Riksdagens protokoll 1972:48 Torsdagen den 23 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:48

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:48

Torsdagen den 23 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarnu leddes tUl en böqun uv fru undre vice tulmunnen.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

§ 1  Utrikes- och handelspolitisk debatt (forts.)

Herr ÄSLING (c);

Fru talman! Regeringsdeklarutionen betonur utt vårt lunds internutionella engagemung, t. ex. inom rumen för FN, unsluter sig tiU en truditionell linje i svensk utrikespoHtik utt verku för utt stärku och utvecklu den internutionellu rättsordningen. Det finns aU anledning att understryka detta. Med sommarens FN-konferens i Stockholm om miHöfrågornu kommer det internutionellu sumurbetet kring den mänskligu midön i centrum för världens intresse. Även om dennu konferens spänner över ett vitt fält, som berör ulla former av mänskligt liv och vetenskup, finns det särskild orsuk utt återföru debutten till behovet uv utt stärku och utveckla den internutionella rättsordningen.

Det räcker inte med utt utvecklu vetenskup och opinion i frågor om vår HvsmiHö. Det gäUer nu utt skupu internutionella sumlevnudsnormer inom miHövården och utt inom rumen för den internutionellu rättsordningen verku för efterlevnuden uv dessa normer. Det är ett livsvillkor för utvecklingen i vår värld, som nu, kunske litet yrvuket och trevunde men med växunde engugemung och oro, börjut diskutera de gemensamma och trots allt starkt begränsude resurserna.

Man kan ha vUken uppfattning man vill om realismen i de mer eller mindre uppmärksammade katastrofteorier om väridens råvumsituution som nu lanserus. Det är dock ofrånkomligt utt den debutten påverkur en internutionell opinion. Dettu kommer också utt påverku urbetet i internutionellu organ och över huvud tuget umgänget mellun nutioner. Successivt kommer vi utt mötu en förändring uv det klimut i vilket utrikespolitiken på dettu område urbetur.

Det föreligger nu ett växunde och stort behov uv översyn och sumordning av skilda internationellu organs insatser inom miHösektorn. Stockholmskonferensen bör kunnu bidru till dennu sumordning. Det bör även vuru en långsiktig uppgift för svensk utrikespolitik utt verku för ökud plunmässighet på det här området. Enburt i Europu kun mun beräknu utt ett 50-tul skildu orgun nu verkur på naturvårds- och miHövårdsområdet. Mycket av detta arbete är banbrytande, t. ex. OECD:s projekt med den s. k. sura nederbördens problem, FN:s sjöfurtsorganisutions arbete på internutionella oHeskyddskonventioner och havsforskningsrådets urbete rörunde föroreningarna i Nordsjön och Östersjön. Om detta bunbrytunde urbete skull ge någorlundu snubba politisku resultut, behövs verkligen plunmässig samordning och internutionell opinionsbildning.

103

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

104

Problemutiken inom dennu sektor överensstämmer väl med den som råder inom nedmstningsurbetet. Beröringspunkternu är för övrigt mångu och målsättningen gemensum: utt förbättra livsmidön. Arbetet, som dennu vår tugit ny furt, med att komplettera överenskommelsen i 1925 års Genéveprotokoll med en konvention rörande kemiska vapen är synnerligen angeläget och hur uspekter långt vidure än de rent säkerhetspolitisku. Över huvud tuget förefuUer mun nu hu nått den punkt där nedmstningsurbetet måste bedrivus med ökad flexibilitet och på flera fronter utun utt fördenskuU ansvaret för kontinuiteten och systematiken mmskarvid de permanenta GenéveförhandUngarna.

Fortfarande är livsmedelsförsörjningen ett uv de storu och centralu internutionellu problemen. Det är i storu delur uv vår värld det uUt unnut överskuggunde problemet ännu i dug. Tyvärr hur inte det internutionellu livsmedelsprogrummet, World Food Progrumme, fått den uppmärksumhet och de resurser läget kräver. Den debutt som här i lundet på nytt hur väckts om sänkningen uv självförsöriningsgruden inom livsmedelsproduktionen är kunske betecknunde för utt mun på sinu håll ingenting lärt och ingenting glömt. Det finns ingen uniedning att i dennu debutt erinru om konsekvensernu för sysselsättning, regionulpolitik eller livsmedelsstundard av dessa förslug. Förslugen om en sänkt självförsöqningsgrad är i detta sammanhang endast intressanta som ett exempel pä hur kortsiktig, nationell och egoistisk debutten kun bli om den förs frikopplad från den internutionellu situutionen.

Jug tror utt den tiden är förbi när mun kan betruktu väridsmurknuden för livsmedel som den rike munnens smörgåsbord. De livsmedelsresurser som finns borde dock göru det möjligt utt undviku t. ex. utt den generution uv barn som nu föds och växer upp i vissu u-länder får bestående skudor på grund uv undernäring. Livsmedelshjälp tiU barn och gruvidu kvinnor, till burn i skolun och till arbetare i tunga och särskilt angelägna arbeten tillhör det internationella livsmedelsprogrammets uppgifter. Tyvärr måste man dock konstatera att den internationella solidariteten inte varit tillräckligt stark för att realisera dessa målsättningar.

Även när det gäller detta avsnitt av frågan om vår gemensamma livsmUjö skulle det vara angeläget om vi i vårt land kunde ge ett väsentUgt bidrag i internationell samarbetsanda och omsorg om UvsmiHön.

Den EEC-debatt som kammaren lyssnut tUl här i dug hur dröjt vid många uspekter. Den hur delvis kunske vurit överruskunde, eftersom vissu debuttörer strävut efter utt utvärderu ett förhundlingsresultut som ännu inte föreligger.

Jug vill begränsu mig här tiU utt ge ett erkännande åt regeringen och dess förhundlure i Bryssel för utt mun av ullt utt dömu hittUls energiskt varit sig mot EEC-sidans propåer med ensidigu kruv om murknud för sinu jordbmksprodukter här i Sverige. Att medge sådunu lättnuder är givetvis helt uteslutet.

Regeringen hur i det läget sett sig förunlåten utt själv ställu kruv på det här området, om vUket kommissionens förhundlure dock sugt att man inte har befogenhet att förhandla. I den situation som sålunda uppkommit vore det, som jag ser det, bäst om man helt kom ifrån den köpslagan

som utvecklat sig. Med andra ord: jordbmket borde lämnas helt utanför dessa förhandlingar.

Förhundlurnu måste under ullu förhållunden även fortsättningsvis stå emot locktoner om erbjudunden på undru områden mot betulning på jordbruksområdet. Ä undru sidun måste eventuellu tUlmötesgåenden från EEC-sidun på dess egen livsmedelsmurknud i de fortsuttu förhundlingumu underkustus en mycket noggrunn prövning. Frågan är nämligen vad sådana lättnuder kun vuru värdu i ett läge då EEC själv när eller kommer över 100-procentig självförsörjning. Med det synnerUgen effektiva gränsskyddssystem som mun där hur utvecklat kan svenskt lantbmk komma att bli utestängt frän murknuden, vilku lättnuder som än skulle skrivus in i ett uvtul mellun Sverige och EEC. Sådunt skull mun, fru talmun, givetvis inte betala för.

Nr 48

Torsdagen dén 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp);

Fru tulmun! Är 1971 är ett minne blott, och det finns verkligen mångu unledningur utt unulyseru det året, funderu på det och dru lurdomur uv det.

1 stort sett hur väl svenskt näringsliv den uppfuttningen utt 1971 är ett är som mun skull glömmu. Men frägun är om 1972 blir så förfärligt mycket bättre, även om jug tycker utt mun uppfuttur att en konjunkturomsvängning är på gång i flera av de för Sverige viktigaste köpurländerna och kunske också i viss utsträckning i Sverige självt. Mångu unser att även om det skulle vuru på det sättet utt konjunkturen gär uppåt tvingas Sverige med sitt kostnadsläge och sin inflation utt tu till stmkturellu åtgärder i en tukt som kunske inte är enburt nyttig. Det är också möjligt utt det hur vurit betydligt mer stmktur än konjunktur i 1971 och utt det också kommer utt sättu sinu spår på 1972, även om det skuUe bli ett bättre år.

Det är väl ingen hemlighet utt näringslivet hur depput under det gångnu året och fortfurunde deppar. Det verkar som om en del av luften skuUe ha gått ur näringslivet, och det bastu beviset på det är väl utt mun trots ansträngningar inte har fått nägon fart, inte något varv på de industriellu investeringurnu. Uttryck som utt "hästen vill inte ätu trots utt det finns gott om hö" hur mun hört. Konjunkturernu hur nuturligtvis dämput lusten, kostnudsläget likuså. Protektionism i vissu köpurländer har varit en missräkning. Valutaoro har spelat in. Japanernas allt sturkure intresse för den europeisku murknuden hur också vurit ett uppmärksummut inslug med negutiv tolkning för oss, eftersom Europu är vårt viktiguste uvnämurområde.

Men i botten på den modfälldhet och frunitidsoro som präglur mångu svensku företug, små som storu, ligger dock behundlingen uv EEC-frågun. Så här skriver VD i den mekunisku verkstudsindustrins brunschorgun;

"Västeuropu är den dominerunde marknaden för svensk verkstadsexport och möjligheterna är små utt kompenseru sig på undru utlundsmurk-nuder än EEC. Därför är mun inom verkstudsindustrin oroud över den negutivu attityd till Sverige som vår politik under det gångna året hur lett till. Mekunförbundet hur mångu kontukter med sinu kolleger i Västeuropu.  Vi hur funnit, att  dessu uppfuttur den svensku politiken som ett

105

4* Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

106

uttryck för självtUlräcklighet", skriver han. Och han fortsätter: "Mun känner Sverige som ett rikt lund med höga löner och hög sociul stundurd. Mun kun därför inte förstå vår inställning till EEC och Europu, som mun uppfuttur som självgod. Mun unser utt vi vill hu ullu fördelurnu av ett samurbete utun att offra nägot för den europeiska samhörigheten. Jug hur märkt utt dennu självgodu uttityd som kommit utt bli vår imuge lett till att vi förlorut symputi och förtroende."

Så långt Nils Lundqvist i Mekunförbundet.

Vud som förvånut näringslivet är väl en viss utmununde otaktiskhet i själva förhandlingsuppläggningen, bl. u. utt innun mun ens hur resonerut om t. ex. ussociering utdömu det ulternativet. Vad som också har förvånat är att det klena resultat som nåtts hittills har betraktats som framgångsrikt — men kunde man egentligen hu nått mycket mindre?

När våra så stora kundländer, våra tidigare EFTA-bröder, nu med framtidstro i bUcken drar in genom dörr 237 ter sig utsUcten genom dörr 1 13 inte särskilt upplyftande. Nog borde vi väl hu försökt utt tittu in genom dörr 238, dvs. den som hur med ussociering utt göru? Det hur också folkpartiet föreslagit.

De här EEC-funderingarnu är inte till för utt dru upp en EEC-debutt. Förhundlingurna är ju i gång i stort. Men vad jug tror det är väsentligt utt fästu uppmärksamheten på är utt mun får till stånd en utvecklingsparagraf, vUket också Gunnar Helén nämnde i sitt unförunde. Vi som är så oerhört handelsinternationellt inriktade, vi kun ju sägus - på sitt sätt -redun vuru mer eller mindre med i EEC. I vurje full är vi sedun mångu, mångu år studigt etublerude på de murknudernu. Det kun inte vuru vettigt att vi på sikt skull uvhållu oss från det inflytunde på oliku områden som vi helt enkelt behöver.

Det finns oUku skäl tUl det. Ett skäl är utt vi genom vårt höga kostnadsläge i Sverige mer och mer får stmktureru om oss, och det betyder utt verkstudsindustrins produkter får bäru ett ullt större unsvur. Men verkstadsindustrins produkter möter å andra sidan en ullt hårdure konkurrens, och då inte buru ifrån EEC-murknaderna själva. Den umerikunsku hundelsbulunsen hur gjort det nödvändigt för umerikunernu att se om sitt exporthus, och de hur kustut blickurna i första hand på den europeisku marknaden. Det är en betydligt större umerikunsk uktivitet nu än för buru något år sedun. Det skupude ökud konkurrens.

Men därtill kommer en sak som är betydligt ullvuriigure, och det är jupunernu. Genom Nixons utspel hur jupunernu tvinguts, och kommer än mer utt tvingus, utt hittu undru murknuder för sin ulltmer ökunde produktion — i vissu full, höll jug på utt sägu, överskottsproduktion — främst på den verkstudstekniska sidan. Och även där har Europa kommit särskilt i det japanska blickfånget.

Såväl umerikunernu som jupunernu hur i relutivt stor utsträckning summa produktexportstmktur som mun har i Europu och som vi kunske ulldeles särskUt hur i Sverige. Det gör utt det kommer utt bli en strid på kniven inom väsentliga produktområden, och därvid är det oerhört viktigt för svensk industri utt mun får varu med och tu del i de beslut som kommer utt futtas inom EEC och som har med vår produktframtid och därmed  också med vår sysselsättning att göra. Sådana beslut kun vuru

upphundlingsförordningurna inom EEC; där hur vi lätt utt bli diskrimine-rude. De kun hu med stundurdisering av produkter och muteriel utt göra. Skall vi stå utanför, som har en så viktig roll i det summunhunget? Det kun varu fräga om rollfördelning, t. ex. inom dutuindustriområdet, där européerna skull möta den umerikunsku konkurrensen. Vud blir det över tUl oss? Blir det skräpet? Det kun vuru tul om sumurbetsprogrum inom kupitulkrävunde branscher. Det här är buru exempel — det finns mycket unnut. Det är därför nödvändigt utt vi så småningom får en närmure unknytning tUl EEC än vud ett frihundelsulternutiv innebär.

Men det finns ytterligure en suk. Jug hude tillfälle utt förru veckun besöku USA, och de kontukter jug hude med företug guv vid hunden utt ingen seriös umerikunsk konsult i dug inför sin amerikunsku uppdrugsgi-vare föreslår Sverige som lokuliseringsomrude för att lägga produktionen här, trots att tullfrågorna för de vamgmpper det vur frågu om inte utgjorde något hinder. Tvärtom avrådde mun umerikansku företug från dettu. Mun uppfattade Sverige som på väg mot en europeisk isolering, och det kan inte vara bra vare sig för vår marknadsföring av svenska produkter eller för vår sysselsättning att man betruktar vårt land på dettu sätt. Det hjälper inte vad vi själva från talarstolurnu deklarerur. Det är här inte frågu om vud vi säger utåt, utan det är fråga om hur människor uppfat tur vad vi säger. Och ändå borde Sverige pussu in i mångu umerikunsku mönster med hänsyn till vår teknisku stundurd, vår utomordentligu arbetskraft, vår långa industriellu erfarenhet och vår relutivt gynnsammu företugsbeskuttning — särskUt gynnsum om mun jämför med umerikunsku förhållunden.

Tips tUl industriministern: Bjud hit vUctigu amerUcansku konsultföretug och säH idén utt också Sverige är ett ulternutiv för fubriksetablering när det gäller utt täcku den europeisku murknuden! Jug vUl ulltså med dettu sägu utt EEC-frågun också är en tullfrågu men utt den kunske i förstu hund är en medverkansfrågu och en unseendefrågu. Därför är det sä oändligt vUctigt utt vi i uvtulet får en utvecklingsparagraf som markerar att de förhundlingsresultut som vi i sommur kommer utt uppnå endust är ett steg pä vägen mot ett fördjuput samspel med EEC, vilket jag betraktar som en ofrånkomlig fömtsättning för utt kunnu slå vukt om tryggheten och lönsumheten för svensku företug, till gugn för de anställdu i svenskt näringsliv.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr HERNELIUS (m):

Fru tulmun! I dugens regeringsdeklurution suknus vud som borde vura självklurt i en sädun deklaration, nämligen en anulys uv Sveriges utrikespolitiska läge, en analys uv vad som hänt i det sammanhanget sedun föregående år, en unulys uv prognoser och uv teorier och verklighet i sumband därmed. Men herr Wickmun skull som nytillkommen deklurunt inte klundrus för det; hun hur födt en sedvänja som hans företrädare sedan Östen Undéns tid har upprätthållit.

Ändå hade väl, fru talman, deklarationen vunnit i intresse om man hude gjort en sådun unulys. Det hude frumför ullt för ullmänheten vurit en stimuluns tUl utrikespolitisk bedömning. Jug vet inte varför man är så rädd för sådanu unulyser i dettu summunhung. Tror mun utt man är på

107

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

108

farlig murk? Tror mun utt ett och unnut ögonbryn kun rynkus på sinu håll? Jug unser det feluktigt utt undviku problem uv det sluget. Med en sådun unulys så hude också diskussionen om uvspänning, som fördes här i förmiddugs, kunnut få en konkreture kontur. Jug skull inte ge mig in på den diskussionen i detuH, jag skall baru anföra några korta reflexioner.

För det första ligger i dug uvspänning i Centruleuropu i stormukternus intresse. Men kom.mer dettu intresse utt bli bestående? Där vill jug uUtså sättu ett frågetecken. För det andru betyder avspänning på mitten -uvspänning i Centraleuropa - icke nödvändigtvis avspänning på flankerna. Därom kan stater på Balkan vittnu och därom kun vi dru vissu slutsutser av vad som försiggår i norr i Europa.

Här vUl jug göru en purentes. Såvitt jug vet hur Sveriges riksdag aldrig någonsin från utrikesledningen erhåUit en analys uv läget i Östersjön och den mUitäru uktivitet som där utvecklus icke frän ett block utun från fleru block, icke från en stut utun från fleru stuter. Men nog vore det på sin pluts utt så skedde någon gång. Och det vore väl ännu mer på sin plats att diskussionen någon gång kom in på sakuppgifter från regeringens sidu om vud som försiggår i Nordkup i nordligaste Europa, ett ämne som varit föremål för livligu debutter gång efter unnun i Norge och i norsku stortinget men som i årets regeringsdeklurution — som herr Bohmun påpekude - uvfärdus med sex ord.

För det tredje är det väl ulldeles uppenbart utt om stormukternu skulle kommu överens om ett ömsesidigt tillbukudrugunde uv konventionellu tmpper i Europa, så skulle det påverka Sveriges militärpolitiska läge. Dras de umerikunsku truppernu tillbuku och också de sovjetisku kvurstår i ullu full det fuktum, utt det sunnolikt är närmure till de sovjetiska kasernerna från Centraleuropa än till de amerikanska.

För det fjärde får man inte sluta ögonen för de furor för frumtiden som kun finnus i det faktum att folkens självbestämmunderätt icke erkänts i ullu stuter. Vi tulur ju ofta om detta när det gäller avlägset belägna länder. Jag förstår inte vurför vi inte också skulle kunnu tulu om det när det gäller näruliggande länder, när det gäUer grannar, och erkänna det faromoment för avspänningen som ligger i uvsuknuden uv självbestämmunderätt inom dessu områden.

Men, fru tulmun, nog sugt om uvspänningen - den är ju så mycket diskuterad i förmiddugs här. Vad jag emellertid i sammanhanget ett ögonblick skulle vidu beröra är utrikesministerns - som jag tycker — nästun vilseledunde uppgift om utt försvarskostnadernu i Sverige föreslås ökude under nästu år. Utrikesministern hur så rätt när det gäller nominellu tul — ökningen ur 100 miHoner eller något sådunt — men som gummul stutssekreterure i finunsdepurtementet vet hun nuturligtvis utt om influtionen har drugit frum över försvuret likaväl som över andra områden, så är detta en lek med ord. 1 själva verket föreslår regeringen i sin försvarsproposition en urholkning som inom några år leder till en mycket aUvarlig nedmstning. Varför skull mun då frumstullu dettu som en uppmstning bara på gmnd av att en nominell siffra höjs? Det är ju att vUseleda riksdugen.

Låt mig gå över till ett unnut ämne, fm tulman.

Vur och en som deltog i Nordisku rådets summankomst i Helsingfors —

tidigare berörd här av herr Antonsson - kunde väl inte undgå att märku den miHö förändring som hur skett. För två år sedun, i Reykjavik, vur det en mycket optimistisk undu, en optimistisk stämning. Mun trodde utt Nordektruktaten skulle kunna avslutas. Den finländske statsministern hude icke hunnit lundu i sitt hemlund förrän plunernu härpå uvskrevs.

I Köpenhamn i fiol vur det — om jug så får uttrycku mig — en mellanstämning. Mun visste icke vUku vägur de oliku ländernu skulle beträdu i de ekonomiska summunhungen.

I år i Helsingfors vur det en unnun stämning. Det vur uppenburt utt det vur de svensku stutsråden och den svenska regeringen som strävade efter liv i debutten, konkretu förslug, nya synpunkter och nya initiativ. Men det vur liku uppenburt utt intresset från de dunsku och norsku regeringsledumöternu vur betydligt svalare. Suget från söder hade bödat, suget från EEC, och det suget konimer utt fortsättu och växu i styrku, om icke något oförutsett inträffur. Dettu märktes på mångu sätt. Jug tror utt vi fär inrättu oss efter det och inte vuru ulltför optimistisku i vår bedömning uv det nordisku sumurbetets fuktisku fortsättning.

I regeringsdeklurutionen i år står det: "Det finns emellertid skäl utt slå fast att utsikterna till ett fortsatt nära samarbete inte behöver bedömus

negutivt.   Den   fortgående   integrutionen    utsätter   de  nordiska

länderna i Europas periferi, medlemmur uv EEC eUer ej, för likurtude problem." Det ur en rUctig förhoppning, och jug har ingenting att invända mot regeringsdeklarationens formulering, mer än att den förefaller mig tyvärr vara en aning överoptimistisk.

Detta sug från söder märktes som sugt på mångu sätt. Det föranledde bl. u. den kommenturen i vissu tidningur utt Nordisku rådets summun-komst - inom purentes sugt ett mussuppbåd — meru var ett skådespel för folket än en reulitet i det läge som uppstått, där de nordisku ländernu vundrur oliku vägur för utt lösu sinu murknudsproblem. Det märktes också i en irritubilitet som vur påfullunde, iblund säkerligen befogud,.iblund kunske obefogud. Det vur en irritubilitet som orsukudes av oliku händelser.

I det här summunhunget vill jug inte underlåta utt ge en blommu till stutsminister Pulme och handelsminister Feldt — som väl för dagen är i vär tids politiska och ekonomiska Mekka, nämligen Peking - för utt de lyckudes med konststycket utt presenteru, jag höll på utt sägu gummul hostu som ny, men det menur jug inte, utun presenteru gumlu suker som nyu och därmed få en uppslutning kring dem som de knuppust vur värdu i och för sig. Den prestutionen vur så skicklig utt en tidningsmun, som ju också ibland har till uppgift att presentera gamla saker som nya, var fylld uv beundrun. I suk tror jug dock utt mun inte skull ha för stora förväntningur på resultutet av de olika uLspelen.

Stutsminister Palme sade med ull rätt utt vi måste respekteru vurundrus vägvul, och vi skull inte uttulu oss om dem på ett sätt som kan vålla irritation eller skada. Tyvärr föddes väl inte detta råd helt vare sig av statsministern eller hans kolleger i olika sammanhang, och det var ju att beklaga. Jug tror utt om vi skull kunnu räddu väsentUgu delur av vårt nordisku sumurbete — och det hoppus jug utt vi skull kunna göra - måste mun gå till verket mycket vursumt och iukttu en betydunde återhållsum-

Nr48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

109

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

het både i ord och gärningar i det nordisku sumurbetet.

TiU sist två små suker tUl, fru tulmun - den enu är för övrigt inte så liten. UtrUcesministern sude utt det inte skull förekommu någru större nyheter under en utrikesdebutt i Sveriges riksdug, och det hur hun väl rätt i. Det är nog inte nödvändigt. Men utrikesministern kom själv med en nyhet. Hun lämnude den uppgiften att Sverige bidrur tiU dugordningen vid en kommunde europeisk säkerhetskonferens genom utt föreslå någon form UV skiHedom som ett ämne för konferensen i fråga. Försluget gick ut på att tvister skulle hänskjutas tUl avgörunde av sådan skidedom. Det var en nyhet. Jug tror inte utt utrikesnämnden är underrättud om dettu förslag, vilket jag tycker utt nämnden borde hu varit om ämnet har förts på tul vid någru uv de resor som i dag är så vunligu utrikesministrur emeUan.

Men det återstår vissa frågor att ställu i summunhunget. Vud slugs skUjedom strävur man efter? Är det ett institut som skulle vuru regionalt eUer universellt för Europu? Är det ett institut som skulle kompletteru Huug-domstolen, vUken som bekunt lider uv svårurtud urbetslöshet? Är det ett institut som skuUe vuru obligutoriskt för europeisku stater eller gmpper av såduna eller är det ett friviUigt institut? Om uUt dettu borde väl någon klurhet vinnas innan projektet förs vidare, och riksdugens utrikesdebutt hude väl varit ett lämpligt fomm för sådan klarhets åstudkommunde.

Man kun också utgå från utt regeringen, eftersom den tar upp dennu fråga i deklarationen och i samtal med andra länder, är angelägen om att icke låtu någon som helst misstunke uppstå utt det är frågu om en unordning som skulle ersättu tidigure icke-ungreppsuvtul. Värdet uv sådanu, vUku föreslogs i stor skulu i slutet uv 1930-tulet uv vissa länder, frumför ullt ett visst lund, känner vi ju ullu till. Dunmurk slöt icke-angreppsavtul med Tyskland, och dess värde bevisades den 9 april 1940. Någon förväxling med något sådant kan det väl inte bh fråga om. I så faU är det ju ett sätt utt döHa verkligheten, men jug utgår ifrån att så icke är faUet utan att det här är fråga om ett skiHedomsinstitut i vanlig, erkänd mening.

TUl sist bara en detaH, fm talman! Herr Björk i Göteborg sökte slå utrikespolitiskt mynt av inrikespolitik. Jag tyckte inte han vur särskilt framgångsrik i växelstugun. Hun gjorde gällande att ett konservativt muktetublissemung i Sverige 1940—1941 hude trott på tysk seger och därför vur berett tUl eftergifter gentemot tyskumu. Jug känner inte till något sådant maktetablissemang. Såvitt jag förstår var det politiska muktetablissemunget då i Per Albin Hunssons händer, och hun vur väl inte särskilt konservativ uv sig. Jug vet inte vurifrån herr Björk hur fått det dän

Jug skuUe möjligen vilju tilläggu utt om det gällde optimism beträffande unnat än tysk seger, motståndsandu och pressen - som både herr Björk och jug väl närmust har föHt - vur det väl snarare så att en högertidning i Stockholm under ledning av Otto Järte och Ivar Anderson samt liberalu tidningar i lundsorten representerude den största motstånds-andan, medan det däremot vur klent med den på en del undru håll.

110

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Fru tulmun! Jag förstår inte riktigt vurför herr Hernelius blir så uriterud och påstår att jag försöker slå utrikespolitiskt mynt av inrikespolitik. Jag gjorde ett försök tUl anulys uv sumbundet meUun inrikespolitik och utrikespolitik och unförde därvid ett historiskt exempel som hude uktuuliseruts i debutten uv herr Burenstum Linder. Jug vet mycket väl utt Gösta Bohman inte kan göras ansvarig för Gösta Bugges förehuvunden under krigsåren. Men det är intressant att notera att herr Hernelius årtionden efter dessa händelser tydligen känner något slugs moraliskt behov uv utt solidurisera sig med den tidens högerpolitiker. Det är inte jag som drugit upp någon sådun trätu.

Existensen av ett konservativt etablissemang i Sverige under 1940-tulet är så notorisk och så uUmänt bekant att jag tycker utt herr Hernelius' fråga på den punkten var totult onödig.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Fru talman! Vad Staffan Burenstam Linder gjorde var, om jag inte är fel underrättud, utt hun citerude ett pur ruder ur Per Albin Hunssons dugbok vilku löd: "Så bröts vår kära och strikt hållna neutralitetslinje av insikten om det orimligu i nuvarande läge att tugu risken uv ett krig." Det vur kunske inte riktigt utmärkunde för ett konservutivt etublissemung.

Men vud herr Björk i Göteborg ville komma fram tiU - och det tycker jug ur mycket intressunt - vur utt mun, för att utrikespolitiken skaU vara tryggad, skall ha samma inrikespolitiska muktinnehuv som mun tidigure huft; det är precis det resonemung som förs i enpurtistuterna.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Fru tulmun! Eftersom herr Hernelius envisus med utt uppehållu sig vid dessu historiska sammanhang vill jug sägu utt det som här unförts om vud Per Albin Hunsson upplevde 1941 vur ett utomordentligt exempel på vud jug försökte illustreru i min unulys, nämligen hur mun i ett litet lund i ett kritiskt läge tvingas in i kompromisser mellan olika politiska riktningar och olika intressen. Per Albins situation var att han måste, för nationens summunhållning och inför risken uv ett krig, söku något slugs kompromiss med det konservutivu etublissemunget.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Fru tulmun! Jug är ledsen, men herr Björk i Göteborg hur inte futtut vud debutten gäller. Den gäller inte 1941, den gäller 1940 - läs dugboken - och då hude endust två ledamöter av utrikesnämnden annan mening än regeringens, nämligen herrar Undeh och Sandler.

Herr ULLSTEN (fp):

Fru tulmun! Den 14 mars fuade nedrustiungsförhandUngamu i Geneve sitt tioårsjubUeum. Vad hur mun åstadkommit under det decennium som gått? Ett sätt utt svuru på frågan är att hänvisa tUl den ständigt pågående uppmstningen. Under de senaste tio åren har väridens samlade militämt-gifter stigit från 120 till 200 miHarder doUar per år - en ganska fantastisk siffra. Satsningen på förstörelsekapacitet har varit snabbare än ökningen

111

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

112

av den totala produktionen i världen. SärskUt kraftig har ökningen av mUitämtgifternu vurit i de futtiga ländernu.

I Huset UV dessa siffror har man kanske ingen anledning att vara särskilt imponerad över vad som uppnätts under de tio åren av förhundlingur i Geneve. Och i och för sig är väl en sådan bedömning inte helt orimhg. Nedmstningskonferensens målsättning är enligt den sovje-tisk-umerikunsku s. k. McCloy-Zorin-överenskommelsen att åstadkomma "ullmän och fullständig uvmstning".

Sunningen är emellertid utt mun över huvud tuget uldrig gett sig i kust med den uppgiften. Arbetet i Geneve sker inom en kommitté' som får uppdrug UV FN;s generulförsumling och som rupporterur sinu resultut dit. I självu verket äger dock förhundlingurnu mm under sovjetisk-amerikansk ledning och varken USA eUer Sovjet är eller har någonsin vurit intresserude av någon egentlig nedmstning.

Vud de bådu supermukternu tillåtit Genéveförhundlurnu utt ägnu sig åt hur varit uppgiften utt förbjudu eller begränsu unvändning och frumstäU-ning UV vissu vupentyper och utt försöka uvmilituriseru vissu områden. Men helu tiden tycks det hu vurit en tyst förutsättning för varje sädun överenskommelse att den inte får inkräktu på supermukternus hundlingsfrihet. De förbud mun gått med på har gällt vupen uv tekniskt och strategiskt begränsat värde, och de restriktioner i övrigt som innefattats i de olika nedrustningsavtalen har uteslutande haft effekt för andru undertecknure än de båda supermukternu USA och Sovjet.

Det för oss kanske mest betydelsefuUa avtalet, det s. k. ickespridnings-avtalet från 1968 är karakteristiskt för dennu politik. Avtulet förbjuder aUu stater som vid årsskiftet 1966-1967 inte hade egna kärnvapen utt tUlverku eller köpu kärnluddningur. I och för sig ligger det nuturligtvis ett värde i utt stormukterna på det sättet förbinder sig att inte säHu kärnvapen till andra länder, men avtalet hindrar inte kärnvapenmakterna att själva gruppera kärnvapen på aUierat territorium och hindrar dem heller inte från att fortsätta att utveckla sina egna vapen.

Värdet av avtalet måste dessutom bedömas i Huset av att två av kärnvapenländerna, Frunkrike och Kinu, inte är med och utt uv de länder som hur tekniska och ekonomiska fömtsättningar för framställning av egna kärnvapen bara två, Sverige och Cunudu, hur skrivit på.

På sammu sätt ur provstoppsuvtulet från 1963 mindre ett nedmstnings-initiutiv, meru en överenskommelse ägnad utt befästu stormukternus exklusivu rätt utt svuru för upprustningen på utomvupenområdet. När avtalet ingicks hade USA och Sovjet redan kommit gunsku långt i teknisk utveckling uv sinu kärnvupen. I och för sig vur det nuturligtvis med hänsyn tiU furornu med rudioaktivt spiU av intresse att dessu bådu stater upphörde med kärnexplosioner i atmosfären. Men det är väl också ganska uppenbart att sådana explosioner för USA:s och Sovjets del inte längre vur tekniskt särskilt nödvändigu. Det vur dettu fuktum snarare än någon önskun från supermakternas sida att självu bidra tUl en nedtrappning i atomvapenteknikens utveckling som gjorde avtalet möjligt.

Hur verkningslöst avtalet varit visar också för det första utt det inte förmått hindru Kinu och Frunkrike, som ju står utunför ullu nedmstnings-förhundlingar, utt uvstå från sinu prov i utmosfären, för det undru att

avtalet inte heller inneburit något hinder för USA och Sovjet utt fortsättu sinu provsprungningur. De bådu supermukternu hur kunnut företu dessu sprängningur under jorden i stället. Äv en summunställning som redovisudes vid ett senutsförhör i Wushington för en tid sedun frumgick utt Pentugon sutsut närmare 15 miHurder svensku kronor på provsprängningur sedun det purtiellu provstoppsuvtulet ingicks. Till dettu kun läggus beräknude cu 6 miHurder för Sovjet och kunske liku mycket för Kina och Frankrike tillsammans, dvs. totalt närmare 30 midurder svensku kronor. Kärnvupenmukternas samlade innehav av kärnladdningar motsvarar i dag en sprängkraft på 1 5 ton dynamit per person uv helu världens befolkning.

Trots dennu giguntisku förstörelsekupucitet hur det hittills visut sig omöjligt utt få till stånd ett fullständigt provstoppsuvtul. Från USA unför mun som skäl utt Sovjet vägrur utt gå med på obligutorisk kontroll på plutsen. I dug verkur dock det skälet knuppust särskilt hållburt. Som bl. u. påpekuts i svensku inlägg i Geneve kun en tillräckligt effektiv kontroll utövus, även om mun nöjer sig med att kräva inspektion på platsen bara i vissa tveksamma fall.

Den amerikanska inställningen i det här uvseendet förefuller dock inte vuru det endu hindret för utt ett uvtul även mot de underjordisku proven skull kunnu kommu till stånd. För det förstu hur mun från umerikunsk sidu låtit förstå utt mun oberoende uv kontrollfrågan anser sig behöva fortsättu proven för att ha möjlighet att föHa med i den tekniska utvecklingen på kärnvapenområdet. För det andra förefuller det sunnolikt utt Sovjet skulle mötu ett eventuellt umerikunskt medgivunde i kontroll-frågun med krav på att ett fullständigt provstoppsavtal mäste omfatta ullu kärnvapenstuter, dvs. även Kina och Frankrike. Det är alldeles klurt utt dettu är ett hinder för ett snubbt ingående uv ett provstoppsuvtul, för nuturligtvis är mun från dessu bådu länders sidu inte beredd utt gå med på en frysning uv det tekniskt-vetenskupligu utvecklingsurbetet i en situution, där Sovjets och USÄ:s övertug är så stort som i dug.

De försök som nu görs i Geneve, inte minst från svensk sidu, när det gäller utt hittu lösningur på provstoppsfrågun genom kompromisser, som tar sikte på stormakternas inställning i kontrollfrägun, är rimligu och riktigu, men tyvärr är de väl dömdu utt misslyckus. När Cunudu vid den nu pågående sessionen som ett ulternutiv tänkte sig utt USA och Sovjet skulle uccepteru ett uppehåll i sin provverksumhet i uvvuktun på en framtida kinesisk medverkun i ett totalt provstopp pekade dettu kunske på en i och för sig meru reulistisk utväg. Men sumtidigt illustrerade det försluget den lågu umbitionsnivå som tvingut sig frum i GeneVe. För vud det försluget egentligen innebårar ju utt mun skull uvvuktu en tidpunkt då Kinu — och jug untur även Frunkrike - hur kommit upp i nivå med USA och Sovjet när det gäller teknisk utveckling på kärnvupenområdenu, dvs. mun skull väntu till ett läge där fortsuttu provsprängningur sunnolikt är militärt överflödigu.

När det gällde de s. k. biologiska stridsmedlen blev ett förbud möjligt först då stormukternu inte längre unsåg sig hu någon unvändning förden typen uv vupen. Ätt det vur så belystes ganska tydHgt av att mun misslyckudes med utt i summu uvtal inkluderu ocksä de kemisku stridsmedlen  -  USA  hade fortfarunde användning för sådana vapen i

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

113

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

114

Indokina. I dag tycks dessutom värdet av förbudet mot de biologiska vupnen vuru i furu genom Sovjets krav på utt säkerhetsrådet, där stormukternu kun blockeru vurje beslut med sin vetorätt, skull vuru det orgun som uvgör om överträdelse mot förbudet har förekommit. Det är en rimlig inställning som Sverige intar genom att uppskjuta rutificeringen UV uvtulet i ett försök utt den vägen utnytdu de påtryckningsmöjligheter som mun eventuellt hur för utt därigenom tvingu frum undru regler för uvtulets efterlevnad.

Jug kun inte heller se utt de övrigu uvtul som träffuts uv Genévekonfe-rensen eller som blivit ett resultut uv diskussionernu där hur huft någon stor betydelse ur mUitärpolitisk synpunkt.

Förbudet mot utt pluceru mussförstörelsevupen på huvsbottnen, som riksdugen godkände i höstus, innebär precis som provstoppsuvtulet ett purtiellt förbud, som dessutom i det här fullet buru tar sikte på strategiskt mindre intressuntu möjligheter när det gäller huvsbottnens militäru unvändning.

Det är också svårt utt se utt demilituriseringen uv yttre rymden och himlukroppurnu sumt förbudet mot militäru unläggningur i Anturktis hur någon egentlig mUitärpolitisk betydelse. Avtulet från 1967 om Lutiname-rika som utomvupenfri zon kunde munu tUl efterföHd för undru regioner, men både Sovjet och Cubu suknus fortfurunde blund undertecknurnu.

Därmed är listun över efterkrigstidens nedmstningsinitiutiv genomgången. Som underlug för något uppskuttunde jubUeumstul är den inte särskilt unvändbur.

Den här pessimistisku bedömningen uv vud som hittills uträttuts på nedrustningsområdet får ändå inte ledu till slutsutsen utt unsträngningurnu bör upphöru. Genéveförhundlingurnu erbjuder ett tillfälle för stormukterna att få kännedom om vurundrus intressen och värderingur. De tekniskt väl utvecklade möjligheter man i dag har att göra observationer av vad som händer på det mUitäru området skupur ett någorlundu fast underlag för sådunu diskussioner.

Men givetvis är det en ullvuriig brist utt inte alla stormukter deltur. Där hur nu en ny situution inträtt i och med utt Kinu blivit medlem i FN. En kinesisk unslutning till den nuvurunde nedrustningskommittén i Geneve är givetvis inte tänkbur; ännu mindre än Frunkrike är nuturligtvis Kinu berett utt ucceptera det förmynderskap supermakterna utövar där. Kinu är dessutom över huvud .tuget inte berett utt diskuteru sådunu purtiellu åtgärder på t. ex. kärnvapenområdet som automatiskt innebär ett klurt övertug för de militärtekniskt mer utvecklude ländernu.

Vud mun sugt sig viHu gå med på från kinesiskt håll är en konferens om ullmän uvmstning med deltugunde uv ullu stuten Sverige hur stött tunken på en sädun världsnedmstningskonferens men tillugt utt mun vill utt den skull ägu mm inom FN;s rum. Jug untur att man gjort det pliktskyldigast för det är svårt att se att en sådun konferens skulle kunnu bli mycket unnut än en pluttform för ett oändligt propaganduprutunde. Några beslut om konkretu åtgärder skulle den nuturligtvis inte kunnu resulteru i. Snurure är väl risken den utt mun skulle provoceru låsningur på områden, t. ex. när det gäller ett utvidgat provstoppsavtal, där man i dag i vurie fall vågar ha som arbetshypotes att framsteg är möjliga.

En bra lösning, som jag ser det, är en omorganiserad nedmstningskom-mitté, där Kina ingår som en uv medlemmurnu och där nuturligtvis också Frunkrike deltur. En sådan omorganisation måste innebära att ulla medlemsstuter hur summa ställning och utt det nuvurunde permunentu ordförundeskupet för USA och Sovjet uvskuffus. Däremot vore det olyckligt om mun förändrude kommitténs kuruktär uv förhundlingsorgun. RudUculu resolutioner som röstuts frum uv en mujoritet är på det här området ändå bara skenbart värdefullure än uldrig sä tunnu uvtulsutkust som stöds uv ullu.

Storu förhoppningur hur knutits till försöken utt åstudkommu verklig nedrustning, men unspråken måste stäUus mycket lågt om vi skuU kunnu påstå utt någru uv försöken vurit särskilt frumgångsriku. Den uvspänning vi upplever i Europu i dug är inte resultatet av några nedmstningsinitiutiv, den vilur på den uvskräckunde effekten i motsiduns militäru styrku. Det är en fredsgurunti på mycket explosiv grund. Dessutom kostur den både vår världsdel och världen i övrigt summor, som — unvändu på rätt sätt — kunde betydu skillnaden mellun svält och välstånd för miHoner människor. Därför kun ingu unsträngningur varu stora nog när det gäller att förmå väridens regeringur utt viku uv från den vanvettiga kupprustningens väg. Inte heller hur vi råd att låta vår bedömning av stormakternas vida att hörsamma den muningen bli så pessimistisk utt vi utesluter vude förhoppning om frumgång.

Statsrådet fru MYRDAL:

Fru talman! Glädjunde mångu tulure hur i dug i sinu inlägg betonut vikten uv nedrustningsdebutt och nedrustningsförhundlingur. Ällu hur säkert också varit bereddu utt skrivu under på att vi skull stå redo utt göru vårt såsom vi hur gjort förut, hur hårt motståndet från stormukternus sidu än ur. Inte minst hur herr Ullsten vältuligt vittnut om svärighetemu. Hun hur fuktiskt nästun uppreput helu den långu kutulog på misslyckunden som jug frumfört under de senure åren, och inte minst i stället för ett jubUeumstul förru veckun i Geneve.

Herr Möller i Gävle hur på förmiddugen bett mig utt göru några kommenturer om utsikternu utt få Kinus medverkun i nedrustningsurbe-tet. Nu hur herr Ullsten också gjort en del funderingur kring den suken, och jug vill gärnu fortsättu ett litet stycke med den debutten.

Då tycker jug utt mun först skull konstuteru utt det blottu faktum utt Kinu nu hur intugit sin rättmätiga plats i FN och därmed trätt ut ur den isolering, som lät mänga undru stuter bekvämt glömmu bort att räkna med Kina, haft en stimulerunde verkun på ull nedrustningsdebutt. Den hur blivit mer angelägen. Den har alltmer medvetet till ärende att hejda att också Kina går med i tävlan om utt bli en militär supermukt.

Men då blir den första frågan: Kommer Kina att medverka? De kort som hittills lugts ser inte hoppingivunde ut. Kinu deltog över huvud tuget inte i omröstningen om flertalet nedrustningsresolutioner i FN i höstus. Kina röstude direkt mot resolutionerna om inställande av kärnvapenprov. Kina deltur heller inte i nedmstningsförhundlingurnu i Geneve, fastän det klargjorts utt dettu skulle vuru välkommet. Det är förståeligt utt det vore illusoriskt utt väntu sig kinesisk unslutning till ett orgun som är uppbyggt

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

115

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

116

så på stormaktspolitisk bus som nedrustningskommittén. Där är ju det tudelude permunentu ordförandeskapet för Sovjetunionen och Förenta staterna mer än symboliskt.

Då kommer jug till den undru frågun: Finns det något hopp om utt Kinu skull bli med?

Lät oss sägu utt Kinus uteblivunde i år redun medverkar till utt det lumenterude tionde året blir ett gunsku slött mellanår. Det endu vi kun hoppus på är utt mun tur en ny unsuts tUl en mycket mer uktiv och reulistisk sumling kring nedrustningsmålet i FN i höst.

Ett visst stöd för utt Kinu då skuU visu sig intresserut ger det fuktum utt den resolution Kina verkligen röstude för gällde just en plunerad världskonferens för nedrustning. Men det vur högdrumutiskt. Sovjet hude ställt försluget. Konferensen kunske t. o. m. skulle kunnu tänkus bli perenn och återkommu vurtunnut eller vurt tredje år. Troligen hade Sovjet ställt förslaget i medvetande om att det är den typen av förslag som Kinu brukur frumföru. Men då sutte Kinu in en kraftig frontuluttuck, först mot försluget som sådunt och sedun kruftigt mot bådu supermukternus rustningsvunsinne.

Nå, försluget skrevs om och, som sugt, i slutomgången röstude Kinu för det.

Frågun återkommer i höst, och då står vi ullu inför en skiHoväg i nedrustningsdebutt och förhundlingur. Jag kan inte på nägot vis våga profetera om vilken riktning man då skull slå in på. Skull mun gå den Husure vägen mot frumsteg, eller skull mun inte göru det? Gör mun det — och lyckus mun t. o. m. få ett positivt beslut om den här nedrustningskonferensen — då kan det ju innebäru en ny sturt som uvlugger nyu löften och orguniserur upp nyu instunser.

Men en konferens kun knuppust kommu tUl stånd förrän på hösten 1973. Det är troligt utt den europeisku säkerhetskonferensen har prioritet. Vi hur också SALT-förhundlingarna att ta hänsyn till. Dem får vi väl veta något om i och med Nixons besök i Moskvu. Sker en Husning där, ter det sig litet mer löftesrikt också för FN-besluten i höst.

Men jug tror utt det viktiguste bhr hur Kinu stäUer sig, om mun skull hu tillförsikten utt ullu går frum gemensamt. Då blir det troligt att man så småningom kommer fram till ett nytt förhandlingsorgan, som dock blir gunsku mycket Genévekonferensen i en ny kupprock, med ett roterunde ordförundeskup och med något fler medlemsstuter. Ällu som hur erfurenhet är överens om utt någonting strux under 30 är det enda medlemsantal som ger ett förhundlingsdugligt orgun. Erfurenheten blir dock kunske inte ulltid utslugsgivunde.

Dettu är tror jug, det bastu som vi kun hoppas på. Men det kun ju också tänkus utt mun inte når någon överenskommelse, utt Kinu vägrar att varu med, utt den europeisku säkerhetskonferensen inte hur hunnit så värst långt, utt undru politisku förvecklingur kun inträffa. Då skall vi komma ihåg — och kanske därför profetian väger över litet åt det pessimistiska hållet - utt Kinu hur ställt vUlkor för sitt deltugunde i nedrustningskonferensen. Kinu hur begärt utt, t. o. m. innun konferensen kommer tUl stånd, de två supermukternu skuU förbmda sig att inte som första stat utnyttju kärnvapen mot andra kärnvapenstuter och utt över

huvud taget inte unvändu kärnvupen mot icke-kämvapenländer. Dessutom skull de två dru tiUbuku ullu sinu utomlands stationerade och grupperude kärnvupen. Det är tuffu vUlkor.

Den koncentrution som Kinu gör på kärnvupen blir särskilt betydelsefull för oss alla som har satt en kärnvapennedrustning som högsta prioritet. Men anspråkslösa som vi tvingats att bli har vi hittills huvudsakligen ägnat oss åt att åstadkomma ett fuUständigt provstopp för kärnvapnen. Förste vice talmunnen Bengtson sude i sitt unförunde utt hun hoppudes att Kina skuUe kunnu deltugu i dettu. Därför vill jug ytterhgure sägu någru få ord om den suken.

Inte mmst Sverige gör ullt för utt pressu de två supermukternu genom utt uvklädu dem derus falska tekniska argument. Framför ullt hur Förentu stuternu föreburit svårigheten utt kontroUeru efterlevnuden uv ett underjordiskt provstopp som en uniedning till utt inte skrivu under ett uvtul. Som vi säger i regeringsförkluringen - och som vi hur sugt fleru gånger i Geneve - vet vi nu att det finns tillfredsställunde fjärrkontrollmetoder. Mun behöver ulltså inte kränka någon suverän stuts territorium för utt efterforsku om prov hur företugits.

Men då uppträder ett nytt furotecken. Det ter sig som om Sovjet nu böriur ställu politiska villkor för sin underskrift av ett sådunt uvtul, de villkoren nämligen utt Kinu skull deltugu och utt Kinu skull vura redo att avsvära sig även övriga typer uv kärnvupenprov. Mun säger ulltså utt uvtulet bör unstå tUls ullu kärnvupenstuter uvtulur om stopp för ullu prov.

Vi måste sägu oss utt dettu är orimligt. Det är de obotfärdigus förhinder. De två supermukternu hur ju ett så oändligt försprång utt de måste hu råd utt också ledu uvskuffundet eller begränsandet av dessa vapen. Det är som två småpojkar som hur tusen leksukspistoler vur, sä kommer en nykomling som hur fått sin förstu pistol, och då uppställer mun villkoret: Nej, vi offrur inte en endu förrän du är redo utt göru dig uv med din. Mun är för resten ännu strängure, för vud som skulle offrus vore ju bura den ytterligure effektiviseringen uv den kärnvupenarsenal som man redan har och som är så enorm i sin overkUl cupacity att det är rena rama överflödet.

Jag menur utt vi i ulla fall måste fortsättu med pressen för utt uppnå ett fullständigt provstopp för supermukternu och där läggu de politiska argumenten så att ett dylikt provstopp bör ses som en invit till Kina att inte kopiera sin målsättning på de hittillsvarunde supermakternas ändlösa rustningskapplöpning. Mun bör i stället tävlu i resonlighet och förnuft. I vurie full tror jug det är de urgumentlinjer som mun kun gå pä för utt hållu något liv i nedmstningsförhundlingurnu, även om Kinu inte är aktivt medverkande.

Det andru purtiellu nedrustningsavtulet som mun kun urbetu på är utt fullständigu den nu avslutade konventionen mot tillverkning uv biologisku vupen med en liknunde konvention mot kemisku vupen. Jug får kunske fogu in inom purentes utt Kinu hur godtugit GenéveprotokoUet från 1925 om förbud mot användning av biologisku och kemisku vupen.

Jug vill buru sägu nägru få ord om den nämndu konventionen — vi kullur den helt kort B-konventionen — som blev färdig i höstus och som blev välkomnud uv Förentu nutionernu. Den skull öppnus för underteck-

Nr48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

111

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

nande mycket snart. Vi har på svenskt håll dragit oss och tvekat inför denna konvention. Den är naturligtvis värdefuU i och för sig som ett internationellt fördrug. Anledningen tUl utt vi inte hur uttulut vår tUlfredsställelse med den är utt vi menut utt mun skulle hu åstudkommit ett endu fördrug, som omfuttude förbud mot både de biologisku och de kemisku vupnen. Erfarenheten säger oss nämligen att mun, om mun börjur ingå purtiellu uvtul, slår in på en väg tUl utt begruvu förhoppningurnu om fullständigu uvtul.

Ätt vi nu - åtminstone tills vidure — tvekur inom den svensku regeringen utt undertecknu dettu uvtul beror dessutom på en mycket mer principiell svughet i konventionstexten. Den är nämligen så skriven utt den kringgärdur en möjlighet tUl diskriminutorisk behundling, som blir de fucto riktad framför aUt mot de ulliunsfriu stuternu. Som kontrollmetod anges i detta fördrag bara en möjlighet att föranstalta om en undersökning, nämligen att begära en sådun hos säkerhetsrådet. Då vi i höstus tog upp den saken i FN framhöU vi att detta teoretiskt innebär att de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet kan hindra en undersökning i varje land som de vUl skydda. Då har det försäkrats oss att frågan om ärendets upptagande i säkerhetsrådet är av formell karaktär och avgöres med majoritetsbeslut. Men frågan om igångsättande av en veritabel undersökning är av materiell natur, och på den punkten har vi icke fått garanti mot att vetot skulle komma att utnyttjas.

Avtalstexten hur föHunde lydelse; Vurje fördrugsslutunde purt förbinder sig utt medverku i vurje undersökning om vUken säkerhetsrådet kun förunstultu i enlighet med Förentu nutionernus studgu på grundvul uv klugomål som mottugits uv rådet. Säkerhetsrådet skull underrättu de fördrugsslutunde stuternu om resultatet av undersökningen.

Det är den situutionen som vi inte kan finna oss i. Den skulle åtminstone få en furlig verkun som prejudikut. Det är inte den sortens nedrustningsuvtui som det är någon mening utt urbetu fram. Att skrivu på ett förbud mot tillverkning uv biologiska vapen skulle i och för sig inte påverku Sverige så mycket. Vi hur ju unilateralt försäkrat att vi inte tillverkar eller ämnur tillverku sådunu vupen. Vi menur dock utt kontoll-frågornu hur en oerhörd principiell betydelse. De kommer inom den närmuste tiden upp i säkerhetsrådet, och vi hoppas utt våru dubier och vår kritik skull hu en viss verkun.

118

Herr HELLSTRÖM (s):

Fru tulmun! Utrikesutskottets vice ordförunde herr Duhlén gjorde tidigure ett inlägg i en frägu som utrikesutskottet i suk fortfurande behundlur, nämligen biståndet till Bungludesh. Herr Duhlén sude utt den sociuldemokrutisku mujoriteten i utskottet hude förvägrut en förtursbe-hundling uv den frägun. Hun uttryckte sig t. o. m. så att han ansåg det fantastiskt att socialdemokruternu hude uppträtt på det sättet.

Jag kan tyvärr inte se herr Duhléns unförunde som unnut än tuktiskt

betingut.   Om   hun  hur  studerut   de promemorior som  vurit  utskottet

■tUl   handu   och   om   hun  hur  lyssnut  tUl  de  utförligu  föredrugningur

utskottet hur huft i frågan om biståndet tUl Bangladesh, tror jug inte att

han kun kommu till den slutsuts hun gjorde.

I februuri, så snurt regeringen i Sverige hude erkänt Bangladeshregeringen, reste en delegution frän UD och SIDA tUl Bungludesh för att tUlsummuns med Bungludeshs myndigheter planera det svenska biståndet. Man fick ta sig fram under besvärliga omständigheter pä grund av det dåligt utbyggda transportnätet, men man startade resan så snabbt det över huvud taget var pruktiskt och tekniskt möjligt utt göru det. Efter hemkomsten frän den studien, som UD tillsummuns med SIDA ulltså gjorde i sumurbete med Bungludeshs myndigheter, hur utskottet huft tillgång till ytterligure promemorior och muteriul som visar utt regeringen mot bukgrund uv resan och diskussionernu med Bungludeshs myndigheter nu plunerur en biståndsinsuts tUl Bungludeshs område som för innevurunde budgetår uppgår tUl drygt 100 miHoner kronor. Det innebur utt Bungludesh under innevurunde budgetår kommer att bli den största mottaguren uv svenskt bilateralt bistånd.

Men den avgörande frågan är dessutom en annan. Frågun huruvidu det här biståndet skuUe behundlus med förtur eller inte hur blivit inuktuell — motionen från folkpartiet och centerpartiet väcktes i januari, innan erkännundet vur gjort och den svensku regeringen sänt en delegation. Vidare hur det klurt frumgått uv föredrugningurnu i utskottet utt flaskhalsen i Bangladesh i dag och fram till den 3 muj, när utskottet skull tu ställning tUl ullu biståndsfrågor, är inte pengur. Fluskhulsen kommer utt vuru pengur senure, men under tiden från nu och frum tUl muj är flaskhalsen ett obefintligt eUer Ula söndersluget transportväsen. Även om vi ulltså skulle behundlu ärendet med förtur och unslå hur mångu miHoner som helst före den utsuttu tidpunkten för biståndsfrågornus uvgörunde, skulle det inte få någon effekt.

Det som först måste ske i Bungludesh är utt trunsportsystemet repurerus, så utt biståndet över huvud tuget kun kommu frum. Ett bifull till önskemål om förtursbehundling uv frågan skulle inte på något sätt innebäru snubbure bistånd tUl de nödhdunde människornu i Bungludesh. Den plunering som SIDA och UD utför tillsummuns med Bungludeshs myndigheter syftur däremot just till utt få till stånd bl. u. ett trunsport-väsen som kommer utt fungera sä att biståndsinsatsen senare kan bli effektiv.

Fru talmun! Den internutionellu politisku debutten hundlur i hög grud om gränsernu för människuns möjligheter. Det är de gränser som sätts därför utt jordens resurser är knuppu och ändligu och de ännu snävure gränser som vi sätter genom utt försämru vår livsmiHö. 70 procent uv jordens ytu är huv. Hittills hur huven vurit trunsportvägar. I framtiden blir det pä haven och på huvsbottnen som frågun om jordens resurser och frågun om livsmUjöns återhämtning till stor del kommer utt uvgörus.

I tusentuls år hur de ekonomisku resursernu på lund stått i centrum för muktpolitisku strävunden som lett tUl krig och fred. På grund uv den teknisku utvecklingen står vi nu vid en vändpunkt. Stormukternus intressen kommer utt inriktus mot de orördu 70 procenten, mot de ofuntligu produktivu resurser som finns på huvsbottnen och i huvet.

Frågun om havsbottnens fredligu utnytdunde är kunske den viktiguste fråga som Förenta Nutionernu för närvurunde arbetar med. Ännu för tolv år sedan diskuterades havsfrågornu i internutionellu summunhung från en

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

119

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

120

snävt juridisk utgångspunkt. Nu däremot, när FN;s huvsbottenkommitté hur tugit upp frägun om huvens resurser och den internationella kontrollen på nytt, så hur huvsfrågun lyfts frum på ett helt unnut, politiskt centrult plun. Ny miUtär teknik gör huvsbottnen strutegiskt viktig. Ny civU teknik gör utt mun för förstu gången kun bödu brytu de ofantliga minerultillgångur som finns också på stora djup. Huvsfråguns ekonomisku räckvidd kan belysas av ett konstuterunde som görs i en FN-rupport från generalsekreteraren, där det sägs att nybUdningen av vissa viktigu metuller på huvsbottnen vurie år är Uku stor som mänsklighetens totulu årligu förbmkning uv summu metaUer. Havet innehåUer utomordentligt stora reserver av koppar, nickel, kobolt och mangan men också järn och kol. OHetUlgängarna under vatten är större än de på land osv. Samtidigt spelar fisket — också här genom ny teknUc — en helt annun roll än tidigare i Uvsmedelsförsörjnmgen. Sedan 1948 har den totala världsfångsten av fisk ökat med drygt 200 procent. För en rud u-länder hur fisket fått en avgörande betydelse för deras försöriningsmöjligheter.

Men det nyväckta intresset för havsresurserna innebär också risker för en mUjöförstöring som kun hotu oss ullu om den fortsätter och förvärras. Till den tidigure försämringen uv huvsvuttnet genom okontrollerudé utsläpp, dumpning osv. kommer nu den rovdrift på fisk och unnan havsnäring som de långdistansfiskunde nutionernu, särskUt Sovjet och Jupun, bedriver. En okontrollerud mulmexploutering i frumtiden kan också rubba huvets bulanssystem. Den som hur mukten över en uvuncerad teknologi kan också få en monopolställning, med kontroll över de avgörande naturresurserna i ett framtida läge där tillgången på mineraler på land börjar tryta och där traditionella exploateringsmetoder inte räcker till. I dug torde USA och Jupun ha kommit längst när det gäller att brytu malm på havsbottnen. Sovjet har samtidigt världens mest avancerade marina forskningsflottu. I dag ur det mestu uv huvens resurser outforskut. Men USA och Sovjet torde vura mycket nära möjligheten att ingående prospekteru huvsresurserna från rymdsatelHter.

Dettu är något uv bukgmnden tUl de diskussioner som just dennu vecka förs i Förentu nutionernu om havets tillgångar och det internationellu sumfundets roll. I princip är ullu stuter överens om utt det internutionellu samfundet skall upprätta ett orgun som styr och reglerur explouteringen uv nuturtillgängurnu i havet utunför den nutionellu jurisdiktionens gränser. Nästu är kommer FN-debutten att gå in i ett konkret och viktigt skede just när det gäller ett internationellt organs befogenheter. Men tiden är knupp. Ju större möjligheter stormukterna skaffar sig tekniskt för att exploatera resurserna på mycket storu djup, desto svärure kommer det utt bli utt uppnå enighet om en internutionell styrning. Vissu uppgifter tyder på utt USA vid 1970-tulets mitt kun säHa mineraler pä världsmurknuden som brutits ur världshuven på 4 000-6 000 meters djup.

Gränslinjen i FN-debatten går grovt tuget mellun de kuststater som är u-länder och de som ur i-länder. De kustlösu stuternu spelur en mer undunskymd roll. Allu kuststuter urbetar för en vidsträckt nutionell jurisdiktion. Men utformningen uv dennu är kontroversiell, och det är en kärnfrågu. Här går en viktig gräns mellun stormukternu och u-ländernu.

USA och Sovjet önskur en snäv territoriulvuttengräns av militärstrategiska skäl. USA har dessutom föreslugit ett förvulturskupsområde utunför en 12-mUsgräns och frum till kontinentulsockelns slut. Över dettu område skull nutionalstaten ha en viss, relativt lös ekonomisk kontroU.

U-ländernu vUl som regel hu en fusture jurisdiktion - i vissu full upp tiU 200-sjömUsgräns. En uv de relativt få frågor där Folkrepubliken Kinu tog konkret stäUning i FN:s generaldebatt i höstus var just denna, där Kinu anslöt sig till u-lundslinjen. USÄ-försluget missgynnur u-ländernu i Lutinamerika och Afrika, som oftu hur en smul kontinentulsockel. Det torde dessutom ge större spelrum för de privata konsortier som har de tekniska möjligheterna utt explouteru huvsbottnen. Kuststuternu får i det umerikunsku systemet ge licenser och tu upp licensinkomster varuv en del skull förus vidure tUl det internutionellu orgunet. Men det är oklurt om kuststuternu också får en vanlig reell beskattningsrätt över de vinster som företugen gör genom brytning i förvultarskapsområdet.

En unnun väsentlig konflikt gäller befogenheternu hos det internutionella orgun som mun eftersträvar och som skulle förvultu huven utunför den nationellu jurisdiktionen. Det kun röru sig om 80 procent eller mer uv huvsbottnens totulu ytu. Stormukternu hur intresse uv ett relutivt svugt orgun som opererur på licensbusis och som hur rätt små befogenheter. U-ländernu önskur i regel ett orgun med storu befogenheter, som självt kun engugeru sig i exploutering direkt eller genom "joint ventures" och som självt kun kontroUeru murknudsföringen. Här ligger givetvis också en rädslu för utt en okontrollerud murknudsföring uv huvsmetuller kun skudu u-ländernus möjligheter tUl export uv de metuller som bryts på lund och som ofta formur en viktig del uv u-ländernas inkomster.

Sverige har givetvis intressen av olUca slag att bevaka i fråga om havets användning. Skull vi betruktu oss som en kuststut vid Nordsjön eller som en kustlös stut med litet inflytunde på utvecklingen? Vi hur en industriell och teknisk trudition som kunske kun möjliggöru utt vi i frumtiden kun behärsku djuphuvsbrytning uv metuller. Den frågun hur också politiska konsekvenser. Om tekniken blir monopoliserad hos multinationella, USA-dominerade eller av andra stormakter dominerade privata bolag kan u-länderna — men även undru stater - fä en svår förhandlingsposition även om de som kuststater har licensrätt. En rud länder skulle kunske hellre vändu sig tUl ett konsortium från ett neutrult lund som vårt, särskilt om den svensku stuten ledde eller vur delägure i ett sådunt frumtidu konsortium. Dennu frågu bör beuktus i näringspolitiken.

Men på kort sikt är den viktiguste frågun utt arbeta för utt det internationella organet får en sturk kompetens och beslutsmöjligheter för att hindra ett frumtidu stormuktsmonopol över jordens kanske viktiguste nuturtillgångur, liksom att u-ländernu inte avskärs från kontroll över de ekonomisku resursernu utunför sinu kuster, vure sig det gäller fisk, oHu eller metuller. Det är väsentligt utt Sverige uktivt engugerur sig för dessu kruv särskilt nästu år, när uvgörunde beslut kun kommu att förberedas i FN. Frågan gäller ytterst om världens nutioner skull kunnu uppträdu förnuftigure än förr i strävun efter kontroll över nuturresursernu — när tekniken för förstu gången gör det möjligt utt utnytda de 70 procent uv jordytan som är hav — till folkflertulets nyttu eller till fåtulets monopolställning.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

121

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

122

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Fru talmun! Herr Hellström försökte ge intrycket av att det var någonting hemlighetsfullt som utrikesutskottet höll på med om Bangladesh och att det skulle vuru fel utt tu upp den frågun här. Jug kun då tulu om för herr Hellström, som kunske inte riktigt har tänkt över situationen, att protokollet över utskottets beslut från förru veckan att vägra förtursbehandla Bangladesh justerades i tisdugs. Dettu är nu en offentlig hundling. Och så behöver vi inte resoneru mer om det.

Om det nu inte skulle finnus någru skäl för utt öku hjälpen till Bungludesh utöver herr Hellströms sociuldemokrutisku regerings förslug, så hude det ju vurit ofurligt utt släppu frum suken. Då hade folkpartiets och centerpartiets kruv på ökning stått där i ull sin nukenhet, och det är det herr Hellström vill utt det skuU göru. Men ni gjorde inte det. Alltså är det någonting unnut som ligger bakom.

Herr Hellström säger att här kommer mycket stora anslag. Ja, en del UV det som nu plunerus, hur vi i utrikesutskottet fått redu på, gäUer inte buru för den närmuste tiden, utun det skull slås ut på ett pur år. Meningen hur ju vurit utt hjälpen till Pukistan skulle öka; frumför ullt skulle det gumlu s. k. Östpukistun få meru. Slår mun ut det här, så blir det ungefär 80 mUjoner per år, och det är inte så kolossult mycket.

Jag har här den skrivelse som FN:s generulsekreterure skickude till regeringen den 25 februuri. Där tulus det för FN:s del om ett behov uv hjälp till Bungludesh på över en hulv miljurd dollur. Mun behöver kontunter, står det. Generulsekreteruren slutur med en förhoppning om utt regeringen verkligen skull svuru generöst på den här unmodun. FN:s egen utsände rupportör tulur om vud mun behöver. Jug ber om ursäkt — det är mest expressivt utt läsa det på engelsku. Hun summerur situutionen: Blänkets won't do. Baby food won't do. Midwifery kits won't do. Charity won't do. Cash is required for employment und reconstruction. Pluin cush. — Pengur, redu pengur, det är det frågu om. Herr Hellström försökte göra gällande att det frumför allt var transportproblem. Det är det, men här gäller det också reda pengur, och mun behöver inte hållu på så förfärligt länge för utt bestämmu sig för om mun skull beviHu sådunu eller ej. Herr Hellström står där ulltså uvklädd.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle;

Fru tulmun! Jug talade inte om någon hemlighetsfullhet i utskottets dokument. Jag bara hoppades att herr Dahlén skulle läsa dem noggrant; jag fick nämligen inte det intrycket uv huns unförunde utt hun hude studerut dem över huvud taget.

Vi unser utt mun inte skull ge den här frågun förtur när den redun är behundlad av regeringen, men det är inte för utt klä uv folkpurtiet utun för utt vuru något så när logisku och behundlu ullu biståndsunslag vid ett tillfälle och göra en samlad bedömning uv helu biståndspolitiken. Det torde vara mycket svårt att utläsa ur något av de anförunden om biståndspolitik som hur hållits här i dug utt någon ledumot uv kummuren skulle hu en unnun uppfattning än att biståndspolitiken bör bedömus i sin helhet, att avvägningarna bör görus mellun alla poster vid ett tillfälle -om det inte finns särskilda skäl för en annan ordning. Men de särskilda

skälen förelåg inte, eftersom regeringen redan hude hundlut.

Så säger herr Dahlén: Det där vur ju siffror som vur utspriddu över fleru år. Men de siffror som jug unguv, de 100 miHonernu, gäller ju innevurunde budgetår. Sedun finns det ytterligure miHoner för nästu budgetår, men jug tulude om det här budgetåret.

De pengur som FN hur begärt från svensk sidu — den pluin cush som herr Duhlén tulude om - hur Sverige utfäst sig utt ge redun innun unsökun kom. De svensku utfästelsernu om bidrug tUl FN;s Focul Point-progrum och, i februuri, till FN:s progrum i Bangludesh kom före den officiella vädjun från FN - just därför utt det vur bråttom.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! De 100 midoner som herr Hellström nu tulur om - och som jug föreställer mig är vud SIDA hur begärt för humunitär insuts -skull enligt den redogörelse som hur lämnuts till utrikesutskottet delus upp på två budgetår. Det vur punkt 1.

Punkt 2: Herr Hellström säger utt hun inte hur hört någon i den här utrikesdebutten som har framfört någon unnun mening än utt ullu biståndsinsutser skall behundlus i Sveriges riksdug på en gång. Jug vet inte om det är någon som hur tugit upp dettu problem.

Punkt 3: Det är, som jug unförde i mitt förstu anförunde här i dug, en extraordinär situation i Bungludesh. Vud regeringen föreslår är en högst ordinär insuts, tycker folkpartiet och centerpurtiet. Herr Hellström och huns purti tycker inte utt det behöver görus något mer. Det är det som är skillnuden.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Fru tulmun! Jug får erinru herr Duhlén om utt folkpurtiets och centerpartiets motion väcktes under den ullmännu motionstiden, innun erkännundet uv Bungludesh vur gjort. Vill mun ulltså göru någonting mer, som herr Duhlén uttrycker det, sä hur det redun gjorts uv regeringen i kontakt med Bangladeshs myndigheter. Ingenting av de skrivningar som finns i mittenpurtiernus motion i den här frågun går, såvitt jug förstår, utöver de insutser regeringen ytterligt snubbt hur vidtugit.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr SJÖNELL (c):

Fm tulmun! I Kungl. Muj:ts tul vid riksdugens högtidligu öppnande i år återfanns som så många gånger förr den gamla frasen att "Sveriges förhållande till främmande mukter är gott". Så länge som vi utun utt göru våld på sunningen och verkligheten under kommande år kun upprepu dettu konstuterunde torde ullt vuru relutivt tryggt och gott för vårt folk och fred sunnolikt rådu i vår del uv världen. Det funns dock en tid - icke särskilt uvlägsen - då trontulsupprepundet uv vår positivu värdering av vårt förhållande till omvärlden vid någru tillfällen meru blev till en nästun desperut försäkran om vår neutrulitet i storkriget än ett korrekt återgivunde av verkligheten.

Vi lyckades emellertid att genom utt göra relutivt sett få utrikespolitisku misstug och med en god portion tur kluru vårt nutionellu oberoende och våru möjligheter till fortsutt utveckling i frihet.

123

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

124

När nu regeringen i sin deklurution i dugens utrikesdebutt förklurur utt "Sveriges utrikespolitik skull dänu syftet utt tryggu vårt nutionellu oberoende och våru möjligheter tUl fortsutt utveckling i frihet", torde knuppast någon hu något utt invända häremot. Inte heller mot nästu konstuterande, nämligen: "NeutruUtetspolitUcen är det främstu medlet för att nå detta mål."

Det är nuturligtvis riktigt utt neutruliteten är ett begrepp som får sin formella tillämpning först då krig råder i omvärlden. Neutrulitetens grundläggunde förutsättning i fred är vår ulliunsfrihet, ulltså utt vårt lund uvstår frän mUitäru eller utrikespolitisku bindningur tUl unnun stut eller grupp UV stuter. En slutsuts uv dettu resonemung som är självklur för de flestu är kruvet på ett sturkt svenskt försvur - vud som sedan menus med ett starkt försvan Det råder som bekunt mycket delude meningur på den punkten, men jug skull här inte försöku dru upp nägon försvursdebutt, endust uttrycku den stillu förhoppningen utt nutionen icke inom kort skull få upplevu en våldsum sådan debatt, som kunske får omvärlden att tro ätt vårt försvars styrku är ett mycket relutivt begrepp. Omvärldens tro på och förtroende för de grundläggunde instrument som etublerur vär ulliunsfriu politik, bl. u. försvuret, är nämligen uvgörunde för våru möjligheter utt hävdu såväl den ulliunsfriu politiken i fred som neutralitetspolitiken i krig. Vi kan slå oss för vårt bröst hur många gånger som helst och högtidligen betyga att vi i alla lägen kommer att hävda vår neutralitet. Kan vi dock icke på ett övertygande sätt grundlägga ett starkt förtroende hos "främmande makter" för vår förmågu utt värnu om och upprätthållu neutruliteten i ett eventuellt krig, kun vi suklöst uvstå från ullu deklurutioner om vår viHu att göru summu suk.

Fru tulmun! Som jug nyss frumhållit med understrykunde uv summu konstuterunde i regeringsdeklurutionen torde de flestu svenskur vura överens om att vår alliansfria politik förut.sätter ett sturkt försvur. Med dettu begrepp förstås i ullmänhet en sturk militärupparat. MUitärappara-ten är emellertid endust den enu — men nuturligtvis betydelsefullu — komponenten i det vidure, övergripunde försvursbegreppet. Den undru icke mindre betydelsefullu komponenten i det vidure försvursbegreppet utgöres UV försöriningsuppuruten. Vårt lund måste nämligen räknu med utt om krig åter skulle drubbu Västeuropu sä är dettu en del uv ett storkrig, i vilket de oliku militärulliunsernu förr eller senare måste bli invecklade. Om summu under ännu en gång skulle upprepas, nämligen utt vi skuUe lyckus håUa vårt land utanför ett sådant storkrig, måste vi räkna med att självu klara vår egen försörining med mat, kläder och annat livets nödtorft.

Även om vårt land icke - som under andra världskriget - skulle bli helt avspärrat är det uppenbart att vi med de stora krigförande ländernas industri på krigsfot icke kun få möjligheter utt utifrån ta in mera än en bråkdel uv vud vi i dug importerur. Som jämförelse vill jug erinru om utt importvärdet för 1972 utgjorde näru 40 miHurder kronor. Möjligheternu utt med frumgång skupu förtroende hos omvärlden förvår icke bura viHu utun också pruktisku förmågu utt under kunske årutui uv krig kunnu hävda vår neutrulitet ligger ulltså icke buru i utt våru militäru muktmedel bedöms vuru i stånd utt kunnu uwisu främmunde våld utun också i utt vi bedöms

kunnu kluru vårt folks behov uv mat, kläder, skor, bostäder och andra förnödenheter även under en total avspärrning.

Fru talmun! Därest vi icke ytterligare drar ned vårt jordbruks produktionskapacitet blir vi sannolikt i stånd att klara livets nödtorft i fråga om livsmedel. Men mun kun med fog och inte utun oro ställu frågun hur det förhåller sig med vår förmågu utt självu försörju oss med kläder, skor m.fl. livsnödvändigu produkter, en förmågu som är en väsentlig komponent i vår neutrulitets förtroendekapital. Svuret torde vara utt vi på här ungivnu och undra viktiga områden icke äger den nödiga förmågan och ulltså låtit nedläggu ulltför mångu hemmuindustrier och vud värre är skrotat tillhörande maskinpark. Dennu debutt är måhändu icke rätt tid och pluts för en diskussion öm vårt växunde importberoende genom den pågående utstumpningen uv hemmuindustri, men eftersom ett ulltför sturkt importberoende hur kluru säkerhetspolitiska uspekter och ytterst berör våru möjligheter utt i omvärlden skupu förtroende för vår neutrulitetspolitik mäste frågun ändock vädrus i dug. Beredskupslugring är ingen definitiv lösning. Jug uppmunur regeringen utt ta vidu allvurligure pä dennu viktigu frågeställning än hittUls och söku åstudkommu en bred sumling omkring en lösning som tillgodoser de viktiguste uv de i frågun ingående uspekternu, sist men icke minst den säkerhetspolitisku. En underlåtenhet eller senfärdighet i det här uvseendet kun bli ödesdiger.

När det sedun, fru tulmun, gäller den internutionellu utvecklingen och de förhoppningur som väckts om en mildring uv spänningurnu mellun de två maktblocken som står emot varandru i Europu, hur uppenburligen den västtysku regeringens fördrug med Sovjetunionen och Polen, dennu regerings förhundling med Östtysklund om relutionernu mellun de bådu tysku stuterna och Berlinöverenskommelsen fokuserat förhoppningarna om en fredlig uvveckling uv de sturkuste spänningurnu. Det finns uniedning utt instämmu i regeringens omdöme när den säger: "Fördrugens

rutificering måste---- tUlmätas mycket stor betydelse för en fortsutt

ostörd uvspänning i Europu." Även inför risken utt beskyllus för nuiv optimism vill jug vågu påståendet utt under senure tid de ullmänna förutsättningarna för ett närmande mellan öst och väst förbättrats. Klimatet har så att säga blivit gynnsummure. Ett tecken blund mångu andra var den sovjetryske partisekreteruren Bresjnevs deklurution häromdugen ungående Sovjets inställning till den gemensummu murknuden. Även om uttulundet delvis tycks hu vurit litet luddigt måste innebörden dock vuru utt Sovjet nu är berett utt erkännu EEC icke buru som en företeelse i sinnevärlden utun också som en förhundlingspurt under förutsättning av ett motsvarande erkännunde från EEC:s sidu uv dess östligu motsvurighet Comecon.

På grund uv ett summunträde i tisdags i en Europarådskommitté hade jag tUlfälle utt uppleva den franska reaktionen på Bresjnevs uttalunde. Denna reuktion vur lindrigt sugt stark och klart positiv. De storu frunsku tidningurnus förstasidor dominerades av kruftigu rubriker med texten; Sovjet erkänner den gemensummu murknuden. I ledurkommenturer betecknudes Bresjnevs deklaration som en händelse i efterkrigshistorien och ett viktigt — kanske uvgörunde - steg i utvecklundet uv vänskapliga relutioner mellun öst och väst med en förstu konkretion i ett hundels-

Nr48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

125

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

126

politiskt närmande. Vid hemkomsten kunde jag här hemmu konstuteru utt Bresjnevs uttulunde inte väckt särskilt stor uppmärksumhet och i vurie full ännu så länge inte tillmätts någon större betydelse. Om hemmureuk-tionen i jämförelse med den frunsku hur sitt ursprung i en buttre reulpolitisk bedömning uv suken suknur jag möjlighet utt uttulu mig om. Vår försiktighet kun måhändu hu en psykologisk förkluring i att våra förhundlingur med EEC om ett frihundelsuvtul befinner sig i slutskedet och att det kan varu klokt utt uvvukta resultutet härav innan vi försöker göra en anulys uv EEC:s position som eventuellt västeuropeiskt mellun-stutligt förhundlingsorgun gentemot östblocket. Skulle det emellertid frän rysk sidu inom kort bli frågu om ett formellt erkännande av EEC, med t. ex. utväxlande av ambassadörer, är det sunnolikt utt åtminstone Finlunds förhundlingsposition förändrus i positiv riktning. Hur som helst; utvecklingen den närmuste tiden i dennu frågu förefuller utt bli utomordentligt intressant - ja, spännande. Ingen kan förutse slutresultatet.

Enligt uppgifter i frunska tidningur hude Bresjnev uturbetut sitt storu tul inför rysku LO-kongressen - i vilket tul EEC-uttulandet ingick som en del - i sin jakthydda i närheten av Moskvu. I den frumtidu historieskrivningen kunske dennu jukthyddu kommer utt frumstå som liku betydelsefull som det lillu väi-ldshuset Molto Dragino invid Lago Maggiore, där i hemlighet utkastet till Locurnofördruget 1925 uturbetudes. Dettu fördrug bUdur enligt Svensk Uppslugsbok "en vändpunkt i den internutionellu politiken efter världskriget (det förstu), i det utt kontruhenternu där såsom fullt jämliku och fritt hundlunde sökte läggu en grundvul för frumtidu vänskuplig sumlevnud". Kontruhenter vur bl. u. Tysklund, Englund, Frunkrike, Polen och Tjeckoslovukien.

Vud den svensku EEC-politiken ungar synes dess grundläggunde inriktning icke kommu utt ändrus nämnvärt, även om Sovjet skulle erkännu EEC de fucto eller de jure. Det sägs i regeringsdeklurutionen utt det svensku förhandlingsmålet är utt Sverige skull bli deluktigt i en stubU och fritt fungerunde tullfri murknud för svensk industri. Vidure säger mun: "I de fortsuttu förhundlingurnu kommer vi utt hävdu den grundläggunde syn pä uvtulets innehåll och syfte som vi tidigure redovisut bl. u. i den redogörelse som stutsministern lämnude riksdugen den 2 december i fjol." Sistnämndu uttulunde innebär uppenburligen att målet för sumurbetet med EEC fortfurunde är liku fust: "näru, omfuttunde och vuruktigu förbindelser". Eftersom den snurt uvslutude förhundlingen om ett frihandelsuvtul innebär vissu besvikelser ur svensk synpunkt, vitsordude även UV regeringen, torde slutsutsen uv det senust citerade uttalandet ur regeringsdeklurutionen vuru den, att regeringen siktur till en ny förhundling med EEC i syfte utt förbättru sumurbetsavtalet. De svensku förhundlurnas uppdrag att söka få in en utvecklingspurugruf i frihandelsavtalet tyder också härpå. Och i denna ambition torde de flesta, inte minst det svensku näringslivet, instämmu.

Även om en del gällu övertoner i kritiken mot regeringens EEC-upp-läggning från frumför ullt vissu representunter för industrin kun negli-gerus, skull näringslivets oro för en bristfällig EEC-uppgörelse på intet sätt bugutelliserus. Vud mun frumför ullt fruktar är att svensk industri och

svenskt näringsliv genom den uppläggning som EEC-sumurbetet får skull berövus en grundförutsättning för fortsutt frumgång i kumpen med sinu sturkuste konkurrenter, nämligen möjligheternu utt få tävlu på liku vUlkor. Och dessu möjligheter erbjuds ingulundu buru genom utt de svensku företugen får tullfrihet på industrivuror tUl föHd uv ett frUiandelsavtul med EEC.

Liku och rättvisu konkurrensbetingelser kräver dessutom bl. u. utt vi t. ex. på summu vUlkor som EEC:s medlemmur får deltu i undunröjande av icke-tariffäru hundelshinder och i det lugstiftningsurbete på det ekonomisku området som syftur tUl utt förbättru sumurbetsmöjligheternu mellun företagen. Ytterligare förutsättningar för att de svenska företagen skull kännu den trygghet som känslan av rättvis likabehundling gentemot konkurrenternu ger är uvlägsnunde uv de generellu skyddskluusuler som EEC fordrur i den nu stundunde uppgörelsen med vårt lund, ävensom borttagande av diskriminerande urspmngsregler.

Mot bakgrunden uv den djupt oroande stagnationen när det gäller nyetublering uv företug på svensk botten och det faktum utt det under senure år har skett en snabb etablering av svenska företag utomlands -200 000 personer i utlundet eller cu 10 procent uv ullu industrisysselsuttu här hemma arbetar för svenska företag - finns det all anledning att med kraft söka borturbetu svenska företags känsla av oro över att vår uppgörelse med EEC måste medföra ett underläge gentemot de starka konkurrenternu på kontinenten, ett underläge som enligt dennu oro baru kommer att uccentuerus. En förstärkning uv dennu oroskänsla medför endust en ökning uv intresset för etublering utomlunds, främst inom EEC.

Jag är, fru talman, liksom tidigare övertygud om att det finns en lösning som både kun gurunteru vårt beslut utt föru en ulliunsfri politik — vilket bl. a. måste medföru utt fullt EEC-medlemskup måste uteslutas -och tillgodose det svenska näringslivets krav på lika och rättvisa konkurrensbetingelser gentemot konkurrenterna inom EEC. Den lösningen ligger i ett associationsavtal. Ändu sedun den ullmänpolitisku debutten i november 1970, strux före EEC-överläggningurnas inledning, har jag i vurje större debutt i riksdugen hävdut utt ussociering med EEC enligt § 238 i Romfördraget skulle varu den ideulisku lösningen för oss med hänsyn till våru förutsättningur och kruv. Ett ussociutionsuvtul skulle självfullet hu en tullunion som utgångspunkt och även regleru bl. u. det viktigu institutionssamurbetet. 1 sammanhunget är jug ungelägen understryku utt ett ussociutionsuvtul under ingu förhållunden får ges kuruktären UV en utvecklingsfus mot fullt medlemskup, något som icke ens finns untytt på någon punkt i Romfördruget. Skulle en sådun ordning förutsättus UV EEC vid en eventuell förhundling fär vi självfullet uvstå från ussociering och söku göru det bastu av frihandelsuvtulet.

En utveckling uv det snurt träffude frihundelsuvtulet med EEC mäste kommu. Inför utvecklingsförhundlingen bör enligt min mening förhundlingsmålet vuru ett ussociutionsuvtul uv det slug som jug här hur untytt.

Livius uppger utt den romerska senatorn Cato d.ä. uvslutude allu sinu tul i senuten med orden "För övrigt unser jag att Kurtugo bör förstorus! " Hun nådde sitt mål.

Jug vet icke om minu intentioner kommer utt reuliserus men kun i

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

127

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Ång. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. tn.

128

varje full dennu gång uvslutu mitt tul i den romersku senutens sentidu efterföHure, den svensku riksdugen, med; För övrigt unser jug att ussociering bör prövus!

Herr utrikesministern WICKMAN, som meddelut utt hun i sumbund med den utrikes- och hundelspoHtisku debatten ämnude besvuru dels herr Hermanssons (vpk), dels herr Takmans (vpk) den 11 junuuri frumställdu interpellutioner, nr 9 respektive 11, ungående Förentu stuternus krigföring i Indokina, m. m., erhöll ordet och unförde:

Fru tulman! Herr Tukmun hur i en interpellution frågut mig om USA;s massiva användning av napalm och undru brundvupen i Indokinu utgör skäl för regeringen utt inför internationellt forum aktualisera det folkrättsligu förbudet mot unvändning av sådunu vupen.

Sverige har redan i internationella fora aktualiserat frågan om ullmänt förbud mot eller restriktioner i unvändning uv såväl nupulm som undru brundvapen. Knappast någon unnan stat i FN har drivit dennu frågu så intensivt som Sverige. Det är ett uv mångu förslug som vi ställt inom rumen för Internutionellu rödukorskommitténs och FN ;s unsträngningur att modernisera krigets lugar.

Jug skull här begugnu tillfället att redovisu vud som från svensk sidu gjorts i dessu foru, vurvid jug begränsur mig till utt tula om vår inställning till förbud mot vissa vapen och stridsmetoder.

Låt mig inledningsvis erinra om att min företrädare, Torsten Nilsson, den 20 januari förru året lämnude riksdugen en utförlig redogörelse för regeringens syn på den umerikanska krigföringen i Indokina i Huset uv folkrättens regler om krigföring. Hun pekude på en rud stridsmedel och stridsmetoder som vur folkrättsstridigu eller vurs förenlighet med folkrätten var tvivelaktig, såsom terrorbombning, användning av napalm- och splitterbomber, kemisk krigföring, upprättandet av s. k. free fire zones, som innebär att befolkningen tvängsförflyttas från ett område, vilket därefter fritt kun beskjutus, bombus och förstorus etc. Hun unförde vidure utt folkrättens regler mäste utvecklus, så utt vi kun förhindru utt civilbefolkning drubbus av sådana ohyggliga lidanden som de indokinesis-ka folken utsätts för.

Med dettu mål för ögonen deltog Sverige uktivt i den expertkonferens som summunkulludes av Internationella rödakorskommittén i Geneve i maj förra året för utt diskuteru regler för att humuniseru krigföringen.

Vid Genévekonferensen frumhölls från svensk sidu särskilt föHunde; Flygkriget, som uldrig blivit föremål för någon konvention, behöver uttryckligen reglerus. Grundläggunde principer som är tillämpligu finns i Huugkonventionernu, men de behöver utvecklus med direkt sikte på det modernu kriget. Icke-militäru mål som är nödvändigu för civilbefolkningens överlevunde får inte förstöras eller skudus, t. ex. bostäder, bevutt-ningssystem, risfält, boskup etc. Del är uv vitul betydelse utt hållu en skurp åtskillnad mellan militära och icke-militäru mål. All bombning som sker på måfå i syfte att träffa enstaka mål av militärt värde inom ett större område måste betecknas som folkrättsstridig. Särskilt terror- och zonbombning måste anses förbjuden, och dettu förbud bör klurt fustslås, eftersom dennu form uv krigföring har fruktansvärda konsekvenser för

civilbefolkningen.

Som exempel på vupen som åstudkommer onödigt lidunde har frän svensk sidu pekuts på nupulm och undru brandbomber och fragmente-ringsbomber.

Rödukorskonferensens uppgift vur utt vägledu InternutioneUa rödakorskommittén i dess förberedelser för att framlägga konkreta konventionsförslag för staterna. Konferensen fattude därför inga beslut, men en ny session förutsägs för våren 1972. Den kommer att ägu mm i muj i Geneve och ullu purter i Genévekonventionernu hur inbjudits utt sändu regeringsexperter till den.

Under tiden hur FN:s generulförsumling vid sessionen i höstus grunskut rupporten från förra årets session. Sverige lade därvid tillsammans med några undru stuter frum ett resolutionsförslug, i vilket mun uppmunude den Internutionella rödakorskommittén att ägna särskUd uppmärksamhet åt frågan om rättsliga förbud och restriktioner beträffande vissa stridsmetoder och vapen som visat sig särskilt förödunde för civilbefolkningen. I summu resolution uppmunudes generulsekreteruren utt med hjälp UV experter frumläggu en rupport rörunde nupulm och andra brandvapen. Resolutionen untogs med 110 röster för, 1 emot och 5 nedlugdu röster. Portugul röstude emot; de nedlugda rösterna tillhörde USA, Englund, Frunkrike, Canada och Nicaruguu.

Dess värre synes Internationella rödakorskommittén också numera skygga för att läggu frum förslug som förbjuder eller begränsur användningen UV vissu vupen.

På svensk sidu är vi på denna punkt besviknu på den hållning som Rödukorskommittén i Geneve intagit, och vi kommer naturligtvis att fortsätta utt hävdu utt nya överenskommelser till skydd bl. a. för civilbefoUcning bör innehålla inte bara regler mot områdesbombning och terror och ullmänt uttrycktu förbud mot särskilt grymmu vapen utan också förbud mot eller begränsningar beträffande specifiku modernu vupen.

FN:s generulsekreterure hur nyligen - och som en föHd uv den resolution som pä svenskt initiativ antogs av generalförsamlingen i höstas — hemställt att Sverige skulle ställu en expert tUl förfogunde utt ingå i en grupp som skull bistå generulsekreteruren utt utarbeta en rupport om nupulm- och undra brundvupen. Meru fakta om dessa vapens struktur, användning och effekt bör göra det lättare att få till stånd en saklig diskussion om regler som begränsar eller förbjuder deras unvändning. Vi hur förklurut oss positivu till utt deltu i en gmpp med allsidig sammansättning. Vi hoppas att det skull gä att fä till stånd en sådun summunsättning men måste konstutera att bland de västliga stuternu för ögonblicket inte ens sådunu som uttryckligen stött försluget om en rupport velut ställa experter till förfogande för generulsekreteruren.

Vår hållning i dennu frågu ligger fust, och vi hur intrycket utt det finns ett betydande stöd för den. Jag hur emellertid inte velat dölja att det -förmodligen utifrån skildu bevekelsegmnder - också finns ett motstånd mot att diskuteru dessu ting. Vi hoppus utt dettu motstånd skull bortfullu. Vi kun inte se annat än utt ullu stuter hur utt vinnu på utt söku eliminera eller begränsa användningen av åtminstone vissa vapen och stridsmetoder

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ang. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. m.

129

5 Riksdagensprotokoll 1972. Nr 47-43

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ang. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. m.

som är särskilt grymma. Till dessu hör nupulm och undru brundvupen och fragmenteringsbomber.

Fm tulmun! Jug ber utt i dettu summunhung också få besvuru en unnun interpellution, som hur ett både direkt och indirekt sumbund med den interpellution som jug nyss besvurut, nämligen en interpellution uv herr Hermunsson, som tUl mig hur ställt tre frågor ungående Förentu stuternus krig i Indokinu. Hun hur frågut:

1. huruvida regeringen vUl uttrycku sitt fördömande uv Förentu
staternus unfuUskrig i Indokina,

2.   humvidu regeringen uvser utt inför 1972 års generulförsumling ställu kruvet utt USA skull lämnu Indokinu vid ett bestämt datum samt

3.   humvida regeringen uvser utt brytu förbindelsernu med Suigonrege-ringen och upprättu förbindelser med Sydvietnams provisoriska revolutionära regering.

I vad uvser herr Hermunssons förstu frågu vill jug hänvisa till de många uttalanden om regeringens syn på kriget i Indokina som gjorts alltsedan år 1965 och som senast kom till uttryck i mitt anförande vid Svenska Vietnamkommitténs studiedag i Stockholms Medborgurhus den 11 murs och i den regeringsdeklurution om utrikespolitiken som jug i dug lämnut riksdugen. Våru uttulunden visur vårt konsekventu stöd åt principen utt de indokinesisku folken självu får forma sin politik utan inblundning utifrån, vilket bl. u. innebär utt Förentu stuternu fullständigt lämnur Indokinu.

När det gäller herr Hermunssons undru fråga, om regeringen avser att inför 1972 års generalförsamling i FN ställa kruvet att USA skall lämna Indokina vid ett bestämt datum, vill jag erinra om att Sverige vid åtskUligu tillfällen i FN:s generulförsumling vädjat om stöd för de indokinesiska folkens strävunden. Senust vid dolårets generulförsumling tog vi upp Indokinufrågun och uttryckte vår oro i uniedning uv Förenta stuternus mussivu bombningur mot Nordvietnums territorium. Vud beträffar generalförsamlingen hösten 1972 är det nuturligtvis omöjligt för mig att i dag förutsäga innehållet i våra uttulunden. Det blir uvhängigt uv händelseutveckUngen i Indokinu.

Vud slutligen uvser våra förbindelser med Suigonregeringen och PRR vUl jug erinra om att regeringen redan för flera år sedan upphört att sidoackreditera den svenske ambassadören i Bangkok til! Saigon. Någon unnan förändring vis—å—vis regeringen i Saigon är inte aktueU. Beträffande frågan om erkännande av Sydvietnums provisorisku revolutionäru regering - PRR - konstuterur jug utt läget i Sydvietnum inte motiverur en omprövning uv den inställning vi hittills intugit. Skälet för dennu hude jug tillfälle utt närmure utvecklu i mitt svur till fru Murklund den 28 oktober 1971.

130

Herr TAKMAN (vpk);

Fru tulmun! Jag vill tacka utrikesministern för svaret, både för den positiva attityden och för den breda uppläggningen.

Det finns ibland skäl att avlägsna sig från de stora talen i det fruktunsvärdu krig som förs mot Indokinus folk, och i min interpellution den 11 junuuri tog jug upp en endu uv de vupentyper som används av USA i  Indokina,  nämligen   napalm   och  undru   brundvupen.   Men självfullet

önskude jag en granskning uv ullu de vupentyper som kränker folkruttens principer, och jug är tucksum över utt utrikesministern hur vidgut frågun tUl att gälla flera.

De storu tulen, och därmed menur jug de stutistiska uppgifterna, hur sin mission utt fyllu, t. ex. de uppgifter ur officiellt muteriul som Cornelluniversitetets Center for Internutionul Studies lude frum den 8 november 1971 i sin stora rapport "The uir wur in Indochinu", luftkriget i Indokinu. Enligt dessu uppgifter — och uppgifternu hude summunställts ur officiellt material - beräknades USA ha fällt 6,4 miHoner ton bomber från luften över Indokina under tiden 1966—1971. Min uppfattning är att dessu uppgifter ändå måste vuru lägre än de verkliga. I alla händelser är jag skeptisk mot en av deluppgifterna. Enligt rupporten hude det fällts något mer än en hulv miHon ton bomber över Nordvietnum. På vietnamesisk sidu har mun ungivit en mycket högre siffru.

Bombmussun från luften är trots ullt bara hälften av den ammunition som unvänts uv USA i Indokinukriget. Tidigure uppgifter visar att mängden artilleri-, infanteri- och annun icke flygburen ammunition har varit UV summu storleksordning. Det skulle ulltså betydu utt USA-sidan frum till senuste årsskiftet hur gjort uv med mellun 12 och 13 miHoner ton ummunition i Indokinu sedun 1965.

Dettu är näru nog ofuttburu uppgifter. Ändå ger inte tonnugemängder-nu någon bild uv förödelsen eller dödundet, och de ger inte ens någon fullständig bild av de militära krufter som utvecklus enburt genom sprängämnenu.

Jug kun tu ett exempel från den resu jug gjorde i Nordvietnum under bombningurna för precis fem år sedan som medlem av en uv RusseUtribu-nulens undersökningskommissioner. Enligt uppgifter uv de militäru experternu i Hunoi utgjordes ungefär hälften uv det bombtonnuge som Nordvietnum dittills hude tugit emot av CBU-bomber eller, som de vunligen kullus uv vietnumesernu, stålkulebomber. Uttrycket splitterbomber är jug tveksum inför, men jug skull inte behundlu den frågun nu.

Vi inspekterude två byar, som nägra dagar tidigare hade bombats med s. k. ananasformade stålkulebomber, och vi inspekterude också mångu byur som just hade bombats med runda stålkulebomber uv ungefär en tennisbolls storlek. De ununusformude bomberna hade använts förstu gängen mot Nordvietnam i januari 1965 men betraktades tydligen redan som föråldrade, eftersom de unvändes ytterligt sällun två år senure, när vi vur där.

CBU är en förkortning av "duster bomb unit", som väl kan översättas med bombknippe eller bombkluse. CBU stod det markerat på de plåtbehållare eller halvor av plåtbehållare som funns i bombude byur. Där funns också "loading dute", som sunnolikt betyder den mänud när bomben lämnut ummunitionsfubriken.

Den mndu typen av CBU-bombernu transporteras och fälls i spolfor-mude plåtbehållure. Vude behållure eller kunister är 130 centimeter lång och innehåller — åtminstone gjorde den typen det som jag hade tillfälle att se — var och en 300 å 400 små bomber. Varje bomb innehåller en säkringsmekunism och ett högexplosivt sprängämne, cyclotol, inom ett

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ång. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. m.

131

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ång. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. m.

132

höHe UV gjuten metull. I dettu höHe är omkring 300 stälkulor inbäddude.

Nägru sekunder efter det utt kunistrurnu fällts delus vurie plåtbehållure i två hulvor, och bombernu sprids med relutivt regelbundnu mellunmm över en ovult formud ytu. När de fälls från låghöjd, 800-900 meter, får dennu bombmutta tydligen en längd av omkring 1 000 meter och en högsta bredd av omkring 250 meter. Bomberna har en reliefgjuten yta, som genom luftens motstånd försätter dem i snabb rotation. Säkrings-mekanismen i vurie bombs centrum försätts ur funktion untingen uv centrifugulkruften eller när bomben träffur någonting och slutur roteru — jug hur inte lyckuts finnu uppgifter om vUketderu som är fullet. Efter någru hundru meters full blir bombernu osäkrude och exploderur när de träffur murken, ett hustuk eller ett träd. Stålkulornu och de skurpu frugmenten av höHet verkar som hagelskott, förödunde på näru häll och med uvtugunde genomslugskruft på längre uvstånd. Tegeltuk och tegelväggur är ett effektivt skydd. Mun kun väl sägu utt bostäder i utvecklude länder är effektiva skydd mot den här typen av bomber. Men i de vietnamesisku byurnu är spånväggurnu inget skydd ulls. När CBU-bombernu fälls från en höjd som ger den avsedda tätheten av explosioner kan ståUculorna och de otaliga frugmenten uv höHenu säkerligen dödu varje oskyddad människa innanför den ytu som täcks uv bombmuttun.

Enligt de militäru experternu i Hunoi börjude USA unvändu mndu CBU-bomber i Nordvietnum i april 1966. Men vi hade med oss ett klipp från New York Times från den 14 januuri 1967 — jug vill minnus utt det vur förunlett av Hurrison Sulisburys urtiklur från Nordvietnum vid årsskiftet då. Enligt detta klipp hude en tulesmun för Pentugon föregående dug dementerut utt bomber uv dettu slug hude unvänts mot mål i Nordvietnum. Hun ifrågusatte om sådana antipersonella bomber över huvud taget existerade. — Dettu vur ulltså när vi kunde plocku drivor uv sådunu bombfrugment i Nordvietnum.

Den 29 murs 1967 besökte vi en by, Liep Mui, som ligger mindre än 40 kilometer fågelvägen från Hunoi och som hude bombuts tre dygn tidigure uv tio USA-plun som hude fällt bomber i tre vågor: först rundu CBU-bomber, sedun tungu bomber och därpå återigen CBU-bomber. Byn hude 272 hushåll och 1 108 invånure. Bebyggelsen vur koncentrerud till ett område med smulu gutor och vidsträcktu ris- och betesfält mnt omkring. Näru intill låg byn Phu Du, som fick tu emot en mindre del uv bombernu.

De små krutrurnu efter CBU-bombernu vur jämnt fördelude över helu Liep Mui och betesmurkerna mellun dennu by och Phu Du. Folket i byn hude murkerut vurie bombkruter med en vit puppersvimpel. Pä uvstånd såg fälten ut som en jätteäng med prästkrugur.

Det vur en solig, molnfri söndugseftermiddug när bombningen skedde. Jug och de undra kommissionsmedlemmarna var i Hanoi vid den tidpunkten. Det blev flyglurni när bombplunen kom på 50 eller 60 km uvstånd frän Hunoi, och vi fick krypu ner i skyddsrummen. I Liep Mui hude mun ocksä fått flyglurm, men det är möjligt utt burnen, som vullude vuttenbufflar ute på fältet, hade fått flyglurmet för sent. Det är ocksä möjligt utt de hude sökt få med sig vuttenbufflurna in i byn i stället för utt självu krypu ner i de enmunsskyddsrum som funns ute på fälten och

lämnu bufflurnu åt sitt öde. Jug tror utt de inte hude velut lämnu bufflurna och därför blev fast i bombregnet.

I Liep Mai dödades 10 personer på stället: 6 burn och 4 kvinnor. Ytterligure 35 personer sårudes, däruv 21 burn. Tre vuttenbufflur och 6 svin dödudes, och ytterligure 5 bufflur och kor skududes. I byn Phu Du dödudes 1 burn och sårudes 6 personer, uv vilku 3 burn. Sumtligu dessu 7 personer vuktude bufflur och kor på betesmurkernu.

Vi såg de stora blodfläckarna, där en pojke och hans buffel hade dödats, bara några få meter från ett enmansskyddsmm. Blodlevrar och mörkröda fläckar demonstrerades för oss som det ställe där en nioårig pojke, Kieu Doan Long, hade blivit allvarligt sårad uv stålkulor, som trusut sönder högru lårbenet och perforerut buken. Hun fördes till distrUctssjukhuset i chockut tiUstånd och hörde tiU den grupp uv offer som vi undersökte dur efter vår undersökning i byn. En tioårig flicku hade dödats bara en meter från ett skyttegravsUknande skyddsmm aUdeles vid infarten tiU själva byn. Den blodfläckade jorden och hennes bloddränkta lUla blus, perforerad med kuUiål, utmärkte platsen. En annan flicka, åtta år gammal, hade dödats omkring fem meter från denna skyttegrav, som hon tydligen hade varit på språng tUl och som skuUe ha räddat henne.

En sextonårig pojke, Doan Vo, dödades hemma på sin gårdsplan, en meter framför ytterdörren och fyra meter från det skyddsrum som han, enligt vad hans famiH berättade för oss, sökte hinna ner i. Gårdsplanen vur omkring sju gånger sju meter. Där funns sex krutrur efter CBU-bomber i ett nästun regelbundet mönster. Närmuste grunnfumiH hude ett robust skyddsmm med tegelväggur och dockt tuk, men utun skydd för ingången. En CBU-bomb hude exploderut på gårdsplunen mitt för ingången, sänt en skur uv stålkulor, metullfragment och sand rukt in i skyddsrummet och där dödut en 27-årig kvinnu, Kieu Thi My, och sårut hennes sexårige son. Tu Vun Dung, och hennes 22 månader gamla dotter, Thu Thi May, som hon skyddude med sin egen kropp.

Vi gjorde en kritisk och omsorgsfull prövning uv bevismuteriulet. Den tätu fördelningen uv krutrur efter CBU-bombernu och det koncentrerade mönstret uv bombmuttor efter tio tungu bomber och de elvu CBU-behål-lure som fanns kvur på plutsen tydde pä utt plunen fällt bombemu från låg höjd, troligen mindre än 800 meter, i ett nogu kulkylerut ungrepp mot Liep Mui och dess invånure. Utunför den egentligu byn funns inte ett träd eller något unnut som kunde skymmu vud som funns på murken. Piloternu på de plun som ungrep Liep Mui kunde inte hu undgått att se hur barnen och de husdjur de vallade sprang för att söka skydd.

Vi intervjuade två kvällar senare två amerikanska piloter som hade skjutits ned, den ene tre månader, den andre sex månader tidigare. En av dem hade vurit på sitt tjugonde bombningsuppdrug, den undru på sitt åttonde bombningsuppdrag över Nordvietnam. Vi frågade dem om vad de kunde se och urskiHa på marken. Tydligt vur utt de på den höjden klurt kunde urskiHu vud det vur fråga om, men i regel ingick de i ett flygförbund och hude order om utt förfara på ett visst sätt. När de upptäckte vad som fanns framför dem hade de inte många ögonblick att reflektera på vud de egentligen fällde bombernu över. De var mycket klurt

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Ång. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. m.

133

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ång. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. m.

134

medvetna om det efteråt, men i det ögonblick bombernu fälldes funns det knuppast någon möjlighet att göra något unnat än bomba.

Jag skulle kunnu redogöru för åtskUliga byar som jag själv besökte under mina tre veckor i Nordvietnam 1967 och som jag besökte i omedelbar anslutning tUl bombningur. Mönstret var i stort sett detsamma som i Liep Mui. En mängd undru besökure i Demokrutisku republiken Vietnam har givit hknande skUdringar. De senaste åren har också ett stort untul umerikuner som gjort krigsdänst i Indokinu vittnut inför Russelltribunulen och den internutionella kommissionen för undersökning av USä:s förbrytelser i Indokinu om sina personligu erfurenheter uv kriget. Det har också varit tribunulsessioner i USA där mångu veteruner från kriget i Indokinu frumträtt med vittnesmål.

Helt ullmänt kun sägus utt USÄ;s väpnude styrkor i Indokinu vägrut skiHu mellun krigförunde och civilu, mellun militäru och civilu mål, och utt de unvänder metoder och vupen som är förbjudnu uv folkrätten eller kun sägus stridu mot foUcrättsligu grundsutser.

De stålkulebomber jug hude tillfälle studeru verkun uv för fem år sedun hude redun då böriut utvecklus till ännu mer ruffinerude terrorvupen. En engelsk upotekure som besökte Huiphong kom tillbaka medan vi befann oss i Hanoi med fyrkantiga stålkulor. Senure hur kulornu i en viss typ uv stålkulebomber ersutts med järnpilur som på ett ohyggligt sätt trusur sönder mänskligu vävnuder. I undru typer uv dessu bomber hur stålkulornu ersutts med plustkulor, som är mycket svårure att spåra och uvlägsnu, därför utt de inte klart uvtecknur sig på röntgenbilder.

Nupulm, vit fosfor och undru brundvupen hör till de vupen som USA unvänt i storu mängder i Indokinu och som den civiliserude världen måste reugeru mot med ull tänkbar skärpa. Många tiotusental personer har säkerligen dödats på stället av dessu vupen. För mångu har det kanske varit en relativt plötslig död — många hur dött genom kvävning. För undru hur döden kommit efter fruktunsvärdu plågor och desperutu unsträngningur utt bli kvitt den brinnunde mussun, som utvecklur en hettu mellun 800 och ett pur tusen gruder eller mer.

Men mun bör göra klurt för sig utt dennu typ uv krigföring inte buru syftur till utt dödu och terroriseru. Den syftur också till utt invulidiseru en så stor del som möjUgt av ett folk och därmed skapa en outhärdUg vård-och försörjningsbörda.

Jag vill illustrera dettu med någru bilder. Den första bilden visar ett napalmoffer, en 30-åring, några månader efter den akuta skadan. Han har fått små napalmstänk på bara kroppsdelar, på händernu, fötternu och enu kinden. Pä händernu hur försök gjorts med plustikkirurgi.

Den undru bilden visur de fulu ärrbildningur, keloidbildningar, som även mycket små napalmstänk åstadkommer.

Nästa bild — jag kun inte sägu om det är summu mun eller en unnun putient - visur hur händerna har opererats. Utsikternu utt munnen skull bli urbetsför är nuturligtvis mycket små. Det är dessu i och för sig mycket små skudor uv nupulm som ger ohyggligt svåru invulidiserunde skudor pä längre sikt.

Nästu bild visur en 15-årig pojke som skuduts uv en vit fosfor-bomb. Hun dog buru någon timme efter utt bilden tugits. På nästu bild visus enu

benet. Skudornu efter vit fosfor är om möjligt ännu värre un efter nupulm, och även små skudor uv det sluget är det pruktiskt tuget hopplöst utt göru någonting kimrgiskt åt unnut än utt umputeru de kroppsdelur som mun kun umputeru.

Jug skull slutu med dettu. Här finns utun tvivel pluts för storu insutser för utt få frum bättre folkrättsligu regler och för utt de folkrättsligu regler som finns skull bli respekterude uv uUu stuter, även av USA, av Portugal som unvänder sammu krigföringsmetoder i de tre koloniernu i Afrika och av Isruel som hur unvänt summu metoder i kriget 1967.

Jug är tucksum för det svur jag hur fått uv utrikesministern här och det indirektu svur som hun lämnude i sitt unförunde vid Svensku kommitténs för Vietnum studiedug i Medborgurhuset den 11 murs. I sitt unförunde där berörde Krister Wickmun ett fält som hittills inte uppmärksummuts genom någru konventioner, nämligen den elektronisku krigföringen. "Det kun", som hun där uttryckte sig, "bli en typ uv krig som i frumtiden kommer utt möjliggöru för industriellt uvuncerude stuter utt ostört föru ett krig i u-länder."

Jug uppskuttur om regeringen fortsätter utt drivu dennu frågu med energi. Jug ser utt Alvu Myrdul är hur, ochjug vet ju vilku enormu insutser som fru Myrdul hur gjort i det här uvseendet. Jug uppskuttur om regeringen fortsätter utt bidrugu till utt utvecklu folkrättens regler och få dem som existerur utt bli respekterude.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ång. Förenta staternas krigföring i Indokina, m. m.

Herr HERMANSSON (vpk);

Fm tulmun! Herr Tukmuns skukunde, på egnu iukttugelser gmndude skildring uv vud Förentu stuternus unfuUskrig innebär i förödelse, fusor och död för folken i Indokinu ger bukgrunden till de politisku krav som måste ställus och drivus.

Jug tuckur utrikesministern för svuret på minu frågor. Emellertid är svuret tyvärr i huvudsuk endust en hänvisning till tidigure gjordu uttulunden och suknur därför de preciseringur som hude vurit önskvärdu.

Huvudkruvet måste givetvis vuru utt de indokinesisku folken självu får formu sin politik utan inblandning utifrån, vilket bl. a. innebär att Förentu stuternu fullständigt lämnur Indokinu. Den uv USA;s regering proklumerude vietnumiseringspolitiken är ett medel för utt söku förlängu kriget och förhindru utt de indokinesisku folken vinner frihet. Visserligen är det för ullu människor bekunt utt vud som brukur kullus trugedin i Indokinu uteslutunde är en föHd uv Förentu stuternus unfuUskrig, men dettu fuktum måste ulltid vuru den utgångspunkt från vilken mun betruktur kriget. Därför hade det vurit uv värde för de indokinesisku folkens fortsatta frihetskamp utt den svensku regeringen klurt hude uttulut sitt fördömande av Förenta stuternus unfuUskrig.

1 det tul som utrikesminister Wickmun i höstus höll vid FN:s generulförsumling och som hun här har hänvisut till behandlades anfallskriget mot Indokinu just i sådunu ullmännu termer som inte är precisu.Hun tulude om hur "Vietnumkonflikten brett ut sig till Luos och vidgats tiU ett andra Indokinakrig". Vad som hänt är ju att de amerikanska imperiaUsterna utvidgat sitt anfaUskrig tUl ett gigantiskt folkmord mot ulla de indokinesiska folken.

135

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Det är ulldeles självklurt utt regeringen inte med exukthet kun sägu vud den kommer utt uttulu inför FN:s generulförsumling hösten 1972. Den frågu jug ställt till regeringen gällde givetvis; och det förmodur jug även den som skrivit svuret begripit, ett läge där USA fortsätter sitt unfuUskrig. Vi hoppus utt USA tvinguts upphöru med detta, men krigets hittillsvurunde förlopp ger inte utrymme för någon optimism som snubbt kun infrius. Kruvet utt Förentu stuternu skull helt lämnu Indokinu och utt en bestämd tidpunkt, givetvis så näru i tiden som möjligt, skull fustställus för dettu tillbakadragande reses med ullt större styrku uv opinionen i vårt lund och internutionellt. Att detta kruv restes uv en regering i Förentu nutionernu skulle stärku dennu opinionsrörelse. Regeringen bör ytterligure övervägu möjligheten uv ett sådunt initiutiv. Att åtgärder är tvingunde nödvändigu för utt frumtvingu ett slut på unfullskriget frumgår såväl uv uppgifterna om de omfattande bombningur uv Indokinu som pågår och om övrigu strider i området som uv dugens meddelunde utt Förentu stuternus delegation vid fredssamtalen i Puris tillkännugivit sin uvsikt utt bojkottu sumtulen, ett beslut som är mycket orounde.

Den tredje frågu jug ställt gällde upprättunde uv diplomutisku förbindelser med Sydvietnums provisorisku revolutionäru regering och ett fullständigt brytunde med Saigonregimen. Utrikesministern hänvisur tUl ett svur i oktober 1971, där hun hänvisude till vud utrikesutskottet unfört i sitt utlåtunde i uprU 1971, där utskottet hänvisude till vad det unfört 1969 och 1970. Svuret är uUtså nej.

Bläddrur man sig sålundu tillbuku i hundlingurnu, finner mun att läget i Sydvietnam säges varu "oklurt, ömtåligt och svåröverskådligt". Läget syns mig emellertid tvärtom klurt och överskådligt. Äv Sydvietnum är fyra femtedelar befriade och kontrollerus uv den provisorisku revolutionäru regeringen. Ett frumgångsrikt uppbyggnudsurbete pågår trots de mycket svåru omständigheternu. Utvecklingen i de befriude områdenu står i bjärt kontrust till vud som sker i de områden som kontrollerus uv Suigonjuntun. Dennu är för sin muktutövning och existens helt beroende uv umerikunskt stöd. Den suknur ullt folkligt förtroende. Med dennu murionettregim, som endast sitter kvar tack vare amerUcanska bajonetter, upprätthåller Sverige fortfarande diplomatiska relationer. Det ger densummu ett sken uv legulitet, som i sin tur frumhåUs som ett motiv för USA:s vägrun att lämna Vietnam. Därmed försvårus ulltså fredssträvandenu.

En hållning av konsekvent solidaritet med Indokinas kämpande folk kräver att förbindelsernu helt bryts med Suigonjuntun och utt Sverige upprättur diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionäru regering. Det blir ingen isolerud hundling, herr utrikesminister — 25 stuter hur tagit detta steg före oss.

Under dettu anförunde övertog herr tredje vice tulmunnen ledningen av kummurens förhundlingur.

136

Fru DAHL (s):

Herr tulmun! Kriget i Indokinu hur pågått i mångu år. Alla Vietnams barn och ungdomar har fötts under kriget. De hur uldrig upplevt freden. Mångu UV dem som nu är vuxnu män och kvinnor har också levt hela sitt

liv i krigets skugga.

När Vietnam blev självständigt 1945 var det ett land som var förött av kolonialism och av krigets härjningar. Under de 27 år som har gått sedan dess har Vietnams folk nästan oavbrutet tvinguts utt försvuru sitt oberoende med vupen. Också de övrigu folken i Indokinu — i Luos, Cumbodju och ThuUund - har utsatts för ständiga kränkningar.

Kriget i Indokina är ett amerikanskt ungreppskrig. Redun medun befrielsekumpen mot frunsmännen pågick vur USA uktivt engugerut, frumför ullt som finunsiär uv kriget. Därefter hur USA genom mussivu och ständigt ökunde ekonomisku insutser, oftu muskerade som u-hjälp, stött quislingregimerna i Saigon, Phnom Penh, Vientiane och Bangkok och derus växunde krigsmuskineri. 1 20 år hur umerikunsk militär personal deltagit i krigshandlingarna, och de våldsumma amerikanska bombningarna hur pågått i åtta är.

Dettu krig är ett krig som riktur sig mot människornu självu, mot derus fredligu uppbyggnudsurbete och mot helu derus livsmiHö. Krigstekniken hur med hjälp av de yppersta av de tekniska, vetenskapliga och ekonomisku resurser som världens rikuste nution förfogur över utveckluts till en ulltmer skoningslös terrorapparut mot de fattiga bönder som inte kräver något annut än fred, självständighet och sociul rättvisu.

Folken i Indokinu långtur efter fred. De hur gäng på gång erbjudit förhundlingur och lugt frum fredsförslug. De hur gjort ullt för utt jämnu vägen för en fredlig politisk lösning. Derus kruv hur vurit mycket enklu; USA mäste upphöru med terrorbombningarna, dra tillbaka alla militära enheter frän Indokinu och upphöru utt stödju militärregimernu, dvs. USA måste respekteru de indokinesisku folkens självbestämmunderätt. Men USA hur genom en ständig upptruppning uv krigshundlingurnu och genom ständigu subotuge uv fredsförhundlingurnu visut utt man inte är intresserad av en sådun fredlig lösning som bygger på respekt för de indokinesisku folkens rätt till självständighet och till sociul rättvisu.

Den svensku opinionen mot USÄ;s krig och för Indokinus folk långtur ocksä efter fred. Vi är tröttu på utt få höru de ständigu rupporternu om upptruppningen uv kriget. Den s. k. vietnumiseringspolitiken, som är ägnud på summu gäng utt förlängu kriget och luru världsopinionen om USA;s verkligu uvsikter må hu varit framgångsrik på sinu håll, bl. u. i USA, men i längden kun den inte luru någon, och den svensku opinionen hur uldrig varit så väl medveten som nu om den verkliga innebörden av USA;s krig och USÄ:s aktuella Indokinapolitik.

Den amerikanske ambussudören i Sverige lär nyligen hu sugt utt den svensku Vietnumopinionen skulle vuru i uvtugunde och att vad som skulle ha åstadkommit den reaktionen skulle vuru det förhällundet utt USA nu, enhgt umbussudörens åsikt, vore på väg att uwecklu sUt engugemung i Indokinu. Jag tror, herr talman, att det svensku folket vill förbchällu sig rätten utt självt få uttulu sig om det svensku opinionsläget. Och det ur ungeläget utt här understryka, att den svenska Vietnamopinionen uldrig hur varit mer engagerad och stubil eller huft en bredare förunkring än nu. Jug skull ge ett pur exempel.

Vietnamkommitténs medlemstul hur under det senuste året mer än fördubbluts,  och  blund   medlemmurnu   finns  nu  mer än 2,5  miHoner

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

137

5* Riksdagens protokoU 1972. Nr 47-48

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

138

svenska medborgure med unknytning i politisku, fuckligu, religiösu och undru orgunisutioner. Det pågår nu ständigt möten, insumlingur och undru munifestutioner för Indokinus folk. Det senuste året hur en mussiv mujoritet i den svensku riksdugen stött PRR;s sjupunktsprogrum och kruvet utt USA skull lämnu Vietnum. När Nixon tUlkännuguv sitt åttupunktsprogrum vur det ingen i dettu lund som lät sig lurus uv det. Den som hörde presskommenturernu i rudio dugen efter kunde finnu utt den svenska pressen nästan enhälligt förklarade utt dettu inte vur något progrum som kunde ledu till fred. Också de deklurutioner som lämnuts här i dug från företrädare för oliku purtier hur klurt visut vud den svensku Vietnumopinionen unser.

Men det är sunt som umbussudören säger utt om USA verkligen skulle ge sig in på en politik som skulle ledu till fred i Indokinu och självständighet för de indokinesisku folken skulle också anledningen tUl kritUc av den amerikanska regeringens politik upphöra.

Herr talman! När vi i dag samlats för att diskutera utrikespolitiken, sker det under intrycket av dessu ständigt ökude krigshundlingur och ständigt ökude lidunden för Indokinus folk och också under intrycket uv nyu rupporter om hur USA vägrur medverku vid fredsförhundlingurnu i Puris.

Alldeles nyss hur vi genom rudio och TV fått vetu utt USÄ:s chefförhundlure i Puris meddelut utt USA inte unser det värt utt förhundlu om fred i Indokinu så länge inte de vietnumesiska representanterna vill tillmötesgå de umerikunsku kruven i frågu om krigsfångurnu. Den umerikunske chefförhundluren hur också meddelut att USA inte anser det vara nödvändigt att i fortsättningen träffas regelbundet varje vecka för förhandlingar.

Om dessa rapporter är riktiga, är det något mycket allvarligt som hur inträffut. Det är helt enkelt så utt vi nu står inför risken uv ett slutligt summunbrott för de fredsförhundlingur som när de inleddes för fyru år sedun inguv världens folk så storu förhoppningur.

I sinu fredsförslug hur Nordvietnum och Sydvietnums provisorisku revolutionäru regering som enda vilUcor för att frige de amerikanska krigsfångarna uppställt kravet att USA måste fustställu ett dutum för det totulu tillbakadrugundet. Det umerikunsku kruvet innebär utt vietnumesernu nu skulle tvingus lämnu tillbuku fångurnu utun någru som helst guruntier för utt den ständigu terrorbombningen och de ständigu krigshundlingurnu från umerikunsk sidu skulle upphöru. Men dettu är inte baru ett fullständigt ountugburt kruv utun också ett cyniskt försök från umerikunsk sidu utt föru frum krigsfångefrågan som en humanitär fräga uv större dimensioner än de lidunden som de indokinesisku folken ständigt utsätts för.

Det umerikanska luftkriget har ökats mycket kraftigt under det senaste året. USA hur i självu verket sänt nya flott- och flygstridskrafter till Indokina och på så sätt fördubblat de stridskrafter som utnytdus i luftkriget. Sydvietnum, Laos och Cambodja bombas nu intensivare än någonsin samtidigt som mycket omfattande tvängsförflyttningur pågår. Bombningurnu mot Nordvietnum är nu åter intensivu och drubbur områden ullt längre inne i lundet.

När jug i höstus besökte Nordvietnam skrev jag några artiklur för att förmedlu minu intryck, jug beskrev då bl. u. en resa tjugo mil söder om Hanoi i provinsen Thun Hou; "De djupt grönu/isfälten, de fridfullu grå vuttenbufflurnu, de mildu renu färgernu i hus och kläder, den fuktigu dallrunde hettan och det lugna men ändå så intensivu arbetet skulle nästan kunna skymma krigets verklighet. Det verkar otroligt att dessa byar nyss varit utsatta för dagUgu, intensiva bombningar och luften varit fylld UV vrålunde flygplun, luftvärnseld och bombexplosioner.

Men märkenu från dessu år finns också överullt i Thun Hoa, som var en av de mest bombude provinserna. Här finns Ham Rong-bron och här finns en produktionskapacitet både på jordbruks- och industrisidan, som är av stor betydelse för folkförsöriningen. Därför bombade USÄ-planen så att marken är täckt av kratrar, hus och samhällen utraderade, skogen skövlad och bergen söndersprängda.

De små byarna har först byggts upp. Men de större samhällena och industrierna har inte reparerats. Industrierna finns fortfurande kvar i de grottor och underiordiska verkstäder, dit de evakuerats. Städerna och andru större samhällen håUer på att byggus upp igen. Till studen Thun Hou hude nu ungefär hälften uv befolkningen återvänt. De flestu bor fortfarande i provisoriska bostäder — men de nya husen börjur resu sig och pä gårdurnu växer åter bununträd och grönsuker. I budorten Sum Son hude mun börjut byggu upp fuckföreningurnus semesterhem för urbeture och derus fumiHer. De blev fuUständigt förstördu uv bomber och grunuter."

Sedun jug kom hem från Vietnum hur jug genom pressen och på unnut sätt fått vetu utt just de här byurnu och studen Than Hoa åter blivit bombade - bondbyarna, sjukhuset som jag besökte, provinscentrum i Than Hoa och alla de hus som man hade böriut bygga upp. Och fiskarna i Sum Son hur ungripits uv bomber och beskjutits från huvet.

Det är nödvändigt, herr tulman, utt USÄ;s ungreppskrig mot folken i Indokinu bringus tUl ett slut och utt Indokinus folk nägon gång får möjlighet utt åter under fredligu förhållunden böriu byggu upp sinu sumhällen.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 19:2

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Herr tulman! Ämnet för mitt lilla unförunde i årets utrikes- och handelspolitiska debatt är av en helt annan och mera blygsam kuruktär än det ämne som just hur behundluts här i kummaren. Den nyss fördu diskussionen torde i högstu grud uppfordru oss alla att fortsätta och intensifiera våra ansträngningar för nedrustning och fred i världen.

Och nu över till mitt ämne.

Sveriges trädgårdsodlure följer vårt lunds förhundlingur med EEC med speciellt stort intresse. Def stod nämligen klurt gunsku snart utt dessu förhundlingur skulle kunnu innebäru, utt de svensku trädgårdsprodukterna alldeles särskilt kom i blickpunkten. Vid upprepude tillfällen har Sveriges hundelsträdgårdsmästareförbund påpekat att dessa produkter, såsom nu är fallet inom EFTA, skulle undantas i det nu aktuella frihundelsuvtulet med EEC.

En tid  verkude det som  om även  EEC önskade få jordbmks- och

139

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

140

trädgårdsprodukternu utunför handelsavtalet. Sådana tunkegångur frumfördes nämligen uv EEC-kommissionen. Blund EEC-stuternu mötte dettu dock stort motstånd. Instruktioner utfärdudes frän dessu stuter till kommissionen — instruktioner som går ut pä att ge EEC speciella fördelar vid export av jordbruks- och trädgårdsprodukter till Sverige. För dessu produkter vUl mun således ha en 50-procentig tullreduktion och dessutom för fruktens del en mycket kort tid för importförbud.

Det bör ocksä frumhällus utt EEC mot utomstående länder dels hur en yttre tullmur, dels tillämpur ett system med udämningsuvgifter. EEC-stuternu utgör ulltså ett murknudsområde som i motsuts till Sverige hur omfattunde stödåtgärder till skydd för den egnu produktionen. EEC:s trädgårdsproduktion understöds också i viss utsträckning med exportsubventioner.

Det kun därför inte vuru rimligt att Sverige lämnar preferenser pä trädgårdsområdet. Jag vUl gärna, herr talmun, anföru ett pur exempel på hur en tullpreferens skulle verku. EEC hur 13 procents tull för krukväxter och vissu plantskoleulster. Den .svenska tullen på 30 öre per kilogram motsvurude år 1970 6,4 procent. Ändå begär EEC utt Sverige skull sänku sin tull till 3,2 procent medun tullen till EEC-ländernu fortfurunde skull vara 13 procent. När det gäller huvudgruppen av avskurna blommor har Sverige under sin produktionssäsong en tull på 7:50 kronor per kilogram, vilket år 1970 betydde ungefär 20 procent. Dennu skulle ulltsä enligt EEC;s önskemål sänkus tUl cu 10 procent, trots utt EEC-tullen nu och frumdeles är 24 procent. På summu sätt skulle den svensku tullen för blomkål sänkus till ungefär 11 procent, medun EEC-tullen kommer utt vuru 18 procent.

En försvugning uv den nuvurande importregleringen för äpplen och päron skuUe utun tvivel få förödunde effekt för vårt lunds yrkesmässigu fruktodling. Orsuken tUl dettu är främst de enormu överskottsproblem som EEC-ländernu för närvurunde brottus med och som medför exportpriser vUka i vissa fall ligger långt under produktionskostnaderna. EEC-ländernas exportintressen gentemot Sverige tillgodoses nu i mycket stor utsträckning före och efter den för svensk fruktodling redan i dag kortu skyddstiden. Om nyss nämndu EEC-krav skulle accepteras av den svensku regeringen, kommer dennu näring utt ställus inför mycket storu, kunske oöverstigligu svårigheter. Jug har fått den uppfattningen att de svenska statsmakternu hur förståelse för de synpunkter som frumförts från näringens sidu. Dettu har enligt uppgift i pressen också markerats därigenom utt Sverige meddelut EEC-kommissionen, utt förhundlingurnu pä dettu område måste präglus uv ömsesidighet och inte uv ensidigu preferenser. Dettu noterus med tillfredsstäUelse.

Av andru uppgifter i pressen skulle mun kunnu få den uppfuttningen, utt Sverige skulle gä med pä utt importeru de vuror EEC önskur exporteru till oss, om Sverige samtidigt får exportera spannmål, fläsk och andru jordbruksprodukter. Jug hoppus utt dessu uppgifter är felaktiga, och det skulle vara lugnande utt få dettu bekräftat. För oss trädgårdsodlare är det lika illa om våru produkter skull bytus mot produkter frän jordbruket eller mot produkter från industrin.

Äv upplysningur om förhundlingurnu i Bryssel, som ägt rum i börjun uv

den här veckun, frumgår det utt Sveriges hållning är oförändrud på den sektor jug här hur berört, dvs. utt förhundlingurna på jordbrukets och därmed också trädgårdsodlingens område skull ske på den grundvulen utt eventuellu hundelslättnuder skall bli ömsesidigu. Jug vill ullvurligt hoppus och kruftigt understryku vikten uv utt den svensku regeringen håller fast vid denna sakligt sett starka ståndpunkt även vid de fortsatta EEC-för-handlingarna. Visst vill vi svenska trädgårdsodlare utt dessu förhundlingar skull ledu till ett så förmånligt resultut som möjligt för vårt lands industri, men vi vill inte utt dettu godu resultut skull komma frum på trädgårdsnäringens bekostnud.

Det skulle vuru en stor förlust för svenskt näringsliv, om dennu näringsgren inom en snur frumtid skulle tvingus utt slå igen sin verksumhet. De positivu sutsningur som gjorts från stutsmukternus sidu skulle då gå förlorude.

Genomgripunde rutionaliseringur och omfuttunde investeringur i träd-gårdsunläggningurnu hur varit näringens svar på samhällets krav, när det gäller höjd produktivitet av de i näringen insatta resursernu. Men den för näringens stubUitet på längre sikt nödvändigu rutionuliseringen hur fört med sig att en betydande del uv trädgårdsföretugen under åtskillig tid frumåt är mycket känsligu för förändringur i murknudsförhållundenu.

Herr tulmun! De svensku konsumenternu behöver den svensku trädgårdsnäringen. De hur lärt sig utt uppskuttu den godu kvuliteten på svensk frukt och svensku grönsuker, friu från kemisku bekämpningsmedel. De hur också lärt sig utt sätta värde på övriga svenska trädgårdsprodukter. En ständigt ökande konsumtion bör, som jag ser det, i högre grud än hittills få förutsättningur utt tillgodoses uv inhemsk odling.

Även det svensku näringslivet behöver svensk trädgårdsnäring. Värdet uv den yrkesmässigu trädgårdsodlingen beräknus enligt en undersökning som utförts inom lantbrukshögskolun till cu 570 miHoner kronor per år. EEC-förhundlingurnu måste därför även i fortsättningen förus med dessu fuktu för ögonen.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

överläggningen var härmed slutad.

§  2 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner

nr 32, såvitt avsåg orgunisutions- och unslugsfrågor rörunde myntverket, till skutteutskottet och i övrigt till finunsutskottet,

nr 36  till kultumtskottet,

nr 53  till jordbruksutskottet,

nr 55  till sociulförsäkringsutskottet,

nr 64 till inrikesutskottet sumt

nr 67, punkternu 1-4, till justitieutskottet och i övrigt till sociulutskottet.

§  3  Föredrogs  och  hänvisades  motionen  nr   1508   till   utbildningsutskottet.

§ 4  Föredrogs, men bordlades äter inrikesutskottets betänkunde nr 3.

141

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfäU

§  5  Föredrogs och bifölls interpeUutionsfrumställningen nr 99.

§ 6 Utvidgningen av Remmene skjutfält

Föredrogs försvursutskottets betänkunde nr 8 med uniedning uv motion ungående utvidgningen uv Remmene skjutfält.

1 dettu betänkunde behundludes motionen 1972:954 uv herr Korpås m. fl. (c, s, fp, m) vuri hemställts

1.    utt riksdugen hos Kungl. Maj:t begärde en bedömning uv huruvidu nyu förhållunden inträtt på försvursorgunisutionens eller undru sumhällslivets områden, som kunde motiveru en omprövning uv rUcsdagens beslut den 12 muj 1971 beträffunde utvidgning uv Remmene skjutfält,

2.    utt riksdugen hos Kungl. Muj;t begärde en ny, unslugsberäkning med alla de kostnuder inräknude, som måste åvilu sumhället i sumbund med utvidgningen,

3.    utt riksdugen begärde, utt Kungl. Muj:t skulle uturbetu sådunu unvisningur för genomförandet av rUcsdagens beslut beträffunde Remmene skjutfält, utt exproprieringen kunde genomförus i sumförstånd med bygdens befoUcning och vuru en modell för frumtidu åtgärder i liknunde full, sumt

4.    utt riksdugen i uvvuktun på Kungl. Muj:ts förslug enligt punkternu 1 och 2 ovun beslutude uppskjuta förverkligandet uv sitt beslut beträffunde Remmene skjutfält uv den 12 muj 1971.

142

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1972:954.

Herr KORPÅS (c):

Herr talman! Till den olyckliga stämning som nu råder kring skjutfältet i Remmene bidrog utt när denna ödesfräga skulle uvgörus uv riksdugen i fiol, hude riksdugen debutterut Ritsem en hel dag och klockan hade hunnit bli halv tolv på natten. Då avgjordes alltså ödet för hundratals människon I kväll sitter människor på nytt vid telefonerna i bygdema kring fältet i Remmene och upplever återigen hur ödesfrågan kommer mitt i natten. Det är många olyckliga omständigheter som har skapat den stämning som nu råder i dessa bygder.

Ätt ta upp en debatt och ställu yrkunde mot ett enigt utskott är ju någonting som man inte bmkur göra. Men när vi å ena sidan hur ett enigt utskott och å undru sidun en enig bygd, då måste mun göru det, som jug ser det. Ett enigt utskott - enigt såvitt jag förstår därför att man inte har berett sig själv tillfälle att verkligen sättu sig in i vud som håller på utt händu i bygdernu kring skjutfältet i Remmene.

När utskottets beslut blev känt i förru veckun, gick budkuvlen genom bygden i form uv protestlistor. Borås Tidning summunfattade läget i söndugs, då den över sex spulter på förstu sidun skrev: "2 000 protesterude mot 'nyu' Remmene. Vi känner oss ockuperade."

I fredags hade mun ett protestmöte i Remmene till trängsel fylldu bygdegård.   I   ingressen  till  sitt   helsidesreferut  skriver  Elfsborgs  Läns

Tidning: "Murkägurna kring Remmenefältet kapitulerar inte. I

bygden växer---- oppositionen mot utvidgningen uv fältet i tukt med

myndigheternus agerunde utt fråntu människomu deras rättigheter utt tänku och levu efter demokrutisku normen När den enskildu människun bollas mellan myndigheterna är det fura värt utt vårt demokrutisku styressätt hulkur på sned och blir en tom innehållslös frus utun täckning. Det är kontentun uv resonemunget i bygden, inte buru blund murkägurnu utan långt utanför gränserna."

Jag uvser inte här utt i förstu hund diskuteru det berättigude i utt förläggu skjutfältet till Remmene. Det ungelägnu för oss motionärer nu är utt peku på det för människor orimligu och kränkunde i vud som sker som en föHd UV riksdugens beslut. Som en mun vägrur folket i bygden utt uccepteru beslutet. Det går inte i dug att komma vidare med dennu frågu utun utt kränku mänsklig värdighet. Det är omöjligt för människornu i bygden, men det blir också omöjligt för dem som skull vara värderings-och förrättningsmän. De förstu värderingsmännen hur hopput uv, och de nyu kun inte gäma tänkus fortsättu efter vud som nu händer.

Vurför då dettu motstånd? Jug skall ändå säga några ord om det olämpliga i utt läggu fältet i Remmene, även om inte det skull varu huvudfrågan i dag.

Det utvidgade fältet ligger inträngt mellan samhäUenu HerrHunga, Remmenedal, Värgårda och Ljung. Det ligger i en kil upp mot HerrHunga sumhälle med västru stumbunun på ena sidan och den viktiga järnvägen mot Borås på andra sidan. Det nya fältet har ingen del som ligger längre från västra stambanan än 5 kUometer. Alltså: 5 kUometer är avståndet till den från stambanan längst bort belägna punkten. Då ligger ändå en omfattande bebyggelse mellan fältet och västra stambanan.

Det finns inga skäl att lägga fältet i Remmene, som man upplever det i bygden. Här blir de sociala konsekvensernu särskUt ullvurliga.

Militären har velat ha fältet i Remmene, där det vur näru hem. Andru myndigheter hur kollegiult hjälpt till utt få frum urgument. Det säger mun i bygden, och dettu kun klurt bestyrkas. Jug uvstår emellertid tUls vidure från att ge exempel på det.

Till det som har skapat den psykologiska bakgmnden till den desperation som nu råder är att bygden hur levut med det gumlu lillu skjutfältet i 70-75 år, hur vunt sig utt kännu skräck omkring fältet.

I min ungdom vur det en pojke - något yngre än jug själv — som hittude en blindgångare och tog hem den, och sä sprängdes hun till döds.

Rubriker som de här är inte ovunUgu i tidningurnu: "ArtUlerield från Remmene nära träffa Asklundu kvarn." "Bombskärvor och granater slår ner farligt nära hus i JäUby."

Det hör till det normala för bönderna omkring fältet att plöja upp blindgångare när de höstplöjen

Förvärvet av fältet enligt riksdugens beslut är en suk som möjligen skulle hu kunnut accepteras om det inte i riksdagens beslut fanns en otrygghetsfuktor uv storu dimensioner i föHunde, som stutsrådet skrivit i propositionen; "Jug unser dock i likhet med fastighetsnämnden att staten bör förvärvu mark även utunför det nu aktuella utvidgningsområdet när sådan mark frivilligt bjuds ut till sulu. Härigenom kun övningsförhållan-

Nr48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

143

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

144

dena på sikt ytterligure förbättrus       ."

Där sätter mun ingen gräns för vud som skull händu för framtiden. Man säger att när folk vill säHu så skuU man köpa. Och i besked som har gått ut — jug känner åtminstone tiU full från Landu — har skjutfältsdelegatio-nen just skrivit att efterhand som det blir gårdar till sulu avser mun utt köpu dem. Finns ingu gränser för dettu? Hur långt ut i bygden omkring skjutfältet skull mun gå? Militären hur uv riksdugsbeslutet fått frihet utt skupu den miHö som är sä gynnsum som möjligt för utt få till stånd frivillig försäHning. Vi skull hu klurt för oss utt det nyu fält som riksdugsbeslutet uvser omfuttur 1 800 hektur. Arméchefens normer för ett infunteriskjutfält är 3 000 hektur, ulltså nästun dubbelt så stort som det mun nu får här.

När chefen för urmén 1968 skrev till Konungen och föreslog en utvidgning av skjutfältet i Remmene skrev hun; "En utvidgning uv skjutfältet upp tUl normvärdet, 3 000 hur, bedöms för närvurunde icke möjlig." Därmed är uUtså sugt utt mun tänker sig utt det skull bli möjligt så småningom. Arméchefen fortsätter: "En begränsud utvidgning om summunlugt cu 1 500 hur" (dvs. till 2 300 hektur) "skulle tillgodose de mest trungunde behoven." Nu blev det emellertid inte 2 300 utun 1 800 hektur, och föHuktligen tUlgodoser det nyu fältet efter vud jug förstår inte ens de mest trängunde behoven från miUtär synpunkt.

Det är dettu som är bukgrunden till oron för frumtiden. Militären viU hu ett större fält, och riksdugen hur sugt att om mun kun ordnu med frivillig försäHning, så kun fältet utvidgus. Det finns ulltså ingu gränser därvidlag. Jug frågur därför vud skull händu i bygden, och hur långt skull mun gå?

Mun hur böriut med värderingen av fastigheterna omkring fältet, och då har värderingsmännen gått in i fustigheter som ligger långt på undra sidan om västra stumbunan. I regel kan värderingsmännen inte komma in i gårdarna, när människorna är hemma. Då kan det gå tUl så som skedde i ett fall som jug här tänker på. Det vur en grunne som såg det. Värderingsmännen gick runt byggnudernu och in i källurvåningen i dennu fustighet långt utunför det uv riksdugen beslutude fältet. Mångu liknande händelser under det senaste året hur bidragit tiU utt stämningen och desperationen blund befolkningen nu hur nått muximum.

En unnun gång kom värderingsmännen tUl en fru i Lundu, som vur ensam hemmu på gården med sin buby. Man får åtminstone förmoda att det var värderingsmän, det fick man aldrig reda på. De gick igenom uthusen. Det kunde dennu fru inte hindru. Sedan begärde de utt få komma in i boningshuset, men hon släppte inte in dem. Då gick de mnt huset och tittude in genom fönstren. Även dettu hus ligger utunför det fält som riksdugen förru året beslöt utt förvärvu.

Här gäller det inte längre Remmenefältet, här gäller det frågun huruvidu det får gå till på dettu sätt, ulltså utt militären ger sig på en bygd och fördärvur frumtidsmöjligheterna för de människor som har levut där under generutioner. Mun hur diskuterut jordens och skogens värde, men mun hur inte på något sätt tugit hänsyn tUl bygdens sociala och kultureUa struktur. Det är den som nu slås sönder.

Vi begär inte i vår motion ett upphävande uv riksdugsbeslutet, vi begär

buru en genomgång uv förhållundenu, så utt riksdugens beslut — om det visur sig vuru motiverut att hålla fust vid det - kun genomförus i samförstånd med, inte i kamp mot bygdens befolkning.

Vi begär ulltså utt riksdugen till dess utt det ges trygghet mot en sådun utveckUng som mun här befarar beslutar uppskjutu förverkligundet av sitt beslut UV den 12 muj 1971 beträffunde Remmene skjutfält.

Herr tulman! Med detta ber jag utt få yrku bifull tUl motionen 954.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene sk/u t fält

I  dettu  unförunde  instämde  herr Persson i Heden (c)  och  fröken Pehrsson (c).

Fröken ANDERSON i Lerum (s):

Herr tulmun! Allu demokrutisku purtier är väl numeru överens om utt vi måste hu ett försvur, ett försvur som inom rimligu kostnudsgränser är ett skydd för vår neutrulitet. Vi hur olika meningarom hur detta försvar skall vara uppbyggt och vUku resurser som skuU ställus till dess förfogande, men i principfrågun är vi i stort sett överens.

Det är ofrånkomligt utt dettu försvur för att kunna fungeru på ett tUlfredsställunde sätt understundom måste företugu åtgärder som inkräk-tur på den civUu befolkningens intressen. Men det bör vuru en medveten strävun från dem som handlägger dessu frågor utt så sker i minstu möjligu utsträckning. Och när det måste ske är det enligt min uppfuttning nödvändigt utt föHunde kruv uppfylls:

1.   Åtgärden i fråga måste varu starkt sakligt motiverad.

2.   Kostnaderna måste stå i rimlig proportion till de nyttigheter man skupur.

3.   Åtgärden måste planerus och genomförus på ett sådunt sätt utt den civilu befolkningen i göriiguste mån skyddus, miHömässigt och ekonomiskt.

Vi behundlur i dug en till synes gunsku liten frågu. Den gäller ju bura om riksdagens beslut av den 12 muj 1971 angående utvidgningen av Remmene skjutfält skall tus upp till förnyud prövning eller ej. Men för de människor som berörs är detta en fråga uv allru störstu betydelse. Det gäller deras miHö, deras möjligheter utt levu vidare i sin bygd under drägliga förhållunden. Redun nu lever de under förhållunden som inte är så särskilt goda på gmnd av det skjutfält som redan finns där och vars besvärligheter de har fått dragas med under långu tider.

Vi hur i vår motion nr 954 till årets riksdug begärt utt dolårets beslut blir föremål för ytterligure prövning på vissu punkter. Vi hur pekut på en rud skäl till utt dettu borde ske: oklarheten om I 15:s i Borås frumtidu öde, tillkomsten uv den nyu storflygplutsen i Västsverige och dess Uiverkun på förhållundenu på skjutfältet, kostnudsfrågun m. ni. Men vad jug för min del särskUt vill understryku är de svåru sociula konsekvenser som utbyggnuden kommer utt medföru för mångu människor och även för bygden i sin helhet.

Det är beklugligt utt försvursutskottet inte unsett sig ha uniedning utt tu upp yrkundenu i vår motion till närmure prövning. Personligen unser jug det finns skäl för utt sä borde hu skett.

Jug nämnde i börian av mitt anförunde tre kruv som borde uppfyllus

145

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfäU

för utt försvuret skull få göru intrång på civUbefolkningens område. Jug vill innun jug slutur läggu tUl ytterligure ett: Det är nödvändigt utt mun försöker lösu de problem som ofrånkomligen uppstår vid en utbyggnud uv det här sluget i störstu möjligu sumförstånd mellun de militäru myndigheternus företrädure och befolkningen. Ett bryskt uppträdunde med hänvisning tiU muktmedel - reellu eller påståddu - löser ingu problem men skupur misstroende och utlöser uggresivitet, och bör fördömus från vem det än kommer. I stället borde mun försöku tu hänsyn tUl de enskildu människornus problem och strävu efter utt lösu även sturkt kontroversiellu frågor i störstu möjligu sumförstånd. "Ett helu folkets försvur" får inte buru vuru ett vuckert tul; det måste omsättus i pruktiskt hundlunde och görus tUlämpligt även pä vurdugens problem.

Herr tulmun!  Jug ber utt med det unfördu få yrku bifall till motionen 954.

I detta anförande instämde herr Lundberg (s).

146

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! De båda tidigare tulurnu hur tecknut bukgrunden och unulyserut problemställningen, och därför skull jug inskränku mig till utt göru någru reflexioner till det här storu problemet.

I vär fyrpurtimotion hur vi hemställt utt den fortsuttu utbyggnuden måtte unstå intill dess beslut om den frumtida försvarsorganisationen har fattats och att mun med utgångspunkt från det beslutet kun tu ställning till eventuellu förstärkningur uv områdets ureul.

Den storu utbyggnud som riksdugen futtude beslut om i muj 1971 kommer utt få storu sociulu konsekvenser och olägenheter för de mångu som bor i områdets närhet. Trots fördubblingen uv fältet är utvidgningen endust ungefär hälften uv vud militären krävt för utt hu fuUgodu övningsområden. Utöver den beslutude ökningen av fältet kommer s. k. frivilligu förvärv utt genomförus, vilket innebär utt det totulu untulet människor som berörs kommer utt bli väsentligt större än vud som förutsuttes i propositionen.

En tillräcklig helhetsbedömning — uv kostnuder, midö och de kringboendes berättigude intressen - hur inte gjorts vid de övervägunden som legut till grund för riksdugens beslut. I dug finns en stor opinion som växer sig ullt sturkure. Den kommer inte endust från kommuner, nuturvårdure och murkägure i området, utun är frumför allt en bred folkopinion i bygdernu runt omkring.

Jug upprepur vud jug tidigure sugt i dennu frågu: Ett tillräckligt stort övningsområde är inte godtugburt från civil sumhällssynpunkt, och ett för de kringboende ucceptubelt område skulle bli ulltför litet för de militäru unspråken. Dennu intressemotsättning är uv den storleken, och oklur-heternu och missförstånden är så mångu, utt aUu purter — inte minst försvuret - skulle vinnu på om vi låter förverkligundet uv utvidgningsplanerna anstå tills vidare. Man skulle då kunna — när den frumtidu försvursorgunisutionen fustställes - se sig om efter undru lösningur, som bättre än den nu föreslugnu skulle tillgodose de militäru kruven, och sumtidigt kunna beakta civila samhällsintressen.

Herr tulmun! Jag tror utt det vore olyckligt om vi inte tillät ett andmm, eller skull vi kuUu det utt vi "något vilur på hunen". Ett sådunt anstånd skulle göru det möjligt för oss utt - när riksdagen hunnit fustställu den frumtidu försvursorgunisutionen — få större klurhet och bättre fakta om frumtidu behov uv militärt övningsområde. Det skuUe också skingru den oklarhet och oro som nu håUer en hel bygd i ett järngrepp. De sociala och ekonomiska konsekvenserna skulle framträda med klurure konturer tUl ledning för en god hundläggning uv dennu ytterst svåru frågu.

Herr tulmun! Jug ber utt fä yrku bifull till motionen.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Retnmene skjut fält

I dettu unförunde instämde herr Hörberg (fp).

Herr GUSTAFSSON i UddevuUu (s):

Herr tulmun! Frågor uv dettu slug brukur ulltid engugeru de människor som berörs. Även vid behandlingen i riksdugen bmkur dettu intresse kommu till uttryck. Frågun om en utvidgning uv Remmene skjutfält utgör inget undantag.

Riksdugen futtude förru året sitt beslut om utbyggnud uv Remmenefältet efter mycket ingående övervägunden och med stor mujoritet. Remmenefältet unvänds såsom skjutfält i förstu hund uv I 15 i Borås men också UV I 16 1 Hulmstud och I 17 i UddevuUu.

Remmene skjutfält omfuttur numeru 800 hektar, men det anses, som här hur sugts, vuru ulldeles otillräckligt. Chefen för armén och fortifikationsförvaltningen begärde utt fältet skulle ökus ut med 1 500 hektar, men Kungl. Muj:t Hksom riksdugen beslöt utt utvidgningen skulle inskränkus tUl 1 000 hektun Nu säger herr Jonsson i Alingsås utt dettu är alldeles för litet. Utvidgningen borde varu dubbelt så ston Men fuktum är att de militäru myndigheternu hur funnit sig i dennu reducering uv anspråken, och de uccepterar även den begränsude utbyggnuden av skjutfältet.

Beslutet förru året futtudes efter mycket ingående diskussioner. Det rådde visserligen samstämmighet inom utskottet, men vi var noga med att alla intressen skulle komma tiU tals och att alla argument för och emot oliku ulternutiv skulle prövus. Sålundu skedde föredrugningur från oliku intressenter, och representunter för kommunen hude företräde för utskottet och frumförde sinu synpunkten

Efter den grundligu behundling som skedde förru året och eftersom ingenting hur inträffut som motiverur ett ändrut ställningstugunde, unser utskottet utt fjolårsbeslutet bör stå fust. Jug hörde uv herr Korpås utt han är UV summu uppfuttning. Ändå begärs det i motionen utt frågun skull bli föremål för omprövning. Jug vet inte riktigt vem som har rätt. Fröken Andersson i Lemm ansåg att genomförandet av beslutet borde anstå, vilket även var fallet med herr Jonsson i Alingsås, under det att herr Korpås unsåg att man inte skulle rucku pä dolårsbeslutet.

Fröken Andersson säger utt det är beklugligt att försvursutskottet inte hur till ullvurlig prövning tugit upp den motion som vi nu behundlur. Till det vill jag sägu att vi också i år verkligt ingående har prövat alla de synpunkter  som har anförts i motionen och de redovisus ju också  i

147

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfäU

148

utskottets betänkande.

Motionärerna motiverar sitt förslag om uppskov med utt klurhet suknus beträffunde den militäru utbUdningsorgunisutionen i Västsverige. Det är riktigt utt försvurets fredsorgunisution är föremål för utredning, men enligt vud utredningen nu kun bedömu är någon indrugning uv I 15 -som det närmust gäller — inte aktuell. Å andru sidun är det uppenburt utt regementet i Borås behöver det utvidgade skjutfältet för utt kunnu klura utbildningen tillfredsställunde. Det är därför ungeläget utt genomförundet UV beslutet från förra året inte fördröjs utun i stäUet verkstäUs med all rimlig skyndsumhet.

Jug vet inte vad herr Jonsson i Alingsås egentligen ur ute efter. Han menur utt ullt det här är oklurt och utt mun bör dröju med beslutet tills man hur fått klarhet om den framtida organisationen. ViU herr Jonsson dru in regementet i Borås? I vurje full önskur inte jug det, och inte utskottet hellen Det är i så fall rätt märkligt att en representant för Älvsborgs län vill lägga ner ett regemente som utan tvivel hur stor betydelse för en bygd där mun ropur efter sysselsättningstillfällen.

Motionärernu tulur också om utt det skulle vuru risk för utt skjutfältet skulle kommu utt liggu inom det blivande västsvensku storflygfältets terminulomräde. Vid undersökningur som utskottet låtit företu hur det emellertid visut sig utt dessu furhågor är ogrundade.

I vad gäller kostnadernu, som också tus upp i motionen, redovisudes förru året en överslugberäkning om summunlagt 5 midoner kronon Dessa 5 miHoner är inget slutgiltigt fastlåst belopp; det har i stället klart uttalats att kostnadsberäkningen är en grov uppskuttning. Sedun värderingur uv murken och undra förvärvsobjekt gjorts skall förhandlingar föras på sätt som jag strux skull återkommu till. Därvid skull självfullet hänsyn tus till ullu fuktorer som kun äberopus i sumbund med förvärven, alltså även till den grustäkt som äberopus i motionen.

Departementet har riku erfurenheter från liknande förvärv på undru håll, och frågor som oftu vurit mycket kontroversiellu hur till slut lösts på ett sätt som de oliku purternu kunnat acceptera.

Vad den slutUga kostnuden kun bh kan för dagen ingen uttulu sig om. Någru nyu fuktorer som skulle vägu så tungt utt riksdugen uv kostnadsskäl skulle behöva omprövu sitt beslut har inte redovisuts.

Beträffande de sociala konsekvenserna kan mun konstuteru att problem för de människor som berörs ulltid uppkommen Det gäller att luinimeru dessu problem och utt ekonomiskt och på annut sätt kompenseru människornu för sådunu olägenheten Länsstyrelsen i Älvsborgs län har tUlsammans med dåvarande planeringsrådet förklarut sig inte hu någonting utt erinru mot en utvidgning uv fältet trots de sociala invändningar som kan göras mot förslaget.

Farhågorna för att fältet skulle utvidgas väsentligt mera än vad som innefattades i förra årets riksdagsbeslut är inte heller befogade. Herr Korpås och även herr Jonsson i Alingsås pekade på utt stuten hur förklurut sig vuru beredd utt köpu upp murk som gränsur till detta område, och det mäste väl ändå innebäru utt mun så utt sägu smygvägen kommer utt utvidgu fältet till någonting mycket stort.

Jug   vill   hänvisu   till   vud   som   står   i   propositionen   förru   året.

Depurtementschefen säger där: Jug unser dock i likhet med fustighets-nämnden utt staten bör förvärvu murk även utanför det nu aktueUu utvidgningsomrädet, när sädun murk frivilligt bjuds ut till sulu. Härigenom kun övningsförhållundenu på sikt ytterligure förbättrus sumtidigt som det måste innebäru en klur fördel för murkägurnu utt vetu att staten är beredd att köpu derus gårdur, om de önskur säHu. När mun för utt elimineru sociulu konsekvenser sä längt som är möjligt är beredd utt lösu in utbjudnu gårdur, är dettu i förstu hund en eftergift gentemot murkägurnu.

Försvursministern hur här i riksdugen för ett pur veckor sedun uttryckligen förklurut utt det inte är frågu om utt unordnu ett stort övningsfält gemensumt för helu västru militärområdet. Vur och en som någoriunda känner till de lokulu förhållundenu vet utt det med hänsyn till bebyggelse och unnut är pruktiskt tuget omöjligt utt i nämnvärd grad utvidga skjutfältet på sätt som det uttalats furhågor för. En ytterligare utvidgning är ulltså inte uktuell.

Det är ungeläget att framhålla att handläggningen av värderingsfrågan sker korrekt. Som det brukar ske vid hundläggning uv frågor uv dennu urt hur Kungl. Muj:t utsett en särskild delegution, som skull föru förhundlingur med berördu murkägure och genomföru de förvärv det härar frågu om. Dennu skjutfältsdelegution hur sänt ut tvä skrivelser till berörda markägare och upplyst om hur värderingen uv fustigheternu skull ske innan förhundlingurnu börjun Det är angeläget att informationen fungerar och att denna värdering sker på ett sätt, som inger båda purter respekt och förtroende. Det är viktigt utt dessu förrättningsmän, som utför ett offentligt uppdrag, får möjlighet utt som herr Korpås säger fullgöru detta i god kontukt med befolkningen och utun störningur. Förhundlingurnu gynnus dock inte uv ett uppskov. En god informution och ett gott hundlag frän allu berörda bör underlätta genomförandet uv den grunnlugu uppgift det här är frågu om.

Jug ber, herr tulmun, utt få yrku bifull till försvursutskottets förslug.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

Herr KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr tulmun! En god informution och ett gott hundlug, säger herr Gustufsson i UddevuUu, är vud som behövs. Ju, just det! Det är därför vi måste hu undmm, så utt människor med gott handlag får ta hand om detta och böda lämna information.

Skjutfältsdelegationen utsågs, tror jag, i juni månad. Den hörde av sig med en skrivelse i september månud. Ännu hur skjutfältsdelegutionen icke tugit kontukt med LRF eller Fuckligu central i bygden.

Man vet att delegationen finns. Den har bl. a. synts gå omkring i husen på vissa gårdar; man har känt igen en person från länet som tillhör skjutfältsdelegationen. Men delegationen har alltså ingen kontakt med bygden.

När det gäller länsstyrelsens roll i sammanhanget säger propositionen så här; "Hänsyn bör även tus till utt länsstyrelsen i Älvsborgs län inte hur

något utt erinru mot utvidgning uv Remmenefältet, medun    ." Och

så nämner mun länsstyrelsen i ett unnat län som hude något utt erinru. Här är ulltså en lundshövding — det vur på den tiden — i ett län som inte

149

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfäU

har något utt erinru emot utt mun kör bort 300 eller fler människor från derus urgumlu boplutser. Dettu hur påverkut propositionen och därmed riksdugens beslut.

Vud beträffur lantbmksnämnden kan konstateras utt chefen för urmén säger i en skrivelse, åberopunde luntbmksnämnden; "De uv utvidgningen berördu bmkningsenheternu bedöms som icke bestående enheter." Dettu gäller ulltså 70-80 bonden Sedun heter det i propositionen: "Enligt uttulunden uv vederbörunde luntbmksnämnder hur inte något av de två områdena något större värde från jordbmkssynpunkt."

Dettu är ulltså sugt om bönder som lever på sinu jordbmk. Och sedun är chefen för luntbmksnämnden insutt i skjutfältsdelegutionen.

Herr JONSSON i Alingsås (fp) kort genmäle;

Herr tulmun! Utskottets tulesmun ger oss rätt då hun tulur om utt det hude vurit en fördel om fredsorganisutionen hude vurit färdig och fustställd. Men hun ställde också den bestickunde frågun om jug skulle vura beredd utt dru in I 15, eftersom regementet inte skulle kunnu kluru sin utbildning utun dettu skjutfält.

Jag vill tillstå utt jug inte är liku pessimistisk som försvursutskottets företrädure är. Tittur mun i riksplunen Murk och vutten finner mun om de militäru övningsfälten den uppgiften utt ett hyggligt övningsfält kun omfatta c;a 1 000—2 000 hektan Det här fältet är för närvarunde på cu 1 000 hektur. Jug menur därför utt utbildningen lär kunnu gå plunenligt åtminstone ytterligure något år med nuvurunde fält.

Herr Gustufsson i UddevuUu nämnde också utt jug hade sagt att mUitären hade ambitioner på ett ungefär dubbelt så stort fält, men att man förklarut sig nöjd med det som blev. Fuktum är ändå utt området är utomordentligt trångt och summunpressut mellun storu samhällen. Skulle det visa sig framöver att det bhr nya vapenslug, som kräver större områden, kun mun redan i dug frågu om dettu är rättu plutsen för en fortsutt expunsion. Enligt mitt sätt utt se blir svuret nej.

Om det blev ett andrum, skulle helu ärendet tjäna på en sådan hundläggning.

150

Herr GUSTAFSSON i UddevuUu (s) kort genmäle;

Herr tulman! Herr Korpås motiverar uppskovet med utt det skulle vuru lämpligt med ett undmm så utt människor med gott hundlug får skötu förhundlingurnu.

Men förhundlingurnu hur inte påböriuts ännu. Först skull mun hämtu in underlug för dessu förhundlingur, och det görs uv värderingsmän som just nu är inkopplude på den uppgiften. Därefter kommer förhundlingur utt upptus i sedvunlig ordning. Mun räknur med utt dessu kommer utt påbörjus i vår. Givetvis kommer murkägurnu, i den mån de vill utnyttja LRF:s insatser, också att beredas möjligheter tUl detta.

Vad skjutfältsdelegationens sammansättning beträffar består den av personer med god erfurenhet uv sådunu här förhundlingur, som hur löst liknande uppgifter på undru häll pä ett oklunderligt sätt. Jug är helt övertygud om utt de kommer utt fullgöru sinu uppgifter med summa oväld  och  på  summu  sätt som  de hur klurut uv sinu åliggunden utun

unmärkningur på undra håll.

Enligt herr Jonsson i Alingsås skulle jag hu sugt utt det vore en fördel om fredsorgunisutionen hude vurit fustställd. Jug unser inte utt det är nödvändigt eftersom en indrugning uv I 15 inte är uktuell. Men en förutsättning för utt regementet i Borås skull kunnu fungeru är utt det hur tUlgång tUl det utvidgude skjutfält som vi diskuterur. Min frågu blir då givetvis om herr Jonsson verkligen är beredd utt uktuuliseru en indrugning UV fältet.

Herr Jonsson hänvisur till försluget om riksplun, där det står tulut om Remmene skjutfält. Men riksplunen är inte untugen; den är ute på remiss för närvurunde. Storleken uv fältet skull uvgörus uv riksdugen.

Försvarsministern har sagt att han inte kommer utt uktuuliseru en utökning uv fältet på det sätt som här uppgivits. Det är inte riktigt utt de mUitäru myndigheternu skulle viHa ha fältet dubbelt så stort. Fältet är godtagbart ur militär synpunkt, och försvarsutskottet har samma uppfattning som försvarsministern i dennu frågu.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfäU

Herr KORPÅS (c) kort genmäle;

Herr tulmun! Förru onsdugen, dugen efter det utt försvursutskottet hade avslutat behandlingen av ärendet, sutte värderingsmän i gång med förrättning i Jällby socken. När de inte släpptes in sude de utt böndernu skulle kommu utt få betulu expropriutionskostnudernu om de tredskudes. Änmälun om detta hur gjorts till JO, som kommer utt företu en undersökning. Det vur ulltså inte unbudsgivure utun det vur värderingsmän som för utt få tillträde till husen guv upplysningur uv den typen.

Herr Gustufsson i UddevuUu hoppudes utt sådunu här uppgifter skulle fullgörus UV delegutionen "med summu oväld" i fortsättningen. Det är just därför utt det inte hur skett med oväld hittUls som det finns uniedning utt erinru därom. Jug hur sådunu exempel, men jug skall inte relatera dem här.

Vårt syfte är att Älvsborgs regemente skall fä goda möjligheter att bedriva övningur och slippu mötu motstånd från befolkningen. Det går inte att ha rimUga övningur i framtiden pä det intrungdu fältet i Remmene. En utvidgning är nödvändig, och jag vill fortfurande veta vad som menas med att fältet skall utvidgus genom frivillig försäHning.

Herr GUSTAFSSON i UddevuUu (s) kort genmäle;

Herr talman! Den frivilliga försäHningen innebär, som jug hur sugt tidigure, utt stuten är villig utt lösu in den mark som ligger i gränsområdet, om markägurnu vill säHu. Det är inte frågu om någon större utvidgning, utun närmust ett tillmötesgående gentemot murkägurnu. Att fältet därigenom utökus något är givetvis även en fördel ur militär synpunkt.

I vud gäller värderingsmännen kan jug givetvis inte svuru för hur de uppträder. Däremot är det ungeläget utt värderingsmännen får tillfälle utt fullföHu det offentliga uppdrag som de hur sig ålagt. Det är ulltså viktigt utt de inte hindrus från utt göru dettu.

151

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfält

152

Herr ANDERSSON i Ljung (m);

Herr talmun! Jug hur med en viss tveksamhet begärt ordet i denna debatt, eftersom jag är bosatt i en av de tre kommuner som är berördu uv den uktueUu utvidgningen. Ett skäl för utt inte sägu något skulle vuru utt det kunde uppfuttus så utt jug tulur i egen suk. Å undra sidun är jug kunske den ende ledumoten här i kummuren som hur kunnut tu del uv hur den pruktisku hundläggningen hur gestultut sig, och den hur inte vurit helt fri från skönhetsfel. Jug hur dessutom i vurie fus kunnut iukttu hur de berördu människornu hur reugerut. När vi nu för en diskussion om dessu frågor ville jug därför delge kammurens ledamöter hur man i bygden uppfattar läget.

Jag vågar påstå att en del av handläggningen rent av har verkut provocerunde på människorna och utt situutionen för köpurpurten under händelsernus gäng klart har försämruts. En uuktoritutiv person sude vid ett tillfälle utt en hel del uv murkägurnu i ett tidigt skede vur bereddu utt säHu sin murk. Vid något tillfälle unguvs untulet till 17. Även om dessu 17 inte vur bereddu att uv spontun hängivelse för ändumålet säHu sin murk, vur de ändå villigu utt gå med på detta. Det vore säkert en överdrift att säga utt ingen nu vUl säda — det vet man ingenting om — men de som bor i området anser att de murkägure som nu vUl göru det troligen kun räknus på ena hundens fingrur.

Vi måste förstå utt det är påfrestunde för murkägurnu - och utt derus missnöje och irritution ocksä bidrur tUl utt undergrävu förtroendet för försvarets suk - när det år efter år, aUtsedun ett par år före beslutets fattande och fram till nu ett pur år därefter, går omkring människor på derus murker med uppgift utt utföru värderingsurbete. Mun gör iukttugelser och mun fotogruferar, och det blir inte något slut på dettu. Denna verksumhet som mun bedrivit under så lång tid sumtidigt som mun vet om utt murkägurnu är negutivt inställdu är, som vi tycker, en provokativ hundling. Den skulle enligt min uppfuttning hu framstått som nuturligure, om mun sä snurt det hude vurit möjHgt hude kunnut lämnu ett bud på murken till i vurt full en grupp uv murkägare.

Vi hur nu uv herr Gustufsson i UddevuUu — och det står också i fönsvursutskottets betänkunde — fått en redogörelse för plunen över hur utvidgningen skull gå till, men jug tycker utt det ändock hude varit rimligt utt mun hude kommit frum till ett bud för en del murkägure. Det är ju rent uv tänkburt utt ett hederiigt bud skulle hu kunnut blidku de berördu människornu och skupu en bättre förhundlingssituution. Det hude väl vurit ett resultut utt försöku uppnå.

De pengur som murkägurnu får för sin murk skull de ju unvändu för utt skupu sig en ny framtid pä ett unnut ställe. De vill därför fä klurhet om sin situution. Det är ett i ullu högstu grud rimligt önskemål i dettu summunhung.

Jug skulle också viHu sägu ett pur saker om den frågu som herr Korpås för en stund sedun tog upp, nämligen det förhällundet utt värderingsmännen urbetur långt utunför den tänktu skjutfältsgränsen. Det kan väl tillåtus mig utt ironiseru en hårsmän och sägu utt det hade vurit rimligt, utt dessu värderingsmän hude meddeluts en så elementär kunskup i orientering utt de hude kunnut hällu sig något så när inom det område

som de skulle undersöka. I varje fall tycker jug utt de skulle hu fått en så puss god kunskup om dessu ting, utt de både på kurtun och i terrängen hude kunnat kännu igen en dubbelspårig järnväg — i dettu fuU västru stumbunun. Mångu andru uv oss som inte ägnur oss åt viktigu ullmännu uppdrug som dessu hur lärt oss det. Det borde dessu värderingsmän också hu gjort. Nu hur de inte gjort det, och jag tar också det som intäkt för att det helt enkelt varit frågu om en provocerunde hundling utt gå frum på det sätt som skett.

Det är också undru omständigheter - jug kullude dem fömt för skönhetsfel — som bör nämnus i summunhunget. I ett tidigt skede funns blund hundlingurnu också en uv skogsvårdsstyrelsen utförd uppskuttning UV skog i området. Den unsågs inte uv fustighetsnämnden vuru objektiv. I stället lämnudes till Skogssällskupet ett uppdrug utt göru en ny uppskattning, och dennu senure visude sig ur köpurpurtens synpunkt vuru bättre. Mun kan föreställu sig utt det vur frågu om beställningur i bådu fullen. Jug vet inte om det är fullt möjligt utt göru på det sättet, men utt det stutligu orgunet skogsvårdsstyrelsens uppgifter om förhållundenu just i det här området skulle visu sig vuru icke objektivu ter sig ändå en uning märkligt.

Jug vill även något beröru murkvärdesituutionen i området. Att vuru nära granne med ett skjutfält kun inte alltid varu så trevligt. Att det i vurt full inte positivt påverkar köpintresset för fustigheter i området borde vi kunnu vuru överens om. Till dettu kommer ovissheten om den frumtidu skjutfältsgränsen, och det helu fungerur som ringur på vuttnet. Ovissheten om hur det skull bli med murken sprider sig i vidure krets än vud som skuUe hu vurit nödvändigt. Dettu beror dels på uttulundet om frivilliga köp utanför gränsen som kom till i sambund med dolårets beslut och dels på att värderingsmännen hade jobbut utunför det område som omfuttus UV skjutfältsgränsen.

Murkvärdeförluster kun uUtså komma att uppstå i en vidure krets än vud som egentligen skulle hu vurit nödvändigt. Det ur här frågu om en inte särskilt väl skött handläggning, som skupar ekonomisk skudu inom ett större område än vud som skulle hu vurit nödvändigt. Därför finner jug det berättigat eller i vart fall möjligt utt ställu frågan; Skulle man inte mot bukgrund av principen i den nya expropriationslagen, vilken vi som bekunt futtude beslut om under hösten och som fungerar så att markvärdestegring som kun förmodus ha uppstått av expropriandens tidigare åtgärder i området inte skall ersättus, kunnu sägu att markvärdeförluster som uppstår som en föHd av expropriandens under årtionden i området vidtugnu åtgärder rimligen borde gottgörus? Här är det ulltså ett omvänt förhållunde gentemot expropriutionslugens ullmännu princip, och jug tycker utt det finns skäl för att föru ett sådunt resonemung.

Herr tulmun! Jug vet utt människornu känner sig besviknu över utt den pruktisku hundläggningen hur gått till på dettu sätt. Jug känner också själv besvikelse därför utt jug tycker utt människorna är Ulu behundlude. Det ser ut som om en försäHning tvångsvis uv derus gårdur uv köpurpurten hur uppfuttuts som om den suken inte ungar dessu människor utun bara köparpurten själv. Herr Gustafsson i Uddevalla gav här uttryck för den mentaliteten att säHarna borde känna tacksamhet. Det sade visserligen

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

153

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfält

154

herr Gustafsson vad gällde beträffande friviUig försäHning utunför området, men den undun hur i någon mån vurit märkbar även för dem som haft murk belägen innunför gränsen.

Det här påminner om något slags kaserngårdsmentalitet, som man försökt föru ut utunför kuserngården till ett område som ännu inte är nägot skjutfält utan en bygd som bebos uv enskilda fria människon

Vidure unser jug utt — och det är för mig liku ullvurligt — försvurets suk totult sett lidit skudu genom dennu frägus hundläggning. Som unhängure UV ett sturkt försvur finner jug det beklagligt och beklämmande utt verkställigheten uv ett utredningsuppdrug och senure också ett riksdugsbeslut sköts så iUu utt vi löper risken utt människor i dettu lund som inte känner något för försvarets suk faktiskt får ett oförtjänt handtug. Så får vi inte göru!

Nej, herr tulmun, i stäUet skuUe dettu hu kunnat gå till på det sättet utt ärendet hade fått en så fördänstfull handläggning och skötts med sådun uktsumhet och skicklighet utt både de som varit motståndare till försäHning och de som inte känner så mycket för saken hude fått ökad förståelse för utt det är frågu om ett ungeläget ärende.

Jug vill säga något, herr tulmun, i uniedning uv vud som sugts här tidigure, och då återkommer jug tUl frågun om försvurets välviHu att stå tUl förfogunde som köpure uv murk utunför området. Herr Gustufsson i UddevuUu, finns det ingen gräns för den typen uv välviHu, då bhr det förmodur jug, ett större skjutfält än det vi tänkt oss. Det blir rent uv ett miloskjutfält, om välviHun är enorm, men det vill jug inte tro att den är. Försvarsministern har ju sugt att det inte skull vuru ett sådunt skjutfält.

Herr Gustufsson sude utt utskottet också i år ullvurligt prövut motionen. Det ger mig uniedning påpeku utt få om ens någon uv de punkter som är nämndu i motionen hur fått någon förkluring.

Herr Jonsson i Alingsås hur tulut om utt I 15 kommer in i bilden, försvarsutskottet har velat returnera bollen på så sätt utt de som nu är tveksummu om Remmene skall ställas inför hotet utt förlora I 15. Jag vUl buru instämma i vud herr Jonsson i Alingsås sugt utt det inte ulls förhåller sig på det sättet som utskottet påstått. Det är feluktigt utt anföra det argumentet. De sakernu har inte med varandru att göra.

I ett unnut avsnitt, det gäller inflygningsområdet för Härrydufältet, sägs det något underligt i utskottsbetänkundet "Försvurets fustighetsnämnd hur efter förnyude kontukter med luftfurtsverket bekräftut utt utvidgningen uv skjutfältet inte kommer utt försvåru flygtrufiken."

Om jug får tycku i dennu frågu så vill jug sägu utt förhåUundet rimligen borde vara det omvända, dvs. att luftfartsverket skulle känna den största oron och förvissa sig om att skjutfältet inte skudur inflygningens intressen. Jug kun inte tänku mig utt flyget skudur övningsfältets intressen. Vi har aldrig hört något liknande resonemang och det är förvånande utt suken nu frumställs på det sättet.

Dessutom, herr tulmun, hur det - om jag är rätt underrättad genom ttidningsuppgifter — för en eller möjligen två veckor sedun beslututs utt det nyu Härrydufältets bunor skull vridus med 12 vilket innebär att fältets inflygningsbana ligger meru riktning Remmene än tidigare. Vi har inte heller fått nägot svar på om det är en tillfredsställande lösning eller inte.

I det uvsnitt som behandlar fornminnen i området säger försvarsutskottet att riksantikvarieämbetet "på delegationens uppdrag skall företa en inventering av berörda områden för att utröna om där finns några fornlämningar av betydelse". Vi motionärer ber ju att man skall gå den undru vägen och klura upp den frågan innan beslutet fullföHs. Men försvarsutskottet svurar ulltså utt vi skull fullföHu ärendet, så får vi se sedun om vi hittur någonting uv värde i murkernu dämte.

Beträffande kostnudernu upprepur herr Gustufsson i Uddevalla vad som står i försvarsutskottets betänkande, att kostnadsbedömningen "endast utgör en grov uppskattning som inte skaU ligga tUl grund för uppgörelserna med markägurnu". Det må väl vuru riksdugen förlåtet utt den vid den senu timme i fjol då beslutet futtudes inte fäste surskilt stort uvseende vid ullu detuHer. Men hur vi inte intresse uv utt få vetu vilken kostnud det nyu fältet drur innan vi futtur ett beslut? Nu är beslutet futtut; då vore det rimligt att vi fick redu på vud kostnuden för fältet blir innan vi förklurur oss bereddu utt fuUföHa beslutet.

Jag tycker med andra ord att det var alldeles fel vad herr Gustafsson i Uddevalla sade: "Vi har också i år ullvurligt prövut motionen." Jug utesluter inte möjligheten utt ni hur prövut den på summu sätt som ni prövude fjolårets motion, men det innebär inte utt prövningen hur vurit ingående. Inte en endu av de punkter som vi hur tugit upp hur ni klurut ut. Behundlingen uv motionen har således på intet sätt vurit tillfredsställunde.

Herr tulmun! Jug ber utt få yrku bifuU tUl motionen.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfält

Herr GUSTAFSSON i UddevaUa (s) kort genmäle:

Herr talmun! Jug vUl bemötu herr Andersson i Ljung på någru punkter.

Herr Andersson säger utt det vore rimligt utt stuten lämnude besked om vud den vill betula för den mark som den vill förvärva. Det tycker jug också. Ett sådunt bud kommer, men först måste mun ha ett underlug så utt mun kun uvgöru vad den mark som mun skull köpa är värd. Värderingen pågår och bör fä görus utun störningur.

Sedun säger herr Andersson i Ljung, och det kun jug hållu med om, utt det inte är så trevligt utt bo i närheten av ett skjutfält och att människor inte stimuleras utt köpu murk som hur ett sådunt läge. Det är också uv den unledningen som stuten lämnur det erbjudunde som utskottet och jag betruktur som generöst. Man förklurur sig ulltså villig utt förvärvu murk som frivilligt bjuds ut till försädning. Det är inte frågu om tvångsförvärv. Priset på dennu murk får givetvis sättas efter sedvunlig värdering och överenskommelse.

Herr Andersson påstår utt det är sukligt fel utt 115 skulle vuru beroende av skjutfältet. Men regementet har behov av detta skjutfält för att kunnu fullgöru sin uppgift; i unnut full hude givetvis regeringen och riksdugen inte gjort unspråk på utt få köpa upp mark och givit sig in i en sådan här komplicerud uffän

Vidure påstår herr Andersson utt en utvidgning uv skjutfältet skulle hindra eller i varie faU försvåra verksamheten på det nya storflygfältet i Härryda. Jag hänvisar tUl ett utlåtande som utskottet inhämtat från den

155

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

ansvarigu   myndigheten,   luftfurtsverket.   Verket   hur   förklurut   utt   en utbyggnad uv fältet inte är till hinder.

Beträffunde kostnudernu vill jug hänvisu till riksdugsbeslutet förru året. Visserligen togs det en nutt, men propositionen vur ute i god tid och det väcktes motioner. Och utskottsbetänkundet hude mun väl ändå tid utt läsa innan det blev så sent på natten.

Herr ANDERSSON i Ljung (m) kort genmäle:

Herr talmun! Herr Gustufsson i Uddevulla konstuterur också utt det hude vurit skönt om det hude kunnut träffus en uppgörelse eller lämnus ett bud tidigure men utt murken självfullet dessförinnun måste ha värderats. Om mun jobbur två år i utredningssyfte på de här områdenu, så trodde vi utt mun värderude murk under den tiden. I vude full är dettu, herr Gustufsson, ett belägg för vud jug säger: vi vet ingenting om vud den här utbyggnuden kostur. Mun hur höftut tUl med 5 miHoner, för det låter troligt utt det kommer utt behövus så mycket pengur. Det är troligt utt det kommer utt behövus mera också. Helu resonemunget visur buru utt vi inte vet ett skvutt om vud det är frågu om.

I 15 behöver fältet för utt fullgöru sin uppgift, sägs det. I urspmngs-skedet behövde I 15, I 16 och 117 3 000 hu. Fjolårets beslut innebur en ökning från 800 tUl 1 800 hu. Det är obetydligt mer än hälften uv det urspmngligu önskemålet. Och det är inte så som herr Gustufsson säger utt mun inom försvuret har förklurut sig nöjd med det, utan det är försvursministern som hur sugt utt riksdugens beslut betyder utt försvuret fär nöju sig med vud det har fått. Det hur fått sig den här murken tilldelud och får övu på den.

Jug tycker utt mun kan sägu som herr Jonsson i Alingsås, att de 800 hu som nu finns är ett fält som urméns förbund kun öva på. Och det finns belägg för det i riksplanen Mark och vatten. Låt vara att undre gränsen där är 1 000 hu, men så näru Ugger det uUtså vad som enligt Mark och vutten bedöms som användbart. Vi kanske inte behöver göra den här utbyggnaden, herr Gustufsson i UddevuUu.

Herr GUSTAFSSON i UddevuUu (s) kort genmäle:

Herr tulmun! De där 5 midonernu vur en grov uppskattning, och dennu grovu uppskuttning godtog riksdugen förru året. Värderingen påböriades den 27 september 1971. Mun kunde ju inte gärna böda med en seriös värdering av marken förrän beslutet i sakfrågan var fattut.

Då det gäller anspråket på fultets storiek hude chefen för urmén uttulut ett önskemål om utt få förvärvu så mycket murk utt fältet skulle kommu utt omfuttu 2 300 hu. Mun hur pmtut ner det med 500 hu till 1 800 hu, och det får de mUitäru myndigheternu klara sig med. De har ju också förklurut utt de kun fullgöru sinu uppgifter på en sådun ureul.

156

Herr ANDERSSON i Ljung (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Är det då, herr Gustufsson i UddevuUu, inte rimligt utt göru som motionärerna nu föreslår och avvakta under den tiden? Då får vi redu på vud det kostur, då behöver vi inte svävu i tvivelsmål om de här sukernu som vi nu gön Fältet är inte äventyrut. Herr Korpås hur ju sugt

utt det inte skull vura frågu om utt rivu upp ett beslut, och vi har inte yrkat så. Däremot hur vi bl. u. sugt utt uppgörelsen om Remmene skulle ges sådun form utt den skulle kunnu dänu som mull för fortsatta upphundlingur. Som uffären nu är skött dänur den väl som en mull - men som en uvskräckunde mull som det uldrig går utt unvändu någon meru gång. Det är skillnuden.

Herr LINDKVIST (s):

Herr tulmun! En ullmän huvudinvändning mot riksdugsbeslutet den 12 muj 1971 om utvidgning uv Remmene skjutfält tycks vuru - här citerur jug motionen 954 - "utt riksdugens beslut gmnduts på otillräckligu eller feluktigu informutioner". Det uppges vidure utt den berördu befolkningen unser sig hu blivit stäUd åt sidan av olika myndigheter såväl före som efter riksdugens beslut.

Det är försvurets fustighetsnämnd som hur berett ärendet innun riksdugen tog beslutet 1971. Jug är ledumot i dennu nämnd sedun någru år och har från den positionen kunnat föHu hundläggningen av Remmeneärendet. En del av den i motionen och sedan här i debutten untyddu kritiken måste rimligen uvse fustighetsnämndens sätt utt skötu sitt uppdrug. Någru kommenturer tUl det sugdu kun därför vuru välmotiverude så utt ingu onödigu missförstånd kvurstår efter dennu debutt.

För det första: Fustighetsnämnden hur inte enburt urbetut med försluget om en utvidgning uv Remmenefältet. Inte mindre än fyru oliku ulternutiv hur vurit uktuellu i ett tidigt prövningsskede. Sedun tvä uv ultemutiven uvförts från sakprövningen hur vulet kommit utt stå mellun Skuruborgs Edsmären och Hjälmerydsulternutivet inom Remmene. Vulet föll slutligen på Remmene. På nästun allu jämförelsepunkter vur Remmene - låt mig nämnu de skogligu förhållundenu, mindre kupitalför-luster vid valet av Remmene, lägre investerings- och driftkostnader — överlägset det enda kvarvurunde ulternutivet, Skuruborgs Edsmären. DärtUl kom utt unspråken på murk för utvidgningen uv skjutfältet buntudes, vurigenom untulet uv skjutfultets utvidgning direkt berördu boende kom utt uppgå till 23 mot omkring 60 enligt det urspmngligu försluget. Jug medger gärnu utt Edsmärenulternativet, där endast omkring 10 boende berördes av skjutfältet, på denna punkt var i bättre position än Remmene; men det var också den enda punkten som tulude till Edsmärens fördel.

För det undru: Mun har sagt att befolkningen ansett sig ställd åt sidan av oliku myndigheter. Mot fustighetsnämnden kun knuppust riktus en kritik uv dettu slug. Nämnden hur huft summunkomster med berördu murkägure. Som en föHd uv opinionen mot frumställningen utt fä utvidgu Remmeneskjutfältet beslöt fastighetsnämnden utt prövu undru ulternutiv. Det har varit helt självklart utt den berördu befolkningens önskemål utt få undru ulternutiv prövade jämsides med Remmeneförsluget skulle tUlgodoses. Så hur skett, och informutioner hur gått till murkägurnu. Brevväxling mellun nämndens kunsli och enskilda markägare hur förekommit i viss utsträckning.

För det tredje: Det vur för övrigt på förslug uv murkägurnu som ulternutivet  Edsmären undersöktes och sakprövades uv fastighetsnämn-

Nr48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

157

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjutfäU

158

den. Jag hur tidigure nämnt vurför inte dettu ulternutiv räckte till. Det bör kanske nämnus utt Edsmären ligger buru cu 1 mil från Remmene. Två storu skjutfält alldeles intUl vurundru är kunske inte heller så särskilt lyckut.

För det fiärde: Det unkommer inte på fustighetsnämnden utt unge sukskälen till att ett större skjutfält var nödvändigt. Det är urméchefen som hur ställt kruvet, och det är riksdugen som hur futtut beslutet. Utskottets tulesmun, herr Gustufsson i UddevuUu, hur i debutten redovisut de synpunkter som hur unknytning till de militäru behoven i området.

Så, herr tulmun, någru ord om de sociulu konsekvensernu. Vi har läst i motionen och vi har hört upprepude gånger i debatten att det inte är baru de direkt berördu 25 personernu vilku nu bor i det aktuellu området som får svårigheter utan att omkring 300 personer mister sin trygghet eller sin försörining. "Indirekt drabbas en hel bygd." Så står det i motionen. Dessa påståenden vUl jug kommentera på föHunde sätt:

Uppgifternu kan vara riktigu så tUl vidu utt cu 90-tulet brukningsen-heter totult berörs och mun räknur med cu 3 personer per fumiH- Men bortsett från de 25 i området boende är de övrigu endust berörda på det sättet att skiften uv brukningsenheter med brukningscentru utunför utvidgningsområdenu, skiften pä vilku vederbörande inte är sysselsatta eller boende, tus i unspråk. Endust i enstuku full torde bortfull från brukningsenheten uv sådunt skifte medföru ett så väsentligt intrång utt den försörining som enheten nu möjliggör skulle äventyrus. I sådunu full kommer stuten utt ekonomiskt fullt ut ersättu intrång av detta slag.

Personligen har jag stor respekt för de opinionsyttringar som frumförts från den berördu befolkningens sidu. Att flyttu från gård och grund är ju inte alltid växlingsbart mot klingande valuta. Ännu svårare är tunken på uvflyttning från brukningsenheter som kunske har varit i summu släkts ägo i generutioner. Jug tycker att man skull förstå dessu människors reaktion, lidelser och besvikelse nu när derus murk övergår till kronun för militär unvändning.

Någru jämförburu ulternutiv finns emellertid inte. Vi hur också under debutten bl. u. hört herr Korpås sägu utt hun inte har något annat förslag än att skjutfältet bör bli kvar pä Remmeneområdet. Inte ens motionärerna har således kunnat letu frum något förslag till en bättre lösning än den som riksdagen fattade beslut om våren 1971.

Minu erfurenheter är utt stuten i frågu om ersättning för murk, intrång m. m. har för vunu utt kommu bra överens med markägurnu, och det menur jag utt stuten skull göru. Resultuten uv tidigure murkförvärv till kronan är av den arten utt det i frågu om ersättningurnu inte bör finnus underlug för den pessimism som kommer till uttryck i den uktuellu motionen.

Herr talmun! Hur jag än läser motionen eller summanställer materialet i debutten kun jag inte hitta nägot väsentligt som ger motionärernu rätt i utt nyu förhållunden hur inträtt som motiverur en omprövning uv frågun om Remmene skjutfält. Bortsett frän min sturku symputi för den berördu befolkningen med uniedning av de uppkomnu problemen, vilku jug dock menur skull kunnu lösus med smidighet och sumurbete, känner jug inte igen den bild uv händelseförioppet kring Remmene som ges i motionen.

och frumför ullt inte den beskrivning som herr Andersson i Ljung nyss guv inför kummuren. Det är en ulltför sturk överbetoning uv de fuktisku förhållundenu för utt resonemangen skull kunna vinna allmän tilltro. Vi skall nämligen komma ihåg att frågun om en utvidgning av Remmene skjutfält ur en kontroversieU frågu, och mot folks känslor unser jug inte utt mun skull urgumenteru. Vud jag hur velut sägu är utt fråguns handläggning - i vurje full som jug hur upplevt den i försvurets fustighetsnämnd och senure i riksdugen - har skett med varlighet och stor respekt för de känsUgu problem som det ändå hundlur om.

Jug hur, herr tulmun, inget unnat yrkande än om bifall till utskottets förslag. Men jug unser till sist utt de riksdugsman — herr Korpås och herr Andersson i Ljung m. fl. — som med sturkt engugemung deltugit i debutten bör vuru de rätta att hjälpa tUl att skapu en atmosfär i Remmeneområdet som återställer förtroendet mellun myndigheternu och den berördu befolkningen. Jag menur att dessu riksdugsledumöter, som hur personligu kontukter i orten och känner bygden, är de rättu ombuden för Sveriges riksdug när det gäller utt skupu den atmosfär uv förtrolighet och sumurbete som är en förutsättning för utt kunnu lösu de mycket känsligu murkfrågornu för en del uv befolkningen i Remmeneområdet.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

Herr ANDERSSON i Ljung (m) kort genmäle:

Herr talmun! Herr Lindkvist sude utt jug överdrev. Men vi kun inte mätu eller återspeglu människors känslor; därför kun vi inte hu någon debutt om det. Men, herr Lindkvist, på vilken punkt har jug då överdrivit konkret och i sukfrågun? Jug vUl drista mig utt svura själv, utt jug inte hur överdrivit på en endu punkt i sakfrågan.

Sedun vill jug gärnu erinru om den debutt rörunde utlokulisering uv stutligu företug som vi förde här i höstus. Jag var ny som ledamot då och iakttog med intresse det engagemang många uv kummurens ledumöter visude i den debutten och hur mångu undru hårt engugerade sig. Debutten gällde utt tUl en ort vinnu människor som inte ville flyttu. I dettu fall begär vi inte att någon skall komma till vår ort; vi begär bara att få behålla de människornu, småbrukurnu, i vår bygd. Det tycker vi är en pruktisk och sansud syn på lokaliseringspolitiken. Vi vill behållu våru människon Vi vill inte huggu till oss några undru, som inte önskur kommu till oss. Ni som deltog i fjolårsdebatten borde i vurje fall förstå vud vi talar om i kväll och ger oss kanske stöd för det.

Herr SIGNELL (s):

Herr tulmun! Jug hur inte för uvsikt utt läggu mig i sukdebatten om utbyggnud uv Remmene skjutfält eller ej. I stället vill jug med uniedning UV dugens debutt göru någru reflexioner, eftersom det till störstu delen är sammu ledumöter som står bukom motionen 954 till årets riksdug och som motionerude till fjolårets riksdag mot ett utbyggunde uv dettu skjutfält.

1 är har motionärerna nöjt sig med utt buru yrka uvslug pä utbyggnud UV skjutfältet och yrkar mte som 1971 på att skjutfäUet skuU föriäggus till Edsmären i Skuruborgs län. Det vur för oss skaraborgsku riksdagsmän ett mycket chockerande yrkande som de sex ledamöterna från Älvsborgs

159

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Utvidgningen av Remmene skjut fält

160

län då ställde. I Skaraborg betuckur vi oss för dyliku lokaUserings-uktiviteter tiU vårt län. Vi unsåg också det yrkundet mycket märkligt därför utt det föreslugnu området, Edsmären, är en kronopurk med ett mycket rikt fågelliv.

Jag vill även göra den reflexionen med anledning av föregående års debutt utt yrkundet om utt förläggu skjutfältet till kronopurken ställdes den 12 muj, summu dug som vi hude huft den mycket livligu debatten om Ritsem-Kaitumprojektet. 1 den debatten stod natur- och miHöfrågornu i centmm. Men vud hände vid voteringen om förläggundet av skjutfältet till Edsmären? Jo, 71 ledumöter röstude för den motionen — och det intressuntuste vur utt det tUl störstu delen vur summu ledumöter som med iver tidigare på dagen hade slagits mot en utbyggnad av Ritsem-Kaitum. Men när det gällde att förstöra och fä ett fågelrikt område i Skuruborgs län sönderskjutet, då vur det slut med nutur- och miHövårdsintresset!

Nu hur vi emellertid även i Skuruborgs län fått skjutfält utbyggdu. För någru år sedun röstude tvåkummarriksdagen igenom en proposition om en fördubbling av Kräks skjutfält utanför Karisborg. Mot den utbyggnaden motionerade skaraborgsku riksdagsmän från sumtligu i länet representerade partier. Men något förslag om utt lokalisera skjutfältet till något unnut län frumfördes inte, och det unser jug hedrude minu företrädure från Skuruborgs län.

Jug vill till sist, herr tulmun, ännu en gång uttala min tUlfredsställelse över utt de fem motionärernu från Älvsborgs län i är inte tugit med försluget om utt flyttu Remmencfältct till vårt län. Det kunske beror på utt mun blivit litet mer fågelvänlig nu när mun fått hjälp i motionerundet UV herr Korpås från Uppsulu.

Herr KORPÅS (c);

Herr talmun! Det är svårt utt inte engugeru sig mycket sturkt när mun som jug under barn- och ungdomstiden levt i skuggan uv skjutfältet.

Jag vill inte polemiseru mot dem som nu tulut. Jag vill buru vädju om eftertunke. Om motionen nu fälls kommer en tragisk utveckling att bli föHden. Motståndet är för närvurunde kompukt. Jug instämmer här gärnu med herr Lindkvist utt vi måste hjälpus åt utt få en ny stämning. När jug säger dettu är det med kunskup om stämningen i bygden; när jug tulur för ett undmm är det för utt vi skull kommu åt den här problemutiken och inte köru huvudet i väggen.

Vi skull hu klurt för oss utt vud det i dag gäller för dem som kämpar mot beslutet är inte längre pengar - de säger: Vi ger inga bud, vi vill inte ha pengar - utan det är bygden det gäller. Och dettu är ingen bygd som håller på att dö, i vude fall vur det inte det före den 12 maj 1971. Låt mig buru ta två exempel i ull hust. Jällby socken, som nu känner sig hotad uv utrudering, hur 84 invånure, vurav 25 burn under 15 år. Landa socken, som väntar samma öde, har 87 invånare, varuv 20 barn under 10 är. För dessu människor är det helt enkelt inte frågun om pengar, utun det är en ny anda som tar sig dessa uttryck. Det är människor som känner inte bara för den gård där de bor utun för bygden.

Skull vi få en rätsidu på problemet — jug talar inte om unnut än utt lösa den konflikt som  nu har drubbut området rent mänskligt - måste vi

skapa ett andrum. Jag vädjar tUl ledamöterna att stödju motionen och därmed ge oss ett andmm för att klura bygden.

Herr GUSTAFSSON i UddevuUu (s):

Herr tulmun! TUl det sista vUl jug buru kort och gott sägu utt jug mycket väl förstår den oro som förekommer i bygden. Men jug tror inte mun vinner någonting med ett uppskov bl. u. därför att förvärvet behövs — det är den rent sakliga sidan. Om mun dessutom inte är inne på tunken att upphäva riksdagens beslut - och det säger ju herr Korpås utt hun inte är - skuUe befolkningen kunnu känna sig lurad uv att riksdagen nu uppskjuter suken. Vi skull väl ändå inte futtu ett beslut som kunde få en sådun föHd.

Därför vidhåller jug, herr tulmun, mitt yrkunde om bifall tUl utskottets förslag.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Höjning av den nedre åldersgränsen för vapen- och stridsövningar m. m.

överläggningen var härmed slutad.

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels motionen nr 954 uv herr Korpås m. fl., och förklurudes den förru propositionen vura med övervägande ju besvurud. Sedun herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes följunde voteringsproposition:

Den   som   vill   utt   kammuren  bifuller  försvursutskottets hemställun  i

betänkundet nr 8 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej har kammaren bifuUit motionen nr 954.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Korpås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju -   154

Nej  -   101

Avstår —     11

§ 7 Höjning av den nedre åldersgränsen för vapen- och stridsövningar, m. m.

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 9 med uniedning uv motion om höjning uv den nedre åldersgränsen för vupen- och stridsövningur, m. m.

I dettu betänkunde behundlades motionen 1972:962 av fru Theorin (s) och herr Palm (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Muj:t skulle anhålla

1.    utt åldersgränsen för regelrätta vupen- och stridsövningur fustställ-destUl 18 år,

2.    att i den grundläggande utbildningen inom frivilliga försvarsutbUd-

161

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Höjning av den nedre åldersgränsen för vapen- och stridsövningar m. m.

162

ningen jämväl skulle ingå utbildning om säkerhetspolitUcens alla delar som utrUcespoHtUc, biståndspolitik, handelspoHtik, nedrustnings- och fredspolitUc.

Utskottet hemställde att rUcsdagen

1.    som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU kännu vud utskottet med uniedning uv motionen 1972:962 hude anfört om åldersgränsen för utt delta i pruktikunttjänstgöring för skolungdom där stridsutbildning förekom,

2.    skulle uvslå motionen 1972:962 såvitt avsåg yrkande om utbUdning ungående säkerhetspolitUcens ullu delar.

Fru THEORIN (s):

Herr tulmun! I motionen 962 hur herr Pulm och jug begärt dels utt åldersgränsen för regelruttu vapen- och stridsövningur skuU fustställas tUl 18 år, dels utt i den grundläggunde utbildningen inom frivilligu försvarsutbildningen också skaU ingå utbUdning om säkerhetspolitikens ulla delar, inrymmande även utrikespolitik, biståndspolitik, handelspolitik, nedmstnings- och fredspolitik.

Skälen för våra motionskrav är principieUa. I vad gäUer åldersgränsen har riksdagen fastställt den allmänna värnpliktsåldern tUl 18 år, och vi menar att det inte kan varu rimligt utt unga pojkar skall delta i stridsövningar före 18 års ålder, oavsett om det sker i hemvärnsutbUd-ningen eller vid sådana praktikantläger som TV i höstas visade en inspelning från. Utskottet har noterat att stridsövningar genomförts vid praktikantläger på sätt som inte överensstämmer med gällande bestämmelser — något som också debatten i höstas gav klart besked om. Efter den debatten har försvarsdepartementet för berörda myndigheter — överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet m. fl. — påtalat åldersgränserna för försvarets ungdomsarbete och då också översänt protokoll från kammardebutten. Dettu är i och för sig bra.

Så bara några ord om praktikantlägren, vUkas syfte är utt ge informution om de yrken som finns inom försvuret. I reuliteten syns pruktikuntlägren vuru klart yrkesinrUctade för ett efterföHunde mUitär-yrke. Utskottet refererar hur utbUdningstiden kan fördela sig. Där sägs bl. u. att vupentjänsten omfuttar 22 procent av tiden. Låt mig då tUlägga att enligt tjänstemeddelande vid krigsmakten nämns i förklaringen om vud vupentjänsten bör innehållu muterielkännedom, skjutregler, säkerhetsbestämmelser och skjutning med gevär eller kulsprutepistol. Däremot sägs inte utt regelrätta stridsövningar, inrymmande spuning och eldöver-full, skull ingå i vupendänsten, något som vi numeru vet hur förekommit.

I den rekryteringsbroschyr som jug i debatten i höstus visude kummurens ledamöter sägs: "Under ett pur trevligu och intressuntu sommarveckor får Du en kort orientering om arméns verksamhet. Du får göra utflykter tUl olika sevärdheter och Du får utöva idrott, bad och frUuftsliv. Programmet anpassas tUl regementenas och truppslagens olUca verksamhet. Du kan t. ex. få handskas med radiostationer, förevisningsvapen och terränggående fordon. För den som fyllt 16 år kan också

motorcykelkörning förekomma. Vid vissa läger studeras vapen och telesystem ingående."

På dessu informutioner om pruktikuntlägren skaU föräldrurnu sedun ge sitt tillstånd. Ingenstuns står en rud om övningur med kulsprutor, grunutgevär, uutomutkurbiner eller utt stridsövningur med spuning och eldöverfull förekommer. Till dessu pruktikuntläger kun ungdomar i dag rekryterus det år de fyller 16 år, med undru ord får 15-åringur deltu.

Utskottet hur en positiv inställning tUl en förändring uv åldersgränser-nu för pruktikuntlägren, vUket jug med tucksumhet noterur, även om det i suk baru betyder en frumflyttning med ett år.

Det finns emellertid uniedning frågu sig vud utskottet uvser när mun säger: "För utt få information om de yrken som finns inom försvuret behövs enligt utskottets mening i ullmänhet inte utt ungdomurnu självu deltar i övningur uv stridsmässig kuruktär." Enligt vårt förmenunde behöver över huvud tuget inte deltugure i pruktikuntläger deltu i stridsutbildning.

Utskottet föreslår nu utt åldersgränsen för utt få deltu i pruktikunt-dänstgöring där stridsutbUdning förekommer skull höjus senust fr. o. m. 1973, så utt vederbörunde skuU fyllu minst 17 år det år tjänstgöringen börjur. Dettu betyder i suk att pojkar på 16 år får rätt att deltu i stridsutbildning.

Men när det gäller hemvärnet säger utskottet att man unser det nuturligt utt åldersgränsen för stridsutbUdning inom hemvärnet och inom orgunisution för frivilligt försvur bör knytu un "till den lägstu ålder vid vUken inskrivning som värnpliktig kun ske, dvs. det år vederbörunde fyller 16 år". I suk kan det betyda att en 15-årig hemvärnssoldat får deltu i stridsutbildning.

Som jug tidigure hur sugt är vårt kruv principiellt motiverat. Vi menur att det är nuturligt med en generell gräns för stridsutbildning som föder den ullmännu värnpliktsåldern 18 år och inte en åldersgräns som vurierur. Det vore i och för sig intressunt utt få veta hur mångu av våra värnpliktiga som skriver in sig det år de fyller 16 år; inte minst med tunke på utt äldersgränsreglernu föreslås unpussus till dem och inte till den ullmänna värnpliktsåldern.

I vud sedun gäller det undru kruvet utt i utbUdningen inom den frivilligu försvursutbildningen skuU ingå också utrikespolitik, biståndspolitik, hundelspolitik, nedrustnings- och fredspolitik säger utskottet: "Orientering om säkerhetspolitiken ges inom ramen för den försvursupplysning som bör förekommu vid ull mUitär utbildning" och uvstyrker motionen i dennu del. Jug hur svårt utt tänku mig - det hur också bekräftuts uv undru som föHt UtbUdningen — utt bistånds-, freds-, och nedmstningspolitik uv mUitärer skulle ges motsvurunde informutionstyngd som informationen om de mUitäru metodernus överlägsenhet. I det tjänsteutlåtunde som jug tidigare refererat tUl preciseras utbUdningens omfattning i detaH i vad gäller pruktikuntläger. Där sägs att utbUdningen bör omfatta försvarsupplysning, svensk säkerhetspolitik, totalförsvurets och det militäru försvurets målsättning och uppgifter, försvuret som sumhällsfunktion och den ullmännu värnplikten. Däremot sägs ingenting om utbildning i biståndspolitik, utrikespolitik, hundelspolitik sumt nedmstnings- och fredspolitik.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Höjning av den nedre åldersgränsen för vapen- och stridsövningar m. m.

163

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Ang. åtgärder rörande den nya blockorganisationen

delar som vi menar bör ingå i den grundläggande utbildningen, detta inte minst som en motvikt mot den indoktrinering för de mUitära försvurs-metodernu och den risk för en glorifiering uv det militäru våldet som mUitärutbUdning i vurje form för våra burn innebär.

Herr tulman! Jug ber utt med dettu få yrku bifull till motionen 962.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr tulman! Trots den senu timmen hur fru Theorin mycket utförligt redogjort för tunkegångurnu i motion nr 962 som vi här behundlur och utskottsbetänkundet sumt en debutt som hon hur fört i summu frågu med försvursministern. Jug vill därför nöju mig med utt sägu utt utskottet delar uppfuttningen utt det behövs en åldersgräns före vilken stridsutbUdning inte skull ägu rum.

Utskottet hur med uniedning uv motionen prövut frågun om lägstu ålder för deltugunde i stridsutbildning och förordur utt åldersgränsen för deltugande i pruktikuntdänstgöring där stridsutbildning förekommer höjs, så utt vederbörunde skull fyllu minst 17 år det år då dänstgöringen påbörjus. I övrigt hur vi inte föreslugit någru förändringur i nu gällunde bestämmelser.

Jug viU också meddelu kammuren utt orientering om säkerhetspolitiken ges inom rumen för den försvursupplysning som bör förekommu vid ull mUitär utbildning. Vid ull ungdomsutbildning bör också erinrus om den ullvarliga bukgrunden tUl verksumheten och om verkun uv de vupen som är uktuellu vid utbUdningen.

Med dettu vill jug, herr tulmun, yrku bifull tUl utskottets hemställun.

164

Överläggningen vur härmed slutud.

Propositioner guvs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 962 av fru Theorin och herr Palm, och förklarades den förra propositionen varu med övervägunde ju besvurud.

På förslug UV herr tredje vice tulmannen beslöt kammuren att till morgondagens summunträde uppskjutu behundlingen uv återstående på föredrugningslistun upptagna utskottsbetänkanden.

§ 8 Ang. åtgärder rörande den nya blockorganisationen

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvaru herr Leuchovius' (m) i kummurens protokoll för den 17 murs intugnu frågu, nr 131, och anförde:

Herr tulmun! Herr Leuchovius har frågat vilku åtgärder jug uvser utt vidtu i uniedning uv förslaget från stutens jordbruksnämnd om utt den nya blockorgunisutionen skull trädu i funktion den I juli 1972.

Frågun är under beredning inom jordbruksdepurtementet. Bestämmelser kommer utt meddelus inom den närmuste tiden.

Herr LEUCHOVIUS (m):

Herr tulmun! Jug ber utt få tucku jordbruksministern för svaret som jag fått på mm enklu frågu ungående jordbrukets urbetsblocksorgunisutio-ner. Svuret kom ju snubbt. Jug förstår också utt ett förslug är under utarbetande och att jag får närmare svar inom den närmaste tiden.

Anledningen tUl utt jug hur ställt frågun är utt jug som överblockledure i min egen kommun hur sysslut gunsku mycket med blockorgunisutionen och vet utt det uppstår storu svårigheter inom jordbruket, inte minst när ensumbrukure bUr inkullude till repetitionsövningur, utt få kompetentu ersätture. Vi vet också utt blockorgunisutionen hur vurit föremål för utredning uv jordbruksnämnden och att dess förslag innebär att en ny organisation skall träda i funktion den 1 juU 1972.

Men eftersom inga som helst funktionärer har utsetts till denna organisation som så snabbt skaU träda i kraft, undrar man hur det skall bli, allra helst som det i den budget som framlades för några månader sedan och som vi håller på att behandla endast finns ett mycket ringa belopp upptaget till planeringen av denna organisation. Jag tror det behövs en del resurser för att få den att fungera. Det här är en viktig organisation i beredskupshänseende, men jug tror utt den hur storu uppgifter utt fyllu även under fredligu förhållunden.

Jug ber än en gång utt få tucka för svaret och hoppus utt försluget blir positivt närdet så småningom kommer.

Nr 48

Torsdagpn den 23 mars 1972

Ang. tillämpningen av reglerna för isklasserna för tonnage i Bottenviken

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang.   tillämpningen   av   reglerna   för   isklasserna  för   tonnage   i Bottenviken

Herr kommunikutionsministern NORLING erhöll ordet för att besvura herr Westbergs i Ljusdul (fp) i kammurens protokoll för den 14 mars intagna fråga, nr 125, och anförde:

Herr tulman! Herr Westberg i Ljusdal har frågat mig om jag är beredd utt förordnu om sådun flexibUitet i tillämpningen uv reglernu för isklussernu för tonnuge i Bottenviken utt onödigu hinder inte uppställs för vintersjöfurten i de södru delurnu uv Bottenviken.

Riktlinjer för stutens isbryturverksumhet ges i Kungl. Muj:ts isbrytar-kungörelse. I denna stadgas att fartyg som är lämpade för vintersjöfart kan erhålla statlig isbrytarhjälp i vissa situationer. Närmare föreskrifter meddelas av sjöfurtsverket.

I vilken omfuttning furtyg behöver ussistuns uv isbryture beror inte bara på is- och väderförhållandena utun även i hög grud på kvuliteten på de furfyg som nyttjus för vintersjöfurt. Sjöfurtsverket meddelur regelmässigt - med hänsyn till uktuellu och förväntude is- och väderförhållun-den sumt till de tUlgängligu isbryturresurserna - trufikunvisningur och föreskrifter om trufikbegränsningur för oliku geogrufisku områden. Trufikbegränsningurnu kun innebäru kruv på viss storlek, muskinstyrku och isförstärkning hos de furtyg som kun påräknu isbryturussistuns.

Sjöfartsverket har den 1 november 1971 utgett den senaste upplagan

165

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Ang. tUlämpningen av reglerna för isklasserna för tonnage i Bottenviken

av allmänna informationer om vUka trafikanvisningar och trafikbegränsningar som kan bli aktuella i samband med vintersjöfurt och isbrytarassi-stuns. Bl u. unges med hänsyn tUl fartygens iskluss och storlek också vissu riktvärden för de tidpunkter då mun normult kun räknu med att trufikbegränsningurnu träder i kruft respektive upphör för Bottenviken och Bottenhuvet.

Meddelunde från isbryturledningen om ändring i trufikbegränsningurnu tiUkunnuges om möjligt sex dagar före ikruftträdandet. 1 möjlig mån och på ett så flexibelt sätt som förhållandena medger tar man då också hänsyn tUl den pågående och aviserade trafUcen - som kontinuerligt föds av isbrytarledningen - så att minsta möjligu störningur äsumkus sjöfurten.

Herr WESTBERG i Ljusdul (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Humnarna i södra Norrland har enligt min mening något oförskyllt fått rykte om sig att på gmnd av isförhållandena vuru svåråtkomligu vintertid. Visst händer det att isförhållandena även där vissa vintrar blir besvärliga, men i regel är de hamnarna mindre besvärade av is än hamnarna längre norr ut. Detta gäUer särskUt Gävle hamn, som de senaste sex åren varit öppen för trafUc hela vintrarna. Det borde därför vara möjligt att vara något mindre restriktiv när det gäller fartygsstorlek och iskluss i fråga om trafiken tUl dessa humnur än till humnur längre norr ut.

Men självfallet måste man ständigt varu beredd att hundlu efter de kruv som situutionen ställer och det är där min frågu om flexibilitet kommer in. Denna vintersäsong hur Gävle hamn varit isfri helu vintern men ändå hur under tiden 7 februuri — 14 murs gällt utt endust furtyg över 1 000 ton och i iskluss 1 A eller 2 000 ton och isklass 1 B eller 1 C fått tillstånd att trafikera hamnen. Den 10 mars förvurnudes humnledningen om en ytterligare skärpning uv kruven på storlek och isklass trots utt ingu som helst ishinder förelåg. Det är inte förvånande att humnförvultningen i det läget protesterade och gick in med en skrivelse till isbryturledningen. Den 15 mars kom så beskedet att de anförda begränsningarna inte längre skulle gällu Gävlebukten. Det borde enligt min mening vuru möjligt utt behandlu de norru och södru delama uv Bottenhuvet något oUku när det gäUer kruven på furtygsstorlek och iskluss. Det är dock oftu en betydunde skillnud på isförhållundena, t. ex. i Gävlebukten och kuststräckun norr om Ängermanälven.

Det borde vara möjligt utt tillämpu större flexibilitet vid bedömningen med hänsyn tUl de aktuella förhåUandena. Jag noterar, som jag tror, utt kommunikutionsministern hur förståelse för de synpunkternu.

För övrigt unser jug utt isbryturberedskupen bör kruftigt förstärkus.

166

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Bara ett par kommentarer tUl herr Westbergs inlägg.

Det är riktigt att under den här vintern hur trufikrestriktionernu på Bottenhuvet legut omkring en månud efter det normulu, och fordringurnu på fartygen har inte någon gång kommit upp tUl de värden som anses normala för tidpunkten i fråga.

Eftersom isläggningen och prognoserna för denna utvecklats likartat för hela havsområdet, har detta i sin helhet fått vidkännas samma trafikrestriktioner.

I sydliguste delen uv Bottenhavet har isläggningen genom gynnsummu vindur vurit relutivt lätt. Bottenhuvet hur emellertid i övrigu delur vurit isbelugt och gränsen för den grövre isen hur legut så näru de sydliguste delurnu utt ett omslug i vindriktningen på kort tid skulle hu kunnut medföru en svår issituution även där. Erfurenheten visur också utt mycket svåru isförhållunden lätt uppkommer i Gävlebukten och Södru Kvurken vid olämpligu vindun

Till sist bura några praktiska aspekter på trafikbegränsningurnu.

Från lokal horisont kun säkert i vissu full en trafikbegränsning verka onödig. I hamnen och i det närliggande havsområdet är det isfritt eller åtminstone nära nog isfritt. Men fartyg som trafikerar hamnen måste kanske pusseru ett huvsområde med betydunde issvårigheter. De begränsningur som är nödvändigu för det området måste då helt nuturligt också gälla för hamnen och dess närmaste omgivning.

Det måste vidare ligga i sjöfartens intresse utt meddelunde om begränsningar, eUer lättnader i sådanu, ges i god tid före Ucruftträdandet och att sannolikheten är stor för att ett meddelande blir gällande och inte behöver ändrus innun det hur trätt i kruft. För utt tillgodose det intresset är det enligt min mening nödvändigt utt tendensen i is-och väderutvecklingen hur stabiliserats innun skärpta kruv, eller lättnuder, beslutus.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Ang. rätt för riksrevisionsverket att ta del av statliga affärsdrivande verks kalkyleringsmetoder

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr tulmun! Jug tycker nog också utt det är riktigt utt mun förvurnur i god tid. När kommunikationsministern säger att man måste varu beredd på att omslag i vindriktningen mycket snurt kun ändru situutionen, är det väl riktigt, men jug noterur utt mun ändå här kunde efter hänvändelse till isbrytarledningen mycket snart ta bort aUu begränsningur, trots utt vintern ännu inte är förbi. Det visur ju att det är möjligt utt hundlu utifrån den uktuellu situutionen och visa stor flexibUitet om mun vUl. Jug menur för min del att här finns möjligheter att vara litet snabbare i reuktionerna när vi har sådanu förhållunden som vi hur haft den här vintern.

Herr kommunikutionsministern NORLING:

Herr tulmun! Den skärpning som för Gävles del meddeludes den 9 murs utt trädu i kraft den 15 murs upphävdes den 15 murs och trädde således uldrig i kruft.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 10 Ang. rätt för riksrevisionsverket att ta del av statliga affärsdrivande verks kalkyleringsmetoder

Herr kommunikutionsministern NORLING erhöll ordet för utt besvuru herr Sellgrens (fp) i kummurens protokoU för den 14 murs intugnu frägu, nr 127, och unförde:

167

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Ang. rätt för riksrevisionsverket att ta del av statliga affärsdrivande verks kalkyleringsmetoder

Herr talmun! Herr Sellgren har frågat mig om jag anser att stutligu uffärsdrivunde verk bör få vägra riksrevisionsverket utt ta del uv derus kulkyleringsmetoder.

Frågeställningen är aktuell i ett ärende som nyligen hänskjutits tiU Kungl. Muj.t. Beredningen uv ärendet är ännu inte uvslutud. Jug unser mig under såduna omständigheter inte kunnu göru någru uttulunden.

Herr SELLGREN (fp):

Herr tulman! Jag ber utt få tucku kommunikutionsministern för svuret på mm frägu. Den vur förunledd uv utt mun nu och då läser i pressen att stutligu uffärsdrivunde verk vägrur riksrevisionsverket utt få ta del av hundlingur som bedöms vuru uv betydelse för utt riksrevisionsverket skull kunna fullgöru sin uppgift på ett tUlfredsstäUunde sätt.

De reviderunde orgunen kan självfallet inte fullgöra sin granskning, om så värdefulla handUngar som exempelvis kalkylunderlag tiU frakttaxor undanhålls från insyn. Det misstroende som det affärsdrivande verket genom ett sådant uppträdande visar sina revisorer gagnar inte dess anseende hos ullmänheten och inte heller hos den kundkrets det hur utt bedänu. Det är ett ganska allvarligt förhållande.

Kommunikationsministern säger att frågeställningen är aktueU och håller på att beredas inom depurtementet. Det förvånur mig att frågan ändå inte kun belysus i det här summanhanget, eftersom instruktionen för riksrevisionsverket unger självu behundlingsgången mycket klurt. Så sent som 1970 förstärktes II § i den förfuttningen. Den nyu formuleringen innebar en skärpning av bestämmelsernu i tre uvseenden: 1. delfående-rätten hur utvidguts till utt även uvse upplysningur och uppgifter, 2. utlämnundet uv hundlingur, upplysningur och uppgifter skull ske ofördröjligen, 3. frågan om utlämnundet uv vissu handlingar, upplysningar och uppgifter skall ofördröjligen underställas Kungl. Maj:ts prövning, om dessa uppgifter är av sådun nutur att de inte utan synnerliga skäl bör kunna företes.

Enligt min uppfattning finns det följaktligen ingu skäl för utt ett uffärsdrivunde stutligt verk skull undunhålla sitt revisionsorgan några uppgifter som är av betydelse för en korrekt revision. 1 annat fall kan revisionsarbetet bli till viss del skenbart.

Det betyder att Kungl. Muj:t inte borde behövu tu lång tid på sig för utt kunnu avgöra denna fråga, och jag skulle önskat att kommunikationsministern hude kunnut kommu med en redogörelse och klurt uttulu sig i frågun.

168

Herr kommunikutionsministern NORLING;

Herr tulmun! Visserligen är klockun mycket, men man får naturligtvis ändå inte ta så enkelt på suken som herr Sellgren gör.

Det låter sig sägus utt i det här fallet SJ bara skulle ha att tu frum dessa kulkyleringsmetoder i dettu speciellu full eller i något unnut full, och så skulle suken vuru helt klun Så förhåller det sig inte, utun om en handlings innehåll är uv sådun natur utt den inte, som herr Sellgren också sude, utan synnerliga skäl bör kommu tUl unnuns kännedom skull fråga om skyldighet  för myndighet att utlämna den underställas Kungl.  Maj:ts

prövning. Denna hundläggningsordning hur fustlugts i riksrevisionsverkets instruktion.

Verket hur tidigure år begärt utt få ett exemplur uv stutens järnvägurs hundbok Trufikekonomisku beräkningur. Då stutens järnvägur nu inte unsett sig kunnu tUlmötesgå rUcsrevisionsverkets begärun, hur SJ således underställt frågun Kungl. Muj:t prövning. Så hur det gått till, och så skull det gå tUl i den mån mun inte vUl utlämna tUl någon myndighet dessu beräkningur.

Som frumgår uv mitt svur är jug inte beredd utt uttulu mig i frågan, men jag kan till herr Sellgren sägu utt Kungl. Muj:t inte tänker ligga länge på detta ärende. Men ärendet kom m tiU departementet för bara några dagar sedan och vanUg enkel handläggningsordning innebär att det inte har varit möjligt att avgöra det ännu. Men avsikten är att det skull behundlus så fort som möjligt — här skuU inte någon dag i onödan förrinna.

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Ang. rätt för riksrevisionsverket att ta del av statliga affärsdrivande verks kalkyleringsmetoder

Herr SELLGREN (fp):

Herr talmun! Det sistu i statsrådets senaste replik viU jag tacka för. Det visar att handläggningen kommer utt ske ofördröjligen enligt förfuttningen. Däremot blev jug en uning betänksum när kommunikutionsministern i börian sude utt dettu inte är så enkelt. Det kom för mig en stUlu undrun om det verkligen finns någru hundlingur inom ett verk, som kan undandras revisionsverkets granskning.

Huru skall för övrigt ett revisionsorgan kunna fungera, om det inte har tillgång till nödiga handlingar när det skull genomföru sina urbetsuppgifter? I den förfuttning som reglerar riksrevisionsverkets arbete tUlkom 1970 ytteriigare ett tUlägg, nämligen 37 a §, där det heter:

"Den som är eller varit verksam hos verket får ej obehörigen yppa vud hun därvid erfurit om enskUds uffursförhåUunden eller myndighets uffärs-och driftförhållunden."

Vederbörunde hur även tystnudsplikt en tid efter unställningen, och ett brott häremot leder tiU struffunsvur.

Detta visur vilket unsvar som åvilur revisionsorganet. Enligt min mening skulle en sädun här situution inte behövu uppkommu, i synnerhet inte i detta full där det, som statsrådet själv nämnde, gäller stutens järnvägur. Det kun inte gugna stutens jurnvägurs unseende att mun på dettu sätt visur oviHu mot att företagets eget revisionsorgun får insyn i dess hundlingur.

Herr kommunikutionsministern NORLING:

Herr talman! Anledningen till att jug i min förstu replik sude utt dettu inte vur så enkelt vur att jag fick den uppfuttningen utt herr Sellgren menude, utt det i författningen står utt riksrevisionsverket är unduntaget från ullt som däri studgus och därför skulle kunnu begäru frum vUku hundlingur som helst utun utt dettu skulle kunnu underställus Kungl. Maj;ts prövning. Även när riksrevisionsverket gör en sådun begärun hur den, som dennu riktuts tiU, rätt utt understäUa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Det är också det som har skett i dettu full. SJ hur underställt ärendet  vär  prövning,  och  vi  skall   nu  avgöra  frågan.  Under  sädana

169

Nr 48

Torsdagen den 23 mars 1972

Ang. tidpunkten för fastställande av driftstat för affärsdrivande verk

förhållanden menar jag utt SJ inte har gått vid sidan om författningen. Överläggningen var härmed slutud.

§ 11 Ang. tidpunkten för fastställande av driftstat för affärsdrivande veric

Herr kommunUcationsministern NORLING erhöll ordet för att besvura herr Turessons (m) i kammurens protokoll för den 17 mars intagna frägu, nr 133, och anförde;

Herr tulmun! Herr Turesson hur frågut mig om jug anser det lämpligt att nästun tre fjärdedelur uv budgetåret får förflytu utun utt Kungl. Muj:t fustställer driftstuten för samma budgetär för ett stort stutligt uffärsdrivunde verk.

Jug utgår ifrån utt herr Turesson med sin fråga avser statens järnvägar.

Orsuken tUl utt någon driftstut ännu inte fustställts för SJ är utt ett tillräckligt säkert underlug hur suknuts för en bedömning uv oliku intäkts-och kostnadsposter.

Sedun SJ i dugarna hur överlämnut en förnyud beräkning uv det ekonomiska resultatet för bl. a. innevarande budgetår tUl riksrevisionsverket kommer inom kort driftstuten utt fustställus.

170

Herr TURESSON (m):

Herr tulmun! Jug ber utt få tucku kommunikutionsministern för dettu svur, avgivet i nattens senu timme. Kommunikutionsministern säger utt tillräckligt säkert underlug suknus för en bedömning uv olika intäkts- och kostnadsposter. Då inställer sig naturiigtvis frågan om detta underlag har varit osäkrare det här budgetåret än förr om åren. Vi har ju haft oliku konjunkturer, och vissu år kun det nuturligtvis vuru svårure utt bedöma än andra år, men någon sådan här försening av faststäUunde av driftstuten hur tidigure uldrig förekommit.

Kommunikutionsministern säger utt SJ numeru överlämnut en förnyud beräkning uv det ekonomisku resultutet. Det är inte nägon unik företeelse just i är. Det gör verket vurje år i den s. k. mursrupporten, som skull lämnus till riksrevisionsverket för utt visu utvecklingen under året.

Om nu Kungl. Muj:t inte hur unsett sig kunnu tu ställning till driftstuten förrän nio månuder förflutit uv budgetårets tolv, mäste mun nuturligtvis frågu sig: Hur skull då ett verk med den storleken, den omslutningen och det unsvaret för så mycket folk kunna göra sinu dispositioner under de första tre fjärdedelarna av året, när driftstaten inte fastställts? Ansvaret som skulle vUa på Kungl. Maj:t flyttas över på verket på ett sätt som gör utt mun måste frågu sig i undru hund om det över huvud taget är någon mening med utt bibehållu nuvurunde ordning, som innebär utt driftstuten skull faststullus uv Kungl. Muj;t. Det tycks inte behövus, eftersom det helu förutsätts fungeru ändå. Då kun mun liku gärnu tu bort fustställundeordningen och låtu verket självt bestämmu om sin driftstut. Men när nu den ordningen finns föreskriven, så är det naturligtvis inte riktigt bra att det skaU dröja så länge, innan stuten

fastställs. Men jag hoppas att det kommer att ske nu under budgetårets     Nr 48

sista kvartal.                                                                                 Torsdagen den

23 mars 1972 Överläggningen var härmed slutad.

Ang. tidpunkten

§  12 Herr tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan     för fastställande
för morgondagens summanträde skulle inrUcesutskottets betänkunde nr 3 '7 stat jor

uppförus främst bland två gånger bordlugda ärenden.                  •'■'     ""   

verk

§  13 Kammaren åtskUdes kL 0.32,

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert