtom att det har blivit svårare för kvinnliga sökande att komma in på grund av den metod som man har använt för könskvoteringen.

Då räcker det inte att säga atl bUden är splittrad. Nej, del är elt klart negativt resultat. Summan av kardemumman har ju blivit att — trots att kvinnorna är diskriminerade i vårt samhälle — staten på två utbildnings-vägar ytterligare har diskriminerat kvinnliga sökande, nämligen dels när det gäller ADB-utbildning och dels när det gäUer förskollärarutbildning. Delta kan inte gärna anses vara något annat än en negativ utveckUng,

Självfallet kan man, som utbildningsministern gör, se något positivt i att det blir debatt om saken, och från denna utgångspunkt är naturligtvis varje misslyckande inom förvaltningen eller regeringen positivt, ty man kan vara säker på atl det blir debatt om del. Men det är ändå att ha väl lågt ställda anspråk.

Från principiella utgångspunkter är denna kvotering naturligtvis mycket tvivelaktig. Den kan t. ex, när del gäller förskollärarutbildningen leda till alt en flicka, som vet atl hon kommer atl bli diskriminerad på en hel del andra utbildningsvägar och som därför söker utbUdning lill förskollärare, finner att hon även då blir diskriminerad, I stället tar man en manlig sökande som är sämre kvalificerad än hon.

Ett förfarande som innebär, atl man blir behandlad på ett sämre sätt därför atl man liUhör ett visst kön, är vad man brukar kalla könsdiskriminering. Om man hade tUlhörl det andra könet skulle man ha fått den utbildning som man ville ha.

Metoden har också den negativa effekten att de ungdomar som planerar sin utbildning känner en stor osäkerhet. De vet inte hur de skall lägga upp sina studier för att meritera sig till den utbildning som de vill ha.

Jag vill därför fråga UtbUdningsministern om inte erfarenheterna snarast ger vid handen, att man borde försöka finna andra metoder än könskvolering för att säkerställa en mera okonventionell rekrytering till högre studier. Del viktigaste är inte kvoterna utan atl man stimulerar dem, som skall skaffa sig en utbildning, att mera följa sin personliga lämplighet och sina egna intressen än det kön de tillhör.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Ang. resultatet av försök med könskvotering vid intagning tiU viss utbildning

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr lalman! Självfallet är de viktigaste åtgärderna de som herr Romanus nämner i slutet av sill anförande: information och upplysning, studie- och yrkesvägledning och det som står i läroplanen för vår skola om alt nuvarande förhållanden när del gäller könsrollerna öppet skall ifrågasättas. Jag vUl inte på något sätt övervärdera de två försök vi gjorl med könskvotering, men vi har inte heller ansett att vi helt skall utesluta den möjligheten. Jag vUl bara från förskoUäramtbildningen nämna som exempel att vi höstterminen 1969 hade totalt 15 manliga sökande, höstterminen 1971 hade vi 275 och vårterminen 1972 ungefär lika många. Jag är tämligen övertygad om atl vi utan könskvoteringen inte hade nått upp till en relativt sett så pass hög siffra för manliga sökande som nu blivit fallet. Men jag ser ingen som helst motsatsställning mellan denna lilla försöksverksamhet och de stora generella åtgärderna, som vi självfallet bör försöka fortsätta att driva med full kraft. Det dystra är ju att vi inte på utbildningsområdet liksom inte heller i övrigt i samhället nämnvärt har lyckats rubba de invanda valen. Konservatismen är på detta område ovanligt stark.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag har, som jag nämnde i mill förra inlägg, all respekt för utbildningsministerns syfte med dessa försök. Jag delar också hans bekymmer över tendenserna när det gäller ungdomens studieval. Men frågan är ju hur man skall bedöma resultaten av de här försöken. Del som statsrådet Carlsson nu senast sade, styrker närmast den mening jag nyss framförde, nämligen att det är antalet sökande av olika kön till utbildningslinjerna som är det väsentliga, inte det förhållandet att man sedan vid intagningen behandlar de sökande olika. Kan man på olika sätt stimulera till etl okonventionellt studieval, tror jag för min del att denna könskvotering inte har så stor betydelse.

Det är klart att man kan säga att de principiella invändningarna inte väger så tungt när det gäller en rält begränsad försöksverksamhet, men då är ju också utbytet också ganska begränsat, och i det här fallet har del 1,0, m, varit negativt. Om man emellertid böfiar bygga ul könskvote-

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Om viss komplettering av avtalet med Sveriges Radio rörande programverksamheten

ringen att gälla över en större del av utbUdningen, tror jag nog atl vi kommer alt få uppleva en ganska stark reaktion. Vi hade tidigare könskvotering i folkskolläramtbUdningen, och den fick man lov att avskaffa, bl, a, därför att den upplevdes som mycket orättvis. Den avskaffades på tillskyndan av bland andra de fackliga organisationerna.

Jag är närmast av den uppfattningen alt försöksverksamheten med könskvotering snarare är i vägen för andra och principiellt mera tillfredsställande metoder atl få en bätlre rekrytering. Risken är inte bara att man, som i det här fallet, misslyckas och motverkar syftet. Del är möjligt att man kan hitta mera praktiska metoder för könskvotering än man nu har använt. Men jag vet inle riktigt hur det skall gå lill, och jag undrar om herr Carlsson har någon idé om hur man skall kunna undvika misslyckanden i framtiden. Det kan ju inte få gå till som det har gjort den här gången.

Det är inle bara praktiskt svårt att handha en könskvotering, utan om man tillämpar metoden i större skala och det blir uppenbara orättvisor — som del var i folkskolläramtbUdningen tidigare, där alltså flickor måste ha betydligt högre betygspoäng än pojkar för att de skuUe komma in — så diskrediteras hela arbetet för större jämlikhet mellan män och kvinnor. Då kommer människor att säga atl del är någonting skumt med detta, och det vill vi väl helst undvika. Jag vUl alltså fråga herr Carlsson om det finns några idéer för hur man skall kunna undvika de här skadliga verkningarna, om man tänker sig fortsätta försöksverksamheten. En årgång till där man diskriminerar kvinnorna över hela linjen kan ju ändå inte godtas.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Redan av mitt svar framgår att erfarenheterna av försökskvotering i ADB-utbildningen ger anledning till omprövning när det gäller metoderna. En sådan sker för närvarande, men vilka direkta slutsatser som kan dras är jag för dagen inte beredd atl redovisa. Eventuella fortsatta försök fär jag återkomma till och presentera vid ell senare tillfälle.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om viss komplettering av avtalet med Sveriges Radio rörande programverksamheten

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för atl besvara herr Adolfssons (m) i kammarens protokoll för den 27 april intagna fråga, nr 190, till herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Adolfsson har frågat chefen för justitiedepartementet varför han inte medverkat till att avtalet mellan Sveriges Radio och staten kompletterats i fråga om pornografiska framställningar, som ifrågasattes i propositionen 1970:125. Frågan har överlämnats fill mig för besvarande.

I den nämnda propositionen konstaterade justitieministern att man

inom ramen för avtalet mellan staten och Sveriges Radio angående radioföretagels programverksamhet kunde skapa tillfredsställande garantier för all sedlighetssårande framstäUningar inle släpps fram i radio eller TV. Det har enligt regeringens mening hittills inte framkommit något som tyder på att nuvarande avtalsbestämmelser innebär elt otUlräckligt skydd i det här aktuella avseendet.

Herr ADOLFSSON (m);

Herr talman! Jag tackar UtbUdningsministern för svaret. Jag vill samtidigt säga att jag är myckel förvånad över svarels formulering. Det har ju i verkUgheten gått precis så Ula som den utredning som föregick propositionen befarade och som många talare i gamla första och andra kammaren uttryckte farhågor för. Del är en lucka i lagen att radio och TV har ställts utanför, och det innebär i realiteten att det som är förbjudet enligt lag i samhället är tillåtet i radio och TV. Och TV har verkligen utnyttjat situationen. En del program - jag tänker särskilt på ett antal finska fUmer som sändes under vintern — klassas av vanliga enkla människor som skär och ren pornografi, ingenting annat.

Jag lycker alt det är beklagligt atl statsrådet i svaret har givit uttryck för den uppfattning han tydligen har och därmed också klargjort att han inte är beredd att medverka tiU en ändring i fråga om de här bristerna. Del måste ju innebära att så länge statsrådet Carlsson sitter kvar på sin post får svenska folket dras med det här eländet i radio och TV som upplevs myckel myckel negativt av vanliga människor som lever närmare verkligheten.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Om viss komplettering av avtalet med Sveriges Radio rörande programverksamheten

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Det nuvarande systemet innebär att Sveriges Radio på eget ansvar med stöd av vad som stadgas i radioansvarighetslagen utövar en självkonlroU i enlighet med riktlinjerna för programverksamheten i radiolagen och avtalet med staten. Verksamheten står, som är väl bekant för denna kammare, sedan under överinseende av radionämnden. Vi har ansett, från de olika utgångspunkter vi har atl betrakta Svergies Radios verksamhet, att denna organisation är den bästa och den lämpligaste.

Vad särskilt beträffar visning av biograffilm i TV — och det är väl del som herr Adolfsson främst avser med den här frågan — bör det observeras alt Sveriges Radio och statens biografbyrå har etablerat former för ett samarbete. Ett resultat av samarbetet är bl. a. atl det anges när en film är att anse som olämplig för barn. Någon förhandsgranskning från biografbyråns sida eller något annat utomstående organs sida kan självfallet inte förekomma — det skulle strida mot radiolagen.

Jag vill också understryka att i samband med att filmcensumlred-ningen gjorde sitt utredningsarbete kom man fram till atl Sveriges Radio visat minst samma hänsyn som biografbyrån till de intressen som är avsedda att skyddas genom den statliga filmcensuren. De remissinstanser som yttrade sig i anslutning lUl betänkandet delade utredningens uppfattning. Skulle man uppleva en situation där filmcensurbedömningen och bedömningen av vad som visas i TV gär vitt isär, kommer den fråga

1* Riksdagens protokoll 1972. Nr 76-77

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Om viss komplettering av avtalet med Sveriges Radio rörande programverksamheten

som herr Adolfsson har aktualiserat att kunna ställas med större tyngd. Mitt svar innebär att jag inte har kunnat konstatera att en sådan skillnad föreligger.

Herr ADOLFSSON (m);

Herr talman! Det var inte biograffilm jag åsyftade, när jag talade om de finska filmerna som visades under vintern. Jag har utomordentligt svårt att tänka mig att man opålalat skulle kunna få visa på vanliga allmänna biografer sådana alster som man visat i TV,

Jag kan bara konstatera att UtbUdningsministern och vissa ledamöter i radionämnden tydligen har skilda uppfattningar om vad som hör tUl god smak och vad som är förenligt med programreglerna eller inte, Elt par av radionämndens ledamöter har just när det gäUer de här filmerna anmält en avvikande mening.

Det är väl ändå så att TV finns i nästan vartenda hem i det här landet i dag. Den utgör en ny familjemedlem och en rätt påträngande sådan. Del bör vara ganska viktigt att den nya medlemmen inte alltför myckel avviker från det mönster som för övrigt råder i hemmen och som råder i samlevnaden mellan människor i det här landet. Vi följer ju ändå vissa skrivna och oskrivna lagar i samlevnaden mellan människor. Det tar sig det uttrycket att både utbildningsministern och jag tar på oss byxor, när vi går ut på gatan. Vi springer inte ul nakna exempelvis. Varför kan vi inle begära samma hut och hyfsning av radio och TV som vi förväntar oss av vanliga människor ute i samhället?

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr lalman! Skulle det senaste exemplet som herr Adolfsson nämnde vara avgörande för filmcensuren, så är jag rädd för att vi skulle få stoppa ganska många filmer numera. Den gränsen har nog svensk film, både biograffilm och TV, för länge sedan passerat. Är frågan ställd från de utgångspunkterna, förslår jag att vi inte kan bli helt överens. Den gränsen bröt Per Oskarsson igenom för ett antal år sedan, och sedan har det nog blivit vanligare.

Eftersom ett aktuellt exempel nu tas upp, vill jag bara understryka att, som herr Adolfsson sade, den här frågan har varit föremål för prövning i radionämnden. Jörn Donner-filmen friades med alla röster utom en. Jag kan bara konstatera radionämndens utslag; jag har, som jag betonade i två anföranden i går, inle rätt all kommentera det.

Herr förste vice talmannen anmälde atl herr Adolfsson anhåUit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterUgare anförande i denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Remissdebatt angående förslag till lag om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HERNELIUS (m), som yttrade:

Herr lalman! 1 går, alltså den 8 maj, kom på riksdagens bord den ifrågavarande propositionen. Om propositionstider står stadgat i 54 § riksdagsordningen. För propositioner som den nu framlagda föreskrivs:

"Övriga propositioner, som Konungen finner böra behandlas under riksdagens vårsession, böra till riksdagen avlämnas inom nittio dagar från dess öppnande, och må sådan proposition ej senare avlålas, med mindre Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket lUl men eller eljest finner synnerliga skäl föreligga för dess avlåtande."

Regeringen har tydhgen funnit att ell uppskov med denna proposition skulle lända riket till men eUer alt eljest synnerliga skäl föreligger för att densamma nu skall avlåtas tiU riksdagen. Jag vill tUlägga alt i förslaget till ny riksdagsordning från grundlagberedningen föreslås ett insfitut enligt vUket riksdagen skall lämna sitt medgivande när propositioner avlämnas så sent.

1 detta sammanhang kan jag inte underlåta att göra den reflexionen att denna sena proposition är ett uttryck för nonchalans från regeringens sida. Den vittnar om nonchalans i sakfrågan, eftersom det nu bUr en behandling i sista stund av ärendet, en brådskande behandling. Det är dock inte vUket ärende som helst - det rör den representativa demokratin i landet, aUtså en huvudfråga i våra konstitutionella funderingar och grubblerier. Men den vittnar också om en regeringens nonchalans gentemot riksdagen.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Remissdebatt angående förslag till lag om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd

HerrDAHLEN (fp):

Herr t:ilman! Del är värdefullt att herr Hernelius har påpekat det oskick som regeringen så ofta gör sig skyldig tUl, Uet är ett bevis på den dåliga planering regeringen har — vi har setl åtskUliga bevis den senaste tiden. Och del är, som herr Hernelius säger, en nonchalans mot riksdagen. Därför vill jag instämma i herr Hernelius' synpunkter att sådant här verkligen inte bör förekomma i Sveriges riksdag.

Herr JOHANSSON i TroUhättan (s):

Herr talman! Jag kan inte låta herrar Hernelius' och Dahléns anföranden stå helt oemotsagda.

Den centrala frågan gäUer de direktiv som har sänts tUl utredningen om kommunal demokrati. Det som tas upp i propositionen gäller möjligheter till en försöksverksamhet. Enligt min mening finns det synnerliga skäl för att man kommer i gång med denna försöksverksamhet.

1970 års riksdag förklarade i anslutning tiU dessa frågor att man vUle avvakta resultatet av försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati på del kommunala området. Nu har man kört fast. Personalorganisationerna önskar atl man i mycket begränsad omfattning skall fä bedriva en sådan försöksverksamhet, som enligt propositionen innebär att företrädare för dessa personalorganisationer får vara närvarande vid vissa

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Remissdebatt angående förslag till lag om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd

kommunala sammanträden. Den stora frågan, om de skall ha rätt att delta i besluten, las inte upp i denna proposition — den frågan går tUl den kommunaldemokratiska utredningen.

Vad som nu föreslås är atl en kommun genom majoritetsbeslut skall kunna bestämma atl man skall få använda sig av en sådan försöksverksamhet. Detta skall i sin tur underställas statliga organ men dessförinnan prövas av det centrala rådet på del här området.

Det förefaller mig som om det knappast vore någon nonchalans gentemot demokratin atl nu vilja praktisera en sådan försöksverksamhet. För utredningen ger den värdefulla uppslag, och den ligger också i linje med del uttalande som riksdagen gjorde 1970,

Sedan är del väl aUdeles uppenbart att det hade varit önskvärt atl denna proposition hade kunnal avlämnas tidigare. Den kommer onekligen sent, men anledningen lill detta är, såvitt jag förstår, atl man har kommit underfund med atl läget är låst så länge man inle får denna möjlighet att efter majoritetsbeslut genomföra en försöksverksamhet i kommunerna.

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Herr Johansson i TroUhättan gick in på sakinnehållet i propositionen. Det skall inte jag göra. Vad jag påtalade var det sena avlämnandet — en försening som herr Johansson dock medgav.

Jag vill tillägga att de skäl som herr Johansson talar om för proposition i ärendet, och som möjligen föreligger, förelåg självfallet också under de 90 dagar då ordinarie propositionstid gäller. Det är med andra ord ett exempel på regeringens försummelse i fråga om liden som här har framkommit.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr lalman! Herr Johansson i TroUhättan föredrog, som herr Hernelius påpekat, att diskutera sakfrågan. Liksom herr Johansson tycker jag att detta är en myckel väsentlig sak - så väsentlig atl riksdagen borde ha haft rimlig lid att behandla den.

Det är en nonchalans att komma med förslag i en fråga, som även herr Johansson tycker är väsentlig, vid den här sena tidpunkten, och del är det jag har protesterat mot. Jag har inle diskuterat innehållet i propositionen. Men det är klart att herr Johansson i Trollhättan anser sig skyldig att försvara tillvägagångssättet; något annat var väl inte alt vänta.

Herr JOHANSSON i TroUhäUan (s):

Herr talman! När jag helt kort gav mig in på sakfrågan berodde det på alt det i nuvarande grundlag slår talat om synnerliga skäl. Jag vUle med mitt korta anförande visa alt i detta fall förelåg sådana synneriiga skäl, nämUgen att man hade behov av en försöksverksamhet och att denna inte kunde bedrivas ulan en lagändring.

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Men dessa synnerUga skäl, herr Johansson i Trollhättan, förelåg väl redan när regeringen planerade sina propositioner tUl vårriksdagen?

Herr JOHANSSON i TroUhättan (s):

Herr lalman! Såvitt jag förstår förelåg inte dessa skäl, utan det är senare man har kommit underfund med atl den av oss alla, hoppas jag, önskade försöksverksamheten inte kunde komma i gång utan ett beslut av riksdagen som innebar den lagändring det här gäller.

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Det kom man alltså underfund med i månadsskiftet april-maj, och del ar bra sent. Jag anser inte atl riksdagsarbetet skall ledas på del sättet.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Mervärdeskatt vid förstagångsför-säljningav konst

Överläggningen var härmed slutad,

Kungl, Maj:ls proposition nr 97 med förslag lill lag om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd hänvisades därefter till konslilutionsutskollel.

§ 6 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1692-1695 liU civUutskottet samt nr 1696 och 1697 tiU skalleutskoltet.

§ 7 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskoltets betänkande nr 26.

§ 8 Föredrogs konslilutionsutskotlets belänkande nr 23 angående regleringen för budgetåret 1972/73 av till utskottet hänvisade utgifter under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m, m.

Kammaren biföll vad utskollel i delta belänkande hemställt.

§ 9 Mervärdeskatt vid förslagångsförsäljning av konst

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 18 i anledning av motioner rörande mervärdeskatten,

I delta betänkande behandlades

molionen 1972:108 av herr Stridsman m, fl. (c),

molionen 1972 :210 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, m),

molionen 1972:304 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m),

motionen 1972:409 av herr Björk i Göteborg (s),

molionen 1972 :427 av herrar Wikström (fp) och Carishamre (m),

motionen 1972:632 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c, fp),

motionen 1972:642 av herr Källstad m.fl. (fp) vari hemställts att

riksdagen hos Kungl. Maj;l begärde all 1972 års höslriksdag förelades elt

förslag om befrielse från mervärdeskatt vid förslagångsförsäljning av

konst,

motionen 1972:857 av herr Lothigius m. fl. (m),

motionen 1972:860 av fru Mogård m.fl, (m) vari hemställts att

riksdagen beslutade atl förslagångsförsäljning av konst skulle befrias från

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Mervärdeskatt vid förstagångsför-säljning av konst

mervärdeskatt fr. o. m. den I januari 1973,

motionen 1972:865 av herr Nordgren m. fl. (m),

motionen 1972:874 av herr Pettersson i Kvänum m. fl. (c, fp, m),

motionen 1972:875 av herr Rydén m, fl, (fp),

molionen 1972:876 av fm Ryding m, fl, (vpk) vari hemstäUts

1, att riksdagen beslutade atl mervärdeskatten på förslagångsförsälj
ning av konst avskaffades och att med anledning därav följande lydelse av
8 § 8) förordningen om mervärdeskatt (1968:430) skulle antas:

"8) konstverk, som är hänförliga till tuUtaxenummer 99,01 — 99.03, när konstverk säljes, uttages eller införes till landet av upphovsmannen eller för hans räkning",

2. att riksdagen beslutade att sjunde stycket i anvisningarna tUl 8 §
mervärdeskatleförordningen upphörde alt gälla,

molionen 1972:883 av herrar Sundman (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c) vari hemställts att riksdagen beslutade att från skatteplikt enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt även undanta aU den förslagångsförsäljning av konstverk som förekom i samband med utstäUningsverksamhet.

Utskottet hemställde alt riksdagen	skuUe avslå
1. motionen 1972:108
2. molionen 1972:210
3. motionen 1972:304
4. motionen 1972:409
5. molionen 1972:427
6. mofionen 1972:632
7. motionen 1972:642
8. motionen 1972:857
9. motionen 1972:860
10. molionen 1972:865
ll. motionen 1972:874
12. motionen 1972:875
13. molionen 1972:876
14. motionen 1972:883.

Till betänkandet hade fogals ett särskUt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), NUsson i Trobro (m) och Hörberg (fp).

Fru RYDING (vpk):

Herr lalman! I skatteutskottets belänkande nr 18 behandlas inte mindre än fyra motioner, som samtliga yrkar att mervärdeskatten skall slopas vid förslagångsförsäljning av konstverk oavsett om de säljs direkt av upphovsmannen eller genom kommissionär. Eftersom vi så sent som i november månad förra året hade en debatt här i riksdagen om just denna fråga kan jag i dag fatta mig mycket kort.

Förra året hänsköt skalteutskottet liknande motioner till en utredning för att söka undvika ställningslagande. I år åberopar man denna och avstyrker motionerna. Men, herr talman, vår uppfattning sedan före-

gående år står fast. Frågan är tillräckligt utredd och tillräckligt belyst, och tillräcklig kännedom finns om denna orättvisa. Konstnärerna har under snart 30 år, från den första omsättningsskattens införande under andra världskriget, kämpat emot och upplyst om frågan. Del finns alltså inga skäl i år heller att acceptera ett ytterligare dröjsmål med att la bort denna "skatt på tanken", ulan bUdkonslnärernas arbete skall jämföras med annat konstnärligt skapande — med musik och med det skrivna ordet t. ex. — där ingen mervärdeskall utgår.

Del är mycket enkelt för riksdagen atl besluta att rätta till denna uppenbara orättvisa. Eftersom vi inte har någon representant i skatteutskottet har vi inte kunnat reservera oss där, och jag yrkar därför

atl riksdagen, med bifaU tiU mofionen 1972:876 och med anledning av motionerna 1972:642, 1972:860 och 1972:833, antar följande lydelse av 8 § 8 punkten förordningen (1968:430) om mervärdeskatt:

"8) konstverk, som är hänförligt lill tuUtaxenummer 99.01-99.03, när konstverk säljes, uttages eller införes till landet av upphovsmannen eller för hans räkning,"

samt beslutar atl sjunde stycket i anvisningarna till 8 § mervärdeskalle-förordningen upphör all gälla.

Della yrkande, som är gemensamt för herr Sundman och mig, kommer atl delas ut så att kammaren får tillfälle att rösta för det. Antar vi förslaget, har vi därmed i dag äntligen slopat en orättvisa som råder gentemot bildkonstnärerna, nämligen alt mervärdeskatt nu utgår på förslagångsförsäljning av konstverk.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Mervärdeskatt vid förstagängsför-säljning av konst

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! De stora ölägenheterna med nu gällande skattebestämmelser vid försäljning av konst har ingående diskuterats sedan 1968. Det finns inget skäl atl på nytt gå igenom den stora katalog av tunga argument som talar för ändrade regler. Jag vUl bara i all korthet - del skall inle la många sekunder — beröra det centrala argumentet i utskottet mot elt slopande av mervärdeskatten för konst.

Utskottet konstaterar att den önskade ändringen i skattereglerna har kulturpolitiska konsekvenser - vUket är alldeles rikligt - och atl det är fel att del kullurpoUtiska stödet får formen av lättnader vid beskattning av viss kategori skattskyldiga. För att bringa någon klarhet i dessa tankegångar vill jag bara påpeka en sak. Yrkandena om att momsen skall slopas vid all förslagångsförsäljning syftar inte primärt lill alt vara ett stöd åt vissa konstnärskategorier. Vad motionärerna vUl komma åt är en skatteregel som får negativa kulturpolitiska konsekvenser. Del är inle i första hand fråga om att ge konstnärerna etl ekonomiskt stöd utan atl avlägsna ett hinder i samhällets kulturpolitik. Del här kan låta som ordrytteri och hårklyveri men det är det inte — det inser nog var och en vid närmare eftertanke.

Herr talman! Jag får yrka bifall till fru Rydings och mitt yrkande, som just nu utdelas på bänkarna.

1 detta anförande instämde herrar Gustafson i Göteborg (fp), Wirmark (fp) och Clarkson (m).

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Mervärdeskatt vid förstagångsför-säljning av konst

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Det pågår en teknisk översyn av mervärdeskallen — det har vi ju även i år sagt i skatteutskottet — och därvid prövas denna fråga. Det är anledningen till all skatteulskoltet är enigt — det finns ingen reservation på den här punkten.

Jag vill minnas atl jag, när vi förra gången diskuterade den här frågan, uttalade förhoppningen att utredningsmannen skulle finna någon lösning och framlägga ett förslag. Och jag tror mig kunna säga, efter det samtal jag har haft med honom, att han kommer med ett förslag i frågan. Då kan det ju inte finnas anledning att riksdagen nu fattar ett beslut, utan att ha reda på vilka konsekvenser detta får. Riksdagen bör i stället avvakta förslaget från utredningsmannen.

Jag yrkar bifall till utskottels hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-6

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkterna 7, 9, 13 och 14

Propositioner gavs på bifall fill dels utskollets hemstäUan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifaU till det av fru Ryding och herr Sundman under överläggningen framstäUda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller skaiteutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 18 punkterna 7, 9, 13 och 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskollets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall tUl det av fm Ryding och herr Sundman

under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 187

Nej - 83

Avstår - 10

Punkternas, 10, 11 och 12

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 10 Föredrogs skatteutskottets betänkanden:

Nr 23 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:49 med förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m. jämte molion

Nr 25 angående uppskov med behandUngen av vissa lill utskottet hänvisade ärenden

Nr 26 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1972:86 med förslag lill lag om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Beslag på vissa skrifter

§ 11 Beslag på vissa skrifter

Föredrogs försvarsutskottets belänkande nr 13 med anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:44 framlagda förslag till lag om ändring i värnpliklslagen (1941:967), m. m. jämte motion.

I propositionen 1972:44 hade Kungl. Maj:l under åberopande av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 17 mars 1972 föreslagit riksdagen att anta förslag tUl lagar om ändring i följande författningar som hade beslutats med riksdagen, nämligen värnpliktslagen (1941:967), brottsbalken, mUitära rätlegångslagen (1948:472), lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter samt militärersätlningsförordningen (1950:261).

Med anledning av propositionen hade i motionen 1972:1638 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställts att riksdagen upphävde 1 § i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter.

Utskottet hemställde

A. all riksdagen skulle anta de vid proposilionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i värnpliktslagen (1941 ;967),

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i militära rätlegångslagen (1948:472),

4. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

B. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1972:1638 skuUe anta i betänkandet infört förslag lUl lag om
ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! I försvarsutskottets skrivning i anledning av motionen 1638 säger utskottet följande: "Lagen om beslag å vissa skrifter är en komplettering till tryckfrihetsförordningen. Innehållet i lagens första paragraf överensstämmer i det närmaste med 10 kap. 11 § i tryckfrihetsförordningen. Tryckfrihetsförordningen avser tryckt skrift medan lagen gäller skrift som har mångfaldigals på annat sätt än genom tryckpress." Enligt utskottets mening skulle skUlnaden inte vara nämnvärt stor. Utskottet ifrågasätter heller inte atl tvångsmedel utöver vad som sägs i tryckfrihetsförordningen måste finnas för atl beslag av vissa skrifter skall kunna ske. Därför anser utskottet att motionen inle bör bifallas.

Skillnaden måste dock anses vara väsentlig, eftersom ell flertal

Nr 76 skrifter, som fritt får spridas i samhäUet i övrigt, helt stoppas på

Tisdagen den mUitärförläggningar. Detta sker med stöd av gäUande lag, och därmed

9 mai 1972 fråntas de värnpliktiga en demokratisk rättighet.

--------- ;—------- Vi anser atl de demokratiska rättigheter som gäller för samhällets

Beslag pa vissa övriga medlemmar också i full utsträckning skall gälla för de värnpliktiga.

skrifter q måsle vara direkt fel all de värnpliktiga kommer i en särställning,

vUkel nu sker när de helt fråntas rätten att inneha och läsa skrifter av sådant slag som det i del civUa är helt legalt atl inneha och läsa. En fri opinionsbildning måsle gälla hela samhället. Det är därför självklart att skrifter som får spridas i samhället i övrigt också skall få spridas bland värnpliktiga. De demokratiska rättigheterna skall inte upphöra atl gäUa, så fort man kommer innanför kaserngrindarna.

Vi har i vår molion sagt atl det enda riktiga vore atl avskaffa lagen, men av formella skäl har vi endast kunnat yrka att 1 § utgår.

Herr lalman! Med dessa ord vill jag yrka bifall lill molionen 1638.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! 1 sitt betänkande nr 13 har försvarsutskottet tillstyrkt vissa förslag av regeringen till lagändringar med anledning av alt del skall införas elt nytt tjänsteställningssystem inom del militära försvaret. Systemet har beslutats av Kungl. Maj:t, men för vissa konsekvensändringar i lagar behövs riksdagens medverkan.

En av de lagar som berörs är lagen från 1949 om beslag å vissa skrifter. 1 dess första paragraf har Kungl. Maj;l föreslagit atl orden "officers eller underofficers grad" skall ändras till "lägst fänriks grad". Det är detta ändringsförslag som givit anledning till det yrkande i motionen 1638 som herr Hallgren här har redogjort för och som syftar till att riksdagen helt skall upphäva den paragraf som är berörd i lagen om beslag å vissa skrifter. Denna lag är som framgår av utskottets betänkande — det påpekade också herr Hallgren — en komplettering till tryckfrihetsförordningen.

1 tryckfrihetsförordningens 10 kap. 11 § stadgas att om det inom krigsmakten påträffas tryckt skrift som uppenbart innefattar straffbar uppvigling av den arten alt den kan leda tiU att någon åsidosätter sin tjänsteplikt, får skriften las i förvar enligt beslut av den befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt.

Den lag det nu är fråga om gäUer skrifter som har tUlverkats på annat sätt än genom tryckpress. För att sådan skrift skall kunna tas i beslag är det också i den här lagen ett krav att skriften innefattar enligt lag straffbar uppvigling. Som också framgår av utskottets betänkande skaU ett sådant beslag enligt lagen prövas av allmän åklagare.

Utskottet har vid sin prövning inle funnit anledning att ifrågasätta dessa tvångsmedel, som delvis har beslutats i form av grundlag.

Jag yrkar därför bifall till utskottets enhälliga förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A
18 Utskottels hemställan bifölls.

Punkten B

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels molionen nr 1638 av herr HaUgren m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller försvarsutskottels hemställan i

betänkandet nr 13 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1638.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr HaUgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej - 15

Avslår — 3

Herr Björck i Nässjö (m) anmälde all han avsett atl rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Kommunalt bostadstillägg tiU folkpension m. m.

§12 Kommunalt bostadstillägg till folkpension m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskoltels belänkande nr 22 i anledning av motioner angående kommunalt bostadslUlägg tUl folkpension m. m.

I detta betänkande behandlades

motionen 1972:322 av herrar Hyltander (fp) och Enskog (fp) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag till mildrande av reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstUlägget för folkpensionärer med extrainkomster i enUghet med vad som anförts i motionen,

mofionen 1972:324 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

1. översyn av reglerna för erhåUande av kommunala bostadsliUägg och
andra inkomstprövade pensionsförmåner, syftande till en höjning av de
avdragsfria beloppen i enlighet med vad som angetts i molionen,

2. förslag till statliga åtgärder i syfte all ufiämna skUlnaderna i de kommunala bostadstUläggen och lindra kommunernas kostnader för dessa,

3. utredning och förslag för atl undanröja eUer mUdra de otillfredsställande effekterna av en samtidig reduktion av de inkomstprövade pensionsförmånerna och beskattningen av pensionärernas sidoinkomsler.

motionen 1972:444 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag om Iredjedelsavtrappning i stället för den nuvarande hälftenavtrappningen av

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Kommunalt bostadstillägg tiU folkpension m. m.

folkpensionärernas kommunala bosladstUlägg, i syfte att minska folkpensionärernas stora marginella inkomstbortfall vid sidoinkomstökningar.

Utskottet hemställde

A. beträffande reglerna för inkomstprövning
alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1972:322,

2. motionen 1972:324 i motsvarande del,

3. motionen 1972:444,

B. beträffande de kommunala bostadstilläggens storlek och finan
siering

att riksdagen skulle avslå motionen 1972:324 i motsvarande del.

Reservation hade avgivits av herrar Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m), Mundebo (fp) och Andersson i Ljung (m), vUka ansett alt utskottet under A bort hemställa,

atl riksdagen med anledning av motionema 1972:322, 1972:324, såvitt nu var i fråga, och 1972:444 hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa om utredning och förslag angående reglerna för inkomstprövning av hustru-fillägg och kommunalt bostadslUlägg i enlighet med vad reservanterna anfört.

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! 1 socialförsäkringsulskottels betänkande nr 22 behandlas motioner beträffande bl. a. omprövning av reglerna för kommunalt bostadstillägg och huslrulUlägg. Motionerna går ul på alt mUdra effekterna av de nu gällande reglerna. Nackdelarna av de nuvarande inkomslprövningsreglerna har särskUt bestått i kraftiga tröskeleffekter i vissa inkomstskikt. En relativt blygsam ökning av en sidoinkomsl har kunnat leda till en sådan sänkning av t. ex. det kommunala bostadstillägget att om hänsyn tas till samtidigt tillämpad beskattning en pensionär icke har fått nämnvärt ekonomiskt utbyte av sin sidoinkomsl.

1 molionen 324 har begärts en översyn av reglerna för erhållande av bostadstillägg och andra inkomstprövade pensionsförmåner i syfte att höja de prövningsfria beloppen. I motionen 322 föreslås i stället en sänkning av avlrappningsprocenten för alt nå samma effekt.

De nuvarande reglerna har gällt sedan 1969, och de innebär helt kort alt ingen reducering sker för ensam pensionär vid en sidoinkomsl av 2 000 kronor och för gifta makar vid en gemensam inkomst av 3 000 kronor. När sidoinkomsten överstiger dessa gränser sker en reducering av förmånerna med 50 procent av det överskjutande inkomstbeloppet. Del innebär t. ex. för en ensamstående all ett bostadstillägg om 2 000 kronor är helt avtrappal vid en sidoinkomst av 6 000 kronor. Det kan nämnas att beslutet 1969 innebar en mindre uppjustering av de prövningsfria inkomslbeloppen i jämförelse med vad som hade gällt tidigare.

Som vi emellertid framhållit i molionen 324 har sedan 1969 en allmän kostnadshöjning ägt rum; det gäller såväl det allmänna kostnadsläget som bostadskostnader. Det har också skett en höjning av den allmänna inkomstnivån, och det kan medföra atl en pensionär som har sidoin-

komsler vid en oförändrad arbetsinsats jämfört med 1969 snabbare kan nå upp lill de nu fastställda inkomstgränserna där en reducering sätter in.

Jag vill understryka atl det för många pensionärer är nödvändigt alt dryga ut pensionsförmånerna med sidoinkomster. Det är därför många som söker sig etl extra arbete. För en del pensionärer kan också i vissa fall en successiv avtrappning av arbetsinsatserna vara en fördel.

Utöver den reduceringseffekt som sidoinkomslerna kan ha på de inkomstprövade förmånerna kommer effekten av samtidigt inträffad beskattning. Enbart folkpension och bostadstillägg skall enligt riksdagens år 1970 antagna skattereform vara fria från skall. Pensionär är vid sidoinkomst berättigad lill elt extra avdrag vid taxeringen, men del extra avdraget trappas av vid ökade sidoinkomsler. Fördenskull blir marginaleffekterna vid samtidig reducering av de inkomstprövade tilläggen, avtrappning av del extra avdraget och beskattning av inkomster mycket kännbara. De sammanlagda marginaleffekterna kan uppgå tUl 90 ä 95 procent. För en ensamslående pensionär med bostadsliUägg på 4 000 kronor blir totalmarginaleffekten på sidoinkomsler mellan 2 500 och 10 000 kronor 92-95 procent vid en beräknad kommunal utdebitering på 22:50.

Av del sagda framgår således att det kan le sig föga lönande med sidoinkomsler för en pensionär. Detta har med rätta väckt mycken irritation.

Denna fråga har tidigare uppmärksammats i riksdagen. Är 1970 skrev också bevUlningsutskotlel i sitt utlåtande nr 40: "Man kan emellertid inte bortse från att nuvarande bestämmelser om extra avdrag för nedsatt skalleförmåga för folkpensionärer med sidoinkomsler i vissa fall leder till otillfredsställande resultat beroende på de tröskel- och marginaleffekter som inträder vid stigande inkomster."

Socialförsäkringsutskottet ansluter sig i sitt betänkande lill vad bevillningsutskottet anförde år 1970, "atl det kunde fömtsällas att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan om marginaleffekterna av bidrags- och skattereglerna för folkpensionärer och att Kungl. Maj:t om det var möjligt skuUe framlägga förslag i syfte att motverka de påtalade effekterna av dessa regler."

Det kan ju konstateras att någon sådan översyn inle har företagits, och några förslag i den riktningen har inte heller framlagts. Detta är anledningen till att vi i vår motion har upprepat vårt yrkande från tidigare år.

En väg kan vara att, som vi har föreslagit i motionen 324, höja de prövningsfria inkomstbeloppen. Detta skuUe ge de lägre inkomsttagarna möjlighet att behålla något mer av sin inkomst. I de andra motionema som behandlas i detta betänkande har man föreslagit alt avdrags-procenten i stället skulle sänkas.

Vi har i en reservation till utskollets betänkande yrkat på utredning och förslag angående reglerna för inkomstprövning av hustmtUlägg och kommunalt bostadstillägg.

Vi har berört också en annan fråga när det gäller de kommunala bostadstilläggen, nämUgen deras storlek och finansiering. Det kan konstateras att en utveckling mot större enhetlighet har ägt rum under de

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Kommunalt bostadstillägg tiU folkpension m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Kommunalt bostadstillägg tiU folkpension m. m.

senaste åren, beroende bl. a. på de kommunsammanläggningar som har skett. 1 det sammanhanget har det blivit nödvändigt alt införa likartade regler i de kommuner som har gått samman. Samtidigt har emellertid detta lagt ökade bördor på kommunerna genom de höjda kostnaderna. Vi ser del därför som nödvändigt att finansieringen av bostadstilläggen blir föremål för prövning, och vi har förutsatt - i motionen 324 — atl den tillsatta utredningen om kommunernas ekonomiska situation kommer alt överväga denna fråga. Socialförsäkringsulskottel skriver också:

"Enligt vad utskottet inhämtat kommer även frågan om finansieringen av bostadstilläggen till folkpensionärer all uppmärksammas av kommittén.

Då motionärernas krav pä förslag lUl åtgärder i fråga om finansieringen av bostadstilläggen således får anses tillgodosett finner utskottet atl riksdagen inle behöver ta något ytterligare initiativ i denna fråga." Vi har som motionärer godtagit den skrivningen i förhoppningen atl en lösning skall kunna åstadkommas av den utredning som skall behandla frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Herr talman! Jag ber atl med det anförda fä yrka bifall lill den reservation som är fogad vid socialförsäkringsutskottets betänkande nr 22, där vi hemställer "att riksdagen med anledning av motionema 1972:322, 1972:324, såvitt nu är i fråga, och 1972:444 hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag angående reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg i enlighet med vad utskottet anfört".

1 detta anförande instämde herrar Sellgren (fp) och Hyltander (fp).

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Eftersom detta är en åriigen återkommande fråga skall jag fatta mig kort.

Vi har i vårt land på många områden lyckats skapa ell skattesystem och ett bidragssystem som får mycket olyckliga Iröskeleffekter när människor av olika kategorier ökar sina inkomster - tröskeleffekter som är mycket besvärande för många människor. Det gäller också pensionärerna — i första hand pensionärer med mycket små inkomster.

Vi strävar väl alla efter att ordna del så att pensionärer skall kunna fortsätta atl arbeta, om de vUl. Det är nyttigt för deras eget välbefinnande, och de gör också en samhällsinsats. Då skall man också försöka skapa ett sådant skallesystem, ett sådant bidragssystem och sådana reduklionsregler att del lönar sig för pensionärer att gå ut och la etl litet extrajobb. Det är i dag inte särskilt lönsamt för en pensionär atl göra det.

En ensam pensionär får sin folkpension, dvs. 90 procent av basbeloppet - drygt 6 000 kronor. Har han sedan ett kommunalt bosladstiUägg på omkring 3 000 kronor får han tjäna I 500 kronor ulan all det bUr någon skatt på inkomsten. Man kan alltså komma upp i en total inkomst av ca 11 000 kronor per år utan alt drabbas av skatt - och det behövs sannerligen 11 000 kronor om man skaU kunna leva i dag. Men om folkpensionären sedan går ut och tjänar Utet utöver detta belopp drabbas han av mycket tråkiga Iröskeleffekter. Tjänar han en tusenlapp

utöver de 11 000 kronorna får han inte bara betala den kommunala skatten och statsskatten, ulan en stor del av bostadsbidraget faUer också bort. Dessutom beskattas en del av det extra avdraget. Del gör, som herr Jonsson i Mora sade, all han faktiskt aldrig får någon nytta av omkring 95 procent av lusenlappen.

Vi tycker att del är helt orimligt att 95 procent av en tusenlapp som man tjänar utöver 11 000 kronor faller bort, sä att det faktiskt blir helt meningslöst att fiäna den lusenlappen. Därför anser vi alt reglerna skall ses över. Del blev visserligen en Uten förbättring 1969, men den åstadkoms genom att man flyttade gränsen Utet högre än tidigare. De negativa effekterna är emellertid desamma som tidigare, faslän på en något högre nivå. Vi tycker att det kan finnas skäl i all se över reglerna, så att en pensionär får litet mer kvar av en extraförfiänsl än vad som nu är fallet.

Det här är ett problem som finns så länge det kommunala bostadstillägget utgår. När sådant inte kan utgå längre är problemet borta, så detta är faktiskt ett problem bara i inkomstlägen mellan 10 000 och omkr. 23 000 kronor utöver folkpensionen. Det är ett problem för verkligt små inkomsttagare. När man kommer över 22 000-23 000 kronor, är dessa effekter borta, för då är det kommunala bostadstillägget borta. Det är en ännu större anledning till att man försöker få en mjukare avtrappning.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den reservation som är fogad lUl socialförsäkringsulskottels betänkande nr 22.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Kommunalt bostadstillägg tiU folkpension m. m.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Jag skulle egentligen kunna inskränka mig lill att yrka bifall till utskottets hemställan, enär den recit som finns i socialförsäk-ringsulskottets belänkande nr 22 och vad utskottet anfört i övrigt täcker in hela frågan och ger svar på alla de frågeställningar som reservanterna tagit upp.

Detta är som redan sagts ingen ny fräga; den har tidigare diskuterats vid olika tillfällen. De regler som gäller i fråga om avtrappning har också förändrats vid olika tillfällen, senast år 1969 då vi fick de nuvarande bestämmelserna, som herr Jonsson i Mora redogjort för. Hur man än löser dessa frågor uppstår självfallet marginaleffekter i vissa lägen, men jag tror atl det finns anledning, inte minst för herrar reservanter, alt se frågan i sitt sammanhang för att förstå hur det egentUgen ligger till.

Herr Ringaby var inne på detta, när han redovisade all en ensamstående pensionär kan, inklusive bostadstiUägget, ha en inkomst på 11 000 kronor utan att behöva betala skatt. Äkta makar kan på samma sätt ha en inkomst, inklusive bostadstillägget, på 15 000-16 000 kronor och vara helt skattefria. När man här reser krav på atl trappa av inkomstreglerna på det sätt som reservanterna föreslagit, finns det anledning erinra om att andra mkomsllagare som har en inkomst på 15 000 kronor får erlägga skatt med ungefär 4 000 kronor och således har kvar 11 000 kronor. Vid den jämförelsen måste jag fråga mig om det inte är angelägnare att samordna dessa regler, så att man behandlar

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Kommunalt bostadstillägg till folkpension m. m.

samtliga skattebetalare på samma sätt. Den problemaliken har vi inte löst genom att vi följer reservanternas förslag. Det finns också andra grupper med små inkomster som befinner sig i underläge.

Dessa problem och frågeställningar är del meningen alt den parlamentariska utredning, som riksdagen hemställt om och för vilken direktiv presenterats, skall göra en vittgående översyn av i samband med en översyn av hela skattesystemet. Utredningen har där alt pröva marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster, både när skatleprogressivi-teten kombineras med avtrappning av de inkomstprövade sociala bidragen och i de fall som jag nämnt här. Från dessa utgångspunkter finns det inte anledning alt i dag göra annal än atl följa utskottets hemställan i den delen.

Sedan var herr Jonsson i Mora inne på finansieringen av de kommunala bostadstilläggen. Del är heller ingen ny fråga här i riksdagen. Det fanns en reservation redan från skatteufiämningskommiltén på den punkten. Är efter år har här i riksdagen gjorts hemstäUan om en översyn av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, inte minst med hänsyn till kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg. Den utredning som tUlsattes i slutet av år 1971 har bl. a. liU uppgift att göra en översyn av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Herr Jonsson ställde inget yrkande på den punkten, men jag tycker det kan finnas anledning alt erinra om detta.

Från dessa utgångspunkter, herr lalman, ber jag att få yrka bifall till socialförsäkringsulskottels hemställan i betänkande nr 22.

Herr RINGABY (m);

Herr talman! Del förhållandet all, som herr Carlsson i Vikmanshyttan säger, ett pensionärspar har 15 000 kronor skattefritt medan en vanlig inkomsttagare med 15 000 kronors inkomst fär betala 4 000 kronor i skatt på den inkomsten, är ett dåUgt argument för all inte se över avtrappningsreglerna.

I och för sig är det naturiigtvis orimligt och felaktigt att betala 4 000 kronor i skatt på en inkomst av 15 000 kronor. Elt pensionärspar kan inte leva på mindre än 15 000 kronor i dag. De borde inte ha någon skatt alls och del borde inle heller vanUga yngre famUjer med så låg inkomst ha; de kan inte klara sig på den inkomsten, men de får ju ohka bidrag.

En inkomst av 15 000 kronor skattefritt är sannerligen inte mycket att leva på för en pensionärsfamilj. Problemet uppstår emellerfid när en sådan famUj ökar inkomsten något. Det blir helt meningslöst atl öka inkomsten, så länge avdragsfaktorn för det kommunala bostadstUlägget är så hög.

Delta är alltså inget skäl för att inle göra en översyn.

Hert JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Oavsett atl det i och för sig är nödvändigt att se över reglerna för övriga låginkomsttagare så att de inte får en ogynnsam beskattning, så är problemet här, atl den samtidiga avtrappningen av de inkomstprövade förmånerna och beskattningen ger de höga marginaleffekterna.

Jag har en uppgift från riksdagens upplysningstjänsl att en person som har en folkpension på 6 732 kronor och sidoinkomster på 6 000 kronor får en statlig och kommunal skatt av I 950 kronor. Av ett bostadstillägg på 4 000 kronor får han behålla 2 000 kronor. Detta ger en disponibel inkomst av 12 782 kronor. Det innebär all den totala marginaleffekten blir 96 procent på de inkomstprövade förmånerna.

Det finns, som vi reservanter ser det, anledning alt göra en översyn av dels reglerna för inkomstprövningen, dels reglerna för den samtidiga beskattningen för att få fram rimligare effekter. Det är del som ligger bakom vår reservation.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Kommunalt bosladstUlägg tiU folkpension m. m.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Vi har inte, herrar Ringaby och Jonsson i Mora, förnekat alt problemet finns. Vi är medvetna om del, och det ingår också som en del i den översyn av skattesystemet som skall ske. Därmed har man tillgodosett reservanternas krav och yrkanden, och även från dessa utgångspunkter finns det all anledning alt följa utskottets förslag.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Jonsson i Mora m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottels hemställan

i betänkandet nr 22 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Jonsson i Mora

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 189

Nej - 82

Avstår — 14

Punkten B

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

§13 Hjälpmedel för handikappade m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 14 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:24 angående ändrad organisation av verksamheten med hjälpmedel för handikappade m. m. jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj:l i propositionen 1972:1 (bUaga 7, punkten K 4) beräknat medel för nedannämnda ändamål, hade Kungl. Maj;l genom en den 3 mars 1972 dagtecknad proposition, 1972:24, under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden föreslagit riksdagen alt

1) godkänna de allmänna rikfiinjer för organisationen av verksamheten med hjälpmedel för handikappade som föredragande departementschefen angett i statsrådsprotokollet,

2) tiU Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade för budgetåret 1972/73 under femte huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 135 000 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen anförs atl den tekniska och medicinska utvecklingen och det ökade utbudet av handikapphjälpmedel ställer allt större krav på en rationell organisation för att tUlförsäkra de handikappade goda och ändamålsenliga hjälpmedel.

Mot denna bakgrund föreslås i proposilionen en samordning och effektivisering av upphandlingsförfarandet i fråga om handikapphjälpmedel. Vidare föreslås att socialstyrelsen förstärks med ett hjälpmedelsråd för atl biträda styrelsen med erforderliga bedömningar inom hjälpmedelsområdet.

I proposilionen föreslås även att vissa på hjälpmedelsförteckningen nu upptagna förbrukningsartiklar för handikappade skall tillhandahällas av apoteken fr. o. m. den 1 januari 1973 och att kostnaden för dessa förbrukningsartiklar från samma tidpunkt skall betalas genom sjukförsäkringen.

I propositionen anges också riktlinjer för elt förenklat bidragsförfarande för enklare hjälpmedel och för ändrade bidragsregler för vissa hjälpmedel."

1 detta sammanhang behandlades

A. Vid riksdagens början väckta motioner

1) 1972:120 av hert Hamrin m. fl. (fp),

2) 1972:479 av fru Skantzm. fl. (s).

3) 1972:995 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp),

4) 1972:1006 av herr Gernandl (c),

5) 1972:1007 av herr Gernandl (c).

B. 1 anledning av proposilionen väckta motioner

6) 1972:1515 av fröken Bergström (fp) och herr Ekinge (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade avslå förslaget om slopande av statsbidraget för vissa hålfotsinlägg samt införande av egenavgifl vid erhållande av ortopediska skor,

7) 1972:1516 av herr Clarkson (m) vari hemställts att riksdagen skulle besluta

a) all hjälpmedelsrådet skulle åläggas hålla kontakt med vederbörande industri och distribution inom branschen,

b) atl upphandlingsorganet — utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) — skulle vara helt fristående,

c) alt Apoteksbolaget i första hand skuUe söka träffa avtal med befintlig enskild handel om distribution efter den I januari 1973 eller i andra hand skulle vara skyldigt att till skäligt pris överta sådana normallager som den enskilda handeln hade av berörda varor per den 3 I december 1972,

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

8) 1972:1517 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Nilsson i
Tvärålund (c),

9) 1972:1518 av herr Hamrin m. fl, (fp) vari hemställts alt riksdagen
med instämmande gav Kungl, Maj:t till känna vad som i motionen anförts

a) om representation för de handikappade och sjukvårdshuvudmännen
i det föreslagna hjälpmedelsrådel,

b) om rätt till statsbidrag vid inköp av handikapphjälpmedel, även om inköpen skett vid sidan av del centrala upphandlingsorganet,

c) om åtgärder för atl förbättra apotekens service på hjälpmedelsområdet,

10) 1972:1519 av herr Hedin m, fl, (m, s, c, fp, vpk) vari hemstäUts
att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna

a) atl ordinalionsberättigad läkare skulle ha rätt att skriva ut sådana dyrbara tekniska hjälpmedel som fanns uppförda på hjälpmedelsförteckningen för klinisk prövning, i syfte att förkorta väntan på hjälpmedel för svårt handikappade,

b) alt det i propositionen 1972:24 föreslagna upphandUngsorganet borde ha uppdraget att verkställa inköp och träffa avtal om individuell anpassning då det gällde dyrbara tekniska hjälpmedel, i syfte atl möjliggöra klinisk prövning i enlighet med vad i molionen föreslagits,

c) att Kungl, Maj:t snarast borde häva den nuvarande ordningen med
underställande hos Kungl, Maj;t av socialstyrelsens beslut i ärende
beträffande statsbidrag lUl sådana hjälpmedel, vUka fanns uppförda på
hjälpmedelsförteckningen och för vilka kostnaden översteg 5 000 kronor.

11) 1972:1520 av fm Marklund m, fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen i anledning av Kungl, Maj;ls proposition 1972:24 skulle uttala

a) att den i propositionen föreslagna upphandUngsverksamheten borde åvila socialstyrelsen.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

b) att bidragsreglerna för orlopediska skor och hålfotsinlägg borde bibehållas oförändrade,

c) att till hjälpmedelsförleckningen borde fogas såväl kostnadsfria batterier för hörselapparater som reparationer av sådana,

d) all vid utarbetandet av riktlinjer för verksamheten även rätten till
överklagande i ärende som rörde ordination av hjälpmedel inskrevs samt
att i dessa angavs lUl vilken myndighet besvär i sådana ärenden skulle
ställas samt

12) 1972:1521 av herr Ringaby m, fl, (m) vari hemstäUts atl riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:24 som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna alt i det i proposilionen föreslagna hjälpmedelsrådet borde — utöver statliga representanter — ingå demokratiskt valda representanter för handikapporganisationerna, landstingen och primärkommunerna i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde

A. beträffande hjälpmedelsråd i socialstyrelsen att riksdagen, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1972:15 16 och
molionen 1972:1518, båda motionerna i motsvarande del, samt motio
nen 1972:1521, godkände vad i statsrådsprotokollet förordals,

B. beträffande upphandlingen av hjälpmedel att riksdagen, med bifall
lill Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionen 1972:1517,
molionen 1972:1516, motionen 1972:1518 och motionen 1972:1520, de
tre sistnämnda motionerna i motsvarande del, godkände vad i statsråds
protokollet förordats,

C. beträffande nya bidragsregler för ortopediska skor m. m. att
riksdagen, med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1972:1515 samt motionen 1972:1520 i motsvarande del,
godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

D. beträffande distribution och finansiering av vissa förbrukningsar
tiklar atl riksdagen med'bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1972:1516 och motionen 1972:1518, båda motionerna i
motsvarande del, godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

E. atl riksdagen med bifall lill Kungl. Maj:ls förslag godkände de i
statsrådsprotokollet förordade allmänna riktlinjerna för organisationen av
verksamheten med hjälpmedel för handikappade i den mån riktlinjerna
inle behandlats under A-D,

F. beträffande medelsanvisningen att riksdagen med bifall tUl Kungl.
Maj:ts förslag lill Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade för
budgetåret 1972/73 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag
av 135 000 000 kronor,

G. beträffande hjälpmedelsbegreppet att riksdagen skuUe avslå molio
nen 1972:120 i motsvarande del samt motionen 1972:479,

H. beträffande frågan om uppförande av vissa hjälpmedel på hjälpmedelsförleckningen, m. m. alt riksdagen skuUe avslå motionen 1972:120 i motsvarande del, samt motionen 1972:995, motionen 1972:1006 och molionen 1972:1007,

I. beträffande frågan om statsbidrag tUl batterier för hörapparater

samt till reparation av sådana apparater all riksdagen skulle avslå motionen 1972:1520 i motsvarande del,

J. beträffande ordinationsrälten för särskilt kostsamma hjälpmedel atl riksdagen skulle avslå motionen 1972:1 519,

K. beträffande besvärsrätt i ordinationsärenden att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1 520 i motsvarande del.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande hjälpmedelsråd i socialstyrelsen av herrar Hamrin (fp),
Carlshamre (m), Hyltander (fp) och Äkeriind (m), som ansett atl
utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen - med avslag på molionen 1972:15 16 i motsvarande del — i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och molionen 1972:1521 samt med bifall lUl molionen 1972:1518 i motsvarande delgav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande upphandlingen av hjälpmedel av herrar Carlshamre (m)
och Äkeriind (m), som ansett all utskottet under B bort hemställa,

att riksdagen — med avslag på motionen 1972:1517, mofionen 1972:1518 och molionen 1972:1520, de båda sistnämnda motionema i motsvarande del - i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU till motionen 1972:1516 i motsvarande del gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

3. beträffande upphandlingen av hjälpmedel av herr Hagberg (vpk),
som ansett att utskottet under B bort hemställa,

atl riksdagen - med avslag på mofionen 1972:1517, molionen 1972:1516 och molionen 1972:1518, de båda sistnämnda motionerna i motsvarande del - i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972:1520 i motsvarande del gav Kungl, Maj:t tiU känna vad reservanten anfört,

4, beträffande nya bidragsregler för ortopediska skor m, m. av herr
Hagberg (vpk), som ansett att utskottet under C bort hemställa,

att riksdagen med avslag på Kungl, Maj:ls förslag och med bifall till motionen 1972:1515 samt motionen 1972:1520 i motsvarande del gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanten anfört,

5. beträffande distribution och finansiering av vissa förbrukningsar
tiklar av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m), som ansett atl
utskottet under D bort hemställa,

att riksdagen — med avslag på motionen 1972:1518 i motsvarande del - i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och motionen 1972:1516 i motsvarande delgav Kungl, Maj:l fill känna vad reservantema anfört,

6, beträffande ordinationsrätten för särskUt kostsamma hjälpmedel av
herrar Hamrin (fp), Carlshamre (m), Hyltander (fp) och Äkeriind (m),
som ansett alt utskottet under J bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1972:1519 gav Kungl, Maj:l tUl känna vad reservanterna anfört.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 14 behandlas Kungl, Maj:ts proposition angående ändrad organisation av verksamheten med hjälpmedel för handikappade m, m, I anledning av den propositionen har väckts icke mindre än tolv motioner i ärendet.

Det visar enligt min uppfattning ett glädjande inlresse för de frågor som behandlas i proposilionen. Det intresset har tidigare tagit sig uttryck i ett flertal motioner under årens lopp. En del av de frågor som tidigare tagits upp motionsvägen men som då bUvit mindre välvilligt behandlade och en del av de yrkanden som nu framställts i de tolv motionerna har i propositionen fått en relativt vettig lösning.

Man har t, ex, i propositionen och i utskottsbetänkandet behandlat frågan rörande en definition av hjälpmedelsbegreppet. Den frågan kommer förhoppningsvis att lösas. Vi kommer också så småningom atl få den utvidgning av hjälpmedelsförteckningen som vi från folkpartiet i motioner har yrkat på under åtskUliga år. Av utskottets skrivning framgår att hjälpmedelsgruppen prövar dessa frågor, och vi får nu avvakta utvecklingen och hoppas att frågorna skall lösas på ett riktigt sätt.

Vi har också motionsledes tagit upp frågan om upphandling av handikapphjälpmedel. Enligt proposilionen torde denna fråga nu vara löst på elt rikligt sätt. Man får förutsätta att upphandlingen sker i nära kontakt med LIC, Jag vill emellertid anföra en ytterligare synpunkt på lösningen av upphandlingsproblemel. Vi förutsätter att statsbidrag skall kunna utgå även om upphandlingen av handikapphjälpmedel sker vid sidan av den som enligt vad som är avsett skall handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor. Detta gäller under förutsättning att upphandlingen sker på ett rationellt sätt och kanske också att den är billigare än om den skulle genomföras i utrustningsnämndens regi,

I motioner från folkpartiet har också yrkats på åtgärder för alt förbättra apotekens service på hjälpmedelsområdet och även på bättre utbildning av personalen, I båda fallen har vi förhoppningar om att frågorna kommer att lösas, eftersom Apoteksbolaget redan har börjat med en vidareutbildning av apotekspersonal. Inte heUer om den frågan är det alltså mycket att säga i detta sammanhang.

En fråga som enligt de folkpartistiska motionärernas mening och enligt vad som framgår av reservationen 1 vid socialutskottets betänkande nr 14 bör diskuteras är dock hur del nya hjälpmedelsrådet i socialstyrelsen skall tUlsättas och fungera. Enligt propositionen, som aUtså är biträdd av utskottets majoritet, skall hjälpmedelsrådet bestå av högst sju personer och vara knutet till socialstyrelsen såsom ett tUl dess förfogande stående organ. Man frågar sig varför det inte när etl sådant organ skaU inrättas är lämpligt och riktigt att de intressegmpper som har anknytning tUl organet blir representerade i detta.

Varken representanter för de handikappade eller representanter för huvudmännen har fått säte och stämma i organet. Utskottet säger alt visst skall deras intressen tUlvaratas och visst skall de få tUlfälle att framföra sina synpunkter, men det är ju inte nödvändigt atl de är direkt representerade i organet. Utskottet påpekar att expertis och sakkunniga utanför rådet skall få möjlighet alt påverka frågornas lösning. Men varför

inte såsom ledamöter i rådet? Utskottet påpekar vidare att representanter för handikapporganisationer ingår i den rådgivande nämnd som redan finns inom socialstyrelsen och att erforderlig expertis finns där. Nämnden består av sju representanter för handikapporganisationer och fem för socialstyrelsen.

När det går att i en sådan rådgivande nämnd få med representanter för de handikappade, varför skall det inte gå i det nyinrättade hjälpmedelsrådet? Det är enligt reservanternas syn på dessa frågor både naturligt och riktigt att de handikappade blir representerade i rådet, eftersom de närmast berörda kan tillföra rådet åtskUligt av värde - ur konsumentsynpunkt alltså — och del ur demokratisk synpunkt är vettigt och riktigt atl rådet får en sammansättning som knyter an direkt till dem det berör.

Herr talman! Jag skall inle förlänga mitt anförande med ytterligare argumentering. Vi har framfört den i reservationen 1 därför alt vi icke fick majoritet i utskottet för vårt förslag rörande hjälpmedelsrådets sammansättning, och till denna reservation yrkar jag bifall.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! I motionen 1520 har jag och några medmotionärer anfört skäl för att socialstyrelsen bör handha den upphandlingsverk-samhel som föreslås i propositionen 24, I Ukhet med samtliga instanser som har haft att yttra sig över de här förslagen är vi överens med socialministern om det huvudsakliga i. propositionen, nämligen inriktningen på atl åstadkomma en samordning och en effektivisering av upphandlingsförfarandet i fråga om handikapphjälpmedel. Men precis som ett antal remissinstanser anser vi att en sådan samordning och effektivisering bäst åstadkommes om uppgifterna inordnas i socialstyrelsens ordinarie verksamhet och betraktas som en del av styrelsens arbetsuppgifter. Ett hjälpmedelsråd kan inte, som vi ser del, innebära någon avgörande förenkling och effektivisering, och den funktion som ett sådant råd förutses få bör socialstyrelsen kunna tillgodogöra sig genom att till sig knyta en grupp där representanter för handikapporganisationerna ingår. Dessa har ju ändå de största erfarenheterna av den verksamhet det handlar om och också av de handikappades situation — erfarenheter som enligt vår mening måste vara väsentligare än erfarenheter av upphandlingsteknik.

Med hänsyn härtill ber jag, herr talman, att få yrka bifaU till reservationen nr 3 av herr Hagberg, men med vetskap om det öde som vanligtvis drabbar reservationer vUl jag betona att om elt hjälpmedsråd nu ändå inrättas bör däri inte ingå ledamöter med kommersiella intressen inom området. Jag vill också framhåUa vikten av att handikapporganisationerna får inflytande över och insyn i upphandlingsverksamheten, lämpligen genom en kontinuerlig samrådsverksamhet, detta bl, a, med hänsyn till att många handikappade, som har speciella besvär, efter många års utprovningar har kommit fram till vilka hjälpmedel som är till största nytta för dem. Dessa personer får naturligtvis inte drabbas av den i och för sig önskvärda begränsningen av sortimentet av likvärdiga hjälpmedel.

Det angelägna kravet på någon form av samrådsverksamhet anser jag

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

behöver betonas starkare än vad som görs i utskotlsskrivningen, där man talar om atl handikapp- och andra organisationer bör få generösa möjligheter att pä eget initiativ framföra sina synpunkter.

Reservationen nr 4 tiU detta utskottsbetänkande, också den av herr Hagberg, gäller de nya bidragsreglerna för ortopediska skor m, m, I det här sammanhanget föreslår departementschefen i propositionen att enskilda handikappade som ordineras ortopediska skor skall betala dessa med 80 kronor och atl hålfotsinlägg skall betalas med verkliga kostnaden. Vi ser det här förslaget som etl avsteg från principen om fria hjälpmedel, och vår mening därvidlag delas av flera remissinstanser som avstyrkt förslaget om avgifter. Så anför exempelvis statens handikappråd alt etl upprivande av den grundläggande principen om alt alla hjälpmedel skall finansieras av samhället inte kan accepteras, Elt genomförande av förslaget skulle innebära en försämring för en gmpp människor av vilka de flesta med största sannolikhet hör till låginkomstlagarna.

Det förhållandet att man nu har gjort en översyn av hjälpmedelsförsörjningen får inle leda lill minskade möjligheter att erhåUa ett anpassat hjälpmedel för vilket statsbidrag utgår. Utredningen kan knappast ha avsett att en gmpp handikappade skaU få försämrad service. För många förtidspensionärer är 80 kronor mgen Uten summa. Enligt de bestämmelser som nu gäller utgår dessutom inte någon ersättning åt dem som måste prova ut exempelvis ett par ortopediska skor. I glesbygdema och i synnerhet i de norra delarna av landet, där avstånden är stora, innebär en sådan utprovning, förutom dryga resekostnader, ibland också flera dagars bortovaro från hemmet. Skall den behövande nu därutöver behöva betala 80 kronor för de skor som hon eller han måste ha, blir kostnaderna minst sagt kännbara.

Avgifterna kan heller knappast innebära någon besparing för staten, eftersom de skuUe föra med sig en administration som säkerligen äter upp det man möjligen kan spara in. Mot den bakgrunden har vi ansett att bidragsreglerna för ortopediska skor och för hålfotsinlägg bör behåUas oförändrade.

Ett annat skäl är all det måste uppstå gränsdragningsproblem för läkare och andra som skaU skriva ut sådana hjälpmedel som patienterna behöver av medicinska skäl. I proposilionen förutses vissa undantag från den nya principen. Personer som genom fotdeformiteter eller av andra medicinska skäl är uppenbart handikappade och i behov av hålfotsinlägg för sin dagliga livsföring bör även i fortsättningen ha möjlighet att få bidrag, sägs det där. Delta skall alltså den som har hand om utskrivningen avgöra.

Med dessa ord vill jag, herr talman, yrka bifall också lill reservationen nr 4,

När det gäller övriga punkter i vår motion har jag inget yrkande nu. Jag vill endast säga att även om frågan om kostnadsfria hörapparater och kostnadsfria reparationer av sådana är under utredning, så är det nödvändigt att också i del här sammanhanget betona principen atl hjälpen till den handikappade inte bara skaU avse anskaffandet utan även utnyttjandet av ett hjälpmedel. Den stora gruppen hörselskadade berörs i hög grad av den principen.

När det slutligen gäller vårt motionskrav om atl rätten till överklagande i ärende som rör ordination av hjälpmedel skall inskrivas vid utarbetandet av riktlinjer för den här verksamheten, är vi naturligtvis inle tUl freds med utskottels hänvisning fill tidigare ställningstaganden, då riksdagen framhållit att socialstyrelsen har all övervaka verksamheten ur såväl sociala som medicinska aspekter. Vi avser atl i annat sammanhang återkomma lill frågan; då skall vi bättre än vi nu har kunnat göra belysa vUken betydelse en överklagningsrätt har. Av det skälet avslår jag nu från att yrka bifall lill vår molion.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Herr Hamrin har redan på ell övertygande sätt talat om önskvärdheten av representation för de handikappades organisationer i det nya hjälpmedelsrådel i socialstyrelsen. Jag behöver inle ytterligare orda om det utan kan nöja mig med att instämma i yrkandet om bifall lill reservationen I, Men sedan finns det ytterligare några reservationer, av vUka herr Åkerlind och jag ensamma slår för två. Jag vill, herr lalman, med några ord motivera de ställningstagandena.

Det gäller först det blivande nya upphandlingsorganet, utmstnings-nämnden för universitet och högskolor, och dess av utskottet förutsatta samarbete med Landstingens inköpscenlral. Utskottet har enligt min mening på goda gmnder avvisat förslag om alt upphandlingen skulle anförtros åt Landslingens inköpscenlral, och motiveringen är den ganska självklara att Inköpscentralen själv är tiUverkare av vissa av de hjälpmedel del skulle gälla och på en del områden t, o, m, intar en dominerande ställning på marknaden. Det kan inle vara rimligt, säger sig utskottet, alt låta en tUlverkare få ställningen som officiellt upphandlingsorgan för produkter rörande vilka man konkurrerar med andra tUlverkare,

Så långt delar jag utskottets uppfattning. Men jag tycker också, herr talman, att exakt samma motivering kan anföras mol att man mer eller mindre ålägger utrustningsnämnden att uppta ett särskUl samarbete med just Landslingens inköpscenlral. Jag har verkUgen inte på något sätt anledning att misstro Inköpscentralen — det är säkert en hedervärd och nyttig inrättning — men det är principieUt ändå egendomligt, atl riksdagen skulle ålägga etl centralt statligt upphandlingsorgan att uppta etl alldeles särskilt samarbete med en av de tillverkare från vilka man skall upphandla.

Del är anledningen fill att herr Åkerlind och jag har avgivit reservationen 2, där vi betonar att ulrustningsnämnden i detta sammanhang liksom, mig veterligt, i alla andra sammanhang där ulmstnings-nämnden uppträder som upphandlingsorgan skaU inta en helt självständig ställning i förhållande tiU alla tUlverkare av de produkter man köper.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen 2,

Sedan finns det några funderingar rörande distribution och finansiering av vissa förbrukningsartiklar. Avsikten är att distributionen av hjälpmedel av förbmkningsvamkaraktär skaU överföras till apoteken, det nya Apoteksbolaget, Vi har i en motion uttryckt oro för atl det överlagandet skulle kunna leda lUl försämrad service i vissa avseenden, om man inle garderar sig genom åtgärder, framför allt under övergångs-

2 Riksdagensprotokoll 1972. Nr 76-77

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

tiden,

1 dag finns det etl betydande antal enskilda företag som tillhandahåller sådana här hjälpmedel av förbrukningskaraktär, och de gör såvitt både utskottet och jag vet en god insats — låt vara att det är kommersiella företag. Nu dröjer del en tid innan dagens beslut i riksdagen kan träda i kraft, och man får väl ändå befara att om vi i dag ger besked om att den enskilda handeln med sådana här hjälpmedel om etl drygt halvår skall upphöra och atl Apoteksbolaget skall överta verksamheten, måste del bli dåligt med lagerhållning och service under de månader som är kvar fram till det datum då ändringen skall ske. Det är inte rimligt alt ett enskilt affärsföretag skulle fortsätta att komplettera sill lager och upprätthålla sin service under några månader när man vet att vid slutet av de månaderna riskerar man all stå där med etl lager som inte längre är kurant i den meningen atl man kan sälja det på marknaden.

Vi tror också att en utbyggnad av Apoteksbolagets försäUningsnät genom en komplettering med de enskilda affärer som redan finns skulle förbättra servicen. Det finns inle apotek överallt. Det är sannolikt att elt samarbete med den enskUda handeln skulle göra nätet finmaskigare och hjälpmedlen lättare åtkomliga för de människor som behöver dem.

Vi har därför i en reservation, nr 5, föreslagit dels atl riksdagen skall uttala alt Apoteksbolaget skall ta upp förhandlingar med den enskUda handeln om fortsatt distribution av de artiklar det gäller, dels — i andra hand — att Apoteksbolaget skall förbinda sig att för rimligt pris överta de lager som den 1 januari 1973 kan finnas kvar hos den enskilda handeln, detta för att det inle skall bli nödvändigt att under de återstående sju å sju och en halv månaderna successivt dra ner lagerhållningen och därmed försämra servicen för kunderna i avvaktan på all Apoteksbolaget skall bli färdigt att ta över affärerna.

Jag yrkar alltså, herr talman, också bifall till reservationen 5.

Slutligen har vi en reservation, gemensam för utskottets moderata och folkpartistiska ledamöter, som kanske har något större räckvidd. Den gäller ordinationsrätten för särskilt kostsamma hjälpmedel, alltså de här mycket dyra hjälpmedlen för rörelsehindrade som ibland kan betinga kostnader av 30 000 kronor och däröver, i vafie fall inte sällan halva del beloppet. Det finns motionsyrkanden, som vi har följt upp med reservationen, om att alla som har ordinationsrätt för sådana dyra hjälpmedel skall ha rätt atl skriva ut dem för omedelbar utlämning, så att hjälpmedlen skall kunna utprovas och anpassas utan att man avvaktar den handläggning som skall ske i socialstyrelse och regering. Under utskottsbehandlingen har utskottet upplysts om att handläggningstiden har förkortals. Det förekommer dock fortfarande att socialstyrelsen behöver etl halvår för att bestämma sig för om ett visst hjälpmedel skall utlämnas eller inte, och sedan behöver regeringen ytterligare några veckor.

Nu är det emellertid sä, herr talman, att del finns ytteriigare en tidsutdräkt som är intressant. De här kompUcerade, dyrbara hjälpmedlen kan ju praktiskt taget aldrig användas i någon sorts standard- eller basutförande, ulan skall alltid individuellt anpassas lill den som skall använda dem. Del kan ta sin tid. Hjälpmedlen skaU utprovas, man skall göra nya konstruktioner, nya modifikationer och man kan behöva prova

igen och modifiera på nytt, innan man har kommit fram till en produkt som verkligen hjälper den handUcappade. Vi har ansett all denna utprovning och denna modifikation borde kunna ske samtidigt med den administrativa handläggningen i socialstyrelsen och regeringen. Därmed skulle väntetiden för de hårt drabbade människor del här gäller kunna väsentligt förkortas, och vi har tyckt atl detta är viktigt.

Det finns ytterligare en aspekt på denna fråga, och den gäller tiUverkningskostnaderna och tUlverkningsproceduren. Jag har redan sagt att det här handlar om dyrbara, i vissa faU mycket dyrbara hjälpmedel. De är dyra naturUgtvis därför atl de är komplicerade, och komplicerade ting kan sällan tillverkas bUligt, Men de är också dyra därför alt de tillverkas i en mycket Uten skala, närmast hantverksmässigt. Det är klart all vad jag sagt - och jag är medveten om att det gäller individuellt utformade hjälpmedel - leder till att de alltid kommer all lill betydande del få framställas hantverksmässigt och i liten skala. Men det finns baselement, det finns grundkonstruktioner som ingår i allesammans och som borde kunna framstäUas i större serier och därmed tUl sannolikt väsentligt lägre pris.

Om riksdagen skuUe biträda den mening som framförts i reservationen 6 leder delta sannolikt tUl alt de dyra hjälpmedlen kan till en del framstäUas i större serier än som nu sker, Elt bifaU till denna reservation leder nämUgen till alt det blir nödvändigt atl på en gång och sedan fortlöpande upphandla ett större antal enheter, ty meningen är alt hjälpmedlen skall finnas lagerhåUna och tUlgängliga för omedelbar utskrivning så att man kan sätta i gång med utprovning och modifiering under tiden som den administrativa handläggningen av ärendet pågår. Det skulle alltså bli nödvändigt att låta liUverka etl större antal hjälpmedel på en gång och sedan hålla detta lager uppe. Det skulle bli nödvändigt enUgt vad jag sagt, men del är också önskvärt att så sker ty del bUr sannolikt möjligt - jag har försökt att göra mig informerad om detta hos dem som sysslar med sådan tillverkning, och jag har fåll det bekräftat vilket jag för övrigt tror att ingen bestrider - att mte oväsentligt nedbringa kostnaderna om industrin fick möjUghet atl pä detta sätt tUlverka hjälpmedlen i större skala och i längre serier.

Jag ber därför, herr talman, att sluthgen också få yrka bifall till reservationen 6,

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr talman! Den proposition som vi nu behandlar är viktig för de handikappade medborgarna i vårt land. Den ger dem möjlighet till att genom en rationellare organisation få en förbättrad service när del gäller hjälpmedlen.

När De handikappades riksförbund i slutet av 1950- och början av 1960-talen drev kampanjer för att samhället skulle tUlhandahålla de handikappade tekniska och orlopediska hjälpmedel var del denna organisation som bröt isen. Men ingen vågade då drömma om att man 1972 skulle vara beredd från samhällets sida atl satsa 135 mUjoner kronor på just denna verksamhet.

Jag ser i denna proposition ett bevis för att handikapporganisa-

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

tionernas strävanden att åstadkomma en förbättring härvidlag för sina medlemmar verkligen burit frukt. Jag lycker att vi bör ge socialministern ett erkännande för atl han och hans medarbetare här har lyckats på elt utmärkt sätt få till stånd en bra ordning i detta avseende. Det är nämligen myckel viktigt atl de handikappade får del av de hjälpmedel som samhället tillhandahåller, och det måsle bli bättre och effektivare i fortsättningen med den organisation som här föreslås.

Bakom tillkomsten av propositionen som ju syftar tUl en samordning och effektivisering av upphandlingen av hjälpmedel Ugger alltså etl belänkande från hjälpmedelsgruppen. Förslaget innebär att socialstyrelsen skall få elt hjälpmedelsråd, att förbrukningsartiklar av vissa slag skall tillhandahållas på apoteken, atl kostnaderna för dessa skall ersättas av försäkringskassorna och all riktlinjer skapas för ell förenklat bidragsförfarande när det gäller enklare hjälpmedel och vissa ändrade bidragsregler förvissa andra hjälpmedel.

Utskottet tillstyrker proposilionen i dess helhet. Vi inom utskottet ställer oss bakom principerna för hjälpmedelsförslaget. Vi anser det väl avvägt, och den åtgärd som här vidtas kommer säkerligen att praktiskt visa sig vara riktig,

1 några reservationer har förts fram olika motförslag lUl utskottets förslag. Del gäller bl, a, frågan om hjälpmedelsrådets sammansättning. Enligt proposilionen bör hjälpmedelsrådel vara etl sakkunnigorgan som skall biträda socialstyrelsen med bedömningar och råd inom hjälpmedelssektorn. Utskottet understryker att rådet bör vara ett organ som är sakkunnigt på området. Man delar alltså socialministerns uppfattning alt det inte bör vara ett råd där intresseorganisationerna är företrädda avsa atl säga självskrivna ledamöter. Jag vill i delta sammanhang säga atl socialstyrelsen just i dagarna har tillsalt något som heter en rådgivande nämnd i handikappfrågor, där representanter för handikapporganisationerna ingår: Sven-Olof Brattgård, känd handikappforskare, Charles Hedkvist, ordförande i De blindas förening, och Richard Sterner, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, I detta organ som skall bistå socialstyrelsen med råd och hjälp när del gäller handikapparbetet har man alltså berett möjlighet just för de handikappade själva att få vara med och driva på UtveckUngen, Då bör man alltså se dessa båda ting som så att säga en samordning där man å ena sidan har ett hjälpmedelsråd och å andra sidan den rådgivande nämnd som skall biträda socialstyrelsen med hjälp och råd åt handikapparbetet i storl,

1 reservationen 1 föreslås — som både herr Hamrin och herr Carlshamre varit inne på — att det i hjälpmedelsrådet skall finnas företrädare förde handikappade men också för sjukvårdshuvudmännen. Utskottet avstyrker motionärernas förslag. Vi anser att det är riktigt att det inte finns några specieUt självskrivna ledamöter i denna församling, men såvitt jag förstår lägger utskottets förslag inga som helst hinder i vägen för atl också de som tUlhör handikapporganisationer utses tiU ledamöter i hjälpmedelsrådet. Men det bör betonas att en av svårigheterna när det gäller att åstadkomma en lösning som reservanterna är inne på är atl det finns en flora av organisationer på handikappområdet. Vem skall då kunna utpekas som någon speciellt självskliv jn kandidat för handikapprörelsen,

om det skrivs in i beslutet att den skall vara representerad. Skall det vara en representant för De handikappades riksförbund? Skall det vara en representant för reumatikerna, för de poUoskadade, de sockersjuka eller de hjärt- och lungsjuka? Jag skulle kunna mångfaldiga dessa exempel,men del måste med denna mängd av organisationer slå klart för var och en atl det är mycket svårt för att inte säga orimligt och omöjligt att tillmötesgå de önskemål som kommit till uttryck i reservationen.

Utskottet utgår ifrån atl del inte bara skall vara möjligt utan även självklart alt man, när man tillsätter ledamöter i detta råd, skall välja just sådana som är sakkunniga på området och som har erfarenhet av och känner till dessa problem.

Vi menar alltså att del inte behöver skrivas in i riksdagsbeslutet atl handikapporganisationerna — lika litet som sjukvårdshuvudmännen — skall vara självskrivna att vara representerade i hjälpmedelsrådel. Man torde emellertid kunna räkna med att det finns möjligheter, utan att det skrivs in i riksdagsbeslutet, all de skall kunna placeras där.

Den andra reservationen rör frågan om upphandlingen av hjälpmedel. På den punkten har utskottet godkänt propositionens förslag om atl UUH, dvs, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, skall vara del upphandlingsorgan som får la hand om frågan. Det tycker vi egentligen är en förnämlig lösning. Man har alltså organisationen klar, den har erfarenhet från upphandlingsverksamhet, låt vara på områden som ligger utanför handikappsidan, men i och med atl man har förhandlings-och upphandlingsvana är det såvitt vi förslår en bra lösning på den frågan. Utskottet har, som framgår av utskottet skrivning, understrukit med anledning av en motion att det är naturiigt att UUH och Landstingens inköpscenlral, LIC, kommer att samarbeta, LIC levererar ju redan nu stora delar av handikapphjälpmedel lill landslingens inrättningar, LIC är landstingens egen inköpsorganisation, och därför är det såvitt vi förstår lämpligt atl man har ett sådant samarbete.

Jag tyckte att herr Carlshamre var inne på tanken att utskottets förslag skulle ålägga UUH att samarbeta med LIC, Det är inle fråga om ell åläggande, utan det är fråga om ett samarbete på, om jag får säga del, högsta nivå för att man skall kunna nå ell gott resultat.

Egentligen skulle det ju i och för sig inte behöva skrivas alt det skall vara ett samarbete, för det måsle man ju ta som en naturlig sak att etl samarbete förekommer mellan landstingens, dvs, sjukvårdshuvudmännens, stora inköpsorganisation och den nya upphandlingsorganisation som man här föreslår,

I övrigt säger utskottet på denna punkt all handikappinstilutet i första hand skall hålla kontakten med industrin och distributionsföretagen, liksom styrelsen för teknisk utveckUng, Dessutom blir det självklart en uppgift för upphandUngsorganet alt göra delta. Vidare satsar man 1 mUjon kronor för alt inUiera och stimulera del utvecklingsarbete som skall bedrivas på handikapphjälpmedlens område, och det är också en värdefull sak i detta avseende,

1 reservationen 3, som också gäller upphandlingen, vill man att socialstyrelsen skall handlägga frågan - det är alltså fru Marklunds reservation. Jag undrar om inle reservanten är ute på en litet felaktig väg.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Om man låter socialstyrelsen fä hand om detta arbete, kommer socialstyrelsen självklart atl utse en arbetsgrupp som får handlägga det arbetet. Vad vinner man då? Man vinner ett bättre resultat, såvitt jag förslår, om man låter det organ som föreslås i propositionen klara den uppgiften.

Reservationen 4 gäller de ortopediska skorna. Propositionen och även utskottet vill införa en avgift av 80 kronor per par skor. Motiveringen lill detta är att man enligt vad erfarenheten visar utlämnar sådana skor i betydande utsträckning även till personer som har råd att betala sina skor. Man menar alltså att de 80 kronor som det gäller i delta avseende — de motsvarar inle hela kostnaden, långt därifrån — är ett normalt skopris så att säga, och det tycker vi alt man bör kunna betala för de hjälpmedlen. Jag vill dock betona med anledning av vad fru Marklund var inne på, att utskottet säger all utskottet vill understryka att bestämmelserna utformas så att "särskilda regler efter differentierade avgifter kan fastställas för den mindre grupp — huvudsakligen barn — för vilka det av medicinska och sociala skäl får anses obUligt all ta ut den angivna avgiften". Här har man alltså möjlighet att för de verkligt behövande ge gratis skor även i fortsättningen, men man ger inte skor gratis så att säga över hela linjen. Man understryker ytterligare på elt ställe i utskottets betänkande atl det är frågan om att man här skall la särskUd hänsyn lill barnen.

Reservationen 5 gäller distributionen av hjälpmedel som apoteken skall handha. Inom Apoteksbolaget pågår för närvarande en planläggning när det gäller distributionssystemet efter den 1 januari 1973, Utskottet säger med anledning av den motion som föranlett reservationen 5 att det måsle vara Apoteksbolagets uppgifl att självt avgöra hur det skall bli med ett eventuellt övertagande av de vamlager som nu finns i enskUda händer. Det behövs följaktligen inte något riksdagsbeslut för att klara den saken. Det är helt enkelt en naturUg uppgift för Apoteksbolaget som får hand om denna verksamhet att träffa avgörandet beträffande övertagande och köp av ifrågavarande varulager.

Ett bibehållande av de inköpskanaler som nu finns blir knappast möjligt efter årsskiftet. Man kan, såvitt jag förstår, knappast tänka sig en bätlre lösning än att låta apoteken, dit människorna ändock ofta har ärenden, sköta denna distribution av hjälpmedel som skall bekostas av samhället. Då är del naturiigt atl man också har etl samhälleligt distributionsnät.

Herr Carlshamre hade en annan uppfatlning. Den redovisas i hans reservation, reservationen 5, och jag vill bara säga att det säkerligen går att lösa denna fråga på ett förnuftigt sätt utan atl man behöver göra några speciella åtaganden från riksdagens sida på den här punkten.

Den sista reservationen rör ordinationsrälten. Del är klart att detta är en ytterligt viktig fråga, eftersom det här rör många gånger myckel dyrbara hjälpmedel. Del rör sig, som herr Carlshamre sade, om hjälpmedel som kan kosta 30 000 ä 35 000 kronor, dvs, ungefär lika myckel som två personbilar av mellanklass. Del går naturligtvis inle atl överlåta åt läkare att ensamma i praktiken avgöra sådant, utan här måste del finnas ell överorgan som så alt säga gör bedömningen i slutskedet.

Jag vill också betona atl ordinationen av hjälpmedel är en svår fråga. Nr 76 en besvärlig fräga. Där måste man ta hänsyn lill både medicinska och Tisdagen den sociala skäl. Del är klart att om man skuUe göra som herr Carlshamre g rp,; 1972

förordade, nämligen låta en läkare ordinera elt hjälpmedel och sedan låta---------

vederbörande få del omedelbart för utprovning, så finns det risker för en .

snedvridning av frågan. Den är sä pass viktig, med hänsyn till att det

gäller så dyra hjälpmedel, att det finns all anledning att hålla fast vid den nuvarande ordningen.

Om vi undersöker hur man har kunnat få ned väntetiden, finner vi att del ändå för närvarande rör sig om en relativt kort tid. Av de 335 ärenden som man hade i socialstyrelsen förra året avgjordes 110 inom en månad, 235 inom två månader och 303 inom tre månader. Del återstod följaktligen bara 32 ärenden som det log mer än sex månader att handlägga, I det sammanhanget skall vi hälla i minnet atl de handikappade det gäller att hjälpa kanske är sådana som har varit handikappade under en ytterligt lång tid, så all det ur den synpunkten, om man ser det i ett litet längre perspektiv, inte kan ha någon avgörande betydelse, om leveransen skulle behöva ta låt oss säga två, tre eller fyra månader längre lid. Del viktigaste är enUgt mitt förmenande alt den handikappade får just del hjälpmedel som bäst passar honom eller henne. Jag tror att var och en kan förslå alt väntetiden är ofrånkomlig i vissa extrema fall. Men man skall hålla i minnet att del är ett ytterst litet antal fall som tar mer än några månader i handläggning. Utifrån dessa utgångspunkter måste det enligt mitt förmenande vara fel all ändra ordinationsrätten. Jag tror att man knappast kan gå längre än man för närvarande gör.

När det gäller talet om de längre serierna förstår jag väl att det kan ha sina fördelar för fabrikanterna om de får tillverka hjälpmedel som ligger ute på sjukvårdsinrättningarna och kan vara färdiga alt så småningom tas i bruk. Men vinsten med all företagen skulle kunna göra längre serier och därmed förbilliga tillverkningen tror jag kommer alt ätas upp av lång lagerhållning och därmed också förhållandevis höga lagringskostnader i form av räntor och annat. Sett ur tillverkarens synpunkt är det väl inget tvivel om atl han kan ha fördelar av långa serier, men jag tror inte att kostnadsminskningen för samhället står i proportion till vad vinsten kan vara för den enskilde tillverkaren.

Herr lalman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Göran Karlsson har enligt min mening litet bisarra
motiveringar för en del av sina och utskottets ställningstaganden. När han
inle vill släppa in de handikappades organisationer i hjälpmedelsrådet,
motiverar han det - om jag uppfattade rält, och det tror jag - med att
ledamöterna i det rådet bör vara sakkunniga. Därför bör inte gälla någon
självskrivenhel för de handikappades organisationer att representeras.
Finns del några människor, herr talman, som är sakkunniga i fråga om
handikapp och önskvärdheten av och sättet atl motverka sädana, så
borde det rimligen vara de handikappade. Herr Göran Karissons
motivering borde rimligen leda fram till rakt motsatt förslag mol det han 39

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

har biträtt.

Sedan spårar jag en viss inkonsekvens i herr Karlssons sätt alt resonera. Apoteksbolaget, säger han, bör självt — utan pekfingrar från riksdagen, uppenbarligen - bestämma om man skall ha något samarbete med den enskilda handeln. Men det centrala upphandUngsorganet, ulrustningsnämnden för universitet och högskolor, skall inte bestämma på samma sätt, obundet, om man behöver eller inte behöver samarbeta med Landstingens inköpscenlral. Låt vara att det inte formellt föreligger något åläggande, men jag vill se det ämbetsverk som läser ell utskottsbetänkande, där det uttryckligen slår all det är naturligt all man upptar ett sådant samarbete, och som inte uppfattar en sådan fingervisning från riksdagens sida som elt åläggande, någonting som man bör efterleva. Vi får nog försöka stå på antingen det ena benet eller det andra, herr Karlsson, eller helst på båda två. - Del här var visst väldigt konstigt formulerat, herr talman. Nåja, det var herr Karlssons anförande också i detta stycke, så det kanske jämnar ul sig.

Skall vi verkligen, säger herr Karlsson, överlåta till läkaren alt ensam avgöra om ett hjälpmedel, kanske i kostnadsklassen 30 000 kronor och rner, skall utlämnas eller inle? Nej, naturligtvis inle, ingen har föreslagit det. Ingen har velat tumma pä den handläggning som utskottet föreslår. Det är socialstyrelsen som skall ha avgörandet. Man kan naturligtvis säga atl della avgörande inte kan träffas utan atl man lägger mycket stor vikt vid läkamllålandet - del är dock läkaren som är sakkunnig på detta område. Men det vi har velat åstadkomma med reservationen är att under tiden som socialstyrelsen handlägger ärendet skall man också kunna passa på att utprova och modifiera hjälpmedlet. Därmed är inte någon nämnvärd kostnad riskerad, för vi vet alla alt om det skulle visa sig att utprovningen utfaller negativt och man inte kan få fram elt adekvat hjälpmedel, då finns hjälpmedlet kvar och kan användas till utprovning och modifiering för någon annan patient. Det är ju inte så all del fortares under utprovningsliden.

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Även jag finner motiveringen från herr Göran Karlsson då det gäller sammansättningen av rådet något egendomlig och något haltande, för alt använda herr Carishamres uttryck.

Om man motiverar den sammansättning som propositionen föreslår och som majoriteten i utskottet har tillstyrkt såsom bätlre och effektivare, finner jag alltså detta egendomligt. Om man säger att det skall vara ett sakkunnigorgan och inle elt inlresseorgan, så finner jag också det egendomligt, eftersom man då rycker undan grunden för varje försök till en demokratisering av organen i olika sammanhang. Säger man att det inle skall vara några självskrivna ledamöter, så betyder väl inte del alt man inle skall kunna tänka sig ledamöter från handikapporganisationen i rådet. Och om man motiverar detta med atl del är så svårt alt få några representanter från de handikappade, så frågar jag mig: Var del lättare när man tillsatte den rådgivande nämnden och från 16 handikapporganisationer valde ut 7 ledamöter i den nämnden?

Nog borde väl socialministern med sitt goda handlag i det här fallet

kunna få fram en representant från de handikappade tUl det tänkta rådet. Jag tror att det ur många synpunkter sett, både ur sakkunnigsynpunkl och ur demokratisk synpunkt, skulle vara en betydligt mera tillfredsställande ordning än den som man tänkt sig i propositionen.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna befarar att jag och mina medmotionärer är ute pä litet felaktiga vägar när vi går emot det här med hjälpmedelsråd. Men det har ytterst atl göra med att vi i ett sådant råd har sett en risk för atl vi får ännu etl frislående organ på handikappområdet, där det ju redan finns så många sådana. Och vi kan inte se del sorn någon förenkling och effektivisering av detta arbete, vilket ju propositionen ändå syftar till. Vi tror att det blir betydUgt effektivare om socialstyrelsen inom sin ordinarie verksamhet har en grupp som handlägger de frågor det här gäller.

Beträffande bidragsreglerna för orlopediska skor m. m. anför herr Karlsson i Huskvarna alt verkligt behövande även i fortsättningen skaU kunna få erforderliga skor kostnadsfritt. Men detta förändrar ju inte det faktum atl man med dessa nya principer frångår principen om att alla hjälpmedel skall finansieras av samhället — en enligt min mening myckel väsentlig princip. Inte heller minskar herr Karlssons argument betydelsen av vad jag sagt om de problem som uppkommer för läkare och andra som skall träffa avgörandet i de gränsfall som i sådana här sammahang aUtid måste uppslå.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Carlshamre och herr Hamrin har varit inne på frågan om handikapporganisationerna och deras eventuella representation i hjälpmedelsrådet, och herr Carlshamre sade i det sammanhanget att jag understrukit atl de representanterna skulle vara sakkunniga. Ja, herr Carlshamre, min uppfattning är alt det inle kan finnas några hinder i världen för socialdepartementet att la med representanter för de handikappade i det organ sorn skall tUlsättas. Jag betraktar det tvärtom som en naturlig sak att så sker. Men vi vill inle ha inskrivet i förslaget att det skall vara en parisrepresentation. Del är detta som har varit del väsentliga här.

Sedan sade herr Carlshamre atl det är skiUnad på min instäUning när det gäller Apoteksbolaget och när del gäller UUH. Då vUl jag förtydliga för herr Carlshamre vad utskottet menar. På s. 19 1 utskottets belänkande

slår följande; "--- med hänsyn främst lill atl landstingen är de

huvudsakliga avnämarna på området framstår del som naturligt att samarbete eftersträvas mellan UUH och LIC." Vad finns det för något i del uttalandet, herr Carlshamre, som innebär en inkonsekvens till vad jag sade om Apoteksbolaget och de privata företagen? Ingenting hindrar Apoteksbolaget från att samarbeta med privata företag, och ingenting ålägger UUH atl ha samarbete med LIC. Jag föreställer mig atl det i båda fallen kommer alt vara självklart alt man tar kontakter och samarbetar i frågor där delta är naturligt.

När det sedan gäller ordinationen kan man ju se på utvecklingen, herr

2'Riksdagensprotokoll 1972. Nr 76-77

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade

Carlshamre. Då väntetiden i de allra flesta fall inte är längre än högst två månader finns det ingen anledning att ändra på de nuvarande reglerna. De är tillräckliga för alt garantera att de handikappade får den behandling som de skall ha.

Slutligen vill jag säga till fru Marklund atl del för närvarande inom socialstyrelsen finns ett organ som handlägger vissa hjälpmedelsfrågor, och om vi nu får ett från socialstyrelsen fristående organ som har till speciell uppgift atl se till att hjälpmedelsfrågorna löses på etl vettigt sätt, så ser jag inget negativt i det. Tvärtom ser jag det som etl myckel värdefullt komplement till de övriga organ vi har på handikappområdet.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Ingenting hindrar att Apoteksbolaget upptar samarbete med den enskilda handeln, sade herr Karlsson i Huskvarna, men det behövs inget riksdagens uttalande fördenskull. Ingenting hindrar heller att det i hjälpmedelsrådet ingår representanter för de handikappades organisationer, men del behövs inget riksdagsullalande på den punkten. Men när det gäller utrustningsnämndens samarbete med en av tillverkarna av de produkter som man skall upphandla, då behövs det ell riksdagens uttalande för att man skall vara säker på att detta samarbete kommer till stånd. Man understryker all det är naturligt med elt sådant samarbete. Om jag tolkade herr Karlsson i Huskvarna rätt, anser han uppenbarligen också att det är naturiigt att Apoteksbolaget samarbetar med den enskilda handeln samt att man ser till att man får företrädare för de handikappades organisationer i hjälpmedelsrådel. I ena fallet behövs del ell riksdagens uttalande, i andra fallet inte. Och det olyckliga är alt riksdagens uttalande anses behövas på den enda av dessa tre punkter, där det verkligen är tvivelaktigt. Vad är det nämligen ma,i här gör? Ja, man kan säga att Landslingens inköpscenlral är någonting av vad statsminister Palme brukar kalla för ett public service-företag, vad vel jag? Men del är en enskild tillverkare bland andra av de produkter som utrustningsnämnden skall upphandla, och vad man gör när man särskilt understryker att det bör tas upp elt samarbete är alt man direkt inbjuder till vad som med ett fult ord brukar kallas för mygel.

När det sedan gäller väntetiderna är jag medveten om att de har förkorlats, men jag kan ändå inte följa herr Karlssons i Huskvarna resonemang. Väntetiderna är inte obetydliga. Och vad är det som talar emot atl försöka så att säga använda samma väntelid för två syften, i stället för all lägga den ena ovanpå den andra, vilket blir faUel om utskottets majoritet får som den vill? Då kommer man först att behöva etl antal månader - fler eller färre, upp till sex eller sju — för den administrativa handläggningen och därefter i många faU etl antal månader för den praktiska utprovningen och anpassningen av de hjälpmedel del gäller.

Vad reservanterna föreslår är bara alt detta skaU kunna ske samtidigt, och det bör rimligen kunna ske utan nämnvärd kostnadsökning, eftersom ett eventuellt misslyckande med anpassningen inte leder tUl atl del dyrbara hjälpmedlet förfars, utan del kan användas vid elt nytt besök för någon annan patient.

Jag har särskilt svårt atl dela herr Karlssons uppfattning när han säger all eftersom del här gäller människor som i de flesta faU redan under lång tid dragils med sill handikapp, kanske i åratal, så spelar del inle så stor roll om de får vänta ett par tre eller fem sex månader till. Jag tycker del är precis tvärtom; ju längre man tidigare har tvingats vänta, ju längre man ulan hjälpmedel fått dras med sill handikapp, desto angelägnare måsle del vara alt den ytterligare väntetiden förkortas så myckel som någonsin är möjligt.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag viU fråga herr Carlshamre: Om det gäller en människa som suttit handikappad under läng lid och det är fråga om atf åt honom eller henne pröva in etl lämpligt fordon, kan del då vara avgörande om han eller hon kan få della fordon en eller två månader förr eUer senare?

Det intressanta i herr Carishamres resonemang är mindre omsorgen om de handikappade än omsorgen om enskilda intressen. Här har herr Carlshamre stått och talat om atl Apoteksbolaget måste samarbeta med enskilda företagare. Det resonemang herr Carlshamre för gäller, även om det är kamouflerat, ingenting annat än Permobilen, som herr Carlshamre vill lägga ut serielUlverkning på. Del är det jag - och den meningen tror jag delas av utskottsmajoriteten - är myckel skeptisk till, och det är sådana skäl som gör all man tvingas atl här kammaren svara herr Carlshamre i klartext när han försöker kamouflera vad det gäller. Det är inle så atl utskotlsmajoriteten är kaUsinnig lill de handikappade. Men våra erfarenheter av hur det går tUl på della område gör alt vi tvingas till en viss återhållsamhet så att vi inte utan vidare inför regler som kan leda till besvärligheter. Herr Carlshamre står med andra ord här och talar mera för de enskilda intressena än för de handikappades.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag tillhör i denna fråga ulskoltsmajorilelen, och jag viU klart deklarera atl jag tycker att det är mycket tillfredsställande alt detta förslag framlagts; det leder lUl etl förenklat bidragsförfarande — det tycker jag är oerhört värdefullt -, till en bättre samordning och tUl en effektivisering. Jag skall bara ta upp ett par punkter.

Jag hade väckt en motion, där jag hävdade uppfattningen att LIC skulle kunna ha hand om upphandlingen. Jag har dock kunnat ansluta mig lill utskottsmajoritetens skrivning.

Jag är mycket förvånad över herr Carishamres resonemang på denna punkl. Han talar om att det är principiellt felaktigt alt uttala sig för elt samarbete mellan LIC och utrustningsnämnden. Han gör t. o. m. gällande alt utskottsmajoriletens skrivning inbjuder tUl mygel. Men, herr Carlshamre, Landstingsförbundet, som är huvudman för huvudmännen för denna verksamhet, har väl ändå ett ansvar. Det är helt naturligt att denna huvudman är intresserad av att vi får fram de bästa hjälpmedlen tiU de handikappade.

Beträffande ordinationsrätten säger herr Carlshamre att han har haft kontakt med tillverkare av hjälpmedel. Det har inte jag, men eftersom jag

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

arbetar en hel del med dessa frågor på landslingsplanet har jag låtit personalen på rehabiliteringscentralen i milt län gå igenom utskottsbelänkandel och la del av utskottets synpunkter. Personalen lägger andra synpunkter på frågan än herr Carlshamre gör. Man ser det som oerhört värdefullt att slippa träffa avgörandet beträffande de mycket dyrbara hjälpmedlen. Det antyddes all om avgörandet helt skuUe läggas i personalens händer, skulle man känna något av en press inför valet av hjälpmedelstyp; del förs ju ofta en diskussion om vilka hjälpmedel som är mest lämpliga.

I reservationen 6 sägs - som herr Carlshamre utförligt har tagit upp — atl inköp bör ske av sådana kvantiteter hjälpmedel all klinisk prövning av angivna slag kan ske på ordination av alla som har ordinationsbehörighet och att det skulle vara lämpligt med tillverkning i längre serier. Såvitt jag förstår måsle del vara permobilen som reservanterna tänker på. De elektriska s. k. utomhusmllstolarna är nämligen inte tillverkade speciellt för varje särskilt fall utan de måste kompletteras i många avseenden. Jag skulle vara intresserad av atl få veta om herr Carlshamre tänker på någonting annat än permobilen. Till socialministern vill jag säga att de som på vårt länsplan handlägger dessa frägor anser att summan 5 000 kronor borde höjas till 8 000 ä 10 000 med hänsyn tUl de prisstegringar som har skett. Det är något som bör övervägas så småningom.

Med detta, herr talman, ber jag få yrka bifall till utskottets hemställan.

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag skall be att få börja med alt yrka bifall till reservationen 4 i socialutskottets belänkande nr 14. 1 den reservationen hänvisas till två motioner. Den ena av dem är motionen 1515, undertecknad av Bernt Ekinge och mig, där vi vänder oss emot propositionens förslag att lägga en avgift på ortopediska skor och att ta bort statsbidraget för hålfotsinlägg. Enligt propositionen räknade man med atl avskaffande av statsbidragen för hålfotsinlägg och införande av egenavgifl på 80 kronor för ortopediska skor skulle innebära en besparing pä sammanlagt 2,5 miljoner kronor. Den besparingen är säkerligen räknad i överkant, inte minst med hänsyn till att både propositionen och socialutskottet i sitt betänkande räknar med atl reglerna skall utformas på etl sådant sätt atl det kan bli möjligheter lill differentiering, där man speciellt skall la hänsyn lill barn och även andra, som av medicinska och sociala skäl kan vara i behov av speciellt stöd i detta sammanhang. Den reservation som här görs gäller aUtså i stort sett både ortopediska skor och hålfotsinlägg. En sådan prövning medför givelvis också administrativa kostnader för att bedöma i vilken mån en person skall kunna erhålla etl par ortopediska skor utan egenavgifl eller en minskad egenavgifl i förhållande lill de tidigare 80 kronorna eller kunna få statsbidrag tiU sina hålfotsinlägg.

Egenavgiflerna på handikapphjälpmedel togs bort 1962 på grundval av proposition nr 82 och statsutskottets utlåtande nr 109. Från upplysnings-

fiänslen har jag inhämtat en del uppgifter om de resonemang sorn fördes i samband med alt man ändrade bestämmelserna i de här frågorna.

Tidigare hade de handikappade atl erlägga en egenavgifl för sina hjälpmedel. Enligt de uppgifter jag fått uppgick egenavgiften under åren 1955-1962 till en fjärdedel av den totalkostnad som hjälpmedlet betingade. Man hade då en karensavgift på 3 kronor. Då nöjde man sig aUtså med all begära en fjärdedel av totalkostnaden för handikapphjälpmedlen, medan man nu är beredd atl gå ända upp till 80 kronor i egenavgift för ortopediska skor. I det sammanhanget menade man tidigare alt den enskildes andel av dessa kostnader ofta blev betungande. En del landsting gav också särskilda fyllnadsbidrag för atl underlätta för de handikappade som behövde hjälpmedel att skaffa sig sådana. Det var emellertid inle alla landsting som gjorde delta, och fyllnadsbidragen varierade i olika landsting som lämnade sädana.

TUl underlag för propositionen förelåg en departementspromemoria. I den föreslogs ett karensbelopp på 10 kronor vid nyanskaffning av handikapphjälpmedel, men departementschefen avvisade detta förslag, bl. a. med den motiveringen att det kunde bli betungande för handikappade som behövde flera olika typer av hjälpmedel. Det är väl ocksä rätt klart att det finns en del personer som har behov av olika typer av hjälpmedel samtidigt. Jag vill ytterligare understryka att del den gången — år 1962 — var fråga om 10 kronor i egenavgift, som man menade kunde vara betungande för de handikappade. Nu tycker man att 80 kronor kan vara en lämplig egenavgift.

Vi har i vår motion 1515 bl. a. sagt att vi anser att detta område inte är ett sådant område som man bör ge sig in på när man vill vidta besparingsåtgärder. Vi anser atl det är mycket tveksamt, framför allt därför alt det rör sig om människor som redan tidigare ofta har svag ekonomi på grund av sitt handikapp. Dessutom behöver de köpa nya skor oftare än andra människor, eftersom de för det mesta har en starkare förslitning av sina skor än vad de människor har som saknar handikapp av denna typ.

De hålfotsinlägg som man nu kan få statsbidrag till är hålfotsinlägg av specieU typ. 1 den författning som finns om detta heter det atl del skall vara hålfotsinlägg av Langes typ, för vilka ordinationsrätt tillkommer läkare vid lasarettsklinik för ortopedi. Del innebär atl statsbidrag inte har utgått för vilka hålfotsinlägg som helst. Det är alltså fråga om hålfotsinlägg som verkligen har betydelse för den som använder dem, och vi menar atl det inte är riktigt all la bort statsbidragen för dem.

Sedan skulle jag gärna något vilja beröra remissinstansernas syn på den här frågan. Jag kan inte hjälpa att jag anser att remissutlåtandena har redovisats mycket slentrianmässigt i propositionen, och åtminstone i en del fall kommer inte de direkta uttalandena fram i propositionen. Jag har fått en sammanfattning av remissutlåtandena på detta avsnitt. Sammanfattningen är gjord inom socialdepartementet, och jag har ingen anledning atl betvivla atl del som står där är rikligt. Om rnan bläddrar igenom den finner man atl betydligt fler landsting har uttalat sig negativt till de åtgärder som föreslås i propositionen än som redovisas i densamma. Vissa remissyttranden är vidare redovisade på elt sådant sätt

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade ni. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m m.

att man inte rikfigt vet hur de skall tolkas. På s, 3 I i proposilionen 24 år 1972 redovisas t, ex, socialstyrelsens yttrande, och det heter där:

"Socialstyrelsen framhåller att tUlverkning och anpassning av ortopediska skor måste ske noggrant, vilket - särskilt för barn och ungdom med växande fötter — innebär att utbyte eller förändringar måste ske relativt ofla,"

Litet längre fram i propositionen återkommer man lill socialstyrelsens remissyttrande och det heter:

"Socialstyrelsen anför att den enda lösningen för personer med deformerade fötter oftast är ortopediska skor eller speciella hålfotsinlägg. Sådana inlägg, som ordineras av ortopedläkare i vissa angivna fall och tillverkas på ortopedisk verkstad, bör enligt styrelsen även i fortsättningen vara statsbidragsberättigade."

Enligt den sammanfattning jag har fåll, som alltså är gjord på socialdepartementet, har socialstyrelsen direkt anfört:

"Styrelsen avstyrker alltså förslaget att statsbidrag lill hålfotsinlägg helt avskaffas och anser att statsbidrag fortfarande skall utgå till hålfotsinlägg av Langes typ till personer, som av ovan angivna och liknande medicinska skäl för sina folbesvär behöver dem." — Delta var alltså elt direkl citat ur sammanfattningen.

När det gäller egenavgiften på ortopediska skor heter det:

"Ett uttagande av en egenavgift på 80 kronor per par skor innebär då

en merutgift för de handikappade i förhållande till andra. Med

hänsyn till det anförda anser sig styrelsen inte kunna tillstyrka arbetsgruppens förslag."

Jag vill bara hänvisa till ytterligare ett remissyttrande, men jag läser inte vad som skrivits i propositionen. Jag avser yttrandet från statens handikappinstitut. Det har sagts tidigare i debatten att handikappinstitutet ser de föreslagna åtgärderna som ett avsteg från principen om fullt statsbidrag till hjälpmedel.

Handikappinstitutet säger enligt sammanfattningen: "Handikappinsti
tutet avstyrker att hålfotsinlägg av Langes typ avföres från statsbidrags
givningen." Efter att ha resonerat litet om detta, säger handikappinsti
tutet om ortopediska skor: "Förslaget om en egenavgift på 80 kr. för
ortopediska skor anses utgöra etl avsteg från principen om fullt
statsbidrag till hjälpmedel.-- Institutet avstyrker därför den föreslag
na egenavgiften på 80 kr. för ortopediska skor."

Jag menar, herr talman, atl dels förarbetet till del tidigare införandel av fria hjälpmedel, dels de synpunkter som framkommit i motionerna, dels de citerade remissyttrandena är tillräckliga skäl för alt avvisa propositionens förslag i detta stycke, och jag ber än en gång att få yrka bifall lill reservation nr 4.

I detta anförande instämde herr Ekinge (fp).

Herr HEDIN (m);

Herr talman! Jag har burit fram motion 1519 tiUsammans med kamrater från samtliga fem partier här i kammaren. Den berör de särskilt

kostsamma hjälpmedlen, dvs. de som kostar mer än 5 000 kronor. Förslagen i motionen har följts upp i reservation nr 6. Jag måsle beklaga att inte utskottet i sin helhet har följt motionens förslag.

Bakgrunden tUl yrkandet i motionen och i reservation nr 6, som herr Carlshamre tidigare har redogjort för, är omsorgen om de handikappade och särskilt de svårast handikappade och självfallet inte - som utskottets ärade ordförande sade i replik till herr Carishamre - någon sorts omsorg om enskilda företag, t. ex. Permobilstiflelsen.

Samhället bör på allt sätt medverka till att de som har etl allvarligt handikapp får tUlgång lill hjälpmedel, som möjliggör för dem att leva ett så normalt liv som över huvud taget är möjligt. Del är naturligtvis angeläget att de får disponera sådana hjälpmedel så snart som möjligt. Självklart måste det förekomma en viss utredning och även prövning, innan man kan bestämma sig för att hjälpmedlet är lämpligt, men alla tänkbara åtgärder bör vidtas för atl förkorta den liden.

Om man följer elt ärende från böfian, finner man all det först tar 2 å 3 månader i väntetid och utredning hos läkaren, Där medverkar ju inle bara läkaren själv ulan också kuratorer och sjukgymnaster t. ex. Sedan går ärendet till socialstyrelsen. Där lar del ett antal månader, en eller flera. I vissa ärenden dröjer det åtskilliga månader, innan socialstyrelsen avgjort frågan. Därefter går ärendet till Kungl. Maj:t, där det tar några veckor. Efter del är del ändå inte färdigt, utan man skall också rekvirera hjälpmedlet. När det är fråga om dyrbara hjälpmedel kan det vara tillbehör som måste tillverkas, och man måste noga pröva atl patienten klarar av hjälpmedlet. Del kan alltså ta avsevärd tid. Sammanlagt tar det många månader, innan patienten får sill efterlängtade hjälpmedel.

Vad gäller prövningen hos Kungl. Maj:t föreslog redan 1970 den arbetsgrupp inom socialdepartementet, den s. k. hjälpmedelsgruppen, som tidigare åberopats här, atl man skulle la bort den överprövningen i individuella fall. Det föreslås också i motionen och reser-vationen, och jag tycker att del finns all anledning all nu följa det råd som hjälpmedelsgruppen gav.

Statistik för handläggningen i socialstyrelsen har tagits upp i utskottet. Jag vill påpeka all i aUa de ärenden, 335 under är 1971, som anges där, gäller huvuddelen relativt enkla hjälpmedel - inte de dyrbaraste. De är ell fåtal bland dessa.

Statistiken är också i viss rnån ofullständig. Man har inte berört ärenden från 1970 som avgjordes först under 1971 eUer som kanske till äventyrs ännu inte har avgjorts.

Enligt den statistik som är förebragt är det ändå 32 ärenden under år 197 1 som har tagit mer än tre månader, och utskottets ordförande menar atl det är väldigt litet. Jag tycker inle det, i synnerhet om man lägger liU de 53 ärenden som har lämnats kvar till år 1972. Av dessa har 35 avgjorts under första kvartalet. Alltså är del 18 av dessa ärenden som har tagit minst tre månader. Sammanlagt blir det för 1971 och första kvartalet 1972 50 ärenden som har tagit mer än tre månader i socialstyrelsen. Om man lägger lUl behandlingstiden hos Kungl. Maj:l, blir det ungefär fyra månader och däröver. Det är sannolikt alt de här 50 ärendena gäller just de svårast handikappade.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

De siffror som anförts i motionen gäller PermobU S, inte därför att motionärerna är speciellt intresserade av PerrnobU utan därför alt den är den enda särskilt dyrbara rullstolen för gravt handikappade som finns pä marknaden i dag såvitt jag kan förstå. Enklare hjälpmedel finns också från andra företag men alltså inte av samma karaktär som PermobU S. Detta hjälpmedel kostar över 30 000 kronor.

Handläggningstiden för denna rullstol har i socialstyrelsen varit i medeltal 11,9 veckor, alltså ungefär tre månader, hos Kungl. Maj;l 3,8 veckor och för rekvisition 2,2 veckor, dvs. sammanlagt ungefär 18 veckor eller 4,5 månader. Det är glädjande nog en förkortning. Om man jämför med år 1969 var motsvarande tid då ungefär sju månader. Därtill kommer alltså leveranstiden inklusive den speciella utprovningen som är mellan två och tio veckor och i medeltal 6,7 veckor.

Det finns dessutom vissa ärenden som blir liggande mycket länge. Enligt uppgifter som jag har fått i dag finns ett ärende kvar frän den 6 februari 1970. Det gäller en kvinna i Hudiksvall, som alltså ännu inte har fått sin ansökan avgjord efter mer än två är.

Ett annal ärende från den 17 juni 1970 gäller inte mindre än tre pojkar, som Eugeniahemmet har undersökt och begärt hjälpmedel för. Ett ärende från den 19 januari 1971 gäller en man i Malmö vars ansökan ännu icke är avgjord. Det kan i dessa fall föreligga speciella skäl, men i vafie fall är del myckel läng tid.

Mot denna bakgrund lycker jag atl förslaget i motionen som kanske kan sägas vara radikalt framförallt är mycket praktiskt. Man skulle alltså ge möjlighet för läkare att kliniskt pröva dessa hjälpmedel under den lid som ärendet vandrar vidare i socialstyrelsen och eventuellt hos Kungl. Maj:t, om man inle tar bort den prövningen, vilket jag lycker man bör göra.

Del är många skäl som talar för förslaget. Läkaren är ju ändå den som har direkt kontakt med patienten och som verkligen känner honom och hans behov. Det gäller ingalunda bara en medicinsk prövning utan också en social, eftersom läkaren vid sin utredning lar hjälp av t. ex. kuratorer.

Oberoende av hur lång tid utredningen i socialstyrelsen tar, är det ofrånkomligt med en individuell prövning. Erfarenheten har visat att man i vissa fall har fått bakslag. När man fått tUlstånd från socialstyrelsen och sedan prövat hjälpmedlet hos den handikappade har man fåll la tillbaka hjälpmedlet därför att patienten av olika skäl inte kunnat sköta det. Det har också hänt att man har fått avslag i en första omgång och försökt en gång till, och då har bidrag beviljats.

Jag vill också påpeka - vilket kanske sagts förut i debatten - alt den handikappade inte äger hjälpmedlet. Det är bara en dispositionsrätt han har. Skulle del gå så som jag relaterade här, att vederbörande inte kan sköta det, går det tillbaka och kan utnytfias av någon annan.

Jag tycker alltså att det förslag som här är lagt i högsta grad innebär en praktisk åtgärd. Det kommer sannolikt också att medföra ett högst avsevärt förbUligande av hjälpmedlet, vilket herr Carlshamre har utvecklat myckel noga fömt. Det behöver jag inle gå in på ytterligare. Men framför allt är det humanitära skäl som talar for det här. Del är de absolut svårast handikappade sorn i första hand skulle kunna få en välbehövlig ganska

kraftig förkortning av tiden tills de får sitt hjälpmedel.

Jag vill slutligen liksom herr Carlshamre reagera kraftigt emot vad utskottets ordförande tidigare sade, nämligen alt för dem som har varit handikappade under läng tid spelar det inte så stor roll om de får vänta två tre eller flera månader längre än vad de skulle behöva göra med en annan handläggning av ärendena. Jag tycker all det är just för dem som det är anledning att vidta åtgärder för att så långt möjligt förkorta tiden. Jag vill för utskottets ordförande framhålla atl det kan bli för sent för vederbörande svårt handikappade.

Jag yrkar bifall lill reservationen 6.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har, herr Hedin, aldrig sagt att väntetiden inte spelar någon roU för de handikappade. Jag har sagt att det inte har någon avgörande betydelse om man skuUe få vänta en eller annan månad längre. Det är en väsentlig skillnad. Jag anser att de tekniska och orlopediska hjälpmedlen spelar en oerhört stor roll för de handikappade, men när de får beslutet skall det vara underbyggt. Det är del som är grunden för hela vårt resonemang i utskottet.

Herr Hedin säger atl egentligen var det inte permobilen som avsågs. Men, herr Hedin, permobilen är ju det enda som resonemanget kretsar omkring. Det är ju det som gör atl vi är väldigt tveksamma. Vi vill inte delegera handläggningen av de här ärendena. Vi viU inte överlåta till enskilda läkare alt i storl sett ensamma bestämma när del gäller fordon som kostar lika mycket som två bilar, utan här måste beslut fattas centralt. Då menar jag all en eller annan månads förlängning av väntetiden inte kan ha avgörande betydelse. Herr Hedin har visserligen redovisat tre fyra ärenden med något längre väntetid, men det gäller naturligtvis fall som varit oerhört komplicerade där den beslutande myndigheten är väldigt tveksam lill om vederbörande skall ha fordonet eller inte. Det är alltså de skälen som är direkl avgörande.

När jag hört herr Carlshamre tidigare och herr Hedin nu så tycker jag det är paradoxalt att det parti, alltså det moderata, som har gäll emot nästan allt när det gäller samhällsutvecklingen och den offentliga sektorn, nu säger att de måste se till att de handikappade får det här verkliga stödet. Herr Hedin, de propåer som herr Hedin framfört skulle ha varit mycket mer trovärdiga, om ni i andra sammanhang hade velat ge samhället de resurser som det behöver både när det gäller handikapphjälpmedel och när det gäller annan verksamhet.

Slutligen ett ord till fröken Bergström. Del var ett ambitiöst tal. Det var många citat ur remissyttranden. Men det förslag som föreligger från socialdepartementet är ändå av det slaget atl det bör bifallas.

Herr HEDIN (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror nog atl herr ordföranden i utskottet överdriver i både del ena och det andra avseendet, t. ex. när han säger att vi skulle ha gått emot allt när del gäller samhällsutveckling. Vi har väl i allra högsta grad varit medverkande lill den utveckling som har skett i olika avseenden. Vi har lagt enligt min mening betydligt klokare förslag i olika

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

sammanhang. Men vi skall väl inte närmare gå in på en sådan diskussion här.

Jag tror för min del att det är av avgörande betydelse för de verkligt svårt handikappade atl de så snart som möjligt får den hjälp som de behöver. Det skulle de få med den ordning som vi har föreslagit i motionen och i reservationen.

Jag tycker att herr Karlsson i Huskvarna väldigt lite litar på de verkligt sakkunniga i detta sammanhang. Det måste väl ändå i första hand vara de läkare som har den direkta kontakten med vederbörande som kan bedöma deras behov. Socialstyrelsen har inte möjlighet atl skaffa sig den ingående kännedom om det enskUda fallet som krävs för alt avgöra vad som är lämpligt för vederbörande. Men det har just läkaren med hjälp av kuratorer, sjukgymnaster och andra specialister som står till hans förfogande. Som jag nämnde förut behöver den enskilde under alla förhållanden en prövotid med del speciella hjälpmedlet. Även efter en mycket lång utredning i socialstyrelsen har det i vissa fall visat sig alt den handikappade inle kunnal använda hjälpmedlet. Till vilken nytta har då denna utredning varit?

Jag vidhåller milt yrkande om bifall till reservationen 6.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag litar i hög grad på läkarna, herr Hedin, och jag litar också på deras medhjälpare, kuratorer osv. Del är emellertid angeläget all den slutliga bedömningen blir enhetlig, och därför bör den ske centralt. Del är enhetligheten som är det angelägna, och en sådan kan man inte åstadkomma med herr Hedins förslag. Propositionens förslag är den enda möjliga vägen i detta sammanhang.

Herr HEDIN (m) kort genmäle:

Herr talman! Ärendet gär ju under alla förhållanden vidare och kommer alltså atl prövas också i högre instans, dvs. i socialstyrelsen och under nuvarande förhållanden också hos Kungl. Maj:t. Det enda vi begär är att läkaren under tiden skall ha möjlighet att kliniskt pröva vederbörande hjälpmedel.

HerrGERNANDT(c):

Herr talman! Jag har väckt tvä motioner angående hjälpmedel lill psoriasissjuka och astmasjuka. Jag skulle i och för sig kunna vara nöjd med det betänkande som utskottet har avgivit, då det där förutsattes atl hjälpmedelsgruppen ingående skall pröva huruvida de i molionen angivna hjälpmedlen bör föras upp på hjälpmedelsförteckningen. Del kan väl, om man är optimistisk, synas vara positivt för strävandena att få dessa hjälpmedel klassade som sådana, men om man inte är säker på det och om man ömmar mycket för de psoriasissjuka och de astmasjuka, vill man gärna försöka hjälpa ärendet ytterligare ett litet stycke framåt genom att säga några ord i frågan. Jag har nämligen föreslagit en speciell tiUverkningsform för dessa hjälpmedel. Jag skall, även om det ligger något vid sidan av ämnet, be atl få helt kort redogöra för mill förslag.

Jag vill dock först för dem som inte har länkt sig in i dessa människors

situation säga några ord om de aslmasjukas och psoriasissjukas besvär när de är ute på sina arbetsplatser. De räknas ju av någon orsak ännu inte riktigt till de handikappade. Efter att ha sett några astmasjuka på arbetsplatser och förstått hur gärna de vUl arbeta och fungera såsom fullt friska människor inser man behovet av all de åtminstone i bostaden på nätterna och under vUotiden skall kunna sova ut ordentligt, ostörda av de ämnen som orsakar deras störningar. Alt man pä arbetsplatserna inte aUtid kan hjälpa dem är en annan fråga. Man bör alltså göra allt vad som kan göras för atl hjälpa dem atl få en bra mifiö, åtminstone i bostaden.

Läkare rekommenderar ofla de astmasjuka atl flytta tiU elt förderas hälsotiUstånd gynnsammare område. Flyttningen kostar emellertid pengar, och den nya bostaden kostar vanligen mer än den gamla. Del ställs inte några medel till förfogande för detta ändamål. Det skulle emellertid vara möjligt för de astmasjuka att bo kvar i sina bostäderom de fick hjälpmedel för detta ändamål, och vad som kan rekommenderas i sådana faU är luftfiller och luflfuktningsanordningar. Sådana apparater finns ju ute i marknaden, men för det första är de inte speciellt utformade för astmasjuka och för del andra är huvudsyftet med tillhandahållandet av sådana apparater vanligen att tillverkaren skall fiäna pengar på dem. Det är i och för sig inget ont i del, men om man kunde skaffa fram apparater som dels är direkt konstruerade för astmasjuka, dels tillverkas under sådana former att man inte ovillkorligen skall ha så stor förtjänst som möjligt på dem, borde detta underlätta situationen för de astmasjuka.

En parallell tUl detta är de psoriasissjukas behov av kvarisljusstrålning från kvarlslampor.

Den missbildning av huden som de psoriasissjuka är utsatta för gör samvaron med andra människor - både i hemmet och utanför - till en väldigt besvärande psykisk prövning. Sorn vi vel får de läkarbehandling i form av kvarlslampssträlning och fiärbad, och de får resor lill utlandet där de kan låta sig solbeslrålas. Behandlingarna på hemmaplan, som de måste genomgå ganska ofta, sker vanligen på bestrålningskliniker på sjukhus, och det betyder att de sjuka skall passa tider och klara av behandlingarna mellan de ordinarie arbetstiderna. De som bor på landsbygden har dessutom långa resvägar för att komma till bestrålnings-centralerna. Del förefaller då naturligt att dessa människor bör ha en kraftig soUjuslampa i hemmet och kan la bestrålningen när de vill, men dessa lampor är förhållandevis dyra. De sjuka har vanligen inte råd atl skaffa sådana lampor, som inte är bidragsberättigade.

Emellertid är luftfiller- och luflfuklningsaggregat och solstrålningslampor inga märkvärdiga saker att tUlverka. Vanligen är del i huvudsak fråga om plåtdetaljer. Aggregaten kan innehålla en elmotor, och i kvartslampans fall måste kvartsröret importeras, men i övrigt är det ganska enkla detaljer. Jag anser därför alt del i dessa tider, då det finns nedläggningshotade industrier som behöver arbete, vore del ganska naturligt att man anförtrodde tillverkningen av sådana här speciella hjälpmedel till företag som därigenom kunde få hjälp alt fortleva. Man kan också utnyttja arbetsvårdsyerksläder, som jag vet ofta behöver tillskottsarbeten, eller låta något av de statsägda förelagen få hand om

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

tiUverkningen. Jag höll pä att säga atl det finns sämre tillverkningsobjekt inom den statliga företagsamheten än hjälpmedel för handikappade, t. ex. högtalarlådor och hifi-anläggningar. Det är i och för sig inget ont i dessa produkter, men kan statens företag göra sådana borde de också kunna göra nyttiga apparater för atl hjälpa handikappade människor.

Ganska snabbt skuUe det kunna konstrueras speciella filteraggregat för montering i fönster i aslmasjukas lägenheter eller för montering i vägg för mera permanent bruk i aslmasjukas egna villor. Likaså kunde det lätt konstrueras robusta sollampor med lämpliga effekter för de psoriasissjuka. Sådana tillverkningsprojekl borde finnas i beredskap för att lämnas ut till företag som kan tänkas vilja framstäUa produkterna tUl en kostnad som möjliggör för förelagen alt fortleva. Man behöver inte räkna med stora förtjänster. Andra företag som framställer sådana här apparater tillverkar dem vid sidan om övrig produktion och i små serier, men här skulle man lägga upp stora serier som kan ge låga priser. Baktanken i det hela är att man så att säga slår två flugor i en smäll. Man hjälper företag atl överleva genom att ge dem tillverkning av produkter som är angelägna för sjuka människors välfärd, i stället för att företagen så smäningom kanske går över styr och man får betala ut arbetslöshetsunderstöd till dem som blir utan arbete.

Herr talman! Jag har inle något yrkande, men jag ville försöka att med några ord ge till känna dessa tankegångar. Kan apoteksväsendet drivas i statens regi, så bör nytligheter för sjuka människor kunna tillverkas i samma regi.

Fm ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag vill först tacka socialministern för proposition nr 24, som är ett komplement till den rad av förslag som vi har fått låt oss säga de senaste tio åren lUl åtgärder som skall göra de handikappade jämställda med andra. Jag anser den dessutom vara ytterst viktig för hela vår hälsovård och sjukvård. När jag tar till orda här för all framföra åsikter på ett par punkter, gör jag det aUlså inte därför att jag skulle frånkänna socialministern god vilja och gott förstånd i de nu framlagda förslagen.

Den första punkten gäUer distributionen av vissa hjälpmedel och förbrukningsmateriel. Den skall nu ske genom apoteken. Socialministern vet att Svenska diabetesförbundet har fört ell resonemang om att man skulle kunna låta distributionen ske genom vissa föreningar eller genom förbundet, men jag förstår att man har bestämt sig för apoteken, och jag accepterar det helt. Jag kan förstå, all del åtminstone utifrån ser litet säkrare ut än atl överlämna uppgiften åt organisationer. Del finns föreningar som har skött distributionen genom en egen uppbyggd organisation och kommer att sköta den ända lill den I januari nästa år. Jag förutsätter att avvecklingen av deras verksamhet får ske utan direkta förluster för föreningarna. Även om herr Karlsson i Huskvarna säger, att del blir Apoteksbolagels sak, uppfattar jag del inte så. Jag tror, all det av statsrådet uppfattas som en förpliktelse för Kungl. Maj:t all känna ett visst ansvar för avvecklingen av den distribution som nu har skett bl. a. genom handikapporganisationerna. Jag vill alltså att det skall sägas något

mildare ord om avvecklingen än utskottets ordförande levererade. Nr 76

Den andra frågan gäller permobilen, som behandlas i motionen 1519, Tisdagen den

där jag är medmolionär. Herr Karlsson har dundrat så hårt, all man 9 ; 1972

känner sig närmast som en förbrytare eller som om han skulle ställa--------------- ——

kabineltsfråga, om det kommer fram andra synpunkter än majoritetens. ' P ■'

Vi har i många handikappfrågor vält Kungl. Maj:ls förslag eUer förbättrat handikappade

m m dem, utan att det skett någon stor revolution, och jag tror, att regeringen

t. o. m. har varit nöjd med en del beslut, som på del sättet har fattals av

riksdagen. Något fär man väl fortfarande ha rätt att anse om de här

förslagen, stödd på egen erfarenhet.

Det är tacksamt atl notera, att väntetiderna för permobilen har minskat - det är en stor vinst. Motionärerna vill ju inte överlämna ordinationsrätten helt tUl läkarna, men de vUl göra del möjligt för läkarna atl sälta i gång med försök innan ännu handläggningen av ärendena har avslutats i del centrala organet.

Herr Karlsson har sagt, alt medicinska och sociala skäl måste väga tyngst, när man bestämmer om en patient skall ha en rullstol av detta dyra slag. Just därför vUl inle herr Karlsson överlämna avgörandet till läkaren, den som skött behandlingen och känner patienten. Men kan säkerheten för alt avgörandet blir riktigt bli större, om man väntar med alt sätta i gäng behandlingen och överlämnar avgörandet lill ett centralt organ, som absolut icke har lika stora möjligheter att bedöma vilka medicinska och sociala skäl del finns för alt föreskriva just denna dyra rullstol.

Det är naturiigtvis ekonomiska intressen som herr Karlsson bevakar, och del är fullt just, man är rädd för atl kostnaderna kommer atl bli stora för milstolar som kanske inte används.

Jag menar nog att socialstyrelsen med ännu större säkerhet bör kunna avgöra sådana ärenden, om försöket med en sådan rullstol redan har satt in om man vet om patienten kan ha den. Jag tror inle att kostnaderna kommer atl öka, för jag förutsätter att de som verkligen behöver en rullstol också fär den — den möjligheten finns redan.

Jag har hört somliga säga, alt där står rullstolar i farstun som inte kan användas - dyrbara mUstolar, inköpta för en viss patient som i sin överdrivna optimism trodde, atl den skulle vara bra att ha. Det står redan sådana, och misstagen blir inte fler om man bättre prövar frågan innan den avgörs. Just detta talar för alt läkaren skall få lov atl ordinera en rullstol på försök om han anser det lämpligt. Passar sedan inle milstolen har ingen något större intresse av atl ha den kvar. Den är ju, som här har sagts, ingen personlig egendom för patienten utan den kan användas av någon annan. En sådan stol är inte så individueUt byggd; den är i sin grundkonstruktion lika för alla, även om man sedan får ha olika tUlsatser för olika patienter. Även om man har prövat ut en sådan stol för en viss patient, och det sedan visar sig, all han inte kan använda den, blir förlusten ändå inle så stor. Värre bakslag råkar samhället ul för och får tåla.

Jag kan inte se annal än alt fördelar måsle vinnas för patienten, och
del är ju det viktigaste. Om jag hade en anhörig som behövde en sådan
stol skulle jag satsa de pengarna för att få den bums. Jag skulle inte anse 53

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

det vara till fördel för patienten alt vänta ett halvår medan centrala myndigheter övervägde frågan och dömde för eller emot. Vill en enskild göra detta av omsorg om en sjuk närstående måste det ju vara lika riktigt och viktigt alt det aUmänna använder den metoden. Det är inget stort ekonomiskt äventyr, och det ligger helt i linje med den service man har avsett atl ge dessa svårt och ofta under lång tid, kanske för all framtid, handikappade människor. En sådan stol är en hjälp för dem alt komma utomhus och klara terrängen bättre än annars.

Med detta yrkar jag faktiskt bifaU till reservationen 6, även med risk att bli bedömd som en svår reaktionär, herr Karlsson i Huskvarna.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Med den finhet i sättet som är karakteristisk för socialutskottets ordförande, herr Karlsson i Huskvarna, passade han på när han hade sista ordet i ett replikskifte och alltså inte riskerade atl bli i varje fall omedelbart åthutad atl kasta ur sig obestyrkta och delvis äreröriga beskyllningar mot människor som råkar företräda en annan uppfatlning än han. Han försökte göra gällande att bl. a. jag — och därmed, men dtt kanske var ell olycksfall i arbetet, också fru Eriksson i Stockholm, herr Karlssons partivän — företräder skumma enskilda kommersiella intressen och aUs inte är ute för atl något förbättra tillvaron för de svårt handikappade. Lät mig därför, herr talman, en gång till sammanfatta den argumentation som jag har funnit avgörande när jag har deltagit i avgivandet av de tre reservationer det närmast gäller.

I fråga om det av utskottet förutsatta naturliga samarbetet mellan ulrustningsnämnden för universitet och högskolor och Landstingens inköpscenlral gäller alltså bara alt vi enligt min mening här som överaUt annars bör upprätthålla principen att en myndighet som har att svara för offentlig upphandling icke bör ha särskilda förbindelser, särskilda kontakter med elt av de företag från vilka man köper. Det är inle någon ny eller ovanlig princip som vi därmed försöker vakt om, utan det är precis vad vi alltid gör. Och det kan, som jag ser det, inle göra någon skillnad om den tillverkare, den konkurrent i branschen, med vilken man skulle ha de särskilda kontakterna, händelsevis råkar ägas av Landstingsförbundet. Det är likafuUt en av flera tillverkare, och utskottet förutsätter att det skall upptas några inle närmare preciserade särskilda förbindelser mellan upphandUngsorganet och denne leverantör. Det behövs inte någon särskild omsorg om någon sorts enskilda kommersiella intressen för att vUja upprätthålla denna alldeles vanliga princip i del offentliga upphandlingsväsendet.

När del gäller distributionen av förbrukningsartiklar och apotekens förutsatta befallning med den i fortsättningen är det precis samma sak. Jag har framfört motiven för alt man kanske även där skulle förutsätta som naturligt, herr Karlsson i Huskvarna, att Apoteksbolaget samarbetar med de dislribulionsföretag som redan finns. Skälen som jag angav tidigare var i huvudsak två: del ena att undvika övergångssvårigheter under tiden fram till den dag då apoteken är färdiga alt överta verksamheten, det andra alt inle i onödan glesa ut ell distributionsnät, som är glest nog ändå, och göra atl patienter som behöver de här

hjälpmedlen får längre vägar och större besvär all skaffa dem. Del behövs inga fler argument än så, herr Karlsson, det behövs inte något särskilt hänsynstagande till några enskilda kommersiella intressen.

Man kan lägga lill fler, liknande argument om man så vill. De här förbrukningsvarorna är ju inte de enda varor som säljs över disk i de butiker del gäller. Man säljer andra ting ocksä, som icke skall överföras tiU apoteken — närmast hjälpmedel för rörelsehindrade av olika slag. Och det är tvivelaktigt, åtminstone i vissa faU, om det blir möjligt att fortsätta den verksamheten om man berövar förelagen den del av omsättningen som avser förbrukningsartiklarna. Del krävs inte någon särskild ömsinthet i fräga om dessa företags lönsamhet och intressen för all tycka atl det är synd att på det viset begränsa möjligheterna för handikappade att på ell enkelt sätt komma över de hjälpmedel de behöver. Det är fortfarande bara hänsyn lill de hjälpbehövande som dikterar reservanternas sätt atl skriva.

Slutligen gäller det de här dyra hjälpmedlen för rörelsehindrade -komplicerade ruUstolar som fru Eriksson i Stockholm kaUar dem, fordon som herr Göran Karlsson kallar dem. Vi vet vad del handlar om. Det är alltså rörelsehjälpmedel för dem som inte kan röra sig själva, i vissa fall mycket dyra; här har nämnts siffror på 30 000 kronor eller mer.

Jag fick en direkl fråga: Är del bara permobilen det handlar om? Ja, såvitt jag vet är del bara, eller i huvudsak, det märket som finns på den svenska marknaden. Det är självklart inte det enda som finns i världen. Visserligen anses det väl atl Sverige på det här området har varit ganska långt framme när det gäller utvecklingen av hjälpmedel av olika slag, men vi är väl medvetna om att inte minst krigshärjade länder har mycket stor erfarenhet av all försöka hjälpa handikappade till etl rörligt liv, så visst finns det andra produkter på världsmarknaden. Men vi lär inle komma att få se dem på den svenska marknaden så länge man i storl sett handlar med en pjäs i sänder. Del skulle om man så vUl — detta säger jag både till utskottets ordförande och till dess vice ordförande — möjligen kunna bli en följd av en rationellare upphandling som möjliggör tUlverkning och saluförande av litet större serier att vi rent av får en konkurrens pä det här området, och därom vore i så fall ingenting ont atl säga. Jag har ingenting gemensamt med Permobilstiflelsen, jag har ingenting gemensamt med SAAB-Scania, som är den andra huvud tillverkaren, men utan atl vela någonting om del är jag tämligen övertygad om atl del måste vara en myckel marginell tillverkning för jätteföretaget SAAB-Scania som knappast i första hand har upptagits av lönsamhetsskäl. Det förefaUer, herr Karlsson i Huskvarna, som om t. o. m. ett enskilt storföretag kanske kan ha vissa sociala motiv för sitt agerande i en del fall. Jag skuUe nästan tro att del måsle förhålla sig på del sättet i det här fallet. Någon särskilt stor och lönsam produktion lär det inte kunna vara alt tillverka grundstommar lUl Permobiler.

Men därmed må vara hur som helst. Huvudsaken är fortfarande — det gäller för mig, för herr Hedin, för fru Eriksson i Stockholm och för aUa andra som har ställt sig bakom del här förslaget om en mera praktisk anordning — att förkorta väntetiderna och göra del lättare för dem som verkligen behöver de komplicerade hjälpmedlen.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Jag vill, för att ingen tvekan skaU råda, understryka ytterligare vad som är sagt. Det är icke fråga om att överföra beslutanderätten frän socialstyrelsen och Kungl. Maj:t ned till de ordinerande läkarna eUer annan personal. Ingen har föreslagit det. Herr Gustavsson i Alvesta säger atl den personal hemma i hans eget landstingsområde som sysslar med de här tingen har sagt sig vara glad all sUppa la det slutliga ansvaret för tiUdelning av så här komplicerade och dyrbara hjälpmedel. Ingen har föreslagit atl de skall behöva la del ansvaret. Vad reservanterna föreslår är att de skall bära exakt samma ansvar som enligt majoritetens uppfattning och icke ell dugg mer. Del enda vi föreslår därutöver är alltså att under liden som ärendet dras genom kvarnarna - och det är ju flera kvarnar, del är det lokala med läkare, sjukgymnaster, kuratorer och aUt, del är socialstyrelsen och del är Kungl. Maj:t — skall man i praktiskt kliniskt bruk kunna börja utprovningen av det hjälpmedel det gäller.

Detta är verkligen inte någonting revolutionerande, och det är förvisso inte någon åtgärd som skulle innebära elt särskilt märkvärdigt stöd för några privata kommersiella intressen. Det är en åtgärd för all med några månader, i de svåra fallen kanske elt halvår eller mer, förkorta en väntelid som, även om den har blivit kortare, förvisso känns lång nog för den vilkens dagar var för sig är väldigt långa och som väntar pä en förlossning ur stillasittandet. Del är bara detta det handlar om. Det är en rent praktiskt åtgärd, och man behöver inte, herr Karlsson i Huskvarna, ta tUl några brösttoner eller några långsökta ideologiska historiskl-poU-tiska resonemang för att avvisa den. Kan vi, sannolikt utan kostnadsökning för det allmänna, med en praktisk åtgärd göra det ytterligare något bättre på elt område där jag medger att det har blivit bättre och sannolikt blir ännu bättre även med utskottsmajoritelens förslag, så lycker jag att vi borde kunna vara eniga om att göra det.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Med tanke på den speciella förfining som utmärker herr Carishamres debatteknik får jag väl beklaga att jag råkade störa den goda "prinsessan på ärten". Men jag tycker nog att herr Carlshamre skaU vara försiktig i sina omdömen. När jag satte herr Carishamres agerande i relation till vad han hade sagt, så var det därför atl i bakgrunden av hela resonemanget, både när del gäller Apoteksbolaget och när det gäller permobilen, är det fråga om enskilda intressen som herr Carlshamre slår vakt om. Det går inte all komma förbi den saken.

Herr Carlshamre anmärkte på atl jag tog upp detta i min slutreplik. 1 debatten är det väl naturligt atl man replikerar på vad föregående talare har sagt och ger honom det betyg man tycker alt han är värd.

När del gäller Apoteksbolaget slår det i molionen 1516 alt motionären vUl att rådet skaU åläggas håUa kontakt med industri och distribution inom hjälpmedelsbranschen. Det är alltså klart att man vill att del skaU vara elt åliggande i del fallet, medan utskottet har skrivit beträffande LIC och upphandUngsorganet att det är naturligt atl de skall samarbeta. Vem är det, herr Carlshamre, som talar för vissa privata intressen i del faUet om inte just herr Carlshamre? Det är inte utskollel som är inkonsekvent utan det är herr Carlshamre.

Vad beträffar resonemangen om hjälpmedlen vill jag säga, all om del rörde sig om väldigt långa väntelider, så skulle jag förslå att man kunde fundera på den lösning som motionärerna och reservanterna vUl ha. Men när del ändå är på del sättet alt väntetiden minskar år för år - ja, nästan månad för månad - så är det en överloppsgärning atl göra som ni föreslär.

Vad är det som sker? Jo, det är ju läkaren som bedömer om den eller den rullstolen kan anses vara lämplig för vederbörande. Detta är del sakliga. Den kliniska prövning ni talar om innebär ju egentligen inte något specieUt, ulan det är i stort setl vad som nu förekommer, fast ni tror att man skulle kunna minska väntetiden för de handikappade på detta sätt. Och när man en gång gjort en prövning vore det nog inte särskUt lätt all ta tillbaka det fordon vederbörande skulle få, även om fordonet inte är så särskilt lämpligt för den handikappade.

Sedan finns del ett argument i detta sammanhang som kanske även fru Eriksson i Stockholm kan lyssna på. Det är nämligen så att agenterna för permobilen åker runt till handikappade och försöker övertyga dem om nödvändigheten av alt ha dessa dyrbara rullstolar. Del finns emellertid, mina vänner på motståndarsidan, andra rullstolar än permobilen som har myckel, mycket hög kapacitet. Det är - detta har bekräftats i debatten - permobilen som ni slår vakt om, men del finns alltså andra jämförbara hjälpmedel.

Herr Carlshamre säger att vi inte får några tekniskt högt utvecklade rullstolar från andra länder. Men det är fel; vi har möjlighet att importera vUka rullstolar som helst, och vi kan även få dem ombyggda. Vi behöver alltså inle anlita etl speciellt märke.

Jag har inle tagit till brösttoner, och jag tycker inle alt vare sig fru Eriksson i Stockholm eller jag skall göra någon "kabinettsfråga" av detta fall. Men vi har olika uppfatlning. Fru Eriksson säger alt hon har erfarenheter från detta område. Men fru Eriksson har inte större erfarenhet än jag. Jag har suttit ordförande i den organisation som har drivit på mest i den här frågan, och jag är inte okunnig om förhållandena. Jag vel vad en rullstol betyder för den enskUde handikappade. Och om man gör en summering vågar jag säga alt mina bedömningsmöjligheter bör vara lika goda som fru Erikssons. Att jag ställt mig bakom förslaget från socialdepartementet beror på all del är elt sakligt underbyggt förslag, och man vinner egentligen ingenting med all bifalla den reservation som föreligger.

Jag betraktar inte fru Eriksson som reaktionär - jag betraktar henne ofta som mycket radikal. Men det finns naturligtvis en blandning. 1 vissa frågor "knyter del" sig för fru Eriksson, och då blir del ungefär som när hon skrivit på den här molionen.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Om socialutskottels ordförande inle har upptäckt det själv, så vill jag bara påpeka att i vad det gäller yrkandet i motionen 1516 om atl hjälpmedelsrådet "skall åläggas hålla kontakt med vederbörande industri och distribution inom branschen" har majoritet och reservanter samma uppfattning. Det föreligger ingen reservation på den punkten.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m

Sedan har jag blivit upplyst om att det faktiskt finns en något rikare marknad när del gäller dyrare hjälpmedel än jag trodde. Del finns en tysk produkt som heter Meira och som lär förekomma i 600-700 exemplar på den svenska marknaden. Den motsvarar inle den mest komplicerade och dyrbara permobilen utan den enklare versionen av denna svensklUl-verkade apparat. Viss konkurrens finns det alltså.

Vidare måste jag, herr talman, korrigera herr Karlsson i Huskvarna på en punkt till. Herr Karlsson säger alt det enda han har gjort är atl han har satt mitt agerande i relation lill vad jag sagt. Nej, herr Karlsson i Huskvarna satte det i relation till vad jag inte hade sagt, eftersom del i mina tidigare inlägg inle fanns ell enda ord som gav uttryck för sådana motiv som herr Karlsson lUlskrev mig. Det är så - som inle sällan i debatter där herr Karlsson i Huskvarna är inblandad - atl herr Karlsson polemiserar mol helt fritt uppfunna, hemdiktade motiv och argument.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Knuten eller oknuten - vUket det nu var herr Karisson i Huskvarna sade alt jag var — är det väl inte så konstigt om man blir intresserad av sådana här frågor, att man får en uppfatlning och att man skriver under en motion. Om man har suttit i riksdagen så många år som jag, så vågar man skriva under en motion ulan att fördenskull behöva betraktas som knuten.

Det är elt konstigt resonemang herr Karlsson i Huskvarna för, som inle har elt dugg att göra med om man skall få lov all prova ett så dyrbart och invecklat hjälpmedel som del här är fråga om, innan socialstyrelsen har faltal sitt beslut. Ty det är ju detta det gäller.

Jag förstår inte att herr Karlsson i Huskvarna går upp i varv så förskräckligt. Vi känner ju varandra sedan gammalt; då skall vi väl inle behöva göra delta så konstigt.

Beträffande de där människorna som åker omkring lill de handikappade och talar om permobUen undrar jag bara om de kommer att åka omkring mindre efter etl beslut enligt majoriteten här i riksdagen. Har det något med frågan att göra? De åker väl omkring lika mycket, oavsett om vi här fattar del ena eller del andra beslutet.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Carishamres argumentation gick ut på att han ville att Apoteksbolaget skulle samarbeta med de privata förelagen, men han ville inte atl två samhälleliga organ skulle samarbeta. Det var kontentan av vad herr Carlshamre sade.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna kanske inle har observerat alt det är en viss skillnad mellan att köpa och atl sälja. När ell offentligt upphandlingsorgan skaffar sig - eller kanske t, o, m, av riksdagen inspireras alt skaffa sig — alldeles särskilda kontakter med en säljare av en produkt, som organet är satt att upphandla, så är det något helt annat än om ett annat statsägt företag, i detta fall Apoteksbolaget, när det gäller att distribuera de produkter som man skall ha ensamrätt att försälja tar

upp ell samarbete med återförsäljare. Det senare kan aldrig, herr Karlsson i Huskvarna, få en snedvridande effekt på konkurrensen; det får inte några dunkla, svåröverskådliga konsekvenser. Men däremot har vi alltid varit angelägna om atl upphandling skall ske utan att den offentliga myndighet som sköter upphandlingen har särskilt samröre med en av sina leverantörer.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag ber alt än en gång få citera vad som slår på s. 19 i

utskottets betänkande: "- med hänsyn främst lill alt landslingen är

de huvudsakliga avnämarna på området framstår det som naturligt att etl samarbete eftersträvas mellan UUH och LIC."

Del är della som herr Carlshamre inte vill skall eftersträvas.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Nej, herr Karlsson i Huskvarna, det vill jag inte. Och just därför all det är fråga om en tillverkare som konkurrerar med andra tillverkare på samma marknad. Del är något helt annat om den som har hand om detaljförsäljningen lill allmänheten av produkter antar återförsäljare. Det är inte samma saker och kan inte jämföras med varandra.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Man säger atl man skall samarbeta, men det innebär naturligtvis inte atl upphandlingsorganet inte skall kunna köpa av andra än av LIC, herr Carlshamre.

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Nej, det vUl vi verkligen hoppas. Då skulle vi ha gått ännu myckel längre än vad vi här gör. Men vad utskottets ordförande och dess majoritet försöker inspirera upphandlingsorganet till är att ta särskilda, icke närmare beskrivna kontakter med en av sina leverantörer, kontakter som utskottet uppenbariigen inle finner det naturligt all upphandlingsorganet skaU ha med andra leverantörer. Del är alltså inte med LIC i dess egenskap av företrädare för dem som köper hjälpmedel utan med LIC som företrädare för dem som tillverkar hjälpmedel som utskottet rekommenderar atl ulrustningsnämnden skall ha ett särskilt samarbete.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Del tUlkommer naturligtvis inte utskottet alt skriva in i belänkandet med vilka företag utmstningsnämnden skall handla. Men jag vUl betona all utöver vad jag tidigare citerade ur utskottets belänkande uttalar utskottet att det bör vara möjUgt alt åstadkomma ett sådant samarbete utan att LIC fördenskull skall anses få några speciella förmåner.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m m.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Del tUlkommer faktiskt utskottet, och det är elt särskilt ansvar för dess ordförande, att tUlse alt utskottels skrivning blir begriplig.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m

Efter den diskussion som förts nu vågar jag nästan hoppas atl ulrustningsnämnden aktar sig för att ha något särskilt samröre med vare sig den ena eller andra leverantören. Som herr Karlsson i Huskvarna uttryckte sig nu senast vel man sannerligen inte vad utskottet menar, om utskottet över huvud tagel menar någonting.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Denna kritik riktar sig, anser jag, dels mot utskottets ledamöter, dels - och ännu mer — mol dess sekreterare. Jag vill erinra om att just denne sekreterare förra veckan av en ledamot som inle tillhör utskottet fick etl synneriigen gott betyg för sina skrivningar. Jag beklagar att ulskottsledamoten herr Carishamre inte delar den uppfattningen.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Det gläder mig att denna debatt kan sluta i stor enighet — när det gäller belygsättningen av utskottets sekreterare är herr Karlsson och jag helt ense.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr I av herr Hamrin m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 14 punkten A röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hamrin m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 206

Nej - 84

Avstår - 1

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till I :o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind samt 3:o) reservationen nr 3 av herr Hagberg, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Carlshamre begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan fru Marklund begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemstäUan i betänkandet nr 14 punkten B antar reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Äkeriind röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren tUl kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Hagberg,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 43

Nej - 23

Avstår — 226

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i betänkandet nr 14 punkten B röstar ja, den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 37

Avstår — 10

Punkten C

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 4 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 14 punkten C röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hagberg,

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Ja - 263

Nej - 23

Avstår - 5

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Hjälpmedel för handikappade m. m.

Punkten D

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 14 punkten D röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Carlshamre

och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 253

Nej - 35

Avslår — 3

Punkterna E-I

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten J

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservafionen nr 6 av herr Hamrin m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 14 punkten J röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Hamrin m. fl.

Ja - 186

Nej - 98

Avstår - 8

Punkten K

Utskottets hemställan biföUs,

§14 De ensamståendes situation

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 15 i anledning av molion angående de ensamståendes situation,

1 della betänkande behandlades motionen 1972:125 av herr Helén m, fl, (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde en allsidig översyn av de särskUda problem som mötte de ensamstående samt en plan för att avhjälpa dessa under beaktande av pågående utredningar.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:125,

Reservation hade avgivits av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp), som ansett alt utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till molionen 1972:125 hos Kungl, Maj:t begärde en allsidig översyn av de särskUda problem som mötte de ensamstående samt en plan för all avhjälpa dessa problem under beaktande av pågående utredningar.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

De ensamståendes situation

Fru FR/ENKEL(fp):

Herr lalman! 1 årets motion nr 125 aktualiserar folkpartiet problem som rör gmppen ensamstående. Liknande motioner har väckts alltsedan är 1965, och de har utmynnat i krav på en allsidig översyn av de aktuella problemen, så alt man snabbt skall kunna vidta åtgärder för alt avhjälpa dem. Varje år har riksdagen avslagit motionerna med motiveringen att de ensamståendes problem diskuteras som detaljproblem i sittande utredningar och kommer att lösas av dem. Så gör man alltså även i år.

Jag har gått igenom samtUga utskottsutlåtanden och betänkanden sedan år 1965 och sökt finna ul vUka problem som nu är lösta av de utredningar som nämnts och som nu är färdiga med sill arbete,

Läginkomstutredningen utmynnade endast i en kartläggning av låginkomsttagarnas problem. Av den kan man bl, a, utläsa atl ensamslående oftast har lägre inkomster, sämre bostäder och sämre matvanor än övriga medborgare. Den utredningen har inte lett fill några åtgärder,

Familjeskatteberedningen utmynnade i en individuell beskattning. Det var bra. När de kvarvarande skönhetsfelen är borta blir den enskilda människan behandlad som individ och inte efter civilstånd — och del är del vi eftersträvar.

Men det är ett faktum att de ensamståendes bostadssituation fortfarande är långt sämre än familjernas — såväl fullständiga som ofullständiga familjers. År 1967 hänvisade man till propositionen 100, som skulle ge helt nya riktlinjer för bostadspolitiken - och dessa skulle gynna de ensamstående. Därav blev aUlså ingenting.

Nu kan man invända att del här är kommunala problem, men jag tycker att riksdagen t, ex, kan ge de kommunala bostadsförmedlingarna en rekommendation att de ensamstående inte skall diskrimineras genom ytransonering eller genom längre väntelid i bostadskön.

Även en ensamstående kan vara i behov av bosältningslån. Nu måste en ensamstående vara vårdnadshavare för all kunna få sådant lån.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

De ensamståendes situation

Ensamstående sjuka har ett alldeles särskUl behov av hjälp och vård i hemmet, 1 vafie utskottsutlåtande och belänkande fr, o, m, 1965 har man hänvisat tUl 1964 års beslut om statsbidrag till kommunernas kostnader för social hemhjälp samt socialstyrelsens råd och anvisningar nr 175 av år 1965, där det slår: Ensamslående kan, om arbetskraftslUlgången tillåter, få viss hjälp. — I verkligheten är del emellertid fortfarande på del sättet att en ensamslående inte ens mol inkomstgraderad betalning i dag kan få social hemhjälp.

Herr talman! Det som jag anfört visar att flertalet problem kvarstår allt sedan år 1965, och det är på tiden alt vi söker lösa dem. Vi begär inle någon ny stor utredning, endast en samordning av del material som redan finns och därefter en plan för att försöka avhjälpa problemen. Vi tror atl vi på det sättet snabbare än på annat sätt kan nå resultat och hindra alt onödiga motsättningar skapas i samhället.

Herr talman! Med det anförda vUl jag yrka bifall till den vid socialutskottets belänkande nr 15 fogade reservationen.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Del är, som fru Frjenkel omtalade, en gammal historia som nu kommer tillbaka i form av en molion från folkpartiet. Utskottet har sagt ifrån att samma skäl anförts genom åren och alt det också har förekommit och förekommer en rad utredningar som sysslar bl. a. med de ensamslåendes problem.

Fru Fraenkel tog upp bostadsfrågan, och det ger mig anledning atl säga några ord. Del är uppenbart för alla att de flesta av landels kommuner numera inte har någon brist på bostäder. Följaktligen kan man säga att bostadssituationen har ljusnat även för de ensamstående.

Herr lalman! Jag ber med detta alt få yrka bifall till utskottets förslag.

FruFR/ENKEL(fp):

Herr talman! Visst har bostadssituationen ljusnat i en hel del kommuner, men det är faktiskt så atl det är just mindre bostäder, för ensamslående, som vi saknar. Ensamstående har inte vare sig råd eller möjlighet alt hyra de stora bostäder som stär lediga t. ex. här i Stockholm. Att de ensamstående upplever bl, a, delta som etl stort problem märker man genom att de har skaffat sig en egen intresseförening. Är 1971 hade denna sammanslutning bortåt 1 500 medlemmar. Jag vet atl de känner sig åsidosatta, och jag anser att man skaU försöka sätta in åtgärder för atl hindra att det uppstår motsättningar mellan olika medlemmar i samhäUet, Om vi visade viljan att hastigt la itu med de ensamslåendes problem, kunde motsättningar undanröjas.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Del är inte så, fru Fraenkel, att man lämnat dessa problem åt sidan. Som jag fömt sagt har en hel del utredningar sysslat med problemen. Bl, a, har famUjepoUliska kommittén, som väntas framlägga sitt betänkande inom kort, tagit upp frågan om ett ekonomiskt

stöd när del gäller bostadskostnaderna för låginkomsttagare. Följaktligen har även den saken belysts, fru Fraenkel,

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Hamrin och Hyltander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fm Fraenkel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU atl kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 15 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herrar Hamrin och

Hyltander,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fm Frasnkel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 234

Nej - 54

Avslår - 3

§ 15 Föredrogs socialutskottets betänkande nr 16 i aiUedning av Kungl, Maj,ts proposition 1972:35 angående avtal om regionsjukvård m, m, vid KaroUnska sjukhuset.

Utskottets hemställan biföUs,

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Bidrag tiU

psykiatrisk

sjukvård

§ 16 Bidrag till psykiatrisk sjukvård

Föredrogs socialutskottels betänkande nr 17 i anledning av Kungl, Maj:ls proposition 1972:50 angående vissa avtal med landstingskommunerna m, fl, om bidrag till psykiatrisk sjukvård, m, m, jämte motion.

Herr ANDREASSON (c):

Herr talman! I Kungl, Maj:ts proposition nr 50, varom socialutskottets betänkande nr 17 handlar, framlägges förslag om godkännande av vissa överenskommelser och avtal meUan statens förhandlingsnämnd och sjukvårdshuvudmännen. Häri ingår bl, a, att statens ansvar för pensionsförmånskostnader, som avser tjänstetid hos staten, för den personal som landstingen övertog den 1 januari 1967, avlöses med vissa belopp tiU landslingen, varierande från 124 miljoner kronor tiU 830 kronor jämte ränta. Två landsting blir emeUertid helt utan kompensation, nämUgen de i Kristianstads och Hallands län, beroende på att det inte fanns några mentalsjukhus inom dessa landstingsområden vid landslingens övertagande av statens mentalsjukvård,

3 Riksdagens protokoU 1972. Nr 76-77

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare

Den träffade överenskommelsen kan i denna del synas riktig, under förutsättning att personalen är kvar i vederbörande landstings fiänsl vid pensionsålderns inträde. Men det kan också ha och kommer säkerligen atl få en del konsekvenser för de landsting, som blir utan ersättning eller erhåller mycket ringa sådan. Inom dessa landsting bygges nu mentalsjukvården ut med egna institutioner, och därmed måsle dessa landsting också anställa härför erforderlig personal. Utbildad sådan finns knappast inom det egna landstingsområdet ulan kommer atl anställas från angränsande landstingsområden, och därmed kommer också hela pen-sionsansvarel för personalen att vUa på den nye arbetsgivaren utan all denne får någon kompensation från staten.

Så torde bli förhållandet i mitt län, där mentalsjukvården nu bygges ul och där vårt landsting enligt avtal skall ha tagit hem sina patienter från Sankta Maria sjukhus i Malmöhus län senast år 1975 och från S:l Lars sjukhus ett par år senare. Det är givet atl när vi går ul och söker arbetskraft till dessa nya institutioner så kommer utbildad personal från grannlänet i stor utsträckning i fråga. Enligt mitt förmenande borde den träffade överenskommelsen ha innehållit någon klausul om att de landsting, som erhåller ekonomisk gollgörelse för pensionsförpliktelserna, också skulle stå för dessa gentemot personalen individuellt för de år vederbörande varit anställd i statens fiänsl.

Man har tydligen inte observerat dessa förhållanden vid förhandlingarna, och därför har del väl inte kommit med något härom i avtalsförslagel. Jag beklagar att så är förhåUandet, men då det är ett förhandlingsresultat har jag inget yrkande. Jag har emellertid, herr lalman, vid ärendets behandling här i kammaren velat framföra dessa synpunkter.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 15 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Utskottets hemstäUan biföUs.

§18 Överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 16 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1972:23 angående skyldighet att anmäla yrkesmässig överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare jämte motioner,

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1972:23 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden för den 17 mars 1972 föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen angivet förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755),

Lagförslaget innebar att den som i detaljhandelsledet yrkesmässigt

överlät eller hyrde ut TV-mottagare ålades att tUl den myndighet som Kungl, Maj:t bestämde lämna uppgift om dem tUl vilka överlåtelse eUer uthyrning skett. Förvärvaren eUer den som företrädde honom hade föreslagits bli skyldig alt lämna de uppgifter som behövdes för fullgörande av anmälningsskyldigheten. Därjämte hade föreslagits vissa straffbestämmelser,

I detta sammanhang hade behandlats

följande i anslutning tUl proposilionen väckta motioner nämligen

dels 1972:1633 av herr Annerås m, fl, (fp) vari hemställts atl riksdagen skulle avslå propositionen 1972:23,

dels 1972:1635 av herr Brundin m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen skuUe avslå propositionen 1972:23 och att riksdagen uttalade att de i motionen framförda förslagen närmare prövades,

dels 1972:1636 av herr Clarkson (m),

dels 1972:1637 av herr Enlund m, fl, (fp).

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare

följande under aUmänna motionstiden väckta motioner nämligen dels 1972:232 av herr Björk i Göteborg m, fl, (s) vari hemstäUts atl

riksdagen skuOe uttala sig för anmälningsplikt för radiohandlare vid

försäljning av färg-TV-apparater,

dels 1972:236 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röslänga (fp) vari

hemställts all riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:l tiU känna del i

molionen framförda förslaget.

Utskottet hemställde

1, att riksdagen i anledning av motionerna 1972:232 och 1972:236 samt med bifall tUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1972:1633, 1972:1635 och 1972:1637, sistnämnda båda mofioner såvitt nu var i fråga, skuUe anta det i propositionen 1972:23 framlagda förslaget tUl lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2, att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1637 i vad avsåg avbrytande av televerkets arbete med utveckUng av en elektronisk detektor för kontroU av TV-innehav,

3, att riksdagen

a) skulle avslå motionen 1972:1637 i vad avsåg administrativt enkla rapportmtiner,

b) skulle avslå motionen 1972:1635 och 1972:1636, förstnämnda motion i vad avsåg återinförande av möjligheten att "lösa licenser" hos postverket,

c) att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1635 i vad avsåg närmare prövning av vissa övriga i denna motion framförda förslag.

Reservationer hade avgivits

1, beträffande godkännande av den föreslagna ändringen i radiolagen av herrar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionerna 1972:1633 och 1972:1635, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, skuUe avslå propositionen

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare

1972:236 och 1972:1637, sist-

1972:23 samt mofionerna 1972:232, nämnda motion såvitt nu var i fråga.

2, beträffande motiveringen tUl utskottets hemställan under 3 av herrar NUsson i Agnas (m) och Nisser (m), som — vid bifaU tUl reservationen under 1 — ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Herr NISSER (m):

Herr talman! I kulturutskottets betänkande nr 16 behandlas ett förslag i Kungl, Maj:ts proposition 23 angående en ändring i radiolagen, vUken ändring går ut på alt den som i detaljhandelsledel yrkesmässigt överlåter eller uthyr TV-mottagare skall åläggas att lill den myndighet som Kungl, Maj:t bestämmer lämna uppgifter om till vilka han har överlåtit eller uthyrt TV-apparat,

Bakgrunden till del här förslaget är atl numera alltför många av dem som köper eller byter TV- eUer radioapparater helt enkelt struntar i all betala licensavgifter. Det betyder ett högst avsevärt inkomstbortfall, som enligt televerket uppgår lUl inle mindre än 30 å 40 miljoner kronor årligen. Delta förhållande är ju helt oacceptabelt, därom är vi väl överens, likaså alt man med alla medel skaU försöka rätta till detta.

Men det är väl här som åsikterna något börjar dela på sig. Vad man särskilt reagerar emot är om kontrollen av TV-inköp med därav följande licensbetalningar skall anta formen av något slags angiverisystem. Ett dylikt system bör vi i en fri västerländsk stat absolut värja oss emot. Vi har i dag mycket avskräckande exempel på sådana förhållanden i en mängd stater.

Risken finns alt om vi börjar rucka på principen om individens, skall vi säga integritet, kunde vi en vacker dag hamna i en sådan situation där den ena kategorin kontrollerar den andra. Då kanske det är för sent atl ändra på det här systemet, och då har vi kanske infört ett slags inferno för oss själva,

I propositionen talas det om en elektronisk detektor för kontroll av bl, a, radio- och TV-innehav, Departementschefen vill inte att en dylik apparat skall komma till användning, och i det instämmer också utskottet. Detta är utomordentligt väl, och vi får väl hoppas all någon apparat av del här slaget aldrig skall behöva användas.

Men att å andra sidan, som föreslås i proposilionen och som också utskottsmajoriteten tillstyrkt, ålägga radio- och TV-handlaren atl fungera som något slags obetald avgiftsindrivare åt ett monopol kan man väl inte heller anse särskilt snyggt, Justitiekanslern har i sitt remissyttrande andats oro inför den föreslagna lagändringen. Dels är det psykologiskt kanske obehagligt för många att agera på detta vis, dels är det rält betungande rent administrativt. Det har bl, a, i motionerna 1635 av herr Brundin m, fl, och 1636 av herr Clarkson föreslagits andra vägar att om möjligt lösa detta problem. En sådan väg är upplysning, andra är ett smidigare Ucensanskaffningssyslem på bl, a, posten, bätlre och mera lättförståeliga blanketter, möjUgheter att låta radio- och TV-handlarna själva tUlhandahålla och även taga upp licensavgifter och slutligen också

att den som vill anskaffa exempelvis en TV-apparat själv skall lösa ut en licens och visa upp denna vid inköp av varan. Detta kanske medför visst besvär för den som vUl anskaffa en TV, men hellre det än all vi skall införa elt slags kontrollsystem, som kan bli ödesdigert om det misskötes eller missbrukas i en framtid.

Det är delta som är bakgrunden lUl reservationerna. I och 2 vid kultumtskottels belänkande nr 16, lill vilka jag ber all få yrka bifall,

HerrÄNNERÄS(fp):

Herr lalman! 1 propositionen 23 föreslås som bekant en ändring i radiolagen, varigenom den som i detaljhandelsledel yrkesmässigt överlåter eller hyr ut TV-mottagare åläggs att till den myndighet som Kungl, Maj:l bestämmer lämna uppgift om till vilka överlåtelse eller uthyrning skett. Som herr Nisser framhöU fanns del enligt televerkets uppskattningar i juni 1971 100 000-130 000 svart-vita TV-mottagare som inte anmälts till televerket. Detta motsvarar 4-5 procent av hela apparatbeståndet och medför ett inkomstbortfall av ca 30 miljoner kronor. Det är uppenbart att åtgärder måste vidtas för all minska eller - även om det är väl optimistiskt — helt eliminera inkomstbortfallet. Det är orimligt att de medborgare som fuUgör sina förpliktelser när det gäller TV-licenser skall bli lidande av all inle andra gör det. Vi som har väckt motionen 1633 ifrågasätter emellertid om man av principiella skäl kan ålägga en branschorganisation anmälningsskyldighet av detta slag, som av många måsle framstå som en otillbörlig övervakning av de enskUda individernas handlande. Den föreslagna anmälningsskyldigheten kommer säkerligen alt inverka menligt på branschen av den anledning all skumraskhandeln med apparater kommer atl öka, lill nackdel för den legala handeln.

Vidare gör delta förfaringssätt atl det blir svårt för atl inle säga hart när omöjligt att kontroUera om reglerna efterföljs. Dessutom är det kostnadskrävande att administrera det hela. Del blir lill sist den hårt ansträngda polisens uppgift att kontrollera om TV-handlarna registrerar sina kunder. Hur det skall kunna ordnas effektivt exempelvis i Stockholm med den underbemanning som här råder återstår all se. Det är väl också så att de föreslagna åtgärderna inle kommer alt påverka det nuvarande avgiftsborlfallet direkt och omedelbart. Del hela kommer med all säkerhet atl sluta som det gjorde i Norge, Där slopade man regeln om att TV-handlarna skall registrera alla som köper eller hyr TV-apparaler,

Herr talman! Det är bl, a, dessa synpunkter som ligger till grund för vår hemställan att riksdagen skall avslå propositionen 23, Vi inser till fullo svårigheterna med alt få in de uteblivna licensavgifterna och påpekar angelägenheten av att frågan löses, Ell sätt är kanske att televerket underlättar för människor att anmäla TV-innehav och lösa licenser. Vidare bör väl verket satsa på mera information. Enligt uppgifl betalade ytterst få den specieUa avgiften för färg-TV, när den infördes i april 1970, Det visade sig alt det berodde på bristfällig information. Innehavarna av färg-TV visste inte om att de skulle betala en extraavgift. Del gjordes då en informalionsdrive, och vid nästa stora kontroll visade det sig atl 70 procent av dem som hade färg-TV också hade betalat sin licens.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare

Kulturutskottet har nu behandlat motionen och säger i sitt betänkande nr 16 att det inkomstbortfall som föreligger på grund av underlåtenhet att göra föreskriven anmälan om apparatinnehav inle kan accepteras. Den uppfattningen delas av oss motionärer, men utskottet ansluter sig helt till Kungl, Maj:ts proposition och tillstyrker införande av anmälningsskyldig-hel i fråga om försäljning och uthyrning. Utskottet säger också i betänkandet alt anmälningsskyldigheten kan preciseras på etl tillfredsställande sätt, men man nämner ingenting om hur kontroUen skall ordnas,

1 reservationen 1 framhåller herrar Nilsson i Agnas och Nisser att motionärerna har anfört vägande skäl mot atl den föreslagna anmälningsskyldigheten läggs på radio-och TV-handlarna och att del i princip måsle framstå som en otillbörlig övervakning av de enskilda individernas handlande att inköp av vissa varor skaU anmälas till offentlig myndighet av vederbörande säljare. Detta har också understrukits i justitiekanslerns remissyttrande över Sveriges Radios och telestyrelsens förslag.

Fru lalman! Vi motionärer instämmer helt i de synpunkter som förs fram i reservationen 1, och jag ber att få yrka bifall till denna reservation.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Fru talman! Det är intressant att observera hur känsligheten för angrepp mot den personliga integriteten successivt tycks öka hos en del borgerliga politiker. Jag har särskUd anledning att intressera mig för delta faktum, eftersom jag sedan mitten av 1960-lalet väckt en serie motioner som har berört den personliga integritetens problematik.

Tillsammans med den nuvarande justitieministern väckte jag en motion som föregick tillsättandet av integritetsskyddskommiltén. Genom mitt arbele i den kommittén fick jag min uppmärksamhet riktad på etl av de problem som här behandlas, nämligen frågan om anlitandet av deteklorer för att fastställa förekomsten av TV-apparaler i enskUdas bostäder. Kommittén har presenterat ell förslag till lagstiftning angående hemlig avlyssning, och som lekman är jag tvungen atl fråga mig om inte redan detta förslag, förutsatt att det genomförs, skulle göra det lagstridigt atl utnyttja sådana deteklorer.

Jag väckte den frågan häromåret. Justitieministern uttryckte också en viss tvekan på den här punkten, och som vi kan se i dag tycks alla numera vara överens om att användningen av sådana deteklorer är så pass känslig ur integritetsskyddssynpunkl all man icke lämpligen bör utnyttja den metoden, även om den redan lär ha använts i viss ulslräckning i vårt grannland Danmark,

Då kvarstår frågan, om man pä annal sätt än genom anmälningsplikt vid anskaffning av TV-apparater kan angripa problemet med det omfattande fusket med TV-Ucenser,

Här upplever vi hur debatten om personlig integritet börjar spåra ur och hur detta begrepp används i tämligen godtyckliga sammanhang. Det kallas plötsligt för angiveri om samhället skaffar sig möjligheter att få

kännedom om medborgares innehav av egendom som medför vissa ekonomiska förpliktelser antingen gentemot samhället eller gentemot samhället närstående organ. Del är ändå en egendomlig tanke. Vi har sedan myckel länge en deklaralionspUkt här i landet som underlag för hela vårt skattesystem. Människornas inkomster och i viss utsträckning ocksä deras innehav av vissa slag av ägodelar skall sedan länge redovisas. Innehav av bil förutsätter anmälningsplikt och redovisningsplikt i olika sammanhang just därför atl denna information utgör ett nödvändigt underiag för bl, a, beskattningen. Del är svårt att se att en besläktad ordning när del gäUer TV-apprater skulle innebära något principiellt nytt och betänkligt. Därför menar jag atl del egentligen bara föreligger känslomässiga argument mot den ordning som förordas i proposilionen och som fåll överväldigande stöd i utskottet.

Jag kan väl förstå om den berörda branschorganisationen inte är särskilt road av att åläggas ell visst ytterligare besvär, men jag lycker nog inle man skall ta till så stora ord när man av det skälet motsätter sig förslaget. Det är intressant alt notera att herr Annerås talar för en folkpartistisk molion som går på avslagslinjen. Det finns en annan folkpartimotion som går i rakt motsatt riktning. Ätt vara liberal är all vara kluven, som bekant.

Vad beträffar herr Brundins funderingar i del här ämnet vill jag bara konstatera alt del icke är några effektiva kontrollåtgärder han föreslår. För övrigt bortser han från på vilket sätt uppbörden av TV-licenser numera är ordnad.

Inom utskottet har vi icke kunnat finna några rimliga skäl att gå emot propositionen, och jag ber, fru talman, all fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Överlåtelse och uthyrning av TV-mottagare

Herr NISSER (m):

Fru talman! 1 dag förekommer del väl inget angiveri av det här slaget, men om en grupp av människor genom lag åläggs alt hålla reda på en annan grupp, är del risk att det lill slut blir etl slags angiverisystem. Del är vi rädda för, och det är den rädslan som ligger bakom reservationerna.

Herr Björk i Göteborg talade om deklarationsplikten. Ätt deklarera är emellertid någonting som man gör själv — del är ingen annan som deklarerar åt en, såvitt man inte anlitar en byrå för det. Om man skall skaffa sig TV-licens innan man köper en TV-apparat, kan det sägas ocksä vara en typ av självdeklaration. Då har man alltså talat om att man har löst licens och då kan man få köpa TV-apparaten. Det är som sagt en typ av självdeklaration.

Vad beträffar bilregistreringen är det, efter vad jag tror mig vela, bilköparens sak att se till atl hans bil registreras hos länsmyndigheten, men bilhandlaren sköter del som en serviceåtgärd. Bilar är dessutom så dyrbara atl de väl inle direkt kan jämföras med TV-apparater.

Jag vidhåller, fru talman, mitt yrkande om bifall lill reservationerna 1 och 2.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Fm lalman! Inget fall är det andra exakt likt, men det är väl allfiämt att ta till litet för stora ord, när man skrämmer med angivarsystem i

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Anslag tiU vissa forskningsråd, m. m.

samband med de problem som herr Nisser försöker aktuaUsera, I så fall skulle man kunna använda lika stora ord om den service som bilhandeln ger i samband med bUköp, Jag kan inle finna atl dessa argument har någon sådan vikt, att det skuUe behöva rubba utskottels bedömning.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall fill dels utskollets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar NUsson i Agnas och Nisser, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nisser begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Nilsson i

Agnas och Nisser,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nisser begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 250

Nej - 36

Avstår - 12

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 19 Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 17 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:85 angående utgifter på tiUäggsstat Hl tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser utgifter inom utbUdningsdepartementets verksamhetsområde tUl kyrkUga ändamål.

Kammaren biföU vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 20 Anslag till vissa forskningsråd, m.m.

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande nr 22 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 lill vissa forskningsråd, m. m. jämte motioner.

Fru ANDRE VICE TALMANNEN yttrade:

1 fråga om detta belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen framställes yrkanden beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter i utbUdningsulskoltels belänkande, vid vUka under överläggningen framstäUts särskUda yrkanden.

Punkten 4 Naturvetenskaplig forskning

Kungl, Maj;t hade i proposilionen 1972:1 bUaga 10 (punkten E 48, s, 382-383) föreslagit riksdagen att tUl Naturvetenskaplig forskning för budgetåret 1972/73 anvisa elt reservationsanslag av 51 490 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972:510 av fru Sundberg m.fl, (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att fill Naturvetenskaplig forskning för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 51 990 000 kronor,

motionen 1972:1088 av fru Anér m. fl. (fp, c) vari hemstäUts atl riksdagen beslutade att tiU NaturvetenskapUg forskning för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 52 490 000 kronor,

mofionen 1972:1138 av herr Nisser m. fl. (m) samt

motionen 1972:1461 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemstäUts att som nytl forskningsanslag lill statens naturvetenskapUga forskningsråd för ekologiska storprojekt för budgetåret 1972/73 anvisades ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor,

Utskollel hemstäUde

1, att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1461 om anvisande under SärskUd anslagsrubrik av medel tUl ekologiska storprojekt,

2, att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och motionerna 1972:510, 1972:1088 och 1972:1461 tiU Naturvetenskaplig forskning för budgetåret 1972/73 anvisade etl reservationsanslag av 51 990 000 kronor,

3, att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1138 angående protein-forskning.

Reservationer hade avgivits

1, a, beträffande medelsanvisning under nytt riksstatsanslag av fru Nordlander (vpk), som ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

alt riksdagen med bifaU tiU motionen 1972:1461 beslutade om anvisande under särskUd anslagsmbrik av medel liU ekologiska storprojekt.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Anslag tiU vissa forskningsråd, m. m.

1, b, beträffande anslagsberäkningen av fm Nordlander (vpk), som vid bifaU tUl reservationen 1 a ansett, att utskottet under 2 bort hemstäUa,

a, att riksdagen med bifall tiU motionen 1972:1461 och i anledning av
motionema 1972:510 och 1972:1088 tUl Statens naturvetenskapUga
forskningsråd: Ekologiska storprojekt för budgetåret 1972/73 anvisade
ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor,

b, att riksdagen med bifaU tiU Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna 1972:510 och 1972:1088, motionerna i vad avsåg medelsan-

3*Riksdagensprotokoll 1972. Nr 76-77

Nr 76 visningen, till NaturvetenskapUg forskning för budgetåret 1972/73

Tisdagen den anvisade elt reservationsanslag av 51 490 000 kronor,

9 maj 1972

-------------------- Punkten 5

Anslag tiU vissa Atomforskning

forskningsråd,

'"• f- Kungl, Maj:t hade (punkten E 49, s, 383-385) föreslagit riksdagen att

till Atomforskning för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 22 380 000 kronor,

I detta sammanhang behandlades motionen 1972:1131 av herr MoUn m, fl, (fp) vari hemställts alt riksdagen

1, under anslaget Atomforskning anvisade ett i förhållande tUl Kungl, Maj;ls förslag med 800 000 kronor förhöjt reservationsanslag om 23 180 000 kronor,

2, gav Kungl, Maj:t lUl känna vad i motionen angetts rörande samordnad nordisk fusionsforskning.

Utskottet hemställde

1, atl riksdagen med bifall lUl Kungl, Maj;ts förslag och med avslag på motionen 1972:1131 i vad avsåg medelsanvisningen lUl Atomforskning för budgetåret 1972/73 anvisade elt reservationsanslag av 22 380 000 kronor,

2, att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1131 i vad avsåg samordnad nordisk fusionsforskning.

Reservation hade avgivits

2, av herrar Wikström (fp) och Richardson (fp), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972:1131 i vad avsåg medelsanvisningen lill Atomforskning för budgetåret 1972/73 anvisade elt reservationsanslag av 23 180 000 kronor.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Fru talman! Vänsterpartiet kommunisterna häri molionen 1254 till årets riksdag med en utförlig motivering behandlat miljöproblemen. Ett av yrkandena, som kom att faUa på UtbUdningsutskottets område, förekommer här i motionen 1461 och avser anslaget tUl ekologisk forskning. Del är onödigt att här upprepa den utförliga motivering som lämnas i den tidigare nämnda motionen; jag vill bara gå litet grand in på vad som ligger bakom vårt yrkande.

Del nuvarande systemet i fråga om miljövårdsverksamhetens inrikt
ning är ju ett awägningssystem, där man försöker att, som man säger,
göra en rimlig avvägning mellan dels ekonomiska intressen i samhället,
dels miljövårdsintressen. Av detta följer alt bedömningarna inte kommer
att kunna bygga på några objektiva grundkriterier ulan grundas på
subjektiva ställningstaganden inom den miljövårdsförvallning som har
74 hand om detta system. För närvarande finns heUer inte det vetenskapliga

underlaget som skulle behövas för att man skulle kunna gå över till elt Nr 76

system som byggde på objektiva gmnder, där mätvärden från omgiv- jjsdagen den

ningen avgjorde vUka störningar man skulle kunna tUlåla och vUka som g j 1972

man inte skulle kunna tUlåta,

Vad det här är fråga om är atl på sikt skapa fram elt forskningsunder- Anslag till vissa lag som skulle kunna bygga upp etl beslutssystem som vUade på objektiva forskningsrad, grunder. Del sägs i utskottets betänkande att det är fråga om stora ' ■ kostnader, atl arbetet måste föregås av noggrann planering och atl det gäller ett tvärvetenskapligt arbete som är särskUt besvärligt att planera.

Jag har inte alldeles dagsaktuella siffror för vUka kostnader man lägger ned på forskning, men jag har siffror som visar att medan man använder 80 procent av forskningsanslagen inom atom-, rymd- och försvarsområdena, så använder man mindre än 4 procent på just miljöforskning, SkuUe man göra en prioritering, så är vi för vår del av den meningen att en omfördelning tiU fördel för miljöforskningen borde ske, även om del inle skulle vara möjligt att öka resurserna för forskningen som helhet. Situationen i dag är så allvarlig att vissa gifter i miljön redan nu hotar människan genom livsmedel och på annat sätt.

Vad denna ekologigrupp syftar lill är ju atl i första hand klarlägga de störningar som ekosystemen på land i Sverige kan tåla och vilka gränser som finns för vad människan kan företa sig. Detta är en typisk fråga där kortsiktiga och långsikliga aspekter stäUs emot varandra och där politikern slår inför valet om vi skall satsa på kortsiktiga populära åtgärder eller om vi är beredda att ta ansvaret och ge ut pengar på sådan forskning som inte omedelbart ger några påtagliga resultat men som på lång sikt och för kommande generationer kan vara av avgörande betydelse,

I fråga om den fysiska riksplan som har framlagts har man gjort en inventering av var man skall lägga industrier osv. Men man har inte heller det forskningsunderlag som man skuUe behöva för atl på elt riktigt sätt kunna göra en induslriplanering. Jag tror att det även ur denna aspekt — åstadkommande av en verklig riksplanering — är av stor betydelse alt delta projekt kan genomföras.

Utskottet är ju i sin skrivning också positivt till idén som sådan. Man säger bara all det kommer att kosta mycket pengar och att arbetet måsle föregås av en noggrann planering, I det avseendet har jag inle någonting att erinra, men jag är av den meningen att de anslag som har yrkats i reservationerna bör kunna ges och att detta arbele bör komma i gång.

Jag vill, fru lalman, med detta yrka bifaU tUl reservationerna nr 1 a och 1 b i utbildningsutskottets belänkande nr 22,

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru lalman! Den forskning om fusionsenergi som bedrivs i Sverige har
mycket knappa ekonomiska resurser. En forskningsgmpp vid tekniska
högskolan i Stockholm under professor Bo Lehnerts ledning koncentrerar
sitt arbele på gmndläggande experimentella studier av inneslulning av
plasma i magnetfällskonfigurationer av ringströmstyp — något som torde
vara välbekant för kammarens ledamöter. Det innebär att gruppen
arbetar på det etappmål som för närvarande anses vara del viktigaste 75

Nr 76 inom fusionsforskningen; att nå fram till en plasmafysikalisk princip-

Tisdagen den '"'"g-

9 mai 1972 Gruppen vid tekniska högskolan intar trots begränsade resurser en

-------------------- framträdande plats inom den internationella fusionsforskningen. De

Anslag till vissa ekonomiska resurser som ställs tUl gruppens förfogande har rört sig om

forskningsrad, ungefär 1,2 mUjoner kronor per år, I petita har man i år begärt 3 miljoner

'- "'• kronor. Det är atomforskningsrådet som förmedlar anslagen. Rådet har i

årets statsverksproposition fått sin anslagsbegäran kraftigt nedprutad,

1 reservationen 2 föreslår vi från folkpartiets sida att ytterligare 800 000 kronor ställs till rådets förfogande i syfte atl ytterligare understödja fusionsforskningen, som är så nödvändig för framliden. Vi vill särskUt understryka att denna forskning på nuvarande stadium förvisso inte kräver några experiment som leder till kostnader av storleksordningen 10 eUer 100 miljoner. Vi vet att ytterligt viktigt arbete kan utföras genom en sådan blygsam ökning av anslagen som vi föreslår. Jag ber, fru talman, att få yrka bifall lUl reservationen 2,

Herr ALEMYR (s);

Fru talman! Det är ett par hundra miljoner kronor som riksdagen nu kommer att bevilja till olika forskningsråd för angelägna forskningsprojekt.

Till betänkandet har fogats två reservationer. Det rör sig om ganska blygsamma belopp som man önskar öka statens anslagsgivning med, och jag vill gärna från utskottsmajoritetens sida säga att det är självklart så att den ekonomiska forskningen är utomordentligt betydelsefull liksom den fusionsforskning, om vilken utskottets vice ordförande nyss talade. De motiv utbildningsutskottets majoritet har för att inte gå med på ytterligare höjning av anslagen är endast resursskäl.

Med hänsyn fill de begränsade resurserna ber jag alltså, fru talman, att på alla punkter få yrka bifall tiU utbildningsutskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 a av fru Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 22 punkten 4 mom, 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 a av fru Nordlander,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279

Nej - 15

Avstår - 3

Mom. 2 och 3

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 5

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Wikström och Richardson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wikström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 22 punkten 5 mom, 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Wikström

och Richardson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wikström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 52

Avstår - 2

Mom. 2

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkterna 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Högre teknisk utbildning och forskning i iMleä

§ 21 Högre teknisk utbildning och forskning i Luleå

Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 23 i anledning av propositionen 1972:37 angående högre teknisk utbUdning och forskning i Luleå jämte motioner.

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Fru talman! I proposUionen 88 till 1970 års riksdag aiigående Uögre teknisk utbildning och forskning i övre Norriand, som låg till grund för

Nr 76 riksdagens principbeslut i ärendet, anförde föredragande statsrådet

Tisdagen den Moberg bl, a, följande:

9 mai 1972 "För förläggning av högre teknisk utbildning liU Skellefteå talar

—------------------ samma allmänna skäl som jag tidigare redovisat beträffande Luleå, 1 fråga

° om motiven och förutsättningarna för all förlägga högre teknisk

* utbildning lill SkeUefteå bör, såsom både norrlandsberedningen och

■' * remissinstanserna framhåUit, beaktas den livskraftiga och differentierade

" industri som finns i regionen. Industripolitiska skäl talar sålunda starkt

för att högre teknisk utbUdning förläggs lill Skellefteå, Utbildningen bör

få en sådan inriktning alt den bidrar tUl den industriella utvecklingen i

regionen. Planeringen för utbildningen bör liksom i Luleå samordnas med

planeringen av andra resurser för teknisk utveckling och forskning,"

Mot bakgrund av dessa intentioner, som också underströks i riksdagens uttalande, har det varit och är något otillfredsställande att det för Skellefteås del ännu inte hänt något konkret i den här frågan.

Den motion nr 1100, som jag under allmänna motionstiden väckte, skall ses mot bakgrund av detta förhållande, I molionen har jag begärt att det brådskande behovet av en teknisk högskoledel i Skellefteå skall understrykas av riksdagen och vidare alt en utbildningsenhet för s, k, företagsingenjörer med yrkesteknik som specialitet måtte inrättas i Skellefteå, Aktualiteten av elt sådant yrkande har inte minskal sedan Kungl, Maj:ls proposition nr 37 avgivits. Man får en känsla av atl Luleå i de här sammanhangen belyses med aUt kraftigare sken, medan Skellefteå inte alls blivit föremål för samma intresse,

UtbUdningsutskottet har vid besvarandet av min motion hänvisat till organisationsutredningens och U 68 :s pågående arbele. Jag är naturiigtvis inte till freds med detta men kommer ändå inte atl yrka bifall lill motionen.

Jag vill gärna säga att jag i utskottets skrivning tolkar in ett fasthållande vid vad regering och riksdag i principförslag och principbeslut klart uttalat.

Näringslivet och de kommunala myndigheterna i SkeUefteå väntar all statsmakterna gör sin plikt — den atl slå vid de ord som jag i böfian av delta anförande citerade ur stalsrådsanförandel. Men, fru talman, konkreta åtgärder för att förverkliga utfästelserna brådskar,

1 della anförande uistämde herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Brännström (s) samt fm Normark (s).

Herr DAHLBERG (s):

Fru talman! Vi har nu atl behandla proposition 37 om en utbyggnad av den tekniska högskoleenheten i Luleå,

Jag kan till atl börja med konstatera alt vi i Luleå är ganska tillfredsställda med alt utbyggnaden av den tekniska högskolan sker i den takt som fastslås i propositionen.

När man skall starta en högskola från böfian och framför allt pä ell

nytt ställe är del många av dem som deltar i planläggningen som menar

att man skall ta de chanser som finns att försöka komma in på nya linjer

78 vid uppläggningen av undervisningen. Del är också vad som sker när del

gäller högskolan i Luleå, Man vill redan från början se fill att den fåren annan karaktär än t, ex, tekniska högskolan i Stockholm, Bl, a, flyttas sektionen för bergsvetenskap lUl den nya högskolan. Den sektionen skall där delas; det skall bli en Unje för mineral- och prospekteringsteknik och en för berg- och anläggningsteknik.

Då utredningen sändes på remiss uttalade en rad remissinstanser att man borde bygga ut ytterligare så att man finge en biträdande professur i bergmaskinteknik. De som varit inne på den linjen är Svenska bergs-mannaföreningen och Svenska gruvföreningen, och universitetskanslersämbetet har ställt sig bakom detta förslag. Man menar alt det föreUgger speciella förhållanden när del gäller gruv- och bergshanteringen. Vi vet ju att det alltid är besväriigare att utöva en teknik under jord med alla de risker detta medför i form av buller, avgaser från motorerna och den dammbildning som är förenad med behandlingen av berg. Man menade all det borde tillsättas en forskningsfiänst, framför allt i bergmaskin-leknik, för att tillvarata alla de möjUgheter som finns att utveckla maskinerna så att de blir anpassade till människoma,

Alla vel att det är svårt att få fronlarbelare tUl gruvorna. Trots atl del finns många lusen arbetslösa i Norrbotten annonserades för några veckor sedan i hela den svenska rikspressen efter bergsarbetare till Kiruna, Just lill bergsfronten är det svårt all få arbetare; del är bullret och framför allt dammet som avskräcker. Från gruvteknikens område framhålls att enda utvägen är att söka få fram maskiner som kan befiänas på avstånd genom något slag av fjärrstyrning. För detta fordras konstruktörer, och del är vad vi motionärer har velat framhåUa, Många arbetsmiljöproblem inom gmvhanteringen skulle kunna lösas genom forskning på delta område. Därför är del inte en teknisk fråga ulan en arbetsvetenskaplig angelägenhet alt få en forskning till stånd. Om institutionen flyttas från Stockholm, där man har haft små möjligheter tiU praktiska studier, lill Luleå där det finns gruvor i både Västerbotten och Norrbotten, borde det bli rika möjligheter att på ort och ställe bedriva en forskning som vore till gagn för gmvhanteringen. Bakom motionen står riksdagsmän från fyra partier representerande framför allt Västerbottens, Norrbottens, Uppsala och Kopparbergs län.

Utskottet har inle velat biträda förslaget utan anser att den förstärkning och uppbyggnad som nu sker är tillräcklig. Jag har ingen möjlighet alt få riksdagen med på någon annan linje än utskottets, men eftersom vi har universitetskanslersämbetet bakom oss, hoppas vi kunna återkomma i frågan. Då den föreslagna professuren skulle inrättas från den 1 juli 1974 kan frågan lösas även om den behandlas först vid nästa års riksdag. Men det vore bra om denna forskning och utbildning kommer med redan från början vid tekniska högskoleenheten i Luleå, Jag hyser den förhoppningen alt detta ärende nästa gång kan bli föremål för remissbehandling så att utskottet får bättre möjligheter att ta ställning.

Jag ber att i övrigt få instämma i utskottets förslag.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Högre teknisk utbildning och forskning i Luleå

I detta anförande instämde herr Tobé (fp).

Nr 76

Tisdagen.den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! Bara några korta kommentarer i anledning av dessa två anföranden.

Riksdagen har att ta ställning tUl ett förslag, som innebär en mycket kraftig utbyggnad av den högre tekniska utbUdningen och forskningen i Luleå.

Herr Gustafsson i Byske tar upp frågan om den högre tekniska utbildningen i Skellefteå. Organisationskommittén har ännu inle lagt fram något förslag på den punkten, och jag tycker knappast det finns någon anledning att dölja att vi vid vårt besök i Luleå fick ett intryck av att just denna fråga är utomordentligt komplicerad; organisationskommittén vUl i och för sig försöka tillmötesgå de framställda önskemålen men har hittills inle fått klart för sig hur man i så fall skall gå till väga.

I utskottet har rått enighet om att man inte kan tillmötesgå dessa önskemål, eftersom del inte finns något underlag från organisationskommitténs sida för vare sig positivt eller negativt ställningstagande.

Herr Dahlberg tar upp frågan om en biträdande professur i berg- och gmvmaskinteknik. Inte heUer den professuren har aktualiserats av organisationskommittén, och utskottet har inte kunnal finna några skäl all frångå den samlade bedömning som Kungl, Maj:l har gjorl på denna punkt. Vi skall inte heller här glömma att det är en utomordentligt omfattande utbyggnad som nu sker.

Jag ber att få yrka bifaU lUl utskottels förslag.

Hert GUSTAFSSON i Byske (c):

Fru talman! Jag konstaterar med tillfredsställelse atl utskottets ärade talesman inte har anfört någonting som motsäger den tolkning av utskottets skrivning som jag gjorde.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls,

§ 22 Föredrogs

UtbUdningsutskottets betänkande nr 24 i anledning av molion angående gymnasieinspektionen

Jordbruksutskottels betänkande nr 20 i anledning av motion om förstärkt ställning för ämnet kooperation vid lanlbrukshögskolan

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 23 Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning m, m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 23 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:53 angående stöd tUl kollekliv skogsteknisk forskning m, m, jämte motioner.

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1972:53 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUel över jordbruksärenden för den 10 mars 1972 föreslagit riksdagen att

1, bemyndiga Kungl, Maj:t att godkänna avtal angående stöd tUl kollekliv skogsleknisk forskning i enlighet med vad som anförts i propositionen,

2, till Stöd tUl koUektiv skogsleknisk forskning för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor,

3, tiU Skoglig forskning för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 745 000 kronor.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föreslås att Kungl, Maj:t bemyndigas godkänna avtal meUan staten och Stiftelsen Skogsteknisk FoU om stöd till kollektiv skogsleknisk forskning. Förslaget innebär en samordning och utbyggnad av den skogstekniska forskningen i Sverige, Enligt avtalet, som gäller för budgetåren 1972/73-1974/75, skaU staten bidra med 9,9 miljoner kronor och stiftelsen med 14 850 000 kronor till finansieringen av ett forskningsprogram på totalt 24 750 000 kronor för treårsperioden. Programmet omfattar skogsteknisk forskning rörande bl, a, anläggning, skötsel och avverkning av skog, transport av virke samt arbetarskydds-och miljövårdsfrågor i anslutning till skogsarbetet. För att ansvara för programmets genomförande inrättas en särskUd nämnd kaUad nämnden för skogsteknisk forskning,"

I detta sammanhang behandlades dels motionen 1972:727 av fru Anér m, fl, (fp), dels motionen 1972:1570 av herrar Turesson (m) och Nisser (m), dels molionen 1972:1617 av herr Lövenborg m, fl, (vpk) vari föreslagits alt riksdagen i anledning av propositionen 1972:53 skulle uttala att i forskningsprogrammet miljö- och arbelarskyddsfrågorna erhöU en framträdande plats, jämväl att pågående forsknings- och utvecklingsarbete om en vidareförädling av råvaror påskyndades och erhöll ökade resurser i syfte atl ge bortrationaliserade skogsarbetare sysselsättning i sin hembygd, samt att löntagarna och deras organisationer tUlförsäkrades elt avgörande inflytande i den föreslagna nämnden för skogsteknisk forskning.

Utskottet hemställde att riksdagen

1, bemyndigade Kungl, Maj:t att godkänna avtal angående stöd till kollektiv skogsteknisk forskning i enlighet med vad i propositionen anförts,

2, lämnade motionen 1972:727 utan åtgärd,

3, lämnade motionen 1972:1570 utan åtgärd,

4, lämnade motionen 1972:1617 utan åtgärd,

5, tUl Stöd tUl koUektiv skogsteknisk forskning för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

6, liU Skoglig forskning för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 2 745 000 kronor.

Reservation hade avgivils av herr Takman (vpk), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t tiU känna vad reservanten anfört i anledning av molionen 1972:1617,

Herr LÖVENBORG (vpk):

Fru lalman! Bakgrunden lUl såväl motionärernas som reservantens ställningstagande till den proposition och del belänkande som föreligger om stöd till kollektiv skogsteknisk forskning är alt vi anser atl profil- och lönsamhetstänkandet har fått alltför stort utrymme på bekostnad av andra mycket väsentliga ting. Vi ställer oss över huvud taget synnerligen tveksamma till denna sammanblandning av privatkapitaUstiska intressenter och den forskning som måste ha fill uppgift att vara lill nytta för hela samhället och för massan av medborgare. Denna tveksamhet grundar sig framför allt på det faktum atl om del skaU bedrivas forskning som har människornas och hela samhällets bästa för ögonen måste denna forskning obönhörligen komma i konflikt med kortsiktiga vinst- och exploateringsintressen. Erfarenheter från många olika områden har redan lärt oss att de intressekonflikterna ofta "löses" på etl sådant sätt alt profitlänkandet segrar.

När det gäller den kollekliva skogslekniska forskning som här är aktuell är del inte bara de kapitalistiska gmpperingar som äger skogen och skogsindustrin som får elt starkt inflytande, utan del får också verkstadssidan. Sammantaget uppfattar jag dessa båda som en myckel stark påtryckningsgrupp, som sannerligen inte saknar inflytande i samhället och som hittills har använt sin maktställning på etl sätt som har gjort människor både förskräckta och vredgade — det är elt faktum att makten har använts på etl sådant sätt att stora naturliga värden har raserats och hela bygder åsamkats stora skador.

Jag lever själv i ett skogslän och har bevittnat konsekvenserna av skogsbolagens makt. Min hobby och min avkoppling, liksom många andra norrbottningars, är atl ströva i skog och mark. Många delar detta intresse med mig. Men vad ser man? Jo, en vandalisering som är fruktansvärd. I vissa trakter av skogslänen i Norrland kan man finna väldiga områden där stumparna efter död björkskog sticker upp som anklagande fingrar mot himlen. Man träffar jägare som med saknad talar om forna tiders tjäderspel och rikedomen på skogsfågel i trakter där allt nu är tyst och öde. Så har skogsbolagen huserat; hormoslyr, död och förödelse istället för någon tanke på framtiden. Det ser ofta ul i skogen som där kriget har gått fram.

Detta är inget lokalt problem. Vpk-riksdagsmannen John Magnusson i Värmland har liknande erfarenheter. Han skildrar i en motion, som behandlas i annat sammanhang, hur det maximala lönsamhetstänkandet inneburit atl skogsvården har misskötts. Skogsbolagen har inle brytt sig om att dika och röja i ungskogen eller all rensa hyggen, och de slarvar också med nyplanteringen.

Det finns mänga exempel som kunde anföras i denna debatt för alt påvisa hur skogsbolagen har använt sin makt och sitt inflytande. Listan skulle bli lång, och den skulle inte se vacker ut. Den skulle handla om hänsynslös exploatering, kalhuggning, förbuskning, vandalisering och hänsynslöshet mot människoma och den miljö de lever i, 1 bilden finns också den maskinella expansionen, som helt har gått ut på att skogsbruket skall vara så rationellt som möjligt och att ingenting får hindra denna strävan,

1 spåren av den maklpoUtiken från skogsbolagens sida finner man inte bara en förstörd mUjö ulan också att människor görs arbetslösa, rationaliseras bort. Äldre skogsarbetare får en spark i ändan därför att de inle längre är lönsamma. Del är alltså på det sättet som profitlänkandet och skogsbolagens maklmissbmk har fungerat, och någon förändring i själva länkandel torde knappast ha skett.

Jag skall inle gå längre för att beskriva delta — del är kända fakta — men jag har velat säga det för att därmed understryka atl skogsbolagens, storkapitalels, handläggning av frågor som berör skog och mark, miljö och människor sannerligen inle är något föredöme. Därmed menar jag också att sammanflätningen av skogskapital och forskning inte är så särdeles förtroendeingivande. Del bästa vore egentligen all skogen och skogsindustrin, liksom forskningen, stod under samhällets inflytande och dominans. Dithän har vi emellertid inte nått, och därför anser vi all riksdagen i varje fall bör uttala mycket bestämda direktiv för denna skogslekniska forskning. Vi anser, som vi skriver i motionen, atl riksdagen bör uttala sig för alt det aktuella forskningsprogrammet bör prioritera de rent samhäUeliga och mänskliga aspekterna inom det moderna skogsbruket,

I molionen framhåller vi också alt det är löntagarnas intressen som måste sältas i förgrunden och inte skogsbolagens ambitioner att uppnå maximal profit. Jag anser inte att den målsättningen finns i propositionen eller i utskottets skrivning - i vart fall framgår det inle klart. Där finner man i stället en rad formuleringar om alt man måsle "trygga skogsbrukets lönsamhet" och att del krävs "hög ralionaliseringstakt". Och i remissvaren finner man att "industriföretagen måsle koncentrera sina insatser på de områden där fömtsättningar för bästa ekonomiska resultat föreligger".

Så ser alltså makthavarna inom skogsbmket på sin målsättning. Skall man mol den bakgrunden få lill stånd en forskning som har andra värderingar som gmnd förefaller del mig helt nödvändigt all riksdagen också uttalar mycket bestämda direktiv. Jag delar inte alls den uppfattning som ligger bakom den formulering i utskottets belänkande där det heter att riksdagen i delta sammanhang inle skaU göra uttalanden som binder användningen av ifrågavarande fondmedel. Jag lycker tvärtom att det är vår skyldighet alt göra uttalanden som binder forskningen på ett sådant sätt att den framför aUt gagnar folket och inte ställer skogsbolagens intressen i förgrunden.

Med folkel menar jag bl, a, de människor som bor i dessa bygder och inte minst de som är direkt berörda i sitt dagliga arbete — dvs, skogsarbetarna. Del är, som jag framhöll tidigare, de grupperna som har

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

fått betala för rationaliseringen i skogen. De har fått göra det på ett mer markant sätt än arbetare i andra branscher. De har fått betala rationaliseringen inle bara genom inköp av motorsågar och andra verktyg ulan också till priset av sina liv. Hetsen och jäktet för atl hålla en någorlunda hygglig förtjänst är faktorer som ligger bakom det förhållandel atl skogsarbetarkåren har en olycksfallsfrekvens av drygt 50 fall per miljon arbetstimmar. Genomsnittet inom övrig industri är 20 fall per miljon arbetstimmar.

Tekniken har inneburit ökade förtjänster för skogsbolagen men för skogsarbetarna ökade risker för Uv och hälsa. Jag tänker inte bara på olycksfallen, varav åtskUliga kan föras på den utökade mekaniseringens konto, utan också på alla de smygande risker som skogsarbetarna utsätts för: kärlkramp, buUerskador och hälsorisker i samband med avgasröken. Den framväxande tekniken har utformats med ytterst litet hänsynstagande till dem som arbetar och med lika Utet hänsynstagande lill miljön, som på sina håll i stor utsträckning redan har raserats och förstörts.

Nu finns det, efter aUt som har skett, ett opinionstryck som man måste la hänsyn lill i viss utsträckning också från skogsbolagens sida. Men det vore ju naivt att tro, tycker jag, att deras synsätt på något sätt har förändrats. Självklart inte. Varje förändring till det bättre måste tvingas fram, och det kan bara ske genom att löntagarna tillförsäkras elt avgörande inflytande på alla områden, också när det gäller forskningen. Det är därför som vi i motionen och i dr Takmans reservation trycker särskilt hårt på atl lönlagarna måste tillförsäkras ett avgörande inflytande i den särskilda nämnd som bUdas för att samordna forskningsarbetet. Formuleringen att ansvaret för forskningsprogrammets genomförande bör åvila ett organ vars huvudmän är såväl staten som de berörda branscherna ger ingen garanti för att så kommer atl bli fallet. Vi anser i stället att riksdagen bör understryka angelägenheten av bestämmelser, som tryggar ett dominerande och allsidigt löntagarinflytande.

Slutligen: Vi anser att i det aktuella forskningsarbetet kan man inte gå förbi den primära frågan om hur man skall skapa sysselsättning åt alla de skogsarbetare som rationaliseras bort genom den ökade rationaliseringen och mekaniseringen i skogen. Det kan bara ske på elt sätt, nämligen genom alt man skapar förädling och industriell bearbetning av olika slag, så att människorna kan få arbete i sin hembygd. På det området har skogsbolagen också visat sin makt och hänsynslöshet genom kalhuggning och genom andra former av rovdrift, som undermineral den sysselsättning som skogen tidigare har gett. Och man har inte brytt sig om att skapa ersättning.

Jag lycker att del vore en primär uppgift för skogligt forskningsarbete atl söka finna ut på vilka sätt man skall ge arbete åt människorna i de bygder som har tUlfört både statskassan och del enskilda näringslivet väldiga rikedomar under årens lopp.

Utskottet anser alltså inte att riksdagen skall binda användningen av ifrågavarande fondmedel. Vi har en helt annan åsikt, nämligen den att man skall binda forskningen; prioritera så atl det framför allt är de mänskliga och samhäUeliga aspekterna som ställs i förgrunden, inte profitlänkandet. Del finns visserligen många positiva formuleringar i

utskottets betänkande - det vUl jag gärna erkänna - som tyder på atl man också har en sådan strävan från det håUet, men med del enskilda näringslivels inflytande över forskningsprogrammet har man all anledning att befara atl produklionskapacitetet per capita och lönsamhetstänkandet blir det dominerande. Den typen av forskning har vi nog av. Jag yrkar därför bifall till reservationen av dr John Takman,

Herr HANSSON i Skegrie (c);

Ärade talman! Jag lycker att herr Lövenborg överdrev avsevärt, när han ville göra gällande att utskottet bara har tagit hänsyn till bolagens profilinlressen och bortsett från andra intressen som också kan finnas: arbetskraftens, miljövårdens etc. Herr Lövenborg har kanske läst för myckel av utredningens förslag och remissvaren. Av departementschefens uttalande liksom av utskottets uttalande framgår tydligt — del vill jag bestämt påslå - att man tagit klar ståndpunkt för arbetskraftens och miljövårdens intressen.

Jag vUl först citera etl litet stycke av vad departementschefen uttalar: "För att skogsbmkets lönsamhet skaU bibehåUas på en konkurrenskraftig nivå internationellt sett krävs en hög rationaliseringstakt också i fortsättningen. Samtidigt medför den snabba utvecklingen problem i många avseenden. Det är därför nödvändigt att ralionaliseringsarbelet sker under hänsynslagande till bl, a, skogsarbetarnas intressen samt biologiska och miljömässiga faktorer. Härvid är det särskUt angeläget att hänsyn tas lill behovet av att bereda medelålders och äldre skogsarbetare fortsatt sysselsättning i ett högmekaniseral skogsbruk. Vidare måste olycksfallsfrekvensen i skogsarbetet minskas,"

Vi understryker detta i utskottsbetänkandet, och säger där bl, a,: "Forskningsprogrammet syftar sålunda dels tUl att främja utveckling och effektivisering av skogsbruket, dels tUl att förbättra säkerhet, hälsa och trivsel för skogsbmkets arbetskraft och att tillvarata möjligheterna all bereda sysselsättning för äldre arbetskraft och partiellt arbetsföra, dels också lill att anpassa den skogstekniska utvecklingen till miljövårdens krav. Bl, a, kommer såsom redan nämnts biologiska aspekter att beaktas i detta arbete,"

Del är etl mycket positivt uttalande just med avseende på de tankegångar som herr Lövenborg här företräder.

Vi kan inte bortse från att skogsbrukets konkurrenskraft internationellt sett måste bibehållas och detta inte minst därför att skogsbruket är en av vårt lands största exportnäringar. Därför är det myckel viktigt alt vi har ett rationellt skogsbmk. Det är ju endast ett rationellt skogsbruk som kan uppehåUa en sådan konkurrenskraft att tryggheten för de anställda blir något så när säkrad.

Ur samhällsekonomisk synpunkt är det också mycket betydelsefullt att vi har rationella driftformer i skogen. Därför är givetvis forskningen kring produktionsproblemen av mycket stort värde. Ser man negativt på den forskning som gäller produktionen, då beaktar man faktiskt inte deras problem, som har sin utkomst från skogen.

Nu bör det inle och behöver inte heller råda något som helst motsatsförhållande mellan forskningen tiU den del som avser själva

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

skogsarbetets teknik och den del som avser de anstäUdas förhållanden och den lönsamhet som skall finnas i skogsbruket på alla delar. Jag tror atl alla dessa intressen är så pass nära sammanvävda all man inte behöver dra upp skUjeUnjer mellan dem.

Tvärtom är motionärernas och reservantens önskemål väl tUlgodosedda i vad utskottet har skrivit. Det gäller också frågan om de anställdas inflytande. Enligt utskottets förslag skall Kungl, Maj:t fastställa de stadgar som skall gälla för forskningsnämnden, och utskottet har klart sagt att man utgår ifrån att dessa blir så utformade atl de möjliggör en god representation förde anställda.

Med detta ber jag att få yrka bifall lUl utskottets hemstäUan,

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag vUl påpeka för utskottets talesman att jag inle sade att utskottet enbart har prioriterat lönsamhetstänkandet. Men jag ansåg, och det vidhåller jag fortfarande, att del har fått för stark tonvikt i betänkandet, både i formuleringar och i allmän inriktning. Jag befarar också att skogsbolagens inflytande i det här forskningssamarbetet skall ha negativa effekter i följe därför att jag, som jag förut anförde, också har bevittnat hur de tidigare har använt sin makt och sitt lönsamhels-tänkande.

Vi är självklart inte emot att svensk skogsindustri har en god lönsamhet, att ett rationellt och lönsamt skogsbruk bedrivs. Vi är naturligtvis inga maskinkrossare. Jag vUl ju heller inte tillbaka lill den lid då man bara hade timmersvansen i skogen och slet som ell djur tUlsammans med hästarna. Den situationen utmålas av en del som en idyU, men de som talar om den tiden som en idyll vet naturligtvis inle vad de pratar om.

Men idyllen och mänskligare förhåUanden kom inte heller med den nya tekniken, som jag tidigare har skUdrat så som den ler sig i realiteten. Den nya tekniken har utformats bara därför att skogsbolagen vill tjäna ännu mera pengar. Men detta all göra arbetet mänskligare har man inte brytt sig särskUt mycket om. Däri Ugger den motsatsställning som herr Hansson i Skegrie inle vUl se.

Jag är, som jag tidigare framhöU, medveten om att det finns positiva formuleringar både i propositionen och i utskottets skrivning, men jag anser inte att de är tillräckliga. Vi lever i ett land där skogen och skogsindustrin i dominerande grad ägs av privatkapitalet. Detsamma är fallet med maskinindustrin. När man är på det klara med detta förhållande ligger det ganska nära tUl hands att befara att dessa kretsar kommer alt vilja styra och prioritera forskningen så, att deras intresse inte träds för nära. Jag hyser i del fallet ingen som helst kolarlro på deras goda vilja. Det borde egentligen ingen göra som har sett hur skogsbolagen har gått härjande fram över vissa områden.

Vi har talat om löntagarinflytande. Jag har också observerat utskottets skrivning, där man utgår från att de bestämmelser som utformas möjliggör en allsidig representation för av verksamheten berörda intressegrupper.

Jag lycker inle att det heUer är tillräckligt.

Hert LINDBERG (s):

Fm talman! Jag begärde ordet innan herr Lövenborg i sin replik gick tUl reträtt. Det kanske var onödigt atl jag tog tUl orda efter den reträtten, men i sitt inledningsanförande gjorde herr Lövenborg uttalanden som föranledde mig alt begära ordet.

Herr Lövenborg framstäUde den utveckUng som har skett inom skogsbmket i ordalag som fick mig atl tro all han vände sig direkl emot den tekniska utveckling som har förekommit inom skogsbruket. Jag brukar inte tUlhöra dem som träder till skogsbolagens försvar, men jag tyckte ändock alt herr Lövenborg gick litet väl långt i sill inledningsanförande.

När det gäller rationaliseringen i skogsbruket så vill jag bestämt säga ifrån att en mycket klar majorilet av skogsarbetarna är positivt inställd till den utveckUng som har skett.

Herr Lövenborg sade själv i sin repUk att han inte önskar sig tillbaka lill den lid som varit, och det är alldeles riktigt. Det finns ingen skogsarbetare som längtar tillbaks lill den gamla tiden. Jag vill gärna hålla med om alt skogsarbetet innebär en hårdexploatering av människan. Så är fortfarande förhållandet trots den tekniska utvecklingen. Men hur skulle situationen ha varit, om inte den utvecklingen ägt rum? Detta argument talar väl ändå för propositionen i delta sammanhang. Del är nämligen klart utsagt i propositionen att man i forskningen skall ta hänsyn till arbetarskyddet. Man skall också la hänsyn till möjUgheterna alt placera och behåUa den medelålders och den äldre arbetskraften i skogsbruket. Jag anser propositionens förslag mycket väsentliga och jag hälsar den därför med stor tUlfredsställelse,

Låt mig sedan något beröra den andra problematik som herr Lövenborg var inne på, nämligen kaUiyggesskogsbruket och skogsvården. Jag vill omedelbart säga all jag inte utesluter alt det förekommer övertramp när del gäller kalhyggesskogsbmket. Jag skulle inte heller vilja göra någon kategorisering av ägarna och säga atl den ena gruppen har gjort övertramp och inle den andra, utan jag vUl hävda att man inom skogsbruket har uppträtt lika illa oavsett ägarkategori.

Men jag vill också klart säga ifrån att de som kategoriskt avvisar metodiken med kalhyggesskogsbmk knappast har analyserat problemet på ett riktigt sätt. Visst är det riktigt att del kan vara störande för fritidsmänniskan att komma ut i skogen och mötas av ett kaUiygge, Men är det de människorna vi skall ta hänsyn till i första hand? Jag kan försäkra att man inom skogsarbetarkåren är klart medveten om att denna brukningsmetod är den enda riktiga i delta sammanhang. Naturligtvis får man diskutera modifikationer i kalhyggesskogsbruket, men utan detta skulle avgången från skogsbmket och bortrationaliseringen av skogsarbetare ha varit betydligt större i dag. Det slår fuUständigt klart att det svenska skogsbruket inte på något sätt skulle ha kunnat hävda sig i konkurrensen, om vi hade fortsatt med gallringsskogsbmket. Konkurrensen på världsmarknaden har den karaktären alt man måste tUlgripa de medel som står tiU buds för att få skogsbmket lönsamt — under förutsättning att man inle gör biologiska övertramp.

Det vore önskvärt att de som utpekar de kalhyggen som förekommer

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

som skrämselobjekt för brukningsmetoden samtidigt pekade på de många unga och vackra föryngringskullurer som finns i skogsbruket. Vi kan finna dem överallt. Vi kan t, o, m, i höjdlägen, på en nivå av 400—500 m, finna myckel vackra föryngringsylor. Men det bortser kritikerna alltför ofla från och pekar bara på del negativa de ser.

Vi vet alt omställningstiden är kort. Efter högst tio år har man ungskog på de kalhyggen som för många ser så förskräckliga ut just i det skede när de lagils upp. Men hur skuUe del i dag vara möjligt alt bedriva etl skogsbruk ekonomiskt om man inte använde denna brukningsmetod? Det vore angeläget om kritikerna mol den också gjorde en analys av hur det ser ul i den del av skogsbmket där man använder andra bmknings-metoder eller kanske — klarare uttryckt — inte alls brukar skogen. För mig är det mycket mera stötande med skogsbestånd där man knappast kan komma fram på grund av underväxl och sly som står oröjl. Det sker en nationalekonomisk misshushållning som är förskräcklig, och samhället gör varje år stora förluster därför att skog får ligga för fäfot, om jag får använda ett sådant uttryck.

Jag tror att debatten om kalhyggesskogsbruket och om skogsbruket över huvud laget skulle vara betjänt av alt man analyserade det verkliga förhållandet. Vad finns det för alternativ för att bedriva ett lönsamt skogsbruk? Jag viU klart säga än en gång att jag inte utesluter atl missgrepp kan ha skett, men jag vUl påminna om den arbetsgrupp som regeringen har tillsatt och som har att utreda humvida så är fallet. Skulle det visa sig att det finns anledning att införa restriktioner av någon art, så får vi återkomma lUl det.

Men låt mig än en gång säga alt det förslag som framlagts om samarbete när det gäller forskningen är att hälsa med mycket stor tillfredsställelse. Många av de problem som kritikerna drar upp innefattas ju i det forskningsarbete som pågår och framför allt i det som skall komma till stånd. Det finns många okända faktorer i fråga om de biologiska och arbetsmedicinska förhållandena inom skogsbmket, men det är ju just de problemen som skaU tas upp i forskningsarbetet. Jag vill råda herr Lövenborg att studera del forskningsprogram som redan föreligger, så kanske kritiken kunde bU Utet mera nyanserad. Det finns aU anledning att ha de här problemen under kritisk uppsikt, men jag tycker ändå att kritiken bör göras Utet mera nyanserad än vad herr Lövenborg gjort.

Herr LÖVENBORG (vpk);

Fru talman! Jag kan inte inse att jag gjorde någon form av reträtt, inte heller att jag var onyanserad. Den kritik jag framförde mot skogsbolagens härjningar behöver inte särskilt underbyggas, Alla känner till hur det är, oavsett vad man tycker om det.

Vi avvisar självfallet inte den tekniska utvecklingen och inte heller lönsamheten, men vi vUl inte ha en utveckling som är styrd av kapitalet. Ätt skogsbruket måste löna sig är vi alla fuUl klara över, men frågan är ju också för vem det skaU löna sig. Det skall ju inte löna sig enbart för skogsbolagen. Visserligen har herr Sträng sagt här i kammaren att det som är bra för företagen är bra för folket, men det är ett resonemang som jag

inte gärna kan ansluta mig till, och det gäller inte minst det område som vi nu talar om. Rovdriften med miljön, den destruktiva kalhuggningen osv, har säkert varit bra för skogsbolagens vinster men inte för samhället. Vi skall naturligtvis ha elt lönande skogsbruk, men med lönande har jag hela tiden menat lönsamt för hela vårt samhälle, setl ur etl vitt och långsiktigt perspektiv.

Det är sådana aspekter som jag anser att kollekliv skogsleknisk forskning framför allt bör prioritera. Därför anser jag atl propositionen -och detta gäUer också utskottets skrivning — inte bara är otUlräcklig utan ur principiell synpunkt synnerligen tvivelaktig. Men vi har inte yrkat avslag på proposilionen. Vi har i stället begärt en tydligare prioritering och att riksdagen skall uttala sig för mera bestämda direktiv.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Stöd tiU kollektiv skogsteknisk forskning m. m.

Herr LINDBERG (s):

Fru talman! I sitt fördömande av kalhyggesskogsbruket glömmer herr Lövenborg bort all många av de stora kalhyggen som är upptagna i dag har bestått av restskogar, där enda möjligheten atl över huvud laget få skogsmarken produktiv har varit att hugga ner skogen och planlera ny skog, SkuUe vi ha avstått från att utnyttja dessa samhällsresurser i framtiden enbart i avsikt alt tUlgodose några fritidsströvare i skogsbruket?

Skogsarbetarna själva har klart insett nödvändigheten av denna brukningsmetod. Naturligtvis har den många gånger varit till skogsbolagens ekonomiska fördel, men även för skogsarbetarna har denna brukningsmetod varit och är fortfarande till klar fördel. Det är nämligen just genom denna brukningsmetod som skogsarbetarna kan komma upp i något så när hygglig lönenivå. Det är alltså inle enbart företagens inlresse. Över huvud taget är det elt samhällsintresse mer än etl partsintresse.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 23 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Takman,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Bokföring av bostadslån m. m.

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 281

Nej - 14

Avstår — 3

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 24 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 24 i anledning av motioner angående den kommunala miljövården Nr 25 i anledning av motioner angående landskapsvård, m. m.

Inrikesutskotlets betänkande;

Nr 9 i anledning av propositionen 1972:85 bilaga 9 angående utgifter på lilläggsslat 111 fill riksstalen för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag på driftbudgeten inom inrikesdepartementets verksamhetsområde jämte motion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 25 Bokföring av bostadslån m, m.

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 26 i anledning av propositionen 1972:76 med förslag till lag med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslän m. m. jämte motion.

Kungl. Maj:t hade i proposilionen 1972:76 under åberopande av bUagt utdrag ur statsrådsprotokoUel över inrikesärenden föreslagit riksdagen alt

1. godkänna vad departementschefen anfört i fråga om del statliga
ansvaret för paritetslånesystemet,

2. anta vid propositionen fogade förslag lill

a. lag med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.,

b. lag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag,

c. lag om ändring i lagen (195 1:308) om ekonomiska föreningar.

De framlagda lagförslagen avsåg lagstiftning om bokföring av skuldökningen på s. k. paritetslån, dvs. sådana statliga bostadslån som enligt bostadslånekungörelsen (1967:552) utlämnades mot ålerbetalningsskyldighel enligt paritetslånesystemet och ränlelån enligt räntelånekungörelsen (1967:553) för vilka återbetalningsskyldigheten var uppbyggd på liknande sätt. Lagstiftningen hade provisorisk karaktär så lill vida som bokföringsfrågorna avsågs bli föremål för förnyad prövning, sedan frågan om bostadsbyggandets finansiering och formerna för samhällets stöd till bostadsbyggandet blivit föremål för en grundläggande översyn.

Den föreslagna lagen med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m. gällde låntagare som var bokföringsskyldig och som hade tillgång i fastighet eller tomträtt för vilken paritetslån hade utgått. Dessa låntagare hade föreslagits bh berättigade alt som en särskild aklivposl i balansräkningen ta upp ett belopp motsvarande den samlade skuldökningen på lånen.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Bokföring av bostadslån m. m.

1 detta sammanhang behandlades den i anledning av propositionen väckta motionen 1972:1646 av herrar Adolfsson (m) och Turesson (m) vari hemställts

1. att riksdagen beslutade godta det i proposilionen 1972:76 framförda förslaget till lag med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån,

2. atl riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag lill årets riksdag angående åtgärder övergångsvis i syfte alt jämställa byggherrar av ohka kategorier med avseende på statligt likviditetsengagemang.

Utskottet hemställde

1. beträffande del statliga ansvaret för paritetslånesystemet att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag godkände vad utskollel anfört,

2. beträffande lagförslagen all riksdagen med bifall lUl Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1972:1646 såvitt nu var i fråga för sin del skuUe anta förslagen tUl

a. lag med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.,

b. lag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag,

c. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

3. beträffande enskild byggherres likviditet, m. m., att riksdagen
skuUe avslå motionen 1972:1646 såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits beträffande enskild byggherres likviditet, m. m. av fröken Ljungberg (m) och herr Adolfsson (m), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1646 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Fröken LJUNGBERG (m):

Fru lalman! 1 civUutskottets belänkande nr 26 behandlas en proposition som egentligen talar om en legalisering av vissa företeelser i bokföringen som redan i viss utsträckning är gängse förekommande. Det gäller helt enkelt att kunna omvandla en skuld i balansräkningen tiU en tillgångspost. Detta skall man kunna göra genom atl ge den ett materiellt innehåll av något slag, och det materiella innehållet skall i detta sammanhang vara ett uttalande i någon form från statens sida, att staten lar på sig etl ansvar för skulden. Della låter ganska invecklat, och det är det faktiskt också. Men jag undrar om inte det innehållsmässiga är ännu mer invecklat än den tekniska utformningen av det.

Man kan verkligen släUa sig tveksam liU om della är en riktig väg. Vi har från utskottets sida ändå enhälligt bedömt det så att man nog får

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Bokföring av bostadslån m. m.

tiUslyrka förslaget. Del råder väl ingen tvekan om alt det bostadslånesystem, paritetslånesystemet, som har genomförts från och med 1968 och som genom ränlelånen har verkningar också på byggenskap från 1958, i sig har stora nackdelar. När de uppenbaras måste de på något sätt rättas tiU.

I och för sig var paritetslånesystemet en ganska genial matematisk lösning för att försöka få bukt med de statliga bostadssubventionerna, eller rättare sagt avskaffa de statliga bostadssubventionerna, utan atl del så att säga märktes för bostadskonsumenterna. 1 och med del kom principen om omfördelning i tiden av kostnaderna. I och för sig är det faktiskt en genial lösning, men den brister däri att för att paritetslånet skall vara användbart på det sätt som det var tänkt måsle verkligheten rätta sig efter paritetslånesystemet och inle tvärtom. Och den verklighet som lade hinder i vägen i det här faUet var all den långa räntan blev högre än vad som var en förutsättning för systemet medan byggnadskostnaderna inte ökade så mycket som systemet också förutsatte. Resultatet blev all vi fick en skuldökning gentemot staten som gick snabbare än man hade räknat med, vUkel i sin lur betyder att den 30-åriga amorteringsperiod, som man väl normalt och också av faslighetseko-nomiska skäl hade tänkt sig skulle tillämpas, måste förlängas avsevärt -hur mycket går väl i dag ännu inte att riktigt överblicka.

Det är klart atl för faslighetsförvaltande företag - enskilda, kooperativa och allmännyttiga bostadsföretag - medför skuldökningen stora svårigheter. Man har försökt atl lösa det problem som ju framför allt revisorerna slog larm om genom den förändring i bokföringslagen som här är föreslagen. Det är inte någon lustig åtgärd, men det kan man inte begära i etl syslem som i och för sig inte är så särskilt lustbetonat. Systemets farligaste sida är ju all del inle vUl uppenbara sanningen, att det vill låta människor tro att de betalar hyreskostnaderna när de i själva verket betalar en del av dem och överlåter åt kommande hyresgäster, eller åt sina barn, alt klara vad de själva inte har klarat.

Jag är väldigt glad, fru talman, att kunna säga något som vi från oppositionens sida inte ofta har anledning atl säga, nämligen alt regeringen för en gångs skull tycks ha medgivit atl allt inte var riktigt gott i del den själv gjorde. Annars bmkar vi ju beskylla regeringen för att mena sig veta bäst i alla sammanhang. Jag avser med delta atl inrikesministern klart och tydligt har uttalat all del här systemet måste revideras, att det måste bli en grundlig översyn. Jag vUl bara uttrycka den förhoppningen all del inle skall bli en deparlemenlal utredning, ulan att del kan få bli en parlamentarisk utredning där man grundligt får ventilera hela problematiken igen, vare sig den sedan kommer alt leda tiU att vi får ta bostadssubventionen eller till alt vi som konsumenter får betala vad boendet kostar; del gives ju knappast något tredje. Paritetslånesystemet är ett försök atl få fram en tredje utväg, och jag tror atl det är fullt klart atl del har misslyckats.

Huvudförslaget är vi eniga om alt tUlstyrka i civilutskotlet, men tUl proposilionen har väckts en motion från moderat håll av herrar Adolfsson och Turesson. Den motionen, som väcktes för någon månad sedan, pekar på ännu en svårighet som vi inte tycker har blivit tillräckligt

uppmärksammad - i vafie fall har man inte försökt att överbrygga den. Det är fråga om den brist på jämlikhet som råder när det gäller bostadslånesysleniel och som vi från moderat håll ofta har påpekat, nämligen det förhållandet atl oUka byggare och olika bostadshusförvaltare har olika villkor, mer eller mindre generösa, beroende på vilken kategori vederbörande tillhör - allmännyttig, kooperativ eller enskild.

När paritetslånel har tillämpats betyder det, med de mindre bostadslånen som man på enskilt och kooperativt håU har fått i förhållande till allmännyttiga företag, all den skuldökning som förekommit där varit lika stor som på allmännyttans sida. Men medan i det senare fallet skulden har kunnal föras över lill staten så måste kooperativa och enskUda företag och förvaltare själva klara den negativa förräntningen av topplånet. Det kan man naturUgtvis göra en viss tid, men det går ju inle alt göra del år efter år - då uppträder likviditetssvårigheter. Och större blir dessa svårigheter för sådana företag vilka inte har en hel mängd enheter som de kan slå ut detta på utan som kanske är förvaltare av etl, två eller tre hus. Där har man inte samma möjligheter. Resultatet har då blivit atl de har fåll likvidiletssvårigheter som i dag är utomordentligt stora.

1 den motion som jag nyss nämnde har yrkats att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära åtgärder för atl överbrygga sådana Ukviditelssvårig-heter som enskUda och kooperativa bostadshusförvaltare har fått. 1 själva verket är ju utskottets majoritet helt överens med oss om atl den svårigheten finns. Man har bara en annan uppfattning än vi har som reserverat oss tUl förmån för motionens tanke. Utskottets majoritet säger: "Utskottet har utgått från att den aviserade genomgripande översynen av bostadsfinansieringen kommer att ytterligare belysa avkastningen på egen insats i byggnadsföretagen och därmed sammanhängande likviditetsfrågor." Men så säger man: "Behovet av provisoriska lösningar får därvid bedömas på vanligt sätt. Något riksdagens initiativ blir därmed inte erforderligt."

Jag vet inte riktigt vad "vanligt sätt" är i fråga om provisoriska lösningar. Det var rätt intressant att när vi böfiade plenum i dag så var det en liten remissdebatt med anledning av en proposition som innehöll vissa förslag inle till provisoriska lösningar men till viss försöksverksamhet som på samma sätt som provisoriska lösningar förutsattes skola komma atl behandlas av en utredning. I det faUet var det så pass bråttom atl man från regeringspartiets sida i försvaret under den debatten ansåg att det var helt skäligt alt regeringen kom med en proposition tre veckor före vårsessionens avslutning.

Ja, vad är "vanligt"? Det vUl jag verkligen fråga.

Jag tror att den sak som det pekats på i motionen och i reservationen faktiskt är en allvarlig företeelse. Vi har i vår reservation velat stryka under allvaret i detta, när vi säger att om dessa förhållanden skaU fortsätta utan att några åtgärder vidtas, så är riskerna mycket stora att konkreta likviditetskriser tvingar företag i likvidation, och det i sin tur betyder ju att man ger de allmännyttiga företagen en monopolstäUning som inle har fömlsatts av statsmakterna och som väl inte heller kan försvaras ur vare sig konkurrens- eUer konsumentsynpunkt. Man skall

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Bokföring av bostadslån m. m.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Bokföring av bostadslån m. m.

vara väldigt långtgående och säker socialist om man i dagens samhälle vUl konkurrera bort aUl enskilt och kooperativt förelagande när det gäller bostadsproduktion.

Risken för en utveckling av det slag jag skisserat är faktiskt stor, fru talman, och det är anledningen lUl atl herr Adolfsson och jag reserverat oss på denna punkt i civUutskotlets betänkande nr 26. Jag ber alltså att i fråga om della avsnitt få yrka bifall lill reservationen och i övrigt bifaU lill utskottets hemställan.

Hert ADOLFSSON (m):

Fru lalman! Jag vUl bara än en gång få foga tUl protokollet alt vi med paritetslånesystemet slår undan alla förutsättningar för konkurrens på lika viUkor i bostadsproduktionen och att det enskilda näringslivet inte har några som helst förutsättningar att ägna sig åt produktion av bostäder på ekonomiskt rimliga viUkor, Mot riksdagens uttalade uppfattning blir paritetslånesystemet förmodligen en ny form av subventioner av mycket stora rnått. De grumliga tankegångar som ligger bakom systemet bygger på evig inflation och måttlig ränta. Då inle verkligheten utformar sig i enlighet med visionerna blir del hela fiasko - del är vad som håller på att ske nu.

Jag undrar hur många människor, bl. a. bostadsrätlsrörelsens 250 000 medlemmar, som känner till atl bostadsrätter i morgon förmodligen ingenting är värda — att man i stället för alt ha en tillgång tar på sig en växande skuld. Det borde vara ett renlighetskrav att bostadsrättsorganisationerna talar om vUka risker människor tar på sig genom att köpa bostadsrätt.

Vad proposilionen, som ligger bakom civUutskotlets betänkande nr 26 gäller, är ingenting annat än en legaUsering av falsk bokföring och lurendrejeri för alt bedra väljarna. Radio och TV medverkar här och drar sitt strå lill stacken. När nyhetsprogram beskriver varför enskUt ägda fastigheter i Stockholms innerstad ombUdas tUl bostadsrätter, då kan del ifrågasättas om inte den beskrivningen bör rubriceras som falsk nyhetsåtergivning.

Fru talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen vid civilutskottets belänkande nr 26.

Herr BERGMAN (s):

Fru lalman! Min vänskap till herr Adolfsson gör att jag avslår från att bemöta hans anförande, framför allt dess senare del.

Fröken Ljungberg gjorde del lätt för mig genom alt hon så utförligt och så sakligt beskrev bakgrunden till utskottsbetänkandet. Vi är aUlså eniga om det förslag som regeringen har lagt på bordel, och fröken Ljungberg var, såvitt jag kunde bedöma, .mycket vederhäftig ända fram tUl slutet av anförandet, då hon började tala om alt det här systemets baksida inle uppenbarade sanningen. Hon sade atl man skjuter på framtiden och överlåter på kommande generationer att bära bördor som skaU bäras i dag. Det sakliga innehållet bakom den formuleringen var ju just del som var poängen i systemet. All det sedan inte har fungerat som vi tänkt utan på etl sätt som ingen kunde förutse är inte systemets fel

utan uppföljningen av systemet. Och det är de bristerna vi nu räknar med atl Kungl. Maj;t skall tUlsätta en utredning för att avhjälpa.

Del stycket i utskottels betänkande som vi är oeniga om är en mycket liten del; den gäller bara huruvida vi skall beställa ett förslag av Kungl. Maj:t eller om vi skall följa Kungl. Maj:t, som lycker att denna fråga är så pass komplicerad alt den bör utredas på det sätt som är föreslaget. Del tycker vi är det klokaste. Nu har fröken Ljungberg skrämt upp både sig själv och oss här i kammaren genom att säga all della är så oerhört märkvärdiga saker. Del är klart atl alla bokföringslermer är Utet svårbegripliga för oss som annars inte sysslar med bokföring, men själva sakfrågan är inte så komplicerad som den verkar när man här talar om den.

Det är också lustigt med de privata byggföretagarna. De älskar paritetslånen så mycket — eUer hatar dem, vilket del nu är — alt de vUl ha dubbel effekt av lånet på den del som staten skjuter till. Det är nämligen fråga om det, alltså all staten skall påta sig skuldbördan, reglerad över statslånet, från den bil som de själva sätter in i huset. Det är det som skapar komplikationer. Skall då återbetalningen av den ökade skuldbördan ske med ett större belopp årligen? Eller skaU den ske med en längre amorteringstid? Om man väljer del senare kan det bli fråga om kreditrisker.

Del behöver inle vara så atl man tycker illa om att försöka lösa denna praktiska fråga genom atl skapa andra vUlkor för enskilda och förelag när det gäller paritetslånen. Det kan faktiskt också föreligga praktiska svårigheter av sådant slag atl man inom departementet har tyckt atl del är bätlre att se över hela frågan. Vi andra instämmer i det. Och vi tycker att fröken Ljungberg som mot annan bakgrund i den här frågan nästan lyser med sin saklighet och vederhäftighet — och i sättet att uttrycka sig — också borde ha kunnat dela den uppfattningen.

Fru talman! Med del anförda viU jag yrka bifall till utskottels hemställan.

Fröken LJUNGBERG (m):

Fru talman! Jag viU bara säga atl jag inte har försökt atl skrämma kammaren, och inte heUer har jag någon tUltro tUl att kunna göra det, om jag också ville. Dessutom är det väl så, herr Bergman, att sanningen aldrig skrämmer; och herr Bergman har ju faktiskt själv sagt atl jag talade riktigt sant.

I vad gäller frågan om bokföringssvårigheterna är sanningen den atl statsrådet har funnit det angeläget att tillsätta en enmansulredning, som har lagt fram ett betänkande om ränteomfördelning och vinstutdelning, och det är i det sammanhanget som bokföringsfrågorna har kommit in. Här kan vi nu bara tala om vad som har hänt och om de svårigheter som systemet medfört, ty det är ju systemet som sådant som har vållat dem.

Slutligen var del i varje faU inte min avsikt att säga att man fört människor bakom ljuset genom alt tvinga en kommande generation att bära bördor som vi skulle bära i dag. Felet ligger i systemet. Det kräver vissa kriterier som inte har blivit uppfyllda. Och vad det beror på kan man ju diskutera. Jag diskuterade emellertid inte den saken.

Nr 76

Tisdagen den 9 maj 1972

Bokföring av bostadslån m. m.

Överiäggningen var hänned slutad.

Nr 76 Punkterna 1 och 2

Tisdagen den Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

9 maj 1972

-------------------- Punkten 3

Bokföring av Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels

bostadslån m. m. reservationen av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Ljungberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller civilutskottets hemstäUan i betänkan-del nr 26 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259

Nej - 36

Avstår - 4

§ 26 Föredrogs civUutskottets betänkande nr 27 i anledning av propositionen 1972:68 med förslag tUl kungörelse om ändring i aUmänna ordningsstadgan (1956:617) jämte motion.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 27 Fru andre vice talmannen meddelade att herr Marcusson enligt tUl kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 8—22 maj.

Herr Marcusson beviljades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 28 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 98 med förslag till lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, m. m.

§ 29 Anmäldes och bordlades motionen 1698 av herrar Börjesson i Falköping och Polstam i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 96 med förslag tiU lag om ändring i brottsbalken.

§ 30 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen av 96

Nr 203 Herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) tUl herr socialministern Nr 76

om kromosomundersökningar av SJ-anställda som sysslat med växlbe- Tisdagen den

kämpning; 9 maj 1972

Anser statsrådet det vara önskvärt all genomföra kromosomunder-----------

sökningar av SJ-anställda som varit sysselsatta med växtbekämpning?

Nr 204 Hen Hermansson (vpk) tUl herr utrikesministern om erkännande av Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering:

När ämnar regeringen erkänna RepubUken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering?

Nr 205 Herr Werner i Tyresö (vpk) liU herr utrikesministern om åtgärder mot USA:s engagemang i kriget i Indokina:

Vilka åtgärder avser regeringen alt vidta i anledning av USA:s senaste upptrappning av anfallskriget mot Indokina?

Nr 206 Herr Hyltander (fp) lUl herr socialministern om vidgade möjUgheter tUl kiropraktisk behandling;

Är socialministern beredd överväga åtgärder för atl ge människor som är i behov härav vidgade möjligheter tiU en lämplig kiropraktisk behandling som komplement fill övrig vård, t. ex. genom all införa kiropraktik som en del i läkarutbUdningen, införa en särskUd licensgivning för fritt verkande kiropraktiker och vidga rätten tUl ekonomisk ersättning vid besök hos seriöst arbetande kiropraktiker?

§ 31 Kammaren åtskildes kl. 17.10.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1972:76 Tisdagen den 9 maj

Riksdagens protokoll 1972:76