Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:68

Torsdagen den 27 april

Kl, 11,00

§ 1 Val av ledamot jämte suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse

Företogs val av en ledamot i riksdagens förvaltningsstyrelse jämte en suppleant.

Ordet lämnades på begäran till

Herr SVANBERG (s), som yttrade:

Herr talman! För val av ledamot i riksdagens förvaltningsstyrelse efter herr Andersson i Knäred, som avsagt sig uppdraget, har valberedningen enhäUigt godkänt en gemensam Usla, varav framgår att tUl ledamot för återstående del av valperioden föreslås herr Larsson i Borrby med herr Stridsman som personUg suppleant. Såsom ordförande i valberedningen ber jag att få överlämna denna Usla,

Den av herr Svanberg avlämnade Ustan upptog under partibeteckningen "Den gemensamma listan" följande namn:

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Val av ledamot jämte suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse

Val av fullmäktige Jämte suppleanter i riksbanken

Ledamot

Herr Larsson i Borrby (c)

Personlig suppleant Herr Stridsman (c)

Sedan denna lista upplästs av herr talmannen och godkänts av kammaren förklarades de på listan upptagna personerna för återstående del av valperioden 1971 — 1974 valda till ledamot respektive suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse.

§ 2 Val av fullmäktige jämte suppleanter i riksbanken

Anställdes val av två fuUmäktige i riksbanken jämte två suppleanter.

Herr TALMANNEN yttrade:

Av fullmäktige i riksbanken skall under år 1972 herrar Wärnberg och Per Äsbrink avgå.

Enligt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen beslutat att för valperioden 1972-1975 föreslå omval av herrar Wärnberg och Åsbrink såsom fullmäktige i riksbanken. Valberedningen har vidare beslutat föreslå fru Lundblad som suppleant för herr Wärnberg och LO:s andre ordförande herr Gunnar Nilsson som suppleant för herr Åsbrink,

Enligt 70 § 3 mom. riksdagsordningen utses vid val av fullmäktige i riksbanken varje fullmäktig för sig. Vid valet tUlämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär att valet skaU förrättas med slutna sedlar.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Val av fullmäktige Jämte suppleanter i riksgäldskontoret

Kammaren utsåg för valperioden 1972—1975 tiU

fullmäktige

herr Wärnberg, Erik G. (s)

herr Åsbrink, Per V,, riksbankschef

suppleant (för herr Wärnberg) fru Lundblad, Grethe (s)

suppleant (för herr Åsbrink)

herr NUsson, Gunnar, LO;s andre ordförande

§ 3 Val av fuUmäktige jämte suppleanter i riksgäldskontoret

Förelogs val av två fullmäktige i riksgäidskontoret jämte två suppleanter.

Herr TALMANNEN anförde:

Av fullmäktige i riksgäidskontoret skaU under år 1972 herrar Axel Strand och Fredriksson avgå.

Enligt ett tUl kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen beslutat att för valperioden 1972—1975 föreslå omval av herr Fredriksson såsom fullmäktig i riksgäldskontoret och tUl ny fullmäktig föreslå fru Holmqvist, Valberedningen har vidare beslutat föreslå herr Jansson som suppleant för herr Fredriksson och herr Kristensson som suppleant för fru Holmqvist,

Liksom för valet tUl riksbanksfuUmäktige skaU i förevarande val varje fullmäktig väljas för sig. Vid valet tillämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär atl valet skall förrättas med slutna sedlar.

Kammaren utsåg för valperioden 1972-1975 tUl

fullmäktige

herr Fredriksson, K, Torsten (s)

fm Holmqvist, A, Mary S, (s)

suppleant (för herr Fredriksson) herr Jansson, Paul G, (s)

suppleant (för fru Holmqvist) herr Kristenson, E, Valter (s)

§ 4 Justerades protokoUen för den 19 innevarande månad,

§ 5 Herr talmannen meddelade all fru Olsson i Helsingborg enligt tUl kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under liden den 25-30 april.

Fru Olsson i Helsingborg beviljades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 6 Ang, föregripande av riksdagens beslut inom ett statligt organ

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att besvara herr Källstads (fp) i kammarens prolokoU för den 2 1 april intagna fråga, nr 180, och anförde:

Herr talman! Herr Källstad har frågat mig om jag anser det vara väl förenligt med ett rimligt hänsynstagande till den demokratiska beslutsprocessen att ett statligt organ, vUket föreslås komma stå som huvudman för viss informationsverksamhet, såsom t, ex, statens ungdomsråd, går ut med material om planering av informationsverksamheten, innan riksdagen beslutat vilket organ som skaU bli huvudman samt vUken inriktning informationsverksamheten skaU få.

Min principiella uppfatlning är att statligt organ, som berörs av förslag som är föremål för riksdagens prövning, inle bör vidta definitiva dispositioner i frågan innan riksdagens beslut föreligger, Å andra sidan bör det inte föreligga hinder för ett statligt organ att lämna information om sådant förslag tUl exempelvis underlydande organ, om det klart anges alt det är fråga om förslag som är beroende av riksdagens beslut.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. föregripande av riksdagens beslut inom ett statligt organ

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr lalman! Jag vill tacka finansministern för svaret på min enkla fråga,

1 propositionen 61 med förslag tUl lag om ändring i ölförsäljningsför-ordningen säger finansminister Sträng att statens ungdomsråd är ett organ som är lämpligt att anförtros uppgiften att vara huvudman för informationsverksamheten. Det gäller i detta sammanhang information om meUanöl och rusdrycker, narkotika, thinner och andra beroendeframkal-lande medel, och statens ungdomsråd föreslås bli huvudman för fördelningen av de föreslagna 5 miljoner kronorna.

Den 26 januari väcktes en motion av socialdemokratiska riksdagsledamöter om alt CAN, dvs. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, skuUe vara samordnande organ för denna verksamhet. Sedermera har det också väckts motioner från centerpartiet, folkpartiet och moderaterna om att CAN skall vara huvudman.

Frågan är aUlså föremål för behandUng av riksdagen och beslut kan väntas i maj. Ärendet har behandlats i kulturutskottet och skall även behandlas i skatteutskottet, men ännu har inget beslut fattats i riksdagen. Den 22 mars gick emellertid statens ungdomsråd ut tUl ungdomsorganisationer och bUdningsförbund med en inbjudan lill en konferens som skuUe håUas den 12 april. Man begärde också av organisationerna all få synpunkter och tips. Sedan gav man ut en stencUerad PM - som jag har i min hand — angående informationsverksamheten, där man går händelserna i förväg och på ett föregripande sätt talar om det anslagna beloppet — aUtså inte del föreslagna - på 5 miljoner kronor och ger organisationerna intrycket av att det redan är klart att statens ungdomsråd skall vara huvudman.

Vidare har man givit ut en tryckt broschyr, som jag också har i min hand, med titeln "5 miljoner liU information om mellanöl, alkohol och narkotika etc", där det bl, a, säges:

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. föregripande av riksdagens beslut inom ett statligt organ

"Organisation som vill delta i informationsverksamheten kan vända sig tUl rådet" - dvs. tUl statens ungdomsråd - "och presentera ett konkret förslag till informationsverksamhet och få ekonomiskt bidrag tiU delta," Det nämns vidare att liden för första ansökningstUlfällel går ut den I juni 1972,

Men har alltså såvitt jag kan förstå gått händelserna i förväg, och min fråga slår fortfarande kvar; Är det verkligen förenligt med hänsynen till den demokratiska beslutsprocessen att på detta föregripande sätt hantera denna fråga?

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag har sagt i mitt svar att det självfallet inte är lämpligt att ett underlydande organ vidtar några definitiva dispositioner innan riksdagen har fattat sitt beslut. Om jag fortfarande får diskutera rent principiellt vill jag säga att det inte är något fel i att man gör vissa förberedelser. Skall man snabbt komma ur startgroparna efter ett förväntat beslut av riksdagen, är det aUtid en vinst om man gjort vissa förberedelser.

Den broschyr som herr Källstad läste ur har också jag i min hand. Nu läste herr KäUstad ur den avslutande delen av broschyren, men vad som där står skaU ses i sammanhang med hur man uttrycker sig inledningsvis och i de andra mera väsentliga delarna av broschyren. Där säger man att regeringen i sin proposition nu föreslår vissa åtgärder. Det heter också; Vidare föreslår regeringen att 5 miljoner kronor ställs till förfogande för en upplysningsverksamhet på området. Sedan står det att regeringen föreslår en uppläggning som ger spelrum för olika organisationer att från skilda utgångspunkter och utifrån egna värderingar angripa problemen, och så sägs det att statens ungdomsråd föreslås bli huvudman för verksamheten.

Det hade naturligtvis varit bättre, om man varit konsekvent och uttryckt sig litet försiktigare pä sluttampen, men jag tycker nog att herr Källstads redovisning av broschyren var ganska ofullständig. Det väsentliga intrycket vid läsningen är att regeringen har föreslagit riksdagen en reform på det här området, och det har ungdomsrådet velat tala om. Ambitiös som man är har man velat, som jag sade, komma snabbt ur startgroparna, och därför har den här publikationen tryckts. Den kunde ha varit mindre bestämd i de sista avsnitten — det kan jag hålla med om — men i rättvisans intresse skaU väl även de dominerande delarna av broschyren redovisas.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Det är riktigt att man i den PM, som statens ungdomsråd delade ut till organisationerna vid konferensen som jag nämnde, redogör för propositionen och att det också i den tryckta broschyren hänvisas tiU det förslag som föreligger i form av en proposition. Men det märkliga är ju ändå att ett statligt organ som ungdomsrådet startar en verksamhet med regeringens goda minne, innan beslut därom fattats av riksdagen.

Jag kan förstå resonemanget att man viU komma tidigt ur startgropar-

na, men här gäller det ju ändå en kontroversiell sak, eftersom CAN tävlar med statens ungdomsråd om uppgiften att vara huvudman, Mofioner om den saken föreligger ju i riksdagen. Starka krafter som nykterhetsrörelsen och andra folkrörelser anser att CAN bör ha den här uppgiften. Det framgår heller inte riktigt tydligt, i varje fall inte av den stencilerade PM som gavs lill ungdomsorganisationerna, att det bara är ett förslag att statens ungdomsråd skall sköta verksamheten. Det talas, som jag sade, om de anslagna medlen på 5 miljoner kronor.

Den tryckta broschyren, som finansministern också hänvisade tUl, far med felaktiga uppgifter, vilket visar en okunnighet från ungdomsrådets sida som gör atl man kan betvivla dess kompetens på det här området. Det heter t. ex, på första sidan: "Dit hör också de problem som narkotikan och andra centralstimulerande medel skapar," Man är alltså inte på det klara med alt ordet narkotika är en juridisk definition med syftning på opiater, centralstimulerande medel och haUucinogener, medan centralstimulerande medel är en farmakologisk beteckning på en grupp av narkotika — amfetaminer, Preludin, Ritalina, osv. Man har blandat samman begreppen, och i den här broschyren ges alltså inte fullständiga och riktiga upplysningar.

Jag anser alt del hade varit förenligt med en demokratisk ordning att ungdomsrådet hade väntal med att ge ut broschyren. De 5 miljonerna skaU för övrigt användas under två år, och tiden hade säkerligen räckt till, om man förberett själva starten. Däremot borde man inle ha givit organisationerna intrycket att det redan är klart från riksdagens sida att just statens ungdomsråd skall ha hand om uppgiften, eftersom den saken här i huset ännu så länge är kontroversiell.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. gränsöverfarten till Finland

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det var rätt intressant att höra det senaste inlägget. Herr Källstad vände sig mot den snabba starten men är för egen del pigg på alt snabbt starta den sakdebatt som så småningom skall håUas här i riksdagen. Jag tycker att inlägget passar bättre där.

Herr Källstad sade att statens ungdomsråd givit ut broschyren "med regeringens goda minne". Naturligtvis tar regeringen ansvar för vad dess underordnade verk företar sig. Ansvaret Ugger hos regeringen. Personligen var jag inte medveten om det här förrän jag fick den enkla frågan. Huruvida någon annan i regeringen har blivit kontaktad kan jag inte säga. Därför bör del som hänt inle utan vidare uppfattas som att regeringen har sanktionerat själva uppläggningen av ungdomsrådels utspel. Men självfallet, som jag sade, är regeringen ansvarig för vad som sker på del här området.

Överiäggningen var härmed slutad,

§ 7 Ang, gränsöverfarten till Finland

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för all besvara herr Stridsmans (c) i kammarens protokoU för den 21 aprU intagna fråga, nr 182, och anförde: 1 * Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. gränsöverfarten till Finland

Herr talman! Herr Stridsman har frågat mig om jag viU medverka till att gränsbor vid finska gränsen vid gränsöverfart blir jämställda med gränsbor vid norska gränsen.

Fr, o, m, den 1 maj gäller nya bestämmelser beträffande bl, a, gränsbornas möjligheter atl passera gränsen i Tornedalen, Bestämmelserna gmndar sig på en överenskommelse tidigare i år mellan representanter för Sveriges och Finlands regeringar. Som jag framhöU i ett interpellationssvar tUl herr Dahlberg i förra månaden innebär den nya ordningen att i princip fri gränsövergång kan medges där del finns behov. För sträckan norr om Huuki föreligger för gränsbefolkningen full frihet för övergång utan några inskränkningar. Söder om Huuki gäller en anmälningsplikt så utformad att gränsbor vid finska gränsen i aUt väsentligt kan anses ha fri gränspassage vid tiUslåndsgivningen,

Herr STRIDSMAN (c):

Herr talman! Samtidigt som jag tackar för svaret på min fråga måste jag med beklagande konstatera att finansministerns svar innebär, att gränsbefolkningen i Tornedalen inte blir jämställd med gränsbor vid den norska gränsen.

Herr finansminister, min fråga blir: Vilka kan de verkliga motiven vara att ha skilda bestämmelser vid gränsöverfarl? VUl man bara stimulera en administrativ byråkrati eUer är månne gränsbefolkningen i Tornedalen att betrakta som opålilligare än de som bor vid den västra gränsen? Etl klarläggande behövs på den här punkten.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Del var väl närmast etl ganska ogenerat inslag av oförskämdhet ifrån frågestäUaren när han frågar, om del här är etl försök att stimulera en onödig statlig byråkrati. Naturligtvis är det inle det. Del finns väl rutiga skäl och randiga orsaker bakom detta. Här hörs försvarsmyndigheter, och här har vi vissa regler enligt den invandringskungörelse som gäller. Vad som har beslutats i form av en överenskommelse mellan svenska och finska regeringarna, i fullt samförstånd mellan de båda regeringarna, är en överenskommelse där bl. a. dessa avvägningar ligger i bakgrunden.

Man bör inte göra den här frågan större än vad den är. 1 de nya bestämmelserna beträffande gränstrafik med varor som skall förtullas sägs: "Trafiken med varor som skall förtuUas sker också i fortsättningen där det finns en finsk tullväg och svenskt gränsövergångsställe. Uppkommer nya trafikbehov skall tullväg/övergångsställe upprättas." Vad sedan beträffar gränstrafik med varor som får medföras fritt — och det är väl närmast del som frågeställaren har avsett - sägs i överenskommelsen:

"a) För turister inrättas nya gränsövergångsställen på sådana platser som företrädesvis används av turister som skid- eller vandringsled. Sådant övergångsställe kan utvidgas att omfatta etl större gränsavsnitt.

Turister kan vid behov få tillstånd av svensk eller finsk tull- eller polismyndighet atl i båda riktningarna gå över gränsen på annat ställe än övergångsställe.

b) Uppkommer nya behov av överfartsstäUen för gränsbor skall sådana upprättas.

Dessutom kan gränsbor vid behov få tillstånd av svensk eller finsk tull-eller polismyndighet att i båda riktningarna gå över gränsen på annat ställe än övergångsställe eller överfarlsslälle,"

Del tillståndet ges efter en enkel lelefonpåringning. Jag tror inle man kan komma längre i fråga om UberaUsering av gränslrafiken, om man ändå har ett, som jag menar, dokumenterat behov av alt hålla en viss kontroU över den.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. gränsöverfarten till Finland

Herr STRIDSMAN (c):

Herr talman! Det var bra att få fastslaget att det kan vara försvarssynpunkter som gör att gränsbefolkningen i Tornedalen inte är jämställd med gränsbefolkningen vid den norska gränsen.

Det var också av värde att få upplysningen att det går atl med elt enkelt telefonsamtal få besked om huruvida man får passera gränsen utanför de bestämda övergångsställena. Man skapar nämligen faktiskt en byråkrati genom att man i författningsförslaget har sagt att det föreligger anmälnings- eller ansökningsförfarande. Låt mig bara läsa upp vissa punkter ur de bestämmelser som skall gälla:

1. Vederbörande turist vänder sig till närmaste tull- eller polistjänsteman med upplysning om ämnad färdväg.

2. Tjänstemannen förvissar sig om att endast "fria" varor medföres och noterar resandens namn och adress.

3. Tjänstemannen kan själv bevilja tUlståndet för bägge ländernas räkning.

4. Snarast möjUgt underrättas andra landels lägUgast stationerade lullfiänsteman — om polisman utfärdat tillståndet underrättas dock enbart det egna landets tullmyndighet som vidarebefordrar uppgiften enligt ovan.

5. Vederbörande svenske tulltjänsteman meddelar sambandscentralen vid tullkammaren i Haparanda om den vidtagna åtgärden, medan den finske tuUtjänstemannen underrättar vakthavande vid tullkammaren i Torneå.

6. Tullkamrarna i Haparanda och Torneå upprättar förteckning över meddelade tillstånd. Dessa förteckningar kan läggas lill grund för framtida bedömning av behovet av nya gränsövergångsställen.

Jag kan inle förstå annat än att detta är atl skapa en administrativ byråkrati. Det bor i alla faU 25 000-30 000 människor vid denna gräns. Låt oss säga att hälften vill passera gränsen. Då kan man inte komma ifrån att det blir en byråkrati. Dessutom är utgångsläget för dessa människor betydligt sämre än för dem som bor vid den norska gränsen.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Jag tror atl frågeställaren skrämmer upp sig själv och även gränsbefolkningen alldeles i onödan. Detta är en överenskommelse som har träffats mellan den svenska och den finska regeringens förhandlare. Man har varit fullt överens om atl den skall se ut så här, och den har konfirmerats i en brewäxUng mellan den finske finansministern

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Om effektivare skydd mot överfall på demonstrationståg

och mig.

Det ges i denna överenskommelse så vida möjligheter alt få tiUstånd att inga reguljära, befogade kommunikationsbehov sätts tillbaka. Vi har dessutom per telefon informerat tull- och polismyndigheterna om att den här överenskommelsen skall hanteras med den största generositet.

Överenskommelsen har ännu inte börjat tillämpas - jag vUl minnas alt den träder i kraft den 1 maj — och jag tycker nog att herr Stridman kunde ha lugnat sig Utet och sett hur den av honom kritiserade byråkratin fungerar innan han öser sin galla över den.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om effektivare skydd mot överfall på demonstrationståg

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Hallgrens (vpk) i kammarens protokoll för den 20 aprU intagna fråga, nr 176, och anförde:

Herr talman! Herr Hallgren har frågat mig om jag har för avsikt att ta initiativ som kan leda till effektivare skydd mot organiserade överfall på demonstrationståg.

Rätten att anordna och delta i demonstrationer är elt omistUgl inslag i elt demokratiskt samhälle. 1 praktiken är polisens viktigaste uppgift i sammanhanget att främst skydda fredUga demonstrationer mol provokationer och störningar från andra grupper. Rikspolisstyrelsen anordnar särskild utbUdning beträffande polisens uppgifter och uppträdande i samband med allmänna sammankomster. Anvisningar i ämnet kan väntas inom den närmaste tiden.

Behovet av polisiära insatser vid demonstrationer måsle bedömas med hänsyn till omständigheterna i del enskilda fallet. Det är min erfarenhet alt polisen brukar sköta sina uppgifter i samband med demonstrationer på etl föredömligt sätt.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få tacka justitieministern för svaret.

Min fråga är föranledd av de organiserade överfall som förekom på demonstrationståg i Helsingborg och Göteborg under Vietnamveckan, dvs. den 15 april i år, och dessutom polismästarens i Göteborg uttalande i samband med oroligheterna. Det måste ifrågasättas om inte polismästaren här har gjort sig skyldig lill direkt tjänstefel, när han för pressen förklarar polisens relativt ringa insats vid de organiserade överfallen.

Till tidningen Arbetet säger han: "Dessa demonstranter är ju inte själva för demokratiska rättigheter för alla. De låter inte andra åsikter än sina egna göra sin stämma hörd. Därför får de finna sig i atl bli utsatta för provokationer. De har ju själva vall den vägen,"

Enligt 2 § i polisinslruktionen av den 3 december 1965 har polisen atl upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att därvid särskilt "förebygga brott samt hindra all den allmänna ordningen och säkerheten stores genom brott". Del är vad som står i polisinslruktionen, och

justitieministern har understrukit att det är riktigt att man bör ha del skyddet.

Jag skulle vilja ha ett svar av justitieministern på frågan om han anser det tUlfredsställande att polismästaren i Göteborg utan atl ha belägg för påslåendet offentligt ullalar alt demonstranterna själva inte är för de demokratiska rättigheterna och att de i anledning härav inte kan påräkna etl effektivt skydd vid demonstrationer.

Alt det förekommer organiserade överfall står utom allt tvivel. 1 Göteborg och Helsingborg medges detta förhållande av Demokratisk allians. Dessa enUgl min mening politiskt organiserade brott ökar starkt. I Göteborg har delta förhållande rått under ett flertal år vid förstamaj-demonstralioner och Vietnamdemonstrationer, Jag vill fråga om justitieministern har för avsikt atl vidta några åtgärder mot den fascistiska organisation som ligger bakom överfaUen, De här knutlarna som uppträder har i regel inle klart för sig den politiska innebörden i sitt handlande.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Om effektivare skydd mot överfall på demonstrationståg

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag vill först erinra om att man inte i riksdagen kan diskutera enskilda fall av tjänstemäns uppträdande. Jag kan därför inte heller göra något uttalande i anledning av vad herr Hallgren påstår att polismästaren skuUe ha sagt vid det här aktuella tillfället. Men jag kan åtminstone göra den deklarationen att det är fuUt klart att poUsen inte skall göra någon politisk bedömning av en demonstration eller därmed sammanhängande situationer.

Därutöver viU jag i anslutning liU frågan bara ytterligare understryka, att de polismän som skaU upprätthålla ordningen i samband med demonstrationer har en utomordentligt svår och krävande uppgift. Men så långt jag har kunnat följa detta har jag den uppfattningen atl polisen löser dessa uppgifter på elt sätt, som vi har anledning att vara tUlfredsstäUda med.

Herr HALLGREN (vpk);

Herr talman! Jag är naturligtvis tacksam för att justitieministern understryker att polisen inle skall göra några politiska ställningstaganden. Så har emeUertid skett här, och då kan man väl förutsätta atl det kommer att föranleda en utredning av huruvida poUsmäslaren, som ju har högsta befälet, verkligen har handlat på ett rikligt sätt.

Den andra frågan undvek justitieministern att svara på — hur han ser på det ökade poUtiska organiserade våldet från organisationer med rent fascistiska tendenser; om han över huvud taget har för avsUct att vidta några åtgärder, eller åtminstone undersöka vad man kan vidla för åtgärder, mol detta våld.

Jag vill bara göra en liten påminnelse om att just på samma sätt uppkom under 1930-talet i Tyskland organiserade överfaU av högerextremistiska grupper på arbetardemonslrationer och arbetarmöten. Vi vet ju aUa hur utvecklingen blev när Hitler kom tiU makten och fascismen fick greppet över hela det tyska folket. Är det inte alarmerande all samma tendenser dyker upp i vårt samhäUe? Vi har ju hävdat att det skall

Nr 68 vara ell demokratiskt samhälle, men skaU det vara så demokratiskt all vi

Torsdagen den okså tillåter fascism?

27 aprU 1972

—------------------ ----- Överläggningen var härmed slutad.

Om organisatoriska

åtgärder för en

bättre praktisk § 9 Om organisatoriska åtgärder för en bättre praktisk trafiksäkerhet

trafiksäkerhet m. m. i m

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Lundbergs (s) i kammarens protokoU för den 18 april intagna fräga, nr 173, och anförde:

Herr lalman! Herr Lundberg har frågat om man - sedan generaldirektören för Irafiksäkerhelsverket enligt uppgift befordrats till en högre lön - nu kan förutsätta atl trafiksäkerhetsverkets personal och stora mUjonkostnader kommer att överföras tUl rikspoUsstyrelsen för att minska kostnader och skapa en enhetlig och meningsfull ledning samt en bättre praktisk trafiksäkerhet.

Svaret är nej.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka för svaret, även om detsamma förvånar.

När staten har sagt all vi skall hålla igen på utgifterna för stat, landsting och kommuner och vi vidtar mycket hårda rationaUseringsåtgärder när det gäller personalsidan, så trodde jag atl man i olika departement skulle se till atl även de skulle få vidkännas en rationalisering i fråga om kostnader och den personal som skall sysselsättas där. Vi har kommit i den situationen atl, samtidigt som vi sparar mycket hårt på personalsidan och inskränker trafiken, tillsättes olika hundra-lusenkronorstjänster som inte kan fuUgöra det arbete för trafiksäkerheten som polispersonalen skall och kan ulföra, 1 stället för att ha kvar de tillskapade ämbetsverken borde man ge polispersonalen möjligheter att fullgöra ett trafiksäkerhetsarbete ute på vägarna. Det skulle vara mera värdefullt än att vi som hittiUs har etl Irafiksäkerhetsverk, vars statistik är beroende av väder och vind och icke av insatser i olika avseenden för trafiken. Jag beklagar att när det gäller dessa stora, dyra ämbetsverk och deras personal har man inga hämningar, men när det gäller den praktiska trafiksäkerheten är man ganska bekymrad.

Fortsätter vi med alt ha dessa ämbetsverk, vilka skapar föreskrifter och vidtar andra åtgärder som kostar så enormt mycket pengar för allmänheten, så kommer vi i en situation som blir ohållbar, för industrins folk kan inle fortsätta atl betala allt delta.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skall inte gå in i någon längre diskussion om trafiksäkerhetsverkets hittillsvarande verksamhet, utan jag hänvisar endast tUl den diskussion som fördes i denna kammare i går, när statsverkspropositionens äskanden rörande trafiksäkerhet m, m, behand-

lades. Där hade, om jag minns rätt, ett par tre motionärer föreslagit ändringar i formerna för trafiksäkerhetsverkets arbete. Någon motionär hade föreslagit överflyttande av vissa medel från trafiksäkerhetsverkets anslag tUl Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.

Under behandUngen av ärendet, såväl i trafikutskottet som i kammaren i går, föreslogs och beslutades alt motionerna icke skulle föranleda någon åtgärd, och under diskussionen framhävdes av flera talare, representerande olika partier, att man inte såg någon anledning till att nu ändra trafiksäkerhetsverkets status. Och det genomgående argumentet hos dem som diskuterade detta var väl att man uppskattade det arbete som utförts, och kanske också att trafiksäkerhetsverkel är ett ungt verk — det har bara funnits ett litet antal år - varför man även av den anledningen fann det rimligt och riktigt att icke riva upp organisationen.

Jag har velat säga detta eftersom herr Lundbergs fråga så nära i tiden sammanföU med riksdagens behandling av just detta ärende.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Om organisatoriska åtgärder för en bättre praktisk trafiksäkerhet m. m.

Hert LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag hörde också på dessa vackra ord i går, och det var ungefär som när man kommer på ett 50-årskalas och skaU avge smickrande omdömen om föremålet även om man kan anse att vederbörande icke är förtjänt av detta och vet att föremålet måste känna att omdömena inte överensstämmer med verkUgheten.

Jag trodde att när man nu säger att vi skaU vara återhållsamma med utgifterna, så skulle man även försöka göra en rationalisering inom den inflation av ämbetsverk som vi begåvats med och som kostar mycket pengar och förutsätter att de som står i industriellt arbete måste betala kalaset.

Det finns ingen möjlighet för oss att fortsätta med att pålägga både trafiken och människorna åtgärder som ibland förefaUer ha tUlkommit mycket hastigt och därför att någon bara kommit på det hela. Del har blivit för mycket affärsbetonat. Vi talar om att vi skaU ha det och det när det gäller trafiksäkerheten för att någon tid därefter vara med om att säga: Det här måste vi ta bort — nu skall vi ha nägot annal. Det har blivit något av bingo i det hela. Det är givet att om man överlåter en sådan viktig fråga till ett bingotänkande, som också kostar pengar, så är det ganska farligt.

Jag vill med detta ha sagt att samhället måste även rationaUsera på det här området. Det kan inle vara rimligt att vi skall införa ytterligare pålagor för de människor som har begränsade inkomster och — jag tillåter mig säga det - behålla ämbetsverk för deras egen skull. Har vi möjligheter atl få bort det skall vi också använda oss av dessa möjligheter.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag erinrar om vUken fråga det är som herr Lundberg har ställt. Han har frågat om jag anser att man i det här ögonblicket, när man byter generaldirektör i statens Irafiksäkerhetsverk, skaU ta tiUfället i akt att upplösa trafiksäkerhetsverket och överföra det till rikspoUsstyrelsen. På den frågan har jag svarat nej.

Om herr Lundberg sedan tycker atl man skall göra si eller så med

Nr 68

Torsdagen den 27aprU 1972

Ang. statsbidrag till trafikled inom tätbebyggt område

trafiksäkerhetsarbelet i andra sammanhang, så är väl det en sak som vi får diskutera vid annat liUfälle, när vi har mera tid på oss.

Jag erinrar ännu en gång om att en så gott som enig riksdag i går kväll konstaterade att trafiksäkerhetsverket fuUgör sina svåra uppgifter på etl i storl sett tUlfredsställande sätt.

Överläggningen var härmed slutad.

§10 Ang, statsbidrag till trafikled inom tätbebyggt område

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för atl besvara herr Clarksons (m) i kammarens protokoll för den 2 I april intagna fråga, nr 179, och anförde:

Herr talman! Herr Clarkson har frågat mig om det är rimligt att statsbidrag vägras till trafikled inom tätbebyggt område som av miljövårdsskäl belagts med förbud för viss tung trafik nattetid.

Av de upplysningar som jag inhämtat från statens vägverk framgår att det inom vägverket - som ju är den myndighet som prövar och fördelar statsbidragen till kommunal väghållning - inte har varit aktuellt att vägra statsbidrag för en trafikled på grund av att man med hänsyn tiU bl, a, buller infört förbud för tung trafik nattetid.

Herr CLARKSON (m):

Herr lalman! Av en ren och skär tiUfäUighet kom den fräga som herr Lundberg nyss berört att slå an strängar också i mitt hjärta, och jag är angelägen om att säga alt jag som moderat helt och fullt sluter upp vid socialdemokraten herr Lundbergs sida i vad gäller det som han sade om 50-årskalas och Irafiksäkerhelsverket,

Jag hoppas att jag därmed inte har slött mig med statsrådet Norling,
som jag tackar för det svar jag nu fått. Kommunikationsministern har väl
inte direkt svarat på min fräga huruvida det är rimligt att vägra
statsbidrag för viss trafikled, men herr Norling säger också att det inte har
varit aktuellt att vägra statsbidrag för trafikled av ifrågavarande slag. Då
vUl jag emellertid gärna underrätta statsrådet om att vägverket tydligen
har lämnat två skUda svar på samma fråga. Jag har nämligen här framför
mig en kopia av etl meddelande av den 25 oktober 1971, där statens
vägverk säger atl kommurukationsdepartementet har gjort ett uttalande,
som gör del möjligt att ge dispenser för trafiksanering på trafikleder av
detta slag. Men sedan säger verket följande: "Det bör i sammanhanget
framhållas atl väsentliga regleringar av trafiken på en väg eller gata kan
medföra en omprövning av dess karaktär som allmän eUer statsbidrags-
berättigad, -- Om visst slag av trafik på en led förbjudes eller

inskränkes kan frågan uppkomma om leden kan anses alltjämt fylla dessa väglagens krav,"

Och då vill jag underrätta statsrådet Norling om atl den led i Helsingborg som jag i delta fall har tänkt på icke har fått statsbidrag i årets petita.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Jag tror inte att herr Clarkson och jag behöver bygga upp så stora motsättningar rörande vägverkets tillämpning av vägtrafikförordningen i detta fall.

Det är riktigt som herr Clarkson säger, alt vägverket ger ul en serie informationsblad som kallas Meddelanden från gatusektionen. Jag har låtit mig underrättas om del. Vägverket tar i dessa meddelanden upp olika aktuella trafikproblem i tätorter, 1 meddelande nr 17, som herr Clarkson här citerade några meningar ur och som utkom i höstas, lar man upp frågan om Irafikreglering med hänsyn till buller, I det meddelandet, som bl, a, har delgivits kommunerna, erinrar vägverket om all trafik-nämnderna med stöd av 61 § vägtrafikförordningen kan meddela trafikreglerande föreskrifter för att förbättra trafikbuUersitualionen, Av meddelandet framgår alt en sådan reglering i många fall dessutom är att rekommendera.

Vad som föranlett herr Clarksons fråga är förmodligen det sista stycket i det meddelandet, som herr Clarkson här läste upp ett par meningar ur. Jag ber att få förtydliga det citerade. Vägverket skriver följande: "Det bör i sammanhanget framhållas alt väsentliga regleringar av trafiken på en väg eUer gata kan medföra en omprövning av dess karaktär som allmän eller statsbidragsberättigad," Det är aUtså fråga om väsentliga regleringar i trafiken. Sedan säger vägverket; "Av motiven till väglagen får nämligen anses framgå alt förutsättningarna för atl en trafikled skaU kunna betecknas som 'för den allmänna samfärdseln nödvändig' bl, a, är alt den står öppen för all slags befordran och transport av personer och gods. Om visst slag av trafik på en led förbjudes eUer inskränkes kan frågan uppkomma om leden kan anses alltjämt fylla dessa väglagens krav,"

Vi kan väl vara överens om, all när en gata förändras lill exempelvis gågata, så är den inte längre en för den allmänna samfärdseln nödvändig gata. En sak som man då måste ha i minnet är, atl gatans tidigare trafikuppgifter genom trafikregleringen kan ha övertagits av andra gator, exempelvis av runt en stadskärna löpande trafikleder, vUka därmed kan bli slalsbidragsberätligade.

Del är min förklaring tUl herr Clarkson av vad som kan ha inträffat, och jag tycker att den i övrigt rimmar väl med reglerna för statsbidrag.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. statsbidrag till trafikled inom tätbebyggt område

Herr CLARKSON (m);

Herr talman! Av detta senaste förtydligande av statsrådet NorUng förstår jag att han också tycker att denna lättare reglering av en trafikled inte skall hindra att den i framliden får statsbidrag, och därmed är jag nöjd.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Om åtgärder mot missbruket av morfinbas

§ 11 Om åtgärder mot missbmket av morflnbas

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara fru Sundbergs (m) i kammarens prolokoU för den 13 aprU intagna fråga, nr 167, till herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Fru Sundberg har frågat socialministern om några särskilda åtgärder vidtagits för alt, i samarbete med danska myndigheter, förhindra alt missbruket av morfinbas ytterligare sprids. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Missbruk av morfinbas har, såvitt myndigheterna känner tUl, förekommit i Danmark sedan slutet av år 1970 och i Sverige sedan början av år 1971, De mängder av ämnet som tuU och polis tagit i beslag är små. Men vid olika vårdinstitutioner i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna har under det senaste året omhändertagits ett ökat antal offer för morfinmissbmk. Osäkerhet råder om missbrukets omfattning.

Det vardagliga narkotikasamarbetet mellan danska och svenska myndigheter i Öresundsregionen är omfattande och fungerar väl. Socialstyrelsen har sedan den 15 juni 1971 två socialarbetare stationerade i Köpenhamn, Del dansk-svenska samarbetet lar sikte på att bekämpa narkotikamissbruket i alla dess former, men självfallet anpassas myndigheternas insatser tiU förändringar i missbruksbUden, Uppmärksamheten är för närvarande i hög grad inriktad på missbruket av morfinbas.

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! Jag skaU be att få tacka statsrådet Lidbom för svaret, vars grundton är positiv.

Jag hade dock haft förhoppningar alt i svaret finna uppgifter om nya initiativ på detta område. Dessa förhoppningar delar jag med föräldrar och skolfolk i hela södra Sverige, där närheten tiU Köpenhamn och Helsingör har skapat nya narkotikaproblem som upplevs som mera skrämmande än man tidigare varit van vid, och det vill inle säga litet. Jag syftar då på del tilltagande bruket av morfinbas.

Här skall inte initieras en narkotikadebatt. Jag ställde en direkt fråga lUl socialministern, som statsrådet Lidbom har besvarat, och den frågan gällde elt samarbete som går utöver polisens och tuUens, Min uppfattning är att man även på den sociala sidan måste arbeta för etl utvidgat samarbete. Jag ser nu av statsrådet Lidboms svar att den verksamhet som bedrivs av de två av socialstyrelsen anställda socialarbetare som kom tiU Köpenhamn förra sommaren tydUgen avses bU permanent. Jag hade fått uppfattningen att del var en försöksverksamhet, men jag kan av svaret utläsa att verksamheten skall fortsätta. Jag anser atl det är ytterst viktigt att man också gör nya insatser när det gäller Helsingborg-Helsingör, Helsingör har den största procentsatsen ungdomsnarkomaner i Danmark, och en tredjedel av alla dödsfall pä gmnd av narkotikamissbruk i Danmark förra året ägde rum i Helsingör, Hundratals unga svenska narkomaner dras hit, och — del är del inle minst viktiga — de danska försäljarna har funnit Helsingör vara en lämplig plats för att nå svenska missbrukare.

Från morfinbas är stegel — det vet statsrådet Uka väl som jag — inte

långt tUl heroin. Vi måste från svensk sida göra vad vi kan för alt förhindra att missbruket blir så svårt att ungdomarna är i verklig mening dödsdömda.

Nu säger statsrådet Lidbom att det "vardagliga narkotikasamarbetet meUan danska och svenska myndigheter i Öresundsregionen är omfattande och fungerar väl". Men enligt uppgifter jag fått finns det i dag inga möjligheter för föräldrar alt få tag på sina barn om de försvinner i Helsingör. Någon registrering av barnen förekommer inte, och det försvårar en uppsökande verksamhet.

Som jag sade hade jag hoppats att statsrådet skulle ha kunnat ge den upplysningen alt man, inte minst när del gäller ungdomarna, kommer alt intensifiera verksamheten också inom Helsingborg-Helsingörsområdet där vi haft beklagliga dödsfaU på svensk sida - ett tecken på alt missbruket trots aUt börjat få avsevärd omfattning i vårt land.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Om åtgärder mot missbruket av morfinbas

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Fru Sundberg har alldeles rält i atl delta inte är tillfället atl starta någon bred debatt om narkotikaproblemet Över huvud taget. Jag skall bara passa på tillfället alt lämna ell par kompletterande upplysningar.

När fru Sundberg talar om bekymren i Helsingborg-Helsingörsregionen och om behovet av ett ökat samarbete där vill jag nämna att det i måndags hölls en konferens i Helsingborg om narkotikaproblemet mellan representanter för rikspolisstyrelsen, tullen, polisen i Malmö och berörda myndigheter i Köpenhamn och Oslo, Konferenser av denna typ är etl led i ett nordiskt samarbete på detta område som vi naturligtvis -mot den bakgrund som fru Sundberg själv skisserade - måsle intensifiera.

Jag kan också nämna all del danska utrikesdepartementet inbjudit representanter för de andra nordiska länderna till en konferens den 8- 10 maj i är om bl, a, narkotikaproblemet bland nordiska medborgare som vistas i Köpenhamn,

Vi har alltså i mycket hög grad vår uppmärksamhet inriktad på de speciella problemen i Öresundsregionen, Vi är, som fru Sundberg förstår, väl medvetna om att steget från morfin till heorin inte är långt. Dess bättre har vi hittills inte kunnat konstatera något insteg av heorin. Men vi har en myckel skärpt uppmärksamhet på saken. Jag vUl bekänna atl vi känner oss i viss mån oroade.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet Lidbom för de kompletterande upplysningarna. Speciellt gladde del mig att man på detta område nu också samarbetar med Norge; enligt de upplysningar jag fått har Norge i mycket hög grad arbetat för att intensifiera sin uppsökande verksamhet när del gäller Köpenhamn och Helsingör, och jag hoppas all det initiativet kan föras över hit.

Statsrådet Lidbom sade med all rätt i svaret all vi inle vel vilken omfattning missbruket har.

Min förhoppning är att detta ökade samarbete skall leda till att vi får en större klarhet beträffande missbrukets omfatlning och våra möjlig-

Nr 68 heter att rädda ungdomarna — inte minst dem som ännu inle förfallit till

Torsdagen den missbruk - från användning av sådana narkotikapreparat som jag här

27aprU1972 talarom,

----------- ;------- Jag vill med dessa ord än en gång tacka statsrådet. Jag tror att dessa

' kompletterande upplysningar kommer att tillfredsställa många av de

ningens forhands- ytteriigt oroliga föräldrarna och skolfolket i min landsdel,
anmälningar till riks
dagen av kommande överiäggningen var härmed slutad,
propositioner

§ 12 Ang. statsrådsberedningens förhandsanmälningar till riksdagen av kommande propositioner

Herr statsrådet LIDBOM erhöU ordet för att besvara herr Nord-strandhs (m) i kammarens protokoU för den 14 aprU intagna fråga, nr 169, till herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nordstrandh har frågat statsministern av vUka orsaker en omfattande, sedan lång tid förberedd proposition kan utelämnas från statsrådsberedningens förteckning över återstående propositioner som avses bU framlagda under vårsessionen, trots all den kommer att framläggas under denna vårsession. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

De proposilionsförteckningar som vid skilda tidpunkter lämnas tiU riksdagen bygger på departementens planering. Uppgifterna i förteckningarna är preliminära. I fall då det blir nödvändigt att ändra uppgjorda planer underrättas vederbörande utskott om ändringen. Underrättelse lämnas så snart det kan ske.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lidbom för svaret på denna fråga, som otvivelaktigt sammanhänger med regeringens oförmåga eUer ovilja alt planera sitt arbele så alt riksdagen får rimUg chans att granska propositionerna. Skaltepropositionen var det senaste flagranta exemplet, där det dessutom lUlkom vissa valtaktiska spekulationer.

Tidigare har vi mestadels påtalat att så många propositioner läggs så sent under en riksdagssession att arbetsanhopningen både för de enskilda riksdagsmännen och för partiernas riksdagskanslier blir så stor att möjligheterna att reagera på propositionerna med motförslag i form av motioner försvåras och ibland nästan omöjliggörs.

Vad jag velat påtala med min fråga är en annan variant av samma problem: förhandsbesked ges icke om alt en proposition kommer, förfrågningar i vederbörande departement besvaras tvetydigt eller med tystnad.

Den omedelbara anledningen tiU min fråga är alt propositionen 84
angående gymnasieskolans kompetensvärde icke anmäldes i statsråds
beredningens den 21 mars dagtecknade förteckning över den 22 mars
återstående propositioner. Tre dagar senare, den 24 mars, framlade
emellertid utbildningsministern det oaktat proposilionen i konselj, och så
20 småningom hamnade den hos riksdagsmännen.

Statsrådet Lidboms svar på min fråga är mot den bakgrund som jag angivit och redogjort för enligt mitt förmenande helt undanglidande och otillfredsställande och förklarar ingenting på elt godtagbart sätt. Vore det inte bättre, herr Lidbom, all välja endera av två möjligheter, att medge att här föreligger slarv — det kan man ha förståelse för i enstaka fall — eller, vUket vore värre, nonchalans mot riksdagsmännen?

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr talman! Beträffande den proposition som föranlett herr Nord-strandhs fråga, proposilionen om gymnasieskolans kompetensvärde, har jag gjort mig underrättad om att det förhåUer sig så all UtbUdningsministern offentligen har sagt vid skilda lillfäUen att han hoppas att kunna komma med en proposition lill vårriksdagen om delta. Men del har icke varit möjligt att tidigare precisera tidpunkten. Det har inte varit möjligt att ta upp den i proposilionsförteckningen därför att del in i det sista har rått osäkerhet om humvida man skuUe hinna med att framlägga propositionen eller inte. Så den delen av herr Nordstrandhs fråga är relativt lätt avklarad.

Herr Nordstrandh passade på att halvt om halvt dra upp den nästan årligen återkommande debatten om regeringens sätt atl planera sill arbete, propositioner osv. Det har i dessa dagar då och då slagits fast alt planeringen enligt oppositionens uppfattning är för usel. Det påtalas ibland i riksdagen, och regeringen lovar varje år bot och bättring. Men jag vill säga alt detta är inte en riktigt sann historieskrivning. När vi senast hade en sådan här debatt i riksdagen, fick vi tillfäUe att tala om var ansvaret låg och var förklaringarna fanns. Det här är inte bara en fråga om regeringens möjligheter att planera och sätta in arbetakraft, utan del är också i hög grad en fråga om riksdagens arbetsformer. Jag har inte lovat bot och bättring utan vidare, eftersom sådana löften inte kan infrias enbart genom åtgärder från regeringens sida.

Hert NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag skall inle gå vidare in i den mera omfattande diskussion som vi skulle kunna föra här, om det bara vore möjligt med hänsyn tUl tiden.

Jag tycker inte att förklaringen tiU alt den här proposilionen inte aviserades i förteckningen håUer. Jag vill bara konstatera detta. Så myckel vet också jag all man har varit tveksam, huruvida den skulle hinna bU färdig. Jag har frågat i departementet flera gånger och fält mycket dunkla och undanglidande svar.

Nog måste man väl ändå i departementet ha vetat alt man skulle framlägga propositionen i konselj den 24 mars, när den lista som upptar kommande propositioner är daterad tre dagar tidigare, den 21 mars. Så in i del sista kan man väl inte ha varit tveksam, om man över huvud laget skuUe kunna lägga fram den. Det kan väl inle vara så, om jag får vara litet ironisk, alt man i utbildningsdepartementet den 21 mars var så osäker på att kompetenspropositionen skulle gå igenom i konseljen den 24 mars all man inte vågade föra upp den på listan för kommande propositioner av den anledningen?

Nej, förklaringen håller inte här. Antingen är det slarv eller en form av nonchalans.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. statsrådsberedningens förhandsanmälningar till riksdagen av kommande propositioner

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. skolelevers rätt att under raster deltaga i solidaritetsyttringar

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Jag beklagar, herr Nordstrandh, men det är inte någon form av slarv, ulan det rådde in i det sista oklarhet, om det skulle bli möjligt att lägga fram denna proposition i tid.

Den vanliga anklagelsen som riktas emot oss i sådana här sammanhang är att vi är alltför optimistiska, lar med för många propositioner och sätter ut tider som inte håller, så att propositionerna får komma senare i stället. Det här angreppet är på del viset litet originellt. Denna gång anklagar man oss för överdriven försiktighet, men jag kan inle se att den försiktigheten kan ha vållat någon olägenhet för riksdagsarbelet.

Herr talmannen anmälde att herr Nordstrandh anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rält till ytterligare anförande i denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang. skolelevers rätt att under raster deltaga i solidaritetsyttringar

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för atl besvara herr Berndtsons i Linköping (vpk) i kammarens protokoll för den 21 april intagna fräga, nr 178, och anförde;

Herr talman! Herr Berndtson i Linköping har frågat mig hur jag ser på skolelevers rätt att under raster delta i solidaritetsyttringar exempelvis genom namninsamlingar för Vietnam.

Elevaktiviteter av det slag som herr Berndtson synes åsyfta bör i aUmänhet kunna accepteras inom skolans område på raster. Liksom pä varje annan arbetsplats måste man dock rätta sig efter de lokala ordningsregler som finns. Inom skolan meddelar skolstyrelsen och rektor bestämmelser härom. I ärende om allmänna föreskrifter om ordningen vid skolenheterna bör enligt skolstadgan personal och elever ges tUlfälle atl yttra sig.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Jag ber all få lacka UtbUdningsministern för svaret på min fråga.

Frågan om skolelevers rätt atl under raster delta i solidaritetsyttringar har en principiell betydelse. På ett glädjande sätt har nämligen skolungdomen aktivt engagerat sig i solidaritelsarbetet för Indokinas folk, som sedan länge kämpar för sin nationella självständighet mot USÄ:s barbariska krig. Inte minst den senaste tidens tilltagande bombningar har aktualiserat kravet "USA ut ur Indokina". Skolan är del naturUga arbetsfältet för de ungdomar som aktivt engagerat sig i soUdaritets-arbetet.

Min fråga tiU utbildningsministern hade också en aktuell anknytning, enär man i en skola i Stockholm tolkade bestämmelserna så, alt namninsamling för Vietnam inte skulle vara tillåten på rasterna utan endast vid ett eventuellt möte efter skoldagens slut. Nu viU jag emellertid

betona atl sedan jag ställde frågan har skoldirektionen i Stockholm undanröjt hindren för denna verksamhet i skolan.

Oklarhet kan dock råda på andra håll, och därför menar jag all det är angeläget atl utbildningsdepartementet i lämplig form klargör att aktiviteter av detta slag är tUlåtna — givetvis på sätt som inle stör pågående lektion. Det kanske bör uttryckas ännu klarare än vad utbildningsministern gör när han säger all det "bör i aUmänhet kunna accepteras". Eleven som nekas att aktivt verka i vår tids mest angelägna solidaritetsfråga måste väl ändå uppleva elt sådant beslut som stridande mot vad som står i Lgr 69;

"Den enskilda människan är medlem av skilda gemenskapskretsar. Dessutom är hon samhällsmedlem såväl i den nationella som i den internationella gemenskapen. För att hon skall kunna finna sig till rätta i tUlvaron måste hon redan under skoltiden få öva sig atl leva och verka i gemenskap med andra och förbereda sin roll som aktiv medborgare i morgondagens samhälle, som betydligt mer än del nuvarande kommer att kräva samverkan och solidaritet mellan människorna."

Jag är naturligtvis tUlfredsställd med atl del hinder som omedelbart föranledde frågan snabbt undanröjdes av skolmyndigheterna i Stockholm, men jag har en följdfråga med anledning av utbildningsministerns svar: På vUket sätt kan klargöras för skolorna atl verksamhet av här anfört slagä> tillåtet.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. skolelevers rätt att under raster deltaga i solidaritetsyttringar

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr lalman! Den principiella uppfattningen har jag givit uttryck för i mitt svar tiU herr Berndtson i Linköping, och den finns därmed fastslagen i riksdagens protokoll. Men jag har också varit tvungen att peka på att vi kan inle här i riksdagen - herr Berndtson är säkerligen ense med mig om della — bedöma varje lokal skola. Det kan finnas specieUa problem som man måsle la hänsyn till, praktiska omständigheter som måsle föras in i bilden när man skall fatta det konkreta beslutet. Därför har den lokala skolstyrelsen atl göra denna bedömning. Exakt så skedde också i Stockholm.

Jag kan inle komma längre än att som min principiella uppfattning uttala att skolan bör uppmuntra engagemang av det här slaget. Men självfallet måste vi sedan som herr Berndtson sade se lill all inte aktiviteterna på något obehörigt sätt stör den allmänna ordningen i skolan.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr lalman! Jag är tiUfredsstäUd med betoningen av all man bör uppmuntra verksamhet av det här slaget, därför alt jag tror - fortfarande med anknytning lill Lgr 69, där man talar om elevernas utveckUng till samhällsmedlemmar - alt det är viktigt att man också får kunskaper om samhället som innefattar kritisk inställning till företeelser som Vietnamkriget och all det är positivt att eleverna engagerar sig i solidariteten med överfallna folk.

Jag tror också att en otvetydig deklaration frän landels UtbUdningsminister om att soUdaritelsarbete för Vietnam får bedrivas på rasterna i

Nr 68

Torsdagen den 27aprn 1972

Ang. affärernas öppethållande under söndagar

skolan är av värde för de lokala skolledningarnas bedömning av sådana saker. Det kanske inte skadar atl ell sådant besked på lämpligt sätt går fram lill alla skolor, eftersom man därigenom undviker konflikter av det slag som tillfäUigt uppstod i Stockholm

Atl inskränkningar av poUtisk verksamhet i skolorna är ett reellt problem, tror jag också framgår av att i justitieombudsmännens berättelse 1972 några ärenden redovisas, där skoUedningar ingripit mot olika former av politisk verksamhet i skolorna. En välvUlig tolkning av sådana händelser är väl alt de härledes från vissa oklarheter i fråga om gällande bestämmelser. 1 så faU måsle slutsatsen bli att all möjlig klarhet därvidlag måste skapas, och del har också varit syftet med min fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Ang. affärernas öppethållande under söndagar

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara fru Nordlanders (vpk) i kammarens protokoU för den 4 aprU intagna fråga, nr 149, och anförde:

Herr talman! Fru Nordlander har frågat om jag observerat den uppenbarligen prisuppdrivande annonseringen liksom övriga attraherande anordningar för särskilt varuhusens öppethåUande under söndagar och om detta ger mig anledrung tUl atl uppta frågan om affärstidslagen tiU omprövning.

1 enlighet med vad som uttalades vid riksdagsbehandlingen av frågan om affärstidsregleringens upphörande efter årsskiftet 1971 — 1972 tillsattes den 30 december 1971 en särskUd affärstidsnämnd. Den har till uppgift att följa utvecklingen av affärstiderna och att undersöka verkningarna för konsumenter och handelsanställda av det friare öppethållande i detaljhandeln, som affärstidsregleringens slopande möjliggör. Enligt vad jag erfarit har nämnden satt i gång olika undersökningar för att klarlägga dessa förhållanden. Inom Handelsanställdas förbund har bildats ett betydande antal olika affärslidskommiltéer, som fortlöpande kan förse nämnden med ytterligare material. Jag vill avvakta resultat av nämndens arbele innan jag drar några slutsatser om verkningarna av de fria affärstiderna.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag tackar handelsministern för svaret på min enkla fråga.

Det är riktigt att frågan närmast föranleddes av den reklamverksamhet som bedrivs av olika butiker, i första hand av de stora butikskedjorna i samband med annonseringen om söndagsöppet. Genom olika erbjudanden söker butikerna locka kunder med allt från uppträdande av kända artister till söndagskaffe eller s. k. gratis presenter av oUka slag vid köp av vissa varor.

Konkurrensen om kundunderlaget, som är begränsat, var en av de frågor som behandlades i samband med frågan om slopandet av

affärstidslagen. Varningar förekom från oss motståndare tUl slopandet av lagen om vad som skuUe bU följden; ett ökal utbud av oUka jippon för att motivera öppethållandet. Nödvändigheten av publiklockande anordningar visar att behovet av ett ökat öppethåUande inte fanns.

Det finns också affärer som reagerat mol sättet alt locka kunder och som konstaterat att detta kommer att innebära dyrare varor för samtliga kunder. 16 stora affärer i Göteborg häri en annons gått tUl angrepp mot söndagsöppet. Det finns affärsmän som säger, atl om de fördyrade kostnaderna för söndagsöppet skaU täckas in är det motiverat med en prishöjning av 25 procent på de varor som säljs under dessa dagar.

Handelsanställdas Förbunds Göteborgsavdelning stöder de 16 butikernas aktion. På sitt årsmöte beslöt man om en hemstäUan tUl handelsministern om återinförandet av en lag mol söndagsöppet. Man tycker inte det är rättvist att de som handlar på de traditionella affärstiderna skall vara med och betala de prishöjningar som är en direkt följd av ökade kostnader för söndagsöppet, kostnader som inte blir mindre genom den av mig påtalade reklamen, Helsidesannonser kostar stora pengar, och att artisterna inte uppträder gratis kan konstaleras i taxeringskalendern. Värmepapiljotter, kemtvätt, spel- och målarböcker samt presenter för hela familjen som utlovas i en enda annons kostar också pengar.

Vem får då betala de kostnaderna? Jag vUl ställa en direkl fråga lUl handelsministern: 1 vUka kalkyler kommer de kostnaderna in? Blir det inte slutligen konsumenterna som i priset på nödvändighetsvaror får betala för varor och underhållning som de aldrig bett om? När kan man vänta besked om en omprövning av de fria affärstiderna, som handelsministern lovat om friheten missbmkas?

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. affäremas öppethållande under söndagar

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! De utredningar som affärslidsnämnden fått i uppdrag att göra pågår för närvarande. Vi väntar de första resultaten i maj månad. Dessa kommer i första hand att ge ett besked om frekvensen av öppethållande, under vilka tider man har haft öppet, vilka konsekvenser öppethållandet har fått för de affärsanställdas arbetsförhållanden, arbetstider osv. Detta är ett första steg i det undersökningsarbete som nämnden bedriver. Humvida det är av sådant slag att det kommer att föranleda någon omprövning av beslutet kan jag inte uttala mig om i dag.

Beträffande det fru Nordlander nämnde om det sätt på vUket vissa varuhus och vissa butiker på vissa orter har arbetat för att locka liU sig allmänheten under söndagar vill jag säga, alt ell av argumenten, och kanske det enda positiva argumentet, för alt tillåta ell friare öppethåUande var — det har eftertryckligt betonats av många här i riksdagen — att det skulle tillgodose väsentliga konsumentbehov. Det jag genom iakttagelser av ungefär samma slag som fru Nordlander har kunnat se är att en hel del av öppethållandet har tagit formen av något som betänkligt liknar marknadsgyckel.

Jag kan bara uttrycka den förhoppningen atl handelns utövare nyktrar tUl och inser att del i första hand är konsumenternas intressen de har alt betjäna, all ett friare öppethållande bör inordnas under den målsätl-

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. affärernas öppethållande under söndagar

ningen och inte vara uttryck för en tillfällighetsbetonad, kortsiktig konkurrens av det slag som nu har utvecklats.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag är tUlfredsställd med den deklaration handelsministern här har gjort. Vid det stora möte i Göteborg om affärstiderna, där handelsministern också var närvarande, erkändes bl, a, från Konsum atl man höll söndagsöppet av konkurrensskäl och att man lockade med lägre priser och gratis bilparkering. Detta granskas nu av affärslidsnämnden. Handelsministern sade vid samma möte att denna affärstidsnämnd kan komma atl spela en större roll än man kanske tänkt sig. Då får vi väl hoppas att den också erhåller de befogenheter som behövs. De handelsanstäUda tycker atl delta med söndagsöppet redan har urartat och att företagen tänker främst på profilen och inte på konsumenternas service,

1 pris- och karlellnämndens redovisning om prisutvecklingen under första kvartalet 1972 kan man se att handelns marginaler på livsmedel ökade med 6 å 7 procent, dubbelt så mycket som leverantörsprishöjningen.

Sammanfattningsvis sägs att beträffande pris- och marginalulveck-Ungen under första kvartalet 1972 konstateras alt prishöjningarna på dagligvaruområdel blivit högre än som på förhand kunnat beräknas med utgångspunkt i jordbruksavtalels bestämmelser, löneavtalens genomslag etc.

Är det de ökade kostnaderna för söndagsöppet som ger detta utslag i prisutvecklingen? Det är väl något som man kan befara.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag tror att fru Nordlander drar något väl svepande slutsatser av faktorerna bakom prisutvecklingen under första kvartalet i år. Att hitta ett samband mellan ett ökal öppethållande och prisutveckUngen under den här tiden blir nog svårt. Man måste komma ihåg att trots aUt är det bara en minoritet av landets livsmedelsaffärer som över huvud taget har ökal sitt öppethållande. Jag har inte några definitiva siffror, men ett visst preliminärt material visar alt inom Uvsmedels-handeln är det fortfarande bara en bråkdel som har söndagsöppet. Skall vi hitta orsakerna lill prisutvecklingen tror jag aUtså att vi fär gå på annat håll än tUl det ökade öppethåUandel, Men jag reserverar mig för de analyser som kan komma att göras och de slutsatser som kan komma att dras av affärstidsnämnden.

När det gäUer nämndens befogenheter är de helt klara, nämligen alt fill regeringen komma fram med de förslag som nämnden anser föranleds av de undersökningar och bedömningar som den gör. Sedan är det regeringens och så småningom riksdagens sak att la ställning lUl om någon form av ingripande skall ske.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om införande av ett nytt allmänt prisstopp

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Hermanssons (vpk) i kammarens protokoll för den 20 aprU intagna fråga, nr 177, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat om jag anser de under det första kvartalet i år fortsatta prisstegringarna, särskilt pä livsmedel, motivera en förnyad tillämpning av prisregleringslagen och införandet av aUmänt prisslopp.

Enligt pris- och karlellnämndens undersökningar steg konsumentprisnivån under det första kvartalet i år med 1,9 procent. Av denna höjning hänför sig 1,1 procentenheter tUl livsmedlen. Huvudparten av prisstegringarna har orsakats av kostnadsökningar, främst höjda löner och höjda priser till landels jordbrukare. Men dessutom har, i varje fall på vissa varuområden, marginalerna stigit mer än vad som kan förklaras av kostnadsökningarna.

Regeringen har vid upprepade tUlfällen förklarat att vissa prisökningar som är resultat av löneavtalen och jordbruksöverenskommelsen är ofrånkomliga och måste accepteras. Höjningar därutöver kan aktualisera nya ingripanden för att kontrollera prisutvecklingen. De marginalhöjningar, som hittUls kunnat konstateras, har inte haft sådan storlek och omfattning att elt aUmänt prisstopp ter sig aktuellt. Den fortsatta utvecklingen kommer emellertid att följas mycket uppmärksamt från regeringens sida. För atl ingripanden i priskonlroUerande syfte skaU kunna undvikas, bör näringslivet i eget intresse visa största möjliga återhållsamhet i sin fortsatta prispolitik.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Om införande av ett nytt allmänt prisstopp

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka handelsministern för svaret på herr Hermanssons enkla fråga.

Del finns många problem att ta upp i samband med den pågående starka prisstegringen. Prisfrågorna står i centrum för allmänhetens intresse. Det beror på de stora höjningarna av priserna på olika varor och tjänster, särskilt livsmedel och andra nödvändighetsvaror. Dessa prisstegringar är myckel kännbara för alla löntagare men särskilt för barnfamiljerna och låginkomslgrupperna. Kapitalägarnas, företagens och regeringens politik i prisfrågorna kan med skäl kritiseras.

Den omedelbara bakgrunden till min fråga var den fortsatta starka prisstegring som inträffat under första kvartalet 1972, EnUgt en redogörelse från statens pris- och kartellnämnd var den totala uppgången i konsumentprisnivån under denna period 1,9 procent, som också handelsministern säger i sitt svar. Priserna i dagligvaruhandeln steg med inle mindre än 4,3 procent. Av denna höjning kan enUgt pris- och karlellnämnden 1,4 procentenheter hänföras lUl höjda handelsmarginaler. Handelns marginaler på livsmedel ökade under första kvartalet med 6-7 procent, vUket innebar en större höjning än motsvarande leverantörsprishöjning som i genomsnitt uppgick till 3,5 procent.

Pris- och kartellnämnden skriver: "Sammanfattningsvis kan beträffande pris- och marginalulvecklingen under första kvartalet 1972

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Om införandet av ett nytt allmänt prisstopp

konstaleras atl prishöjningarna på dagligvaruområdel blivit högre än vad som på förhand kunnat beräknas med utgångspunkt från jordbruksavtalets bestämmelser, löneavtalens genomslag etc, främst vad gäller ost, nötkött, bröd, mall- och läskedrycker samt mjukpapper," Som en viktig orsak anförs ökningen av detaljhandelns genomsnittliga procentuella marginaler. Även under mars månad skedde en höjning av handelsmarginalerna som enligt pris- och kartellnämnden var ovänlat stor mot bakgrund av de marginalhöjningar som genomfördes redan under januari och februari på dagUgvamområdel,

Regeringen har lovat ingripa om det blir höjningar av marginalerna. Del medel som är naturligt all använda är atl införa prisstopp. Om regeringen inle vill göra del, vad tänker den då göra? Hur stora skall prishöjningarna bli innan man tänker göra någonting? Tänker man enbart fortsätta att förlila sig på del privata näringslivet? Skall denna utveckling på prisområdet få fortsätta ulan att försök göres att stoppa den, är jag övertygad om alt regeringen drar på sig en folkopinion vilkens politiska konsekvenser kan bli nog så besvärliga.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Herr Werner i Tyresö säger atl försök måste göras att stoppa prisstegringarna. Men då måste man först göra klart för sig vad det är som ligger bakom prisutvecklingen. Herr Werner använder en formulering som innebär all kapitalägarna tillsammans med regeringen höjer priserna. Men eftersom det är livsmedelspriserna som framför allt bekymrar herr Werner, borde han rimligtvis också ta med landets jordbrukare och deras organisationer. Vi har praktiserat prisstopp i snart ett och etl halvt år fram till senaste årsskiftet, och jag som i motsats till herr Werner hade den praktiska tillämpningen om hand, kan bara konstalera det förhållandet att inget prisstopp i världen kan hindra att stegrade kostnader för företagen på grund av höjda löner eller höjda ersättningar till råvaruleverantörerna - i detta faU jordbrukarna — slår igenom i priserna.

Alternativet är att säga tUl företagen att de får lägga ner verksamheten, om de inle förmår hålla sig inom den ram som angivils för priserna, I ett skede där vi skall genomföra resultatet av en löneuppgörelse och infria riksdagens beslut beträffande jordbrukspriserna kan följaktligen ingen ta på sig ansvaret för all delta motverkas genom ett prisstopp, eftersom det i så fall blir fråga om att riva upp de avtal och överenskommelser som orsakar kostnadsökningarna.

Del är den ena sidan. Den andra är att under de första månaderna i år har det på vissa varuområden skett höjningar därutöver. Dem har vi noterat. Vi har också konstaterat att pris- och kartellnämnden har en oavlåtlig kontakt med de organisationer, kedjor och företag det gäller för att resonera om skäligheten bakom prishöjningarna. De resonemangen fortsätter. Men vi måste också säga oss att med den omfatlning som delta hittills har tagit är det icke motivering för elt aUmänt prisslopp, som ju dessutom skulle behöva skötas på elt sådant sätt att de ofrånkomliga kostnadsökningarna skulle slå igenom i priserna.

Jag har emellertid i mitt svar riktal något mer än en uppmaning - jag

har satt upp ett varningens finger - tUl framför aUt handeln och mellanleden att under de kommande månaderna iaktta en långt större återhållsamhet med marginalhöjningarna, om de vill undvika nya ingripanden från regeringens och riksdagens sida.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag tycker att de flesta av de argument som handelsministern använder mot införandet av ett prisstopp påminner litet grand om alla de argument som användes mot införande av prisstopp i den senaste valrörelsen, TUl sist tvangs ni att införa prisstopp fjorton dagar före valet.

När regeringen helt avvecklade prisstoppet vid senaste årsskiftet, lämnade den statens pris- och kartellnämnd i särskilt uppdrag atl övervaka prisutvecklingen, I beslutet sades bl, a, atl pris- och karlellnämnden skall "upprätthälla en utvidgad och intensifierad prisövervakning. Övervakningen skaU avse utvecklingen av priser och marginaler för varor och tjänster inom samtliga förädlings- och distributionsled. Särskilt bör beaklas utvecklingen av priser och marginaler på varor och tjänster som är av betydelse för konsumenterna,"

I en interpellationsdebatt den 4 februari i år sade handelsministern all uppgiften för pris- och kartellnämnden var atl se tiU alt prishöjningarna skall bli så små som möjligt, "dvs, man skaU söka behålla de marginaler man har". Nu har pris- och karteUnämnden funnit all prisstegringarna på dagligvaror tiU betydande del — ungefär en tredjedel - beror på höjda handelsmarginaler. Del är väl ändå anmärkningsvärt och måste betraktas som en oskälig prishöjning. Varför vill då inte regeringen göra någonting?

Jag har i och för sig ingen övertro på slatUg prisreglering i etl privatkapitalistiskt samhälle, men man måste ju ändå söka utnyttja de möjligheter som finns, och erfarenheterna från den tid när regeringen tvingades införa prisslopp visar att något går att uträtta. Bättre än ingen priskontroll alls, som ger stora prishöjningar, är ändå en dålig priskontroll, som ger mindre prishöjningar.

För barnfamiljerna och låginkomsttagarna är särskilt de kraftigt stegrade matpriserna en tung börda. Att stegringen har flera orsaker har vi talat om tidigare, TiU viktiga delar handlar det om beslut av regering och riksdag: det gällande jordbruksavtalet, höjningen av mervärdeskatten, avskaffandet av prisstoppet. Vårt parti har vid flera tUlfällen framfört kritik och ställt andra förslag på de här områdena. Det finns etl starkt krav att priserna, särskilt på livsmedel, skall sänkas. Men regeringen gär den motsatta vägen, I stället för att slopa momsen på maten kommer man nu atl ytterligare höja momsen.

Jag beklagar alt regeringen och handelsministern inte vill förstå den folkopinion som finns mol prisstegringarna, eftersom prisstegringarna drabbar löntagarna myckel hårt. Del politiska ansvaret för att ingenting görs kommer naturligtvis att i första hand drabba regeringen.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Om införandet av ett nytt allmänt prisstopp

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag tror inte att herr Werner i Tyresö skall hysa någon tvekan om alt vi fuller väl har begripit och fåll mycket handgripUgt

Nr 68

Torsdagen den 27aprn 1972

Om införandet av ett nytt allmänt prisstopp

kontakt med den folkopinion som vänder sig mol prisstegringarna.

Vad frågan gäller är: Med vilka medel kan vi begränsa prisstegringarna tUl del som är absolut ofrånkomligt? Del vore att allvarligt bedra svenska folket, om vi sade alt vi genom ett prisslopp nu kan göra slut på prisstegringarna och kanske vända dem i sin motsats, åstadkomma prissänkningar.

Nu lät herr Werner i sitt senaste uppträdande här något mera försiktig i sina formuleringar om vad man kan uträtta med ett prisstopp, och det kanske kan avspeglas i fortsättningen, när kommunisterna yrkar på sådana ingripanden, Mina erfarenheter är att under vissa förutsättningar, framför aUt de förutsättningar som rådde mellan augusti 1970 fram till mitten av 1971, kunde vi hälla prisnivån oförändrad med prissloppet som främsta medel. Då fungerade det. Men därefter då skulle resultatet av löneuppgörelsen betalas och resultatet av överenskommelsen med jordbrukarna betalas. Och då kunde vi inte bortse från ofrånkomliga kostnadsökningar, I den situationen är vi också i dag.

Aktiviteten har emellertid inle upphört på det här området. Tvärtom, pris- och kartellnämnden befinner sig i nästan dagliga resonemang med de organisationer och företag som är verksamma på området, och insatser prövas för att se på vilka vägar man skall få tUl stånd en tillräcklig grad av återhållsamhet, 1 sista hand kvarstår detta atl vi från regeringens sida, om vi, trots de insatser och bemödanden som görs för atl åstadkomma en tUlräcklig grad av besinning, ser att prisutvecklingen rusar i väg, inte kommer att tveka att på nytt återinföra prisstoppet.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 16 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj :ts propositioner nr 70 lill lagutskottet och nr 94 till civUutskottet,

§ 17 Föredrogs, men bordlades äter socialutskottets betänkanden nr 9, 12 och 13, utbildningsutskottets betänkande nr 14, trafikutskottels belänkande nr 12 samt näringsutskottels betänkande nr 18,

§ 18 Föredrogs och bifölls inlerpellalionsframslällningen nr 128,

§ 19 Föredrogs kullumlskotlels betänkande nr 10 i anledning av Kungl, Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framstäUning om anslag för budgetåret 1972/73 liU Bidrag lill vissa bilaterala nordiska projekt m.m. jämte motioner.

Utskottets hemställan biföUs.

§ 20 Fördrogs kultumtskottels betänkande nr 11 i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framstäUningar om anslag för budgetåret 1972/73 till radio- och TV-verksamhet m. m. jämte motioner.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3 Rundradioanläggningar

Kungl. Maj:t hade i proposition 1972:1 bilaga 10 (punkl I.B 2, s. 465-477 i utdrag av statsrådsprotokoUel över utbUdningsärenden för den 3 januari 1972) föreslagit riksdagen att tUl Rundradioanläggningar för budgetåret 1972/73 anvisa ett invesleringsanslag av 35 600 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1972:27 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röslänga

(fp),

dels molionen 1972:238 av herrar Petersson i Röstånga (fp) och Levin

(fp),

dels mofionen 1972:672 av herr Göransson m, fl, (s),

dels motionen 1972:679 av herr Olsson i SundsvaU m, fl, (c) vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t tiU känna alt den allmänna moltagaravgiften för TV borde differentieras så, att nedsättning av avgiften gjordes för varje budgetår för de områden som vid respektive budgetårs ingång ej var utbyggda för TV 2,

dels motionen 1972:1053 av herr Jonsson i Mora m, fl, (fp) och

dels motionen 1972:1060 av fm Mogård m, fl, (m).

Utskottet hemställde

1, alt riksdagen liU Rundradioanläggningar för budgetåret 1972/73 anvisade ett investeringsanslag av 35 600 000 kronor,

2, att riksdagen skuUe avslå molionen 1972:27 om befrielse från skyldigheten att erlägga avgift för radioapparater i fordon som var avsedda för yrkesmässig trafik,

3, att riksdagen skulle avslå motionen 1972:238 om kostnaderna för utflyttade antenner,

4, alt riksdagen skuUe avslå motionen 1972:672 om utbyggnad av Sveriges Radios regionala verksamhet,

5, att riksdagen skuUe avslå molionen 1972:679 om differentiering av den allmänna moltagaravgiften,

6, atl riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1053 om rabatt å mottagaravgifterna för radio och TV,

7, atl riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1060 om utveckhngen av rundradioverksamhelen enligt O-planen.

Reservation hade avgivits av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Sundman (c), Eriksson i Ulfsbyn (c) och Nisser (m), som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:679 som sin mening gav till känna för Kungl. Maj:t vad reservanterna anfört angående en differentiering av moltagaravgiften för TV inom vissa områden.

Herr ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! TiU kulturutskottels betänkande nr 11 är fogad en reservation vid punkten 3 som innebär atl en nedsättning av avgiften för

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Rundradioanläggningar

Nr 68 TV-mottagare bör tillämpas för de områden som ej är utbyggda för TV 2.

Torsdagen den *" ■'" intresse att få se vilka dessa områden är och, herr

27 april 1972 talman, med en vaktmästares benägna hjälp och om storbildsprojektorn

-------------------- det vill - och det vill den tydligen - skall jag visa vilka områden det

gäller.

Vi ser här på bilden att del gäller området mellan den streckade linjen och norska gränsen. Om vi redan börjar nere i Filipstad,sområdet och går nordväst över norra Klarälvsdalen är det även fråga om områden i Dalarna, främst Idre socken och delar av Särna. Vi ser också på bUden atl TV 2-nätel inte är utbyggt i de västra delarna av Jämtland och Härjedalen, bl. a, gäller detta hela Frostvikens kommun, I Västerbottens och Norrbottens län är det de västra delarna och vidare är det vissa delar av Tornedalen som inle har TV 2,

Av karlbUden har ni aUlså sett att det är avgränsade geografiska områden det gäller. Att i dessa relativt klart marJcerade områden kunna genomföra en avgiflsdifferenliering är reaUstiskt utan några större merkostnader för administrationen. Som en parentes kan nämnas atl olika motlagningsförhållanden naturligtvis föreligger på grund av topografin, men de problemen möter -vi överallt i vårt land, även i de områden som är utbyggda för TV 2, I dessa områden och i områden med s, k, vita fläckar kommer undan för undan kompletteringar med slavsändare.

Med de TV 2-stationer som färdigställts innevarande budgetår finns sammanlagt 52 större och 36 mindre stationer. Mottagningsmöjligheter beräknas då erhållas för ca 97,5 procent av befolkningen enligt dagsfärska uppgifter från televerket. Om vi antar atl licenserna fördelar sig jämnt över landet skuUe det finnas ca 50 000 TV-abonnenter i områden som inte täcks av TV 2-nälet, De nämnda TV-abonnenterna, som uteslutande bor i glesbygder, får betala avgift för en samhällsservice som de inle erhåller.

Jag skall inte här gå närmare in på rältviseaspekterna — dem kommer herr Nisser och herr Olsson i Sundsvall alt beröra.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till reservationen vid punkten 3 i kulturutskottets betänkande nr 1 1.

Herr NISSER (m):

Herr talman! Herr Eriksson i Ulfsbyn har redogjort för i vilka geografiska områden del föreligger svårigheter att la emot TV 2, och jag skall med några ord behandla rättviseproblemel i vad gäller Ucensavgiflerna.

Om några år beräknar man alltså att den del av svenska folket som inle
kommer att kunna se TV 2 kommer att uppgå tUl mellan en halv och en
procent. Del rör sig alltså om ca 60 000 människor, eller i runt tal 20 000
abonnenter. Det är inte särskilt många, och åtskUliga av dem bor som vi
har sett i sådana glesbygder där det skulle vara alltför oekonomiskt alt
bygga särskilda sändare. Dessa 20 000 abonnenter kommer sålunda aldrig
att få se TV 2. Men likväl måste de betala avgifter som om de hade
möjlighet att se även sändningarna över denna kanal. Del är väl, milt sagt,
en betalnings- och affärsmetod som torde gränsa lill det sublima i fråga
32 om originalitet.

Nr 68

Torsdagen den 27aprU 1972

TV2-SÄNDARE

Beräknade läckningsomrAden vid utgdngen av budgetaret 1971/72 varvid mottagnings- möjligheter beräknas erhdilas lör ca 96,87* av befolkningen

PpRKLARlNOAFt

Htldrogtn kurvo ang«r uppmdtl •tltr btrtlknod gräns t'6t genomsnittligt god mottagning.

Strtdtod kurva angtf ungtfttrllg gräns för möjlig mottagning.

Pi grund ov ogynnsamma tfrrdngförhdllondm kan dock flvM Inom dfffio omrddfn sflmr* mottagning •rfidlias p4 visso platsif.

100 km

Ttl«vtrk*ts Ctntralfönallninp Rodlo-fltfrrnätsstktionHi

2 Riksdagensprotokoll 1972. Nr 68-69

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Rundradioanläggningar

Del bekymmersamma är väl inte främst pengarna — även om det i framtiden kanske kommer att röra sig om några hundralappar, vilket för åtskilliga människor är en inte oansenlig summa - utan det är principen som är felaktig. Man tvingas alltså betala för en tjänst som man bara kan utnyttja tUl hälften. Denna princip kan inte anses rättvis. Jag förmodar att om man skulle applicera den på något annat område skulle de flesta människor reagera myckel skarpt. Antag exempelvis atl en person som köper ett halvt kilo kaffe tvingas betala för ett kilo bara för att det dels råkar finnas förpackningar om etl kilo, dels blir mycket enklare för handelsmannen vid prissättningen. Handelsmännen skulle nog tjäna på det, men husmödrarna skulle låta höra av sig på ett sätt som skulle få Skärholmsfruarna att framstå som viskande andeväsen.

Man kan alltså tankemässigt föra över denna kufiska princip som gäller TV-licensavgifterna tUl andra områden, men det blir ingen rättvisa för del. Och orättvisan blir heller inte mindre av att det endast är ca 20 000 abonnenter som utsätts för denna form av prispolilik. Det minsta man kan begära är att den som betalär för en vara eller tjänst får full valuta för pengarna. En differentierad TV-avgifl vore i delta fall helt korrekt. Rättvisekravet får inte åsidosättas bara för atl det kanske medför etl visst besvär eller en viss kostnad att få det ur världen.

Med detta vUl jag, herr talman, yrka bifaU lill reservationen vid punkten 3 i kulturutskottets betänkande nr 11,

Herr OLSSON i SundsvaU (c):

Herr lalman! 1 kulturutskottets betänkande nr 11 behandlas bl, a, motionen 679, som väckts av mig och fem andra centerpartister. Det är i egenskap av motionär jag har begärt ordet i detta ärende,

1 motionen kräver vi differentiering av den allmänna moltagaravgiften för TV, innebärande en nedsättning av avgiften för TV-innehavare boende inom område som ännu inte är utbyggt för TV 2,

Orsaken till alt vi väckt denna motion är den orättvisa vi anser Ugga i det förhållandet alt samtliga innehavare av svart-vit TV-mottagare för närvarande betalar samma avgift, nämligen 55 kronor per kvartal, oberoende av om de bor i ett område som är utbyggt för båda TV-kanalerna eller om de endast kan se TV 1, Avgiften höjdes i fjol, och anledningen till höjningen uppgavs vara behov av medel för finansiering av ökad sändningslid i just TV 2, Under följande budgetår kommer sändningstiden atl bli genomsnittligt 80 timmar per vecka med lika fördelning meUan de båda TV-kanalerna,

En successiv utbyggnad av TV 2-nälet pågår, men ännu dröjer det ålskiUiga år innan de båda TV-kanalerna får samma täckning. Enligt årets statsverksproposilion anför televerket i denna fråga: "Den i föregående års anslagsframställning föreslagna utbyggnadsplanen har reviderats med hänsyn tiU de av statsmakterna år 1971 givna förutsättningarna. Den reviderade planen omfattar en utbyggnad av stationer under 6 1/2 är för täckning av nya områden,"

Om inte TV-avgifterna differentieras kommer alltså under rätt lång tid många människor — vUkel har framförts av tidigare talare här — boende i typiska glesbygdsområden och områden med genomsnittligt små ekono-

miska resurser att få betala en avgift avsedd för båda TV-kanalerna men endast kunna ta del av den ena. Ur rättvisesynpunkt anser vi alt en avgiftsdifferentiering är fullt befogad. Ingen medborgare bör i detta eller andra fall tvingas betala för något som han eUer hon inte ens teoretiskt har möjlighet att utnyttja, Atl till TV betala för program som man inte kan se vore — för atl jämföra med ett annat massmedium — ungefär som att betala prenumerationsavgift för en tidning som man inte får och som man kanske kan påräkna att få först om några år, medan övriga prenumeranter erhåUer den redan nu.

Vårt önskemål är aUtså en differentiering, och uppdelningen bör — såsom framgår av kartbilden — kunna följa administrativa gränser, Nedsätlningen bör göras för etl budgetår i sänder så alt avgiften nedsättes inom de områden som vid budgetårets ingång inte är utbyggda för båda TV-programmen,

Tekniska svårigheter för differentiering har tidigare angetts som motiv för att man inte skall kunna genomföra ett rättvisare syslem. Men vi har redan nu skUlnader i TV-avgiften så till vida att innehavare av färg-TV-mottagare betalar en extra avgift, 25 kronor per kvartal. Vi har inle hört talas om tekniska svårigheter alt på det sättet differentiera avgiften. Då bör det lika väl vara möjligt all la ul en lägre avgift för Ucensbetalare, boende inom visst område. Eftersom jag förmodar att datatekniken tas tUl hjälp vid licensavgifts- och telefonavgiflsdebiteringar, så bör väl detta vara rätt lätt att ordna. Licensavgifterna debileras numera tUlsammans med telefonavgifterna.

Utskottet ägnar vår motion endast några få rader. Man konstaterar atl motionärerna anfört rättvisesynpunkter för sitt yrkande. Men utskottet framhåller att "ett genomförande av en avgiflsdifferenliering av dessa skäl" — alltså rättviseskäl - "väl kan tänkas föranleda krav om lägre avgifter i tättbefolkade områden, där utbyggnadskoslnaden per mottagare är låg, med därav följande högre avgifter i de stora glesbygdsområdena, där utbyggnadskostnaden per mottagare är högre". Detta verkar närmast som en hotelse. När vi vUl ha etl enligt vår mening rättvisare avgiftssystem för glesbygden, hotas alltså dessa bygder i stället med en avgiftshöjning.

Jag antar att en överväldigande majoritet av svenska folket — efter årtionden av koncentration i vårt land — önskar att samhället skall av regionalpolitiska och andra skäl medverka till atl utjämna förutsättningarna för näringsliv och boende inom olika delar av landet, göra Sverige rundare, som det ibland ullrycks. Låt mig nämna elt färskt exempel på strävanden i denna riktning, nämligen att televerket nyligen i skrivelse lill regeringen har föreslagit en utjämning av telefonkostnaderna till fördel för de glesare befolkade delarna av landet.

Utskottsmajoriletens motiv för avslag på värt motionsyrkande är anmärkningsvärda. Det bör vara självklart atl oUka former av samhällsservice - och dit vUl jag även räkna TV-verksamheten - i huvudsak skall kosta lika för oss som medborgare, oberoende av var vi är bosatta i vårt land, och atl vi inte skall betala för en service som vi ännu inle fått.

Herr talman! Vi bör när det gäller TV-avgiften - liksom inom övriga områden - sträva efter så stor rättvisa som möjligt. Som motionär är jag

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Rundradioanläggningar

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Rundradioanläggningar

mycket glad över alt fyra utskottsledamöler reserverat sig till förmån för vårt motionsyrkande, innebärande att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj;t tiU känna att den allmänna moltagaravgiften för TV bör differentieras i enlighet med de principer som angetts.

Herr lalman! Jag yrkar bifall fill den vid utskotlsbetänkandet fogade reservationen av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Herr talman! I reservationen till kultumtskottels betänkande nr 11 under punkten 3 önskar reservanterna alt man för områden där TV 2-nätet ännu ej är utbyggt inte skall utkräva fuU licensavgift.

Jag vill framhålla att motioner och reservationer med Ukande krav tidigare har framstäUts men av riksdagen bUvit avslagna. Den nu föreliggande reservationen och den motion på vUken reservationen är uppbyggd anger icke några nya skäl för etl bifall till reservationen.

Reservanterna förbigår enligt utskottets mening väsentliga frågor då man enbart nu anför alt en differentiering icke är svår alt genomföra och att man därför ur rättvisesynpunkt bör bifalla reservationen. "Utskottet vUl häremot framhålla att ett genomförande av en avgiflsdifferenliering av dessa skäl väl kan tänkas föranleda krav om lägre avgifter i tättbefolkade områden, där utbyggnadskostnaden per mottagare är låg, med därav följande högre avgifter i de stora glesbygdsområdena, där förhållandet är det omvända."

Enligt min mening är del av stor betydelse atl vi kan hålla samma avgifter för radio och TV inom hela landet, oavsett värman bor, och att avgifterna bl. a. skall finansiera utbyggnaden av TV-nätet, som utbygges i. den takt resurserna medger.

Jag vUl gärna i detta sammanhang också citera vad departementschefen anförde om avgiflsfrågan i 1971 års slalsverksproposition, ett uttalande som riksdagen anslöt sig tUl, Departementschefen sade; "Avgiftsintäkterna från de tätbefolkade områdena i Mellan- och Sydsverige svarar för huvuddelen av de myckel höga anläggningskostnaderna för etl rikstäckande distributionsnät för TV 2, Det skulle med hänsyn till den pågående utbyggnaden vara tekniskt svårt att differentiera avgiftsuttaget. Jag är av dessa skäl f, n, inte beredd alt förorda någon avgiftsdifferentiering,"

Reservanterna har uppvisat — det var herr Eriksson i Ulfsbyn som aorde della under sitt inlägg — en karta över TV 2-nälet med de områden markerade som för närvarande ej nås av TV 2-programmen, De områdena är ju väl kända genom atl omnämnda TV-nät ännu ej är fullt utbyggt. Men jag lycker atl såväl herr Eriksson i Ulfsbyn som de övriga företrädarna för reservationen har glömt alt ange kostnaderna för den återstående utbyggnaden, Uksom de glömt alt nämna att utgående avgifter inom de angivna områdena ingalunda täcker kostnaden för den återstående utbyggnaden. Vill man bygga upp argumenteringen på avgiftsreduceringens berättigande måsle man ändå ur rättvisesynpunkter också beröra utbyggnadskostnaderna.

Utskottet har vid tidigare behandUng av ärendet liksom i år önskat understryka betydelsen av en enhetlig avgift för hela landet, med de

motiveringar i övrigt som anges i utskottets betänkande.

Jag tror del är ganska angelägel atl i detta sammanhang, när man från reservanternas sida talar om att en avgiflsdifferenliering skaU genomföras, också ta hänsyn tUl kostnaderna för utbyggnad av TV-nätel inom de områden som ännu inte är utbyggda. Jag hävdar, liksom utskottsmajoriteten, den uppfattningen att de licensavgifter som tas ul ingalunda täcker de kostnader som är förenade med den fortsatta och slutgiltiga utbyggnaden av TV-nätet inom de områden som tyvärr inte ännu har möjligheter att se TV 2-programmen, Den kostnaden kan ingalunda täckas in av de avgifter som för närvarande uttas, utan del måste vara så att man solidariskt från de stora tätorterna, där kostnaden per mottagare är ganska låg, är med och betalar utbyggnaden i de delar av landet som har betydligt högre kostnad per mottagare än de mera tätbebyggda områdena.

Det är från dessa utgångspunkter som vi inom ulskottsmajoriteten icke kunnat ansluta oss tiU de i motionen 679 framförda synpunkterna, och jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tiU utskottets förslag.

Nr 68

Torsdagen den 27aprU 1972

Rundradioanläggningar

Herr OLSSON i SundsvaU (c):

Herr talman! Det rättvisekrav som vi motionärer och reservanterna framfört, har, anser jag, inte kunnat lUlbakavisas av ulskottsmajoriteten, utan kvar slår att vid varje form av samhällsservice i övrigt betalar vi för det vi har möjlighet att utnyttja. Här är det en rad människor i vissa trakter som får betala för en samhäUsservice som de inte har möjlighet att utnyttja.

Här har av herr Larsson i Vänersborg gjorts en jämförelse med kostnaderna då det gäller utbyggnad i storstäderna och utbyggnad i glesbygderna. Om detta är väl bara att säga, att för man del resonemanget litet längre kommer man fram till att de som bor i glesbygderna, där TV 2-nätet ännu inte är utbyggt, skulle betala någon form av förskott på denna utbyggnad, TV-utbyggnaden i del övriga landet har ju inte tillgått så att man har betalt förskott. När vi byggde upp TV 1 betalade vi såvitt jag vet inte någon TV-licensavgift förrän vi hade skaffat apparater, och det gjorde vi inte förrän vi hade möjligheter att se det första TV-programmet, Detsamma bör självfallet gälla också för TV 2-program-met. Man skall inle behöva betala förskott för att få se det i glesbygderna.

Utskottets motivering för avslag på motionen är dels risken för att man i de tätbefolkade områdena skulle kunna kräva sänkta avgifter, dels vissa tekniska svårigheter. De tekniska svårigheterna har man inte tryckt på så mycket. Vad man hävdat mera, och vad som nämns först i utskottets betänkande, är att man skuUe kunna kräva lägre avgifter i storstadsområdena, om vi började med en avgiftsdifferentiering. Det systemet har vi emellertid inte på något annat område. Det kostar precis lika mycket atl skicka etl brev inom Stockholm som att skicka det från Ystad till Haparanda, Och vad telefonabonnemanget angår vill jag minnas att den fasta avgiften står i omvänd proportion till avståndet, alltså att den är något högre i storstäderna än i glesbygden.

Herr talman! Jag skall inte fortsätta längre utan konstaterar bara alt

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

R undradioanlägg-ningar

vad vi här har aktualiserat är en rättvisefråga, som inte kan sammanföras med eventuella krav på lägre avgifter inom de tätbebyggda områdena.

Herr ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! Herr Larsson i Vänersborg mledde sitt anförande med att erinra om atl riksdagen har avslagit liknande motioner tidigare, och jag förmodar att han då syftade på den motion som väcktes i fjol. Den hade elt likartal innehåll. Men yrkandet i fjolårsmotionen var sådant att det var svårt alt tillstyrka det. Den gången gällde det människor boende i områden där man inte har fullgoda mottagningsförhållanden för TV 2, och det är mycket opreciserat, ty där kommer en mängd topografiska förhåUanden in i bilden, 1 år däremot är yrkandet i motionen mera preciserat — nu gäller det områden som inte är utbyggda för TV 2 men som kommer att byggas ul i framtiden. Det är en väsentlig skUlnad,

Herr Larsson i Vänersborg poängterade också att det bUr dyrt alt bygga ul TV 2-nätel i glesbygderna och sade samtidigt att genomförandet av en avgiftsdifferentiering kan tänkas leda tUl krav på lägre avgifter i tätbefolkade områden. Där är det nämligen bUligare att göra utbyggnaden. Och i de stora glesbygdsområdena, där utbyggnaden är dyrare, skulle avgifterna då bli högre, TUl det argumentet vUl jag säga, att om den principen skulle gälla över hela linjen, så bleve det svårt att få samhället att fungera smidigt. Det vore med andra ord mycket olämpligt att bland alla samhällets serviceutbud bryta ut TV 2-nätets utbyggnad och låta självkostnadsprincipen gäUa där, när den inte gäUer över hela fältet och för samhäUets samlade serviceutbud, I det sammanhanget kan också nämnas alt de människor som bor i glesbygderna inte har samma möjligheter som människorna i tätorterna all utnyttja aU den samhällsservice som bjuds.

Herr NISSER (m):

Herr talman! Herr Larsson i Vänersborg nämnde först att det förekommit motioner i denna sak förut och atl de avslagits. Men, herr Larsson, en orättvisa blir väl inte mindre av att den är gammal och påpekas år efter år. På del viset får man ju inte bort en orättvisa. Man måste angripa den och få den ur världen och inte bara avslå en massa motioner. Det är dock en orättvisa att mänga människor här i landet tvingas betala för en sak som de inte helt kan utnyttja.

Herr Larsson kom sedan in på att de stora tätorterna var solidariska vid utbyggandet av TV-nätet. Del får jag väl hålla med om atl de är. Men varför kan de då inle fortsätta alt vara soUdariska även i framtiden och låta dessa människor, som aldrig kommer att kunna se TV 2, få betala en mindre avgift? Jag tror inle att människorna i de större tätorterna skulle ta det så hårt.

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Herr talman! Utskottet säger i belänkandet att ett genomförande av en avgiftsdifferentiering av dessa skäl väl kan tänkas föranleda krav om lägre avgifter i tättbefolkade områden. Därmed har inte utskottet sagt att utskottet kräver en sådan avgiftsnedsättning inom de tättbefolkade

områdena. Men utskottet pekar på möjligheten alt det kan komma sådana framställningar, om man inför differentierade avgifter. Det är bara den saken utskottet i detta sammanhang önskar framhåUa.

När vi från dessa utgångspunkter tagit upp rättvisesynpunkterna har vi hävdat att de stora tättbefolkade områdena självfallet skaU vara med och bära kostnaden för en utbyggnad av TV-nätet i områden där kostnaden per mottagare är betydligt högre än i tätorterna. Vi menar att det är en starkare soUdaritetsyttring än del vore att följa den linje som reservanterna gått in på; de vill endast att man i avvaktan på en utbyggnad skall sänka avgifterna med, som man föreslår i molionen, 20 kronor per kvartal. Det är en uppfattning som utskottet inte delar.

Jag viU ytterligare understryka det citat av departementschefens uttalande i fjolårets proposition som jag anförde i milt förra inlägg; denna proposition, och därmed riktlinjerna i den, antogs av riksdagen. Departementschefen uttalade där all han då inte var beredd alt införa en differentiering. Vi inom utskottet hävdar att sedan dess inget nytl inträffat som skulle motivera att man skulle pröva frågan från andra utgångspunkter.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Rundradioanläggningar

Ang. den lokala och regionala programverksamheten inom Sveriges Radio

Hen utbildningsministern CARLSSON, som meddelat, all han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara herr Fågelsbos (c) den 13 januari framställda interpeUation, nr 24, angående den lokala och regionala programverksamheten inom Sveriges Radio, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag är vUlig medverka till säkerställandet och påskyndandet av angelägna lokala nyhetsprogram och annan lokal programverksamhet enligt de intentioner som tidigare uttalats av riksdagen.

Riksdagen uttalade år 1966 alt på längre sikt en fjärdedel av program produktionen borde ske regionalt. För TV:s del kommer detta mål att uppnås nästa budgetår, 1969 års radioutredning överväger olika former för utbyggd lokalradio m, m. Utredningen arbetar med sikte på att kunna lägga fram sina förslag i år.

Jag vill i sammanhanget också nämna att frågan om en ytterligare decentralisering av programproduktionen utöver vad som rekommenderades i riksdagsuttalandet år 1966 övervägs i samband med den inom Sveriges Radio pågående översynen av företagets verksamhet. Under nästa budgetår kommer vidare försöksverksamheten med regionala nyhetssändningar i TV att byggas ut.

Mot den här angivna bakgrunden finner jag inte några särskUda årgärder från min sida påkallade.

Herr FÄGELSBO (c);

Herr talman! Jag ber att lill UtbUdningsministern få framföra ett tack för svaret på min interpellation.

Jag hoppas att jag tolkar statsrådet Carlssons svar rätt om jag säger att han ställer sig positiv till säkerstäUandet och påskyndandet av den lokala och regionala radio-TV-verksamheten. För TV:sdel kommer en fjärdedel av programproduktionen att ske regionalt redan under 1973, Lika

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Rundradioanläggningar

Ang. den lokala och regionala programverksamheten inom Sveriges Radio

angeläget är det att samma regionala decentraUsering kan ske för ljudradions del. Om det nu blir som UtbUdningsministern säger - och det hoppas jag verkligen — att utredningen lägger fram förslag i år, är del min förhoppning att UtbUdningsministern snarast därefter vidtar åtgärder för att lokalradions utbyggnad också skaU kunna påskyndas.

Målsättningen för radio-TV:s framlida utveckUng och organisation måsle vara all man får en decentraliserad verksamhet. Den kan stimulera ett bredare och rikhaltigare programunderlag, som också kan svara mot de önskemål som de breda folklagren — och kanske folkrörelserna — har.

Jag anser att herr utbUdningsministerns svar var positivt, och jag ber att få uttala ett hjärtligt tack.

Herr GÖRANSSON (s);

Herr talman! I en motion till årets riksdag, nr 672, har jag och några andra ledamöter tagit upp frågor liknande den som herr Fågelsbo bett att få besvarad av UtbUdningsministern.

Låt mig bara säga några ord för att ytterligare understryka vad som här sagts tidigare, nämligen att det är med glädje man konstaterar att det positiva uttalande som riksdagen gjorde 1966 om den långsiktiga målsättningen för utbyggnaden av den regionala radio- och TV-verksamheten fortfarande står sig.

Upphovet tiU min motion kanske närmast är att detaljgranskningar av de olika årens anslag för såväl den regionala som den centrala utbyggnaden har givit vid handen att den avsedda 25-procentiga höjningen inte alllid ägt rum. Jag tror emellertid att man skall förklara det med att många stora investeringar och insatser kan göras ett år just för den centrala verksamheten — därmed ges mindre utrymme för den regionala verksamheten. Men det är min förhoppning att den här utjämningen äger rum i ett långsiktigt perspektiv, så att en större del av produktionen sker på regionalt område.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 -4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Mattsson i Lane-Herrestad m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Ulfsbyn begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i

betänkandet nr 11 punkten 3 mom, 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Mallsson i

Lane-Herrestad m, fl.

Vid omröstnmg genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Ulfsbyn

med omröstningsapparat.

begärde rösträkning verkställdes votering Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 177

Nej - 107

Avstår - 9

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Anslag till skolöverstyrelsen

Mom. 6 och 7

Utskottets hemställan biföUs,

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21 Anslag till skolöverstyrelsen

Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 12 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 till skolöverstyrelsen jämte motioner.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Grunden till den högtstående hemslöjdsverksamheten på olika områden, hemslöjdens betydelse för kvalitetsmedvetande och den inspirationskälla den utgör för bl, a, mönster- och formgivning i såväl mer hantverksmässig som industriell produktion fårsökas i den kulturella och estetiska medvetenhet, den materialkännedom och de kunskaper om tillverkningsmetoder som finns inom hemslöjdsrörelsen.

Hemslöjdsutredningen har för ett antal år sedan sagt några kloka ord om just detta, och det finns anledning att erinra om hur viktiga dessa förutsättningar är för hemslöjdens fortbestånd och utveckUngsmöjlig-heter i dag, då riksdagen skall ta stäUning tUl förslag om vissa organisatoriska förändringar inom skolöverstyrelsen, ett förslag som även har konsekvenser för den pedagogiska ledningen och bevakningen av hemslöjdsområdet,

1 motionen 1094, som väckts av representanter för samtliga riksdagspartier, uttrycks farhågor för att denna omorganisation i vad avser konsulentorganisationen kan komma att äventyra möjligheterna lUI en tUlfredsställande bevakning av ämnena hemslöjd och vävning. Genom initiativ av riksdagen år 1964 kom en särskUd konsulentbefattning alt inrättas för detta område av den anledningen, att riksdagen fann att en konsulent med skyldighet att bevaka hela det textUa området skuUe få alltför omfattande och betungande uppgifter,

UtbUdningsutskottet konstaterar att de uppgifter som tidigare lagts på en särskild konsulent nu förs över på en byråassistent. Vidare sägs att motionärernas syfte torde vara tillgodosett så länge tjänstemannen i fråga är kvar inom skolöverstyrelsen och utför i aUt väsentligt samma arbetsuppgifter. Jag kan inte dra någon annan slutsats av detta, än att då dessa uppgifter — som i sig förenar stora krav på befattningshavaren i vad

2* Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Förbud mot civil luftfart i överljudsfart

gäller utbUdning inom skUda delar av området — förs över på en byråassistentljänst, så innebär det uppenbara risker för att bevakningen framdeles kan komma atl inskränkas eller i annat avseende försämras, kanske till förmån för allmänt administrativa eller andra arbetsuppgifter som kan åläggas denna tjänst.

På den punkten har utskottsbehandlingen inte nämnvärt fillmötesgåtl motionärerna, EmeUertid säger utskottet klart ifrån att man delar motionärernas uppfattning att en tiUfredsstäUande ämnesbevakning på området är angelägen. Mot bakgmnd av den enigheten och riksdagens tidigare initiativ vågar jag ändå hysa den förhoppningen atl dessa meningsyttringar inte passerar obemärkt förbi utbUdningsmyndighelerna och att vi även på Utet längre sikt kan räkna med en betryggande kontinuerlig bevakning av området, lUl gagn inle bara för undervisning, utbildning och fritidsstudier, utan också för de breda sociala och kulturella uppgifter som verksamheten inom detta område fyUer,

Med detta anförande, under vUket herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, var överläggningen slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 22 Förbud mot civil luftfart i överljudsfart

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 9 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1972:19 med förslag tUl lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) jämte motioner.

Fm THORSSON (s):

Herr talman! Riksdagen har vid flera lillfäUen diskuterat frågan om det civUa överljudsflyget. Del är inte min avsikt atl i dag ge upphov lill en ny stor debatt mot bakgrunden av den enhäUigt negativa uppfattningen om denna företeelse här i Sverige och på gmndval av en tiUslyrkan av ett enhälligt trafikutskott av regeringens förslag om förbud mol civU luftfart i överljudsfart, detta så myckel mindre som vår uppmärksamhet dessa minuter i hög grad är absorberad av dramatiska politiska avgöranden i ett land som spelar en så stor roU för den fortsatta situationen i vår världsdel.

Trafikutskottets enhälliga tUlstyrkan av regeringsförslaget är ytterligt välkommen. Den utgör ett led i liknande aktioner i aUt fler länder runt jorden. Detta sker mot bakgrund av att de faror och hälsorisker som är förknippade med flygning i överljudsfart har blivit aUtmer uppenbara. Påfrestande och hälsoriskerande buller genom ljudbangen, svårartade luftföroreningar, hot om en minskning av ozonhalten i stratosfären och därmed minskning av skyddet mot den farliga ultravioletta strålningen, det enorma energislöseri som sker vid flygning i överljudsfart, de våldsamma produktionskostnaderna för de flygplan det är fråga om, de kraftigt stigande driftkostnaderna — allt detta utgör moment som har styrkt alla dem som från första stund har varit på det klara med atl civilflyg i överljudsfart är någonting som vi icke vUl ha.

Ändå fortsätter planerna på att få till stånd civUflyg i överljudsfart i de tre länder som nu närmast är engagerade i produktion av sådana plan, nämUgen Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen, Vi har väl klart för oss vad motiven för detta är: dels att man tiU varje pris vill göra de enorma investeringarna lönsamma — 12 mUjarder räknas bara det fransk-engelska projektet hittUls ha dragit — dels att man satsat i nationell prestige på att få ett sådant här flygplan i luften.

Det förslag tUl vUket riksdagen nu har att ta stäUning är alltså välkommet, men det finns en Uten skönhetsfläck i förslaget som föranledde en motion, nr 1497, Jag avser andra stycket i 1 kap, 2 a § i luftfartslagen som ger möjlighet tUl dispens från förbudet när, som man säger, synnerUga skäl föreligger.

Det framgår, herr talman, av trafikutskottets skrivning att man under diskussionen i utskottet hyst betänkUgheter mot den inskrivna dispens-möjligheten, och utan tvivel innebär utskottets skrivning att formuleringarna i propositionen på den här punkten har skärpts. Kvar står emellertid att en teoretisk dispensmöjUghet kommer att finnas, om än omgärdad med starka restriktioner. Detta är enligt motionärernas uppfattning icke tiUfredsstäUande, Utskottet borde — tycker vi — på gmndval av sin egen skrivning ha tUlstyrkt motionen.

Man kan fråga sig, i vUken konkret situation en sådan här dispensmöjlighet kan tänkas bli utnyttjad. Inget exempel ges på detta i propositionen, 1 Danmark har regeringen denna vår lagt fram ett förslag i folketinget om förbud mot överflygning med flygplan i överljudsfart, och i den propositionen sägs rent ut att man icke kan föreställa sig vartUI den också där till lagförslaget fogade dispensmöjUgheten skall kunna användas.

Herr talman! Det finns anledning att se det svenska förbudet mot överljudsflygning som ett led i internationella strävanden att stoppa civilt överljudsflyg. Detta betonades här i riksdagen senast i interpellationsdebatten i slutet av november 1971 av statsministern, som då framhöll att det är en ganska begränsad glädje om vi sUpper Ijudbangar över vårt territorium men de blir en regelbunden plåga för människorna i andra delar av världen.

Just iriot denna bakgrund är det skäl alt erinra om två ting. Det första är att allvarliga ekonomiska problem uppenbarat sig vid kalkyleringen av driftkostnaderna för civUflyg med överljudsfart. De båda statsägda företagen Air France och BOAC väntas av franska och brittiska regeringarna bU i praktiken beordrade att beställa ett mindre antal Concorde — det har ju gått trögt med orderplaceringen — och därmed skapar man en prestigebetonad konkurrenssituation på luftfartsområdet.

Det piUer som de två flygföretagen får att svälja är emellertid ganska beskt — det framgår om man tar del av vad som sägs och skrivs om det här i den internationeUa debatten. Beträffande det franska bolaget Air France blir det aUdeles särskUt beskt sedan det visat sig att Concorde-planet inte kan flyga med fuU passagerarlast — 132 personer — sträckan Paris—New York, utan man måste av säkerhetsskäl ta bort mellan fyra och åtta platser.

Nu väntar man sig att pUlret kommer att sötas med olika former av

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Förbud mot civil luftfart i överljudsfart

Nr 68

Torsdagen den 27aprn 1972

Förbud mot civil luftfart i överljudsfart

statliga subventioner. Den slutsats man kan dra är att det stora flertalet människor, som aldrig kommer att flyga civUflyg i överljudsfart, dels kommer att utsättas för faror och hälsorisker av aUvarligt slag, dels kommer att i sin egenskap av skattebetalare få betala för detta tvivelaktiga nöje som möjliggör för en Uten privUegierad grupp människor att vinna några timmar på en flygning över Atlanten.

Flygbolagen kommer av flera skäl att tvingas göra SST-linjerna så lönsamma som det är möjligt bl. a, genom att få tUl stånd reguljära router med SST-plan,

Då kommer, herr talman, den andra omständighet som man bör hålla i minnet in i bilden. Land efter land är i färd med att genomföra överflygningsförbud. Enbart i Europa gäUer detta HoUand, Schweiz, Västtyskland och de skandinaviska länderna; utanför Europa gäller det länder som Canada, Japan och Förenta staterna. Detta skapar naturligtvis svårigheter för bolagen Air France och BOAC, som det nu i första hand är fråga om, med planeringen av flygrouterna.

Den brittiska tidningen Observer uppgav för litet mer än en vecka sedan att BOAC för att över huvud taget placera order på Concorde har krävt ekonomiska garantier av den brittiska regeringen inför möjligheten att planet kan komma att över huvud taget inte kunna framföras i överljudsfart över viktiga landområden. Detta väntas leda tiU att den brittiska regeringen själv går till aktion för att tUlförsäkra Concorde överflygningsrättigheter i överljudsfart och därmed minska riskerna med de ekonomiska garantier den väntas ikläda sig.

En situation kan därmed komma att inträffa där man alltså inte kan utesluta möjligheterna av diplomatiska påtryckningar på andra länder.

Det är inför en sådan situation som en i luftfartslagen här i Sverige inskriven dispensmöjlighet inger farhågor. Det kan tänkas att den nu är omgiven med så starka restriktioner, inte minst efter trafikutskottets skrivning, att det är svårt att se hur den över huvud taget skall kunna tUlämpas, Men det hade sett snyggare ut och hade känts säkrare om lagtexten hade varit "ren" och innehåUit ett totalförbud. Det är skäl, herr talman, att erinra om att förbudet inte gäller överflygning med ett överijudsplan i underljudsfart, utan det gäller överflygning i överljudsfart.

Enligt min mening är en stark varning på sin plats inför prövning av eventuellt kommande ansökningar om dispens. Om den första dispensen en gång skuUe ges, är enligt min mening fältet öppet för sådana påtryckningar utifrån som nu antyds iden internationeUa debatten. Med det skuUe Sverige komma i en avsevärt sämre position när det gäller att, med statsministerns ord, driva vår uppfattning om det orimliga i dessa typer av flygningar också på det internationella fältet.

Jag har, herr talman, inget yrkande om bifall till motionen — det är meningslöst att uppta kammarens lid med en votering mot ett enhälligt utskottsbetänkande — men jag har velat understryka allvaret i synpunkterna bakom motionen, och jag har också velat uttrycka en förhoppning om att man i fortsättningen kommer alt håUa allvaret i dessa synpunkter i minnet.

1 detta anförande instämde fm Theorin (s) och herr Lindkvist (s).

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Eftersom jag i många sammanhang, inte bara här i riksdagen utan också i Europarådet och i pressen, kritiserat produktionen av överijudsplan och varnat för de allvarliga risker som trafik med dem innebär, skulle också jag gärna vilja tillfoga några ord tUl detta utskottsbetänkande.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig tUl det som fru Thorsson har sagt. Jag skuUe dock vUja påstå att det finns en ytterligare skönhetsfläck i delta betänkande utöver den som fru Thorsson nämnde. Hon pekade på dispensmöjligheten, som kan medföra risk för att man i lägen, t, ex, om vi trängs från andra staters sida — inte minst om vi skulle bli ekonomiskt trängda av stormakterna — kan komma att utnyttja möjligheten att genom dispens tUlåta överljudsflyg.

Jag tycker att 2 kap, 4 § i luftfartslagen i sin nya version inte är tiUfredsstäUande utformad. Också detta stadgande är alltså en "skönhetsfläck". Det står där att miljövärdighetsbevis för flygplan skaU finnas, om Kungl, Maj:t eller efter bemyndigande luftfartsverket föreskriver detta som vUlkor för registrering. Det finns en motion där jag som en av motionärerna pekar på att föreskrifter om miljövärdigheten knappast är en uppgift som kan läggas i händerna på luftfartsverket, i varje fall inte ensamt, eftersom detta verk rimligen inte är kompetent att bedöma sådana frågor. Det pekas på vikten av att naturvårdsverket får delta i sådana bedömningar. Jag tycker för min del att det hade varit riktigt att i 2 kap, 4 § föra in en bestämmelse att luftfartsverket och naturvårdsverket tUlsammans skaU ge föreskrifterna om miljövärdighetsbevis.

Nu säger utskottet att utskottet fömtsätter att naturvårdsverket bereds tUlfälle att delta vid sådana bestämmelsers utformning. Jag tycker inte att detta är en tiUräckligt bindande formulering. Eftersom jag ser att kommunikationsministern är närvarande i kammaren skuUe jag därför vilja fråga honom, om vi kan räkna med att det kommer att bU regel att föreskrifter om mUjövärdighetsbevis utfärdas först efter det att naturvårdsverket haft tUlfäUe att yttra sig efter remiss. Detta skulle bättre tillmötesgå motionärernas önskan. Helst skulle jag aUtså se att en sädan bestämmelse fördes in' i lagtexten, men något yrkande om bifall tiU motionen bredvid ett enhälligt betänkande tänker jag inte stäUa, Det vore dock värdefuUt om kommunikationsministern vUle göra något uttalande som ger oss trygghet för att naturvårdsverket får ett rimligt inflytande på bedömningen av ärenden angående miljövärdighetsbevis för flygplan.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Förbud mot civil luftfart i överljudsfart

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det Hör inte till vanligheten att en departementschef uttalar sig i ett ärende där utskottet är enigt, men det finns kanske anledning, eftersom detta är en principieUt så viktig fråga, att jag gör ett avsteg från den regeln.

Som redan har sagts här är det angeläget att vårt land följer med i den intresseström som finns oUka länder runt jorden för att förbjuda överijudsplan. Jag skaU inte säga mer om detta nu. Vi skaU naturligtvis försöka se tUl att Sverige även i det här sammanhanget är ett föregångsland, och det blir vi genom att riksdagen antar detta förslag nu.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Förbud mot civil luftfart i överljudsfart

Sedan är det alltså frågan om formerna för tillämpningen av reglerna, TUl vad fru Thorsson sade tidigare och i anledning av den motion som finns i frågan om undanlagsregler vUl jag säga att det såsom utskottet mycket riktigt har sagt var fråga om att skapa en skandinavisk uppgörelse med samtidig lagstiftning i de ohka länderna, 1 det sammanhanget blev frågan om undanlagsregler i lagstiftningen en av komponenterna i våra strävanden att få ett skandinaviskt samarbete tUl stånd på lagstiftningsområdet.

Jag vill inskärpa - även om det kan verka som en paradox - att vi heller icke för dagen kan se något konkret fall där man skulle kunna fatta beslut om ett undantag, A andra sidan finns det många andra lagar i vårt samhälle där det också finns en sådan här klausul med utan att man kan ange vad som skulle kunna föranleda ett undantag. Jag tror därför inte vi behöver hysa någon oro för att man inte skaU handskas med den frågan på ett riktigt sätt.

Vad sedan beträffar herr Wiklunds anförande vUl jag kort och gott instämma i vad utskottet har sagt, alt naturvårdsverket som en naturlig del i den samhälleliga bevakningen av mUjöfrågorna kommer att vara med i bedömningen av mUjövärdigheten,

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag noterar med stor tUlfredsställelse det uttalande som kommunikationsministern gjorde i slutet av sitt anförande. Det stärker och stöder den uppfattning som de motionärer har som yrkar att naturvårdsverket skall delta i utformningen av föreskrifter om miljövärdighetskrav. Jag hyser oro för att bedömningen av sådana ärenden inte blir tillräckligt nyanserad och sakkunnig om inte naturvårdsverket deltar.

Kommunikationsministerns uttalande ökar min förhoppning om att naturvårdsverket i fortsättningen kommer att få tillfäUe att göra sådana bedömningar och därmed på tUlfredsstäUande sätt kan komplettera beslutsunderlaget vid behandlingen av ärenden angående föreskrifter om mUjövärdighet för flygplan.

Herr TAUBE (fp);

Herr talman! Då ordföranden i trafikutskottet, herr Gustafson i Göteborg, tyvärr är förhindrad närvara på grund av annat uppdrag tär jag mig friheten att ge en Uten upplysning framför allt tiU herr Wiklund,

När vi skulle behandla motionen från folkpartiet av herr Strömberg m, n, tog vi naturligt nog mycket allvarligt på uppgiften. Vi tog reda på den skandinaviska lagstiftning på området som finns eller planeras. Vi var litet oroliga för att ansvaret för bedömningen skuUe vara delat mellan luftfartsverket och naturvårdsverket som motionärerna hade föreslagit, och vi skrev i betänkandet: "Även öm utskottet ej kan tUlstyrka att naturvårdsverket ges medansvar fömtsätter utskottet dock att verket bereds tUlfälle alt deltaga vid bestämmelsernas utformning,"

Efter vårt första sammanträde i utskottet frågade vi motionärerna om de var nöjda med skrivningen, som tUlkommit bl, a, med önskemål om en gemensam skandinavisk lagstiftning. De förklarade att de var ense med utskottet. Vi hade dessförinnan tagit reda på att luftfartsverket och

naturvårdsverket skall göra ett gemensamt bedömande och, som det står i betänkandet, medverka i bedömningen av luftfartygs miljövärdighet.

Jag kan försäkra herr Wiklund atl motionen blivit synnerligen välvilligt behandlad, och den är ju i praktiken helt enkelt tiUstyrkt av utskottet,

FruTHOFSSON(s):

Herr talman! Jag måste uttrycka mitt beklagande över att det, efter vad vi nu fick höra från kommunikationsministern, inte fanns möjligheter att skapa skandinavisk enighet kring en "ren" lagtext beträffande detta förbud. Men jag kan inte riktigt bU övertygad om att det var motiv nog för att inte vi i Sverige skuUe ha kunnat få ett sådan generellt förbud. Jag kan inte heller finna att ett motiv för denna dispensmöjlighet skulle kunna vara att det betraktas som en praktiskt taget självklar sak att en lagtext måste fömtse en undantagssituation. Enligt min mening måsle man kunna ifrågasätta även det liU synes självklara. Därför frågar jag mig återigen — och jag kan själv inte finna något svar på den frågan: Varför skall vi ha en dispensmöjlighet för någonting som vi icke vill ha? Vi viU i detta land icke ha överflygningar av flygplan i överljudsfart, och vi är aUvarligt oroade för att en sådan möjUghet skaU finnas.

Nu säger kommunikationsministern att vi kan vara övertygade om att man skall handskas med dispensmöjUgheten på ett riktigt sätt. Dispensmöjligheten utgör en svaghet i lagen, en spricka i rustningen, och det enda riktiga sättet att handskas med denna dispensmöjlighet måste, herr talman, vara att den över huvud laget icke kommer att användas.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Förbud mot civil luftfart i överljudsfart

Hen PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Med utskottets skrivning torde man kunna säga att det i praktiken blir ett generellt förbud mot överflygningar i överljudsfart. Att vi inte ville införa ett kategoriskt förbud berodde på att vi ansåg alt man i något speciellt undanlagsfall borde kunna ha denna möjlighet tUl dispens. Men jag förestäUer mig att den möjligheten verkhgen skall utnyttjas endast i speciella undantagsfaU. Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Vad herr Persson i Heden nu har att säga ger mig anledning att återupprepa den varning som jag uttalade i mitt första inlägg för att över huvud taget ge en första dispens. Har man en gång gjort det är enligt min mening fältet öppet för ytterligare sådana här situationer där man anser sig böra bevUja dispens, och man är öppen för de påtryckningar som jag befarar kan komma tUl stånd.

Jag vill aUtså upprepa att jag anser det ytterst väsentligt atl denna dispensmöjlighet inte kommer att utnyttjas.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan biföUs,

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

§ 23 Föredrogs Trafikutskottets betänkande:

Nr 10 angående uppskov med behandUngen av vissa ärenden

Licensgivningen för jordbmksutskottets betänkande:

import från

låglöneländer

Nr 22 angående uppskov med behandUngen av vissa tUl utskottet hänvisade ärenden

Näringsutskottets betänkanden:

Nr 19 i anledning av propositionen 1972:41 med förslag till lag om ändring i atomenergilagen (1956:306)

Nr 20 i anledning av motion om offenlHg auktorisation av bevakningsföretag

Nr 21 i anledning av motion angående lUldelningen av kontroUgirokonton

Nr 22 i anledning av motion angående prisförändringarna på livsmedel i detaljhandelsledet

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 24 Licensgivningen för import från låglöneländer

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 23 i anledning av motion angående licensgivningen för import från låglöneländer,

1 delta belänkande behandlades motionen 1972:1339 av herr Magnusson i Borås m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skuUe begära att inom ramen för GATT och EFTA licensgivningen avseende importen från låglöneländer tiUämpades så att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska industrigrenar och av hög sysselsättning inte äventyrades samt att begränsning av importkontingenterna vidtogs för dylika länder där så befanns möjligt.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1339,

Reservation hade avgivits av herrar RegnéU (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m), som ansett atl utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifaU liU motionen 1972:1339 hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att frågan om åtgärder tUl skydd mot lågprisimport prövades i enlighet med vad reservanterna anfört.

Herr REGNÉLL (m);

Herr talman! Ett fritt vamutbyte över nationsgränserna är någonting som inte minst vi svenskar har all anledning att vara positivt urställda till. Men just därför måste vi vara uppmärksamma på förhållanden som kan misskreditera frihandelsprincipen - drivs den för långt skadas den på sikt, AUtför snabba ändringar i vamflödet eller väsentliga avvikelser från

normal prissättning kan vålla bekymmer som på tekniskt språk registreras som marknadsstörningar men som för de direkt drabbade innebär arbetslöshet och kapitalförstöring, TextUbranschen och konfektionsbranschen har upplevt detta, och även skoinduslrin och möbeUnduslrin har fått svåra törnar.

De internationella åtaganden som också vårt land självfallet deltar i ger i en del faU möjlighet att åberopa skyddsklausuler om allvarliga marknadsstörningar uppstår. Att myndigheterna tar vara på de möjligheterna kan vara avgörande för den fortsatta existensen för svenska företag — ja, kanske för hela branscher. Om vi passivt accepterar omfattande skadeverkningar måste detta — jag säger det på nytt — skapa missnöje med och motstånd mot själva systemet med fritt varuutbyte mellan länderna.

Utifrån den övertygelsen är motionen 1339 skriven. Jag ber atl få yrka bifall tiU reservationen i näringsutskottets betänkande nr 23, i vilken motionens tankegångar följs upp.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Licensgivningen för import frän låglöneländer

1 detta anförande instämde herr Magnusson i Borås (m).

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! I den föreUggande motionen 1339 tas de problem upp som anses ha drabbat vårt lands hemmamarknadsindustri bl, a, till följd av import från länder med en i vissa fall avsevärt lägre kostnadsnivå än den som råder i Sverige, Motionärerna pekar på det ökade antalet konkurser i landet under senare år, bl, a, del rekordhöga antalet år 1971 — omkring 4 000,

Motioner med praktiskt taget samma yrkanden har väckts vid de senaste fem årens riksdagar. Dessa motioner har i samtliga faU avslagits av riksdagen på hemstäUan av bankoutskottet åren 1967, 1968, 1969 och 1970 samt av näringsutskoltet senast år 1971, Det finns ingen anledning för mig att utförligt redovisa allt vad som sagts under dessa år. Jag vUl dock hänvisa till bankoutskottets utlåtande år 1967 med en utförlig redogörelse för svensk handelspoUtUc m, m, som lämnats av kommerskollegium samt de remissyttranden som förelåg vid samma tUlfälle,

I utlåtandet år 1969 återgavs i sammanfattning resultatet av en översyn av den s, k, lågprisimporten på konfektionsområdet som verkställts av kommerskollegium. Aren 1969 och 1970 redovisades ytteriigare uppgifter om denna import, KommerskoUegium ansåg 1969 att lågprisimporten inom textil- och konfektionsbranscherna i stort sett hade kommit under kontroll genom de åtgärder som vidtagits.

När näringsutskottet under fjolåret hade ärendet under prövning redovisades ett utförligt yttrande av kommerskoUegium, vari framhölls att kollegiet sedan länge i nära samverkan med näringsUvet kontinuerligt övervakade importutveckUngen, Jag vUl i övrigt hänvisa tiU näringsutskottets betänkande nr 14 år 1971, Utskottet förutsatte att Kungl, Maj:t utan särskild framställning från riksdagen beaktade de importkonkurre-rande hemmamarknadsindustriernas situation även framgent och avstyrkte därför de föreliggande motionerna, vUket också blev riksdagens beslut.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Licensgivningen för import frän låglöneländer

Vid dagens behandling föreUgger en särskUd PM från kommerskoUegium, daterat den 17 mars 1972, angående de handelspolitiska åtgärder som Sverige det senaste året vidtagit mot lågprisimporten. Lågprisimporten är, som där åter bestyrks, föremål för ständig uppmärksamhet från kollegiets och Kungl, Maj:ts sida. Inom ramen för vad vårt lands internationella förpliktelser medger har ingripanden mot marknadsstörande import gjorts i inte ringa utsträckning.

Som utskottels majoritet framhåUer har det bistånd som främst textU-och konfektionsindustrierna erhåUer genom de importbegränsande åtgärderna kompletterats på ett positivt sätt genom omsläUningsfrämjande åtgärder, exportfrämjande åtgärder och utbUdningsåtgärder avsedda att stärka de berörda industrigrenarnas konkurrenskraft.

Det finns även skäl att peka på det stimulansprogram för textil- och konfektionsindustrierna samt för den manueUt arbetande glasindustrin som antogs 1970 och som därefter har förstärkts.

Det bör också påminnas om de nyligen framlagda propositionerna nr 46 och 47 vari föreslås ett program för omsläUningsfrämjande åtgärder inom dessa branscher samt inom skoindustrin och möbelindustrin liksom elt program för exportfrämjande åtgärder och utbUdningsåtgärder omfattande möbelindustrin, snickeriindustrin m, fl.

Utskottets majoritet har efter noggrann prövning kommit fram tiU alt nu rådande förhållande icke kan påkaUa någon särskild skrivning tiU Kungl, Maj:t i ärendet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan samt avslag på motionen 1339,

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Man skall ju inte märka ord, men jag kunde inte undgå atl lägga märke tiU en formulering i herr Anderssons i Storfors anförande. Han talade om de svårigheter som "anses" ha drabbat företag på grund av importen från låglöneländer. Han ifrågasätter alltså riktigheten av den beskrivning som lämnats i motionen. Nog skall man känna fakta ganska dåligt för att behöva tala om svårigheter som "anses" ha drabbat en rad branscher. Både i motionen och i mitt anförande nämndes sådana som verkligen haft och fortfarande har betydande svårigheter.

Herr Andersson i Storfors erinrade om att vi återkommit med denna motion år efter år och att den vid varje liUfälle avslagits av riksdagen. Han menade atl det var ett besked om atl motionen som sådan var onödig. Jag föreställer mig att den uppmärksamhet som frågan har fått här i riksdagen har bidragit tUl de marginella ingripanden som redovisats av utskottet och som utan tvivel betytt mycket för att man inte skaU hamna i ett rent katastrofläge i vissa branscher.

Herr ANDERSSON i Storfors (s) kort genmäle:

Herr talman! Alla är vi medvetna om att de konkurser som förekommer inte aUtid beror på konkurrens från utländska företag med låg kostnadsnivå. Vi har - och det vet herr RegnéU Uka bra som jag - inte några exakta siffror över antalet konkurser som har denna orsak, men antalet är utan tvivel lågt i förhåUande tiU det totala antalet

konkurser. Det beror säkerligen på många andra faktorer att foretag går i konkurs.

Jag vill gärna säga tUl herr Regnéll alt vi från utskotlsmajoritetens sida väl förstått de svårigheter som kan uppstå för vissa företag. Men jag vill samtidigt betona atl den nuvarande kontinuerliga övervakningen och av Kungl, Maj:t vidtagna åtgärder för dagen är tUl fyllest för att man noga skall kunna följa dessa problem. Jag behöver knappast hänvisa herr Regnéll lill kommerskoUegiels senaste PM, Av detta framgår klart att övervakningen utökats och att vissa nya överenskommelser träffats under det senaste året.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Den fråga som behandlas i utskottsbetänkandet är av stor betydelse för den landsdel. Älvsborgs läns södra del, som jag representerar i riksdagen. Jag vUl därför säga några ord i frågan.

Vi är väl alla överens om att Sverige bör föra en liberal handelspolitik. En fri världshandel främjar en rationeU arbetsfördelning mellan olika länder och bidrar på så sätt till ökat välstånd i aUa delar av världen. Med den stora andel av industriprodukterna som vårt land exporterar är det särskilt angeläget för Sverige att hålla på en Uberal handelspolitik.

Såsom förhåUandena ser ut i världen är det emeUertid nödvändigt att göra en del förbehåll i vad jag nyss har sagt. Först har vi beredskapssynpunkten. Ett land måste upprätthålla en godtagbar beredskap för tUlverkning inom landet av varor som behövs i en avspärrningssituation i krigstid.

Ett annat förbehåU är att den liberala handelspoUtUcens fria konkurrens förutsätter att konkurrensen sker på åtminstone något så när likvärdiga viUkor, Ren dumping av importvaror har i en del faU förekommit på den svenska marknaden. Detta måste givelvis kunna stoppas. Men även faU som inle kan betecknas som dumping måste enligt min uppfattning under vissa omständigheter kunna motivera ingripanden av handelspolitisk art. Främst gäller väl detta varor, där också beredskapssynpunkten är aktuell, t, ex, i fråga om textil- och konfektionsbranscherna. Alltför stora skillnader meUan oUka länder t, ex. beträffande lönekostnaderna kan leda tUl att även rationeUt skötta inhemska företag inte har möjlighet att konkurrera med importvarorna. Följden kan bli företagsnedläggelser med därav följande arbetslöshet och kapitalförstöring. Enligt min mening måste ett land ha rätt att inom ramen för gällande handelsavtal åtminstone temporärt motverka en sådan utveckUng med lämpliga åtgärder.

Jag skaU gärna vitsorda att regeringen när del gällt textil- och konfektionsbranscherna har vidtagit en del sådana åtgärder. Men det kan ifrågasättas, om inte dessa åtgärder bör kompletteras i en del avseenden såsom reservationen anger. Reservanterna begär en prövning av denna fråga, som också avser andra branscher än texlU- och konfektions-branscherna. Jag viU hävda, att detta är en rimlig begäran. Jag yrkar alltså bifall till reservationen.

Med detta anförande, i vUket herr Persson i Heden (c) instämde, var överläggningen slutad.

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Licensgivningen för import från låglöneländer

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Översyn av JO-institutionen

Propositioner gavs på bifall liU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Regnéll m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller näringsutskotlets hemstäUan i

betänkandet nr 23 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Regnéll m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 191

Nej - 91

Avstår — 8

§ 25 Översyn av JO-institutionen

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 19 i anledning av motioner om översyn av JO-institutionen,

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Min avsikt är inte på minsta sätt att anmäla någon avvikande mening gentemot konstitutionsutskottet som dessutom är enigt. Jag hade inte tillfäUe alt delta i utskottets handläggning av ärendet, men jag instämmer livligt i vad utskottet har sagt och är glad över att en utredning kommer till stånd.

Jag begärde närmast ordet för alt säga att det i utskottets recit borde ha upptagits en hänvisning till den skrivelse som ställföreträdande justitieombudsmannen Gustaf Petrén ingav tUl riksdagen den 17 januari med synpunkter på JO-ämbelet, gmndade på hans erfarenheter. Jag utgår från att vad han där anfört kommer att beaktas av den kommande utredningen i tUlämpliga delar och efter prövning i vanUg ordning. Jag antar att del närmast beror på etl förbiseende att hans skrivelse inte har omnämnts i utskottsbetänkandet, vilket jag nu i någon mån vill rätta till genom alt anföra detta lill protokoUet,

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan biföUs,

§ 26 Föredrogs konstitutionsutskoltets betänkanden;

Nr 20 i anledning av motioner om statsformen och om kvinnlig tronföljd

Nr 21 i anledning av motion om förlängning av riksdagens vår- eller höstsession

Nr 22 i anledning av motioner om offentliga utfrågningar i riksdagens Nr 68

utskott Torsdagen den

27 april 1972 Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Om en professur i fasta Jordens fysik

§ 27 Om en professur i fasta jordens fysik

Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 9 i anledning av propositionen 1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 tUl de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m, m, jämte motioner,

HerrGADD(s);

Herr talman! Vi är fem motionärer från fyra partier som har motionerat om inrättande av en professur i ämnet fasta jordens fysik vid Uppsala universitet, UtbUdningsutskottet, som har behandlat vår motion, avstyrker densamma i sitt betänkande nr 9, Motionen har alltså fått en ganska vanlig utskottsbehandling. Skälet tUl alt jag tar kammarens tid i anspråk är för att få ett förtydligande från utskottets sida vad man egentligen har för inställning.

Första gången en motion väcktes om inrättandet av en professur i fasta jordens fysik var vid 1970 års riksdag. Vid del tillfället motiverades ganska utförligt varför vi borde satsa medel på detta ämne.

Den fasta jordens fysik studerar metoder för alt utforska naturtillgångarna, Sverige har i dag, trots all vi hävdar att vi för en modern näringspoUtik, ingen egen forskning på detta område. Vi tvingas utnyttja utländska forskningsresurser för att klara ganska elementära behov. Därför borde ett land som vårt skaffa sig egna forskningsresurser, kanske inte bara av näringspoUtiska skäl utan också av säkerhetspoUliska,

Vid 1970 års behandling uttalade sig del dåvarande statsutskottet negativt gentemot dessa synpunkter och hänvisade till att universitets-myndigheterna inte hade prioriterat detta ämne. Därför avstyrkte man förslaget att inrätta en professur i ämnet.

Vid 1971 års behandUng avstyrktes molionen på samma sätt, men då motiverades det med att samtliga berörda myndigheter inklusive universitetskanslersämbetet kunde förväntas vara så positiva i den här frågan, att en professur i fasta jordens fysik mycket snart skulle komma atl inrättas. Nu visar det sig att den positiva tolkning som utskottet gjorde vid förra årets riksdag enligt uppgifter från kanslersämbelet enbart har lett tUl atl man där räknar med att en professur kan inrättas tidigast om fem å sex år.

Av del skälet ansåg vi motionärer att man ytterligare en gång borde stöta på och får då svaret av utskottet, på s, 4 i belänkandet: "Då inle i motionen anförts eller annorledes framkommit några omständigheter som talar mot att universitetskanslersämbetet delar denna uppfattning" — dvs, att det bör bli en professur i det här ämnet snart — "anser sig utskottet inte böra tillstyrka yrkandet i den nu ifrågavarande motionen,"

Men, herr talman, vi hävdar ju faktiskt i vår motion alt universitetskanslersämbetet har en annan uppfattning, och i utskottets betänkande

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Om en professur i fasta jordens fysik

har i varje fall vår mening i denna fråga inte vederlagts.

Jag tycker att ärendet blir konstitutioneUt intressant i och med de här tre motiveringarna för avstyrkande. Skälet tUl att vi motionerar är ju atl riksdagen skaU göra ett uttalande i en prioriteringsfråga. Här avstyrker man alltså motionen trots att vi motionärer hävdar att universitetskanslersämbetet har en från föregående riksdag avvikande mening. Det är mycket beklagligt. Jag skall, medveten om styrkan i elt betänkande från ett enigt utskott, självfallet inte bry mig om att yrka bifall tUl motionen, men jag anser ändå att det är på sin plats att från utskottets företrädare få ett förtydUgande, Vad tycker egentligen utskottet i den här frågan?

1 detta anförande instämde herr Hernelius (m).

Herr ALEMYR (s);

Herr talman! Jag förstår att herr Gadd tycker att utbildningsutskottets betänkande är dunkelt skrivet, men det skall tolkas på det sättet att utskottet är positivt tUl att en professur inrättas i fasta jordens fysik. Utskottet tar emellertid inte ställning tUl när delta kan ske, av det skälet att det är väldigt svårt för UtbUdningsutskottet att ha några bestämda meningar om den ordningsföljd i vilken man kan inrätta nya professurer. Vårt underlag för stäUningstagande är inte tUlräckligt,

Det här betänkandet skall tolkas positivt. Om det skulle visa sig att kanslersämbetet nonchalerar ett sådant riksdagens uttalande, får riksdagen naturligtvis komma tillbaka och göra ett skarpare och mera markerat uttalande.

Jag har ingen möjlighet atl nu, herr talman, uttala något om vilket år vi kan anses komma att ha resurser att inrätta just denna professur, men alt det är ett forskningsområde som är angeläget och att en professur här bör komma lUl stånd är självklart. På det sättet skall de tre riksdagsuttalanden tolkas som herr Gadd har hänvisat tiU,

Herr GADD (s):

Herr talman! Jag tackar för det förtydUgande som utskottels ordförande har gjort här och utgår från alt universitetskanslersämbetet noterar vad herr Alemyr har uttalat, I den mån, mot förmodan, kanslersämbetet inte skuUe göra det, vågar jag lova att vi motionärer skall återkomma i frågan. Jag uttalar alltså den förhoppningen att utskoltsord-förandens inlägg kommer att påverka kanslersämbelet i dess prioritering.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan biföUs,

§ 28 Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 13 i anledning av propositionen 1972:28 angående anslag för budgetåret 1972/73 till byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m, m, i vad propositionen hänvisats till UtbUdningsutskottet,

Utskottets hemställan bifölls.

§ 29 Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 16 i anledning av Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. avtal och investeringsvillkor vid kronoarrenden

propositionen 1972:85 angående utgifter på fiUäggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag tUI skolväsendet samt högre utbildning och forskning m. m.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Lades tUl handUngarna,

Punkterna 5-7

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 30 Herr förste vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skuUe bland två gånger bordlagda ärenden trafikutskottets betänkande nr 12 uppföras främst och UtbUdningsutskottets betänkande nr 14 sist.

§ 31 Ang. avtal och investeringsvillkor vid kronoarrenden

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Larssons i Staffanstorp (c) den 11 april framställda interpeUation, nr 112, och anförde:

Herr talman! Herr Larsson i Staffanstorp har frågat mig om jag anser avtal och investeringsvillkor av i interpellationen beskrivet slag beträffande kronoarrenden tillbörliga och, om så inte är fallet, vUka åtgärder jag avser att vidtaga för att korrigera ingångna avtal och förhindra att nya sådana eller likartade avtal ingås.

Fr, o, m, den 1 januari i år gäUer, såsom herr Larsson också nämner, vid domänverkets upplåtelser av jord på jordbmksarrende den nya jordabalkens lagregler samt bestämmelserna i kungörelsen om upplåtelse av publika jordbruksarrenden. Detta innebär bl, a, att det numera i allt väsentligt gäller samma regler för kronoarrendalorerna som för andra arrendatorer.

Herr Larsson uppehåUer sig särskilt vid frågan om underhåll och nybyggnad, 1 jordabalken finns regler härom. Omfattar arrende bostad för arrendatorn eUer hans anstäUda, skall jordägaren vid tillträdet avlämna bostaden i det skick som föreskrivs i gällande hälsovårdsstadga, I övrigt gäller vad parterna avtalat. Under arrendetiden kan jordägaren vara skyldig att bygga nytt under förutsättning att nybyggnaden behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället. Fråga om jordägarens byggnadsskyldighet prövas av arrendenämnd och sådan prövning får påkallas av såväl jordägaren som arrendatorn,

1 de faU arrendatorn har uppfört byggnad eller annan anläggning på arrendestället utan att jordägaren är byggnadsskyldig kan han under vissa förutsättningar få ersättning vid den avräkning som skall ske när arrendestäUet avträds.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. avtal och investeringsvillkor vid kronoarrenden

Domänverket medger som regel att arrende får överlåtas från far till son. Någon ovillkorlig rätt för arrendator att själv välja efterträdare finns inte, även om många arrendatorer tror sig ha en sådan rätt, I jordabalken finns det särskUda bestämmelser om överlåtelse av arrenderätten vid jordbruksarrende.

Till vad herr Larsson nämner om arrendeavgifterna vUl jag nämna att jordabalken bygger på principen att parterna fritt får bestämma arrendeavgiftens storlek liksom övriga vUlkor, Avtalsfriheten är dock inskränkt på så sätt att jordabalken öppnar möjlighet att i samband med förlängning av avtal få arrendeavgiften och övriga vUlkor prövade av arrendenämnd eller domstol.

De enskilda fall som nämnts i interpellationen kan jag av självklara skäl inte gå in på, 1 fråga om den nämnda avtalsmallen vUl jag framhålla att denna är ett förslag som är föremål för diskussion mellan domänverket och Föreningen Publika arrendatorer, Elt uttalande om denna avtalsmall skulle vara att ingripa i en pågående förhandUng,

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att jordabalkens regler om jordbruksarrende och möjligheterna atl få arrendevillkor prövade av arrendenämnd och domstol utgör ett tillräckligt skydd för arrendalorerna mot otillbörliga arrendevillkor. Jag finner det därför inte påkallat att vidla några åtgärder rörande avtalen med kronoarrendalorerna.

Herr LARSSON i Staffanslorp (c);

Herr talman! Jag viU gärna framföra elt tack för svaret på min interpellation tUl industriministern, under vUkens departement numera även domänverkels jordbruk har förts in. Tyvärr kan jag konstatera att svaret på mina frågor är tämligen enkelt och undvikande och visar föga villighet att verkligen la upp de problem som är förenade med kronans utarrendering av jordbruk.

Jag förstår att statsrådet inte i detalj kan gå in på olika avtalsexempel, men jag vill ändå tUl kammarens protokoll anföra etl par sådana. De avtalsexempel som jag åberopat i min interpellation visar en skrämmande brist på förståelse för betydelsen av att företagen genom kronans medverkan blir rationella och får en tidsenlig drift. Domänverket kan t, ex, säga till sina arrendatorer: Jovisst, bygg du nytt i ladugården eller uppför gärna en spannmålssUo, men efter 10—15 år skall du skänka detta till oss! - Finns det någon motsvarighet tUl detta någon annanstans?

För alt ta ett exempel från detta hus, herr statsråd, kan vi ju tänka oss alt en riksdagsman gör en framställning liU förvaltningskontoret om alt få sätta in en TV-apparat i sitt arbetsrum. Det skulle vara rationellt, ty det skulle spara tid för honom, det skulle hjälpa honom att hålla sig å jour med politiken osv. Men svaret skuUe då bU: Framställningen beviljas, under förutsättning att när mandatperioden upphör tillhör denna apparat riksdagen. Det är i princip detsamma, och jag undrar om det kan vara rimliga avtal.

Herr talman! Jag vill gärna, som jag sade, ta ytterligare ett par exempel från della avtalsområde och citerar ordagrant ur en skrivelse till en arrendator: "Med anledning av Eder framställning av den 15 februari 1971 medgiver domänverket Eder rätt atl i egendomens kostaU installera

automatisk utgödslingsanordning under vUlkor att anläggningen av Eder underhålls i fullgott skick, att den avskrives under 10 år samt atl kronan fritages från inlösen. Efter 10 år skaU anläggnmgen ingå i arrendet, varvid den skall vara utan brister," Sedan arrendatorn dels bekostat anläggningen, dels ställt den i bristfrilt skick skall han få betala etl merarrende för sin anläggning. Är detta rim och reson, herr statsråd?

Låt mig sedan anföra ell citat ur en skrivelse frän domänverket angående tUlbyggnad av en arbetarbostad:

"I skrivelse den 20 april 1970 har Ni hemstäUt om tUlstånd att bygga tiU en arbetarbostad å egendomen enligt bilagd ritning.

Domänverket konstaterar, att arbetet icke ingår i kronans byggnadsskyldighet.

Verket medgiver Eder rätt att på egen bekostnad utföra arbetet under vUlkor att tillbyggnaden underhålles av Eder i fullgott skick, att den av Eder skall anses avskriven på 15 år, att anspråk å inlösen icke uppställes av Eder och att närnnda villkor skriftligen godkännes av Eder,"

Jag skall läsa upp slutet också för fuUständighetens skull: "Därest Ni lämnar egendomen före 1 S-årsperiodens utgång är verket villigt att lösa tillbyggnaden till restvärdet, dock högst med resterande femlondelar på av Eder verifierad ursprungskostnad,"

Jag vill gärna fråga, herr statsråd: Skall inte kronan ha råd att hålla en ordentlig arbetarbostad? Kan det anses rimligt att kronan efter 15 år tUlskansar sig hela denna tUlbyggnad gratis? Jag kan försäkra statsrådet att enligt vad som på senare tid blivit känt finns det många underligheter på kronans fastigheter — det finns exempel på att arrendatorn äger en gavel i huset, etc, — underligheter som påtvingats arrendalorerna genom att problemen måsle lösas om driften skall kunna upprätthållas.

Jag tror visst inte att domänverkets chefer är av etl speciellt argsint och mot bönder avogt instäUt släkte. Det vare mig främmande. Nej, det är väl närmast så att ekonomiska medel överförs i andra investeringar, exempelvis i skogen, och därför saknas det möjligheter att göra nödvändiga investeringar i den jordförvaltning som de är satta att sköta. Men jag tror mig kunna påstå, med kunskap om den utredning i arrendefrågor som för ett par tre år sedan avslutade sitt arbete, att hade dessa förhållanden på domänverkels gårdar dä varit litet mera allmänt kända så hade säkert en reaktion däremot synts i utredningens betänkande.

Vad som är mest beklagligt är atl dessa gamla konfiskationsavlal uppenbarligen avses bli tillämpade även efter den nyligen av riksdagen beslutade nya jordabalkens ikraftträdande. Domänverkets tidigare underligheter i arrendespörsmål har som bekant dock satt sina spår tidigare i lagstiftningen. Det finns ett utslag av högsta domstolen år 1948, Där hävdes en bestämmelse i ingånget avtal. Den domen avspeglas direkt i 8 kap, 27 § nya jordabalken. Där heter det: "SkuUe tillämpningen av arrendevillkoren uppenbariigen strida mot god sed i arrendeförhållanden eller eljest vara otillbörlig får vUlkoret jämkas eller lämnas utan avseende,"

Statsrådels uttalande om den av mig berörda avlalsmallen är felaktigt. Företrädare för Föreningen Publika arrendatorer har upplyst mig om att

Nr 68

Torsdagen den 27aprn 1972

Ang. avtal och investeringsvillkor vid kronoarrenden

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. avtal och in vesteringsvillkor vid kronoarrenden

föreningen inte känner tUl någon förhandlingsvilja från domänverkets sida beträffande avtalsmallen. Då den presenterades för föreningen skedde det med en mycket kategorisk kommentar att den mallen skulle helt enkelt gäUa,

TiU sist, jag vet att statsrådet har mycket arbete och, låt mig erkänna, ett stort och svårt arbete. Men jag tror att det är myckel angeläget, om tiden medgiver, atl syna de här problemen på det praktiska sätt som jag vet att statsrådet Rune Johansson är mäktig. Del behövs uppenbarligen mer än väl, SkaU sådana avtal kunna tillämpas har den nya lagens stolta målsättning alt ge en viss frihet i avtalen blivit grovt missbrukad av den starkare parlen.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag har inte för avsikt att gå in pä de enskilda fallen. När herr Larsson i Staffanstorp säger att milt uttalande om avtalsmallen är felaktigt, så är det väl ändå litet djärvt.

Vi är överens om att här föreligger en avtalsmall som är presenterad av domänverket och att man från föreningens sida har begärt att få diskutera den, och såvitt jag vet har detta inte avvisats. Jag kommer att medverka tUl att den diskussionen föres. Så långt kan jag gå. Jag anser nämUgen att del är det som nu är nödvändigt. Så får man se hur kronoarrendalorerna kommer att behandlas sedan de nu innefattas i jordabalken.

Jag förutsätter också att man inom Föreningen Publika arrendatorer är kapabel att föra fram sina önskemål. Skulle de anse att man inte får den möjligheten, är jag beredd att också ta ett samtal med dem.

Herr LARSSON i Staffanslorp (c):

Herr talman! Jag vill gärna säga tack lUl statsrådet för det sista uttalandet. Den avslutning som jag gjorde på mitt förra anförande var också en appellering till just del praktiska hanterandet och sunda förståndet.

Annars kan jag upplysa statsrådet ytterligare om atl jag har talat med ordföranden i föreningen och att jag här har uppgift om atl man svarade så här: Om inte arrendalorerna accepterar att investera som hittills, skulle det icke bli någon investering, eftersom domänverket föredrar atl investera i skogen, där investeringarna kan ge en inlernränta på 15 å 25 procent. Det är alltså uppgifter som jag har fått. Jag bara refererar till dem.

Det var alltså det besked som lämnades beträffande denna avtalsmall. Jag hoppas och tror ändå, herr talman, alt den lagstiftning som vi nyligen har beslutat här i riksdagen med större avtalsfrihet för parterna inte skall leda dithän att vi snart måste åstadkomma en ny lagstiftning igen, därför att parterna missbmkar den. Själva andan i lagstiftningen är ju att man skall förhandla som likaberättigade parter. Men om en arrendator måste investera för att kunna driva ett rationellt jordbruk skall kronan hjälpa till med investeringarna och inte bara säga: Nu skall du investera och om 10-15 år skall du skänka kronan detta, - Det kan inte vara riktigt att placera arrendalorerna i en sådan klämma.

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr talman! Jag är inte beredd att döma innan jag har hört båda parterna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 32 Ang. information till de anstäUda vid företagsöverlåtelser m.m.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. information till de anställda vid företagsöverlåtelser m. m.

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Lorentzons (vpk) den 25 januari framstäUda interpellation, nr 30, till herr inrikesministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Lorentzon har frågat inrikesministern vilka slutsatser han anser bör dras av vissa exempel på bristande information till de anställda rörande väsentliga förändringar i förelagens verksamhet. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig all besvara interpellationen.

Det är för mig en självklar utgångspunkt att de anställda bör få information om, men också kunna utöva inflytande över, frågor rörande såväl olika arbetsplatsproblem som förelagels förhåUande i stort. Genom de fackliga organisationernas insatser har också en utveckUng skett som inneburit en ökad- informations- och samrådsskyldighet från företagsledningens sida. Del nu gällande företagsnämndsavtalet fastslår således principen att information och samråd skall ske i företagsnämnden före beslut i frågor som är väsentliga för företaget och de anställda.

En tidig och öppen information kan naturligtvis i vissa lägen vara vansklig att ge med hänsyn tiU möjUgheterna att genomföra exempelvis pågående förhandlingar eller andra planerade men ej beslutade förändringar. En sådan information kan lätt få verkningar som varken gagnar företagets eller de anställdas intresse. Det bör dock enligt min mening vara möjligt att fortlöpande informera företagsnämnden eller dess arbetsutskott om företagsledningens planer och dispositioner. Härigenom kan lönlagarna genom sina representanter i dessa organ på ett tidigt stadium framföra sina synpunkter i olika frågor, även om inte alla anställda eUer allmänheten samtidigt kan bli informerade.

Jag är medveten om alt man inte i alla företag i praktiken lever upp lill dessa krav. Det bör dock i första hand ankomma på de anställda själva och deras fackliga organisationer att påtala fall där gällande avtalsbestämmelser åsidosätts. Det måste också fortsättningsvis liksom hittills vara de fackliga organisationernas uppgift att tillvarata de anställdas intressen och krav såväl när del gäller informations- och inflylandefrågor som när det gäller anställningsförmåner och andra arbetsvillkor.

Statsmakterna måsle dock vidta åtgärder som underlättar för löntagarnas organisationer alt fullgöra denna uppgifl, 1 detta syfte har nyligen en utredning tillsatts rörande arbelsfredslagstiftningen. Man torde kunna vänta sig att utredningen lägger fram förslag som bl. a. vidgar möjligheterna för de fackliga organisationerna att förhandlingsvägen öka medlemmarnas inflytande över olika arbelsplatsfrågor.

Inom kort kommer vidare en departementspromemoria atl framläggas

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. information till de anställda vid företagsö verlätelser m. m.

med förslag om lagfäst rätt för de anställda att bli representerade i styrelserna för vissa företag. Härigenom får de anställda ytterUgare en möjlighet till insyn i och påverkan av de centrala frågorna i företaget, Styrelserepresenlationen bör också ge en ny möjlighet för de anställda att verka för en ökad informationsgivning och samråd i förelaget i övrigt.

Den s, k, samarbetsutredningen har tidigare lagt fram förslag om ett nytt informationssystem innebärande bl, a, skyldighet för företagen alt lämna uppgifter rörande den förväntade och planerade utvecklingen under en femårsperiod framåt i olika väsentliga avseenden. Även om detta system i första hand är avsett att förslärka kontakterna och samarbetet mellan företagen och de lokala och regionala samhällsorganen, förutsätter jag att materialet behandlas i företagsnämnden innan det lämnas till myndigheterna. Systemet bör således som jag ser det kunna fylla även en viktig mlern funktion i företagen som ett underlag för information och samråd mellan ledningen och de anställda rörande företagets framtidsplanering. Regeringen avser att tUl höslriksdagen lägga fram förslag i frågan.

De här berörda åtgärderna bör, sammantagna, på ett verksamt sätt kunna medverka tUl att de anställdas berättigade krav på tidig information rörande väsentliga förändringar i företagens verksamhet tillgodoses.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Jag tackar industriministern för svaret på min interpellation.

Man kan gå rätt långt tUlbaka i riksdagens protokoll och där finna motioner, interpellationer och enkla frågor som har gällt den otillfredsställande ordningen beträffande varsel om driftsinskränkningar, företagsnedläggningar eller andra förändringar som har den största betydelse för de anställda. Ständigt kommer nya händelser som röjer att brister fortfarande råder då det gäller informationen till de anställda om väsentliga förändringar i företagens verksamhet.

Industriministerns svar i dag är till sin tyngdpunkt hänvisningar till vad som möjligen skall komma alt hända senare - i en framtid alltså — och inte någonting om vad som konkret har vidtagits. Hur kan detta komma sig? De frågor det här gäller har ändå varit aktuella under många år.

Jag har tidigare haft tillfälle att diskutera dessa frågor med statsrådet Rune Johansson som 1967, då i egenskap av inrikesminister, besvarade en interpellation gällande samma företag och delvis samma frågeställning som den som gäller i dag. Då skrev vi 1967 — nu 1972, Det är snart fem år sedan dess och i stort sett har allt blivit vid det gamla. Arbetarna är i dag lika rättslösa som då. Tillåt mig därför, herr talman, all något kortfattat teckna bakgrunden tUl min interpellation.

Frågan gäller timade händelser vid företagel Hägglund & Söner i Örnsköldsvik nu senast vintern 1971, i viss utsträckning en parallell till vad som hände sommaren 1967, Vid båda dessa tillfällen var regeringen, såväl som huset Wallenberg, direkt engagerade.

Sommaren 1967 försålde Hägglund & Söner delar av företaget tUl ASEA, Det skedde den gången bakom regeringens rygg. Nu senast 1971 försåldes hela företaget Hägglund & Söner till ASEA, denna gång med

regeringens goda minne och medverkan. De anstäUda stäUdes vid båda tillfällena helt åt sidan — de varken varslades eller informerades.

Då Hägglundaffären behandlades i riksdagen vid interpellationsdebatten den 16 november 1967 visade statsrådet Rune Johansson märkbar irritation. Framför allt gällde delta ASE A-direktören Curt NicoUns uppträdande, denne som skött affären för Wallenbergkoncernen och som gått bakom ryggen på inrikesministern och regeringen.

Finansminister Gunnar Sträng uttalade sig på Norrlandsmässan i Luleå samma år med skärpa om herr Curt NicoUns roll i sammanhanget. Till saken hör nämUgen atl Hägglund & Söner då erhåUit stora pengar från samhället genom regeringen och mot uttryckligt löfte atl inga transaktioner skulle ske utan regeringens vetskap och godkännande. Ändå försåldes delar av företagel till Wallenbergkoncernen — bakom regeringens rygg.

De anställda var då lika okunniga om vad som skedde som regeringen. De ställdes inför fuUbordat faktum. Då försäljningen var klar meddelades det att omkring 800 anställda skuUe avskedas. Del var 1967. Hela denna affär kom som en chock för de anställda — de hade ju inte alls blivit informerade. Att del hela skedde under de anstäUdas semester gjorde naturligtvis inte saken bättre. Försäljningen den gången av delar av företaget Hägglund & Söner kunde med fullt fog betraktas som en skandal.

Men åren går, och vi skriver den 29 december 1971 då de 2 000 anställda vid Hägglundföretaget genom tidiga TT-nyheter och morgontidningar får chockmeddelandet att ASEA-koncernen nu har köpt hela företaget där de var anställda. Självklart blir de obehagligt överraskade. De var ju inle informerade. "Vi har inle bUvil tillfrågade! " Affärstransaktionen hade skett utan att de anstäUda haft den minsta vetskap om den.

Vad som har hänt kan väl betraktas som modern slavhandel. Arbetsköpare kan i dag sälja 2 000 anstäUda till en annan arbetsköpare utan alt höra deras mening eller ens lämna information. Människorna det här gäller har inget som helst inflytande över sitt arbele, sin anställning eller sin egen framtid. De får sälja sin egen arbetskraft och ibland gärde över till en annan företagare utan alt de har en aning om vem som köpt deras arbetskraft. Denna gång var dock regeringen inte endast informerad. Affärstransaktionen skedde med regeringens goda minne och tillstyrkande. Förhandlaren för Wallenbergkoncernen var även denna gång Curt Nicolin,

Vad jag här har nämnt är endast två exempel. De gäller samma företag. Regeringen har vid båda dessa tillfällen varit engagerad. Med detta som bakgrund kan jag givetvis inte vara helt nöjd med del svar som industriministern givit här i dag. Det är i stort sett endast hänvisningar till vad som möjligen kan hända i en framtid. Överenskommelser och utfästelser hjälper knappast. Måste inte frågan stäUas om skärpta lagstadgade regler? Jag hänvisar till vid den senaste LO-kongressen återigen gjorda uttalanden i dessa frågor.

Industriministerns svar lar även upp företagsdemokratiska frågor. En del av dessa, som berör de statliga företagen, behandlades vid gårdagens

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. information till de anställda vid företagsö verlätelser m. m.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. information till de anställda vid» företagsöverlåtelser m. m.

plenum, och jag skall därför inte ta upp dem i denna debatt. Kärnfrågan är ändå makt ål de anställda och avskaffande av systemet § 32, Det ges senare tillfälle att återkomma tUl denna fråga; statsrådet ställer kommande regeringsförslag i utsikt. Dessa förslag, vUkas innehåll antyddes i statsrådets svar, anser jag därför inte atl jag bör gå in på just nu. Dock vill jag göra några kommentarer i delta sammanhang.

Fortfarande upprätthåller arbetsköparna sitt envälde i kraft av § 32 och klasslagar i övrigt. På arbetsplatserna råder arbelsköparnas oinskränkta makt. De anställda kan avskedas ulan motivering. De hetsas att höja etl tidigare högt arbetstempo, med ökade fysiska och psykiska sjukdomar som följd. De många olycksfallen, även med dödlig utgång, är ofta resultat av hetsen på arbetsplatserna. Arbetsmiljön försämras. Det heligaste för kapitalisterna är profiten. Det synes som om maskinerna är värdefullare än människorna. Inte ens information om de anställdas närmaste framtid då det gäUer anställningen - vilket min interpellation gäller — anser företagen atl del finns anledning att kosta på sig.

Opinionen ute på arbetsplatserna, de livUga diskussionerna och de senaste årens strejkrörelser gav till resultat en utredning orn demokratin på arbetsplatserna. Men typiskt i detta sammanhang är atl vänsterpartiet kommunisterna, som konsekvent har kämpat mot § 32 och klasslagarna, som enda politiska parti inte fick plats i den utredningen.

Att tillsälta en och annan representant för de anställda i förelagens styrelser kommer inte att ändra på rådande maktförhållanden.

Redan alla slatsrådssvar — sammantagna — på interpellationer under år som har gått om alla dessa fall av bristande information och givna utfästelser i det förgångna borde ha räckt till för att vi i dag skulle haft ett bättre sakernas tUlslånd, Jag vågar inte vara optimistisk om de utfästelser som ges i dag. De anställda måste nog se tUl alt genom sin egen kamp sörja för atl deras krav pä anställningstrygghet och löntagarmakt blir tillgodosedda.

Industriministern slutar sitt svar med alt hänvisa till signalerade åtgärder. De bör, säger han, "sammantagna, på etl verksamt sätt kunna medverka till att de anställdas berättigade krav på tidig information rörande väsentliga förändringar i företagens verksamhet tillgodoses". Men statsrådet måste ändå förstå mig, då jag säger atl jag inte hyser någon större optimism. Erfarenheterna på det här området är nämligen talande nog. Men, herr talman, man farväl invänta de regeringsförslag som enligt statsrådet Johansson kommer alt föreläggas riksdagen i höst.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Herr Lorentzon och jag är väl överens på en punkt, nämligen atl det är angeläget med ökad information, att det är angeläget att de anställda får möjlighet att påverka sin egen situation i de företag där de arbetar och atl de har elt intresse av det. Detta visas inle minst av alt såväl LO som TCO vid sina kongresser under fjolåret har begärt att man nu skall se till att det blir representation i företagens styrelser, LO och TCO har tagit upp förhandUngar som inte ledde tiU resultat, och därför har de nu begärt att en lagstiftning skall komma till stånd.

Om herr Lorentzon tvivlar på att delta ger något resultat, så får det ju

stå för hans egen räkning. Frågan om representation, industriell demokrati, har diskuterats i vårt land sedan åtskUliga årtionden tUlbaka, men det är först nu som de stora fackliga organisationerna anser sig mogna alt begära en lösning av denna stora fråga. Och det må vara mig lUlåtet att tro mera på LO och TCO i det här avseendet än på herr Lorentzon, Jag tUlmäler alltså detta en utomordentlig betydelse för framliden.

Nu säger herr Lorentzon att mitt svar siktar mera på vad som kommer i framliden. Ja, herr Lorentzon, det är ju ändå så i den värld som vi lever i, att vi i mycket hög grad måste lära av erfarenheten. Att upplevelser av det slag som vi mötte 1967 innebär en forcering av lösningen på en del av de problem som vi står inför är alldeles uppenbart. Vi lät naturligtvis inte händelserna kring den affären bara gå förbi. Omedelbart ändrades författningen beträffande lokaUseringslån och kreditgarantilån så atl departementet eller dess verkställande organ, arbetsmarknadsstyrelsen och kommerskoUegium, fick en med bankerna likvärdig möjlighet till insyn i företagens bokföring. Detta skrivs numera in som en av de klausuler som del företag som får kreditgarantUån eUer lokaliseringslån är skyldigt att finna sig i, just för att om möjligt undvika vad vi fick uppleva 1967,

Sedan är det väl också klart att innan vi vidtar åtgärder beträffande informationsverksamheten, insynen, styrelserepresentationen osv,, så viU vi utreda detta, och vi vUl göra det i samverkan med de fackliga organisationerna. Det tar sin tid. Jag begär inte atl herr Lorentzon skall stiga upp och tacka för alt vi nu änfiigen är på väg atl lyckas lösa dessa frågor — jag bara konstaterar att vi är på väg att söka åstadkomma en lösning, även om det dröjer några månader tUl, Vi kommer ju i dessa dagar att bl, a, publicera förslag om styrelserepresentation.

Det är klart att del skuUe vara frestande, herr talman, atl gå tillbaka tUl händelserna 1967, Vi bmkar inte gärna diskutera de enskilda faUen, men jag har möjlighet att ur publikationer och ur riksdagens protokoll återge en del som berör den affär som herr Lorentzon talade om.

Jag har - inte minst i en artikel i tidskriften Fackföreningsrörelsen i början av 1968 — varit myckel kritisk mot företaget och framför allt mot den bank som skötte dess affärer. Jag skrev i artikeln;

"1 fallet Hägglund & Söner fördes förhandUngar med tredje part utan att inrikesdepartementet, som hade ärendet under utredning, blev informerat, Della strider mot god förhandlingssed. Men det omöjliggör också att frågan får en så allsidig och fömtsättningslös handläggning som är nödvändig för alt bästa lösningen skall kunna finnas,"

Jag citerar delta därför att vi har uttalat vårt kritiska omdöme om hur saken har skötts från företagets och bankens sida. Men det finns ingen anledning att gå omkring och ondgöra sig över detta nu. Det har visat sig alt den affär som då gjordes innebar en stabilisering i verksamheten uppe i Örnsköldsvik och MeUansel för de delar som var kvar av AB Hägglund & Söner,

Herr Lorentzon nämnde här i diskussionen WaUenbergs och direktören Curt Nicolin, och då tycker jag mig också ha skyldighet atl säga följande om handläggningen av Hägglundsaffären, Vid de sammanträffanden som förekom någon gång vid årsskiftet 1967-1968 förklarades det alt ingen

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. information till de anställda vid företagsöverlåtelser m. m.

Nr 68

Torsdagen den 27aprn 1972

Ang. information till de anställda vid företagsöverlåtelser m. m.

av dem som förhandlade för ASEA, närmasl då direktör Nicolin, eller för inrikesdepartementet, dvs, mina medarbetare och jag, var underrättade om alt de fanns en tredje förhandlingspart. Företaget och banken underrättade inte inrikesdepartementet om alt man också förhandlade med ASEA, och inte heUer underrättades direktör NicoUn om atl man förhandlade med inrikesdepartementet. Jag anser del vara korrekt atl redovisa det. Om herr Lorentzon inte har känt till della förhållande, är det självfallet ursäktligt atl herr Lorentzon på nytt framför sin kritik, men vad jag nu sagt är fakta.

Denna gången är regeringen underrättad, sade herr Lorentzon, och transaktionen sker med regeringens goda minne. Det stämmer. Vi fick under hand kännedom om de förhandlingar som pågick. Och att vi var intresserade av förhandlingarna är ju en självklarhet, eftersom frågan berör sysselsättningen för åtskilliga människor.

Men låt mig återvända till den artikel i tidningen Fackföreningsrörelsen som jag tidigare har citerat ur. Där hade jag också tillfälle att skriva följande: "Omställningar inom näringslivet i form av produktionsförändringar, sammanslagningar och företagsnedläggelser är en följd av den tekniska och samhällsekonomiska utvecklingen. På längre sikt är de en förutsättning för full sysselsättning och fortsatt framstegstakl, Alla är i princip eniga om nödvändigheten av dessa fortgående omställningar. Denna enighet är en stor tillgång som många andra länder inle har förmånen av. Desto angelägnare är det att vi slår vakt om denna positiva inställning.

Den anställdes oro för sin trygghet och sina arbetsmöjligheter måste mötas med en trygghetsskapande politik från samhällets sida. En första förutsättning är att dessa frågor blir föremål för ett förtroendefullt samarbete och att företagen (' god tid lämnar riktig och fullständig information. Del är nödvändigt atl statliga och kommunala myndigheter får rådrum för att på ett smidigt sälta kunna mUdra verkningarna av omställningsprocessen för de friställda,"

Om jag försöker bedöma dessa frågor från slmktursynpunkl, kan jag inte finna annat än att elt samarbete mellan dessa två förelag, framför allt då det gäller tillverkning av fartygskranar och annan utrustning, låg i linje med vad man kunde bedöma som fuUt riktigt. Båda företagen konkurrerar ute på världsmarknaden och har en betydande andel i försäljningen av just dessa produkter. Att de då försöker samordna sina ansträngningar för att därmed skapa ett bättre konkurrensmässigt utgångsläge anser jag vara helt riktigt. Det bör också kännas tryggare för de anställda alt ha en kraftfull organisation bakom sig med möjligheter atl följa den tekniska utvecklingen, att acceptera den och inlemma den i sin företagsverksamhet, samtidigt som man har en utbyggd marknadsorganisation.

När vi blev tUlfrågade om en eventuell samordning mellan dessa två företag, var det också ganska rimligt alt vi frågade om man var beredd alt så långt möjligt ge garantier för en tryggad anställning för dem som är sysselsatta i Örnsköldsvik och MeUansel, och på den frågan svarade man ja. Jag kan också försäkra, att om man från dessa företag hade erbjudit staten att medverka eUer samverka i denna förelagsbildnmg, så skulle vi

ha gått in i en diskussion härom. Men vi hade ingen anledning att tränga oss pä. Sedd från ren struktursynpunkt och företagssynpunkt tror jag åtgärden är riktig; så har också regeringen bedömt det. Del är klart atl vi hade önskat atl man kunnat ge de anställda information snabbare, men å andra sidan är det svårt när det gäller förhandlingar; om man i etl ömtåligt förhandlingsläge yppar vad som pågår och det kommer ut, kan resultatet spolieras. Det betyder inle att jag misstänker någon för atl gå ut och berätta om sådana här känsliga frågor. Jag förmenar all en representation för de anställda i företagens styrelser — självfaUet med den sekretessbeläggning av vad som försiggår som då gäller - ger de anställda möjligheter all på ett tidigt stadium få information och all diskutera och bedöma vad som från de anställdas synpunkt kan betecknas som riktigt och rimligt. Här ställer man då anspråk på ett förtroende för dem man sätter in i dessa styrelser.

Om regeringen eller ledamöter av regeringen blir tillfrågade i en sådan här situation, innebär det naturligtvis i och för sig ett stort ansvar. Man försöker då ta hänsyn till vad som för de anställda, för kommunerna och för landstinget kan vara av värde och göra sin bedömning med utgångspunkt i del. Det är del vi har gjort. Jag hoppas och tror alt de månader som gått sedan interpellationen väcktes — jag fär be herr Lorentzon om ursäkt för att jag inte haft tillfälle att svara tidigare; herr Lorentzon har varit hygglig att inte anmärka på det — visat att stabiliteten i förelagsverksamheten, orderingången, m. m. är minst lika stor efter som före fusionen. Jag för min del kan inte se annat än all såväl de anställda som kommunen är att gratulera till den sammanslagning som skedde. Jag tror atl den innebär fullgoda garantier för en stabil verksamhet så långt man nu kan se framöver.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. information till de anställda vid företagsö verlätelser m. m.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Industriministern säger att regeringen håller på att åvägabringa en lösning av dessa arbelsplatsfrågor. Från den utgångspunkten skulle vi då inte behöva någon längre debatt här i dag, utan vi skulle bara ha att invänta del förslag som kommer frän regeringen och som enligt industriministern är att vänta i höst.

Men dessa frågor har i myckel stor utsträckning aktualiserats av arbetarna, framför allt på senare tid. Det har förts livliga diskussioner på arbetsplatserna, och det har förekommit spontana strejker därför att man varit missnöjd med de rådande förhållandena. Detta har också gjort att fackföreningsrörelsen nu ställer dessa frågor i förgrunden på ell helt annat sätt än tidigare. Jag anser inte att det är övermaga av oss atl la upp dessa frågor; vänsterpartiet kommunisterna har i många år i riksdagen kämpat för dessa krav. Det är i och för sig tacknämligt atl vi från regeringen kommer att få förslag, som kommer atl Ugga på riksdagens bord i höst, men med den bakgrund vi har är jag inte alltför optimistisk förrän jag har sett hur dessa förslag kommer alt se ut.

Vi förde i denna kammare en debatt den 16 december i fjol. Jag hade ställt en enkel fråga lill inrikesminister Holmqvist, och den gällde förhållandena vid Facit och den bristande informationen vid detta företag. Det är bekant för alla i denna kammare vUka svårigheter som där

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

Nr 68

Torsdagen den 27 aprU 1972

Ang. information till de anställda vid företagsöverlåtelser m. m.

rådde för de anställda: avskedanden, hot om avskedanden och annat.

Inrikesministern svarade då bl, a, att frågor om information o, d, är "frågor som kommer att aktualiseras i annan ordning. Regeringen har för avsikt atl ta initiativ. Det har signalerats i åtskUliga sammanhang alt vi när det gäller de anställdas inflytande inte är tillfreds med den ordning som gäller i dag," Där slutar jag citatet från den debatten. Det är i stort sett samma svar som industriministern ger mig i dag. När vi förde den debatten den 16 december — tio dagar före den sensationella försäljningen av Hägglund & Söner lill ASEA — visste inrikesministern självfallet om alt den försäljningen skulle ske. Jag menar inle att han skulle ha avslöjat det i den debatten, men det svar han gav mig då ter sig naturligtvis litet underligt när man vet atl han kände tiU det förhåUandet,

Jag vill sedan la upp frågan om produktionen i Örnsköldsvik, tryggheten för de anställda osv. Industriministern har anfört att ordertillgången där nu är stor och att - om jag tolkade honom rält — det skulle råda säkrare arbetsförhåUanden nu än tidigare.

Efter vad man har sett i tidningarna på senare tid måste ASEA och Wallenbergkoncernen i det här fallet kunna klara sysselsättningen där uppe — med tanke på det som hänt när det gäller AGV i Gävle, ASJ i Linköping och de statsbeställningar som tydligen är för handen. Det är möjligt att etl större företag som ASEA och Wallenbergkoncernen kan klara sysselsättningen bättre än Hägglund & Söner kunde göra i synnerhet som man kan påräkna statsmakternas stöd med beställningar.

Jag hade gärna velat ställa en fråga till industriministern, men han förekom mig när han nämnde alt del inte — om jag förstod honom rält — hade varit tal om att Statsföretag skulle kunna gå in som delägare i Hägglund & Söner eller köpa företaget. På ett fackföreningsmöte i Örnsköldsvik meddelade ordföranden i fackföreningen att Statsföretag AB fått erbjudande att köpa Hägglund & Söner, men inte accepterat del. Delta finns också intaget i protokollet från fackföreningsmölet. Jag vel inle vad som är sanning i del här fallet. 1 den debatt som fördes 1967 — när Wallenbergkoncernen köpte delar av Hägglund & Söner — framskymtade, atl regeringen den gängen var intresserad av att staten skulle gå in som delägare i Hägglund & Söner, men att förelaget inte var intresserat.

Vidare var det myckel intressant att höra — vilket var en nyhet för mig — att Hägglund & Söner förde förhandUngar med regeringen å ena sidan och med Wallenbergkoncernen å andra sidan, utan att någon av dessa hade en aning om att förhandlingarna ägde rum parallellt. Det kanske bättre förklarar händelseförloppet.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Jag bestrider inte atl vpk vid åtskilliga tillfällen fört fram frågan om de anställdas inflytande och möjligheter till medverkan i företagen. Men jag upprepar vad jag sade tidigare, alt det var först i fjol som LO-kongressen, liksom TCO-kongressen, var beredd att aktualisera frågan.

Jag tror inte atl jag avslöjar någon hemlighet om jag säger att vi från regeringens sida 1967, då jag som inrikesminister hade tillfälle att deltaga i regeringens arbele, tillfrågade LO under hand om man hade etl intresse

av att en lagstiftning kom till stånd. Men LO ansåg då inte liden vara mogen. När det gäUer dessa frågor kommer ansvaret atl bli utomordentligt stort på den fackliga sidan. De anställdas representanter skall inte bara sitta som lyssnare ulan skall gå in och aktivt deltaga i förelagsstyrelsernas arbete för alt befrämja utvecklingen i företagen, vilket naturligtvis också indirekt är ett skydd för deras egen anställningstrygghet och för utvecklingsmöjligheterna i företagen. Det är då ganska rimligt all efterhöra vilken uppfattning man har i de fackliga kretsarna, innan beslut fattas i en så utomordentligt viktig fråga.

Jag vill säga till herr Lorentzon att inrikesminister Holmqvist naturligtvis var utomordentligt försiktig i sina uttalanden, när han vid jultiden gjorde bedömningar av möjligheterna till insyn och information. Etl förslag var då under arbete. Det har nu gått några månader. Det föreligger en promemoria beträffande styrelserepresentalion, och det pågår arbete med själva informationsverksamheten. Jag har stor förståelse för om herr Lorentzon säger atl han vill se resullat; också jag anser att det är resultatet som skall få tala.

Till sist, herr talman, åberopar herr Lorentzon ett uttalande av en ordförande för fackföreningen där uppe om kontakter som skulle ha förevarit. Jag känner inte till om det har förekommit några kontakter med Statsförelag. Men i den artikel i Fackföreningsrörelsen, som jag tidigare citerat ur och som jag står för, redovisar jag att när regeringen 1964 "för granskning fick prognoserna beträffande Hägglund & Söner fann vi dem goda men önskade med företaget diskutera en annan uppläggning av kapitalanskaffningen. Vi erbjöd därför vid direkta förhandlingar med företagsledningen ett samarbete i form av samgående." Förslaget avvisades. Vid kontakt med företaget har jag sagt att om man har elt intresse av all återuppta den diskussion som vi förde 1964 är vi beredda att föra den. Det kan vara ur detta uttalande som fackföreningsordförandens resonemang om ell erbjudande emanerar. Men vad jag förde fram var ett uttalande om en öppenhet för diskussion. Vi tvingar oss inte på företag, och företaget har nu löst frågan på elt annat sätt.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. information till de anställda vid företagsöverlåtelser m. m.

Hen LORENTZON (vpk);

Herr talman! Industriministern säger atl LO och TCO först i fjol blev intresserade av en lagstiftning. Del beror väl mycket på det faktum att det blev omfattande debatter ute på arbetsplatserna och all slrejkak-tionerna spred sig som en löpeld över landet. Del medförde att framför allt LO såg sig tvingad alt kräva lagstiftning, när SAF inte var villig alt följa de vägar som LO tänkte staka ut. Jag tror att detta bör ligga i bollen om man skall värdera frågorna på ett riktigt sätt.

Jag är naturligtvis tillfredsställd med alt industriministern ger vänsterpartiet kommunisterna del erkännandet, alt vi under många år varit det enda parti i riksdagen som kämpat för arbetsplatsernas folk, för demokrati, medbestämmanderätt etc.

Sedan säger industriministern i sitt svar bl. a.: "Styrelserepresenlationen bör också ge en ny möjlighet för de anställda atl verka för en ökad informationsgivning och samråd i förelaget."

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. information till de anställda vid företagsöverlåtelser m. m.

Jag skulle vilja säga att erfarenheterna från de företag som hittills har tillämpat metoden med slyrelserepresentanter utanför den interna kretsen knappast har gett upphov lill någon större optimism bland de anställda. Den metoden tillämpas i vissa företag här i landet, men inle märker man någon optimism bland de anställda i de företagen därför att de har fått möjlighet att skicka en representant från fackföreningen till styrelsesammanträdena. Något större mätt av information eller inflytande har man inte märkt. I Västtyskland, där systemet har praktiserats sedan en lång lid tillbaka, anser de anställda enligt uppgifter i tidningarna att dessa representanter i bästa fall sitter där endast som gisslan.

Jag skall inle förlänga den här debatten. Jag vill sluta med atl säga vad jag tidigare har anfört här, nämligen att jag väntar på alt få se de förslag som regeringen kommer att lägga fram i höst. De skall bli mycket intressanta.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag tror det är riktigt atl nu avvakta de förslag som kommer och som vi har aviserat. Vi får säkerligen tillfälle atl då diskutera styrelserepresentationen.

Jag tyckte nog att herr Lorentzon läste ul litet mer av milt uttalande än vad det faktiskt innehöll. Jag sade att det är rikligt - det finns ingen anledning alt bestrida fakta - atl vpk har motionerat om och diskuterat frågan om arbelsplatsdemokrati. Men när herr Lorentzon säger att kommunisterna har varit de enda som gjort del vill jag bara stillsamt påpeka alt del var under den Brantingska regeringen — 1920, tror jag -som man först tog upp frågan och föranstaltade om utredning. Jag vill också säga all i den dåvarande riksdagen motionerade socialdemokratiska riksdagsmän år 1924 om representation i styrelserna för de anställda, vilket då avslogs.

Man kan säga atl del har tagit läng tid. Jag skall inle gä in pä allt vad som har hänt under mellantiden, men del som är viktigast ur min synpunkt är all delta sker i samarbete med den fackliga rörelsen — den fackliga rörelse, som 1967 var tveksam, om man då var mogen för atl medverka till en representation för de anställda direkl i förelagens styrelse. Vad jag tror ligger bakom alt man nu känner sig mera säker är att man först har utvecklat en förelagsdemokratisk organisation, företagsnämnder osv. Del är inte färdigt på långt när, men det är under utveckling, och då kommer som ett naturligt komplement i detta sammanhang styrelserepresentationen. Men, som sagt, vi får tillfälle all diskutera det grundligare så småningom.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Bara några ord till det sista som industriministern nämnde.

Jag är helt på det klara med atl arbetarrörelsen i sin ungdom, när den hade en fåtalig representation i del svenska parlamentet, redan i starten ställde de här frågorna vi i dag diskuterar i förgrunden. Vänsterpartiet kommunisterna fanns ju inte då, men del som vårt parti har gjorl ställer jag mot vad del socialdemokratiska partiet har gjorl under den lid som

del har suttit i regeringsstäUning. Det är mycket få initiativ, herr Nr 68 industriministern, som man har tagit under de åren — och det är ändå 40 Torsdagen den

27 aprU 1972

Överläggningen var härmed slutad.

Ang. planering för civil produktion inom krigsmateriel-

§ 33 Ang, planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

industrin

Herr industriministern JOHANSSON erhöU ordet för alt besvara herr Israelssons (vpk) den 22 februari framstäUda interpeUation, nr 67, och anförde:

Herr talman! Herr Israelsson har frågat mig om jag har någon plan för krigsmalerielindustrins omställning till produktion för civila ändamål.

Anskaffning av modernt materiel för vårt försvar är av stor betydelse för all försvaret skall kunna fylla sin fredsbevarande uppgift och bidra tUl att upprätthålla förtroendet och respekten för vår neutralitetspolitik, 1968 års försvarsbeslut innebar - liksom tidigare försvarsbeslut - att en stor del av försvarsutgifterna avsattes för anskaffning av modernt materiel för all bibehålla vår militära styrka. För fyraårsperioden 1968-1972 beräknades utrymmet för materielanskaffning efter omräkning till löpande priser och med beaktande av vissa ramjämkningar uppgå till drygt 8 miljarder kronor. Utgifterna för materielanskaffning under perioden kommer i storl sett atl överensstämma med vad som förutsatts i 1968 års försvarsbeslut.

Regeringen har i proposilionen 1972:75 framlagt förslag angående försvarets fortsatta inriktning. För nästa femårsperiod är planeringen inriktad på atl avsätta omkring 11 miljarder kronor för materielanskaffning och forskning. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är dock att väsentliga rationaliseringar och besparingar kan åstadkommas på andra områden inom försvaret. Trots alt malerielanslagen i fortsättningen väntas bli ungefär lika stora som hittills kan dock - bl, a, genom kostnadsökningar — vissa branscher fä vidkännas volymmässigt sett minskade försvarsbeställningar i förhållande till tidigare. De arbetstagare som eventuellt kan komma all beröras av delta utgör mindre än en halv procent av de industrisysselsatta. En sädan totalt sett liten förändring bör kunna kompenseras genom alt berörda företag ökar sin civila produktion. Man kan emellertid inte bortse ifrån atl vissa företag och orter kan komma atl vidkännas omställningsproblem. Det ankommer i första hand på vederbörande företag atl vidta de förändringar i produktionen som är erforderliga för att trygga sysselsättningen vid företagel. Industridepartementet följer dock - tUlsammans med övriga berörda departement - utvecklingen och överväger för närvarande vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att underlätta de omställningar som del kommande försvarsbeslutet eventuellt kan medföra.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar först herr industriministern för svaret pä min interpellation av vilket det ju framgår att man i departementen nu i alla

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

fall överväger åtgärder om det för vissa orter uppstår svårigheter med sysselsättningen i anledning av nedgång i del svenska försvarels beställning och att regeringen ej anser sig kunna tillåta ökad export av krigsmateriel.

Del står väl ganska klart atl det nya försvarsbeslutet för budgetåren 1972/73-1976/77, bl, a, genom kostnadsökningar, kommer alt leda till volymmässigt minskade försvarsmaterielbeslällningar, vilket ju också framgår av interpellationssvaret. Det ligger även nära tUl hands all antaga att minskningen kommer att rikta sig särskilt mot tung konventionell materiel och kanske i mindre utsträckning mot mera avancerad utrustning.

En sådan inriktning av minskningen i fråga om försvarsbeställningar kommer atl slå hårt mot t, ex, Bofors liUverkningar, Det kan också betyda att Karlskoga på ell markant sätt kommer in i bUden då det gäller behov av omstäUning lill civil produktion, Bofors har redan betydande svårigheter med sysselsättningen. Omkring 40 procent av företagets produktion avser krigsmateriel. Någon medveten inriktning atl ställa om denna sektor lill civil produktion kan knappast spåras. Huvudinriktningen tycks i stället vara att söka utverka exportlicenser för krigsmateriel och den vägen skapa sysselsättning.

Riktlinjerna vid bedömning av exporllicenser logs ju av riksdagen i höstas, och del ankommer på regeringen alt tillämpa dessa. Vid etl givet världsläge är det väl knappast varken möjligt eller lämpligt att regeringen av sysselsättningspoliliska skäl gör en liberalare bedömning i fråga om exportlicenser. Redan förhandenvarande svårigheter har lett lill att Bofors infört korttidsarbete och varsel om avskedande av 130 arbetare. Dessutom har man ansett sig vara tvungen att varsla om friställande av 300 tjänstemän, I en regeringspartiet närslående tidning den 22 april i år sägs det att ett totalstopp för krigsmaterielexporl skulle för Bofors AB innebära att 4 000 anställda måste avskedas.

Det torde stå helt klart alt en sådan utveckling är mycket allvarlig för en ort som Karlskoga med ett näringsliv som totalt domineras av etl enda stort förelag med krigsmaterielproduklion som ett väsentligt inslag. Till råga på dessa förhållanden kom också den förestående nedläggningen av SMT:s verkstad på orten med ett 40-tal anställda. Del beskedet kom alltså när det i stället är livsviktigt att få dit nya industrier som något kan differentiera ortens näringsliv,

1 näringsutskottets belänkande nr 54 år 1971 sägs det; "För tUlverkarna av krigsmateriel torde med hänsyn till möjliga förändringar i marknadsläget en beredskap för omställning till civil produktion vara etl naturligt inslag i företagspolitiken,"

Som jag tidigare anfört har jag svårt atl spåra en sådan beredskap av någon avgörande betydelse. Kvar står då vad samhället - i första hand regeringen - kan göra för att medverka till en omställning för civil produktion av krigsmaterielindustrin på de orter där arbetslöshet hotar eller redan är ett faktum,

1 interpellationssvaret sägs att departementen för närvarande överväger vUka åtgärder som kan behöva vidtas för att underlätta en dylik omställning tUl civil produktion.

För Bofors del och indirekt för Karlskoga kommuns del är det nödvändigt atl den uppkomna situationen verkligen allvarligt överväges. Från såväl kommunens som landstingets sida har gjorts betydande satsningar utgående från atl orten skaU utvecklas enligt uppgjorda långtidsplaner. Det förefaUer då orimligt och samhällsekonomiskt inle försvarbart atl orten förvandlas tUl en avfolkningsort lill följd av utvecklingen inom en krigsmaterielindustri för vars utveckling staten av flera skäl måste ta ansvar. Inför situationen att kommunalskatten skall vara oförändrad kommer svårigheterna ytterligare all öka för den ifrågavarande kommunen.

Fru talman! Jag vill slutligen fråga industriministern om departementet överväger några konkreta planer i vad gäller en krigsmaterielindustri som redan har hamnat i aUvariiga svårigheter.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

Under della anförande övertog fm andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr LARSSON i Karlskoga (s):

Fru talman! I interpellationssvaret sägs bl, a,: "Man kan emellertid inle bortse ifrån att vissa företag och orter kan komma atl vidkännas omställningsproblem."

Jag begärde ordet för att tala om att Kariskoga tUlhör just de orter som kommer att vidkännas omställningsproblem. Som påpekats har man redan drabbats av sysselsättningsproblem. Bl. a, har anställningsstoppet i Bofors gjort att de anställdas antal bara där har minskat med omkring 500 människor.

För närvarande pågår en stor rationalisering. Man har anställt en konsultfirma som sysslar med ekonomisk företagsledning, och det är den som har kommit med förslag om inskränkningar av bl, a, 300 tjänstemän. Det har ingenting med licensgivningen att göra, utan den rationaliseringen skulle - om det hade varit riktigt - ha genomförts för länge sedan. Del är bara synd alt den infaller under en period då det är så svårt att suga upp den här arbetskraften. RationaUseringsexperterna kommer inte att stanna här. Även Nobelgruppen slår i tur, och konsultfirmans arbele med rationaliseringar är långt ifrån färdigt. Till bilden hör också del varsel som har utfärdats till arbetsstyrkan på verkstadsgolvet,

I ett samhälle som Karlskoga, som domineras helt av en enda stor industri, är det naturligt att oron växer och en känsla av otrygghet sprider sig när man ser vad som nu sker. Man ställer sig frågan: Vad kommer att hända i framtiden? Här är det ju fråga om friställningar av en storleksordning som vi på det lokala planet inte kan klara av, utan här måsle tUl andra resurser.

Vid samtal som jag haft med industriministern då han var på besök i Karlskoga och även senare, liksom vid samtal med andra regeringsledamöter, har jag bibringats den uppfattningen att Karlskoga skulle erhålla allt del stöd som går atl få inom ramen för den närings- och lokaliseringspolitik som riksdagen har fastslagit. Det skulle med andra ord innebära att industrier som vill lokalisera sig lill Karlskoga skulle kunna räkna med en välvillig behandling vid ansökan om lokaliseringslån och

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

även på annat sätt erhålla erforderligt stöd för etablering. Det vore värdefullt om industriministern i dag kunde säga atl så kommer att ske. Det skulle ju underlätta för den lokala industrikommitlén som brottas med de här problemen och även för kommunstyrelsen att intressera företagare att lokalisera sig till Karlskoga, vilket i nuvarande läge är i högsta grad önskvärt.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Fru talman! Såvitt jag kan finna begränsar sig industriministern i sitt svar på herr Israelssons interpellation liU all diskutera sysselsättningen inom försvarsindustrin utifrån den framlagda planen rörande försvars-kostnaderna under kommande femårsperiod. Givetvis är delta den aktuella utgångspunkten, men det är ändå enUgt min mening en alltför stark begränsning av problemställningen.

I en vpk-motion, som ännu inte blivit föremål för behandling i riksdagen, har vi tagit upp frågan i en vidare bemärkelse. Vi menar atl frågan om civilt utnyttjande av de vid en nedrustning frigjorda resurserna otillräckligt har uppmärksammats i vårt land. Då avser vi naturligtvis nedrustning i verklig mening, vilket man väl inle kan anse atl det framlagda försvarsprogrammet innebär.

Industriministerns interpellationssvar ger inte mycket besked vare sig för de anställda exempelvis vid SAAB eller kommunalmännen i Linköping om vad som statsmakterna anser bör kunna göras för atl trygga sysselsättningen med civilt alternativ.

Fortfarande skall det tydligen vara sä, att varje tanke på nedrustning skall vUa som ett hot över de anställda liksom över vissa orter med denna typ av industri. Det skall tydligen även i fortsättningen vara så att man också skall kunna åberopa sysselsällningsskäl för en fortsatt miljardrullning lUl krigsmakten.

Att industridepartementet tillsammans med övriga departement följer utvecklingen och överväger vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att underlätta de omställningar som det kommande försvarsbeslutet eventuellt kan medföra, som industriministern säger, skulle möjligen vara en Uten ljuspunkt. Den är dock begränsad tUl föreliggande planer för försvarets omfattning och har inget att göra med en aktiv planering för en verklig nedrustning.

Industriministern anför också att den totalt sett begränsade förändring som kan följa av föreliggande försvarsplaner bör kunna kompenseras genom alt berörda företag ökar sin civila produktion.

Även detta är en synnerUgen passiv hållning. Utöver det allmänt kända faktum att privatkapitalet inte visar särskilt stort ansvar för de anställda måste man också beakta, alt den militära produktionen följer statsmakternas intentioner. Detta motiverar ett särskilt statligt ansvar för sysselsättningen vid en nedskärning av den militära verksamheten.

Jag vill erinra om FN-rapporten "Avmstningens ekonomiska och sociala konsekvenser", vari det beträffande övergången från militär till civil produktion fastslås:

"På kort sikt skulle övergångens smidighet lill stor del bero på regeringens förmåga atl förutse de typer av problem som kunde uppslå

och på förberedelsernas lämplighet,"

Detta är givetvis aUmängiltigt formulerat, men det skulle också kunna vara formulerat för den svenska regeringen i dagens situation.

Del är inte passivitet från regeringens sida som löser problemet, 1 vpk-motionen har vi begärt atl riksdagen uttalar sig för en skyndsam utredning angående utarbetandet av etl program för en omställning tiU civilt utnyttjande av de vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen frigjorda resurserna och hos regeringen hemställer om etl sådant initiativ.

Vi får som sagt tillfälle atl återkomma lill frågan när molionen så småningom kommer upp till behandling. Industriministerns interpellationssvar här i dag understryker behovet av ett sådant program för all de anställda inom försvarsindustrin och vissa orter i vårt land inle skall behöva känna en av allt flera som önskvärd ansedd nedrustning som ett hot mol existensen.

Först om man tar i beaktande atl i dag betydande resurser, som skulle kunna användas för samhällsnyttig produktion, är bundna tiU militärt betingad verksamhet kan man angripa problemet från den riktiga utgångspunkten. Då skapar inte nedrustningen i första hand problem ulan frigör resurser i fråga om forskning, teknik, yrkeskunnig arbetskraft, maskinpark, byggnader och pengar - resurser som kan sältas in på andra och produktiva områden i samhället.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru talman! Jag förmodar alt herr Berndtsons i Linköping anförande var en liten förövning till motionsbehandlingen, och det kan ju vara i och för sig vällovligt. Nu föreligger det ändå elt förslag från regeringen beträffande försvarets fortsatta inriktning, framlagt i en proposition som ännu inte är behandlad. Självfallet har vi emellertid inom regeringens kanslier påbörjat undersökningar, och en del material är också färdigt. Industridepartementet är naturligtvis utomordentligt intresserat av vUka konsekvenser detta förslag kan få på det industriella området, och jag har också redovisat en del av det materialet. Det är dock först sedan riksdagen har fattat sitt beslut i anledning av propositionen som vi mera exakt vet vilka konsekvenser som kan bh aktuella.

Det är i och för sig inte nytt för försvarsindustrin all den kan behöva anpassa en del av sin verksamhet lill civU produktion. Herr Larsson i Karlskoga har tidigare påpekat all industrin vid sina rationaliserings- och effekliviseringsåtgärder i syfte atl åstadkomma besparingar tvingats antingen till omställning och friställning av arbetskraft eller att försöka vid sidan av försvarsmaterielproduklionen också ägna sig åt civil produktion. Del är klart all det är angelägel att företagen söker anpassa sin produktion med hänsyn till den utveckling som sker.

Jag spetsade faktiskt öronen, när herr Berndtson i Linköping sade att nedrustningen vilar som elt hot över de anställda. Jag hoppas att herr Berndtson inte vill vända på resonemanget och säga att en upprustning skulle hälsas med den allra största tiUfredsstäUelse i våra industrier. Nu tror jag inle att herr Berndtson menade del utan efterlyste en planeringsverksamhet. Spörsmålet är naturligtvis hur långt den skaU gå, hur mycket av ansvar vi skaU ta över frän industriföretagen, som ju är

3* Riksdagens protokoll 1972. Nr 68-69

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

helt privata. Det är, säger jag, i första hand företagens uppgifl att vidta de förändringar i produktionen som är erforderliga för att trygga sysselsättningen vid förelagen. Vi kan sedan söka bistå dem i det avseendet, men det biståndet skall, menar jag, inte vara beroende av all det är fråga om en försvarsmaterielproduktion. Där kan det vara lättare att dra konsekvensen av de beslut som fattas i riksdagen och kanske också lättare atl ge upplysning om hur förelagen skall anpassa sin verksamhet. Men vi kan inle ge oss i kast med att säga; Del här skaU ni producera, ni skall söka er in på det eller det området.

Tillsammans med medarbetare har jag varit på besök i Bofors och Karlskoga och haft tillfälle atl diskutera med representanter för kommunen, de anställda och företrädare för bl, a, Bofors, Det har då varit tal om atl forsknings- och utvecklingsavdelningen bör kopplas in på civil produktion. Delvis har så redan skett.

Staten har organ — styrelsen för teknisk utveckling, SUAB och andra — som skulle kunna ge någon form av bistånd för att få forsknings- och utvecklingsarbetet mera inriktat på civil produktion, men huvudansvaret ligger på företagen. Vad vi kan göra är, som herr Larsson i Karlskoga sade, att diskutera formerna för stöd och hjälp åt industrin — och i det sammanhanget självfallet kommunerna och de människor som är berörda av svårigheterna — men det skall ske oberoende av vad det är för ett slags företag som läggs ned. Är det sysselsättningssvårigheter i en kommun, då gäller lokaliseringspolitiken i princip, oavsett var i landet kommunen är belägen. Det är den grundläggande principen i lokaUseringspolitiken, 1 den praktiska tillämpningen har vi avskärmat stödområdet. Utanför detta krävs speciella beslut av regeringen eller av arbetsmarknadsmyndigheterna, sedan dessa fått regeringens uppdrag. Det är känt sedan länge att på orter där sysselsättningssvårigheterna har varit stora har man satt hela den organisation i tUlämpning som skall ge bistånd åt kommunerna. Därför har jag kunnat säga till herr Larsson i Karlskoga och andra — även tUl kommunalmännen när jag har träffat dem — att om kommunen kommer i uppenbara svårigheter har regeringen självfaUet möjligheter att bistå den med de åtgärder som bl, a, lokaliseringspolitiken innefattar. Dessa möjligheter bör kunna stå till förfogande i Karlskoga i en situation där varsel om nedläggningar och varsel om permitteringar har skett. Men det blir ju sedan en prövning av de företag som kan anmäla sitt intresse för eventuell etablering eller expansion inom området.

Fru talman! Jag ser det alltså på det sättet att vi har en skyldighet i största aUmänhet mot de kommuner, de orter, där försvarsmaleriel-induslri finns och som kan komma att beröras av ett beslut som riksdagen så småningom fattar. Av interpellationssvaret framgår atl vi redan prövar konsekvenserna och att vi kommer alt gå in i diskussioner där så påfordras om det bistånd som vi kan behöva ge.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Fru talman! Jag vUl först gå in på en fräga där industriministern apostroferade herr Berndtson i Linköping. Industriministern vände på hans fråga och undrade om industrierna skulle bli tUlfredsstäUda, om vi i stället företog en upprustning.

Hur chockerande del än kanske kan låta, tror jag faktiskt att det finns en hel del industrier i det här landet som skulle hälsa en uppmstning med tillfredsställelse, utgående från sina ekonomiska synpunkter. Jag vill inle direkt göra gällande all vi har en motsvarighet i Sverige till det amerikanska myckel omtalade mUilärinduslriella komplexet, men något drag av detta finns nog också i Sverige,

Jag vill också nu i det här sammanhanget erinra om att vi från vpk;s sida flera gånger under senare år rest frågan om att samhället borde överta krigsmalerielindustrin. Den frågan behandlade vi senast förra året. Men hela tiden har vi förknippat detta med krav på denna industris omställning lUl civU produktion. Vi har också — senast vid behandlingen under höslriksdagen - krävt att produktionsnivån skall anpassas med hänsyn tUl enbart vad Sveriges eget försvar kräver, Elt avslående från export, om man ser det på sikt, och en anpassning till svenskt behov av krigsmateriel och användande av överkapaciteten för civil produktion skulle kunna ge en jämnare sysselsättning inom den här berörda industrin. Utrustning som av beredskapsskäl bör hållas intakt vid en sådan omstäUning för att vid behov kunna höja kapaciteten för produktion av krigsmateriel bör vårdas genom anslag från det allmänna härför, på samma sätt som redan sker med annan materiel av betydelse för landets försvar,

Sverige står ju alliansfritt i fred och siktar på att vara neutralt i krig. Av delta följer atl det bör vara ett avgörande svenskt intresse alt viktiga delar av krigsmalerielförsörjningen är säkrad genom produktionsmöjligheter inom landet.

En konsekvens av detta är rimligen också alt staten, som svarar för landets försvar, också har ell ansvar för utvecklingen inom krigsmaterielindustrin inom landet och della oberoende av om denna industri är privat eller om den är statligt ägd. Vid uppkomna sysselsättningssvårigheter ler det sig därför naturligt att staten går in med åtgärder för atl säkra sysselsättningen med civUa objekt, och det är verkligen vad läget kräveri dag.

Industriministern sade här nyligen att huvudansvaret ligger på företagen själva, och det sades ju också i det utskottsbetänkande som jpg citerade i mill förra anförande.

Men alt döma av vad som visat sig hittills kan företaget i den ort jag tidigare nämnde inte klara detta på elt tillfredsställande sätt. Vi väntar oss därför snara och effektiva åtgärder för atl komma till rätta med problemen.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

Hen LARSSON i Kariskoga (s):

Fru talman! Jag kanske skall börja med att tacka industriministern för del svar han gav på min fråga. Jag hade bibringats den uppfattningen — och jag fick den bestyrkt nu — att Karlskoga kan påräkna det stöd som behövs om sysselsättningsproblemen skall kunna lösas. Jag anser detta så mycket mera nödvändigt som jag inte tror atl Bofors i någon större utsträckning skall kunna lägga om sin produktion tUl civUproduktion, Man har inte den maskinparken. Och jag är litet förvånad över att man så tjurigt håller fast vid den. Hur skall man kunna inrikta sig på

Nr 68

Torsdagen den 27aprU 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

civUproduktion med t, ex, de fruktansvärt stora borrmaskiner man har för eldrör? Och så är del i stor utsträckning i Bofors. Man tillverkar tung krigsmateriel och har därför maskiner som är avsedda för den.

Jag tror alltså inle på en sådan omställning av produktionen. Därför frågade jag civilministern om vi kan få stöd för andra industrier som vill etablera sig där för alt suga upp eventuellt ledig arbetskraft, så all vi får en mera differentierad industri. Del är, som jag ser del, lösningen på våra problem. Jag tror för min del alt del är den vägen som man måste gå.

Sedan skulle jag kanske kunna anföra en hel del kritik mot det sätt på vilket företaget skött sin politik. Man har försökt, det skall erkännas, med civil produktion. Men då har man givit sig in på ell område där konkurrensen var så hård att man förlorade hundratals miljoner kronor. Skulle delta ha skett inom etl statligt företag hade vi sett stora mbriker om det i tidningarna. Men nu var det elt privat förelag sorn gjorde så väldiga felinvesteringar, och då uppmärksammades det knappast aUs. Jag skulle kunna peka på förelagels personalpolitik. Under några veckor tog man in massor av människor, men två veckor efteråt varslade man om permitteringar. Planeringen inom företaget är alltså under all kritik. Men sådant kommer inte fram i tidningsrubrikerna när det är fråga om privata företag. Jag skulle kunna rada upp liknande exempel.

Jag tror alltså inte så rasande myckel på att förelaget verkligen kommer alt gå in för alt förändra produktionen. Vad man är ute efter är att få licenser för all tillverka krigsmateriel. Och för den tillverkningen har man maskinpark och kunnighet. Den tUlverkningen är emellerfid inle jag personligen intresserad av, del måsle jag deklarera. Vi har här i riksdagen fastställt den politik som vi vill föra när del gäller krigsmateriel, och den tycker jag är riktig. Sedan får vi på annat sätt lösa de problem som uppslår i detta sammanhang.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Fru lalman! Industriministern undrade om mill inlägg var en förövning till motionsbehandlingen. Det kan man möjligen säga så till vida som motionen och interpellationen inte innehåller frågeställningar som är skilda från varandra. Om jag är rätt underrättad har också utskottet vid sin behandling av motionen avvaktat vad industriministern skulle svara på interpellationen. Såvitt jag förstår kan det svar som vi fått i dag inte gärna leda till annan slutsats än att molionsyrkandet är synnerligen befogat.

Industriministern undrar också över innebörden av min formulering alt nedrustningen vilar som elt hot över de anställda. Det gör den, eftersom man inte har något program för civil sysselsättning för dessa människor. Vem vill lämna sin arbetsplats ulan atl ha en annan sysselsättning? Det är väl inte svårt att läsa ut att jag talar för nedrustning och inte för upprustning. Det i vpk-motionen begärda programmet skulle också främja en nedrustning.

Jag skulle också gärna vilja erinra om all en öslgötatidning för ungefär en månad sedan kunde meddela, att regeringen lovat all diskutera sysselsättningen med SAAB. Det är väl förståeligt om man i Linköping väntat sig något mer än vad industriministern här i dag på regeringens

vägnar har kunnat redovisa. Det handlar ändå om mycket folk som måsle få en annan sysselsättning. Det finns siffror som talar om 25 000 människor som är sysselsatta inom militär produktion, varav naturligtvis SAAB-Scania och AB Bofors är de dominerande förelagen. Det är orter som Linköping och Karlskoga, med den starka dominansen av militär produktion, som är särskilt beroende av alt det blir en vettig planering för övergång till civil produktion. Man har dock ibland en känsla av att regeringen inle rikligt på allvar tagit itu med dessa stora problem. Den bygger tydligen fortfarande sin planering på fortsatt miljardrullning till mUitären,

Det saknar heller inte betydelse för orter som Linköping atl också andra produktionsinskränkningar har skapat speciella svårigheter. Uppfattningen att en ökad satsning på civU produktion i Linköping är riödvändig börjar bli alltmer utbredd. Då är regeringsbeskedet här i dag aUtför magert. Givelvis är det bra med lokaliseringspolitiska åtgärder som industriministern utlovade i sitt andra inlägg. Men är del ändå inte angelägnare med en planering som gör att projekt av civil natur väntar på en nedrustning som skall frigöra resurser?

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru talman! Mitt uttalande gällde naturUgtvis industrierna och de anställda när jag tog upp herr Berndtsons i Linköping lilla propå om huruvida nedrustningen skall vila som elt hot eller inte.

Herr Israelsson och herr Berndtson i Linköping söker här gå förbi en huvudfråga, nämligen vem som har ägaransvarel och skyldigheten att se till vilken produktion dessa företag i övrigt skaU syssla med när det blir vikande ordertillgång i krigsmaterielproduktionen. Jag säger atl samhället skall vara berett atl hjälpa till men inte ta över hela det ansvaret. Del skall kunna lämnas uppgifter och besked så tidigt som möjligt lill dessa industrier om vad försvarsmaterielproduklionen för svenskt vidkommande kan innefatta. Det tycker jag är riktigt. På det kan vederbörande grunda sina bedömningar av företagets utveckling och möjligheter.

Jag vill inte underskatta de svårigheter som företagen kan komma i när vi beslutar om restriktioner i fråga om krigsmaterielexporten. Att vi i sådana sammanhang har skyldighet alt bistå företagen, del ser jag ocksåi som riktigt. Men när det gäller alt föra in en civil produktion, då måste det i första hand vara företagens egen sak att söka göra en bedömning av vad som skulle vara lämpligt. På vilket sätt regeringen här kommer atl gripa in och hur diskussionerna kommer att föras med företagen är jag inte beredd atl i detalj gå in på. Men det betyder inte atl vi undvikit alt la upp resonemang kring exempelvis SAAB,

Här pågår alltså en uppföljning av vad som kan komma alt inträffa och då får vi använda oss av de medel som samhället har till förfogande.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Fru talman! Industriministern säger att både jag och herr Berndtson i Linköping gick förbi ägaransvarel. I mina anföranden tog jag kanske inte upp exakt del industriministern menar men jag påpekade att det skulle

Nr 68 vara bättre om ägaransvarel vore samhällets. Det är ju en fråga som vi

Torsdagen den tidigare aktualiserat. Det finns ju faktiskt en sektor av krigsmateriel-

industrin i det här landet som samhället redan har ansvar för. Det skulle

Torsdagen den 27 april 1972

- vara bättre och lättare att samordna, om samhället ägde denna

Ang. åtgärder för verksamhet som helhet - det skulle le sig naturiigare,
att joröattra aet g debatt om dessa frågor hade vi förra året, och det finns ingen

nanngspolitisKa anledning att just nu upprepa de argument som då framfördes. Jag vUle

läget i Södermanland påpekande.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Fru talman! Vi viU verkligen inte frita privatkapitalet från ansvar. Det bör understrykas att privatkapitalet har ett storl ansvar, men del missbrukas oftast. Därtill är det så att man nu kan gömma sig bakom förändringar, beslutade av statsmakterna, och därmed bUr det ell annat ansvarsförhållande även för statsmakterna.

Jag tycker inte att industriministern heller bör känna sig alltför ledsen om vi ändå hyser större tilltro till regeringen, när del gäller förmåga och vilja atl utarbeta ett civilt program, än till spekulanterna inom privatkapitalet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 34 Ang, åtgärder för att förbättra det näringspolitiska läget i Södermanland

Herr industriministern JOHANSSON erhöU ordet för att besvara herr Gustavssons i Eskilstuna (s) den 23 mars framställda interpellation, nr 100, och anförde;

Fru talman! Herr Gustavsson i Eskilstuna har frågat mig om jag i anledning av metaUmanufaktumtredningens rapport är beredd att redovisa förslag till åtgärder som kan medverka till ett förbättrat näringspolitiskt läge i regioner i Södermanland, vid vilkas problem rapporten fäster uppmärksamhet.

Den bedömning som metallmanufakturulredningen nu redovisat under
pågående utredningsarbete bekräftar de farhågor som förelegat och som
föranlett alt utredningen tillsattes. Ulan tvivel slår delar av järn- och
melallmanufakturinduslrin inför svårigheter. Genom branschens stora
betydelse för sysselsättningen på vissa orter, främst Eskilstunaregionen,
kan utveckhngen förutses medföra regionala problem. Därtill kommer alt
industrin vid sidan av melallmanufakturbranschen enligt utredningens
bedömning saknar en kompenserande expansionskraft inom Eskilstuna
regionen och andra delar av Södermanlands län. Utredningen anser sig
redan nu kunna slå fast att de förslag som den senare kan komma alt
lägga fram inte ensamma kan bidra till en tUlfredsställande lösning av
detta vidare, regionala problem. Man hemställer därför att problemen
uppmärksammas även av andra offentliga utredningar, vilkas arbele har
anknytning härtill, och att särskild hänsyn över huvud taget tas tUl
78 regionens problem vid utformningen av den statliga politiken.

När det -gäller EskUstunaregionens utveckUng anser jag det viktigt att en bedömning sker mot bakgrund av den ensidiga struktur som näringslivet där har. Av olika näringsgrenar svarar industrin för en ovanligt hög andel av sysselsättningen. Denna brist på differentierade sysselsättningsmöjligheter innebär självfaUet speciella problem alldeles oavsett vilken utveckling industrisektorn i fortsättningen kommer att få.

Jag finner det vara värdefullt all utredningen redan nu fäsl uppmärksamheten på dessa problem. Innan man mer konkret lar ställning till frågan om lämpliga åtgärder anser jag dock alt utredningens betänkande bör avvaktas. Utredningens arbete beräknas vara färdigt kring årsskiftet 1972—1973, Jag är således inte beredd alt i dag redovisa detaljerade förslag tUl åtgärder inom detta område.

Däremot finns det enligt min mening redan nu anledning tiU uppmärksamhet beträffande vad som kan göras för Eskilstunaregionen och andra delar av Södermanlands län inom ramen för de åtgärder staten vidtar. Jag vill här bl, a, peka på alt delegationen för de mindre och medelstora förelagen nyligen genomfört en studie av behovet av och tillgången på industriell service i Flen-Katrineholmsregionen, Som en vidareutveckling av detta arbele kommer delegationen — efter uppvaktning av representanter för länsstyrelsen och landstinget - att medverka i en försöksverksamhet med ökat utbud av industrieU service i Södermanlands län. Enligt planerna skall försöksverksamheten starta under hösten och pågå t, o, m. nästa vår. Den organiseras i samarbete med länsstyrelsen, landstinget och företagarföreningen, I slutskedet avses en utvärdering av verksamheten bli gjord.

Den rådande situationen inom länets näringsliv är alltså sådan att vissa insatser kan vara motiverade, och delta kommer regeringen också att ta hänsyn till t, ex, i samband med prövning av frågor om lokaliseringslån till företag i länet.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. åtgärder för att förbättra det näringspolitiska läget i Södermanland

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s);

Fru talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min interpellation angående åtgärder för all förbättra det näringspolitiska lägel i Södermanland, Svaret andas alltigenom förståelse för de problem som föranlett interpellationen. Dessa problem är utvecklingsbelingade. En viss näringsgren — i detta fall metaUmanufakturindustrin — pressas särskilt hårt av utifrån kommande konkurrens. Detta medför stora påfrestningar för landsdelar som till stor del baserar sin försörjning på denna näringsgren. Del hela blir särskilt besvärligt när de strukturella problemen förenas med de konjunkturbelingade.

Med god hjälp från av regeringen föreslagna åtgärder förefaller en allmän uppgång vara förestående. Jag noterar nu också med tillfredsställelse att regeringen även är beredd alt medverka till åtgärder som syftar till att möta de strukturella problem som gjort sig synnerligen kännbara i Södermanland,

Genom interpellationssvaret har metallmanufakturulredningen fått en positiv och auktoritativ reaktion på sin anmälan om att även vid sidan av denna utredning verkande statliga organ bör bidraga med förslag till utvecklingsstimulerande åtgärder i Eskilslunaregionen och i övriga Söder-

Nr 68 manland. Vad metallmanufakturutredningen önskade i sin anmälan var

Torsdagen den ' åtgärder som direkl ger sin stimulerande verkan tUl näringslivet som

27 april 1972 sådana som verkar genom exempelvis vidgade utbUdningsbetingelser och

-------------------- förbättrade kommunikationer. Lokalisering av statliga verk och verksam-

Ang åtgärder för åsyftades även,

attjoroaiiraaei Qg . riktigt atl, som industriministern nämner i sitt interpellalions-

naringspoiitlSKa j, bristen på differentierade sysselsättningsmöjligheter rymmer all-

laget i iiodermanland pgnna problem. Ensidigheten är också en hämmande faktor, även i vad gäller utvecklingen av den traditionella industrin. Denna utveckling kan hämmas om inte sysselsättningslUlfällen, också utanför denna sektor, står lill buds för familjemedlemmar som önskar sådana. Della understryker ytterligare behovet av ulvecklingsfrämjande åtgärder över hela fältet.

I interpellationssvaret, där det naturligt nog anmäles att detaljerade förslag inte är atl vänta innan metaUmanufaktumtredningens betänkande föreligger, lämnas två särskilt värdefulla konkreta meddelanden. Det ena är att delegationen för de mindre och medelstora förelagen i samverkan med länsstyrelsen, landstinget och företagarföreningen kommer att bedriva försöksverksamhet med ökat utbud av industriell service i Södermanlands län. Del andra är regeringens utfästelse all beakta den rådande situationen inom länets näringsliv vid prövning av frågor om lokaliseringslån tUl länet.

Jag vågar försäkra att de insatser från regeringens sida som här anmäles och som i fortsättningen motses skall få respons i Södermanland, Del yrkeskunnande som där finns, inte minst inom metallindustriområdet, borgar för detta och är en utveckhngsfrämjande tillgång som bör tas till vara. Alt industrin själv har etl stort ansvar bl, a, för alt förbättra sin totala miljö måsle naturligtvis också betonas.

Beredvillighet till och beredskap för att i ökad omfattning verka som god basorganisation även i de avseenden som interpellationen berör finns hos södermanländska kommuner och länsorgan.

Än en gång ber jag att få lacka industriministern för det positiva svaret på min interpellation.

Herr HEDIN (m):

Fru lalman! Jag tycker det är bra all problemen för näringslivet i Södermanlands län aktualiseras här i riksdagen och att regeringen har en positiv inställning till åtgärder som kan bidra till nyetableringar eller till differentiering av näringslivet inom Södermanlands län, I första hand nämner industriministern här i svaret lokaliseringspolitiska åtgärder, och del har jag ingen erinran mot.

Jag tror för min del att det finns väldigt goda förutsättningar för industrin, både för storindustri och för mindre företag och också för metallmanufaktursektorn i vårt län, även om det framför allt i Eskilstunaregionen behövs en viss omstrukturering. Ja, det är kanske rättare att säga att det behövs en fortsatt omstrukturering, för det har ändå skett en hel del, i synnerhet under de senaste tio åren, i det avseendet.

Södermanlands län har ett bra geografiskt läge. Det ligger nära de
80 stora konsumtionsorterna i Mälardalen och framför allt då Storstock-

holmsregionen. Det har nära till vattenvägar - Mälaren och Östersjön med förbindelse med omvärlden. Men det finns ändå många problem som måste lösas. Det behövs inte bara lokaliseringslån, som industriministern utlovade, utan det behövs också - och naturligtvis i första hand — en allmän god service både för företagen som sådana och för alla dem som är anställda vid förelagen. Detta är inle bara en lokal och regional fråga utan också en fråga som staten kan påverka på olika sätt. Låt mig i sammanhanget bara peka på elt par områden, där industriministern har anledning att vända sig lill sina kolleger i regeringen för elt samarbete, I första hand gäller det kanske kommunikationsministerns fögderi, som Bengt Gustavsson i Eskilstuna parentetiskt nämnde,

I fråga om SJ;s lokaltrafik är del mycket övrigt att önska i Södermanland, t, ex, beträffande lokaltrafiken mellan EskUstuna och Stockholm och mellan Katrineholm respektive Nyköping och Stockholm, Trafiken på sistnämnda sträcka har i dagarna varit föremål för en stor debatt, och i går uppvaktades kommunikationsministern i det ärendet. Man är i orten myckel upprörd över all SJ har beslutat lägga ner lokaltrafiken.

Sedan har vi också landsvägarna, som är kanske ett ännu större problem. Där är förbindelserna mellan Södertälje och Läggesta på Europaväg 3 mycket dåliga. Mellan Katrineholm och Järna är förbindelserna inte heller särskilt bra, och på sträckan Nyköping—Järna är vägen delvis mycket dålig. Nu håller man där på med en utbyggnad av en del av motorvägen, men det arbetet lar sin tid, och även när det är färdigt återstår mycket alt göra. Det är mycket angeläget atl man ser över vägproblemen, eftersom Södermanland är etl län med oerhört stark genomgångstrafik och på grund därav myckel hårt belastade vägar utöver den så all säga egna trafiken.

Vidare tycker jag att industriministern har anledning konferera med utbildningsministern, ty hur paradoxall det än kan låta har man i Eskilstuna, trots lågkonjunktur och trots rådande arbetslöshet en uttalad brist på fackutbildal folk. Jag kan som exempel ta Stenmans Låsfabrik AB i Eskilstuna — som är en stor industri - där man i dag söker 30 kvalificerade, yrkesskickliga arbetare men inle kan få någon. Detta är ett verkligt stort problem inom industrin, och det kommer sannoUkt att bli ännu större i framtiden, om konjunkturen svänger.

Naturligtvis är många olika åtgärder tänkbara för alt råda bot på sådant, och ett visst ansvar ligger väl där på industrin själv, men för min del tror jag alt det i första hand är allmänna åtgärder från utbildningsministerns sida som behöver vidtas. Vi bör i utbildningen försöka popularisera arbetet inom industrin. Tyvärr är det så i dag atl alltför många ungdomar inle vill arbeta inom industrin, och det tror jag alt vi skulle kunna få en ändring pä genom åtgärder inom utbildningsväsendet.

Av allmänna åtgärder — som jag här inte skall närmare ingå på -betyder givelvis den allmänna närings- och skattepolitiken samt EEC-fråg-an myckel, men del är väl en sak som ligger något vid sidan om vad vi i dag diskuterar.

Slutligen vill jag säga alt jag i likhet med Bengt Gustavsson i Eskilstuna är mycket tacksam för att man nu i Södermanlands län skall sätta i gång

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. åtgärder för att förbättra det näringspolitiska läget i Södermanland

Nr 68 den i svaret berörda försöksverksamheten i samarbete meUan läns-
Torsdagen den styrelsen, landstinget och företagarföreningen. Den verksamheten skall ju
27 april 1972 börja i höst och pågå t, o. m, nästa vår. Det enda jag personligen tycker

------ ,—:---- —-- verkar litet egendomligt är att tiden är så kort, men det kanske är möjligt

*■ * atl fortsätta försöksverksamheten sedan. Jag föreställer mig nämligen att

■' det kommer alt bli myckel svårt att få fram etl tillräckligt stort material

näringspolitiska . p 1 försökslid,

laget i äoaermanlana Även jag är tacksam för det lämnade svaret, som jag tycker att del ligger mycket positivt i.

Herr EKINGE (fp):

Fru talman! Här har vi nu fått en Uten Sörmlandsdebatt mitt i det vanliga riksdagsarbetet, och det är kanske en del som förvånar sig över det. Annars brukar vi ju hålla oss till Norrlandsdebatter när det gäller besvärligheterna på arbetsmarknaden och svårigheterna på arbetslivets område.

Man anser väl i regel alt Södermanland ligger så nära ell stort expansionsområde, att det inte borde ha några egentliga problem av det här slaget, men det är kanske signifikativt att problemen uppenbarar sig just inpå knutarna till detta stora expansionsområde. Det här är säkerligen någonting som man bör observera, och del är därlUl ell förhållande som måste bli föremål för fortsalt omtänksamhet.

Industriministerns svar har av både herr Gustavsson i Eskilstuna och
herr Hedin tolkats som positivt, och lill sitt anslag kan man väl säga atl
det är positivt. Men man kan även ha avvikande mening, litet grand
beroende på från vilken utgångspunkt man betraktar svaret. Det positiva
anslaget i inledningen av svaret kanske inte byggs upp lill den
motsvarighet i avslutningen som man gärna skulle ha velat se, I den senare
delen av svaret säger industriministern: "Innan man mer konkret tar
ställning tUl frågan om lämpliga åtgärder anser jag dock att utredningens
betänkande bör avvaktas," Litet längre fram i svaret säger industri
ministern: "Däremot finns det enligt min mening redan nu anledning till
uppmärksamhet beträffande vad som kan göras för Eskilstunaregionen
och andra delar av Södermanlands län inom ramen för de åtgärder staten
vidtar," Och så slutar industriministern med att säga: "Den rådande
situationen inom länets näringsliv är alltså sådan alt vissa insatser kan
vara motiverade-------------------------- ."

Jag skulle ha önskat att industriministern uttalat sig mera bestämt.
Men slutet blir bättre när industriministern där konstaterar alt regeringen
i samband med prövning av frågorna också kan komma in på en prövning
beträffande lokaliseringslån till förelag i länet. Hittills har EskUstunaom-
rådel betraktats som temporärt stödområde. Nu synes det föreligga
möjligheter för förelag i länet i dess helhet att komma i åtnjutande av
lokaliseringslån. Del är så mycket mera angeläget som frågan — del har
här också mycket riktigt klargjorts - inte bara kan gälla Eskilstuna,
Eskilstunaregionen brottas i viss mån med samma problem som berörts i
det förra interpellationssvaret, och jag tolkar också det svaret av
industriministern som positivt för Södermanland, dvs, så atl man skaU ta
82 ansvar för och hänsyn till försvarsindustnns omläggning och de problem

som kan följa i försvarsdebattens spår, EskUstunaindustrin berörs i högsta grad av detta, men det gör också andra delar av länet.

1 detta sammanhang vill jag gärna passa på tillfäUet all understryka den tillfredsställelse jag kände då jag i dagens tidningar läste om de möjligheter lill slödindustri som industriministern lovade den delegation som i går uppvaktade honom med anledning av de problem som uppstått i en del av Eskilslunaregionen, närmare bestämt i Strängnäs kommun — problemen gäller inte minst Äkers krutbruk, som är en försvarsindustri. Ur sörmländsk synpunkt är man tacksam för den positiva inställning som då visades. Den är faktiskt, som jag ser det, t, o, m, mera positiv än svaret på interpellationen.

Det finns naturligtvis fortfarande en del negativa synpunkter atl anföra. När industriministern uttalar att han är beredd att ge förelag i hela länet möjligheter tUl lokaliseringslån, hoppas jag alt delta i aUra högsta grad kan gälla den norra delen av Södermanlands län. Strängnäsområdet, som uppenbarligen drabbats av åtgärder som staten själv vidtagit. Jag skulle våga mig på den tolkningen alt industriministern inser att det är så pass allvarligt att etablerade industrier flyttar från Strängnäsområdet att det bör kompenseras genom statliga åtgärder. Att det sker en utflyttning av en industri som redan är etablerad, och detta vid en lidpunkt när denna industri står i begrepp att utvidga ytterligare, är mycket anmärkningsvärt och beklagligt.

Vågar jag alltså tolka statsrådet så att sådana tveksamma åtgärder bör kompenseras genom de positiva åtgärder som statsrådet har talat om både i dag och i går? 1 så fall tror jag man har anledning alt se något ljusare på situationen framöver.

Länsarbetsnämndens rapport om arbetslöshetslägel i Södermanland i april är faktiskt inle särskilt ljus. Visserligen har, som det anförts, antalet arbetslösa minskal sedan föregående månad, men det är fortfarande betydligt högre än i mitten av april 1971, Detta är så oroande alt man måsle angripa det här problemet från olika utgångspunkter. De ohka åtgärder som inte minst herr Hedin talade om behöver jag alltså inte gå in på. Jag kan bara i del avseendet instämma med honom. Det kan inte vara tillfredsstäUande om man vidtar åtgärder på vissa avsnitt men uraktlåter andra, exempelvis Iransporlsidan, utbildningen osv. Olika åtgärder måsle stödja varandra så atl länet bUr så attraktivt det skulle kunna vara.

Fru lalman! Med dessa ord har jag alltså velat tolka det intryck jag har av industriministerns inställning - nämligen alt hans positiva inställning lill problem i Södermanland förstärkts sedan interpellationssvaret skrevs. Är detta riktigt tillhör jag dem som gläds över den utvecklingen.

Nr 68

Torsdagen den 27 april 1972

Ang. åtgärder för att förbättra det näringspolitiska läget i Södermanland

Herr HAGNELL (s):

Fru talman! Det är glädjande om Eskilstuna med sina speciella manufaktureringsproblem får ett ökal stöd och kan ersätta arbetslösheten med full sysselsättning. Låt mig bara knyta an till några andra saker i svaret, där det sades att delar av järn- och metallmanufakturindustrin står inför svårigheter. Det är svårigheter som är uppenbara inom stora delar av landet, inle bara inom del här området, även om det finns markerade svårigheter just i Eskilstuna,

Nr 68 Att de svårigheterna skulle komma kunde skönjas redan för tio-tolv

Torsdagen den sedan när den tyska metaUmanufakturindustrin var på väg upp och vi

27 aoril 1972 kunde räkna ut atl det skydd som efterkrigstidens avsaknad av

------ —------- -;-- konkurrenter ute i Europa utgjorde inte längre skulle finnas, Internatio-

'." ' '■/o/' igii konkurrens skulle aUtså komma tillbaka och pressa tillbaka oss.

att förbättra det , jg jj . jl . ; Eskilstuna med

näringspolitiska företagsledare i företag med från några hundra upp lill flera hundra

läget i Södermanland anställda för att se efter om man kunde få tiU stånd en ökad samverkan

företagen emellan - på försäljningssidan, utvecklingssidan och produk-

lionssidan — för att gemensamt möta de kommande ökade svårigheterna.

Tyvärr fanns inget intresse inom det enskilda näringslivet för att

samverka och stärka sin ställning. Man tyckte kanske att situationen för

ögonblicket inte var hotfull. Vad som ligger framåt i liden är så lätt att

bortse ifrån. Det var också uppenbart att man hade svårigheter att nå

fram till ett samarbete. Det är svårt att samarbeta företag emellan, och

för alt ett sådant samarbete skall stimuleras behöver ofta en ny intressent

gå in med pengar - kanske staten, om ingen annan gör det.

Efter det tillfälle jag nu åsyftade för tio—tolv år sedan har det hela utvecklats så att det var full och överfull sysselsättning i den här branschen. Svårigheterna har kommit senare, men i meUantiden hade man en epok då man trodde att träden skulle växa till himlen. Man importerade till den här branschen, och till den här staden, tusentals metallarbetare — och där står man med sin tvättade hals! Kortsiktig politik när det gäller import av arbetskraft får sonas efteråt. Ett statligt företag - myntverket - som man hade avsett att placera i Söderhamn har flyttats över till Eskilstuna, och det skall snart komma dit. Det ger väl alltid sysselsättning åt några av dem som man har importerat för mycket. Men jag vill understryka att om vi skall driva en näringspolitik på sådana här områden måste vi i tid knyta ihop den med vår arbetsmarknadspolitik och inte inrätta oss bara efter de högkonjunkturtoppar som kanske råder i ett visst ögonblick.

En sådan försöksverksamhet som omnämnes här liksom ökade lokaliseringslän är väUcomna åtgärder för atl hjälpa den här regionen. Men vi vet att de lokaliseringslånepengar som AMS förfogar över är slut; det finns inga mer för del här budgetåret utan vi får vänta till nästa budgetår. Därför hoppas jag att industriministerns uttalande om att man skall satsa mera i form av lokaliseringslån också betyderatt man satsar mera pengar från regeringens sida så alt verksamheten kan utvidgas på det ställe som nu är aktuellt men också på andra ställen som har behov av ökad sysselsättning.

Jag vet ett län, där 15 000 av 120 000 yrkesverksamma vill ha jobb.
Det är 12 procent av den yrkesverksamma gruppen som står utanför och
vill komma in på arbetsmarknaden i olika former. På många håll finns
behov av en liknande försöksverksamhet och mera lokaliseringslån. För
närvarande lämnas ett bidrag på 65 miljoner kronor om året till inre
stödområdet. Till det allmänna stödområdet kan man ge lokaliseringslån
på ca 250 miljoner kronor per år. Del är pengar som skall betalas tillbaka.
Det är myckel små belopp i förhållande till de investeringar som behöver
84 göras. Enbart en koncern med drygt 10 000 sysselsatta behöver investera

för 200 miljoner kronor på ett år för att hänga med i utvecklingen; det är     Nr 68
nästan   hela   det   belopp   som ges för alt skapa sysselsättning inom     Torsdagen den
stödområdet och utanför stödområdet med hjälp av bidrag och lokalise-    27 aoril 1972
ringslån,

Det är glädjande alt man nu går in i branschen på den här orten, även om tiden har gått. Det borde ha bedrivits en annan arbetsmarknadspolitik under mellantiden, och under de goda åren borde förberedelser ha gjorts; då hade man inte behövt ha så stora problem och bekymmer nu. Del är glädjande alt man går in i branschen här, men behovet är lika stort att på åtskilliga andra håll i det svenska samhället skapa sysselsättning nu när arbetslösheten tyvärr växer.

Industriministern har en stor och svår arbetsuppgift framför sig. Om han skall kunna lösa den, måste finansministern ge honom mera pengar, antingen i form av omfördelningar inom den budget som finns eller i form av nya skattepengar som förs in i näringslivet. Vi skall inte inbilla oss att vi ulan pengar kommer alt ge människor full och trygg sysselsättning för framliden heller. Även om konjunkturen går upp, vilket vi alla hoppas, kommer inte alla människor atl bli efterfrågade, utan vi får räkna med att olU;a fickor av sysselsättningssvårigheter kommer att finnas kvar, geografiskt och branschvis.

Detta är ett bra initiativ, och jag önskar atl del skall få en tillräcklig bredd för alt lösa de stora och allvarliga problem som vi står inför,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 35 Interpellation nr 129 ang, organisationen vid SJ s driftsavdelningar

Ordet lämnades på begäran till

Herr BJÖRK i Gävle (c), som yttrade:

Fru talman! Statens järnvägar planerar all fr. o. m. den 1 juli 1972 omorganisera vissa delar av sin lokala organisation vid driftsavdelningarna. Då det gäller Gävledistriktet föresläs i föreliggande organisationsförslag att Örbyhus skall överföras från åttonde till sjätte driftsdistriktet. Norra Uppland har i stor utsträckning på olika sätt ett starkt geografiskt samband.,med Gävleregionen, Därför anser jag att Örbyhusområdet även i framtiden bör tillhöra åttonde driftsdislriktet. Även om man i förslaget tar mycket stor hänsyn till länsgränserna, vore det värdefullt om man kan göra avsteg från denna gränsdragning då det gäller t, ex, trafikströmmar, näringsgeografiska förhållanden m. m. som talar för en annan gränsdragning. Delta gör att man även i framtiden bör ha kvar ett samband med Gävleområdet i organisationshänseende; detta då Söderfors bmk m, fl, har sin övriga verksamhet inom Gävle-Daladistriktet, Enligt förslaget skall Söderhamn bli huvudort för södra Hälsingland, Huvuddelen av personalen — 75 procent - kommer dock att finnas i Bollnäsområdel, Enligt förslaget kommer också Bollnäs all berövas sin platschef Man kan ifrågasätta om dessa besparingar kan motverka de nackdelar som slopande av platschef i t, ex. Bollnäs medför.

Vissa förändringar beräknas också ske beträffande organisationen för 85

Nr 68 SandvUcen och Storvik.

Torsdagen den Omorganisationen beräknas ske redan 1 juli 1972, Man frågar sig om

27 anril 1972 personalomflyttningar på den korta tiden kan ske pä etl ur personalens

-------------------- synpunkt tillfredsställande sätt. Man frågar sig också om del är rimligt atl

ur personalsynpunkt ha en så ryckig planering som man för närvarande tycks ha. Detta skapar osäkerhet och oro hos de anställda. Beslut av ovanstående art bör fattas i så god tid atl en nödvändig omflyttning kan planeras t, ex, med utnyttjande av naturiig avgång. En senareläggning av ikraftträdandet vore därför att föredra ur personalens synpunkt.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens medgivande atl till herr kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till att omorganisationer inom SJ:s driftsavdelningar planeras bättre än vad som hittills tycks vara fallet?

Denna anhållan bordlades.

§ 36 biterpellation nr 130 ang. sommarledigheten för lantbruks skolomas lärare

Ordet lämnades på begäran till Herr JOHANSSON i Holmgården (c), som yttrade: Fru talman! Den I juli 1971 trädde beslutet om den nya gymnasieskolan i kraft, 1 samband därmed överfördes jordbruks- och trädgårdsutbildningen från lantbmksstyrelsens till skolöverstyrelsens tillsynsområde, Kungl, Maj:l har genom ny skolstadga (SFS 1971:235) och kungl, brev av den 18 juni 1971 om ändring av stadga för lantbrukets yrkesskolor meddelat bestämmelser för gymnasieskolan. Därvid har ferier införts i stället för semester för de lärare som tjänstgör vid gymnasieskolans jordbrukslinje med tillhörande specialkurser. För lantbmksskolornas del innebär delta att lärarna lämnar skolan under vegetationsperiodens viktigaste del. Tidigare har vid lantbruksskolorna tillämpats semestersystem.

De speciella förhållanden med nära anknytning till biologisk produktion, varunder dessa skolor arbetar, medför att den nya ordningen får allvarliga konsekvenser främst ur undervisningssynpunkl men för huvudmannens del även ur ekonomisk synpunkt,

Lantbmksskolornas huvudmän har i samband med övergången till gymnasieskolan investerat stora belopp i undervisningsresurser av olika slag såsom traktorer, maskiner, djurstallar, djur och maskinhallar. Ur det allmännas synpunkt måste det vara angelägel att dessa resurser utnyttjas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. För att detta skall kunna ske är det nödvändigt atl lärarpersonalen i sitt arbete planerar och styr verksamheten i skoljordbrukets produktion för den kommande undervisningen.

En stor del av detta planeringsarbete måste ske under perioder då

kursverksamheten vid skolorna är av mindre omfattning, dvs, under

ferierna. Även ur undervisningssynpunkt är det nödvändigt att lärarna är

86 å jour med utvecklingen i skoljordbmket för att undervisningen skall

kunna genomföras på det sätt som läroplanen förutsätter, dvs. i nära     Nr 68
anslutning till det praktiska och biologiska skeendet i växtodling och     Torsdagen den
djurskötsel.                                                                                    27 april 1972

Vid många lantbruksskolor pågår dessutom undervisning under längre-------------

tid av året än 40 veckor. Dén tid av året som återstod sedan lärarna fullgjort undervisning i 40 veckor och erhållit tidigare stadgad semester användes förutom till det nämnda planeringsarbetet till undervisning. Vissa speciaUcurser är längre än 40 veckor och andra kurser är av pedagogiska skäl förlagda i tiden så att vegetationsperiod och kurslid sammanfaUer.

Införandet av ferier i stället för semester medför risker för en försämrad effektivitet och ett sämre resursutnyttjande vid skolorna. Många arbetsuppgifter måste då utföras av andra av huvudmännen avlönade tjänstemän.

Enligt skolsladgans 8 kap. 24 § bör läsåret börja i augusti och sluta senast i juni. I paragrafen anges dessutom atl enligt bestämmelser som meddelas av skolöverstyrelsen får läsåret för en linje eller specialkurs föriäggas till annan del av året, om det behövs med hänsyn tUl utbildningsmålet eUer om andra särskilda skäl föreligger. Dag för termins början och slut fastställs av styrelsen för skolan.

Teoretiskt föreligger del alltså enligt denna bestämmelse i skolstadgan möjligheter att förskjuta läsåret för att det med hänsyn till vegetationsperioden, klimatiska och andra faktorer skall vara möjligt att uppnå läroplanens målsättning.

Möjligheterna att i praktUcen åstadkomma en ändamålsenlig anpassning syns emellertid begränsas eller omöjliggöras av skolsladgans bestämmelser om ferier för lärarna. Undantag från dessa bestämmelser syns inte kunna göras utan Kungl, Maj:ts medgivande.

Feriesystemet medför i praktiken sådana verkningar att undervisningen allvarligt äventyras. 1 norra Sverige, där vegetationsperioden är kortare än i landets övriga delar, hinner man inte genomföra några produktionsbundna övningar i de vU<tigaste arbetsmomenten i det norrländska jordbruket. Förhållandena är likartade på många andra håll i landet.

Genom att bestämmelserna infördes efter det alt planeringen för innevarande läsår slutförts medför tillämpningen av feriesystemet alt skolorna under vissa delar av de planerade kurserna kommer att vara utan lärare. Att undervisningsmälet under sådana förhållanden inte kan uppnås framstår som helt klart.

Med hänvisning till det anförda hemslälles om kammarens medgivande atl till herr UtbUdningsministern få ställa följande frågor;

1. Ar statsrådet beredd medverka till att semester i stället för ferier får tillämpas för lantbruksskolornas lärare i sådan utsträckning att undervisningen och planeringen därav vid skolorna kan genomföras i enlighet med läroplanens målsättning?

2. Är statsrådet beredd medverka till att lärarna ges lönemässig kompensation för den längre tjänstgöringstid delta medför i förhållande till gymnasieskolans övriga lärare?

Denna anhållan bordlades, 87

Nr 68 § 37 Interpellation nr 131 ang, näringspolitikens inriktning

Torsdagen den

27 anril 1972 Ordet lämnades på begäran lill

-------------------- ----- Herr HELÉN (fp), som yttrade:

Fru talman! Vi har under 1950- och 1960-talen blivit ganska bortskämda i vad gäller möjligheterna att finna avsättning för våra produkter utomlands. Vi har haft ett försprång, delvis genom kriget, delvis genom en väl utvecklad teknisk tradition. Vi har fullt ut kunnat utnyttja tekniska nydaningar från delta sekels början. De klassiska svenska råvarorna har självfallet också spelat stor roll.

Bilden är i många avseenden förändrad. Den svenska industrin blir visserligen alltmer högförädlande men har samtidigt att kämpa med en allt hårdare internationell konkurrens. Styrkan av den amerikanska och i växande utsträckning japanska konkurrensen gör sig alltmer kännbar på våra traditionella exportmarknader i Europa, EEC-länderna kommer alt satsa på en gemensam industripolitik för snabb ekonomisk utveckling.

Vårt eget utgångsläge är långtifrån bra. Avtalet med EEC kommer inte att bli som vi skulle vilja ha det. Investeringsökningen i svensk industri har under den senaste femårsperioden varit mycket låg. Företagens investeringar har i stor utsträckning varit en sorts uppehållande försvar för atl klara ökade lönekostnader. Lönsamheten har försämrats liksom soliditeten. De djärva investeringarna har inte kommit till i tillräcklig utsträckning. Framför aUt de mindre och medelstora företagen har haft en mycket svag investeringsutveckling.

Samtidigt har strukturomvandlingen i vårt land varit snabb. Frågan är om den inte har varit för snabb. Den har haft gynnsamma lillväxteffekter

- till priset av allt större företag. Mindre företag har slagits ut, trots att
de borde ha varit utvecklingsbara. Hela närings- och lönepolitiken, som
den lagts upp av regeringen i samarbete med fackföreningsrörelsen, häri
själva verket haft till syfte att slå ut mindre bärkraftiga företag i snabb
takt och att slussa över arbetskraften till mer produktiva jobb. Antalet
långtidsarbetslösa har ökat mer och mer, trots stora arbetsmarknadspoli
tiska insatser. Otryggheten på arbetsmarknaden sprider sig till nya
grupper. Köerna lill arbetsvärden växer. Arbetsmarknaden riskerar atl få
elt A- och ett B-lag, Särskilt de äldre har drabbats hårt.

Den snabba omvandlingen har också medfört problem för vår bytesbalans. De'jättelika underskotten under några av de senaste åren har föranlett regeringen alt tillgripa allmänt åtstramande åtgärder som slagit hårt i lågkonjunkturen och som vid flera tillfällen allvarligt hämmat investeringsviljan.

Om vi således kan se stora och allvarliga problem för det svenska näringslivet kan vi å andra sidan se stora och växande anspråk på resurser

- för att fullfölja åtaganden och utfästelser som stat och kommun redan
gjort, för att genomföra nya angelägna reformer, för alt ge människorna
fortsatt privat standardhöjning.

Vi står i detta läge vid något av ett vägskäl. Den ena vägen innebär
ökad satsning på en centralistisk ekonomisk politik, med hård detaljstyr
ning av kapitalströmmarna och alltmer av selektiva ingrepp från statens
88 sida. Det blir en politik där en allt större del av de ekonomiska besluten

kommer att fattas på långt avstånd från den verklighet där nödvändig Nr 68 information för vettiga beslut finns. Det blir en politik där en allt större Torsdagen den del av regeringens intresse upptas av att — t. ex. via statliga styrelserepre- 27 april 1972

sentanter - detaljstyra och detaljkontrollera förelagen i stället för att----------

genomföra en övergripande planering av den ekonomiska utvecklingen.

Den andra vägen innebär satsning på en socialliberal ekonomisk politik, som bygger på en decentraliserad ekonomi med fritt konsumtionsval och frill vald arbetsplats, med maktspridning och ekonomiska stimulanser. Den socialt nödvändiga styrningen sker i första hand genom genereUa stimulanser och bestämmelser.

Folkpartiets förordande av en socialliberal ekonomisk politik är självfaUet ideologiskt betingat. Vi anser atl elt samhälle som ger utrymme för fristående beslutsehheter, som ger möjlighet till fritt konsumtionsval och som lar vara på människors initiativkraft är ett bättre samhälle än det samhälle som uppkommer när all makt centraliseras till staten. Men också en långvarig praktisk erfarenhet har lärt oss, att del — om vi skall förhindra en snabb utslagning av människor och företag - i första hand krävs ett bättre klimat för företagande här i landet. På del sättet förebygger man arbetslöshet. Det är den första gmndläggande punkten i den sociaUiberala näringspolitiken.

Statsministern har i den offentliga debatten framträtt med synpunkter på den ekonomiska politiken som föranlett olika tolkningar och en betydande oklarhet om var regeringen står i det grundläggande valet meUan en centralistisk och en socialliberal ekonomisk politik. Statsministern har således gett intryck av att vara för marknadsekonomi, för ekonomiska stimulanser i del ekonomiska Uvet, för löntagaraklier och hushällssparande över huvud samt mot ett stort statligt ägande, eller, som han uttrycker det, att staten drar på sig "onödiga produktionsbeslut". Samtidigt har den socialdemokratiska näringspolitiken i sin faktiska tillämpning haft rakt motsatt innebörd. Den har varit starkt selektiv och dirigerande lill sin uppläggning. Regeringen har i praktiken fört en politik som allvarligt hämmat de ekonomiska stimulanserna. Den har -ätminstone fram tiU nu — vägrat alt lyssna på oss när vi sagt att det måste löna sig att arbeta och att skatte- och bidragssystemet måste reformeras. Den har fört en ekonomisk politik som särskilt hårt drabbat de mindre och medelstora företagen. Den har särskilt tryckt på de selektiva inslagen i den ekonomiska politUcen och avvisat våra förslag om generella stimulanser. Den har år efter år gått emot våra krav om löntagarnas andel i företagens långsiktiga sparande och decentraliserad kapitalbildning. Den har särskUt under herr Palmes tid som statsminister dragit på sig en mängd "onödiga produktionsbeslut" genom köp av förelag som orsakat mer bekymmer än glädje. Och inom det socialdemokratiska partiet reses nu krav på att staten via AP-medlen skall dirigera näringslivets utbyggnad.

Det råder således en betydande spänning mellan den näringspolitUc som hittills förts och den framställning statsministern på sistone gett av sin egen och regeringens grundläggande syn på näringspolitikens utformning. Oklarheten om vad del socialdemokratiska partiet i grunden vUl för framtiden i vad gäller den ekonomiska politiken är stor.

Nr 68------------- Denna oklarhet och än mer de faktiska brister som präglar den
Torsdagen den socialdemokratiska näringspolitiken med dess hittillsvarande utformning
27 aoril 1972 motverkar den investeringsvilja och den framtidstro som behövs om vi
-------------------- skall få ett näringsliv som kan skapa resurser för en fortsatt reformverk
samhet.

Under hänvisning lUl vad som anförts hemställer jag om kammarens tillstånd att lill herr statsministern få ställa följande fräga:

Är statsministern - mot bakgrund av näringspolitUcens grundläggande betydelse för arbele och tillväxt - beredd att redovisa huvuddragen i regeringens syn på näringspolitikens inriktning?

Denna anhållan bordlades,

§ 38 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1681 av herr Bohman m. fl.

Nr 1682 av fröken Eliasson m. fl.

Nr 1683 av herr Richardson m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 84 angående gymnasieskolans kompetensvärde m. m.

§ 39 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämUgen av

Nr 185 Fru Normark (s) lill herr kommunikationsministern angående

viss av SJ bedriven försöksverksamhet med rabatterade veckoslutsresor:

Vill herr statsrådet redogöra för de erfarenheter som vunnits av SJ:s

försöksverksamhet med rabatterade veckoslutsresor Luleå—Stockholm

i särskUd vagn?

Nr 186 Herr Wikström (fp) till herr statsrådet Moberg om fyUnadstjänst-göring för e, o, lärare inom den kommunala vuxenutbildningen:

Är statsrådet beredd att — mol bakgrund av de alarmerande uppgifterna om lärarsituationen i bl, a, Stockholm — låta fyllnadstjänstgöring inom kommunal vuxenutbildning inräknas i extra ordinarie lärares tjänst under läsåret 1972/73 om uppsägning därigenom kan undvikas?

Nr 187 Herr//ane//(s) tiU herr kommunikationsministern om åtgärder för att motverka den minskade sysselsättningen vid den statliga verkstaden AGV i Gävle:

VUka nya åtgärder är regeringen beredd att vidtaga och vUka
ekonomiska medel kan regeringen ställa till förfogande för atl skapa
ny sysselsättning när sysselsättningen nu kommer att minska vid den
90 statliga verkstaden AGV i Gävle?

Nr 188 Herr/'ere/-MO/j i Gäddvik (m) tUl herr kommunikationsministern Nr 68

om ersättning till SJ för driftskostnader för försvarsberedskap: Torsdagen den

När förväntas frågan om ersättning till SJ för driftskostnader för 97 aoril 1972

försvarsberedskap avgöras av Kungl. Maj:l? ----------------

Nr 189 Herr Westberg i Ljusdal (fp) lill herr socialministern om ändrade bestämmelser angående beräkning av ATP-avgifl för företagare med inkomst av deltidstjänst:

Är socialministern beredd atl överväga en sådan ändring av gällande bestämmelser att en företagare, som vid sidan av sin inkomst som sådan också har inkomst av deltidstjänst, vid beräkningen av den ATP-avgifl som skaU erläggas på grund av hans inkomster som egen företagare får tiUgodogöra sig den del av basbeloppsavdraget som inte kan utnyttjas av hans arbetsgivare?

Nr 190 Herr Adolfsson (m) till herr justitieministern om viss komplettering av avtalet med Sveriges Radio rörande programverksamheten:

Varför har herr statsrådet inte medverkat fill all avtalet mellan Sveriges Radio och staten kompletterats i fråga om pornografiska framställningar som ifrågasattes i proposition nr 125/1970?

§ 40 Kammaren åtskUdes kl. 16.22.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert