Riksdagens protokoll 1972:69 Fredagen den 28 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:69

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:69

Fredagen den 28 april

Kl, 10,00

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

§  1    Justerades protokoUet för den 20 innevarande månad,

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1681 — 1683 tUl utbildningsutskottet,

§ 3  Föredrogs och biföUs interpellationsframställningarna nr 129-131,

§ 4 Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 12 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:87 angående överlåtelse av staten tillhörig fast egendom.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Arbetsmiljön

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 9 i anledning av motioner angående arbetsmiljön,

I detta betänkande behandlades

1)  motionen 1972:124 av herr Helén m, fl. (fp) vari hemställts atl
riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla

att en parlamentarisk utredning tUlsattes med uppgift att studera behovet av mer långsikliga reformer på arbetsmiljöområdel och framlägga förslag därom i enlighet med vad i motionen anförts,

att förslag snarast förelades riksdagen om införandet av statsbidrag i syfte atl stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö enligt motsvarande grunder som gällde för bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin,

alt förslag förelades riksdagen om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,

atl frågan om inrättande av förelagshälsovårdscentraler för betjänande av mindre och medelstora företag utreddes skyndsamt och alt riksdagen därefter förelades förslag i ämnet samt

all riksdagen gav Kungl. Maj:t lill känna vad som i motionen anförts rörande de anställdas medbestämmande över företagshälsovården,

2)      molionen 1972:331 av herr Fälldin m.fl, (c) vari hemställts

att riksdagen vid behandUngen av slatsverkspropositionen bilaga 1 1, H
12 Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. beslutade
medge att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga
om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar fick utgå efter            93

Nr 69                     samma grunder som   i övrigt gäUde för anslaget och  anvisade härför

Fredagen den       erforderiiga medel samt

28 anril 1972             '' riksdagen hemställde hos Kungl. Maj:t om utfärdande av erforder-

--------------------    liga tillämpningsföreskrifter.

Arbetsmiljön

3)                               motionen 1972:332 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhåUa

a)    alt arbetsmUJöutredningen genom vidgade direktiv gavs i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram utifrån en lotalsyn på arbetsmiljön,

b)   atl arbetsmUJöutredningen utökades med parlamentariker,

c)    att en målsättning för arbetsmUjön inom den statliga sektorn utarbetades,

d)                               om utfärdande av sådana bestämmelser för statliga fonder och för
förelagens investeringsfonder atl arbelsmiljöfrågorna beaktades vid be
viljande av medel,

e)                               om medverkan från myndigheterna för atl stimulera lill upp
rättande av saneringsplaner för arbetsmiljön inom företagen,

f)                                    alt modellplaner för förbättring av arbetsmiljön upprättades samt

g)                               om utredning av frågan om hur företagshälsovården skulle lösas för
egenföretagare,

4)    motionen 1972:338 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m),

5)    motionen 1972:465 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa alt en utredning verkställdes angående orsakerna till sjukfrånvaron i arbetslivet, varvid särskUt de frågeställningar som aktualiserats i motionen 1972:294 borde beaklas,

6)    molionen 1972:469 av fru Hansson m. fl. (s),

7)    motionen 1972:470 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen uttalade sig för

all förelagshälsovården underställdes landstingen och de landstingsfria kommunernas huvudmannaskap samt ställdes under de anställdas insyn och kontroll,

att i avvaktan därpå statsmakternas och landslingens insyn i företagsläkarnas verksamhet vidgades, att dessa ålades skyldighet att upprätta offentliga årsrapporter över sin verksamhet samt att skyldighet stipulerades alt anmäla yrkesskador på samma sätt som offentligt anställda läkare,

att utbildningen i arbetsmiljöfrågor väsentligen utökades och integrerades i den ordinarie läkarutbUdningen,

8)    motionen 1972:1009 av herr Grebäck m. fl. (c),

9)    molionen 1972:1011 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari hemställts atl riksdagen med överlämnande av molionen lill den pågående

94                          arbetsmiljöutredningen uttalade sig för att förslag skyndsamt utarbetades

och förelades riksdagen för stäUningstagande                             Nr 69

dels om lägsta tolerabla hygieniska gränsvärden beträffande buller.     Fredagen den vibrationer, dammförekomster, partikelföroreningar, gaser och lösnings-     28 anrU 1972

medel  ni. m,  i  den  utsträckning  hittUls vunna rön möjliggjorde   fast-- -----------

ställandet  av  sådana gränsvärden  samt  om  skyldighet att bevisa nya -"

kemiska produkters oskadlighet innan de infördes i arbetsUvet,

dels angående föreskrifter om regelbundna pauser vid arbete vid löpande band och i kontinuerliga arbetsprocesser, högsta tillåtna hastighet vid löpandebandsarbelen,

dels om introduktion av nyanställda i skyddsfrågor och om stärkt ställning och ökade befogenheter för skyddsombuden samt alt skyddsombuden skulle erhålla erforderlig utbUdning i facklig regi vilken bekostades av arbetarskyddsfonden och om inrättande av fackliga skyddsinspektörer,

dels om förbättrad statistikföring så att preliminär statistik över olycksfaU i arbele och yrkesskador pubUcerades en gång per halvår med högst en månads fördröjning, varvid statistiken också borde medföra redovisade åtgärder från arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.

Utskottet hemställde

A,  beträffande det långsiktiga utredningsarbetet på arbetsmiljö-
området samt frågan om utökning av arbetsmUJöutredningen med
parlamentariker att riksdagen skulle avslå motionen 1972:124 och
motionen 1972:332, båda motionerna i motsvarande del,

B,  beträffande ekonomiska stimulansåtgärder för arbetsmiljöinveste
ringar att riksdagen skulle avslå motionen 1972:124 och motionen
1972:332, båda motionerna i motsvarande del, samt molionen 1972:331,

C,  beträffande vissa av arbelsmiljöutredningens arbetsuppgifter att
riksdagen skulle avslå molionen 1972:1011,

D,  beträffande frågan om obligatorisk företagshälsovård att riksdagen
skulle avslå molionen 1972:124 i motsvarande del,

E,  beträffande frågan om huvudmannaskapet för företagshälsovården,
m, m, all riksdagen skuUe avslå motionen 1972:470 i motsvarande del,

F,  beträffande de anställdas medbestämmanderätt i fråga om företags
hälsovården att riksdagen skulle avslå motionen 1972:124 i motsvarande
del,

G,  beträffande sjukfrånvaron all riksdagen skulle avslå motionen
1972:465,

H, beträffande arbetsmiljöfrågor i läkarutbildningen att riksdagen skulle avslå molionen 1972:470 i motsvarande del,

1, beträffande företagshälsovården för vissa företagsformer att riksdagen skulle avslå molionen 1972:124 och molionen 1972:332, båda motionerna i motsvarande del, samt motionen 1972:1009,

J, beträffande arbetsmiljön inom den statliga sektorn samt frågan om upprättande av saneringsplaner och modellplaner att riksdagen skulle avslå motionen 1972:332 i motsvarande delar,

K, beträffande statsbidrag till avlöning av läkare inom förelagshälsovården att riksdagen skulle avslå molionen 1972:338,

L.  beträffande   arbetarskyddslagens   tillämpning  på   skolarbetet   att          95

riksdagen skulle avslå motionen 1972:469.

Nr 69                          Reservationer hade avgivils

Fredagen den            '• beträffande   det   långsiktiga   utredningsarbetet   på   arbetsmiljö-

28 anril 1972         området   samt   frågan   om   utökning   av   arbetsmUJöutredningen   med

--------- -----------     parlamentariker av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i

Arbetsmiljön           öskevik (c), Hyltander (fp), Äkeriind (m) och Bengtsson i Göteborg (c),

som ansett att utskottet under A bort hemställa,

all   riksdagen   i   anledning   av   motionen   1972:124  och  molionen

1972:332,  båda  motionerna  i  motsvarande  del, som sin mening gav

Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

2.                               beträffande ekonomiska stimulansåtgärder för arbetsmiljöinveste
ringar av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik
(c), Hyltander (fp), Äkeriind (m) och Bengtsson i Göteborg (c), som
ansett atl utskottet under B bort hemställa,

atl riksdagen i anlednmg av motionen 1972:124 och molionen 1972:332, båda motionerna i motsvarande del, samt motionen 1972:331 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

3.                               beträffande vissa av arbelsmiljöutredningens arbetsuppgifter av
herr Hagberg (vpk), som ansett att utskottet under C bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1011 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört.

4.                               beträffande frågan om obligatorisk företagshälsovård av herrar
Hamrin (fp) och Hyltander (fp), som ansett att utskottet under D bort
hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1972:124 i motsvarande del hos Kungl. Maj:l skulle anhålla att förslag förelades riksdagen om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,

5.                               beträffande frågan om huvudmannaskapet för företagshälsovården,
m.m. av herr Hagberg (vpk), som ansett alt utskottet under E bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:470 i motsvarande del gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanten anfört.

6.                               beträffande de anställdas medbestämmanderätt i fråga om företags
hälsovården av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp), som ansett att
utskottet under F bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:124 i motsvarande del gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

7.                               beträffande sjukfrånvaron av herr Åkerlind (m), som ansett att
utskottet under G bort hemställa,

att riksdagen med  bifall  till  molionen  1972:465  hos Kungl. Maj:t skulle   anhålla   atl   en  utredning  verkställdes  angående  orsakerna   till sjukfrånvaron i arbetslivet, varvid särskUt de frågeställningar som aktualiserats i motionen 1972:294 borde beaktas, 96

8. beträffande arbetsmiljöfrågor i läkamtbildningen av herr Hagberg Nr 69

(vpk), som ansett att utskottet under H bort hemställa,              Fredagen den

att riksdagen med bifaU tUl molionen 1972:470 i motsvarande del gav      28 april 1972
Kungl. Maj:l till känna vad reservanten anfört.

Arbetsmiljön

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Vid socialutskottets betänkande nr 9 finns ett antal reservationer. På två av dessa, nummer 1 och 2, finns centerns representanter i utskottet med. Reservationen 1 gäller frågan om det långsiktiga utredningsarbetet på arbetsmiljöområdet samt frågan om utökning av miljöutredningen med parlamentariker. Reservationen 2 avser ekonomiska stimulansåtgärder för arbetsmiljöinvesleringar.

Vi är väl alla medvetna om atl del har pågått en genomgripande förändring inom arbetslivet under de senaste årtiondena. Vi vet också att vårt land har gjort mycket stora framsteg på det tekniska området. Ambitionen har varit all öka vår produktion. Men tyvärr måste vi nog konstatera att arbetsförhållandena inte har förbättrats i samma omfattning. Arbetstakten har drivits upp, och den ökade stressen har inle kunnat motverkas med vare sig arbetstidsförkortningar eller andra åtgärder.

För att uppnå bättre förhållanden är del enligt vår mening nödvändigt atl angripa situationen med utgångspunkt i en helhetssyn, där så vikliga faktorer som förelagshälsovård, personalvård, företagsdemokrati, arbetsplatsens utformning, arbetstid och lönesystem beaktas.

Del vore helt felaktigt att försöka påstå alt arbetsförhållandena inom arbetslivet inte har ägnats uppmärksamhet under de senaste åren. Väsentliga steg har tagits. Utredningsarbetet pågår, och nya lagstiftningar är atl vänta inom arbetslivets område. Den sittande arbetsmiljöutredningen har ett viktigt fält atl arbeta på.

Till grund för reservationerna ligger etl antal motioner som har behandlats i utskottet, bl. a. etl par från centern, 331 och 332. 1 motionen 331 har vi tagit upp en del av svårigheterna i dag alt rekrytera arbetskraft på vissa områden. Vi är medvetna om att i vissa fall spelar arbetsmUjön här en betydande roU. Det är ju så i dag att det på många områden finns lediga platser, medan vi samtidigt har en stor arbetslöshet. Det är främst ungdomen som har ställt sig tveksam lill industriarbete. Därför är del väl helt naturligt att industriarbetet måste göras mera stimulerande och attraktivt, och där kommer arbetsmUjön in som en mycket väsentlig faktor. Därför har vi också tagit upp ett resonemang om atl redan i nuvarande läge göra speciella insatser. Man skall försöka att bemästra de negativa arbetsmiljöfaktorerna, såsom olika slag av luftföroreningar, verkningarna av otjänliga klimatförhållanden, hörselskador, buller, tunga lyft och felaktiga arbetsställningar, och försöka eliminera de olycksfallsrisker som finns.

I motionen 332, som är en partimotion frän centerpartiet, föreslår vi
alt arbetsmUJöutredningen får i tiUäggsdirektiv uppdraget alt utarbeta ett
handlingsprogram med utgångspunkt i en totalsyn på arbetsmiljön. Vi
menar att utredningen skuUe ha till uppgift atl utvärdera och se över de
åtgärder   som   hittills   har   vidtagits på   arbetsmiljöområdet  inom  alla         97

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

Nr 69                     samhällssektorer.   På   grundval   av   detta   skulle   utredningen   ha   den

Fredagen den        väsentliga uppgiften att föreslå en samordning av åtgärder och initiativ på

28 aorU 1972        arbetsmiljöområdet,

--------------------         Vi tror all elt sådant program, där man ger riktlinjer för del framtida

Arbetsmiljön          arbetet,  skulle  vara av stor betydelse för att stimulera företagen att

förbättra arbetsmiljön — inte bara för alt, som vi sagt i vår motion, tUlgodose lagstiftningens minimikrav i fråga om arbetstrygghet i fysiskt hänseende ulan även för atl arbetstagarna i gemen skall känna tUlfredsställelse i arbetslivet.

För att få fram ett program för del långsikliga reformarbetet inom arbetsmiljön är del också nödvändigt att vi skaffar oss en allsidig bUd av vilka brister som finns i dag. Utskottet har inte velat tillstyrka yrkandena härom i motionen, och som motiv för sitt avslagsyrkande har utskottet anfört att det är angeläget att arbetet på en tidsenlig och effektiv kontroUorganisation inom området inte fördröjs.

Vi har i vår reservation framhållit, att de utredningsuppgifter som ankommer på arbetsmiljöutredningen har fått en sådan utformning och avgränsning atl det finns befogad anledning räkna med att utredningsarbetet skall leda fram till förslag, som i sin lur kan resultera i en tidsenlig lagstiftning och en effektiv kontroUorganisation på området. Vi har också sagt att del är angelägel alt förslag snarast framlägges i form av delbetänkande. Men reformarbetet på delta vikliga område får inte begränsas till enbart lagstiftnings- och konlrollfrågor. Det är därför av stor vikt att det utarbetas ett handlingsprogram med utgångspunkt i en lotalsyn på arbetsmUjön,

Vi anser också alt del är riktigt att denna utredning kompletteras med parlamentariker,

I reservationen 2 har vi hemställt att riksdagen föreläggs förslag, vilka ger möjligheter till ekonomiska insatser för förbättringar på miljöområdet.

Med dessa synpunkter, herr talman, ber jag atl få yrka bifall till reservationerna 1 och 2 vid socialutskottets betänkande nr 9,

Herr HYLTANDER (fp):

Herr talman! Begreppet god miljö har under de senaste åren kommit
alltmer i blickpunklen genom det hot som vår miljö varit utsatt för.
Nedskräpningen i vid bemärkelse har kanske gjort atl den yttre miljön
dominerat diskussionen, men vi får inte glömma de olika sidor av
människans vUlkor som berör den inre miljön. Arbetsmiljön, som vi i dag
behandlar och som tas upp i socialutskottets betänkande nr 9, är här
kanske den viktigaste delen. Trivsel och trygghet i arbetet, medvetenhet
om vettig planering, meningsfull produktionsinsats och möjlighet till
medinflytande är väsentliga fömtsättningar för en god arbetsmiljö. För
att åstadkomma delta krävs samarbete och gemensam strävan från olika
parter till positiva insatser - inte enbart från arbetsmarknadens parter
ulan även från den politiska sidan. Vi i folkpartiet har i motionen 124
utförligt motiverat de åtgärder vi anser vara viktiga och i reservationer
som vi undertecknat i föreliggande ärende följt upp de förslag som
98                          motionen utmynnar i.

Ulskottsmajoriteten konstaterar i början av sitt yttrande — inte utan     Nr 69 en   viss   ton   av   tiUfredsstäUelse   -   att  de  många  motionsyrkandena     pj-gdagen den återspeglar intresset som finns för att förbättra arbetsmiljön. Men efter     a anril 1972

alt ha konstaterat delta argumenterar utskottet emot att engagera de------------

politiska partierna i en parlamentarisk utredning, som enligt motionen Arbetsmil]on 124 inle skulle hindra den nuvarande arbetsmiljöutredningen från atl snabbt komma med förslag och lösningar på angelägna områden ulan som främst skulle sikta till mera långsiktiga reformer på arbetsmUjöområdet, Utredningen bör, som framhålles i motionen, bl, a, analysera de samhällsekonomiska effekterna av en förbättrad arbetsmiljö samt framlägga förslag om ekonomiska styrmedel för atl skapa en sådan och ävenså föreslå långsiktiga reformer på området. Jag lycker att man inom regeringspartiet borde ta fasta på det intresse som finns hos oss och andra partier att medverka lill positiva, samlande och breda lösningar och inle helt kort avfärda del med att säga; "Det här sköter vi själva," Området är alltför viktigt för alt man skulle uraktlåta att söka samlande lösningar. Agerandet från regeringssidan i den senaste skattediskussionen har tyvärr inte visat någon större vilja åt det hållet, men man kanske ändå skulle kunna hoppas i detta fall.

Med det sagda ber jag, herr lalman, att få yrka bifall till reservationen 1,

Som UtveckUngen har varit kan man, om man vUl nå snabba ålgärdsresultal - och det vUl vi ju —, inte rimligen begära att det enskUda förelaget, kanske även i en kärv ekonomisk situation, skaU stå för kostnaderna, när det pä vissa håll krävs radikala förändringar och investeringar för alt förbättra den direkta arbetsmiljön. Mångfalden åtgärder som här kan vara nödvändiga är direkt proportionell lill de skadeverkningar och olägenheter för den arbetande människan som finns på olika håll, och jag går här inle närmare in på dessa. För att avhjälpa dem så långt vår teknik ger möjligheter, så långt som är rimligt och så snabbt som möjligt är del lämpligt alt införa elt bidragssystem för den inre arbetsmiljöns förbättring i stil med det som finns när det gäller förbättring av den yttre miljön i syfte att motverka vatten- och luftföroreningarna. Frisläppande av investeringsfonderna kan också vara ett medel att stimulera till insatser på arbetsmiljöområdel.

Som framhålles i reservationen 2 bör förslag snarast föreläggas riksdagen i della syfte, och jag ber att få yrka bifall tUl denna reservation.

Det är angeläget att företagshälsovården får en planering som medför
en rationell och effektiv utbyggnad. Här är det inte främst fråga om att
bota följderna av de skador som redan skett, även om detta självfallet är
ytterst angeläget. Detta är en uppgift för den ordinarie sjukvården. Här
gäller det att med hjälp av modern teknik spåra orsakerna till ohälsa och
skador i arbetet och att förebygga att skador sker på den viktigaste och
värdefullaste men kanske också känsligaste produktionsfaktorn, nämligen
människan. Även rent samhälls- och företagsekonomiskt måste det vara
lönsamt alt minska och om möjligt eliminera skadeverkningarna. Den
siffra beträffande sjukfrånvaron pä omkring 10 procent som är aktuell
för närvarande säger något om storleken på de vinster vi kunde göra på
det området med en bättre arbetsmiljö, aUdeles bortsett från de vinster          "

Nr 69                     som görs på den mänskliga sidan.

Fredagen den            Hemställan om förslag till principbeslut rörande obligatorisk företags-

28 april 1972         hälsovård   är   angelägen   med   tanke   på   en   aktiv   och   målmedveten

-------------------- -- planering på delta område, och jag yrkar härmed bifall tiU reservationen

Arbetsmiljön

Ingel är mer stimulerande än när man är medveten om all de insatser man gör leder till något resultat. Ä andra sidan är inget mer förödande för arbetsglädjen än att uppleva att det man gör blir utan effekt. Elt område där det ligger mycket nära att de anställda själva får ulöva inflytande, bestämma och ta ansvar för sin situation är just företagshälsovården. Förslaget att ge företagsnämnderna huvudansvaret för denna verksamhet skulle, förutom att del gagnade förelagshälsovården, även ge nämnderna en konkret arbetsuppgift, som utan tvivel skulle verka stimulerande även på deras verksamhet i övrigt. Vi förutsätter all arbetsmUJöutredningen, i vars direktiv mgår att behandla den enskildes möjligheter att utöva inflytande på sin arbetsmiljö, kommer att framlägga förslag i denna fråga och även rörande det offentliga området.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall till reservationen 6 vid socialutskottets betänkande nr 9 år 1972.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Arbetsmiljöfrågorna börjar glädjande nog tilldra sig större inlresse i den allmänna diskussionen än de gjort tidigare. Arbetarskyddet och arbetsmiljön i stort har naturiigtvis förbättrats i takt med utvecklingen i samhället i övrigt under gången tid, åtminstone på de flesta yrkesområden. Med all rätt har man ansett atl arbetsmiljöfrågorna har blivit eftersatta i jakten efter ökad produktion och bättre ekonomisk standard för de anställda. Den fackliga rörelsen har inle heller prioriterat arbetsmUjöfrågorna, som man från del hållet skulle ha kunnat göra om det bedrivits en vettigare skattepolitik i landet. Med ständigt ökande skatter och därav följande prisstegringar har del ständigt gällt att försöka kompensera löntagarna med högre löner. Del har gjort all det blir alltför litet pengar kvar lill förbättring av arbetsmiljön. Jag hoppas alt det från socialdemokratiskt håll blir ell omtänkande i grunden så att det kan bli mera pengar över för förbättringar av arbetsmiljön.

Från samhällsekonomisk synpunkt är det säkert myckel väl använda pengar, om man kan göra arbetsplatserna trivsammare och ofarligare. De pengar som läggs ner på del kan säkert återvinnas i form av mindre antal sjuka och invalidiserade arbetare, vUkas sjukdomar eller skador kan härledas lill dålig och farlig arbetsmiljö.

Förra året tillskapades en arbetarskyddsfond som tUlförs drygt 20
miljoner kronor om året vilka skall användas för forskning, utbUdning
och upplysning på arbetsmiljöområdet. Del är en god början som kan
leda till förbättringar i arbetsmiljön, men det är ändå bara en början.
Fonden får sitt kapital genom arbetsgivaravgifter. Jag ansåg när fonden
bildades och anser fortfarande, att fonden bör finansieras över stats
budgeten och även tillföras mera pengar än för närvarande på det sättet,
ty det är elt samhällsintresse för oss alla att genom denna fond minska
100                         antalet sjuka människor och därmed få en lägre sjukvårdsbelaslning.

För två år sedan tUlsattes arbetsmiljöutredningen. Utredningen har ganska omfattande direktiv, och syftet är att ett samlat förslag lill ny arbetarskyddslagstiftnmg skall kunna framläggas. Det är viktigt att det förslaget framläggs så snart som möjligt,

1 reservationen 1 har vi begärt att arbetsmUJöutredningen skaU utökas med parlamentariker. Vi reservanter anser också att arbelsmiljöfrågorna är så vikliga alt det inte räcker med att utredningen redovisar minimikrav i fråga om lagstiftning och kontroll. Samtidigt som arbetslivet förändras genom alt nya material och nya arbetsformer kommer till, vUka i sin tur kräver förnyad uppmärksamhet på de faror för arbetaren som de kan föra med sig, kan vi inte slå oss lill ro och säga att nu är allt väl, när arbetsmUJöutredningen lagt fram sina förslag.

Det gäller då att arbeta vidare på vunna erfarenheter och gäma utarbeta etl milande handlingsprogram med utgångspunkt i en lotalsyn på arbetsmUjöfrågorna. I del arbetet anser jag det självklart att representanter för de politiska partierna skall della. När det gäller alt förbättra arbetsmiljön får man inte göra arbetaren tUl en bricka i etl taktiskt spel genom all inte vUja la till vara de synpunkter på frågorna som parlamentarikerna kunde bidra med om de fick vara representerade i utredningen.

Vid en arbetsmiljödebatt i Stockholm i onsdags sades bl, a, följande av civilingenjör Carl-Erik Holmkvist, lärare i yrkeshygien:

"Staten bidrar med 75 procent till investeringar för att hindra att industriavfall, som skapas på arbetsplatserna, släpps ut i den yttre mUjön, Men man betalar inte en krona för att skydda arbetarna, som utsätts för de mångdubbelt högre giftkoncenlrationerna,"

Enligt gårdagens tidningar har generaldirektör Otto Westling i arbetarskyddsstyrelsen uttalat atl de makthavande i finansdepartementet alllid har prutat på skyddet för den mänskliga arbetskraften. Del är hårda ord. Del ligger i båda dessa uttalanden av experter en hård dom över den socialdemokrati som haft regeringsansvaret i Sverige under flera årtionden men ändå inte gjort mer för de arbetare som man med läpparna sagt sig stödja, de arbetare som man när del kommer till kritan i stor utsträckning har svikit,

I reservationen 2 begärs att statsbidrag skall utgå till förbättringar av arbetsmUjön efter samma grunder som gäller för bidrag lill vatten- och luftvårdande åtgärder. Förslaget stöds inte av socialdemokrater och kommunister i utskottet. De vill fortfarande enligt de experter jag nyss hänvisade till pruta på skyddet för den mänskliga arbetskraften. Trots det kommer kanske socialdemokraterna atl gå ut första maj och tala för en större satsning på arbetsmiljön, såvida inte Indokina upptar hela tankeverksamheten på det hållet.

Jag vill slutligen säga något med anledning av reservationen 7, Den gäller sjukfrånvaron i arbetet, 1 en motion från moderata samlingspartiet begärs en utredning angående sjukfrånvaron i arbetslivet. Jag tycker att det vore ytterst värdefuUt om en sådan utredning tillsattes och om den analyserade problemet från alla synpunkter genom jämförelser mellan olika yrkesgrupper, mellan privat- och offentliganställda samt mellan personer med olika löneläge och befattningsnivå. Man kunde t, ex, se på

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

101

Nr 69                     skillnaden  mellan månadslöneanställda och anställda med  ackordslön.

Fredagen den        mellan olika åldersgrupper och människor med olika bostadsmiljö och

28 anrU 1972        sociala förhållanden. I en undersökning nyligen har man konstaterat att

--------- 7---------     Stockholm har 30 procent högre sjukfrånvaro än vad  som gäller för

Arbetsmiljön           .         helhet.   Vad   är   t. ex.   orsaken   tUl   det?   Säkert   har

sjukfrånvaron till stor del sitt upphov i dålig arbetsmUjö. Sjukfrånvaron kostar samhället stora pengar. Del gäUer atl försöka ta reda på om vi kan göra något, t. ex. på arbetsmUjöområdet, för alt bringa ned den höga sjukfrånvaron. SAF och LO har tillsatt en arbetsgrupp för atl studera frågan inom den delen av arbetsmarknaden, men de resultat som denna arbetsgrupp kan komma fram till grundas ju endast på den del som rör LO-området och kan därför kanske inte ge en rättvisande bUd av verkligheten genom jämförelse med alla andra grupper. En allsidig utredning av anledningarna till sjukfrånvaron skulle kanske även ge nya intressanta resultat, som vore värda att beakta i arbelsmiljöutredningens fortsatta arbete.

Herr lalman! Jag yrkar bifaU tUl reservationerna I, 2 och 7 vid socialutskottets belänkande nr 9.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Frågan om arbetsmiljön betraktas av arbetarna som en av de allra viktigaste frågorna. Dessutom är avsikten att denna fråga skall ingå som ett propagandanummer i kommande valrörelse.

Riksdagen hemställde 1969 om en utredning om arbetsmiljön, detta på grund av de allt sämre förhållandena på arbetsmarknaden, de ökande olycksfallen, stressjukdomarna och den alltmer tilltagande utslagningsprocessen. Direktiven till utredningen, som kom 1970, är vagt utformade och ger ingen bestämd inriktning på kraftfulla åtgärder. Visserligen har vårt partis motion vid 1970 års riksdag överiämnals fill arbetsmiljöutredningen för beaktande, men under den tid som utredningen har arbetat har det förekommit läckor som kan hänföras lill "olycksfaU i arbetet". Det har framkommit uppgifter som gör atl vårt parti inte stillatigande kan invänta resultatet av utredningen. För inte så länge sedan aviserades ett delbetänkande från utredningen angående skyddsombuden och deras ställning; de skulle få ökade befogenheter, men vilka befogenheter sades inte. Vad som oroar oss — vilket vi framhöll vid föregående års riksdag — är att något förslag inte skulle komma från utredningen, förrän arbetsmarknadens parter kommit överens. Uppgiften kom från en sekreterare i utredningen.

Vad innebär detta för det berättigade krav på en bättre arbetsmUjö som kommer från verkstadsgolvet? Som resullat av utredningen tillkom ett förhandlingsorgan meUan arbetsmarknadens centrala parter. Då skall vi komma Uiåg alt förhandUngar om arbetsmiljön länge pågått på arbetsmarknaden utan att man nått några nämnvärda resultat. Hela tiden har arbelsköparnas makt varit avgörande genom ägandet av produktionsmedlen och tillgång lill § 32,

Med den uppläggning av frågan som utredningen tydligen valt kan man

undra   om    riksdagen   vUl   ha   etl   förslag   som   hjälper   till   att   ge

102                        arbetaren bättre förhållanden eller ett förslag som endast är en produkt

av en kompromiss, där förelagens effektivitets- och vinstintressen får vara     Nr 69
vägledande. Utredningens arbetssätt hittiUs visar det klassamarbete som     Fredagen den
råder mellan arbetsköparna och ett loppskikt inom LO och SAP,   28 anril 1972

Ulskottsmajoriteten har också i sitt betänkande visat att man heUre     - -—-------

låter utredningen fortsätta på den inslagna vägen än att verkligen uttala    Arbetsmiljön de krav som utredningen måste komma med för att arbetsmUjön skall kunna bli för lönearbetarna tUlfredsställande,

Vänsterpartiet kommunisterna kan inte godkänna en utveckling som innebär alt arbetsmiljön ständigt försämras och den behandling som frågan har fått av utredningen och av riksdagen. Därför har vi i motionen 1011 och i reservationen 3 framstäUl de krav som vi vill skaU komma fram i en utredning om arbetsmUjön skall kunna förbättras.

Herr talman! 62 procent av aUa åldersgrupper anser all det ensidiga arbetet och belastningen är ett akut arbetsmiljöproblem, som man måste komma till rätta med. 80 procent anser att det finns ett klart samband mellan detta och frånvaron från jobbet på grund av sjukdom, 86 procent anser att omplaceringarna i företagen av utslitna och partiellt arbetsföra anställda är elt problem — och att det här råder ett samband med just det ensidiga arbetet och belastningarna, 92 procent anser atl ingen hänsyn tas till äldre då t, ex, belysningsfrågor diskuteras.

Beträffande skyddsarbete tycker 80 procent atl de har fått för dålig skyddsinformation, och 94 procent tycker att skyddsombudens utbUdning kunde vara bättre, 86 procent har uppfattningen att skyddsombudens krav bUr otUlfredsstäUande tUlgodosedda, 82 procent tror därför att uppdraget oftast måste upplevas som "ett Utet helsike".

Vilka är det nu som har uttryckt sig på detta sätt? De som var med på socialutskottels resa liU Göteborg i vintras vet att vi sammanträffade med företagsledningen och huvudskyddsombuden på Volvo, Ett av huvudskyddsombuden var aktiv SSU-are, och han överiämnade till mig en arbetsmUjöinventering som SSU-klubben i Göteborg hade gjort bland 650 anställda — skyddsombud, fackUgt förtroendevalda och arbetskamrater -på de största företagen i Göteborg,

Den inventering som SSU-arna gjort i Göteborg kanske speglar litet av det intryck som vi fick när vi hade tUlfälle att ytligt se arbetsmiljön i hamnen och på Volvo, Den Ulustrerar väl också den utveckling som vi kommer att gå till mötes på arbetsmiljöområdet om där inte tas ordentliga krafttag, ArbetsmUJöutredningen tycks ju inle komma med några avgörande förändringar, och då ser vi framför oss alt under 1970-talet 4 000 arbetare kommer att dödas, 23 000 kommer att invalidiseras och I 250 000 kommer att skadas på sina arbetsplatser. Dessa siffror kanske inte är så överraskande om man tagit del av LO:s undersökning, där 80 procent av samtliga LO-medlemmar - förmodligen med all rätt — anser sig vara utsatta för hälsorisker på sina arbetsplatser,

I den officiella synen på arbetsmiljön framhålls mycket ofta att
olycksfall beror på den mänskliga faktorn. Skyddskommittéer sitter i
sammanträden och går igenom olycksfall som inträffat, och företagens
skyddslekniska staber förfäktar då idén att olycksfall ofta beror på den
mänskliga faktorn. Det tillhör verkUgen undantagen att det görs ingående
undersökningar för att utröna varför en människa beter sig så att det blir       103

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Arbetsmiljön

104

ett-olycksfall. Hur inverkar instmktionema, hur efterlevs dessa? Efterlevs instruktionerna i högt ackordstempo, och hinner den anställde med de skyddsåtgärder som behövs? Hur inverkar buller och giftiga ämnen på uppmärksamheten och omdömet? Beror olycksfallen på atl fariiga maskiner används och att man inte skaffar andra maskiner på grund av att man inte, som man säger, har råd?

Det är sådana här frågeställningar som måsle få genomslagskraft och sedan få stöd i en lagstiftning. Den mänskliga faktorn inom arbetsmiljön måste bannlysas. Arbetsmiljön är som vi ser det en maktfråga mellan arbetsköparna och lönearbetarna, den kan aldrig vara en samarbetsfråga. Arbetsköparens krav på allt större vinster kan inte förenas med lönearbetarens krav på en mänsklig miljö, Arbetsköparna begär atl effektiviseringen skall gå i en takt som innebär att arbetsmiljön kommer att än mer försämras, I TV-programmet i går från Göteborg uttalades klart från arbetsköparhäll att effektiviseringen skall gå i mycket snabb takt.

Kommer inle skyddsombuden att få reella maktbefogenheter alt avbryta hälsofarliga arbeten, är det fara värt att vi går mot en katastrof. Att ge lönearbelarna befogenheter att själva vaka över arbetsmiljön är det enda sätt som kan ge verkliga förbättringar.

Vi vel också att många olycksfall skulle ha kunnat undvikas om skyddsombuden haft möjlighet atl avbryta ett arbete. De har påtalat klart olycksfallsfarliga arbetsplatser i många år men alltid blivit i storl sett nonchalerade. Först när olyckan varit framme har åtgärder vidtagits. Ja, ärade kammariedamöter, det händer varje dag att skyddsombudens åsikter ej respekteras.

Ett skyddsombud måsle för alt kunna göra ett fullgott arbete även ha en lagstiftning bakom sig rörande gränsvärdena. De rekommmendationer om de hygieniska gränsvärdena som finns i dag är helt otillräckliga. De baseras ju på de gamla amerikanska värdena, som även amerikanerna själva håller på att gå ifrån.

Jag vill illustrera gränsvärdenas otillräcklighet i dag exempelvis när det gäller koloxid. Del rekommendrade gränsvärdet är 50 ppm eller, som skyddsombuden brukar mäta del ute på arbetsplatserna, 0,005 procent koloxid i luften. Jämför man del gränsvärdet med vad som tillämpas t. ex. i Sovjetunionen finner man atl värdet där är bara 17 ppm. Och en amerikansk norm, som ännu inte är officiell, anger alt gränsvärdet bör ligga mellan 10 och 15 ppm. Anmärkningsvärt är också att vi här i Sverige bara har rekommendationer och alltså inget fastställt gränsvärde. Det gränsvärde på 50 ppm som vi arbetar med i dag har ju också satts för alt man inte skall skadas vid åtta limmars arbete. Men vi kan bara göra tankeexperimentet att del är en man som röker, som åker lill och från arbetet i en bU, i vilken det kan finnas koloxid, och som kanske andra tider av dygnet vistas på ställen där del förekommer koloxid. Jag vill med det säga att gränsvärdena måsle sättas så lågt att de inte kan få någon som helst ogynnsam inverkan på människan.

Vad som inte heller får glömmas bort i detta sammanhang är de gränsvärden som måste sältas vid arbetsprocessen. Det är framför allt värden   för   löpandeband   och   kontinuerUga arbetsprocesser   samt   de

mycket välbehövliga pauserna. Del är otvivelaktigt så atl regler fördetta måsle fastställas, och där ingår rasterna som en viktig del. Löpandebandsystem och kontinuerliga arbetsprocesser tenderar att bU allt vanligare. Skall det förhindras att människan jämställs med robotar måste vi få något slags reglering av de här problemen.

En annan sak som inte får förbises i sammanhanget är hänsynstagande lill att arbetsförmågan naturligen minskar med åldrandet. Vi i socialutskottet som såg sammansättningen av arbetarstyrkan på Volvo kunde konstatera all del var bara yngre människor där. Jag reagerar starkt emot detta. Det måste bli en ny syn på människans roll i produktionen. Som vi ser det är det endast människan själv, arbetaren själv, som kan forma innehållet i arbetslivet. Men i dag satsar arbetsköparna myckel pengar på alt hålla sig med stora staber av rationaliseringsexperter och tidstudiemän som arbetar med atl sätta upp normer för arbetslivet, vilka gör all en hel del arbetare slås ul och hamnar i arbetsvärden. Och när det gäller UtveckUngen av arbetsvärden vUl jag nämna att denna 1961 omfattade ca 33 000 personer och 1969 ca 87 000 personer. Att notera är också —jag kommer tillbaka till det TV-program som gick i går — alt man på SKF sade att tidstudiemännen kommer att öka i antal ute på verkstadsgolvet. Del uttalades alltså från SKF:s ledning.

När vi diskuterar miljön skaU vi inte heller glömma de kemiska substanser som aUt oftare förs in i arbetslivet. De ställer ju till en massa besvär. De medlen beställs av tUlverkarna för att göra tjänst i produktionen, men sällan eller aldrig läggs del ned arbete på atl göra medlen oskadliga för de arbetare som skall handskas med dem. Därför lycker vi alt del är ett rimligt krav att fabrikanterna måste bevisa att t, ex, ett lösningsmedel är oskadligt, innan del införs i arbetslivet.

För atl vi skall få en människovänlig arbetsmiljö krävs atl statsmakten frångår sin i dag defensiva roll. Staten och lagstiftningen måste som första utgångspunkt ha hänsyn till arbetaren. Likaså måsle krav om rält till ett meningsfullt arbele uppställas, Alla våra rationaliseringsexperter ser bara till de företagsekonomiska bedömningarna. De lar bort massor av arbeten, som skulle kunna ge möjUghet till reträtfiobb ute på verkstadsgolven. Del finns snart bara arbeten som kräver toppreslationer kvar. Man måsle i planeringen utgå från alt alla skall ha ett arbete. Del får inte bli så som beskrevs av den Uvsmedelsarbetare som framträdde i elt TV-program i går kväll. Han beskrev vad följden har blivit av rationaliseringarna och talade om förhållandet meUan jobbarna. Han sade all man känner igen sin arbetskamrat på rörelserna och hur han beter sig, men om man ser honom i ögonen upptäcker man alt det är en främmande människa. När rationaliseringama och effektivitetskraven tar sig sådana uttryck har företagsledningen jämställt människan med en maskin.

Den enda räddningen för arbetarna är att de får makt i skyddsfrågorna och att de som skall föra arbetarnas talan får grundläggande maktbefogenheter. Vi inom vpk är inte helt ensamma om all resa dessa krav på maktbefogenheter. Jag har tUl min glädje sett att även ledamöter av andra partier har rest krav om att arbetsmiljön skall vara en förhandlingsfråga, och om inte arbetarna kan nå resultat skall man ha lokal strejkrätt. Vi ser det som ett sundhetstecken att sådana åsikter har kunnat tränga ända in i

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

105

4» Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Arbetsmiljön

borgerligheten.

Men vad som förvånar mig är atl utskottsmajoriteten har tagit så lätt på farhågorna rörande arbetsmiljöutredningens uppläggning av sitt arbele. Jag tycker all utredningen verkar alt bU ett samarbetsorgan mellan LO och SAF,

Herr talman! Med vad jag nu anfört ber jag att få yrka bifaU till min reservation nr 3,

Innan jag slutar vUl jag sedan också säga lill herr Åkerlind alt vpk första maj kommer alt föra fram arbetarens problem jämsides med den internationeUa solidariteten. Vi är emot att statsmaktema subventionerar mUjövårdande åtgärder för företagen; vi har tagit avstånd från det 75-procenliga statsbidraget i del fallet. Vi anser att arbetsköparna själva skall tUlhandahålla en människovänlig miljö. Det är deras sak. Kanske finns det där etl problem, nämligen de små företagen, men där har vi tidigare framställt krav om upprättande av en fond, som skall kunna hjälpa dem.

106

Herr NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! Under den allmänna motionstiden avlämnades inte mindre än nio motioner som behandlar frågor om arbetsmiljö och företagshälsovård, Della kanske kan ses som ett bevis för att frågor som rör arbetsmiljön nu har trängt ut tUl grupper som tidigare inle har visat så stort intresse för dem. Det är inte utan att man i vissa motiveringar i de motionerna och även i de reservationer som avgivits kan utläsa att kunskaperna i miljöfrågorna är ytliga och intresset lovvärt men något nymornat.

Eftersom vi behandlade motionsyrkanden i samma riktning för exakt ett år sedan, nämUgen den 28 aprU 1971, finns det knappast någon anledning att nu ta kammarens lid i anspråk med en upprepning av argumenten från i fjol. Men detta innebär inle, herr lalman, att jag anser att dessa frågor är av sekundär betydelse. Dessa frågor är högaktuella, och debatten kommer med all säkerhet att intensifieras när arbetsmUJöutredningen lägger fram sitt betänkande. Utredningen har i vissa fall att pröva just de frågor som aktualiserats i motionerna, men även andra närliggande frågor som kan anses höra hemma i utredningen,

1 reservationen 1, gemensam för de borgerliga partierna, yrkas på en utökning av arbetsmUJöutredningen med parlamentariker. Detta yrkande är av samma lydelse som det kammaren hade alt behandla i fjol och som då avvisades av riksdagen. Med den sammansättning som arbetsmiljö-utredningen har — med ledamöter som besitter stor kunskap i dessa frågor - kan man ifrågasätta vad nytta parlamentarikerna skulle göra i delta sammanhang. Jag tycker atl reservanterna själva formulerar svaret på elt riktigt sätt när de i reservationen säger: "Arbetsmiljöutredningens ledamöter skaffar sig otvivelaktigt under utredningsarbetets gång en utomordentligt djup och allsidig insikt i arbetsmiljöproblematiken. Detta talar för att det är lämpUgt att denna utredning — sedan de nuvarande uppgifterna slutförts — bör få fortsätta arbetet på området," Jag tycker att detta är en klok slutsats inte minst mot bakgrund av atl man vill ha en snabb behandling av frågorna inom utredningen, en önskan som är svår

alt förena med kravet på parlamentariskt inflytande. Ytterst få av riksdagens ledamöter torde vara mera kompetenta än de ledamöter som ingår i utredningen och som ni själva i reservationen givit klart överbetyg.

Vidare till reservationen 2, där man tar upp frågan om ekonomiska stimulansåtgärder för arbetsmiljöinvesteringar. Reservanterna ifrågasätter om inte investeringsfonderna borde få tas i anspråk för förbättring av arbetsmUjön, Såvitt jag förstår finns det inget som hindrar att förelagen använder sig av dessa fonder för att förbättra arbetsmiljön. Om de bygger nya industrier och på detta sätt åstadkommer mera ändamålsenliga lokaler, som också erbjuder bättre arbetsmiljö, har de möjligheter att använda investeringsfondsmedel. Däremot är det mera tveksamt om man med statliga bidrag skall stimulera förelagen tUl sådana investeringar. Kan det vara angeläget alt med skattebetalarnas pengar hjälpa förelag av typen Volvo, ASEA, L M Ericsson m, fl, atl lösa sina arbetsmiljöproblem? Jag ifrågasätter detta mot bakgrund av de svårigheter dessa företag ställs inför då det gäUer att rekrytera såväl yrkesarbetare som unga människor till industrin. Det är väl ändå fortfarande så alt den mänskliga arbetskraften trots automatikens framsteg är den förnämsta faktorn i en lönsam produktion. Jag är något förvånad över alt centerpartiet och folkpartiet har enats om denna reservation. Jag säger detta med tanke på de långtgående och kostnadskrävande yrkanden man har på flera andra områden i vårt samhäUe, Om man över huvud laget gör någon prioritering, är det då på detta område staten skall träda in? Det finns inget samhälle som har obegränsade resurser. Vad är ni beredda att pruta på lill förmån för detta yrkande? Borde ni inte dela uppfattningen atl förelagen i eget intresse bör stå för kostnaderna? Är inle del en investering som på sikt lönar sig för företagen?

1 reservationen 3 begärs bl, a, att statistiken över olycksfall skall inrapporteras tillsammans med uppgift om vidtagna åtgärder. Syftet är lovvärt, men förslaget är faktiskt svårgenomförbart: att snabbare åstadkomma en statistik över inträffade olycksfall med samtidig inrapportering av vidtagna åtgärder. Utredningen finner emellertid att del föreligger ett obetingat behov av en snabbare framställd statistik och föreslår därför atl en med den officiella statistiken sidoordnad kvartalsvis producerad snabbstatistik på försök införs.

Vad reservationen i övrigt tar upp ingår enligt direktiven i arbetsmiljöutredningens uppgifter, och just när det gäller skyddsombudens ställning och UtbUdning kan ett delbetänkande förväntas. Detta visar att denna fråga har högsta prioritet. Övriga detaljfrågor i reservationen är utredningen oförhindrad att ta upp tUl behandling i den mån man inte finner det lämpligare atl lösa dem i annat sammanhang,

I reservationen 4 tas frågan om obligatorisk företagshälsovård upp. Här bör fastslås att LO och SAF träffat överenskommelse om att utbyggnadstakten är avhängig av personalresurserna. Detta är en realitet som vi inte kan springa förbi. På vilket område vill folkpartiet reducera personalresurserna för all få en snabbare utveckUng av företagshälsovården? Reservationen 5 behandlar huvudmannaskapet för företagshälsovården, och man kräver alt delta skall underställas landstingen, I överenskommelsen mellan LO och SAF och i propositionen som antogs

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

107

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

108

av fjolårels riksdag angavs olika modeller för hur företagshälsovården skulle organiseras. Där poängterades också vikten av all förelagshälsovården utgjorde en integrerad del av företagets verksamhet. Det är av yttersta vikt att det råder god kännedom om företaget och dess anställda hos personalen vid företagshälsovården, och denna bör organiseras på det bästa sätt för respektive företag i enlighet med de modeller som fastställts av riksdagen. Där det är rationellast att lösa problemet via landstinget möter inga hinder för detta,

1 reservationen 6 las frågan om de anställdas medbestämmande i företagshälsovården upp. Reservanterna föreslår att företagsnämnden skall ha huvudansvaret för företagshälsovården. Hur har man från reservanternas sida tänkt sig alt lösa denna fråga vid en förelagshälso-vårdscentral där många mindre företag är anslutna? Det är nämligen så att del inte är enbart de stora förelagen som har en utbyggd förelagshälsovård. Det är svårt, del där med teori och praktik! En sådan företagshälsovård skuUe kunna få 15 eUer 20 företagsnämnder som huvudmän.

Herr ÄkerUnd är ensam om reservationen 7 beträffande sjukfrånvaron, I denna reservation begär herr Äkeriind en utredning. Herr Äkeriind borde i aUra högsta grad känna sig nöjd enär denna utredning tillsattes och startade sitt arbete innan motionen väcktes och herr Äkeriind reserverade sig.

Reservationen 8 behandlar arbetsmiljöfrågor i läkamtbildningen. Jag vill gärna understryka atl delta är en viktig fråga. Redan förra året underströk utskottet viklen av alt i den vanliga läkarutbildningen bygga in utbildning i arbetsmedicin. Ändå bör man enligt utskottets mening avvakta utbyggnaden av arbetsmedicinska institutets utbildningsresurser innan man lar definitiv ställning tUl att överföra utbildningen i arbetsmedicin lill den allmänna utbildningen av läkare.

Det måste vara ändamålsenligt, när det gäller atl destinera läkare till elt specialområde, att utbildningen handhas av den instans som har de största erfarenheterna på området. Risken är annars all utbildningen blir alltför allmängiltig, och för de läkare som tänker salsa på en bana inom företagshälsovården behöver de kunskaper man fått i den generella utbildningen påbyggas.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl socialutskottets betänkande nr 9 i alla delar.

Med anledning av de inlägg som här gjorts från reservanternas sida vill jag gärna säga att det är glädjande med denna allmänna uppslutning bakom arbelsmiljöproblematiken. Alltför länge har svensk arbetarrörelse själv fått driva dessa frågor utan något gensvar från de borgerliga partiernas sida. Låt oss nu vara överens om alt arbeta effektivt så alt vi kan få resultat så fort som möjligt. Vi som arbetat länge med dessa frågor vet att de är komplicerade och atl arbetet på att få en bättre arbetsmiljö är elt arbete på lång sikt.

Vi skall inte gripas av panik — men vi skall se lill att vi får så snabba lösningar av detta störa problem som möjhgt. Vi bör också kunna vara överens om atl den utredning som nu arbetar med dessa frågor har en sådan sammansättning alt vi kan vänta oss goda resultat härifrån. Där

sitter folk som i många år direkl på sin arbetsplats arbetat med dessa     Nr 69
frågor.                                                                                           Fredagen den

Arbetsmiljön

Utredningens ledamöter är i stor utsträckning hämtade direkt från     28 anril 1972 arbetsmarknadens organisationer,  och  de har under lång lid deltagit i debatten om arbetsmiljön och praktiskt arbetat med arbetarskyddsfrågor. På detta sätt har de medverkat till att vi i dag har en helt annan syn än tidigare på dessa betydelsefuUa frågor.

Nu skall vi ha förtroende för dem i deras arbete i utredningen. Vi är också i behov av atl få snabba lösningar och delbelänkanden. Jag tror inle all vi effektiviserar arbetet med all utöka utredningen med parlamentariker; dessa har ju en viss förmåga atl vara ganska mångordiga och upptagna, och jag tror alt en sådan utökning skulle medföra tidsutdräkt.

Herr Åkerlind sade alt fackföreningsrörelsen inle prioriterat arbetsmUjöfrågorna. Det är etl häpnadsväckande uttalande av en medlem i Svenska byggnadsarbetareförbundet. Jag skulle vilja rekommendera herr Åkerlind att studera vad svensk fackföreningsrörelse gjort under många år. Man måste i alla fall erkänna, att industrin måste drivas lill att vidta åtgärder för all förbättra arbetsmiljön. Industrin har inte själv något inlresse av att med egna initiativ förbättra mUjön för de anställda. Del är kontentan av herr Åkerlinds resonemang.

Den 1 maj kommer vi all gå ut och tala om för svensk arbetarrörelse väsentliga problem. Vi kommer att behandla internationella frågor. Vi kommer all behandla frågor som är av myckel stor vikt för svenska arbetare, nämligen bl, a, arbetsmiljöfrågorna. Herr Äkeriind behöver inte ironisera över våra förstamajtal. De är präglade av en allvariig vilja och en god målsättning för vårt framtida arbete.

Herr Hagberg har jag inte någon större anledning att bemöta. Vi har båda samma bakgmnd, vi har båda arbetat på exakt samma sätt på verkstadsgolvet med dessa frågor under mycket lång tid. Vi känner de här problemen väl, och jag delar i mycket stor utsträcknmg hans uppfattning. De synpunkter han framför om arbetsmiljöfrågorna präglas av realitet. Jag vUl bara säga alt vi skiljer oss på en väsentlig punkl. Jag och utskottet menar att vi först skall utreda frågorna och därefter vidta åtgärder. Herr Hagberg vill att vi innan vi känner lill utredningens slutsatser skall vidtaga åtgärder. Jag tycker atl det är felaktigt. De kommunistmoliv som finns i era motioner stämmer väl överens med utredningsdirektiven för arbetsmiljöutredningen. Vill man prioritera någon speciell fråga måste man också tala om vilken annan fråga utredningen skall låta stå tillbaka. Vill man prioritera den ena frågan så måste man säga att någon annan får vänta. Jag har inte sett några exempel på frågor som kommunisterna i sina motioner vUl skjuta på av del som är upptaget i arbelsmiljöutredningens direktiv.

Beträffande skyddsombudens ställning har arbetsmiljöutredningen sagt - senast enligt ett referat i tidningen Arbetsmiljö — att man kommer att prioritera frågan om skyddsombudens ställning. Den frågan kommer att vid årsskiftet 1972-1973 läggas fram i ett belänkande.

109

Nr 69                          Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Fredagen den            " lalman!   Först frågan om det parlamentariska inslaget i ulred-

28 anril 1972          ningen.  Jag vUl säga till herr KjeU NUsson att vi inte på  något sätt

--------- -----------      ifrågasatt kompetensen hos de nuvarande utredningsledamöterna. Men vi

Arbetsmiljön           g   jgj gj, vjtigt att en sådan utredning i någon mån har en

parlamentarisk sammansättning så atl resultatet får en stark förankring inom de olika partierna.

När det gäller frågan om statligt stöd till vissa åtgärder på miljöområdet log herr Kjell Nilsson fram vissa storföretag och ställde frågan om vi skall satsa där. Om jag inte har felaktiga siffror är det ungefär 97 procent av landets företag som har mindre än 50 anställda. Jag tror, herr Kjell Nilsson, alt vi måste ta hänsyn tUl dem också.

Jag tror atl vi är överens om att miljövårdskostnaderna normalt skall bakas in i produktionskostnaderna. Men vi-vet ändå hur del är i dag. Många företag där det fordras ganska snabba och vittgående insatser har mycket svårt alt ekonomiskt klara detta. Då tror jag alt det är ett gemensamt intresse all vi gör den upprustningen. Herr Kjell Nilsson säger att vi inle har råd — varifrån skall vi la pengarna? Staten har många andra områden atl salsa på. Jag är medveten om det, men jag ställer frågan, eftersom vi är överens om att det är en mycket viktig fråga: Har vi råd att låta bli?

Herr KjeU Nilsson sade i slutet av sitt anförande att arbetarrörelsen alltför länge ensam har kämpat för dessa frågor. Herr Nilsson var visserligen inte med i riksdagen 1962, men jag vUl ändå hänvisa tiU den motion som sedan diskuterats mycket och som man inte riktigt velat erkänna innehåUet i, I motionen om mUjöfrågorna 1962 underströk centerpartiet myckel kraftigt angelägenheten av en anpassning av arbetsmUjön och produktionsprocessen till den arbetande människan, till hennes biologiskt rotade psykologiska och fysiologiska förmåga och behov. Det var mUjöfrågorna i hela deras vidd som vi log upp den gången, men vi fick inget stöd då.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr NUsson i Växjö sade alt jag i reservationen 7 beträffande sjukfrånvaron har begärt en utredning som redan finns. Med delta menar väl herr Nilsson den utredning som SAF och LO har tUlsatt, Jag har ju tidigare här mycket ingående talat om varför den utredningen är OtUlräcklig; den behandlar nämligen bara en del av arbetsmarknaden.

Herr Nilsson i Växjö säger vidare att den fackliga rörelsen verkligen har gjorl vad man har kunnat på arbetsmiljöområdet. Jag vill inte förneka det, men jag vet inte om herr Nilsson i Växjö hörde på vad jag exakt sade. Jag viU därför upprepa; "Den fackliga rörelsen har inte heller prioriterat arbetsmUjöfrågorna, som man från det hållet skulle ha kunnat göra om del bedrivits en vettigare skattepolitik i landet. Med ständigt ökande skatter och därav följande prisstegringar har det ständigt gällt atl försöka kompensera löntagarna med högre löner. Del har gjort att det blir alltför Utet pengar kvar till förbättring av arbetsmiljön," Herr Nilsson i Växjö vill väl inte förneka all detta är realiteter. Del förhåller sig på det viset. 110

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU inte beröra företagshälsovården. Den får herr Nilsson i Växjö anledning att komma tUlbaka tUl sedan.

Jag tycker emellertid att herr Nilsson faktiskt är cynisk i den bemärkelsen att han utelämnar ett stort fäll då han säger alt han har tilltro till arbetsmUJöutredningen. Men har herr Nilsson själv under den tid han arbetat på verkstadsgolvet uppnått några väsentliga och avgörande förbättringar på arbetsmUjöns område, när han har haft en motpart som hela tiden i stort sett säger nej och bara lar hänsyn till effektivitets- och vinstintressen?

Nu finns de intressena representerade i arbetsmUJöutredningen. När en sekreterare i utredningen nämner att det mte blir något resultat förrän ledamöterna blivit överens, blir man allvarligt skakad. Då frågar man efter utskotlsmajoritetens vilja här. Vill man uttala vad man kommit fram tUl? Herr Nilsson skall inte kunna dra sig undan. För ganska länge sedan — jag tror det var i samband med 1961 års LO-kongress — sade LO till de lokala förhandlarna att man skuUe ställa sig välvillig fill effektivisering. Detta är en bidragande orsak tUl att vår miljö i dag är sådan den är.

Vad viU man egentligen ha? Vad vill den socialdemokratiska delen av utskottet? Vilka befogenheter vUl man att skyddsombuden skall ha? Kan man ange det? Kan man också uttala vilka gränsvärden man anser riktiga? Della vill jag att herr Nilsson i Växjö och hans parti skaU klargöra, så att utredningen får någonting att gå efter.

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr talman! För herr Gustavsson i Alvesta vUl jag än en gång repetera vad som står i reservationen I: "ArbetsmUjöutredningens ledamöter skaffar sig otvivelaktigt under utredningsarbetets gäng en utomordentligt djup och allsidig insikt i arbetsmiljöproblematiken. Detta talar för alt det är lämpligt att denna utredning — sedan de nuvarande uppgifterna slutförts — bör få fortsätta arbetet på området." Della är vad ni själva har skrivit i er reservation. Jag tycker att detta är riktigt, ArbetsmUJöutredningen bör få fortsätta arbetet eftersom den har goda insikter. En utvidgning av utredningen med parlamentarUcer kommer inte alt medföra något annat än en försening av utredningens arbete.

Sedan tror jag inte att man riktigt kan jämföra med de statliga bidragen vad gäller vatten- och luftföroreningar. Det är litet annorlunda med den inre mUjön, Den yttre miljön omsluter hela vårt samhälle, och det finns alltså ett aUmänt samhälleligt intresse av atl denna miljö inte förstörs. Det måste i första hand vara arbetsgivarnas skyldighet att se till att miljön blir bättre innanför verkstadsportama och på arbetsplatserna. Men det är möjligt atl vi i framtiden kan bU tvingade att hjälpa småföretag med detta. Vi farväl se och återkomma.

Till herr Gustavsson viU jag gärna säga att historien inte började 1962 — långt tidigare har vi haft stora debatter och nedlagt mycken möda på arbetarskyddssidan inom såväl vårt parti som fackföreningsrörelsen.

Om herr Åkerlinds andra inlägg i denna fråga vUl jag säga alt det är häpnadsväckande att en fackföreningsmedlem kan yttra sig på del sättet när det gäller arbetsmiljöfrågorna och fackföreningarnas arbele med dem.

Ill

Nr 69                     Men  eftersom  herr  Äkeriind  har god   kontakt  med   makthavarna på

Fredagen den        Blasieholmen och eftersom han säger att LO inte gjort någonting, skuUe

28 anrU 1972        -'  '■'  vädja lill herr Åkerlind  all han ser fill atl makthavarna på

--------- ;;--------- Blasieholmen gör något för alt gå LO liU mötes i arbelsmiljöfrågorna.

Arbetsmiljön           jg  Åkerlind, som poUliskl slår SAF nära, göra detta, är vi mycket

tacksamma.

Till herr Hagberg viU jag säga att arbetsmUJöutredningen tillsattes 1970. Vi kan väl inle begära alt vi redan i dag på verkstadsgolven skall se resultat av dess arbete. Vi måsle först låta utredningen arbeta och låta den komma med elt betänkande. Den arbetar effektivt och kommer nog snabbt med ett belänkande.

1 fråga om de kemiska produkter som införs på arbetsplatserna har vi inga delade meningar. Men man kan i en lagtext inte gärna skriva in gränsvärden för sådana produkter; det bör ske i anvisningarna lill lagstiftningen.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Nilsson i Växjö citerade vår reservation riktigt men han drog något felaktigt slutsatser. Här är det fråga om del fortsatta utredningsarbetet — en utredning som tar upp hela frågan om ett handlingsprogram utifrån, som vi har sagt, en lotalsyn på arbetsmiljön. Det är i detta sammanhang vi sagt att det är viktigt att de erfarenheter och det kunnande som den nuvarande utredningen skaffat sig också kommer lill användning även i en kommande utredning.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! När man hör herr Nilssons i Växjö replik till mig verkar det som om LO skulle vara maktlös i dessa frågor och att detta skuUe vara anledningen till att LO inte gjort mera.

I övrigt var herr Nilssons replik sakligt sett ganska värdelös. Den fordrar inget ytterligare bemötande.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom herr Nilsson i Växjö och jag har samma bakgrund bör herr Nilsson känna till att man ute på arbetsplatserna sedan många år inle haft någon större lUltro till utredningar. När fackliga representanter kommer och berättar om atl en utredning tUlsatls, brukar man ironisera över detta. Enbart för att man sitter i riksdagen behöver man inte föriita sig på alt varje utredning skall framlägga ell arbetsresultat som är tillfredsställande. Därför tycker jag alt herr Nilsson är på defensiven, när han för del arbetande folkets talan enbart genom att tro på denna utredning.

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Hagberg inte har någon tilltro tUl utredningar,

vUl jag fråga varför man i kommunislmolionerna vill ge utredningarna

ytterUgare direktiv? Finns det någon anledning att ge dem flera direktiv,

om deras arbete inte är till någon nytta? Jag delar mte herr Hagbergs

112                        uppfattning i detta fall, och det gör nog inte heller en stor del av de

människor som i dag arbetar på verkstadsgolvet.                         Nr 69

Det är riktigt, herr Gustavsson i Alvesta, atl det står i reservationen atl     Fredagen den utredarna bör få fortsätta sitt arbete därför att de är så utomordentligt     28 aoril 1972

skickliga. Jag delar herr Gustavssons uppfattning därvidlag, och därför     --------- -  

kan jag inte förstå varför man skrivit denna reservation. Arbetsmiljön

Jag var medveten om att herr Åkerlind själv inte kunde åstadkomma någonting, men genom sin nära anknytning lill sina partivänner på Blasieholmen skuUe han ha kunnat framföra något tUl dem.

Men jag vel att det är mycket svårt alt få dem att lyssna på förslag som skulle göra förhåUandena drägligare för dem som är anställda i deras företag, och jag förstår all det bhr besvärligt för herr Åkerlind att kunna åstadkomma något i detta avseende.

Herr talmannen anmälde atl herr Gustavsson i Alvesta anhålUl att till protokoUet få antecknat att han inle ägde rätt lill ytterUgare replik.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp);

Herr talman! Arbelsmiljöfrågorna är i centrum för debatten men inle i centrum för åtgärder i den utsträckning som verkligheten gör nödvändig. Det finns anledning att se arbetsmiljöfrågorna i ett större sammanhang, inte se dem som en avgränsad frågeställning på det sätt som ofta sker. I det större sammanhanget kan man konstatera att människan är den svagaste länken i produktionskedjan. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Alltså finns här motiv alt skapa bästa möjliga förutsättningar för människan i produktionslivet, dvs. bästa möjliga arbetsmiljö.

Del finns tre vägledande motiv för del här. Ett helt dominerande, i sig helt avgörande; det mänskliga. Det mänskliga motivet syftar här liU alt skapa trygghet och trivsel i jobbet, all ta hänsyn lill människans sociala roU på arbetsplatsen, aUtsä inte bara tUl de fysiska faktorerna, buller, belysning, kemiska ämnen osv, utan även lill de psykiska faktorerna, de sociala faktorerna i arbetet. Resultatet av bättre trivsel i jobbet blir en bättre arbetsinsats, men framför allt människor som trivs, inle bara i jobbet utan också utanför jobbet.

Arbetet måsle ha en vidare syftning än enbart atl ge produktionsresultat. Del måste syfta lill självförverkligande och tillfredsställelse hos de enskilda människorna, ge människorna en meningsfylld roU i tUlvaron, Den här meningsfyUda rollen har alla människor rält till, inle bara de som alltid fungerar till 100 procent. De människorna finnsju för övrigt inte i praktiken, vi är alla handikappade i en eller annan mening. Det kan vara en förkylning som sätter ner kapaciteten under den normala, alltså elt tillfälligt handikapp. Men det finns ju också människor som har bestående handikapp. Även dessa måste få meningsfyllda uppgifter i tillvaron genom meningsfyllda arbetsuppgifter. Där har arbetsvärden sin främsta motivering, just alt ge de människor som annars ställs utanför en möjlighet att vara med och känna sin roU i tillvaron.

Det andra motivet är det samhällsekonomiska motivet. Vi har inte råd
alt spara på satsningar i bättre arbetsmiljö, helt enkelt av det skälet alt
dålig arbetsmiljö kostar oss i samhällsekonomiska termer så oerhört
mycket i dag.  Sjukfrånvaron är   10 procent och den frånvaron beror               113

Nr 69                     sannolikt i mycket stor utsträckning på dålig arbetsmiljö. Det är helt

F pd oen den         enkelt  otrivsamt   all  gå  tiU jobbet  för många människor, därför att

78   n il 1972          arbetsmiljön  är dålig.   Det  leder  till  korttidsfrånvaro.   Det  är därför

--------- 77-------     angeläget för samhället atl salsa på åtgärder för en bättre arbetsmiljö, att

Arbetsmiljön           stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö. Samhällsekonomiskt är del

här mycket lönsamma satsningar. De minskar våra sjukvårdskostnader, de ökar det samlade produktionsresultatet och framför allt - de ger människan en mer central ställning i hela arbetslivet.

Det tredje argumentet är det företagsekonomiska. Ofta framstäUs bättre arbetsmiljö som en målsättning som konkurrerar med produktionshöjning, men i verkligheten torde del förhålla sig tvärtom. Det företag som har god arbetsmUjö har därmed skapat elt bra konkurrensmedel när del gäUer konkurrens om arbetskraften, har skaffat sig ett effektivt instrument lUl en hög, stabil produktionsnivå. Hög personalomsättning är dyr för ett företag, mycket korttidsfrånvaro är dyr för etl företag, OlycksfaU i jobbet är dyrt för ett företag, Bra arbetsmiljö ger aUtså sänkta kostnader och ökade intäkter för företaget, dvs, det är rent företagsekonomiskt lönsamt atl salsa på en bättre arbetsmiljö. Samtidigt ger del ju också ökad trygghet för de anställda.

Den fortsatta standardhöjningen måsle ges ökad tonvikt i de icke-ma-teriella faktorerna. Del är elt allmänt påslående. Det är tiUämpligl även på arbetsmiljöfrågorna. En intressant iakttagelse är ju atl bättre arbetsmiljö som en förmån för de anställda inte belastas med marginalskall. De anställda får alltså ut mer av en satsning på bättre arbetsmiljö från förelagets sida, i nettoeffekt räknat.

Vad är arbetsmiljö egentligen? Det är inget entydigt definierat begrepp. Men om vi ser på arbetsmUJöutredningen så finner vi att den har allmänna och ganska luddiga direktiv. Arbetet där bedrivs under ett betydande mått av hysch-hysch. Det kommer ut väldigt litet om vad man syftar lUl, Där finns inga parlamentariker med,

Kjell NUsson i Växjö frågar: Vad kan parlamentariker göra? Det är en avslöjande fråga därför att den visar atl herr NUsson inte har insett all frågorna om arbetsmiljö rymmer mycket av politisk värdering. Det är en fråga om hur vi skall prioritera insatserna i samhället. Det är inte bara en fråga för parterna på arbetsmarknaden.

Det finns aUtså inga parlamentariker i arbelsmiljöutredningen. Där sitter i huvudsak partsrepresentanter och representanter för statlig förvaltning. Del betyder alt de politiska värderingarna inte avspeglas i utredningsarbetet. Det är på den punkten vi opponerar från fp-cp-håll. Vi anser alt de här frågorna är så vikliga atl de samlade politiska prioriteringarna måste komma in redan på utredningsstadiet.

Vad är då arbetsmiljö, frågade jag nyss. Det är en del av något som jag
skulle vilja kalla för arbetets villkor, som utöver arbetsmiljön innefattar
även arbetsdemokrati, arbetsmarknadsfrågor, lön, löneformer, företags
hälsovård, arbetsvärd, arbetstidsfrågor osv. Här kan man peka på olika
metoder att få en bättre arbetsmiljö genom åtgärder på de andra
delområdena inom ramen för arbetets villkor, exempelvis när del gäller
löneformer. Man kan t. ex, ha en konstruktion innebärande att man har
114                         en glidande preslationslöneandel som är stor i början av den aktiva tiden

och noU i slutet av den yrkesverksamma perioden. Då minskar trycket på     Nr 69

de enskilda människorna på grund av prestationslönens krav. Men när         Fredagen den

förutsättningar  för  en   prestationslön  är goda,  dvs,   i  början   av  den    28 aorU 1972
verksamma tiden, kan man ha en större andel.

Ett annat exempel är möjligheterna att få flexibel arbetstid, en tUl    Arbetsmiljön individens behov och önskemål anpassad arbetstid. Erfarenheter visar alt det leder till en kraftig minskning av kortlidsfrånvaron.

Företagshälsovården nämnde jag förut. Dess huvudmålsättning är att förebygga. Dess uppgift är inte atl sätta plåster på de sår som uppslår på grund av brister i arbetsmUjön, på grund av risker i jobbet, utan att förebygga att såren uppstår. Därmed är förelagshälsovården inte en förlängning av landstingens sjukvård utan ett viktigt inslag i samhällets förebyggande verksamhet.

Företagshälsovården är elt centralt instrument i kampen för en bättre arbetsmiljö. Företagshälsovårdens personal är inte bara förelagsläkaren. Där finns skyddsingenjören, ergonomen, företagssköterskan, skyddsombuden, skyddskommittén. Dem räknar jag in i förelagshälsovården. De ingår alltså i de instrument man har atl ute på arbetsplatsen skapa tryggare förhållanden.

Det är alldeles klart all företagshälsovården bör ställas under huvudmannaskap av de närmast berörda parterna, dvs, atl företagsnämnden, som är det organ man har för samverkan ute på arbetsplatserna, bör få huvudmannaskapet för företagshälsovården.

Man kan försöka raljera bort detta krav genom att framhålla alt del på många förelag finns flera företagsnämnder och all de små företagen ju inte kan organisera en egen företagshälsovård. Nej, men det sägs inte heller i den reservation som folkpartiet här har. Där har vi inte låst oss till dagens utfornming av förelagsnämndsverksamhelen utan är öppna för en utveckling, effektivisering och förstärkning av denna. Även om det enskilda företaget inte har en egen företagshälsovård utan samverkar med andra förelag, kan ju dess företagshälsovård stå under förelagsnämndens huvudmannaskap.

UtbUdningen och forskningen inom arbetsmUjöområdet är kraftigt eftersatta, kanske framför allt när det gäller utbildningsinslag i den aUmänna grundutbildningen, dels för alla, i den obligatoriska skolan, dels för de grupper som i sitt dagliga jobb kommer att få betydande kontakt med arbetsmiljöproblem, exempelvis tekniker och medicinare.

Ett annat eftersatt område är normer och gränsvärden, och då inte bara fysiska ulan även mera svärlydbara sociala gränsvärden. På denna punkt ligger vi långt efter lagstiftningen i andra länder, exempelvis i USA och Sovjetunionen. Det som saknas är alltså de normer och gränsvärden som skaU styra den tekniska utvecklingen i arbetet för en bättre arbetsmiljö.

Statistiken har diskuterats här tidigare som en eftersatt del av
åtgärderna för förbättring av arbetsmiljön. Statistikens uppgift får ju inte
bara vara att tjäna som underlag för utbetalning av ersättningar eller, som
tidigare, som underlag för en differentiering av yrkesskadeförsäkringsav
giften utan den måste vara basen i ett informationssystem, som innehåUer
t. ex. automatiska larmfunktioner. Bearbetningen av statistiken kan t. ex.        115

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Arbetsmiljön

116

leda lill iakttagelsen alt en maskintyp myckel ofta orsakar olyckor. I ett sådant fall skulle informationssystemet automatiskt slå larm, vilket kunde leda till utfärdande av körförbud för maskintypen i fråga. 1 avvaktan på utredning kan t. ex. användning av en viss svarvmodell förbjudas.

Tekniken med körförbud använder vi ju i stor utsträckning inom trafiken. För våra bilar finns det också en väl utbyggd statistik. Vid en jämförelse mellan biltrafiken och arbetsmiljön konstaterar vi att vi när det gäller bilarna ligger oändligt mycket längre fram. Man skulle kunna utveckla tekniken med körförbud så alt del blir en uppgift för skyddsombud eller skyddskommittéer att belägga en farlig process eller maskin med körförbud. Det är en verkningsfull aktiv åtgärd ute på fältet för alt skapa ökad trygghet.

Intressant i debatten är balansen mellan satsning på yttre miljö och inre miljö. Vi talar om miljöfrågor och debatterar myckel om både inre och yttre miljö, men satsningarna avser i huvudsak den yttre miljön. Satsningarna för den inre miljön är eftersatta. Det föreligger alltså en brist på balans, till den inre miljöns nackdel.

För att förbättra arbetsmiljön kan vi använda en rad olika styrinstrument. Till dessa hör lagar och förordningar. Lagarna måste vara flexibla, så att vi ständigt kan referera till bästa möjliga teknik. Vi måste ha enkla och smidiga förordningar som snabbt kan ändras när tekniken flyttar fram sina positioner och när det blir möjligt att ytterligare skärpa kraven i de normer och gränsvärden som del är nödvändigt att fastställa.

De ekonomiska styrmedlen är också nog så intressanta, och vi har den grunduppfattningen atl kostnaderna för arbetsmiljön skall ses som en del av produktionskostnaderna. Men det finns förelag som inte kan klara den önskvärda förbättringen inom rimlig lid, eftersom de har äldre produktionsanläggningar som kräver myckel omfattande omställningsåtgärder. Därför förordar vi att statsbidrag skaU kunna utgå lill investeringar för arbetsmiljöåtgärder efter motsvarande grunder som gäller för bidrag till vatten- och luflvårdande åtgärder inom industrin. Innebörden av uttrycket "efter motsvarande grunder" är atl äldre anläggningar skall kunna förbättras med dessa statsbidrag, medan man utgår från att nya anläggningar och arbetsplatser skall vara bra redan från början. Del är för all snabbt lyfta upp de äldre arbetsplatsernas standard som vi vill göra denna satsning. Det ligger inbyggt i begreppet "efter motsvarande grunder".

Del är när del gäller den här frågan ganska intressant alt läsa vad riksdagen hade att behandla förra året. I motionen 1971:767 av herrar Nilsson i Växjö och Fagerlund yrkades att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj;t hemställa om en prövning av möjligheterna till och formerna för utvidgning av samhällets stöd till industrier för vatten- och luflvårdande åtgärder all omfatta även industrins inre miljö. Det är praktiskt tagel ordagrant det förslag som i dag finns framlagt i reservationsform. Nu har alltså Kjell Nilsson möjlighet atl rösta på sitt motionsyrkande från förra året. Det hade han förra året också, men då hoppade han av. Nu säger han alt dessa två frågeställningar, om den yttre och den inre miljön, inte kan jämställas när det gäller investeringar med statsbidrag. Men 1971 var

del tydligen andra tongångar. Man frågade sig: Vad tänker Kjell Nilsson     Nr 69

säga på första maj? Skall han på den här punkten framföra 1971 års eller     Fredagen den

1972 års lappning?                                                                        28 aprU 1972

När   man  titlar  på  styrmedels-  och  åtgärdssidan,  finner  man  det     ----------    

angelägel all företagen börjar budgetera kostnaderna för bättre arbetsmil-    ArbetsmUjön jö och atl budgetera dem på basis av vettiga kalkyler, där de kalkylerar in de indirekta kostnader som en dålig arbetsmiljö ger. När man budgeterar in dessa indirekta kostnader, upptäcker man sannolikt mycket snabbi att direkta kostnader för att förbättra arbetsmiljön blir väldigt lönsamma.

Det är också helt klart atl makten över arbetsmiljön måste läggas hos dem som utsätts för riskerna. Det innebär alt man ute på den enskUda arbetsplatsen måsle få elt större inflytande över den egna arbetsmiljön. Lokal förhandling om arbetsmiljöfrågor som en del av arbetets villkor är samma självklarhet som lokal förhandling om en del av lönen eller lokal förhandling om arbetstidernas förläggning. I förlängningen av det här Ugger också strejkrätten, men eftersom jag anser all det viktigaste när det gäller arbetsmiljöfrågorna är samverkan och samordning, så anser jag alt strejkrätt här inte bör vara ett instrument som man skall behöva tillgripa, även om del kan ligga inom ramen för ett huvudavtal.

Samverkan och samordning bör också vara målsättningen för arbetsmiljöutredningen och den långsikliga inriktningen inom det här området. Där kommer alltså krav på parlamentarisk medverkan i den nu arbetande arbetsmiljöutredningen eUer en ny långsiktig arbetsmiljöutredning som ett självklart krav.

Herr Nilsson i Växjö anförde i sina inlägg tidigare alt arbetarrörelsen har prioriterat arbetsmiljön. Då vill jag ställa frågan: Är arbetsmiljön bra nu då? Den frågan är retorisk, därför att alla svarar nej. Men arbetarrörelsen har ju genom socialdemokratin haft makten i del här landet i 40 år. Varför har socialdemokraterna accepterat en utveckling som inte givit oss en tillfredsställande arbetsmiljö?

Herr Nilsson frågade; På vilka områden inom sjukvården vill folkpartiet reducera insatserna lill förmån för förelagshälsovården? Del är en irrelevant frågeställning. Vad vi vUl göra nu är all ta ett principbeslut om obligatorisk företagshälsovård, så atl man skall kunna målinrikta utveckhngen inom sjuk- och hälsovården med hänsyn till det principbeslutet, att alltså göra den ökade satsning som är nödvändig. Inom vilka områden vill man reducera insatserna? Jo, inom de områden där förebyggande insatser automatiskt medför lägre insatsbehov. Förebyggande åtgärder är lönsamma, det är den grundläggande värderingen. Förebyggande insatser, exempelvis inom arbetsmiljöområdel och inom företagshälsovården, kommer att leda till minskat tryck på sjukvården, liksom alla förebyggande insatser inom hälsovården.

Det är angeläget att vi arbetar effektivt med de här frågorna, säger herr
Nilsson vidare. Vi måste ha förtroende för arbetsmUJöutredningen. Vi
måste arbeta på lång sikt, inle panikslaget, men vi måsle få fram snabba
dellösningar. Ja, men herr Nilsson, hur kan man begära att oppositionen
skall kunna känna förtroende för arbetsmiljöutredningen, när vi inle har
parlamentarisk representation där och när utredningen bedrivs med elt
betydande hysch-hysch, inte med den öppenhet som vi principiellt vill ha         117

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Arbetsmiljön

när det gäller offentlig utredningsverksamhet? Parlamentarisk representation i utredningen är alltså ett angeläget krav om man har målsättningen samverkan, samordning. Om man viU se arbetsmiljöfrågorna som så väsentliga att de måste bli föremål för rejäla politiska värderingar, politiska prioriteringar, så all vi snabbt kan komma fram tUl en situation, där människorna kan tillgodogöra sig förmånen av en bättre arbetsmiljö.

118

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först ta upp motionen från i fjol. Del är riktigt atl herr Fagerlund och jag hade en motion om den inre miljön. Den blev avstyrkt av utskottet och avslagen av riksdagen. Jag sade vid det tUlfället att jag inte hade någon anledning att stödja en borgerlig reservation som man var påpasslig och lade fram med anledning av denna motion, eftersom vi samma kväll hade antagit ett beslut om arbetarskyddsfondens tUlblivande, Vi motionärer ansåg all vår motions önskemål var tillgodosedda i och med detta beslut.

Vad gäller förelagshälsovården och företagsnämnderna så är det inte rUctigt så enkelt som herr Norrby vill göra det för sig. Om man har en företagshälsovårdscentral med exempelvis 20 småföretag anslutna, vilka skall då sitta i ledningen för förelagshälsovården? Jo, det skall företagsnämnderna göra. 20 företagsnämnder måste då sitta där, om man inte skall sorlera bort somliga, och del står det ingenting om i vare sig motionen eller reservationen. Och det är ju i företagshälsovårdens styrelse som målsättningarna för företagshälsovårdens arbete dras upp. Det är här man kan påverka inriktningen av företagshälsovårdens arbele. Det är aUtså besvärligt. Vi vel nu att man har facklig representation i företagshälsovårdscentralernas styrelser och företagshälsovårdens styrelser. Del är en minoriletsrepresentation, och jag skulle gärna se alt man fick en Ukarepresentalion i dessa styrelser, men det gär inte via företagsnämnderna. Del är min bestämda uppfatlning efter många års arbete i en sådan förelagshälsovårdsstyrelse.

Ett gammalt argument från arbetsgivarna är atl om vi bara har företagshälsovård skall kostnaderna på sjukvårdssidan minska omedelbart. Det är det krav arbetsgivarna framfört i vår företagshälsovård. Nu har vi förelagshälsovård, nu vUl vi också se alt sjukdomsfaUen minskar, hävdar arbetsgivarna.

Men så snabbt når man inle resultat. På lång sikt kanske man kan nå detta, och det hoppas vi naturligtvis, men man får inga omedelbara effekter som arbetsgivarna och herr Norrby tycks tro.

Vi har steg för steg förbättrat arbetsmiljön och arbetarskyddet i detta land från fackföreningsrörelsens och socialdemokratiska partiets sida. Det har vi gjort mot ett myckel hårt och kompakt motstånd från arbetsgivarsidan.

Del har kommit in en ny motivering vad gäller parlamentarikerna. Det är för att man skall få inflytande och insyn i denna utredning. Det sitter inga politiker i den, det är sant, men om man titlar på de personer som sitter där, så representerar de mycket stor kunnighet i fackliga frågor. Vad som kommer atl prägla betänkandet är kanske inle politiska värderingar men mänskliga och fackliga värderingar, och sedan blir den politiska viljan avgörande för beslutet.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller fjolårsmotionen som herr NUsson i Växjö var med om atl väcka säger han atl den tillgodosågs av arbetsmiljöfonden. Det har jag svårt att förstå eftersom motionen avsåg något helt annat än det arbetsmiljöfonden syftar tUl.

När herr Nilsson i Växjö sedan lar upp företagsnämnden och företagshälsovården är han stelt bunden tUl de nuvarande formerna. Det är givet att vUl man inte förbättra, vill man inle införa reformer när det gäller företagsnämndernas verksamhet, kan man inte följa vårt förslag att låta företagsnämnden bli huvudman för företagshälsovården. Men i dag drivs många företagshälsovårdscentraler av flera företag gemensamt i samverkan. Och möjligheterna lill samverkan minskar ju inte bara för att företagsnämnderna får huvudansvaret för företagens medverkan i företagshälsovårdscentraler.

Arbetsgivarna säger att företagshälsovården ger minskad sjukvård, påstår herr Nilsson i Växjö. Förebyggande insatser ger aUtid minskad sjukdom och därmed minskade sjukvårdsbehov. Trycket på sjukvården skall alltså rimligtvis minska — inte på kort sikt, det har ingen hävdat, utan på längre sikt. Del är därför vi säger att man nu skall fatta principbeslutet om obligatorisk företagshälsovård för atl långsiktigt kunna inrikta utvecklingen på en målsättning som innebär ökade förebyggande insatser.

Sedan säger herr Nilsson i Växjö att arbetarrörelsen har genomfört förbättringar steg för steg trots kompakt motstånd från arbetsgivarsidan. Men vad som är aktuellt nu är ju inte att diskutera arbetsmarknadens parters ansvar för arbetsmiljöfrågorna; det är det politiska ansvaret, den politiska prioriteringen vi nu diskuterar. Att det sitter duktiga personer i arbetsmiljöutredningen har ingen ifrågasatt, men där sitter ingen politiker. Vi kan inte kräva av partsrepresentanterna på arbetsmarknaden att de skall ta politisk ställning. Del är vi politiker som har ansvaret för del. Arbetsmiljöfrågan är nu så viktig att det krävs politiska prioriteringar. Det är inte bara en fråga för arbetsmarknadens parter. De mänskliga och fackliga värderingarna förs inte åt sidan av det skälet, men de kompletteras med politiska värderingar. Därför hävdar vi att parlamentariker skall vara med i utredningsarbetet.

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Enligt min uppfatlning tillgodosågs vår motions syften i och med fjolårets beslut, och del sade jag i den debatt som vi förde för jämnt ett år sedan.

Frågan om företagsnämnderna är verkligen intressant. Det skulle vara roligt att höra hur herr Norrby i Äkersberga menar att man i praktiken skall sköta en företagshälsovårdscentral med exempelvis 15-20 företag anslutna, där företagsnämnderna skall sitta med i styrelsen och leda arbetet. Normalt består styrelsen för en sådan företagshälsovårdscentral av 5-7 ledamöter. Styrelsen drar upp riktlinjer för det arbete som skall utföras vid hälsovårdscenlralen. Hur skulle del bli möjligt att få denna enormt stora styrelse att arbeta på någorlunda effektivt sätt? Det är ogenomförbart!   Man får då skapa  helt andra  regler för bildandet av

119

Nr 69                     företagshälsovårdscentraler, annars kommer de inte alt fungera.

Fredagen den            1''' Norrby i Äkersberga återkommer till arbelsmiljöutredningen. Här

28 april 1972         framkom ett nytt motiv, och del är nog det som är det bärande. De

Arbetsmiljön

- borgerliga partierna vill ha direkt insyn i utredningen genom parlamentariker. Atl det sedan går ut över att denna mycket viktiga fråga om arbetsmiljön blir försenad spelar mindre roU. Vi har dugliga krafter i utredningen, vilket reservanterna själva skriver - de ger dem alla överbetyg. Utredningen kommer att lägga fram elt betänkande som tillgodoser både de politiska, de fackliga och de mänskliga värderingarna, del är jag övertygad om. Sedan återstår, herr Norrby, den politiska viljan att genomföra de förslag som utredningen lägger fram. Då kan vi behöva ett samfällt engagemang från de olika partierna i riksdagen. Jag hoppas all herr Norrby vid den tidpunkten har samma inställning som i dag.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Företagsnämndernas verksamhet kommer att ändra karaktär om de får väsentliga beslutsfunktioner. Det är alldeles givet att vi då inte kan behålla exakt den verksamhetsform, den utformning av förelagsnämndernas arbete som vi har i dag. Den måste förnyas med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifterna. Kan man i dag klara hälsovårdscentralerna med samordning kan man klara dem även i framliden. Det är en administrativ fråga som går att lösa.

Reservanterna säger också att en sådan reform radikalt skulle förändra företagsnämndernas ställning och framför allt ge de anställda medbestämmanderätt över förelagshälsovården. Där kommer en övergripande värdering in. Då skall vi vara beredda att genomföra de administrativa och organisatoriska förändringar som den övergripande målsättningen förutsätter för sitt förverkligande. Vi anser atl frågan skall hänskjutas lill arbetsmiljöutredningen av det skälet att den enligt sina direktiv redan har att arbeta med dessa frågor. Vi lycker att vårt förslag är så väsentligt att vi vill ha det med i utredningsarbetet.

Det är inte så enkelt att vi bara vill ha insyn i utredningen. Varför har vi parlamentariska utredningar? Det är för att vi skall ha samma bas för vårt agerande, för att vi skall kunna föra fram synpunkter på ett tidigt stadium, för atl vi skall kunna ha utredningsväsendet som ett väsentligt instrument i det politiska arbetet. Del kommer inte att leda lill försening, eftersom av reservationen klart framgår att det är det kommande arbetet som skulle inriktas på det här sättet. Den politiska viljan skulle sannolikt komma til! bättre uttryck genom parlamentarisk medverkan i utredningen. Av debatten här att döma är det inte fel på den politiska viljan på något håll.

Herr HÄLLGREN (vpk);

Herr talman! Jag vill börja med atl rätta till ett missförstånd eller en
missuppfattning, som herr Nilsson i Växjö gjorl sig skyldig lill angående
vårt förslag om tillägg till direktiven för arbetsmiljöutredningen. Vi har
ingen misstro mot utredningen, men vi anser att direktiven är för vagt
skrivna och att de frågor som kamrat Hagberg tidigare har nämnt skulle
'20                          ha varit klarare angivna i direktiven. Jag skall emellertid inte uppehålla

mig vid det problemet.                                                                   Nr 69

Jag skall beröra vår motion nr 470, vari bl. a. yrkas att företagshälso-     Fredagen den vården   underställs   landstingen   och   de   landstingsfria   kommunernas     28 aoril 1972

huvudmannaskap och att de anställda skall ha insyn och kontroll över     --------- ;- 

verksamheten.   Vidare  har  yrkats  att  utbildningen i arbetsmiljöfrågor '

väsentligen utökas och integreras i den ordinarie läkarutbildningen.

För att börja med yrkandet att landstinget eller kommunerna skall vara huvudman så är det ett upprepande av tidigare ställda krav. Huvudmannaskapet är en viktig och avgörande fråga vid bedrivande av en rUclig företagshälsovård.

Beträffande organisationen och etableringen av företagshälsovården är det för närvarande så att de större företagen som regel anställer en företagsläkare på hellid och i förekommande fall en heltidsanställd skyddsingenjör. Dessa ingår som ledamöter nästan undantagslöst i skyddskommittén men ofta också i företagsnämnden. I regel bedrivs verksamheten under stark styrning av företagsledningen.

Genom sin direkta anställning hos arbetsköparen kommer förelagsläkaren i en stark beroendeställning och kan inle agera på ett riktigt sätt. Han intar medvetet eller omedvetet en arbetsköparatlilyd. Vid skyddskommitténs sammanträden placerar han sig alllid på "rätt" sida, dvs. på den sida där arbetsköparrepresentanlerna sitter. Samma sak gäller de heltidsanställda skyddsingenjörerna. Även om både företagsläkare och skyddsingenjörer, som tar privat anställning, från början har goda ambitioner och verkligen försöker åstadkomma förbättringar i hälsovårds-och arbetsmiljöfrågor, blir de snart varse vem det är som bestämmer. Det behöver bara röra sig om förslag till förändringar som för med sig ekonomiska konsekvenser av stor omfattning för atl det skall bli stopp. Och det är alltid arbetsköparen som avgör och bedömer hur stora kostnaderna skall vara, inle förelagsläkaren. Även om de föreslagna ändringarna är väl motiverade ur arbetsmiljö- och hälsosynpunkt och läkaren hävdar detta, så är del lill sist arbetsköparen som avgör. Läkaren kan vara hur påstridig som helst och hävda sin uppfattning, han skall ändå finna att han inte har något avgörande i sin hand. Det behövs inte atl läkare och skyddsingenjörer har så många tillspetsade diskussioner med arbetsköparna förrän dessa låter förstå hur företagshälsovård och arbelsskydd skall bedrivas - ur företagsekonomisk synpunkt.

De större företagen har också de största möjligheterna att bygga ut företagshälsovården på del sätt som jag här har beskrivit. Naturligt är atl arbetsköparna försöker få läkarna att helt sluta upp på sin sida. I motionen 470 nämner vi just att företagen vänder sig till läkarkåren med påkostade annonser, där man gör reklam med höga löner, möjligheter till extrainkomster, hjälp med bostadsanskaffning m. m. Jag skall återge en sådan annons, som var införd i Dagens Nyheter den 25 januari i år. Det är alltså fråga om en platsannons som riktar sig till läkare. Det sägs inte så mycket om arbetet men desto mer om fritiden. Så här lyder annonsen:

"Kort om arbetet
Föreningen   Hudiksvallsområdets  företagshälsovårdscentral behöver två
läkare till den nya centralen (tjänsterna är jämställda och läkarna bör
helst representera olika specialiteter). Föreningen har nu 10 medlemsfö-         121

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Arbetsmiljön

122

retag med 2 300 anställda, och under 1972 kommer föreningen att växa tUl 13 förelag med ca 4 000 anställda. Så nog finns det arbete.

Litet om bostaden Givetvis skall ni själva vara med och bestämma hur ni vill bo. Föreningen svarar för bostadsanskaffning. Ni har möjlighet att dellaga i utformningen av viUor vid nybyggnation. Villorna kan endera hyras eUer köpas.

Nu kommer vi till fritiden HudiksvaU har inte mycket gemensamt med storstaden. De läkare och deras famUjer som funderar på att svara på annonsen lycker det är roligare att promenera i skogen än att sitta i bUköer. Dom drar hellre på sig skidorna än dansskorna. Här är inga inval vid golfklubbarna. Och knappast några köer vid green. Vill man komma upp i fjällen, fiska eller bara vandra lar det ca 3 timmar med bU. Och det är inte tre timmar på övertrafikerade vägar. Här finns plats för den som vill röra på sig.

Till sist Närmare upplysningar om tjänsterna lämnar dr Lars-Erik Lindberg, tel

------ och   personalchef   Bengt   Lundgren  tel- .   Ansökan   med

meritförteckning och referenser samt uppgifter om tidigaste tillträdelse-
dag tillsändes personalchefen, Hiab-Foco AB  HudiksvaU."

Detta är endast ett exempel på hur det går till. Jag bara undrar när man från arbetsköparhåU börjar annonsera på detta sätt efter exempelvis plåtslagare, byggjobbare eller stuveriarbetare och med samma förmånserbjudanden. Jag är rädd att vi aldrig får uppleva det. Del troliga är att UtveckUngen inom företagshälsovården i vad gäller nyetablering kommer att domineras av det privata näringslivet. Läkarna kommer helt naturligt att i första hand söka sig till det privata näringslivet efter sådana här erbjudanden och därefter stå som en överklass för sig jämfört med samhällsanställda läkare.

Det måste stå helt klart för var och en som närmare har varit i kontakt med företagshälsovården att anställningsförhållandet för företagsläkaren måste betraktas som en utomordentligt vital fråga. Man har att jämföra med anställning av samhället med en fri och obunden initiativkraft och ett anställningsförhållande som innebär en stark bindning till den högsta företagsledningen. För oss kommunister är valet inte svårt. Vi vet att en bindning av framlidens företagsläkare till arbetsköparna kommer att i ännu större utsträckning än hittills hämma en sund utveckling och en riktig inriktning av företagshälsovården. Företagshälsovård bedriven fristående från och helt oberoende av arbetsköparna måste vara det enda rikliga. Först då kan en förelagsläkare ingripa och aktivt påverka arbetsmiljön exempelvis genom utdömande av olämpliga arbetsmetoder eller olämpliga arbetslokaler och stoppa arbeten med farliga produkter utan hänsynstagande till rent ekonomiska skäl.

Men jag skulle vilja se den privatanställde företagsläkare som skuUe ha mod att exempelvis på Volvo förorda atl man sänker takten vid löpande bandet med 30 procent även om han ansåg att det arbetsmedicinskt var mycket starkt motiverat, vilket jag också tror att det är. Vad de privalanslällda företagsläkarna i stor utsträckning hitintills sysslat med är hälsoundersökningar och anställningsundersökningar samt sjukvårdande verksamhet. Den direkta arbetsmiljön — dvs. arbetsplatserna, arbetsmeto-

derna, löneformerna, ackordssystem  av olika slag, Irygghetsfrågor och     Nr 69 mycket annat som direkt eller indirekt har betydelse för arbetsmiljön -     predasen den har de endast sporadiskt varit i kontakt med och desto mindre påverkat.     ~„       ., iqt

Det som således skuUe botas och hälsoundersökas är arbetsmiljön,     ------------

men den har nära nog helt utelämnats. Insatser för alt eliminera buller.     Arbetsmiljön

drag,   avgaser  och  olämpliga  arbetsmetoder,   för att rätt anpassa den

fysiska belastningen, för att minska stress och jäkt har inte gjorts i någon

större  omfatlning.   Vissa  företag  har på senare tid  funnit att det är

lämpligt   att   slopa   ackordslön   och   har   övergått   till   timlöner   eUer

månadslöner, vilket måste hälsas med tillfredsställelse under förutsättning

att det inle har betytt ekonomiska eftergifter, för då är det ju inte någon

större glädje med det.  Men  här hörs genast elt  klagoskri från SAF:s

högkvarter.   I   etl   av   de  senaste  numren  av  Arbetsgivaren  har  man

basunerat  ut   att  hos  de  företag som  övergått  till rena tidlöner har

kapaciteten sjunkit med 25—30 procent.

SAF vill ha moroten tillbaka. Att den tidigare ackordstakten kanske varit omänsklig och rent av skadlig för jobbarna har över huvud taget inte nämnts från SAF:s sida. Det fruktansvärda är, som SAF ser det, atl kapaciteten har gått ner och därmed också profiten.

Vi hyser inga stora förhoppningar om att attityden hos arbetsköparna skall förändras till det bättre. Så länge profiten är drivkraften kommer det också att köpslås med arbetarnas skydd mot ohälsa, olycksfall och yrkessjukdomar. Ett sätt för arbetarna att bättre skydda sig är atl samhället övertar huvudmannaskapet för förelagshälsovården, med insyn och kontroll från arbetarnas sida.

Hur arbetarna vill ha det när det gäller företagshälsovårdens huvudmannaskap framgår klart av en enkätundersökning bland aktiva arbetare i Göteborg. Undersökningen företogs i slutet av förra året och gjordes bland människor som kommit till arbelsmiljödiskussioner anordnade som offentliga möten av vpk i Göteborg. Det delades då ut formulär tUl 402 personer, som fyllde i svar på frågan huruvida de ville ha arbetsköparen som huvudman, om samhället skulle vara huvudman eUer om ansvaret skulle vara delat. Av de 402 tillfrågade ansåg 367 att samhället skall vara huvudman, 32 ansåg att arbetsköparen skall vara huvudman och 3 ansåg att ansvaret skaU vara delat. Detta är väl siffror som ger klart besked. Och då är atl märka atl de som uttalade sig var de mest aktiva och medvetna, de som verkligen sysslar med dessa frågor. Jag lycker att del är sådan expertis man skall lyssna på i första hand, när man sysslar med dessa frågor.

Beträffande läkarutbildningen har vpk föreslagit att utbildningen i arbetsmiljöfrågor skall väsentligt utökas och integreras med den ordinarie läkarutbildningen. Vi har ansett det vara av största vikt att läkarutbildningen utökas med ingående utbildning i arbetsmiljöfrågor. Det är inte bara företagsläkarna som behöver denna utbildning. Varje läkare, oavsett om han är privat eller samhälleligt verksam, ställs allt oftare inför det faktum att de sökande har skadats av sin arbetsmiljö på ell eller annat sätt. Därför är det nödvändigt atl läkarna har goda kunskaper om arbetsmiljön och dess problem.

Enligt  1971 års riksdagsbeslut skall årligen ca 45 företagsläkare, 50               123

Nr 69

Fredagen den 28aprn 1972

Arbetsmiljön

124

skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor utbildas i företagshälsovård vid arbetsmedicinska institutet. Det måste dock starkt ifrågasättas om arbetsmedicinska institutet är den rätta läroanstalten för företagsläkare och skyddsingenjörer. Detta institut har en alltför stark bindning till SAF och är enligt min mening inle en lämplig läroanstalt för så betydelsefulla funktioner i samhället som företagsläkare och skyddsingenjörer fuUgör.

Bakgrunden till denna misstro mot arbetsmedicinska institutet är det sätt på vilket institutet kom till och vem som då var så angelägen om dess tillkomst. Jag vill här återge en beskrivning av delta ur senaste numret av tidningen Folket i Bild-Kulturfront. Vad jag nu citerar återfinns på s. 9 i nämnda tidning under rubriken SAF-läkare på statliga institut.

"När Arbetsmedicinska Institutet kom till var det SAF som kläckte idén. SAF ville ha ännu fler experter. Dom ville ha ett ännu fastare grepp om utvecklingen.

Socialstyrelsen lät göra en utredning. I utredningen satt SAF:s professor Gideon Gerhardsson. Och det var han som gjorde jobbet. Det var han som gjorde utredningen.

När utredningen var klar såg Gerhardsson till alt Sven Forssman som
var hans chef på SAF blev överdirektör för Arbetsmedicinska Institutet.
Och Forssman svarade med att utnämna Gerhardsson till chef för
institutets tekniska avdelning. Så kom det sig atl statens Arbetsmedicins
ka Institut blev en skapelse av SAF.--

Gerhardsson var så öppet fräck att han behöU sin tjänst på SAF;s medicinska avdelning samtidigt som han jobbade på Arbetsmedicinska Institutet.

Så blev Arbetsmedicinska Institutet vad det blev. Många arbetare och skyddsombud hade fått höra att nu skulle staten äntligen skaffa ett opartiskt centrum för forskning i skyddsfrågor."

Bakgrunden till detta instituts tillkomst som den har beskrivits i Folket i Bild —Kulturfront är såvitt jag kunnat finna helt korrekt. Att förtroendet för detta institut som ulbildningsanslalt för företagsläkare och skyddsingenjörer är helt obefintligt bland dem som känner lill dessa förhållanden torde slå tämligen klart för aUa.

Socialministern borde nog se sig om efter någon mera lämplig och framför allt mera objektiv läroanstalt, om del skall kunna skapas förtroende för de människor som skaU fungera som företagsläkare och skyddsingenjörer. Vpk har ställt förslag som om de hade tillgodosetts löst läroanslaltsfrågan och utbildningsfrågorna.

Herr talman! Jag skall avsluta med att säga några ord till herr Norrby i Äkersberga som här har målat en verkligt vacker tavla. Tyvärr måste jag göra honom ledsen genom atl säga atl den tavlan inte går att sälja på Blasieholmen. Jag tror inte att det går ens i de medelstora privata företagen.

När det gäller företagsnämnderna och huvudmannaskapet, som herr Norrby i Äkersberga också talade om, måste jag ifrågasätta vad han egentligen menar. Det finns så många små företag som givetvis skall ha företagshälsovård i framtiden, men när det gäller exempelvis alla åkerier spridda runt om i landet är det en omöjlighet att följa den linje som herr Norrby  här har förespråkat.  Det är emellertid inte bara därför det är

olämpligt att göra företagsnämnderna till huvudmän för företagshälsovården. Vad är företagsnämnden i dag? Jo, det är etl organ där man sätter sig ned och pratar med varandra men där man inle har någon som helst beslutanderätt. För att kunna följa den linje som herr Norrby här har förespråkat krävs det att företagsnämndens struktur ändras i grunden; där måste införas beslutanderätt, och man måste göra det möjligt för alla atl där vara med och bestämma. I sä fall skulle jag kunna tänka mig att stödja förslaget, men inle förr.

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr lalman! Arbetsmiljön har inte bara en teknisk och medicinsk sida. Den innefattar hela den sociala omgivning som människan är verksam i.

Situationen är den - del har vi hört tidigare i debatten - atl de flesta arbetsmiljöer är eftersatta. Det gäller i särskilt hög grad arbetsplatser där man har tungt och smutsigt jobb. Alltför många människor upplever fysiska risker i sitt arbete. Det finns undersökningar som pekar på att fyra av fem arbetare uppfattar sin arbetsplats som hälsovådlig eller direkt farlig. För många människor har arbetet blivit ett nödvändigt ont, någonting likgiltigt eller någonting man måste slå ut med. Arbetet har då endast blivit ett medel att skaffa sig något annat: lön och frilid. Hela sin Uvstillfredsslällelse får man utanför arbetet.

Del kan vara frestande all lösa dessa problem med enbart kortare arbetstid och ekonomisk kompensation. Men vi menar alt ett sådant synsätt inle kan accepteras. Däremot vill jag ställa mig främmande och avvisande till de tankar som tidigare förts fram här, då man säger all de här kostnaderna borde bäras av arbetstagarna. Enligt mitt sätt all se måste det vara hela produktionen och samhället som skall bära kostnaderna för en bättre arbetsmiljö. Dessutom lär en bättre arbetsmiljö vara mycket produktionsbefrämjande. Lösningen måste ligga i alt omvandla arbetslivet, och i den omvandUngen — och då kommer vi in på den andra sidan av arbetsmiljön — finns också en demokratisk dimension.

Otrivseln kan ju ocksä förstärkas genom den motsats som råder mellan det demokratiska synsätt som utbildningen och vår skola vill ge och den verklighet som ofta möter på arbetsplatserna. Inte minst den unga generationen har upplevt detta, och jag tror att det är en av orsakerna till att många förelag i främst tillverkningsindustrin har svårt all locka lill sig ny arbetskraft. Man kan inle erbjuda en god arbetsmiljö och tycks inte heller söka tillvarata människors vilja lill ansvarstagande och medinflytande. Atl ha åsikter men inle få vara med alt förändra, alt se och uppleva problemen utan att få vara med och lösa dem föder passivitet och otrivsel. Det gäller alt kunna påverka och utforma sin egen arbetsplats så alt den ger trygghet och arbetsglädje — som i sig har ett egenvärde.

Men inte bara i tillverkningsindustrin finns de här problemen. Kontorsarbelaren, snabbköpskassörskan, polismannen och sjukvårdaren som ständigt utsätts för press, obekväm arbetsställning, fysiska skaderisker och psykiska ansträngningar känner också dessa problem som sina egna. Atl begränsa skaderiskerna, alt få ett effektivt skyddsarbete, alt få ett ökat inflytande över den egna arbetssituationen, som då är ägnad all

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

125

Nr 69

Fredagen den 28aprn 1972

Arbetsmiljön

förbättra arbetsförhållandena, måste ses som ett viktigt led i arbetet för en god miljö.

Vi må fatta aldrig så visa och kloka beslut i det här huset. Ändå kvarstår det faktum alt när del gäller atl omsätta dessa anvisningar och beslut i praktiskt handlande finns det så myckel olikheter och så många hänsyn att ta att vi inte kan nöja oss med beslut på s. k. hög nivå. Den praktiska tillämpningen måste utformas av den som berörs av besluten. Och det är där som kravet på arbetsdemokrati blir en del och en viktig del i en god arbetsmiljö, då människor får inflytande över det de dagligen upplever och det som utgör en central del av deras liv.

Där har vi den lokala förhandlingsrätten — att de anställda får vidgade befogenheter och även möjUgheter alt besluta i de här frågorna.

Att låta företagshälsovården komma under företagsnämndernas huvudmannaskap skulle ge de anställda ett helt annat inflytande och medbestämmande över hälso- och sjukvården på den egna arbetsplatsen. Det kan inte vara så svårt som herr NUsson i Växjö försöker göra gällande att klara av samarbete och inflytande. Även här måste det vara fråga om att vilja. Nu kan man väl förvänta sig alt arbetsmiljöutredningen kommer alt ge förslag i den riktningen, men del hade ändå varit angeläget all riksdagen hade uttalat alt vi förväntar oss etl sådant resultat.

Herr lalman! Det finns massor av kunnande och intresse bland de anställda som det gäller alt frigöra och utveckla. Det kommer att vara befrämjande både för atl nå målet med en bättre arbetsmiljö och för att tillgodose kravet på en effektivare produktion. Jag tror dessutom all det kommer att vara en förutsättning för att nå dessa mål.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Jag förbisåg i mitt anförande att yrka bifall till reservationerna 5 och 8 och det vUl jag härmed ha gjorl.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 9 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

126

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta

begärde   rösträkning   verkställdes   votering Denna omröstning gav följande resullat:

Ja -   143

Nej  -   138

Avslår —       1

med   omröstningsapparat.    Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Arbetsmiljön

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan  i

betänkandet nr 9 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja -  143

Nej -  138

Avstår —      1

Punkten C

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 9 punkten C röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej -    13

Avslår —      2

Punkten D

Propositioner  gavs   på   bifall   tiU   dels   utskottets   hemställan,  dels reservationen nr 4 av herrar Hamrin och Hyltander, och förklarades den

127

Nr 69

Fredagen den 28aprU 1972

Arbetsmiljön

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hylländer begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 9 punkten D röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Hamrin och

Hyltander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hyltander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslnmgsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 237

Nej -    40

Avstår -      4

Punkten E

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottels   hemställan   i

betänkandet nr 9 punkten E röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  265

Nej  -     13

Avstår —      4

Punkten F

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herrar Hamrin och Hyltander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hyltander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

128

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 9 punkten F röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herrar Hamrin och

Hyltander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hyltander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 236

Nej  -    43

Avstår —       2

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Arbetsmiljön

Punkten G

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Äkeriind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 9 punkten G röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej -    35

Avstår —      7

Punkten H

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   alt    kammaren    bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 9 punkten H röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 8 av herr Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 265

Nej -     13

Avslår -      4

Punkterna I-L

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

129

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

§ 6 Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m.m.

Föredrogs socialutskottets belänkande nr 12 i anledning av motioner om utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

1 delta betänkande behandlades

1)    motionen 1972:328 av herrar Enlund (fp) och Enskog (fp),

2)    motionen 1972:334 av herr Helén m. fl. (fp) vari, såvitt nu var i fråga, hemstäUts atl riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

a)    atl en parlamentarisk utredning med representation för huvudmännen tUlsattes med uppgift alt framlägga etl program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvård samt närliggande uppgifter inom socialvården enligt principer som angetts i motionen,

b)    att åtgärder vidtogs för genomförande av en systematiserad uppföljning och kvalitetskontroll inom eftervården enligt vad i molionen angetts,

c)    att särskUda projektgrupper tUlsattes för att utarbeta långsiktiga planer inom den förebyggande hälsovården i enlighet med vad som anförts i motionen,

d) atl förslag framlades om höjning av försäkringskassans ersättning
för vård hos privatläkare,

e) att organisatoriska modeller som medgav upprätthållande av en
bättre vårdkontinuitet utarbetades,

3) motionen 1972:1032 av herr Werner i Malmö m.fl. (m) vari
hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa om skyndsamt
liUsältande av en parlamentarisk kommitté med uppgift att undersöka
verkningarna av sjukronorsreformen.

Utskottet hemstäUde

A.  beträffande en utredning om företeelser som orsakar sjukdomar
atl riksdagen skuUe avslå motionen 1972:328,

B.  beträffande en parlamentarisk utredning om elt hälso- och
sjukvårdspoUtiskt program all riksdagen skulle avslå motionen 1972:334,
såvitt nu var i fråga,

C.  beträffande tillsättande av projektgrupper för långsiktig planering
inom den förebyggande hälsovården att riksdagen skulle avslå motionen
1972:334, såvitt nu var i fråga,

D.  beträffande höjning av ersättningen för privatläkarvård atl riks
dagen skulle avslå molionen 1972:334, såvitt nu var i fråga,

E.  beträffande uppföljning och kvalitetskontroll inom eftervården
och organisatoriska modeUer för vårdkontinuitet att riksdagen skulle
avslå motionen 1972:334, såvitt nu var i fråga,

F.  beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av den
s. k. sjukronorsreformen all riksdagen skulle avslå molionen 1972:1032.

130

Reservationer hade avgivits

1. beträffande en parlamentarisk utredning om etl hälso- och sjukvårdspoUtiskt program av herrar Carishamre (m), Hyltander (fp), ÄkerUnd (m) och Romanus (fp), som ansett att utskottet under B bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1972:334, såvitt nu var i fråga, hos Kungl. Maj:t begärde all en parlamentarisk utredning med representation för huvudmännen tUlsattes med uppgift att framlägga etl program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvård samt närliggande uppgifter inom socialvården enligt principer som angetts i molionen.

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

2. beträffande tillsättande av projektgmpper för långsiktig planering
inom den förebyggande hälsovården av herrar Hyltander (fp) och
Romanus (fp), som ansett att utskottet under C bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till molionen 1972:334, såvitt nu vari fråga, hos Kungl. Maj:t begärde att särskilda projektgrupper tUlsattes för att utarbeta långsiktiga planer inom den förebyggande hälsovården,

3. beträffande uppföljning och kvaliletskontroU inom eftervården och
organisatoriska modeUer för vårdkontinuitet av herrar Carlshamre (m),
Hyltander (fp). Åkerlind (m) och Romanus (fp), som ansett att utskottet
under E bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:334, såvitt nu vari fråga, hos Kungl. Maj:t begärde

1.    att åtgärder vidtogs för genomförande av en systematiserad uppföljning och kvaliletskontroU inom eftervården,

2.    att organisatoriska modeUer som medgav upprätthållande av en bättre vårdkontinuitet utarbetades,

4. beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av den
s. k. sjukronorsreformen av herrar Carlshamre (m), Hyltander (fp),
ÅkerUnd (m) och Romanus (fp), som ansett att utskottet under F bort
hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl mofionen 1972:1032 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om skyndsamt lUlsättande av en parlamentarisk kommitté med uppgifl att undersöka verkningarna av sjukronorsreformen.

Herr ÅKERLIND (m);

Herr talman! Som anförs i reservationen 1 fill socialutskottets betänkande nr 12 anser vi att en parlamentarisk utredning bör tUlsättas för alt utforma etl program för den framtida hälso- och sjukvården.

Vi vet alla att behoven av sjukvård tycks öka på praktiskt taget aUa områden samtidigt som de ekonomiska ramarna inle tål mycket högre belastning. Det gör att man, innan del är för sent, bör finna vägar att utnyttja resurserna på ett sådant sätt att bästa resultat på sikt uppnås. Kanske en större satsning på förebyggande värd är den bästa vägen. Det är många frågor som här måste vägas in i bedömningen, men vad det gäller är att skapa en fastare grund för planering och beslutsfattande på sjukvårdsområdet.  Vi har sett för myckel av nedlagda sjukhusprojekt,

13]

Nr 69

Fredagen den 28aprU 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

vårdavdelningar utan personal och långa vårdköer för att nonchalera dessa frågor.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen 1.

I reservationen 3, som jag också ber alt få yrka bifaU tUl, begärs åtgärder för upprätthållande av en bättre vård kontinuitet samt åtgärder för en systematiserad uppföljning av kvalitetskontroll inom eftervården. Dessa betydelsefuUa delar i sjukvården tycks genom sjukronorsreformens införande ha blivit kraftigt försämrade, och del finns all anledning all försöka få en bättre tingens ordning på dessa områden.

I reservationen 4 begär vi en parlamentarisk utredning om verkningarna av sjukronorsreformen. Det har nu gått så pass lång tid sedan reformen infördes atl det kan vara lämpligt att analysera verkningarna och undersöka vad som kan göras för att motverka eventuellt negativa verkningar i olika avseenden. Framför allt väntetiderna för att erhålla sjukvård tycks under senare tid ha ökat trots att resurserna byggts ut. Det finns all anledning atl undersöka vilken roll sjukronorsreformen kan spela i det avseendet.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall också lUl reservationen 4.

Under detta anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

132

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Debatten om vår sjukvård har pågått i ätskilliga år för att inte säga i flera decennier, men den har delvis ändrat karaktär. Tidigare hade vi bekymmer med personallillgången; vi hade brist på sjuksköterskor, brist på sjukvårdsbiträden och brist på läkare.

Under senare år har man — kanske myckel lack vare oppositionen, som skjutit på för alt få ökad utbUdning av läkare - sett en ljusning på personalfronten. Vi ser fram emot en balans då det gäller antalet läkare vid mitten av detta decennium.

Men debatten om vår sjukvård pågår alltjämt, även om den som sagt har ändrat karaktär. Vi resonerar kanske nu mera om organisationen. Vi vel, som herr Åkerlind också betonade, atl resurserna är begränsade. Vi vel alt vi genom ökade resurser till forskning och även på annat sätt fär allt större möjligheter att hjälpa människor. Frågan gäller hur mycket vi skall satsa på sjukvård. Hur skall organisationen byggas upp? Vem skall prioritera de vårdformer som är nödvändiga? Delta är ell allvarligt problem. Del pågår sjukvårdsplanering runt om i vårt land. Landslingen håller pä med sina hälso- och sjukvårdsplaner. Man gör i del fallet så gott man kan, och man utgår från del läge som råder och de direktiv som man har fått för att tillgodose sjukvården. Men prioriteringen är icke landstingets uppgift; den måsle ligga högre upp. Del är Sveriges riksdag som på något sätt skall ta ställning tUl målsättningen.

Jag har, herr talman, många gånger varit inne på dessa tankegångar. Allteftersom åren går blir jag mer och mer övertygad om all jag har rält. Jag ser att man tar upp de här frågorna på olika håll. Jag har i en debatt ganska nyligen påpekat att den senaste skriften i det här fallet var en reseberättelse  från  sex   experter  "Sjukvård   på 80-talel.  Hur och  hur

myckel?" Jag skaU inte på nytt citera ur den annat än slutorden i deras rapport. Med spärrad stU slutar reseberättelsen på följande sätt: 'De alltid alltför stora kraven och de alltid alltför begränsade resurserna tvingar fram frågorna: Utnyttjar vi våra resurser effektivt? Satsar vi tillräckligt på hälso- och sjukvård? Har vi den hälso- och sjukvård vi förtjänar?"

Jag tror att de frågorna måsle besvaras, och de måste besvaras av en parlamentarisk kommitté, sammansatt så att experter och forskare och sjukvårdens huvudmän får möjlighet att där samverka med dem som ändå till sist måste la ansvaret för hur målsättningen för vår sjukvård i stort skall utformas.

De här tankegångarna återkommer - för vilken gång i ordningen har jag slutat att räkna på, därför att folkpartiet har fört fram dem år efter år. Någon i utskottet kan ställa frågan: Varför vara så envis? Men när man tror och vel att man har rätt och när man får belägg för del undan för undan, fullföljer man naturligtvis tankegångarna även om de skulle avvisas av en majoritet i utskottet och i riksdagen.

1 den parlimotion från folkpartiet som på nytt tar upp de här frågorna har vi också resonerat om en långsiktig planering inom den förebyggande hälsovården. Vi vet genom utskottels skrivning alt en hel del är på gång i de olika frågor som vi har tagit upp. Vi vel det därför atl del är mycket ordentligt redovisat i utskottsbetänkandet - även reciten — och summerar man ihop allt som pågår, instäUer sig ögonblickligen den reflexionen, att här måsle någonting göras för atl samordna alla dessa funderingar på olika håll.

Detta är vad vi har sagt om den övergripande målsättningen för sjukvården, om projektgrupper för långsiktig planering inom den förebyggande hälsovården, om uppföljning och kvalitetskontroll inom eftervården och krav på organisatoriska modeller för vårdkontinuilet, och beträffande en parlamentarisk utredning om verkningarna av den s. k. sjukronorsreformen. Vi — i varje fall de av oss som sysslar med sjukvårdsplanerna och sjukvårdsarbetet på landslingsplanet — vet att det här föreligger bekymmer. Dessa gäller kontinuiteten i sjukvården, patienternas berättigade önskemål att inte bara fä den kontakt som det skrivits så mycket om på sistone för att de inte skall känna sig som kollin ulan också få kontakt med den läkare som de är vana atl anlita. Det gäller att få en kontinuitet i vårdarbetet.

Vi vet också att sjukronorsreformen var och säkerligen fortfarande är riktig. Man kan sälta ett frågetecken för hur länge sjuan skall stå kvar, men del är en sak som inte hör tUl ämnet för dagen. Den förde också med sig vissa problem och dessa är som utskottet säger observerade av socialstyrelsen och dess organ. Men även de frågorna bör kunna utvärderas i en övergripande utredning; de organ som socialstyrelsen här har tillsatt - en delegation, vilken sedan utsett en arbetsgrupp - är som jag tidigare har sagt inte sä sammansatta och så utformade, all de kan ta det ansvar del här gäller.

Jag skall, herr lalman, den här gången inskränka mig till det korta konstaterande som jag redan har gjort; jag kommer troligen även i fortsättningen - om jag får tillfälle därtill - att la upp sjukvårdsfrågorna, som ju angår patienter, sjukvårdshuvudmän och oss poUliker så intimt.

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

133

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

134

eftersom det är så många frågetecken i de här sammanhangen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till de fyra reservationer som är knutna till socialutskottels belänkande nr 12.

I detta anförande instämde herr Hyltander (fp).

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Några ord närmast om sjukronorsreformen, vars verkningar utskotlsmajoriteten inte vUl vara med om att utreda.

Det är märkUgl alt utskottet inte med etl enda ord erkänner någon anledning till oro. Man förtiger helt de uppenbara svårigheter som den aUmänna sjukvården brottas med i dag, svårigheter som det finns anledning att sälla i samband med reformens konstruktion. Jag liksom övriga talare tänker särskUt på de långa väntetiderna, det ofria läkarvalet, som inte bara gör alt man inte får den läkare man vill ha ulan också atl man inte ens får behålla den läkare man har fått. Vård kontinuiteten är alltså bruten.

Utskotlsmajoriteten hänvisar lill de 400 läkartjänster som har tUlkommit de senaste åren och att ett utredningsförslag syftar tUl att ge sjukvårdshuvudmännen ökade möjligheter alt välja sådana lösningar av den öppna vårdens organisation som passar skiftande lokala förhållanden samt lUl att en proposition härom kan väntas. För övrigt hakar man upp resonemanget på socialministerns interpellationssvar i november i fjol då han bl. a. sade, att del var en väntad effekt att tUlströmningen lUl den öppna vården skulle öka och därmed avlasta den mera kostnadskrävande sjukhusvården. TUl slut hänvisar man tUl, som så ofta, att socialministern i interpellationssvaret framhåUer atl "resultaten i olika avseenden av reformen fortlöpande följs inom socialdepartementet, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet".

Hade det inte varit klokt om utskottet tagit del av de resultat man noterat i det här "följandet" från socialdepartementet, socialstyrelsen och riksförsäkringsverket? Då hade man nog fått ganska alarmerande uppgifter.

Jag måste få ge några groteska exempel på väntetider från skilda håll i Sverige. I Boden, för alt börja långt norrut, är väntetiden på hudkliniken 6 månader och på ortopeden I 1/2 år. 1 Eskilstuna är väntetiden på ortopeden 2 år och på kvinnokliniken 1 år. — Man får hoppas atl det inte gäller förlossningsavdelningen. - 1 Jönköping är väntetiden på kirurgen okänd men 700 patienter väntar. På öronavdelningen är väntetiden maximall I år och på ögon flera år. På kvinnokliniken i Kalmar är väntetiden också I år. I Linköping är den på ögonavdelningen 1 år och på ortopeden upp lill 1 år. 1 Malmö är del en väntetid på kirurgen av drygt 5 månader. Enklare operationer, t. ex. åderbråck, får man vänta på 4-5 år. Väntetiden till avdelningen för plastikkirurgi är 15 månader. 1 Växjö är väntetiden på öronavdelningen upp lill 2 år och lill kirurgi och medicin 9 månader. Osv. Är inle del siffror som borde ge de ansvariga anledning att verkligen se efter vad det här beror på, och hur man skaU reparera lägel inom rimlig tid?

De  siffror vi  presenterar  i  den  motion  som   ligger  lill grund  för

reservationen 4 är hämtade från Sveriges läkarförbund. Siffrorna ger vid handen atl det på ett år har blivit en ökning av väntetiden på landslingssjukhusen med 50 procent medan ökningen tidigare normalt var 10 procent. På provinsiaUäkarmottagningarna är det en ökning av väntetidens längd med 60 procent på etl år medan den normala ökningen är 25 å 30 procent.

Från skolhälsovården rapporteras att etl ökat antal elever blir utan hälsovård. Provinsialläkarna har inte tid längre. De kan inte pressa in skolhälsovården i sitt arbetsprogram — i varje faU gäller det på flera håll. Konsultläkare från sjukhussidan har efter schemaläggningen inte heller fått tid över för den här verksamheten, Samma dilemma är del på ålderdomshem, konvalescenthem och liknande. Likaså på ungdoms- och barninstitulioner där det ofta kan behövas psykiatriska insatser.

Privatpraktiserande läkare skulle kunna rycka in här och göra en insats. Det är väl bl, a, della den nämnda utredningen har i tankarna när man säger att sjukvårdshuvudmännen skaU få ökade möjligheter alt lösa de organisatoriska problemen efter de lokala förhållandena. Men nu har man märkt en väsentlig ökning av patienlklientelel också hos privatläkarna. Säkert beror del på att många tvingas lämna de allmänna sjukhusköerna och ställa sig i kö hos de privata läkarna. Den "självstympande kön" är ett faktum. Många menar all det inte lönar sig att stå i en så lång kö, utan man får söka andra möjligheter. Är det förhållandel, så har reformen verkligen förlorat sin nimbus av jämlikhetsreform, för det här drabbar ju inte särskUt de förmögna. De sjuka människor som tvingas söka sig lUl privatpraktiker är ju de som slår längst bak i kön.

Del fria läkarvalet och vårdkontinuitelen är vikliga saker, som tidigare framhållits. Socialministern menade att det fria läkarvalet skuUe kunna fungera också i det nya systemet. Jag måste, herr lalman, få citera etl uttalande av socialminister Aspling i riksdagen i december 1969, som onekligen ler sig naivt, med den vetskap vi har om läget i dag:

"Nu säger man i stället att det inle skulle gå alt söka en viss läkare på sjukhuset efter den I januari 1970, Jag kan inte inse att det bör bh svårare än nu. Skillnaden är ju att patientavgiften skall betalas utanför doktorns dörr, inte innanför. Att denna skUlnad skuUe ställa sjukhusorganisationen på huvudet är svårt att tro - för så vilt inte urvalet av patienter nu sker på andra grunder än rent medicinska, I så faU bör det bli en förändring. Den kan man då beklaga eller glädjas åt, alltefter personliga värderingar,"

Ätt fixera skillnaden till nägot så otroligt enkelt som all det är fråga om att betala utanför eller innanför dörren är ju nästan hårresande. I det fria läkarvalet ligger ett psykologiskt värde som är myckel väsentligt. Tilltron lill läkaren betyder mycket för sjukdomens botande, kan man lugnt påslå. Vårdkontinuitelen är alltså ytterst viktig. Läkarna får därigenom god personkännedom och har sjukdomsbUden klar för sig ulan att aUtid behöva läsa journalerna.

Socialministern fortsätter: "Den totala efterfrågan på öppenvård kan knappast öka nämnvärt som en följd av reformen. Patienter med banalare krämpor får faktiskt själva betala litet mera efter den 1 januari än före." Banalare  krämpor!   Vem vet  om han har banala krämpor?  Man råkar

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

135

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

komma i slutet på kön och får antingen slå kvar eller söka sig lill privatpraktikerna och där också vidkännas en avsevärt högre kostnad, "Patienter med mera omfattande vårdbehov kommer förhoppningsvis" -fortsätter socialministern — "redan nu tiU doktorn, SkuUe någon sådan patient ha känt sig hindrad att söka läkare av ekonomiska skäl, blir reformen också här en vinning," Det blir en mycket tvivelaktig vinning. Och som sagt någon jämlikhetsreform har del sannerligen inte blivit.

Det har visat sig omöjligt för patienten alt få behålla samme läkare eftersom läkarnas arbetstid har drastiskt förkortals, 1 det här sammanhanget skall sägas att läkarna gör vad de kan för att upprätthålla vårdkontinuiteten, men del går helt enkelt inte. Det fria läkarvalet har de facto försvunnit från sjukhusen, och därmed också vårdkontinuitelen. Därtill kan läggas att en av sjukronorsreformens konsekvenser blivit att balansen mellan läkarna rubbals och kommer alt förskjutas än mera. Sedan totalavlöning införts har läkarna börjat söka sig från de tunga specialiteterna kirurgi, röntgendiagnoslik och anestesiologi. Redan lär rönlgendiagnostiken runt om i landet vara i allvarlig fara.

Nog finns det anledning att utreda de här verkningarna när det är så Ula stäUt för många människor. Del behövs en parlamentarisk utredning där också läkarsakkunskapen får komma till sin rätt, för det är ju allmänt omvittnat atl den här reformen har kommit tUl världen utan att läkarna tillräckligt fått komma lill tals.

Jag ber med della, herr lalman, all få yrka bifall tUl reservationerna I, 3 och 4,

136

Herr SVENSSON i Kungälv (s);

Herr talman! Jag tror all vi kan göra denna debatt relativt kort. Vi hade precis samma fråga uppe till behandUng den 4 november förra året, och även om vi då kanske inte hade en lång debatt gick vi igenom den problematik det här rör sig om. Kammarens ledamöter kan få en god bild av aUt del som håller på att hända inom hälso- och sjukvården i vårt land genom alt läsa ulskoltsbetänkandet, inte minst vad som anförs i reciten. Det pågår utredningar på olika plan.

Jag sade förra året, och vill nu upprepa, atl della framför allt är en fråga för landstingen som sjukvårdens huvudmän. Del är framför allt de som skall vara engagerade i denna debatt. Del är också de som med hjälp av landstingsskatten svarar för den andra sidan av problematiken, nämUgen kostnadssidan. Vi har ju genom lagstiftning i stort sett överlåtit åt landstingen att sköta dessa ting.

Jag vill inle med detta ha sagt att regering och riksdag inle har något ansvar i sammanhanget. Vi har självfallet elt övergripande ansvar för hälso- och sjukvården i vårt land, och till den ändan har vi ju också elt centralt ämbetsverk, nämligen socialstyrelsen.

Det förekommer på varje plan och i varje fråga som reservanterna nämner utredningar och översikter, där man försöker ta reda på vad som hänt och vad som är på gång inom detta område. Majoritetens och reservanternas uppfattningar skiljer sig inte i fråga om målsättningen, nämligen en effektiv sjukvård, som skall sättas in på rält nivå. Våra uppfattningar skiljer sig inte heUer, i varje fall såvitt jag kan se, i den stora

frågan om överflyttningen från den slutna vården lill den öppna vården, ett spörsmål som vi har diskuterat under flera år. Sjukronorsreformen var ju ell uttryck för denna strävan.

Herr talman! Jag viU säga några ord om sjukronorsreformen. Både herr Äkeriind och herr Werner i Malmö målade upp en mycket mörk bild. Jag tror atl man ganska starkt kan understryka vad socialministern har sagt i detta avseende — det är i själva verket en fråga om var läkarbesöket skall betalas och vem som skaU göra det. I övrigt gäller det ju sjukvårdens organisation, och denna kan såvitt jag förslår läggas upp efter precis samma grunder vare sig man tUlämpar den ena eller den andra belalningsformen.

"Sjukronorsreformen" var alltså en jämlikhetsreform genom vUken man ville ge människor möjligheter att till ett relativt billigt pris få en ordentlig öppen sjukvård. Utöver delta hade man målsättningen att flytta över sjuk- och hälsovården från den slutna till den öppna vården.

Del talas i detta sammanhang rätt mycket om de privatpraktiserande läkarnas roll. Jag har självfallet där en helt annan uppfattning än herr Werner och herr Åkerlind. Om vi skall få någon ordning på den här punkten, måste vi föra över sjukronorsreformen lill alt gälla även de privatpraktiserande läkarna. Först då får vi etl översiktligt syslem. Det pågår ju också undersökningar för alt komma fram på den vägen.

I oktober förra året besvarade landstingsrådet Bertil Göransson i Malmöhus läns landsting en interpellation av herr John Johnsson i Blentarp om sjukronorsreformens verkningar. Av det svaret framgår att den tidigare ökningen av anspråken på sjukvård har fortsatt men att man inle kunnat finna någon ökning just på grund av sjukronorsreformen. Nu kan man säga, att om en reform verkar så att människor som tidigare inte har sökt sig tUl läkare även om de behövt det börjar efterfråga sjukvård, är del en riktig utveckling. Den skall mötas med flera läkare, och det är vi i full färd med att få här i landet. Den stora bristen under lång tid har varit atl läkarutbildningen haft för liten omfatlning, men nu har vi fått en annan ordning. Vi kommer att få fler och fler läkare, och aUa är medvetna om att vi behöver del.

Herr lalman! Jag skaU sluta mitt anförande med att yrka bifall till utskottets hemställan, bakom vilken står socialdemokraterna och centerpartisterna i utskollel.

Nr 69

Fredagen den 28aprU 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Herr Svensson i Kungälv talade om landstingens kostnader och att del är viktigt att pressa ned dem. Men då bör det i sanningens namn också sägas att sjukronorsreformen har gjort sjukvården avsevärt dyrare för landstingen än den var tidigare.

Den bild som vi målar må vara mörk, men atl den bygger på fakta kan man inle komma ifrån. Jag erkänner alt uppgifterna är "mörka", men just därför måste de fram. Del är dessa uppgifter som motiverar förslaget i reservationen 4 om den begärda utredningen av sjukronorsreformen. Hur den reformen i dag skall kunna vara en jämlikhetsreform är verkligen svårt att se. Vad som gallrar människorna är placeringen i sjukhuskön — de som står långt bak i kön får gå till privatpraktikerna. Det sker på det

137

5* Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

Nr 69

Fredagen den 28aprU 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

138

sättet etl godtyckligt urval, som inte aUs har att göra med vars och ens behov av vård eUer ekonomiska resurser. Vården bUr ju avsevärt dyrare för dem som söker privatläkare för att få den hjälp de behöver.

Herr Svensson kommenterade inte alls socialministerns optimistiska tongångar från 1969, då denne klart framhöU att del även med det nya systemet skuUe vara möjligt atl söka en viss läkare på sjukhuset och atl del inle skulle bli någon större anhopning i vårdköerna. Detta har ju slagit helt slint.

Herr HAMRIN (fp);

Herr lalman! Herr Svensson i Kungälv valde att i sitt anförande gå helt vid sidan av det för mig väsentliga, nämligen en central utredning om hur vi skall handha våra resurser i fortsättningen. Jag kan säga atl vi är ense om mycket. Vi är ense om en satsning på den öppna vården, en satsning på långtidsvården och en satsning på mentalsjukvården. Men del räcker inte med del. Vi kan inte heller skyffla över ärendet på sjukvårdens huvudmän och säga atl ni har ansvaret för detta. Del får ni klara i fortsättningen!

Jag kan ta som exempel alt sjukronorsreformen bestämdes av Sveriges riksdag, och man kan då fråga sig varför vi i fortsättningen inte skuUe intressera oss för hur den reformen utföU och vad som kommer fram av den. Man kan också fråga sig; Varför har utredningen rörande de privatpraktiserande läkarna ännu inte slutförts, eftersom man när vi antog reformen ganska klart sade att del bara var en tidsfråga innan den saken skulle vara klar. Det finns många sådana frågetecken.

Visst är del riktigt - det påpekade också jag - att vi snart skall ha balans på läkare inom sjukvården. Herr Svensson i Kungälv var kanske i det fallet så försiktig alt han inte närmare analyserade varför det dröjt så länge tills vi får denna balans. Han påpekade bara att det har dröjt beroende på bristande utbUdning,

Även om sjukvårdens huvudmän — och gärna även socialstyrelsen som ett centralt organ - gör vad de kan, tror jag som sagt atl den samordning som vi måste få lUl stånd i sjukvårdsfrågorna inte kan komma till på annal sätt än att politikerna tUlsammans med experter och sjukvårdens huvudmän lar sitt ansvar för hur vi skaU salsa i fortsättningen. Det får icke bli så att varje landsting ordnar det för sig och satsar på olika sätt i de specialiteter som undan för undan dyker upp.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Det är självklart alt vi har rätt att diskutera sjukronorsreformen i denna kammare och att vi som riksdagsledamöter har skyldighet att intressera oss för hur det går med den i framtiden. Nu följs ju frågan upp inom socialdepartementet, inom socialstyrelsen, inom riksförsäkringsverket och inom Landstingsförbundet, Det pågår alltså en kontinuerlig uppföljning. Vad en parlamentarisk utredning skulle kunna ha för uppgift just nu har jag svårt alt förstå.

Vi får ofta i denna kammare framhåUa att utredningar pågår och hindra nya. Om vi från socialdemokratin inle höll emot, skulle vi kanske få ytterligare ell par hundra utredningar i detta land. Vi måste hålla emot

för att det inle skall svämma över. Men del är självklart atl man, när man behöver en utredning, skall tillsätta den. Men frågan i dag gäller: Vi har utredningar på punkl efter punkt — och del gäller inte .bara de enskilda landstingen, ulan både socialstyrelsen och Landstingsförbundet, som är en central organisation för de olika landstingen och som har tUl uppgift atl samordna. Man kan inte heller säga all här sitter landstingsmännen i de enskilda landslingen och pysslar med dessa frågor var och en på sitt häll.

Jag försökte säga - och jag vill upprepa det — vi skall vara försikliga med all lyfta upp frågorna alltför högt. Dvs. om en frågas behandUng åligger kommunerna eller landstingen, skall man försöka att förankra det stora ansvaret där. Därför kan det utifrån de utgångspunkterna också vara tveksamt om man skall tillsätta en parlamentarisk utredning. Man bör i detta avseende ha bestämmanderätten så långt ner som möjligt. Jag vet inle om jag kan tala för centerpartiet, men jag tror atl det är en av anledningarna till alt centern ställt sig på majoritetens sida i denna fråga.

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Carlshamre m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hyltander begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 12 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Carlshamre

m,fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hyltander begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  202

Nej  -    78

Avslår —      3

Punkten C

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herrar Hyltander och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hyltander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

139

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Utbyggnad av hälsovård och sjukvård, m. m.

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 12 punkten C röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Hyltander

och Romanus,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hyltander begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 236

Nej -    45

Avstår —       I

140

Punkten D

Utskottets hemställan biföUs,

Punkten E

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Carlshamre m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 12 punkten E röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herr Carlshamre

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr ÅkerUnd begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 204

Nej  -     77

Avstår —       2

Punkten F

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Carlshamre m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   atl   kammaren   bifaller   socialutskottels   hemstäUan   i

betänkandet nr 12 punkten F röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Carlshamre

m,fl.

Viss specialistvård

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens    Nr 69 ledamöter ha  röstat  för ja-propositionen.  Då herr Äkeriind  begärde     Fredagen den rösträkning verkstäUdes votering med  omröstningsapparal. Denna om-     28 april 1972 röstning gav följande resultat;

Ja - 202

Nej  -    79

Avstår —      2

§ 7 Viss specialistvård

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 13 i anledning av motioner om viss specialistvård.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 13 har behandlats bl, a. motionen 1001 av undertecknad och fröken Pehrsson. 1 motionen har vi hemställt all "riksdagen hos Kungl. Maj:l anhåller om all skyndsamma åtgärder vidtas i syfte att nedbringa väntetiderna på landets ögonkliniker".

Väntetiderna vid denna värdsektor har ökal på ett oroväckande sätt. Det finns många patienter som får vänta ett år och längre, innan de kan bli föremål för någon behandling. Någon direkt statistik över väntetiderna vid ögonklinikerna inom olika sjukhusområden finns inte. Emellertid kan för belysande av kösituationen återges uppgifter från socialstyrelsens s. k. vårdplaneringslisla avseende perioden december 1971 - januari 1972, varav framgår att totalt under perioden behandlades sammanlagt 2 298 patienter. Av dessa fick 270 behandling utan förtur, 240 med enkel förtur och 143 med dubbel förtur, dvs. 653 av 2 298 fick vård inom den s. k. rekommenderade tiden. Med rekommenderad tid avses enligt socialstyrelsens normer all patienter utan förtur skall behandlas inom tre månader, patienter med enkel förtur inom sex veckor samt patienter med dubbel förtur inom en vecka.

Av dessa siffror framgår att förhållandena är långtifrån tillfredsställande. Åtgärder måste vidtas i syfte atl nedbringa väntetiderna vid landels ögonkliniker. Samhället måste göra en ökad satsning inom denna del av vårdsektorn. Även om man inte kan bortse frän satsningar på andra sektorer av vår hälso- och sjukvård, så är förhåUandena inom svensk ögonsjukvård sådana att här måste tiU en prioritering av våra resurser som kommer ögonsjukvården till godo.

Herr talman! Av föreliggande utskottsbetänkande framgår att de
ansvariga myndigheterna - det må gälla socialdepartementet och
socialstyrelsen - har sin uppmärksamhet aUdeles särskilt riktad på
förhållandena inom svensk ögonsjukvård, vUka är långtifrån tUlfreds
ställande. Åtgärder har vidtagits och ytterligare åtgärder planeras i syfte
atl förbättra förhållandena inom ögonsjukvården. Med hänsyn härlUl bör
man kunna ha all anledning atl förvänta positiva resullat inom en inle
alltför avlägsen framtid, innebärande atl de långa väntetiderna vid landels
ögonkliniker nedbringas till rimlig nivå, så att väntetider på ett år och              141

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Viss specialistvård

däröver inle skall behöva förekomma.

Herr lalman! Med hänsyn till vad som åtgärdats och vad som är föremål för åtgärder i syfte atl förbättra förhåUandena inom ögonsjukvården har jag inget särskUt yrkande. Däremot har jag en förhoppning om alt man kan uppnå snara resultat i syfte atl komma tUl rätta med de alltför långa väntetiderna vid landels ögonkliniker.

Jag yrkar därför bifall till socialutskottets hemställan i betänkandet nr 13.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr lalman! Bristen på ögonläkare är för närvarande mycket stor, och väntetiderna vid ögonklinikerna har ökat oroväckande. Vi pekar i motionen 1001 på alt ökningen av väntetiderna till stor del sammanhänger med bristen på ögonläkare.

Men vi pekar också på alt "etl bättre utnyttjande av oftalmolog-assislenlerna, som under överinseende av läkare kan biträda med t. ex. synfältsundersökningar och mätning av ögontryck, skulle innebära alt ögonläkarna kunde avlastas från en rad enklare rutinåtgärder. Härjämte framhålls atl många fall av skelning torde kunna behandlas direkt av ortoplister liksom fall med samsynsbesvär samt att del är angeläget alt en ökad satsning sker på medicinsk utbUdning av optiker så att dessa i större utsträckning kan avlasta ögonläkarna."

Jag vill här starkt framhålla behovet av att fler utbildas och vidareutbildas i de här nämnda yrkena. För närvarande sker utbildningen av oftalmologassislenter inom ramen för utbildningen av medicinskteknisk assistentpersonal, vilken bedrivits vid yrkesskolorna och numera bedrivs inom gymnasieskolan. UtbUdningen av oftalmologassislenter, vUken är tvåårig, har endast förekommit i Örebro. Del är alltför litet för atl läcka det stora behov som finns. Utbildningen lUl orloptist utgör en vidareutbildning om en termin i förhåUande till oftalmologassistentul-bUdningen.

Jag har den uppfattningen atl vi måste salsa mer än som nu sker på utbildning och vidareutbildning av fler ögonläkare, oftalmologassislenter, ortoplister och optiker. Vi skulle härigenom kunna minska de långa väntetiderna hos ögonläkarna, och vi skulle också bättre kunna tillgodose — något som jag menar är mycket viktigt - barnhälsovården. Vi skuUe kunna bygga ut fyraårskonlroUen mer. Del har ju visat sig vid fyraårskontrollen att många barn har synbesvär, och de behöver snabbt få hjälp, om inle besvären skall blibeslående.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men jag vUl uttala förhoppningen atl den översyn av sjukvården och de utredningar som pågår och som omnämns i utskotlsbetänkandet snabbt resulterar i förslag - förslag som kan bU lill gagn för alla som väntar på alt få komma tUl ögonläkare.

142

Herr JOHNSSON i Blentarp (s):

Herr talman! Herr Böriesson i Falköping och fröken Pehrsson har i sina anföranden pekat på de frågor de har tagit upp i motionen 1001, I utskotlsbetänkandet har vi redogjort för de åtgärder som olika myndigheter vidtagit, och detta har också berörts av de föregående talarna.

Socialstyrelsen, socialdepartementet och andra organ har ju vidtagit åtgärder för alt vi så långt som möjligt snabbt skaU kunna avhjälpa den köbUdning som har skett. Köbildningen beror, tror jag, på att det blivit mera aktuellt för folk att så tidigt som möjligt söka ögonläkare. Det finns inom utskottet också en förhoppning om att vi genom de utredningar som är på gång så snarl som möjligt skaU kunna avhjälpa köbUdningen och komma fram till en rimlig väntetid på våra sjukvårdsinrättningar.

Med  detta,  herr  talman,  ber jag  all   få yrka bifall lUl utskollets hemställan.

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Delägarsparande m. m.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan biföUs,

§ 8 Delägarsparande m. m.

Föredrogs näringsutskottels betänkande nr 18 i anledning av motioner om delägarsparande m. m.

1 detta betänkande behandlades

motionen 1972:152 av herr Helén m.fl. (fp) vari hemställts att riksdagen skuUe i skrivelse tiU Kungl. Maj:t begära att tillkomsten av lönlagarägda företag stimulerades,

motionen 1972:753 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj;t begära en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter och erforderlig ekonomisk expertis med uppdrag att utreda möjligheterna till ekonomisk demokratisering genom aktier tUl de anställda såsom andel i företagens kapitaltillväxt,

motionen 1972:1319 av herr Helén m.fl, (fp) vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl, Maj;t begära att en parlamentarisk utredning tiUsattes under medverkan av arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med uppgift att avge förslag om hur aUmänna riktlinjer borde uppdragas för atl ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande och hur metoder att från statsmakternas sida gynna en sådan utveckling borde utformas.

motionen 1972:1354 av herr Schött m, fl, (m) vari hemställts atl riksdagen skulle hos Kungl, Maj:l begära utredning och förslag om ett system för delägarsparande samt

motionen 1972:1355 av herr SjöneU m, fl, (c) vari hemställts alt riksdagen skulle hos Kungl, Maj:t anhålla om utredning beträffande etl system för lönsparande i företagen som grundade sig pä köp av konvertibla obUgationer i enlighet med vad som anförts i motionen.

143

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Delägarsparande m. m.

144

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionerna 1972:152, 1972:753, 1972:1319, 1972:1354 och 1972:1355,

Reservation hade avgivits av herrar RegnéU (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Gustafsson i Säffle (c), fru Hambraeus (c) samt herr Nordgren (m), som ansett att utskottet bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionerna 1972:152, 1972:753, 1972:1319, 1972:1354 och 1972:1355 hos Kungl, Maj:t skulle anhåUa om utredning angående andel för de anställda i långsiktigt företagssparande.

Herr REGNÉLL (m):

Herr lalman! Näringsutskottets betänkande nr 18 handlar om delägarsparande. Det ordet är verkligen inte lätthanterligt, I dagligt tal och i vanliga skrifter möter man det väl knappast alls. Men i riksdagsprotokoUen finns det i varje faU sedan så där fem års tid — ja, när vi får vår kommande dalaanläggning klar kommer den kanske atl kunna spåra upp del rubrikordet ännu längre tiUbaka i tiden.

Låter man då det här dataminnel aktivera sig och leta fram uppslagsordet delägarsparande, så kommer man att få ett ganska dystert besked, sett från motionärssynpunkl. Motionerna i ämnet har blivit avstyrkta av vederbörande utskott och avslagna av riksdagen under vart och ett av åren 1968-1971,

Historien kommer tydligen atl upprepas i år. Men jag vägar påstå atl kraven ändå återkommer nästa år, kraven på atl man lill grundlig prövning tar upp frågan om inle elt syslem, där de anställda kan bli delaktiga av företagens förmögenhetstillväxt, skulle vara något att pröva också för oss i Sverige,

"Också" för oss, säger jag, och jag gör det mol bakgrund av att man i flera industriländer redan har sådana system i funktion, I Frankrike har man sin participation, från Tyskland kan man hämta intressanta erfarenheter, och flera andra länder har genom lagstiftning underlättat delägarsparande. Vi som här hemma har talat för saken har kanske gjort misstagel all för mycket diskutera den tekniska utformningen, där då ännu konstigare ord än delägarsparande har blivit aktuella — t, ex, konvertibla obligationer — något som kanske har spärrat tänkandet och gjort debatten tung. Rikligare hade nog varit att först söka vinna gehör för gmndtankarna; därefter kunde paragraferna ha skrivits.

Vilka är då grundtankarna? Ja, man kan säga så här:

För del första: Den enskilda människan når ökad trygghet och ökat oberoende genom ett personUgt ägande.

För det andra: För samhällets utbyggnad är det nödvändigt atl kapital bildas och leds till produktiva investeringar,

Atl de anställda ges tillfälle atl bli delägare i förelagens arbetande kapital är en av vägarna för att nå fram fill personligt ägande och lill kontinuerlig kapitalbildning i produktionsapparaten. Genom delägarsparande uppkommer ett direkt och nära ägande, inte det urvattnade och ofta helt intresselösa ägande som kan bjudas i andra former. Del blir

därför också stimulerande all spara; det bUr en motivation av helt annal slag än när man skall bidra till att genom höga skatter och avgifter dra ihop kapitalbildning i allmän regi.

Herr talman! Jag noterade inledningsvis att tanken på delägarsparande har förts fram från den borgerliga oppositionen åtminstone de fem senaste åren och atl de sociaUstiska partierna ständigt har förklarat sig ointresserade, UtveckUngen har fått gå vidare i samma riktning; allt lägre andel av sparandel noteras för de enskilda medborgarna och allt större andel för kollektivet. Inkomster som annars kunde ha gått lill att bygga upp personlig trygghet och trivsel har skatte- och avgiflsvägen dragits in till del allmänna.

Hur långt den UtveckUngen skall kunna fortsätta ulan allvarliga skadeverkningar i samhället är en allvarlig fråga. Så sent som i onsdagens debatt om statlig företagsamhet deklarerade i varje fall ett statsråd, all han inle betraktar den genomförda statssocialismen som något eftersträvansvärt. Har man den uppfattningen borde del vara näraliggande alt fråga sig, om inte löntagarsparandet är något som skuUe kunna rätta till privalkapitalismens fördelningspolitiska nackdelar och ge löntagarna motiv för alt frivilligt medverka i den kapitalbildning som nu presteras tUl priset av höga skatter och avgifter. Jag är optimistisk nog att tro alt varken socialistisk dogmatik eller önskemålen om icke-inblandning, som har redovisats från ledande kretsar inom intresseorganisationerna, i längden kommer att få hmdra alt också vi i vårt land prövar delägarsparandet som en av vägarna till att skapa trygghet och kapital på annal sätt än genom ell snart övermäktigt skattetryck.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall till reservationen.

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Delägarsparande m. m.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Sverige har en av den rika världens snedaste fördelningar av den totala aktieslocken, Koncentralionsutredningen fann att I procent av aktieägarna äger hälften av aktierna.

Aktiekapitalet ger en spegelbild av den kapitaltillväxt som äger rum inom företagen i form av t, ex, fabriker, maskiner och annan utrustning. När företagen investerar i fler fabriker och maskiner växer aktiekapitalets värde, dvs,  kapitalägarna bUr "rikare"!   Följden blir att förmögenhets-koncentrationen i Sverige blir än starkare.

Många är överens om att nägot måsle göras. Jag tillåter mig atl citera sex uttalanden,

1, Sven Wedén sade i motion till förra årets riksdag: "De anställda bör
genom andelar i förelagssparandet få en personligt ägd tillgång, som de
för varje år kan disponera avkastningen av men som de inle vid varje
tillfälle de skulle önska kan ta ul ur företaget,"

2, Assar Lindbeck, socialdemokratisk nationalekonom och professor,
yttrade vid sparbankskonferensen i mars: "Om politiker och organisatio
ner inte kan acceptera större företagsvinster och högre aktiekurser, därför
att vinsterna därav skulle tillfalla en så liten gmpp i samhället, finns utan
tvivel lösningar även på delta problem. Man kan exempelvis införa
särskilda löntagaraklier, som löntagarna får i stället för ytterligare
lönehöjningar över en viss gräns,"

145

Nr 69

Fredagen den 28 apdl 1972

Delägarsparande m. m.

3,    Bertil Ohlin skrev i Dagens Nyheter den 18 april: "Men en andel av den överskjutande verkliga företagarvinsten ål lönlagarna kan särskUt motiveras om pengarna i elt antal år utgör en del av kapitalbUdningen inom företaget och ökar löntagarnas inflytande samt intresse för lönsamhet,"

4,    Olof Palme sade i Dagens Nyheter den 26 mars; "Jag har ingen principiell invändning mot löntagaraklier om de fyUer två funktioner. De skall fördela vinsterna och medföra ökat inflytande,"

5,    I folkpartiels parlimotion lill årets riksdag sägs: "Vi viU föreslå att en särskild utredning tillsätts med uppdrag alt överväga olika modeller för hur löntagarna på individueU basis bäst kan göras delaktiga i företagens långsiktiga sparande,"

6,    Utskottsmajoriteten uttalar slulUgen i näringsutskotlets betänkande nr 18 som vi nu behandlar: "En del tankegångar i motionerna är enligt utskottets mening beaktansvärda, SärskUt vUl utskottet fästa uppmärksamheten på vad som sägs i molionen 1972:753 om de från jämUkhelssynpunkt negativa verkningarna av att kapitaltillväxten inom företagen i sin helhet tillfaller kapUalägarna,"

Efter denna i mitt tycke mycket kraftiga "uppbackning" av tanken alt löntagarna skall få rätt till andel i företagens kapitaltillväxt från så många "potentaters" sida och från så ohka politiska meningsriktningar ter det sig för mig obegripUgl atl näringsutskottels majorilet icke anser sig kunna tillstyrka en utredning kring problemet.

Det synes mig särskilt anmärkningsvärt därför att minoriteten uttryckligen icke binder sig för någon särskUd lösning utan yrkar på en förutsättningslös utredning av teknisk natur.

Vilken uppfattning har egentligen socialdemokraterna i frågan, om de anställda skall ha rätt tUl andel i företagens kapitaltUlväxt? Är Assar Lindbecks och Olof Palmes positiva inställning representativ för partiet, eUer är utskottsmajoriletens negativa inställning till etl ulredningskrav representativ?

Herr talman! Med del sagda ber jag all fä yrka bifall till reservationen i näringsutskottets betänkande nr 18,

146

Herr SJÖNELL (c):

Herr lalman! Finansieringsfrågan inom näringslivet, svårigheterna atl skaffa kapital av olika slag, internt och externt, är ju ett av näringslivets största problem i dag. Orsakerna till atl detta problem är så pass brännande synes mig vara i huvudsak tre.

Del har under senare tid av naturliga skäl, bl, a. på grund av teknikens utveckling, lUl följd av väsentligt dyrbarare maskiner som måste användas, kommit att ställas myckel hårdare krav på större kapitaUnsal-ser inom företagen.

Förelagen har under en lång följd av år fått uppleva en lägre lönsamhet. Orsakerna till del har vi diskuterat många gånger här. Del är inle rätta tiden i dag att ytterligare utveckla eller upprepa skälen. Del är bara att konstatera, herr talman, att lönsamheten har blivit allt lägre och lägre och alt den i dag är på en oroväckande låg nivå.

Del   tredje   huvudskälet   tUl   finansieringsproblemen   är   de   hårda

kreditrestriktionerna, som tycks bU hårdare för varje gång de sätts in och tycks komma allt oftare.

Särskilt svårt har det ju varit och är alt skaffa riskvUligt kapital. Detta har drabbat i första hand småföretagarna. De kan som bekant inle som de stora företagen gå ut på marknaden med nyemissioner. Del vore närmasl löjeväekande och skrattretande, om KaUe Svenssons mekaniska verkstad skulle lägga ut någon nyemissionslisla i bankerna och tro atl folk skulle komma att teckna aktier för all förslärka företagets interna kapital. Sådant går ju inte bara i praktiken. Bristen på riskkapital är alltså ett allvariigt handikapp för de små företagen bland många andra.

Sammantaget betyder allt delta atl allvarliga följder uppkommer för expansionsförmågan, för vitaliteten och för utvecklingsmöjligheterna inom näringslivet. Kanske allvarligast är den minskade investeringslust eller kanske bättre uttryckt den minskande investeringsförmåga som dessa förhållanden leder fram till.

Det är alltså en angelägen uppgift, herr talman, atl vi får möjligheter att öka tillgången på riskvUligt kapital. Jag vill påstå atl för småföretagen är della helt enkelt etl livsvUlkor, om de över huvud laget på längre sikt skall kunna överleva. Den nuvarande situationen kan inte få beslå hur länge som helst utan allvarligt hot mot just dessa företag.

En från många synpunkter givande väg att öka just det riskviUiga kapitalet är att öka sparandel inom företagen. Ett utmärkt sätt atl öka detta företagssparande är uppenbariigen, om man kan stimulera de löneanställda att låta en del av deras löneökningar stå kvar i företagen. En effektiv sådan stimulans skulle självfallet uppkomma - och den skulle verkligen bli effektiv - om de av de löneanställda avsatta beloppen inte beskattades så länge som de hölls kvar som arbetande kapital. Etl sådant system är utomordentligt välgörande både för arbetstryggheten och för möjligheten att öka det riskvUliga kapitalel.

För alt klara de här problemen erbjuds naturligtvis många olika tekniska lösningar. De har presenterats i olika sammanhang. Detaljerna skall vi inte gå in på i dag, herr talman. Jag bara antyder atl det finns många olika tekniska lösningar.

De anställda kan t. ex. köpa aktier i företagen, de kan avsätta pengarna till personalfonder eller de kan tillgodogöra sig reverser som företagsägarna utfärdar. Det finns för- och nackdelar med de här nu antydda systemen. Men det finns en nackdel som jag inte kan underlåta alt påpeka, som uppkommer i många fall, när man anvisar de här lösningarna, och det är om skatteförmånen binds till sparandet just i ett enda företag, just i det förelag där den anställde arbetar.

För att komma runt den nackdelen finns det — som jag bedömer det, herr talman — en elegant lösning. Den lösningen är presenterad i motionen 1355. Lösningen heter konvertibla obligationer — jag håller med herr Regnéll om alt det är tråkigt med alla dessa utländska, konstiga ord som folk inte begriper; "konvertibla" är ju fackuttrycket, men låt oss säga utbytbara obligationer för alt få ett svenskt ord. Om man arbetar med sådana reduceras de riskmoment som ju alltid finns vid aktieköp och som kan vara litet avskräckande för vanligt folk som inle brukar syssla med aktieaffärer.  Dessutom  har löntagarna vid  del här systemet med

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Delägarsparande m. m.

147

Nr 69                     utbytbara obligationer möjligheter att vara med och få del av värdesteg-

Fredagen den        ringarna   i   företaget,   Della  är,  herr  talman,  kanske  den  springande

28 aoril 1972         punkten. Med elt sådant system kan man stimulera löntagarna att spara

--------------------     dels därför att de får en skatteförmån, dels därför att de på lång sikt får

                              del av den tUlväxt som förekommer i företaget.

De konvertibla — utbytbara — obUgationerna är alltså en mellanform mellan lån och aktier. Dessa konvertibla obligationer har emellertid anlitats mycket litet hittills. Det kan bero på skattereglerna. Men om en viss, begränsad skattefrihet införs, så torde en myckel snabb ändring inträda. Dessa obligationer skuUe i ett sådant läge säkerligen bli mycket eftertraktade. Det skulle uppkomma en regelbunden handel med dessa konvertibla löntagarobligationer ungefär som man nu har handel med aktier på börsen. Innehavarna skulle komma i samma gynnsamma situation, åtminstone likviditetsmässigl, som innehavare av börsnoterade aktier.

En stor fördel med detta system, herr talman, är att lönsparandet knyts inte bara lUl elt enda företag, utan atl det bhr etl generellt lönsparande över hela linjen för samtliga företag. Premiereglerna kan utformas så atl t, ex, inkomst av tjänst, som placeras i konvertibla löntagarobligationer, undantas från beskattning upp lill en viss nivå, t, ex. 2 000 kronor eller 3 000 kronor per år oavsett vilket förelag som gett ut dessa obligationer. På delta sätt skulle man även kunna omfatta anställda i offentlig tjänst, i organisationer osv, och inle bara företag inom industri, handel och servicenäringar. Del bleve alltså en intressant sparmöjlighet för i princip samtliga anställda.

Sparandet i konvertibla obligationer innebär en annan stor fördel för spararen. Han får nämUgen ökade möjligheter lUl riskfördelning och detta måsle vara en mycket väsentlig fördel. Systemet betyder även en gynnsammare fördelning ur samhällsekonomisk synpunkt av just riskerna.

Utskottsmajoriteten visar, Uksom tidigare, klent och ljumt intresse för försöken att genom stimulans av löntagarsparandet öka tillgången på riskvilligt kapital, Utskotlsmajoriteten säger emellertid inle att alla tankegångar i motionerna är omöjliga. Detta är ju tacknämligt och värt atl notera. Sålunda visar man etl positivt intresse för sådana konstruktioner av löntagarsparandet som innebär att kapitaltillväxten inom företagen inte helt och uteslutande tillfaller bara kapitalägarna utan också kan komma de anställda till del. Men, herr talman, det är precis en sådan konstruktion som förslagen i motionen 1355 innebär. Jag har nyss framhållit att systemet med generella, konvertibla löntagarobligationer innebär alt de anställda också kan tillgodogöra sig värdestegringarna i företagen. Denna fördel ur både samhällsekonomisk och enskild synpunkt finns med som en springande punkt i della förslag,

Utskotlsmajoritetens huvudinvändning mot de olika förslagen om
delägarsparandet är följande - jag ber att få citera ur betänkandet:
"Motionerna avser i huvudsak frågor rörande omfattningen och fördel
ningen av den totala ersättningen till de anställda. Enligt vedertagna och
av arbetsmarknadens huvudorganisationer enhälligt förespråkade prin-
148                        ciper bör det lämnas åt arbelsmarknadsparterna atl förhandla och träffa

avtal därom." Ja, självfallet, herr lalman! Del är alldeles klart atl så skall ske, men här slår ulskottsmajoriteten in helt öppna dörrar, eftersom det inte är detta som motionen 1355 uppehåller sig vid.

Arbetsmarknadsparterna skall faststäUa frågorna rörande omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de anställda, men arbelsmarknadsparterna skall sannerligen inte, sedan koUektivavlalen träffals och löneökningarnas storlek har fastställts, centralt och på de oUka förbunden, ta hand om varje löntagare enskilt och för honom eller henne diktera hur löneökningen skaU användas. Så långt har cenlraldiri-geringen verkligen inle kommit ännu i det här landet! De enskilda människorna har fortfarande en suverän möjlighet atl bestämma vad de skall göra med de pengar som de i allmänhet varje år får i löneökningar: om de skall konsumera de pengarna helt eUer om de skall spara en del av dem. Många konsumerar löneökningarna helt, därför atl de av nöden är tvingade atl använda varje öre för konsumtion för all familjen över huvud laget skall kunna leva ell drägligt Uv, Men många andra sparar.

Om man sparar efter del syslem som jag har förordat, uppnår man två goda ting — jag har sagt del förut, men det är värt alt upprepas - man får ökad tUlgång på riksvilligl kapital och de löneanställda får möjlighet alt ta del av värdetUlväxten inom förelagen. När utskotlsmajoriteten säger nej till utredning om just de här tingen är jag övertygad om all ulskottsmajoriteten har fel. Del är kanske inte så förvånande; det finnsju ett gammalt ordspråk som säger, kanske mera kategoriskt, alt majoriteten alltid har fel,

I varje fall, herr talman, är jag övertygad om att det vore mer än väl värt att göra en utredning om dessa ting. Jag ber att få yrka bifall lUl reservationen.

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Delägarsparande m. m.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! De fem motioner som behandlas i föreliggande utlåtande är alla mer eller mindre gamla bekanta, som kammarens ledamöter säkerligen känner igen. Motioner med i huvudsak samma innehåll har under etl antal år tidigare väckts, som herr Regnéll mycket riktigt framhöll. Motionerna aktualiserar — såsom vi väl också delvis har hört — frågor om tillkomsten av lönlagarägda företag, en ekonomisk demokratisering genom aktieägande i företagen, elt syslem för delägarsparande. Man önskar vidare få frågan om atl ge löntagarna andel i ett långsiktigt företagssparande utredd, och man vill också utreda frågan om ell system för lönsparande i företagen som grundar sig på köp av konvertibla obligationer, såsom också har utvecklats här. Som jag nämnde har de flesta av dessa förslag luftats tidigare; det är inle första gången vi behandlar dem här.

Motionerna har i är liksom tidigare varit remitterade lill de stora organisationerna på arbetsmarknaden. Jag kan tillägga: utan att heller i år möta någon större förståelse.

Svenska arbetsgivareföreningen understryker vikten av atl så många som möjligt deltar i kapitalbildningen, detta givelvis för att lösa näringslivets finansieringsproblem att skaffa kapital för erforderliga investeringar. På den punkten har jag ingen avvikande mening. Tanken på

149

Nr 69                     ett sparande, bundet till det företag där den anställde arbetar, är i år lika

Fredagen den        ''*®' °™ tidigare en  tanke som delas av Arbetsgivareföreningen. Del

28 anril 1972         skulle, säger man, missgynna anstäUda i mindre lönsamma företag.

--------------------         De tre löntagarorganisationerna som har yttrat sig över motionerna —

Delägarsparande   O, TCO och SACO - hänvisar i år i allt väsenfligt till de remissyttran-

"' '"•                       den som avgivils under tidigare år. Man har här i allmänhet varit negativ

tUl motionärernas propåer och framför allt  menat  att de frågor som

aktualiserats  är av  sådan  art  att  de i första hand bör klaras genom

förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

LO åberopar att man vid sin senaste kongress behandlat frågor och frågekomplex av den art det här gäller och därvid beslutat att ge Landssekretariatet i uppdrag alt utreda frågan om branschfonder och annan fondbildning av vinster i företagen samt lönlagarnas sparande för kapitalinsatser i förelagen.

Såväl SACO som TCO understryker atl det inle finns något behov av en statlig utredning rörande dessa frågor. Alla de tre löntagarorganisationerna är inne på den linje som klart uttalas i TCO:s yttrande, där man understryker atl arbetsmarknadens parter i första hand bör pröva, diskutera och utforma förslag lUl system av det slag som berörs i motionerna, eftersom hithörande frågor — det vUl jag starkt understryka — har såväl lönepoUtiska som företagsdemokraliska aspekter.

Från ulskollsmajoritelens sida viU vi klart uttala att en del av tankegångarna i motionema — vilket vi också framhållit i betänkandet — är beaktansvärda. Där vill vi kanske främst fästa uppmärksamheten på de från jämUkhelssynpunkt negativa verkningarna av all kapitaltillväxten inom förelagen i sin helhet tillfaller kapitalägarna. Men detta är en fråga som — hur intressant den än är — i första hand bör klaras av arbetsmarknadens parter. Som jag tidigare påpekade har LO för sin del själv beslutat utreda densamma. När denna utredning är färdig, kommer man säkerligen att uppta förhandlingar med sin motpart på arbetsmarknaden. Skulle man i detta skede inle nå dit man önskar, kommer man troligen att vända sig lUl statsmakterna med begäran om hjälp. Men först då, menar jag, har vi någon anledning att blanda oss i den här frågan.

Reservanterna, bland vilka vi som synes finner företrädare för samtliga borgerliga partier, har samlats kring en reservation, som lämnat samtliga motionsyrkanden bakom sig. I anledning av motionerna kräver de att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om en utredning angående andel för de anställda i långsiktigt företagssparande. Reservanterna menar atl om man gör en förutsättningslös, i första hand teknisk utredning av möjligheterna att ge löntagararna andel i ett långsiktigt förelagssparande, så innebär delta inle något brott mot den självklara principen alt det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att förhandla och träffa överenskommelser om dessa saker. Jag måste säga att vi inom utskotts-majoriteten inte delar denna uppfattning, och det gör inte heller arbetsmarknadens parter. Del är delta som lett oss fram lill att avstyrka ulredningskravet.

Herr talman!  Med del anförda ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan. 150

Herr HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona hade vänligheten atl hänvisa till uttalanden i motion 753 som jag har skrivit. Jag konstaterar att majoriteten och minoriteten egentligen är överens i sak. Eftersom man från båda håll ställer sig positiva till all denna fråga blir löst, är det på sätt och vis förvånande, att inle majoriteten tar konsekvensen av detta positiva ställningstagande på samma sätt som minoriteten har gjorl och yrkar att en utredning blir gjord. Minoriteten har i reservationen också förklarat, att den inte på något sätt anser att en sådan utredning skall binda arbetsmarknadsparterna och alt den inte bryter mol deras tradilioneUa rätt att förhandla om och träffa avtal i dessa frågor.

Jag skuUe vilja fråga herr Bengtsson i Landskrona vilka nackdelar det skulle bli för t, ex, löntagarparlen, om vi lUlsälter en förutsättningslös parlamentarisk utredning av teknisk natur.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Ulskotlsmajorileten och dess företrädare här i dag, herr Bengtsson i Landskrona, åberopar ideligen arbetsmarknadens parter och deras inställning till dessa förslag. En av de stora parterna på arbetsmarknaden. Arbetsgivareföreningen, har liksom de övriga remissinstanserna yttrat sig relativt ingående.

Herr Bengtsson citerade ett kort stycke av vad Arbetsgivareföreningen har sagt. Del var den mening som börjar: "I anslutning till molionen 1972:1355 anför SAF att ett sparande bundet lUl det företag, där den anställde arbetar, missgynnar anställda i mindre lönsamma förelag och verkar hämmande för en från samhällsekonomisk synpunkt gynnsam fördelning av kapitalet," Det är riktigt, det är vi överens om, och det har vi även tagit upp i vår motion. Men det är väsentligt att fortsätta all citera vad SAF har yttrat, och det gjorde inle herr Bengtsson, Man säger nämUgen vidare: "SAF ställer sig positiv lUl motionärernas förslag alt lönsparande i konvertibla obligationer skaU, genom all skatteförmånen inte blir bunden tiU sparande enbart i företag där den anställde arbetar, kunna omfatta inte bara anställda i förelag i egentlig mening," Detta är en av de springande punkterna i det här förslaget, vilket gör det överlägset andra förslag.

Jag vill helt allmänt säga, atl om sparandet skaU stimuleras här i landet — och det torde väl alla vara överens om oberoende av politisk meningsinriklning — så kan man inle hänga upp del på arbetsmarknadens parter och säga atl det är dessa parter som har del primära ansvaret för all åstadkomma system genom vUka man kan stimulera sparandel. Det är väl ändå i sista hand statsmakterna som har detta ansvar. Arbetsmarknadens parter har verkUgen inle makt all ändra t, ex, skattelagstiftningen,

I vår motion 1355 är en annan springande punkt att man genom gynnsamma skatteförmåner skall kunna stimulera de löneanställda till alt spara. Det är en sak som är oberoende av arbetsmarknadens parters inställning.

Jag ber än en gång all få yrka bifall Ull reservationen.

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Delägarsparande m. m.

151

Nr 69                         Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle;

Fredaeen den               talman!    Det  råder  inga delade  meningar,  herr  SjöneU,  om

28 aoril 1972         intresset av atl rent allmänt stimulera till sparande. Vi är klara över alt

----------------- —    alla  har  nytta  och  glädje  av  en  ökad   kapitalbUdning, Det är också

Delägarsparande   nödvändigt för vår företagsamhet att få mera riskvUligt kapital.

- '"•                            Då vi nu inte har velat tUlmötesgå motionärernas och reservanternas

hemställan om all begära en utredning hos Kungl. Maj:l hänger vi framför allt upp det på atl det här inte är fråga om en utredning vilken som helst, utan saken gäller bl. a. fördelningsproblem. Vi menar att de fördelningsproblem som arbetsmarknadens parter i första hand har att syssla med bör vi överlåta till dem själva. Då de i sina remissyttranden över motionerna så klart och entydigt har uttalat det, tycker jag att vi bör rätta oss efter det. Jag har tidigare påpekat att arbetsmarknadens parter har intresse för dessa frågor. Det har bl. a. LO visat genom att själv tUlsätta en utredning som ser över delta område.

Jag vill än en gång peka på TCO:s yttrande över motionerna där man säger: "TCO anger som sin mening alt arbetsmarknadens parter i första hand bör pröva, diskutera och utforma förslag lill system av det slag som berörts i motionerna, eftersom hithörande frågor har såväl lönepolitiska som företagsdemokraliska aspekter." Jag tycker delta är så klart och entydigt uttalat, inte bara från TCO utan också från de övriga stora löntagarorganisationerna, alt vi bör la hänsyn lUl del.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är möjligt att motionen 1355 skiljer sig från de andra motionerna genom förslaget om utbytbara obUgationer, som syftar till att uppnå en rent generell sparstimulans. Såvitt jag kan förslå berör del förslaget bara perifert fördelningsproblemen i samhället.

Fördelningsproblemen är av vital och aktuell betydelse för arbetsmarknadens parter. Men det genereUa sparandet, vare del sig det sker genom att människor sätter in pengar på en sparbanksbok eller de samlar på kistbotten eller sparar på annal sätt, har inte någon direkt och primär effekt på just fördelningsproblemaliken, utan det är utomordentligt periferi i del avseendet. Det är därför jag menar att det här förslaget kanske något skUjer sig från de andra motionsförslagen och skulle kunna föranleda riksdagen att, självfallet efter utredning, överväga om inle skatteförmåner skulle kunna beslutas enligt våra förslag och därigenom stimulera just den sparformen, löntagarsparandet inom företagen.

Herr HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona nämnde nyss att det hela
var ett fördelningsproblem som givetvis arbetsmarknadens parter borde få
tillfälle atl lösa. Men del är inte bara etl fördelningsproblem. Del är
också fråga om själva strukturen på ägandeförhållandet i de svenska
aktiebolagen. Jag nämnde i mitt inledningsanförande att för närvarande
äger 1 procent av aktieägarna hälften av aktiestocken i Sverige, Det är
inle rättvist från jämlikhetssynpunkt att man från statsmakternas sida
fortsätter med olika stimulans- och stödåtgärder till gagn för det enskUda
152                         näringslivet   utan   atl   man   samtidigt   tillser   att  de  anställda  får sin

berättigade andel av kapitallUlväxlen,

Herr Bengtsson menade att det här skall man förhandla om på arbetsmarknadssidan. Då kan det vara av intresse alt i detta sammanhang erinra om att för ett år sedan avslog den socialistiska majoriteten här i kammaren ett folkpartiförslag om lagstiftning för atl garantera rätt för de anställda att utse representanter i företagens styrelser. Nu har socialdemokraterna förvarnat om atl de lill hösten kommer med ett lagförslag.

Det är inte lätt alt spå, men jag skulle gärna vilja försöka och säga så här; Jag tror att om nägot år kommer socialdemokraterna — om de då sitter kvar i regeringsslällnmg, förstås - all vara inne på tanken om lagstiftning även i fråga om rätt för de anställda till andel i förelagens kapitaltUlväxt.

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Delägarsparande m. m.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hörberg har ju delvis rönt tillmötesgående innan han framställt den här önskan om utredning. Som jag tidigare sade har ju Landsorganisationen bestämt sig för atl den för sin del skall utreda en del av de här frågorna. Man skall utreda frågan om branschfonder och annan fondbildning av vinster i företagen. Det är ju bl, a, de frågorna som herr Hörberg viU att vi skall utreda här.

Jag vill starkt understryka alt det finns etl intresse från löntagarnas sida i dessa frågor. Det har de dokumenterat genom atl de själva nu satt i gång utredningar. Jag är alldeles övertygad om att skuUe de utredningar som man nu gör på det håUet leda fram till att man önskar riksdagens medverkan for att fortsätta och vidareutveckla dem - alltså om man efter gjorda utredningar inle skuUe nå tillfredsställande resultat i förhandlingar med sin motpart — så kommer man att vända sig till riksdagen med begäran om hjälp. Då först tycker jag atl del är rimligt att vi skall trampa in på arenan.

Herr WEDÉN (fp):

Herr lalman! Jag ber kammarens ledamöter om tillgift för att jag tar en kort stund i anspråk för dessa frågor som i många är har intresserat mig mycket.

Jag skall egentligen inle polemisera. Jag kanske dock inledningsvis skulle vilja säga lill herr Bengtsson i Landskrona alt del misslag som han gör i sitt resonemang ju är att den förmögenhetsfördelning som resonemanget här i väsentlig utsträckning gäller — även med den utvidgning som herr Sjönell gjorl med sin speciella metod — avser tillgångar som icke med nuvarande avlalsordning Över huvud tagel kommer in i bilden utan som uppsamlas inom verksamheter av olika slag. Det är ju den fördelningen det är fråga om.

Jag skall försöka göra några distinktioner i detta sammanhang. Det lagras på varandra tre väsentliga problemställningar som egentligen i stor utsträckning är skUda frågor. En sådan problemställning är de arbetsdemokratiska aspekterna, en annan är frågan om helt lönlagarägda förelag, dvs, i direkl och egentlig mening producenlkooperaliva företag, och en tredje är frågan om det i företagen ackumulerade sparandets fördelning.

153

Nr 69                         Man kan möjligen göra gäUande alt dessa tre stora delproblem kan

Fredagen den        lösas på etl bräde, i ett särskilt sammanhang, nämligen inom de direkl

28 aoril 1972         genuint producentkooperativa förelagen. Erfarenheten har väl dock lärt

Delägarsparande m. m.

oss att en sådan direkt och genuin producenlkooperation har haft myckel svårt atl bana sig väg i det praktiska arbetslivet och i näringslivet. Den första formen för sådana företag var vad som från början kallades de gUlesocialisliska företagen. Hela den tankegäng dessa byggde på var ju vilt skild ifrån vad man sedan kallat förslatligandesocialismen.

Jag viU inte alls bestrida all detta kan vara en lösning när det gäller begränsade områden och kanske framför allt företag av begränsad storlek, men jag tror inte att det kan vara någon generell lösning på alla dessa tre, vart och ett för sig tämligen jättelika problem. Detta bl, a, av det skälet, som en av talarna har varit inne på, att modern produktionsverksamhet kräver mycket stora kapitalinsatser. Det kan vara svårt atl praktiskt ordna sådana i företag av denna direkt producentkooperativa typ. Där delar de anställda inte bara arbetets möda utan står även för de ekonomiska riskerna. Naturligtvis har de även utsikter att dela de vinster som kan uppslå.

Över huvud taget kan väl sägas att producentkooperativa företagsformer, frånsett sådana som är anknutna till verksamhet inom jordbruket och näraliggande näringar, inte har varit särskilt framgångsrika, lill skillnad från de konsumentkooperativa. Men jag viU också framhålla alt de framgångsrika producentkooperativa förelagen liksom konsumentkooperationen ju inle är genuina organisationer i den meningen atl de anställda inom dessa företag har ell i varje fall väsentligt och avgörande inflytande.

Del har också då och då skymtat i debatten atl en möjlighet att lösa såväl de anstäUdas inflytandefrågor — om man så vill de arbetsdemokratiska problemen — och på samma gång bidra tiU en förmögenhelsfördel-ning är all finna ett syslem som successivt, och också under en lång period, överför det växande inflytandet över företag och den direkta äganderätten till lönlagarhänderna.

Jag skall strax återkomma till en annan aspekt på den frågan, I det här sammanhanget tillåter jag mig bara alt uttala en stillsam varning, dels därför att jag tror att den metoden inte är fruktbar, dels därför att vi i nuläget har så pass många andra element i utvecklingen av vår näringspolitik som så alt säga verkar hämmande på viljan att salsa i Sverige, alt vi bör vara försiktiga med alt tillföra ytterligare ett element som kan ha verkningar av det slaget.

Vad jag betraktar som huvudfrågan är denna: Hur bör man göra när
det gäUer fördelningen av den kapitalbildning som uppspåras inom
företagen och som med den ordning vi nu har exklusivt blir aktieägarnas
förmögenhetsökning? En första fråga som man kan göra sig och en
väsentlig sådan, som jag uteslutande skall uppehålla mig vid är; VUken
form för en ny ordning är del som ur de anställdas synvinkel ler sig mest
lockande i fråga om andel iden uppsparade förmögenhetsackumulationen
inom företagen? Är det en form som gör deras andel till en direkt
riskbärande andel, som kange vissa vinstmöjligheter, kapitalvintstegrings-
154                        möjligheter, men som naturiigtvis också kan betyda risker för förluster, i

ogynnsamma fall totalförluster? Vi har upplevt sådana inom olika företagssfärer, inte minst under senare år. Eller vUl man ha vad jag för enkelhetens skull vill kalla etl Irygghelssparande - elt mot förlustrisker tryggat sparande?

Hur skulle då ett sådant Irygghelssparande kunna åstadkommas? Jo, om man väljer en lämplig form för andelsbevis i förmögenhetsbildning inom företagen, kan man mycket väl tänka sig att kombinera dem med etl koUektivl försäkringssystem mol förluster, vilket inte kommer atl kosta några höga premier. Premierna skulle i och för sig kunna betalas av förelagen, liksom dessa ju betalar premier till något som kallas pensionsgaranli och som är inkopplat i PRI-pensioneringssammanhang, Den ordningen har visserligen inte givit vad den från början lovade, i varje fall inte när de gäller de mindre och medelstora förelagen och familjeföretagen, detta på grund av särskilda åtgärder som har vidtagits, men som jag inte går in på. Emellertid finns det möjligheter atl göra de anställdas andel i inom företagen ackumulerat sparande till ett verkligt Irygghelssparande ulan förlustrisker. Delta framstår för mig, skulle jag vUja säga, som en av de huvudlinjer som i första hand bör undersökas.

Sedan vill jag tUl sist inte neka liU att jag liksom de andra talarna från opposilionssidan är förvånad över det nej som kommit från socialdemokraterna även denna gång. Det har ju gjorts en rad uttalanden i den här frågan. Herr Hörberg var älskvärd nog alt nämna ett par från folkparti-håll, men han nämnde även ett par yttranden av mycket prominenta företrädare för det socialdemokratiska partiet. Herr Palme har sagt alt om man visar en teknisk lösning som förefaller något så när förnuftig, så är det klart alt han skall reflektera på den. Inte en gång utan vid ell par tre tUlfällen har statsministern under de senaste två tre åren uttalat sig på det viset.

Nåväl, vad är strävan som ligger bakom reservationen? Den är ju att försöka åstadkomma en sådan teknisk lösning som han efterlyser: Men då blir svaret nej! Jag tycker alt del är i ganska hög grad inkonsekvent, herr lalman. Låt mig med åberopande av ett par exempel som anfördes i den tidigare debatten säga; Del var på samma sätt när del gällde styrelserepresentalion både från regerings sida och i varje faU från LO-sidan, Det var ett nej. Men sedan har det skett en omsvängning.

Om jag får ta ett mycket aktuellt exempel är det tydligt alt en omsvängning är på gång när det gäller en sak som ligger en bit utanför det område som vi nu talar om, nämligen marginalskatteproblemet. Låt vara alt den lösningen har sina klara och stora brister, men jagskaU inle gå in på den saken nu. Jag frågar mig varför man på det ena området efter det andra - flera exempel än de jag nämnde skuUe kunna åberopas — stänger in sig bakom en gärdesgård och upprepar sitt nejsägande? Jag är helt övertygad om, herr talman, atl vi ändå i della fall liksom i de andra som jag nämnde, även om det tar lid, kommer alt kunna bryta loss den ena spjälan efter den andra ur delta nejsägandels stängsel. Jag tror att del kommer alt vara till fördel för den ekonomiska utvecklingen i vårt samhälle.

Nr 69

Fredagen den 28aprU 1972

Delägarsparande m. m.

155

Nr 69

Fredagen den 28 aprU 1972

Delägarsparande m. m.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara till herr Wedén säga att nuvarande lagstiftning inte lägger hinder i vägen för arbetsmarknadens parter alt utforma förslag och la initiativ i stil med dem som herr Wedén och motionärerna aktualiserat.

Herr Wedén har väl vissa kontakter med arbetsmarknadens parter? 1 varje fall bör han ha del med Arbetsgivareföreningen, Det går an att aktualisera frågorna den vägen och där diskutera vad han betecknar som Irygghelssparande, Har man så klara uttalanden från löntagarorganisationerna som vi här har i remissvaren, lycker jag all det är lämpligt atl först använda sig av den vägen.

Herr WEDEN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jo, visst finns del kontakter av del slag som herr Bengtsson åberopar. Men får jag säga - för korthetens skull upprepade jag det inte i mitt förra anförande — alt del inle räcker med detta. Det måste komma in slimulanselement, framför aUt ur de sparandes synvinkel, skattevägen. Detta har också nämnts flera gånger under debatten. Det är det stimulansmomenlet som på elt lämpligt sätt skuUe komponeras in i en teknisk lösning av det slag som reservanterna vUl ha. Det stimulansmomenlet är av väsentlig betydelse för att man skaU lyckas med vad det här gäller. Och det är av väsentlig betydelse att man lyckas.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Jag vill tUl atl börja med till aUa delar instämma med vad herr Wedén sade i sitt inlägg nu.

Herr Bengtsson i Landskrona log nyss upp frågan om den utredning som LO tillsatt för all se på problemen om branschfonder och liknande. Utredningens tillkomst är i och för sig glädjande, men den berör bara en del av de problemen. Problemen är inle så begränsade atl de bara berör t, ex, LO och Arbetsgivareföreningen, Herr Bengtsson i Landskrona sade nyss också atl om man inte klarar förhandlingarna mellan båda dessa parter går man säkert tillbaka lill riksdagen, och det var vad jag har sagt. Det blir säkert fallet.

Herr Bengtsson och jag är helt överens på den punkten. Men om nu -som jag har fattat del - både herr Bengtsson och jag har viljan att lösa delta politiska problem, i varje fall på sikt, frågar jag mig bara: Varför inte realisera viljan genom etl politiskt beslut redan i dag?

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Regnéll m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

156

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   138

Nej -   129

Avstår —      2

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Anslag till folkhögskolor

§ 9 Anslag till folkhögskolor

Föredrogs utbUdningsutskollets betänkande nr 14 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 till folkhögskolor jämte motioner.

I proposilionen 1972:1 bUaga 10 hade Kungl. Maj:t (punkterna G 8-G 9 s. 439-443 i utdrag av statsrådsprotokoUel över utbildnings-ärenden) föreslagit riksdagen att

1,    liU Bidrag tiU driften av folkhögskolor för budgetåret 1972/73 anvisa etl förslagsanslag av 125 000 000 kronor,

2,    till Bidrag lill engångsanskaffning av ulmstning m, m, till folkhögskolor för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av I 000 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1972:133 av herr Nilsson i Agnas m, fl, (m),

motionen 1972:1115 av herr Jonsson i Alingsås m, fl, (fp, s, c, m, vpk),

motionen 1972:1118 av herr Korpås m, fl, (c, fp, m) vari hemställts

1,     att riksdagen beslutade att hos Kungl, Maj:t begära förslag angående den fortsatta saneringen av rörelsefolkhögskolornas ekonomi,

2,     atl riksdagen i avvaktan på detta förslag för budgetåret 1972/73 anvisade ell reservationsanslag av 3 miljoner kronor under rubriken Bidrag till engångsanskaffning av ulmstning m, m, till folkhögskolor, varav 2 mUjoner kronor för sanering av skolornas ekonomi, varvid det borde ankomma på Kungl, Maj:l alt fördela detta bidrag samt

motionen 1972:1128 av fm Marklund m, fl, (vpk) vari hemställts

1,    att riksdagen beslutade om tio konsulenter för kombinerade tjänster vid folkhögskolorna och anvisade härför erforderliga medel,

2,    att riksdagen anvisade 2 miljoner kronor för sanering av vissa folkhögskolors ekonomi.

Utskottet hemställde

1,    all riksdagen skulle avslå motionerna 1972:133 och 1972:1115 i vad avsåg bidrag till visst fastighetsförvärv,

2,    att  riksdagen skulle  avslå motionen 1972:1128 i vad avsåg vissa tjänster.

157

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Anslag till folkhögskolor

3,    atl riksdagen med bifaU tUl Kungl, Maj:ls förslag och med avslag på motionerna 1972:133, 1972:1115 och 1972:1128 i vad avsåg medelsanvisningen till Bidrag lill driften av folkhögskolor för budgetåret 1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag av 125 000 000 kronor,

4,    att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag samt motionerna 1972:1118 och 1972:1128, motionerna såvitt nu var i fråga, tUl Bidrag lUl engångsanskaffning av utrustning m, m, till folkhögskolor för budgetåret 1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisade etl reservationsanslag av 2 000 000 kronor,

5,    atl riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t lill känna vad utskottet anfört om ett särskilt bidrag tiU stiftelsen Samernas folkhögskola,

6,    alt riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1115 i vad avsåg uttalande om den framtida verksamheten vid en folkhögskola,

7,    alt riksdagen i anledning av motionen 1972:1118 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört om fortsatt sanering av vissa folkhögskolors ekonomi.

Reservation hade avgivits beträffande kombinerade tjänster av herr Berndtson i Linköping (vpk), som ansett

dels alt utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:1128 såvitt nu var i fråga beslutade alt tjänster som lärare och konsulent skuUe inrättas i enlighet med vad reservanten förordat,

dels att utskottet under 3 vid bifall till yrkandet beträffande hemställan under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj;ts förslag samt med bifaU tUl motionen 1972:1128 och med avslag på motionerna 1972:133 och 1972:1115 i vad avsåg medelsanvisningen lill Bidrag till driften av folkhögskolor för budgetåret 1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisade elt förslagsanslag av 125 210 000 kronor.

158

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Folkhögskolornas verksamhet omspänner ett mycket brett register. Många människor med bristfällig skolunderbyggnad ser i folkhögskolan en möjlighet alt få behörighet all antas liU viss yrkesutbildning eller att påbörja högre studier. Arbetsmarknadsutbildning sker numera inte sällan vid folkhögskolor. Detta har under senare år varit särskilt vanligt vid folkhögskolorna inom Norrland, där elever med utbildningsbidrag utgjort mer än hälften av eleverna vid vissa skolor. Den kulturella inriktning som en del folkhögskolor markerar är lockande för dem, som vill skaffa sig mer vetande på delta speciella område. Ämneskurser av olika slag drar till sig studerande.

Dessa exempel Ulustrerar bredden i folkhögskoleverksamheten. Erfarenheterna av dem liksom av fortsatta resultat av folkhögskolornas fria kursplanläggning - i de aktuella debatter om utbUdningsformer ett nog så  intressant tema — borde sammanföras och bearbetas så atl andra

skolor eller utbildningsformer kunde ta vara på vad man kommit fram lill     Nr 69

på de pedagogiska och administrativa områdena.                        Fredagen den

Jag   och   mina   medmotionärer   har   därför   ansett   det   riktigt   att     28 anril 1972

motionsvägen ansluta oss tiU förslaget från skolöverstyrelsen att ytterli----------- ;  

gare tio kombinerade tjänster som ämneslärare och konsulent inrättas. -Anslag tiU Eftersom avsikten med sådana tjänster är att de skuUe kunna disponeras JOlKnogsKolor alternativt i samverkan mellan folkhögskola, studieförbund och länsbildningsförbund eller mellan folkhögskolorna och skolöverstyrelsen, har vi tyckt alt detta skulle vara ell effektivt sätt alt delge de olika skolorna erfarenheter av en viss sorls verksamhet vid en skola. Vid della ställningstagande har vi också tagit stor hänsyn tUl den betydelse vi anser atl folkhögskolorna har i vuxenulbildningssyslemel. Del är angeläget alt kontaktmöjligheterna inom detta system utökas från det antal tjänster som utbildningsutskottets majoritet hänvisar tiU i sin skrivning. Jag vill därför på denna punkt yrka bifaU lill reservationen av herr Berndtson i Linköping.

Utskottels betänkande i den del som behandlar vårt andra yrkande — att 2 miljoner kronor skall anvisas för sanering av vissa folkhögskolors ekonomi — svarar inle helt mot vad vi åsyftade. Jag finner det ändå väsentligt att man från utskottels sida tagit fasta på vad som sägs om ytterligare medelsbehov såväl i skolöverstyrelsens anslagsframställning som i ett par av de nu aktuella motionerna. Delta har kommit tiU uttryck i att utskottet nu förordar att 1 miljon kronor skaU anvisas även för budgetåret 1972/73 för saneringsändamål. Alt man dessutom vUl ge Kungl. Maj;t till känna vad som anförts beträffande fortsatt sanering av vissa folkhögskolors ekonomi ser jag som en möjlighet för dessa skolor att få del stöd som krävs även i fortsättningen.

I det här sammanhanget noterar jag också alt utskottet utgår ifrån att ett särskUt bidrag skaU tUldelas Stiftelsen Samernas folkhögskola i samband med denna stiftelses lUlkomst. Detta är en del av vad jag hoppas skall bli ett fortsatt stöd för de samiska kulturfrågorna. 1 dessa delar yrkar jag därför bifall lill utskottets förslag.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Fru lalman! Svenskt skolväsende har under de senare åren genomgått stora förändringar inom ungdoms- och vuxenutbildningen. Det är intressant att konstatera att folkhögskolan i denna förändring har lyckats med att behålla sin attraktionskraft och fylla en väsentlig funktion inom vuxenutbildningen.

Antalet elever har också forisatt att öka under de senaste åren. Räknar man med både de längre och kortare kurserna så uppgår elevantalet för närvarande till ungefär 30 000 per år. Inslaget äldre elever är också större, och del lyder på atl folkhögskolan erbjuder bra studieformer och bra studiemiljö också för denna kategori,

1 årets statsverksproposilion kan vi med tillfredsställelse konstatera alt
statsrådets löfte från i höstas all få använda överskjutande lärarkapacitet      159

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Anslag till folkhögskolor

160

till elevvårdande verksamhet har infriats. Denna omvandling innebär också att resurser för studie- och yrkesvägledningen inom skolorna bättre kan utnyttjas. Även om många skolor behöver kvalificerad hjälp för elever med sociala problem så innebär detta ett gott tUlskotl. Dessutom finns det ju inom skolorna lärare med erfarenhet från elevvårdsarbete som med fördel kan tas till vara.

På ett par andra punkter har det skett förändringar i förhållande lill slatsverkspropositionen. Utskottet har funnit anledning atl föreslå annorlunda än vad föredragande tänkt sig. Jagskall bara helt kort nämna det här.

Den ena punkten gäller den fortsalla saneringen för rörelsefolkhögskolorna. För fem år sedan infördes elt saneringsbidrag i avsikt atl lätta på den skuldbörda som skolorna drogs med. Är 1966 uppskattade man atl denna skuld uppgick till omkring 30 miljoner kronor. Dessutom fanns del elt betydande uppdämt kapitalbehov. Ätskilliga skolor var starkt nedslitna och hade i många fall en standard som inte motsvarade de anspråk man kan ställa på en skola i dag. De pengar som utgått under en femårsperiod, sammanlagt 10 miljoner kronor, har visat sig vara ett gott tillskott. Tyvärr har situationen inle förbättrats för skolorna. Bl. a. har vi ju varit med om en period då räntan varit betydligt högre än under normala år, och delta har också bidragit till alt skolorna i år har större skulder än vid den tidpunkt då saneringsbidraget infördes. Regeringens förslag innebär atl detta bidrag skulle upphöra från detta är.

Skolöverstyrelsen menade för sin del att man skulle fortsätta med detta bidrag ytterligare en lid. Detsamma har också föreslagits, som tidigare sagts här, i motioner lill årets riksdag. Utskollel för sin del föreslår alt det även detta är skall utgå medel för sanering av dessa skolors ekonomi, vilket också skulle ges Kungl. Maj.t till känna.

Men vad utskottet dessutom har föreslagit — och det anser jag vara den väsentliga punkten i sammanhanget - är atl man skall beställa ett förslag från Kungl. Maj;t om en plan angående den fortsatta saneringen för alt komma dessa skolor lill undsättning och hjälp med deras svåra ekonomi. Del är med stor tillfredsställelse vi konstaterar all utskottet enigt har fattat detta beslut. Vi förväntar oss alltså elt dylikt förslag i nästa års statsverksproposilion.

Den andra punkten där utskottet föreslår en något annorlunda lösning än som föreslagits i propositionen nr 1 gäller stödet till Samernas folkhögskola. Denna skola har ju upplevt ett ökat intresse - bl, a, ökad elevtillslrömning — under de senare åren. Skolans nuvarande huvudman har inte funnit det möjligt att driva skolan, och man stod inför situationen att behöva avveckla den. Men nu har en ny stiftelse bildats, och sameorganisationerna och Jokkmokks kommun har tagit ansvar för den nya stiftelsen. Övertagandet har också fått ske på mycket gynnsamma villkor, och medel har bl, a, ställts till förfogande från länsmyndigheten. Utskottet föreslår även att man skall tUldela stiftelsen elt särskilt bidrag i samband med dess tUlkomst,

Utskottets ställningstagande och händelsernas utveckling har på den här punkten besvarat motionärerna på etl sätt som vi har anledning att vara nöjda med, 1 motionen 1115 yrkades dessutom att man skulle uttala

sig om garantier för den framlida verksamheten i skolan. Utskottet har för sin del ansett att man inte skulle göra ett sådant uttalande utan hänvisar till vad som sades i betänkandet nr 4 detta år, då man konstaterade att de samiska kulturfrågorna uppmärksammas i olika sammanhang. Man hänvisar lUl utredningen angående nordiska sameinsti-tulet och de betydelsefulla uppgifter som där utförs inom forskning, utbildning och folkbUdning och även på det allmänkullurella området. Sameutredningen uppmärksammar också de här frågorna och arbetar ju som bäst på sitt uppdrag. Del slås även fast vilka insatser på samekulturens område som gjorts, men det påtalas atl de inle är tillräckliga. Det hänvisas också till Nordiska rådet, som vid sin senaste session antog en rekommendation att stödja samerna och även understödja ansträngningarna att bevara samernas ställning som etnisk grupp.

Därmed anser utskottet att man markerat statsmaktens hållning till den verksamhet som pågår och som kommer att bedrivas vid samernas folkhögskola. För egen del tror jag att detta'kommer atl bli en utomordentlig stödjepunkt för det nordiska sameinstitut som man från de tre nordiska länderna är så angelägen om att förverkUga,

Även om en sådan här skolas lokalisering inte är oväsentlig för en glesbygd, har vi nog för vår del menat att utskottets och riksdagens ställningstagande i denna fråga är en viljeyttring för att samekulturens traditioner skaU föras vidare, dess språk och konstarter utvecklas, och all del därför är nödvändigt att man får en fast punkt som denna skola alt samlas kring.

Fru talman! Del är utomordentligt glädjande alt även detta år etl enigt utskott så tydligt ha uttalat sitt starka engagemang för foUchögsko-lorna. Jag ber med detta all få yrka bifall tiU utskottets hemställan i betänkandet nr 14,

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Anslag till folkhögskolor

Herr MÅRTENSSON (s);

Fru talman! Endast några ord i anledning av den reservation som är fogad till utskottsbetänkandet. Betänkandet är kortfattat, fru Marklund var också kortfattad i sitt anförande, och jag tror att kammaren räknar mig till godo om även jag fattar mig mycket kort.

Jag vill endast erinra om atl utskottet säger atl för innevarande bugetår bör det vara 22 kombinerade tjänster som lärare vid folkhögskola inrättade. Utskottet har bedömt det så, att det under nuvarande förhållanden - man kan även lägga ekonomiska synpunkter på detta -inte går att öka på ytterligare med de tio fiänster som visserligen skolöverstyrelsen har begärt men som departementschefen inte har ansett sig kunna tillstyrka.

Med detta yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

161

Nr 69

Fredagen den 28 april 1972

Anslag till folkhögskolor

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Berndtson i Linköping i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 3-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

§ 10 Interpellation nr  132 ang, principerna för SJ:s trafikområdesindelning

162

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr WINBERG (m), som yttrade:

Fru talman! I trafikutskottets betänkande nr 27 år 1971, som godkändes av riksdagen den 16 december 1971, konstaterades att SJ:s den 21 september 1970 framlagda organisationsförslag med av chefen för kommunikationsdepartementet i propositionen 147 år 1971 vidtagna ändringar icke kunde godtagas. Riksdagen fann bl, a, att de näringspolitiska och regionalpoUtiska förhållandena i landets olika delar inte tillräckligt beaktats. Därför borde ett fortsatt utredningsarbete äga rum i samråd med representanter för bl, a, näringsUvet och vederbörande personalorganisationer och under medverkan av personer med erfarenhet från regionalpolitiska bedömningar.

Riksdagen underströk samtidigt vikten av alt SJ:s ralionaliseringsar-bete inom den beslående organisationens ram fortsatte på såväl centralt som regionall och lokalt plan. Det utsädes emellertid klart atl även i detta arbete borde regionalpolitiska synpunkter beaktas, och i ulskoltsbetänkandet erinrades bl, a, om "de i detta hänseende motionsledes framförda synpunkterna beträffande SJ:s organisation i Ängeomrädet", De synpunkter i flera motioner som därvid avsågs gällde den lokaliseringspolitiska betydelsen av SJ:s organ och förvaltningen i Ångeområdet, Ange var för övrigt den enda plats i landet som i detta avseende nämndes i betänkandet,

1 skrivelse den 2 mars 1972 har SJ:s centralförvallning begärt yttrande av driftdistriktscheferna över ett upprättat förslag till ändrad lokal organisation (Irafikomrädesorganisation), vilket bl, a, innebär ändrad geografisk indelning av trafikområdena. Det kan ifrågasättas om detta förslag överensstämmer med principerna för riksdagens beslut.

Etl av de trafikområden som i hög grad berörs av förslaget är Ange trafikområde, vilket kommer att minska i väsentlig utsträckning. TiU delta trafikområde hör för närvarande i huvudsak sträckan Karsjö—Ljus-dal-Ånge-Bräcke-Kälarne på norra stambanan och sträckan Ange— Torpshammar på den norrländska tvärbanan. Enligt förslaget skall större delen av detta område läggas till andra trafikområden (Hudiksvall, Sundsvall, Östersund) och kvar blir endast (inte helt) de linjer som ligger i Ange kommun. Antalet trafikområden i regionen kommer genom denna förändring inte alt minska. Det sker endast en ökning av storieken av omgivande trafikområden på Ångeområdets bekostnad, Elt genomföran-

de av förslaget medför givetvis en minskning av den personal som nu bor i     Nr 69
Ange,   och   det   kommer   att   medföra   avsevärda  svårigheter  i  skilda     Fredagen den
hänseenden för ortens och kommunens framtida utveckling,        28 anril 1972

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd      ------

all lill herr kommunikationsministern fä ställa följande fråga:

Anser kommunikationsministern att de principer som SJ;s centralförvallning tillämpat i det framlagda förslaget om ändrad trafikområdesindelning är förenliga med vad riksdagen uttalade genom beslutet den 16 december 1971?

Denna anhållan bordlades,

§   11  Anmäldes och  bordlades Kungl, Maj:ts proposition nr 96 med förslag lUl lag om ändring i brottsbalken,

§  12 Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden:

Nr 21 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:85 angående utgifter på tUläggsstal 111 tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde

Nr 22 i anledning av framställning från fullmäktige i riksbanken angående ändring i bankoreglementet

Nr 23 i anledning av Kungl, Maj:ls i propositionen 1972:1 gjorda framställning om anslag tUl skatteuljämningsbidrag lill kommunerna m, m, och Kungl, Maj,ts proposition 1972:60 angående skaltebortfalls-bidrag till kommuner m, fl, i anledning av 1970 års skattereform jämte vissa motioner

Skatteutskottets betänkanden:

Nr 21 i anledning av motioner angående avdraget för nedsatt skalleförmåga m, m.

Nr 22 i anledning av motioner om resultatutjämning vid beskattningen

Utrikesutskottets betänkanden:

Nr 5 i anledning av mofioner om en internationell konvention angående ekocid

Nr 6 i anledning av Kungl, Maj:ls i statsverkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner

Nr 7  i anledning av motion om anslag på tiUäggsstat för Bangladesh

Nr 8 i anledning av motion om diplomatiskt erkännande av Bangladesh

Socialförsäkringsutskoltels betänkande:

Nr 21 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:55 med förslag fill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m, m,, jämte motioner

163

Nr 69                     Kulturutskottets betänkanden:

Fredagen den            ''   '  anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:36 angående

28 aorU 1972        statUgt filmstöd m, m,, jämte motioner

-------------------- Nr  14 i anledning av motion om anslag tiU driften av Emigrantinsti
tutet

Utbildningsutskottets betänkanden:

Nr 15 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 tUl bidrag tiU driften av vissa privatskolor jämte motioner

Nr 21 i anledning av proposilionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 till utrustningsnämnden för universitet och högskolor jämte motion

Trafikutskottets betänkande:

Nr 11 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1972:85 angående utgifter på tiUäggsstat 111 lUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jordbruksutskottets betänkande:

Nr 19 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition 1972:1 såvitt avser anslag lUl Miljövårdsforskning, dels Kungl. Mäj:ts proposition 1972:39 angående stöd till koUektiv forskning inom miljövårdsområdet jämte motioner

Näringsutskottets betänkanden:

Nr 24 i anledning av motion om åtgärder för atl motverka maktkoncentrationen i samhället

Nr 25 i anledning av motion om förstatligande av cement- och lätlbetongindustrin

Nr 26 i anledning av motion angående tryckningen av postgiro-inbetalningskort

Inrikesutskotlets betänkande:

Nr 10 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1972/73

CivUutskottets betänkanden:

Nr 20 i anledning av motion om vidgat medinflytande i vissa ärenden enligt byggnadslagstiftningen

Nr 21 i anledning av motion om översyn av handikappbyggnormerna i byggnadsstadgan

Nr 22 i anledning av motion om översyn av vissa bestämmelser avseende bebyggelse på landet

Nr 23 i anledning av motion angående tillstånds- och kontrollför-farandel vid byggande av egna hem

Nr 24 i anledning av motion om  skyldighet  för staten och lands
tingen atl söka byggnadslov
164                            Nr 25  i anledning av motion om normer för parker och grönområden

i tätbebyggelse

§13  Fru andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för     Nr 69
kammarens nästa sammanträde skuUe utrikesutskottets betänkanden nr     Fredagen den
6—8 och 5 i nu angiven ordning uppföras främst.                         28 aoril 1972

§   14 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1684 av herr Signell m. fl. avlämnad  i  anledning av  Kungl.  Maj:ts  proposition  nr 57  angående Sveriges försörjning med kärnbränsle

Nr 1685 av herr Lindkvist avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 72 med förslag till riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m.m.

§ 15 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades all följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr  191  Herr Romanus  (fp)   till   herr   UtbUdningsministern  angående resultatet av försök med könskvotering vid intagning tUl viss utbUdning: Hur   bedömer   UtbUdningsministern   resultatet  av  försöken  med könskvolering vid intagning tUl viss utbildning?

Nr 192 Herr Richardson (fp) till herr statsrådet Moberg om vidgad rält alt förena tjänst vid universitet med tjänst inom decentraliserad universitetsutbildning:

Är statsrådet beredd atl medverka fill atl extra universitetslärare

bereds  vidgade   möjligheter   att   förena  tjänst  vid   universitet   med

tjänst inom decentraliserad universitetsutbildning?

Nr 193 Fru Nilsson i Kristianstad (c) tUl herr UtbUdningsministern angående inrättandet av rökmtorvid gmndskolor:

Anser statsrådet del förenligt med skolans undervisning i hälsofrågor alt inrätta rökmtorvid gmndskolor?

Nr  194  Herr Hedin  (m) tUl herr inrikesministern angående rätten till

invalidbostadsbidrag:

Anser herr statsrådet att invalidbostadsbidrag bör kunna utgå för t. ex. installation av hiss avsedd att möjliggöra för svårhandikappad att la sig till särskUt utrymme i anslutning tUl bostaden inrett för gyriinastik och daglig träning i de fall läkare intygar sådan verksamhets oundgängliga nödvändighet i det enskUda fallet?

Nr  195 Herr Elmstedt (c) tUl herr justitieministern angående principerna

för körkortsälerkallelser:

Anser statsrådet att del är förenUgl med gäUande lagstiftning att körkortsåterkallelse ifrågasätts för person mot vUken inga som helst

anmärkningar tidigare riktats, enbart av det skälet att domstol utdömt            165

etl lågt bötesstraff för ovarsamhet i trafik?

Nr 69                     Nr  196 Herr Larsson i Staffanstorp (c) tUl herr jordbmksministern om

Fredagen den        ekonomisk kompensation i vissa faU med anledning av förbudet mot

28 april 1972         användning av amitrol:

-------------------- --------- Anser statsrådet att staten bör lämna ekonomisk kompensation till

de förbmkare, som vid den aktuella tidpunkten ovetande om amitrolets skadlighet redan inför växtskyddssäsongen hunnit inköpa vissa kvantiteter av ämnet när det överraskande amilrolförbudet kom?

§  16   Kammaren åtskUdes kl. 14.39.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert