Riksdagens protokoll 1972:72 Onsdagen den 3 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:72

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:72

Onsdagen den 3 maj

Kl. 19.30

§  1  Det statliga utvecklingsbiståndet (forts.)

Fortsattes överläggningen angående utrikesutskottets betänkande nr 6.

Herr utrikesministern WICKMAN, som meddelat, att han i samband med behandlingen av della ärende ämnade besvara fru Dahls (s) i kammarens protokoll för den 26 april intagna fråga, nr 183, om vidgning av biståndet tiU Demokratiska repubUken Vietnam och FNL/PRR i Sydvielnam, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Fru Dahl har frågat mig om regeringen, med anledning av de terrorbombningar som USA nu genomför i norra och södra Vietnam, är beredd vidta åtgärder för alt snabbt utvidga biståndet lUl Demokratiska republiken Vietnam (DRV) och FNL/PRR i Sydvielnam.

De amerikanska bombningarna i Vietnam drabbar civilbefolkningen hårt. Regeringen kommer med hänsyn härtUI att ställa ökade resurser tiU förfogande för humanitärt bistånd lill DRV och lill befolkningen i de av den sydvietnamesiska befrielserörelsen behärskade områdena.

Det humanitära biståndet till DRV uppgår för närvarande lill 25 miljoner kronor om året. Härtill kommer i år 4 miljoner kronor, som anvisades efter de svåra översvämningarna förra sommaren. Inom ramen för den reserv för katastrofinsatser, som regeringen beräknat inom biståndsanslagen, bör utrymme nu beredas för en ökning med 10 miljoner kronor av den humanitära hjälpen till Demokratiska republiken Vietnam.

Jag har redan i slatsverkspropositionen förutsett ökade insatser genom FNL. De senaste veckornas händelseutveckling föranleder att beslut härom kommer att fattas inom en snar framtid.

Fru DAHL(s):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min enkla fråga. Jag återkommer med kommentarer till svaret litet senare i detta mitt anförande, men inledningsvis vill jag säga att jag med tillfredsställelse hälsar att regeringen nu kommer alt vidta åtgärder för alt utvidga biståndet till både Demokratiska republiken Vietnam och de av befrielserörelsen behärskade områdena i Sydvietnam, som ju växer snabbt. Samtidigt vill jag säga atl del som nu har meddelats ingalunda innebär någon stor utvidgning av biståndet. Jag förutsätter att betydligt större utökningar kommer att aktualiseras snart.

Herr talman! Vi samlas till u-landsdebatten i dag med parollerna från första maj om människovärde, rättvisa, frihet och bröd ringande i öronen. Det är en bra bakgrund för biståndsdebatten, därför att det är de frågorna  -  om försörjningen och fördelningen av jordens resurser, att

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Def statliga utvecklingsbiståndet

Om vidgning av biståndet till Demokratiska republiken Vietnam och FNL/PRR i Sydvietnam

127

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Om vidgning av biståndet till Demokratiska republiken Vietnam och FNL/PRR i Sydvietnam

128

skapa goda och människovärdiga levnadsförhållanden och ökad social rättvisa - som är de grundläggande utvecklingsfrågorna.

Den som gör sig besväret att tränga in i situationen i u-länderna och i förhållandet mellan de rika och de fatliga länderna tvingas att dra slutsatser som är obehagliga både för de rika länderna, som i århundraden har utnyttjat de fattiga länderna för alt öka sitt eget välstånd, och för många u-landsregeringar som spelar med i det internationella system som medför att fattigdomen i u-länderna på många håll ökar hos folkets breda lager, samtidigt som den rika världens rikedom ökar. Dessvärre tvingas vi också dra obehagliga slutsatser om u-hjälpens utformning på många håll som ett medel för politisk och ekonomisk påtryckning på u-länderna.

Del är också ett konstaterande som inleder utrikesutskottets betänkande nr 6, där man citerar statsverkspropositionen och säger: "Alltför många av tredje väridens länder tvingas av de ekonomiska relationerna lill i-länderna att bygga sina samhällen mera i enlighet med i-ländernas intressen än efter egna nationella önskemål. De u-länder som söker bryta sig ur della beroendeförhållande utsätts för svårigheter i sina utvecklingsansträngningar. U-ländernas fortsatta ansträngningar för att i allt större utsträckning frigöra sig från ekonomiska bindningar kommer alt medföra krav på en ändring av den rådande internationella maktstrukturen."

Det är också, som jag sade, etl faktum att många i-länder använder sin u-hjälp för atl öka sin makt gentemot u-länderna.

Det är dessa förhållanden som ligger bakom den diskussion om länderkoncentration och länderval som vi har fört i Sverige, särskilt i riksdagens u-hjälpsdebatter, under de senaste åren. Den har lett till att vi inom det socialdemokratiska partiet ställt kravet att u-hjälpen icke får förenas med villkor beträffande u-ländernas ekonomiska och politiska prestationer eller politik och att den inte heller får ha en sådan effekt att den ökar orättvisorna inom eller mellan länderna. Vårt biståndssamarbete måste tvärtom i första hand koncentreras till länder där man verkligen arbetar för att åstadkomma större social rättvisa och att lyfta folkets levnadsförhållanden upp till en nivå som vi kan acceptera med utgångspunkt från våra grundläggande värderingar när det gäller social rättvisa.

Jag har i dagens debatt noterat all många talare från oppositionen velat ansluta sig till den politiken, och del tycker jag är en framgång. Men tyvärr har vi också fått höra de vanliga påståendena om en politisering av u-hjälpspolitiken från socialdemokratisk sida. Med detta har man då velat göra gällande att vi skulle vilja använda u-hjälpen som ett medel för att sprida vår egen uppfattning till u-länderna och bara ge bistånd till sådana länder som delar den. Det här är en debatt som förts år efter år i kammaren. Varje gång har vi tUlbakavisat påståendena att vi skulle ägna oss åt något slags maktfullkomlig imperialism gentemot u-länderna. Det är ingen partipolitisk styrning vi vill ha - det är en uppfinning av den borgerliga oppositionen.

Jag har i en tidigare u-hjälpsdebalt erinrat om en artikel som jag skrev i den socialdemokratiska tidskriften Tiden 1968, när den här diskussionen inleddes. Ingenstans ställs där krav på en partipolitisk styrning. Tvärtom sägs det mycket kraftfullt ifrån att vad det är fräga om är att vi skall   analysera   vad   som   faktiskt   görs   i   varje   land   när   det   gäller

ekonomiska, sociala och politiska reformer, att vi icke får acceptera att man manipulerar med u-ländernas regeringar eller politiska system och att det måste ske en långsiktig planering. - Det är del ena.

Samtidigt finner jag det efter dagens debatt viktigt atl slå fast att delta inte innebär all det är några menlösa principer som vi har anslutit oss tUl. Vi menar verkligen allvar med kravet på atl biståndet skall koncentreras till länder som för en politik som leder till atl folkets flertal får det bättre. Det medför ställningstaganden, det leder tUl slutsatser och konsekvenser för biståndets inriktning; det är inget tvivel om det.

Jag har, herr talman, efter dagens debatt ansett det viktigt atl påpeka dessa två saker.

Har vi den principen som grund, att det är strävandena att åstadkomma social rättvisa som i första hand skall dirigera vårt länderval och inriktningen av vårt utvecklingssamarbete, så blir ingenting viktigare än att effektivt och konsekvent stödja de folk som kämpar mol kolonialism och nykolonialism och för oberoende och social rättvisa.

Jag har haft tillfälle atl följa den kampen på nära håll både i Vietnam och i en av Portugals kolonier. Det finns ingenting som är så påtagligt, ingenting som är en så gripande och imponerande upplevelse som delta att det är drömmen om den fria människan, om ett gott och rättfärdigt samhälle, som driver den kamp man för i dessa länder mot utländska och inhemska förtryckare. Det är den drömmen som kommer före allting annat, och det som redan medan kriget pågår görs för att förverkliga den drömmen är insatsen som överträffar vad som görs i många självständiga länder.

Man kan gå lUl de politiska ledarna i de här rörelserna och lära vad de anser vara det viktigaste för sitt folks strävanden. Jag vill här bara citera vad Nordvietnams premiärminister Pham Van Dong sade som slutet av ett budskap till svenska folkel, som jag fick med mig när jag var där i höstas. Jag tycker att vi skall tänka på de orden nu, när USA varje dag bombar städer och byar, fabriker och risfält, i hela Vietnam. Han sade:

"1 dag kämpar alla medvetna människor i väriden för ett bättre liv och bättre levnadsförhållanden. Detta är en oundviklig historisk utveckling. För att uppnå detta mål kan mänskligheten komma alt tvingas betala ett mycket högt pris. Men det finns ingen annan utväg för mänskligheten och för den mänskliga civilisationen om världens folk en gäng ska lyckas göra slut på krigen, exploateringen och förtrycket."

Och verkligheten, vart man än kommer, visar atl dessa människor menar allvar i dessa strävanden. Det borde alltså vara självklart för oss att ge slödel till folken i Indokina, i Portugals kolonier och i södra Afrika prioritet. Visst är det sant att våra insatser på det här området är unika i västvärlden. Det är ytterst få länder som över huvud taget ger något stöd alls, och det stöd som lämnas är av mycket liten omfattning. Och visst är det sant alt vårt stöd har ökat ganska snabbt under de senaste åren. Men jag vill ändå, herr talman, hävda att vårt bistånd i detta sammanhang fortfarande är alldeles för obetydligt både jämfört med hela vår biståndsbudget och jämfört med det behov som finns.

När det gäller befrielserörelserna i Afrika — i södra Afrika och i Portugals kolonier - finns i årets budget ett totalt anslag på 15 miljoner

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 70-72

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Om vidgiting av biståndet till Demokratiska republiken Vietnam och FNL/PRR i Sydvietnam

129

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Om vidgning av biståndet till Demokratiska republiken Vietnam och FNL/PRR i Sydvietnam

130

kronor. Jag finner det anslaget vara helt otillräckligt. Jag har noterat att utskottet i år har upprepat del som förra året anfördes, nämligen atl medel kommer atl kunna påräknas för atl tUlgodose de behov som redovisas från befrielserörelsernas sida. Jag vill med kraft stryka under atl man bör göra omfördelningar i biståndsbudgelen, om del blir nödvändigt för att tillgodose behoven — och skall man se till de behov som föreligger råder det inget tvivel om alt man måste göra del.

När del gäller Indokina kan man naturligtvis säga att biståndet till Demokratiska republiken Vietnam i dag har nått en betydande omfattning. Demokratiska republiken Vietnam i dag är en av de största biståndsmottagarna. Jag har med tUlfredsställelse sett att statsverkspropositionen har framhållit att del är ett långsiktigt utvecklingssamarbete som vi nu har inlett - någonting som ytterligare underslröks av utrikesministern i hans tal den 1 I mars vid Svenska kommitténs för Vietnam årsmöte. Jag har i dag också med tillfredsställelse mottagit beskedet att man anslagit ytterligare 10 mUjoner kronor. Men jag anser alt även della biståndet behöver utvidgas betydligt - det är så självklart att vi nästan inte skulle behöva påpeka det.

Ändå, herr talman, är situationen i de övriga länderna i Indokina betydligt sämre. Det bistånd som har lämnats tUl PRR, lill Laos och Cambodja är av mycket liten omfatlning. Det innefattar för närvarande enbart medicinsk utrustning, och av alla tecken atl döma har det gått långsamt alt förmedla biståndet. Jag skulle ha önskat, herr talman, alt utskottet hade ägnat de här frågorna större uppmärksamhet än vad som faktiskt har skett. Del är i och för sig bra atl principen om bistånd är godtagen och att man understryker hur viktigt det är atl regeringen och riksdagen ägnar uppmärksamhet ål biståndet till Indokinas folk. Men det behövs nu både en ökning av biståndsbeloppens storlek och en förbättring av innehållet i det bistånd som lämnas, och jag tror att vi igen måste överväga vilka kanaliseringsvägar som vi skall använda oss av.

När riksdagen och regeringen har motiverat alt man använder sig av Röda korset för förmedling av det här biståndet, då har det skett med hänvisning lill effektivitetsprincipen, atl detta skulle vara den effektivaste förmedlingskanalen. Jag tror att erfarenheterna nu har visat alt så inle är fallet. När utrikesministern talade på Vielnamkommitténs årsmöte den 11 mars framkom det att man hade den uppfattningen också inom UD och att man inte ville utesluta att andra kanaliseringsvägar måste övervägas.

Min personliga uppfattning har jag deklarerat tidigare i denna fråga. Jag anser att biståndet skall förmedlas direkt till befrielserörelserna och att det måsle komma alt innefatta betydligt fler olika biståndstyper, varuslag, än vad som för närvarande är fallet.

Den som har sett förhållandena i de områden som det är frågan om och som vet hur befrielserörelserna arbetar och under vilka villkor människorna lever, måste säga sig att det inte är särskUt humanitärt med den begränsning för biståndet som vi enligt principen om s. k. humanitärt bistånd i dag har. Det är inte humanitärt att inskränka sig till att skicka ett mycket snävt sortiment av varor, ofta sådana som inte alls motsvarar det primära behovet.

Det verkligt humanitära skulle vara att ge bistånd på bredare basis av den typ som vi lämnar lill befrielserörelserna i Portugals kolonier. Jagar inte ense med vpk och herr Måbrink, när man säger att det där är frågan om förmyndarmentalitet från svensk sida. Dit lämnas nämUgen ett bistånd som är effektivt när det gäller att hjälpa befrielserörelsen att UpprätthåUa den sociala, civila organisationen i de befriade områdena. Vi borde nu la steget fullt ut också när det gäller Indokina och de befriade områdena där och se till att del biståndet blir så effektivt att det verkligen kan hjälpa människorna att överleva på ett bättre sätt.

Herr talman! Jag vill tUl slut deklarera alt jag är fullständigt övertygad om att det finns ingen annan än befrielserörelserna själva som över huvud taget kan effektivt förmedla detta bistånd. Det finns inga andra som har en organisation som duger. Befrielserörelserna är inte i behov av organisatorisk hjälp från något håll. De kan naturligtvis inte släppa in utländska experter i de befriade områdena, av säkerhetsskäl och andra viktiga skäl.

Herr talman, jag vill sluta mitt anförande med att kraftigt understryka att vi nu måste anstränga oss att med olika medel effektivisera biståndet lUl befrielserörelserna i Indokina.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Om vidgning av biståndet till Demokratiska republiken Vietnam och FNL/PRR i Sydvietnam

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vad Birgitta Dahl har anfört är ur många synpunkter myckel klokt och riktigt, men när hon nu så varmt förespråkar nödvändigheten av ett ökat stöd åt befrielserörelserna och ål Vietnam vore det kanske mera logiskt om hon hade anslutit sig lill vpk-motionerna i det stycket. Och när hon samtidigt hävdar betydelsen av att principerna om länderfördelningen bör bygga på åtminstone någon sorts minimikrite-rium för ett lands regim och dess utvecklingsvänlighel, dess villighet alt befrämja en social och ekonomisk utveckling i landet och till folkmajoritetens fromma, då vore det också konsekvent att hon hade stött vpk-yrkandena om ökat stöd åt befrielserörelserna på bekostnad av det relativt stora anslag till IDA som vi alla väl vet kommer atl i en komprometterande stor utsträckning kanaliseras till länder där viljan atl befrämja en social och ekonomisk utveckling till folkmajoritetens fromma knappast är för handen.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Skillnaden meUan mig och vpk är att jag hyser förtroende för den politik som regeringen för vad beträffar stödet till befrielserörelserna och ländervalet.

Jag har i utrikesutskottets betänkande nr 6 fått sådana försäkringar i vad gäller de två motioner som jag själv har väckt beträffande biståndet till Demokratiska republiken Vietnam och befrielserörelserna i Laos, Cambodja och Sydvietnam atl jag anser alt riksdagen slår fast, genom de uttalanden som görs i anledning av dessa motioner, att en ökning av biståndet skall komma lill stånd. Dessutom framgår detta klart både av statsverkspropositionen och det anförande som utrikesministern höll vid Svenska kommitténs för Vietnam årsmöte och av det svar som jag i dag har fått på min fråga. Jag är emellertid inte helt nöjd med omfattningen

131

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

och inriktningen av det bistånd som vi för närvarande lämnar i detta avseende och därför har jag velat markera det.

Jag vill avslutningsvis säga att med den uppslutning som i dag både den allmänna opinionen och vi här i riksdagen har manifesterat kring stödet för Vietnams folk tror jag också att del finns anledning att gå ett steg längre när det gäller biståndet till Indokina.

(Med anledning av att en person på åhörarläklaren log lUl orda erinrade herr talmannen om att demonstrationer på läktaren ej var liUåtna.)

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Skillnaden mellan fru Dahl och vpk är väl den, atl medan vpk lägger fram konkreta förslag och röstar på dem nöjer sig fru Dahl med att förklara sitt förtroende för en regeringspolitik som i den här saken inte aUs följer samma linje som vårt partis politik, utan som är betydligt mera restriktiv. Skillnaden mellan vpk och fru Dahl beslår ocksä däri atl fru Dahl inle bara har förtroende för regeringen, utan tydligen även för IDA och Världsbanken, vilka vpk inle har några sådana Ulusioner om.

Med anledning av att åhörare ropade slagord från läktaren och uppvisade en banderoll yttrade herr TALMANNEN:

Jag vill ånyo erinra om att demonstrationer på läktaren ej är tUlåtna.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är, skulle jag vilja säga till herr Svensson i Malmö, också en fråga om alt arbeta - i det här huset och i andra sammanhang -så, alt man får resultat av betydelse för Vietnams folk, och det är alldeles otvetydigt atl den breda opinion som har stöd bland folkrörelserna och bland de fackliga organisationerna inom arbetarrörelsen även har lett lill att regeringen har stöd för att agera i Vietnamfrågan.

Jag föredrar, herr talman, att arbeta på det sättet i Vietnamfrågan.

132

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! I förra årets biståndsdebatt tillät jag mig att rikta uppmärksamheten på etl beslut av Europarådels rådgivande församling i början av 1971, Jag tänker på församlingens resolution nr 478, Denna resolution hade antagits på grundval av dokument härrörande från det i november 1970 avhållna fjärde seminariet i Strasbourg angående internationella - särskilt europeiska — organisationers aktiviteter lill främjande av frivillig u-landstjänsl. Vid detta seminarium hade det bl, a, förekommit en väl förberedd s, k, konsultation mellan vissa deltagare i seminariet och en del teknisk expertis rörande u-ländernas industrialisering. Konsultationen, där jag själv hade tillfälle att delta, ledde till en särskild rapport, I denna riktades uppmärksamheten på behovet av specialiserad industrialiseringsmetodik eller -strategi för u-länderna.

Som vi alla vet utmärks u-ländernas situation av stor brist på kapital och samtidigt stor och växande arbetslöshet, sammanhängande med hög

nativitet och trots allt sjunkande mortaUtet, Dessa länder behöver därför en teknik inte av den västerländska, starkt kapitalkrävande och mindre personalkrävande typen, i varje fall inte i initialskedet. En sådan teknik passar varken dessa länders jordbmk eller industri. Uppmärksamheten riktades därför i rapporten på hur konstruktiva insatser pågår för att skapa ett ekonomiskt godtagbart, tekniskt allernativ lill i-ländernas avancerade teknik, ett alternativ som är mera personalintensivt och samtidigt mindre kapitalkrävande. Denna teknik skulle alltså lämpa sig bättre för produktionen i länder med kapitalbrisl och stigande arbetslöshet både i städerna och på landsbygden.

De enklare produktionsmetoder som det här gäller brukar täckas in under termen "inlermediale technology". Det rör sig här om tekniskt enkla men likväl moderna tUlverkningsmeloder på en nivå mellan dem som utnyttjas vid primitivt hanlverksbetonad respektive högmekaniserad produktion.

Europarådsförsamlingens resolutioner överlämnades tiU bl, a, FN:s berörda biståndsorgan och tiU OECD. Etl av syftena med delta var att rikta speciell uppmärksamhet på konsultationsgruppens uttalade förhoppning om atl OECD i samverkan med lämpliga FN-organ skulle ägna inlresse ål den här problematiken, bl. a. genom atl söka grunda elt internationellt informationskontor rörande den mera u-landsanpassade tekniken eller teknologin.

Den vid samma session med Europarådets rådgivande församling antagna rekommendationen nr 635 riktade sig direkt till Europarådets ministerråd. Man hoppades atl detta råd med sitt politiska stöd skuUe överlämna förslaget om grundande av ell internationellt centrum för "inlermediale technology" till OECD. Syftet var detsamma, nämUgen att detta organ i sin tur skuUe ta upp frågan om att starta ett sådant centrum och i samverkan med FN ge det stöd åt dess verksamhet, som kunde erfordras.

Jag ställde nu, herr lalman, i förra årets u-landsdebatt den frågan om regeringen är beredd atl använda sitt inflytande i ministerrådet - t. ex. genom den svenske Europarådsambassadören — och i OECD för att främja den nämnda konsultalionsgruppens uppslag om ett inlernalionellt informationscentrum av del slag del här gäller. Enligt vad jag nyligen har inhämtat vid besök i Strasbourg har någon särskild åtgärd i rekommendationens anda hittills inte vidtagits av ministerrådet.

Detta är anledningen till atl jag tillåtit mig atl begära ordet i denna debatt för att ånyo ställa frågan tUl regeringen rörande åtgärder till utveckling och främjande av en mera u-landsanpassad teknologi. Det är mig väl bekant alt industribiståndsutredningen tillkallats förra året för att bl. a. ägna uppmärksamhet åt möjligheterna att från svensk sida bidra med utveckling av en för u-länderna speciellt lämpad teknologi. Det vore emellertid av största intresse alt vela i vad mån denna utredning kopplat på dessa redan initierade strävanden genom alt inrikta sig på internationell samverkan om u-landsteknologin, t. ex. genom OECD, för att driva fram ett utvecklingsarbete av det slag som åsyftas med den Europarådets rekommendation, som jag aUlså berörde i förra årets debatt och nu ännu en gång finner anledning att åberopa.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

133

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr talman! Det andra skälet tUl att jag vågat begära ordet i denna debatt är mill intresse för alt främja samverkan över gränserna mellan i-länderna i vad avser deras frivilliga biståndsarbete, dvs. vad som med en enligt min mening från u-ländernas synpunkt olämplig term kallas fredskårsverksamheten. Jag viU rikta uppmärksamheten på att det femte seminariet om frivilligt u-landsarbete för närvarande är under intensiv planering. Seminariet skall hållas på hösten nästa år och torde fä tiU huvudtema "Developments in mullinational eooperalion". Jag finner det angeläget att vidarebefordra den upplysningen, atl det nu håller på atl växa fram ett nära samarbete rörande delta seminariums anordnande och genomförande mellan "Regional Conference on International Voluntary Service", som beslår av ett stort antal helt frivilliga organisationer i Europa för främjandet av biståndsverksamhet och "International Secreta-riat for Volunteer Service", dvs. den av olika regeringar organiserade friviUigverksamhelen i u-länderna samt slutligen "United Nations Volunteer Programme," lopporganet för FN:s nyuppsatta fredskår.

1 egenskap av ordförande i en liten arbetsgrupp för planeringen av detta seminarium — tillsatt av Europarådets social- och hälsovårdsulskott - och såsom rådets rapportör i hithörande frågor under några år vUl jag vid detta tUlfälle uttala förhoppningen om en allt starkare utveckling av del sålunda påbörjade samarbetet mellan de olika inlernalionellt verksamma fredskårsorganen på loppnivå, nu lill en början genom del planerade seminariet om frivilligtjänsten i u-länderna, som alltså skaU hållas nästa år.

Atl en sådan utveckling inletts nu visar att frivUligljänsten - den må ske genom enskilda organisationer eller genom statliga organ - åren idé som alltjämt har stor livskraft i sig och attraherar ungdom i i-länder över hela klotet lill fredliga insatser i u-länderna.

Herr talman! I anslutning till vad jag här har anfört ber jag att i första hand fä yrka bifall till reservationen 11 vid punkten 18 i utrikesutskottels betänkande nr 6.

134

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Det mesta har redan sagts i den här långa debatten. Därför ämnar jag bara säga några ord om hur man skall kunna skapa ett bättre politiskt underlag bland den breda allmänheten för elt ökat svenskt bistånd.

Enprocentsmålet har ulan tvivel varit av stort värde. Om inte det beslutals av den socialdemokratiska partikongressen 1967 och av riksdagen 1968, hade troligen biståndsvolymen ökal långsammare än som nu skett. Erfarenheterna från andra industriländer under senare år tyder på det.

Många har här från talarstolen under dagens debatt vittnat om att u-hjälpen inte är särskUt populär bland medborgarna. Andra behov - inte mmst ökad privat konsumtion - upplevs som mer angelägna. Det säger sig självt atl riksdagen inle år efter år kan fortsätta atl besluta om kraftiga ökningar av biståndsvolymen om inte en majoritet av del svenska folkel står bakom en sådan politik.

Vi har väl alla i olika sammanhang mött människor som varit starkt

negativa tiU den växande u-hjälpen. Många pekar i dag på bislåndsanslagen när de pratar om olika sätt att mildra de skatter som man anser vara alltför höga. Den negativa u-hjälpsopinionen är liU stor del en back-lash som skapats av den kverulanliska skalledebatlen.

Det finns också stora grupper i vårt land som har det mycket besvärligt alt klara den egna familjens ekonomi. Många låginkomsttagare menar med all rätt att de inte har något alt avstå. De för en daglig kamp för sin egen knapp.a välfärd i vårt högstandardsamhälle. För dem blir u-hjälpen helt naturligt en sekundär och teoretisk fråga.

Arne Geijer har här i dag pekat på möjUgheten all genom en speciell beskattning - som inte drabbar låginkomsttagarna — skaffa fram ökade resurser för u-hjälpen. Del bör vara elt uppslag alt la fasta på för alla som inser hur nödvändigt del är all bygga ul det svenska biståndet. Vi kan aldrig komma förbi sambandet meUan våra inhemska jämUkhetsfrågor och våra ansträngningar all föra en internationell uljämningspoUtik. Det var därför beklagligt atl en så energisk förkämpe för ökad u-hjälp som herr Ullslen så snabbt och definitivt tog avstånd från Arne Geijers resonemang och från en speciell finansiering av de anslag som behövs för all uppfylla enprocentsmålet.

Det är ju faktiskt inte några större uppoffringar som kommer att krävas, även om anslagsökningen det sista budgetåret 1974/75 kan förefalla litet väl kraftig. Finansdepartementets och UD:s experter har i den nyligen publicerade utrednmgen om "UtveckUngsbiståndets samhällsekonomiska effekter" visat atl vi, för att nå enprocentsmålel med bevarad samhällsekonomisk balans, bara behöver dämpa den växande privata konsumtionen med två promille per år fram tUl 1975.

De som är negativa till det svenska biståndet har hiltills varit en ganska lyst opinion och man får väl hoppas att den också skall förbli lyst. Det är därför svårt att skapa sig en klar bUd av hur bred och omfattande den är. Vår kunskap om u-hjälpsopinionen är ganska ofullständig. Men många bedömare tycks vara övertygade om atl de bislåndsnegaliva representerar en majoritet av folket.

De opinionsmätningar som gjorts under en följd av år talar lyckligtvis ett annat språk. De tycks visa att den andel av svenska folket som vill öka u-hjälpen har växt under 1960-talet. På senare år har ungefär var tredje tillfrågad sagt sig vUja ha en ökad biståndsvolym. Omkring hälften av de intervjuade har under hela 1960-talet sagt atl de anser den vid respektive tidpunkt uppnådda biståndsnivån vara lagom. Det skulle kunna tydas som att 75—85 procent av det svenska folket under de senaste tio åren har haft en positiv inställning till biståndsvolymens utveckling. De som uttalat sig för en minskning av den svenska u-hjälpen har varit fåtaliga.

Opinionsmätningarna har också visat atl yngre personer är mer positiva än äldre och att man blir mer positiv tUl ökad u-hjälp ju högre utbildning och ju högre inkomster man har. En negativ inställning till u-hjälp kan alltså bero på bristande kunskaper och är vanligast bland ekonomiskt och utbUdningsmässigt eftersatta grupper i samhället. Därmed har man fått en del anvisningar om hur informationsresurserna bör satsas för all skapa elt bredare poUtiskl underiag för en fortsall utbyggnad av biståndsverksamheten.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

135

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det StatUga utvecklingsbiståndet

I början av 1960-talel var u-hjälpen den fråga som tände den yngre, radikala opinionen i vårt land. I dag är del miljöfrågorna som engagerar. Det är ganska märkligt att så många tycks kunna skilja på u-hjälp och mUjövård. Vilken mänsklig miljö kommer vi egentligen att få på den här planelen när det om 30 år finns dubbelt så många människor som skaU ha mat, bostäder, kläder och arbete? Nu växer världsbefolkningen på en månad med nästan lika många människor som det bor i Sverige. År 2000 kommer det att finnas 7 miljarder människor på jorden. Två tredjedelar av världens befolkning kommer då alt vara under 15 år. Sedan kommer ytterligare miljarder rasande ännu snabbare.

Den viktigaste insats vi kan göra för att säkra vår framtida miljö är därför att hjälpa de fattiga länderna alt bromsa den explosiva folkökningen, bygga skolor, utveckla jordbruk och industri. Räcker inte solidariteten tUl för att öka biståndet så borde åtminstone självbevarelsedriften göra det. Del är en absolut nödvändighet att den nuvarande utvecklingen i de fatliga länderna kan brytas om våra barn och barnbarn skall ha en chans att få leva i en rimlig mänsklig miljö.

Om några veckor drar FN;s miljövårdskonferens in här i riksdagshuset, 1 de omkring 75 miljörapporterna från olika länder som sänts in i förväg är sambandet mellan utvecklingsbistånd och mUjöproblem ett ofta återkommande tema. Rapporterna är ordnade i alfabetisk ordning, I den första — från Afghanistan — lyder sammanfattningen; "Befolkningsexplosionen, förslösningen av naturtillgångarna, dåliga avloppssystem, brist på dricksvatten, den ökade användningen av DDT, avbetningen av naturliga betesmarker och olika andra förhållanden som hänger samman med underutvecklingen är Afghanistans viktigaste ekologiska problem,"

Kanske är det detta självklara samband mellan u-hjälp och miljövård på "rymdskeppet Jorden" som under 1970-talet kommer att definitivt övertyga den svenska opinionen om utvecklingsbiståndets avgörande betydelse för vår framtida trygghet.

136

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Socialdemokratins aptit på nya skatter har vi ju bevittnat de senaste dagarna, men det är ändå en aning förvånande att man tror sig kunna göra u-hjälpen någon tjänst genom atl införa en särskild u-hjälpsskatt. Det är alldeles självklart — och del har vi betonat från vårt håll både i denna debatt och tidigare - att vi skall tala om vad u-hjälpen kostar. Vi skall klargöra att om man menar allvar med alt salsa på ökal bistånd, då måste man acceptera atl detta leder tUl minskad privat och offentUg konsumtion i vårt land. Men det finns ingen anledning atl här låta inslag till u-landshjälpen bli föremål för någon särbehandling.

Vi kunde, med samma rätt som Arne Geijer nu föreslår att vi skall införa en särskUd skatt för atl klara det anslag som avser bistånd till de faltiga folken, föreslå att vi skall ha en särskild skatt för våra försvarsutgifter, som är mycket större, för våra socialpolitiska utgifter eUer för undervisningen — för att nu nämna några poster som tar mera pengar än vad u-hjälpsanslagen gör.

Det är svårt att komma ifrån atl herr Geijers förslag visar atl man är

ohjälpligt fast i betraktelsesättet att bislåndsanslagen skall vara en restpost. När man befinner sig i ett tryckt ekonomiskt läge — och det gör vi förvisso — skall alla andra utgifter som vi också anser angelägna klaras med hjälp av de ordinarie skatterna, VUl man dessutom öka biståndet till de fattiga folken, måste man införa en särskild skatt för att klara denna uppgift.

Jag tycker, herr talman, att herr Geijers särskilda skallepaket är förtjänt av samma entydiga nej som regeringens.

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Man bör inte bara tala om vad det kostar atl öka u-hjälpen såsom vi planerat utan också hur den skall finansieras. Om vi vUl nå enprocentsmålet, bör vi rimligen utan att nu låsa oss söka efter framkomliga vägar. Finansieringsfrågan är mycket väsentlig, speciellt budgetåret 1974/75, och jag tycker alt det är beklagligt att herr Ullsten redan nu har en definitiv ståndpunkt i denna fråga.

Den utredning som framlades för några dagar sedan, om utvecklingsbiståndets samhällsekonomiska effekter, har givit oss värdefulla kunskaper om hur ett ökat bistånd bör finansieras vid bevarad samhällsekonomisk balans, 1 detta sammanhang tycker jag att myckel talar för Arne Geijers resonemang, och det är säkerligen inte sista gången vi hör det framföras i den offentliga debatten.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! 1 den mån herr Ericson i Örebro har u-hjälpens intresse för ögonen när han nu i herr Geijers stäUe försvarar detta förslag, som jag ursprungligen trodde ändå var etl Ula övertänkt hugskott, skall jag i och för sig inte misstänkliggöra hans avsikter. Jag tror alt han menar vad han säger, men jag tror att han har hoppat i galen tunna.

År 1968 beslöt riksdagen alt vi skulle planera u-landshjälpen på sådant sätt att vi skulle nå målet en procent av bmltonationalprodukten budgetåret 1974/75, Det var ett aUdeles entydigt beslut. De reservationer man gjorde hade den innebörden att man, om budgetläget så medgav, skulle kunna öka hjälpen ännu snabbare. Det står ganska tydUgt angivet i utskottsutlåtandena att det var fråga om en minimimålsättning.

Vad är i detta läge regeringens uppgift? Jo, exakt densamma som när vi beslutar om andra utgifter som också bygger på en långtidsplanering, nämUgen atl planera så att detta beslut kan genomföras. Vad är del för skillnad när vi ställer krav inom inhemska områden och när vi gör det i fråga om biståndspolitik? Har vi inte precis samma krav på regeringen atl den skall planera så att riksdagens beslut kan genomföras?

Om man menar att det behövs extraordinära åtgärder för att klara igenom det här beslutet, så uppstår faktiskt frågan: Menade socialdemokratin inte allvar, när man talade om att genomföra enprocentsplanen? Vad är det som har inträffat egentUgen, som gör att man nu tvingas tUlgripa alla möjliga mer eller mindre desperata förslag? Uppenbariigen ingenting annat än att man börjat få kaUa fötter vid tanken på att detta kanske inte är något speciellt populärt förslag att fullfölja,

5 * Riksdagens protokoll 19 72. Nr 70- 72

137

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s):

Herr talman! Jag vUl bara upplysa riksdagens ledamöter, framför allt herr Ullsten, om att jag inte föreslagit att vi skall finansiera u-hjälpen genom en speciell beskattning. Vad jag sagt är att om vi skall fullfölja målet 1974/75, så blir förmodhgen konsekvensen den att vi måste la ul en särskild skatt för att klara den saken. Herr Ullslen behöver inte bli nervös redan i år. Den tiden kommer väl när vi får tUlfäUe atl diskutera finansieringen närmare, 1 dag är det ju inte aktuellt att ta någon ställning tUl den frågan.

Överläggningen, som omfattat samtliga punkter i utskottets belänkande, var härmed slutad.

Punkten 1

Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till enprocentsmålet

Kungl, Maj:t hade i proposilionen 1972:1 bilaga 5 (lill, C i utdrag av statsrådsprotokollet över ulrikesdepartementsärenden för den 3 januari 1972) föreslagit att anslagen för internationellt utvecklingssamarbete skulle budgetåret 1972/73 uppgå till 1 250 miljoner kronor, vilket innebar en ökning med 250 miljoner kronor eller 25 % från innevarande budgetår. Härav utgjorde ca 5 miljoner kronor kostnader för utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete och för viss personal vid beskickningar i motlagariänderna. Dessa kostnader var direkl hänförliga lill utvecklingssamarbetet och jämförliga med S1Dä:s administrationskostnader och borde bedömas i samband med bislåndsanslagen även om de redovisades på anslaget A I, Utrikesförvaltningen, Den tjugofemprocentiga ökningen skedde i enlighet med den metodik riksdagen fastställt för den långsikliga utvecklingen av anslaget för internationellt utvecklingssamarbete.

Främst när det gällde det direkta utvecklingssamarbetet var det enligt Kungl. Maj:ls förslag nödvändigt all fastlägga vissa minimiramar för den fortsatta planeringen. Dessa ramar byggde på riksdagens beslut om atl den årliga anslagsökningen i absoluta tal skulle bli minst lika stor som under del löpande budgetåret.

138

I denna punkt hade behandlats

dels motionen 1972:184 av herr Äkeriind (m),

dels molionen 1972:440 av fru Mogård (m) och herr Wijkman (m) vari hemställts att riksdagen uttalade att 1968 års beslut beträffande anslagsvolymen för det statliga utvecklingsbiståndet alltjämt skulle gälla och hos Kungl. Maj:l hemställde att i slatsverkspropositionen för budgetåret 1973/74 redogjordes för hur härför erforderliga medel beräknades utgå,

dels molionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade, atl del statliga anslaget för bistånd tiU u-länderna i enlighet med tidigare gjorda utfästelser budgetåret   1974/75   skulle   ha   en   omfattning  motsvarande  en   procent  av

bruttonationalprodukten (punkt 2), att riksdagen begärde, all Kungl. Maj:t bemyndigade SIDA att i sin planering för budgetåren 1972/73-1974/75 utgå från en total anslagsökning motsvarande tre gånger 35 procent, dvs. all varje års ökning skulle bli 10 procentenheter högre än med nuvarande stegringstakt, varvid fördelningen av denna ökning på vart och etl av de tre budgetåren förutsattes ske med hänsyn tUl SIDA;s planeringskapacilet (punkt 3) samt att, om den under punkl 3 angivna bedömningen ledde lill behov av ökad anslagstUldelning för nästa budgetår, framställning härom skedde på tUläggsstal för budgetåret 1972/73, varvid förutsattes, alt hög prioritet gavs åt projekt avseende återuppbyggnaden i Bangladesh (punkt 4).

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen skulle avslå molionen 1972:184,

2.    alt riksdagen beträffande frågan om ell uttalande om enprocentsmålets uppnående med hänvisning till vad i betänkandet anförts skulle avslå motionerna 1972:440 och 1972:934,

3.    alt riksdagen beträffande frågan om en redogörelse i nästa års statsverksproposilion för den fortsatta medelsberäkningen enligt 1968 års biståndsplan skulle avslå motionen 1972:440,

4.    all riksdagen beträffande frågan om SIDÄ:s planering för budgetåren 1972/73—1974/75 och därav föranledda anslagsäskanden för nästa budgetår skulle avslå molionen 1972:934,

5.    atl riksdagen beträffande bislåndsplaneringen och slegringstaklen i det svenska utvecklingsbiståndet fram till enprocentsmålets uppnående 1974/75 som sin mening gav till känna vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits

1. av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Korpås (c) och Ullsten (fp), som ansett atl utskottet bort hemställa,

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:184,

2.    alt riksdagen i anledning av motionerna 1972:440 och 1972:934, såvitt nu var i fråga, uttalade att det statliga anslaget för bistånd tUl u-länderna i enlighet med tidigare gjorda utfästelser budgetåret 1974/75 skulle ha en omfatlning motsvarande en procent av bruttonationalprodukten,

3.    att riksdagen i anledning av motionen 1972:934, i vad avsåg vidgat planeringsbemyndigande för SIDA, ev. ytterligare anslag lUl u-landsbistånd på tUläggsstal för budgetåret 1972/73 samt hög prioritet åt projekt avseende återuppbyggnaden i Bangladesh vid beslut om fördelningen av ytterligare anslag, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Wirmark m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

139

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Den   som   viU   atl   kammaren   bifaUer   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 6 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Wirmark

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   194

Nej  -   115

Avstår  -       6

Punkten 2

Biståndspolitikens långsiktiga inriktning och utformning

I del lill proposition 1972:1 bUaga 5 fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden hade aviserats att sakkunniga skulle tillkallas för all på basis av gällande målsättningar företa en utredning om del svenska utvecklingssamarbetets utformning på längre sikt.

140

I denna punkt hade behandlats

dels motionen 1972:438 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan all riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhålla all den utredning om del svenska utvecklingsbiståndets utformning på längre sikt, som statsverkspropositionen förutskickade, skulle ges parlamentarisk sammansättning, samt atl utredningens direktiv utformades med beaktande av vad som anförts i motion nr 294 (punkt 2),

dels molionen 1972:930 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) vari hemställts all den utredning som aviserats av utrikesministern i slatsverkspropositionen fick lill uppgift att utreda utvecklingssamarbetet med de fattiga länderna i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen,

dels motionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsäg hemställan atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde, att de frågeställningar som redovisades i motionens avsnitt om "översyn av den svenska biståndspolitiken" behandlades i den aviserade utredningen om den svenska biståndspolitiken (punkt 5),

dels motionen 1972:937 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen uttalade sig för en omfördelning av den svenska u-hjälpen innebärande att bistånd till reaktionära regimer inte utgick samt att i överensstämmelse härmed den plan som föreslagits i proposi-. tion 1972:1 bilaga 5 frångicks samt atl de resurser som sålunda frigjordes användes för bistånd liU DRV, PRR, Cuba, FUNK, Laos Patriotiska front, MPLA, FRELIMO och PAIGC, varom yrkats i särskilda parti-motioner vid årets riksdag från vänsterpartiet kommunisterna.

utskottet hemställde

1. atl riksdagen, såvitt avsåg direktiven för utredningen om det
svenska utvecklingsbiståndels utformning på längre sikt, skulle anse
motionerna 1972:438, 1972:930 och 1972:934 besvarade med vad
utskottet anfört,

2.    alt riksdagen beträffande den aviserade biståndsutredningens sammansättning skulle anse motionen 1972:438 besvarad med vad utskottet anfört,

3.    att riksdagen skulle avslå molionen 1972:937.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 937 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 6 punkten 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranledes av bifall till motionen nr 937.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja -  298

Nej  -     15

Avstår -       2

Punkten 3

Biståndets länderinriktning

I denna punkt hade behandlats

dels motionen 1972:182 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan

1.    att riksdagen i skrivelse lUl regeringen begärde alt de medel till åleruppbyggnadsbistånd till Demokratiska republiken Vietnam som avsatts under vart och ell av budgetåren 1970/71 och 1971/72 i sin helhet jämte ränta utbetalades under innevarande kalenderår.

2.    att riksdagen under tredje huvudtiteln C 2 (prop. 1972:1 bilaga 5) anvisade 100 miljoner kronor till Demokratiska republiken Vietnam och alt detta bidrag i sin helhet skulle utgå under budgetåret 1972/73 samt att ingen ränta eller ålerbetalningsskyldighel skulle förekomma,

dels molionen 1972:215 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari yrkats atl rUcsdagen hemställde hos Kungl. Maj:t att den planerade utbyggnaden av det svenska biståndet lill Zambia skulle la sikte på en bislåndsvolym som låg i nivå med våra insatser för de östafrikanska länderna och att möjligheten tUl insatser i samband med sådana infrastrukturprojekt, som

141

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

142

underlättade Zambias förbindelser med Östafrika respektive Botswanas förbindelser med Zambia, speciellt undersöktes,

dels molionen 1972:436 av herr Björck i Nässjö (m), såvitt nu var i fråga,

dels motionen 1972:438 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l uttalade atl svenskt biståndsarbete i princip borde inrikta sig på de särskUt faltiga u-länderna och att följaktligen Cuba inte borde utgöra mottagariand för större svenska insatser av länderkoncentrerad natur (punkt 3) samt alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;l uttalade att Kungl. Maj:t vid fördelningen av den humanitära hjälpen lUl Vietnams folk borde beakta vad som i motionen nr 294 anförts (punkt 4),

dels motionen 1972:932 av fru Dahl m. fl. (s),

dels motionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade ge Kungl. Maj:t tiU känna vad som i motionen anförts beträffande ökade svenska biståndsinsatser i Zambia (punkt 10) samt att riksdagen beslutade ge Kungl. Maj:t tUl känna vad som i motionen anförts beträffande utvidgning av länder-kretsen för svenskt bilateralt bistånd och behovet av en samlad redovisning av erfarenheterna hittills i detta avseende (punkt 11),

dels motionen 1972:935 av herr Hermansson m. fl. (vpk).

utskottet hemställde

1,    att riksdagen beträffande länderplaneringen av de svenska utvecklingsinsatserna med avslag på molionen 1972:934 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2,    alt riksdagen skulle avslå molionen 1972:182, i vad avsåg utbetalning av medel för återuppbyggnadsbistånd till Demokratiska republiken Vietnam,

3,    alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:436 såvitt avsåg bistånd tUl Cuba och Nordvietnam samt behandlingen av asiatiska minoriteter i Östafrika,

4,    atl riksdagen skulle avslå motionen 1972:438 i vad avsåg biståndet tUl Vietnam,

5,    alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:438 i vad avsåg biståndet lUl Cuba,

6,    alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:932,

7,    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:215 samt motionen 1972:934 i vad avsåg biståndet tiU Zambia,

Reservationer hade avgivits

2, av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Korpås (c) och Ullslen (fp), som ansett alt utskottet under I och 7 bort hemställa,

I, att riksdagen i anledning av motionen 1972:934 beträffande biståndets länderinriktning som sin mening gav Kungl, Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört beträffande utvidgning av länderkretsen för svenskt bUateralt bistånd och behovet av en samlad redovisning av erfarenheterna och planeringen i detta avseende,

7, all riksdagen i anledning av motionerna 1972:215 och 1972:934,

såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl, Maj:l tiU känna vad reservanterna anfört i vad avsåg biståndet lill Zambia och Botswana,

3, av herr Turesson (m), som ansett atl utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:438, såvitt nu var i fråga, gav Kungl, Maj:t tiU känna vad reservanten anfört beträffande bistånd tUl Cuba.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifaU liU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Wirmark m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 3 mom. 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Wirmark

m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   198

Nej  -   113

Avstår  —       5

Herr Möller i Göteborg (fp) anmälde atl han avsett all rösta nej men markerats ha avstått från all rösta.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 182 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 3 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 182 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 298

Nej  -     15

Avstår —       2

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

143

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 3 och 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs pä bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 3 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Turesson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  273

Nej  -    37

Avstår —       5

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Wirmark m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaUer   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 3 mom, 7 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Wirmark

m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   192

Nej  -   120

Avstår  -      4

144

Punkten 4

U-Iandsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbUdning i u-Iänderna m, m,

I denna punkl hade behandlats

dels motionen 1972:438 av herr Bohman m, fl, (m) i vad avsåg hemställan alt riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t skulle anhålla att motion nr 294 överlämnades till de sakkunniga för översyn av svenska bUaterala åtgärder ägnade all främja u-ländernas industrialisering för beaktande särskUt av vad som däri anförts angående riktlinjer för samarbete mellan näringslivet och de bislåndsgivande myndigheterna, bUdande av elt särskilt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar samt utvidgning och tillämpning av investeringsgarantisystemel (punkt 8),

dels molionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen begärde, atl Kungl, Maj;t ändrade reglerna för investeringsgarantisystemel så atl investeringsgaranlier i princip skulle kunna ges för investeringar i alla länder som definitionsmässigt hänfördes tiU u-länder (punkt 8) samt att riksdagen beslutade ge Kungl, Maj:t tiU känna vad som i övrigt anförts i molionen beträffande svenska insatser lUl förmån för u-ländernas industrialisering (punkt 9),

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Utskottet hemställde

1.    atl riksdagen beträffande åtgärder ägnade att främja u-ländernas industrialisering skulle avslå motionen 1972:438,

2.    att riksdagen beträffande ändrade regler för investeringsgarantisystemel skulle avslå motionen 1972:934,

3.    att riksdagen beträffande svenska insatser lill förmån för u-ländernas industrialisering skuUe anse motionen 1972:934 besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits

4.  av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c),
Turesson (m), Korpås (c) och Ullsten (fp), som ansett all utskottet bort
hemställa,

1.    att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1972:438 och 1972:934 beträffande åtgärder för att främja u-ländernas industrialisering,

2.    atl riksdagen i anledning av motionerna 1972:438 och 1972:934 begärde att Kungl. Maj:l ändrade reglerna för invesleringsgarantisystemet så all investeringsgaranlier i princip skulle kunna ges för investering i alla länder som definitionsmässigt hänfördes till u-länder,

3.    att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t att motionerna 1972:438 och   1972:934 överlämnades tiU industribiståndsutredningen.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Wirmark m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

145

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   utrikesutskottels   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit  reservationen nr 4 av herr Wirmark

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledarnöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   163

Nej  -   145

Avstår —       6

Punkten 5

Humanitärt stöd och utbildningsstöd till befrielserörelser

I propositionen hade förutsetts en fortsalt utvidgning av stödet till befrielserörelserna liksom lill flyktingar och andra grupper från de områden i Afrika som ännu ej uppnått nationellt oberoende,

I denna punkt hade behandlats

dels motionen 1972:57 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen anvisade 20 mUjoner kronor tUl Mozambiques befrielsefront (FRELIMO), 20 miljoner kronor till rörelsen för Guineas och Cap Verdeöarnas självständighet (PAIGC) och 20 miljoner kronor till folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) samt all riksdagen beslutade upphäva förmyndarprincipen om humanitärt bistånd tUl förmån för en princip om villkorslöst stöd lill befrielserörelserna,

dels molionen 1972:80 av herr Hermansson m, fl. (vpk)

dels motionen 1972:931 av fru Dahl m. fl. (s),

dels motionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) i vad avsäg hemstäUan att riksdagen beslutade ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande svenskt stöd till motståndsrörelserna i södra Afrika (punkt 12) och att den s. k. flyktingberedningen skulle ges parlamentarisk representation (punkl 13).

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen skuUe avslå motionen 1972:57 i vad avsåg villkoren för stöd till befrielserörelser,

2.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1972:931,

3.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:934 i vad avsåg stöd lUl motståndsrörelser i södra Afrika och flyktingberedningens sammansättning.

146

Reservation hade avgivils

5. av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Korpås (c) och UUsten (fp), som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa.

att riksdagen i anledning av motionen 1972:934 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad .reservanterna anfört beträffande vidgat stöd tUl befrielserörelser i södra Afrika samt parlamentarisk representation i flyktingberedningen.

Vid denna punkl hade avgivits etl särskilt yttrande av herr Turesson (m).

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 57 av herr Hermansson m. fi, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   atl   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 6 punkten 5 mom, I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 57 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  298

Nej  -     15

Avstår —       1

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Wirmark m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 5 mom, 3 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifaUit  reservationen nr 5 av herr Wirmark

m, fl.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   187

Nej  -  110

Avstår -     18

147

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Punkten 6 Forskningsfrågor

1 denna punkt hade behandlats

dels motionen 1972:145 av herr Helén m, fl, (fp) i vad avsåg hemställan atl riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:l som sin mening gav till känna att Sverige inom FN och andra internationella organ borde verka för att forskning initierades inom förslagsvis UNCTAD, FAO eller inom den av FAO, Världsbanken och UNDP skapade konsultativa gruppen för stöd till jordbruksforskning beträffande ofarliga bekämpningsmedel speciellt lämpade för u-länderna (punkt d) samt att Sverige inom FN och andra internationella organ borde verka för att forskning rörande de miljöfördelar u-ländernas råvaror hade i relation till syntetiska varor initierades (punkt e),

dels motionen 1972:438 av herr Bohman m, fl, (m) i vad avsåg hemställan alt riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t skulle anhålla alt motion nr 294 överlämnades till 1971 års utredning angående u-lands-forskning för beaktande av vad som i densamma anförts angående u-landsforskningens inriktning och organisation (punkt 5),

dels motionen 1972:946 av herr Svensson i Kungälv m. fl, (s).

148

Utskottet hemställde

1,    alt riksdagen skuUe avslå molionen 1972:145 i vad avsåg jordbmks-forskning och forskning beträffande u-ländernas råvaror,

2,    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:438 i vad avsåg u-lands-forskning,

3,    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:946.

Reservationer hade avgivils

6. av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Korpås (c) och Ullsten (fp), som ansett att utskottet under I bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av molionen 1972:145, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna atl Sverige inom FN och andra internationella organ borde verka för

a)    atl forskning initierades inom förslagsvis UNCTAD, FAO eller den av FAO, Världsbanken och UNDP skapade konsultativa gruppen för stöd tUl jordbruksforskning beträffande ofarliga bekämpningsmedel speciellt lämpade för u-länderna,

b)    att forskning initierades rörande de miljöfördelar u-ländernas råvaror hade i relation till syntetiska varor.

7. av herr Turesson (m), som ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av molionen 1972:438, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:t lUl känna vad reservanten anfört beträffande u-landsforskningen.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Wirmark m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 6 mom, I röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit  reservationen nr 6 av herr Wirmark

m, fl.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   192

Nej  -   119

Avslår -       3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 6 mom, 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Turesson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej  -     38

Avstår —       2

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 7 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

149

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga ut-vecklingsbi- . ståndet

Punkten 9 Varubistånd

I denna punkt hade behandlats

dels molionen 1972:943 av herr Regnéll m. fl. (m),

dels motionen 1972:438 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan all riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l som sin mening gav fill känna att del svenska biståndet vid arbetslöshet i Sverige temporärt skulle kunna bindas för inköp av svenska varor när så kunde ske utan nackdelar för mottagarlandet (punkt 6).

Utskottet hemställde atl riksdagen

1.    skulle avslå molionen 1972:438 i vad avsåg inköp av svenska varor,

2.    skulle avslå motionen 1972:943.

Reservation hade avgivits

8. av herr Turesson (m) som ansett all utskottet under 1 bort hemstäUa,

alt riksdagen i anledning av molionen 1972:438, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanten anfört beträffande varubistånd.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 8 av herr Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottels   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 9 mom, I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 274

Nej  -     38

Avslår —       4

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

150

Punkterna 10-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 14

Bidrag tiU enskilda organisationers hjälpverksamhet

I denna punkt hade behandlats

dels motionen 1972:319 av herr NUsson i Agnas m. fl. (m, c, fp),

dels motionen 1972:438 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle anhålla atl inom ramen för beviljade anslag ett belopp om lägst 20 miljoner kronor skuUe utgå till missionen och övrigt enskUt humanitärt hjälparbete (punkt 7),

dels motionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och FäUdin (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade ge Kungl. Maj;l tUl känna vad som anförts i motionen beträffande stöd tUl de ideella organisationernas biståndsverksamhet (punkt 19).

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:319,

2.    att riksdagen i vad avsåg stöd lill de ideella organisationernas biståndsverksamhet skulle anse motionen 1972:934 besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits

9. av herr Turesson (m), som ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse.

Utskottets hemställan med därtill hörande motivering Bifölls.

Motiveringen avseende motionen nr 438 av herr Bohman m. fl., såvitt nu var i fråga

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering i denna del, dels den i reservationen nr 9 av herr Turesson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren godkänner utrikesutskottets motivering i

betänkandet nr 6 punkten  14 avseende motionen nr 438 såvitt nu är i

fråga röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner  nej   har kammaren godkänt  den i reservationen nr 9 av herr

Turesson anförda motiveringen.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 252

Nej  -    46

Avstår -     18

151

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Punkten 15

Sveriges deltagande i utvecklingssamarbetet inom ramen för internationella utvecklingsfonden (IDA)

I denna punkt hade behandlats dels motionen 1972:436 av herr Björck i Nässjö (m), dels motionen 1972:936 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla att Sverige frånsade sig alla åtaganden - inklusive medlemskap - i Väridsbanken, IDA och IFC då dessa utgjorde verksamma redskap åt de imperialistiska stormakterna samt att riksdagen skuUe avslå förslaget i proposition 1972:1 BUaga 5 om bidrag till IDA med 177,7 miljoner kronor.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen beträffande frågan om ersättning för nationaliserad egendom och om elt skiljedomsinstitut skulle avslå motionen 1972:436,

2.    alt riksdagen skulle avslå molionen 1972:936, i vad avsåg Sveriges åtaganden i Världsbanken.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 936 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 15 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 936 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -  295

Nej  -     15

Avslår  -       4

Punkten 16

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 17

Informationen i Sverige om u-Iandsproblemen

152

Under denna punkt hade  redovisats utskottets motivering för den medelsanvisning som utskottet tUlstyrkt under punkten 21.

1 della sammanhang hade behandlats

dels motionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), såvitt nu var i fråga,

dels motionen 1972:948 av herr Werner i Malmö m. fl. (m).

Reservation hade avgivils

10. av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c), Antonsson (c), Korpås (c) och Ullslen (fp), som ansett att utskottets yttrande skulle ha i reservationen angiven lydelse.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 10 av herr Wirmark m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att  kammaren godkänner utrikesutskottets motivering i

betänkandet nr 6 punkten 17 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren godkänt den  i reservationen nr 10 av herr

Wirmark m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja  -   198

Nej  -   11 1

Avstår —       7

Punkten 18

Organisations- och personalfrågor

I denna punkl hade behandlats motionen 1972:934 av herrar Helén (fp) och FäUdin (c) i vad avsåg hemstäUan alt riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en fredskårssektion upprättades inom SIDA (punkt 16), alt riksdagen hos Kungl. Maj;l begärde, atl ökade ansträngningar gjordes för att få till stånd etl organiserat, regelbundet samarbete mellan ungdomsorganisationer av olika slag och de för fredskåren ansvariga på SIDA (punkt 17), all riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde atl möjligheterna atl ge fredskåren egna projekt skuUe tas bättre tiU vara i ulveckUngssamarbe-tet med de afrikanska länderna (punkt 18) samt att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr I, bilaga 5, punkten C 4, Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) skulle bevilja ell med 1 609 000 kronor förhöjt förslagsanslag på 29 193 000 kronor (punkt 21),

153

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Utskottet hemställde

atl riksdagen skulle avslå motionen 1972:934 i vad avsåg dels upprättandet av en fredskårssektion inom SIDA, dels samarbetet mellan SIDA och ungdomsorganisationerna, dels möjligheterna att ge fredskåren egna projekt.

Reservation hade avgivits

11. av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Korpås (c) och Ullsten (fp), som ansett all utskottet bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av molionen 1972:934, såvitt nu var i fråga, gav Kungl. Maj:t liU känna vad reservanterna anfört beträffande upprättandel av en fredskårsenhet inom SIDA, samarbetet mellan SIDA och ungdomsorganisationerna samt möjligheterna atl ge fredskåren egna projekt.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Wirmark m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 18 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11  av herr Wirmark

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   195

Nej   -   117

Avstår -       5

154

Punkten 19

Bidrag tiU internationella biståndsprogram

Kungl. Maj:t hade (punkl C 1, s. 23—35) föreslagit rUcsdagen

all till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1972/73 anvisa ell reservationsanslag av 455 850 000 kronor,

att medge atl Kungl. Maj;t i enlighet med vad som förordats i propositionen gjorde utfästelser för budgetåren 1973/74 och 1974/75 samt

att godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete.

1 den under punkten 15 behandlade motionen 1972:936 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hade, såvitt nu var i fråga, hemställts atl riksdagen skulle avslå förslaget i proposilionen 1972:1, bilaga 5, om bidrag till IDA med 177,7 miljoner kronor.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen godkände de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2.    atl riksdagen medgav atl Kungl. Maj:t i enlighet med angivna rUctlinjer gjorde långtidsulfäslelser för budgetåren 1973/74 och 1974/75,

3.    atl riksdagen med bifall lUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1972:936, såvitt nu var i fråga, lill Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1972/73 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 45 5 850 000 kronor.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskollets hemställan, dels motionen nr 936 av herr Hermansson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 6 punkten 19 mom, 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 936 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  301

Nej  -     15

Avstår —       1

Punkten 20

BUateralt utvecklingssamarbete

Kungl, Maj:t hade (punkl C 2, s, 35-55) föreslagit riksdagen

att till Bilateralt utveckUngssamarbete för budgetåret 1972/73 anvisa etl reservationsanslag av 744 916 000 kronor,

att bemyndiga Kungl, Maj:t att, i fråga om svenska ulvecklingskrediter, i samband med internationella skuldkonsolideringsaklioner medge ränteeftergift, nedskrivning av skuldbelopp och förlängning av amorle-ringsfri period samt, för 25-åriga krediter, förlängning av löptiden,

atl bemyndiga Kungl, Maj:t att göra utfästelse om biståndsinsatser över fem framförliggande budgetår inom en total åtaganderam som motsvarade fyra gånger det aktueUa budgetårels anslag för bilateralt utvecklingssamarbete,

atl godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete.

155

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Tidigare hade utskottet behandlat

dels under punkt 5 molionen 1972:57 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts all riksdagen anvisade 20 miljoner kronor tUl FRELIMO, 20 miljoner kronor till PAIGC och 20 miljoner kronor tUl MPLA,

dels under punkt 5 motionen 1972:80 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen under tredje huvudtiteln C 2 (prop. 1972:1, bilaga 5) anvisade 100 miljoner kronor lUl Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering, 50 miljoner kronor till den nationella befrielserörelsen FUNK i Cambodja och 50 miljoner kronor till Laos' partrioliska front,

dels under punkt 3 motionen 1972:182 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemställts atl riksdagen under tredje huvudtiteln C 2 (proposition 1972:1, bilaga 5) anvisade 100 miljoner kronor lill Demokratiska republiken Vietnam och att detta bidrag i sin helhet skulle utgå under budgetåret 1972/73 samt att ingen ränta eUer äterbetalningsskyldighet skulle förekomma (punkt 2),

dels under punkten 14 molionen 1972:438 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla att inom ramen för beviljade anslag ell belopp om lägst 20 miljoner kronor skulle utgå till missionen och övrigt enskilt humanitärt hjälparbete (punkt 7),

dels under punkten 3 motionen 1972:935 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts all riksdagen såsom förslagsanslag anvisade sammanlagt 25,5 miljoner kronor lUl Cuba.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:438 i vad avsåg beräkning av medelsbehovel för missionen och övrigt enskilt hjälparbete,

2.    att riksdagen godkände de av Kungl. Maj:t föreslagna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

3.    atl riksdagen bemyndigade Kungl. Maj;t atl, i fråga om svenska utvecklingskrediter, i samband med internationella skuldkonsoliderings-aktioner medge ränteeftergifter, nedskrivning av skuldbelopp och förlängning av amorteringsfri period samt, för 25-äriga krediter, förlängning av löptiden,

4.    alt riksdagen bemyndigade Kungl. Maj;t atl göra utfästelse om biståndsinsatser över fem framförliggande budgetår inom en total åtaganderam som motsvarade fyra gånger det aktuella budgetårets anslag för bilateralt utvecklingssamarbete,

5.    atl riksdagen med bifall lUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1972:57, 1972:182, såvirt nu var i fråga, 1972:80 och 1972:935 tiU Bilateralt utveckUngssamarbete för budgetåret 1972/73 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade elt reservationsanslag av 744 916 000 kronor.

156

Reservation hade avgivits

12,  av herr Turesson (m) som - vid bifall till reservationen 9 - ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:438, såvitt nu vari fräga.

som sin mening gav Kungl, Maj:l till känna vad reservanten anfört beträffande beräkningen av medelsbehovel för missionens och övrigt enskilt hjälparbete.

Mom. 1 -4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5 såvitt avsåg stöd till FRELIMO, PAIGC och MPLA Propositioner   gavs   på   bifaU   lUl   dels   utskottets   hemställan,  dels

molionen  nr  57   av  herr  Hermansson  m. fl.   i  motsvarande  del, och

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande

voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 6 punkten 20 mom. 5 såvitt avser stöd lUl FRELIMO,

PAIGC och MPLA röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 57 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  299

Nej  -     15

Avstår -      2

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 5 såvitt avsåg stöd till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering, den nationella befrielserörelsen FUNK i Cambodja och Laos' patriotiska front

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 80 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i betänkandet nr 6 punkten 20 mom, 5 såvitt avser stöd till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering, den nationella befrielserörelsen FUNK i Cambodja och Laos' patriotiska front röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 80,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 299

Nej  -     15

Avslår -       2

157

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Det statliga utvecklingsbiståndet

Mom. 5 såvitt avsåg stöd till Demokratiska republiken Vietnam Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels

motionen   nr   182   av herr Hermansson m.fl.  i motsvarande del, och

förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande

voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   utrikesutskottets  hemstäUan   i

betänkandet nr 6 punkten 20 mom. 5 såvitt avser stöd lill Demokratiska

republiken Vietnam röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 182 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  299

Nej  -     15

Avstår -       1

Mom. 5 såvitt avsåg stöd till Cuba

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels molionen nr 935 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   atl   kammaren   bifaller   utrikesutskottets   hemställan   i belänkandet nr 6 punkten 20 mom. 5 såvitt avser stöd tUl Cuba röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 935.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  298

Nej  -     15

Avstår -       3

Mom. 5 i övrigt

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 21 och 22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

158

§ 2 Anslag på tilläggsstat för Bangladesh

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 7 i anledning av motion om anslag på lilläggsslat för Bangladesh.

I detta betänkande behandlades molionen 1972.934 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), punkten I, vari hemställts atl riksdagen med förtur beslutade att lUl stöd åt de nödlidande i Bangladesh och flyktingar från Bangladesh samt för återuppbyggnaden i Bangladesh pä tiUäggsstat för innevarande budgetår anslå 100 mUjoner kronor.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Anslag på tilläggsstat för Bangladesh

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå molionen 1972:934, i vad avsåg anslag liU Bangladesh på tiUäggsstat för innevarande budgetår.

Reservation hade avgivils av herrar Wirmark (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Korpås (c) och UUsten (fp), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

atl riksdagen, med bifall lill motionen 1972:934, beslutade att på tUläggsstal för innevarande budgetår anslå 100 000 000 kronor till Bangladesh samt som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om biståndets inriktning.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation som är fogad vid utskollets betänkande.

Fru LEWEN-ELIASSON (s);

Herr talman! Med hänvisning lill vad som anförts av utskottets ordförande vid behandlingen av föregående betänkande, utrikesutskottets betänkande nr 6, ber jag att få yrka bifaU till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wirmark m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara. med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaUer   utrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 7 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wirmark m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   197

Nej  -  115

Avstår -       4

159

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

En internationell konvention angående ekocid

160

§  3 Föredrogs ulrikesutskottels belänkande nr 8 i anledning av motion om diplomatiskt erkännande av Bangladesh.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 En internationell konvention angående ekocid

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 5 i anledning av motioner om en internationell konvention angående ekocid.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Just nu är det folkmordet, inte miljömordel, som står i förgrunden. Det är med smärta och ångest man söker föreställa sig vad som händer i verkligheten bakom de statistiska uppgifterna i krigskommunikéerna från Saigon. Befrielsestyrkomas offensiv har pågått sedan den 30-31 mars, sedan en dryg månad, och USA.s nykoloniala armé och regim slås överaUt sönder och samman. När de amerikanska rådgivarna hunnit sätta sig i säkerhet kommer USA:s bombflyg och sjunde flotta och söker utplåna vad som kan finnas kvar av byar och städer.

I gårdagens Internationa] Herald Tribune publicerades avsnitt av den kommuniké som redogjorde för händelserna den 1 maj:

"USA-bombplan av typ B-52 gjorde sina häftigaste raider under hela kriget, täckte utkanterna av Quang Tri med mer än ett dussin bombningar och fällde 500 lon sprängämnen på 'nordvietnamesiska' ställningar.

Andra vågor av B-52 :or slog till nära Saigon för andra dagen i följd och bombade ställningar 48 km nordost om huvudstaden.

Amerikanska krigsfartyg vid både den nordvietnamesiska och den sydvielnamesiska kusten besköt misstänkta mål, sade talesmän för USA:s flotta. Hangarfartyget Midway anslöt sig tUl armadan och ökade därmed antalet hangarfartyg till fem på uppdrag i krigszonen. Ett sjätte hangarfartyg rapporterades vara på väg."

Vad betyder Quang Tris utkanter och s. k. ställningar 48 km nordost om Saigon? Jo, det betyder att bombmattorna läggs över stadsomräden som är utomordentligt tätbefolkade i normala fall och som nu är dubbelt tätbefolkade genom strömmen av människor som söker sig till städerna i tron att där är de bättre skyddade mot bombangrepp. Delta sker i Sydvietnam, i ett land som USA officiellt försvarar och inle angriper.

Vår motion gällde de mer bestående verkningarna av angreppskriget i Indokina. Vi hade förra året en motion med samma innebörd och med krav på att den svenska regeringen skulle ta initiativ för att fä till stånd en internationell konvention mot ekocid, mot miljömord. Motionen förra året blev positivt behandlad i utrikesutskottet, även om den blev avslagen. I år har den aktuella motionen bUvit behandlad enbart positivt, och jag kasserar in detta betänkande från utrikesutskottet såsom mycket positivt.

Vi nämnde i motionen den teknik som används för all förstöra miljön. Särskilt förödande har den strategiska bombningen med plan av typen

B-52 varit. Ett typiskt B-52-förband omfattar sju plan, som "mättnads-bombar" ett område på 0,8 x 4,8 km, dvs. omkring 400 hektar. Dessa strategiska bombningar dygnet om från mycket hög höjd är områdesbombningar, inte målbombningar, och syftar Uksom en stor del av de s. k, taktiska bombningarna tUl att omintetgöra mänskligt liv i nuet och försvåra eller omöjUggöra mänskligt Uv i dessa områden i fortsättningen.

Vi pekade också på andra förstörelsemetoder, bl, a, detbuUdozer-pro-gram som började i liten skala 1965 och som fått aUt större omfattning. Där används numera huvudsakUgen större traktorer av typ D-9, som väger 80 ton, därför att — som en citerad kompanichef uttryckte det — "stora träd, 150 cm och mer i diameter, tog musten ur D-7-traktorn", som användes tidigare, "och några träd måsle man låta stå kvar".

Det finns enUgt de rapporter vi hade när motionen skrevs fem traktorkompanier med 30 traktorer i varje. Där de gått fram finns inte ett spår kvar av byarna eller av det traditionella landskapet i övrigt,

I den tidigare motionen redogjorde vi också för den kemiska krigföringen som förstört — sannolikt för oöverskådlig framtid — stora delar av växtligheten i Sydvietnam, Den allvarligaste skadan är kanske skadan på mangroveskogarna vid kusten och vid flodmynningarna, som Utgör vad man kallar en ekologisk nisch för skaldjur och fiskar och som betyder enormt mycket när det gäller att skydda kusten mot havet. Dessa mangroveskogar, som haft många tusen år på sig för att växa och erövra mark från havet, har förstörts med ganska enkla kemiska medel. Sju—åtta år efter det att vissa av dem har bUvit förstörda slår de fortfarande helt döda, och man vet inle hur många år eller decennier det kan ta för nya skogar att börja växa.

Vi syftar som sagt tUl en internationell konvention mot mUjömord, mot denna destruktion av ekosystem i stor skala. Utskottet har funnit att man kanske i första hand bör syfta tUl att få punktförbud mot alla beståndsdelar som ingår i mUjömordet, och detta är kanske så långt man kan komma för tillfället. Jag har alltså intet annat yrkande än om bifall tUl utskottets hemstäUan,

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

En internationell konvention angående ekocid

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Vi vet atl svåra miljöskador i dag åstadkommes under krig. Del för närvarande aktuella exemplet är USA:s krigföring i Indokina, som inte bara strider mot det i 1925 års Geneveprotokoll uttalade förbudet mot biologiska och kemiska stridsmedel utan även inrymmer massbombningar av en art som förstör hela landskap, förmodligen för överskådUg tid framöver. De desperata massbombningar som nu äger rum riktas inte bara mot militära mål utan slår direkt mot civilbefolkning. Detta gäller också andra stridsmetoder och vapen.

Vietnamkriget, herr talman, är ett exempel på atl insatser måste göras för att skapa respekt för existerande förbud och på vikten av etl intensifierat arbete på en vidare utveckling av förbudsreglerna,

I  en  partimotion  från  Uberalt  håU  har vi  krävt  ett  förbud  mot

6 Riksdagensprotokoll 1972. Nr 70-72

161

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

En internationell konvention angående ekocid

mUjömord i samband med krigföring. Det är sant alt begreppet ekocid eller miljömord inte är lätt att definiera i entydiga och koncisa juridiska termer. Därför ansluter vi oss till utrikesutskottets tanke, atl syftet med molionen i första hand bör främjas genom konkret utformade punktförbud på olika områden.

Men här återstår en rad insatser att göra, såsom utskottet konstaterar. Det gäller att arbeta fram och få accepterad den planerade konventionen mot utveckling, tillverkning och lagring av kemiska stridsmedel. Det sker vid nedrustningskonferensen, och vi hoppas i det sammanhanget att de svenska insatserna skall bidra tUl att få den konventionen förverkligad och antagen.

Detsamma gäller strävandena att få tUl stånd förbud mot terror- och zonbombningar och mot användning av sådana vapen och stridsmetoder som direkt riktar sig mot civUbefoUcningen. Här gäUer det också all skapa regler för tiUämpningen av förbuden, hur överträdelser skall kunna beivras och vilka åtgärder som då kan vidtas.

Det finns alltså mycket som vi kan göra genom punklförbud och punktinsatser. Men skulle det visa sig att arbetet på de här frågorna både vid nedrustningskonferensen och vid de experlkonferenser som Röda korskommittén ordnar inte leder lill positivt resultat, finner vi del både motiverat och angeläget atl Sverige överväger att aktuaUsera tanken på en aUmän konvention mot miljömord. Den tanken är också inkluderad i utskottets skrivnmg.

Herr talman! Det kan visa sig vara etl värde i sig atl framföra tanken på en allmän konvention mot miljömord för att få en debatt till stånd, även om utsikterna att få fram en sådan konvention i dag kan te sig små. Man kan också tänka sig den formen, att konventioner om förbud på olika delområden så småningom samordnas i en enda övergripande allmän konvention mol mUjömord. Ty vad del gäller, herr talman, är både att skapa internationella rättsregler på detta område och atl skapa opinion — en tillräckligt kraftig opinion — för tanken att man inte ens i krig har rätt att medvetet och på lång sikt skada och förstöra människans levande omgivning, "den mUjö", för att citera vår motion, "som inle är en enda generations eller ett enda lands egendom". Därför bör Sverige driva på i dessa frågor.

Herr lalman! Med de här orden vUl jag yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet nr 5.

162

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Herr lalman! Utrikesutskottets utlåtande nr 5 och de två motioner, av herr Takman och herr Helén, som behandlas däri berör företeelser som i samband med Vietnamkriget upprört stora delar av opinionen i världen. Del gäller USA:s kemiska krigföring med växtbekämpningsmedel o.d, som förstör växtlighet och har djupgående verkningar på ekologin. Det gäller också flyg- och terrorbombning mot civilbefolkningen, liksom bulldozer-program för nedmejning av skogar, användning av superbomber samt tvångsförflyttning av civilbefolkning för alt åstadkomma zoner för fri eldgivning,

Alla dessa former för krigföring är ovanUgl upprörande genom atl de

drabbar civilbefolkningen och dess levnadsförutsättningar.

Utrikesutskottet och riksdagen uttalade i höstas att huvuddelen av de stridsmedel och metoder som avses med begreppet "ekocid" eUer "miljömord" — två språkUga nyskapelser på detta område - kunde anses vara täckta av internationella förbud. Jag erinrar i det här sammanhanget om GentveprotokoUet av 1925 som förbjuder användande i krig av kvävande, giftiga eUer liknande gaser och bakteriologisk krigföring,

1 år breddas debatten i den huvudfråga som det handlar om, och utrikesutskottet omfattar nu samma mening som i fjol. Denna vår mening, nämUgen att det existerar ett täckande förbud, har understrukits bl, a, genom en på svenskt initiativ antagen resolution i FN:sgeneralför-samUng 1969, Med stöd av denna, som antogs med en överväldigande majoritet av FN;s medlemsstater, kan hävdas att förbud existerar mot användning i krig av aUa former av biologiska och kemiska stridsmedel, däribland även användning i krig av växtbekämpningsmedel och tårgas.

Men den tolkningen är omstridd och accepteras tills vidare på officiellt håll inte av den stat som främst här berörs, nämUgen Amerikas förenta stater. President Nixon har aktualiserat ett förslag att kongressen skulle ratificera 1925 års Geneveprotokoll men göra en reservation för växtbekämpningsmedel och tårgas.

Det är givetvis utomordentligt viktigt att vi kan få en entydig och universell tolkning av protokoUet och innebörden av däri stipulerade förbud. Man kan väl säga att på senare tid har också på amerikanskt håU visats en ökad förståelse för den rättsliga position Sverige och flera andra länder i detta avseende intar. En framstående vetenskapsman, professor Baxter vid Harvarduniversitetet, har i en artikel skrivit att han antar att om GeneveprotokoUet skulle komma under Haagdomslolens prövning för tolkning skulle domstolen sannolikt uttala alt protokollet är fullständigt och täcker aUa kemiska och biologiska stridsmedel,

Sverige deltar aktivt i arbetet på att utveckla folkrätten i dessa frågor, för att precisera dess innebörd och vidga förbudsreglerna. Som herr Wirmark nyss underströk och som även utskottet uttalar återstår mycket att göra härvidlag för att få en enhetlig tolkning av bestämmelserna och utforma sanktionsbestämmelser om brott mot dessa förbud.

Jag kan nämna att just i dagarna pågår en ny konferens med Internationella rödakorskommittén i Genfeve, som tUlsammans med nedrustningskonferensen i Geneve är det organ där dessa frågor främst behandlas. Konferensen utgör en fortsättning på ett arbete som tidigare inletts och Sverige kommer där att ge nya konkreta bidrag till arbetet. Troligen under morgondagen kommer den svenske delegaten att hålla etl tal som utförligt behandlar dessa frågor och som ger bidrag till en vidare utveckling av folkrätten och krigets lagar. Jag har haft tUlfälle att läsa det tal som skall håUas, och jag tror mig kunna fömtsäga att när referaten inom kort bUr kända kommer reaktionen hos svensk opinion atl bli positiv och uppskattande. Talet i Gen&ve kan ses som en fortsättning på och UtveckUng av de tankegångar som framförs i utrikesutskottets betänkande nr 5.

Det råder inga delade meningar om syftet i dessa sakfrågor i utrikesutskottet och, som jag antar, heller inte i riksdagen. Däremot råder

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

En internationell konvention angående ekocid

163

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

En internationell konvention angående ekocid

viss olikhet i bedömningen av vad som är den bästa metodiken för att främja syftena. Utskottet har ansett att detta sker bäst genom alt man fortsätter arbetet med att söka få tUl stånd konkret utformade punktförbud på olika områden och genom att man utarbetar sanktionsregler för tillämpning av de befintliga förbuden. Det gäller också arbetet på en konvention mot utveckling, tillverkning och lagring av kemiska stridsmedel. Om dessa strävanden skulle visa sig inte leda till resultat bör man, som utskottet säger, "kunna överväga att aktualisera en allmän konvention eller andra lämpliga och realistiska former av initiativ".

Den linjen är konsekvent med tanke på att vi hävdar alt etl täckande förbud existerar genom befintliga konventioner och FN-dokument, Vidare är den säkert också den mest praktiska arbetsmetoden just nu. Att i nuvarande internationeUa läge gå fram och söka aktualisera en allmän konvention mot s, k, miljömord skulle troUgen visa sig mindre effektivt av flera skäl och kunna leda fill en ofruktbar polemik mer än till en konstruktiv debatt. Men det alternativet håUs fram för atl, om inte annat, vid behov kunna aktualiseras i en framtid.

Detta gäller främst en fråga om metodik, inte om angelägenheten i de sakfrågor motionärerna tagit upp och som regeringen, inte minst genom Alva Myrdals insatser, länge och aktivt arbetat på för alt bidra till internationella lösningar.

Man kan alltså se ulrikesutskottels betänkande över motionerna som en manifestation av enigheten i sakfrågorna i dessa för krigföringens och folkrättens utveckling utomordentUgt angelägna frågor.

Jag yrkar bifall till utrikesutskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls,

§  5  Föredrogs finansutskottets betänkanden;

Nr 21 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:85 angående utgifter på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde

Nr 22 i anledning av framställning från fullmäktige i riksbanken angående ändring i bankoreglementel

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt,

§ 6 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 23 i anledning av Kungl, Maj:ls i propositionen 1972:1 gjorda framställning om anslag till skatteuljämningsbidrag tUl kommunerna m, m, och Kungl, Maj:ts i proposition 1972:60 angående skatlebortfallsbidrag till kommuner m, fl, i anledning av 1970 års skaltereform jämte vissa motioner.

164

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

1 denna punkt behandlades

motionen 1972:75 av herr Hermansson m, fl, (vpk) vari hemställts

1,    att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad som i motionen anförts rörande behovet av en ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun för beaktande i den tUlsatla utredningen,

2,    atl riksdagen för sin del uttalade sig för

dels atl kommunerna befriades från den allmänna arbetsgivaravgiften fr, o, m, den 1 juli 1972,

dels elt statligt grundbidrag tUl kommunerna för utgivande av kommunala bostadsliUägg med ett belopp av 500 kronor per pensions-berättigad, som uppfyllde villkoren för erhåUandet av sådana tillägg,

dels alt hos regeringen hemställa om statens övertagande av personalkostnaderna för barnstugeverksamhelen fr, o, m, den 1 juli 1972,

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Kostnads-födelningen mellan stat och kommun

motionen 1972:296 av herr Hörberg m, fl, (fp, c, m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde att molionen överlämnades för beaktande tiU den utredning som tillsatts för översyn av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna,

motionen 1972:297 av herr Hörberg m, fl, (fp, m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde alt motionen för beaktande överlämnades tiU den utredning som tillsatts för översyn av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna,

motionen 1972:298 av herr Hörberg m, fl, (fp, m) vari hemställts atl riksdagen hos Kungl, Maj:t begärde att motionen för beaktande överlämnades till den utredning som lUlsalls för översyn av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna,

motionen 1972:401 av herr Helén m, fl, (fp) vari, såvitt nu var i fråga, hemstäUts att riksdagen begärde att molionen, i vad den avsåg mer rationella och besparingsvänliga former för statsbidrag tiU landsting och primärkommuner, av Kungl, Maj:t överlämnades tUl den nyligen tillsatta utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner,

motionen 1972:403 av herr Larsson i Öskevik m, fl, (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla

1,    om tilläggsdirektiv tiU utredningen om kommunernas ekonomi, syftande till förslag om att primärkommuner och landsting fick fuU kompensation för inbetald allmän arbetsgivaravgift beträffande löneanställda inom socialvård samt hälso- och sjukvård,

2,    att denna fråga av utredningen behandlades med förtur.

motionen 1972:625 av herr Fälldin m, fl, (c) vari hemställts atl riksdagen tillkännagav för Kungl, Maj;t som sin mening vad som anförts i motionen om uppgifter och inriktning för den kommunalekonomiska utredningens arbete.

165

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

166

Utskottet hemställde

alt riksdagen hos Kungl, Maj;l skulle anhålla att motionerna 1972:75, 296, 297, 298, 403, 625 och 401, den sistnämnda såvitt nu var i fråga, överlämnades tiU kommunalekonomiska utredningen.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Efter flera års diskussioner rörande ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun beslöt riksdagen år 1969 atl hos regeringen begära en utredning, Förhalningen av frågan föranledde 1971 års riksdag att ånyo begära, som det helte, "en skyndsam parlamentarisk utredning rörande kommunernas ekonomiska situation, varvid frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun beaktas".

Den nuvarande ordningen beträffande finansieringen av de kommunala bostadstilläggen ansågs utgöra ett exempel på nödvändigheten av alt snabbt utreda kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Riksdagen beslutade också att som sin mening ge till känna vad som hade anförts beträffande statligt gmndbelopp i del kommunala bostadstUlägget,

Direktiven tUl den sedermera tUlsatta utredningen om kommunernas ekonomi, av finansministern betecknad som "kommitté", förefaller mera handla om en begränsning av den kommunala servicen och avgiftsfinansiering av densamma än om ändrad kostnadsfördelning. Vänsterpartiet kommunisterna har därför i motion nr 75 föreslagit alt riksdagen ånyo som sin mening ger tUl känna att behovet av en ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun beaktas i den tillsatta utredningen.

Svenska kommunförbundet har i skrivelse tUl regeringen förra hösten anfört att en utredning av hela kostnadsfördelningsproblemet inte får utgöra hinder för en omedelbar höjning av statsbidragsnivån för vissa verksamheter, där ett ökat statligt kostnadsengagemenag är särskilt motiverat. Barntillsynen, väghåUningen samt bostadstillägg till pensionärer och barnfamUjer anförs av Kommunförbundet som exempel på sådana områden,

I motionen 75 har vi också anfört alt i avvaktan på utredningsresultatet borde åtgärder vidtas redan nu på vissa områden. Vi har liksom Kommunförbundet menat att ett statligt gmndbidrag till pensionärernas bostadslUlägg är en angelägen åtgärd. Därför har vi i motionen föreslagit att riksdagen uttalar sig för ett sådant bidrag.

Låt mig erinra om att just denna fråga blev föremål för särskild markering i fjolårets beslut här i riksdagen, och det är därför minst sagt anmärkningsvärt atl de ledamöter av finansutskottet, som då stod som undertecknare av den reservation som även vann kammarens bifall, nu har sprungit ifrån linjen om särskUda åtgärder på detta område. Man har alltså från de borgerliga partierna nu accepterat utskottsskrivningen att dessa frågor torde rymmas inom ramen för den kommunalekonomiska utredningens arbele. Det kunde vara intressant att höra motiven för denna helomvändning, och jag vUl gärna fråga om anledningen.

Vi har i vpk-motionen föreslagit att riksdagen ullalar sig för dels att kommunerna befrias från den allmänna arbetsgivaravgiften, dels att staten övertar personalkostnaderna för barnstugeverksamhelen. Utöver att de här berörda frågorna är angelägna och för kommunerna betungan-

de är de också administrativt enkla att lösa oberoende av den mera omfattande utredningen. Finansutskottet har gjort det lätt för sig genom att föreslå att samtliga motioner skickas över tiU kommunalekonomiska utredningen. Vissa av de väckta motionerna har den utformningen att detta kan vara riktigt, men i motionen 75 föreslås uttalanden från riksdagen i fråga om konkreta åtgärder utan att invänta utredningsresultaten. Att översända den motionen utan ställningstagande till vad som föreslås i densamma kan inte anses vara tiUräckligt. Innebär finansutskottets inställning möjligen också att man helt bortser från de synpunkter Svenska kommunförbundet framfört i sin skrivelse rörande omedelbara åtgärder på vissa områden utan att invänta den totala utredningen?

Vpk-motionen innebär att man skulle prioritera några angelägna områden, där åtgärder för en annan kostnadsfördelning bör kunna åstadkommas utan tidsödande utredning om hela kostnadsfördelningsproblemet, och såvitt jag kan förstå var det också del saken gällde förra året när bostadstilläggen gjordes tUl föremål för ett särskilt beslut. Del är naturligtvis etl framsteg om enskilda frågor kan lösas i avvaktan på utredningens resultat.

Med hänsyn lUl utformningen av direktiven för utredningen om kommunernas ekonomi och nödvändigheten av ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun samt behovet av att kommunerna befrias från den allmänna arbetsgivaravgiften och alt särskilda åtgärder vidtas i fråga om de kommunala bostadstiUäggen och bamstugeverksamhelen har motionärerna ansett del synnerligen motiverat med ett uttalande från riksdagen, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till motionen 75.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

Herr NORRBY i Gunnarskog (c):

Herr talman! I finansutskottels betänkande nr 23 punkten 1 har utskottet behandlat motionen 627, vari vi motionärer hemställt att alla kommuner mom Värmlands län som fillhör allmänna stödområdet överföres tUl skattekraftsområde 2.

Det är ingen ny fråga som vi har aktualiserat. Redan år 1965, när beslutet togs i riksdagen, fanns förslag om att Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län skuUe inplaceras i elt högre skattekraflsområde, nämUgen skattekraflsområde 2. Kamrarna kom här tUl skiljaktiga beslut, men efter sammanjämkning beslutade riksdagen att överföra delar av länen till område 2. Som skäl för detta anförde statsutskottet att de delar av länen som hade en mera utpräglad karaktär av glesbygd och där befolkningsutvecklingen var särskUt ogynnsam borde överföras till skattekraflsområde 2 och kommuner och församlingar tillförsäkras 110 procent av medelskattekraften i riket.

Härigenom skulle kommuner, som i dessa län på grund av belägenhet, ytbeskaffenhet och befolkningsutveckUng hade särskUda svårigheter i ekonomiskt hänseende att kämpa mot, kunna tillgodoses på ett effektivare sätt än enligt det förslag utskottet framlagt i sitt tidigare utlåtande. Utskottet var dock medvetet om atl man även med denna justering av gränsen mellan skatlekraftsområdena 1 och 2 kanske inte beträffande alla kommuner nådde en sådan utjämning av skattetrycket som kunde anses önskvärd. Men utskottet erinrade om alt Kungl. Maj:t enligt förordningen

167

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

om skatteuljämningsbidrag hade befogenhet att förordna om avvikelse från indelningen i skattekraflsområden och dessutom möjlighet att tUldela kommuner extra skatleutjämnmgsbidrag i syfte att undanröja obilliga skatletrycksskUlnader som inte avhjälptes av bidragen vid brist på skattekraft och vid hög utdebitering.

Vi säger i vår motion, att sedan detta beslut fattades har tiden visat att gränsen för skattekraftsområde 2 borde dras längre söderut och kanske omfatta hela Värmlands län. Berörda områden uppvisar en svårbemästrad arbetslöshet trots atl lokaliseringsmedel i betydande omfattning ställts till förfogande. Utflyttningen från området har också medfört en sned åldersfördelning som medför höga kostnader för kommunerna när det gäller åldringsvård, kommunala bosladstUlägg osv,

KELP:s sammanställning över skattekraften för några för området representativa kommuner visar en skillnad - elt underskott - för kommunerna på ca 24 skattekronor för år 1972 i förhållande till medelskattekraften i riket. Prognoserna pekar på atl detta underskott ökar för alt år 1976 vara uppe i ca 34 skattekronor.

Som jag tidigare framhåUit talar starka skäl för alt hela Värmland borde placeras i skattekraflsområde 2, Men då en år 1970 tillsatt utredning har att överse reglerna om skatteuljämningsbidrag till kommunerna föreslog vi att gränsen för skattekraflsområde 2 inom Värmlands län bör sammanfalla med gränsen för allmänna stödområdet.

Nu säger finansutskottet, att skatteutjämningsrevisionen kommer atl lämna sitt betänkande i juni månad i år och att utredningens arbele bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till motionärernas förslag, och avstyrker därför motionsyrkandet.

Herr talman! Med hänsyn till att utskottet är enigt avstår jag från yrkande i frågan men uttrycker förhoppningen atl utredningens betänkande kommer att utmynna i ell för dessa områden gynnsamt förslag.

168

Herr JOSEFSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Herr Berndtson i Linköping sade att finansutskottet har gjort det lätt för sig genom att bara föreslå atl en hel rad motioner överlämnas till kommunalekonomiska utredningen.

Jag vet inte om vi har gjort det speciellt lätt för oss. Vi är väl medvetna om att flera av dessa motioner — även molionen 75 från vänsterpartiet kommunisterna — innehåller en rad förslag som skulle få betydande ekonomiska konsekvenser om de genomfördes direkt. Sådana åtgärder bör därför i varje faU föregås av en utredning. Mot den bakgrunden är del väl fullt rimligt att utskottet, som är helt enigt på denna punkt liksom på andra punkter i detta betänkande, föreslår att motionerna överlämnas tiU den kommunalekonomiska utredningen.

Finansutskottets betänkande nr 23 omspänner ett par ganska stora frågor, Skalleutjämningsbidraget är vi helt eniga om. Vi är också helt överens om den tekniskt sett ganska komplicerade frågan om skattebortfallsbidrag tiU kommunerna. Jag noterar denna enighet med tillfredsställelse.

Betänkandet redovisar tio motioner. Jag skaU inte gå in i någon närmare diskussion med herr Berndtson i Linköping om olika delförslag.

Jag är övertygad om att den kommunalekonomiska utredningen kommer att läsa motionerna och göra det — det vågar jag förutsätta — med påtagligt intresse.

Herr Norrby i Gunnarskog berörde motionen 627 som behandlar frågan om gränserna för skattekraftsområdena. Jag kan förstå alt man vill aktualisera önskemål i den riktningen. Som framgår av finansutskottets betänkande får vi, som herr Norrby också påpekade, möjlighet alt återkomma till dessa specieUa problem, I den situation som nu föreligger tycker vi inom finansutskottet atl det inte finns någon anledning att göra något försök till ändrade gränsdragningar. Vi kommer ju aldrig ifrån problemen om var gränsema skall dras och vi kommer aldrig ifrån meningsskiljaktigheter om dessa gränsdragningar. Men när vi får den signalerade utredningen — vi hoppas den kommer redan i juni — blir det tUlfälle att i remissyttranden och med anledning av den blivande propositionen återkomma tUl de berörda frågorna.

Jag noterar, som sagt, att finansutskottet är enhälligt på alla punkter. Jag ber att få yrka bifall till finansutskottets hemställan i belänkande nr 23,

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle: Herr talman! Om man i en motion begär åtgärder i avvaktan på utredningens resultat kan man ju som motionär inte gärna nöja sig med att utskottet hänvisar motionen tiU denna utredning som alla förutsätter skall ta en ganska lång tid. Det har väl ändå inte undgått finansutskottet att årets vpk-motion prioriterar några områden där snara åtgärder är både möjliga och nödvändiga i fråga om ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun. Behovet av en total översyn av kostnadsfördelningen kvarstår givetvis. Vi menar att finansministerns direktiv för den utredningen är alltför snäva; problemet är större än direktiven anger. Därför har vi ansett att riksdagen ånyo borde ha gett tUl känna som sin mening att behovet av en ändrad kostnadsfördelning bör beaktas i den tillsatta utredningen.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Herr Berndtson i Linköping efterlyste orsakerna tUl atl oppositionen nu frångår vissa synpunkter som vi tidigare har anslutit oss till. Vad som har skett är atl sedan vi sist behandlade sådana här frågor har den utredning tillsatts som riksdagen begärt. Jag vill uttala tillfredsställelse över att vi inom utskottet har kunnat uppnå enighet inom samtliga de områden som detta belänkande avhandlar.

Herr Berndtson i Linköping ifrågasätter att vi beaktat de synpunkter som Kommunförbundet har framfört. Jag tror att man inom Kommunförbundet är myckel tacksam över att vi i utskottet lyckats nå enighet i andra myckel väsentliga frågor. Jag tänker då närmast på skattebortfallsbidraget. Vi har all anledning att vara tacksamma över att vi kunnat uppnå enighet vid behandlingen av förslaget på denna punkl.

De olika motioner som nu överiämnas till kommunalekonomiska utredningen omspänner en hel massa olika förhåUanden, När vi nu kunde uppnå   en   total  enighet   om  samtliga  de  ärenden  som  ryms  i  detta

6* Riksdagensprotokoll 1972. Nr 70-72

169

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

betänkande har vi ansett det vara riktigt att göra som vi gjort. Jag vUl yrka bifall lUl utskottets hemställan pä alla punkter.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk);

Herr talman! Herr Löfgren försöker motivera de borgerliga ledamöternas ståndpunkt, men jag är inte alldeles övertygad om rikligheten i hans beskrivning. Förra året förelåg det nämligen dels en reservation beträffande utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, dels — trots delta — en reservation beträffande slalligl grundbidrag lill kommunerna för utgivande av kommunala bostadstillägg. Bägge dessa reservationer var undertecknade av samma utskottsledamöler, vilka för övrigt är i stort sett desamma som de som i år har undertecknat utskottsbetänkandet. Såvitt jag kan förstå är behovet av en markering i frågan om de kommunala bostadstilläggen minst lika angelägen i år som i fjol.

Det förhållandet att det tillsatts en utredning sedan förra gången har tydligen i varje fall inte påverkat motionsförfattarna, I en av de borgerliga motionerna i detta ärende sägs nämligen följande:

"Med hänsyn lill de omfattande utredningsdirektiven kan förutses alt avsevärd tid kommer att förflyta innan utredningen framlägger sitt slutbetänkande. På grund härav anser vi det angeläget för kommunernas ekonomi att viktiga dellösningar åstadkommes under utredningens pågående arbete,"

Del är sådana viktiga dellösningar vpk-motionen har förordat.

Herr LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara ytterligare framhålla att samtliga utskottsledamöler har varit helt överens om atl det, med hänsyn tUl att vi lyckats uppnå en totallösning av samtliga de problemställningar som behandlas i utskottets betänkande nr 23 och med hänsyn tUl att del nu tillsatts en utredning, som kommer att kunna bedöma alla dessa synpunkter, skulle vara riktigt att handla på detta sätt.

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr lalman! Jag tycker att herr Berndtson i Linköping borde vara nöjd med behandlingen av sin motion. Jag vill understryka herr Löfgrens uttalande att del som nu föreslås är något av en paketuppgörelse. Ser man till vad som realiter är möjligt alt vinna, tror jag ändå att utskottels förslag är det bästa som kan åstadkommas i den situation som nu föreligger, när en utredning tillsatts för att närmare syna dessa frågor.

Också jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

170

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen 75 av herr Hermansson m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad , Sedan herr Berndtson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   ätt   kammaren   bifaller   finansutskottets  hemställan   i     Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

A vdraget för nedsatt skatteförmåga m. m.

belänkandet nr 23 punkten 3 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit utskottets hemstäUan med den ändring

däri som föranledes av bifall till molionen nr 75,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  296

Nej   -     15

Avstår —       1

§ 7 Avdraget för nedsatt skatteförmågam, m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 21 i anledning av motioner angående avdraget för nedsatt skatleförmåga m. m.

1 detta betänkande behandlades

motionen 1972:173 av herrar Henmark (fp) och Hörberg (fp) samt

motionen 1972:646 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställts

1,    att 50 § 2 mom, kommunalskatlelagen ändrades så att ordet "väsentligen" utgick, vilket innebar atl extra avdrag för nedsatt skatteförmåga kunde medges även om denna inle kunde anses väsentlig,

2,    att bestämmelsen om inskränkning i rätlen tiU extra avdrag för nedsatt skatleförmåga för barn som åtnjöt allmänt barnbidrag utgick,

3,    att maximibeloppet för extra avdrag höjdes till 10 000 kronor.

Utskottet hemstäUde alt riksdagen skulle avslå

1,    motionen 1972:173

2,    molionen 1972:646,

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall till motionen 1972:646 skulle anta av reservanterna framfört förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

TUl belänkandet hade fogats elt särskUt yttrande av herr Hörberg (fp).

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! 1 motionen 646 med Lars Schött som första namn har moderaterna påtalat en brist som råder i gällande skattesystem i och med att hänsyn inte alltid tas till den nedsatta skatteförmåga som många människor har antingen på grund av eget handikapp eller på grund av

171

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

A vdraget för nedsatt skatteförmåga m. m.

vård- eller försörjningsansvar gentemot barn, make eller anhörig med nedsatt skatteförmåga. De regler som nu gäller om extra avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga innebär bl. a. alt sådant avdrag kan medges med högst 6 000 kronor i vissa särskilt angivna fall, om nedsätlningen av skalteförmågan orsakats av sjukdom eller dylikt eller av underhåll av andra närstående än barn för vilka den skatlskyldige åtnjuter allmänt barnbidrag.

Nu anser emellertid såväl motionärer som reservanter atl bestämmelserna bör ändras på så sätt atl ordet "väsentlig" skall utgå och att högsta avdragsbeloppet, som nu är 6 000 kronor, skall höjas lill 10 000 kronor, avpassat efter de omständigheter som råder i fallet. Vidare anser vi alt bestämmelsen om inskränkning i rätten till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid underhåll av barn som har allmänt barnbidrag bör utgå.

Motivet för dessa förslag är att de människor som lider av sjukdom eller handikapp har betydligt högre levnadskostnader än friska personer, vilket hänger samman med graden av sjukdomen eller handikappet. Skulle inle dessa få åtnjuta avdrag för nedsatt skatteförmåga, kommer de i realiteten atl drabbas av en extra hög progressiv beskattning. Det kan inte vara rimligt att progressiviteten i beskattningen ökar på grund av utgifter för den dyrare livsföring som hänger samman med sjukdom och handikapp.

Herr talman! Med detta ber jag atl få yrka bifall till reservationen.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Riksdagen har många gånger prövat liknande yrkanden som det som reservanterna nu för fram och avvisat dem, Inga nya skäl har anförts detta år.

Det avgörande för extra avdrag, säger utskottet i år liksom riksdagen sagt tidigare, bör vara den skatlskyldiges ekonomiska ställning. Har denne betydande inkomst eller förmögenhet, har riksdagen vidare understrukit, kan skatteförmågan knappast vara väsentligt nedsatt såvida han inte fått vidkännas en avsevärd utgift.

Riksdagen har vidare understrukit att kostnader för hemmavarande barn enligt allmänt godtagna principer inte beaktas vid beskattningen utan i stället kompenseras genom bl. a. barnbidrag.

Motionärerna har inte heller visat att den nuvarande beloppsgränsen är otillräcklig.

Därför, herr lalman, ber jag atl få yrka bifall lill utskottets hemställan,

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

172

Punkten 2

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels reservationen  av  herrar Magnusson  i Borås och Nilsson i Trobro, och

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Trobro begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   all   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 21 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i

Borås och Nilsson i Trobro.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Resultatutjämning vid beskattningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  - 273

Nej  -    36

Avslår -       1

§ 8 Resultatutjämning vid beskattningen

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 22 i anledning av motioner om resultatutjämning vid beskattningen.

I detta belänkande behandlades

motionen 1972:76 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) vari hemställts att« riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om tilläggsdirektiv lill företagsskatteberedningen (Fi   1970:77) angående införande av rätt till öppen resultatuljämning vid beskattningen genom kontomelod, i enlighet med vad som anförts i motionen,

motionen 1972:109 av herr Weslberg i Ljusdal (fp) vari hemställts att rUcsdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag till bestämmelser angående möjligheter för företag att skattefritt avsätta vinstmedel lill fond för täckande av kundförluster och eventuellt tillfälliga förluster,

motionen 1972:307 av herr Schölt m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att Kungl. Maj:t snarast förelade riksdagen förslag om avsättning till utbildnings- och omslällningsfond för företagen i syfte atl öka de anställdas ekonomiska trygghet i händelse av företagsnedläggelser, omlokalisering av verksamheten eller andra omställningar.

motionen 1972:406 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till inrättande av investeringsfonder för att främja avsättningen.

173

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Resultatutjämning vid beskattningen

molionen 1972:414 av herr Ericsson i Åtvidaberg m, fl, (fp, c) vari hemställts att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:l om tilläggsdirektiv tUl företagsskatleberedningen (Fi 1970:77) angående införande av ett genereUt kontosystem (investeringskonto) vid beskattningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

motionen 1972:417 av herr Johansson i Skärstad m, fl, (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om utredning av frågan om inkomstutjämning för konstnärer.

motionen 1972:643 av herr Magnusson i Borås m, fl, (m, c, fp) vari hemställts att riksdagen

1,                                   skuUe anta lUl motionen fogade förslag tUl

a,                               förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen
(1960:63) om rält till föriustutjämning vid taxering för inkomst,

b.                               förordning om rält tiU utjämning i vissa faU av statlig inkomstskatt
i samband med inkomststegring eller inkomstminskning,

2.                               hos Kungl. Maj;t skuUe anhålla om skyndsam utredning rörande
möjligheterna tUl en fuUständig resultatuljämning, varvid i första hand
frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden prövades,
samt att förslag i detta syfte snarast förelades riksdagen,

motionen 1972:856 av herr Lothigius m. fl. (m, c, fp) vari hemställts alt riksdagen beslutade atl landläkare beviljades rätt att före skatteavdrag få avsätta 5 procent av praktikens årliga bruttointäkter på elt riskkonto,

molionen 1972:866 av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag lill innevarande års riksdag om rält för rörelseidkare respektive jordbrukare att vid inkomsttaxeringen erhålla avdrag för avsättning tUl självfinansieringsfond i erUighet med i motionen uppdragna riktUnjer,

molionen 1972:878 av herr Sjönell m. fl, (c) vari hemstäUts alt rUcsdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhåUa om utredning beträffande rätt för företag att avsätta medel lill utbUdningsfonder i enlighet med vad som anförts i motionen samt

motionen 1972:894 av herr Åberg m, fl, (fp, s, c, m) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle föreslå att liU den kommande skatteutredningen uppdrogs alt utreda möjligheten för svenska yrkesfiskare att få göra avsättning till driftregleringsfond.

174

Utskottet hemställde

A,      beträffande förlustutjämningsförordningen

att riksdagen skulle avslå motionen 1972:643 i denna del

B,      beträffande utjämning av statlig inkomstskatt

alt riksdagen skulle avslå motionen 1972:643 i denna del

C,  beträffande resultatuljämning i övrigt
att riksdagen skulle avslå

1,    motionen 1972:76                                                              Nr 72

2,    motionen 1972:109                                                            Onsdagen den

3.    motionen 1972:307 3      . -jj

4.    motionen 1972:406

Resultatutjäm-

5.       molionen 1972:414

6.      motionen 1972:417 ning vid
1. molionen 1972:643 i denna del beskattningen

8.    motionen 1972:856

9.    molionen 1972:866

10.    molionen 1972:878

11.    mofionen 1972:894.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande förlustutjämningsförordningen av herrar Magnusson i
Borås (m) och ErUcsson i Bäckmora (c), fru andre vice talmannen
Nettelbrandt (fp) samt herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och
NUsson i Trobro (m), som ansett atl utskottet under A bort hemstäUa,

atl riksdagen med bifall fill motionen 1972:643 i denna del skulle anta del vid motionen fogade förslaget tUl lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till föriustutjämning vid taxering för inkomst,

2) beträffande utjämning av statlig inkomstskatt av herrar Magnusson
i Borås (m) och Eriksson i Bäckmora (c), fru andre vice talmannen
Nettelbrandt (fp) samt herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och
NUsson i Trobro (m), som ansett att utskottet under B bort hemställa,

atl rUcsdagen med bifall tUl motionen 1972:643 i denna del skuUe anta det vid molionen fogade förslaget tUl förordning om rätt till utjämning i vissa faU av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning,

3) beträffande förlustutjämning i övrigt av herrar Magnusson i Borås
(m) och Eriksson i Bäckmora (c), fru andre vice talmannen Nettelbrandt
(fp) samt herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och NUsson i Trobro
(m), som ansett atl utskottet under C bort hemställa,

atl riksdagen med bifall lill motionen 1972:76 och utredningsyrkandet i motionen 1972:643 samt med anledning av motionerna 1972:109, 1972:307, 1972:406, 1972:414, 1972:417, 1972:856, 1972:866, 1972:878 och 1972:894 i skrivelse till Kungl, Maj:l begärde skyndsam utredning i syfte alt genomföra en allmän öppen resultatuljämning genom en kontometod.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! SamtUga de motioner som behandlas i delta utskottsbetänkande syftar tiU atl förhindra orättvisor vid beskattningen genom kravet på inkomstårets slutenhet och att lindra de verkningar som uppstår på grund av den hårda progressiva beskattningen, när inkomsterna varierar frän del ena året lill det andra. Vi menar atl det inte kan vara rimligt att beskatta en del personer hårdare bara därför atl de har en ojämn inkomstfördelning mellan de olika åren.

Herr talman!   Jag skall med dessa ord be alt få yrka bifall till de vid                  j-yj

betänkandet fogade reservationerna.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Resultatutjämning vid beskattningen

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Den här frågan tillhör också skatteföljetongerna i riksdagen; vi har hört den under minst elt tiotal år, ja kanske från 1956.

Företagsskatteberedningen kommer att pröva samtUga dessa frågor. Därför yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! Jag kan börja med att instämma i vad herr Brandt sade, nämUgen att dessa frågor har återkommit i riksdagen under många är. Alt de i dag återigen är föremål för riksdagens stäUningstagande beror väl på alt de ännu inle på något sätt är lösta.

I det föreliggande belänkandet har skatteutskottet haft att behandla ett antal motioner med yrkanden om rätt tiU resultatutjämning vid beskattningen Uksom om rätt till progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning enUgt kontometoden. Frågan prövades av 1957 års skatleutredning men föranledde inget förslag till riksdagen i dessa avseenden.

En allmän resultatutjämning genom kontosystem skulle få betydelse i första hand för mindre rörelseidkare, jordbmkare och fastighetsägare, och dessa företagargrupper är särskUt känsliga för de konjunktursvängningar som med jämna mellanmm uppträder i vårt samhälle och resulterar i förelagsnedläggningar och permitteringar. Kontometoden innebär egentligen bara ett uppskov med beskattningen, men den skulle öppna möjligheter tUl att utjämna skillnaderna mellan olika inkomstår och på det sättet medverka till en ökad ekonomisk stabilitet hos berörda företagare och få stor betydelse just i konjunkturlägen med minskad sysselsättning. Att uppnå en sådan stabUitet i näringslivet och på arbetsmarknaden måsle väl också Ugga i samhällets intresse. Genom kontometoden skulle man kunna hjälpa alla de mindre företagare som inte har möjlighet att utnyttja systemet med investeringsfonder och skapa större rättvisa mellan olika företagargrupper.

Herr talman! Med det anförda ber också jag att få yrka bifaU tUl reservationerna I, 2 och 3.

176

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! I molionen 109 har jag föreslagit alt riksdagen måtte besluta atl hos Kungl, Maj:t anhålla om förslag lill bestämmelser angående möjligheter för företag att skattefritt avsätta vinstmedel tUl fond för täckande av kundförluster. Såvitt jag vet är det ingen följetong utan får anses vara en nyhet.

Enligt min mening skulle en sådan möjlighet vara av stort värde för mindre företag, som kämpar med stora svårigheter när det gäUer kapitalförsörjningen. Drabbas ett sådant företag av kraftiga kundförlus-ler, t, ex, i samband med konkurs, kan detta få myckel allvarliga konsekvenser för företaget och äventyra dess möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Man kan tänka sig ett mindre sågverk som levererar material till en byggmästare, vars företag går omkull. Det kan innebära att det här sågverksföretaget, som har knappt om rörelsemedel, står där utan möjligheter alt fortsätta sin verksamhet. Om företaget i ett sådant läge

hade en reserv av del slag som riskfonden skulle innebära, kunde det betyda att det klarade sig igenom den ekonomiska kris som en stor kundförlusl ändå måste medföra för ett sådant mindre företag.

Utskottet har tyvärr inte stäUt sig förstående gentemot molionsyrkandet. Jag vet inte om man riktigt har förstått innebörden i förslaget; i aUa fall resonerar man på det sättet att del finns "möjligheter att genom vinstreglerande dispositioner av skUda slag åstadkomma en faktisk resultatuljämning mellan olika år". Men det är ju inle det det är fråga om. Vidare säger utskottet att del finns särskUda regler, t, ex, lagstiftningen om skogskonto — vad den nu skuUe ha med den här saken att göra — eller ackumulerad inkomst och förlustutjämning.

Jag har svårt alt förstå att de här tingen skulle kunna innebära atl man inle behöver en riskfond. Och när vi nu har möjligheter alt avsälla medel till s, k, investeringsfonder, som större företag kan utnyttja och som för dem är en värdefull sak, skulle man inte då också kunna skapa en sådan här möjlighet för de mindre företagen, som kämpar för all klara sig, framför allt i lågkonjunkturer av del slag som vi nu har genomlevat. Jag anser, herr talman, all det skulle vara en god sak och yrkar därför bifall tiU motionen 109,

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Resultatutjämning vid beskattningen

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservafionen nr I av herr Magnusson i Borås m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

belänkandet nr 22 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Magnusson i

Borås m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja  -   161

Nej  -   142

Avslår —       6

Herr Ullslen (fp) anmälde alt han avsett atl rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Punkten B

Propositioner   gavs   på   bifall   tUl   dels   utskottets   hemställan,  dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås m, fl,, och förklarades den

177

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Rätten till förtidspension

förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaUer   skalleutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i

Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -   163

Nej  -   141

Avstår —      4

Punkten C

Propositioner gavs på bifall till 1 ;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås m, fl, samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 109 av herr Westberg i Ljusdal, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig, I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   vill   att    kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 22 punkten C röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herr Magnusson i

Borås m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   160

Nej  -  149

Avstår —       2

178

§ 9 Rätten till förtidspension

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 21 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:55 med förslag lUl lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m., jämte motioner.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):                                             Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 21 innehåUer bl, a, förslag till vidgade möjligheter att erhålla förtidspension. Riksdagens beslut år 1970 kom atl innebära vissa oklarheter i den delen, vilket belystes genom ett par uppmärksammade utslag i försäkringsdomslolen. Ratten till Dessa beslut i domstolen föranledde interpellationer vid höstriksdagens fortidspension början år 1971, Flera av oss som hade varit med om handläggningen av frågan om förtidspensioneringen i andra lagutskollel fann att de intentioner som låg bakom 1970 års beslut inte helt hade förverkligats genom försäkringsdomstolens utslag.

Genom propositionen 55 år 1972 har socialministern presenterat ett förslag, innebärande att bättre direktiv skulle åstadkommas till ledning för de myndigheter som har atl besluta om förtidspensionering, 1 anledning av propositionen har inte mindre än fyra motioner väckts med förslag till ytterligare klarlägganden när förvärvsarbetande på grund av särskilda arbetsmarknadspolitiska förhållanden skall kunna erhålla förtidspension.

Behandlingen i socialförsäkringsutskottet har präglats av en stark vilja från alla håll att söka finna lösningar och klarlägganden till vägledning för främst pensionsdelegationema när förtidspensionering av arbetsmarknadspoliliska skäl skaU beviljas. Utskottsbehandlingen har lett till atl utskottet föreslår vissa ändringar och tillägg i Kungl, Maj:ls förslag.

Utskottet är helt enigt i sina förslag - jag vill gäma betyga min glädje över della. Samtidigt vill jag också vitsorda den goda vilja som verkligen visats för att finna bästa möjliga lösningar av dessa ibland svåra frågor. Jag hoppas därför att de myndigheter som har att besluta i dessa för den enskUde ofta känsliga och ömtåliga ärenden skall finna vägledning för sina ställningstaganden, - Det finns anledning erinra om all i samtliga de fall där fråga om förtidspensionering uppkommer den frågan allsidigt skall prövas, vilket också framgår av 7 kap, I § lagen om allmän försäkring.

TUl slut, herr talman, vill jag återge ett avsnitt i utskottets motivering som jag hoppas skaU ge klarhet i frågeställningar som rests från olika håll när frågan om förvärvsarbetandes rätt och möjlighet tUl förtidspension ställts. Utskottet skriver på s. 13 i betänkandet: "Vid behandlingen av propositionen har inom utskottet uttalats farhågor för alt övergängspro-blem skulle kunna uppkomma i samband med att de nya bestämmelserna träder i kraft den I juh 1972. Del har gjorts gällande att sådana personer som nämnda dag inte tillhör någon erkänd arbetslöshetskassa och inte heller uppbär omställningsbidrag kommer att under avsevärd tid sakna möjUghet atl erhålla förtidspension. Med anledning härav vill utskottet erinra om att sådana personer har möjlighet atl ansöka om förtidspension enligt de regler som redan nu gäUer."

Min bedömning är att utskottets enhälliga förslag i den viktiga fråga, som de förvärvsarbetandes möjligheter lUl förtidspensionering är, skall ge den rättvisa och trygghet som utskottet vid sin behandling har eftersträvat.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifaU till utskottets hemställan.

179

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Rätten till förtidspension

180

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Eftersom det här föreligger ett enhälligt utskottsbetänkande finns det ingen anledning för utskottets talesman alt hålla något längre anförande, men det är ändå ett par saker som jag viU framhåUa och kanske också understryka.

Först vill jag då i likhet med utskottets vice ordförande uttrycka lillfredsslällelse över att vi har kunnat enas i utskottet och skriva etl enhälligt utskottsbetänkande. Jag uttrycker också min glädje över att socialministern har lagt detta förslag, eftersom jag anser att den i och för sig betydelsefulla reform som riksdagen beslutade om 1970 inte lill alla delar har varit helt tillfredsställande. Det lagförslag som vi nu behandlar innebär närmast ett förtydligande av gällande regler och en komplettering med ytterligare tonvikt på arbelsmarknadsförhållandena.

Förslaget i Kungl, Maj:ts proposition innebär att äldre arbetare som ulförsäkrats från arbetslöshetskassorna och inle lyckats få något nytt arbete skall bli berättigade till förtidspension ulan hälsoprövning. Jag förstår departementschefens inställning till denna fråga. Här gäller det en grupp människor som är myckel starkt utsatta för förslitning och som har de otryggaste anställningsförhållandena. Det är helt naturligt att man i främsta rummet har inriktat sig på att åstadkomma en förbättring för dem. Men vid behandlingen i utskottet kom vi till den uppfattningen atl del finns andra grupper arbetstagare som av sociala skäl principiellt borde behandlas likadant som medlemmar i arbetslöshetskassorna, och därför har vi gjort ell tillägg till Kungl, Maj:ts proposition. Vi har funnit det vara naturligt atl rätten till förtidspension utan hälsoprövning skall utvidgas tUl att gälla även dem som utan alt vara med i arbetslöshetskassorna har uppburit omställningsbidrag under 21 månader. Vi har ansett del vara rimligt atl också dessa äldre arbetstagare får del av den mildare pensionsprövning som förslaget innebär.

Den grupp som del här är fråga om är lätt alt avgränsa. Det gäller människor som har varit arbetstagare och som är långvarigt arbetslösa. Vi har i utskottet ansett oss kunna göra detta tillägg, så mycket mer som det Ugger helt i linje med propositionens syfte och inte kräver några extra anslag. Departementschefen har nämligen vid förfrågan sagt, att han anser att det ryms inom ramen för tidigare begärda pensionspengar.

Vi har i utskottet också haft att behandla en del motionsförslag om ytteriigare liberalisering av pensionsprövningsreglerna, men de förslagen har vi inte ansett oss kunna tillstyrka.

Herr talman! Den ändring i lagstiftningen som socialministerns förslag innebär och det tillägg utskottet gjort och enhälligt rekommenderat riksdagen att anta hoppas jag skall bli av storl värde för dem som av olika skäl på äldre dagar ställs utanför arbetsmarknaden. Vi hoppas också att ett irritationsmoment mellan allmänheten och försäkringsadministrationen därmed skall vara borta. Det finns anledning att tro att det nu skall bli lättare atl avgöra en del tidigare svårbedömda gränsfall, av vilka en del, som jag tidigare framhållit, föranlett debatter i riksdagen, även om det givetvis inte finns möjligheter att få etl lagförslag så klart utformat att det inte även i framtiden kan uppstå vissa gränsfall. I detta sammanhang finns det anledning att understryka att den reform som

rUcsdagen fattade beslut om 1970 och som innebar en genomgripande förändring av förtidspensioneringen har visat sig vara mycket värdefull för utslitna och bortrationaliserade äldre människor. Den förbättras nu ytterligare. Men — och detta vill jag särskilt understryka — en pension kan många gånger för en arbetstagare te sig som det sämre alternativet, i varje fall för dem som har etl arbete som han eller hon orkar med. Många i åldern 63 och uppåt är fortfarande vid sådan vigör att de föredrar att vara kvar i arbetslivet om förutsättningar därtill finns. Därför anser jag att förbättrade möjligheter till förtidspension inte får tas tUl intäkt för att i onödan göra sig av med eller vid nyanställning gå förbi äldre användbar arbetskraft. Arbetsgivaren måste alltjämt känna sitt ansvar. Arbetet har för de allra flesta människor ett egenvärde och får inte i onödan tas ifrån dem. Att tUlvarata den äldre arbetskraften är enligt min mening fortfarande av stor vikt, från både individens och samhällets synpunkt.

Till sist, herr talman, vill jag ytterligare understryka min tillfredsställelse över atl vi i utskottet har kunnat bli eniga. Jag instämmer i det redan tidigare framställda yrkandet om bifall till utskottets hemställan.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Rätten till förtidspension

Herr JONSSON i Mora (fp);

Herr talman! Som tidigare talare framhållit föreligger i detta ärende ett enhälligt betänkande från socialförsäkringsutskollet. Jag har av den anledningen bara några synpunkter att framföra.

Betänkandet behandlar propositionen 55, där det föreslås vissa ändringar i lagen om allmän försäkring när det gäller möjligheterna att av medicinska och arbetsmarknadsmässiga skäl erhålla förtidspension. Den lag vi antog 1970 har lett till alt elt ökat antal personer på de angivna skälen kunnat erhålla förtidspension. Men det har, som man har sagt här tidigare, i vissa sammanhang uppstått tolkningssvårigheter. Detta gäller särskilt de arbetsmarknadsmässiga skälen. Man kan kanske säga att bestämmelserna inte varit så otvetydigt klara att man kunnat undgå sådana svårigheter.

I propositionen 55 har man försökt konkretisera under vilka förhållanden de arbetsmarknadsmässiga skälen för en förtidspensionering skall an.ses föreligga. Man föreslår atl den som ulförsäkrats från erkänd arbetslöshetskassa och inte kan beredas arbete skall ha rätt fill förtidspension, om han inte längre har möjligheter att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller om annat lämpligt arbete inle kan beredas honom.

Det har väckts flera motioner med anledning av propositionen. De har gemensamt haft utgångspunkten att man bör vidga rätten till förtidspension på dessa grunder, I motionen 1580 har jag och några medmotionärer från folkpartiet framhållit att vissa grupper arbetstagare och yrkesutövare enligt propositionens förslag lämnas utanför, därför att de inte tillhör någon erkänd arbetslöshetskassa. Men behovet av pension kan ändå vara lika klart dokumenterat, och vi har i motionen bl, a, anfört:

"Det är orimligt att t. ex. en handlare, en lantbrukare, annan yrkesutövare eller arbetstagare som i 60-årsåldern måste lägga ned sin verksamhet eller saknar arbete och som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall ställas utanför den nu föreslagna vidgningen av

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Rätten till förtidspension

rätten till förtidspensionering."

I motionerna har föreslagits olika vägar atl få till stånd en utvidgning av propositionens förslag och därigenom fånga in de här ovan nämnda grupperna av arbetstagare. Vi har i vår motion föreslagit att för sådana som är oförsäkrade, men som enligt 102 § arbetsmarknadskungörelsen har rätt att få - och som uppburit — omställningsbidrag under 21 månader skulle gälla samma förmåner som för de i propositionen föreslagna grupperna. Vi vUl också med tillfredsställelse konstalera att man inom utskottet eftersträvat en gemensam lösning på den frågan och alt utskottet nått enighet när det gällt att föreslå vissa ändringar i propositionen i den här delen; de förslagen innebär alt utskottet tillstyrker elt bifall lUl den lösning vi har förordat i motionen 1580.

Jag vill inte på polemisera mol propositionen, men jag vill liksom övriga talare uttala min tillfredsställelse över atl vi i utskottet kommit fram till ett gemensamt förslag till lösning av den här frågan. Under utskottsbehandlingen stod det ganska snart klart att det fanns goda skäl att lägga fram dessa förslag till ändringar för alt åstadkomma större rättvisa och jämlikhet.

Det har sagts här att utskottets förslag kanske inte löser alla problem, men det kan inte vara möjligt att utforma bestämmelser av det här slaget så att de täcker alla fall. Man får väl i stället tänka sig att erfarenheten visar om det finns behov av att i framtiden göra kompletteringar av lagen.

1 vår motion 1580 har vi också tagit upp frågan om åldersgränsen, men vi har accepterat den skrivning som utskottet kommit fram till och anslutit oss tUl tanken att den nedre gränsen för att kunna erhålla förtidspensionen bör vara 63 år.

Herr talman! Jag vill med det anförda bara konstalera att vi i utskottet är fullt eniga om del betänkande som utskottet lagt fram för kammaren, och jag ber alt få yrka bifall lill utskottels hemstäUan.

182

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! De möjligheter som öppnades genom riksdagens godkännande av propositionen 66 år 1970 innebar alt äldre arbetstagare av arbetsmarknadsmässiga skäl kunde erhålla förtidspension. En erfarenhet som vunnits sedan beslutet kommit i tillämpning visar en markant ökning av antalet förtidspensionerade i åldrarna 63—66 år.

Erfarenheterna visar emellertid också att bestämmelserna om villkoren för atl erhålla förtidspension kom atl tolkas olika av myndigheterna. Möjligheten alt erhålla förtidspension på endast arbetsmarknadsmässiga indikationer framstod i vissa fall inle klart. Samtidig förefintlighet av medicinskt handUcapp har som regel krävts för att man skulle kunna erhålla förtidspension. Enligt förslag i förevarande proposition, nr 55 år 1972, skulle det bli möjligt att bortse från den medicinska prövningen och medge förtidspension av allenast arbetsmarknadsmässiga skäl.

En hake i villkoren som kunde ha uteslutit betydande gmpper från möjligheten att erhålla förtidspension är bestämmelsen i propositionsförslaget att medlemmar i erkända arbetslöshetskassor som uppburit ersättning från dessa den längsta tid ersättning kan utgå är berättigade till förtidspension, om villkoren uppfylls i övrigt.

Med anledning av att vi tidigare i år har haft en vpk-motion, motionen     Nr 72 187, där vi  har krävt  pension  redan  vid 60 år för vissa tunga och     Onsdagen den hälsofariiga yrken. I, ex, gruv-, skogs-, järnbruks-, byggnads- och sluveri-     ,      . ,q-j2

arbeten, och fått den avslagen har vi i detta sammanhang, när vi funnit att     -

dessa gmpper skulle kunna komma alt stå utanför de här bedömningarna,     statligt fitmstoa

lämnat in en motion från vpk av herr Hagberg m. fl,, motionen 1618, där

vi krävt atl vUlkoret med utförsäkring i erkänd arbetslöshetskassa skulle

tas bort och atl förtidspensionen skulle kunna utgå, om vUlkoren i övrigt

uppfyUdes,

Genom att utskottet tillstyrkt yrkandet alt den som under 21 månader uppburit omställningsbidrag enligt 102 § arbetsmarknadskungörelsen kan erhålla förtidspension av arbetsmarknadspoliliska skäl har vår motions syften denna gång väsentligen blivit tillgodosedda, vilket vi vill notera med tillfredsställelse.

Jag vill slutligen uttrycka den meningen atl pensionering och olika slags understöd inle är den lösning som vare sig arbetstagarna eller myndigheterna bör eftersträva. Det rimliga och riktiga måste vara alt alla människor, med någon arbetsförmåga, beredes meningsfyllda sysselsättningar i de delar av landet där de själva vill bo. Såväl sociala och medicinska som samhällsekonomiska skäl talar för en sådan inriktning.

Herr lalman! Jag har inget annat yrkande än om bifall tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Statligt filmstöd

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 13 i anledning av Kungl, Maj:ls proposition 1972:36 angående statligt fUmslöd m, m,, jämte motioner,

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1972:36 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden för den 17 mars 1972 föreslagit riksdagen att till FUmslöd för budgetåret 1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 299 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1972:1615 av herr Hermansson m. fl, (vpk),

dels motionen 1972:1616 av herrar Äkeriind (m) och Werner i Malmö

(m) vari hemställts alt riksdagen skuUe avslå Kungl, Maj:ls proposition nr

36 om statligt filmstöd.

Utskottet hemställde

I, att riksdagen med bifall till Kungl, Maj:ts förslag och med avslag å
motionen 1972:1616 lUI FUmstöd för budgetåret 1972/73 på driflbud-
geten under åttonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 1 299 000 kronor,     1 83

Nr 72                         2, atl riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1615.

Onsdagen den

3 mai 1972                 Reservation   hade   avgivits   beträffande   medelsanvisningen   av   herr

--------- ;--- 1----     Nilsson i Ägnas (m), som ansett atl utskottet under I bort hemställa.

Statligtfilmstod             riksdagen   med   bifall   fiU   mofionen   1972:1616   skuUe   avslå

propositionen 1972:36.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av fru Ryding (vpk).

Fm RYDING (vpk):

Herr talman! Med vår motion 1615 har vi kritiserat några av de gmndläggande principerna för svensk filmpolitik.

Filmavtalet 1963 slöts utan medverkan av de aktiva konstskaparna inom området och med hänsynstagande till framför allt biograf-branschens intressen. Vid avtalsrevideringen nu har inle heller filmarbetarnas fackliga organisationer fått delta i förhandlingarna.

Med det särskUda yttrande som jag har fogat till utskotlsbetänkandet har jag bl. a. velat understryka det felaktiga i det här förfarandet. Jag har dessutom velat framhålla atl de berättigade krav på medverkan i filmpoUtUcens utformning och medinflytande i de filmpolitiska organen som framförts av filmarbetarna själva måste beaktas i det framtida arbetet. Därför måste också vid en framtida revision av filmavtalet fUmarbetarnas fackliga organisationer få ingå som självständig likaberättigat avtalsslutande part.

Det nu reviderade filmavtalet innebär vissa förbättringar, men styrelsens makt blir helt avgörande, medan det s.k. förvaltningsrådet endast får en rådgivande och underordnad roll. Någon bestämmelse om representanter från personalorganisationen i styrelsen finns inte. Styrelsen tillsätts dock av Kungl. Maj:l, och det finns alltså möjlighet att på denna punkl tillmötesgå filmarbetarnas krav och ge deras fackliga organisationer platser i styrelsen, där de också för närvarande har tvä representanter.

Vårt krav står emellertid fast, att filmarbetarna som likvärdig förhandlingspart måste få delta vid en revidering av avtalet. Det har emellertid från filmarbetarna gjorts gällande att de i propositionen 34 föreslagna ekonomiska medlen, 1,3 miljoner kronor, är trängande nödvändiga och att det nu reviderade avtalets godkännande av Kungl. Maj:t är en fömtsättning för att anslå medel. Därför kan vi, med understrykande av att filmarbetarnas organisationer i framtiden bör ges ett verkligt inflytande över filmpolitiken, i dag ansluta oss till propositionen, som innebär ett selektivt stöd med 1,3 miljoner kronor. Detta stöd överensstämmer med förslag som har förts fram av filmarbetarna själva. Det selektiva förhandsstöd som dessa pengar skall användas till måste ses som en riktigare form än den tidigare ersättningen, som utgick i proportion till gmppbiljettintäkterna.

Denna   förändring  är alltså  viktig,  och  den   är  också   riktig,  men

fortfarande inriktas filmstödet huvudsakligen på långfilmen. Det innebär

alt  den  privatkapitalistiskt dominerade filmbranschen  även  i fortsätl-

184                        ningen kommer att erhålla större delen av filmstödet. Vi anser därför att

reglerna för produklionsstödet bör vidgas till att omfatta även produktions- och distributionsformer som går utöver vanliga biograflångfilmer, t. ex, TV-film, videokassetter och uppsökande film. Den framtida filmpolitiken bör alltså vara sådan att statligt stöd i princip omfattar alla dessa områden.

Jag har alltså inget annat yrkande än utskottets. Men låt mig lill sist, herr talman, få uttrycka den förhoppningen att den pågående filmutredningen kommer att lägga fram goda förslag för den långsiktiga filmpolitiken i Sverige vilka inte är begränsade av den snäva intresseavvägning som kännetecknar avlalsrevideringen mellan staten och filmbranschen.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Statligt filmstöd

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Till kullurutskotlets betänkande nr 13 är fogad en reservation av herr NUsson i Agnas med anledning av en motion, nr 1616, i vilken yrkas avslag på förslaget om statligt filmstöd. Motionen följs alltså upp i reservationen,

FUmstödet är motiverat av att biljettintäkterna vid landets biografer har sjunkit, I proposilionen sägs direkt att della lill stor del beror på TV:s kraftiga expansion. När man har delta för ögonen lycker jag det skulle vara motiverat att ta pengarna därifrån, och därför kunde det vara lämpligt att införa reklam-TV, Den konsekvensen har man emellertid inte dragit. Departementschefen föreslår i stället atl staten skall bidra med ett filmstöd på 1,3 miljoner kronor.

Ätt biografernas intäkter har minskat är jag personligen helt övertygad om beror på att det numera görs sådana filmer att folk inle vill gå och se dem. Del framgår bl, a, av att folk med stort intresse tar emot de några tiotal år gamla filmer som nu visas i TV, När man fått fram ett sådant resultat, måste det vara något fel med nyproduktionen.

Enligt 1963 års filmavtal skall 10 procent av bmttobiljettintäkterna vid biograf, som utöver barnmalinéer ger mer än fem filmföreställningar per vecka, gå till de olika fonder som filmslödel är uppdelat på. Nu föreslås en omfördelning mellan fonderna och en nedtrappning av A-fonden från 20 till 15 procent. Denna nedtrappning skall ersättas med statsmedel, som uppgår till 767 000 kronor för nästa budgetår. Enligt det reviderade avtal, som här redovisas, har man utgått ifrån att staten skall ersätta även den fortsatta avtrappningen från 15 procent ned lill O, vilken skall ske under de kommande åren.

Detta har departementschefen inte tagit ställning till. Om så sker kommer vi när avtrappningen är fullständig enligt de beräkningar som nu har gjorts att få ett filmstöd från staten enbart till den fonden med 3 miljoner kronor per år.

Utöver detta föreslås atl Dramatiska institutet skall få 532 000 kronor i statsbidrag, vilket belopp skall avlastas filminstitutet och i sista hand biograferna. Om detta statsbidrag inte införs, tvingas man alt på något sätt ta ut beloppet från biograferna. Anledningen till alt ett statligt fUmstöd begärs är att biograferna inle anses tåla en sådan belastning. Då kan man fråga sig varför biograferna går så dåligt. Här kommer TV och intresset för de filmer som produceras med som främsta orsaker.

Man kan fråga sig om vi verkligen skall bevilja nya statsbidrag så fort

185

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Statligt filmstöd

någonting i samhället inle lönar sig. Jag tror alt vi måsle tänka efter. 1 reservationen av herr Nilsson i Ägnas heter det: "Den viktigaste fömtsättningen för att den svenska spelfilmen skall kunna fortleva är atl den genom sin konstnärliga kraft och sitt värde kan attrahera och behålla sin publik och alt den kan förmedla berikande upplevelser. Detta kan snarare än statligt stöd garantera den svenska filmens fortsatta existens som kulturfaktor i samhället."

Jag tror att just det sista som sägs är alldeles riktigt. "Detta kan snarare än statligt stöd garantera den svenska filmens fortsatta existens som kulturfaktor i samhället", att man kan visa sin egen inneboende kraft. Det är på detta sätt företagsamhet över huvud laget fungerar. Man måste kunna visa att man producerar varor och tjänster som folk vill ha.

I reservationen heter det att mycket talar enligt utskottets mening för alt andra distributionsformer än biograferna i framtiden kommer alt fä större betydelse. Jag tror alt det är riktigt. Då kommer naturligtvis TV in som den största faktorn. Skall man stödja den här verksamheten utanför den ordinarie och som jag ser det rikliga vägen genom biografinläkter, måsle man söka det stödet hos TV som har bidragit till minskade intäkter genom att folk i stället sitter hemma och tittar på TV, Den viktigaste och principiella frågan är om vi skall införa nya bidrag så fort någonting inte lönar sig. Vad får det för konsekvenser? Så kan vi ju bara inte fortsätta.

Därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen av herr NUsson i Agnas,

186

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Det föreslagna stafliga fUmstödet som vi nu behandlar omfattar 1 299 000 kronor för budgetåret 1972/73, Dessa pengar är avsedda att användas tiU en fri konstnärlig utveckling av svensk långfilm som skall visas på biograferna för stor publik.

Som herr Åkerlind framhöll har emellertid denna publik minskal under senare år, och TV utgör en betydande orsak till denna minskning. Filmbranschens ekonomiska situation har blivit allt sämre, vilket inte är något unikt för vårt land, Samma sak kan noteras i t. ex. Japan, Västtyskland, USA och England, Den internationella fUmkrisen har också bidragit till ekonomiska svårigheter för svensk film genom att man inte nu som tidigare kan exportera film.

Den främsta orsaken till publikbortfaUet på biograferna torde emellertid få sökas i TV:s utbredning och del ökade programutbudet där, TV har tagit upp konkurrensen med andra fritidsaktiviteter och den är ocksä ett medium för film, TV har, som herr Äkeriind nämnde, utbud av äldre svensk långfilm som tydligen många människor gläds ål atl se.

Nu har utskottet instämt i vad som uttalas i propositionen, att det finns risk för alt en betydande konstnärlig tradition på fUmområdel går tUl spiUo liksom för atl tekniska och personella resurser skingras. Då vi inom ulskottsmajoriteten önskar alt svensk konstnärlig film produceras, eftersom vi anser den vara en viktig kulturfaktor I del moderna samhället, har vi tillstyrkt propositionen. Enligt utskottets mening är del angeläget att vidmakthålla den tradition som finns på del här kulturområdet. Det är enligt utskollets mening anledning alt slå vakt om den traditionen, och

vi betraktar den som etl nödvändigt inslag i kulturpolilUcen,

Herr Nilsson i Agnas har reserverat sig i utskottet och herr Äkeriind har här talat för reservationen. Jag noterar emellertid att herr Nilsson i Agnas skrivit följande i sin reservation: "Otvivelaktigt är det från kulturpolitisk synpunkt av vikt all produktionen av svensk konslnäriig film vidmakthålles," Del är aUtså inle på den punkten meningarna går isär,

1 reservationen står det vidare: "Den viktigaste förutsättningen för alt den svenska spelfilmen skaU kunna fortleva är alt den genom sin konstnärliga kraft och sitt värde kan attrahera och behålla sin publik och alt den kan förmedla berikande upplevelser," Detta är en vacker tanke, skuUe jag vilja säga. Men jag är övertygad om att den inte håller inför den kalla verkligheten. Det kan beklagas, men det är ändå så. Risken är atl om staten inte lämnar bidrag så får vi färre kvalitelsfilmer. Genom del reviderade avtalet har vi nu kommit fram till alt en särskild fond skall lämna förhandsstöd för svenska långfilmer. På det sättet erhålles produklionslån och produktionsgaranlier.

Herr Åkerlind frågar vart det tar vägen om samhället skall lämna bidrag så snart någonting inte är ekonomiskt lönande. Ja, men vart tar det vägen om vi inte lämnar något stöd? Vi kommer inte ifrån att om vi vUl ha en produktion och en visning av svensk konslnäriig film, då måsle vi också enligt min mening vara beredda på att ge den filmproduktionen stöd. Detta är ett decentraliserat kullurulbud genom att det är möjligt atl visa filmerna på många platser i landet där människorna har tillfälle att ta del av denna konstyltring.

Hur man i den här diskussionen kan få in reklam-TV och därifrån kräva pengar det kan jag inte klara ut. Vi har nu att behandla en proposition som gäller frågan om ett direkl anslag för statligt filmstöd. Naturligtvis kan man då tala om konstartens egen ekonomiska bärkraft — den är värdefull. Men hur skuUe vi kunna få t. ex. Operan att bli ekonomiskt bärkraftig? Vi vill ändå inte vara den förulan. Vi vUl inte heller vara utan konstnärligt värdefull film. Därför har vi inom utskottsmajoriteten tillstyrkt propositionen.

Beträffande fru Rydings yttrande viU jag fatta mig rätt kort. Hon har anslutit sig tUl utskottets yrkande, men hon anser att filmarbetarna skulle ha större inflytande. Nu förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t lar upp de synpunkter som framförts av filmarbetarnas fackliga organisationer. I betänkandet har vi skrivit på ett sådant sätt, att man har anledning atl förvänta atl så sker.

Utskottet har för övrigt ingen anledning att anta annal än alt regeringens drive för större personalinflylande i olika verksamheter även skaU komma till uttryck i filminstitutels styrelse. Vi har alltså inte ansett alt personalen skall utestängas, men man bör i detta sammanhang komma ihåg att i förvaltningsrådet ges möjligheter att ge filmarbetarna representation. Detsamma gäller också i den nya fondstyrelsen.

Filmarbetarna är alltså, som sagt, inte bortglömda, men vi har inte nu velat gä längre än till att förutsätta att de synpunkter som är framförda också skall bli beaktade.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall lUl utskottets betänkande.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Statligt filmstöd

187

Nr 72                         Herr ÅKERLIND (m);

Onsdagen den           "" talman!  Herr Mattsson i Lane-Herrestad talar i detta ärende, som

3 mai 1972            gäller filmen och biograferna, om ett decentraliserat kulturutbud, men

--------------------    jag vill peka på att det väl förekommer en ännu större decentralisering i

ätatligt filmstoa     televisionen, genom vilken visningen är decentraliserad tUl varje hem.

Herr Mattsson frågar också hur man kan komma in på frågan om reklam-TV i detta sammanhang. Då undrar jag hur man kan komma in på frågan om Operan i filmsammanhang. Jag lycker alt man då har kommit ännu längre bort från ämnet. Sveriges Radio-TV borde betala en rimlig ersättning för att få visa filmer, eftersom man därigenom drar folk från biograferna. Det är därifrån pengarna skall tas, om filmproduktionen inte går ihop - inte genom statsmedel. Det finns alltså i detta liksom i många övriga fall andra vägar alt gå än att tillgripa statsbidrag.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! När det gäller möjligheterna till ett decentraliserat kulturutbud genom fUmen vill väl ingen bestrida att det finns en oerhörd mängd av biografer, där man kan se film. Och del är väl en väsentlig skillnad mellan att se en film på en biograf och all se den på TV. För övrigt krävs det en helt annan teknik för att producera pjäser i TV än för att producera filmer, som skall visas i en stor lokal.

Herr Äkeriind undrar vidare hur man kan komma att tala om Operan i detta sammanhang. Jag har sagt alt det inte är möjligt för oss alt i aUa avseenden få de olika kulturyttringarna ekonomiskt självbärande och att det därför behövs ett statligt stöd. Jag lar Operan som exempel på kulturyttringar, vilka man inte vill mista men för vilkas upprätthållande det ändå behövs ett stöd från det allmänna.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Nilsson i Agnas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   kulturutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 13 punkten I röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nilsson i Agnas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§  11  Föredrogs   kulturutskottets   betänkande   nr   14   i   anledning   av motion om anslag till driften av Emigrantinstitutet. 188

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Bidrag till driften av vissa privatskolor

Föredrogs UtbUdningsutskottets belänkande nr 15 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 lill bidrag till driften av vissa privatskolor jämte motioner.

I propositionen 1972:1 bUaga 10 hade Kungl. Maj:t (punkten D 26, s. 253—255 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden) föreslagit riksdagen alt till Bidrag tUl driften av vissa privatskolor för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 7 080 000 kronor.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Bidrag till driften av vissa privatskolor

1 detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972:498 av herr Bohman m, fl, (m), såvitt nu var i fråga,

molionen 1972:1112 av herr Johansson i Skärstad m, fl, (c, s, fp, m) vari hemställts att riksdagen

1,    beslutade i enlighet med skolöverstyrelsens förslag att statsbidrag till Mariannelundsskolan skulle utgå i vad avsåg grundskolans högstadium och gymnasieskola,

2,    hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag syftande tUl all beräkningsgrunden för anslaget till Mariannelundsskolan uppräknades så att anslaget kom i nivå med anslaget till riksinternatskola,

motionen 1972:1123 av herrar Lindkvist (s) och Zachrisson (s),

motionen 1972:1140 av herr Nordstrandh m, fl, (m) vari hemstäUts atl riksdagen beslutade

1,    alt statsbidrag till Mariannelundsskolan, Restenässkolan och Solbacka läroverk skulle utgå enligt kungörelsen 1964:137,

2,    all statsbidrag fick utgå även till treårig gymnasieskola vid Mariannelundsskolan,

3,    atl statsbidrag fick utgå lUl tvåårig social linje av gymnasieskolan vid Höglandsskolan.

Utskottet hemställde

1.    atl   riksdagen   skulle   avslå   molionen    1972:1140   i   vad   avsåg statsbidrag lill Solbacka läroverk,

2.    alt   riksdagen   skulle   avslå   motionen    1972:1140   i   vad   avsåg statsbidrag lill Restenässkolan,

3.    att riksdagen skulle avslå motionerna 1972:1112 och 1972:1140 i vad avsåg statsbidragsgivningen lill Mariannelundsskolan,

4.    att   riksdagen   skulle   avslå   mofionen    1972:1112   i   vad   avsåg utredning om statsbidrag till Mariannelundsskolan,

5.    att riksdagen skulle avslå motionerna 1972:1123 och 1972:1140, sistnämnda motion i vad avsåg statsbidrag till Högland.sskolan,

6.    att riksdagen skulle avslå mofionen   1972:498 i vad avsåg vissa åtgärder för enskilda skolor,

7.    att riksdagen med bifall till Kungl, Maj;ts förslag och med avslag på motionerna   1972:1112,   1972:1123  och   1972:1140, motionema i vad

189

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Bidrag till driften av vissa privatskolor

avsåg  medelsanvisningen.  Bidrag  till  driften  av  vissa privatskolor för budgetåret 1972/73 anvisade elt förslagsanslag av 17 080 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

1, beträffande bidrag lill Restenässkolan av herrar Nordstrandh (m) och Johansson i Skärstad (c) samt fru Sundberg (m), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

all riksdagen beträffande statsbidrag fill Restenässkolan med bifaU tUl molionen 1972:1140 i denna del beslutade att statsbidrag fr, o, m, läsåret 1972/73 skuUe utgå enligt kungörelsen 1964:137,

2,                               beträffande bidrag tUl Mariannelundsskolan av herrar Wikström
(fp), Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), Elmstedt (c) och
Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m) samt herr Jonsson i Alingsås
(fp), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen beträffande statsbidrag fill Mariannelundsskolan med bifall tUl mofionen 1972:1140 och i anledning av motionen 1972:11 12, båda motionerna såvitt nu var i fråga, beslutade atl statsbidrag fr, o, m, läsåret 1972/73 skulle utgå till såväl grundskolans högstadium som gymnasiedelen enligt kungörelsen 1964:137,

3,                                   beträffande anslagsbeloppet

a,                               av herrar Nordstrandh (m), och Johansson i Skärstad (c) samt fru
Sundberg (m) som vid bifall till reservationen 1 ansett all utskottet under
7 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och molionen 1972:1140 samt med avslag på motionerna 1972:1112 och 1972:1123, motionerna i vad avsåg medelsanvisningen, liU Bidrag till driften av vissa privatskolor för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av 17 230 000 kronor,

b.                               av herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanslorp (c), Nordstrandh
(m), Elmstedt (c) och Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m) samt
herr Jonsson i Alingsås (fp), som vid bifall till reservafionen 2 ansett att
utskottet under 7 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och motionerna 1972:1112 och 1972:1140 samt med avslag på mofionen 1972:1123, motionerna i vad avsåg medelsanvisningen, till Bidrag lUl driften av vissa privatskolor för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av 17 280 000 kronor.

190

c, av herrar Nordstrandh (m) och Johansson i Skärstad (c) samt fru Sundberg (m), som vid bifall tiU reservationerna I och 2 ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj;ts förslag och motionerna 1972:1112 och 1972:1140 samt med avslag på molionen 1972:1123, motionerna i vad avsåg medelsanvisningen, liU Bidrag liU driften av vissa privatskolor för budgetåret 1972/73 anvisade etl förslagsanslag av 17 430 000 kronor.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Solbacka läroverk i Daga kommun, Mariannelundsskolan i Eksjö kommun och gymnasiedelen av Restenässkolan i UddevaUa kommun är de enskilda skolor eller privatskolor som har del lägre statsbidraget på kronor 6:50 per elev och dag av läsåret. Övriga enskilda skolor av samma typ har ett högre statsbidrag som uppgår lUl i genomsnitt 85 procent av skolornas bidragsunderlag.

Av huvudmännen för de tre missgynnade skolorna har Stiftelsen Solbacka läroverk med Södermanlands läns landsting träffat en preliminär överenskommelse om all verksamheten vid Solbacka läroverk avvecklas med början den 1 juli 1972 och att landstinget övertar anläggningarna för alt där driva annan verksamhet. Hemställan i motionen 1140, följdmotion fill partimotionen 498, om att del högre statsbidraget skaU utgå tUl Solbacka läroverk får därmed anses ha förfallit och kvar slår endast hemstäUan om atl Mariannelundsskolan och Restenässkolan skall få det högre statsbidraget.

Utskottet avstyrker kortfattat denna förhöjning, som dock måste betraktas som både rimlig och rättvis. Det finns ingen anledning tUl atl dessa båda skolor som de enda skall behöva arbeta under hårdare ekonomiska villkor än andra motsvarande enskilda skolor. ViUkoren är svåra nog ändå.

Del är alltså myckel angelägel att skolorna gives bidrag som bättre säkrar deras fortsatta existens, verksamhet och utvecklingsmöjligheter.

De enskUda skolorna är som vi ofta framhåUit från moderat håll all betrakta som värdefulla komplement tUl det allmänna skolväsendet som har kommunal huvudman. Skolorna får inte riskera all kvävas genom otillräcklig anslagsgivning,

1 motionen 1140 begäres även statsbidrag tUl tvåårig social linje vid Höglandsskolan i Stockholm. Nu pågår emeUertid som utskottet framhåller överläggningar mellan Stiftelsen Höglandsskolan och Stockholms skoldirektion om kommunalisering av skolan. Sannolikt kommer därvid även den framtida organisationen av skolan att tas upp. 1 avvaktan på resultatet av dessa överläggningar kan hemställan om bidrag lill en tvåårig social linje lämpligen vila lUls vidare. Vårt krav återkommer därest enighet om formerna för kommunaliseringen inle skuUe nås av parterna.

Herr lalman! Jag yrkar bifall fill reservationerna 1 och 2 jämte motsvarande reservationer beträffande anslagsbeloppet.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Bidrag till driften av vissa privatskolor

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Som nämnts handlar ulbildningsutskottels belänkande nr 15 om bidrag lill Mariannelundsskolan. Mariannelundsskolan har bedrivit en omfattande verksamhet i 68 år, och många ungdomar har där fått en gedigen utbildning. På senare år har skolan haft en viss social rekrytering. Ungdomar med speciella svårigheter har fåll en chans all läsa vid skolan och komma i en ny miljö. TUl Mariannelundsskolan utgår innevarande budgetår statsbidrag med 6:50 kronor per elev och läsdag i vad avser grundskolans högstadium men inget bidrag till dess gymnasieskola.

Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen har i remissyttranden i samband

191

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Bidrag till driften av vissa privatskolor

med sökt extra statsbidrag lill skolan mycket kraftigt tUlstyrkt att skolans fortsatta verksamhet säkerställs. Skolöverstyrelsen framhåller i sitt yttrande atl den verksamhet som bedrivs av Mariannelundsskolan för elever med anpassningssvårigheter är "ett omistligt inslag i det för övrigt torftiga register av åtgärder som slår till buds". "Utan denna resurs skulle samhällets möjligheter att hjälpa den här aktuella kategorin av ungdomar ytterligare reduceras i en situation som redan i nuläget inger oro", säger skolöverstyrelsen.

Socialstyrelsen anser Mariannelundsskolans verksamhet vara etl betydelsefuUt alternativ i barnavårdsnämndernas förebyggande verksamhet och anser det vara synnerligen angeläget atl skolans fortsatta verksamhet garanteras.

I årets petita för budgetåret 1972/73 tillstyrker skolöverstyrelsen statsbidrag även tUl Mariannelundsskolans gymnasiedel under motiveringen atl skolan alltmer visat sig fylla en viktig social funktion genom alt med goda resultat omhänderta elever med grava anpassningssvårigheter. Möjlighet finns visserligen att placera elever i behov av miljöbyte vid riksinternatskolorna men för atl omhänderta elever med svårare anpassningsproblem fordras särskUda kurativa och personella resurser. Mariannelundsskolan kan enligt SÖ:s mening erbjuda dessa elever en lämplig miljö.

Väsentligt för Mariannelundsskolans arbete är alt den arbetar med små klassavdelningar. Detta medför emellertid avsevärt ökade omkostnader vilka gör skolan absolut beroende av statsbidrag.

Jag finner det anmärkningsvärt att utskottsmajoriteten nonchalerat SÖ;s och socialstyrelsens förslag - ja, man kan säga atl det är inkonsekvent. Det är nämligen inte mer än sju år sedan skolan uppförde elt helt nytl, toppmodernt elevhem för 1,5 mUjoner kronor. Av denna kostnad täcktes 91 procent med statsbidrag. Nu helt plötsligt tar staten sin hand från skolan. Uteblir statsbidrag är det omöjligt för Mariannelundsskolan all fullfölja driften i nuvarande form. Detta är att beklaga med tanke på de ungdomar som kunde få hjälp vid skolan. För kommunen innebär det bekymmer, då ett trettiotal personer som är knutna till skolan blir uppsagda.

Herr talman!  Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3.

192

Fröken HÖRLEN (fp):

Herr talman! Också jag viU säga några ord med anledning av reservationen 2 angående bidrag till internatskolan i Mariannelund. Jag skuUe i storl sett vilja instämma i vad herr Johansson i Skärstad just har sagt.

Mariannelundsskolan är ju en ganska gammal skola - den grundades redan 1904 - och har tUl huvudman en stiftelse vars styrelse utses av länsstyrelsen och landstinget i Jönköpings län, Linköpings domkapitel och stiflsråd, Eksjö kommun och Hässleby församling. Från denna stiftelse får man givetvis bidrag men inte i sådan utsträckning att skolans behov läcks.

Som vi hörde är det elt växande antal ungdomar med psykiska svårigheter och med alkohol- och narkotikaproblem som har sökt sig tUl

skolan. ÅtskUliga barnavårdsnämnder, inte minst i Stockholmsregionen, har utnyttjat skolans resurser. Skolan utgör för studiebegåvade ungdomar ett utmärkt alternativ tiU institutioner som barnhem, ungdomshem och ungdomsvårdsskolor.

Som redan framhållits har såväl skolöverstyrelsen som socialstyrelsen uttalat sig synnerligen positivt om de möjligheter som skolan har att hjälpa ungdomar tiU rätta genom den undervisning som ges där. Man kan säga att skolöverstyrelsen och socialstyrelsen är rörande eniga om atl ell statsanslag bör utgå även tUl gymnasiedelen av denna skola. Men vad man inle tycks veta är varifrån pengarna skaU tas. Med de regler som gäller för de anslag som man förfogar över anser man sig inte ha någon möjlighet atl ge bidrag lill denna skola. Mariannelundsskolan är inte med bland de internatskolor som enligt riksdagsbeslutet 1970 skaU inrättas som riksinternatskolor. Inte heller är nu gällande bestämmelser för statsbidrag till nykterhetsvård och narkomanvård tillämpliga för den verksamhet som Mariannelundsskolan bedriver.

Del tycks alltså ligga vissa formella skäl i vägen för att myndigheterna skall kunna vidta en åtgärd som både skolöverstyrelsen och socialstyrelsen finner synnerligen angelägen. I ett sådant fall bör det vara riksdagens uppgifl atl genom elt positivt beslut i denna anslagsfråga göra det möjligt för skolan att måhända rädda fler unga människor till en normal samhällstillvaro. Del skulle troligen också på sikt innebära en ekonomiskt lönsam investering. Åtskilliga barnavårdsnämnder skulle dra en suck av lättnad. Enbart Stockholms barnavårdsnämnd har årligen placerat ett tiotal ungdomar på Mariannelundsskolan. De flesta av dem har varit i åldern 14—16 år när de kommit dit och de har sedan stannat där några år framåt.

Härtill kommer sysselsättningsfrågan. Skolan är beroende av anslaget, och ca 30 personer är preliminärt uppsagda i avvaktan på beslut i anslagsfrågan. Landstingets förvaltningsutskotts ordförande, som tillika är ordförande i skolans styrelse, ser med mycket stort bekymmer på en sådan utveckling. Skolan ligger i avfolkningsområdel i östra delen av Jönköpings län, där en avtappning av arbetstillfällen även av denna storleksordning är ordentligt kännbar.

Även om riksdagen i dagens ekonomiska läge har all anledning alt hålla hårt i penningpungen, bör sparsamheten inte gå ut över en verksamhet som är av så väsentlig betydelse som Mariannelundsskolans. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservationen 2 vid utbildningsutskottets betänkande nr 15.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Bidrag till driften av vissa privatskolor

I detta anförande, under vilket herr talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Lothigius (m), Wirtén (fp), Björck i Nässjö (m), Taube (fp) och Sjöholm (fp).

Herr A LEM YR (s):

Herr talman! Den här frågan har behandlats av riksdagen flera år. Förra året och året dessförinnan hade riksdagen en ganska omfattande debatt om statsbidragsgivningen lill Restenässkolan och till Mariannelundsskolan. Det finns inte anledning för mig atl upprepa vad som då

7 Riksdagensprotokoll 1972. Nr 70-72

193

Nr 72                     blev  sagt,  ulan jag  kan   konstatera att  utskottet inte finner atl nya

p.    j      jp             omständigheter har tillkommit under de två senaste åren som motiverar

T      . .Q-,-,            ett annat ställningstagande än del riksdagen tidigare har gjort.

j m aj 1 y / z

--------------------        Jag vill dock rätta ett missförstånd. Herr Johansson i Skärstad sade.

Bidrag till driften        jgj instämmande av fröken  Hörlén, alt staten nu tar sin hand från
av vissa privat-      Mariannelundsskolan,   Det  är  naturiigtvis alldeles fel att säga så.  Det

skolor                    bidrag som skolan får avser icke utskottet att staten skall ta ifrån den.

Den här debatten gäller om vi skall utvidga statsbidragsgivningen till skolan eller inte, och det är på den punkten riksdagen tre fyra år har sagt nej. Det bidrag som Mariannelundsskolan hittills har fått kommer den att få även forsältningsvis. Det skadar kanske inte alt erinra om att de fyra riksinlernatskolor som riksdagen har inrättat reduceras tUl tre därför alt en av dem - Viggbyholmsskolan - lägger ned sin verksamhet eftersom del inte finns elever tillräckligt. Och inte ens de andra tre skolorna har tillräckligt med elever. Alt i en situation då riksinternatskolorna inte är fullbelagda utvidga statsbidrag tUl andra privata skolor för att de skaU syssla med verksamhet i storl sett likadan som den som riksinternatskolorna bedriver kan icke vara motiverat,

Restenässkolan har inle bett om mera pengar än den har, och därför finns det ingen anledning för rUcsdagen atl nu gå längre än Kungl, Maj;t vars förslag överensstämmer med vad Restenässkolan själv har önskat.

Herr talman! Med hänvisning tUl det anförda ber jag atl få yrka bifaU lill utskottets hemställan.

Herr JOHANSSON i Skäretad (c):

Herr talman! När jag sade att staten tar sin hand från Mariannelundsskolan syftade jag på att med det bidrag skolan har i dag kan den inle fortsätta; personalen har redan sagts upp. Då man inte vUl ge bidrag tiU gymnasiedelen kan skolan alltså inte arbeta vidare, och det är detsamma som att man tar sin hand från den.

Sedan skulle jag vilja fråga herr Alemyr när del gäller riksinlernatsko-lorna: Har de inle fullbelagt för närvarande? Jag har hört atl de skulle ha det. Vart skall då dessa elever la vägen?

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Herr Alemyr tycks anse att man skulle kunna hänvisa socialt missanpassade elever tUl de riksinternatskolor som finns. Jag skulle vilja fråga vilka av dessa riksinternatskolor som verkligen har specialiserat sig på den här sortens ungdom som Mariannelundsskolan har ägnat sig åt. Det är en avsevärd del — 30 å 35 procent — av skolans elever som hör till den socialt missanpassade ungdom som man inte har samma möjlighet att ta ansvar för vid riksinternalskolorna.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr  talman!    Herr Alemyr efterlyste  nya motiv för höjningen av

statsanslaget  till  de här två skolorna som vi nu debatterar.  Det nya

motivet — och det kommer äter och åter med förnyad kraft — är all med

hänsyn till kostnadsutvecklingen för skolorna kan vi inle fortsätta att

194                        upprätthåUa skUlnaden mellan det lägre och det högre statsanslaget. Det

finns inga sakliga skäl som motiverar att en enskild skola får elt högre statsbidrag med 85 procent av den statsbidragsgrundande kostnadsdelen och en annan skola av samma typ, med samma insats osv,, får det lägre bidraget med 6:50 per elev och läsår. Det är en helt konstlad skiUnad i bidragsgivningen som numera är uteslutande av historiskt inlresse.

De två skolor som är kvar bör faktiskt, med hänsyn tiU kostnader.och annat som jag nu anfört, få del högre bidraget. Det är den möjlighet dessa skolor har att fortleva. Och ingen vUl väl att de skall läggas ned - jag tror inte någon här i kammaren vill stiga upp och säga all del är önskvärt.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Bidrag till driften av vissa privatskolor

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Får jag svara herr Johansson i Skärstad att enligt uppgifter som jag har inhämtat är det i riksinternatskolorna icke för närvarande fuUbelagt.

Till fröken Hörlén vill jag säga atl när riksdagen fattade beslut om riksinlernatskolor, bestämde riksdagen att tre typer av elever skulle vistas i dem - dels utlandssvenskarnas barn, dels s. k. glesbygdsungdomar, dels också socialt missanpassad ungdom. Riksdagen har aUtså beslutat att de kategorier ungdomar som det här talas om skall tas emot vid riksinternalskolorna.

Med hänvisning liU atl det sålunda finns platser lediga är det icke motiverat att utvidga statsbidragsgivningen tUl de två privata skolor vi nu talar om.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! När del gäUer all ta hand om den socialt missanpassade ungdomen är del av väldigt stor betydelse att man har en personal som är speciellt lämplig för en sådan uppgift. Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen har sagt ifrån alt de anser att Mariannelundsskolan på del området är mycket väl tiUgodosedd,

Man kan naturligtvis snabbt göra slut på en sådan skola som Mariannelundsskolan och det arbete som den utför, men del är svårare att bygga upp en ny skola med den personal, de traditioner och med hela den inställning till ungdomen som man sedan gammalt har vid Mariannelundsskolan, Jag har väldigt svårt atl tänka mig atl det klientel som man har kunnat finna en trygg plats för på Mariannelundsskolan så lätt skulle kunna absorberas av övriga skolor i samhäUet,

Herr ALEMYR (s);

Herr talman! Fröken Hörléns beskrivning av vilken lärartyp som behövs för sådan här verksamhet tror jag är riklig. Men det finns ingenting som stöder påståendet att lärarkåren vid t. ex. Grännaskolan inte skulle ha samma kapacitet som den lärarkår fröken Hörlén nu hänvisar till. Jag lycker del är ett ganska allvariigt angrepp mol de lärargrupperna att vilja hävda atl de inle skuUe kunna vara ägnade att ta hand om den här typen av ungdom.

Överläggningen var härmed slutad.

7 * Riksdagens protokoll 19 72. Nr 70- 72

195

Nr 72 Punkten 1

Onsdagen den           Utskottets hemställan bifölls,

3 maj 1972

-------------------- Punkten 2

Bidrag till driften        Propositioner  gavs   på   bifaU   fill   dels   utskottets   hemstäUan,  dels

av vissa privat-      reservationen nr 1 av herr Nordstrandh m, fl,, och förklarades den förra

skolor                    propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller UtbUdningsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 15 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Nordstrandh

m,fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 226

Nej -    74

Avstår   -     10

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Wikström m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att  kammaren bifaller utbUdningsulskoltels hemstäUan i

belänkandet nr 15 punkten 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av hert Wikström

m, fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   160

Nej -   147

Avstår   —       2

Punkterna 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

196

§ 13 Anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Föredrogs utbUdningsulskoltels belänkande nr 21 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 fill utrustningsnämnden för universitet och högskolor jämte motion,

I propositionen 1972:1 bUaga 10 hade Kungl, Maj:t (punkten E 3, s, 278-281 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden) föreslagit riksdagen att

1,    bemyndiga Kungl, Maj:t att vid ulrustningsnämnden för universitet och högskolor inrätta en tjänst som byråchef i Ce 1,

2,    till Ulrustningsnämnden för universitet och högskolor för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 2 363 000 kronor,

I motionen 1972:504 av herr Lundberg (s) hade yrkats att riksdagen beslutade

1,    avslå Kungl, Maj:ts hemstäUan om bemyndigande att vid utmsl-ningsnämnden för universitet och högskolor inrätta nya tjänster,

2,    att tUl Utrustningsnämnden för universitet och högskolor för budgetåret 1972/73 anvisa elt förslagsanslag av 1 769 000 kronor, vilket innebar en besparing av 594 000 kronor.

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Utskottet hemställde

1,    att riksdagen med bifall till Kungl, Maj;ts förslag och med avslag på motionen 1972:504 i denna del bemyndigade Kungl, Maj;t att vid utrustningsnämnden för universitet och högskolor inrätta en tjänst som byråchef i Ce I,

2,    atl riksdagen med bifall lill Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1972:504 i vad avsåg medelsanvisningen till Utrustningsnämnden för universitet och högskolor för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av 2 363 000 kronor,

3,    att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t fill känna vad utskottet anfört beträffande provnmg av dentalmateriel.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Det är märkligt här i riksdagen; om man begär elt anslag för att klara en nödvändig utgift, så fär man sin begäran avslagen av utskottet. Och vill man spara, så kan man vara förvissad om alt samma utskott säger nej då också.

Vi har hört finansminister Sträng tala om sparandet och säga atl landsting och kommuner måste vara försiktiga med utgifterna under den kommande tiden. Och i går kväll hörde vi herr Hele'n säga all nu måste vi vara myckel försikliga med samhällets utgifter. Det där låter ju mycket bra. Men del förefaller som om inget parti i praktiken vill vara med om en rationalisering, som innebären besparing på några miljoner, 1 vafie fall vUl del synas som om utbildningsutskottet inte vill vara med om det i föreliggande belänkande.

Man vUl också mycket kritiskt granska den statliga verksamheten. Vi har vid skilda tillfällen funnit alt statlig verksamhet medvetet eller av

197

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor

198

okunnighet inte har fullgjort sina uppgifter pä del sätt man skulle ha önskat, samtidigt som vi varit medvetna om alt den statliga verksamheten måste byggas ul. Nu har jag i en motion visat på ett sätt att spara pengar i utrustningsnämnden för universitet och högskolor. Det gäller för all del bara litet över 600 000 kronor, men del är ju ändå en bra slant också i stora sammanhang. De pengarna har jag velat spara på utrustningsnämndens inköp för statliga medel, inköp som i sin tur påverkar utgifterna i landsting och kommuner, där man ju har ålagts sparsamhet. Men när jag då har påtalat vissa av de inköp som ulrustningsnämnden för universitet och högskolor har gjort, säger utskottet atl det gäller ju bara inköp av en del dentalmateriel. Ja, men nämndens upphandling uppgick ju förra året till 68 mUjoner kronor. Om nämnden icke kan göra inköp som är affärsmässigt motiverade eller göra en vettig kvalitetsbedömning av materielen har man ju anledning ingripa på detta område såväl som på andra.

Att denna nämnd gör av med 68 mUjoner kronor är en sak. Men hur mycket lurar man därigenom landslingen att offra på felaktiga inköp? När statliga inköpare betalar 100 procent eller mer över lägsta anbudspri-sel och ibland för en sämre vara påverkar detta nämUgen de inköp som landstingen gör - och jämväl de som kommunerna gör, förutsätter jag, men det känner jag sämre lill. Detta är alt slösa med pengar.

Utskottet har tagit upp olika punkter i motionen. Jag skulle vilja börja med att beröra de inköp som gjorts. En kofferdamklammer skaU kosta ungefär tre kronor. Nu betalar man åtta kronor. Då har man haft tre personer, en i Stockholm och två i Göteborg, som i elt års tid sysslat med en mycket enkel provning. Jag tog mig före att anlita en ingenjörsfirma med sakkunnig arbetskraft för att få veta burman skulle utföra det prov man nu använt så lång tid till och betalat så mycket pengar för. Provet kostar just ingenting, och på en minut kan man göra 900 prover. Så många provningar har icke de tre sakkunniga gjorl i detta sammanhang. Det gäller här mycket enkla saker. Del behövs bara en mekaniskt kunnig arbetare som gör proven. Varför skaU man inle inom en statlig nämnd kunna anlita sakkunnigt folk och inte några högt utbildade personer som över huvud taget inle kan bedöma det hela? Det gäller ju ändå ganska enkla saker.

Jag har haft tillfälle atl följa inköpen av amalgam. Utskottet har inle funnit atl nämnden gjort några felaktiga inköp. Men varför har man då nu börjat köpa tysk amalgam för 120 kronor mer per kUo än man kan få kvaliletsamalgam för här?

Det som sägs i utskottets betänkande låter ju väldigt vackert; man återger där i stort sett bara vad de som gjort dessa tokiga inköp säger. Och sedan blir det ännu värre. Beträffande provningen av amalgam m, m, talar man om den nya anstalt som skall komma i gång i Norge, Har inte utskottet hört talas om amalgamskandalen i Norge? En mycket lärd person uppgav att man hade gjort en vetenskaplig utredning, och när han pressades på den punkten visade det sig att utredningen var gjord av en firma här i Stockholm som hade inlresse i saken. Har inte utskottels ledamöter insett alt dentalbranschen befinner sig i den situationen att tandläkarna själva får syssla med affärsverksamhet? Har inte utskottet

lagt märke tiU att alla inköp kan styras genom atl man går in för vissa märken?

Det låter mycket vackert när man redovisar utredningarna, men mycket därvidlag är konstigt. Vi har t, ex, upplevt atl man skulle rena kvicksilver med hjälp av sämskskinn, men när det felaktiga i det förfarandet påtalades av en sakkunnig slutade man med sämskskinnet. Sedan skulle det köpas sUver — första gången bara litet över 15 kg. När anbud begärdes om priser på sUver uppfattades det från flera parter som om det gällde rent silver. Det rena sUvrel kostar 340 kronor per kg enligt det lägsta anbudet, men man köpte för 600 kronor per kg, I det sUvret hade blandats in en del föroreningar, och del kunde inte anses som rent sUver,

Den aktuella provningen kunde ha gjorts i Sverige för en mycket ringa penning, och jag vet att man kunde få en analys av sUvret utförd i Västerås, Sedan har det börjat talas om atl man viUe ha en viss vara. Om det hade angetts när anbud begärdes skulle det här sUvret ha varit billigare än 340 kronor per kg — och i stället gav man 600 kronor per kg för det.

Även om det kan sägas att de oUka inköp som gjorts inle är så stora smittar förfarandet ändå av sig. Jag skulle kunna ge en mängd exempel. Jag har gått lUl väga så att jag har försökt skaffa avskrift på anbud, jag har sett anbudshandlingar och protokoll m. m., och jag har även fått la del av ingående brev. Trots att det ligger tUl på delta sätt kommer ulrustningsnämnden inte all få anställa en kunnig verkstadsarbetare eller någon som kan göra kvalitetsbedömningar m, m. I stället föreslås att vid nämnden skaU anställas höga tjänstemän igen, och del tycker utskottets ledamöter är rimligt.

Det här får inte fortsätta om vi över huvud taget skall bedriva olika slag av verksamhet. Nu föreslås en tjänst i Ce 1, och är man så högt uppsatt måste man naturligtvis ha skrivbiträden m, m, och man måste också ha en byrådirektör eller Uknande, EmeUertid har del viktiga glömts bort, nämligen alt här måste anställas människor som kan ulföra ett prov och som vel hur det hela skall fungera.

Anledningen till alt jag tagit upp de här frågorna lUl diskussion är att vi inle kan fortsätta att ha undermålig granskning av varor när del gäller inköp som är ganska betydande. Det är också märkligt att utskottet inte har tagit hänsyn till vad näringsfrihetsombudsmannen skrivit i de här olika frågorna. Han är medveten om att berörd personal, trots att statsrådet anfört alt man skall köpa till lägsta pris och beakta kvaliteten, inle bryr sig om det. Om det beror på okunnighet av dem som skall verkställa upphandlingarna må det vara en sak. Men om det kan misstänkas atl det kan vara en medveten okunnighet som tar sig uttryck på etl icke affärsmässigt sätt är det aUvarUgare.

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte påverka elt enhälligt utskott, det är jag fullt på det klara med. Men nog hade väl utskottet ändå kunnat försöka sätta sig in i den här frågan. Vi löser inga problem med del nya institutet i Norge. Det kostar en massa pengar. Vi har en statlig provningsanstalt. Varför använder man inte den? Varför kan vi inte gå till våra industrier som har mycket bra utrustning på det här området och

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor

199

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor

låta dem klara det hela?   Måste man köpa dyr apparatur för att tre vetenskapsmän skall hälla på ell år och prova det hela?

Sedan en annan sak. Vi skall genomföra en tandvårdsförsäkring. Hur skall vi klara utgifterna i samband därmed om vi inte lär de här gossarna som sysslar med tandvård m. m. att även forska och finna andra vägar? 1942 tUlsalte medicinalstyrelsen en sakkunnig som skulle pröva biologisk forskning och tUlämpning i ett försök i Göteborg. Men när det visade sig atl man kunde gå andra vägar än atl borra sönder tänderna på barn, stoppade man plötsUgt del hela. Lika väl som vi inom plaslikkimrgin har kunnat visa upp möjligheter till en ny operaliv ordning är det ändå så, atl landemaljen är levande. Varför inte då sätta in en biologisk forskning, så atl vi i stället för att borra sönder länderna kunde försöka bota?

Nu har jag sett - jag vet inle vem som står bakom det - alt man skaU plaslbehandla länderna. Jag misstänker alt någon av tandläkarhögskolor-nas gossar står bakom det också. Men jag hoppas verkligen all man inte skaU ge pengar tUl en sådan verksamhet. Tänk om vi kunde slippa skojet på den här marknaden. Sedan skulle det vara önskvärt att någon läkare sade ifrån beträffande tokeriet med tandkräm m. m. och en del andra saker, därför alt tandvården kostar landstingen, staten och kommuner så mycket pengar alt vi måste sluta med hela denna underliga verksamhet som tillåts pågå i olika sammanhang.

Ja, herr talman, jag skuUe ha önskat att utskottet hade gått på en positiv skrivning men för att understryka hur betydelsefullt jag anser alt det är att vi skaU fä någon ordning på inköpen även när del gäller staten yrkar jag bifall tUl min motion.

200

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Utskottet har inte sparat nägon möda när det har gäUt atl behandla herr Lundbergs motion. Den var nämligen ganska uppseendeväckande. Den innehåller en rad grava anklagelser mol utmstnings-nämnden för universitet och högskolor.

Utskottet sände därför motionen pä remiss till utrustningsnämnden själv, lUl universiletskanslersämbetet och till riksrevisionsverket. Vi har i vårt betänkande mycket utförligt redovisat remissvaren. Om man skall sammanfatta dem kan man göra det mycket enkelt: de påvisar alt herr Lundbergs motion är illa underbyggd i vad gäller fakta och hämtar sin exemplifiering från erfarenheter av annan upphandling än den som utrustningsnämnden svarar för. De allvarliga beskyllningarna mot nämnden och dess tjänstemän som nu har upprepals saknar gmnd. 1 övrigt har utskottet påpekat att riksdagens revisorer för närvarande undersöker, om den statliga och statsunderstödda tandvårdens upphandlingsverksamhet bedrivs i ändamålsenliga former och i enlighet med gällande bestämmelser. Herr Lundberg har satt in sin attack på fel punkt.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr LUNDBERG (s).

Herr lalman! Del låter bra att säga att jag sätter in attacken på fel punkt, men var skall jag sätta in den? Jag har nämligen sagt, både i min motion och här, att de personer som ulrustningsnämnden anlitar för att sköta denna verksamhet icke fullgör delta arbele under det ansvar som man har rätt att kräva. Tyvärr måste jag säga att sedan jag gått igenom handlingarna — och jag kan försäkra utskottets talesman att jag har myckel handlingar hemma som jag har gått igenom, men dem släpar jag inte med mig hit — tycker jag del är rena rama underligheten att man kan tillåta atl för inköpsverksamheten används sådan arbetskraft som icke kan fullgöra de inköp som skall verkställas. Jag har åtminstone fått den uppfattningen, i varje fall inom kooperationen, att anbud skall lämnas och att den som begär anbudet skall kunna ange vilken kvalitet, hållfasthet etc. som önskas. Kan det då vara rimligt att man när det gäller dessa enkla tandvårdsverktyg, som inte är större än en klädnypa, icke angett några som helst värden? Det märkliga inträffar också alt vi har ett uttalande från Göteborg och ett annat från Stockholm, och när man sedan sätter den här ingenjörsfirman på ärendet får man svaret: De här sakkunniga har ju egentligen bara vänt på saken, eftersom det de påstår vara rikligt är fel. — Vad skall man tro då?

Vidare talas det om att man skall ha biologisk forskning, men vad har gjorts? Jo, man har kommit underfund med att den metall som ingår i dentalmaterialet — som för all del är rostfritt - skulle "mgga" vid sterilisering i autoklav när den kom upp till 120 C, trots alt metallens smältpunkt ligger över 1 800 . Då undrar man vad man skall tro. Varför kan inte tandläkarna vid våra olika institutioner sköta om tänderna och låta människor som känner till materiel etc. göra inköpenl Nu skall det anställas ytterligare några höga tjänstemän, men i stället skulle vi kunna betala en duktig mekaniker, som man kunde lila på, en hygglig lön för arbetet med dessa inköp. Det har kommit in någon sorts högfärd i hela vårt utbildningsväsende och en tro på att den som har en fin titel eller etl högt betyg kan allting, men detta är ju fel när det gäller praktiska saker. Jag hoppas verkligen att samhället ser till att det blir en ändring på detta förhållande.

Eftersom finansministern har utlovat alt han skall följa utvecklingen i både landsting och kommuner och givelvis även i staten och vi även har hört representanter för alla partier - i går kväll hörde vi herr Helén — glatt säga, att nu skall vi spara på alla håll, vore det väl rimligt atl vi böfiade med del någonslans. Jag kan försäkra herr Wikström atl jag är fullt på det klara med alt man inom utbildningsnämnden inte kan särskUt mycket om det här, men de tjänstemän som man har anställt och ger en mycket hög lön bör kunna åtminstone det mest elementära, som vilken verkstadsarbetare som helst kan klara på en kort stund. Vi kan inte slösa med arbetskraft och pengar som man har gjorl på detta område.   ■

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor

1 detta anförande instämde herr Sjönell (c).

201

Nr 72

Onsdagen den 3 maj 1972

Anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Herr WIKSTRÖM (fp):

sak på det herr

Herr lalman!  Jag skall bespara kammaren en replik Lundberg har sagt.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Del kanske skuUe ha varit riktigare om herr Wikström kunde anföra något i sak. En attityd av typen "den här saken angår mig inte" kostar svenska foUcet och skattebetalarna oerhört mycket pengar. Värre är dock att vi har en dålig tandvård och vi får än större besvärligheter den dag vi skaU genomföra en tandvårdsförsäkring. Om vi inte gör något på detta område, är jag rädd för att vi kommer att få utgifter som överstiger vår förmåga.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels mofionen nr 504 av herr Lundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaUer utbUdnmgsutskoltets hemställan i

belänkandet nr 21 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 504.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

§ 14 Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 11 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:85 angående utgifter på tUläggsstal III tUl riksstalen för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag inom kommunUca-tionsdepartementets verksamhetsområde.

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan till morgondagens sammanträde.

§ 15 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skuUe socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 19 och 20 samt utbildningsutskottets betänkanden nr 17—20 i nu angiven ordning uppföras närmast efter jordbmksutskottets betänkande nr 19.

§  16 Kammaren åtskUdes kl. 0.01.

202

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert