Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:64

Måndagen den 24 april

Kl, 12,00

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Ang. busstrafiken oä landsbygden

FörhandUngarna leddes liU en början av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokoUet för den 14 innevarande månad.

§ 2 Herr tredje vice talmannen meddelade att enligt till kammaren inkomna läkarintyg dels fru Mogård var sjukskriven under tiden den 18 aprU — 3 maj, dels hen Engström var sjukskriven under tiden den 19 april — 14 maj.

Fru Mogård och herr Engström beviljades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 3 Ang, busstrafiken på landsbygden

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för atl i ett sammanhang besvara dels herr Anderssons i Örebro (fp) den 10 februari framställda interpeUation, nr 46, dels herr Fågelsbos (c) den 22 februari framställda interpellation, nr 69, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro har frågat om jag är beredd att under den tid arbetet med den regionala trafikplaneringen pågår och i avvaktan på statsmaktemas behandUng av bussbidragsutredningens förslag anmoda SJ att ajournera förhandlingarna i frågor som rör bidrag tiU olönsam busstrafik.

Herr Fågelsbo har frågat om jag är beredd medverka tUl upphävande av beslut om nedläggningar av landsvägsbusslinjerna Östervåla—Tierp, Tärnsjö—Heby—Sala samt delar av berörda genomgående turer Gävle— Tärnsjö—Sala,

Jag ber, herr talman, att få besvara båda interpellationerna samtidigt. Vid flera tUlfällen på senaste tid har jag här i riksdagen framhållit att för SJ;s busstrafik gäller, liksom för affärsbanenätet, att verksamheten skaU ge kostnadstäckning, I den mån detta inte är möjligt kan SJ på samma vUlkor som privata och kommunala trafikföretag få statsbidrag för driften. Systemet för den statliga bidragsgivningen är under översyn, och avsikten är att förslag tUl nytt bidragssystem skall föreläggas höstriksdagen i år,

I vad gäUer den kommunala bidragsgivningen tUl olönsam busstrafik förekommer sådan sedan flera år vid sidan av den statUga bidragsgivningen. Den omfattar såväl privata och kommunala som statliga trafikföretag. Kommunerna har befogenhet att lämna sådana bidrag inom ramen för den kommunala kompetensen enligt 3 § kommunallagen.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. busstrafiken pä landsbygden

Att av principiella skäl utestänga SJ eUer andra statliga trafikföretag från möjligheten att med kommunal bidragsgivning ombesörja sådan trafik som kommunerna själva vUl behälla eUer anordna skulle kunna få den effekten att trafikförsörjningen blev jämförelsevis svagare och mindre ändamålsenligt anordnad.

Eftersom kommunerna själva kan avväga bidragens storlek mot den önskade trafikens omfattning och kostnaderna härför samt träffa de överenskommelser som man finner påkallade, utgör kommunerna aktiva parter när det gäller att praktiskt påverka trafikens utformning med hänsyn tiU kommunens bästa. Det ter sig därför rimligt att SJ - Uksom privata och kommunala trafikföretag - skaU kunna motta kommunala bidrag för olönsam busstrafik,

1 sammanhanget vUI jag erinra om att i fråga om busslinjetrafik, som med hänsyn tUI linjesträckningen och trafikförhållandena i övrigt har en regional karaktär genom att i icke oväsentlig utsträckning tillgodose behov av persontransporter meUan centralorter i olika kommunblock, Kungl, Maj;t nyligen föreskrivit, att statens järnvägar tUls vidare skall iaktta återhåUsamhet i fråga om begränsningar av trafiken som påtagligt försämrar resemöjligheterna mellan sådana orter.

Detta beslut avser de mera regionalt betonade busslinjer, som det finns anledning att överväga i samband med det fortsatta arbetet på den hela landet omfattande regionala trafikplaneringen. Den mera lokalt betonade trafUcen berörs däremot inte av beslutet. Här får de överläggningar som kan komma att föras mellan SJ och de berörda kommunerna — givetvis med beaktande av de statsbidrag som utgår enligt gällande bidragssystem - bli avgörande för hur den önskade trafiken skaU tUlgodoses,

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Jag får tacka för svaret på min interpellation. Något besked beträffande den fråga jag stäUde i interpellationen kan jag tyvärr inte utläsa i svaret.

Sedan jag ställde min interpellation den 10 februari har ju statsrådet här i kammaren givit svar på två enkla frågor som tar upp ungefär likartade problem. Det var frågor av herr Andersson i Nybro och herr Hamrin i Kalmar,

Men härefter några kommentarer tUl det svar jag fått. Statsrådet redogör först för den statliga bidragsgivningen tUl olönsamma bussföretag, vare sig det gäUer SJ eller privata eUer kommunala trafikföretag, och går därefter över tiU de möjligheter som föreligger tUl kommunalt stöd i detta sammanhang. Statsrådet tar därvid upp den principiella frågan om SJ skaU utestängas frän det kommunala stödet. Det är rikligt som statsrådet säger att SJ självfallet inte skaU utestängas från det kommunala stödet. Jag tycker att det är rimligt att också SJ får sådana bidrag.

Statsrådet säger dock i sitt svar bl. a,:

"Eftersom kommunerna själva kan a-wäga bidragens storlek mot den önskade trafikens omfattning och kostnaderna härför samt träffa de överenskommelser som man finner påkallade, utgör kommunerna aktiva parter när det gäller att praktiskt påverka trafikens utformning med hänsyn till kommunens bästa,"

Kan de verkligen det i dag, herr statsråd, när trafikproblemet i länet håller på att utredas av en kommitté som försöker lösa denna alltmer tUltrasslade fråga? Utredningen ingår ju egentligen som ett led i den större statliga trafikutredningen på riksplanet och omfattar såväl person-som busstrafik. Men nu har länsstyrelsen i Örebro län erhålUt civildepartementets tUlstånd att bryta loss den kollektiva persontrafiken ur det stora sammanhanget. Länstrafikutredningen kan således snabbutreda problemen kring den koUektiva trafiken, och man räknar med att kunna presentera ett fuUt utarbetat förslag redan i år.

Målet är ju att få tiU stånd en samordning av koUektivtrafiken snarast möjligt, vUket innebär 1973-1974, Länstrafikgruppen går ut med oUka konkreta frågor tUl kommunerna, I vår skaU också resandefrekvensen på bussarna räknas och i juni skall länsstyrelsen inhämta svaren från kommunerna. Länstrafikgruppens arbete syftar givetvis tUl att skapa en samordning av den kollektiva trafiken i länet. Och först då får man ju klart för sig vUken persontrafik som kommuner och landsting skall stå för. Det är med hänsyn tiU denna utredningsverksamhet som just påbörjats i länet och till bussbidragsutredningens arbete ytterligt befogat att iakttaga stor försiktighet bl, a, med nedläggning av bussUnjer och indragning av turer.

Mot denna bakgrund är det svårförståeligt att statens järnvägar, innan utredningen är klar, i sina förhandlingar om busstrafiken på Västernärke ställer krav på Örebro kommun om kommunalt bidrag. Jag anser därför att det, eftersom länstrafikutredningen snabbutreder problemen kring den koUektiva trafiken och beräknas vara klar i år, är otillfredsställande att statens järnvägar ställer krav på kommunen, vilka kan komma att helt förändra förutsättningarna för den trafikförsörjningsplan som den regionala trafikplaneringen skaU utmynna i. Och nog måste väl herr statsrådet tUlstå att det efter den uppgörelse, som träffades i förra veckan meUan regeringen respektive Kommunförbundet och Landstingsförbundet angående oförändrat skatteuttag under 1973, är angeläget att kommun och landsting får överbUcka vUka möjUgheter man har att ikläda sig ett ekonomiskt ansvar för den koUektiva trafiken med ett oförändrat skatteuttag.

Den preliminära utredning som jag har tagit del av visar att vi på landstingssidan får ikläda oss betydande utgifter för att kunna upprätthålla en acceptabel trafik. Men i det pressmeddelande som statsrådet Norling utfärdade den 28 februari 1972 säger statsrådet, att det i planeringsarbetet på länsnivå också är avsikten att kommunerna skaU komma in i ett samspel och i en dialog med länsmyndigheterna. För kommunerna bör det vara angeläget att få tUlfäUe att ge synpunkter på exempelvis samordningen av de regionala och kommunala trafikförsörjningsplanerna. Jag instämmer tUl fullo i de synpunkterna, och det är därför jag har ansett det angeläget att SJ i avbidan på utredningens förslag inte skuUe stäUa krav på kommuner, bl, a, Örebro kommun, om bidrag för viss olönsam busstrafik på Västernärke,

Därför framstår min fråga i interpellationen den 10 februari, som jag över huvud taget inte fick något svar på, minst lika aktuell i dag, nämligen om statsrådet är beredd att under den tid arbetet pågår med

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Ang. busstrafiken pä landsbygden

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Ang. busstrafiken pä landsbygden

den regionala trafikutredningen anmoda SJ att ajournera förhandUngar i frågor som rör bidrag tiU olönsam busstrafik. Jag tycker' att det är en väsentlig fråga i sammanhanget, och jag anser det viktigt att vi får en totalbUd klar av i vilken omfattning SJ, kommuner och landsting eller staten skaU gå in med olika stödåtgärder. Det måste i den långsiktiga planeringen vara av ytterst stort värde för aUa parter att det bUr ett gott resultat. Samordning, samarbete och samråd brukar ge det bästa resultatet.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber att tiU kommunikationsministern få framföra ett tack för att jag har fått min interpellation besvarad.

En oroande nedläggning av järnvägstrafik har länge pågått i vårt land, och skälet är att trafiken är olönsam. Som ersättning för järnvägstrafiken vid nedläggning erbjuder SJ att busslinjer skall upprättas. Bl, a, på grund av nedläggning av järnvägen försvagas emellertid näringslivet ytterligare i en bygd, och så bUr trafikunderlaget ännu svagare. Resultatet blir att SJ beslutar att upphöra även med linjebusstrafiken som sattes in då järnvägen lades ner,

1 östra VästmarUands län finns ett sådant exempel. Järnvägen mellan Sala och Gävle lades ner, och landsvägsbussar sattes in i stäUet, SJ framhöU då att för aUmänheten skulle det inte bli någon försämring i kommunikationshänseende. Men nu har det meddelats att SJ beslutat att den 10 juni i år upphöra med linjebusstrafiken inom detta område, SJ har erbjudit Heby kommun lokal busstrafik till Sala mot en ersättning av 50 000 kronor per år.

Länsstyrelsen i Västmanlands län sände för några dagar sedan en skrivelse tUl chefen för kommunikationsdepartementet i vilken anförs bl. a.: "Genom skrivelse från kommunikationsdepartementet till statens järnvägar har Kungl. Maj :t lämnat vissa föreskrifter avseende statens järnvägars busstrafik. Av föreskrifterna framgår att i fråga om busslinje-trafiken, som med hänsyn tUl linjesträckningen och trafikförhåUandena i övrigt har en regional karaktär genom att i icke oväsentlig utsträckning tUlgodose behovet av persontransporter mellan centralorter i ohka kommunblock, föreskriver Kungl. Maj;t, med giltighet tills vidare, att statens järnvägar iakttar återhåUsamhet i fråga om begränsningar av trafiken som påtagligt försämrar resemöjligheterna mellan sådana orter. Då det trots skrivelsen förekommer att statens järnvägar vid förhandlingar om kommunala bidrag hotar att lägga ned busslinjer om inte berörda kommuner går med på väsentliga höjningar är länsstyrelsen oroad när det gäUer statens järnvägars tolkning av skrivelsen. Enligt länsstyrelsens mening bör inga väsentliga förändringar få vidtas under den period då regional trafikplanering pågår. Länsstyrelsen hemställer att Kungl, Maj :t förtydligar och vid behov skärper föreskriften tiU statens järnvägar så att den får avsedd verkan,"

1 svaret heter det att den statliga bidragsgivningen är under översyn och att avsikten är att förslag tUl nytt bidragssystem skall föreläggas höstriksdagen i år. Jag vill därför komma med två följdfrågor tiU statsrådet:

För det första: Gäller här som vid andra tillfällen då översyn och utredning pågår att ingenting ändras förrän utredningen är klar? Och för det andra: Om svaret blir ja, kommer då statens järnvägar att ompröva beslutet att lägga ned busslinjetrafiken den 10 juni som är beslutat på här berörda trafikområde?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro kom bland annat in på kommunernas ansvar i dessa frågor. Han citerade en del av mitt svar, som talade om att kommunerna själva kan avväga bidragens storlek mot den önskade trafikens omfattning och kostnaderna för detta, och menade att detta inte var relevant eftersom det i verkligheten egentligen är så att vad kommunerna än vill, så drar statens järnvägar in busstrafiken i många fall. Därför skulle det enligt herr Anderssons mening inte föreligga någon valsituation för kommunerna.

Del är viktigt att vi klarar ut detta, ty i aUa diskussioner om dessa ting kommer man ganska snabbt i ett sådant här meningsutbyte med varann. Ett faktum är att den lokala trafikförsörjningen - och jag tror att herr Andersson i Örebro och jag skaU kunna vara ganska överens om den definitionen - och dess planering primärt måste framstå som en uppgift för kommunerna. Den regionala trafiken och den interregionala trafiken, om vilka definitioner vi knappast heller behöver tvista, skall naturligtvis vara en uppgift bl, a, för samhället. Är vi överens om det, måste det väl ändå vara så att man genom att kommunerna kan avväga bidragens storlek mot den önskade trafikens omfattning och genom att man kan träffa den överenskommelse som man finner påkaUad, som jag sagt i mitt svar, bör kunna nå en tiUfredsstäUande trafikförsörjning till relativt sett lägsta transportpriser, som man ser del från kommunens sida. Kommunerna har också möjlighet att genom lämplig samordning av Unjetrafiken med andra transporttjänster — jag erinrar om aUa diskussioner jag har haft här i kammaren om kombination av skolskjutstrafik och annan lokaltrafik — skapa förutsättningar för en rationeU trafikservice.

Det måste naturligtvis vara en kommuns uppgift alt påverka den utvecklingen, och då ökar också möjligheterna för det ifrågavarande linjetrafikföretaget — vilket det nu är, om det är SJ eller någon privat som sköter delta åt kommunen — att handha persontransporterna på ett ekonomiskt sätt inom kommunen. Vad jag här sagt om kommunernas primäransvar för den lokala trafikförsörjningen utesluter inte statliga insatser. Jag är angelägen att säga det på nytt, I särskUd form kan statliga stödinsatser gå in även här. Herr Andersson i Örebro och jag vet vad det är frågan om. Det är närmast bussbidraget, och det är de extra skatteutjämningsmedlen. Och här kan även frågor som dem herr Fågelsbo sedan kom in på delvis få sitt svar, Skatteutjämningsmedlen är ju en form av stöd som är specieUt inriktad på skatlesvaga kommuner, inle minst glesbygdskommuner.

Detta om det kommunala ansvaret för den lokala trafikförsörjningen. Jag vill vidhålla att kommunerna kan påverka trafikens omfattning utifrån sina befogenheter att besluta över kommunens angelägenheter även i dessa frågor.

Nr 64

Måndagen den 24aprU 1972

Ang. busstrafiken på landsbygden

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. busstrafiken pä landsbygden

Både herr Andersson i Örebro och herr Fågelsbo tar upp frågan huruvida det ändå inte just nu skulle vara av stort värde att iaktta försiktighet under planeringsarbetets gäng. Det gör vi ju, 1 slutet av mitt svar har jag sagt, vUket herr Andersson och herr Fågelsbo också refererat, att Kungl. Maj :t uppmanat statens järnvägar att iaktta försiktighet i fråga om begränsning av trafiken med regionala busslinjer som vi kan ha behov av i framtiden och som "i icke oväsentlig utsträckning" tUlgodoser behovet av persontransporter mellan centralorter i olika kommunblock. Vi har ansett det så viktigt att få möjlighet att påverka det framtida regionala bussnätet att vi funnit dessa åtgärder försvarbara.

Sedan kan man naturligtvis om man vUl - och varför inte passa på här — anknyta tiU en annan frågestäUning, Om regeringen nu, som herr Andersson har sagt i sin direkta fråga i interpellationen, skulle anmoda statens järnvägar att ajournera förhandlingarna i dessa skeden kan man naturligtvis vidga frågestäUningen något. Ger man, vUket jag anser att vi har gjort så långt det varit möjligt, SJ föreskrifter om att iaktta återhåUsamhet med indragningar är väl frågan varför man skall stanna vid SJ, 1 många områden av landet har man aldrig någonsin sett en SJ-buss utan trafiken ombesörjs av privata bussföretag. Jag har svårt att förstå varför låt oss kaUa det tvånget att upprätthåUa olönsam trafik skulle vara förbehållet SJ, För människor som bor i bygder där trafikunderlaget är dåligt måste det vara fuUständigt hkgUtigt vem som är huvudman för trafiken, om det är SJ eller något privat företag. För de människorna är det viktiga att kommunikationerna finns kvar.

Jag viU inte göra detta tUl en stor fråga utan vUl ställa upp som ett utropstecken i denna diskussion att vi trots aUt — det vet herr Andersson i Örebro och herr Fågelsbo lika bra som jag — har många områden som är helt beroende av busstrafik som ombesörjs inte av SJ utan av privata bussföretag.

Herr Andersson delar regeringens uppfattning att SJ lUcsom andra företag skall kunna söka sitt åter i förhandUngar, Det är viktigt att den principen slås fast i denna interpellationsdebatt. Man blir inte alltid överens om den heller, och det är därför värt att notera att vi är överens pä den punkten.

Låt mig sedan bara litet grand beröra den trafik som herr Fågelsbo talar om. Herr Fågelsbo återkommer tiU spörsmålet om bussUnjerna Östervåla-Tierp och Gävle-Sala, för vUka SJ aviserat trafikinskränkningar från juni i år. Jag har gått in i denna problematik genom att från SJ inhämta följande.

Linjen Östervåla-Tierp, som är ca 3,5 mU lång, omfattar för närvarande två dubbelturer per dag. Den kräver insats av en buss och en förare. Medelantalet passagerare för varje tur pendlar mellan 2 och 6 personer. Förlusten uppskattas tiU ca 30 000 kronor för kommande år, varför SJ inte anser sig kunna fortsätta trafiken utan kommunalt stöd. Resandestrukturen är uteslutande lokal, SJ har förelagt kommunerna en offert för bibehållande av trafiken i fråga, och förhandlingar om detta pågår nu liksom om SJ:s medverkan vid utformningen av skolskjutstrafiken i området.

På linjen Gävle—Sala, som är drygt 11 mU lång, kör statens järnvägar

för närvarande vardagar tre genomgående dubbelturer och därutöver cirka tre dubbelturer på delsträckan från Gysinge eUer Tärnsjö mot antingen Sala eller Gävle, Ett par turer avser skolbamstransporter och någon tur arbetsresor av lokal karaktär. Den Unjen ger just nu ett totalt årsunderskott av cirka 150 000 kronor, varav ungefär hälften är hänförligt till genomgångsturema. Antalet resenärer på genomgångsturerna uppgår tUl i medeltal endast ett par stycken per tur,

I fråga om de turer som lokalt berör trafikavsnittet Tärnsjö-Heby— Sala har SJ undersökt förutsättningarna för en ny tidtabell. Denna bygger på samordning mellan den trafiken och redan befintlig trafik på sträckan Uppsala-Heby—Sala för att nå fram tUl en så bUlig trafiklösning som möjligt. Även i detta faU pågår det just nu överläggningar med kommunerna om bidrag för trafiken.

Jag viU gärna framhåUa att resestrukturen här är sådan att det i samtliga fall är fråga om olönsam lokal trafik. Trafikens omfattning är således beroende av vad parterna kan diskutera sig fram tUl — allt självfaUet med beaktande av de statsbidrag som kan utgå, vilket jag har talat om tidigare, och av de intäkter som kan påräknas för skoltransport-behoven.

En ytterligare kommentar tUl frågan om just de här linjerna kan väl vara följande: Vi tar linjen Gävle—Sala - vid vUken herr Fågelsbo uppehöll sig en stund, eftersom han betraktar den som en regional linje — och knyter samman resonemanget om den med Kungl, Maj:ts beslut att SJ skaU vidmakthålla viss regional trafik trots olönsamhet. Då är det klart att om man som genomsnitt på genomgångsturerna på en så pass lång sträcka har ett par stycken resande, kan man kanske ändå inte gärna påstå att det ligger i Unje med vad Kungl, Maj:t har menat med beslutet, som vi har talat om här, om trafik som i icke oväsentlig utsträckning tiUgodoser behoven. Som jag ser det är detta icke alt hänföra tiU väsentlig trafik av det slag som vi har tänkt oss.

På den direkta frågan i slutet av herr Fägelsbos inlägg vUl jag därför svara, att mot bakgrund av det som här har refererats är avsikten icke att i dessa fall påyrka någon ändring av de beslut som kan komma fram ur de förhandlingar som för närvarande pågår meUan statens järnvägar och berörda kommuner! det område som vi nu diskuterar.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. busstrafiken pä landsbygden

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Statsrådet NorUng frågar: Varför stanna vid SJ när det gäller de kommunala bidragen, varför inte även ta med andra företag som ombesörjer trafik — kanske i de områden där SJ inte har visat någon buss under hela tiden? Ja, man kan väl ta in samtliga bussföretag i den här bUden, Jag tycker det är angeläget att man får en totalbUd av aU trafUcplanering, Men trots aUt går det här arbetet, som man nu sitter och jobbar med på länsplanet i utredningsgrupperna, bl, a, ut på att man skall få fram ett förslag till stomlinjenät, I Örebro län har man redan utarbetat och presenterat civildepartementet principlösningen för en stomlinje, Stomlinjer skall ju finnas mellan alla större orter i länet. Staten skall ansvara för att dessa trafiklinjer fungerar, och övrig persontrafik skall kommuner och landsting stå för — det är alldeles riktigt.

Nr 64

Måndagen den 24aprU 1972

Ang. fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk järnvägsmateriel

1 förslaget till stomlinjer, som länsutredarna har förelagt civildepartementet och fått ja tUl i vad gäUer principlösningen, ingår bl, a, Unjen Örebro-Vintrosa—Garphyttan, och SJ har begärt att få kommunalt stöd tUl denna linje. Det är väldigt svårt att uttala sig om - jag kan inte göra det - huruvida den Unjen, för vUken man har begärt kommunalt stöd från Örebro kommun, kommer att i det slutgUtiga förslaget, som så småningom skall framläggas, bU en stomlinje eUer om kommunen skall stå för den. Det är därför jag menar att innan hela utredningen är klar skall SJ ligga lågt och inte begära stöd så att det bUr förhastade beslut från kommunernas sida,

1 det pressmeddelande som jag tidigare citerade finns så mycket som jag skulle kunna instämma i, framför allt vad statsrådet säger på s, 5 i slutorden, om förtroendefullt samarbete mellan den statliga trafikplaneringsutredningen, länsstyrelsen och kommunala organ. Statsrådet är aUtså övertygad om att vi 1974 skall vara klara med denna regionala trafik, I hela den här bilden ingår ju även de olika kommunala nät där kommunerna har fått mycket större ytområden inom vUka de skaU svara för trafiken. När vi genomförde kommunreformen fick exempelvis Örebro kommun betydligt större område där kommunen i framtiden skall svara för den kommunala trafiken. Jag skuUe tänka mig att man inte hade detta klart för sig när beslutet fattades.

Det är trots aUt så att man i kommunerna i dag inte har en klar bUd av vad man skall svara för — vad som skall bU stomlinje eller inte. Min fråga kvarstår oförändrad - om det inte vore rimligt i detta läge, aUtså i avbidan på förslag, att SJ inte kommer med krav på ersättning från kommunerna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang, fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk järnvägsmateriel

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Löfgrens (fp) den 25 februari framställda interpeUation, nr 76, och anförde:

Herr talman! Herr Löfgren har frågat mig dels om jag anser det angeläget att säkerställa en fortsatt svensk teknisk utveckUng och tUlverkning av rullande materiel för de svenska järnvägarna och, om så är fallet, vilka åtgärder jag avser vidta för att tUlvarata erfarenheterna hos den personal på konstruktions- och produktionssidan som nu tUl stor del hotas att skingras på grund av en befarad nedläggning av det sista ännu aktivt verksamma personvagnslUlverkande företaget — ASJ i Linköping — dels om jag är beredd medverka till att en långsiktig plan för nykonstruktion och byggande av svensk järnvägsmateriel åstadkoms för att ge grundval för beställningar i sådan omfattning som ett i möjligaste mån jämnt tillfredsställande av ett långsiktigt behov motiverar,

I stort sett kan jag bekräfta den uppfattning som herr Löfgren har om

dagens situation för den svenska industri som tillverkar järnvägsmateriel. De omställningar som skett och alltjämt sker har bl, a, inneburit minskad sysselsättning i branschen, vUket bl, a, medfört krav på statUga stödbeställningar.

Den svenska järnvägsindustrin har varit hänvisad tiU att arbeta nästan uteslutande på den svenska marknaden. Den utländska marknaden kännetecknas nämligen i hög grad av en protektionistisk inställning hos de olika länderna, vilket gör del svårt att få bestäUningar från utländska järnvägsföretag, SJ har å sin sida för vana att infordra anbud pä järnvägsmateriel från såväl inhemska som utländska tUlverkare, Glädjande nog har svenska företag därvid ofta kunnat erbjuda konkurrenskraftiga anbud.

Beträffande den tekniska utvecklingen inom järnvägsområdet viU jag framhåUa, att SJ är medlem av den internationeUa järnvägsunionen (UIC) och aktivt deltar i arbetet inom dess organ för forskning och utveckUng (ORE), Den svenska industrin får via SJ del av forsknings- och utvecklingsresultat som framkommer, EnUgt vad jag inhämtat torde vidare även i fortsättningen möjligheter stå öppna för järnvägsindustrin liksom för annan industri att få frågor om utveckUngsstöd för speciellt intressanta projekt prövade av styrelsen för teknisk utveckUng,

Vad speciellt gäUer ASJ har som bekant för en tid sedan överenskommelse träffats mellan detta företag och ASEA om att ASEA skall överta den rälsfordonstUlverkning som hittills bedrivits vid ASJ, Övertagandel innebär - såvitt man nu kan bedöma - att en fortsatt svensk tUlverkning av rälsfordon har säkerstäUts, ASEA har sedan många år varit det ledande svenska företaget bl, a, i fråga om tUlverkning av moderna elektrolok. Vidare pågår ett samarbete mellan SJ och ASEA om teknisk utveckling av speciella snabbtåg.

Beträffande den långsikliga plan för nykonstruktion och byggande av svensk järnvägsmateriel som herr Löfgren efterlyser kan jag nämna att SJ givetvis ägnar betydande uppmärksamhet i sin långtidsplanering åt anskaffningsbehoven i fråga om ohka slag av rullande materiel.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk Järnvägsmateriel

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min interpeUation,

Av svaret framgår att herr statsrådet bekräftar den uppfattning jag redovisat beträffande dagens situation för den industri som tUlverkar järnvägsmateriel. Så långt är vi alltså helt överens.

Då herr statsrådet i detta avsnitt av svaret säger att de omställningar som skett och aUtjämt sker bl, a, har inneburit minskad sysselsättning i branschen, så bör vi väl också vara överens om att det inte i första hand är omstäUningarna inom industrin som sådana som har orsakat den minskade sysselsättningen. Den primära orsaken är ju den radikalt minskade efterfrågan som efter en period av forcerad nyanskaffning uppstått. De statliga stödbeställningar som gjorts har väl varit avsedda att tUlgodose en form av "konstgjord andning" i avvaktan på en total nedläggning - jag avser härmed i första hand bestäUningarna tUl Kalmar Verkstads AB och i viss mån även ASJ i Linköping,

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk Järnvägsmateriel

Vad kommunikationsministern i svaret anför om den protektionistiska inställningen hos utländska järnvägsföretag är säkerligen fullt riktigt. Att SJ å sin sida däremot haft för vana att infordra anbud på järnvägsmateriel frän såväl inhemska som utländska tillverkare är ett känt faktum. Då herr statsrådet anför att svenska företag glädjande nog ofta kunnat erbjuda konkurrenskraftiga anbud, så vill jag för min del anföra att detta inte bara ofta utan mera allmänt varit fallet. Detta visar den svenska industrins hittiUsvarande kunnighet, effektivitet och nationella ansvarskänsla.

Då det gäUer den tekniska utvecklingen beträffande svensk järnvägsmateriel, så känner jag väl tUl att SJ är medlem av de internationella organ som herr statsrådet omnämner. Att ett ömsesidigt utbyte härigenom uppnås kan vara riktigt, men det är säkerUgen inte tillräckligt för svenska förhållanden. De vägar som herr statsrådet anvisar beträffande anlitande av styrelsen för teknisk utveckling finner jag intressanta. Hittills har de väl knappast haft någon större betydelse, men jag tar fasta på denna utväg för framtiden.

Jag känner också till det samarbete som förekommer mellan SJ och ASEA beträffande utveckUng av specieUa snabbtåg, ASEA har ju emeUertid hittiUs inte haft någon egen tUlverkningskapacitet beträffande den rent mekaniska delen av vagnprojektet.

Att ASEA genom sitt nyförvärvade företag AB Hägglund & Söner inköpt den vagntUlverkning som hittUls bedrivits av ASJ i Linköping är värdefullt i det avseendet att härigenom vissa förutsättningar bör kunna finnas för en fortsatt svensk totaltUlverkning av järnvägsvagnar även av annat slag än godsvagnar. Så tUl vida är jag tiUfredsstäUd med utvecklingen, som jag tidigare sett så mycket mörkare.

Av de genom min interpellation resta problemen återstår nu två väsentliga avsnitt:

1, Hur kan man tUlvarata det kunnande som finns hos personalen vid ASJ i Linköping?

2, Hur skaU man kunna åstadkomma en långtidsplanering för nykonstruktion och byggande av svenskt järnvägsmateriel för att ge grundval för bestäUningar i sådan omfattning som ett i möjligaste mån jämnt tUlfredsstäUande av ett långsiktigt behov motiverar?

I dessa båda avseenden säger herr statsrådet praktiskt taget ingenting. Jag hoppas att kommunikationsministern där vUl komplettera sitt svar.

Jag viU på intet sätt klandra ASEA för att detta företag gör den ekonomiska bedömningen att det inte kan löna sig att upprätthåUa en tUlverkning vid ASJ i Linköping, om man inte vet något om det framtida behovet. Helt annorlunda hade det varit om herr statsrådet ansett sig kunna ta initiativ till skapandet av en långtidsplan av det slag som jag talat om.

En långtidsplan skulle givetvis avse aU rullande spårbunden materiel för såväl SJ som den lokaltrafik som bedrivs i Sverige med eller utan samverkan med SJ. Att SJ gör viss långtidsplanering känner jag väl tUl, men SJ får sina anslag år för år. Det är enligt min mening nödvändigt att regeringen tar initiativ för att samordna beställningsutläggningar under rullande perioder av exempelvis fem år i taget.

ViU herr statsrådet medverka till att en sådan rullande totalplan för berörd industri kan komma till stånd? Och är det nu för sent att ta sådana initiativ att kunnandet hos personalen vid ASJ i Linköping tUlvaratas?

Jag har mig bekant att framställningar har gjorts från kommunen i Linköping tUl såväl ASEA som AMS, Hur bedömer herr statsrådet möjligheterna för att nu i sista stund åstadkomma en för personalen i Linköping gynnsam lösning?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! När det gäUer tUlvaratagandet av den obestridliga sakkunskap och kunnighet som finns pä detta område, bl, a, i Linköping, utgår jag från som självklart att man på ASEA genom vad som skett kommer att vara mycket mån om atl ta till vara denna kunnighet och sakkunskap. Det skuUe förvåna mig mycket om så inte voie fallet. Därför tror jag inte att vi skaU behöva vara oroliga för att något av det kunnande som förvärvats där under årens lopp så att säga får ligga outnyttjat därför att ägandeförhållandena nu har ändrats.

På den andra frågan, om SJ:s planer och planering, är det värt att observera att SJ har ekonomiska planer i vilka man successivt bygger in sitt vagnbehov under de närmast kommande åren. Det är riktigt som herr Löfgren sade, att man varje år anslår medel — eUer rättare sagt att vi begränsar oss tUl att anslå medel för ett år i sänder — men det hindrar inte att det är av oerhört stort värde att SJ har dessa planer liggande färdiga. Med utgångspunkt i dem kan man på SJ bilda sig en ganska klar uppfattning om hur stora beställningar man tror sig kunna lägga ut inom ramen för det anslag som man i stort kan räkna med att få från riksdagen för varje år som kommer.

Det är också obestridligt att vi ibland mycket snabbi lägger ul beställningar för att trygga sysselsättningen på en ort. Herr Löfgren nämnde där Kalmar Verkstad, Och visst måste man kunna göra det också. När det nu är så — och det har jag sagt i mitt svar - att vi glädjande nog tiUverkar bra järnvägsmateriel här i Sverige, så är det ju bara riktigt att ocksä sådana bestäUningar kan läggas ut inom landet, när vi måste göra det i sysselsättningsskapande syfte, även med den risken att man som långtidsplanerare kan tycka att vi i någon mån rycker i den långsiktiga planen. Men det ligger i vår industriella verksamhets natur — både den statligas och den privatas — att sådant kan inträffa.

Jag kan av naturliga skäl inte gå in i en sakdiskussion när det gäller herr Löfgrens sista fråga, som direkt rörde personalförhållandena i Linköping. Jag kan bara uttrycka den bestämda förhoppningen att det nya ägandeförhåUandet även i den delen skall innebära att de anstäUda inte skall behöva känna någon speciell oro. Det må väl vara en gemensam uppfattning hos oss att personalfrågorna så långt det är möjligt, där som på andra håU, bör lösas på ett för de anställda rimligt och riktigt sätt.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag skulle ivrigt önska att jag kunde vara så lugn som herr kommunikationsministern och se så enkelt på frågans lösning som han.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk Järnvägsmateriel

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk Järnvägsmateriel

Kommunikationsministern säger att den omständigheten att företaget i Linköping bytt ägare inte bör innebära att man skingrar sakkunskapen; han är övertygad om att företaget också i fortsättningen kommer att tillvarata den sakkunskap som finns i Linköping, Om jag är rätt underrättad erbjuder ASEA ett par tre personer att flytta från Linköping tUl Hägglunds i Örnsköldsvik, Övrig personal har man välvilligt sagt sig vilja försöka bereda sysselsättning inom andra områden av ASEA:s tUlverkning, i Västerås, Ludvika, Helsingborg, Finspång osv. Men inte kommer dessa vana järnvägsvagnsbyggare att flytta tUl Hägglunds i Örnsköldsvik, Och i och med detta försvinner den sista resten av sakkunskapen när det gäUer tillverkning av svensk järnvägsmateriel, speciellt av högklassiga järnvägsvagnar som personvagnar. Jag är allvarligt bekymrad för detta.

Det är självklart att ett företag av ASEA:s kapacitet kan lägga ned pengar på att utbUda ny personal hos Hägglunds för detta ändamål. Jag vet mycket väl att man där bygger spårvagnar. Men man har ingen erfarenhet av den typ av järnvägsvagnar som det här är fråga om. Därför tror jag att det hade varit värdefullt om herr kommunikationsministern hade tagit mer allvarligt på förslaget alt få tiU stånd en långtidsplan för att säkra tUlverkningen och ge sysselsättning åt den personal som finns i Linköping.

Jag vill gärna erkänna att jag tidigare tyckte det såg mörkare ut, därför att det då föreföll som om man riskerade att helt gå miste om möjligheterna att tillverka järnvägsvagnar i Sverige. Men det är inte helt klart att vi får bibehålla denna möjlighet, även om nu Hägglunds formellt övertagit tUlverkningen av järnvägsvagnar. Ponera att Hägglunds och ASEA missar nästa stora beställning av tunnelbanevagnar! Tror herr kommunikationsministern att ASEA och Hägglunds sedan, efter ett totalt bortfaU av järnvägsvagnstUlverkningen, skuUe vara beredda att åter ta upp tillverkningen av sådana vagnar? Jag befarar att vi i så fall får räkna med att Sverige, som tidigare varit mycket framstående när det gäller byggandet av järnvägsmateriel, måste vända sig tUl utlandet och köpa sina järnvägsvagnar. Jag vet tiUräckligt mycket om hur SJ ser på kvaliteten pä de vagnar man tidigare fått när man vänt sig till utlandet för att kunna säga att jag tror att SJ gärna skuUe önska att vi hade kvar resurser i Sverige för att tUlverka järnvägsmateriel. Om regeringen hade utnyttjat denna chans att göra en totalbedömning av SJ:s, SL:s och andras behov av järnvägsmateriel och atl göra upp planer för tillverkningen på lång sikt, så hade man kunnat bibehålla en visserligen nedbantad men dock värdefuU kapacitet för tUlverkning av sådan materiel i Sverige.

Jag nödgas aUtså säga att jag tycker att kommunikationsministern tar något för lätt på dessa saker, även om man på detta område kan ha stor tilltro till ASEA såsom storföretag.

Vad beträffar frågan om en långsiktig plan för vagnbehovet tror jag inte att kommunikationsministern har sett någon uppgift om att SJ behöver personvagnar under de närmaste tre fyra åren, men jag har påpekat att det hade funnits en chans för SJ att skapa nya inkomster om man hade moderniserat sin vagnpark genom atl anskaffa vissa speciella

vagntyper. Jag tänker speeieUt på den typ av sovvagnar som SJ skulle behöva för att kunna erbjuda enskild sovkupé till någorlunda vettiga priser. Det bör inte vara så att man, såsom nu är faUet, skaU behöva betala ett tillägg på 90 kronor per natt utöver första klass biljett och sovplatsavgift bara för att få ligga ensam i kupén. Därmed avhänder sig SJ betydande inkomster i konkurrensen med flyget. Detta bhr särskilt märkbart när flygfältet i Malmö flyttar från BuUtofta tUl Sturup och trafiken kommer att gå på Arlanda. Jag har vid flera tiUfällen påpekat detta, men ingen har lyssnat på mig. Om man såg allvarligt på delta och tog med bara en sådan detalj i långtidsplanerna, hade det funnits möjligheter att sysselsätta folk och få nytta av det.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk järnvägsmateriel

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag är något förbryllad över hert Löfgrens argumentering, och jag blir mer och mer osäker på vart han egentligen vill komma med denna diskussion. Men innan jag går in pä den saken vill jag gärna ha sagt att de svenska järnvägsvagnarnas standard - bortsett från att vi ännu inte har sovvagnar av den typ som herr Löfgren talade om — förtjänar ett mycket högt betyg även vid en internationell jämförelse; det gäller både personvagnar och godsvagnar. Såvitt jag förstår ligger SJ på detta område mycket långt framme, och det pågår ständigt och jämt renoveringar av gamla vagnar vid SJ-verkstäderna för att dessa skall bU så moderna som möjligt.

Men för atl återgå lUl huvudfrågan tycks herr Löfgren anse att det grundläggande felet är att denna affärstransaktion mellan ASJ och ASEA har företagits. Herr Löfgren säger nu att denna transaktion, med en annan planering från SJ;s och statsmakternas sida, antagligen inte hade behövt komma tUl stånd - vi skulle då ha haft kvar kunnandet och allt annat i Linköping och någon större förändring skuUe inte ha behövt ske.

Det är knappast rimligt att föra diskussionen från de utgångspunkterna. Fusioner av denna typ kan man ha olika mening om, men i detta fall är del helt klart — även herr Löfgren bekräftade det nu - att vi på grund av denna transaktion får behålla vagntillverkningen inom landet. Sedan må man tycka bra eller Ula om att det blir vissa personalomflyttningar. Jag är litet överraskad över att del sägs alt slutprodukten skulle bli atl vi inte kan ta vara på det kunnande som det här har talats om. Jag känner inte tiU vUka personalomflyttningar man vidtagit eller ämnar vidta. Men det skulle ju vara förvånande, om inte ASEA — om man nu menar allvar med del här köpet och med inkopplingen av Hägglund & Söner i det hela, och det gör man naturligtvis — har tänkt sig atl man skulle kunna fortsätta atl hålla den kvalitet på tUlverkningen som ASJ tidigare har presterat. Del vore ju ur ASEA:s synpunkt mindre lyckat, om man skulle från det hållet i den fortsatta produktionen komma med en sämre järnvägsmateriel än vad ASJ har kunnat prestera. Det är naturligtvis inte alls så, utan självfallet kommer man med aU tUlgänglig sakkunskap och med aUa de resurser som man kan sätta in atl försöka fortsätta att framstäUa järnvägsmateriel av samma och kanske ännu bättre kvalitet än vad man hittills har fått fram, beroende på de tekniska framsteg som varje år för med sig på det här området.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. fortsatt teknisk utveckling och tillverkning av svensk Järnvägsmateriel

Jag är alltså mot bakgrund av att jag känner tUl herr Löfgrens kunskaper på det här området litet överraskad över den pessimism som herr Löfgren utstrålar. Vi kan som sagt ha olika meningar om att människor måste förflyttas mellan arbetsplatser, men i den grundläggande frågan att vi här får behålla denna tillverkning, att det kommer att uppstå ett kontinuerligt behov av järnvägsmateriel i vårt land — UtveckUngen och trafikutveckUngen visar på det — tycker jag atl det vore synd om den här diskussionen skulle på något vis mynna ut i att man skuUe se mer pessimistiskt på totalutvecklingen på del här området nu efter vad som har skett än vad man har haft anledning att göra tidigare. Jag tror tvärtom att även med de omstäUningssvårigheter som alltid följer i sådana här sammanhang kommer svensk järnvägsmaterielindustri säkert att fortsätta att utvecklas på ett sätt som vi har aU anledning att vara både stolta över och tUlfredsstäUda med.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! För att det inte skaU råda någon som helst oklarhet mellan mig och kommunikationsministern vill jag först och främst fastslå att jag är helt medveten om atl vad som har tillverkats här i Sverige i fräga om järnvägsmateriel står på toppen internationellt sett. Man behöver inte skämmas för vad som har gjorts här.

Kommunikationsministern tycks tro att vad jag är ledsen över skulle vara att den här transaktionen har skett, att ASEA genom Hägglunds har köpt ASJ, Det är inte så. Tvärtom finns det, som jag ser det, anledning att vara glad över det, eftersom det därigenom faktiskt finns en viss möjlighet all säkra tillverkningen av järnvägsvagnar i Sverige, Men vad jag är något mindre glad över är att herr kommunikationsministern inte inser att det är helt nödvändigt att göra en sådan längtidsplan för en framtida tUlverkning av ruUande materiel som jag har föreslagit, vare sig det hade kunnat ske genom att ASJ funnits kvar eUer genom att Hägglunds övertar ASJ eller andra tUlverkare skulle ha haft intresse att göra det här i Sverige, Ingen tillverkare kan nämhgen håUa tUlverkningen i gång, om del inte finns etl jämnt behov av materiel.

Antingen är det så, som det var för några år sedan, att åtminstone tre myckel effektiva verkstäder var sysselsatta med att göra så mycket vagnar åt SJ att ibland två å tre nybyggda järnvägsvagnar gick ul per vecka och man utnyttjade en kapacitet som var långt över den kapacitet som vi behöver i Sverige, Eller är det så atl, när denna kapacitet hade fyllts, alla beställningar försvinner och verkstäderna ingenting får att göra. Vad beror detta på? Ja, jag vet mycket väl att en bidragande orsak har varit att man fattade ett beslut att alla trävagnar skulle bort på grund av de risker i trafiken som Irävagnar innebar och så skulle man sätta in stålvagnar i så stor utsträckning som möjligt och snabbt. Därigenom kom det att bU en topp av beställningar av järnvägsmateriel. Vidare har man lagt ner en hel del järnvägslinjer och detta har gjort att det uppkommit en situation helt motsatt den förra: man får ingenting i bestäUningar och då uppstår problem. Resultatet blev att Kockums lade ned sin verkstad, ASJ i Arlöv har lagt ned sin tUlverkning av järnvägsvagnar, Kalmar Verkstad har sedan måst lägga ned sin och nu var det då den sista. Jag behöver inte

nämna alla de andra som också har sysslat med järnvägsvagnstUlverkning, Jag hade hoppats att vi genom en sådan långsiktig plan skuUe kunna undvika att stora beställningar av tunnelbanevagnar kommer tidvis, att också stora beställningar av förortsbanevagnar kommer stötvis och Ukaså Stora beställningar av vagnar för SJ, Genom regeringens ingripande skulle en samplanering av beställningarna kunna ordnas för att få tiUverknings-kapaciteten krympt så att den passar för svenskt behov. Detta skuUe innebära en garanti för att man inom landet kan fortsätta att bygga järnvägsvagnar. Jag tror inte att man inom ledningen för ASEA är så oklok att man upprätthåller kunnande och kapacitet om det inte kommer några beställningar, utan då kommer man naturligtvis att ägna sig åt någonting annat.

Jag hoppas att jag nu har uttryckt mig tillräckligt klart, så att det inte råder något som helst missförstånd beträffande avsikten med min interpeUation, Jag trodde att jag tillräckligt tydligt hade redogjort för mina synpunkter för herr kommunikationsministern, både innan jag framstäUde interpellationen och nu i samband med denna debatt. Många skuUe vara kommunikationsministern tacksamma om en sådan långtidsplan utarbetades genom regeringens ingripande, eftersom man inte enbart genom SJ:s långtidsplanering uppnår någon samordning med de övriga intressenterna pä detta område.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. uppsättande av vägmärken med upplysning om hotell och restaurang

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Vad beträffar det senaste som herr Löfgren sade har jag ingen anledning att ha någon annan uppfattning än han. Inom ramen för de svårigheter som vi väl ändå kan vara överens om kan uppstå från tid till annan, på grund av omständigheter över vilka vi kanske inte kan råda, delar jag helt herr Löfgrens uppfattning, att det finns behov av en långsiktig planering för bestäUningar av denna art. Det är alldeles självklart från både tUlverkarens och avnämarens synpunkt att det bör finnas en sådan långsiktig plan.

Jag har tidigare nämnt att SJ arbetar med sådana planer men att det kan inträffa tillfällen när man måste frångå dessa, men om principen, dvs, behovet av en sådan plan, är jag helt överens med herr Löfgren,

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. uppsättande av vägmärken med upplysning om hotell och restaurang

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 8 mars framstäUda interpellation, nr 84, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig, om jag är beredd att medverka tiU att bestämmelserna för uppsättande av upplysningsmärken, som anger förekomsten av hotell och restaurang, blir mera generösa.

Statens trafiksäkerhetsverk har den 28 februari 1969 med stöd av 26 §

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 64-65

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. uppsättande av vägmärken med upplysning om hotell och restaurang

vägmärkeskungörelsen utfärdat föreskrifter om ut märk ning av och vägvisning tiU serviceanläggningar av olika slag med vägmärke, I föreskrifterna anges för olika typer av anläggningar de närmare förutsättningarna för alt vägmärke skall få användas,

I föreskrifterna anges bl, a, att vägmärken för restaurang och hotell inte får användas för utmärkning av anläggning inom tättbebyggt område eUer för vägvisning tUl anläggning inom sådant område.

Begreppet tättbebyggt område är inte närmare preciserat i föreskrifterna, 1 stället gäller att vederbörande vägförvaltning i samband med den utredning som ligger tiU grund för länsstyrelsens beslut skall höra trafiksäkerhetsverket, när det är tveksamt om en hotell- eUer restauranganläggning ligger inom tättbebyggt område. Några fastställda normer för bedömningen finns inte, utan avgörandet träffas efter prövning av varje särskilt fall för sig. Trafiksäkerhetsverket arbetar emellertid med frågan om hur man mera generellt kan ange förutsättningarna för bedömningen av begreppet tättbebyggt område i förevarande sammanhang.

I trafiksäkerhetsverkets föreskrifter finns vissa krav på anläggningens standard för att vägmärke skall få användas.

Med avseende på hoteUstandard m. m. föreskrivs bl. a. atl anläggningen skall kunna tillhandahålla minst 20 bäddar, fördelade på enkel-och dubbelrum, och att även gäster som önskar stanna endast en natt skaU tas emot. För hotell inom de fyra nordligaste länen gäller att endast tio bäddar behöver tillhandahållas.

Ett frångående av principen att vägvisning inte får ske till restaurang och hotell inom tättbebyggt område skulle snart få inte önskvärda följder genom att antalet vägmärken både inom och utom sådant område skulle öka. Inte minst från Irafiksäkerhelssynpunkt är en sådan konsekvens olycklig.

I fråga om standardkraven för hoteUanläggningar vill jag framhålla att dessa är fastlagda efter ingående diskussioner med de svenska hotell- och turistorganisationerna och även med beaktande av de standardkrav som andra europeiska länder ställer på motsvarande anläggningar för att vägvisning skall ske.

De principer som trafiksäkerhetsverkets föreskrifter bygger pä är enligt min mening rimligaoch jag finner därför inte anledning atl vidta några åtgärder.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag ber alt till statsrådet.och chefen för kommunikationsdepartementet få framföra ett tack för svaret på min interpellation. Tyvärr framgår av det lämnade svaret alt någon omprövning av bestämmelserna både så att belägenheten inom tättbebyggt område blir av mindre betydelse och att kravet • på visst antal bäddar minskas inte är atl förvänta när det gäller anvisningsskyltar med symbol för hotell och restaurang.

Kommunikationsminister Norling gör gällande att etl frångående av principen att vägvisning inte får ske till restaurang och hotell inom tättbebyggt område snart skuUe få icke önskvärda följder genom att antalet vägmärken både inom och utom sådant område skulle öka. Detta

skulle från trafiksäkerhetssynpunkt få olyckUga konsekvenser.

Jag är medveten om alt det från trafiksäkerhetssynpunkt inle är önskvärt med en aUtför rikhg flora av skyltar, som inte har med själva trafiken atl göra. Men det är önskvärt alt den vägfarande allmänlrafikan-ten får upplysning om alt del i del samhäUe han passerar förbi finns ett hotell och en restaurang, och denna service har den vägfarande allmänheten rätt att kräva.

Enligt statens trafiksäkerhelsverks bestämmelser angående utmärkning av vissa serviceanordningar framgår — som kommunikationsministern redogjorde för — att vissa krav på standard och belägenhet hos anläggningarna måsle vara tillgodosedda för att skyltar skall fä sättas upp, I fråga om skylt som anger hotell och restaurang förskrivs att anläggningen är belägen utanför tättbebyggt område. Detta torde innebära att hotell och restaurang i orter med mer än 200 invånare — jag är medveten om all jag är osäker i fråga om huruvida siffran 200 motsvarar det gängse begreppet för tättbebyggt område - inte får ange sin existens genom särskUd skyltning.

Statsrådet Norling säger i sitt svar, att begreppet tättbebyggt område inte är närmare preciserat i föreskrifterna; i stället gäUer att vederbörande vägförvaltning i samband med en utredning, som Ugger till grund för länsstyrelsens beslut, skall höra trafiksäkerhetsverket när det råder tveksamhet om huruvida ett hotell eller en reslauranganläggning ligger inom elt tättbebyggt område.

Några fastställda normer för bedömningen finns inle, utan avgörandet träffas efter prövning av varje särskUt fall. Här föreligger tydligen möjligheter tUl ell dispensförfarande innebärande en prövning från fall tiU fall.

Nu ser jag i svaret att trafiksäkerhetsverket arbetar med frågan, om det skall gå att generellt ange förutsättningarna för en bedömning av begreppet tättbebyggt område i förevarande sammanhang. Jag hoppas att trafiksäkerhetsverket i sin bedömning av begreppet tättbebyggt område inle fastnar för en aUtför stark markering av antalet invånare när det gäller tillståndsgivningen för uppsättande av vägmärken för restaurang och hotell.

Man måste starkt ifrågasätta rimligheten och lämpligheten i de restriktiva bestämmelser som nu gäller i vad avser dylik vägvisning till serviceanläggningar av ifrågavarande slag. Förekomsten av hotell är inte allmän pä mindre orter. Många orter i vårt land som går under beteckningen tättbebyggda områden saknar både restaurang och hoteU, Trafikanterna kan därför inte utgå ifrån alt del finns hotell i aUa tättbebyggda områden. När det gäller mindre orter måste därför en skylt som anger atl hotellanläggning finns vara av mycket stort informativt värde och en service som trafikanterna har rätt alt kräva,

I vad sedan gäller bestämmelserna om minst 20 bäddar, fördelade på enkel- och'dubbelrum, är de aUtför restriktiva. Det kan starkt ifrågasättas om inte de bestämmelser som gäller i de fyra nordligaste länen — att endast tio bäddar behöver tiUhandhäUas - bör gälla för hela landet. Det kan t, o, m, vara mera berättigat för ett hotell som har mindre än 20 bäddar att få sätta upp en hänvisningsskylt än för ett hotell som har mer

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. uppsättande av vägmärken med upplysning om hotell och restaurang

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. uppsättande av vägmärken med upplysning om hotell och restaurang

än 20 bäddar. Det kan här vara fråga om att samhällets underlag för ett hoteU är så litet från lönsamhetssynpunkt att gäster erfordras utifrån för att hotellet skall bära sig ekonomiskt.

Herr talman! Även om jag har mycket stor förståelse för att servicemärkesfloran längs våra vägar inte får sväUa ut alltför mycket och därmed inverka störande på de för trafiksäkerheten nödvändiga varnings-och förbudsmärkena, kan jag ändock inte anse att man skall vara alltför restriktiv när det gäUer tUlståndsgivning för uppsättande av upplysningsmärken för hotell och restaurang. Det är dock fråga om en fullt legitim service som man bereder den vägfarande allmänheten om man lämnar upplysning om att det i det samhäUe som vederbörande passerar igenom finns hoteU, Det kanske han kan få endast genom ett upplysningsmärke och inte genom att ta reda på invånarantalet i den aktuella tätorten. Det finns, som jag tidigare nämnt, många tätorter i vårt land som saknar hotell- och restaurangservice, så nog kan det vara berättigat med upplysningsskyltar för angivandet av dylik service.

Det vore önskvärt, herr kommunikationsminister, alt man tillämpade gällande föreskrifter något mera generöst än vad som nu sker och därmed även tillgodosåg en service som är i allra högsta grad berättigad. Det skulle inte innebära olyckliga konsekvenser från trafiksäkerhetssynpunkt om man såg litet mer generöst på den här ifrågavarande tiUstånds-givningen.

Än en gång ber jag att få tacka för svaret.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vUl upprepa vad jag har framhållit i mitt interpellationssvar, nämhgen att del är viktigt alt antalet vägmärken håUs nere med hänsyn tiU bl, a,trafiksäkerhetsintresset. Vägmärkenas främsta uppgift är ju att lämna den information som behövs av trafiksäkerhetsskäl. Det innebär att vägvisningen till olika serviceanläggningar — det kan vara hoteU eller någonting annat — inte alltid kan ske i den omfattning som anläggningens ägare önskar. Här måste hela tiden ske en avvägning mot trafiksäkerhetsintresset.

En vägvisning exempelvis till en resutaurang eller ett hoteU har naturligtvis stor betydelse för ägaren, men vi bör hålla i minnet att vägvisningen inte är avsedd som reklam för hotell- eller restauranganläggningen utan som en service ät vägtrafikanterna. Och den servicen är värdefuU, men den måste — jag upprepar det — i många fall vika för trafiksäkerhetsintresset. Vägvisningen genom vägmärken av ohka slag kan aldrig bli så utförlig atl den ersätter bUkarlor, hotellförteckningar och annan informationsmateriel som varje bUresande får och kan skaffa sig i mån av behov.

Låt mig tUlägga ett par saker. Det är ju så stäUt att den som inte låter sig åtnöjas med de beslut som fattas på regional nivå i de här sammanhangen kan — och gör också det i många fall — överklaga beslutet hos Kungl, Maj:t, Jag vill bara nämna något, som herr Böriesson i Falköping för länge sedan vet, nämligen att det ganska ofta kommer sådana här ärenden där man av oUka skäl vUl ha en liberalare tolkning beträffande vägmärkenas placering, definitionen av tättbebyggt område

osv. Jag nämner som en information vid sidan av vår interna debatt att det trots allt finns denna möjlighet. Den har ju också utnyttjats av dem som tycker att exempelvis begreppet tättbebyggt samhälle inte har fått den tolkning som de själva har tänkt sig.

Vad beträffar standardkraven, de här normerna med antalet bäddar, är det ändå värt att observera vad jag sade i mitt svar, nämligen att de standardkraven är fastlagda efter mycket ingående diskussioner med de svenska hotell- och restaurangorganisationerna. Det är alltså ingenting som har fastlagts av icke sakkunniga.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. uppsättande av vägmärken med upplysning om hotell och restaurang

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag vUl än en gång slå fast atl jag inte menat att vi skall ha en riklig mängd av trafikskyltar längs våra vägar. Det kan inte vara önskvärt från trafiksäkerhetssynpunkt. Dessa jättestora neonljusskyltar är sannerligen ingen prydnad för våra vägar, och inte heller vet jag om de fyUer något vettigt ändamål.

Här är det ju inte frågan om att det skaU vara jätteskyltar, utan det är ju en mmdre, symbolisk skylt det är frågan om, som skall vara till ledning för den vägfarande allmänheten och tala om för allmänheten att här i denna bygd finns det en restaurang och ett hotell.

Vidare kan man inte bortse från att det gäller lönsamheten för ett litet hotell. Jag har ett aktuellt faU, herr kommunikationsminister, som har blivit föremål för prövning och som kommunikationsministern haft att handlägga. Det var ett samhälle i Skaraborgs län med 1 800 invånare, I det fallet säger statens vägverk att detta samhälle har 1 800 invånare och kan därmed, räknas som en tätort dit någon hänvisning ej kan anses behövlig, då trafikanterna själva torde kunna sluta sig till att någon form av serviceanläggning finns i denna tätort. Nu har kommunen byggt ett hotell, etl litet fint modernt hotell, där man har tolv bäddar. Det har man hyrt ut till en hotellvärd, och denne har svårigheter att få underlag för att kunna driva det här hotellet. Det kan räcka med att han får litet hjälp utifrån. Det kan hända att en hänvisningsskylt ute vid stora landsvägen kan innebära att hotellet kan klara sig och därmed fylla en serviceuppgift inom kommunen.

Jag betvivlar inte att standardkraven har varit föremål för ingående diskussioner med de svenska hotell- och turistorganisationerna, men tyvärr är det kanske så att de små hotellen som jag ömmar för — med t, ex, tolv bäddar — bUr bortglömda i detta sammanhang. Jag vet att det måhända inte lönar sig särskilt mycket, herr statsråd, men jag vill ändå ställa frågan varför inte Kungl, Maj;t skulle kunna lUlämpa samma norm, dvs, tio bäddar, över landet i dess helhet och inte bara i de fyra nordligaste länen och om inte Kungl, Maj:t skulle kunna se något mera generöst på tillståndsgivningen. Därmed inte sagt att skyltar i alltför riklig mängd bör finnas längs våra vägar.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 64

Måndagen den 24aprU 1972

Ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EEC:s med' lemsstater

§ 6 Ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EEC:s medlemsstater

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Sellgrens (fp) den 14 mars framstäUda interpellation, nr 88, och anförde:

Herr lalman! Herr Sellgren har frågat mig om etl eventuellt avtal med EEC kommer att omfatta jämväl transportpolitiska överenskommelser eller om regeringen ämnar på annat sätt ta initiativ tUl en fortsatt harmonisering av transportpolitiken meUan Sverige och EEC;s medlemsstater,

I Romfördraget anges införandet av en gemensam trafikpolitik som en av de åtgärder som skall genomföras för att uppnå EEC:s allmänna mål. Fördraget har också ett särskUt transportkapitel som emellertid innehåller få konkreta regler och riktUnjer för genomförandel av den gemensamma trafikpolitiken. Det har lagts i ministerrådets hand atl fastställa de bestämmelser som behövs i det avseendet.

Vid olika tillfällen har EEC-kommissionen lagt fram handlingsprogram för förverkligande av tankarna på en gemensam trafikpoUtik, Ministerrådet har också fattat vissa beslut i samma anda. Det har emellertid visat sig mycket svårt att fuUfölja dessa program och beslut. Endast på några områden har man efter hand uppnått ett visst mått av enighet och utfärdat en del förordningar av principiellt intresse.

Den fråga som herr Sellgren särskUt berör, nämligen principerna för de oUka trafikgrenarnas konstnadsansvar, har länge funnits med pä EEC:s trafikpolitiska handlingsprogram. Man är medveten om frågans betydelse för transportsektorns verksamhetsbetingelser men har i stort sett inte kommit längre än till att studera de infrastrukturella kostnadernas fördelning.

Vi kan alltså konstatera att trots de aktiviteter som förekommit, framför allt från kommissionens sida, har något avgörande steg mot genomförandet av den gemensamma trafikpoUtiken ännu inle tagits. Ingenting tyder heller på att något sådant steg kommer att tas inom en närmare framtid.

De svårigheter som EEC har mött på transportområdet bottnar i olika trafikpolitiska synsätt bland medlemsländerna. Medan vissa av dem företräder idéer som nära överensstämmer med trafikpolitiken i Sverige, har andra en reglerad transportmarknad. Det är självfallet mycket svårt alt göra sig en realistiskt grundad föreställning huruvida möjligheterna att överbrygga dessa motsättningar kommer att bli större i ett utvidgat EEC,

Mot den här bakgrunden är det inte förvånande att EEC-kommissionens mandat för förhandlingarna med Sverige inte omfattar transport-frågor. Det finns ännu ingen gemensam trafikpolitik att förhandla om. Som herr Sellgren framhåller är det emellertid angeläget att de svenska intressena bevakas i EEC-ländernas strävanden alt harmonisera sin trafikpolitik, Sverige har också i förhandlingarna anmält sitt intresse att även trafikpolitiken mnefattas, när Sveriges förbindelser med den gemensamma marknaden utformas. Med hänsyn lill all man — som nämnts — inte har någon gemensam trafikpolitik inom EEC torde

utsikterna vara små att detta område från början ingår i avtalet. Det troliga är därför att detta blir en fråga som får tas upp under avtalels bestämmelse om ulvecklingsbarhel.

Vid sidan av de kanaler till EEC som kan komma atl upprättas på transportområdet inom överenskommelsens ram finns del också andra vägar på vUka vi kan få information om utvecklingen och föra fram våra synpunkter. En sådan väg erbjuds genom den europeiska transportministerkonferensen, som omfattar både EEC-länderna och andra europeiska länder. Här pågår sedan många år ett trafikpolitiskt harmoni-se ringsarbete, i vUket Sverige tar aktiv del.

På det europeiska planet bör även verksamheten inom FN:s ekonomiska kommission för Europa uppmärksammas. Det tekniska och juridiska samarbete som här bedrivs på transportområdet innebär möjligheter tUl samordning i olika hänseenden i en vidare krets, i vUken även EEC-länderna ingår.

Av betydelse i sammanhanget är även den fortsatta utformningen av det nordiska samarbetet, på transportområdet. Jag vUl här erinra om den samarbetsöverenskommelse på transport- och kommunikationsområdet som de nordiska regeringarna nyligen enats om, I överenskommelsens inledning framhålls del bl, a, som angeläget att nordiskt land, som deltar i internationellt samarbete på transport- och kommunikationsområdet i sammanhang där inte alla länderna är företrädda, skaU uppmärksamma de andra ländernas intressen.

Även om en överenskommelse med EEC inte omedelbart kommer att leda till samarbete på transportområdet, har vi alltså möjligheter att genom redan etablerade europeiska och nordiska samarbetsformer bevaka svenska intressen i utformningen av EEC:s trafikpoUtik, Motsvarande gäller i fråga om sjöfarts- och luftfartspolitiken, som inte omedelbart berörs av Romfördragels bestämmelser eller ministerrådets beslut.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EECs medlemsstater

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för det utförliga och till stora delar mycket intressanta svaret på min interpellation. Det bekräftar att den transportpoUliska bUden inom EEC och de stater som närmar sig gemenskapen är mycket splittrad. Man kan inte komma ifrån atl skillnader i ländernas transporlpolitik försvårar ett fritt varuutbyte. De ansträngningar som hittills gjorts för en harmonisering av medlemsländernas transportpoUtik har inte lett till några påtagliga resultat, vilket också kommunikationsministern påpekade, 1 samband med en utvidgning av gemenskapen, eller snarare sedan den genomförts, har man all anledning förmoda atl harmoniseringsslrävandena fär ny aktualitet. Det måsle anses vara en fördel för svensk transportnäring, om vi så tidigt som möjligt får vara med vid förhandlingsbordet, när dessa komplicerade frågor skall redas ut.

Jag finner det därför mycket tillfredsstäUande att kommunikationsministern delar min uppfattning om angelägenheten av att de svenska intressena bevakas i EEC-ländernas strävanden att harmonisera sin trafikpolitik. Det är för mig också en positiv nyhet att Sverige i förhandlingarna redan anmält sitt intresse att trafikpoUtiken innefattas.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EEC:s medlemsstater

när Sveriges förbindelser med den gemensamma marknaden utformas. Jag fäster stor vikt vid den upplysningen Uksom vid att den kungöres.

Man skall givetvis inte underskatta de övriga kanaler genom vUka vårt land kan följa utvecklingen och även påverka densamma. Kommunikationsministern nämnde den europeiska transportministerkonferensen, FN:s ekonomiska kommission för Europa och den samarbetsöverenskommelse på transport- och kommunikationsområdet som träffats mellan de nordiska länderna. För den svenska sjöfarten torde inte heller den s, k, konsultativa sjöfartsgruppen sakna betydelse, i sammanhanget, I denna ingår ju tolv europeiska länder och dessutom Japan, Att använda aUa dessa kanaler är så mycket viktigare som vi bara har att konstatera att vi kommer att stå utanför EEC:s beslutande organ,

Sverige är mycket beroende av utrikeshandeln. Nära en fjärdedel av aUt vi producerar lämnar landet, och ser man på våra nyckelindustrier finner man att beroendet är mycket större. Det är därför mycket viktigt att transportvägarna inte förses med onödiga hinder. Detta kan då gå ut över näringslivet i stort och därmed sysselsättnmgen i Sverige,

För att främja sund konkurrens är det angeläget att enighet nås bl, a. när det gäUer harmonisering av konkurrensviUkoren inom fjärrtrafiken på landsväg, t. ex. i fråga om skatter, sociala förhållanden, vissa tekniska bestämmelser samt arbets- och vilotider.

Ett exempel som kan belysa problematiken är den utredning det västtyska åkeriförbundet gjort. Den visar hur stor den totala skattebelastningen är för ett lastfordon som har 32 tons tolalvikt och kör 100 000 km om året. Utredningen visar att den sammanlagda fiskala kostnaden för 1971 inom respektive land är följande;

Västtyskland

Frankrike

Italien

Belgien

Holland

31 435 svenska kronor 18 550 svenska kronor 18 020 svenska kronor 14 350 svenska kronor 10 450 svenska kronor

För de nordiska länderna redovisas följande siffror:
Sverige 23 640 svenska kronor

Norge 23 520 svenska kronor

Danmark 9 025 svenska kronor

Spännvidden är som synes mycket stor.

Beloppen är framräknade för körningar inom respektive land. För körning utanför hemlandet tillkommer den form av vägavgift som pålägges vid infarten. Kostnadsjämförelsen för internationell trafik är således inte fuUständig. Siffrorna ger dock prov på att det finns en hel del att harmonisera. De visar också att kostnadsfördelningsansvaret bedöms olika i berörda länder.

Jag har redovisat de här iakttagelserna för att fråga kommunikationsministern om Sverige i de kommande förhandlingarna angående transportpolitiken kommer att verka för en internationellt gUtig modell för kostnadsfördelningsansvaret och därav följande skatteprinciper för olika

trafikmedel. Om detta vore möjUgt skulle taxepoUtiken i de olika länderna nära nog automatiskt bU konkurrensneutrala.

För utrikeshandeln har sjöfarten den aUra största betydelse. Det svenska sjöfarlsneltot har också stor betydelse för vår valutabalans. Möjligheterna för vår handelsflotta alt fungera på en fri marknad är en för landets ekonomi viktig fråga. Såväl sjöfarten som luftfarten har så internationell karaktär att dessa inte berörs av Romfördragets bestämmelser. Kommunikationsministern hänvisar också i sitt svar avslutningsvis helt kort till de samarbetsformer som finns för att bevaka Sveriges intressen på dessa områden.

Man kommer ändå inte ifrån att oron inom den svenska sjöfartsnäringen är påtaglig inför vad som kan komma att hända sedan Storbritannien, Danmark och Norge kommit in i den gemensamma marknaden. Den vidgade gemensamma marknaden förändrar radikalt konstellationen inom världshandelsflollan. Detta framgår av följande tabeU hämtad ur Svensk Sjöfarts Tidning:

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EECs medlemsstater

Andel av världs- Andel av världs- Andel av beställt
handeln handelsflottan tonnage

Nuvarande EEC	27%	12,8%	9,7%
Utvidgade EEC	36%	34,8 %	32,8 %

Av tabellen kan man alltså utläsa, när det gäller andelen av världshandeln, att nuvarande EEC har 27 procent, medan det utvidgade EEC får 36 procent. Förhållandena bUr annorlunda, när man ser på andelen av världshandelsflottan. Där ligger nuvarande EEC ganska lågt med 12,8 procent, men siffran springer upp till 34,8 procent i ell utvidgat EEC. En annan intressant uppgift är också andelen av beställt tonnage — nuvarande EEC 9,7 procent men ett utvidgat EEC 32,8 procent. Detta visar något av trenden.

Framstående ledare inom svensk rederinäring är samstämmiga i sina uttalanden om risken för att den svenska handelsflottan kommer att expandera långsammare under 1970-talet genom att Sverige ställs litet vid sidan om de sammanhang där de sjöfartspoUtiska besluten fattas. Det uppges ocksä att redarföreningarna inom det utvidgade EEC redan skapat ett eget sekretariat. Den utvidgade gemensamma marknaden får därigenom större möjligheter att starkt påverka den internationella sjöfarten.

Skulle dessa farhågor besannas och om man därtill påminner sig vissa tendenser till protektionism inom amerikanskt näringsliv med sikte på att transportera uteslutande på amerikanska kölar, bUr bilden onekligen mörk för svensk rederinärings framtid, I ett anförande vid Transporttekniska föreningens konferens i Göteborg nyligen uttalande direktör Ingemar Blennow bl, a, följande; "Jag har en känsla av, att det just nu ser rätt mörkt ut för sjöfarten som en följd av de protektionistiska strömningar, vilka går genom världen. BlockbUdningen kring EEC, USA, Sovjet, Japan och Kina framträder som allt mer viktig och betydelsefull för den framtida utvecklingens kurs,"

Även om jag själv inle vill se Uka dystert på den svenska rederi-

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EECs medlemsstater

näringens framtid, skulle jag gärna vilja att kommunikationsministern något närmare utvecklar hur han ser på möjligheterna för vår handelsflotta att fungera på den framtida sjöfartsmarknaden.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Först några ord rent allmänt om låt oss kalla det hittills genomförda åtgärder på transportområdet inom EEC:s ram,

EEC-kommissionen har, som jag sade i mitt svar, vid olika tillfällen lagt fram handlingsprogram för genomförande av en gemensam trafikpolitik, som för övrigt enUgt kommissionens mening bör bygga på principen om fri konkurrens mellan olika trafikgrenar.

Men fram till nu har få konkreta åtgärder vidtagits för att undanröja hindren för de mellanstatliga transporterna och harmonisera konkurrensvillkoren på transportmarknaden. De viktigaste åtgärder som hittUls genomförts kan väl sägas vara inrättandet av en s. k. gemenskapskontingent på 1 200 trafiktUlstånd för lastbilstransporter inom EEC och förordningen om enhetliga arbetstidsbestämmelser vid lastbilstransporter inom EEC. Dessa regler kom 1969.

De 1 200 trafiktUlstånden i gemenskapskvoten, som fördelats på visst sätt mellan EEC-länderna, kan användas fritt för lastbilstransporter mellan samtliga EEC-länder — tUl skUlnad från de vanliga bilaterala kvoter som tillämpas i flertalet EEC-länder. Förordningen om arbetstidsbestämmelserna torde för övrigt komma att samordnas med AETR-över-enskommelsen, som för övrigt också Sverige har undertecknat.

Bland de många förslag från EEC-kommissionen som fortfarande väntar på avgörande i ministerrådet kan bl, a, nämnas förslag angående eliminering av dubbelbeskattning av fordon i trafik mellan EEC-länderna och förslag angående högsta tillåtna mått och vikt för fordon. Det är för närvarande mycket svårt att bedöma om och när enighet kan nås i dessa frågor. Flera kompromissförslag har emellertid framlagts av kommissionen på de sistnämnda punkterna.

Så över tiU herr SeUgrens resonemang om Sverige och den fortsatta harmoniseringen,

1 december förra året diskuterade EEC:s transportministrar en rapport som utarbetats av EEC-kommissionen angående införande av ett gemensamt system för prissättningen av utnyttjandet av vägar, inre vattenvägar och järnvägar.

Kommissionen har genom olika beräkningar och undersökningar sökt beräkna vägslitagekostnaderna m, m, för olika slag av fordon i vart och ett av de sex EEC-länderna, På grundval av det har kommissionen sökt bestämma vad man kallar marginella utnyttjandekostnader för olika fordonskategorier, dvs, hur mycket vägunderhållskostnaderna och kostnaderna för trafikövervakning m, m, ökar om ytteriigare ett fordon trafikerar vägen eller ytterligare ett fartyg passerar kanalen etc. Kommissionen har föreslagit att prissättningen av vägtjänster i princip skall baseras på de marginella vägutnyttjandekostnaderna.

Problemet är emellertid att de här marginalkostnaderna för olika fordonstyper endast utgör en liten del av de totala årliga utgifterna för vägväsendet, kanalsystemet osv. Därtill kommer ju kostnader för trafik-

olyckor, miljöstörningar m, m. — problem som för närvarande studeras inom vägkostnadsutredningen här hemma men som kommissionen ännu inte har gripit sig an med.

Ministerrådet rekommenderade därför medlemsländerna alt företa ytterligare undersökningar för att försöka fastställa dels de marginella vägutnyttjandekostnaderna för ohka typer av fordon, dels om möjligt även andra samhälleliga kostnader, t. ex. kostnader för trafikolyckor och buller, dels de totala utgifter som bör täckas av trafikanterna - dvs. även investeringskostnaderna — och hur mellanskillnaden mellan margineUa kostnader och totalkostnader slutligen skall fördelas. Om möjligt skall ett första resultat av de studierna föreligga tiU sommaren 1973, men man är klar över att det kommer att ta lång tid att genomföra ett sådant syslem.

Sammanfattningsvis om dagslägel: Svårigheterna för EEC att enas om en gemensam politik på transportområdet beror till stor del på olUca trafikpolitiska synsätt i de skilda medlemsländerna. Vissa länder, främst kanske Nederländerna, har haft en trafikpolitiskt mera Uberal grundinställning, medan andra länder — i första hand kanske Frankrike och Västtyskland — hittUls har haft en relativt långt gående reglering av transporlmarknaden. Det kan väl också sägas att statsjärnvägarna i de länderna under senare år har haft stora ekonomiska problem.

För vår del kan vi alltså inte — herr SeUgren menar ju att vi skulle kunna diskutera del i dag — ha någon direkl uppfattning om hur Sveriges roll i det definitiva utarbetandet och diskuterandet kommer all se ut, alldenstund vi icke har någon gemensam transportpoUtik och trafikpolitik inom EEC att diskutera. Jag kan tillägga, att vad inträdet i den europeiska gemenskapen av Storbritannien och något eller några av de nordiska länderna med dessa länders mera liberala trafikpolitiska inställning kommer att innebära i fråga om utformningen av en gemensam trafikpolitik är det också för tidigt att yttra sig om. Det inskränker ytterligare våra möjligheter i Sverige att så alt säga programmera fram hur vi skulle vilja se en EEC:s gemensamma transport- och trafikpolitik.

Sedan en randkommentar! Det grundläggande svar som jag kan ge i dag är alltså att vi inte har någon möjlighet att ge ytterligare besked, eftersom någon gemensam trafikpolitik inte finns utmejslad inom EEC, När herr Sellgren talar om sjöfarten kan jag säga precis samma sak. Det finns ingen gemensam sjöfartspolitik, det finns ännu inga bestämmelser om sjöfarten framtagna och undertecknade inom'EEC,

Slutligen citerar herr Sellgren herr Blennow, som i någon intervju har uttalat oro för den svenska sjöfarten. Om jag uppfattade herr Sellgrens citat rätt, sä talade han om den globala oron. Då är det inte bara fråga om oron för vad som händer på sjöfartens område inom EEC:s sfär, utan del är fråga om den totala situationen för svensk sjöfart, sedd i ett världsomspännande perspektiv. Både herr Sellgren och jag vet vilka stora bekymmer som här finns när det gäUer exempelvis bekvämlighetsflagg, med allt som hör därtiU, och många andra stora problem. Jag tror inle att man alltför myckel skall sätta det uttalandet i samband med vad vi här diskuterar. Trots att man ännu inte har några riktlinjer för detta inom EEC, kanske vi skaU begränsa diskussionen till att röra just EEC:s transportpolitik.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EECs medlemsstater

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag är medveten om att frågan till vissa delar är tidigt väckt. Men jag tycker att de upplysningar som kommunikationsministern har lämnat dels i sitt huvudsvar, dels i de kompletterande synpunkterna nu ger vid handen att Sverige nogsamt följer UtveckUngen, och det tycker jag allmänt sett är tillfredsställande.

Som jag sade i mitt anförande tidigare kommer väl dessa frågor att aktualiseras i ännu högre grad sedan Gemenskapen är genomförd och konturerna klarnar i förhållandena meUan de oUka länder som går in i Gemenskapen och som vUl ha kontakt med Gemenskapen på olika sätt, exempelvis Sverige, Jag menar att i dessa sammanhang måste Sverige ha en hel del alt ge, eftersom vi ligger långt framme i vår transportpolitik. Vi torde väl vid det laget ha vägkostnadsutredningen klar och ha en hel del substantieUt att föra fram i sådana förhandUngar.

När det gäller sjöfarten tycker jag inte att kommunikationsministern svarar tUlräckligt på frågan. Jag förstår situationen — att det inte finns några regler. Men vi kan inte komma ifrån att den oro som finns inom rederinäringen är berättigad och att den har nära samband med det utvidgade EEC. 1 direktör Blennows anförande angavs bl, a, EEC, Anförandet i sin helhet hade med världshandelsflottans framtid att göra men hade, som jag också citerade, en stark anknytning till de förändrade konstellationer som uppstår i samband med den utvidgade EEC-markna-den.

Även om jag tycker att kommunikationsministerns svar i den delen var magert har jag förståelse för det. Jag märker ändock att uppmärksamhet visas på detta område, och det tackar jag för.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang, resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Herr socialministern ÄSPLING erhöU ordet för att besvara herr Burenstam Linders (m) den 8 februari framställda interpellation, nr 43, och anförde:

Herr talman! Herr Burenstam Linder har frågat mig vad förklaringen skulle vara tUl att apoteken i statlig drift visar ett resultat som föga överensstämmer med de utfästelser som utgjorde motiven för apotekens socialisering.

Låt mig allra först framhålla, att Apoteksbolagets verksamhet har motsvarat de förväntningar som ställdes på bolaget vid beslutet om apotekens förstatligande. Samtidigt som jag har anledning att bestämt tillbakavisa de oriktiga påståenden om apoteken som har kommit till uttryck i interpellationen viU jag gärna begagna det tillfäUe som nu ges att klargöra de faktiska förhållandena på några av de punkter som berörs i interpellationen.

Avtalsrörelsen under år 1971 med dess starka låglöneprofU medförde kraftigt höjda lönekostnader för apoteksväsendet. Liksom andra företag måste Apoteksbolaget tiU en del kompensera dessa löneökningar genom

atl höja priserna. Den höjning av apotekspriserna som genomfördes från september 1971 stannade dock vid 4,3 procent. Prishöjningen låg relativt sett under den nivå som tUlämpades för annan handel och understeg betydligt de ökade lönekostnaderna. En betydande del av kostnadsökningarna möts inte med prishöjning utan i stäUel med ralionaUseringar, När interpellanten kritiserar Apoteksbolagets prissättning är det således i realiteten fråga om en så långt möjligt återhåUen prishöjning som direkl hänger samman med löneökningarna för de anställda på apoteken,

I vad gäller resultatet för år 1971 ligger det i sakens natur att en prishöjning för en tredjedel av året — aUtså med verkan från den 1 september 1971 — inte med en gång kan helt täcka ökade lönekostnader som retroaktivt avser hela verksamhetsåret. Genom att disponera tUlgängliga prisregleringsmedel har bolaget Ukväl i stort sett kunnat uppnå balans i apoteksrörelsens ekonomi under år 1971,

Jag vUl även bemöta påståendena i interpellafionen om alt apotekens service till allmänheten skulle ha försämrats och att anställningsvUlkoren för personalen inte skulle ha förbättrats. Jag kan försäkra att ett stort arbete läggs ner av både bolagsledningen och apotekspersonalen för att upprätthålla en god apoteksservice till allmänheten. Detta gäller inte minst glesbygderna, där bolaget med verkan fr, o, m, den 1 januari i är slopat tidigare utgående fraktavgifter. Beträffande personalens ansläll-ningsvUlkor finns det anledning att peka på de väsentligt förbättrade löneförmånerna för de stora personalgrupperna på apoteken, men även ökade befordringsmÖjligheter och försök med nya former för personaldemokratin bör framhållas.

Det är nu något mer än ett år sedan apoteksreformen trädde i kraft. Under denna tid har Apoteksbolaget enligt min mening på ett föredömligt sätt genomfört den omfattande omställning av hela apoteksväsendet som reformen innebar. Detta har varit möjligt inte minst genom att Apoteksbolaget bildades i samverkan mellan staten och apotekarna och genom atl hela omstäUningen kunnat genomföras med en positiv och aktiv medverkan av aUa dem som är verksamma vid apoteken. Jag kan försäkra att målsättningen för Apoteksbolagets verksamhet på samtliga punkter ligger fast, och erfarenheterna hittills visar att Apoteksbolaget och dess kunniga personal kommer att förverkliga dessa målsättningar.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Det är min uppfattnmg att socialministern lar för lätt på den fråga som jag framställt i min interpellation.

När herr Aspling talar om Apoteksbolagets ekonomi säger han: "Genom att disponera tillgängliga prisregleringsmedel har bolaget likväl i stort sett kunnat uppnå balans i apoteksrörelsens ekonomi under år 1971,"

Verkligheten är den att Apoteksbolagets ekonomi är synnerligen ansträngd. Det är min bedömning alt den redovisade förlusten för 1971 kommer att överstiga 30 miljoner kronor. Läget är faktiskt så bekymmersamt att jag inte skulle bU förvånad om man för alt hålla nere den redovisade förlusten icke skulle komma att göra tillräckliga avskrivningar och avsättningar. Den verkUga förlusten under första verksamhetsåret för

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

apoteken i statlig regi är sannoUkt större än bolagets hela aktiekapital på 37,5 mUjoner kronor.

För att finansiera förlusten tUlgriper man de ackumulerade vinstmedlen från den privata perioden. Denna fond, den s, k, prisregleringsfonden, uppgår till 25 mUjoner kronor, Alla dessa pengar och litet till är alltså slut redan efter det första verksamhetsåret. Och det är denna verklighet, herr talman, som herr Aspling beskriver på det viset att "bolaget likväl i stort sett kunnat uppnå balans".

Det är ju möjligt att även Apoteksbolaget i sin redovisning kommer att försöka trolla bort större delen av denna föriust genom att inle i sitt bokslutsbesked i klartext understryka att man tar i anspråk hela fonden av vinstmedel från den privata perioden. Men jag tror att yrkesmännen på redovisningssidan i Apoteksbolaget håller sig för goda för etl sådant trick.

Sedan undrar man ju hur framtiden ser ut, Hert Aspling låtsas om ingenting på den punkten, men man behöver faktiskt bara läsa vad ekonomichefen i Apoteksbolaget själv skriver om den långsiktiga ekonomiska belägenheten. Då bUr man ganska orolig. Det vore ju inte så allvarligt, om man hade så här stora förluster under det inledande skedet, men framtiden ser faktiskt ut som om även den skulle komma atl innebära allvarliga påfrestningar på ekonomin. Och det tycker jag att herr Aspling både för allmänhetens och för de anställdas skull borde visa större medvetenhet om än den som avslöjas i interpellationssvaret. Annars blir det ju herr Sträng som får rycka in så småningom.

Vidare tycker jag att herr AspUngs lättvindighet är förvånande även på en del andra punkter. När han redogör för i vUken utsträckning priserna höjts, säger han på följande sätt: "Prishöjningen låg relativt sett under

den nivå som tUlämpades för annan handel ", Såvitt jag kan förstå

efter att ha studerat tillgänglig statistik är den uppgiften felaktig. Apoteksbolaget har under 1971 höjt sina priser med i genomsnitt'5 procent, och handeln i övrigt har ökat sina priser med 3,6 procent, om man bortser från den momsprishöjning som gjordes i början av året — och det bör man göra vid en sådan jämförelse. När man sedan jämför prishöjningarna vid apoteken med prishöjningarna på annat håll inom handeln skall man också komma ihåg atl apotekens inköpspriser från läkemedelsindustrin förra året steg högst obetydligt, nämligen med mindre än I procent. Genom att apoteken höjde sina priser så mycket mer än 1 procent innebar det aUtså att man ökade sina marginaler ganska kraftigt. Så var det inte med handeln i övrigt, enligt de uppgifter som finns tillgängliga. Det var faktiskt tvärtom: marginalerna tenderade i stället alt försämras något under föregående år, kanske bl. a. beroende på det prisslopp som vi då hade.

Men även i det här fallet är det framtiden som är mera intressant än det förflutna. Därför undrar jag om herr AspUng nu skulle vilja göra ett uttalande om priserna i fortsättningen. Kommer det att bli prishöjningar vid apoteken för att klara ekonomin? Och kommer de prishöjningarna att bli större eller mindre än på andra håll inom handeln? Att de skall bli mindre än på andra håll är ett minimikrav, med tanke på att man vid apoteksväsendets förstatligande gärna ville skapa en känsla av att det i statlig regi skulle bU en mera rationeU läkemedelsförsörjning och

följaktligen utrymme för att kunna genomföra prissänkningar.

Även på en annan punkt vill jag bemöta vad herr Aspling säger i interpeUationssvaret. När det gäUer frågan om apolektsservicen lUl allmänheten säger socialministern att han vill bemöta påståendet att det har inträffat en försämring. Det gör socialministern genom att säga följande; "Jag kan försäkra att ett stort arbete läggs ner både av bolagsledningen och apotekspersonalen för att upprätthålla en god apoteksservice tUl allmänheten." Men, herr Aspling, det där är ju inget bemötande, utan det är ett påstående. Nu tror jag händelsevis att herr Aspling har alldeles rätt i att del läggs ner ett omfattande arbete i apoteken för att skapa en god service åt aUmänheten. Men om man rätt läser vad som skrivs i denna fråga och om man lyssnar till dem som sitter inne med kunskaper, så lär det vara så alt den centrala bolagsledningen har genomfört en hel del rutiner, som gör att många som är verksamma ute på apoteken finner att de har fått ett mycket mer ohanterligt syslem att verka inom än de hade tidigare. Man upplever det som om det omfattande arbete man nedlägger inte Uka lätt ger avkastning i form av en god service till allmänheten.

Herr Aspling sade i sitt interpellationssvar att han viUe bemöta mitt påstående att det hade inträffat en försämring av servicen på apoteken. Del var inte vad jag anförde i min interpellation. Jag framhöll: "Någon

förbättring av servicen-- som skuUe kunna förklara en sådan

bakvänd utveckling" — av ekonomin — " har knappast skett". För att det skall bli en meningsfylld debatt är det bra om herr Aspling utgår ifrån vad jag påstod i min interpellation.

Jag personligen har självfaUet inte haft möjlighet att göra en så grundlig granskning av apoteken och de nya vUlkor som gäller för deras verksamhet att jag i en interpeUation skuUe kunna göra ett blankt påstående om atl del skett en försämring av servicen. Men om herr Aspling läste fackpressen på området — t, ex, insändarspalten i nummer 2 och 4 föregående år av Apoteksbolagets egen tidning eller Farmacevtisk Revy för hösten 1971 — så skuUe Ni finna att de som verkligen har insikt, de som lever i denna verklighet, gör gällande att det faktiskt har inträffat en försämring av servicen på apoteken.

Över huvud taget tycks det ha skett en byråkratisering av apoteksverksamheten. Det kanske kan förklara både en del av de ekonomiska svårigheterna och nedgången i ,servicen. Det finns numera inom apoteksväsendet som bekant sju regionkontor med 24 anställda. Dessutom finns det ett huvudkontor med en gemensam administration som, om vi räknar bort laboratoriets personal, har 174 anställda. För tre månader sedan var det 164 anställda. Huvudkontorets omfattning ökar alltså ganska snabbt. De flesta av de arbetsuppgifter som nu utförs centralt och på de regionala kontoren handhades tidigare av de ohka apoteksinnehavarna. Det har aUtså skett en omfattande centralisering och såvitt jag förstår också en byråkratisering av apoteksväsendet, som många av de anställda -jag har både läst vad de har skrivit och lyssnat tUl dem — beklagar sig över.

En förklaring till att ekonomin har försämrats är att det har inträffat löneökningar - jag gör faktiskt inte gällande att hela försämringen av Apoteksbolagels ekonomi beror på att det plötsligt blivit ett statligt

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

företag. Det har skett omfattande löneökningar. Men det är ju inte något unikt för apoteken, herr Aspling. Det har inträffat sådana löneökningar runt om i handeln, som är den närmast jämförbara branschen. 1 samband med förstatligandet av apoteken talade man dock om den mera rationella läkemedelsförsörjning man därigenom skuUe kunna åstadkomma. Om en mera rationell läkemedelsförsörjning hade åstadkommits, borde det vara lättare för det statliga Apoteksbolaget än för andra bolag alt svälja de löneökningar som inträffat.

Herr Apling uppehöU sig vid anstäUningsvUlkoren. Låt oss också där tänka litet in i framtiden. Jag skulle dä vUja fråga om Apoteksbolagets ekonomiska läge är så allvarligt att det kommer att vara förknippat med en del otrygghet att vara anställd i Apoteksbolaget eller om Ni, herr socialminister, skuUe kunna begagna detta tiUfäUe tiU att deklarera att de anställda har helt trygga anstäUningsvUlkor på apoteken och att det inte kommer att ske några fristäUningar av apotekens personal.

Socialministern säger inledningsvis i sitt svar att "Apoteksbolagels verksamhet har motsvarat de förväntningar som stäUdes på bolaget vid beslutet om apotekens förstatligande". Man kan alltid undra vems förväntningar det är som infriats. Möjligen är det de förväntningar — eller onda aningar — jag hade, men det kan omöjligen vara era mycket optimistiska förväntningar som infriats. Herr Asplings aningslösa tiUfredsställelse över sakemas nuvarande tUlstånd måste bero på alt han inte underrättat sig tillräckUgt mycket om den faktiska situationen. Det är allvarligt både för de anstäUda och för aUmänheten. Därför anser jag att svaret behöver kompletteras. De punkter som behöver kompletteras är följande:

1. Hur bedömer socialministern Apoteksbolagels utveckling på sikt med utgångspunkt i läget nu?

2. Vad anser socialministern om möjligheterna att sänka priserna eller att åtminstone inte höja dem snabbare än inom handeln i övrigt?

3. Hur bedömer socialministern anställningstryggheten för apotekspersonal?

1 artighetens namn tackar jag för de synpunkter socialministern framför i sitt interpellationssvar, men någon verklig tUlfredsställelse och tacksamhet har jag svårt alt känna utan att ha fått dessa kompletteringar.

Herr socialministern ASPLING;

Herr talman! Jag börjar kunna herr Burenstam Linders taktik när det gäller debatten om apoteksreformen. Mycket av vad han säger är mer eller mindre påståenden. Som jag sade i interpeUationssvaret vill jag gärna begagna tillfället att på några väsentliga punkter bemöta herr Burenstam Linder och samtidigt ge de frågor vi här diskuterar en mer objektiv belysning än den herr Burenstam Linder tillät sig ge.

Jag skall inte gå in på en diskussion om oUka siffror beträffande Apoteksbolaget. Dessa kommer att utförligt redovisas då bolaget i vanlig ordning lägger fram sin årsberättelse. En enda siffra viU jag dock nämna för att ytterligare belysa frågan om den prishöjning som genomfördes i september 1971. Den ökning av lönekostnaderna som blev en följd av avtalsrörelsen uppgick tUl 45 miljoner kronor, medan prishöjningen för

årets fyra sista månader uppgick tiU 21 miljoner kronor. En del av mellanskiUnaden täcks genom rationaUseringsåtgärder, varigenom den tidigare trenden med personalökningar på apoteken har brutits, och en del genom de prisregleringsmedel som bolaget disponerar.

Redan i en debatt med herr Burenstam Linder här i riksdagen i slutet av förra året hade jag anledning att påpeka att det, på gnind av nya löneavtal, även i det gamla apotekssystemet förekom perioder med temporära underskott. Då som nu fick man successivt täcka in dessa kostnadsökningar genom reglering av priserna. Jag kan försäkra herr Burenstam Linder att jag under årens lopp, då vi hade det gamla systemet, hade tillfälle att ta stäUning till åtskUliga beslut om prishöjningar. Jag upplevde då aldrig att herr Burenstam Linder gick upp i talarstolen och framförde kritik mot dessa prishöjningar. Skillnaden nu är väl närmast att Apoteksbolaget inom ramen för en fullgod service till allmänheten har ökade möjligheter att möta en del av kostnadsökningarna genom rationalisering, och det framgår också av vad jag sagt i mitt interpellationssvar.

Herr Burenstam Linder försöker här egentligen slå in öppna dörrar, ty att ökade lönekostnader inverkar på prissättningen är väl inte så underligt. Jag har i en tidigare riksdagsdebatt med herr Burenstam Linder redan uppmanat honom att fråga sina vänner inom läkemedelsindustrin om detta, eftersom de hos socialstyrelsen har begärt att få justera sina priser i produktionsledet just med ökade lönekostnader som motivering.

Låt mig, herr talman, göra ytterligare ett par tillägg! Det är Apoteksbolaget som har att svara för prissättningen på apoteken, och bolaget har då i huvudsak att ta hänsyn tUl tre omständigheter: I) Lönekostnadsutvecklingen enUgt träffade avtal, 2) Rationaliserings-möjUghetema och 3) OmsättningsutveckUngen. Det är givet att prissättningen också hänger i hop med omsättningsutvecklingen. Apoteksbolaget har emellertid i detta avseende en särstäUning såsom företag, eftersom en aUmän ökning av läkemedelskonsumtionen i sig själv kan framstå som icke önskvärd, detta både av medicinska skäl och från samhällsekonomiska synpunkter. Det skuUe därför vara fel om Apoteksbolaget sökte hålla nere apotekspriserna genom att eftersträva en omsättningsökning. Tvärtom är det så att Apoteksbolaget enUgt avtalet med staten skall direkt verka för en förbättrad information och statistik på läkemedelsområdet med det uttalade syftet att onödig läkemedelskonsumtion skall kunna undvikas.

Det är själva kärnfrågan,och här finns ett av de grundläggande motiven för att apoteksväsendet inte ligger i ett privat företag utan i ett statligt apoteksbolag. I sin iver att tUl varje pris kritisera statliga företag glömmer herr Burenstam Linder bort dessa grundläggande omständigheter.

Jag vill här upprepa vad jag sade när apoteksreformen beslutades, nämUgen att samhäUet i dag är huvudman för praktiskt tagel all sjukhusvård och den allt övervägande delen av den öppna sjukvården och att det då är naturUgt att samhäUet också har det direkta ansvaret för läkemedelsförsörjningen genom apoteken. Det är möjligt att herr Burenstam Linder och jag har oUka uppfattningar i denna principiellt politiska fråga, men då bör vi föra debatten utifrån dessa poUtiska

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 64-65

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

uppfattningar och inte utifrån en enligt min mening oberättigad kritik av Apoteksbolaget och den verksamhet bolaget bedriver för statens räkning i enlighet med riksdagens beslut.

Jag vill göra ytterligare några påpekanden. Herr Burenstam Linder är egentligen ute efter att på aUa punkter försöka misskreditera den mycket viktiga verksamhet som Apoteksbolaget bedriver. När jag sade i interpellationssvaret att höjningen av apotekspriserna som genomfördes i september 1971 stannade vid 4,3 procent, skall herr Burenstam Linder observera att det var en jämförelse med Uknande handel på andra områden som jag gjorde. Då kan man inte säga att prishöjningen är på något sätt uppseendeväckande, tvärtom.

Sedan påstår herr Burenstam Linder att servicen och mycket annat skulle ha försämrats. Jag har pekat på den viktiga reform beträffande glesbygderna som sattes in vid årsskiftet. Ak ut i glesbygdema och ta reda på reformens verkningar, och herr Burenstam Linder skaU säkerligen uppleva att den reformen är viktig för många människor!

På en enda punkl uppstod övergångssvårigheter, nämligen då det gällde distributionen av vissa ACO-produkter under sommaren 1971, Det var väl på detta som herr Burenstam Linder vUle hänga upp sin kritik av distributionen. Dessa svårigheter kunde dock snabbt bemästras genom att åtgärder omedelbart vidtogs. Jag tycker nog det är att ägna sig åt ett felsökande till varje pris när en enda öppet redovisad men snabbt tillrättad svårighet i övergångsskedet nu tas som intäkt för en allmän kritik av Apoteksbolagets verksamhet och apotekens service, I verkligheten har hela omstäUningen av apoteksväsendet, inte minst genom positiv medverkan från personalen, kunnat genomföras på ett enligt min mening föredömUgt sätt. Mot bakgrunden av det omfattande arbete som bolagsledningen och apotekspersonalen har lagt ned för att upprätthålla en god apoteksservice tiU allmänheten finns det verklig anledning att tillbakavisa en kritik av det slag som herr Burenstam Linder ägnar sig åt.

Sedan tog herr Burenstam Linder upp frågan om regionkontoren. Om jag förstod honom rätt viUe han göra gäUande att det här har skapats en orimUgt stor överorganisation. Bolagets huvudkontor hade 174 anställda vid årsskiftet 1972/72, räknat i heltidstjänster, varav övervägande delen övertogs från Apotekarssocieteten, Mot bakgrunden av att bolaget har sammanlagt ca 12 000 anställda och en omsättning på 1,4 miljarder kronor är detta, jämfört med näringslivet i övrigt, ett litet huvudkontor. Man bör också hålla i minnet att bolaget har ålagts en rad nya uppgifter som tidigare åvilade andra myndigheter och organ. Jag vUl bl, a, peka på den viktiga frågan om förbättrad läkemedelsinformation, där bolaget tUlagts mycket betydelsefuUa uppgifter, Uksom det ökade behovet av samarbete med sjukvårdens huvudmän. De regionkontor som förutsattes i riksdagsbeslutet har byggts upp som små men effektiva instrument i bolagets organisation.

Vad slutligen gäller personalsidan är den viktigaste förändringen där att bolaget har lyckats bryta de föregående årens utveckUngstrend med ca 150 nya tjänster per år på apoteken genom att antalet anställda på apoteken icke har ökat under år 1971, Jag kan försäkra herr Burenstam Linder att bolagsledningen är besjälad av en stark vilja att tillse att

personalen skall finna den trygghet den självfallet har rätt att kräva.

Herr talman! Jag har velat mera ingående belysa en del av den verksamhet Apoteksbolaget bedriver mot bakgrund av att herr Burenstam Linder nu liksom tidigare i mera aUmänna påståenden här enbart har fört en negativ kritik.

Herr BURENSTÄM LINDER (m):

Herr talman! Vi hörde herr Aspling säga att jag hade en dålig debatteknik, att jag enbart var inriktad på felsökande och att jag var en aUmänt negativ figur.

Jag har deltagit i debatter av denna karaktär tidigare — inte precis med herr Aspling men med andra företrädare för den socialistiska idén att man tror sig kunna undvika alla bekymmer som kan tänkas på det ekonomiska området, om man bara sociaUserar näringslivet. Jag är inte medveten om att jag haft så fel i de oUka påståenden som jag då har gjort. Kan herr Aspling göra gäUande att jag i de sammanhangen yttrat mig på ett sätt, som inle varit någorlunda överensstämmande med den verklighet, som så småningom gjort sig påmind även hos företrädare för idén om att bara det blir statligt bUr allting bra?

Denna gång har jag tagit fram en del fakta. Jag menar att socialministern ger en helt felaktig bUd av verkligheten i sitt interpellationssvar, när han gör gällande att Apoteksbolaget för år 197] egentligen har uppnått ett balanserat resultat. Detta anser jag vara en verklighetsförfalskning. Om man vill vakta över sitt eget skinn, är del aldrig bra all tiUfälligtvis köpa sig en lättare debattsituation genom att förneka en verklighet. Då blir det mycket obehagUgare i framtiden.

Det är då bättre att säga att här föreligger för närvarande en del svårigheter. Här gäUer det faktiskt att vidta den ena eller den andra åtgärden för att se till alt det hela kommer tiU rätta. Om herr Aspling hade anslagit det tonfallet, hade utgångsläget varit rimligare både för Apoteksbolaget och för den debatt, som bör drivas i riksdagen i dessa frågor.

Jag hörde inte att socialministern i sin replik bemötte påståendet om att den ekonomiska situationen för Apoteksbolaget verkligen är allvarlig.

Socialministern vUl göra gäUande alt en anledning tiU atl man över huvud taget förstatligade apoteksväsendet var att man ville pressa ned omsättningen av läkemedel.

Men låt oss då titta litet i Apoteksbolagets egen tidskrift Apostrofen, Jag läser där att ekonomichefen med ytterst bekymrat tonfall talar om att omsättningen inte kunnat hållas uppe — del står så. På handköpssidan har läget varit kärvt, 1971 års början var utomordentligt svag, och kanske kastade osäkerheten på arbetsmarknaden osv, sin skugga över att det inte blivit så stor omsättning. Men handköpen repade sig betydligt i juni och även juli visade en förbättring, etc.

Detta är tonfall som företrädare för Apoteksbolaget ger uttryck för, när de skriver om sitt eget företag, herr AspUng, Därför bhr jag så förvånad när jag sedan här i riksdagen hör den högste företrädaren för denna verksamhet säga — eUer åtminstone vUja säga — att en anledning tUl att man socialiserade apoteken faktiskt var att man viUe hålla läkemedelsomsättningen nere.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Den artikel jag talar om ger en inbUck i att den långsiktiga situationen för apoteken är bekymmersam. Den är sådan att jag fann att jag hade anledning att ta upp frågan om hur det kommer att bli på prissidan och servieesidan och anställningstryggheten i apoteken, I rådande läge borde socialministern ta dessa problem under ett mera energiskt beaktande än vad som sker — att döma av vad som framkommit under denna diskussion.

På tal om servicen säger socialministern med verklig stolthet att Apoteksbolaget från och med 1 januari i år tagit bort fraktkostnaderna tUl glesbygdema. Ja, det är bra, och det kan naturligtvis förklara en del av kostnadsutvecklingen. Men om vi tar det ekonomiska resultatet för 1971 som utgångspunkt för en mera långsiktig bedömning, hör det faktiskt till historien att man icke föregående år tagit bort dessa frakter. De påverkade alltså inte då det ekonomiska resultatet, herr Aspling!

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandUngar,

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag har tidigare haft tillfälle att ingående redovisa bakgrunden tUl den reform som företogs när apoteksväsendet mera direkt överfördes i statens ägo. Jag vill gärna säga till herr Burenstam Linder att det var många omständigheter som aktualiserade den reformen. Själva privilegiesystemet hade kommit att framstå som sannerligen inte särskilt rationellt och tidsenUgt, En reform på detta område hade förr eller senare framtvingats av UtveckUngen, Det var man säkerligen också inom Apotekarsociteten väl medveten om, och jag vUl gäma säga att något av det mest stimulerande under det arbete som föregick reformen var den positiva inställning som förelåg från apotekssidan.

Jag har framhållit i mitt svar att Apoteksbolagets verksamhet motsvarat förväntningar som har ställts och kan ställas på bolaget i oUka avseenden. Herr Burenstam Linder söker ju —jag upprepar det — med sin debatteknik vända upp och ned på det mesta. Det är ungefär ett år sedan reformen genomfördes, och det kanske kan finnas anledning, herr talman, att erinra om några av huvudpunkterna i propositionen om apoteksreformen, om motivet och bakgrunden tUl den, och göra några korta kommentarer.

För det första framhöll jag vid reformens genomförande; "Genom överenskommelsen får det nya apoteksbolaget möjhghet att redan från början driva sin verksamhet i en aktiv medverkan från hela apotekar-kåren," Det är förväntningar — låt mig säga det — som i hög grad har infriats.

För det andra; "Genom att hela den befintUga apoteksorganisationen övertas av bolaget skapas garantier för en god service till allmänheten," Ett stort arbete för en god apoteksservice till allmänheten har lagts ned av bolagsledningen och av aUa dem som är verksamma på apoteken.

För det tredje: "Samtidigt ger den nya organisationsformen ökade möjligheter till rationaliseringar genom utnyttjande av moderna tekniska resurser," Det var också ett motiv. Även på denna punkt visar det sig att utvecklingen går i rätt riktning. Vi har nått resullat.

För det fjärde: "Överenskommelsen innesluter också nya möjligheter att bedriva läkemedelsinformation i samhällets regi," En tiU bolaget knuten läkemedelsnämnd med allsidig sammansättning har nyligen inlett sin viktiga verksamhet.

För det femte; "Apoteksbolaget bUr genom sin ensamrätt en mycket stor läkemedelsköpare. Bolaget får möjlighet att driva en aktiv inköps-poUtik," Det var ett annat motiv. Efter hand som registrering av nya läkemedel aktualiseras inträder apoteksbolaget i direkta prisförhandUngar med läkemedelsfabrikanterna. Det är här det reella inflytandet över prisbildningen kommer att finnas.

Slutligen för det sjätte: "Den omfattande reform det är fråga om kan successivt väntas ge allt större effekt. Jag räknar med att ombildningen av det nuvarande apoteksväsendet tUl ett apoteksbolag som börjar sin verksamhet vid ingången av år 1971, trots omstäUningen skall kunna ske utan större svårigheter,"

Som jag har framhåUit i mitt svar har Apoteksbolaget och dess personal på ett enligt min mening föredömligt sätt genomfört den myckel omfattande omställning av hela apoteksväsendet som reformen innebar. Lät mig än en gång understryka att målsättningen för Apoteksbolagets verksamhet på samtliga punkter ligger fast. Herr Burenstam Linder kan vara övertygad om att bolagsledningen känner sitt ansvar för den verksamhet den är satt att sköta.

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Som alltid när det gäller förstatligande är det en väldig skUlnad i tonfall då man talar om verkligheten efter det man har genomfört dessa förändringar och de tonfall man använder när man talar om hur bra det skall bli.

Socialministern försöker göra gällande att mitt argumenterande här var upp och ned. Det är möjligt att han har rätt, men jag tror inte det. Men vad som verkhgen är upp och ned här är de tonfaU som Ni, herr socialminister använder när Ni nu talar om verkligheten i det här fallet i förhällande till hur Ni talade om den innan den ännu hunnit bli verklighet. Det var då stolta och tmmpetande tonfaU,

När Ni tex, nu i Er första replik tUl mig sade att bolagsledningen kommer att göra sitt yttersta — om jag hörde rätt — för att garantera anställningstrygghet, så var det något vagt. Det skulle behövas ett klarare uttalande därvidlag, herr socialminister, därför att det är ju på det viset att många av dem som har varit anstäUda i företag som nyligen blivit socialiserade har funnit att en garanti av den typen alt bolagsledningen skall göra sitt bästa — som vi väl fär vara överens om att den gör - inte har varit speciellt tungt vägande i mänga fall som är ganska aktuella för närvarande. Därför är jag intresserad om Ni har möjlighet att ge en någon bättre garanti på den punkten.

Detsamma gäUer prisutvecklingen i framtiden. Låt oss inte förfalla till något gräl om hur det nu verkhgen har varit med priserna under det här året - jag anser att de siffror jag redovisat är de riktiga — utan låt oss i stället inrikta oss på framtiden, eftersom den faktiskt är det viktigaste. Varför inte då göra ett klarare uttalande om alla de ralionaUseringar som

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Ni har talat om i så många sammanhang och om bolagets möjligheter att uppträda som den stora direkta prisförhandlaren och ta det till utgångspunkt då för en garanti att här kommer inte att bli några prishöjningar eller åtminstone att prishöjningarna kommer att vara markerat lägre än de är på andra håU ute i handeln.

Jag skuUe också vara intresserad att höra något mera om resultatet för 1971, Socialministern vågade sig på att säga i sin första replik, att 1971 års verksamhet har, när man har tagit i anspråk den där prisregleringsfonden, varit i princip balanserad. Men, herr socialminister, är det inle så att det ekonomiska resultatet av verksamheten under första året är så dåligt, att man i princip har gjort en förlust som är lika stor som hela aktiekapitalet?

Låt oss sedan förvisso vänta och se vad som kommer att hända. Jag vill inte vara negativ och ägna mig åt nägot felsökeri. Jag menar dock att för att det skall bli rimUga förhållanden för allmänheten och förde anställda så fordras det en debatt av den här typen som visar att det finns opposition, som visar att det finns en viss vaksamhet som gör att man inte får ta så lättvindigt på många ting som man ofta har gjort i den statliga företagsamheten.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag skall inte mycket mer förlänga den här debatten. Jag viU bara säga att när herr Burenstam Linder talar om tonfall så får det väl stå för hans egen räkning. Jag vUl här bara stryka under herr Burenstam Linders uttalande att han i fortsättnmgen icke skaU ägna sig åt ett felsökeri. Det var något av det positiva som kom fram i debatten. Jag hoppas att herr Burenstam Linder håUer det löftet.

Herr Burenstam Linder hänger upp sig här på prishöjningar som har skett. Jag har redan sagt till herr Burenstam Linder att jag under årens lopp har haft tUlfälle att ta ställning till åtskilliga sädana beslut om prishöjningar, när det gamla systemet gällde, och att jag då aldrig mött någon kritik från herr Burenstam Linder, Då var det i sin ordning med prishöjningar, men när det nya bolaget får kostnadsökningar, i hög grad beroende på lönestegringar, har herr Burenstam Linder en annan värderingsskala. Jag bara noterar det.

Jag skall vidare inte ta upp någon principiell debatt i denna fråga. Jag har haft anledning, herr Burenstam Linder, att i varje faU i mina inlägg till protokollet ange de motiv som var bakgrunden tUl denna reform; jag citerade några väsentliga stycken ur propositionen. Förstatligandet av apoteken var en reform som ur många synpunkter var angelägen, och jag viU också säga att den var riktig, ty del hade förr eller senare blivit nödvändigt atl den kom till stånd.

Herr Burenstam Linder bör kunna ta det lugnt. Apoteksbolaget kommer säkerligen att känna sitt ansvar och fullgöra de uppgifter som det enligt riksdagsbeslutet har sig ålagda. Jag tror mte heUer att allmänheten kommer att förlora på detta.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Herr Aspling har två gånger anklagat mig för att vara partisk — jag tar inte till orda när priser höjs i det ena fallet men väl i det andra fallet. Den synpunkten skulle jag ändå med talmannens tillstånd vilja bemöta,

TUl att börja med vill jag peka på att jag funnit anledning att gräla på åtminstone två prishöjningar under den tid då apoteken var i privat ägo, nämligen på de två höjningar av receptavgifterna som förelogs i mars och i juni 1970, Dessa höjningar hade emellertid sin speciella historia. Som bekant hade man då beslutat att apoteken skuUe förstatligas, och man viUe bygga upp prisregleringsfonden, så att den skuUe räcka till för att täcka en del förluster som man kanske ändå innerst inne fruktade skulle komma att inträffa. Man har också verkligen i nuvarande läge haft nytta av detta, ty om receptavgifterna inte på detta sätt hade höjts, hade prisregleringsfonden inte på långa vägar räckt till för alt täcka den stora förlust som bolaget gör.

Jag har alltså kritiserat två prishöjningar på den privata sidan, även om detta hade sin speciella anledning.

På det mera allmänna planet är jag, herr talman, väl medveten om — och det tror jag även t. ex, herr Sträng från de många debatter som vi har haft är på det klara med — att man höjer priserna på de flesta håll på grund av löneökningar och att det finns anledning att göra det, eftersom företag annars går över styr. Detta har väl erkänts så många gånger, att det måste vara alldeles självklart. Men en anledning till att man nu tar upp denna speciella prishöjning är att den så illa rimmar med del stolta trumpetande som förekom i proposilionen och i andra sammanhang om alt läkemedelsförsörjningen skulle ordnas så rationellt i fortsättningen. Jag blev därför i all oskuld mycket förvånad över de plötsliga prishöjningarna, ty jag hade naturligtvis litat på socialministern och andra som hade sagt att verksamheten skulle bedrivas så effektivt att något sådant inte skulle behövas.

En annan anledning var att när jag möttes av denna förvånande nyhet föreföll det mig — det är kanske fel, men det tycktes mig sä mot bakgmnden av statistiken — som om höjningen var högre än på andra håll i handeln och speciellt mycket högre, om man tog hänsyn tUl att apotekens inköpspriser inte ökat Uka mycket som inköpspriserna i handeln i övrigt.

Herr socialministern ASPLING;

Herr talman! Herr Burenstam Linder bör vara litet försiktig. Apoteksbolaget har, som jag sagt, bara ett verksamhetsår bakom sig. Efter hand som registreringen av nya läkemedel aktualiseras träder ju Apoteksbolaget i direkta prisförhandUngar med läkemedelsfabrikanterna, och det är i samband därmed som det reeUa inflytandet över prisbildningen kommer att utövas. Någon direkt motsvarighet härtUl förekom icke tidigare. Jag kan försäkra herr Burenstam Linder att bolaget i det sammanhanget verkligen kommer att spela en viktig roU för prisbUd-ningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Ang. resultaten av apotekens överförande i statlig ägo

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

§ 8 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj :ts propositioner nr 57 tUl näringsutskottet och nr 72 tUl civUutskottet,

§ 9 Remissdebatt ang. förslagom ändrad statlig inkomstskatt, m.m.

Föredrogs Kungl. Maj:ts proposition nr 95 med förslag tiU förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HELÉN (fp), som yttrade;

Herr talman! Det skatteförslag som regeringen nu lagt på riksdagens bord är ett synligt bevis på den socialdemokratiska regeringens oförmåga att planera och sköta sitt eget arbete. Ar efter år har regeringen lovat att söka minska trycket på riksdagens sista arbetstyngda veckor. Det viktiga med att uppfylla ett sådant löfte är inte att vi riksdagsmän skall få en rimUg arbetsbörda under april och maj, utan det viktiga är att det är en förutsättning för att resultatet av riksdagens arbete skaU bU godtagbart för alla de människor som påverkas av vad vi beslutar om.

Nu kommer det här omfattande och till sina verkningar svåröverblick-bara skatteförslaget i ett läge där snart sagt varje arbetsdag i riksdagen är fullbokad. Vi kan ju inte heller förlänga vårsessionen, om Förenta nationernas världsmiljökonferens skaU kunna sammanträda på utsatt dag här i huset. Tiden räcker helt enkelt inte tiU för att riksdagen skall kunna .göra sitt jobb fullt tillfredsställande.

Eftersom regeringens avsikt tydligen har varit att kringgå riksdagens begäran från december om en fömtsättningslös utredning, kan det inte vara någonting annat än regeringens egen obeslutsamhet som har hindrat den från att lägga fram det här förslaget redan vid riksdagens början, Alla de skäl som talat för att 1970 års skattereform har förfelat väsentliga delar av sitt syfte har ju varit kända sedan åtskiUig tid. Och sedan den 8 december i fjol har regeringen känt till riksdagens begäran om en förutsättningslös skatteutredning. Vi som drev igenom det beslutet har också gång på gång påmint om att det brådskade med tUlsättandet av utredningen.

När finansministern nu äntligen tillsätter skatteutredningen, bryter han redan i direktiven mot riksdagens önskan. Utredningen skaU inte arbeta fömtsättningslöst. Direktiven innehåller rader av förbud om vad utredningen inte får syssla med. Några av dem är sakligt motiverade, flertalet är det inte. Utredningen får inte syssla med det totala skattetrycket, med det mystiska argumentet att riksdagen själv fastställer det. Som om inte både Kungl, Maj;t och riksdagen skulle behöva ett underlag just för det grundläggande beslutet! Utredningen får inte pröva skatternas funktion i stabUiseringshänseende, trots att just regeringens oförmåga i det hänseendet har varit ett av de allvarliga felen med skattepolitiken. Man har ju bara velat godta skattehöjningar i konjunktursammanhang, aldrig skattesänkningar. Utredningen får heller inte skapa ett skydd mot inflationens godtyckliga uppskmvning av statsskatten. Här åberopar finansmuiistern - i TV skedde det med viss pompa — tidigare

riksdagsbeslut mot indexreglering av skalor och avdrag. Men riksdagen har inte sagt att just den frågan, som för aUt fler löntagarorganisationer framstår som mycket angelägen, skuUe vara undantagen från den här utredningen. Riksdagsbeslutet innebar, som jag nyss påpekade, alldeles entydigt att utredningen skaU vara förutsättningslös.

Men det aUvarligaste, herr talman, är det sätt på vilket regeringen har berett det provisoriska skatteförslaget. För andra gången berövar man arbetsmarknadens parter, nu mitt under en avtalsperiod, Uksom partierna möjligheten att delta i beredningen. Vi har ett svenskt utredningsväsende som, när det används kortekt, är mycket förnämligt. Det ger underlag för en bred allmändebatt och kan också ge möjlighet för aUa att söka påverka besluten innan de är låsta. Den här gången däremot: ingen offentlighet före det kuppbetonade förslaget, ingen remiss, ingen tid för en genomgripande debatt innan riksdagen måste vara färdig.

Så har också regeringsförslaget, såvitt man nu kan se, blivit ett lappverk. Finansmmistems erkännande att det är ett provisorium bekräftar ju det. Men det bedrövliga är att regeringens sätt att bereda provisoriet och presentera det just i riksdagens slutskede så gott som helt tar bort riksdagens möjligheter att rätta tUl lappverkets brister. Det blir aUtså sämre för de enskUda människoma genom regeringens sätt att sköta det här än om ni hade valt att samarbeta med riksdagen.

Det påstås på sina håll att skälet fill regeringens hemUghetsmakeri skulle vara att den velat snuva massmedia denna gång, eftersom massmedia förra gången snuvade regeringen. Men så ytligt får man inte ta på detta. Riksdagen är regeringens uppdragsgivare och inte dess fiende. Men det verkar som om den socialdemokratiska minoritetsregeringen såg på riksdagen just som en fiende som skaU bekämpas från bakhåll.

Jag tror jag vågar säga, att alla partier gick in i enkammarriksdagens första mandatperiod med en insikt om att det var för landet känsligt att i en ekonomiskt kritisk situation ha en minoritetsregering. I varje fall från folkpartiet var vi beredda att ta hänsyn tUl socialdemokraternas speciella läge. Jag gav uttryck för det när enkammarriksdagen började.

Sällan har en regering visat sig mindre förtjänt av en sädan öppen attityd från oppositionens sida. Nu tycks det också ha gått så långt att inte ens regeringens egna ord här i riksdagen riktigt skall tas på allvar längre. Så sent som den 1 mars avvisade finansministern här i en stor debatt alla de skäl som jag förde fram för tanken atl nu ta itu med marginalskatternas, prishöjningarnas och kommunalskatteskärpningarnas samlade effekter.

Regeringen lär bara några dagar senare i största hemlighet ha bestämt sig för alt lägga fram ett förslag av den typ som vi nu fått och därmed delvis ta itu med de brister som jag hade påpekat men samtidigt kringgå riksdagens önskan att låta reformen förberedas i en förutsättningslös utredning.

Det som den 1 mars avvisades har nu blivit nödvändigt — ja, mer än så, det skulle lända riket tiU men om inte propositionen nu lagts fram. Ty detta är, herr talman, grundlagens krav för att en proposition som avser statens inkomster och utgifter skall få läggas fram så sent som nu har skett.

Nr 64

Måndagen den 24aprU 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Vad är det då som i själva verket hänt under de dagar och de veckor som gått? Jo, förmodligen att regeringen insett att det skulle lända socialdemokratin till men att inte före den 1 maj kunna stUIa den stora oron och skattetröttheten hos sina egna. Därför gör man så här, misshandlar riksdagen, misshandlar Kommunförbundets styrelse som innan den ens sammanträtt får veta att den ingått en överenskommelse parallellt med höjningen av moms och punktskatter som lastar nya kostnader på kommunerna och misshandlar aUmänheten, som får en beskrivning av skatteförslaget där både sakfel, utelämnanden och tiUrättalägganden ingår.

Så handlar en minoritetsregering som tagit maktfuUkomligheten i arv från sin majoritetstid.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Vi har i detta land ett orimligt skattetryck och ett orimligt skattesystem. Det var mot den bakgrunden som vi i december förra året beslöt att man skulle uppmana regeringen att tillsätta en skatteutredning. Regeringen avhånade detta riksdagens beslut. Man sölade med tillsättandet av en sådan skatteutredning. Man sade ingenting i statsverkspropositionen om att det behövdes ett nytt skattesystem. Man sade ingenting i den stora finansdebatten om att det behövdes ändringar i skattesystemet. Men nu i riksdagens och kanske skattesystemets elfte timme kommer regeringen med ett tvärkast. Man gör tiU formen ett eget provisorium, uppenbarligen i fidsnöd för regeringen och i allra högsta grad för riksdagen. Innehållet är också ett provisorium, där man försöker bota skalletrycket genom en skattehöjning och genom en prishöjning.

Man gör dessutom på det sättet att man tillsätter den av riksdagen begärda skatteutredningen på ett sent stadium och utrustar den med direktiv som är orimliga med tanke på den kritik av skattesystemet som ligger i att regeringen själv så brådstörtat dock känner sig tvungen att på riksdagens bord presentera någon form av omläggning av skatteväsendet.

Det hade varit rimligt om regeringen hade tUlsatt en skatteutredning genast i december. Och regeringen borde ha gett skatteutredningen direktiv att den snabbt skuUe komma fram med den första omgång förslag tUl åtgärder som krävdes med hänsyn till lägets allvar.

Den utredningen hade haft tid att göra en sådan första serie av förslag, betydligt bättre tid än regeringen nu har haft i sin egen kammare under en fjortondagarsperiod. Man hade dessutom haft tid att på ett rimligt sätt förankra de olika förslagen ute på det politiska fältet hos allmänheten, I stället kommer nu regeringen från ovan på ett sent stadium med sina egna förslag.

Den metod, herr finansminister, som Ni har valt aren utmaning både mot opinionen och mot riksdagen.

Vi tycks för närvarande ha fått planlösa planhushållare. Det är en god beskrivning av den konjunkturpolitik som bedrevs föregående år, och det är ingen dålig beskrivning av den näringspolitik med hoppande från olika positioner som man för närvarande bedriver. Det är heller ingen dålig beskrivning på handlandet när det gäUer EEC, försvaret och andra stora politiska frågor i vårt land. Och det är förvisso för närvarande en god

beskrivning även på regeringens sätt att hantera den för hela landets ekonomi och för alla människor så betydelsefuUa skattefrågan.

Herr SUNDKVIST (c):

Herr lalman! Jag skall i mitt anförande endast beröra ett par frågor kring förfaringssättet när det gäller denna proposition.

Naturligtvis är det bra att herr Sträng och regeringen äntligen har velat ta itu med fel i skattesystemet som inte kan få bestå. Men man måste se allvarligt på att regeringen än en gång lägger fram ett förslag som inte tillfredsställande utretts och beretts och på att den lägger fram det vid så sen tidpunkt att riksdagen inte heller får möjligheter till den ingående realbehandling som måste anses inte bara önskvärd utan också nödvändig.

Det har blivit en vana — eUer rättare sagt en ful ovana — för regeringen och SärskUt för finansminister Sträng att plötsligt kasta fram förslag på riksdagens bord utan att någon genomlysande utredning har gjorts av frågan. Så var det med skattereformen 1970, och så är det i ännu högre grad med detta förslag. Har det rent av blivit en sport för herr Sträng på gamla dar att isolera viktiga frågor tUl hemliga mm i kanslihuset? Den här frågan är inte tiUfredsstäUande prövad. Ingen remissinstans har fått yttra sig, näringslivs- och löntagarorganisationerna har mte fått säga vad de tycker. Det förfaringssätt som man tUlämpat är aUvariigt, Vi har i remissförfarandet haft en regel som bör betraktas som så gott som en oskriven grundlag,

Samma metod som herr Sträng och regeringen använder nu tillämpades vid skattereformen 1970, Det gick inte bra den gängen, och det finns anledning att tro att det inte kommer att göra det den här gången heller. Jag skall inte gå in på några detaljer i propositionen, men del står väl redan klart att det blir fördelningspoUtiskt negativa konsekvenser för i glesbygderna boende och för vissa låginkomstgrupper.

Man kan knappast finna några rimliga skäl tiU att regeringen handlat i denna panikartade brådska. Det har ju länge stått klart att något måste göras åt felen i skattesystemet. Men i årets finansplan nämndes inle ett ord om saken, trots att riksdagen i höstas krävde en ny skatteutredning. Helt plötsUgt kan därför inte tanken ha kommit över regeringen. Med det förfaringssätt som man nu tiUämpar stäUer regeringen den nya skatleutredningen åt sidan i väsentliga delar.

Jag är medveten om att det som föreslås i propositionen 95 är ett provisorium. Men det är ett viktigt provisorium och det bör därför utredas och beredas tillfredsställande. När man nu så länge har väntat med att tUlsätta skatteutredningen och att ge den direktiv borde man ha inriktat sig på att ta tUl vara den tid som finns kvar tUl höstriksdagens början för atl då lägga fram ett förslag som hunnit prövas på sedvanligt och tillfredsställande sätt. Det har ju hänt många gånger tidigare att vi har fatlat beslut om skattereformer på en höstriksdag, och det borde ha gått även nu — med god vilja.

Det finns grundlagsföreskrifter om de tidpunkter då propositionerna bör ligga på riksdagens bord. Den viktiga skattepropositionen nu bryter mot de reglerna. Propositionen finns inte upptagen i riksdagens planerade arbetsschema. Vid denna sena tidpunkt är det inte möjligt för riksdagen

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

och partierna att hinna pröva förslagen på det noggranna sätt som måste anses nödvändigt. Jag finner detta allvarligt. När det i våra grundlagar sägs, alt svenska folket allena skaU ha rätten att sig självt beskatta, så avses därmed i första hand att riksdagen skaU ha möjligheter till en riktig realbehandling. Men nu måste vi tyvärr konstatera, att regeringen i praktiken skjuter riksdagen åt sidan i den här viktiga frågan.

Jag vUl, herr talman, slutligen som ledamot av skatteutskottet peka på att vi redan tidigare under våren har skjutit på ett par stora, omfattande frågekomplex i avvaktan på att direktiven för den nya skatteutredningen skuUe läggas fram. Vi får nu både dessa omfattande problem och den här stora frågan att behandla i utskottet, och vi får göra det under en tidspress som givetvis inte kan medverka tiU en grundlig, utredande behandling av det slag som skuUe vara nödvändigt i en så viktig fråga.

Herr HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Visst kan man vara kritisk mot det sätt på vUket regeringen här behandlat riksdagen. Riksdagens majoritet har begärt en skatteutredning. Samtidigt som denna långt om länge tillsättes lägger regeringen fram ett eget förslag tiU skattereform. Det ar ett taktiskt rävspel, som regeringen och dess närmaste supporters kanske tycker är lyckat, men som inle kommer att skänka initiativtagarna någon ära och heller inte möter sympati ute bland folket.

Men detta är inte det viktiga och avgörande. Regeringsinnehavet ger både nackdelar och fördelar åt ett parti. Om de partier som inte ingår i regeringen alltför mycket gnäller om de taktiska fördelar en regering har låter det bara som rävens gnäll om rönnbären.

Det väsentliga är naturligtvis skatteförslagets innehåll och därmed dess verkningar för olika grupper i samhället. Om det hade varit ett bra skatteförslag skulle vi ha hälsat det med glädje och sagt; Det är fint. Nu behöver vi ingen långrotande skatteutredning.

Men detta är inget bra skatteförslag. Det är ett dåligt förslag. Det motsvarar inte alls vad opinionen bland lönlagarna kräver.

Alla lönarbetare och särskilt barnfamiljerna och låginkomsttagarna kräver sänkta priser. Kravet är naturligt mot bakgrunden av den starka prisstegring på livsmedel och andra nödvändighetsvaror som skett under de senaste åren och som också fortsätter under 1972. Kravet att momsen skall bort på livsmedel har vunnit stark anslutning.

Regeringen struntar i denna opinion. Den viU nu ytterligare höja momsen och andra indirekta skatter. Vad blir följden? Maten blir dyrare, transporterna blir dyrare, bostäderna blir dyrare, kläderna och alla andra nödvändighetsvaror blir dyrare. Detta uppväges inte av de utlovade sänkningarna av statsskatten. Regeringens skatteförslag är en kapitulation för den borgeriiga kritiken och ett slag mot lönarbetarnas, barnfamiljernas, låginkomsttagarnas intressen.

Vänsterpartiet kommunisterna säger bestämt nej till höjningen av mervärdeskatten. Övriga förslag till skattehöjning skall vi noggrant studera verkningarna av, men vi är också där kritiska på flera punkter. Medel för en sänkning av de direkta skatterna bör i stället tas genom skärpt beskattning av stora förmögenheter och arv, bolagsvinster m, m.

Varför kan socialdemokratin aldrig tänka sig den möjligheten? Har ni verkligen knutit er poUtik så hårt fill bolagens och de stora förmögenhetsägarnas intressen, att deras stora profiter och kapitalkoncentrationer av er betraktas som heliga och orörbara?

Vi anser också att regeringens skalteproposilion låter sänkningen av statsskatten gå alldeles för högt på inkomstskalan. Sänkningen borde fimpas mycket tidigare. För de stora inkomsttagarna är det befogat med en skatteskärpning.

Regeringen försöker framställa sitt förslag som en skallesänkning. Det påståendet är inte ens en halvsanning. Vad aUmänheten fäster sig vid är i stället höjningen av momsen och andra indirekta skatter. Regeringens förslag innebär skattehöjning och prisstegring.

Det stämmer alltså inte atl skatleförslaget skulle vara "fördelnings-politiskt neutralt", som det påståtts. Priserna väntas stiga starkt även i fortsättningen. Blir det en konjunkturuppgång kan man vänta ännu starkare prisstegring än under den nuvarande ekonomiska krisen. Ovanpå prisstegringen ligger momsen som en ständigt växande summa, som en ständigt växande belastning på konsumenterna.

De borgerliga partierna är i lika hög grad som regeringen ansvariga för huvuddragen i den mot lönarbelarklassens intressen fientliga skattepolitiken, som nu ytterligare skärps genom en ny höjning av mervärdeskatten. De borgerliga partierna har länge fört fram kravet alt de indirekta skatterna skaU höjas och de direkta skatterna sänkas. Del har varit deras huvudlinje i skatteargumentationen. Regeringen har gett efter för dessa borgerliga krav och höjt mervärdeskatten. Nu sker en ny kapitulation. Den indirekta beskattningen, som alltid hårdast drabbar de låga inkomsterna, skärps ännu mera. Men de borgerliga partierna säger sig ändå inte vara nöjda. De har märkt att del går att pressa regeringen lill eftergifter, och den som får myckel vill ha mera. Men jag noterar att inget av de borgerliga partierna här kritiserat huvudlinjerna i regeringens skatteförslag. Deras kritik gäller mest formella frågor, och det är väl rätt avslöjande.

Den skatte- och prispolitik som regeringen driver stär i strid med de stora löntagargruppernas, med barnfamiljernas, med låginkomstlagarnas intressen. Men den får också en politisk följdverkan: den äventyrar majoriteten för en socialdemokratisk regering och hotar att driva över väljargrupper till det borgerliga lägret, som demagogiskt utnyttjar situationen.

Herr lalman! Jag har naturligtvis inga invändningar mot en remiss av skattepropositionen till vederbörande utskott. Dettas sammansättning lovar tyvärr inte att det är ett bättre förslag som sä småningom kommer tUlbaka lill kammaren.

Nr 64

Måndagen den 24 aprU 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Naturligtvis är det inle nu den rätta tidpunkten för att diskutera förslaget i sak. Även om herr Hermansson tjuvstartade på det området må del vara honom förlåtet - det finns väl speciella skäl. Jag skall försöka atl i mina kommentarer undvika detta, eftersom frågan efter vederbörlig utskottsbehandling kommer tiUbaka liU riksdagen. Herr

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag orn ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Hermansson får då upprepa sig en gång tUl, möjligen med Utet utförUgare utläggningar. Men det finns väl egentligen ingen anledning atl vi andra gör på det sättet.

Här har nu förts fram en kritik. Det är rätt ovanUgt med en debatt vid remiss av en Kungl. Maj:ts proposition. Men jag förstår att kombinationen av överraskning och förvirring hos de politiska representanterna helt enkelt gör att man har etl behov av att lufta sina känslor. Då har det varit mot det sätt på vilket propositionen har presenterats för riksdagen som man vänt sig. Man har givit sig in på en diskussion om det sätt på vUket propositionen har förarbetals - det har talals om arbete i hemlighet och bakom lyckta dörrar, man har sagt att oppositionen och aUmänheten inte har vetat vad det varit fråga om och mycket annat. Det där kanske jag ett ögonblick får kommentera.

Vad som varit det avgörande för regeringens ståndpunkt är ju att här har riksdagen - jag erkänner villigt emot regeringspartiets uppfattning -tvingat fram en skatteutredning, en utredning om hur beskattningen skall se ut framdeles. Bakom detta förslag ligger naturligtvis — tyvärr, måste jag säga — mycket av falska förhoppningar om att man har att göra med material som längre fram skulle kunna förändras via ett utredningsarbete, så att man skulle nå det ur samtliga medborgares synpunkt lyckliga resultatet att skatterna kunde sänkas för praktiskt taget alla, som är i behov av en skattesänkning, och många andra goda ting.

Har man suttit som finansminister så pass länge som jag är man ju medveten om vad det här i själva verket innebär. Det är ständigt en fråga om avvägningar rörande vilka grupper i samhäUet som skall bära skattebördorna i en relativ bemärkelse — tyngst eller mindre tungt. Det är en tUl ytterlighet svår och besvärlig uppgift, och det finns inte några lysande lösningar på problemet, hur man än vrider och vänder på det. Så länge de stora utgifterna i statens budget ligger fast och riksdagen är enig om att de skall ligga fast finns det ingenting att hämta, om man går och inbillar allmänheten alt man genom att tillsätta en stor kommitté skall kunna genomföra några egentliga skattelättnader för det svenska folket. Jag skulle bli mycket överraskad om man i den här kommittén kunde göra några nämnvärda förändringar i förhållande till det skattesystem som för närvarande gäller.

Jag är alldeles övertygad om att det kommer att bU rätt bistra uppvaknanden för dem i oppositionen som skall ta itu med uppdraget. Jag har ocksä tillåtit mig att säga att när detta blir klart för skalteulredningens ledamöter, så kommer del att la två eller tre år innan man kan samla sig till elt resultat, och det resultatet kommer inte att bU entydigt. Detta visar ju bl. a. herr Hermanssons inlägg nyss - han anser alt det finns myckel att hämta på arvs- och förmögenhetsskattens område och genom skärpt företagsbeskattning.

Nej, den här utredningen har en så komplicerad uppgift framför sig och den har i sin sammansättning så mycket av motstridande intressen, att det inte är att förvänta att den inom rimlig lid skall kunna presentera ett resultat.

Och vad är det som har hänt under de två senaste åren, eller låt mig säga sedan vi fattade det förra skattebeslutet? Ja, det som hänt är att vi —

av orsaker som jag naturligtvis inte skall upprepa — har haft en löne- och prisutveckling som gått snabbare än vad som varit reguljärt under 1960-talel. Vi har haft en kommunalskattestegring totalt som gått ungefär dubbelt så snabbt under den här perioden jämfört med vad som varit vanligt under 1960-talel. Vi fattade här i riksdagen under hösten ett beslut om sociala bostadsbidrag som träder i kraft den 1 aprU i år och som får avtrappningskonsekvenser paralleUt med den statliga skatteskalans stegringskonsekvenser, dvs. den progressiva statliga skatten.

Jag har inte så förskräckUgt mycket lill övers för aUl del här talet om marginalskattens verkningar, utan jag har många gånger sagt att det avgörande är vUken skatt jag betalar på min inkomst. Men det senaste bostadssociala beslutet har fått sådana konsekvenser, jag erkänner det, att de brutala marginaleffekterna — alltså inte marginalskalleeffekterna -kan bli något av ett problem. Och då menar jag atl man inte kan vänta i tre år med att justera den saken. Ett provisorium måsle tUl för att ge utredningen den arbetsro som den kommer att behöva. Det är regeringens och min mycket bestämda uppfattning.

Bakom detta skatteförslag ligger — och det är det intressanta — en uppgörelse med Kommunförbundet och Landstingsförbundet, och den är inte bara unik utan också till ytterlighet värdefull. Vad som gjorde oss besvikna i den förra stora skattereformen var att dess verkningar för grupper i vanliga inkomstlägen så snabbi eliminerades genom den omedelbara och kraftiga kommunala utdebileringshöjningen. Här har det nu givits en möjlighet att träffa en överenskommelse, som jag tror kommer atl ge ett annat perspektiv på den sidan av skatleulvecklingen, och det sätter jag utomordentligt storl värde på.

Det var också detta som var det avgörande och som gjorde att vi kände oss tvingade alt gå fram med förslaget nu, även om det kommer i riksdagens sista minut. Kommunerna börjar i sommar med sitt budgetarbete. På landstingssidan fastställer man sina stater den första veckan i september, om jag minns rätt, och primärkommunerna böriar strax efter. Och om man vill ha allt detta att gå ihop måste ett beslut följaktligen fattas vid innevarande års vårriksdag. Som jag ser det vore det en utomordentligt beklaglig utveckling om man inte skuUe följa upp del samförstånd som efter förhandlingar har etablerats med kommunförbunden i de svenska skattebetalarnas intresse.

Jag är medveten om atl riksdagen har en tung arbetsbörda under maj månad. Det har vi faktiskt haft varje år så länge jag kan minnas. Ärendena har en benägenhet att samla sig tUl dess. Men vi farväl som riksdagsmän finna oss i denna arbetsordning ulan att klaga. Lyckligtvis återstår ju därefter några månader till vila och avkoppling för alla riksdagens ledamöter.

Sedan kan man fråga om det inte är risk för atl ärendet blir illa behandlat, om man inte får tUlräcklig tid pä sig. Det är ju ett argument som har framförts. Jag vill minnas att det var herr Sundkvist som i det sammanhanget sade atl man inte heller vid behandlingen av den förra skattereformen hade tidsmässiga möjligheter att pröva, remissbehandla och diskutera mera, innan regeringen fattade sitt beslut. Det var nu inte någon riktig historieskrivning, herr Sundkvist. Om vi någonsin presenterat

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomst-' skatt, m. m.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

ett skatteförslag där vi i tid har annonserat vad det skulle komma att innehålla och där vi givit många fler än de reguljära remissinstanserna tUlfälle att redovisa en uppfattning om förslagets huvudlinjer, så var det vid 1970 års skattereform. Jag tillbakavisar därför bestämt beskyllningarna att vi i det avseendet gör upp förslagen bakom slutna dörrar — som det bmkar heta.

I och med att detta provisorium nu framlagts — och som jag hoppas kommer att bU antaget - må man i utredningen sätta sig ner och försöka lösa dessa utomordentligt komplicerade problem. Utredningen har fått tidsmässiga möjligheter för att kunna göra det. Herr Helén undrade, om jag fattade rätt, varför då inle utredningen kunnat få lägga fram detta provisorium. Ja, beslutet i utredningsfrågan fattades i förra årets slut, och det tar självfallet sin tid att skriva direktiv. Regeringen har en hel del att fullgöra i samarbetet med riksdagen och i andra sammanhang. Jag är övertygad om — och jag tycker att redan denna lilla debatt i dag ger belägg för det - alt det skulle ha varit praktiskt ogenomförbart för en utredning bestående av 13 representanter att under de gångna månaderna komma fram till ett av utredningen omfattat förslag tUl provisorium, så att ärendet kunde behandlas vid innevarande års riksdag.

Jag har litet svårt att fatta det här talet om regeringens självgodhet, dess vägran att diskutera med riksdagen, dess nonchalans mot riksdagen. Parlamentarismens regler innebär ju atl det parti som har regeringsmakten utformar sina förslag, lägger dem på riksdagens bord och får dem diskuterade och kritiserade. Sedan fattar i sista hand riksdagen sina beslut. Så sker med den stora och avgörande handUngen varje år, nämligen statsverkspropositionen. Från oppositionens sida frågar man — jag vet inte om ni har gjorl det i dag, men jag har sett det i pressen de senaste dagarna - varför man inte får vara med och utforma sådana här förslag. Det kravet har egentligen inte någon grund i de arbetsformer som är etablerade i värt land. Regeringen har att ta ställning, att utforma sina förslag, att lägga dem på riksdagens bord och få dem prövade. Något annat kan man inle begära. Om nu herr Helén anser att det här är galet och fel, så kan jag inte ge honom något annal råd än att finna sig i det; han får vänta tills väljarna eventuellt sätter in honom i kanslihuset. Då får han göra sina förslag och får dem prövade av den då sittande riksdagen. Så är det.

Man kan fråga sig om det här förslaget borde ha remitterats innan det lades på riksdagens bord. Förslaget innebär en provisorisk lösning. Jag har försökt att i så liten utsträckning som möjligt föregripa utredningens arbete. En sådan provisorisk lösning kan egentligen inte göras på annat sätt än så att man försöker återställa situationen som den var efter 1970 års skattereform och riksdagsbeslut med eliminerande av den utveckhng som skett under de två senaste åren genom kommunalskallehöjningarna och prisutveckUngen. Jag föreslår en reduktion av den statliga skatteskalan med tre enheter upp till 35 000 kronor och en reduktion av marginalskatten av motsvarande omfattning. 1 den mån som provisoriet har en princip, är det i huvudsak samma princip som i det förra skatteförslaget, som riksdagen antog med stor majoritet. Det här är etl försök att slå vakt om de lägre betalda - de högre betalda får ingen

skattelättnad utan tvärtom en skattehöjning.

Herr Burenstam Linder säger att regeringen i sina kommunikationer med riksdagen inte sagt någonting om att det behövs etl nytt system. Ja, regeringen har uppfattningen att det är fåfänga förhoppningar att man skall kunna göra några radikalt nya skattesystem. Det kommer också utredningen att efter bittra erfarenheter få lära sig när den skaU ta itu med del här problemet.

Det ligger betydande överdrifter i anklagelserna mot regeringen för att utredningsdirektiven inte utformats så som man skulle önskat. Man kan inte ge sig in på företagsbeskattningen - det finns redan en parlamentarisk utredning som arbetar med den. Man kan inte ge sig in på frågan om arbets- och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Det finns redan en utredning av parlamentarisk karaktär som arbetar med det, FöljaktUgen är också kommunalskatten ställd vid sidan om. Det blir en fråga om att göra avvägningar mellan direkt och indirekt beskattning, när det gäller beskattningens tyngd i olika inkomstlägen och när det gäller alt ta hänsyn till familjer eller ensamstående — detta ligger i direktiven. Det finns också naturligtvis den utomordentligt svåra uppgiften att se över marginaleffekterna med hänsyn tUl avtrappningen av sociala bidrag parallellt med ökningen av den progressiva statsskatten.

Att vi sedan skrivit in i direktiven att utredningen inte skaU syssla med frågan om indexreglering beror naturligtvis på en politisk värdering som baserar sig på det beslut som riksdagen fattade då denna fråga senast var uppe tiU principiellt avgörande.

Att jag inte skrivit att utredningen bör lägga fram förslag om skattesänkningar eller skattehöjningar, dvs, vara förutsättningslös på den punkten, beror helt enkelt på atl en skatteutredning inte skaU la itu med de stora sociala reformerna och det program som där till äventyrs kan ligga framför oss. En skatteutredning skall inte heller ta itu med de stora besparingar som skuUe bh nödvändiga om man som slutresultat räknar med att få en skattereduktion. Det är frågan om konstruktionen av skattesystemet som utredningen skaU lösa - det är en arbetsuppgift som sannerligen är tiUräckUgt svår.

Detta är de enkla förklaringarna tUl att direktiven för utredningen har blivit sådana de är; de kan inte gärna skrivas på annat sätt.

Herr talman! Jag skaU avstå från att gå in i en detaljdebatt — den kommer vi ju tillbaka tUl. Jag tar inte aUa de fula och hårda ord som serverats från talarstolen så förskräckligt hårt. Jag tycker att den kommentar jag gett i dag är tillräcklig för att förklara varför det här sker - det är erforderiigt och nödvändigt, och den enda praktiska möjligheten att korrigera en utveckUng som gått för snabbt är att införa detta provisorium. Jag vUl än en gång understryka att delta får ses i samband med den uppgörelse som träffats med kommunförbunden, och den överenskommelsen betraktar jag som stora vinsten i samförståndets tecken när det gäUer skattepolitiken och över huvud taget samarbetet meUan stat och kommun.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 64-65

Nr 64

Måndagen den 24aprni972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Herr HELEN (fp):

Herr talman! Jag måsle börja med att gratulera finansministern lill en sak; här erkänner han helhjärtat att han upptäckt sanningen med de marginaleffekter som uppkommer genom den direkta skattens marginal-satser, genom prishöjningarna, genom bostadstiUäggens konstruktion och genom daghemstaxornas nyinriktning.

Detta är verkligen glädjande, men på ett sätt är det också litet häpnadsväckande. Finansministern är duktig att bita huvudet av skammen. Den 1 mars vUle han på intet sätt hålla med om att det nu var nödvändigt att ta itu med detta - nu säger han att det är en stor och viktig uppgift. Men den uppgiften löser ju provisoriet inte på något sätt -och det försöker inte heller finansministern påvisa - utan detta skaU den stora skatteutredningen ta itu med. Det är den utredningen som skaU försöka visa att det verkligen går att åstadkomma ett skattesystem som gör att det lönar sig att arbeta, även för de barnfamiljer som drabbas så hårt av det nuvarande systemet.

Därför är det inte rimligt att förhåna och nedvärdera denna utredning och sälta dess arbete i stort i något slags motsatsstäUning tUl vad som kunde ha skett om den i en första omgång fått arbeta med dessa problem och lägga fram ett förslag i stället för det hafsverk som regeringen nu presenterat. Vad vi kunde ha fått är en aUsidig belysning, även från arbetsmarknadens parter, av hur de förändringar som regeringen nu föreslår återverkar på priser, på taxor, på transportkostnader och på tjänster så att vi riskerar en försämring av stora gruppers situation. Detta kunde med sannolikhet ha undvikits om en allsidigt sammansatt grupp hade belyst frågan och om inte bara några få personer hade arbetat efter finansministerns anvisningar.

I början av finansministerns anförande tänkte jag också att jag skulle gratulera honom till att han inte vUle försvara detta tillvägagångssätt; det lät tUl att börja med som om han var beredd alt erkänna alt så här gör man bara inte. Men så småningom hopade han en rad ursäkter på varandra, och det är väl därför nödvändigt att la itu även med dessa, i synnerhet som finansministern ville göra gällande att vad vi ömmade för var riksdagsmännens nattro. I själva verket är det för att det skall kunna bli en rimlig behandling som man i gmndlagen har föreskrifter, som säger att propositioner som gäUer statens inkomster och utgifter inte får läggas efter den sjuttionde dagen från riksdagens öppnande om det inte länder riket tiU men.

Finansministern erkänner alt han på några veckor har kommit underfund med de effekter av kommunalskattehöjningarna som vi andra har påtalat så länge. Regeringen träffar då, säger finansministern, en överenskommelse med kommunförbunden som är unik i skattepolitikens historia. Ja, det är viktigt och värdefullt alt man har kunnat få ett uttalande från kommunförbunden att de skall söka undvika skattehöjningar under de närmaste åren. Men måste man förena detta med en så nonchalant behandUng av kommunförbundens styrelser som har skett i det här faUet? Jag kan inte inse att det är rimligt och att det underlättar förståelsen ute i många av de kommuner, som nu får mycket svårt att klara den övervältring som uppkommer utan att kunna kompensera sig.

Inte ens en skatteutredning kan ju ändra på skattetrycket, det var en annan av finansministerns försvarslinjer. Nej, den här utredningen kommer inte att kunna göra det. Den är förbjuden av finansministern att syssla med det samlade skattetrycket. Men det borde inte vara omöjligt för alla arbetsmarknadens parter och de politiska partierna att gemensamt åstadkomma en bred majoritet kring en lösning av hur man på sikt skaU nå fram till en ändring av det nuvarande samlade skattetrycket.

Jag tror alltså, herr talman, att vad vi har upplevt här ingalunda är, som finansministern försöker beskriva det, ett naturligt samspel mellan en regering och en riksdag. Vad finansministern helt glömmer bort är att han numera sitter i en minoritetsregering. 1 en minoritetsregerings speciella situation är det naturligt att försöka bädda mjukt för förslagen och inte kasta fram dem ur ett bakhåll.

Det kan inte vara rimligt att begära av riksdagen — där regeringen inte har haft kontakt annat än tydligen i aUra sista stund med sin egen riksdagsgrupp — att den tUl priset av en snabbehandling och utan att hinna gå igenom alla de verkningar som uppkommer genom de olika förslagen omedelbart skall ge ett godkännande. Vad som kommer ut av hela denna manöver från regeringens sida är därför en öppen fråga.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Herr SUNDKVIST (c);

Herr talman! Jag håUer gärna med finansministern om att vi inte skaU ha någon sakdebatt, och jag tycker inte att jag behöver ta åt mig av herr Hermanssons påstående att det är avslöjande för mig att jag bara kritiserar rent formellt.

Det är, som finansministern sade, ganska säUan vi för sådana här debatter. Meningen med dem är ju ingalunda att man skaU diskutera sakförhållanden. Vi anser att det finns anledning att framföra kritik av formell art, och det därför jag har tagit till orda.

Vad beträffar frågorna om utredning, remissförfarande o, d, är det verkligen storartat att finansministern med den självtillit och det självförtroende som han besitter är övertygad om att hans förslag är så utomordentligt väl lämpade att ingen kan hitta några bättre. Men även om det skulle råkat vara så lyckligt, anser jag att metoden att väl bereda och väl utreda frågorna och underkasta dem en remissbehandUng ger poUtikerna och allmänheten möjlighet tUl insyn i frågornas behandUng, En så viktig fråga som det här gäUer bör belysas både ur poUtikernas och ur allmänhetens synpunkt. Mycket skulle ha kunnat vinnas genom detta.

Om inte finansministern och regeringen i det längsta hade förhalat frågan i tron att skattepaketet från 1970 skulle vara verkningsfullt, hade det funnits tid att få frågan utredd innan förslaget framlades.

Jag kan inte finna annat än att slutbehandlingen av ärendet hade kunnat uppskjutas till hösten, och då hade vi kunnat få tUlräckligt med tid på oss, även om regeringen är sent ute.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Herr Sträng gjorde gällande att vi tog tUl orda i den här Ulla remissdebatten av den enkla anledningen att vi skuUe vara överraskade och förvirrade. Jag vill gärna tiUstå, herr talman, att jag är

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

överraskad, men jag tycker att det är regeringens stora fel atl hela svenska folket och oppositionspartierna skaU behöva vara överraskade över att regeringen är så förvirrad att den icke i en rimlig tidsplan har kunnat ange hur skattefrågorna skuUe hanteras. Jag kan inte heller finna att herr Sträng har givit någon rimlig förklaring tiU den metod som han har använt i det här faUet.

Herr Sträng sade att även han numera erkände marginaleffekterna, och på gmnd av att han tyckte att de hade blivit ett sådant stort problem behövdes det arbetsro för utredningen.

Jag är övertygad om att herr Sträng har varit medveten om marginaleffekterna ganska länge; någonting annat vore helt orimligt. Därför borde herr Sträng ha tillsatt skatteutredningen genast när riksdagen begärde det i december och bett den avge ett delbetänkande så fort som möjligt. Hade man tillsatt den genast, hade den haft bättre arbetsro än den nu kommer att få.

Herr Sträng säger att det inte gick att tUlsätta utredningen nar regeringen viUe ha den, därför att detta är en så svår och besvärlig uppgift att man inte skulle ha kunnat bli ense på ett rimligt sätt i en utredning. Men, herr Sträng, varför har man ansett att det inom finansdepartementets låsta dörrar skulle finnas denna övernaturligt fina förmåga, som han frånkänner en utredning, att lägga fram någonting som vi här i riksdagen skulle kunna bU överens om? Hert Sträng är faktiskt inte diktator. Om det är svårt, och nästan omöjligt, att under en utrednings arbetsvillkor komma överens, måste det, herr talman, vara ännu svårare att här i riksdagen få den enighet som herr Sträng ändå behöver för att förslagen skaU gå igenom. Jag tycker att det även på den punkten är ett dåligt försvar som herr Sträng har.

Sedan föU herr Sträng tillbaka tiU den tredje försvarslinjen, nämligen att skatteutredningens uppdrag egentligen är helt omöjligt. Det var aUdeles förskräckligt vad uppgiften var svår för skatteutredningen! Då måste jag säga herr Sträng att det är synnerligen illa att den socialdemokratiska regeringen på skattepolitikens område har manövrerat oss in i en situation där även finansministern själv måste erkänna att uppgifterna är så förskräckligt svåra. Jag håller med om att de är svåra, och det är verkligen Ula att regeringen har manövrerat landet in i en sådan belägenhet att t, o, m, finansministern, som ytterst är ansvarig, tvingas att medge detta.

Jag måste dock säga, herr talman, att om regeringen har manövrerat landet in i etl så svårt läge på skattesidan, där de olika besluten och avgörandena så avgörande ingriper i de enskUda människornas ekonomi och i landets sätt att fungera, att finansministern tycker att det är omöjligt att finna någon väg ut, bör regeringen dra sig tUlbaka,

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag skall börja med att kommentera den senaste talaren. Han lämnar naturligtvis en helt galen beskrivning av hur svenska folket lever när han börjar presentationen med att säga att vi på skattepolitikens område har manövrerat oss in i ett odrägligt läge. Herr Burenstam Linder har ju — av många skäl — möjligheter att se sig omkring ute i världen. Vår

skattepolitik har inte hanterat svenska folket mer iUa än att svenska folket i aUmänhet lever bättre än vad man gör utanför våra gränser, även om del ännu finns en hel del i vårt samhäUe som behöver städas upp. Det måste finnas någon rimlig avvägning när herr Burenstam Linder är uppe och sprider sin helt falska och felaktiga pedagogik från talarstolen, även om det i dag inte är så många som lyssnar.

När det sedan är fråga om marginaleffekterna - inte marginalskatterna - föreligger skilda värderingar mellan oss. Mittenpartierna — på senare tid möjligen även moderaterna — tUldelar marginaleffekterna en enligt min mening för stor roll. Men jag vore inte ärlig, om jag helt nonchalerade dem.

1 mitt första inlägg erinrade jag om att det som hänt på senaste tiden givit oss anledning alt som ett provisorium föreslå en sänkning av marginaleffekterna med 3 procent upp i inkomstklasser till 35 000 kronor. Därefter ligger marginaleffekten oförändrad — någon större ändring är det inte mellan 35 000 och 70 000 i inkomst. Men efter 70 000 kronor stiger marginalskatten.

Detta har vi ansett vara nödvändigt i ett provisorium, och sedan kan marginalskattedebatten vara vad den är värd. Vi kommer alltjämt att ha skUda uppfattningar om dess vikt i skattepoUtiken.

Sedan kommer herr Helén tUlbaka och säger: Varför skuUe utredningen vara förbjuden att ta itu med det totala skattetrycket? Mitt svar är, det kan inte isoleras tiU en översyn av vårt skattesystem, eftersom det är direkt anknutet till vad vi vUl kosta på oss för utgifter för folkpensionärer, för försvaret, för utbildningen och mycket annat. Det är fråga om stalsverkspropositionens reform- och utgiftssida, och det är aUdeles omöjligt att begära att skatteutredningen - även med det duktigaste folk som står alt uppbringa - skaU ha fått sig ålagt att bUda sig en uppfattning om dessa saker. SkattepoUtiken har sin andra, väsentliga betydelse i dess roU som stabilisator i samhäUsekonomin. Det finns en särskUd utredning, som sysslat med denna sak så pass länge, att jag inom en relativt nära framtid förväntar ett förslag. Då blir det egentligen bara fråga om hur man skall ta ut de erforderliga skatterna av del svenska folket. SkaU man göra det direkt eller indirekt? SkaU man ta ut skatterna hårdare i lägre grupper eller hårdare i högre grupper och hur skall del slå för mellangrupperna? Hur skaU det slå för barnfamiljer och ensamstående? Det är frågor som utredningen skall syssla med och de ligger inom systemets ram.

Jag fann det helt naturligt att skriva ut direktiven på dessa premisser. Om herrarna sätter sig ned och funderar igenom detta, är jag övertygad om att ni kommer fram liU exakt samma resultat, även om det för er politiskt kanske inle är så gångbart att erkänna detta.

Herr Helén kommer sedan och ger mig råd och frågar varför regeringen inte bäddar mjukt för sina förslag när den ändå är en minoritetsregering. Ja, vi framlägger våra förslag utifrån de principer som vi anser förslagen bör vara utarbetade efter. Här har det funnits motiv för att lägga provisoriet. Jag har redovisat dem. När vi sedan lägger fram förslaget, hoppas vi att riksdagen skaU finna sådan klokskap bakom vårt förslag, att det får tillräcklig respons och blir accepterat — och så tror vi bUr faUet också den här gången.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. ni

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

TUl herr Sundkvist kan jag säga, att det i vissa fall händer atl vi tar kontakt med motparten. Jag minns hur den partiledare som herr Sundkvist höU sig med 1960 tillsammans med mig träffade en uppgörelse, som hade precis samma hemliga karaktär som den här och som i sig var väsentligt mer omfattande. Den rörde sig om en justering av skatteskalorna, om sociala kompensationer, den gjorde rent bord med hela den dyrortsgruppering i skatteavseende, som vi vid del tiUfället hade. Vi gjorde den uppgörelsen därför att vi ansåg den vara riktig. Vi lade fram den för riksdagen, som fick pröva den, och riksdagens majoritet delade herr Hedlunds och min uppfattning. Det är ingen som efteråt har sagt att det var något galet förslag.

På samma sätt är det här, och jag skulle kunna gå så långt att jag säger att i parlamentarismens hemland får finansministrarna demissionera om de ger sig ut och pratar om vad de tänker föreslå parlamentet innan de gör det utifrån egen fatabur. Klarar man ut dessa begrepp, är det mesta av de här beskärmelserna som herrarna ägnar sig åt i dag tämligen överflödigt.

När man sedan stäUer frågan hur det kommer sig att kanslihuset kan klara ut ett sådant här förslag men finansministern har den uppfattningen att en utredning, som består av 13 personer, inte skulle kunna klara det, så finns det en naturlig förklaring tUl detta, I kanslihuset sitter ju folk som representerar samma poUtiska uppfattning, samma poUtiska värderingar och som följaktligen inte behöver kämpa mot varandra om hur ett sådant här skatteförslag skaU utformas, 1 utredningen kommer det att sitta fem politiska partier, och jag garanterar åtminstone tre olika uppfattningar om hur ett sådant här förslag skall utformas, TUl detta kommer sedermera motparterna på arbetsmarknaden, dvs. Arbetsgivareföreningen och löntagarorganisationerna. Jag är tämligen säker på att det kommer att råda mycket delade meningar bland dem om hur ett skatteförslag skall se ut. Slutligen tillkommer tre arbetstagarorganisationer, där det i varje fall meUan två föreligger väsentliga distanser innan de kommer fram tUl en ensartad uppfattning oni hur en skattepolitik skaU utformas.

Det är den enkla förklaringen, och det begriper herrarna precis lika bra som jag, så jag behöver inte lägga ut texten ytterUgare,

Herr talman! Det var ju inte meningen att vi skuUe alltför mycket beta av fältet för den kommande debatten, men jag har faktiskt tvingats att säga detta.

Herr HELEN (fp):

Hert talman! Vi får faktiskt en ganska intressant bUd av hur finansministern efter många år i ämbetet ser på riksdagen. Någonting annat än hemliga uppgörelser inför en riksdagsbehandUng, det kan herr Sträng inte tänka sig. Han tänker med glädje tUlbaka på den tid när det var möjligt att göra sådana uppgörelser med centerpartiet, men den normala bUden, aUtså att använda det svenska utredningsväsendet, sätta in representanter för arbetsmarknadens parter och partierna, låta andra viktiga organ yttra sig i remissens form och att ge allmänheten tillfälle att diskutera förslaget innan det på kort tid skaU pressas igenom, del är

något som över huvud taget inle föresvävar finansministern. Han faUer tiU och med tillbaka på den gamla etUcetlsformeln i England, som ju inte alls gällde frågor av den typ som vi här diskuterar utan gällde de rena faktiska uppgifterna i statsbudgeten fram till den dag den presenterades för parlamentet.

Jag tror faktiskt att det här inlägget alldeles oavsiktligt avslöjade åtskiUigt om finansminister Gunnar Strängs maktfilosofi, och det blir väl en sak för historikerna att en gång i världen rättvist utvärdera. Men nog säger det en del om hur det går när man glömmer bort att man inte längre har en egen majoritet i riksdagen alt falla tillbaka på. Då går det inte så bra längre.

Men några ord tUl i sak. Finansministern bekräftade nu än en gång att han på sistone blivit på det klara med de orimliga marginaleffekter som uppkommer genom inkomstskatteskalorna, genom kommunalskattehöjningar, genom bostadstUläggens konstruktion och genom de nya höjningarna i daghemstaxorna. Detta är glädjande, och vi ser det som en bekräftelse på att folkpartiets kamp för rättvisa åt barnfamiljerna verkligen har satt spär också i finansministerns tankar och vilja till handling. Del är det positiva. Men det verkligt besvärliga är ju att när detta äntligen tränger igenom i regeringen, får vi ett förslag med så kort tid på oss, att vi inte kommer att hinna gå igenom om verkningarna av detta nya förslag på priser, på tjänster och på transporter kommer att innebära någon verklig lättnad för alla de grupper som det är fråga om. Det är därför vi har tagit denna debatt. Den handlar icke om det formella, utan den handlar om hur det går när man sätter åt sidan det normala arbetssättet.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Herr BURENSTÄM LINDER (m):

Herr talman! Finansministern menar att vi har det så bra här i Sverige att skattefrågorna inte kan vara så allvarliga. Men det rimmar ju väldigt Ula med vad finansministern själv här har understrukit så oerhört kraftigt, nämUgen att skattefrågoma i Sverige har blivit så invecklade, att det är hart när omöjligt för en skatteutredning att pä en rimlig tid framlägga någon sorts delbetänkande som skulle vara bättre förankrat hos svenska folket än vad regeringens förslag är för närvarande. Jag förstår faktiskt icke finansministerns uttalande att det skuUe vara lättare att hantera dessa frågor i finansdepartementet. Det är självklart att det är lättare atl komma fram med ett förslag där man kan vara hundraprocentigt överens i den grupp som sysslar med förslaget. Men finansministern — som jag försökte säga i min förra replik — har väl i aUa fall inte glömt bort att man inte bara skall lägga fram etl förslag, utan det gäller ju också att få fram ett förslag som är så pass väl förankrat att man kan få en rimlig grad av enighet i riksdagen. Och eftersom regeringen oavvisligen måste ha del kravet för ögonen, borde det väl ha varit möjligt också att tänka sig att en utredning i arbetsro skulle kunna komma fram till någonting som vore en rimlig enighet runt ett skatteförslag.

Jag tror alt den här gruppen i finansdepartementet dessutom är inne på fel väg när man försöker bota skattetrycket genom att föreslå en skattehöjning - för det är det del är fråga om för närvarande - och när

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, rn. m.

man därtiU inte är intresserad av att hitta på någonting som gör att den fortskridande inflationen inte för människorna bit för bit ytterUgare upp i hårdare skattesatser.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! När jag hör herr Burenstam Linder så är jag frestad att säga; Måtte han inte någon gång behöva komma i ansvarsställning — eftersom han kan gå upp i talarstolen och yttra att när man inte kan hitta på någonting som förändrar den verklighet som man tvingas leva i med eUer mot sin vilja, så är det ett bevis på inkompetens hos regeringen. Ja, herr Burenstam Linder, lev i den där oskyldiga tillvaron. Då kanske herr Burenstam Linder har möjligheter att fortsätta. Men det blir för brutala omvärderingar i allt det strunt han står och pratar, om han någon gång skulle tvingas att ta ansvar för landets politik.

Herr Helén säger från talarstolen att man borde ha utrett vad man får för verkningar av förslaget, 1 stora drag vet vi ju det. Höjer man mervärdeskatten, som här är föreslaget, så vet vi ungefär att det bUr en priseffekt på bortåt 1 1/2 procent — om nu inte konkurrensläge i produktion och i handel gör att man inte kan ta ut den delen. Rent matematiskt är det så. Sedan kommer vissa andra punktskatter tUl, Och då vet vi atl vi får en priseffekt på ungefär 2 procent. Men det är ju det som vi från regeringens sida har ansett vara nödvändigt att ta, om man skaU kunna göra denna justering av den direkta skatteskalan.

Jag har sagt tidigare att 900 kronor låter inte så förskräckligt mycket för ett inkomslläge på 35 000 kronor - som våra kvaUficerade arbetare nu är uppe i — men det får kanske ändå ett annat värde om jag säger att det är precis motsvarigheten till en lönehöjning på ca 2 200 kronor på ett år. Detta torde vara ungefär vad man kan räkna med att få ut såsom en lönehöjning i en god avtalsrörelse.

Naturligtvis blir det vissa som får betala detta. De högre inkomsttagarna kommer att fä betala, eftersom det ju ligger en utjämningstanke även bakom detta lilla provisorium, som emeUertid har utformats så att det så litet som möjligt skall föregripa utredningens arbete men så att det ändå ger de justeringseffekter som är nödvändiga i avvaktan på det nya förslaget.

Låt mig än en gäng säga, att det inte kommer att serveras något förslag, om vars uppläggning vare sig utredningen eller den svenska allmänheten kommer att förklara sig eniga om. Det bUr ett förslag som kommer att sätta i gång en diskussion liksom återigen den poUtiska fighten och beskyllningarna. Det är nämligen fråga om att fördela gracerna inom ett intresseområde, och därvidlag gäller det som gamle Karl Marx en gång i tiden sade: Intresset är det enda som inte ljuger. Vi har olika värderingar om detta i de oUka politiska partierna, och detta förhållande liksom den erfarenhet jag har säger mig att detta provisorium är den enda möjlighet vi har att göra den justering som vi har betraktat som erforderlig medan skatteutredningen pågår.

Herr HELEN (fp):

Herr talman! Den beskrivning av den politiska debattens roU, inte minst i viktiga intressekonflikter, som finansministern gav i sitt sista inlägg, finner jag alldeles utomordentlig. Han beskriver där hur det skall gå till; Alla skall få säga sin mening, och när man verkligen har lyssnat tiU aUa dessa meningar kan man fatta besluten. Men denna gång är det finansminister Gunnar Sträng som har fått säga sin mening, och sedan skall vi alla rätta oss efter det.

Nr 64

Måndagen den 24 april 1972

Remissdebatt ang. förslag om ändrad statlig inkomstskatt, m. m.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Jag har haft en omfattande utredning på skattepolitikens område. Den resulterade i olika uppfattningar, och när den presenterade sitt förslag blev det en intressant debatt om detta. Sedan fick finansministern överta uppgiften och göra upp sitt eget förslag, som på många punkter skilde sig från utredningens förslag. Jag har ju fått mycket kritik för detta. Jag har en känsla av att det är stora risker för en upprepning såvida det blir jag som - om jag då lever och har hälsan — får ta emot det kommande förslaget.

Överläggningen var härmed slutad.

Kungl, Maj:ts proposition nr 95 hänvisades därefter tiU skatteutskot-

tet.

§ 10 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 1661 till utbildningsutskottet,

nr 1662 och 1663 till konstitutionsutskottet,

nr 1664 till näringsutskottet,

nr 1665-1670 till trafikutskottet,

nr 1671 till konstitutionsutskottet och

nr 1672 tUl näringsutskottet,

§ 11 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr 17—20, skatteutskottets betänkanden nr 19, 20 och 24, justitieutskottets betänkanden nr 7 och 9, socialutskottets betänkanden nr 10 och 11, kulturutskottets betänkanden nr 10 och 11, utbildnmgsutskottets betänkanden nr 12, trafikutskottets betänkanden nr 9 och 10, jordbmksutskottets betänkanden nr 22 samt näringsutskottets betänkanden nr 16 och 19-23,

§ 12 Föredrogs och bifölls interpellationsframstäUningen nr 125,

§ 13 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottets betänkande nr 16 samt socialutskottets betänkanden nr 10 och 11 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

Nr 64 § 14 Interpellation nr 126 om utredningar rörande fortsatt utbyggnad

Måndagen den av vattenkraft

24 april 1972

-------------------- Ordet lämnades på begäran tiU

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c), som yttrade:

Herr lalman! Bergvik och Ala AB, AB Hälsingekraft samt Voxnans Kraft AB inlämnade i slutet av år 1971 ansökan om tUlstånd för utbyggnad av fyra kraftverk i Ljusnan å sträckan Järvsö-La forsen inom Ljusdals kommun, Gävleborgs län. Behandlingen av ärendet är i långt framskridet skede och yttranden skaU lämnas före den 1 maj av Ljusdals kommun och därefter av bl, a, länsstyrelsen.

De föreliggande utbyggnadsplanerna har mött en synnerligen stark opposition från skilda håll i hela landet men framför aUt från befolkningen inom Ljusdals kommun. Under 1971 bildades en aktionsgrupp, "Rädda Ljusnan", vilken hittUls erhåUit mellan 17 000 och 18 000 namn på protestUstor mot utbyggnad. Mer än hälften av befolkningen över 15 år inom kommunen har undertecknat listorna. Bland protestyttringarna återfinns 45 föreningar av skilda slag och intressen varav 35 är hemmahörande i Ljusdals kommun.

Frågan om fortsatt kraftverksutbyggnad i outbyggda älvar eller delar därav behandlas i riksplanerapporten Hushållning med mark och vatten, som för närvarande remissbehandlas. Under rubriken 22,5 Älvdalarna redovisas allmänt vilka intressen som knyts tUl dessa områden. Sålunda betecknas älvarna och särskUt de outbyggda delarna av dem som riksintressen för vetenskaplig och kulturell naturvård, TUl älvdalarna koncentreras även redovisade riksintressen för rörligt friluftsliv i inlandet. Här omnämns bl, a, Ljusnans dalgång, TiU riksintressena hänförs också fritidsfiskeintresset och kulturminnesvården.

Efter att ha redovisat utbyggnadsplaner för kraftstationer och återstående fallsträckor i älvarna anför utredningen: "En fortsatt vattenkraftsutbyggnad ger ett ringa bidrag till kraftförsörjningen, Restriktivitet mot en fortsatt utbyggnad är motiverad mot bakgrund av de starka skyddsintressen som redovisas för älvarna. Sysselsättningspolitiska motiv utgör i flera fall huvudargument för utbyggnad av vattenkraftanläggningar, I ett längre tidsperspektiv får dock sysselsättningseffekterna mindre betydelse. De negativa miljöeffekterna består däremot på läng sikt. Det finns därför anledning att i första hand välja andra sysselsätt-ningspoUtiska åtgärder"

Utredningen anför vidare (s, 394): "De sydligaste huvudälvarna i Norrland (Dalälven, Klarälven, Ljusnan, Ljungan, Indalsälven) är alla påverkade av valtenkraftsutbyggnad. Vissa opåverkade källflöden och längre outbyggda älvsträckor finns dock ännu kvar. På grund av närheten tUl de stora befolkningskoncentrationerna i landet riktas ett starkt friluftsintresse mot dessa partier och många av dem redovisas även av naturvårdsverket som intressanta ur vetenskaplig synpunkt,

I syfte att bevara älvsträckor, som är särskilt värdefuUa för den

vetenskapliga naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården bör

utbyggnadsplaner i återstående fallsträckor i de ovan nämnda älvarna

58 prövas i en för naturvårdsverket och de aktuella kraftföretagen gemensam

utredning, I en sådan prövning bör även konsekvenserna av förändrade     Nr 64
regleringsförhållanden i samband med ökad användning av vattenkraft-     Måndagen den
verken för produktion av loppkraft beaktas,"                                24 aorU 1972

Den fråga som här berörs är ett bland de väsentligaste områdena där---------

pågående utveckling bör prövas och underordnas riksplaneringen. De uttalanden från riksplanearbetet som jag här citerat måste därför tillmätas särskUt stor betydelse. Enligt min mening bör i rapporten föreslagna utredningar komma till stånd och avslutas innan ifrågavarande ansökningar tas upp tiU avgörande.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd att tUl herr jordbruksministern ställa följande fråga;

Vill statsrådet medverka tUl att det i riksplanerapporten Hushållning med mark och vatten framförda förslaget om ytterligare utredningar under medverkan av naturvårdsverket beträffande fortsall utbyggnad av vattenkraft i bl, a, södra Norrland snarast kommer tUl stånd och alt inga ingrepp sker under den tid utredningen pågår?

Denna anhållan bordlades,

§ 15 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 93 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

§ 16 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1673 av herr Strömberg m. fl.

Nr 1674 av herrar Tobé och Grebäck

Nr 1675 av hen Torwald avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 38 med förslag till godkännande av ändringar i 1954 års internationeUa konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja, m, m.

Nr 1676 av herr Eriksson i Arvika

Nr 1677 av herr Hallgren

Nr 1678 avh errMagnussoniKiistineh amnm.fi.

Nr 1679 avheriSellgrenm.fi. avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 81 med förslag till kungörelse om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik, m, m.

Nr 1680 av fru Hambraeus och herr Fiskesjö avlämnad i anledning av Kungl, Maj:ts proposition nr 89 med förslag tiU växtskyddslag

§ 17 Kammaren åtskUdes kl, 15,56,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert